Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Kiksd. Kansli den 12 Mars 188G, kl. 1 e. in.

Betänkande, angående vilkor en för tillverkning af bränvin.

Sedan Bevillnings-Utskottet till behandling förehaft samtliga till
Utskottet hänvisade motioner rörande vilkoren för tillverkning af bränvin,
får Utskottet, jemlik! 40 § Riksdagsordningen, häröfver afgifva
betänkande.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 23, anför Herr
O. Schenström, att den allmänna rättskänslan blifvit smärtsamt berörd
af de bränvinsförsnillningar, som vid flera brännerier under de senare
åren till stor förlust för statsverket egt rum, och att den för dessa
grofva brott stadgade straffbestämmelsen af endast böter stode i uppenbar
strid mot jemförelsevis mycket höga straff å en hel del vida mindre
straffvärda handlingar.

På grund häraf hemställer motionären:

att de i 30 § 1 mom. af Kongl. förordningen den 2 Juni 1882,
angående vilkoren för tillverkning af bränvin, förekommande orden:
»straffes med böter från och med 500 till och med 1,500 kronor»
måtte utbytas mot följande stadgande: »straffes såsom för bedrägeri
enligt allmän lag».

På ungefär enahanda skäl hemställer Herr A. G. Björkman i en
inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 171, om den ändring i Kongl.
förordningen den 23 Augusti 187G om vilkoren för tillverkning af
bränvin,

Bill. till Riksd. Brot. 188b''. 5 Sami. 1 Afd. 4 lliift.

1

2

Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 4.

att de i sagda förordnings 36 § förekommande straffbestämmelser
för försnillning vid bränvinstillverkning måtte skärpas derhän, att
utom lämpliga penningböter förbrytaren äfven må dömas till fängelse
från sex månader till och med två år.

Slutligen anmärker Herr Ivar Lytthms i en inom Andra Kammaren
väckt motion, N:o 111, att de vid brännerierna begagnade kontrollapparaterna
visat sig ej vara tillfyllestgörande för att hindra försnillning
af bränvinstillverkningsafgiften, samt att erfarenheten likaledes
gifvit vid handen, att de i lag stadgade straffbestämmelserna för
öfverträdelse af bränvinstillverkningsförordningen ej vore tillräckliga
för att afskräcka från dylika förbrytelser.

På grund häraf hemställer motionären,

att Riksdagen måtte för sin del besluta att skärptare bestämmelser
måtte i detta hänseende stadgas.

I afseende å kontrollen anser motionären:

att uppmätningen af bränvinet bör, såsom förut egt rum, ske af
kontrollör med iakttagande deraf, att allt under dygnet tillverkadt
bränvin uppmätes i vittnes närvaro;

att vittne bör tillsättas af Konungens Befallningshafvande;
att kontrollapparaterna böra så anordnas, att de är o tillgängliga
för afläsning blott af öfverkontrollörerne;

att inmäskningskaret samt alla mäskekaren skola vara till sitt
kubikinnehåll uträknade samt de senare numrerade;

att ordentlig inmäskningsjournal bör föras, upptagande för hvarje
kar mängden af inmäskade produkter och mäskekarets nummer;

att uppmätningsjournalen skall upptaga de mäskekarsnummer, som
under tillverkningsdygnet äro afverkade, samt mängden af bränvinet;

att såväl sprithållarerummet som sprithållaren skola under tillverkningstiden
vara under kronans lås;

att ny ordningsstadga för brän vinstillverkningen, grundad på dessa
principer, bör utarbetas;

att nederlagsrätten vid brännerierna må inskränkas till hvad den
förut varit eller till den 1 Oktober hvarje år, då skatten för det på
nederlag upplagda bränvin skall erläggas;

att kontrollören skall bo och hafva kost på tillverkningsstället; samt
att, om försnillning af bränvin eger rum, för det försnillade bränvinet
dubbla tillverkningsafgifter skola erläggas förutom böter och redskapens
förlust.

Och hemställer motionären, att förordningen angående vilkoren för
tillverkning af bränvin måtte i ofvan uppgifna syfte omarbetas.

Bevillnincjs- Utskottets Betänkande N:o 4.

3

Till en början får Utskottet mot Herr Björkmans ofvanberörda
motion anmärka, att i densamma af misstag åberopats 36 § i Kongl. förordningen
om vilkoren för tillverkning af bränvin den 23 Augusti 1876
i stället för motsvarande 30 § i nu gällande förordning af den 2 Juni
1882.

