Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

1

N:o 30.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 Maj 1885.

— — — — Andra Kammaren den 5 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående beviljade statsbidrag
till vägars anläggning, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer
och torrläggning af vattensjuka marker
samt angående vilkoren för sådana statsbidrags äfvensom
odlingslåns erhållande.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 5).

Till Konungen.

Riksdagen, som till behandling förehaft de af Eders Kongl. Maj:t
i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof gjorda framställningar
om statsbidrags beviljande för väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer samt arbeten
för torrläggning af sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna
med fördel odlas, sprida frostskador öfver omgifvande nejd, äfvensom i
enskilda motioner väckta frågor i enahanda och dermed sammanhang
egande ämnen, får härmed anmäla följande i anledning deraf fattade
beslut:

A) Väganläggningar och vägförbättringar.

1:0. För anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
backiga eller eljest mindre goda vägar har Eders Kongl. Maj:''t i ofvanjBih.
till Riksd. Prof. 1885. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 4 Höft. 1

2 Bilisdagens Skrifvelse N:o 30.

berörda proposition föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1888 bevilja

500,000 kronor.

Med bifall till detta Eders Kongl. Maj:ts förslag, har Riksdagen för
år 1886 såsom bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar anvisat ett belopp af

500,000 kronor.

B) Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

2:0. För understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader
samt upprensning af clan'' och farleder har Eders Kongl. Maj:t föreslagit,
att Riksdagen måtte för år 1886 anvisa samma belopp, som för
åren 1883, 1884 och 1885 beviljats, eller 100,000 kronor; och har Riksdagen,
med bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag, till understödjande af
brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt upprensning af åar och
farleder för år 1886 anvisat 100,000 kronor.

C) Vattenaftappningstoretag.

3:o. Sedan under en följd af år Riksdagen beviljat dels anslag
utan återbetalningsskyldighet för understödjande af sådana utdikningar
och vattenaftappningar i särskild! de norra länen, som hufvudsakligen
afsåge att förminska frostländigheten, och dels låneunderstöd för befrämjande
af utdikningar och aftappningar af sänka trakter och sjöar, för
beredande af odlingsbar mark inom rikets mellersta och södra län, beslöt
1873 års Riksdag, enligt dess skrifvelse N:o 67 mom. 8:o, den ändring
härutinnan, att till Eders Kongl. Maj:ts disposition stäldes tvenne för
hela riket gemensamma anslagssummor, den ena att såsom låneunderstöd
anvisas för sådana utdikningar och aftappningar af sänka trakter och
sjöar, som hufvudsakligen afsåge att behänga odlingsföretag, och den
andra att såsom anslag utan återbetalningsskyldighet användas till understödjande
af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar, som företrädesvis
afsåge att förminska frostländigheten; och förfors på hufvudsakligen
enahanda sätt vid de följande riksdagarne till år 1883.

Sistnämnda års Riksdag åter, enligt dess skrifvelse N:o 67, beslöt
bildande af en särskild fond med ändamål att genom lån understödja
odlmg af sänka trakter och anvisade derjemte, till understödjande, medelst
anslag utan återbetalningsskyldighet, af torrläggning utaf sådana vattensjuka
marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd, för år 1884 ett belopp af 100,000 kronor; hvarefter
enahanda anslag vid 1884 års riksdag beviljades till lika belopp

3

Riksdagens Skrifvelse N:o SO.

för år 1885; och har Eders Kong!. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit
Riksdagen att till samma ändamål för år 1886 anvisa likaledes

100,000 kronor.

I en inom Riksdagen väckt motion har andragits, att den förändring,
som, på sätt ofvan meddelats, vid 1883 års riksdag med detta
anslag vidtogs, lör Norrland icke varit lycklig.

