Banko-Utskottets Utlåtande No 11.
1
N:o 11.
Ank. till Riksd. Kansli den 22 April 1886, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om inrättande af ytterligare
afdelning skontor af Riksbanken.
Uti nio särskilda, vid innevarande Riksdag- väckta och till förberedande
behandling af Banko-Utskottet hänvisade motioner hafva förslag framstälts
om inrättande af nya afdelningskontor af riksbanken.
Af motionärerne hafva två yrkat anläggande af ett riksbankskontor i
Karlstad, nemligen Herr Jonas Andersson, som i motion K:o 18 i Första
Kammai-en hemstält:
»att i staden Karlstad skall inrättas ett afdelningskontor af
Riksbanken, afsedt för enahanda slags rörelse, som i riksbankens
öfriga afdelningskontor drifves;
att detta kontor skall omfatta provinsen Vermland; samt
att Riksdagen i öfrigt ville meddela de bestämmelser, som af
detta beslut kunna varda en följd»; och
Herr N. Nilsson i Vrängebol, som i motion N:o 77 i Andra Kammaren
hemstält:
»att Riksdagen ville besluta inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Karlstad för Vermlands län, under enahanda vilkor
som äro gällande för redan anordnade afdelningskontor.»
De öfriga motionärerne, samtlig^ tillhörande Andra Kammaren, hafva
hemstält:
Bill. till Riksd. Prof. 1886. 6 Samt. 1 Afd. 8 Häft.
1
2
Banho-Vtshottets Utlåtande N:o 11.
Herr A. Johansson i Löfåsen (motion N:o 52):
»att Riksdagen måtte besluta om inrättande af ett riksbankens
afdelningskontor i Mariestad»;
Herr E. P. Jonsson i Myre (motion JST:o 59):
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Hernösand för Vesternorrlands län, antingen under
de vilkor och bestämmelser, som gälla för de förut inrättade afdelningskontoren,
eller med sådana, vederbörande Utskott kan finna
lämpligt föreslå»;
Herr C. M. Huss (motion N:o 74):
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett Riksbankens afdelningskontor
i Sundsvall med det verksamhetsområde och under de
vilkor och bestämmelser i öfrig!, hvilka Banko-Utskottet finner
lämpligt att föreslå»;
Herr Folke Andersson med flere (motion N:o 158):
»att ett afdelningskontor från riksbanken snarast måtte inrättas
i Örebro»;
Herr A. P. Danielson (motion N:o 166):
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett riksbankens afdelningskontor
i Kalmar för Kalmar län under de vilkor och bestämmelser
i afseende på lånerörelsen, som kunna af riksbankens
Fullmäktige bestämmas, men i öfrigt på enahanda grunder och bestämmelser
som gälla för öfriga riksbankens afdelningskontor,
eller för den händelse Riksdagen ej skulle finna lämpligt att gifva riksbankens
Fullmäktige den rättighet, motionären i sin motion närmare angifvit
i afseende på afdelningskontorets lånerörelse:
»att Riksdagen måtte besluta inrättande af ett Riksbankens afdelningskontor
i Kalmar för Kalmar län under enahanda vilkor och
bestämmelser, som nu gälla för öfriga Riksbankens afdelningskontor»;
Herr C. J. Jakobsson (motion N:o 173):
»att Riksdagen måtte besluta, att ett riksbankens afdelningskontor
måtte, på den tid och emot de vilkor, som Banko-Utskottet
kan finna lämpliga, inrättas i staden Linköping»; och
Bänlio- Utskottets Utlåtande N:o 11.
3
Herr A. M. Gudmundson (motion N:o 180):
»att uti eu hvar af landshöfdingeresidensstäderna i de län, hvilka
för närvarande äro i saknad af riksbankskontor, skola under loppet
af de närmaste fem åren eller förr inrättas afdelningskontor af
riksbanken under enahanda vilkor och bestämmelser, som äro
gällande för redan nu anordnade dylika bankkontor».
Af Banko-Utskottet anmodade att i detta ärende afgifva yttrande,
hafva Fullmäktige i riksbanken anfört följande:
»De ifrågavarande motionerna, ehuru olika till innehåll, syfta dock
till ett gemensamt mål, nemligen ytterligare utsträckning af Riksbankens
rörelse i orterna genom anläggande af nya afdelningskontor till större eller
mindre antal. I en af dem framkastas derjemte tanken på en i vissa delar
ändrad anordning af riksbankens afdelningskontor.
