Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.
1
N:0 16.
Ank. till Riksd. Kansli den 4 Ma] 1886, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
vissa ändringar i afseende på afgifterna för tullnederlag
samt med förslag till förordning angående allmänt
frilager.
I en den 26 sistlidne Mars dagtecknad proposition, N:o 35, hvilken
blifvit till Bevillnings-Utskottets behandling hänvisad, har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att
dels medgifva, att den nederlagsafgift, som jemlikt § 80 mom. 1
i nådiga Tullstadgan den 2 November 1877 skall för gods, som å nederlag
upplägges, betalas med en procent af det belopp, hvartill tullafgiften
för godset uppgår, må från och med den 1 Januari 1887 uttagas
först i sammanhang med tullafgiftens erläggande, äfvensom att
den nederlagsafgift, som enligt samma lagrum likaledes skall erläggas
med en procent af tullbeloppet, då nederlagsgods till utrikes ort åter
utföres, må från och med nämnda tid upphöra att utgå;
dels ock antaga ett propositionen vidfogadt, af deri åberopade
bilagor åtföljdt, så lydande
Förslag
till
Förordning angående allmänt frilager.
§ 1.
Uti eller i närheten af stapelstad, hvarest tullkammare under
tullförvaltares öfverinseende finnes inrättad, må, efter tillstånd af GreneralBih.
till Riksd. Prof. 1886. 5 Sami. 1 Afd. 14 Haft. 1
2 Bevillnings-tJtskottets Betänkande N:o 16.
tullstyrelsen och under de vilkor och närmare bestämmelser, Generaltullstyrelsen
för hvarje särskildt fall föreskrifver, inrättas allmänt frilager
med ändamål att tjena till fristad för varor, så att dessa på sätt
och under de vilkor denna förordning innehåller, kunna, utan att tull
för dem erlägges, införas till lagret, der uppläggas och på allt sätt behandlas
som om de befunne sig utom landet.
§ 2-
Frilager, till hvars särskilda afdelningar tillträde under ingen
förevändning må tulltjensteman förvägras, skall vara försedt med
lämpliga vakt- och expeditionsrum för tullbevakning och tullbehandling
samt i öfrigt så inrättadt, att erforderliga tullkontroller kunna
deröfver utöfvas; och skall en hvar, som lemnar frilagret, utgå genom
vaktrummet, der vederbörande tulltjensteman, om han anser anledning
dertill förefinnas, eger att å den utgående låta verkställa kroppsvisitation,
utan att vara underkastad påföljd i händelse underslef befinnes
icke hafva egt rum; varande tillträde till frilager för qvinnor förbjudet.
§ 3.
Statens kostnad för bevakningen af samt bokföringen och expeditionen
vid frilagret skall betalas af dess egare, som, innan frilagret
må för sitt ändamål begagnas, skall för gäldandet af sagda kostnad
ställa säkerhet, som af Generaltullstyrelsen godkännes.
§ 4.
Mom. 1. På frilager må med här nedan stadgade undantag intagas
så väl tullpligtigt gods af hvad slag det vara må direkt från utrikes
ort, efter omedelbar transitförsändning, från frilager å annan inrikes
ort samt från nederlag och transitupplag i samma stad, som ock
alla slag tullfritt och förtulladt gods.
Krut, dynamit, nitroglycerin och andra sprängämnen, eldfarliga
oljor eller dermed jemförliga vätskor, flytande syror samt andra varor,
hvilka till följd af sin beskaffenhet kunna medföra fara eller olägenhet
för frilagret eller andra der upplagda varor, må icke å frilager
intagas.
Mom. 2. Uppstår vid angifning till intagande å frilager af varor
i obrutna omslag tvifvel, huruvida varorna äro af den beskaffenhet,
att de, enligt stadgandet i mom. 1 här ofvan, må å frilagret intagas,
Bevillnings- Utskottets Betänkande AT:o 16. 3
skall tullförvaltningen vara berättigad att, der erforderlig upplysning
ej annorledes kan vinnas, låta bryta omslagen.
§ 5.
Mom. 1. Egare till gods, som direkt från utlandet eller från
frilager å annan ort ankommit eller genom omedelbar transitförsändning
befordrats och är afsedt till intagande å frilager, skall inom den
tid och vid det ansvar, som i § 21 Tullstadgan föreskrifves, till tullförvaltningen
aflemna angifningsinlaga (form. bil. Litt. A.). Sedan
tullkammaren låtit förse inlagan med dess inkommande nummer, skall
godset med inlagan under bevakning föras till frilagret, hvarest der
anstälde tulltjenstemän hafva att, sedan godset blifvit vägdt, låta dess
bruttovigt antecknas å inlagan, i frilagrets upplagsbok (form. bil. Litt.
