Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
1
N:o 13 a.
Ank. till feiksd. Kansli den 30 April 1886, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående rättighet för Justitieråd et Claes Albert Lindhagen
till fyllnadspension å allmänna indragning sstaten.
(l:a U. A.)
Uti en den 13 innevarande April till Riksdagen aflåten proposition,
N:o 38, har Kongl. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
för nämnda dag föreslagit Riksdagen att medgifva, att
Justitierådet Claes Albert Lindhagen måtte från och med månaden näst
efter den, i hvilken han med pension från Civilstatens pensionsinrättning
afginge från justitierådsembetet, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en fyllnadspension till så stort belopp,
att detta tillhopa med pensionen från nämnda inrättning utgjorde
åtta tusen kronor, eller fem tusen sex hundra kronor.
Af ofvan åberopade statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom Kongl.
Maj:ts ofvanberörda framställning föranledts af en af Justitierådet
Lindhagen gjord ansökning, i hvilken anförts, att sökanden, som i
medlet af September månad sistlidna år träffats af slag med förlamning
af högra sidan, ännu icke vore återstäld från följderna deraf, och att,
hurudan utgången än måtte blifva, det dock redan nu vore klart, att,
på sätt bifogadt läkarebetyg äfven innekölle, sökanden icke kunde utan
fara för helsa och lif återtaga en så ansträngande befattning, som
ledamotskapet i Konungens Högsta Domstol, der särdeles den dagligen
återkommande föredragningen under fyra timmar utan afbrott,
Bih. Ull Riksd. Prof. 1886. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
hvilken måste åhöras med spänd uppmärksamhet, skulle blifva för
sökandens krafter allt för mycket profvande för att kunna uthärdas.
Äfven om sökanden frånsåge den fara, han sjelf löpte, vore det i allt
fall med säkerhet att befara, att hans tjenstgöring skulle blifva allt för
ofta afbruten, hvarigenom sökanden, snarare än att vara till nytta,
skulle blifva hinderlig för arbetenas jemna och ordentliga gång. Men
om det sålunda å ena sidan läge klart, att sökanden borde lemna sitt
justitierådsembetc, vore å andra sidan den pension, som nu kunde tillfalla
honom från Civilstatens pensionsinrättning, så ringa, att deri på
intet sätt försloge för sökandens och hans familjs behof. Med hänsyn
till dessa förhållanden hemstälde sökanden underdånigst, huruvida icke
Kongl. Maj:t för undanrödjande af detta hinder för sökandens afskedstagande
täcktes göra framställning till Riksdagen om beviljande af
sådant anslag, att den pension af 8,000 kronor årligen, som vid fylda
65 års ålder skulle sökanden tillkomma, måtte kunna redan nu af honom
uppbäras för hans återstående lifstid, från och med månaden näst efter
den, då afsked från justitierådsembetet blefve sökanden beviljadt.
Af det ansökningen bifogade, af behörig läkare utfärdade intyg inhemtades,
att sökanden, som den 14 sistlidne September insjuknat uti
hjernblödning med högersidig förlamning och ännu ej vore återstäld från
följderna deraf, hvarken nu eller för framtiden kunde, utan öfverhängande
fara för lif och helsa, återtaga och fullgöra sin tjenstgöring såsom
ledamot af Högsta Domstolen; och var genom i öfrigt bifogade handlingar
ådagalagdt, att sökanden vore född den 25 Juli 1823 och anstäld
i statens tjenst sedan den 15 December 1849.
1 afgifvet yttrande öfver ifrågavarande ansökning hade Direktionen
för Civilstatens pensionsinrättning meddelat, att de i 14 § af reglementet
för nämnda inrättning den 28 September 1883 stadgade vilkor
för pensions erhållande väl ännu icke blifvit af sökanden fullgjorda, ity
att han till inrättningens kassa erlagt årliga afgifter för allenast tjugunio
år och tre månader, så att sökanden icke för närvarande vore berättigad
till pension från nämnda inrättning, men att, om sökanden erlade dylika
afgifter i första pensionsklassen för ytterligare nio månader med ett
hundra tjugusex kronor, han blefve berättigad att från och med månaden
näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från justitierådsembetet,
undfå pension för sin öfriga lifstid i första klassen af inrättningens
tjenstemannapensionsfond med två tusen fyra hundra kronor om året.
Statskontoret, hvars yttrande jemväl infordrats, hade, under erinran
att sökanden den 4 Maj 1874 utnämnts till justitieråd, samt att
lönen för justitieråd utgjorde 10,000 kronor och att pensionen för den
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
3
afskedstagande, som vore berättigad till denna förmån, skulle utgå med
8,000 kronor, anfört, att, med afseende å innehållet af det åberopade
läkarebetyget och då det otvifvelaktigt vore för tjenstgöringen inom
Högsta Domstolen synnerligt menligt, om en ledamot af domstolen
under en tid af öfver två år, eller den tid, som ännu återstode, intilldess
sökanden uppnått stadgad pensionsålder, skulle qvarstå vid innehafvande
befattning, utan att kunna densamma utöfva, Statskontoret
ansåge sig böra tillstyrka, det Kongl. Maj:t täcktes - föreslå Riksdagen
att medgifva, att sökanden måtte från och med månaden näst efter
den, i hvilken han med pension från Civilstatens pensionsinrättning
afginge från justitierådsembetet, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig fyllnadspension till så stort belopp,
att detta, tillhopa med pensionen från nämnda inrättning, utgjorde
8,000 kronor, eller 5,600 kronor.
Då justitierådsembete icke får uppehållas genom vikarie samt det
otvifvelaktigt måste synnerligen menligt inverka på Högsta Domstolens
maktpåliggande arbeten, om en af domstolens ledamöter, hvilken i följd
af sjukdom vore oförmögen att för framtiden sköta sitt embete, det
oaktadt komme att vid sin befattning qvarstå, har Utskottet visserligen
på grund häraf funnit pension redan nu böra Justitierådet Lindhagen
beviljas, men enär två år återstå, innan Lindhagen uppnår stadgad
pensionsålder, har Utskottet ansett pensionsbeloppet skäligen kunna
bestämmas till 7,000 kronor samt den af Kongl. Maj:t äskade fyllnadspensionen
alltså nedsättas med 1,000 kronor; och hemställer Utskortet
på grund häraf,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Justitierådet
Claes Albert Lindhagen må från och med månaden
näst efter den, i hvilken han med pension från Civilstatens
pensionsinrättning afgår från justitierådsembetet,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en fyllnadspension till så stort
belopp, att detta tillhopa med pensionen från nämnda
inrättning utgör 7,000 kronor, eller 4,600 kronor.
Stockholm den 30 April 1886.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13 a.
Reser vatio n:
af Herrar Grefve G. Sparre, Friherre R. von Kr center, Grefve E.
C. A. Piper, Grefve W. G. Hamilton, J. Wicién, H. P. P. Tamm, Friherre
B. A. Leijonhufvud, E. Sederholm, R G. von Hedenberg och C.
Lundeberg.
Härjemte skulle antecknas att Herrar C. E. Casparsson, Friherre
F. von Essen, A. P. Danielson och M. Jonsson icke deltagit i behandlingen
inom Utskottet af denna fråga.
Stockholm, K. L. Beckman, 1886.