Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
1
N:o 21.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
instruktion för Riksdagens revisorer af stats-, bankooch
riksgäldsverken m. m.; gifven Stockholms slott den
6 Februari 1885.
Sedan Riksdagens senast församlade revisorer i afgifven berättelse
angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1882 åberopat hvad
från revisorernas sida förut erinrats om behöfligheten af en omarbetning
af de för revisorerna af stats-, riksgälds- och bankoverken gällande
särskilda instruktioner och, då denna fråga antagits komma att
blifva föremål för Riksdagens ompröfning i sammanhang med behandlingen
af den hvilande nådiga propositionen om ändring i 72 § Riksdagsordningen
rörande tiden för statsrevisorernas sammanträde, uttalat den
åsigt, att nämnda frågas behandling vid Riksdagen skulle i väsendtlig
mån underlättas, derest förslag till ny instruktion för revisorerna blefve
för Riksdagen framlagdt, så har Kongl. Maj:t vid underdånig anmälan
den 16 nästlidne Oktober af revisorernas berättelse, med afseende å
hvad revisorerna sålunda yttrat och då vissa ändringar i de nu gällande
instruktionerna oafvisligen påkallades af ett bifall till den omförmälda
nådiga propositionen samt af den med innevarande år inträdande
förändringen i tiden för afslutandet af statsverkets räkenskaper,
uppdragit åt särskilde komiterade att utarbeta förslag till ny instruktion
för Riksdagens revisorer af stats-, riksgälds- och bankoverken
samt att dermed inkomma till Kong], Maj:t så tidigt, att förslaget kunde
blifva föremål för behandling vid innevarande års Riksdag.
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 15 Käft.
1
2
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.
Efter det komiterade fullgjort det dem lemnade uppdrag, vill
Kongl. Maj:t, med hänvisande till bifogade protokoll öfver finansärenden
för denna dag, härmed till Riksdagen öfverlemna de af komiterade
med underdånig skrifvelse den 22 December 1884 till Kongl.
Maj:t ingifna, af motiver åtföljda förslag i ämnet samt, under förutsättning
att Riksdagen antager den till sistlidne års Riksdag den 18
April 1884 aflåtna nådiga propositionen angående ändring i 72 §
Riksdagsordningen, föreslå Riksdagen att i enlighet med komiterades
förslag besluta dels instruktion för Riksdagens revisorer af stats-, bankooch
riksgäldsverken, dels ock tilläggsstadgande beträffande tiden för de
revisionsförrättningar, hvilka under åren 1885 och 1886 skola eg a rum.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition No 21.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 6 Februari
1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hooiischild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Hammarskjöld,
Riciiert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
l:o.
Departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern Themptander
yttrade:
»Sedan Riksdagens senast församlade revisorer i afgifven berättelse
angående verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1882 åberopat hvad
från revisorernas sida förut erinrats om behöfligheten af en omarbetning
af de för revisorerna af stats-, riksgälds- och bankoverken gällande
särskilda instruktioner och, då denna fråga antagits komma att blifva
föremål för Riksdagens ompröfning i sammanhang med behandlingen
af den hvilande nådiga propositionen om ändring i 72 § Riksdagsordningen
rörande tiden för statsrevisorernas sammanträde, uttalat den
åsigt, att nämnda frågas behandling vid Riksdagen skulle i väsendtlig
mån underlättas, derest förslag till ny instruktion för revisorerna blefve
för Riksdagen framlagdt, har Eders Kongl. Maj:t vid underdånig an
-
4 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.
mälan den 16 nästlidne Oktober af revisorernas berättelse, med afseende
å livad revisorerna sålunda yttrat och då vissa ändringar i de nu gällande
instruktionerna oafvisligen påkallades af ett bifall till den omförmälda
nådiga propositionen samt af den med innevarande år inträdande
förändringen i tiden för afslutandet af statsverkets räkenskaper,
uppdragit åt särskilde komiterade att utarbeta förslag till ny instruktion
för Riksdagens revisorer af stats-, riksgälds- och bankoverken samt att
dermed inkomma till Eders Kongl. Maj:t så tidigt, att förslaget kunde
blifva föremål för behandling vid innevarande års Riksdag.
Komiterade hafva ock i underdånig skrifvelse den 22 sistlidne
December, till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat, jemte motiver, förslag
till dels instruktion för Riksdagens revisorer af stats-, banko- och
riksgäldsverken, dels ock tilläggsstadgande beträffande tiden för de
revisionsförrättningar, hvilka under åren 1885 och 1886 skola ega rum.»
Efter redogörelse för innehållet af dessa förslag anförde Herr
Statsministern vidare:
»Det tillkommer Riksdagen att allena besluta den instruktion,
Riksdagen vill gifva de af densamma tillsatte revisorer, naturligtvis
under förutsättning att instruktionen skall tjena till efterlefnad endast
för revisorerna och ej för Konungen underlydande verk och myndigheter
samt att instruktionen ej innehåller bestämmelser, hvilka falla
inom området för Konungens beslutanderätt. Denna begränsning af
instruktionens innehåll synes mig komiterade hafva iakttagit; och något
hinder torde .derföre ej möta för öfverlemnande till Riksdagens pröfning
af komiterades förslag, men då det måste vara en gifven följd
af förslagens antagande, att Eders Kongl. Maj:t i sammanhang dermed
kommer att utfärda de föreskrifter, som skola lända vederbörande myndigheter
till .efterrättelse vid fullgörandet af deras skyldigheter gent
emot statsrevisionen, har jag velat redan nu, för att icke missförstånd
må uppstå rörande hvad revisorerna kunna af myndigheter samt embets-
och tjenstemän äska, fästa uppmärksamheten på det innehåll, några
af de sålunda erforderliga föreskrifterna efter mitt förmenande böra ega,
I .§ 12 af förslaget är intagen föreskrift derom, att åt revisorerna
skola tillhandahållas, bland annat, de af Statskontoret samt af alla öfriga
vederbörande verk och myndigheter afgifna årsberättelser öfver tillståndet
och styrelsen af de under deras förvaltning stående delar af
statsverket. Formuleringen af denna bestämmelse innebär, att genom
särskildt stadgande skall bestämmas, hvilka verk och myndigheter äro
att såsom vederbörande anse i fråga om skyldighet att afgifva dylik
årsberättelse. Sadana berättelser hafva nemligen icke hittills afgifvits
af alla myndigheter, och det kan icke heller rimligen ifrågasättas, att
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 21. 5
andra myndigheter än de, som hafva sig anförtrodd någon verklig förvaltning
af statsmedel, skulle eg a någon skyldighet i detta afseende. De myndigheter
till exempel, som endast disponera de åt dem enligt stat anvisade
aflöniugsmedel samt erforderliga expensmedel, hafva naturligtvis icke
någonting att om en dylik förvaltning berätta utöfver hvad sjelfva räkenskaperna
utvisa. Likaså hafva dylika berättelser icke afgifvits af länsstyrelserna,
enär för den medelsförvaltning, som af dem handhafves, redogöres
i Statskontorets och åtskilliga andra centrala verks berättelser. Emellertid
hafva, såsom kändt är, anmärkningar ofta framstälts af statsrevisorerna
öfver vederbörandes underlåtenhet att tillhandahålla revisorerna de
föreskrifna berättelserna; och senast den 23 sistlidne Maj har Eders
Kongl. Maj:t, på begäran af samma års Riksdag, i utfärdad kungörelse
förordnat, att ej allenast Statskontoret och alla öfriga centrala förvaltande
verk, utan äfven de allmänna inrättningar, hvilka åtnjuta statsanslag
och livilkas räkenskaper öfverlemnas till granskning af Riksdagens
revisorer, skulle, utan särskild erinran derom, årligen till Finansdepartementet
insända till Eders Kongl. Maj:t stälda underdåniga berättelser
om den dem tillhörande förvaltning eller om utöfvad verksamhet
den tid, för hvilken afslutade räkenskaper borde vid den närmast
förestående revisionen företes, samt vid dessa berättelser foga räketiskapssammandrag,
affattade i samma form, som i berättelsen angående
näst föregående statsrevision begagnats. Då mig veterligen erinran icke
gjorts, att statsrevisionen önskade ega tillgång till berättelser af andra
myndigheter, än som i nyssnämnda kungörelse afses, torde någon
annan beteckning än den sålunda begagnade icke erfordras för att vid
utfärdandet af blifvande nådiga föreskrifter i ämnet utmärka, af hvilka
myndigheter berättelser skola i och för statsrevisionen afgifvas.
Af § 15 i förslaget finner man, att, om revisorerna anse nödigt att
af någon Konungens embetsman eller något statens verk eller inrättning
begära muntliga eller skriftliga upplysningar, de skulle ega att
genom sin ordförande från vederbörande infordra sådana, i stället för
att i den nuvarande instruktionen revisorerna i sådant fall hänvisas att
vända sig till Statsrådets främste ledamot för att utverka Kongl. Maj:ts
befallning till vederbörande att lemna de äskade upplysningarne. Det,
nu föreslagna sättet, hvilket redan i praxis gjort sig gällande i stor
utsträckning, medför onekligen mindre omgång och innefattar en förenkling,
utan att hafva visat sig medföra några olägenheter, hvarföre
jag mot den ifrågasatta bestämmelsen ej har någon erinran att göra.
