BevillningS-Utskottets Betänkande N:o 10.
1
N:o 10.
Ank. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1886, kl. 3 e. m.
Betänkande, angående vilkoren för försäljning af bränvin.
Sedan Bevillnings-Utskottet till behandling förehaft dels Kongl.
Maj:ts proposition N:o 23 med förslag till förändrad lydelse af § 26
mom. 5 i förordningen angående försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker den 29 Maj 1885 samt dels
tvenne till Utskottet hänvisade motioner rörande ändringar i mom. 3
och 4 i samma §, får Utskottet, jemlikt 40 § Riksdagsordningen, häröfver
afgifva betänkande.
Ifrågavarande paragraf har följande lydelse:
»1. Minuthandel med bränvin må eg a rum endast söcknedagar
från klockan 8 förmiddagen till 9 eftermiddagen utom å dagen före
sön- eller helgdag, då den ej må fortfara längre än till klockan 7
eftermiddagen.
2. Utskänkning af bränvin må under söcknedagar begynna tidigast
klockan 7 på morgonen och i stad eller köping i allmänhet ej
fortfara längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.
3. Under sön- och helgdagar vare i allmänhet utskänkning af
bränvin tillåten endast vid måltider åt spisande gäster.
4. Der särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens
inskränkning eller utsträckning, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats
eller kommunalnämnds hörande derom förordna.
5. Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.
»
Bih. till Riksd. Prof. 1886. 5 Sami 1 Afd. 8 Häft.
2
Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 10.
Uti förenämnda proposition har Kongl. Maj:t, under åberopande
af ett propositionen bilagdt protokoll öfver finansärenden för den 29
sistlidne Januari, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
förändrad lydelse af mom, 5 i sagda paragraf:
»Under gudstjenst skall utskänkningsställe vara stängdt, der ej
för den tid, då otte- eller aftonsångsgudstjenst pågår, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, på framställning af kommunalstyrelse samt efter
magistrats eller kommunalnämnds hörande, finner särskilda omständigheter
böra föranleda undantag.»
Af förutnämnda protokoll inhemtas: att åtskilliga innehafvare af
större utskänknings- och restaurationslokaler i Stockholm hos Kongl.
Maj:t gjort underdåniga ansökningar om tillstånd att å sön- och helgdagar
jemväl under tiderna för allmän otte- och aftonsångsgudstjenst
få hålla sina lokaler öppna för gästers emottagande och ega rätt att
utskänka spirituösa, eller att Öfverståtkållareembetet måtte bemyndigas
meddela tillstånd till sådan utskänkning, dervid sökandena anfört, hurusom
de under de förflutna åren varit i åtnjutande af sådan rättighet,
utan att derigenom några olägenheter försports för myndigheterna eller
allmänheten, hvaremot lokalernas stängning under ifrågavarande gudstjensttimmar
vore förenad med stora praktiska svårigheter och helt
visst skulle förorsaka många olägenheter synnerligast för de större, af
utländingar och andra resande besökta hotellen; att, sedan magistraten
i Stockholm i infordrade yttranden förklarat sig för sin del icke hafva
något att erinra mot de gjorda ansökningarna, Ofverståthållareembetet
i underdåniga utlåtanden — med erinran, att Kongl. Maj:t den 31 December
1867, på derom gjord framställning, bemyndigat embetet att i
afseende å ett eller annat- utminuterings- eller utskänkningsställe på
Djurgården meddela sådant tillstånd, som här vore i fråga, och den 3
April 1870 gifvit embetet enahanda bemyndigande i afseende å ett
eller annat utskänkningsställe i hufvudstaden — yttrat, att Kongl. förordningen
den 29 Maj 1885 angående vilkoren för försäljning af bränvin
m. m. synts embetet lägga hinder i vägen för fortsatt utöfvande
af berörda bemyndigande, hvarföre ock efter den 1 Oktober 1885 alla
utskänkningsställen i Stockholm hållits stängda under nu ifrågavarande
gudstjensttimmar, men att embetet, som funne ansökningarne egna
sig för omedelbart afgörande af Kongl. Maj:t, under sådan förutsättning
på anförda skäl ansåge hinder ej böra möta för vissa uppgifna
sökande att erhålla tillåtelse till sina utskänkningsställens öppenhållande
under ifrågavarande tider; samt att Herr Statsministern med hänsyn till
den ökade betydelse, gällande bestämmelser om tiderna för utskänkning
af spirituösa på senare tider med rätta erhållit, icke ansett lämp
-
Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 10. 3
ligt förorda, det Kong!. Maj:t vidare skulle från dessa bestämmelsers
tillämpning bevilja undantag i ett fall, der lagen icke förutsatte något
sådant, och följaktligen icke kunnat tillstyrka bifall till någon eller
några af ofvanberörda ansökningar, men deremot funnit sig böra göra
hemställan om den lagförändring, som i förevarande proposition innehålles.
