Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1886, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning af
gåfva, arf, fideikommiss och testamente.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 10, anmärker Herr
Il Gustafsson, att nu gällande skatteförhållanden innebure orättvisa mot
dem, som minst egde. Genom existensminimums höjande och några personliga
skatters afskaffande hade största vinsten varit, att lagstiftarne visat
sig vilja gå i rätta rigtningen, men genom några få kronors förminskad
direkt skatt hade dock ej vunnits någon nämnvärd förbättring i de obemedlades
lefnadsvilkor. För att verka derhän måste skattereformerna vara mera
omfattande och djupgående och hafva till syfte att på allvar söka bot för
det tilltagande samhällsonda, som nu så bjert visade sig deri, att en ringa del
af samhällets medlemmar, utan att behöfva arbeta, lefde i öfverflöd, under
det att det stora flertalet af befolkningen med mödosamt arbete knappt kunde
skaffa sig bröd för dagen. Ett medel härför vore, enligt motionärens åsigt,

den progressiva beskattningen. o 0

Motionären medgifver, att man borde med varsamhet ga fram pa den
progressiva beskattningens väg, då det gälde inkomst af arbete och af kapital,
som någon genom sitt arbete samlat sig, men annorlunda stälde sig förhållandena
gent emot det ärfda kapitalet, ty i de flesta fall kunde väl sägas, att
det ärfda kapitalet icke vore lön för något arbete, någon högre företagsamhetsanda,
större flit, skicklighet eller förmåga.

På grund häraf hemställer motionären,

det Riksdagen ville genom skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att
Bih. till Biksd. Prot. 1S86. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

2

JBevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 6.

Kong-]. Maj:t måtte låta utarbeta ocli för en kommande Iiiksdag framlägga
förslag till en progressiv arfslag, fotad hufvudsakligen på följande grunder:

Hvarje arfslott, som understiger ett tusen kronor, vare från bevillning
fri.

Efterlefvande makes giftorätt är från arfskatt befriad.

För hvarje annan arfslott af fast eller lös egendom, som öfverstiger
ett tusen kronor och understiger fem tusen kronor, erlägges i bevillning 50
öre för hundra.

För den del af arfslott, som öfverstiger fem tusen och understiger tio
tusen kronor, erlägges i bevillning 1 krona för hundra.

För den del af arfslott, som öfverstiger tio tusen och understiger
50,nOO kronor, erlägges i bevillning 5 för hundra.

För den del af arfslott, som öfverstiger 50,000 och understiger 100,000
kronor, erlägges 10 för 100.

För den del af arfslott, som öfverstiger 100,000 kronor, erlägges i
bevillning 20 för 100.

För fideikommiss erlägges af en hvar, som tillträder fideikommitterad
egendom eller såsom fideikommiss anslaget kapital, bevillning efter samma
grunder som för arf.

För testamente af fast eller lös egendom, kapital eller fordringar, med
full eganderätt till sjelfva egendomen eller kapitalet, erlägges progressiv bevillning
efter samma grunder som för arf.

För gåfva af fast egendom, lösegendom eller kapital, med full eganderätt
till sjelfva egendomen eller kapitalet, erlägges progressiv bevillning efter
samma grunder som för arf.

Af införandet af en sådan progressiv arfskatt följde enligt motionärens
åsigt naturligen upphäfvande af nu gällande föreskrifter i bevillningsförordningens
18 och 19 §§, hvaraf framginge, att befrielse från bevillning för
testamente eller gåfva till fromma stiftelser icke vidare skulle medgifvas.

Till en början får Utskottet i afseende å Herr Gustafssons ofvanberörda
motion erinra, att stadgandena i gällande bevillningsförordnings 18 och
19 §§ ej beröras af ifrågavarande motion, och att motionären uppenbarligen
syftat å'' 18 och 19 §§ i numera upphäfda bevillningsförordningen af den 15
Oktober 1880.

Frågan om införandet af arfskatt har varit föremål för skatteregleringskomiténs
behandling. I sitt den 13 September 1882 afgifna underdåniga
utlåtande och förslag angående skatteförhållandena i riket föreslog komitén
en genom stämpel utgående jemförelsevis måttlig beskattning, hvars storlek
skulle vara progressiv i förhållande till arftagarens olika skyldskap till art -

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

låtaren. Det bör emellertid ej förgätas, att detta förslag stod i sammanhang med
de öfriga stora skattereformer, som af komitén föreslagits, och uppenbarligen
afsåg att i någon mån fylla den brist i statskassan, som genom de stora
skattereformernas genomförande eljest skulle hafva uppkommit.

Utskottet anser för sin del att, om och när en arfskatt skulle införas,
de af skatteregleringskomitén angifna grunder för densammas utgående böra
tillämpas. Genom bifall till motionen komme de verkligt stora förmögenheterna
ej att lida något synnerligt afbräck, men desto svårare komme de
jemförelsevis små förmögenheterna att deraf drabbas, och derigenom skulle
helt visst den för samhällets bestånd och trefnad så behöfliga välbergade
medelklassen helt och hållet undertryckas. Slutligen vill Utskottet tillägga,
att den föreslagna lagen helt visst skulle leda derhän, att personer med förmögenhet
i sina närmaste anförvandters intresse sökte att, såvidt möjligt vore,
genom egendomens döljande undandraga densamma från beskattning, och att
skatten sålunda egentligen blefve betungande för den fasta egendomen, ehuru
tvifvelsutan nog utvägar komme att uppfinnas, hvarigenom jemväl sådan
egendom kunde från beskattningen skyddas.

På dessa grunder, och då en förhöjning i den redan på arf utgående
stämpelafgift med afseende å statsverkets närvarande tillstånd ej är af nöden,
anser sig Utskottet ej böra tillstyrka motionen, hvilken dertill i sin våldsamma
progression torde sakna motstycke; och hemställer förty Utskottet,

att Herr R. Gustafssons ifrågavarande motion ej måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 Mars 1886.

På Utskottets vägnar:

A. G: son BEUUICH.

Reservationer:

af Herrar O. Jonsson i Hof, A. Andersson i Intagan, J. E. Ericsson
i Ahlberga och A. P. Lind mot den af Utskottet begagnade motivering.