Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
19
N:o 52.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 18 86.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående
byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer,
så ock af särskild sockenstuga.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 62.)
Till Körningen.
Riksdagen, hos hvilken framställningen skett om ändrade grunder
för skyldigheten att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af
kyrka med hvad dertill hörer, har funnit en revision af de enligt förordningen
den 4 November 1876 härutinnan gällande bestämmelser
påkallas af förhållandena.
1876 års förordning stadgar allenast en utsträckning till alla
fastigheter af de skyldigheter i nu förevarande hänseende, hvilka tillförene
ålegat endast den i mantal satta jorden, äfvensom en förändring
i beräkningsgrunden för skyldighetens utgörande af fastighet, i det
denna dädanefter blef det fastigheten åsätta fyrktal. Deremot blefvo
de föråldrade bestämmelserna om de matlag åliggande skyldigheter
icke i någon mån rubbade, och deltagande i utgiften ålades icke heller
öfriga i fyrktal satta beskattningsföremål. Riksdagen delar den upp
-
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
fattning, att nu anförda förhållanden innebära en orättvisa, hvilken bör
afhjelpas så snart _som möjligt, och detta desto hellre, som nästan öfverallt
i landet, särskildt kring de nyuppstående jernvägsstationerna, fyrktalet
för andra beskattningsföremål än fastighet torde ökas i långt större
proportion än fyrktalet för fastighet och härigenom äfven ökas orättvisan
i grunderna för skyldighetens utgörande. Bestämmelsen, att i
fråga om byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer »dagsverken
skola utgöras efter matlag», torde få anses otidsenlig och olämplig.
Skatteregleringskomitén har ock, i sitt den 13 September 1882 afgifva
utlåtande och förslag angående skatteförhållandena i riket, uttalat,
att, enligt komiténs åsigt, nu ifrågavarande dagsverksskyldighet
efter matlag bör försvinna, desto hellre som den omständigheten, att
kyrkobyggnad nu mera vanligen upplåtes på entreprenad emot viss betalning,
försvårar, om ej omöjliggör särskiljandet, hur stor del af kostnaden
bör utgöras å ena sidan af fastighet och å den andra af matlag.
Komitén upplyser ock derom, att, ehuru nu gällande stadganden om
skyldigheten att bygga kyrka synas vara ganska tydliga, de dock blifvit
mycket olika tillämpade, enligt hvad inhemtas af de uppgifter angående
förhållandena år 1878, som i detta hänseende till komitén inkommit.
Enligt dessa uppgifter hade af det belopp, som utgått af
fastighet eller inkomst, något öfver 69 procent uttagits enligt den i lag
stadgade grund, men deremot omkring 31 procent efter olika grunder,
hvilka i större eller mindre mån aflägsna! sig från den lagliga, och
hade afvikelser från hvad gällande lag stadgade angående dem, som
vore skyldiga att deltaga i besväret, och grunden, hvarefter det borde
utgöras, egt rum inom alla län med undantag af Vesterbottens. Af hela
den utgjorda byggnadskostnaden hade ej mindre än omkring 27 procent
blifvit uttagna efter matlags- eller personlig beskattningsgrund. Förfarandet
härvid hade dock varit särdeles olika inom olika delar af riket.
Sådana förhållanden, som de nu antydda, erfordra, enligt Riksdagens
tanke, ovilkorligen eu rättelse; och Riksdagen anser sig, i fråga
om sattet för denna, böra förorda den förut beträffande deltagande i
ej mindre tingshusbyggnad än prestgårdsbyggnad antagna grund för
deltagandet, eller att kostnaden för besväret skall utgöras af alla dem,
som inom församlingen erlägga kommunalutskylder, för fastighet efter
hela samt för andra beskattningsföremål efter en fjerdedel af derå belöpande
fyrktal. För denna fördelning åberopar Riksdagen de skäl, som
blifvit förut andragna för fördelningen af tingshus- och prestgårdsbyggnadsbesvären.
Från deltagande i kyrkobyggnad skulle visserligen, enligt pri vi -
21
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
legierna för ridderskapet och adeln den 16 Oktober 1723, § 8, befrielse
åtnjutas för säterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län;
men, enligt de åsigter, som numera gjort sig gällande och funnit ett
uttryck i lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse den 26 September 1884,
äfvensom i den under nu innevarande riksmöte af Riksdagen, på Eders
Kongl. Maj:ts proposition, antagna lagen angående skyldighet att deltaga
i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård, skulle, sedan
rättigheten att besitta säterier icke längre är frälsemän allena förbehållen,
utan blifvit utsträckt till hvarje svensk medborgare, privilegierna
icke kunna lägga hinder i vägen mot att ålägga säteriegare i Skåne,
Halland, Blekinge och Bohus län, i likhet med andra fastighetsegare i
riket, deltagande uti nu ifrågavarande besvär.
Förhållandet torde deremot få anses annorlunda beträffande prestgårdarne
i ofvan nämnda provinser. Som bekant, byggas och underhållas
i nämnda provinser kyrkorna till största delen med kyrkofonden,
hvilken i dessa provinser fortfarande är kyrkorna bibehållen. Af gammalt
njöts i Danmark för prestgårdar frihet från utgörande af tionde.
Häraf kom sig sannolikt, att prestgårdarne äfven ansågos frie från
kyrkobyggnad. Då nu 1723 års privilegier för presterskapet i slutet af
fjerde punkten stadga, att hvad Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
län vidkommer, så skall presterskapet efter fredsfördragen och Malmö
recessen njuta och behålla under vanlig frihet deras prestegårdar, samt
att de desslikes skola njuta de förmoner, som de i kraft af förbemälte
fredsfördrag och Malmö recess af ålder haft hafva; så har, på grund af
detta stadgande i presterskapets privilegier samt det hithörande innehållet
uti de der åberopade handlingarne, Riksdagen funnit det nödigt
att för dem, hvilka må eg a åtnjuta de genom presterskapets privilegier
förunnade förmåner, göra liknande undantag, som i den af Riksdagen
antagna lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af prestgård.