Förut hade anslag utan återbetalningsskyldighet kommit sådana
aftappningar och utdikningar till godo, hvilka företrädesvis afsågo att
minska frostländigheten, utan afseende på om marken var af beskaffenhet
att efter torrläggningen kunna odlas, hvaremot numera detta anslag
endast tilldelades torrläggningsföretag å sådana vattensjuka marker, som
sprede frostskada och icke kunde med fördel odlas. Detta vore emellertid
för Norrland ganska ödesdigert. För den med norrländska förhållanden
obekante kunde det visserligen synas helt naturligt, att aftappningar
å odlingsbar mark hänvisades för understöd till odlingsfonden
och att i sådant fall ingen hänsyn toges till markens frostspridande
egenskaper, enär ju, enligt begrepp, hemtade från erfarenhet om förhållandena
i mellersta och södra Sverige, aftappning af sådan mark betalade
sig sjelf, och det lån, som finges ur odlingsfonden, ytterligare
gynnade företaget; men i Norrland stälde sig emellertid saken helt annorlunda.
Odlingsbar mark funnes nemligen der i myckenhet, och norrländingen
behöfde sålunda icke tillgripa myrar för uppodling, enär annan
god odlingsmark i de allra flesta fall läge närmare till hans hem, men
han kunde icke med fördel bruka den jord, lian redan hade under plog,
och hade sålunda icke något skäl öka den, sä länge en myr sprede frostens
härjningar öfver hans fält. Att utdika denna myr vore således för hans
jordbruk ett lifsvilkor, och frosthärdens undanrödjande hans förnämsta
och i de allra flesta fall enda afsigt med utdikningen. Det vore för
honom likgiltigt, om jordmånen i myren vore mer eller mindre god.
Odlingsfonden blefve, enligt motionärernes förmenande, för clen norrländska
jordbrukaren af föga gagn. Han kunde icke begagna sig af
denna fond, när hans egentliga och enda afsigt med dikningsföretaget
vore den ofvan anförda. Han kunde icke åtaga sig odla de ofta aflägset
belägna tusentals tunnland, hvaraf myren bestode, blott derför att han
finge lån ur odlingsfonden till upptagande af hufvuddikena. Den fond,
som just vore afsedd för det ändamål, han ville vinna, frostländighetens
minskande, finge han icke del af, såvida icke hans myr skulle höra till
det i närheten af de odlade bygderna uti Norrland sällan förekommande
slag, der jorden efter torrläggningen icke dugde till odling.

En annan form för eller rättare titel på anslaget till myrutdikningar
för frostländighetens minskande vore nödvändig, om anslaget

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

skulle komma Norrland till gagn, d. v. s. den del af fäderneslandet till
gagn, som bäst behöfde det och för hvilken det väl ock förnämligast
afsetts.

Men äfven beträffande beloppet föreslogs i motionen en ökning,
ty om det vilkor, som nu hämmade användandet af denna fond, borttoges,
blefve de nu anslagna 100,000 kronorna otillräckliga. Målet, som
ernåddes genom detta anslag, vore vigtigt; de utgifna medlen komme
hundrafalt åter genom landets uppodling och genom utkomst för ökad
befolkning, som derigenom bereddes. Betänkligheter mot att öka anslaget
torde derföre icke böra finnas.

I omförmälda motion har på grund häraf hemstälts, att Riksdagen
ville till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
som företrädesvis af såg e att minska frostländigheten, för år 1886 anvisa
ett belopp af 150,000 kronor.

I en annan inom Riksdagen väckt motion har enahanda framställning
gjorts, endast med den förändring, att anslagets belopp föreslagits
till 200,000 kronor.

Enligt upplysningar, som från Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erhållits, har ifrågavarande anslag för år 1884 sålunda fördelats, att
deraf beviljats till arbeten r

inom Norrbottens län

,, Vesterbottens ,,

,, Jemtlands ,,

,, Skaraborgs „

kronor 29,000: —
„ 8,900: —

60,400: —
„___6,700: —

kronor 100,000: —

och utgjorde den beräknade kostnaden för arbeten af den med anslaget
afsedda beskaffenhet, hvartill planer inkommit under tiden från 1884
års anslags fördelning till den 2 sistlidne Februari, ett sammanräknadt
belopp af 40,231 kronor.

Riksdagen har funnit den uppfattning, som ligger till grund för
de i ofvannämnde motioner gjorda förslag, föranledd af en enligt Riksdagens
åsigt må hända allt för sträng tolkning af de för ifrågavarande
fond gällande bestämmelser. De anförda orden: »utan att kunna med
fördel odlas», om hvilka i detta sammanhang hufvudsakligen är fråga,
utesluta ej möjligheten af en sådan användning af fonden, att anslag
derifrån lemnas till torrläggning af mark, som, ehuru odlingsbar, ej
med fördel kan odlas. Denna tolkning af bestämmelsen vinner stöd af
innehållet i Riksdagens skrifvelse den 11 Juni 1883 (N:o 67). Såsom
skäl derför att ifrågavarande torrläggningsföretag ej lämpligen borde
understödjas genom lån, utan statsbidragen dertill lemnas såsom anslag,

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

5

anföres nemligen i denna skrifvelse, att med fonden afsåges att understödja
utdikningar af sådan mark, som äfven efter arbetets utförande,
åtminstone under den närmaste framtiden, vore otjenlig till odling och
således för egaren utan värde, men hvilken mark genom de derifrån
härflytande frostskador hade förderfligt inflytande på den omgifvande
nejden, samt att förty arbeten af förevarande beskaffenhet medförde
jemförelsevis mindre nytta för den jordegare, som utförde arbetet, än
för egarne af angränsande fält.