B.) införa uppläggningen samt derom meddela bevis under bokens
löpande nummer å inlagan, hvilken derefter skall till tullkammaren
återställas.
Dröjer godsegare med angifning till intagning å frilager utöfver
den i § 78 mom. 2 af Tullstadgan bestämda tid, vare han förlustig
rättigheten att godset å frilager intaga.
Har godset icke inom den i § 30 mom. 1 af Tullstadgan bestämda
tid blifvit till frilagret affördt, böte godsegaren på sätt i mom.
2 af nämnda paragraf samt i § 31 mom. 1 af samma stadga sägs;
egande tullförvaltningen verkställa den undersökning af godset, som
för böternas bestämmande erfordras. Varder godset icke inom den tid,
som i § 31 mom. 3 af Tullstadgan bestämmes, till frilagret affördt, förfares
såsom i detta lagrum sägs.
Af emballeradt gods må på frilager ej intagas mindre än helt
kolly, sådant det från utrikes ort inkommit eller från annat frilager
uttagits.
Mom. 2. Vill godsegare låta gods, upplagdt å nederlag, intagas
å frilager, upprätte derom angifningsinlaga (form. bil. Litt. C.) och
före vise denna för vederbörande neder] agstjensteman, som har att bokföra
angifningen i nederlagsjournalen och att å inlagan anteckna det
till förflyttning anmälda godsets nettovigt. Sedan godset derefter under
bevakning afförts till frilagret, införes uppläggningen i frilagrets
upplagsbok och meddelas bevis derom under bokens löpande nummer
å inlagan, som skall återställas till tullförvaltningen för att biläggas
nederlagsjournalen.
Mom. 3. Vill godsegare öfverflytta på transitupplag liggande gods
till frilager, aflemne derom till tullförvaltningen angifningsinlaga (form.
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.
bil. Litt. D.). Sedan godsets bruttovigt antecknats å inlagan samt å
godset belöpande transitafgift erlagts, låte tullförvaltningen godset jemte
inlagan under bevakning föras till frilagret, hvars tulltjensteman, efter
verkstäld bokföring, hafva att om uppläggningen meddela bevis under
frilagerupplagsbokens löpande nummer å inlagan, som derefter skall
återställas till tullförvaltningen för att biläggas transitupplagsjournalen.
Mom. 4. Vill godsegare å frilager intaga tullfritt eller förtulladt
gods, låte detsamma med angifningsinlaga (form. bil. Litt. E.) föras
till frilagret, hvarest inlagan aflemnas till vederbörande tulltjensteman,
som har att bokföra uppläggningen af godset med upptagande af endast
dess bruttovigt. Sådant gods behandlas vid uttagning från frilager
lika med derå direkt från utlandet intaget gods.
§ 6.
Gods kan från frilager uttagas:
för utförsel;
för försändning sjövägen eller landvägen till annan stapelstad;
för öfverflyttning till nederlag eller transitupplag i samma stad;
samt
för förtullning.
§ 7.
Mom. 1. Uttages gods från frilager för utförsel sjövägen, skall
iakttagas:
att godsegaren om utförseln till tulltjensteman å frilagret aflemnar
angifningsinlaga (form. bil. Litt. F.);
att vederbörande tulltjensteman antecknar angifningen i frilagrets
utförselsbok (form. bil. Litt G.);
att hvarje kolly, der så lämpligen ske kan, plomberas med frilagerstämpel
och anteckning om plomberingen göres å inlagan;
att godset jemte inlagan derefter, under tullbevakning då plombering
ej skett och eljest utan sådan bevakning, föres till inlastningsstället,
hvarest der anstäld tullbevakning har att om expeditionen göra
anteckning i inlastningsjournalen för frilagergods (form. bil. Litt. H.);
och skall bevakningsförmannen meddela bevis om inlastningen å angifningsinlagan,
som derpå aflemnas till tullkammaren för att efter behörig
anteckning i frilagrets utförselsbok biläggas utgående journalen;
samt
att utförseln’ sker i fartyg af minst trettio tons drägtighet och
med iakttagande af de i § 42 af Tullstadgan meddelade bestämmelser.
Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 16. 5
Mom. 2. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till
Norge, skola de bestämmelser, som gälla för landväga försändning till
nämnda land af oförtullade utländska varor från transitupplag, tillämpas
med iakttagande derjemte att anteckning om utförseln skall göras
i frilagrets utförselsbok.
