Samma!:sutta Banko- och Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1886, kl. 3 e. m.
Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande i anledning af
ej mindre Kamrarnes skiljaktiga beslut beträffande vissa
delar af de i Utskottets Utlåtande N:o 1 framlagda förslag
till lagar angående bankaktiebolag samt angående enskilda
bankbolag med sedelutgifningsrätt, än äfven återremiss
dels från båda Kamrarne af det i samma Utlåtande
innefattade förslag till lag angående bankaktiebolags, sedelutgifvande
bankbolags och sparbanks konkurs samt af vissa
delar af förslaget till lag angående enskilda bankbolag med
sedelutgifningsrätt, dels derjemte från Ändra Kammaren
af Utskottets förslag till lagar angående förändrad lydelse
af 17 kap. 3 § Handelsbalken samt angående tillägg till
och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars
1830.
I Utlåtande N:o 1, i anledning'' af Kongl. Maj:ts propositioner dels
under N:o 27 med förslag till särskilda förordningar angående bankaktiebolag
och angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar, dels
under N:o 28 med förslag till lagar angående bankbolag med sedelutgifningsrätt,
angående förändrad lydelse af 17 Kap. 3 § Handelsbalken, angående
bankbolags och sparbanks konkurs samt angående tillägg till och ändring i
lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars 1830, hemstälde Sammansatta
Banko- och Lag-Utskottet
i första punkten:
att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag
Bill. till liiksd. Prot. 1886. 6 Sami. 2 Afd. 2 Höft. 1
2 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande Ko 2.
till förordning angående bankaktiebolag icke kunde bifallas i oförändradt
skick, för sin del antaga en i nämnda hemställan formulerad
Lag angående bankaktiebolag;
i andra punkten:
att Riksdagen ville för sin del antaga en i denna punkt intagen
Lag rörande förändrad lydelse af 14 § i Förordningen
angående aktiebolag den 6 Oktober 1848;
i tredje punkten:
att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl. Maj:ts ofvanberörda
två förslag angående enskilda sedelutgifvande bankbolag
icke kunde bifallas i oförändradt skick, för sin del antaga en Lag
angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt af den lydelse,
denna punkt af Utskottets utlåtande utvisar;
i fjerde punkten:
att Riksdagen ville bifalla Kongl. Maj:ts förslag till Lag
angående förändrad lydelse af 17 Kap. 3 § Handelsbalken;
i femte punkten:
att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag
icke kunde oförändradt bifallas, för sin del antaga en i nämnda
punkt formulerad Lag angående bankaktiebolags, sedelutgifvande
bankbolags och sparbanks konkurs;
i sjette punkten:
att Riksdagen ville, med förklarande att Kongl. Maj:ts förslag
icke kunde bifallas i oförändradt skick, för sin del antaga en Lag
angående tillägg till och ändring i Lagen för Rikets Ständers bank
den 1 Mars 1830 af den lydelse, som i denna Utskottets hemställan
tinnes angifven,
samt i sjunde punkten:
att Herrar L. O. Smiths och J. Petterssons i Alfvesta afgifna
motioner måtte anses vara genom Utskottets föregående hemställanden
besvarade.
Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag hafva båda Kamrarne
vid föredragningen af nämnda utlåtande till en början beslutit, att, för den
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 3
händelse de af Utskottet tillstyrkta lagförslagen eller något af dem i vissa
delar konnne att af den ena eller andra Kammaren till Utskottet återförvisas,
Utskottet skulle lemnas öppen rätt att vid ärendets förnyade behandling
i afseende å de paragrafer, hvilka blifvit med eller utan ändring godkända,
föreslå sådana jemkningar, som af ifrågasatta förändringar i återförvisade
delar kunde föranledas.
Beträffande första, tredje, fjerde, femte och sjette punkterna af Utskottets
utlåtande hafva Kamrarne dels besluta återförvisning, dels i vissa
frågor stannat i olika beslut.
Med anledning häraf får Utskottet nu afgifva utlåtande, dervid Utskottet
vill yttra sig beträffande de särskilda punkterna och de i dessa framstälda
lagförslag hvar för sig.
Första punkten af Utskottets utlåtande med förslag till lag angående
bankaktiebolag har af båda Kamrarne blifvit godkändt, dock med följande
ändringar.
Båda Kamrarne hafva besluta, att det slutliga stadgandet om tiden
för lagens trädande i kraft skulle erhålla följande förändrade lydelse:
»Denna lag träder i kraft den 1 Januari 1887; dock att för bankaktiebolag,
hvars verksamhet grundas på tillåtelse, meddelad före nämnda dag,
fortfarande skall gälla hvad hittills varit stadgadt»;
Första Kammaren har derjemte i 4 § sista punkten höjt talet »två
hundra tusen» till »tre liundra tusen» samt i 13 § ändrat orden »tio procent»
till »tjugo procent».