I afseende å denna fråga får Utskottet upplysa, att föreskriften
derom, att utskänkningsställe skall under gudstjenst hållas tillstängdt,
återfinnes i alla under senare årtionden utfärdade förordningar om vilkoren
för försäljning af bränvin. Särskildt vill Utskottet påpeka, att
i den senast gällande bränvinsförsäljningslagen den 24 Maj 1877 § 26
mom. 1 och § 28 hade följande lydelse:
§ 26 mom. 1.
Mindre partihandel äfvensom minuthandel med och utskänkning
af bränvin vare, äfven då den för öfrigt medgifven är, i allmänhet icke
tillåten senare å dag än till klockan 10 på aftonen; egande dock vederbörande
embetsmyndighet, der särskilda omständigheter föranleda behof
af försäljningstidens inskränkning eller utsträckning, att derom
förordna.
§ 28-
Under sön- eller helgedag må ej bränvin, som är föryttradt genom
parti- eller minuthandel, till köpare utmätas eller utlemnas.
Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.
I stad kan utskänkning af bränvin under sön- och helgedagar än
vidare inskränkas eller helt och hållet förbjudas, derest beslut derom
fattas af kommunalstyrelsen, samt beslutet af Vår Befallningshafvande,
efter magistratens hörande, godkännes.
På landet vare å sön- eller helgedag all annan utskänkning förbjuden,
än på gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest Vår
Befallningshafvande ej, på grund af särskilda omständigheter, undantag
meddelat.
I Kongl. förordningen af den 29 Maj 1885 hafva dessa stadganden
sammanförts i förenämnda § 26.
Om än, så vidt Utskottet kunnat finna, genom nyssberörda förordning
icke någon förändring inträdt i de bestämmelser, som rörande
utskänkningsställes tillstängning under gudstjenst varit gällande intill
den 1 Oktober 1885, finner likväl Utskottet, vid det förhållande, att
4
Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 10.
Kongl. Maj:t ansett den nya förordningens lydelse i förevarande del
icke böra från Kongl. Maj:ts sida föranleda beviljande af undantag från
bestämmelsen om utskänkningsställes stängning under gudstjenst, sig
böra tillstyrka eu sådan förändring i samma bestämmelse, som Kong],
Maj:t föreslagit.
Utskottet instämmer nemligen till fullo i hvad Herr Statsministern
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet anfört beträffande behofvet för
vissa fall af dylika undantag. Ur nämnda yttrande anser sig Utskottet
här böra återgifva följande:
»De af sökandena anförda och af Ofverståthållareembetet vitsordade
förhållanden äro af ganska afsevärd beskaffenhet och kunna utgöra
giltigt skäl för en ändring i gällande förordning särskild! med
hänsyn till de större städerna, der utskänkningsställenas stängning vid
tider, då resande och en mängd andra äro vana att intaga sina måltider,
onekligen är en olägenhet, och der för öfrigt finnas vissa större utskänkningslokaler,
som äro å eftermiddagarne sön- och helgdagar så
starkt besökta, att deras utrymmande vid aftonsångsgudstjenstens början
endast med svårighet och med fara för oordningar låter sig verkställa.
Dertill kommer att, då med den ändring sistlidne Riksdag föranledde i
den då framlagda nådiga propositionen afsetts att lemna Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande tillfälle att på kommunalstyrelsens framställning
utsträcka försäljningstiden ej blott för söcknedagar, utan jemväl
för sön- och helgdagar, hvarigenom vederbörande således kunna, såsom
ock flerestädes faktiskt skett, medgifva utskänkning å vissa ställen
under hela eftermiddagen å sistnämnda dagar, utom under aftonsångsgudstjensten,
det afbrott i sådant utskänkningsställes öppenhållande, som uppstår
under berörda gudstjenst, ingalunda kan ur nykterhetssynpunkt ega
någon betydelse, utan endast är egnadt att framkalla missnöje bland allmänheten
och gifva anledning till oordningar och i smyg skeende lagöfverträdelser.
Då man tillika besinnar, att i större städer med flera territoriella
församlingar icke alla de ifrågavarande gudstjensterna alltid
hållas i alla församlingarna och desamma kunna tänkas ega rum under
olika tider i olika församlingar, blir lämpligheten af stadgandet derigenom
än mera tvifvelaktig. Det har derföre synts mig, att, så länge
öfriga bestämmelser i den nu gällande förordningen äro oförändrade,
en ändring af det ifrågavarande stadgandet kan vara påkallad i den
syftning, att den utsträckning af försäljningstiden, som redan är medgifven,
må kunna gälla äfven för de tider, då otte- och aftonsångsgudstjenster
hållas.»