Men när, i händelse förslaget i denna del af Riksdagen godkännes,
Eders Kongl. Maj: t kommer att meddela den motsvarande föreskrift,
hvilken skall lända vederbörande myndigheter till efterrättelse, måste
6
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.
denna efter mitt förmenande affattas så, att en ovilkorlig skyldighet
icke ålägges statsmyndighet att tillhandahålla revisionen en begärd
upplysning. Dels låter det tänka sig, att revisorernas begäran är sådan,
att myndigheten anser sig hindrad att lemna den äskade upplysningen,
såsom till exempel om innehållet af de i Statsrådet förda protokoll, om
puprättade mobiliseringsplaner, om pågående underhandlingar, om förhållanden
af enskild natur in. in., dels kan begäran afse ett ämne, hvarmed
den embetsman eller myndighet, till hvilken revisorerna vända
sig, finner sig icke hafva något att skaffa, hvarföre han icke är i tillfälle
att villfara den gjorda begäran, dels karl det slutligen hända, att
för meddelande af ett svar å en af revisionen gjord förfrågan fordras
vidlyftiga utredningar eller eljest påkallas omfattande arbeten, livilka
ej kunna medhinnas utan åsidosättande af angelägna tjenstegöromål.
I dessa fall måste myndigheten eller embetsmannen ega rätt att å
revisorernas begäran gifva ett vägrande svar, hvilket dock, om revisorernas
ordförande det äskar, bör lemnas skriftligt. Sedermera står
det revisorerna öppet att anmäla saken för vederbörande statsrådsledamot,
som då får påkalla Konungens pröfning af revisorernas framställning.
Slutligen anser jag mig böra erinra, att komiterades förslag kunna
i oförändradt skick godkännas endast under förutsättning att Riksdagen
antager den hvilande nådiga propositionen angående ändring i
72 § Riksdagsordningen.
Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte medelst
nådig proposition till Riksdagen öfverlemna komiterades ifrågavarande
förslag jemte dertill hörande motiver och skrifvelse samt föreslå Riksdagen
att, under nyss antydda förutsättning om ändring i 72 § Riksdagsordningen,
besluta i enlighet med komiterades förslag dels instruktion
för Riksdagens revisorer af stats-, banko- och riksgäldsverken, dels ock
tillägg sstadgancle beträffande tiden för de revisionsförr ältning av, livilka
under åren 1885 och 1886 skola ega rum.y>
I hvad Herr Statsministern sålunda hemstält
förenade sig Statsrådets öfrige medlemmar; och täcktes
Hans Maj:t Konungen, med bifall dertill, förordna, att
nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas af den
lydelse, bilagan litt. A vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo:
Hugo Malm.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
7
Till Konungen.
Sedan Riksdagens revisorer i den afgifna berättelsen angående
statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1882, med åberopande af hvad från statsrevisorernas
sida förut erinrats om behöfligheten af en omarbetning utaf de för
revisorerna af stats-, riksgälds- och bankoverken gällande särskilda
instruktioner och då denna fråga antagits komma att blifva föremål
för nästinstundande Riksdags ompröfning i sammanhang med det definitiva
antagandet af den hvilande nådiga propositionen om ändring i
72 § Riksdagsordningen, i hvad den innehölle bestämmelse om tiden
för statsrevisorernas sammanträde, uttalat den åsigt, att nämnda frågors
behandling vid Riksdagen skulle väsendtligen underlättas, derest
förslag till instruktion för revisorerna blefve för Riksdagen framlagdt,
har Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 16 sistlidne Oktober, med
anledning af hvad revisorerna sålunda yttrat och då vissa ändringar
i de nu gällande instruktionerna oafvisligen påkallades af ett bifall till
den omförmälda nådiga propositionen samt af den med nästa år inträdande
förändringen i tiden för afslutandet af statsverkets räkenskaper,
funnit godt uppdraga åt undertecknade komiterade att utarbeta förslag
till ny instruktion för Riksdagens revisorer af stats-, riksgälds- och
bankoverken och att dermed till Eders Kongl. Maj:t inkomma så tidigt,
att förslaget kunde blifva föremål för nästa Riksdags behandling.
Komiterade, hvilkas första sammanträde hållits den 10 sistlidne
November, hafva nu afslutat sina arbeten och få härmed till Eders
Kongl. Maj:t öfverlemna dels förslag till instruktion för Riksdagens
revisorer af stats-, banko- och riksgäldsverken, dels ock förslag till tilläggs
-
8
Kongl. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 21.
stadgande beträffande tiden för de revisionsförrättningar, hvilka under
aren 1885 och 1886 skola ega rum, varande båda förslagen åtföljda af
motivering.
RAGNAR TÖRNEBLADH.
P. PEHRSSON.
Underdånigst:
F. DIDRON.
ARVID GUM JULIUS.
HERMAN WIKBLAD.
C. R. Troilius.
Stockholm den 22 December 1884.
Kong/. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.
9
Förslag
till
Instruktion för Riksdagens revisorer af stats-, banko- och riksgäldsverken.
Gemensamma bestämmelser.
§ i
Riksdagens
revisorer skola för den enligt 72 § Riksdagsordningen
dem åliggande granskning af statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse ocli förvaltning sammanträda i Riksdagens
hus i Stockholm hvarje år den 1 Oktober eller, om helgdag
då inträffar, dagen derefter, klockan 11 förmiddagen; Och skall revisionsförrättningen
vara fullbordad inom två månaders tid.
§ 2.
Vid revisorernas första sammanträde, hvartill kallelse bör af
fullmägtige i riksbanken utfärdas genom kungörelse i tidningar, föres
ordet, intill dess ordförande valts, af den af revisorerna, som bevistat
de flesta statsrevisioner, och, om två eller flere revisorer deltagit i
lika många revisioner, af den bland dem, som är till lefnadsåren äldst.
Sedan revisorerna styrkt sin behörighet och ordförande blifvit
vald och intagit sin plats, välja revisorerna inom sig vice ordförande.
Båda valen skola ske med slutna sedlar. Vid lika röstetal skilje
lotten.
Revisorerna, utom ordföranden och vice ordföranden, taga plats
i ordning efter namnens begynnelsebokstäfver.
§ 3-
Om under revisorernas öfver!äggningar skiljaktiga meningar uppstå
och omröstning begärcs, skola revisorerna till protokollet afgifva
Bih. till Rissel. Prof, 1885. 1 Sand, 1 Afä. 15 /luft. 2
10
Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
sina röster, med afgörande röst för ordföranden, då rösterna äro lika;
hvarje revisor dock obetaget att mot beslutet anmäla reservation.
Vid alla omröstningar afgifva revisorerna sina röster i den ordning,
hvari de sitta; dock vice ordföranden och ordföranden sist.
§ 4.
Till befordran af revisionsförrättningens skyndsamma gång kunna
revisorerna sammanträda på afdelningar för ärendenas beredning;
dock skall hvarje af sådan afdelning väckt förslag till afgörande föredragas
i plenum.
För öfrigt eg a revisorerna att i särskild arbetsordning närmare
bestämma sättet för och fördelningen af arbetet vid årets revisionsförrättning.
§ 5.
Revisorerna må åt sig utse sekreterare, en för stats-, en för bankooch
en för riksgäldsverket, äfvensom kameral- och kanslibiträden till
det antal, som finnes erforderligt, samt nödig vaktbetjening.
De af revisorerna antagne tjensteman och betjente åtnjuta arfvoden,
hvilkas belopp bestämmas af revisorerna samt utbetalas af riksgäldskontoret.
§ 6.
Öfver revisionsförrättningen skola revisorerna afgifva berättelser,
särskild! angående statsverket, särskild! angående riksbanken och särskild!
angående riksgäldskontor!.
Om tryckning, offentliggörande och öfverlemnande till näst samsamträdande
Riksdag och revisorer af dessa berättelser jemte dertill
hörande förklaringar stadgas i riksbankens och riksgäldskontor!^
reglementen.
§ ?•
Revisorerna skola vid sin förrättning noggrant iakttaga hvad
Regeringsformen, Riksdagsordningen och denna instruktion samt de
för fullmägtige i banken och riksgäldskontor! gällande ansvarighetslagar
och öfriga stadganden innehålla; och skola revisorerna hålla tyst
och förtegadt hvad enligt Riksdagens beslut eller ingångna aftal eller
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 21.
för öfrigt enligt sakens natur bör vara tyst rörande enskildes affärsförhållanden
till kronan, banken eller riksgäldskontoret.
§ 8.
Revisorerna ega att, om de finna sådant för behörigt fullgörande
af den dem åliggande granskningsskyldighet erfordras, samfäldt eller
genom någon sin afdelning eller genom särskildt utsedde delegerade
företaga besök hos eller resa till allmänt verk eller inrättning inom
eller utom hufvudstaden.
Beslut om sådant besök utom hufvudstaden skall endast i plenum
kunna af revisorerna fattas. I fråga om besök inom hufvudstaden
ega revisorerna att i sin arbetsordning meddela bestämmelser.