Andra Kammaren åter har i 4 § sista punkten sänkt talet »två
hundra tusen» till »ett hundra tusen».
o
Åt 4 och 13 §§ hafva således af Kamrarne gifvits följande olika
lydelser:
4 §•
af Första Kammaren:
Bankaktiebolags grundfond skall utgöra
minst en million kronor; dock
att, der de i bolagsordningen meddelade
närmare bestämmelser angående
bolagets rörelsegrenar och vilkoren
derför uppenbarligen gifva vid handen,
att bolaget icke har till ändamål att
drifva bankrörelse i större omfång,
utan blott att i likhet med så kallade
af Andra Kammaren:
Bankaktiebolags grundfond skall utgöra
minst eu million kronor; dock
att, der de i bolagsordningen meddelade
närmare bestämmelser angående
bolagets rörelsegrenar och vilkoren
derför uppenbarligen gifva vid handen,
att bolaget icke har till ändamål att
drifva bankrörelse i större omfång,
utan blott att i likhet med så kallade
4
Sammansatta Banko- ock Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
folkbanker, sparkassor och andra sådana
låneinrättningar tillgodose den
mindre omsättningen ä viss ort, grundfonden
må, om Konungen gifver dertill
lof, bestämmas till lägre belopp,
dock ej understigande tre hundra tusen
kronor.
folkbanker, sparkassor och andra sä
dana låneinrättningar tillgodose den
mindre omsättningen å viss ort, grundfonden
må, om Konungen gifver dertill
lof, bestämmas till lägre belopp,
dock ej understigande ett hundra tusen
kronor.
13
Af bankaktiebolags behållna årliga
vinst skola minst tjugo procent afsättas
för bildande af en reservfond. Sedan
reservfonden uppgått till femtio procent
af bolagets grundfond, må vidare
afsättning till reservfonden kunna upphöra;
nedgår den under detta belopp,
skall afsättning dertill ånyo vidtaga.
Reservfonden må endast användas
till betäckande af den förlust, som å
bolagets rörelse i dess helhet under
något år kan hafva uppstått.
Af bankaktiebolags behållna årliga
vinst skola minst tio procent, afsättas
för bildande af en reservfond. Sedan
reservfonden uppgått till femtio procent
af bolagets grundfond, må vidare
afsättning till reservfonden kunna upphöra;
nedgår den under detta belopp,
skall afsättning dertill ånyo vidtaga.
Reservfonden må endast användas
till betäckande af den förlust, som ä
bolagets rörelse i dess helhet under
något år kan hafva uppstått.
Kamrarnes skiljaktiga beslut i afseende å förevarande lag gälla sålunda
grundfondens lägsta minimum samt storleken af den årliga afsättningen
till reservfonden. Beträffande grundfondens storlek hafva båda Kamrarne
bifallit Utskottets förslag, att bankaktiebolags grundfond i regeln skall utgöra
minst en million kronor, men att för sådant bolag, som enligt hvad
bestämmelserna i bolagsordningen angående bolagets rörelsegrenar och vilkoren
derför uppenbarligen angifva, endast har till uppgift att i likhet med folkbanker
och andra dylika låneinrättningar betjena den mindre omsättningen
ä viss ort, grundfonden må bestämmas till ett lägre belopp. Skiljaktigheten
gäller sålunda blott det lägsta beloppet för sådant bankaktiebolags grundfond,
i det Första Kammaren bestämt nämnda belopp till tre hundra tusen kronor,
hvaremot Andra Kammaren faststält detsamma till ett hundra tusen kronor.
Med hänsyn dels till de skäl, som Utskottet i sitt Utlåtande N:o 1 framhållit
mot att bestämma minimum för sådana smärre bankaktiebolags grundfonder
till högre belopp än tvä hundra tusen kronor, dels dertill att. fastställandet
af ett minimum af sistnämnda storlek icke lägger några ovilkorliga
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
5
hinder i vägen för bildande af bankbolag med mindre grundfonder, enär
sådana kunna bildas i form af solidariska bolag, dels slutligen dertill att
nyssnämnda belopp, eller två hundra tusen kronor, utgör medeltalet mellan de
af hvardera Kammaren godkända beloppen, får Utskottet föreslå att berörda
minimum, i enlighet med hvad Utskottet förut hemstält, bestämmes till tvä
hundra tusen kronor.
I afseende å storleken af den årliga afsättningen till bankaktiebolags
reservfond har Första Kammaren i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition
beslutit, att denna afsättning skall uppgå till minst tjugo procent af bolagets
behållna årliga vinst, hvaremot Andra Kammaren, i öfverensstämmelse med
hvad Utskottet föreslagit, bestämt nämnda afsättning till minst tio procent
af samma vinst. Jemväl med hänsyn till denna punkt anser sig Utskottet
böra föreslå, att medeltalet emellan de af hvardera Kammaren godkända
talen antages, så att den årliga afsättningen till bankaktiebolags reservfond
bestämmes till minst femton procent af bolagets behållna årliga vinst.
Utskottet får alltså, i ändamål af sammanjemkning, hemställa
att Kamrarne, hvardera med frånträdande af sina förut
fattade beslut beträffande 4 och 13 §§ i det förslag till
lag angående bankaktiebolag, om hvars antagande Utskottet
i Utlåtande Ko 1 hemstält, ville antaga följande lydelse
af 4 och 13 §§ i nämnda förslag till lag:
Bankaktiebolags grundfond skall utgöra minst en million
kronor; dock att, der de i bolagsordningen meddelade närmare
bestämmelser angående bolagets rörelsegrenar och
vilkoren derför uppenbarligen gifva vid handen, att bolaget
icke har till ändamål att drifva bankrörelse i större omfång,
utan blott att i likhet med så kallade folkbanker,
sparkassor och andra sådana låneinrättningar tillgodose
den mindre omsättningen å viss ort, grundfonden må, om
Konungen gifver dertill lof, bestämmas till lägre belopp,
dock ej understigande två hundra tusen kronor.
Af bankaktiebolags behållna årliga vinst skola minst
femton procent afsättas för bildande af en reservfond.