Det lär utan svårighet inses att så väl utsträckningen af riksbankens
rörelse i och genom ökadt antal af afdelningskontor som ock omfånget och
arten af dessa kontors verksamhet måste komma att bero af den ställning,
som anvisas riksbanken gent emot de enskilda bankerna i fråga om rätten
att utgifva sedlar, likasom ock af den uppgift, som i sammanhang härmed
anses böra tillhöra riksbanken beträffande sättet för lånerörelsens bedrifvande
vid dess hufvudkontor och i de särskilda orterna. Landets verkliga behof
af rörelsemedel för det sunda handels- och affärslifvet och riksbankens förmåga
att utan svårighet och äfventyr för dess soliditet tillhandahålla sådana
medel äro de båda faktorer, med hvilka man måste egentligen räkna, då det
gäller att på ändamålsenligt sätt anordna afdelningskontor af riksbanken i
de olika landsdelarne. Men dessa faktorer kunna icke vara gifna, förrän
den ännu sväfvande frågan om ordnandet af bankverksamheten inom landet
fått sin lösning. Och denna lösning torde icke länge låta vänta på sig,
enär förslag i ämnet från Kongl. Maj:t lär komma att aflåtas inom de närmaste
dagarne. Vid sådant förhållande vore det enligt Fullmäktiges åsigt
icke ändamålsenligt att nu föreslå anordningar för upprättande å den ena
eller andra orten af nya riksbankskontor. I betraktande häraf anse Fullmäktige
skäl ej förefinnas att i frågans nuvarande skick ingå i pröfning angående
lämpligheten af de i motionerna framstälda förslagen, utan få såsom
sin åsigt uttala, att med afseende å vinnande af det ändamål, till hvilket
dessa motioner syfta, eller utvidgning af riksbankens rörelse i orterna det
måste anses välbetänkt att icke för det närvarande besluta inrättandet af
något nytt afdelningskontor vare sig med större eller mindre omfattning,
utan låta frågan härom hvila, till dess banklagstiftningen blifvit för framtiden
ordnad.»
4
Banko-Utskottets Utlåtcmde N:o 11.
Med afseende å de af Fullmäktige i riksbanken sålunda anförda förhållanden
bär vid behandling af förevarande motioner Banko-Utskottet lika
med Fullmäktige funnit någon utsträckning af riksbankens rörelse medelst
ökadt antal afdelningskontor för närvarande icke böra ega rum; och föranlåtes
Utskottet på grund häraf hemställa,
att ofvan omförmälda motioner om inrättande af nya
afdelningskontor af riksbanken icke må vinna Riksdagens
bifall.
Stockholm den 22 April 1886.
På Banko-Utskottets vägnar:
G. S. AKERHIELM.
Reservationer:
af Herr M. Dalin: »Då jag anser billiga penningar utgöra det verksammaste
hjelpmedlet för våra betryckta näringar och jordbruk och då jag är
öfvertygad om, att, genom inrättande af riksbankens afdelningskontor i orterna,
räntan småningom skall kunna nedtryckas, enär riksbanken ej i så
hög grad bör taga hänsyn till en vinst, som för enskilda banker utgör driffjedern
för deras verksamhet; så har jag ej kunnat vara med om Utskottets
utlåtande. — Det har sagts att genom inrättande af afdelningskontor för
riksbanken densamma skulle försvagas, men från samma håll har äfven, så
snart det varit fråga om att till riksbankens stärkande bibehålla större eller
mindre del af årsvinsten, framhållits obehöfligheten, ja vådan af att öka Riksbankens
fonder, då de, som det hetat, endast tyngde på banken. Då nu emellertid
Riksdagen redan beslutit att för i år och, som jag hoppas, äfven för
närmaste framtiden kommer att besluta bankovinstens bibehållande åt Riksbanken,
skulle ju inrättande af nya afdelningskontor möjligen kunna lätta
bekymren i sistnämnda hänseende. För min del tror jag ingalunda Riksbanken
genom en dylik småningom skeende utbredning i orterna försvagas,
så vida dess bibehållna vinst förvandlas i obligationer, mot hvilka banken vid
behof kan förskaffa sig guld. Svårare är att bestämma, hvilka bland de
Banlco-Utskottets Utlåtande N:o 11.
5
föreslagna afdelningskontoren i första rummet borde komma i fråga. Mig
synes som om dels afståndet från lmfvudkontoret, dels den föreslagna platsens
rörelse och affärslif borde anses för bestämmande faktorer i detta hänseende;
och skulle jag derföre vilja föreslå afdelningskontors inrättande i Kalmar,
Karlstad och Örebro. De båda förstnämnda äro belägna på ganska stora
afstånd från lmfvudkontoret och derjemte i likhet med den tredje eller Örebro
lifliga handelsplatser. Det kan måhända framhållas, att Linköping och Hernösand
kunde vara lika berättigade att erhålla afdelningskontor; men i dessa
län finnas tvenne betydligt större affärsstäder, nemligen Norrköping ochSundsvall,
som då möjligen förr kunde ifrågasättas; och då det väl icke är fullt afgjordt,
ehuru önskligt, att residensstäder framför andra skulle få afdelningskontor,
vill jag föreslå, att Riksdagen beslutar inrättande
af afdelningskontor för riksbanken i Kalmar, Karlstad
och Örebro under samma vilkor, som för öfriga afdelningskontor
finnes bestämdt, och att åt Bankofullmäktige letnnas
att bestämma de nya afdelningskontorens områden»;
af Herrar A. Gummims, A. Göransson, Johan Johansson och Per
Nilsson: »De många motionerna om inrättande af nya afdelningskontor för
riksbanken hafva vi ansett icke böra så hastigt och knapphändigt af Utskottet
affärdas, som nu skett.
