Bevilhiings- Utskottets Betänkande N:o 13.
1
N:o 13.
Ank. till Riksd. Kansli den 6 April 1886, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af hvitbetssockertillverkningsafgiften.
Till Bevillnings-Utskottet har hänvisats en af Herrar Nils Persson i
Yadensjö och M. Bahn inom Andra Kammaren väckt motion, K:o 32, hvari
motionärerne, under förmenande, med hänsyn till den ifrågasatta tullbeskattningen
ä landtmannavaror, att andra lika verksamma medel funnes att upphjelpa
vår betryckta modernäring, i sådant afseende anfört:
»För en del år tillbaka uppblomstrade hastigt en näring (hvitbetssockerfabrikationen),
som tycktes skola komma att i viss mån ersätta våra
landtmän den ekonomiska förlust, som den af moraliska motiv förestafvade
inskränkningen i bränvinsbränningen förorsakat. Men denna binäring till
jordbruket, i hvilken man trodde sig hafva funnit en guldkälla för statskassan,
qväfdes i dess utveckling genom mindre välbetänkta skatter på sockerbetorna,
och de med så mycken förhoppning upprättade fabrikerna nedlades
med undantag af en, som sedan dess oaktadt låga spanmålspris fört en tynande
tillvaro. Vore nu icke skäl att, då jordbruket lider af öfver höfvan
tryckta konjunkturer, taga bort en skatt, som med afseende på statsverkets
inkomster ej spelar någon rol, men indirekt drager mången million ur landet,
på samma gång den i sin män ligger i vägen för just detta intensiva jordbruk,
som utgör vilkoret för den svenske landtmannens framtida existens.
Med lika goda skäl, som man lagt skatt på sockerbetor, skulle man ju kunnat
lägga skatt på mjölk m. m., men, i fall sä händt, undras just huru det skulle
hafva gått med vår mejerihandtering. Nog blir det alltid jordbrukaren och
icke fabrikanten, som dylika skatter i sista hand drabba. Följden af sockerbetsskatten
har icke heller uteblifvit. Under det vi importera milliontals
Bih. till Riksd, Prof. 1S8G. 5 Samt. 1 Afd. 11 Käft.
2 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.
skålpund socker, exportera vi (så att säga) till sockerfabrikerna och sockerbetsodlarne
i Tyskland och Danmark tusentals svenska arbetare, som skulle
kunnat hafva sin utkomst af samma näring i sitt fädernesland».
Yille man räcka jordbruket en hjelpsam hand, så borde man, enligt
motionärernes mening, först borttaga eller lindra sadana skatter, som hämmade
dess utveckling, åtgärder, genom hvilka intet annat yrke och ingen
samhällsklass blefve lidande.
På grund häraf hafva motionärerne föreslagit, att Riksdagen matte
besluta, att hvitbetssockertillverkningsafgiften skall upphäfvas.
Beträffande beskattningen å hvitbetssockertillverkningen har Utskottet
ansett sig här böra meddela följande öfversigt.
I Kongl. kungörelsen den 15 Oktober 1869 meddelades till allmän
efterrättelse Riksdagens samma år fattade beslut, att tillverkningen af hvitbetssocker
inom landet skulle åläggas särskild beskattning i förhållande till
införselstullen å utländskt råsocker, men att undantag från denna bestämmelse
skulle medgifvas sålunda, att nämnda tillverkning finge skattefritt bedrifvas
till den 1 Juli 1873, att från och med den 1 Juli 1873 till den 1 Juli
1876 tillverkningen endast ålades en skatt, motsvarande en femtedel, från
och med den 1 Juli 1876 till den 1 Juli 1879 två femtedelar, från och
med den 1 Juli 1879 till den 1 Juli 1882 tre femtedelar samt från och
med den 1 Juli 1882 till den 1 Juli 1885 fyra femtedelar, allt af den vid
dessa tider gällande tullsats å utländskt råsocker af mörkare färg än K: o
18 af den i verldshandel gällande holländska standard.
I Kongl. förordningen den 30 Maj 1873, äfvensom i Kongl. Maj:ts samma
dag faststälda ordningsstadga för hvitbetssockerfabrikerna i riket, meddelades
sedermera närmare bestämmelser angående ifrågavarande beskattnings uttagande,
kontrollen derå, m. m.
Genom Kongl. kungörelsen den 2 Juni 1876 påbjöds härefter, att
skatten från och med den 1 Juli samma år till den 1 Juli 1879 skulle i
öfverensstämmelse med Kongl. kungörelsen den 15 Oktober 1869 utgöra två.
femtedelar af ofvanberörda tullsats.
I Kongl. kungörelsen den 25 April 1879 stadgades vidare, på grund
af Riksdagens beslut samma år, att skatten jemväl från och med den 1
Juli 1879 till den 1 Juli 1882 skulle utgå med endast två femtedelar af
nämnda tullsats. Den förhöjning i skatten, som enligt 1869 års Riksdags
forenämnda beslut skulle ega rum från och med den 1 Juli 1879, uppsköts
sålunda för ytterligare trenne år.
Slutligen beslöt 1882 års Riksdag, att äfven från och med den 1
Juli samma år afgiften för hvitbetssockertillverkningen skulle utgå med sist
-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13.
3
nämnda belopp, livilket beslut kungjordes medelst den nu gällande förordningen
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket den 16 Juni
1882. Genom detta beslut både följaktligen den af 1869 års Riksdag beslutade
ytterligare progression af ifrågavarande afgift helt och hållet förfallit.