4
13 §.
6 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
Sedan reservfonden uppgått till femtio procent af bolagets
grundfond, må vidare afsättning till reservfonden kunna
upphöra; nedgår den under detta belopp, skall afsättning
dertill ånyo vidtaga.
Reservfonden må endast användas till betäckande af den
förlust, som å bolagets rörelse i dess helhet under något
år kan hafva uppstått.
Slutligen får Utskottet, under förutsättning att båda Kamrarne bifalla
hvad Utskottet här ofvan föreslagit, göra hemställan om Kamrarnes förklarande
-
l:o
att Riksdagen, som funnit sig icke kunna i oförändradt
skick bifalla Kong! Maj:ts ifrågavarande förslag, för sin
del antagit en
Lag
angående hankaktiebolag
af den lydelse Kamrarnes, i anledning af Utskottets
hemställan ej mindre i Utlåtandet N:o 1 första punkten
än äfven i detta utlåtande, fattade sammanstämmande beslut
utvisa.
2:o.
Beträffande andra punkten i Utskottets utlåtande N:o 1 med förslag
till lag rörande förändrad lydelse af 14 § i Förordningen angående aktiebolag
den 6 Oktober 1848, hvilken af båda Kamrarne blifvit godkänd, anser sig
Utskottet böra fästa Kamrarnes uppmärksamhet derpå, att den förändring
af ofvannämnda paragraf, som sålunda af Kamrarne sammanstämmande beslutits,
har till förutsättning, att Kamrarne fatta sammanstämmande beslut
i afseende å lagförslaget angående bankaktiebolag, hvadan, om, mot hvad
Utskottet antager, Kamrarne icke skulle godkänna Utskottets ofvannämnda
7
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
sammanjemkningsförslag, Kamrarnes beslut i anledning af förevarande punkt
i Utskottets föregående utlåtande lärer få anses hafva förfallit.
Beträffande tredje punkten i Utskottets utlåtande med förslag till lag
angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt har
Första Kammaren
till en början bestämt, att Kammarens beslut i afseende på hvad som föreslagits
i denna punkt skulle fattas endast under förutsättning och vilkor, att
Kamrarne i anledning af Kong!. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars
1830 fattade sammanstämmande beslut;
hvarjemte Kammaren godkänt lagförslagets rubrik äfvensom den särskilda
rubriken under I Kap., 1—5, 7—19 §§, rubriken under II Kap.,
20—24 §§, rubriken under III Kap., 27—29, 32—35, 37 §§, rubriken
under IV Kap., 38—63 §§, 64 § jemte denna paragrafs särskilda rubrik
samt lagförslagets slutmening angående lagens trädande i kraft;
men återförvisat 6 och 25 §§;
samt besluta, annan lydelse, än Utskottet föreslagit, af 26, 30, 31
cell 36 §§.
Andra Kammaren
har godkänt den särskilda rubriken under I Kap., 3—19 §§, rubriken under
II Kap., 20—24 §§, rubriken under III Kap., 27—30, 32—37 §§, rubriken
under IV Kap., 38—63 §§, 64 § samt slutmeningen;
men återförvisat 25 §;
samt besluta, att lagförslagets rubrik och 1, 2, 26 och 31 §§ skulle
erhålla annan lydelse, än Utskottet föreslagit, samt att den särskilda rubriken
öfver 64 § skulle utgå.
Med hänsyn till 26 § hafva båda Kamrarne sammanstämmande beslutit
att orden »utlandets börser» skola utbytas mot orden »utländsk börs».
Åt de delar af lagförslaget, angående hvilka Kamrarne fattat olika
beslut, hafva af Kamrarne gifvits följande olika lydelser:
8
Sammansatta Banko- cell La g-Utskottets Utlåtande N:o 2.
af Första Kammaren: af Andra Kammaren:
Lag angående enskilda bankbolag Öfver gång slag angående enskilda
med sedelutgifningsrätt. bankbolag med sedelutgifningsrätt.
1 §•
De, som vilja ingå bolag i ändamål
att drifva bankrörelse med rätt
att utgifva egna banksedlar, skola
begära Konungens stadfästelse af bolagets
ordning och dervid styrka, att
det belopp, hvartill enligt bolagsordningen
grundfonden minst skall uppgå,
blifvit tecknadt samt att bolagsmännens
antal ej understiger det, som för bankbolags
bildande i denna lag är föreskrifvet.
Finner Konungen, att bolagsordningen
är öfverensstämmande med
denna lag samt lag och författningar
i öfrigt; att rätt till utgifvande af
egna banksedlar kan bankbolaget rnedgifvas
utan öfverskridande af det i 2
§ stadgade högsta beloppet för bankbolagens
sammanlagda, på värdepapper
grundade sedelutgifningsrätt, samt att
den bankinrättning är för landet nyttig,
meddelar Konungen bolaget tillåtelse
till bankrörelsens drifvande under högst
tio år och derutöfver intill slutet af då
löpande kalenderår och bestämmer der
vid den sedelutgifningsrätt, som under
nämnda tid må bankbolaget tillkomma.
De, som vilja ingå bolag i ändamål
att drifva bankrörelse med rätt
att utgifva egna banksedlar, skola
begära Konungens stadfästelse af bolagets
ordning och dervid styrka, att
det belopp, hvartill enligt bolagsordningen
grundfonden minst skall uppgå,
blifvit tecknadt samt att bolagsmännens
antal ej understiger det, som för bank
bolags bildande i denna lag är föreskrifvet.