§ 9-
Uppkommer, sedan lagtima Riksdag är afslutad och innan revisorerna
sammanträdt, hinder för revisor att deltaga i revisionen, bör
han derom göra anmälan hos Riksdagens fullmägtige i riksbanken;
Och skola fullmägtige ofördröjligen inkalla den närmast i ordningen
varande suppleanten.
På enahanda sätt förfares, då för inkallad suppleant hinder uppkommer.
Behöfver revisor under pågående revision ledighet, eger han
derom göra framställning hos revisorerna. Ledighet må dock ej beviljas
för längre tid än en vecka; är längre ledighet behöflig eller uteblifver
revisor utöfver eu veckas tid, skall suppleant inkallas för den
återstående tiden för revisionsförrättningen.
§ io.
Hvarje revisor eger att under revisionsförrättningen åtnjuta traktamente
med tio kronor om dagen äfvensom resekostnadsersättning i
likhet med Andra Kammarens medlemmar; och skola dessa traktamenten
och resekostnadsersättningar utbetalas af riksgäldskontoret.
Resekostnadsersättning tillkommer icke revisor, som i egenskap
af riksdagsman eller i följd af annat allmänt uppdrag under den tid,
revisionen pågår, vistas å revisionsorten samt för sådant uppdrag åtnjuter
dylik ersättning. Om revision eger rum under pågående riksdag,
må icke heller den ledamot af revisionen, som tillika utöfvar riksdagsmannakallet
och derför åtnjuter arfvode, vara berättigad att i egenskap
af revisor uppbära traktamente.
12
Kongl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 21.
§ 11-
Utom de åt revisorerna faststälda arfvoden till sekreterarne samt
kameral-, kansli- och vaktbetjeningen må revisorerna på riksgäldskontor
anvisa ersättning för inköp af papper, skrifmaterialier och
andra dylika utgifter, för annonser om revisorernas sammanträden
samt för de kostnader, som kunna föranledas af verkstälda resor.
Särskilda bestämmelser.
1. angående revisionen af statsverket.
§ 12-
Revisorerna skola tillse, att dem i behörig ordning tillhandahållas:
a) de för år afslutade, af föregående revisorer icke granskade
räkenskaper jemte tillhörande sammandrag öfver alla medel, som tillkommit
genom allmänna bidrag eller till statens verk och inrättningar
annorledes influtit;
b) de af Statskontoret samt af alla öfriga vederbörande verk och
myndigheter i föreskrifven ordning afgifna årsberättelser öfver tillståndet
och styrelsen af de under deras förvaltning stående delar af statsverket;
samt
c) alla de Kongl. bref, protokoll och handlingar, på Indika nämnda
räkenskaper och berättelser grunda sig.
§ 13.
Skulle en eller flere af de till statsrevisionen hörande räkenskaper
och handlingar befinnas ofullständiga eller icke hafva undergått
revision i Kammarrätten, böra revisorerna det oaktadt underkasta äfven
dessa räkenskaper och handlingar den granskning, som omständigheterna
medgifva.
§ 14-
Vid revisionen af statsverket skola revisorerna efterse och granska,
huruvida utgifterna öfverensstämma med stat och författningar samt
huruvida de af Kongl. Maj:t meddelade beslut, på indika gjorda utbetalningar
grunda sig, äro försedda med vederbörlig kontrasignation.
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
Vidare skela revisorerna tillse, om inkomsterna pa rätta tider
och till rigtiga belopp influtit i statens kassor; huru vederbörande, åt
hvilka kontrollen öfver kronouppbörden anförtrotts, fullgjort sina skyldigheter;
hvilka åtgärder blifvit vidtagna med afseende på möjligen
inträffade propriebalanser och i öfrigt allt, som till ett tillförlitligt omdöme
om statsverkets tillstånd och förvaltning kan anses erforderligt;
Och böra revisorerna, utan att, så vidt omständigheterna medgilva,
förbigå detaljerna, hufvudsakligen granska dispositionerna, förvaltningen
och resultaten på det hela.
§ 15.
Finna revisorerna nödigt att af någon Konungens embetsman
eller något statens verk eller inrättning begära muntliga eller skriftliga
upplysningar, ega de att genom sin ordförande från vederbörande infordra
sådana.
Skulle embetsman eller styrelse vägra att gå revisorerna tillhanda
med begärd upplysning, ega revisorerna att, likaledes genom sin ordförande,
hos Statsministern eller, om denne är tjenstledig, hos Statsrådets
äldste i tjenst varande ledamot anmäla förhållandet samt begära
Konungens befallning till vederbörande att meddela den äskade upplysningen.
§ 1G
Den
berättelse, som revisorerna, jemlikt § 6 här ofvan, skola
upprätta öfver revisionen af statsverket, skall åtföljas åt tabeller till
jemförelse mellan statsinkomsternas beräknade och influtna belopp under
revisionsåret samt mellan de i stat uppförda anslagen och de verkliga
utgifterna för samma tid, utvisande öfverskott eller brist på hvarje
titel och på det hela.
I denna berättelse skall äfven anmälas:
a) om, sedan revisorerna begärt Konungens befallning till embetsman
eller styrelse att gå revisorerna tillhanda med begärd upplysning,
sådan befallning icke blifvit meddelad eller om revisorerna anse
någon sin rättighet såsom Riksdagens ombud på annat sätt vara för
nära trädd;
b) om revisorerna finna något af Riksdagen faststäldt anslag vara
öfverskridet eller draget till annat ändamål, än det af Riksdagen föreskrifna;
och
c) hvad i öfrigt är att erinra vid statsförvaltningen.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
§ 17-
Om revisorerna besluta besök hos eller resa till sådant utom
hufvudstaden beläget verk eller inrättning, soiu hör till statsverket,
böla revisorerna, så vidt lämpligen kan sko, före resans anträdande
hos Statsministern eller, om denne är tjenstledig, Statsrådets äldste i
tjenst varande ledamot härom göra anmälan.
§ 18-
Berättelsen . öfver revisionen af statsverket skall upprättas i två
exemplar, af Indika det ena skall öfverlemnas till Konungen och det
andra till fullmägtige i riksgäldskontoret.
2. angående revisionen af riksbanken.
§ 19-
Revisorerna ega att vid sitt törsta sammanträde mottaga följande
berättelser, nemligen:
a) af bankofullmägtige dels om bankens tillstånd, rörelse och förvaltning
i dess helhet och dels angående Tumba pappersbruk; samt
b) åt styrelserna öfver afdelningskontoren om dessa kontors rörelse
och förvaltning.
Öfriga för revisionen erforderliga handlingar tillhandahållas revisorerna
i riksbanken.
§ 20.
Det åligger revisorerna-:
a) att granska riksbankens tillstånd i alla dess delar samt huru
densamma blifvit styrd och förvaltad efter den tid, som senast församlade
revisorers och bankoutskotts granskning omfattat;
b) att härvid noga tillse, huruvida fullmägtige och styrelseledamöter
vid afdelningskontoren samt bankens embets- och tjenstemän
stält sig de för detta verk gällande lagar, ordningar, stadgar och reglementen
till efterrättelse samt behörigen iakttagit och vårdat hvad dem
för öfrigt ålegat eller varit anförtrodt;
c) att, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest
15
Kong!,. Majds Nåd. Proposition N:o 21.
kräfva rättelse, härå fästa fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte
anmäla förhållandet hos Riksdagen samt föreslå de åtgärder, som, till
vinnande af behörig verkställighet eller rättelse härutinnan, böra vidtagas
;
d) att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade
förseelser af fullmägtige och styrelseledamöter vid afdelningskontoren,
att revisorerna anse åtal med anledning deraf böra ofördröjligen
anställas;
e) att öfver sådana frågor, om hvilka fullmägtige kunna vilja rådgöra
med revisorerna, meddela fullmägtige sina åsigter och yttranden;
samt
/) att, om anledning dertill skulle förefinnas, göra erinringar mot
fullmägtiges åtgärder och beslut i frågor om tjänsters tillsättande samt
löners och pensioners beviljande.
§ 21.
Revisorerna vare det förbjudet att ingå i något slags disposition
af bankens medel.
§ 22.
Den berättelse,, som revisorerna, jemlik! § 6 här ofvan, skola
upprätta öfver revisionen af bankoverket, skall innehålla upplysning
om bankens ställning samt uppgift dels om något varit att erinra mot
dess förvaltning och dels om revisorerna för sin del anse ansvarsfrihet
böra beviljas fullmägtige i riksbanken.
§ 23.
Den i näst föregående § omförmälda berättelsen skall af revisorerna
öfverlemnas till fullmägtige i riksbanken.
3. angående revisionen af riksgäldskontor et.
§ 24.
Revisorerna ega att vid sitt första sammanträde af fullmägtige i
riksgäldskontoret mottaga fullmägtiges berättelse om detta verks tillstånd
och förvaltning i dess helhet.
16
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 21.
Öfriga för revisionen erforderliga handlingar och räkenskaper
skola på reqvisition tillhandahållas revisorerna, värdehandlingar dock
endast i riksgäldskontoret.
§ 25.
