6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.

ganden efter den af motionären nu föreslagna grunden, eller efterskänkande
af forsellönen, helst derigenom endast en del af kronans
arrendatorer skulle beredas någon fördel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,

att Herr S. Johnsons omförmälda ipotion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 Mars 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

N:o 26.

Ank. till liiksd. Kansli don 2 Mars 1886, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om nedsättning i arrendet
för indragna militieboställena Alvastra och Uckleby
inom Östergötlands län.

(I. A.)

Enligt hvad af en inom Riksdagens Andra Kammare af Herr J.
Ericsson i Norrby väckt, till Stats-Utskottet remitterad motion (N:o 58),
samt af de utaf motionären till Utskottet öfverlemnade handlingar i
ämnet inhemtats, hade P. Rhenström, som för en tid af tjugu år, räknadt
från den 14 Mars 1877, fått sig upplåten nyttjanderätten till indragna
öfverstelöjtnantsbostället 3 mantal Alvastra samt indragna kap -

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 26.

7

tensbostället 1 mantal Uckleby, båda i Vestra Tollstads socken ocb Lysings
härad af Östergötlands län, mot ett årligt arrende af 600 kubikfot
råg, 500 kubikfot korn och 5,010 kronor, i en till Domänstyrelsen ingifven
ansökning anhållit, att, som lian, enligt hvad ett ansökningen bilagdt
värderingsinstrument utvisade, å förstnämnda egendom verkstält
odling, täckdikning, med flera förbättringsarbeten för en kostnad af 24,373
kronor 24 öre, utan utsigt att under arrendetiden kunna tillgodogöra sig
en mot kostnaden svarande inkomst, honom måtte, på grund af stadgandena
i 15:de och 21:sta punkterna af Kongl. Kungörelsen den 10
November 1882 angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans
jordbruksdomäner, beviljas frihet från arrendeafgifts erläggande
till nämnda belopp eller så stor del deraf, som kunde finnas skäligt.

Efter det Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län i
ärendet blifvit börd och förordat nedsättning i arrendeafgiften med
ett. belopp af 20,000 kronor, både, i anledning af berörda ansökan,
Domänstyrelsen genom beslut den 28 Mars 1884 förklarat, att, som de
af Rhenström åberopade stadganden i ofvannämnda kungörelse icke
å förevarande fall vore tillämpliga samt Rhenström ej genom det för
honom utfärdade arrendekontrakt tillförsäkrats ersättning för arbeten
af ifrågavarande beskaffenhet, kunde den gjorda ansökningen ej bifallas.

Härefter hade Rhenström i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift
anhållit, att Kongl. Maj:t måtte medgifva, att, utan hinder deraf att
sökanden öfvertagit arrenderätten till ifrågavarande egendom före
nämnda Kongl. Kungörelses utfärdande, densamma finge i förevarande
fall tillämpas, och ersättning för de verkstälda förbättringarne å egendomen
honom tilläggas.

Uti häröfver den 21 November 1884 afgifvet utlåtande hade Domänstyrelsen
anfört, att, äfven om hvad i omförmälda Kongl. Kungörelse
stadgades om ersättning åt arrendator för vissa grundförbättringar
finge, såsom sökanden ifrågasatt, gälla jemväl i afseende å sådana,
som utförts före denna författnings tillkomst, åtskilliga af de utaf sökanden
verkstälda arbeten ej vore att hänföra till de slag af förbättringar,
för hvilka godtgörelse enligt förenämnda kungörelse kunde beviljas,
samt att, under det i denna föreskrefves såsom vilkor för meddelande
af understöd åt torrläggningsföretag, att detta skulle verkställas
efter af sakkunnig person uppgjord plan, som blefve af Domänstyrelsen
godkänd, sökanden ej företett intyg af något slag derom, att
den af sökanden utförda täckdikning, hvarå folie en stor del af de i
åberopade värderingsinstrument upptagna kostnader, verkstälts på ändamålsenligt
sätt och så, att egendomen deraf tillskyndades varaktigt

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.

gagn; och vid föredragning af detta ärende den 23 Januari 1885 hade
Kongl. Maj:t, med hänsyn å hvad Domänstyrelsen anfört, lemnat ansökningen
utan afseende.

Då här förelåge fråga om, huruvida kostnaden för en utförd, vederbörligen
bestyrkt grundförbättring å en statens egendom borde räknas
verkställaren till godo eller icke, samt det enligt motionärens förmenande
vore både rättvist och billigt att arrendatorn i detta fall finge
en ersättning, har motionären nu föreslagit, att Riksdagen ville tillerkänna
arrendatorn af indragna militieboställena Alvastra och Uckleby,
P. Rhenström, ersättning för å egendomen Alvastra gjorda grundförbättringar
eldigt deröfver upprättadt värderingsinstrument, eller, om hela
summan ej kunde medgifvas, till det belopp, som Konungens befallningshafvande
i Östergötlands län tillstyrkt; och att ersättningen måtte
utgå på det sätt, att arrendet för innevarande år afräknades och återstående
beloppet fördelades på de qvarvarande arrendeåren.

Då, på sätt Domänstyrelsen i ämnet anfört, ifrågavarande förbättringar
å omförmälda boställe blifvit utförda före den 10 November
1882, då åberopade Kongl. Kungörelse utfärdats, och alltså under en
tid då utväg att vinna ersättning för å arrenderade kronoegendomar
nedlagda kostnader af förevarande beskaffenhet icke förefans, samt sålunda
berörda förbättringar å egendomen måste anses hafva vidtagits
utan afsigt att för desamma vinna annan godtgörelse än den, som
genom egendomens bättre häfd vore att påräkna, har Utskottet icke
funnit anledning att till ifrågavarande framställning tillstyrka bifall,
helst en arrendatorn i detta fall beviljad ersättning utan tvifvel skulle
komma att framkalla flerfaldiga andra anspråk i enahanda afseende.

På grund häraf hemställer Utskottet,

att Herr J. Ericssons förevarande motion måtte
af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 2 Mars 1886.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.