Finner Konungen, att bolagsordningen
är öfverensstämmande med
denna lag, samt lag och författningar
i öfrigt; att rätt till utgifvande af
egna banksedlar kan bankbolaget. medgifvas
utan öfverskridande af det i 2
§ stadgade högsta beloppet för bankbolagens
sammanlagda, på värdepapper
grundade sedelutgifningsrätt, samt att
den bankinrättning är för landet nyttig,
meddelar Konungen bolaget tillåtelse
till bankrörelsens drifvande högst intill
1898 års utgång och bestämmer
dervid den sedelutgifningsrätt, som
under nämnda tid må bankbolaget
tillkomma.
2 §•
Bankbolags sedelutgifningsrätt skall Bankbolags sedelutgifningsrätt skall
vara grundad på värdepapper eller på vara grundad på värdepapper eller på
guld på sätt i 25 och 26 §§ närmare guld på sätt i 25 och 26 §§ närmare
förmäles. förmäles.
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
9
Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper
må ej medgifvas utöfver ett
sammanlagdt belopp af sextio millioner
kronor för samtliga bankbolag.
30
Finnes bankbolag hafva sedlar på en
gång utelöpande utöfver det belopp,
som bolaget, enligt hvad bär ofvan
är vordet föreskrifvet, eger utfärda,
skall, der förhållandet ej inom fyra
dagar blifvit rättadt, bolaget till statsverket
erlägga ett tusen kronor för
hvarje dag dess utelöpande sedlar
öfverskridit det tillåtna beloppet, och
åligge Konungens Befallningshafvande
att förhållandet hos Konungen genast
anmäla. Inträffar ett sådant öfverskridande
af sedelutgifningsrätten oftare
eller är förseelsen eljest af svårare
beskaffenhet, ankomme på Konungen
att återkalla det bolaget lemnade
tillstånd att egna hanksedlar utgifva.
31
De sedlar, som af bankbolag må utgifvas,
skola ställas till innehafvaren
att utan ränta vid anfordran inlösas.
Banksedlar må lyda endast å tio,
femtio, ett hundra, fem hundra och
ett tusen kronor; varande det dock
bankbolag förbjudet vid äfventyr, som
i 30 § sägs, att hafva sedlar å tio
kronor utelöpande till högre sammanlagdt
belopp än tre femtedelar af hvad
Konungen medgifvit att bankens på
värdepapper grundade sedelutgifning
högst må utgöra.
Bih. till Likså. Brot. 1886. 6 Samt.
Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper
må ej medgifvas utöfver ett
sammanlagdt belopp af fyratio millioner
kronor för samtliga bankbolag.
Finnes bankbolag hafva sedlar på
en gång utelöpande utöfver det belopp,
som bolaget, enligt hvad här ofvan
är föreskrifvet, eger utfärda, åligge
Konungens Befallningshafvande att genast
anmäla förhållandet hos Konungen
och skall, der förhållandet ej inom
fyra dagar blifvit rättadt, bolaget till
statsverket erlägga ett tusen kronor
för hvarje dag dess utelöpande sedlar
öfverskridit det tillåtna beloppet. Öfver
skrides sedelutgifning sr ätten oftare
eller är förseelsen eljest af svårare
beskaffenhet ankomme på Konungen
att återkalla det bolaget lemnade tillstånd
att utgifva egna banksedlar.
De sedlar, som af bankbolag må
utgifvas, skola ställas till innehafvaren
att utan ränta vid anfordran inlösas.
Banksedlar må lyda endast å tio,
femtio, ett hundra, fem hundra och
ett tusen kronor. Bock vare hankbolag
förbjudet att hafva sedlar å tio
kronor utelöpande till högre sammanlagdt
belopp än hälften af hvad Konungen
medgifvit, att bankens på värdepapper
grundade sedelutgifning högst
må utgöra; skolande inom 1889 års
utgång det belopp, hvartill bankbolags
2 Afd. 2 Höft. 2
10
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
utelöpande sedlar högst må uppgå, minskas
med en tiondedel samt under
hvart och ett af derpå följande nio
år än ytterligare minskas med en tiondedel
årligen, så att bankbolags rätt att
utgifva sedlar med 1898 års utgång
upphör. Finnes bankbolag hafva utgifva
sedlar utöfver det belopp, som
bolaget enligt denna § egen utfärda,
gälle det äfventyr, som i 30 § sägs.
36 §.
Vill bankbolag afstå sin sedelutgif- Vill bankbolag afstå sin sedelutningsrätt
eller någon del deraf, göre gifningsrätt eller någon del deraf, göre
hos Konungen derom anmälan. hos Konungen derom anmälan. Så
lunda
afstäda sedelutgifhingst''ätt må
icke vidare till bankbolag upplåtas. Lag
samma vare om sedelutgifningsrätt, som
bankbolag förverkat eller som tillhört
bankbolag, hvithet blifva upplöst.
ÖfVergångsstadgande.
64 §. 64 §.