Mom. 3. Uttages gods från frilager för utförsel landvägen till
annat land än Norge, skall iakttagas:
att, sedan godsegaren om utförseln till tulltjensteman å frilagret
aflemnat angifningsinlaga (form. bil. Litt. F.) denne tjensteman skall
anteckna angifningen i frilagrets utförselsbok samt utfärda förpassning
(form. bil. Litt. I.) å godset i två exemplar;
att hvarje kolly plomberas med frilagerstämpel och anteckning
derom göres å förpassningen; samt
att frilagershafvaren skall inom en månad från afsändningsdagen
till frilagerskoutoret aflemna ena exemplaret af förpassningen, försedt
med bevis af tullförvaltningen i bestämmelseorten att godset med oskadad
plombering framkommit.
Dessa bestämmelser gälla ock vid utförsel isvägen såväl till Norge,
der icke d}dik utförsel, enligt hvad derom särskildt är stadgadt, skall
såsom landväga utförsel anses, som ock till annat land.
Mom. 4. Uttages gods från frilager för försändning sjövägen eller
landvägen till annan stapelstad, skall iakttagas:
att angifning, anteckning i utförselsboken, plombering och förpassning
ske på sätt i mom. 3 af denna § stadgas;
att, der afsändningen sker sjövägen, anteckning derom verkställes
i inlastningsjournalen samt det ena exemplaret af förpassningen tillställes
skepparen för att godset åtfölja;
att, då afsändningen skall ske landvägen, godset och båda exemplaren
af förpassningen öfverlemnas till varuegaren;
att frilagershafvaren inom en månad från afsändningsdagen till
vederbörande tjensteman å frilagret aflemnar ena exemplaret af förpassningen,
försedt med bevis, utfärdadt af tullförvaltningen i bestämmelseorten,
att godset dit framkommit med oskadad plombering; samt
att angifningsinlagan och ankomstbeviset förvaras såsom bilagor
till utförselsboken.
Mom. 5. Uttages gods från frilager för att öfverföras till nederlag
i samma stad, skall godsegaren till vederbörande tjensteman å frilagret
aflemna angifningsinlaga i 2 exemplar (form. bil. Litt. K.); hvarefter
anteckning om öfverföringen med upptagande af endast bruttovigten
å godset skall ske i frilagrets utförselsbok. Sedan godset å
frilagret undersökts och ena exemplaret af inlagan utaf vederbörande
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.
tjensteman der attesterats, skall godset under bevakning föras till nederlagsmagasinet
och der intagas, godset i nederlagsjournalen antecknas
och den attesterade angifningsinlagan biläggas inkommande journalen.
Andra exemplaret af inlagan bilägges nederlagsjournalen.
Mom. 6. Uttages gods från frilager för uppläggning å transitupplag
i samma stad, skola föreskrifterna i mom. 5 af denna § lända till
efterrättelse, dock med iakttagande, att godset utan föregående undersökning
under bevakning afföres till och upplägges å transitomagasinet,
sedan bruttovigten attesterats å båda exemplaren af angifningsinlagan,
hvilka, efter det den å godset belöpande transitafgift blifvit vederbörligen
debiterad, skola biläggas inkommande journalen och transitupplagsjournalen.
Mom. 7. Vid förtullning af varor på frilager skall iakttagas:
att, sedan förtullningen blifvit af godsegaren begärd genom angifningsinlaga
enligt form. bil. Litt. L, varorna å frilagret undersökas
och inlagan derstädes attesteras samt införes i frilagrets förtullningsbok
(form. bil. Litt. M.);
att redogöraren å frilagret uträknar tullbeloppet, derå utställer
räkning (form. bil. Litt. N.); samt emottager och qvitterar beloppet,
hvarefter undersökningsmannen å räkningen antecknar, huruvida varorna
utgå lösa eller i omslag och i senare fallet i huru många, huru beskaffade
och huruledes märkta kolly; samt
att godset derefter emot räkningens behöriga afstämpling från
frilagret afföres.
§ 8.
Godsegare, som angifvit gods till uttagning från frilager, men
åter vill upplägga det på frilagret, skall på angifningsinlagan teckna
förklaring, att godset till följd af förändrad bestämmelse icke blifvit
afsändt, hvarefter godset må återföras till frilagret, der plomberingen,
om sådan skett, af tullbetjeningen borttages, och anteckning härom
göres å angifningsinlagan samt i frilagrets utförselsbok.
§ 9.
Förtullningsbok, hvarom stadgas i § 7 mom. 7 af denna förordning,
skall föras i två delar, A och B, hvilka böra skiftesvis hvarannan
dag begagnas. Influten uppbörd skall hvarje dag jemte den då
begagnade förtullningsboken med dertill hörande attesterade angifningsinlagor
mot qvitto aflemnas till tullkammaren, som dagen derpå åter
-
Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 16. 7
ställer boken till frilagret; och har frilagersredogöraren att för hvarje
månad aflemna utdrag ur förtullningsböckerna rörande deri gjorda debiteringar
för att biläggas tullkammarens inkommande journal.