Det åligger revisorerna:
a) att granska riksgäldskontorets tillstånd i alla dess delar samt
huru detsamma blifvit styrdt och förvaltadt, efter den tid, som senast
församlade revisorers och statsutskotts granskning omfattat;
b) att härvid undersöka, om detta verk kommit i behörigt åtnjutande
af de åt detsamma anvisade inkomster och tillgångar samt om
verkstälda utbetalningar varit öfverensstämmande med gällande beslut
och föreskrifter;
c) att härvid noga tillse, huruvida fullmägtige samt riksgäldskontorets
embets- och tjensteman stält sig de för detta verk gällande
stadgar och reglementen till efterrättelse samt behörigen iakttagit och
vårdat hvad dem för öfrigt ålegat eller varit anförtrodt;
d) att, derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest kräfva
rättelse, härå'' fästa fullmägtiges uppmärksamhet och derjemte anmäla
förhållandet hos Riksdagen samt föreslå de åtgärder, som, till vinnande
af behörig verkställighet eller rättelse härutinnan, anses böra vidtagas;
é) att dessutom till laga beifran af vederbörande befordra så beskaffade
förseelser af fullmägtige, att revisorerna anse åtal med anledning
deraf böra ofördröjligen anställas;
f) att öfver sådana frågor, om hvilka fullmägtige kunna vilja rådgöra
med revisorerna, meddela fullmägtige sina åsigter och yttranden;
samt
g) att, om anledning dertill skulle förefinnas, gorå erinringar mot
fullmägtiges åtgärder och beslut i fråga om tjensters tillsättande samt
löners och pensioners beviljande.
§ 26.
Med undantag af de i ofvanstående §§ 5 och 11 omformälda arfvoden
och ersättningar må revisorerna icke ingå i något slags disposition
af riksgäldskontorets medel.
§ 27.
Den berättelse, som revisorerna, jemlik! § 6 här ofvan, skola
upprätta öfver revisionen af riksgäldskontoret, skall innehålla upplys
-
17
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.
ning om riksgäldskontorets ställning samt tillkännagifvande, dels om
något varit att erinra mot dess förvaltning och dels om revisorerna
för sin del anse ansvarsfrihet höra beviljas fullmägtige i riksgäldskontor
et.
I 28.
Den i näst föregående § omförmälda berättelsen skall af revisorerna
öfverlemnas till fullmägtige i riksgäldskontor.
Förslag
till
Tilläggsstadgande beträffande tiden för de revisionsförrättningar, hvilka under
åren 1885 och 1886 skola ega rum.
Riksdagens revisorer skola år 1885 sammanträda den 15 Augusti.
Riksdagens revisorer för granskning af statsverkets tillstånd,
styrelse och förvaltning år 1884 skola sammanträda den 2 Augusti 1886.
De revisorer, hvilka sammanträda den 1 Oktober 1886, granska
statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning år 1885.
Bih. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 15 Raft.
3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
Motiv.
Näi’ i början af innevarande århundrade grunden lädes till ett
nytt statsskick, infördes bland andra nya institutioner äfven, såsom
en konstant inrättning, en Riksdagens revision öfver statsverkets tillstånd
och förvaltning. Den första instruktionen för de Rikets Ständers
revisorer, som hade att verkställa denna revision, antogs af
Ständerna år 1810, hvarvid i samma instruktion intogos bestämmelser
angående revisionen af Ständernas egna verk, banken och riksgäldskontoret.
Den ifrågavarande instruktionen offentliggjordes först genom
Kongl. kungörelsen den 10 Juni 1812, och påföljande år, 1813, sammanträdde
för första gången Ständernas revisorer för att, utom banken
och riksgäldskontoret, hvilka långt förut varit underkastade Ständernas
revision, granska äfven statsverket och dess räkenskaper för
år 1810.
Ofvannämnda 1812 års instruktion, hvars innehåll i vissa delar
komiterade här nedan på särskilda ställen få tillfälle att beröra, förblef
oförändrad till år 1823, då Rikets Ständer antogo ny instruktion
för revisorerna af banko- och riksgäldsverken, hvilken af Kongl.
Maj:t i kungörelse den 20 Januari 1824 offentliggjordes. I fråga om
revisionen af statsverket gälde 1812 års instruktion, till dess att genom
Kongl. kungörelsen den 27 Februari 1830 offentliggjordes en af
Rikets Ständer vid 1828''—1829 årens riksdag antagen, förnyad instruktion
för Rikets Ständers revisorer i afseende på deras befattning
med statsverkets granskning. I den speciella motiveringen till vissa
af de föreslagna stadgandena angående revisionen af statsverket få
komiterade framdeles tillfälle att närmare redogöra för eu del af de
förhandlingar, som föregingo utfärdandet af sistnämnda instruktion.
Den för granskningen af bankoverket år 1824 utfärdade instruktionen
gälde ej längre än till den 22 April 1830, då på Ständernas
begäran ny af dem antagen instruktion kungjordes, hvilken dock, på
grund af Ständernas beslut, redan år 1835 genom Kongl. kungörelsen
den 17 Juli nämnda år utbyttes mot en ny. Sedermera hafva ytterligare
nya instruktioner blifvit af Ständerna beslutade och på deras
begäran af Kongl. Maj:t utfärdade, nemligen genom kungörelserna den
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
20 November 1863, den 17 Maj 1867, den 22 Maj 1868, den 24 Maj
1872 samt slutligen den 29 Maj 1874, hvilken jemte Kong], kungörelsen
den 19 Maj 1876, som i någon mån ändrat 1874 års kungörelse,
innehåller de nu gällande, af Riksdagen antagna stadgandena om
revisionen af bankoverket.
För revisionen af riksgäldskontoret gälde 1824 års instruktion,
till dess att densamma genom Kongl. kungörelsen den 26 Maj 1841
på grund af Ständernas beslut utbyttes mot en ny, hvilken åter efterträdts
af nya af Rikets Ständer eller Riksdagen antagna instruktioner,
hvilka intagits i särskilda Kongl. kungörelser den 10 Februari 1860,
den 20 November 1863, den 17 Maj 1867 och den 22 Maj 1868; och
är den sistnämnda, med en i densamma enligt Kongl. kungörelsen den
19 Maj 1876 gjord ändring, ännu gällande.
Beträffande granskningen af statsverket hafva ombyten af instruktioner
icke förekommit så ofta som i fråga om revisionen af bankooch
riksgäldsverken. 1830 års instruktion följdes af den af Ständerna
vid 1840—1841 årens riksdag beslutade och i Kongl. kungörelsen
den 17 April 1841 offentliggjorda, hvari ändring blifvit gjord den 16
Oktober 1863. Den nu gällande instruktionen, som antogs af 1867
års Riksdag, är af Kongl. Maj:t utfärdad genom kungörelse den 17
Maj 1867, men har till en del blifvit ändrad enligt Kongl. kungörelsen
den 25 Maj 1869.
Af ofvanstående redogörelse framgår, att gemensam instruktion
för revisorerna af stats-, banko- och riksgäldsverken icke varit gällande
i mer än tolf år, eller från 1812 till 1824, samt att den sistnämnda
år utfärdade instruktionen för revisorerna af banko- och
riksgäldsverken bibehållits endast i sex år, hvarefter särskilda instruktioner
varit gällande för revisorerna af samtliga de Rikets Ständers
eller Riksdagens granskning underkastade verken.
Då komiterade, på sätt deras förslag utvisar, nu ifrågasatt afvikelse
från den hittills i allmänhet och för närvarande tillämpade
grundsatsen, att särskilda instruktioner skulle gälla för revisionen af
stats-, af banko- och af riksgäldsverket, så få komiterade här närmare
redogöra för de skäl, på hvilka komiterade stödt sin uppfattning
om lämpligheten att upprätta en enda instruktion, i hvilken skulle
sammanföras alla gemensamma bestämmelser i en afdelning samt i
en annan i behöriga underafdelningar införas de för hvarje särskild
gren af revisionen erforderliga stadgandena.
I första rummet har härvid för komiterade varit bestämmande,
dels att 72 § Riksdagsordningen omförmäler endast en enda instruktion
och dels den omständigheten, att revisorerna för gransk
-
20
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
ning af stats-, banko- och riksgäldsverken städse skola vara samma
personer. Till följd häraf kunna åtskilliga grupper af stadganden
lämpligen sammanföras till ett helt, såsom t. ex. i fråga om tid och
ort för revisorernas sammanträdande, omröstningar, arbetssätt, i den
mån bestämmelser derom i instruktionen kunna befinnas vara erforderliga,
o. s. v. Vidare hafva komiterade trott sig finna, att de för
hvart och ett af revisionens tre områden nödiga särskilda bestämmelserna
icke äro flere eller mera olikartade, än att de utan svårighet
kunna upptagas i särskilda afdelningar al det hela.
Den föreslagna anordningen innefattar ock i sjelfva verket endast
till formen en förändring. Ehuru nemligen revisorerna för det
närvarande för hvarje särskild gren af sin granskning hafva att följa
olika instruktioner, återfinnes likväl en del bestämmelser, som afse
deras verksamhet i dess helhet och derför bort upprepas i hvar och
eu af instruktionerna, endast i en af dessa. Så t. ex. förekommer
endast i instruktionen för revisorerna af riksbanken stadgande om
rättighet för revisorerna att dela sig på afdelningar och om sättet
för omröstningar, när under revisorernas öfverläggningar skiljaktiga
meningar bland dem uppstå, samt, i instruktionen för revisorerna af
riksgäldskontoret, bestämmelse om rätt för dem att åtnjuta resekostnadsersättning
och traktamente. Detta och andra dylika förhållanden
synas antyda, att de nu gällande särskilda instruktionerna icke i
sträng mening böra betraktas såsom ett afslutadt helt hvar för sig,
om de också i formen synas så framträda.
