Riksdagens Skrifvelse Ko 83.
1
N:o 83.
Uppläst och godkänd hos Företa Kammaren den 21 Maj 1885.
— — — — Andra Kammaren den 21 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds
nådiga proposition med förslag till förordning angående
vilkor eu för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7 och
Memorial N:o 12.)
Till Konungen.
Uti nådig proposition af den 25 sistlidne Februari har Eders
Kongl. Maj:t till Riksdagen öfverlemnat förslag till ny förordning angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
Vid behandling af denna nådiga proposition har Riksdagen, under
gillande af hufvudgrunderna för författningsförslaget, dock funnit åtskilliga
förändringar i detsamma nödiga, hvilka Riksdagen nu går att
under de särskilda paragraferna i förslaget närmare angifva, med undantag
för vissa mindre red aktion s förändringar, som ej torde påkalla särskild
motivering.
Rih. till Riksd, Prof, 1885. 10 Sand. 1 Afd. 1 Rand. 18 Höft.
1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
§ 1.
Till vinnande af större öfverensstämmelse med författningens
rubrik har Riksdagen ansett de i denna paragraf förekommande orden
»Handel med» böra utbytas mot orden »Försäljning af».
För att redan i förordningens början fullständigt angifva dess
omfattning, bär Riksdagen ansett de i 85 § af Eders Kongl. Maj:ts
förslag omhandlade bestämmelser, sådana Riksdagen funnit dem böra
formuleras, böra i § 1 intagas såsom ett särskildt moment.
Härvid har Riksdagen funnit drycker af högre alkoholhalt än 25
procent desto hellre böra i afseende å den förevarande lagstiftningen
likställas med bränvin och sprit samt andra brända eller distillerade
spirituösa drycker äfvensom drycker, hvilka äro dermed tillagade, som
enligt gällande tulltaxa vin af berörda alkoholhalt skall tullbehandla^
såsom likör. Riksdagen har derför gifvit ifrågavarande stadgande den
lydelse, som i bilagda författningsförslag under § 1 mom. 2 finnes angifven.
§2.
Uti denna paragraf förekom i det af Eders Kongl. Magt till
Riksdagen öfverlemnade förslag ett mom. 2, så lydande:
»Hvad i öfrigt i denna förordning bestämmes om handel med
bränvin vare ej tillämpligt å partihandel, utan gälle endast minuthandel
och utskänkning.»
I enlighet härmed hade uti förslagets följande paragrafer orden
»bränvinshandel», »bränvinsförsäljning», »handel med bränvin» och »försäljning
af bränvin» erhållit en speciel betydelse, afvikande från den,
hvilken orden hafva i det allmänna språkbruket samt i förslagets rubrik
och lista paragraf. Då den härigenom vunna korthet i uttryckssättet
åstadkommits på bekostnad af lagens tydlighet, och det med skäl kunde
befaras, att åtminstone den stora allmänheten derigenom komme att
vilseledas, har Riksdagen ansett de i gällande lag förekommande orden
»minuthandel med eller utskänkning af bränvin» böra i stället för ofvanberörda
generella uttryck i följande paragrafer användas, till följd hvaraf
Riksdagen låtit ifrågavarande moment utgå och i öfverensstämmelse
härmed i förordningens följande paragrafer vidtagit erforderliga redaktionsförändringar.
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
3
§3.
Enär Riksdagen, enligt hvad nedan angifves, ansett momentet 7
af 26 § i Eders Kongl. Majds förslag höra utgå, har förevarande paragraf
måst i öfverensstämmelse härmed omredigeras.
§ 8.
Då erfarenheten visat, att klagomål öfver de åtgärder, som magistraten,
enligt nu gällande, i denna paragraf upptagna bestämmelse,
är skyldig vidtaga, ej hunnit blifva slutligen afgjorda innan Juli manads
utgång, då enligt nästa paragraf auktion a rättigheterna skall hållas,
har Riksdagen ansett den föreslagna tiden »inom första hälften af April»
böra ändras till »innan Januari månads utgång».
I sammanhang härmed har Riksdagen, för vinnande af större tydlighet,
i mom. 2 tillagt orden »inom samma tid».
§ 13.
Eders Kongl. Majds förslag innehöll i 13 § ett stadgande derom,
att rättighet till bränvinsutskänkning för kortare tid än år skulle vid
läger eller der trupp eljest vore för derå dagar sammandragen kunna
af Eders Kongl. Majts Befallningshafvande meddelas, när befälhafvande
militärchef derom gjort anmälan.
Riksdagen, som i skrifvelse den 10 Maj nästlidna ar anhöll om
Eders Kongl. Majds godkännande af en utaf Riksdagen _ beslutad lagändring,
innefattande förbud mot meddelande af dylik rättighet, hav icke
funnit skäl vara anförda, som kunnat rubba den sålunda af Riksdagen
uttalade mening, hvadan Riksdagen, med hänvisning till hvad uti berörda
skrifvelse anförts, gifvit förevarande paragrafs lista mom. den
förändrade lydelse, som återfinnes i bilagda författningsförslag.
§ 18.
För att omöjliggöra den tolkning, att bolag ej skulle vara skyldigt
att afstå de utgifter, som erlades för utskänknings- eller minuthandels
-
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
rättigheter, .hvilka enligt § 15 inom. 3 af bolag åt annan öfverlåtits, har
Riksdagen i denna del förtydligat § 18 mom. 2.
Då, efter hvad Riksdagen har sig bekant, vissa bränvinsbolags
räkenskaper lemnat åtskilligt Girigt att önska i fråga om fullständighet
och tydlighet, har Riksdagen, för att åstadkomma eu förbättring i detta
hänseende och tillika göra det möjligt att erhålla statistiska uppgifter
rörande bolagens verksamhet, låtit i berörda moment en bestämmelse
inflyta derom, att bolagens räkenskaper skola föras enligt de föreskrifter
och formulär, som af Finansdepartementets kontroll och justeringsbvrå
utfärdas.
På det att den i samma moment omförmälda revision måtte i tid
åt slutas, har Riksdagen tillagt den föreskrift, att revisionsberättelsen
skall aflemnas löre Februari månads utgång.
§ 22.