De skiljaktiga besluten angående förevarande lag gälla sålunda:
a) den enskilda sedelutgifningsrättens storlek, i det att Första Kammaren,
i öfverensstämmelse med hvad Utskottet föreslagit, bestämt, att sedelutgifningsrätt,
grundad på värdepapper, ej må medgifvas utöfver ett sammanlagdt
belopp af sextio millioner kronor för samtliga bankbolag, hvaremot Andra
Kammaren ej blott faststält berörda högsta belopp till endast fyratio millioner
kronor, utan derjemte bestämt, dels att sedelutgifningsrätt, som af bankbolag
afståtts eller förverkats, eller som tillhört bankbolag, hvilket blifvit upplöst,
ej må till annat bankbolag upplåtas, dels att bankbolags sedelutgifningsrätt
under år 1889 och under hvart och ett af derpå följande nio år skall minskas
med en tiondedel af bankens ursprungliga sedelutgifningsrätt, så att
bankbolags rätt att utgifva banksedlar med 1898 års utgång skall upphöra,
i följd hvaraf nämnde Kammare jemväl ändrat lagens rubrik, så att ordet
»lag» utbytts mot »öfvergångslag», låtit den särskilda rubriken öfver 64 §
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 11
bortfalla samt bestämt, att oktroj åt enskilt sedelutgifvande bankbolag må
medgifvas högst intill 1898 års utgång;
b) det högsta belopp af sedlar å tio kronor, hankbolag må hålla utelöpande,
i det att Första Kammaren bestämt detta belopp till tre femtedelar
af hvad Konungen medgifvit, att bankens på värdepapper grundade sedelutgifning
högst må utgöra, eller för samtliga bankbolag till sammanlagdt
högst trettiosex millioner kronor, under det att Andra Kammaren faststält
det högsta belopp af sedlar å nämnda valör, som bankbolag må hålla utelöpande,
till hälften af bankens på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt
eller för alla bankbolagen tillsammans till tjugu millioner kronor;
och slutligen c) anmälan af Konungens Befallningshafvande hos Konungen
angående bankbolags öfverskridande af sin sedelutgifningsrätt, i det att
Första Kammaren, i öfverensstämmelse med hvad Kong! Maj:t föreslagit,
bestämt, att anmälan endast behöfver ske, i den händelse öfverskridande! ej
inom fyra dagar blifvit rättadt, hvaremot Andra Kammaren förklarat, att
hvarje öfverskridande af sedelutgifningsrätten skall genast anmälas.
Vid sammanjemkningen af dessa olika beslut har Utskottet sökt hålla
en medelväg emellan hvad hvardera Kammaren faststält. Då Första Kammaren,
i enlighet med Utskottets föregående förslag, bestämt sedelutgifningsrätten
på grund af värdepapper till högst sextio millioner kronor för samtliga
bankbolag, men Andra Kammaren faststält det högsta beloppet af denna sedelutgifningsrätt
till fyratio millioner kronor, får Utskottet föreslå, att berörda
belopp i öfverensstämmelse med Kong! Maj:ts förslag bestämmes till femtio
millioner kronor. Första Kammaren har besluta, att bankbolag skulle ega
rätt att af sedlar å tio kronor hålla utelöpande ett belopp motsvarande högst
tre femtedelar af bankens på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt, så att
för samtliga bankbolag berörda belopp skulle komma att uppgå till högst
trettiosex millioner kronor, hvaremot Andra Kammaren har bestämt det högsta
beloppet af bankbolags utelöpande sedlar af nämnda valör till hälften af bankens
sedelutgifningsrätt på grund af värdepapper, eller för samtliga bankbolag till
sammanlagdt tjugo millioner kronor. Utskottet anser sig derför böra föreslå,
att bankbolag må hålla utelöpande sedlar å tio kronor till ett belopp motsvarande
högst tre femtedelar af bankens på värdepapper grundade rätt att
utgifva sedlar, beräknad på sätt Utskottet föreslagit, till femtio millioner
kronor, så att samtliga bankbolag skulle ega att af sedlar å denna valör
hålla utelöpande ett sammanlagdt belopp af högst trettio millioner kronor,
eller samma belopp som Kongl. Maj:t föreslagit.
Med hänsyn till tidpunkten för den enskilda sedelutgifningsrättens upphörande
och dermed sammanhängande frågor, har Utskottet till grund för
sammanjemkningen icke kunnat lägga något medeltal, enär Första Kammaren
12 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
icke ansett sig böra i lagen bestämma någon sådan tidpunkt, men deremot
Andra Kammaren dels bestämt, att indragningen af den enskilda sedelutgifningen
skall börja redan under loppet af år 1889 samt under detta och
följande nio år fortgå så, att enskilda bankbolags rätt att utgifva banksedlar
skulle upphöra med 1898 års utgång, dels stadgat att sedelutgifningsrätt,
som af bankbolag förverkats eller förlorats, icke måtte till annat bankbolag
upplåtas. Utskottet har sökt finna en medelväg mellan dessa olika bestämmelser
deri, att, med uteslutande af sistnämnda del af Andra Kammarens
beslut, tidpunkten för den enskilda sedelutgifningsrättens upphörande flyttas tio
år längre fram i tiden än Andra Kammaren bestämt, eller till år 1908, samt
att indragningen af den enskilda sedelutgifningen sker så, att bankbolagens
på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt från och med år 1889 under
loppet af hvarje år minskas med en tjugondedel.
Hvad angår den formella affattningen af Utskottets förevarande jemkningsförslag,
så har Utskottet ansett lämpligast, att den föreslagna bestämmelsen
meddelas i form af ett tillägg till 2 §; hvaraf följer, att 31 § i sin
af Kongl. Maj:t föreslagna och af Första Kammaren redan godkända lydelse
skulle kunna jemväl af Andra Kammaren gillas.