För motionernas beaktansvärda syfte torde således de gällande
bestämmelserna ej lägga hinder i vägen.

Hvad åter anslagets belopp angår, har Riksdagen ej funnit giltiga
skäl anförda för, eller den hittills vunna erfarenheten ådagalägga behofvet
af en förhöjning deri, åtminstone för det närvarande.

Riksdagen har alltså, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts förslag
och utan vidare afseende å ifrågavarande motioner, för understödjande
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet af torrläggning utaf sådana
vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd, för år 1886 anvisat 100,000 kronor.

4:o. På sätt under nästföregående punkt förmälts, beslöt Riksdagen
år 1888 bildande af en särskild fond med ändamål att genom lån understödja
odling af sänka trakter; hvarvid Riksdagen tillika för åren
1884—1888 meddelade bestämmelser angående samma fond, hvilka återfinnas
i 1883 års Riksdags skrifvelse N:o 67 och Kongl. kungörelsen
den 28 September 1883.

I en i detta ämne inom Riksdagen väckt motion har anförts, hurusom
den omständighet, att den s. k. mossodlingslånefonden föga anlitades,
föranledde till det antagande, att vilkoren för dessa lån vore för hårda.
En hvar med någon erfarenhet om de vid något större vattenledningar
ty värr alltför vanliga missräkningar eller inträffade oförutsedda omständigheter
måste också inse de betänkligheter, som uppstå att, redan efter
fem års förlopp, å kostnadssumman med tillägg af tern års ränta erlägga
en annuitet af 10 procent. Detta jemte föreskriften om ställande af
säkerhet för fullgörande af kontraktet om hela vattenafledningens och
odlingens utförande, hvilket vore öfverflödigt, om lånet delvis utlemnades
i mån af arbetets fortgång, afskräckte allmogen från att anlita
fonden.

Slutligen vore önskvärd!, att lån ur denna fond kunde erhållas
till vattenafledning och odling icke blott af mossar och sänka trakter
men äfven af andra marker, för hvilkas fruktbarhet en fullständigare
vattenafledning vore hufvudvilkoret. I andra länder, särskild! England
och Skoband, lemnades af staten högst betydliga belopp till sådana

6 Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

låneunderstöd, och det vore tid att äfven här uppmärksamheten fästes
derpå.

I motionen har derföre föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del
besluta den ändring i de för erhållande af lån ur den s. k. mossodlingslånefonden
genom Kongl. kungörelsen den 28 September 1883 meddelade
föreskrifter, att dels vilkoren för erhållande af sådana lån i ofvan
angifna syfte mildrades, dels lån beviljades för vattenafledning och afdikning
jemväl af andra än i vanlig bemärkelse sänka eller vattensjuka
marker.

Riksdagen har inhemtat, att lån från ifrågavarande fond för år
1884 beviljats till ett belopp af 120,700 kronor, hvaraf belöpa:

på Kalmar län................................................................. kronor 87,700

,, Skaraborgs ,, ............................................................. „ 27,700

och „ Elfsborgs „ ................................................................ „ 5,300;

att den beräknade kostnaden för företag, afsedda att med lån ur
odlingsfonden understödjas och beträffande hvilka planer till Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för granskning inkommit efter fördelningen af
1884 års fond intill den 2 sistlidne Februari, utgjorde 33,344 kronor;
samt

att ansökningar om lån från odlingsfonden, som inom den 31
December 1884 till styrelsen inkommit, men hvilka i agronomiskt hänseende
varit ofullständiga och derföre återsändts för att efter omarbetning
anmälas till låneunderstöd, afsett arbeten för en beräknad kostnad
af 122,214 kronor.

De i Riksdagens ofvan omförmälda skrifvelse den 11 Juni 1883
meddelade bestämmelser, hvilka uti motionen åsyftats, synas vara följande: i

punkten A): att fonden afser understödjande af odling »af sänka
trakter»;

i punkten F) inom. 3: att lånet kan af Eders Kongl. Maj :t bestämmas
till hela det belopp, hvarmed enligt den faststälda arbetsplanen
kostnaden för vattenatledningen och'' afdikningen beräknas komma att
uppgå;

i mom. 5: att för fullgörande af kontraktet om skyldighet att inom
viss bestämd tid fullborda så väl vattenatledningen och afdikningen som
äfven odlingsarbetet, äfvensom för de lyftade statsmedlens återbäring,
i fall mot kontraktet brytes, skall ställas säkerhet; samt

i mom. 12: att de första fem åren från första lyftningsdagen icke
någon ränta eller kapitalafbetalning erlägges, men å de under tiden lyftade
belopp fem procent årlig ränta beräknas, hvilken vid de fem årens

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

slut lägges till den beviljade lånesumman, hvarefter å det sålunda uppkommande
beloppet från och med sjette året tills lånet blifvit slutbetaldt
erlägges en annuitet af tio procent, deraf som ränta räknas fem procent
å oguldna kapitalbeloppet.