Visserligen hafva herrar Bankofullmäktige afgifvit ett afstyrkande utlåtande,
men detta lemnades af dem, innan Riksdagen ännu hade erhållit
den kungliga propositionen om ny lagstiftning för enskilda banker och aktiebanker
samt i viss mån äfven för riksbanken. Man hade då, i följd af båda
statsmakternas föregående uttalanden, giltig anledning antaga, att Regeringen
skulle framlägga förslag till hastigt och betydligt minskande af den privata
sedelutgifningsrätten samt till en deremot svarande utvidgning af Riksbankens
rätt och ansvar härutinnan, och under afvaktan på så genomgripande
ändringar var ju betänksamhet mot riksbankens samtidiga utveckling på
andra områden naturlig. Men sedan man erfarit, att Kongl. Maj:t tänker
sig ett ytterligare, till en början tio- eller tolf-årigt förlängande af den privata
sedelutgifningen i det hufvudsakliga, så kan naturligtvis från dessa,
nu för Riksdagen tillgängliga propositioner icke hemtas anledning att, åtminstone
under de närmaste åren, låta riksbankens utveckling afstanna med
hänsyn till andra bankreformer, som hägra såsom en möjlighet, mer eller
mindre sannolik, fram emot århundradets slut.
Äfven om de förslag, som lära till Riksdagen inkomma från dess sammansatta
Banko- och Lag-Utskott, vinna framgång, så skulle, efter hvad
6
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
man under hand erfarit, med väsentligare minskning åt de enskilda bankernas
sedelutgifning komma att anstå i mer än 8 år, eller till slutet af år
1894, då indragning af tiokronesedlar skulle taga sin början.
Under dessa sålunda ändrade förhållanden synes oss Utskottet hafva haft
giltig anledning begära ännu ett yttrande från herrar Bankofullmäktige med
utredning, om och i hvilken mån Riksbankens ökade resurser möjliggöra att
tillmötesgå många orters tänkvärda framställningar att, också de, erhålla
nya afdelningskontor; — om sådana kontor företrädesvis månde förläggas i
länsresidensstäder; — i hvilken ordning de borde inrättas; -— huru stora
områden och hvithet arbetssätt lämpligen kunde åt dem uppdragas o. s. v.
Inom Utskottet väckt förslag om dessa och dylika spörsmåls framställande
till Bankofullmäktige rönte emellertid motstånd och förkastades i sluten omröstning
och efter en sedels afläggande, med 8 röster mot 7, i sammanhang
hvarmed alla nya afdelningskontor af samma majoritet afst.yrktes.
Då sålunda Bankofullmäktige icke vidare få vid denna Riksdag höras
i ämnet, återstår för den hälft af Banko-Utskottet, som anser motionerna
böra tagas i närmare betraktande och pröfning, att med egen begränsad förmåga
söka bilda sig en öfvertygelse i ämnet och för Riksdagen framlägga
sin åsigt och sina förslag.
Här föreligger först den frågan, om inom särskilda landsdelar finnes
behof af och önskningar om nya Riksbankskontor. Svaret derpå framträder,
riksdag efter riksdag, i en oafbruten följd af motioner, uppgående i år till
9, i Indika nu föreslås afdelningskontors inrättande på 17 särskilda platser.
Och hvad vill man dermed vinna? Från flere håll talas om det önskliga
i att räntan nedsättcs, och erfarenheten visar, att der ett riksbankskontor
öppnats, har vanligen räntan på platsen, äfven i förut der befintliga
banker, hastigt nedgått med någon, stundom några procent, hvilken ändring
naturligtvis ses med oblida ögon af dem, som hafva fördel af hög ränta,
men är desto kärkomnare, desto behöfligare för ''det tyvärr mycket större
antal, som finner sig nödgadt att låna för att uppehålla och söka upphjelpa
en svag ställning eller vinna förkofran i yrke och näring.
Men — invänder man från flere håll och icke minst från de eljest
föga riksbanksvänlige — kan riksbankens hufvudkontor utan skada undvara
de rörelsemedel, som för nya kontor tagas i anspråk? splittrar icke detta
krafterna så, att riksbankens hufvudkontor reduceras till en obetydlighet?
För att besvara dessa frågor, torde man tillse, hvilka fonder riksbanken
egt och eger samt huru dessa delats emellan hufvud- och afdelningskontor,
förr och nu.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
?