I äldre författningar angående bränvinstillverkning till och med
Kongl. förordningen den 26 Oktober 1860 var straffet för bränvinsförsnillning
böter från och med 450 riksdaler till och med 1,500 riksdaler
eller fängelse med arbete från och med två till och med sex
månader jemte förlust af redskapen.

Vid 1862—1863 års riksdag hemstälde Sammansatta Bevillnings-,
Lag- och Ekonomi-Utskottet, i afgifvet utlåtande angående vilkoren för
bränvinstillverkning (N:o 2), att, enär det stadgade bötesbeloppet syntes
innefatta tillräckligt straff för ifrågavarande förbrytelse, den derjemte
förekommande alternativa straffbestämmelsen af fängelse med arbete
från och med två till och med sex månader måtto ur författningen
utgå.

Riksdagen biföll denna hemställan, och i öfverensstämmelse dermed
stadgades i 43 § af Kongl. förordningen den 18 December 1863 följande:
»Den, som vid bränvinstillverkning från mätning till beskattning
undansnillar något af det bränvin, som tillverkas eller för sådant
ändamål begagnar tillverkningsredskap eller sprithållare med dold
öppning eller afledning, hvarigenom bränvin kan lönligen uttagas, eller
på annat sätt försnillar den afgift, som för tillverkningen erläggas bör,
eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som
kontrollör åsatt till förekommande af det tillverkade bränvinets lönliga
uttagande, straffes med böter från och med 500 till och med
1,500 riksdaler, gälde den tillverkningsafgift, som för det undansnillade
bränvinet sig belöper och hafve förbrutit redskapen, det i bränneriet
samt dertill hörande förvaringsrum vid beslagstillfället befintliga
bränvin och de kärl, hvari det förvaras».

Samma straffbestämmelse har sedermera bibehållits i de derefter
utfärdade förordningarne om vilkoren för tillverkning af bränvin don
26 Oktober 1866, den 17 Maj 1867, den 26 Juni 1871, den 23 Augusti
1876 och i den nu gällande af den 2 Juni 1882.

Erfarenheten har emellertid visat, att denna straffbestämmelse ej
varit nog verksam att förekomma förbrytelser af ifrågavarande slag.
Utom det att straffbestämmelsen är alltför mild i jemförelse med de i
Strafflagen stadgade straffen för förfalskning och bedrägeri, och att genom
denna olikhet i straff för ungefär enahanda förbrytelser den allmänna

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4.

rättskänslan på ett betänkligt sätt kränkes, synes den milda straffbestämmelsen
för bränvinsförsnillning ej stå i någon rimlig proportion
till den stora vinst, som den brottslige derigenom kan sig bereda.
Utskottet anser derföre skärpta straffbestämmelser för ifrågavarande
förbrytelser vara af behofvet synnerligen påkallade, och att i öfrigt
uti den gällande lagstiftningen rörande bränvinstillverkning böra vidtagas
sådana åtgärder, som kunna leda till en mera betryggande kontroll
öfver beskattningen af bränvin.

Då emellertid i detta hänseende en mera genomgående omarbetning
så väl af gällande bränvinstillverkningsförordning, som af ordningsstadgan
för bränvinsbrännerierna i riket synes Utskottet vara af nöden,
samt, enligt hvad Utskottet inhemtat, förberedelser till en sådan
omarbetning redan vidtagits, anser Utskottet det vara mindre lämpligt
att några partiella förändringar uti ifrågavarande förordning nu af
Riksdagen beslutas. Deremot vill Utskottet tillstyrka, att Riksdagen i
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhåller om en revision af sagda författningar
i det syfte, som här ofvan angifvits.

På grund häraf hemställer Utskottet,

att Herrar O. Schenströms, A. G. Björkmans och
Ivar Lyttkens’ ofvan omförmälda motioner ej måtte
till någon annan Riksdagens åtgärd föranleda, än att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om
utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag
till sådana ändringar i förordningen angående
vil koren för tillverkning af bränvin, som kunna leda
till en mera betryggande kontroll öfver beskattningen,
äfvensom om den omarbetning af gällande ordningsstadga
för bränvinsbrännerierna i riket, som för
samma ändamåls vinnande må finnas erforderlig.

Stockholm den 12 Mars 1886.

På Utskottets vägnar:

A. G:son BENNICH.