§ 10.
Närmare förestrifter angående ordningen inom frilagret meddelas
af Generaltullstyrelsen, som äfven eger att, efter sig företeende omständigheter,
förordna angående de afvikelser från ofvan meddelade
stadganden, hvilka, med bibehållande af nödig säkerhet för kronans
rätt, kunna erfordras.
§ 11.
Godsegare, som låter å frilager upplägga gods, hvilket enligt
stadgandet i § 4 mom. 1 icke må derå intagas, hafve förverkat godset
och vare förfallen till böter från och med ett hundra till och med ett
tusen kronor.
§ 12.
Om frilagershafvare, som, jemlikt föreskriften i § 7 mom. 1, fått
emottaga blomberadt frilagergods, angifvet till utförsel, ej inom 48
timmar efter godsets uttagande till tullkammaren aflemnar bevis från
tullbevakningen, att godset till inlastningsstället framkommit och der
under tullbevakning jemlikt angifningsinlagan inlastats, skall tullförvaltningen
hos honom uttaga böter till belopp, motsvarande högsta gällande
tullsats för hvarje kilogram af varans brutto vigt.
Lag samma vare, om frilagershafvare uraktlåter att inom den i
§ 7 mom. 3 och 4 stadgade tid aflemna föreskrifvet framkomstbevis.
Kan frilagershafvaren inom tre månader från den dag, då böterna blifvit
erlagda, hos Generaltullstyrelsen lagligen styrka att varorna genom
olyckshändelse under vägen förkommit eller att han af orsaker, hvartill
han icke varit vållande, blifvit förhindrad att inom behörig tid framskaffa
varorna till bestämmelseorten eller aflemna framkomstbeviset,
vare han berättigad att böterna återbekomma.
§ 13-
Den,'' som från frilager insmuglar eller försöker insmugla tullpligtiga
varor, eller som qvarhåller eller olofligen i riket åter inför
8 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 16.
dylika varor, hvilka angifvits till utförsel från frilager, eller som beträdes
med att under forsling af tullpligtigt frilagergods detsamma förbyta,
straffes enligt § 138 Tullstadgan. Frilagershafvaren skall ock,
om han om brottet egt vetskap, hafva för alltid förverkat rätt att af
frilager sig begagna samt vara skyldig att genast utrymma sitt lager;
straffes ock såsom för oloflig införsel af varor.
§ 14-
Försäljningsbelopp för gods, förverkadt enligt §11, äfvensom
böter på grund af stadgandena i §§11 och 12 tillfälle kronan och
tullstatens enskildajDensionsinrättning till hälften hvardera. _
Böter enligt § 13 och värde af gods, förverkadt enligt samma
paragraf, fördelas enligt § 146 Tullstadgan.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.
§ 15-
Angående laga domstol i mål rörande öfverträdelse af denna förordning
gälle hvad i § 165 af Tullstadgan sägs.
§ 16-
Alla i denna förordning föreskrifna handlingar skola skrifvas å
tryckta blanketter, som för handlingar enligt bilagorna B, G, H, I, M
och N anskaffas och bekostas af tullverket, men i öfrigt af frilagershafvarne
sjelfve; egande Generaltullstryrelsen vidtaga de jemkningar eller
förändringar i formulären, som kunna visa sig erforderliga.
Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 Januari 1887.
Af det propositionen bilagda protokoll öfver finansärenden inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet den 26 Mars 1886 inhemtas, att,
sedan särskilda den 27 Oktober 1882 förordnade komiterade i Augusti
1884 afgifvit betänkande jemte förslag till förordningar om kreditupplag
och frilager samt deraf beroende ändringar i Tullstadgan och Handelsbalken,
öfver hvilka förslag Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen
i gemensamt utlåtande sig yttrat, Herr Statsministern, vid föredragning
af ärendet, uppå anförda skäl, hemstält: dels att berörda förslag
till förordningar angående kreditupplag samt angående ändringar i
Handelsbalken icke måtte till någon Kongl. Mapts åtgärd föranleda,
samt dels att proposition måtte till Riksdagen aflåtas med ej mindre
9
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 16.
omförmälda förslag angående vissa ändringar i afseende på afgifterna
för tullnederlag än ock ofvan aftryckta förslag till förordning angående
allmänt frilager, hvaremot Herr Statsministern ansett frågan om i sammanhang
dermed erforderliga ändringar i Tullstadgan böra till pröfning
företagas först sedan sig visat, om Riksdagens bifall till förändringarna
beträffande nederlagsafgifterna äfvensom frilagersinstitutionens införande
vunnes; och behagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla
denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda mening.