Som bekant, är i riksbanken särskild! afsatt en tolfmillionsfond för afbetalningslån;
men derutöfver eger banken vid pass tre gånger så stora
fonder, dels till direkt utlåning, dels såsom underlag i en eller annan form
för eu betydligt större sedelutgifning. Vid senaste bokslutet utgjorde nemligen
riksbankens behållning kronor 47,819,134: 06.
Hvad angår fonden för afbetalningslån torde den röna ringa inverkan
af en utskiftning, hvarvid andel i fonden för ett eller annat af de nuvarande
kontoren minskas i förhållande till kontorsområdets samtida minskning. Och
äfven om inrättande af nya afdelningskontor skulle göra afbetalningslånen
inom dessa kontors områden mera eftersökta än hittills, torde fonden tåla någon
ökad påkänning, då, hvad angår de två största kontoren, hvilkas områden
väl främst ifrågakomma att delas, fonden hos dem vid senaste årsafslutningen
finnes hafva ett oanvändt öfverskott af fulla två millioner eller
en dryg sjettedel af det hela,
Utöfver nämnda 12 millioner voro bankens egna fonder vid bokslutet
närmare 36 millioner, och dess till utlåning anvisade medel 543/4 millioner,
ökade under år 1885 med mer än 3 millioner.
Som bekant inrättades bankens första båda landsortskontor, i Göteborg
och Malmö, enligt beslut vid 1823 års riksdag; Visbykontoret beslöts 1851;
afdelningskontoret i Luleå tillkom enligt beslut 1872, det i Östersund 1880,
Vexiö 1881 och Jönköping 1885. De tre förstnämnda tillhöra således äldre
tider, men de sistnämnda fyra ett nyare tidskifte.
En jemförelse mellan bankens fonders betydenhet vid början af det år,
1872, då beslut fattades om Lulekontorets inrättande, och nu, visar följande
siffror:
Vid 1871 års slut upptogos bankens behållna tillgångar (utom fastigheter
m. in. sådant) till .............................................. kronor 27,306,527: 72,
och vid 1886 års ingång voro motsvarande tillgångar
...................................................................... » 47,819,134: 06;
visande sålunda en tillväxt af ungefärligen 201/, millioner på dessa 15 år.
Tillväxten fördelar sig på femtonårsperioden sålunda:
vid slutet |
af år |
1871 ........... |
......... kronor |
27,306,527: |
72 |
» |
» |
1872 ........... |
» |
28,830,389: |
38 |
» |
» |
1873 ......... |
» |
30,435,518: |
25 |
» |
» |
1874 .......... |
t'' |
33,743,580: |
93 |
» |
» |
1875 ........... |
» |
35,846,408: |
32 |
» |
» |
1876 ........... |
» |
36,417,100: |
22 |
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
kronor 37,860,565: 13
» 38,233,398: 38
39,304,484: 52
» 40,637,662: 91
» 42,649,385: 43
» 43,686,991: 23
» 45,018,738: 32
» 46,246,124: 37
» 47,819,134: 06
Vid ingången af 1872 funno sig Fullmäktige kunna af bankens tillgån -
gar disponera:
till utlåning med omsättningsrätt ......... kronor 10,000,000: —
» annan utlåning, diskontering och kassakreditiv...... » 15,800,000: —
alltså tillsammans kronor 25,800,000: —
Motsvarande medel uppgingo vid 1886 års början till följande summor:
för afbetalningslån ......................................................... kronor 12,000,000: —
till annan utlåning m. m. anordnade medel................. » 42,705,000: —
eller tillsammans kronor 64,705,000: —;
varande så väl vid 1872 som vid 1886 års början de i lånerörelsen använda
upp- och afskrifnings- samt depositions-medlen lemnade ur räkningen.
Denna tillväxt af fonderna med 20x/2 millioner och af utlåningsmedlen
med nära 39 millioner är vida större än den sugning af riksbankstillgångar,
som beror derpå, att fyra landsdelar — det öfverstå Norrland, Jemtlands-,
Kronobergs-, och Jönköpings-områdena — efter inrättandet af dessas
afdelningskontor taga mera riksbankspenningar i anspråk än tillförene. Och
tack vare de förstärkningar, som Riksbanken under tiden vunnit, hafva hufvudkontorets
rörelsemedel icke, såsom man stundom hör antagas, minskats
under den tid, då antalet kontor dubblats. Oberäknad inlåningen, som endast
vid hufvudkontoret är af någon större betydenhet, har hufvudkontoret
från början af år 1872 till början af år 1886 visserligen sett sina medel för
omsättnings- eller afbetalningslån nedgå från 5,900,000 till 4,500,000, minskning
1,400,000, i samband med utlåningsområdets fullt motsvarande inskränkning;
men deremot hafva öfriga till låne- och diskonterings-rörelsen anvisade
medel under nämnda tid vid hufvudkontoret ökats till 17,750,000 *)
*) Denna siffra har erhållits genom att från de i. senaste fullmäktigeberättelserna för
hufvudkontoret upptagna »anordnade medel» 22,250,000 draga kontorets hela (till tre fjerdedelar
använda) andel i afbetalningslånefonden, eller 4,500,000, då skilnaden blir 17,750,000 kronor.