Under godkännande i öfrigt af de af Eders Kongl. Maj:t föreslagna
grunder för bränvinsmedlens fördelning, har Riksdagen emellertid
funnit en ändring deri böra vidtagas. Då landstinget hittills af
ifrågavarande medel — beräknade till det belopp, hvartill de uppgingo
under försäljningsåret 1882—1883, eller 4,997,805 kronor — uppburit
633,208 kronor 91 öre, skulle deras andel deraf enligt Eders Kongl.
Maj:ts förslag kommit att höjas ända till 1,370,695 kronor. Den till
stöd härför uttalade åsigt, att bränvinsmedlen derigenom antagligen
komme att användas bättre, än om de skulle, utportionerade i små
belopp, tillfalla de särskilda landsbygdskommunerna, kan Riksdagen
icke till fullo dela. Den tillökning i inkomst, som genom den sålunda
föreslagna fördelning, komme att tillfalla landstingen, blefve så betydande,
. att utdebiteringen af landstingsskatt i allmänhet kunde väsentligen
minskas och inom åtskilliga län inskränkas till en obetydlighet.
Någon, af sevärd svårighet att anskaffa nu erforderliga medel har dock
icke visat sig eg a rum för landstingen, och landstingsskatten har i allmänhet
icke varit någon särdeles tryckande tunga. Vid sådant förhållande
har Riksdagen funnit sig kunna antaga, att det skulle vara af
större gagn att åt landsbygdskommunerna bereda ökade tillgångar.
Mången kommun erhölle derigenom ett väl behöfligt bidrag till fyllande
af .de
höjandet af existensminimum och vissa personliga afgifters borttagande
börjat blifva för landsbygdens befolkning allt mera tryckande. Riks
-
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
dagen har derför vidtagit sådan ändring i 2 mom. af ifrågavarande
paragraf, att af det belopp, som enligt samma moment skall från
Statskontoret fördelas på rikets särskilda landstingsområden, landstinget
och vederbörande hushållningssällskap ega att uppbära hvardera eu
fjerdedel, samt landsbygdskommunerna hälften, att dem emellan fördelas
efter folkmängden.
§ 23.
Då den i § 23 afsedda bränvinsförsäljning på landet enligt § 10
icke i någon händelse får ega rum utan Eders Kong!. Maj:ts Befallningsliafvandes
medgifvande, har Riksdagen funnit den i 1 mom. af förevarande
paragraf i Eders Kongl. Maj:ts förslag förekommande särskilda
bestämmelse derom, att försäljningsställe å landet ej må förläggas stad
eller köping närmare än en half mil utan att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
efter särskild pröfning och vederbörandes hörande
det medgifvit och bestämt vilkoren derför, kunna såsom öfverflödig utgå.
§ 26.
1 26 § mom. 1 har Riksdagen vidtagit eu redaktionsförändring,
hvaraf tydligare framgår, att minuthandel med bränvin å sön- och helgdagar
är förbjuden.
Tiden för början af bränvinsutskänkning å söcknedagar har Riksdagen
funnit böra framflyttas till kl. 7 på morgonen och i sådant syfte
ändrat mom. 2 af nämnda paragraf.
Det i samma moment i Eders Kongl. Maj:ts förslag intagna förbud
mot dylik iskänkning å dagen näst före sön- eller helgdag efter
kl. 7 eftermiddagen har Riksdagen icke kunnat godkänna utan låtit
detsamma utgå.
Lika med Eders Kongl. Maj:t har Riksdagen velat stadga eu viss
inskränkning i rätten till bränvinsutskänkning å sön- eller helgdagar.
Denna inskränkning, hvilken synts Riksdagen lämpligast kunna formuleras
lika för stad och land, har Riksdagen ansett icke böra göras allt
för genomgripande, för att icke dels fresta till lagöfverträdelser, dels
medföra olägenheter af afsevärd beskaffenhet. Sålunda har Riksdagen
funnit utskänkning å sådan dag i allmänhet böra tillåtas allenast vid
måltider åt spisande gäster, men icke kunnat biträda det af Eders
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
Kong], Maj:t i fråga om stad framstälda förslag, att utskänkning derstädes
skulle få ega rum endast vid middagstiden och under högst tre
timmar, enligt förordnande af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
efter kommunalstyrelsens hörande. På dessa skäl har Riksdagen omredigerat
hithörande delar af ifrågavarande paragraf, på sätt bilagda
författningsförslag utvisar.
I öfverensstämmelse med Riksdagens förenämnda beslut rörande
13 § har Riksdagen låtit det af Eders Kongl. Maj:t uti § 26 föreslagna
mom. 7 utgå.
§ 28.
Den i mom. 2 af 28 § i Eders Kongl. Maj:ts förslag förekommande
skärpning af nuvarande bestämmelse rörande bränvins utlemnande
till minderårig, hvarigenom härutinnan gällande förbud skulle
utsträckas jemväl till minuthandelsställen, har Riksdagen funnit öfverflödig,
då den egentliga grunden för ifrågavarande förbud lärer vara,
att minderårige ej böra utsättas för kroglifvets frestelser. Riksdagen
bär derför ansett förevarande mom. böra i öfverensstämmelse med nu
gällande lag erhålla den lydelse, som återfinnes i bilagda författnings
-
§ 33.
Den ur gällande bränvinsförsäljningslag i Eders Kongl. Maj:ts förslag
upptagna bestämmelse om bränvinets beskaffenhet har Riksdagen, med
hänsyn till den förändrade uppfattning om finkeloljans skadlighet, som
numera med stöd af anstälda rön vunnit fotfäste, funnit icke böra, åtminstone
i dess nuvarande form, upprätthållas, och detta desto mindre
som, enligt hvad erfarenheten visat, det icke låter sig göra att absolut
rena bränvin från finkelolja, i följd hvaraf en bestämmelse derom omöjligen
kan strängt efterlefvas. Att borttaga hvarje föreskrift om bränvinets
rening har dock synts Riksdagen betänkligt, enär detta må hända
kunde medföra, att råbränvin omedelbart utsläpptes till förbrukning.
Riksdagen har derför gifvit 33 § den förändrade lydelse, som bilagda
författningsförslag utvisar.
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
7
§§ 35 o. ff.
Enär, af ofvan angifven anledning, 35 § af Eders Kongl. Majts
förslag såsom särskild paragraf utgått, hafva de följande paragrafernas
nummerföljd måst undergå ändring.