Enligt § 80 mom. 1 i Tullstadgan af den 2 November 1877 skall
för gods, som å nederlag upplägges, nederlagsafgift betalas med 1 procent
af det belopp, hvartill tullafgiften för godset uppgår, och skall,
om nederlagsgods varder till utrikes ort åter utfördt, likaledes nederlagsafgift
erläggas med 1 procent af tullbeloppet. Af § 81 mom. 1,
jemfördt med § 30, i samma stadga framgår, att nederlagsafgiften för
inkommande gods skall, inom trettio dagar, räknade från den, då fartygs
märkrulla blifvit till tullförvaltningen aflemnad eller genom omedelbar
transitförsändelse befordradt gods till förtullningsorten anländt,
erläggas, vid påföljd att tullförvaltningen ofördröjligen försäljer så stor
del af för egarens räkning å nederlag liggande gods, som erfordras
till godtgörande af nämnda afgift, böter, om sådana skola utgå, samt
stadgad tull för hvad som försäljes, äfvensom att för återutförsel godset
ej må af egaren disponeras, innan nederlagsafgifterna blifvit behörigen
erlagda.
I afseende å förslaget till förändringar i omförmälda afgifter anför
Herr Statsministern:
»Om önskvärdheten af den utgående nederlagsafgiftens afskaffande,
på det att exporthandeln med utländska varor må kunna af nederlagsinstitutionen
draga all den dermed afsedda nytta, hafva så väl komitén
som de i ämnet hörda myndigheter varit ense. Den utgående nederlagsafgiften
uppgick i årligt medeltal under åren 1881—1885 till 1,291
kronor 89 öre; den inkommande i enahanda medeltal till 181,795 kronor
60 öre. För genomförande af principen, att varor, som inkomma i
landet endast för att åter utföras derutur, må gå fria från nederlagsafgift,
är det, på sätt ock blifvit af komitén och embetsverken framhållet,
nödigt, att i sammanhang med den utgående nederlagsafgiftens
afskaffande, föreskrift meddelas, att den inkommande nederlagsafgiften
skall uttagas först vid varans förtullning’, i följd hvaraf sådan afgift
för reexporteradt nederlagsgods naturligtvis icke ifrågakomme. Tullverket
skulle således genom sistnämnda förändring gå i mistning af
Bih. till Biksd. Prof. 1886. 5 Sand. 1 Afd. 14 Häft. 2
10 Bevillnings- Utskottets Betänkande Nio 16.
ytterligare ett inkomstbelopp af ungefär samma storlek som den utgående
nederlagsafgiften.
Den sålunda föreslagna förändringen i afseende på nederlagsafgifterna,
hvarigenom nederlagsinstitutionen skulle göras i afsevärdt högre
grad användbar för exporthandeln med utländskt gods, utan att tullverket
skulle tillskyndas mer än en jemförelsevis mycket obetydligminskning
i inkomst — knappt uppgående till 3,000 kronor om året
— anser jag mig böra till Eders Kongl. Maj:ts godkännande förorda.
Bortfaller det hinder för ett allmännare anlitande af nederlaget, som
hittills legat, i nämnda afgifter, torde det få anses gifvet, att genom ett,
rätt användande af nederlagsinstitutionen äfvensom af frilagersinrättningeu,
derest densamma varder här i landet införd, handeln i allmänhet
och särskildt handeln på utlandet med importeradt gods skola
komma i åtnjutande af väsentligen samma fördelar, som afsetts med
kreditupplaget, utan den risk för statsverket, kreditupplaget medför.»
Uppå de sålunda anförda skäl hemställer Utskottet,
l:o) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
i hvad den afser vissa ändringar beträffande afgifterna
för tullnederlag må af Riksdagen bifallas.
Beträffande den föreslagna frilagerinstitutionen förmäler Herr
Statsministern, hurusom densamma kunde betraktas såsom en vidare
utveckling af det enligt gällande lagstiftning medgifna transitupplaget.