vid slutet |
af år |
1877 ..................... |
» |
» |
1878 ................... |
» |
» |
1879 .................... |
» |
» |
1880 ..................... |
» |
» |
1881 ................... |
» |
» |
1882 .................... |
» |
» |
1883 ..................... |
» |
» |
1884 .................... |
» |
» |
1885 ..................... |
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
9
från.......................................................................................................... 8,000,000: —
visande således eu tillväxt af ........................................................ 9,750,000: —
eller mer än dubbling.
Riksbankens hufvudkontors resurser äro således visst icke mindre nu
än före de fyra nya afdelningskontorens framträdande. Hufvudkontorets område
har begränsats och dess rörelsemedel ökats. Det mindre, men efter vår
uppfattning ännu, för att vara »under eget bruk», väl stora fältet skall af
hufvudkontoret kunna bättre tillgodoses, bättre skötas och förkofras än i
forna tider.
Om man frånser nya afdelningskontors utproportionerade andelar i afbetalningslånefonden
och tillfälliga förstärkningar, som de emellanåt erhålla,
emellanåt afbetala, så belinnes det, efter nyligen skedd omreglering, att de
smärre afdelningskontoren, som kunna jemföras med de hädanefter ifrågakommande,
hade, enligt senaste revisionsberättelsen och, hvad Jönköping angår,
enligt Bankofullmäktiges berättelse, följande »fasta förlag»:
Visby............................................................. 1,000,000: —
Lule ................................................................ 1,500,000: —
Östersund .................................................. 1,500,000: —
Vexiö ................................................................. 2,000,000: —
Jönköping...................................................... 1,500,000: —,
eller i medeltal för hvarje kontor halfannan million.
Men det ligger i sakens natur, att visst icke hela nyssnämnda genomsnittsbelopp
af halfannan million försvagar hufvudkontoret, som ju äfven tillförene
med några, om än mindre delar af sina fonder tillgodosåg också ifrågavarande
orters lånebehof. Huru mycket deras lånerörelse, deras gagn af
förbindelse med Riksbanken ytterligare vuxit efter afdelningskontorens inrättande,
blefve för vidlyftigt att här söka utreda; men så mycket framgår af
handlingarna, att medan fästa förlag af 6y2 millioner beredts åt kontoren
i Luleå, Östersund, Vexiö och Jönköping, har, hvad man kunde kalla, hufvudkontorets
»fasta förlag» icke blott icke utsugits, utan ökats med halfannan
gång de sistnämnda fyra afdelningskontorens hopräknade fasta förlag,
eller med 9,750,000 kronor, såsom här förut visats.
Länsresidensstäders lämplighet såsom platser för afdelningskontor framhålles
af en bland motionärerna, herr A. M. Gfudmundson, som föreslår,
Bih. till Bikscl. Prot. 18S6. 6 Sami. 1 Afd■ 8 Raft. 2
I
10 Banko-Utskottets Utlåtande N:o It. ■
att de länsstäder, hvilka ännu härutinnan stå tillbaka, »skola under loppet
af de närmaste fem åren eller förr» förses med sådana bankkontor. Lika
med motionären anse vi länsstäderna i regeln och principielt lämpligast såsom
platser för bankkontor; och vi instämma äfven med honom deruti, att alla
länen böra inom en icke alltför aflägsen framtid erhålla hvar sitt kontor;
men det må emellertid ej förbises, att i somliga län residensstaden är mindre
betydlig än annan stad, och kanske i ett eller annat fall icke fullt viss om
att få länge bibehålla sin rangplats såsom landshöfdingesäte.
Efterser man |
nu, hvilka de län |
äro, som |
hafva, och de som sakna |
|
I Svealand: |
Kontor finnas: |
0 |
Kontor saknas: Upsala Örebro Karlstad Falun V esterås |
6 |
I Götaland: |
Göteborg Malmö Visby Vexiö Jönköping |
5 |
Karlskrona Kalmar Linköping Kristianstad Halmstad Venersborg Mariestad |
7 |
I Norrland: |
Luleå Östersund |
2 |
Umeå Hernösand Gefle |
3 |
Summa |
7 |
Summa |
16 |
Utom Stockholms stad och län med riksbankens hufvudkontor (och en
filial deraf) hafva således 7 län bland 23 hvar sitt afdelningskontor, nemligen
i 5 af de 12 länsstäderna i Götaland och 2 af de 5 i Norrland, men intet
län i Svealand (utom Stockholms) har ännu fatt riksbankskontor.
