Riksdagens Skrifvelse N:o 50.
15
N:o 50.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1885.
— — — —• Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående utredning af hvad
som hör vara att till fast eller lös egendom hänföra.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61).
Till Konungen.
»Vår lagstiftning saknar, såsom bekant, utförligare bestämmelser
rörande skilnaden mellan fast och lös egendom •— ett förhållande, som
ofta ledt till stridiga tolkningar af hvad som är att till det ena eller
andra slaget hänföra. I all synnerhet pläga svårigheter möta, då det
ifrågakommer att afgöra hvad som vid industriella anläggningar bör
räknas till fast egendom eller anses såsom löst gods. Ehuru det sätt,
hvarpå denna fråga kan vinna lösning, måste utöfva ett ingalunda
obetydligt inflytande på eu förläggares rätt, är frågan dock af den omfattning,
att dess besvarande icke lärer tillhöra den undantagslagstiftning,
som har till föremål ordnandet af förhållandena mellan förläggare
och förlagstagare, och komiterade lära för den skull i afseende derå böra
inskränka sig till det uttalande, att, om genom noggranna och tydliga
bestämmelser, införda å sin rätta plats i lagen, all tvekan i förenämnda
ämne kunde förebyggas, sådant vore till synnerlig fördel, äfven
16
Riksdagens Skrifvelse N:o 50.
hvad angår förlagsinteckningar.» Så yttra sig de komiterade, hvilka,
på Eders Kongl. Majrts nådiga uppdrag, den 6 Augusti 1881 afgåfvo
förslag till förordning angående förlagsinteckning och i sammanhang
dermed erforderliga författningar, och Riksdagen, hos hvilken vid innevarande
riksmöte framställning i ämnet skett, instämmer i detta uttalande.
De förvecklingar, hvilka ofta uppstå och med nödvändighet måste
framgå ur lagens nuvarande brist i afseende å noggranna bestämmelser
om hvad som är att hänföra till fast eller lös egendom, tarfva
lagstiftningens mellankomst för vinnande af ordning och säkerhet uti
hit hörande förhållanden. Enligt hvad Riksdagen har sig bekant, hafva
under senare årtiondena stora förluster drabbat så väl enskilda personer
som kreditanstalter, samt en mängd af rättegångar uppstått och under
längre tid fortgått till stort men för affärslifvets sunda utveckling, äfvensom
i förevarande hänseende mot hvarandra stridande domslut angående
föremål af samma eller likartadt slag meddelats af den högsta
dömande myndigheten, allt detta till följd deraf att lagen saknar erforderliga
bestämmelser angående hvad som är att hänföra till fast
eller lös egendom. Denna brist i lagen, som i mer eller mindre män
berör så väl alla egare af eller inteckningsgifvare uti fast egendom som
ock förlagsgifvare och många affärsförhållanden, har jemväl framhållits
ej mindre utaf ofvan åberopade komité, uti dess afgifna betänkande,
än af fullmäktige i jernkontoret och åtskilliga fabriksföreningar
i deras utlåtanden öfver nämnda förslag, hvarjemte lagkomité och
lagberedningen redan för längre tid tillbaka ansett frågan vara beaktansvärd.
Särskilda föreskrifter om hvad som är att till fast egendom
hänföra förekomma ock i den franska Code Civil, och dessa torde i
Frankrike dels förekommit många tvister inför domstol i fråga härom,
dels, der sådana tvister icke kunnat undvikas, i högst betydlig mån
underlättat deras afgörande.
Man säger, att frågan bör afgöras af doktrinen. Riksdagen skulle
häri instämma, derest frågan verkligen vore af beskaffenhet att kunna
i särskilda fall af doktrinen med någon allmängiltighet och af doktrinens
män med verklig samstämmighet lösas. Men Riksdagen tviflan
härpå. För öfrigt kommer det, i rent praktiskt hänseende, härvid
mindre an på, hvad som af lagen förklaras vara lös eller fast egendom,
än derpå, att någorlunda fasta lagliga regler i detta hänseende verkligen
tjena till efterrättelse.
Riksdagen får, på nu andragna skäl, hos Eders Kongl. Maj:t anhålla,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda hvad som bör vara
Riksdagens Skrifvelse N:o 51. 17
att till fast eller lös egendom hänföra samt för Riksdagen framlägga
de förslag till tillägg i allmänna lagen, som deraf må föranledas.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 12 Maj 1885.
N:o Öl.
Uppläst och godkäDd hos Första Kammaren den 12 Maj 1886.
— — — — Andra Kammaren den 12 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående
lydelsen af judes edliga förpligtelse.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 61).
Till Konungen.
Den af Eders Kong]. Maj:t under den 30 Juni 1838 i nåder faststälda
Ordning rörande hvad mosaiska trosbekännare hafva att hädanefter iakttaga, i
afseende på utöfningen af deras religion och bestyret inom deras församling
m. m. innehåller i 6 §, att vid »eds afläggande af mosaiska trosbekännare
inför domstol eller annan embetsmyndighet följas samma edsformulär,
som i allmänhet äro faststälda, med den skilnad likväl, att
mosaiske trosbekännare skola svära »vid Gud och Hans heliga lag»,
då öfrige svenske undersåtare svära »vid Gud och Hans heliga evangelium»
; och förordningen angående vittnesmål af mosaisk trosbekännare den
6 Februari 1849 innehåller, »att stadgandet i 17 kapitlet 7 § RätteBih.
till Riksd. Prof. 1885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Iluft. 3