Med anledning af Utskottets förslag angående tidpunkten för den enskilda
sedelutgifningsrättens upphörande, får Utskottet derjemte föreslå, att
den af Andra Kammaren vidtagna ändringen af 1 § i Utskottets förslag,
hvarigenom oktroj åt enskilda bankbolag endast må medgifvas högst intill
1898 års utgång, måtte förfalla.
Vidare får Utskottet föreslå, att Andra Kammaren måtte i likhet med
Första Kammaren dels antaga 30 § med den lydelse denna paragraf eger
uti Kongl. Maj:ts förslag, dels införa öfver 64 § rubriken »Öfvergångsstadgande»
som förefinnes såväl i Kongl. Maj:ts som Utskottets förslag, dels
slutligen bestämma lagens rubrik till »lag angående bankbolag med sedelutgifningsrätt»
.
Beträffande 6 §, som af Andra Kammaren godkänts men af Första
Kammaren till Utskottet återförvisats, får Utskottet föreslå, att sistnämnda
Kammare ville fatta beslut.
Med hänsyn till 25 §, som af båda Kamrarne återförvisats i syfte
att densamma måtte undergå sådan ändring, att tydligt framginge, det bankbolag,
som för det sedelbelopp eller någon del deraf, som bolaget inom gränserna
af sin på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt håller utelöpande,
i enlighet med hvad 27 § innehåller, såsom pant nedsatt guld i stället för
värdepapper, icke är skyldigt att i sin kassa hafva inneliggande guld till
ett värde af femtio procent af nyssnämnda i allmänt förvar satta guld. Till
Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 2.
13
förekommande af missuppfattning i detta hänseende, får Utskottet föreslå,
att orden »guld eller» i första punkten af 25 § måtte utgå.
Med anledning af det sålunda anförda får Utskottet, i syfte af samman]
emkning, hemställa,
I) att Kamrarne, Andra Kammaren med frånträdande af
sitt förut fattade beslut angående 1 §, ville antaga nämnda
§ i den af Utskottet förut föreslagna och af Första Kammaren
redan godkända lydelse;
II) att Kamrarne, hvardera med frånträdande af sitt förut
angående 2 § fattade beslut, ville godkänna följande lydelse
af nämnda §:
Bankbolags sedelutgifningsrätt skall vara grundad på
värdepapper eller på guld, på sätt i 25 och 26 §§ närmare
förmäles.
Sedelutgifningsrätt grundad på värdepapper må ej medgifvas
utöfver ett sammanlagdt belopp af femtio millioner
kronor för samtliga bankbolag.
Inom 1889 års utgång skall det belopp, hvartill samtliga
bankbolags på värdepapper grundade sedelutgifningsrätt
högst må uppgå, minskas med en tjugondedel samt
under hvart och ett af derpå följande nitton år än ytterligare
minskas med en tjugondedel.
III) att Andra Kammaren, med frånträdande af sina ''förut
fattade beslut, ville, i den af Kongl. Maj:t föreslagna och
af Första Kammaren redan godkända lydelse, antaga:
30 §.
Finnes hankbolag hafva sedlar på en gång utelöpande
utöfver det belopp, som bolaget, enligt hvad här ofvan
är vordet föreskrifvet, eger utfärda, skall, der förhållandet
ej inom fyra dagar blifvit rättadt, bolaget till statsverket
erlägga ett tusen kronor för hvarje dag dess utelöpande
sedlar öfverskridit det tillåtna beloppet, och åligge
Konungens befallningshafvande att förhållandet hos Konungen
genast anmäla. Inträffar ett sådant öfverskridande
af sedelutgifningsrätten oftare, eller är förseelsen eljest af
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
svårare beskaffenhet, ankomme på Konungen att återkalla
det bolaget lemnade tillstånd att egna banksedlar utgifva.
31 §.
De sedlar, som af bankbolag må utgifvas, skola ställas
till innehafvaren att utan ränta vid anfordran inlösas.
Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra,
fem hundra och ett tusen kronor; varande det dock bankbolag
förbjudet vid äfventyr, som i 30 § sägs, att hafva
sedlar å tio kronor utelöpande till högre sammanlagdt belopp
än tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att
bankens på värdepapper grundade sedelutgifning högst
må utgöra.
36 §.
Vill bankbolag afstå sin sedelutgifningsrätt eller någon
del deraf, göre hos Konungen derom anmälan.
IV) att Andra Kammaren, med frånträdande af sina förut
fattade beslut angående lagens rubrik och rubriken öfver
64 §, ville antaga dessa rubriker med följande af Utskottet
föreslagna och af Första Kammaren redan godkända
lydelse:
Lag angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt
samt
Öfvergångsstadgande.
64 §.
Vidare får Utskottet hemställa,
V) att Första Kammaren ville fatta beslut beträffande 6 §
samt härvid antaga den af Utskottet förut föreslagna och
af Andra Kammaren redan godkända lydelsen af denna §;
VI) att Kamrarne ville fatta beslut angående 25 § och dervid
antaga följande lydelse af denna §:
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
15
25 §.
För sedlar, hvilka af bankbolag utgifvas, skall finnas i
allmänt förvar satt pant, bestående af värdepapper. Inom
den bankbolag af Konungen medgifna sedelutgifningsrätt
på grund af värdepapper må bolaget i allmänna rörelsen
hålla på en gång utelöpande banksedlar till belopp, som
motsvarar värdet af den för sedlarne satte pant, hvarom
i nästföljande § sägs.
