Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.

\

N:ö 1.

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Mars 1886, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af motion om ändring
af § 14 Riksdagsordningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet öfverlemnad motion,
Ko 183, tiar Herr R. Gustafsson gjort framställning om den ändring af § 14
Riksdagsordningen, att bemälda lagrum erliölle följande lydelse:

»Valrätt tillkommer, inom den kommun der lian bosatt är, hvarje
myndig och välfräjdad svensk man, som försörjer sig sjelf, råder öfver sin
egendom och fullgjort sina skyldigheter till stat och kommun.»

Till stöd för den föreslagna grundlagsändringen anför motionären hufvudsakligen
följande.

1884 års Riksdag hade visserligen besluta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran, »att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till en
kommande Riksdag öfverlemna en jemförande statistisk redogörelse för antalet
personer inom hvar och en af de i § 14 Riksdagsordningen angifna tre särskilda
klasser, som dels redan ega valrätt till Andra Kammaren, dels skulle
erhålla sådan genom större eller mindre nedflyttning af de i nämnda § föreskrifna
gränserna för denna rätt»; men, att döma af den debatt, som i Kamrarne
föregick beslutet i fråga, hade man förutsatt, att nämnda utredning
skulle föreläggas Riksdagen redan under innevarande riksdagsperiod, för att
tjena till ledning vid utarbetandet af förslag till ändring af § 14 Riksdagsordningen
i syfte af valrättens utsträckning till sådana skattdragande medborgare,
som utan tillräckligt skäl vore uteslutne från deltagande i riksdagsmannaval
till Andra Kammaren. Röster hade dock höjt sig, hvilka påvisat
obehöfligheten af eu dylik statistisk utredning och framhållit möjligheten åt,
att utredningen skulle kunna blifva ett medel att undanskjuta den vigtiga
frågan; och denna senare farhåga syntes ock visa sig befogad, enär inhemtade
Bill. till Iiiksd. Prof. 1886. 3 Samt. 1 Raft. 1

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o L

upplysningar i saken gåfve vid handen, att den begärda utredningen icke
under pågående riksdagsperiod komme att af Riksdagen erhållas. Enligt
motionärens förmenande vore ock statistiska uppgifter öfver antalet af dem,
som dels redan ega valrätt till Andra Kammaren och dels skulle erhålla sådan
genom större eller mindre rubbning af gränserna för denna rätt, utan betydelse,
då det gälde att afgöra, huruvida det kunde vara rätt och klokt att
utsträcka valrätten. Den mest precisa kännedom om antalet af nuvarande
valmän skulle nemligen omöjligen kunna gifva någon ledning, då man hade att
afgöra, huruvida det vore rätt att öka detta antal, liksom ock en bestämd
kännedom om antalet af dem, som skulle erhålla valrätt till Andra Kammaren
genom en större eller mindre sänkning af »strecket», endast under den förutsättningen
kunde gifva någon insigt med afseende på en förändrings lämplighet,
att det äfven vore möjligt att åstadkomma en statistisk utredning af
hyilka politiska åsigter som hystes af den ena eller andra klass valmän, som
genom olika utsträckning af valrätten skulle tillskapas. En dylik utredning
af de orepresenterades åsigter vore emellertid Statistiska Centralbyrån ur
stånd att verkställa, och de af Riksdagen begärda sifferuppgifterna saknade
således förmåga att utgöra en ledning vid Riksdagens beslut i frågan.
Den enda rigtiga synpunkt åter, ur hvilken valrättsfrågan kunde betraktas, vore,
enligt motionärens mening, huruvida de icke-valberättigade hade mindre
skyldigheter mot samhället än de valberättigade; tv kunde detta ej ådagaläggas,
utan framginge det tvärtom af pröfningen, att skyldigheterna för
de från valrätt uteslutne vore lika stora som för de gynnade, borde rättigheterna
ock vara desamma och följaktligen gällande bestämmelser angående
valrätt, såsom icke hvilande på rättens grund, ändras. Pröfvade man
emellertid medborgarnes förnämsta skyldigheter mot samhället, funne man,
påstår motionären, att de vore lika för alla. Skyldigheten att ställa sin
person till fosterlandets försvar vore densamma för alla, och hvad anginge
de ekonomiska bidragen till samhällets utgifter, vore utan tvifvel
den stora klassen af obemedlade den, som i förhållande till skatteförmågan
bure största bördan. Härtill komme, att den ojemförligt största delen af
statens utgifter bestredes med indirekta skatter, hvadan den fordran vore
ohållbar, att erläggande af bevillning skulle vara vilkor för politisk myndighet
och delaktighet i den magt, som ytterst borde afgöra fosterlandets öden.
Och samhället skulle onekligen vinna största trygghet genom att öfva den
rättvisa mot alla, som allmän politisk valrätt innebure. På grund af det
sålunda anförda och med stöd af de önskningar, som under senare åren
ständigt förnummits från de för närvarande orepresenterade inom landets alla

Kmstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 1.

3

(klar, ansåge sig motionären kunna begära, att Riksdagen måtte besluta den
af honom föreslagna förändringen af § 14 Riksdagsordningen.

De af motionären anförda skäl för den af honom föreslagna grundlagsändringens
antagande af innevarande Riksdag torde lämpligen kunna särskiljas
i följande tvenne hufvudgrupper. I senare delen af sin framställning
anför motionären de omständigheter, som skulle öfver hufvud taget tala för en
förändring af § 14 Riksdagsordningen i den af honom föreslagna rigtningen;
i den förra delen åter angifver han de skäl, som enligt hans förmenande
tala för, att Riksdagen skall taga under ompröfning förslag till ändring af
ofvannämnda §, utan att afvakta fullbordandet af den af Riksdagen hos
Kongl. Maj:t i skrifvelse den 13 Maj 1884 begärda statistiska utredning
med hänsyn till en mer eller mindre utvidgad politisk rösträtt.

Då Utskottet emellertid icke har anledning antaga, att de af motionären
anförda skäl för obehöfligheten af denna af Riksdagen hos Kongl.
Maj:t begärda statistiska utredning, hvarmed, enligt hvad Utskottet har sig
bekant, Statistiska Centralbyrån för närvarande är sysselsatt, skola af Riksdagen
anses ega den förmåga att öfvertyga, som Utskottet finner dem sakna,
anser Utskottet sig icke böra ingå i någon granskning af den af motionären
föreslagna förändringen af § 14 Riksdagsordningen eller de för densamma i
öfrigt anförda skäl, utan hemställer Utskottet,

att Herr Gustafssons förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 Mars 1886.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Reservationer:

af Herr Siljeström: »Ehuru jag för öfrigt instämmer i Utskottets utlåtande,
har jag likväl ansett, att Utskottet icke bort afstyrka motionen
utan att gifva erkännande åt dess allmänna syftning»;

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

af Herr Hedin: »Jag erkänner att, äfven om Utskottet, i likhet med
motionären, skulle hafva ansett en utsträckning af rösträtten lika behöflig
som en föregående statistisk belysning af rösträttsfrågan onödig, det likväl
icke, när Riksdagen funnit nödig och begärt en sådan utredning, bort framlägga
förslag till ändring af 14 § Riksdagsordningen. Således medgifver jag,
att Utskottet ej för närvarande haft synnerlig anledning att granska detaljerna
af motionärens förslag. Likväl vill jag begagna tillfället för att
göra en enda erinran i afseende å sjelfva sakfrågan.

Med all benägenhet att medverka till den politiska rösträttens utsträckning
bland gden del af svenske undersåtar, som motionärens förslag afser,
finner jag det likväl vara ett ännu högre rättvisans kraf, att rösträtt varder
förlänad dem, som nu blott på grund af sitt kön icke kunna förvärfva den.
Jag håller före, att den af rättvisa och billighet i främsta rummet fordrade
rösträttsreformen består i beviljandet af rösträtt åt de qvinnor — ogitta,
enkor eller frånskilda — som uppfylla de i grundlagen för män stadgade
valrättsqvalifikationer, sådana dessa äro eller kunna blifva.»

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 Mars 1886, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i § 60 Riksdagsordningen.

Uti en från Andra Kammaren till Utskottet öfverlemnad motion, H:o
184, har Herr A. G. Björkman föreslagit:

att senare momentet af § 60 i Riksdagsordningen ändras derhän, att
votering med namnupprop sättes i stället, för sluten omröstning; samt
att lika röstetal anses lika med afslag.