För sistnämnda båda institutioner vore gemensamt, att varorna upplades
inom landet utan föregående tullundersökning och följaktligen
utan erläggande af tull, der varorna vore tullpligtiga, och att varorna
sålunda ur tullbehandlingssynpunkt betraktades såsom vore de befintliga
utom landet. Olikheten bestode åter deruti, att, medan transitupplagsgods
förvarades ensamt under tullverkets lås och vård, och
detta så strängt att, om godsegaren ville efterse å transitupplag infördt
kollys innehåll eller deraf taga prof, sådant kolly derförinuan måste
angifvas till förtullning eller nederlag, egaren till å frilager intaget
gods finge med detsamma företaga hvilken bearbetning eller ompackning
han behagade, allenast detta skedde inom frilagrets område. Kontrollen
mot missbruk bestode här deruti, att frilagret och tillträdet
dertill vore stäldt under tullbevakning samt att noggranna föreskrifter
meddelades om de vilkor, under hvilka varor finge intagas å frilagret
eller uttagas derifrån.
Bevil Inings- Utskott ds Betänkande N:o 16. 11
Vidare anför Herr Statsministern i hithörande hänseende:
»Af komiténs förslag framgår, att komitén tänkt sig hufvudgrunderna
för frilagersinstitutionen sådana, att frilager skulle, efter
tillstånd af Generaltullstyrelsen, få inrättas uti eller i närheten af
stapelstad, dervid statens kostnad för bevakning, bokföring och expedition
skulle betalas af frilagrets egare, samt att på frilagret skulle få
intagas så väl tullpligtigt gods af hvad slag det vara må, som alla
slag tullfritt oeh förtulladt gods, dock att, från frilager skulle vara uteslutet
sådant gods, som kunde medföra eldfara eller annan skada eller
olägenhet för frilagret, samt att för en gång förtulladt gods, som intagits
å frilager, skulle vid uttagningen ånyo erläggas tull, såsom vore
det från utlandet direkt intaget. Statsverkets trygghet att utfå behöriga
tullafgifter skulle enligt förslaget tillgodoses derigenom, att
tulltjenstemännen skulle ega tillträde till frilagrets särskilda afdelningar,
samt att detsamma skulle vara försedt med vaktrum, som måste
passeras af hvar och en, som lemnar frilagret; att i vaktrummet vederbörande
tulltjensteman skulle eg a att å den utgående låta verkställa
kroppsvisitation, utan att vara underkastad påföljd i händelse underslef
befunnes icke hafva egt rum, såsom följd hvaraf tillträde till frilager
skulle vara förbjudet för qvinnor; äfvensom att öfverträdelser af förordningen
blifvit belagda med ganska drygt ansvar.
Fördelarne för vår handel med utlandet, och särskildt för vår
exporthandel med importerade varor, af den utaf komitén förordade
frilagersinrättningen hafva af Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen
blifvit i det af dem afgifna utlåtande öfver komiténs förslag på
ett så klart och öfvertygande sätt ådagalagda, att jag till stöd för mitt
tillstyrkande af komiténs förslag i denna del endast har att åberopa
hvad nämnda embetsverk i ämnet yttrat. Särskildt anhåller jag att
få fästa uppmärksamheten derpå, att, då enligt § 3 i förslaget till förordning
angående frilager statens kostnad för bevakningen af samt
bokföringen och expeditionen vid frilagret skall betalas af dess egare,
hvilken, innan frilagret må för sitt ändamål begagnas, skall för gäldandet
af sagda kostnad ställa säkerhet, som af Generaltullstyrelsen godkännes,
någon kostnad i följd af den nya inrättningens införande icke
kommer att drabba statsverket. Vidare tillåter jag mig framhålla, att
varorna så väl vid intagandet å och uttagandet från frilagret, som under
den tid, de derstädes äro upplagda, stå under oafbruten bevakning af
tulltjensteman, hvadan, i motsats mot hvad förhållandet är vid kreditupplaget,
staten icke har att befara någon förlust genom egarens insolvens
och faran för indirekta förluster genom underslef, smuggling o. s. v.
icke är större än den är vid all varuinförsel från utlandet. En obetydlig
12
Bevillning.1}-Utskottets Betänkande N:o 16.
minskning i tullinkomst torde väl, på sätt embetsverken erinrat, möjligen
föranledas deraf, att sådana varor, i hvilkas vigt enligt tulltaxan
afdrag ej får ega rum för omslag och inlägg m. m., kunde å frilagret
ompackas i helt andra emballage och derigenom undgå en del af det
afsedda tullbeloppet. Som likväl med nyssnämnda vid åtskilliga tariffrubriker
i tulltaxan meddelade föreskrift icke åsyftas att öka tullbeskattningen
för de ifrågavarande artiklarne, utan allenast att underlätta
deras tullbehandling, synes intet vara att erinra mot att varuegaren
beredes tillfälle att inom frilagret med varorna vidtaga en åtgärd,
hvilken han i allt fall egt frihet företaga före varornas införsel.“
Sedan härefter framhållits, att benämningen “allmänt frilager“
valts i och för den nya institutionens åtskiljande från det genom Förordningen
den 18 September 1874 medgifna frilagret för proviantering
af fartyg i Öresund, hvilket i åtskilliga afseenden skilde sig från det
nu föreslagna och icke komme att genom detta göras obehöfligt, redogör
Herr Statsministern slutligen för de väsentligaste förändringar,
han ansett böra vidtagas i detaljbestämmelserna i komiténs förslag,
och hvilka iakttagits i det till Riksdagens pröfning öfverlemnade förslag.