Mot en enda gemensam instruktions utfärdande skulle nu kunna
invändas, att Riksdagens befogenhet att låta granska statsverket hvilar
på annan grund än dess revisionsrätt öfver egna verk, riksbanken
och riksgäldskontoret, och att ur denna skiljaktighet kunde framgå
lämpligheten af att bibehålla särskilda instruktioner; men komiterade
hafva trott sig icke böra tillmäta en sådan invändning afgörande betydelse;
och detta så mycket mindre som Riksdagsordningen gifver
stöd för en motsatt uppfattning.
Sedan komiterade sålunda redogjort för skälen till sin åsigt om
lämpligheten att sammansmälta de nu gällande tre instruktionerna till
eu enda, öfvergå komiterade till motiveringen af de särskilda §§ i
förslaget.
§ 1. Den i denna § föreslagna bestämmelsen om tiden för
revisionsförrättningens början är föranledd af den förändrade tiden
för afslutande af statsverkets räkenskaper och torde så mycket mindre
erfordra någon närmare motivering, som skälen härtill klarligen
framgå af de yttranden till statsrådprotokollet, som åtföljde Kongl.
21
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.
Maj:ts proposition den 18 April 1884 (N:o 38) om ändring i 72 §
Riksdagsordningen.
Komiterade hafva i samma § föreslagit den ändrade bestämmelse,
att revisorernas första sammanträde skall ega rum i Riksdagens
lins och icke, såsom nu i § 1 af instruktionen för revisorerna
af riksbanken är stadgadt, i riksbanken.
Detta stadgande, om revisorernas sammanträdande i riksbanken,
härrör från den tid, då Riksdagen sjelf, på sina olika afdelningar,
sammanträdde i olika byggnader. Då nu Riksdagen eger ett hus, i
hvithet båda dess kamrar sammanträda och der hela riksdagsarbetet,
så när som på bankoutskottets, försiggår, torde ej något skäl förefinnas
att stadga, att revisorernas första sammanträde skall hållas i
en annan lokal än den, der samtliga deras öfriga plenisammanträden
ega rum.
§ 2. I denna paragraf hafva komiterade, jemte det att bestämmelser
meddelats dels om kallelse till det första sammanträdet och
dels om revisorernas skyldighet att vid detsamma styrka sill behörighet,
föreslagit åtskilliga stadgande!!, livilka äro utan motsvarighet i
någon af de nu gällande instruktionerna samt afse sättet för revisionsförrättningens
öppnande, val af ordförande och revisorernas platser.
I förstnämnda afseende hafva komiterade i instruktionen föreslagit
ett stadgande, som fastställer det hitintills af revisorerna använda
förfaringssättet, hvilket innebär en tillämpning af samma grundsats,
som enligt 33 § Riksdagsordningen gäller i fråga om ordförandeskapet
i Riksdagens Kamrar, intill dess att talmän utsetts; och torde
komiterade icke behöfva närmare motivera föreliggande förslag.
I fråga om val af ordförande och vice ordförande hafva komiterade
ansett sig böra föreslå undantag från den eljest inom revisionen
följda regeln, att alla omröstningar skola vara öppna.
Beträffande den ordning, i hvilken revisorerna böra intaga sina
platser, hafva komiterade ansett den åtskilnad mellan de af olika Kammare
valde revisorer, hvilken hittills gjort sig gällande med afseende
på platsernas ordning, derutinnan, att revisorerna från hvardera Kammaren
erhållit platser å hvar sin sida om ordföranden, icke i någon
män påkallas af revideringsarbetets ändamål och beskaffenhet, utan
tvertom vara egnad att främja en origtig uppfattning härutinnan. Eu
viss ordning, uttryckande samtlige revisorers lika uppdrag, bör emellertid
vara på förhand bestämd; och hafva komiterade i sådant afseende
funnit sig böra föreslå, att begynnelsebokstäfverna af revisorernas
namn må utgöra grunden för platsernas bestämmande, endast med
det naturliga undantag, att ordföranden sitter främst och vice ordfö
-
22 Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
randeu tager plats till höger om honom. ( Unge revisorer skulle, enligt
den anordning, komiterade tänkt sig, ''utan afseende derpå om
revisorerna blifvit valde af den ena eller andra Kammaren, intaga
sina platser så, att ordningen efter bokstafsföljd börjar till venster om
ordföranden och slutar till höger om vice ordföranden.
§§ 3 och 4. Dessa §§:s innehåll är till största delen hemtadt
Irån § 6 af den nu gällande instruktionen för Riksdagens revisorer
af riksbanken.
Ett nytt stadgande bär dock i slutet af § 4 blifvit föreslaget, i
det att komiterade ansett bestämmelse icke böra saknas i instruktionen
om revisorernas rätt att, på sätt under en lång följd af revisioner
skett, i särskild arbetsordning gifva föreskrifter om sättet för och fördelningen
af arbetet vid årets revision sförrättning. I denna arbetsordning
hafva revisorerna plägat meddela sådana bestämmelser som
om indelning på afdelningar, om sättet för utfärdande af kallelser till
plena; å hvilka ställen sådana kallelser skola anslås och i hvilka tidningar
de skola införas; om omfattningen af det protokoll, som vid
plena bör föras; om sättet för reservationers afgifvande; under hvilka
förhållanden ärenden få afgöras utan att afdelning om dem yttrat sig;
om bordläggning af förekommande ärenden och i hvilka fall bordläggning
icke behöfver ske; huru frågor om inventeringar och besök skola
afgöras; huru och i hvilka fall utbyte af ärenden må ega rum mellan
afdelningarne m. in.
I en del af dessa och möjligen i åtskilliga här icke nämnda afseenden
torde det vara behöflig!, att revisorerna ega frihet att meddela
sådana bestämmelser, som de i hvarje fall finna lämpliga, och
hafva komiterade derför endast i allmänna ordalag uppstält sitt förslag
till stadgande i denna del.
Såsom af § 3, jemförd med § 2, framgår, ha komiterade tänkt
sig, att vid votering den revisor röstar först, som med hänsyn till sitt
namns begynnelsebokstaf fått plats till venster om ordföranden, o. s. v.
§5. I § 3 af gällande instruktion för Riksdagens revisorer af
statsverket stadgas, att revisorerna »skola» åt sig utse en sekreterare
jemte erforderligt kameral- och kanslibiträde samt vaktbetjening, och,
hvad de öfriga instruktionerna beträffar, hafva dessa, som bekant, så
tillämpats, att för revisionen af banko- och riksgäldsverken anstälts
särskilde sekreterare jemte öfriga biträden och vaktbetjening. I komiterades
förslag har härutinnan vidtagits den ändring, att komiterade,
jemte det de tagit hänsyn till det sålunda begagnade förfaringssätt, i
stället för de i instruktionen för revisorerna af statsverket förekommande
orden »skola åt sig utse» insatt orden »må åt sig utse», med
23
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 21.
hvilken ändring komiterade afsett att åt revisorerna sjelfve öfverlemna
att afgöra, huruvida de för hvarje års revision behöfva särskild sekreterare
för hvarje gren af revisionen.
Vidare hafva komiterade ur förslaget uteslutit det i nyssnämnda
instruktion äfven förekommande stadgandet, att tjenstemännen vid revisionen
af statsverket böra utses »helst ibland de embets- och tjenstemän,
som varit eller äro i Statskontoret anstälde». Detta stadgande
har synts komiterade olämpligt dels såsom innebärande en inskränkning
i revisorernas befogenhet att fritt välja sina tjenstemän och dels
såsom under nuvarande förhållanden mindre praktiskt, sedan Statskontorets
personal blifvit minskad, i följd hvaraf de behöfliga biträdena
icke alltid torde kunna derifrån erhållas.
§ 6. Förra delen af denna § lärer ej erfordra särskild motivering.
Den senare delen af §:n innefattar den ändring i nu gällande
stadganden, att komiterade i sitt förslag endast omförmält, såsom annorstädes
gifna, föreskrifterna om revisionsberättelsernas tryckning,
offentliggörande samt öfverlemnande åt näst sammanträdande Riksdag
och revisorer. Bestämmelserna härutinnan afse nemligen endast åtgärder,
som skola vidtagas af Riksdagens fullmägtige i riksbanken
och riksgäldskontoret, och tillhöra således rätteligen reglementena för
riksbanken och riksgäldskontoret, men icke instruktionen för revisorerna.
1 sammanhang härmed få emellertid komiterade fästa uppmärksamheten
derå, att, ehuru bankofullmägtige jemlikt § 8 i instruktionen
för revisorerna af riksbanken skola ombesörja tryckning m. m. af
revisionsberättelsen om riksbanken, stadgande derom icke finnes infördt
i bankoreglemente!.
En bestämmelse härom synes derför böra inflyta i nämnda reglemente.