Utskottet, som jemväl delar den af Herr Statsministern uttalade
uppfattning, att det icke vore lämpligt stadga, att regeringen skulle taga
5
jBevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
omedelbar befattning med att i sådana fall bevilja undantag från de
allmänna föreskrifterna, utan att, då i allmänhet pröfningen af sådana
frågor vore anförtrodd åt lokala myndigheter, samma förfarande äfven
i detta afseende borde iakttagas, hemställer sålunda,
l:o) att Kong!. Maj:ts ifrågavarande proposition
må af Riksdagen bifallas.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 186, anför Herr
E. W. Wretlind, med hvilken flere af Kammarens ledamöter sig förenat,
att erfarenheten rörande gällande bränvinsförsäljningsförordnings tillämpning
visat, att ordalydelsen i förordningens 26 § icke lyckats sammanjemka
den allmänna moralens och nykterhetsintressets kraf med krafven
hos den lilla del af svenska folket, hvilken på grund af en förskämd
smak och vilseledande åsigter ansåge sig icke kunna ens en
enda dag i veckan undvara distillerade spritdrycker. Då staten enligt
motionärens åsigt borde stifta tydligt formulerade lagar, kvilka icke
genast upphäfdes genom undantagsstadganden af underordnade myndigheter,
och hvilka hölle stånd inför den allmänna moralens domstol,
hemställer motionären,
att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i bränvinsförsäljningslagens
§ 26 mom. 3, att detta får följande lydelse:
»Under sön- och helgdagar vare utskänkning af bränvin i stad
tillåten endast vid middagstiden åt spisande gäster under högst tre
timmar, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter kommunalstyrelsens
hörande, bestämmas.»
Vidare har Herr A. Gumcelius, i motion N:o 70 inom Andra Kammaren,
erinrat, att vid 1885 års riksdag i Kamrarne rådt tvekan om
lämpligheten af att lemna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fria händer
att under vissa förutsättningar utsträcka bränvinsförsäljningstiderna
utöfver de normala. Somlige hade befarat, att denna lätt kunde komma
att ensidigt tillämpas till förmån för förnämligare utskänkningsställen,
hvaremot andra tillbakavisat såsom obehörigt antagandet att en lagtillämpning
kunde komma att användas för de öfre, en annan för de
undre samhällslagren. Erfarenheten hade emellertid redan visat, att
bränvinsförsäljningsförordningens 26 § gjorts mera elastisk, än det
kunde gillas af dem, som ansåge lag böra vara — möjligast — lika
för alla.
På grund häraf hemställer motionären,
att ur § 26 i gällande bränvinsförsäljningsförordning må utstrykas
de två orden: »eller utsträckning».
6
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
Då vid förlidet års riksdag af Kongl. Maj:t förslag framstäldes
om att i stad under sön- och helgdagar utskänkning af bränvin skulle
vara tillåten endast vid middagstiden under högst tre timmar, som afKongl.
Maj:ts Befallningshafvande, efter kommunalstyrelsens hörande, bestämdes,
förklarade Utskottet sig icke kunna förorda ett sådant stadgande. Oansedt
möjligheten att en dylik bestämmelse kunde under den kortare
tid, då utskänkning sålunda tillätes, medföra ett ökadt förtärande af
starka drycker, befarade Utskottet, att densamma, särskild! i större
städer, skulle vid tillämpningen medföra ganska stora olägenheter. Lokala
förhållanden och olika lefnadsvanor hos befolkningen å skilda
trakter och inom olika samhällsklasser borde härvid icke lemnas obeaktade.
Bättre än att genom lagbud införa en tidsbestämmelse, hvilken,
möjligen lämplig för flere eller färre af invånarne å en viss ort,
kunde för de öfriga ställa sig synnerligen ogynsam, vore derför att,
på sätt Riksdagen äfven år 1884 föreslagit, gifva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
befogenhet att, der särskilda omständigheter föranledde
behof af inskränkning eller utsträckning i de lagbestämda tiderna för
bränvinsförsäljnings utöfvande, derom förordna, hvarigenom dylika medgifvanden
bäst kunde lämpas efter hvarje orts förhållanden. Liknande
makt hade redan enligt då gällande bränvinsförsäljningslags 28 § tillkommit
nämnda myndigheter, utan att missnöje försports i afseende
å det sätt, hvarpå densamma utöfvats. Och genom en sådan bestämmelse
vunnes — utan allt onaturligt tvång på det ena eller andra hållet
— likformighet mellan land och stad i lagstiftningen på förevarande
område.
Såsom bekant voro vid senaste riksdagen meningarna mycket delade
rörande de ämnen, som innefattas i meranämnda 26 §, och der
lemnade föreskrifter tillkommo genom en kompromiss mellan dem, som
ansågo allt för restriktiva lagbestämmelser härutinnan böra undvikas,
och dem, som i dylika lagbestämmelser sågo ett medel för nykterhetens
befrämjande. Men i här afsedda delar vann dervid den uppfattning,
Utskottet uttalat, Riksdagens bifall, om än Riksdagen, uppå Utskottets
i sammanjemkningsändamål gjorda hemställan, antog en mindre sträng
regel beträffande utskänkning af bränvin under sön- och helgdagar,
än Utskottet till en början föreslagit.
|.Så vidt Utskottet erfarit, hafva de ifrågavarande momenten i förordningens
26 § ej vållat några olägenheter af beskaffenhet att motivera
de restriktioner i berörda bestämmelser, som motionärerne påyrkat.
Och hvad motionärerne i öfrigt till stöd för sina yrkanden anfört
finner Utskottet icke egnadt att förringa vigten af de skäl, som ligga
till grund för nu gällande stadganden i dessa delar.
7
Bevillning s-Vtskottets Betänkande N:o 10.
Utskottet hemställer följaktligen:
2:o) att Herr Wretlinds ifrågavarande motion
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende;
samt
3:o) att icke heller Herr Gummlius’ ofvanberörda
motion måtte vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 23 Mars 1886.
På Utskottets vägnar:
A. G:SON BENNICH.
Re serv ationer:
vid lista punkten:
åt Herrar Grefve De la Gardie och H. L. Forssell, hvilka, enär genom
förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra
brända eller distillerade spirituösa drycker den 29 Maj 1885 icke någon
förändring inträdt i de bestämmelser, som rörande utskänkningsställes
tillstängning under gudstjenst varit gällande intill den 1 Oktober
nämnda år,. funnit det obehöfligt och mindre lämpligt att i detta
hänseende nu vidtoges någon åtgärd från Riksdagens sida, samt derför
hemstält,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition ej
måtte af Riksdagen bifallas;
vid lista och 2:dra punkterna:
af Herr J. E. Ericsson i Ahlberga, med hvilken Herr A. P. Lind
instämt:
»Då, på sätt Utskottet framhållit, genom förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa diycker den 29 Maj 188o icke någon förändring inträdt i de
bestämmelser, som rörande utskänkningställes tillstängning under gudstjenst
varit gällande intill den 1 Oktober nämnda år men deremot den af
Kongl. Maj:t till denna Riksdag föreslagna förändring innebär en än
ytterligare legaliserad utväg för vederbörande myndigheter att utsträcka
8
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 10.
tiden för söndagssuperiet, gående i motsatt rigtning af det mål, nykterhetsverksamheten
i vårt land oaflåtligen eftersträfvar, och som i tillämpningen
icke skulle blifva mindre klandervärd derigenom, att s. k. schweizerier
företrädesvis, om icke uteslutande, skulle medgifvas dylik undantagsrättighet,
så dristar jag i nykterhetens och laglikställighetens intresse
hemställa,
a) att Kongl. Maj:ts af Utskottet tillstyrkta ändringsförslag
icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Jemte det jag sålunda af ofvan anförda skäl icke kunnat vara med
om bifall till Kongl. Maj:ts ofvanberörda, proposition så, och då erfarenheten
visat att den bestämmelse, som ingår i 4 mom. 26 § af bränvinsförsäljningslagen,
lemnar rum för konsiderationer, hviika af den
lagstiftande makten ingalunda böra tolereras, tillåter jag mig på grund
af Herr Gumeelii motion vördsamt hemställa,
b) att de två orden: »eller utsträckning» utstrykas
ur 4 mom. af 26 § i gällande bränvinsförsäljningsförordning;»
vid
l:sta och 3:dje ''punkterna:
af Herr S. M. Olsson i Sörnäs:
»Då, enligt mittj förmenande, det af Kongl. Maj:t framlagda och nu
af Utskottet tillstyrkta förslag till ändring i förordningen om vilkoren
för försäljning af bränvin är ett steg i motsatt rigtning till det nykterhetssträfvande,
som under senare tid genom enskilda bemödanden utvecklats
och jemväl vunnit uttryck i lagstiftningen, får jag härmed afgifva
min reservation mot Utskottets beslut i l:sta punkten.
Har man börjat erkänna sträfvandet för nykterhetens mål, och
vill man fortgå i den rigtning, Riksdagen förra året för vinnande af
detta mål inslog, så anser jag vidare, att Utskottet bort tillstyrka bifall
till Herr Wretlinds ofvannämnda motion;»
vid l:sta, 2:dra och 3:dje punkterna:
af Herrar P. Pehrsson i Norrsund och J. Eklund.
Herrar O. Jonsson i Hof och N. Olsson i Åttersta hafva anhållit
att här få antecknadt, att de varit förhindrade att deltaga i behandlingen
af de i detta betänkande omförmälda frågor.
STOCKHOLM, ISAÅC HAKCUS’ BOKTKYCICERI-AKTIEBOLAG, 1886.