Derutöfver må bankbolag jemväl utfärda sedlar till belopp
motsvarande värdet utaf bolaget tillhörigt guld, som
af bolaget sättes såsom pant i allmänt förvar, dock under
vilkor att bolaget derutöfver vid sitt hufvudkontor har i
kassan inneliggande guld till ett värde af femtio procent
af det i allmänt förvar satta guldet,
Slutligen får Utskottet, under förutsättning att båda Kamrarne bifalla
hvad Utskottet här ofvan föreslagit, med anledning af det anförda hemställa
om Kamrarnes förklarande!!:
3:o.
att Riksdagen, som funnit sig icke kunna i oförändradt
skick bifalla Kongl. Maj:ts ofvannämnda tvenne förslag
angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt, för
sin del antagit en
Lag
angående enskilda bankbolag med sedelutgifningsrätt,
af den lydelse, som utvisas af Kamrarnes fattade sammanstämmande
beslut öfver Utskottets hemställanden i ej
mindre Utlåtandet N:o 1 än förevarande utlåtande.
I anledning af fjerde punkten uti Utskottets Utlåtande K: o 1 har
Första Kammaren godkänt Kongl. Maj:ts af Utskottet tillstyrkta förslag till
lag angående förändrad lydelse af 17 Kap. 3 § Handélsbalken, hvaremot
16
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
Andra Kammaren till Utskottet återförvisat nämnda punkt. Med anledning
deraf får Utskottet hemställa,
4:o.
att Andra Kammaren ville antaga nämnda lag i den
af Utskottet förut föreslagna och af Första Kammaren
godkända lydelse.
Femte punkten i Utskottets föregående utlåtande med förslag till lag
angående hankaktiebolags, sedelutgifvande bankbolags och sparbanks konkurs
har af båda Kamrarne blifvit till Utskottet återförvisad. Utskottet får nu
hemställa,
5:o.
att Kamrarne ville angående berörda lag fatta beslut,
i enlighet med hvad Utskottet i Utlåtande N:o 1 hemstält.
Sjette punkten i Utskottets Utlåtande K:o 1 med förslag till lag angående
tillägg till och ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars
1830 har af Första Kammaren godkänts, dock med de ändringar att i 5 §
mom. 2 af berörda lag dels i litt. b) orden »utlandets börser» blifvit utbytta
mot orden »utländsk börs», dels litt. d) bestämts skola bortfalla. Andra
Kammaren åter har återförvisat nämnda punkt. På grund af hvad Utskottet
i sitt ofvannämnda utlåtande anfört, får Utskottet hemställa,
6:o.
att Andra Kammaren ville angående denna punkt fatta
beslut.
Stockholm den 11 Maj 1886.
På Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
17
Reservationer:
af Herrar Bergström, Sandberg och Fuiäf, hvilka anfört: »Det af Utskottet
framlagda förslag till samman,]''emkning emellan Kamrarnes olika beslut
under tredje punkten beträffande lagen angående enskilda bankbolag med
sedelutgifningsrätt måste, med afseende å dels hvad ledamöter af regeringen
under öfverläggning i båda Kamrarne yttrat dels ock Riksbankens oförmåga
att i sitt närvarande skick öfvertaga hela den sedelutgifning, hvarom fråga
är, af oss anses vara af beskaffenhet att icke kunna eller ens böra af Första
Kammaren antagas»;
af Herrar Claeson, Ericsson och Falk, hvilka dervid yttrat: »Enär
enligt vår mening Kongl. Maj:ts förslag till förordning angående enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar innefattar så stor inskränkning
i dessa bankers sedelutgifningsrätt, som med nödig omtanka att förebygga
våldsamma rubbningar i det för landets affärs- och näringslif så vigtiga bankväsendet
låter sig väl förena, kunna vi för vår del ej biträda Utskottets nu
uppgjorda sammanjemkningsförslag, i hvad det afser 2 § i förstnämnda förslag»;
af Herr Bäckström, hvilken androg: »Då vid den långvariga öfverläggningen
för åstadkommande af en sammanjemkning af de olika meningar
och beslut i afseende på § 31 af förslag till lag för enskilda banker med
sedelutgifningsrätt, hvartill Kamrarne kommit, icke ledt till enighet ens
mellan hälften af Utskottsledamöterne, anser jag att Utskottets beslut borde
hafva blifvit, att till Kamrarne anmäla: att ingen sammanjemkning i ofvannämnda
punkt kunnat åvägabringas»;
af Herr Thomasson, hvilken ansett Utskottet hafva bort för Riksdagen
framlägga ett sammanjemkningsförslag af innehåll att, med bibehållande i
öfrigt af Kongl. Maj:ts förslag, det sålunda medgifna sedelbeloppet skulle
under livartdera af åren 1889—1898 minskas med en tjugondedel, deraf tre
femtedelar i tiokronesedlar och återstoden i andra sedelvalörer, så att vid
sistnämnda års slut samtliga enskilda bankers sedelutgifningsrätt vore begränsad
till högst 25 millioner kronor;
af Herr Lyttkens, hvilken anmälde att han för åstadkommande af en
möjlig öfverenstämmelse röstat för Herr Thomassons förslag;
Bill. till RiJcsd. Prof. 1886. 6 Samt. 2 Afd. 2 Höft.