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11. 11
De nuvarande afdelningskontorens områden äro sålunda ordnade:
Göteborgskontoret omfattar: Göteborgs, Hallands samt delvis Elfsborgs
och Skaraborgs län, eller ungefär..................................... 3 län,
Malmökontoret: Malmöhus och Kristianstads län ................................ 2 »
Yisbykontoret: Gotland........................................ 1 »
Lulekontoret: Norrbotten och Yesterbotten......................................... 2 »
Östersundskontoret: Jemt lands län.......................................................... 1 »
Yexiökontoret: Kronobergs och Blekinge län......................................... 2 »
Jönköpingskontoret: Jönköpings samt delar af Elfsborgs och Skaraborgs
län eller ungefär..................................................................... 2 »
då för hufvudkontoret återstå ........... 10 »
nemligen Hernösands, Gefleborgs, Upsala, Yesterås, Stora Kopparbergs,
Karlstads, Örebro, Nyköpings, Linköpings och Kalmar län.
Yid jemförelse mellan dessa områden faller det genast i ögonen, att
hufvudkontorets arbetsfält är mycket stort och måste taga i anspråk mer än
mensklig kraft för att från en punkt skötas med tillräcklig lokal-, personoch
affärskännedom. Detta område torde alltså främst böra förordas till delning,
hvarigenom centralstyrelsens krafter skulle mindre splittras, orterna
bättre tillgodoses, och riksbanksedlarne flyta vidare omkring, än under nuvarande
förhållanden är tänkbart.
I betraktande af att de sex länen i Svealand sakna afdelningskontor,
torde åtminstone ett sådant rättvisligen böra i första hand dit förläggas. I
Götaland, der visserligen 5 kontor finnas, äro dock 7 län ännu i saknad af
sådana, och torde 1 af dessa län böra dernäst förses med afdelningskontor.
Ser man på motionerna, så finner man, att i Svealand äro Örebro och
Karlstad af särskilde motionärer föreslagna såsom platser för afdelningskontor;
— i Götaland: Kalmar, Linköping och Mariestad; — i Norrland:
Hernösand och Sundsvall.
Hvad dä först angår gruppen Örebro och Karlstad, synas i detta fall
åtskilliga goda skäl tala för så väl den ena som den andra af dessa båda
städer. Hufvudorter i lifliga provinser, välbelägna vid starkt trafikerade förbindelseleder,
förmedla de mycken rörelse och hafva, särskildt i bankväg,
länge varit hvar sitt läns medelpunkt, Karlstad sedan år 1833, Örebro sedan
1837. Båda äro närmast omgifna af landslag, men hafva i sin närhet och
hvar inom sitt län några af landets största bergslag och bruksdistrikt. Med
hänsyn till jern vägar äro dessa båda län nummer ett och två bland alla
länen i Sverige,
12
Banko- Utskottets Utlåtande N:o IL
Örebro län med 601,
Karlstads län med 508 kilometer jernväg*), under det att det län, som
kommer närmast, tiar 476, och medeltalet för Sveriges alla län är 274 kilometer,
allt enligt senaste häftet af »Sveriges officiella statistik i sammandrag».
Både Karlstad och Örebro hafva vattenförbindelser, den förra staden
vida bättre än den senare, som deremot ur jernvägssynpunkt har mera centralt
läge. Invånareantalet är:
i Örebro 13,018,
i Karlstad 7,970, och växer hastigare i den förra af städerna. Karlstads
län är dubbelt större än Örebro län, som deremot är 50 procent tätare
befolkadt; och i taxeringsvärde för fastighet och bevillning för inkomst äro
de båda länen ungefär jemngoda. Vermlands anspråk på och förhoppningar
om riksbankskontor ha i motionsväg framburits af ett par representanter i
Första och flertalet vennländingar i Andra Kammaren; för Örebro län är
motsvarande framställning gjord af samtlige länets riksdagsmän i Andra
Kammaren, deribland också representanten för Kristinehamn, Kora, Lindesberg
och Askersund. Slutligen bör ur banksynpunkt antecknas:
att Vermland har 2, men Örebro län blott 1 hufvudkontor af sedelutgifvande
banker, hvarjemte i hvardera länet finnas 6 afdelningskontor af
enskilda banker;
att Örebro stad är störst och Karlstad den fjerde i storlek bland de
svenska städer, som icke hafva mer än 1 kontor af enskild bank (riksbank
eller aktiebank), då eljest bland Sveriges 50 största städer, ned till 2,800
invånare, medeltalet för hvarje stad visar mer än 2 kontor af sådana banker;
att hela antalet bankkontor i länet upptagas (i bankmatrikeln) för
Örebro län till 34 och för Vermlands län till 18 eller, med frånräkning af
sparbanker, till 16 i Örebro län och 12 i Vermlands län;
att, måhända i följd af mindre täflan med likartad bank, högre räntor
för lån och vexlar påföras Örebrobankens, än Vermlandsbankens kunder,
enligt senaste officiella redogörelser.