Att en institution af ifrågavarande slag skulle kunna på vissa
ställen lända vår utrikeshandel till gagn kan Utskottet visserligen icke
bestrida. Utskottet tror emellertid, att hvad till stöd för denna institutions
införande andragits innebär en icke obetydlig öfverskattning
af de fördelar, densamma kunde komma att medföra, likasom Utskottet
å andra sidan måste befara, att de dermed förenade olägenheter skulle
visa sig långt mera betydande än man antagit, och väsentligen öfverväga
fördelarna.
Till en början finner Utskottet, i betraktande af de utan tvifvel
synnerligen dryga kostnaderna för anskaffande och underhåll af frilagerslokalerna
äfvensom för bevakning af samt bokföring och expedition
vid frilagret, hvilka kostnader enligt förslaget skulle hvila de förra
på kommunen eller enskilde, och de senare på frilagrets egare, uppenbart,
att den ifrågasatta institutionen endast på några få ställen, antagligen
endast i eller invid vissa af rikets största städer, skulle kunna
komma till stånd och fortvara. Huruvida af dessa städer Stockholm,
Göteborg och Malmö skulle deraf kunna hemta mera betydande vinst,
anser Utskottet i hög grad tvifvelaktigt, då de härvid påräknade finske
afnämarne å ena sidan och de norske och danske å den andra hade
tillfälle att å andra lika närbelägna handelsplatser fylla sina behof af
utländska alster. Huru som helst komme fördelarne af frilagret. —
hvilka fördelar för köpmännen väsentligen förringades af de nyss
-
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 16. 13
berörda omkostnaderna — endast dessa städers handel till godo, och
de lättnader, desses köpmän sålunda tinge sig medgifna, skulle för
öfrige handelsidkare i stället medföra ökad svårighet att uthärda i
konkurrensen.
Utskottet tror sålunda icke, att vår reexporthandel med utlandet
skulle kunna härigenom väsentligen ökas, samt finner för öfrigt denna
handelsgren, vid jemförelse med utlandets lagstiftning i hithörande
hänseenden, redan nu skäligen tillgodosedd genom de förmåner, hvilka
medelst nederlag och transitupplag äro densamma beredda, helst om
jemväl de ofvan omförmälda lättnaderna i fråga om nederlagsafgifterna
varda beviljade. T långt större grad än reexporthandeln skulle, enligt
Utskottets öfvertygelse, såsom äfven Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen
i deras ofvan omförmälda utlåtande framhållit, den handel,
som har till syfte att inom landet afsätta utlandets produkter, komina
att af den nya institutionen befordras, till ytterligare undergräfvande
af den inhemska industrien. Men, på sätt Herr Statsministern i fråga
om införandet af kreditupplag anfört, torde några särskilda åtgärder
för importhandelns uppmuntrande icke af den allmänna meningen under
närvarande tid anses påkallade.
I nu berörda hänseende befarar Utskottet särskildt, att införseln
af manufaktur- och korta varor, hvilken dock redan nu, enligt hvad
statistiken gifver vid handen, nått en oroväckande omfattning, derigenom
skulle än ytterligare ökas, framför allt i följd af den frihet,
som stode importören till buds, att inom frilagret låta varorna undergå
hvilken bearbetning som helst, innan de uttoges för afsättning. Embetsverken
hafva visserligen såsom sin åsigt uttalat, att, då tullsatsen å
det färdiga fabrikatet i allmänhet vore vida högre än å råvaran eller
den halffärdiga produkten, ett sådant bearbetande af en råvara eller
ett halffärdigt fabrikat kunde med fördel ifrågakomma endast när det
färdiga fabrikatet vore afsedt att afyttras till utlandet. Häremot har
Utskottet dock att erinra, hurusom i många fall, och särskildt hvad
artikeln kläder beträffar, berörda skilnad i tullsatserna är så obetydlig,
att densamma blott i ringa mån kunde lägga hinder i vägen för en
dylik industri för inrikes afsättning. Lika antagligt synes det Utskottet
vidare, att frilagerinstitutionen komme att i omfattande grad begagnas
för upplag af spanmål och kolonialvaror till den inhemska marknadens
förseende utöfver det verkliga behofvet och, hvad spanmålen beträffar,
till men för vårt jordbruk.