För den händelse att komiterades förslag till redaktion af § 6 i
den blifvande instruktionen vinner afseende, lärer vidare vara nödigt,
att det i nu gällande reglemente för riksgäldsfullmägtige intagna stadgandet
(se 66 §:n) om tryckning m. m. af revisionsberättelserna om
statsverket och riksgäldskontoret i någon mån ändras,
§7. .Af denna paragraf torde allenast den del, som afser revisorernas
pligt att hålla tyst och förtegadt hvad som rörer vissa ärenden,
här behöfva behandlas.
Af de nu gällande instruktionerna innehåller instruktionen för
revisorerna af riksbanken (se § 4) stadgande om skyldighet för revisorerna
att hålla dold t och förtegadt hvad som rörer enskilda personers
24
Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 21.
förhållanden till banken eller för öfrigt i afseende på detta verks förvaltning
enligt Riksdagens beslut tyst vara bör. Orden »enligt Riksdagens
beslut» syfta på det stadgande i bankoreglementet (se § 44),
som bestämmer, hvilka ärenden böra hållas hemliga. Sedan i denna
paragraf uppräknats de s. k. hemliga ärendena, föreskrifves, att det, som
i sagda ämnen med hvad dertill hörer upptages i särskildt protokoll,
ej får yppas förr än bankoutskottet, Riksdagens revisorer eller fullmägtige
anse sådant kunna ske utan skada för riksbanken. Reglementet
öfverlemna!- således hufvudsakligen åt revisorernas eget omdöme
att afgöra, om och i hvilken omfattning det, som rörer ifrågavarande
ärenden, må kunna af revisorerna yppas.
Beträffande statsverket och riksgäldskontoret saknas för det närvarande
motsvarande stadganden. Komiterade hafva visserligen funnit
sådana böra meddelas, men i öfverensstämmelse med hvad här ofvan
anförts beträffande riksbanken hafva komiterade härvid ansett det
i allmänhet böra bero på revisorerna sjelfve att bedöma, hvilka förhållanden
i hvarje fall påkalla tystnads iakttagande, och komiterade
hafva med hänsyn härtill i förslaget infört orden »eller för öfrigt enligt
sakens natur», hufvudsakligen för att i instruktionen gifva ett uttryck
åt det såsom ett faktum antagna förhållandet, att revisorerna
hålla allt det tyst och förtegadt, som är af natur och beskaffenhet att
erfordra tystnad eller försigtighet.
Endast i de fall, då Riksdagens beslut eller ett af vederbörande
å statens vägnar ingånget aftal dertill föranleder, hafva komiterade
funnit eu ovilkorlig pligt till tystnad kunna revisorerna åläggas.
§ 8. Vid 1862—1863 årens riksdag anmälde fullmägtige i riksgäldskontoret
hos statsutskottet, att, i likhet med hvad under en och
annan föregående statsrevision skett, Rikets Ständers under åren 1861
och 1862 församlade revisorer gjort framställningar om ersättandet
af kostnaderna för några under revisionerna af statsverket, enligt revisorernas
beslut, gjorda besök och verkstälda resor; och som de öfver
dessa kostnader afgifna räkningarne varit vederbörligen attesterade
samt vid deras granskning i riksgäldskontorets revisionskontor anmärkning
icke förekommit, både fullmägtige ansett sig böra medgifva, att
desamma blefve af riksgäldskontorets medel godtgjorda, helst tillförene
beviljade ersättningar för enahanda kostnader icke föranledt någon
erinran från Rikets Ständers eller deras revisorers sida. Men då hvarken
riksgäldskontorets reglemente eller de för revisorerna utfärdade
instruktioner innehölle något stadgande angående sådana kostnaders
ersättande af riksgäldskontoret och då, enligt då gällande instruktion
(1841 års), riksgäldskontoret endast fått sig ålagdt att godtgöra kost
-
25
Kongl. Maj:ts Nåd, Proposition N:o 21.
naderna för revisorernas resor från deras hemvist till hufvudstaden,
trodde sig fullmägtige böra fästa utskottets uppmärksamhet på saknaden
af föreskrift i fråga om ersättningsskyldighet för de resor, hvilka
revisorerna under pågående revisionsförrättning kunde finna nödigt
företaga; och hemstälde fullmägtige, att, i fall kostnaderna för dylika
resor äfven derefter borde af riksgäldskontoret godtgöras, erforderligt
stadgande derom måtte varda af Rikets Ständer meddeladt.
Med anledning häraf föreslog statsutskottet införande i instruktionen
för granskning af riksgäldsverket af ett stadgande i den syftning,
fullmägtige i riksgäldskontoret antydt, och sedan Ständerna
bifallit utskottets förslag, som jemväl i ett annat afseende innefattade
en utveckling af dittills gällande stadgande!! i fråga om revisorernas
rätt att å riksgäldskontoret anvisa medel till betalning af vissa nödvändiga
utgifter, erhöll § 7 i instruktionen för Rikets Ständers revisorer
af riksgäldskontoret den lydelse, som den ännu har.
Förhandlingarne vid tillkomsten af ifrågavarande stadgande synas
gifva vid handen, att utskottet och Ständerna tagit för gifven sak,
att revisorerna egde rätt att i och för revideringsuppdraget företaga
resor på statens bekostnad. Icke desto mindre har, enligt hvad innevarande
års revisorer erinra i sin berättelse om granskning af statsverket
och såsom äfven af äldre revisionshandlingar framgår, revisorernas
befogenhet härutinnan understundom ifrågasatts, och af sådan
anledning hafva komiterade funnit sig böra föreslå ett stadgande, som
uttryckligen och otvetydigt tillerkänner revisorerna rätt att, för så vidt
ett behörigt fullgörande af den dem åliggande granskningsskyldigheten
sådant påkallar, företaga resor till verk och inrättningar, som äro underkastade
revisorernas granskning och befinnas utom hufvudstaden.
Sådana resor kunna emellertid föranleda väsendtliga afbrott i revisorernas
öfriga arbeten, hvadan det är angeläget, att frågor derom erhålla
en sorgfällig och allsidig pröfning. Af sådan anledning hafva
komiterade trott ovilkorlig föreskrift böra meddelas, att beslut om resas
verkställande endast må kunna fattas i plenum, hvarvid resans
omfattning, huru många och hvilka revisorer i den samma böra deltaga
och andra på revisionsarbetets gång inverkande omständigheter
lära tagas i öfvervägande.
Frågor om besök i verk och inrättningar inom hufvudstaden
förekomma naturligtvis under ärendenas beredning oftare, och komiterade
hafva derför beträffande dem föreslagit, att revisorerna må ega
att i sin. arbetsordning härom meddela bestämmelser. Det ligger i
sakens natur, att revisorerna härutinnan böra erhålla frihet att utan
Bill. till lliksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 15 lläft. 4
26
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
hinder af mer eller mindre betungande former ordna saken på sådant
sätt, som bäst befordrar revisionens jemna och oafbrutna gång, reviserna
naturligtvis obetaget att för särskilda fall i plenum besluta äfven
rörande sådana besök.
§ 9. Af de i denna § föreslagna stadgandena äro endast de,
som förekomma i sista stycket, nya, hvadan komiterade här endast i
fråga om dessa anse särskildt yttrande erforderligt.
Nu gällande stadganden om beviljande af ledighet under pågående
revisionsförrättning kunna svårligen anses tillfredsställande, hvilket
framgår, bland annat, deraf, att desamma tid efter annan blifvit på
väsendtligt olika och stridigt sätt tillämpade. Det lemnas nemligen (se § 7
mom. 2 i instruktionen för revisorerna af riksbanken) revisorerna öppet
att bevilja ledighet under större eller mindre del af tiden för revisionsförrättningen,
men bestämmelsen om suppleants inkallande i tjenstledig
revisors ställe är icke ovilkorlig, utan frågan derom öfverlemnad åt
de tjenstgörande revisorernas godtfinnande.
Då, äfven under förutsättning att samtlige revisorerna oafbrutet
deltoge i arbetet, tiden för revisionens samvaro måste, med hänsyn
till granskningsarbetets vidd, anses vara temligen kort, skulle, i händelse
en eller flere revisorer på eu gång vore i behof af och erhölle
ledighet utan att ersättas af suppleanter, arbetet för de återstående
revisorerna, till skada för revisionens noggranhet och säkra ^ång,
väsendtligen ökas. Komiterade anse af nämnda anledning bestamda
stadganden vara ovilkorligen nödvändiga såväl i fråga om den längsta
tid, under hvilken en revisor må kunna frikallas från utöfningen
af sitt uppdrag, som ock om den åtgärd, som bör vidtagas, i fall
revisor, vare sig ledighet beviljats eller ej, uteblifver antingen utöfver
den tid, för hvilken ledighet beviljats, eller ock under viss tid
utan anmälan och begäran om ledighet afhållen sig från revisionsarbetet.
I detta afseende hafva komiterade ansett, att, då revisionsförrättningen
ej får utsträckas utöfver två månader, en vecka vore
det längsta tidsrum, hvarunder revisor skulle kunna erhålla ledighet
utan att suppleant inkallades, samt att sådant inkallande ovilkorligen
borde ske, derest revisor, vare sig han erhållit ledighet eller ej,
uteblefve mer än en vecka från revisionen, och detta utan rätt för
honom att, sedan kallelse å suppleant utfärdats och afsändts, åter
inträda i utöfningen af sitt uppdrag.