På grund af hvad här anförts, torde Örebro län med hänsyn dels till
*) Fäster man sig särskildt vid privatbanorna, som ju äro i viss män kännetecknande
för ortens utveckling och offervillighet, så äro ur den synpunkten Örebro" och Karlstads
län nummer ett och tre bland kamraterna, nemligen:
Örebro län .................,...... med 429 kilometer enskilda jernvägar,
(Elfsborgs » ........................ » 394 » » » ),
Karlstads » ........................ » 339 » » » ,
medan statsbanorna hafva ungefär lika längd i de båda här ifrågavarande länen:
172 kilometer i Örebro län,
169 » i Karlstads län.
Banko- Utskottets Utlåtande N:o 11.
13
dess behof af ett riksbankskontor och dels till utsigten för ett sådant att gifva
skälig afkomst, böra ställas framför Karlstads län, för hvilket emellertid äfven
så många skäl tala, att det, då Svealand nästa gång kan erhålla ett sådant
kontor synes, böra komma i åtanke.
I Götaland äro, som sagdt, riksbankskontor nu föreslagna för Kalmar,
Linköping och Mariestad. Sistnämnda stad, som har mindre invånarantal
(2,846) än någon annan länsstad, torde — ur den synpunkten och då
en del af Skaraborgs län så nyligen, som förlidet år, frånstyckades och
flyttade in i det nya Jönköpingskontorets område — icke skäligen kunna
göra gällande anspråk på att nu komma i ett af de främsta rummen vid
val af platser för sådana kontor och kontorsområden. Återstå då Kalmar
och Linköping, två nästan jemnstora städer, med invånareantal af
11,819 i Kalmar och
11,284 i Linköping.
Kalmar län med Öland står till arealen något framför, men i taxeringsvärde
och bevillning efter Östergötlands län. Med hänsyn till jernvägar deremot
tager
Kalmar län försteget med sina 320 kilometer, idel privatbanor,
medan af Östergötlands 279 kilometer jernväg, blott 85 kilometer äro
privatbanor, och återstoden bygts på allmän bekostnad; och är Kalmar län
N:r 12, Östergötlands län K:o 14 i fråga om jernvägars längd; men tager
man särskild hänsyn till enskilda jernvägar, så uppflyttar Kahnarlänet till
det 5:e bland länen, medan Östergötland erhåller N:o 16.
Oaktadt sina uppoffringar för jernvägar ligger länsstaden Kalmar, med
hänsyn till landttrafik och postgång, mera afsides än Linköping, hvilket
förhållande dock i sin män uppväges af det ypperliga läget vid Kalmar sund.
Ur banksynpunkt är att nämna, att Kalmar och Östergötlands län hafva hvar
sina 2 hufvudkontor och hvartdera länet jemväl 10 afdelningskontor frän
enskilda banker, samt inalles 57 större och mindre bankkontor i Östergötland,
40 i Kalmar län, eller, med frånräkning af sparbankerna, 23 kontor i Östergötland
och 16 i Kalmar. Käntesatserna vid utlåning och diskontering ställa
sig, enligt senaste officiella uppgifter, högre i Kalmar och Oskarshamns enskilda
banker än i Östergötlandsbankerna, nemligen Östergötlands enskilda
bank, Norrköpings enskilda bank och afdelningskontoret i Norrköping från
Skandinaviska Kreditaktiebolaget.
Motionerna från Kalmar och Linköpings län äro framburna, den förra
af 5, den senare af 8 riksdagsmän, och bland undertecknarne finner man
Kalmarrepresentanten, men icke riksdagsmannen för Linköping, hvaraf man
skulle kunna sluta sig till, att ett riksbankskontor vore mera välkommet i
Kalmar än i Linköping. Det torde också böra tagas i särskild! öfver
-
14
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
vägande, huru vida Östergötland, som helt visst har giltiga anspråk att snart
erhålla riksbankskontor, företrädesvis bör få ett sådant i länsstaden Linköping
eller i den två till tre gånger så stora fabriksstaden Norrköping, hvarifrån
emellertid ingen motion nn föreligger. Då samtliga här anförda förhållanden
vägas mot hvarandra, torde företräde denna gång böra lemnas åt Kalmar
län och staden Kalmar.
Hvad slutligen angå]- motionerna från Norrland, torde de för denna
gång höra vika, då Norrland erhållit 2 af de 4 senast beviljade riksbankskontoren.
Att emellertid äfven Yesternorrland snart bör komma i åtanke
till erhållande af riksbankskontor, är mycket antagligt, och får Riksdagen
då taga i öfvervägande, hvar ett kontor der uppe bör förläggas; i länsstaden
eller i länets andra och större stad, ett spörsmål, hvarom meningarne ännu
synas vara delade inom orten sjelf.