Bland det, som till kyrka hörer, upptogs i 26 kap. 1 § Byggningabalken
i dess ursprungliga lydelse äfven fattigstufva. Denna byggnad
uteslöts emellertid i 1876 års förordning, då deltagande i densamma
syntes böra ega rum efter samma grunder som deltagande i kostnaden
för fattigvården i allmänhet.
Vid den nu ifrågasatta förändrade lagstiftning rörande deltagande
i byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer synes särskild
uppmärksamhet böra egnas åt en byggnad, som hittills räknats
såsom hörande till kyrkan, eller sockenstufva. Denna byggnad synes, med
22
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
nutida förhållanden och nutida användande, icke vidare böra räknas såsom
till kyrka hörande. Der emellertid, såsom icke sällan är händelsen,
särskild uteslutande för det ändamål, som med sockenstuga tillgodoses,
afsedd byggmäd finnes uppförd eller blifver uppförd, böra, enligt
Riksdagens tanke, för deltagande i kostnaden för dylik sockenstufvas
underhåll eller nybyggnad samma grunder gälla, som äro antagna
beträffanda tingshusbyggnad och prestgårdsbyggnad samt nu af
Riksdagen föreslås till antagande beträffande kyrka med hvad dertill
hörer. Riksdagen finner nemligen, att för fastighets deltagande härvidlag
i högre mån än andra beskattningsföremål samma skäl tala, hvilka
beträffande öfriga anförda byggnader gjort sig gällande. Der åter, såsom
mångenstädes är händelsen, »socknestufva» icke består af särskild
fristående och enkom för detta ändamål uppförd byggnad, utan »socknestufvan»
finnes sammanbyggd med annan eller andra kommunalbyggnader,
t. ex. fattigstuga eller skolhus, eller der, vid ifrågakommande nybyggnad,
sådan anordning eger rum, torde för deltagande i byggnad
eller underhåll af dylik, med annan kommunalbyggnad sammanbyggd
sockenstufva samma grunder böra gälla, som för deltagande i de kommunalbyggnader,
i sammanhang med hvilka sockenstufvan är uppförd
eller uppföres, helst annars ofta stor svårighet skulle uppstå att på ett
tillfredsställande sätt fördela kostnaden för hela byggnaden å de delar,
med särskilda ändamål, af hvilka den utgöres.
Riksdagen föreslår, att lagens bestämmelser skola vara gällande
der icke annorlunda är särskild! förordnadt. Riksdagen har härigenom
velat från lagens tillämpning undantaga fall, der, såsom t. ex. vid s. k.
lukrativ patronatsrätt, angående särskilda kyrkors byggande och underhåll
andra bestämmelser äro gällande.
Då genom ingressen till den lag, Riksdagen här nedan föreslår, 26
kap. 1 § Byggningabalk^! i dess helhet skulle komma att upphäfvas,
så torde af den omständighet, att, derest Riksdagens förslag vinner Eders
Kongl. Maj:ts bifall, sålunda den särskilda grund, nu i lag stadgas för
deltagande i byggnad och underhåll af sockenstufva, är upphäfd, följa,
att i de fall, för hvilka icke genom den nya lagen andra grunder finnas
bestämda, eller för de fall, att sockenstufva icke enkom för det med
sådant hus afsedda ändamål, utan i sammanhang med annan kommunal
byggnad är eller varder uppförd, de grunder skola gälla, som
äro stadgade beträffande bestridande af kommunala utgifter i allmänhet.
Hvad 26 kap. 1 § Byggningabalken i öfrigt stadgar, att »innan
något i ty mål (kyrkobyggnad) företages, skola socknemän kallas
tillhopa att derom samrådas och sig förena», torde, vid jemförelse med
23
Riksdagens Skrifvelse N:o 52.
stadgandet i § 2 af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 Mars 1862, att till kyrkostämmas handläggning höra
frågor om, bland annat, »byggnad och underhåll af kyrkan, med hvad
dertill hörer», icke behöfva i den nya lagen särskildt upptagas.
Med anledning af hvad Riksdagen nu andragit, har Riksdagen för
sin del antagit följande:
Lag
angående byggnad och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer,
så och af särskild sockenstuga.
Med upphäfvande af 26 kapitlet 1 § Byggningabalk©^ sådant
nämnda lagrum lyder i förordningen den 4 November 1876, så ock
hvad allmänna författningar innehålla stridande mot denna lag, förordnas
som följer:
Kyrka med klockstapel, kyrkomur och annat, som till kyrka hörer,
så ock sockenstufva, som enkom för det med sådant hus afsedda
ändamål, utan sammanhang med annan kommunal byggnad är eller
varder uppförd, skola, der icke annorlunda är särskildt förordnadt, uppehållas
och byggas på deras bekostnad, hvilka inom församlingen erlägga
kommunalutskylder. I sådan kostnad skola de skattskyldige deltaga,
för fastighet efter hela och för andra beskattningsföremål efter eu fjerdedel
af derå belöpande fyrktal; dock vare de, hvilka ega åtnjuta de genom
presterskapets privilegier förunnade förmåner, ej skyldige att i den
kostnad deltaga i vidsträcktare mån, än som med samma privilegier
må vara förenligt. Uppkommer vid beräkning, som ofvan sägs, bråktal,
skall det bortfalla.
Detta sitt beslut får Riksdagen härmed för Eders Ivongl. Magt
tillkännagifva.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 12 Maj 1885.