§ 10. De i denna § föreslagna stadgandena hafva med en
ringa, i sak ej inverkande ändring af ordalagen införts i. förslaget
från nu gällande instruktion för revisorerna af riksgäldsverket (§ 6).
27
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
Under öfverläggningarne om stadgandena rörande revisorernas
rätt till traktamente och resekostnadsersättning har hos komiterade
uppmärksamheten fästs derå, att skäl syntes förefinnas för en utsträckning
af revisorernas rätt till dagtraktamente äfven till tiden för sjelfva
resan till och från revisionsorten. Erkännande billigheten af en dylik
ändring i nu gällande stadganden, hafva komiterade likväl icke föreslagit
afvikelse från den nuvarande, med Riksdagsordningens föreskrifter
om ledamots i Andra Kammaren rätt till traktamente likartade
bestämmelsen. Ett förslag härom skulle nemligen innefatta fråga
om ökad statsutgift och således utgöra ett ämne, i hvithet komiterade
trott det ej tillkomma dem att väcka förslag.
§ ll] Innehållet i denna § är med en ringa ändring af ordalagen
lika med nu gällande bestämmelse i fråga om utbetalningen af
arfvoden och andra kostnader för revisionen.
§ 12. Med denna § inledas de särskilda bestämmelserna om
granskningen af statsverket. Det af komiterade under mom. a) föreslagna
stadgandet skiljer sig med afseende på ordalagen något från
motsvarande i 1 § af nu gällande instruktion.
Orden »af hvad beskaffenhet som helst» hafva i förslaget uteslutits
såsom obehöfliga och endast innehållande en upprepning af hvad
redan blifvit uttryckt genom ordet »alla».
Vidare hafva komiterade uteslutit uttrycken »ordinarie eller extra
ordinarie» samt »genom traktater med främmande makter riket tillflutit»
och ersatt dessa uttryck med orden: »till statens verk och inrättningar
annorledes influtit». Skälen till denna ändring äro endast, att, då den
i den gällande instruktionen använda beteckningen för de medel och
räkenskaper, som revisorerna hafva att granska, uppenbarligen afser
att fullständigt angifva dessa medel och räkenskaper, men beteckningen
i sådant afseende icke fullständigt omfattar hela det område, hvaröfver
revisorerna skola sträcka sin granskning, komiterade velat i §:n
insätta ett efter komiterades uppfattning mot afsigten mera svarande
uttryck samt för sådant ändamål i stället för de uteslutna orden användt
de ofvan anförda.
Ett tillägg till mom. a) har af komiterade föreslagits, i det att efter
ordet »räkenskaper» fogats orden »jemte tillhörande sammandrag»,
livilket tillägg föranledts deraf, att dylika sammandrag, efter gifvet
formulär upprättade af de redovisande, väsendtligen underlätta revisionsarbetet
och uppgörandet af berättelsen derom.
I afseende å de berättelser, som enligt mom. b) skola revisorerna
tillhandahållas, är stadgandet i formen ändradt så till vida, att dylika
28 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
berättelser ej skulle nödvändigt beböfva omfatta hela revisionsåret,
enär vissa sådana afgifvas för annan tid än kalenderår, exempelvis läsår.
Mom. c) är till innehållet lika med motsvarande stadgande i nu
gällande instruktion.
§ 13. Denna § motsvaras i nu gällande instruktion af § 2 och
är, med undantag af en oväsendtlig redaktionsförändring, lika lydande
med denna.
§ 14. De i denna § föreslagna föreskrifter hafva hemtats från §
6 i den nu gällande instruktionen och endast undergått någon redaktionsförändring.
§ 15. I § 4 af den nu gällande instruktionen angående granskningen
af statsverket har från 1841 års instruktion angående enahanda
granskning influtit bestämmelsen, att om revisorerna för sina göromål
behöfva af någon Konungens embetsman eller af något publikt verk
inhemta muntliga eller skriftliga upplysningar, så skola revisorerna
genom sin ordförande hos Justitiestatsminister!! begära nådig befallning
till vederbörande om de äskade upplysningarnes meddelande.
I 1812 års instruktion för Rikets Ständers revisorer öfver stats-,
banko- och riksgäldsverken förekom det stadgande, att revisorerna
skulle ega tillgång till alla Kongl. Statskontorets räkenskaper, protokoll
och handlingar icke allenast för de år, till hvilka revisionen
sträckte sig, utan ock likmätigt 42 § i Riksdagsordningen ega rätt
att af Statskontoret undfå de upplysningar och handlingar, som de i
öfrigt funne nödiga för att efterse och granska, huruvida utgifterna
voro icke allenast öfverensstämmande med faststälda stater och grundade
på såväl dem som Kongl. Maj:ts särskilda nådiga förordnanden,
der sådana legat till grund för utbetalningarne, utan ock med behöriga
qvittenser verificerade af dem, som egt de anordnade medlen uttaga
och disponera.
Sedan statsrevisorerna någon tid varit i verksamhet, yppades
olika meningar mellan å ena sidan vederbörande embetsmän samt å
andra sidan revisorerna och Rikets Ständer i fråga om tiden, hvarintill
revisorerna egde att sträcka sina efterforskningar angående statsverkets
tillstånd, styrelse'' och förvaltning, och i skrifvelse den 28 Februari
1823 fäste Kongl. Maj:t Ständernas uppmärksamhet derå, att
revisorerna af statsverket understundom icke stannat vid den för deras
.verksamhet utstakade gräns, i det att revisorerna, oaktadt bokstaflig!!
stadgandet i den för dem utfärdade instruktionen äfvensom i
68 § Riksdagsordningen, att hvarje revision borde omfatta endast två
års afslutade räkenskaper, dock icke sällan utsträckt sina anmärkningar
och omdömen till förvaltningsåtgärder, hörande till en påföljande
29
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
tidpunkt; och begärde Kongl. Maj:t med anledning häraf, att Ständerna
måtte meddela mera bestämda föreskrifter för deras ombud än dittills
vid de revisionsförrättningar, som mellan riksdagarne inträffade.
Med anledning af denna Kongl. Maj:ts skrifvelse yttrade 1823
års Riksdags statsutskott i motiveringen till ett af utskottet vid nämnda
riksdag framlagdt förslag till ny instruktion för revisorerna af statsverket,
att af 1 mom. af 68 § i (då gällande) Riksdagsordning inhemtades,
att revisorerna skulle öfverse och granska statsverkets, bankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning, och vidare i
2 mom., att revisorerna borde sammanträda sä ofta, att hvarje revision
mätte kunna omfatta 2:ne års afslutade räkenskaper; samt att af dessa
stadganden, då de sins emellan jemfördes, utskottet så mycket mindre
kunnat draga den slutföljd, att de efterforskningar, som revisorerna
enligt 1 mom. ovilkorligen egde anställa om statsverkets tillstånd, styrelse
och förvaltning, skulle anses vara inom någon viss tid begränsade,
som de i senare momentet förekommande ordalagen, att revisorerna
skulle sammanträda sä ofta, att hvarje revision mä kunna omfatta 2:ne
års afslutade räkenskaper, tydligen anvisade endast, att revisorernas
befattning med sjelfva redogörelsen för medlen minst finge sträcka sig
till genomgående af de två års räkenskaper, som, sedan nästförflutna
revision, kunnat blifva afslutade; och stärktes utskottets öfvertygelse
om rigtigheten af eu sådan tillämpning af 68 § i Riksdagsordningen
ännu ytterligare af den föregående 42 §, som föreskrefve, att Kongl.
Statskontoret, i afseende å statsmedlens redovisning, borde alla äskade
upplysningar meddela.
På grund häraf samt på i öfrigt anfördt skäl förmälde sig statsutskottet
icke tveka att i 5 § af förslaget tillstyrka det bestämda stadgande,
att Kongl. Statskontorets alla räkenskaper, protokoll och handlingar
måtte, till upplysning om statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
för revisorerna vara att tillgå, ända till den dag, då revisorerna
sammanträdde, hvarigenom i denna del äfven vunnes öfverensstämmelse
med hvad vid framläggandet af banko- och riksgäldsverkens
tillstånd iakttoges. I Ständernas svar på ofvannämnda Kongl.
skrifvelse (se Ständernas skrifvelse vid 1823 års riksdag N:o 170) anfördes,
att, enär 68 § Riksdagsordningen innehölle, det revisorerna
skulle sammanträda så ofta, att hvarje revision kunde omfatta två års
afslutade räkenskaper, vore dermed endast afsedd skyldigheten för dem
att granska två års afslutade räkenskaper, utan att rättigheten för dem
att till statsverkets förvaltning i allmänhet utsträcka granskningen, så
vidt tiden det medgåfve, kunde, såsom enlig med sjelfva förrättningens
ändamål, betviflas.
30
Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 31.