3
18 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
af Herr J. Anderson i T en hul t, hvilken anfört: »Med afseende på
Kamrarnes olika beslut har jag inom Utskottet yrkat, att Utskottets sammanjemkningsförslag
i § 31, som nu blifvit Överflyttad till § 2, bort få
följande lydelse:
31 §. De sedlar — — — — •— vid anfordran inlösa. De sedlar,
som af bankbolag må utgifvas, skola ställas till innehafvaren att utan ränta
vid anfordran inlösas. Banksedlar må lyda endast å tio, femtio, ett hundra,
fem hundra och ett tusen kronor. Dock vare bankbolag förbjudet att hafva
sedlar å tio och femtio kronor utelöpande till högre sammanlagdt belopp än
tre femtedelar af hvad Konungen medgifvit att bankens på värdepapper
grundade sedelutgifning högst må utgöra; skolande inom 1889 års utgång
det belopp af tio och femtio kronor, som bankbolag egen ha utelöpande, minskas
med en tiondedel hvart och ett af derpå följande nio år, så att bankbolags
rätt att utgifva sedlar å tio och femtio kronor med 1898 års utgångupphör.
Finnes bankbolag hafva utgifvit sedlar utöfver det belopp och de
sedelslag, som bolaget enligt denna § egen utfärda, gälle det äfventyr, som
i 30 § sägs.
Sista stycket omredigeras.
Som skäl för detta mitt yrkande har jag anfört, att derigenom skulle
begge Kamrarnes rätt i sina beslut komma att mera förvaras, ty då Första
Kammaren beslutat, att all sedelutgifningsrätt skall för obestämd tid medgifvas
bankbolag, och Andra Kammaren att all sådan rätt skall med 1898
års utgång upphöra, torde sammanjemkningen stält sig så nära medelvägen
af dessa beslut som möjligt, eller så, att Första Kammaren i enlighet med
sin mening fått för obestämd framtid åt de enskilda bankerna behålla tre
sedelvalörer eller sedlar å ett hundra, fem hundra och ett tusen kronor, och
Andra Kammaren, enligt sin åsigt, inom den beslutade tiden utgifvande af
sedlar å tio och femtio kronor att upphöra. Genom ett sådant sarnmanjemkningsbeslut,
som det af mig afsedda, hafva de enskilda bankerna, så vidt
jag kan finna, nått det för dem med sedelutgifningsrätten afsedda vigtigaste
syftemålet, nemligen att kunna i egna sedlar hålla kassaförlag eller kassareserv,
och derjemte förse den allmänna rörelsen med dessa sedelvalörer»; samt
af Herrar II. Andersson, J. A. Johansson från Kalmar, GiwkbUus,
Dalin och Sjö, hvilka yttrat: »Det sammanjemkningsförslag, angående den
enskilda sedelutgifningsrätten, hvilket nu framlägges af Utskottet, tillmötesgår,
efter vår uppfattning, mera Första än Andra Kammarens mening.
Förslaget framstäldes också inom Utskottet först af en ärad medlem
af Första Kammaren, och ehuru det icke ansågs fullt tillfredsställande, beslöto
Andra Kammarens utskottsmedlemmar, till främjande af ett positivt resultat,
Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 2. 19
sluta sig enhälligt kring detsamma, enär sålunda absolut majoritet skulle
vinnas för en sådan sammanjemkning, hvartill deremot icke visade sig utsigt
till förmån för något af de från Andra Kammarens sida framstälda förslag.
Vid slutlig votering hafva vi, oaktadt mellankomna omständigheter, ansett
oss böra vidhålla förslaget.
Men då den sida inom Utskottet, från hvilken förslaget framkom, inlemna!''
reservationer mot sålunda vunnen framställning om sammanjemkning,
finna vi oss oförhindrade och pligtige, att äfven reservationsvis uppgifva,
huru vi skulle ansett, att sammanjemkning rigtigare hade bort föreslås.
Tillmötesgående Kongl. Maj:ts förslag och kammarbesluten, hade vi
velat hemställa:
att den enskilda sedelutgifningsrätten finge uppgå till högst 50 millioner;
att tiokronesedlarne skulle bestämmas till tre femtedelar af hela sedelutgifningen;
att
en femtedel af tiokronornas belopp indroges under hvartannat af
den närmaste oktroj ens tio år, i samband hvarmed sedelutgifningsrätten skulle
i motsvarande mån minskas, så att vid 1898 års utgång deraf återstode
20 millioner i sedlar å 50 kronor och högre valörer.
Skulle den af Utskottet föreslagna sammanjemkningen misslyckas,
anse vi oss emellertid icke för framtiden bundne af, att vi nu, såsom ett offer
åt enigheten, medverkat till att Utskottets beslut i huvudvotering samlade
två tredjedelar af då afgifna röster.»
Sammansatta Banko- och Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 2.
Rättelser och Tillägg
vid Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande Ko 2.
Sid. 13, rad. 5—8 uppifrån står:
I) att Kamrarne, Andra Kammaren med frånträdande af
sitt förut fattade beslut angående 1 §, ville antaga nämnda
§ i den af Utskottet förut föreslagna och af Första Kammaren
redan godkända lydelse;
läs:
I) att Andra Kammaren, med frånträdande af sitt förut
fattade beslut angående 1 §, ville antaga nämnda § i
den af Utskottet förut föreslagna och af Första Kammaren
redan godkända lydelse;
Sid. 15, rad. 9 och 10 står: till belopp
läs: till ett belopp
Sid. 17 (under »Reservationer») införas efter Herr Bäckströms reservation
orden:
af Herr Stråle;
Bih. till Likså. Prof. 1886. 6 Samt. 2 Afd.