De skäl, som lågo till grund för 1869 års Riksdags beslut angående
beskattning af hvitbetssockertillverkningen, voro dels jordbrukets fordran,
att hvitbetskulturen och hvitbetssockertillverkningen skulle betryggas mot
ovissa och våldsamma beskattningsåtgärder, dels ock statsverkets fordran, att
icke gå miste om en bland sina betydligare inkomstkällor. Man förestälde
sig, att farhågan för dylika beskattningsåtgärder skulle afhålla mången från
att egna sig åt en industri, som, i afseende på sjelfva betodlingen, erfordrade
längre tid för ernåendet af gynsamma resultat, och, i afseende å sockertillverkningen,
förutsatte nedläggandet af betydliga kapital uti de derför behöfliga
verk och inrättningar. Man hoppades, att, om denna farhåga undanröjdes,
inom vårt land, lika väl som inom andra länder med något så när likartade
naturförhållanden, skulle uppblomstra en hvitbetssockerindustri af stor betydelse
ej mindre för statens finanser än för folkets ekonomiska välstånd.
En ganska betydande betodling uppstod ock omedelbart derefter i
större eller mindre skala inom flera delar af landet, och åtskilliga sockerfabriker
anlades samtidigt. Resultatet blef emellertid, såsom bekant, föga
gynsamt, i det de flesta fabrikerna inom kort nedlades.
Att den synnerligen låga beskattningen å ifrågavarande tillverkning
skulle i någon väsentlig mån hafva varit en medverkande anledning till
fabrikernas nedläggande, torde dock svårligen kunna antagas. Snarare tyckes
detta häntyda derpå, att det endast är i landets sydliga, af klimatet mest
gynnade delar, som ifrågavarande industri utan ett alltför högt skydd kan
blifva lönande.
Det af 1882 års Riksdag beslutade bibehållandet af då gällande afgift
å hvitbetssockertillverkningen, livilket motiverades å ena sidan af den stora
betydelse, hvitbetssockerindustrien utöfvade på jordbruket och boskapsskötseln,
och, ä den andra, deraf, att en stigande beskattning skulle lägga hinder i
vägen för nya fabrikers uppkomst, innebar ock i sjelfva verket ett gynnande
af landets af naturen lyckligast lottade delar.
Den minskning i inkomsterna af sockertullen, statskassan, sedan skatten
påfördes, fatt vidkännas genom hvitbetssockertillverkningen, uppgår till ej
ringa belopp. En jemförelse emellan de afgifter, de skånska hvitbetssockerfabrikerna
för sin tillverkning haft att erlägga, och de belopp, hvartill
tullinkomsterna för motsvarande qvantiteter utländskt råsocker skulle uppgått,
utvisar följande resultat:
4
BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 13.
Erlagd skatt: |
Motsvarande |
Statsverkets |
|||
Kronor, öre. |
Kronor, öre. |
Kronor, |
öre. |
||
År |
1873..................... |
..................... 30,104: — |
150,520: — |
120,416 |
— |
» |
1874...................... |
.................. 47,939: 30. |
239,696: 50. |
191,757 |
20. |
» |
1875 ...................... |
........... 26,186: 80. |
130,934: — |
104.747 |
20. |
» |
1876 ...................... |
................... 40,783: — |
135,015: — |
94,232 |
— |
» |
1S77....................... |
................. 51,510: — |
128,775: — |
77,265 |
— |
» |
1878...................... |
................. 33,023: — |
82,557: 50. |
49,534 |
50. |
» |
1879 ...................... |
............ 43,815: 50. |
109,538: 75. |
65,723 |
25. |
» |
1880 ..................... |
........ 79.447: 50. |
198,618: 75. |
119,171 |
25. |
» |
1881 .................... |
.................. 106,059: 88. |
265,149: 70. |
159,089 |
82. |
» |
1882....................... |
............. 110,861: 54. |
277,153: 85. |
166,292 |
31. |
» |
1883 .................... |
...... 149,304: 89. |
373,262: 23. |
223,957 |
34. |
» |
1884..................... |
............ 268,440: 50. |
671,101: 25. |
402,660 |
75. |
» |
1885..................... |
.................... 333,507: 30. |
833,768: 25. |
500,260 |
95. |
Det framgår vidare af nämnda siffror, att hvitbetssockertillverkningen,
som, efter att under åren 1873—1879 hafva hållit sig inom temligen jemna
gränser, redan de båda derpå följande åren icke obetydligt stigit, efter 1882
års förenämnda riksdagsbeslut ytterligare utvecklat sig på ett sätt, hvilket
gifver vid handen, att den derå lagda beskattning på intet vis behöfver befaras
utgöra hinder för dess fortfarande framgång.
Denna beskattning är för öfrigt — till men för annan inhemsk sockertillverkning
— desto lindrigare, som det i gällande författning beräknade
rendement af betorna otvifvelaktigt är synnerligen lågt.
Borttagandet af ifrågavarande afgift skulle åter, till båtnad för hvitbetssockertillverkningen,
icke blott i än långt högre grad förminska statens
inkomster af sockertullen, utan ock bereda de inom landet varande iclkarne
af annan sockertillverkning det svåraste afbräck.
I betraktande af det sålunda anförda finner Utskottet motionärernas
yrkande sakna fog; och hemställer följaktligen,
att ifrågavarande motion må af Riksdagen lemnas utan
afseende.
Stockholm den 5 April 1886.
På Utskottets vägnar:
A. G:SON BENNICH.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1886.