I fråga om punkten A) och punkten F) mom. 3 har Riksdagen ej
ansett sig ega giltiga skäl att nu besluta eu så genomgripande förändring
i de för blott två år sedan af Riksdagen faststälda föreskrifter,
som motionären synes hafva afsett, eller att lån skulle kunna lemnas
till fullständigare vattenafledning å redan odlad mark samt, vid nyodling,
till ej blott vattenafledningen och afdikningen, utan äfven sjelfva odlingen.

Den i mom. 5 stadgade säkerhet har synts Riksdagen oeftergiflig
och ^ ej lämpligen kunna delas så, att särskild säkerhet finge ställas för
särskilda andelar af lånet. En dylik förändring synes ock mindre behöflig
vid det förhållande att, enligt gällande vilkor, medlen utbe!
endast! successivt i mån af arbetets fortgång, hvarigenom löftesmännens
äfventyr väsentligen minskas.

Beträffande åter bestämmelsen i mom. 12 har Riksdagen funnit
anledning förefinnas att i en ej ringa grad tillmötesgå motionärens framställning.
. Att ifrågavarande fond ännu anlitas endast i ganska ringa
utsträckning framgår af de siffror, Riksdagen här ofvan anfört, om desamma
jemföras med det vid fondens bildande medgifna beloppet af
1,000,000 kronor årligen. Då staten numera, i följd af ernådda billigare
egna lånevilkor, lenmar lån till enskilda jernvägsbolag mot 44
procent årlig ränta och dertill förunnar dessa ett anstånd med räntas
erläggande lör de första åren, vida fördelaktigare än det, som i åberopade
mom. 12 finnes för odlingslånen bestämdt, synes billigheten
fordra, att äfven räntan å dessa sistnämnda lån nedsättes till 4j procent,
helst säkerheten för deras i sammanhang med kronouppbörden skeende
återbetalning är otvifvelaktig.

Äfven amorteringsbeloppet torde utan någon olägenhet för staten,
men till lättnad för låntagaren, kunna nedsättas till 3l procent, hvarigenom
annuiteten i dess helhet minskades från nu föreskrifna tio till
åtta procent.

Riksdagen har alltså på det sätt bifallit förevarande motion, att
Riksdagen medgifvit, att annuiteten för lån ur fonden till understödjande
af odling af sänka trakter må för lån, som hädanefter utbetalas, bestämmas
till åtta procent, deraf som ränta räknas fyra och en half procent
å oguldna kapitalbeloppet.

5:o. I afseende å vilkoren för erhållande och tillgodonjutande af
de här ofvan omförmälda statsbidrag samt angående kontrollen derå, att

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 30.

arbetena utföras enligt faststälda planer har Riksdagen beslutat, att de
i Riksdagens skrifveiser den 27 April 1881 (N:o 69) och den 11 Juni
1883 (N:o 67) intagna allmänna vilkor och föreskrifter fortfarande skola
blifva gällande, endast med den förändring, som blifver en följd af Riksdagens,
enligt nästföregående punkt fattade beslut.

Till upplysning om sammanlagda beloppet af de enligt denna skrifvelse
beviljade anslagssummor bifogas ett deröfver uppgjordt sammandrag.

Stockholm den 5 Maj 1885.

Sammandrag a’f de utaf 1885 års Riksdag beviljade, i dess skrifvelse
N:o 30 omförmälda statsbidrag för väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer samt torrläggning
af vattensjuka marker.

Med undersåtlig vördnad:

Anslag.

Summa.

A) Väganläggningar och vägforbättringar.

Till fond för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar.......................................................

500,000

R) Bro- och hamnbyggnader samt vatten -

lcommunikationer.

Till fond för understödjande af brobyggnader och
mindre hamnbyggnader samt upprensning af
dar och farleder.....................................................

100,000

C) Vattenaftappningsföretag.

Till fond för understödjande af torrläggning utaf
sådana vattensjuka marker, som utan att
kunna med fördel odlas sprida frostskador
öfver omgifvande nejd .........................................

100,000 — 700,000: