Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

13

N:o 19.

Uppläst och godkänd af Första Kammaren den 17 Mars 1886,
— _ —. — Andra Kammaren den 17 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, med förslag till Lag angående
ändrad lydelse af 24 kap. 32 § Kyrkolagen.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 13.)

Till Konungen.

För Riksdagen har, vid behandling inom densamma af väckt
fråga om upphörande af den i 24 kap. 32 § Kyrkolagen klockare ålagda
brefbäringsskyldighet, framlagts upplysningar, hvilka synas sätta utom
tvifvel, att nämnda skyldighet ännu mångenstädes inom landet anlitas
i en utsträckning, hvilken icke blott måste betecknas såsom för vederbörande
klockare med deras små löneinkomster undenstundom verkligen
betungande, utan ock såsom, med nutida postkommunikationsförhållanden,
lindrigast sagdt öfverflödig.

Det bör äfven härvid tagas i betraktande, att nämnda postföringsskyldighet
ofta kan komma att menligt inverka på folkskoleundervisningen,
enär ju i de flesta församlingar klockaren tillika är folkskollärare
samt kanske måste, i och för postföringens verkställande, inställa skolundervisningen,
der han icke vill betala särskild person att verkställa
den förra.

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 19.

Riksdagen kan icke unga att finna, det nu ifrågavarande institution
är grundad på en helt annan tids förhållanden än den närvarandes,
samt att institutionens fortfarande anlitande mera torde kunna tillskrifvas
uteslutande den omständighet, att skyldigheten ännu är lagligen
bestående, än ett verkligt behof af dess utkräfvande. De ställen i vårt
land torde vara få, der icke för nu ifrågavarande försändelser posten
skulle kunna med tillfredsställande resultat anlitas; och i de — i alla
händelser temligen sällsynta — fall, der skyndsammare budskickning
erfordrades, torde sådan väl kunna verkställas genom någon af vederbörande
prestmäns gårdsfolk, likasom ock redan nu, i ock för posts
emottagande och afsändande, enskilda bud ju måste sändas emellan
prestgården och närmaste postanstalt.

Med anledning af det anförda har Riksdagen för sin del antagit
följande

Lag

angående äudrad lydelse af 24 kap. 32 § Kyrkolagen.

Härigenom förordnas, att 24 kap. 32 § Kyrkolagen skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Han skall ock vara kyrkan trogen, och kyrkoherden och församlingen
lydig, sörja för ringningen och klämtningen, på behörige tider
ställa timklockorna, samt taga allt det i noga akt och förvar, som honom
i händer antvardas och förtros. Desslikes skall han vara presterna vid
gudstjensten, skriftermålen och, när det befalles, uti socknebud, samt
annan kyrkotjenst, vid handen; men ingalunda genom någon kyrkoherdens
enskilde tjenst besväras, hindras eller af hållas ifrån den pligt
honom åligger, med all flit och trohet att drifva barnaläran. I det ölrige,
hvad hans embete angår, så rättar han sig efter den förordning, som
biskopen och konsistorium honom föreskrifva.

Detta sitt beslut får Riksdagen härmed för Eders Kongl. Maj:t
anmäla.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 17 Mars 1885.