I Eders Kongl. Majits förslag förekom efter § 57 ett så lydande
stadgande:
»Rörande förbud mot införsel af bränvin till Lappmarken gäller
hvad derom särskilt är stadgadt.»
i afseende å berörda ämne har Eders Kongl. Maj:t lemnat Riksdagen
tillgång till åtskilliga handlingar, i Indika Riksdagen emellertid
icke funnit den ledning för omdömet, huru vida bibehållandet afhärafsedda
bestämmelser må anses önskligt eller icke, att Riksdagen derå
velat grunda ett bestämdt uttalande i sådant hänseende.
Men i betraktande af de betänkligheter emot införselsförbudets
bibehållande, som nu blifvit uttalade, har Riksdagen icke trott det vara
lämpligt att åt detsamma bereda helgd af lag, stadgad af Konung och
Riksdag gemensamt, och i följd häraf Låtit i frågavarande punkt ur
förslaget utgå.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen funnit
Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga förslag icke kunna oförändradt
bifallas, men deremot för sin del i ett sammanhang besluta en
förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker, af den lydelse Bilagan Kitt. A till
denna skrifvelse utvisar.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 21 Maj 1885.
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
Bil. Litt. A.
Förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
§ 1.
1. Försäljning af bränvin delas i partihandel, minuthandel och
utskänkning.
2. Hvad i denna förordning är stadgadt om försäljning af bränvin
skall, med undantag af den f § 33 meddelade föreskrift om bränvinets
beskaffenhet och styrka, gälla äfven för sprit samt andra brända eller
distillerade in- eller utländska spirituösa drycker äfvensom för drycker,
hvilka äro dermed tillagade eller hålla en högre alkoholhalt än 25
procent.
§ 2.
Vid partihandel vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 250 liter
samt vid minuthandel en liter, och får hvad såldt blifvit icke i mindre
belopp än det minsta, som i hvartdera fallet säljas må, utlemnas eller
mellan flera köpare fördelas; ej heller får något af det sålda på försäljningsstället
förtäras.
§ 3.
Vid utskänkning må bränvin försäljas till huru ringa belopp som
helst, vare sig till förtäring på stället eller till afhemtning, dock med
det undantag, hvarom i § 13 mom. 2 här nedan sägs.
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
9
§ 4.
1. Ej må någon tillhandagå allmänheten med anskaffande af
bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.
2. Ej heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
låta genom ombud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrätt
utöfva!-, till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.
§ 5.
1. Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin
må ej tilldelas eller öfverlåtas å annan än den, som har medborgerligt
förtroende, gjort sig känd för ordentlighet, kan försvarligt skrifva och
räkna, råder öfver sig och sitt gods samt pröfvas i öfrigt till rörelsens
utöfvande lämplig vara.
2. Med undantag för vinhandel må minuthandel med eller utskänkning
af bränvin icke vara förenad med annan handel, till hvars
bedrifvande särskild anmälan erfordras.
3. Den, som enligt nådiga förordningen angående vilkoren för
tillverkning af bränvin icke får med sådan sig befatta, äfvensom apotekare
må ej tilldelas rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin.
§ 6.
1. Rättighet till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
som i stad innehafves på grund af burskap eller särskildt privilegium,
tillkommet innan nådiga förordningen den 18 Januari 1855 angående
vilkoren för försäljning af bränvin blef till efterlefnad gällande, må
fortfarande, så länge den ej uppsäges eller förverkas, åtnjutas, dock
endast i hittills gällande utsträckning.
2. Burskap, som meddelats efter det nådiga förordningen den
18 Januari 1855 angående vilkoren för bränvins försäljning blef till
efterlefnad gällande, medför ej rätt till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin.
§ 7-
1. Har för gästgifveri å landet vid den tid, då nådiga förordningen
den 18 Januari 1855 angående vilkoren för försäljning af bränvin
Bih. till Riksd. Prof. 1885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Höft.
2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
blef till efterlefnad gällande, utskänkningsrättighet utöfvats och sedermera
icke upphört; då må samma handel, så framt rättigheten dertill
icke varder uppsagd eller förverkad, fortfarande tillgodonjutas, dock
endast af den, som, då nådiga förordningen den 26 Augusti 1873 angående
vilkoren för försäljning af bränvin blef till efterlefnad gällande,
var egare till sådant gästgifveri, och af hans hustru, så länge någon
af dem lefver och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri, sjelf
eller genom annan behörig person, besörjer.
2. Eges sådant gästgifveri af kommun eller annan menighet eller
af bolag, å hvilket de i § 9 mom. 2 befintliga föreskrifter icke äro
tillämpliga, då må rättigheten till bränvinsutskänkning af samma kommun,
menighet eller bolag under förestående vilkor tillgodonjutas under
loppet af tjugu år, räknade från den dag, då nådiga förordningen den
26 Augusti 1873 angående vilkoren för försäljning af bränvin blef till
efterlefnad gällande.
3. Der gästgifverihållning är mellan flere åbor fördelad, må utskänkningsrättighet
af dem icke samtidigt utöfvas, utan af hvardera
endast under den tid, han gästgifverihållningen besörjer. Den, som vill
sin andel i utskänkningsrättigheten uppsäga, vare dertill berättigad, der
uppsägning sker inom den tid, som i § 16 mom. 4 här nedan är bestämd.
§ 8.
1. I stad skall magistraten hvarje år inom utgången af Januari
månad för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppgifva de näringsidkare,
hvilka rätt till minuthandel med eller utskänkning af bränvin tillkommer
på grund af stadgandet i § 6 mom. 1.
2. För hvarje år skall inom samma tid, sedan stadsfullmäktige
eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva hörde blifvit, magistraten
till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande afgifva utlåtande, huruvida derjemte
rättighet att då idka minuthandel med eller utskänkning af bränvin
må andra personer för högst tre år tilldelas och, i sådant fall, föreslå
försäljningsställenas antal, äfvensom i hvilken trakt af staden hvarje
försäljningsställe finnas må, i fall föreskrift jemväl i sistnämnda hänseende
anses nödig.
3. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fatte derefter sitt beslut i
ämnet och gifve det magistraten till känna; dock må ej mot både magistratens
och stadsfullmäktiges eller allmän rådstufvas afstyrkande beslutas,
att näringsidkare enligt mom. 2 antagas skola, ej heller sådane
11
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
näringsidkares antal bestämmas högre än det, hvarom magistraten och
stadsfullmäktige eller allmän rådstufva äro ense.
§ 9.
1. De i § 8 mom. 2 omförmälda försäljningsrättigheter, äfvensom
de, hvilka magistraten, sedan stadsfullmäktige eller, der sådane ej finnas,
allmän rådstufva blifvit hörde, finner skäligt låta i uppsagda eller förverkade
rättigheters ställe under nästföljande försäljningsår utöfvas,
varde innan Juli månads utgång af magistraten på offentlig, minst fjorton
dagar förut kungjord auktion utbjudna för den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
jemlikt § 8 bestämda tid af högst tre år åt den eller dem,
som åtaga sig afgift för högsta litertal, och må härvid allenast en rättighet
i sänder utbjudas. Aukt.ionsanbuden pröfvas af magistraten,
som ege dem, med afseende ej mindre å de bjudandes behörighet och
lämplighet än äfven å den erbjudna afgiftens belopp, antaga eller
förkasta.
2. Uppstår i stad fråga att åt särskildt inom staden för ändamålet
bildadt bolag öfverlåta all den minuthandel med och utskänkning
af bränvin, hvilken eljest skall, enligt näst föregående inom., å auktion
utbjudas, må magistraten genom minst en månad förut utfärdad offentlig
kungörelse inom viss, utsatt tid infordra skriftliga anbud å sådan
minuthandel och utskänkning. Inkomna anbud, som böra åtföljas af
bolagets stadgar, granskas af magistraten, hvilken, efter det stadsfullmäktige
eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva blifvit hörde, insänder
handlingarne jemte eget utlåtande till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som med afseende å ej mindre bolagens lämplighet än äfven
den erbjudna afgiftens belopp samt förhållandet mellan nämnda afgift
och det litertal bränvin, bolaget anses kunna a (yttra, eger anbuden antaga
eller förkasta. Sådant anbud får dock icke antagas, om afgiften
är lägre, än sammanlagda beloppet skolat, enligt § 17, minst utgöra,
i fall försäljningsrättigheterna varit åt särskilda personer upplåtna; och
må magistraten, om gjordt anbud antages, med bolaget sluta aftal för
den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämda tid; skolande i
annan händelse, äfvensom då af bolag gjordt anbud icke före Juni
månads utgång blifvit pröfvadt, förfaras Såsom i mom. 1 stadgadt är.
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
§ io.
1. Vill någon väcka förslag, att annan utskärning än den, som
kan tillkomma innehafvare af gästgifveri, må i socken å landet idkas,
göre derom framställning hos kommunalnämndens ordförande inom första
hälften af Mars månad det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden
skall innan slutet af samma månad deröfver afgifva
yttrande och deri, om bifall till utskänkningen för högst tre år tillstyrkes,
utsätta den trakt, hvarinom det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas
till ordföranden i kommunalstämman. Denne inhemte, innan April
månads utgång, på kommunalstämma, som blifvit två söndagar å rad pålyst,
socknemännens utlåtande i ämnet. Vårder framställningen af kommunalstämma
ogillad, förfalle frågan. Har åter kommunalstämman
bifall tillstyrkt, sände, inom tre veckor från det kommunalstämma blifvit
hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet och kommunalnämndens
yttrande, jemte eget utlåtande i ämnet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
in. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fatte der sitt beslut och
gifve det kommunalnämndens ordförande till känna.
2. Der fråga uppstår, att rättighet till minuthandel med bränvin
i socken må beviljas, förfares på lika sätt, som om utskänkning nu
stadgadt är.
§ 11-
1. De enligt näst föregående paragraf medgifna försäljningsrät
tigheterna
i socknen varde derefter inom Augusti månads utgång på
offentlig auktion, som minst fjorton dagar förut skall vara genom kungörelse
i socknens kyrka tillkännagifven, utbjudne för den af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande bestämda tid af högst tre år åt den eller dem,
som åtaga sig afgift för högsta litertal, och må härvid allenast en rättighet
i sänder utbjudas. Kommunalnämnden pröfve de anbud, som
dervid göras, och ege dem, med afseende ej mindre å de bjudandes
behörighet och lämplighet än äfven å den erbjudna afgiftens belopp,
antaga eller förkasta. *
2. På Kongl. Maj:ts särskilda pröfning i hvarje fall skall bero,
om och under hvilka vilkor och bestämmelser all den minuthandel med
och utskänkning af bränvin inom köping, hvilken eljest skall, enligt
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
nästföregående monn, å auktion utbjudas, må åt bolag, som inom köpingen
för ändamålet bildats, öfverlåtas.
§ 12.
Den, som uppsagt eller förverkat rättighet till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin, må ej ånyo vinna rättighet till dylik handel
annorlunda än i § 9 eller § 11 medgifves.
§ 13.
1. Vid sådan helsobrunn eller badort, der särskild läkare finnes
anstäld, på passagerarefartyg eller der värdshusrörelse af annan anledning
kan för någon del af året tillfälligtvis vara af omständigheterna
påkallad, dock ej vid läger eller der trupp eljest är för flera dagar
sammandragen, må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning
meddelas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, när vederbörande
derom gjort anmälan.
2. Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt
hufvudsäte. Sådan utskänkning må endast ske till förtäring ombord, å
fartyget, och ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att jemväl i öfrigt
dervid föreskrifva de inskränkningar, som kunna finnas nödiga.
3. Då rättighet till bränvinsutskänkning enligt denna paragraf
meddelas, underrätte Kongl. Maj:ts Befallningshafvande derom vederbörande
i och för den åtgärd, som på taxeringsmyndigheterna ankommer.
§ 14-
Försäljningsåret räknas för stad från den 1 Oktober och å landet
från den 1 November.
§ 15.
1. På auktion inropad rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin må ej på annan person öfverlåtas, utan att denne i
14 Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
stad af magistrat och å landet af kommunalnämnd pröfvas lämplig och
i öfrigt behörig.
2. Öfverlåtelse af annan rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin vare ej medgifven.