För att icke på en gång för häråt anstränga riksbanken torde man
emellertid för närvarande böra stanna vid att bevilja 2 riksbankskontor, 1 i
Svealand och 1 i Götaland.
Då vi tro oss här ofvan i någon mån ha bemött invändningen om riksbankens
försvagande, genom måttligt inrättande af nya afdelningskontor i
landsorten allt under det att riksbanken år efter år ökar sina fonder;
då vi våga antaga, att sådana afdelningskontor, omtänksamt inrättade
och handhafda, skola gagna riksbanken, lika väl som enskilda banker åtnjuta
gagn af sina afdelningskontor, dels såsom främjare af sedelspridning, dels såsom
förmedlare af in- och utlåning, det sistnämnda med minskad risk i mån
af ökad lokal- och personkännedom;
då år efter år uttalanden för allt flere landsorters likställighet med de
härutinnan gynnade framträda inom Riksdagen;
då de nästförflutna årens Banko-Utskott förordat ytterligare bankkontors
inrättande;
då Bankofullmäktige mer än eu gång uttalat sig i samma rigtning,
om än i år, och innan de väntade kungliga propositionerna i bankfrågan inkommit
till Riksdagen, Fullmäktige ansågo sig icke för det dåvarande kunna
tillstyrka nya afdelningskontor;
då sedermera inträffat, dels att de kungliga propositionerna visat sig
icke innehålla, hvad man efter statsmakternas föregåenden kunde förmoda,
dels att riksbanken ytterligare stärkts genom årets beslut om bankovinsten;
då icke mer än två bankkontor torde böra för denna gång föreslås; och
då här ofvan anförts skäl för att, bland de orter, som nu af motionärer
särskildt föreslagits att erhålla riksbankskontor, företrädesvis Örebro
och Kalmar läns residensstäder borde till platser för sådana banker väljas;
så tillåta vi oss härmed vördsamt föreslå:
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.
15
1) att Riksdagen måtte besluta inrättande af ytterligare två
afdelningskontor af riksbanken, att förläggas det ena i
Örebro och det andra i Kalmar.
Under förutsättning af bifall härtill, fa vi ytterligare, för tids vinnande
och efter mönstret af föregående Riksdags beslut, i likartad fråga, härmed
föreslå:
2) att vid slutet af bankoreglementet må införas följande
stadganden:
Riksdagen har, jemte ofvanstående reglemente, beslutit:
a) att i staden Örebro skall inrättas ett afdelningskontor af
riksbanken, hvilket skall omfatta Örebro län;
bj att i staden Kalmar likaledes skall inrättas ett sådant
afdelningskontor, omfattande Kalmar län;
c) att det må ankomma på Fullmäktige i riksbanken att till
dessa afdelningskontor för vexeldiskontering, utlåning och
kassakreditivrörelse anvisa de belopp, Fullmäktige må finna
lämpliga;
d) att Fullmäktige tills vidare, och intill dess Riksdagen
annorlunda besluter, må ej mindre bestämma, af huru stort
antal ledamöter styrelsen för hvartdera afdelningskontoret
skall utgöras, än äfven utse desse ledamöter, förordna om
styrelsens verksamhet och sättet för dennas utöfvande samt
bestämma arfvoden för styrelsen äfvensom besluta om tjenstemännens
antagande, göromål och aflöning samt i öfrigt
vidtaga alla erforderliga åtgärder för kontorens öppnande,
så fort ske kan.
Slutligen hemställes:
3) att Banko-Utskottet måtte få i uppdrag att, der så erfordras,
besörja hänvisningar vid de delar i bankoreglementet,
hvilka beröras af sistomförmälda stadganden»;
af Herrar J. August Sjö, A. M. Gudmundson och N. Nilsson: »Jemte
det vi i öfrigt instämma i föregående reservation få vi, som föreställa oss,
att afdelningskontors inrättande bör fortgå något raskare för att så mycket
snarare bereda de särskilda landsdelarne förmånen af att blifva länkar i ett
fullständigt genomfördt system af riksbankskontor, och att det ej vore någon
16
Banko- Utskottets Utlåtande N:o 11.
olägenhet att detta år besluta inrätta tre sådana afläggare af riksbanken,
härmed ytterligare föreslå:
att Riksdagen må besluta inrättande af afdelningskontor
(ej blott i Örebro och Kalmar, utan äfven af ett sådant
kontor) i Karlstad för Yermlands län, samt att de i punkt
2 af närstående reservation framstälda förslag till delar af
bankoreglementet i samband härmed lämpligen ändras.»
Herr Lyttkens har velat få antecknadt, att han i och för fullgörande
af uppdrag såsom revisor af Allmänna Brandförsäkringsverkets för byggnader
å landet räkenskaper varit hindrad deltaga i slutbehandlingen inom Utskottet
af ifrågavarande ärende, hvarjemte äfven Herr Hansson anmält, att han ej
heller närvarit vid frågans afgörande inom Utskottet.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1886.