Redan embetsverken hafva erinrat om, att minskning i statsverkets
tullinkomst kunde föranledas deraf, att sådana varor, i hvilkas
vigt enligt tulltaxan afdrag ej får ega rum för omslag och inlägg m. m.
14
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16.
— såsom förhållandet är med flertalet manufaktur- och korta varor —
kunde före förtullningen å frilagret ompackas i helt andra emballage
och derigenom undgå en del af det afsedda tullbeloppet. Utskottet,
som icke kan instämma i hvad Herr Statsministern häremot andragit
beträffande syftet med nyssberörda, vid åtskilliga tariffrubriker i tulltaxan
meddelade föreskrift, vill härutinnan påpeka, hurusom, då taxan
för vissa artiklar ofta uppgår till 30 å 40 procent eller än högre, här
afsedda tullindring i många fall blefve ganska betydande, till förfång
för såväl konkurrenterna som den inhemska industrien.
Faran för indirekta förluster för statsverket i följd af frilagrets
missbrukande genom underslef, smuggling o. s. v. synes ock Utskottet
större än Herr Statsministern velat medgifva. I synnerhet torde vid
det förhållande, att tillgång till lokalerna alltid vore medgifven importören
och hans arbetare samt kroppsvisitation icke ständigt kunde
företagas, det enligt förslaget medgifna inrättandet af frilager utom
stapelstads område vara egnadt att lätteligen medföra utsmuggling åt
de allehanda varor, som utan undersökning finge ditföras, helst den
kontroll, som inom stad kunde från allmänhetens sida utöfvas mot
oloflig införsel, der ej vore att påräkna.
Särskildt har Utskottet funnit sig böra anmärka, huruledes de i
gällande Tulltaxas 76 och 101 §§ förekommande bestämmelser, att bränvin
och sprit af säd eller potatis icke må på nederlag eller transitupplag
uppläggas, utan svårighet kunde medelst frilagret helt och
hållet kringgås, i det förslaget ej innefattar något stadgande i syfte
att förekomma, det dylik vara med hög sprithalt dit infördes, för att
derifrån i förädladt eller oförädladt skick utsändas i marknaden, äfvensom
att bestämmelsen i förslagets 4 §, att sådana, der icke uppräknade
varor, hvilka till följd af sin beskaffenhet kunde medföra fara eller
olägenhet för frilagret eller andra derstädes upplagda varor, icke finge
å frilagret intagas, synes lemna rum för tvetydighet och godtycke.
Någon erfarenhet från främmande länder, talande till förmån för
den sålunda föreslagna institutionen, kan, så vidt Utskottet funnit,
icke sägas föreligga. Denna institution synes Utskottet fäst hellre så
väsentligen afvika från sina förebilder, att densamma öfverhufvud kan
betraktas som en oförsökt nyhet. För öfrigt, framgår af den Riksdagen
tillhandahållna berättelse om kreditupplag och frilager i utlandet,
att frilagerinstitutionen derstädes vunnit föga tillit och utbredning,
i hvilket afseende särskildt må erinras, hurusom densamma i Norge
ingenstädes kommit till stånd, oaktadt en lag af den 4 Juni 1866 der
medgifvit frilagers inrättande med regeringens tillåtelse.
15
BevUlnings- Utskottets Betänkande N:o 16.
Af alla dessa skäl har Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka
införandet i vårt land af den föreslagna frilagerinstitutionen.
Vid sådant förhållande har Utskottet saknat anledning att, utöfver
hvad Utskottet i det föregående härutinnan anfört, i sitt förevarande
utlåtande till närmare granskning upptaga förordningsförslagets detaljbestämmelser
och inskränker sig derför i sådant hänseende till den
anmärkning, att dessa bestämmelser icke heller i öfrigt synts Utskottet
till alla delar antagliga.
Utskottet hemställer följaktligen,
2:o) att Kongl. Map.ts föreliggande förslag till
förordning angående allmänt frilager icke måtte vinna
Riksdagens bifall.
Stockholm den 4 Maj 1886.
På Utskottets vägnar:
A. GUSON BENNICH.
Reservationer:
vid l:a punkten:
af Herrar E. G. Boström, A. Svensson i Lösen, J. E. Ericsson i
Ahlberga och J. P. Nilsson i Käggla;
vid 2:a punkten:
af Herrar Bennich, Björnstjerna, C. F. Wcern och H. L. Forsell.
Herr 0. Jonsson i Hof har anhållit att här få antecknadt, att han
icke deltagit i behandlingen af förevarande proposition.