3. Bolag i stad eller köping, som jemlikt föreskriften i § 9 mom.
2. eller § 11 mom. 2 fått öfvertaga all minuthandel med och utskänkning
af bränvin i staden eller köpingen, får icke denna rätt på annan
person öfverlåta; men skulle sådant bolag vilja mot bestämd, till bolaget
erlagd afgift åt annan upplåta någon af de utaf bolaget öfvertagna utskänknings-
eller minuthandelsrättigheter, må bolaget härom göra framställning
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som efter magistratens
hörande eger att, med afseende å så väl skälen för öfverlåtelse!! samt
lämpligheten och behörigheten hos den person, å hvilken öfverlåtelse!!
ifrågasattes, som å afgiftens förhållande till den inkomst, hvilken anses
kunna af rörelsen uppkomma, framställningen bifalla eller afslå.
_4. Aflider den, som på annan grund än burskap eller sådant
medgifvande, hvarom i § 13 sägs, innebar rättighet till minuthandel
med eller iskänkning af bränvin, må rörelsen för sterbhusdelegarnes
räkning icke fortsättas längre än till slutet af löpande försäljningsår
och endast under vilkor, att sådant behörigen anmäles samt att rörelsen
förestås af person, som i stad af magistrat och å landet af kommunalnämnd
pröfvas lämplig och i öfrigt behörig.
.5- Aflider den, som på grund af stadgandet i § 13 innehar rättighet
till bränvinsutskänkning, må rörelsen för sterbhusets räkning fortsättas
till utgången af den tid, för hvilken rättigheten blifvit medgifven,
med vilkor att sådant behörigen anmäles och att för rörelsens utöfvande
ställes person, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvas behörig
och lämplig.
§ 16.
1. För hvarje sådan näringsidkare, hvarom förmäles i § 8 mom.
1, skall årligen, så länge hans rättighet fortfar, den nämnd, som för
bevillningstaxering satt är, beräkna det litertal bränvin, som må anses
komma att åt honom under det nästföljande försäljningsåret i staden
föryttras, i fall han sin rätt till bränvinsförsäljning då fortfarande utöfvar.
2. Näringsidkare, som icke inom 14 dagar från det taxeringsnämndens
förrättning blifvit afslutad sin rätt till bränvinsförsäljning
15
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
hos magistraten uppsagt, vare underkastad den afgift, som bör under
det nästföljande försäljningsåret utgå för det litertal, hvilket i nu stadgad
ordning blifvit bestämdt.
3. Hvarje år, så länge sådan rättighet till bränvinsutskänkning,
hvarom förmäles i § 7 mom. 1, tillkommer innehafvare af gästgifveri
å landet, skall, innan bevillningstaxeringsnämnden för socknen sammanträder,
kommunalnämnden beräkna det litertal bränvin, som må anses
komma att under det nästföljande försäljningsåret å gästgifveriet försäljas,
i fall rättigheten der fortfarande utöfvas. Taxeringsnämnden
pröfve beräkningen och bestämme det litertal, för hvilket afgift skall
erläggas.
4. Gästgifvare, som icke inom eu månad från det taxeringsnämndens
förrättning blifvit afslutad hos kommunalnämnden uppsagt
den rätt till bränvinsutskänkning, hvarom ofvan förmäles, vare underkastad
den afgift, som bör under det nästföljande försäljningsåret utgå
för det litertal, hvilket i nu stadgad ordning blifvit bestämdt.
§ 17-
Vid den beräkning, som i näst föregående paragraf föreskrifves,
må litertalet för hvarje rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin i stad ej sättas under 3,000 och å landet ej under 1,500.
Ej heller får auktionsanbud, som enligt § 9 eller § 11 för hvardera
slaget af handel antages, understiga i stad 3,000 eller å landet 1,500
liter.
§ 18.
1. För sådan rättighet till minuthandel med eller utskänkning
af bränvin, som i § 6 eller § 7 omförmäles, äfvensom för de genom inrop
å auktion enligt § 9 eller § 11 förvärfvade minuthandels- eller utskänkningsrättigheter
erlägges afgift med 15 öre för hvarje liter af det
bränvin, som enligt ofvan berörda §§ blifvit beräknadt eller hvarför afgift
åtagen är.
2. Då i stad all minuthandel med och utskänkning af bränvin
blifvit, på sätt i § 9 mom. 2 sägs, å bolag öfverlåten, skall, förutom den
der bestämda afgift, bolaget afstå hela den nettovinst, som, sedan nödiga
förvaltningskostnader blifvit afdragna, enligt bolagets räkenskaper
visat sig hafva uppkommit af all den bränvinshandel, bolaget idkat,
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
likasom ock de afgifter, livilka bolaget uppburit på grund af öfverlåtelse
af rättigheter enligt § 15 mom. 3. Bolagets räkenskaper skola
föras enligt föreskrifter och formulär, som af Kongl. Finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå utfärdas. Granskningen af dessa
räkenskaper och bolagets förvaltning skall hvarje år i Januari månad
å dag, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet bestämmes, ske
för näst föregående försäljningsår af fem revisorer, af hvilka stadsfullmäktige
eller, der sådane ej finnas, allmän rådstufva utse två, landstinget
en, hushållningssällskapet en samt Kongl. Majrts Befallningshafvande
den femte. I stad, som icke deltager i landsting, utse stadsfullmäktige
jemväl den revisor, som eljest skulle af landstinget väljas.
I Stockholm utses tre revisorer af stadsfullmäktige och två af Öfverståthållareembetet.
Berättelse öfver revisionen skall före påföljande
Februari månads utgång meddelas stadsfullmäktige eller allmän rådstufva,
landstinget och hushållningssällskapet. Revisorerne ega åtnjuta
ersättning efter fjerde klassen i gällande resereglemente, hvilken ersättning
skall af ofvanberörda vinstmedel utgå. Vägrar landsting eller
hushållningssällskap ansvarsfrihet för bolagets förvaltning, hänskjutes
saken till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande; och vare bolaget pligtig!,
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter Kong]. Maj:ts Befallningshafvande
kan meddela till rättelse i anmärkta åtgärder. Tredskas bolaget
sådant fullgöra, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förelägga lämpligt
vite.
§ 19.
Årsafgift för rättighet till minuthandel med eller utskänkning af
bränvin skall för hvarje halfår förskottsvis erläggas och inbetalas till
vederbörande uppbördsman.
§ 20.
1. Afgiften för utskänkning, dertill på grund af § 13 rättighet
meddelats, bestämmes af den för bevillningstaxering näst derefter sammanträdande
nämnd, men får ej understiga det belopp, som för den
ifrågavarande tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de i §§ 17
och 18 stadgade beräkningsgrunder för år minst utgå bör. Skulle tiden
ej uppgå till 14 dagar, må dock afgifterna ej för kortare tid beräknas.
Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp
förskottsvis erläggas till vederbörande uppbördsman.
Riksdagens Skrifvelse N:o 83. 17
2. Afgiften för rätt til] utskärning å passagerareångbåtar skall
uppbäras i den stad eller kommun, der rederiet bär sitt hufvudsäte.
§ 21.
1. Öfver beslut, som taxeringsnämnd, jemlikt § 16 mom. 1 och
mom. 3, meddelar i fråga om beräkning af det litertal bränvin, för
hvilket försäljningsafgift skall erläggas, eller jemlikt § 20 rörande bestämmandet
af sådan afgift, eger såväl den skattskyldige som vederbörande
landsting, hushållningssällskap, stad, magistrat, socken eller
kommunalnämnd att hos pröfningsnämnd anföra besvär inom den tid
och i den ordning, som för Överklagande af taxeringsnämndens beslut
i allmänhet äro bestämda; äfvensom pröfningsnämnd tillkommer att,
ehvad dylikt beslut blifvit öfverklagadt eller ej, deri vidtaga förändringar,
som finnas skäliga; och må vidare klagan öfver pröfningsnämnds
beslut, i den ordning förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst i allmänhet bestämmer, fullföljas af dem, hvilka
öfver taxeringsnämnds beslut, enligt hvad här ofvan sägs, ega besvär
anföra.
2. Utan hinder af förd klagan skall försäljningsafgiften utgå efter
det af taxeringsnämnd bestämda litertal, intill dess ändring deri blifvit
vidtagen genom beslut, som vunnit laga kraft.
§ 22.
1. De utgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna
till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom
den nettovinst på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå,
skola på följande sätt fördelas:
för Stockholms stad:
åtta tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten
åt bolag; i annat fall erhåller staden sju tiondedelar;
återstoden insättes i Statskontoret;
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Haft.
3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
för annan stad, som ej deltager i landsting:
a) då bränvin shandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
sju tiondedelar tillfalla staden;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
två tiondedelar insättas i Statskontoret;
b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:
sex tiondedelar tillfalla staden;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
tre tiondedelar insättas i Statskontoret;
för stad, som deltager i landsting:
a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
fem tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
två tiondedelar insättas i Statskontoret;
b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:
fyra tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
tre tiondedelar insättas i Statskontoret;
för landsbygdskommunerna:
hela afgiften insättes i vederbörande landskontor, som fördelar
densamma med:
sju tiondedelar till länets samtliga landsbygdskommuner efter
folkmängden;
två tiondedelar till länets landstingen
tiondedel till länets hushållningssällskap.
19
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
I köping, der jemlikt § 11 mom. 2 minuthandel med och utskänkning
af bränvin blifvit åt bolag öfverlåten, skola försäljningsafgifterna
och vinstmedlen fördelas efter lika grunder, som här ofvan äro
bestämda för stad, i hvilken bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.
2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som
tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande
landskontor. De andelar åter, som ingå till Statskontoret, skola genom
dettas försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden,
med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde,
inom hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas
med samma stads folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning
tillfaller hvarje landstingsområde, eger landstinget och vederbörande
hushållningssällskap att uppbära livartdera en fjerdedel samt
landsbygdskommunerna hälften. Fördelningen mellan dessa senare sker
likaledes efter folkmängden.
3. Rörande användningen af de medel, som genom handeln med
bränvin tillflyta städer, köpingar, landsting och hushållningssällskap,
skall, der Chefen för Kongl. Finansdepartementet sådant fordrar, redogörelse
till nämnda departement af vederbörande afgifvas.
§ 23.
1. Försäljningsställe skall vara beläget vid öppen gata, väg eller
torg.
2. De rum, som nyttjas för utskänkningsrörelse, skola vara ljusa
och luftiga, hafva en i förhållande till rörelsens omfattning tillräcklig
storlek samt hållas i ordentligt skick.
§ 24.
1. Försäljningen må ej börjas förr, än besigtning å den lägenhet,
der rörelsen skall drifvas, hållits i stad af stadsfiskal och på landet af
kronobetjent jemte två personer utsedde af magistrat eller kommunalnämnd,
samt besigtningsmännen utfärdat bevis derom att föreskrifterna
i näst föregående paragraf blifvit uppfylda.
2. Hvad här föreskrifves gälle ock då försäljningsställe ombytes.
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
§ 25.
1. A landet vare minuthandel med eller utskärning af bränvin
förbjuden på eller inom 0,2 mil från ställe, der auktion, marknad, torgdag'',
uppbördsstämma eller mönstring med beväringsmanskap hålles.
2. Vid annan till större folksamling ledande förrättning å landet
eller der i stad vid tillfälle, som i nästföregående eller detta mom.
omförmäles, anledning förekommer till enahanda förbud, ege för landet
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och i stad vederbörande polismyndighet
att derom meddela föreskrift.
§ 26.
1. Minuthandel med bränvin må ega rum endast söcknedagar
från klockan 8 förmiddagen till 9 eftermiddagen utom å dagen före
sön- eller helgdag, då den ej må fortfara längre än till klockan 7 eftermiddagen.
2. Utskänkning af bränvin må under söcknedagar begynna tidigast
klockan 7 på morgonen och i stad eller köping i allmänhet ej fortfara
längre än till klockan 10 och å landet till klockan 8 på aftonen.
p- Under sön- och helgdagar vare i allmänhet utskänkning af
bränvin tillåten endast vid måtider åt spisande gäster.
i. Der särskilda omständigheter föranleda behof af försäljningstidens
inskränkning eller utsträckning, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att på framställning af kommunalstyrelse samt efter magistrats
eller kommunalnämnds hörande derom förordna.
5. Under gudstjenst skall utskänkningsställe alltid vara tillstängdt.
§ 27.
1. Vid tider, då bränvinshandel enligt näst föregående § ej är
tillåten, vare allt utlemnande af bränvin från försäljningsställe förbjudet.
ö
2. Det vare ock förbjudet att, då utskänkning ej är medgifven,
låta bränvin å utskänkningsställe förtäras.
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
91
tu I
§ 28.
1. Vid utskänkning skall lagad mat alltid vara att tillgå.
2. Bränvin må å försäljningsställe icke utlemnas till den, som
är lusig, ej heller å utskänkningsställe till minderårig.
3. Öfverlastad person får ej utdrifvas från utskänkningsställe, der
han förtärt starka drycker, eller lemnas utan vård.
§ 29.
Under det minuthandel med eller utskänkning af bränvin pågår,
får dörren till försäljningsrummet ej vara läst.
§ so.
1. Der minuthandel med eller utskänkning af bränvin idkas,
skall vara anbragt skylt, som utvisar rörelsen.
2. I försäljningsrummet skall ett exemplar af denna förordning
vara anslaget.
3. A gästgifveri, der rörelsen är mellan flere åbor fördelad, skall
en af kronobetjent påtecknad uppgift om den tid, hvardera åbon är
till bränvinsutskänkning berättigad, vara anslagen i försäljningsrummet
hos den, som för tillfället rättigheten utöfva!’.
§ 31.
I öppen salubod för handel med andra varor än bränvin äfvensom
vid auktioner vare bränvinsutdelning äfven utan betalning förbjuden.
§ 32.
Byteshandel med bränvin vare lika med bränvinsförsäljning ansedd.
22
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
§ 33.
Bränvin, som är försatt med något för helsan skadligt ämne
eller som icke är renadt eller hvars styrka ej uppgår till minst 46 procent,
får ej vid minutering eller utskänkning till salu hållas.
§ 34.
1. Ej vare någon berättigad att söka betalning för bränvin, som
blifvit vid utskänkning utborgadt.
2. Lag samma vare, då bränvin blifvit vid minuthandel till
mindre belopp än 3 liter utborgadt.
§ 35.
1. Polismyndighet i stad samt kronobetjent och kommunalnämnd
å landet åliggo tillse, att å ställe, der minutering eller utskänkning af
bränvin idkas, ordning samt de i denna författning meddelade föreskrifter
noga iakttagas; och ega dessa myndigheter anbefalla stängning
af lokalen och rörelsens inställande, när störande oordning förekommer
eller anledning finnes att sådan befara.
2. Förekomma å gästgifveri eller å annat ställe, der minuthandel
med eller utskänkning af bränvin utöfvas, vid särskilda tillfällen
oordningar af den'' art, att innehafvare!! af rättigheten icke kan anses
fortfarande lämplig att densamma utöfva, eller har någon af de enligt
§ 13 meddelade utskänkningsrättigheter visat sig föranleda störande
oordningar, må Kong], Maj:ts Befallningshafvande, på anmälan i stad
af magistraten eller stadsfullmäktige och på landet af socknens eller
angränsande sockens kommunalnämnd, efter vederbörlig undersökning,
ega att förenämnda rättighet inskränka eller indraga eller ock innehafvaren
derifrån skilja; dock ege innehafvare af rättigheten i sådant
fall att af redan erlagd försäljningsafgift återfå så stor del, som motsvarar
den tid, hvarunder rättigheten ej utöfvats.
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
23
§ 36.
1. Å apotek må bränvin eller sprit hvarken säljas eller annorledes
utlemna^ utom för medicinskt ändamål uppå behörig läkares recept-,
för tekniskt behof, då det samma behörigen styrkes medelst intyg
af magistratsledamot-, kronobetjent, kommunalstämmas eller kommunalnämnds
ordförande eller vice ordförande, och för vetenskapliga
ändamål uppå skriftlig reqvisition af känd vetenskapsidkare; börande
alla sådana recept, intyg och reqvisitioner å apoteken qvarhållas och
der förvaras.
2. I afseende på försäljningen af sådana läkemedel, livilka innehålla
bränvin eller sprit, gälle hvad medicinalförfattningarne föreskrifva.
§ 37.
1. Då bränvin försändes sjöledes och någon del af saltsjön dervid
befares, skall det vara underkastadt försegling och, på sätt i tullstadgan
föreskrifves, förpassning.
2. Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot
förpassning icke rum; skolande dock bränvin, när det i större myckenhet
än fyratio liter forslas landvägen inom en mil från kusten mellan
norska gränsen och gränsen mellan Blekinge och Kalmar län, åtföljas
af tillverkarens eller säljarens på tro och heder senast inom en vecka
före uppvisandet afgifna bevis, att bränvinet icke blifvit i riket olofligen
infördt.
§ 38.
1. Den, som genom minuthandel eller utskänkning föryttrar bränvin,
utan att i stadgad ordning hafva dertill förvärfvat rättighet, eller
som, på sätt i § 2 sägs, mellan flere köpare fördelar bränvin, eller,
mot föreskriften i § 4 mom. 1, tillhandagå!1 med anskaffande af bränvin,
bote första gången från och med 30 till och med 60 kronor, andra
gången från 60 till och med 120 kronor och tredje gången från 120
till och med 240 kronor. Den, som fjerde gången eller oftare med
sådan förbrytelse beträdes, dömes till fängelse från och med två månader
till och med ett år.
24
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
2. Dessutom vare det i försäljningsrummet befintliga bränvin
till och med 150 liter tillika med kärl, som för dess afhemtning tjenlig^
äro, underkastade beslag och förbrutna.
3. Förbrytaren varde derjemte dömd att, då oloflig minuthandel
eller utskänkning egt rum, utgifva försäljningsafgift för det litertal,
som, efter hvad utredas kan, blifvit olofligen föryttradt, dock ej under
det belopp, som svarar mot eu fjerdedel af hvad, enligt de i §§ 17
och 18 stadgade grunder, för år minst utgå bör; skolande, der den,
som idkar minuthandel, gör sig skyldig till oloflig utskänkning, den
här stadgade påföljd ådömas, oberoende af den försäljningsafgift, som
erlägges för minuthandeln.
4. Har förbrytelse, hvarom i denna paragraf sägs, skett å söneller
helgdag, ökas straffet med böter från 15 till och med 30 kronor.
§ 39.
Om den, som till minuthandel med bränvin berättigad är, andra
gången beträdes med oloflig utskänkning, vare han tillika denna sin
h a n d el sr ätti gh et för 1 u sfi g.
§ 40.
Öfverträdes förbud, som i § 30 gifvet, är, vare lag som i § 38
sägs.
§ 41.
1. Underlåter den, som erhållit rättighet till minuthandel med
eller utskänkning af bränvin att afgift derför i föreskrifven tid erlägga,
varde afgiften genast utmätt. Vid sådan underlåtenhet andra gången
vare rättigheten förverkad, och varde försäljningen genast instäld, i stad
af magistraten och å landet af kronofogden; men näringsidkaren vare
ändock pligtig att, under försäljning-såret, afgiften fortfarande utgöra.
2. Den, som idkar minuthandel med eller utskänkning af bränvin
under tid, hvarför afgift icke blifvit i föreskrifven ordning erlagd,
bete första gången från och med 15 till och med 30 och andra gången
från 30 till och med 60 kronor.
Riksdagens Skrifvelse, N:o 83.
•>r,
O
§ 42.
Idkar någon minuthandel med eller utskänkning af bränvin vid
tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får, eller å annat ställe än dertill
uppgifvet är, eller begagnar någon, mot hvad i § 4 mom. 2 stadgadt
är, ombud för bränvins utlemnande å annat ställe, än der lian sin försäljningsrätt
utöfvar, eller tillåter den, som icke är till utskänkning berättigad,
att, då häri i parti eller genom minuthandel säljer bränvin,
något af det sålda på försäljningsstället förtäres eller afliemtas i mindre
belopp än han är berättigad föryttra, eller förbryter sig den, som till
minuthandel med eller utskänkning af bränvin berättigad är, mot § 2B
mom. 3 och 5 eller § 27, böte första gången från och med 30 till och
med 60 kronor samt andra gången från 60 till och med 120 kronor
och vare dessutom andra gången sin rätt till minuthandel eller utskänkning
förlustig. Lag samma vare, om den, som erhållit rättighet till
utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar densamma annorledes än till
förtäring ombord å fartyget, eller utan att iakttaga de inskränkningar
dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
jemlikt § 13 mom. 2 föreskrift^.
§ 43.
Förbrytelse mot § 31 straffes enligt § 42.
§ 44.
1. Förbrytelse mot §§ 24, 28, 29, 30 eller 33 straffes med böter
från och med 10 till och med 50 kronor.
2. Då förbrytelse skett mot § 33, vare tillika det till salu hållna
bränvin underkastadt beslag och förbrutet.
§ 45.
Skulle den, som är pligtig att förbrytelser mot denna förordning
åtala, sjelf beträdas med oloflig bränvinsförsäljning, vare han förfallen
till dubbla böter och miste tjensten.
Bill. till RiJcsd. Prat. 1885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 18 Iiäft.
4
26
Riksdagens. Skrifvelse N:<) 83.
§ 46.
Den, som under tid, då han för förbrytelse mot förordningen är
under tilltal stöld, samma förbrytelse fortsätter, skall, när han härtill
lagligen förvunnen varder, för hvarje gång stämning derför utfärdats
och delgifvits, fällas till de böter eller det fängelsestraff, som för sådan
förbrytelse stadgade äro; dock må fängelsestraffet icke öfverstiga ett år.
§ 47.
Husbonde ansvarar för förbrytelse, som, med hans vetskap, mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen
person likasom vore förbrytelsen af husbonden sjelf gjord.
§ 48.
Underlåtes vid landväga transport af bränvin föreskrift, som i §
37 gifven är, dömes varan förbruten, derest egaren ej gitter visa att
hon är af inhemsk tillverkning eller blifvit vederbörligen förtullad.
§ 49.
Böter, som efter denna förordning ådömda äro, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
§ 50.
Då försäljningsafgift jemte böter enligt denna förordning ådömda
blifvit, må, der tillgång till afgiften eller någon del deraf saknas, böterna
ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfälde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.
Riksdagens Skrifvelse TV: o 83.
27
§ 51.
Af böter, gå ock af försäljningsafgift, som enligt denna förordning
ådömas, samt värde af bränvin, som förbrutet anses, tillfälle två
tredjedelar åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa,
der den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel.
§ 52.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hålle allvarlig hand öfver iakttagande
af hvad i förordningen stadgadt är.
§ 53.
1. Lands- och stadsfiskaler, krono-, stads- och polisbetjente samt
de personer, hvilka särskildt antagas att vaka öfver förordningens efterlefnad,
åligge att förbrytelser mot densamma åtala.
2. I öfrigt ege en hvar rättighet att för sådane förbrytelser anställa
åtal, dock ej barn mot föräldrar, eller tjenstehjon, så länge de i
tjensten äro, mot husbondefolk.
3. Då åtal anställes af annan än den, som i mom. 1 af denna
§ nämnd är, gifve han sin talan allmän åklagare till känna så tidigt,
att denne må kunna målets utförande öfvervara.
§ 54.
1. Å landet bör kommunalnämnd och i stad vederbörande kommunalmyndighet
egna synnerlig uppmärksamhet deråt, att förbrytelser
mot denna förordning varda till åtal angifna.
2. Rättighet att verkställa beslag tillkomme de i § 53 mom. 1
omförmälda allmänna åklagare. Beslag skall göras i två vittnens närvaro.
28
Riksdagens Skrifvelse N:o 83.
§ 55.
Ej vare någon jäfvig att angående oloflig b r ä n v i n s för a äij u i ng
vittne bära endast på den grund, att han dervid bränvin sig tillhandlat
eller förtärt.
§ 56.
Förbrytelser mot denna förordning böra vid allmänna domstolarne
åtalas och afdömas, med undantag af frågor om oloflig bränvinsförsärjning
i de städer, der poliskammare finnes, uti hvilka dylika frågor
skola i hittills vanlig ordning behandlas.
Denna förordning träder i kraft från och med det försäljningsår,
som tager sin början under år 1885; dock att under nämnda försäljningsår
hittills stadgade _ försäljningsafgifter skola utgöras för alla de
rättigheter, som ej blifvit beviljade först efter det denna förordningträdt
i kraft.
Stockholm, tryckt kos A. I,. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1885.