De åsigter med afseende på revisorernas rättighet att utsträcka
sin granskning huru långt som helst, hvilka Ständerna sålunda uttalat,
torde hafva utgjort eu af anledningarne dertill, att den af Ständerna
år 1823 beslutade nya instruktionen för revisorerna af statsverket
icke blef af Kongl. Maj:t till efterlefnad kungjord, och äfven Ständerna
synas icke länge hafva förblifvit på den ståndpunkt, de år 1823
intagit. Redan vid 1828—1830 årens riksdag antogs nämligen efter
derom af Kongl. Maj:t afgifven proposition en i Kongl. kungörelsen
den 27 Februari 1830 intagen förnyad instruktion för revisorerna af
statsverket, hvari motsatta åsigter i förevarande afseende visa sig hafva
blifvit gällande. I 13 § af denna instruktion stadgas: »revisorerna
må äfven kunna af Statskontoret äska och erhålla de upplysningar och
handlingar, som de i öfrigt finna nödiga rörande verkställigheten af
beslut eller fortgången af dispositioner, som blifvit vidtagna under den
tid, som utgör föremål för hvarje revisions förrättning, enär de af dertill
omedelbarligen hörande räkenskaper, protokoll och handlingar icke
anses fullkomligen utredda; dock få så beskaffade upplysningar och
handlingar icke af revisorerna, med intrång på efterföljande revisorers
granskningsrätt, användas till grund vare sig för anmärkning eller
godkännande af åtgärder under en senare tid, för hvilken afslutad
räkenskap då icke är till granskning öfverlemnad.» I den följande,
14 §:n stadgades vidare: »men finna revisorerna sig, derutöfver, behöfva
af något publikt verk eller af någon Konungens embetsman inhemta
skrifteliga eller munteliga upplysningar, hörande till de års styrelse
och förvaltning, för hvilka afskräde räkenskaper blifvit till revision
aflemnade, begäre de genom sin ordförande hos Hofkansleren
Kongl. Maj:ts nådiga befallning till vederbörande om de äskade upplysningarnes
meddelande».
De i 1830 års instruktion sålunda meddelade bestämmelser eller
andra mot dem svarande återfinnas icke i 1841 års eller senare utfärdade
instruktioner angående granskningen af statsverket; och af det i
1841 års instruktion för första gången förekommande samt i senare
instruktioner upprepade och i nu gällande instruktions 7 § 2 mom.
införda stadgandet om anmälan till Riksdagen, derest en af revisorerna
uttryckligen begärd upplysning eller handling, om ock den icke afser
revisionsåret, icke blifvit dem meddelad, vill det synas, att någon inskränkning
i fråga om tiden, för hvilken revisorerna ega att begära
upplysningar, nu mera icke finnes stadgad. Lätteligen inses ock, att
möjligheten för revisorerna att behörigen fullgöra sitt uppdrag skulle
väsendtligen försvåras, om det vore dem förmenadt att, till ledning för
sitt omdöme om hvad under revisionsåret förefallit, inhemta upplysningar
31
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 21.
om sådana, före eller efter detta år timade förhållanden eller vidtagna
åtgärder, som med det föreliggande ämnet egde sammanhang. Komiterade
hafva af sådan anledning ej i det nu afgifna förslaget intagit
bestämmelse om någon viss tidsgräns, utöfver hvilken revisorernas
efterforskningar icke skulle få sträcka sig.
Deremot hafva komiterade föreslagit en ändring i nu gällande
stadgande om ordningen för infordrande från Konungens embetsmål!
af upplysningar, som revisorerna finna nödiga. Erfordras sådan upplysning
nu, måste revisorerna, om saken skall fullt formenlig! behandlas,
först utverka Kongl. Maj:ts befallning till vederbörande att meddela
den begärda upplysningen. Då en dylik, med tidsutdrägt förenad omgång
känts mer och mer hinderlig, har under hand utvecklat sig den
praxis, att revisorerna antingen sjelfve eller genom någon sin tjensteman
enskildt vända sig till vederbörande med begäran om upplysningar,
och i de flesta fall hafva revisorerna på sådan väg erhållit erforderliga
sådana. Endast då enskilda förfrågningar lemnats obesvarade eller
vederbörande under åberopande af den föreskrifna ordningen för upplysningars
infordrande vägrat gå revisorernas önskan till mötes, har
det undantagsvis blifvit nödigt tillämpa det nu gällande stadgandet,
men revisorernas protokoll för de senare åren utvisa, att de fall, då
sådant skett, äro helt få.
Komiterade hafva af sådan orsak och då det svårligen lärer kunna
nekas, att det länder såväl revisorerna som vederbörande, hvilkas åtgärder
utgöra föremål för revision, till båtnad, att meddelanden dem
emellan lätt och hastigt kunna ske, trott sig böra föreslå upphäfvande!
af revisorernas lagstadgade, men icke alltid, utan tvärtom mer och
mer sällan iakttagna skyldighet att i hvarje fall, då en upplysning af
någon Konungens embetsman behöfves, begära Konungens befallningtill
vederbörande att meddela densamma.
Den lättnad, som genom antagandet af förevarande § i förslaget
skulle beredas revisorerna för vinnande af nödiga upplysningar, tillåter
enligt komiterades åsigt uteslutandet ur instruktionen af något stadgande,
motsvarande 5 §:n i den nu gällande instruktionen om granskning
af statsverket. I samma mån som statsrevisionen utvecklat sig och
inom densamma hunnit utbildas nödig erfarenhet och sakkännedom,
hafva de tillfällen, då den af Kong]. Maj:t förordnade ledamoten af
Statskontoret funnit anledning begagna sin rättighet att till revisorernas
protokoll lemna meddelanden, blifvit mer och mer sällsynta.
Då ifrågavarande stadgande således synes vara öfverflödigt och i
viss mån torde kunna anses stå mindre väl tillsammans med den sjelfständiga
ställning, Riksdagens revisorer böra vid sin granskning af
32
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
statsförvaltningen intaga, hafva korniterade ansett sig ega skäl föreslå
stadgandets upphörande.
§ 16. Denna § är med undantag af de förändringar, som föranledts
af hvad korniterade under § 15 föreslagit, hufvudsakligen lika med
de nuvarande stadgandena i 7 § 1 och 2 mom. i 1867 års instruktion
för revisorerna af statsverket.
§17. I denna § hafva korniterade föreslagit, att om revisorerna
besitta besök hos eller resa till något utom hufvudstaden beläget, till
statsverket hörande verk eller inrättning, så böra de, så vidt lämpligen
ske kan, derom göra anmälan hos Statsministern eller den äldste i tjenst
varande statsrådsledamoten.
Någon föreskrift om dylik anmälan linnes för närvarande ej meddelad,
men korniterade hafva trott det i allmänhet vara i sin ordning,
att regeringen blefve på något sätt underrättad om en sådan åtgärd
som ett Riksdagens ombuds besök hos en under Kongl. Maj:ts lydno
stående inrättning utom hufvudstaden, helst härigenom möjlighet bereddes
till vidtagande af sådana anstalter, hvarigenom den af revisorerna
tillämnade undersökningens eller besigtningens anställande underlättades.
Föreskriften kan emellertid ej göras ovilkorlig. Fall kunna nemligen
tänkas, då revisorerna antingen finna det för sitt ändamål mindre
tjenligt att på förhand underrätta om sitt besök eller ock ej äro i tillfälle
att derom göra anmälan.
§ 18. Denna § är till innehållet lika med motsvarande stadgande
i nu gällande instruktion angående statsverkets granskning.
§ 19. Denna §, med hvilken de särskilda bestämmelserna angående
revisionen af riksbanken inledas, motsvarar § 2 i den nu gällande instruktionen
för revisorerna af bankoverket och har icke i annan mån
ändrats, än att korniterade till de äldre bestämmelserna lagt ett stadgande
derom, att de handlingar, hvilka icke, på sätt i §:n förut nämnts,
böra öfverlemnas till revisorerna redan vid deras första sammanträde,
skola tillhandahållas revisorerna i riksbanken. Det föreslagna nya
stadgandet öfverensstämmer med hvad redan iakttages och har föranledts
af hänsyn till riksbankens värde- och andra handlingar, hvilka ej
lämpligen böra bortföras från banken, inom hvilken revisorerna hafva
egen lokal att tillgå.
§ 20. Samtliga de moment, hvari denna § är indelad, äro, så
vidt de blifvit bibehållna, till innehållet lika med motsvarande moment
i den nu för bankorevisionen gällande instruktionen, utom hvad angår
mom. d).
Den ändring, korniterade föreslagit i sistnämnda moment, består
deri, att, i fråga om revisorernas skyldighet att till laga beifran befordra
33
Kongl. Maj.is Nåd. ''Proposition N:o 21.
förseelser, orden »eller bankens embets- och tjensteman» uteslutits af
skäl, att, enär desse lyda under fullmägtige, som äro ansvarige för bankförvaltningen
i dess helhet, det är fullmägtiges skyldighet att, om något
härutinnan brister, bereda rättelse; och torde revisorernas åtgärd i
sådana fall böra inskränka sig till att, i händelse af behof, på sådant
förhållande fästa fullmägtiges uppmärksamhet samt, der så pröfvas
lämpligt, anmäla detsamma i sin berättelse.
I den nu gällande instruktionen mom. f) förekommer ett stadgande,
som komiterade uteslutit ur förslaget. Den i detta moment meddelade
bestämmelsen, som hvilar på den grundsatsen, att det skulle tillhöra
revisorerna, såsom Riksdagens ombud, att mellan riksdagarne utöfva en
del af Riksdagens egen makt öfver sina verk, har, om än i modifierad form,
öfvergått från 1812 års instruktion till alla de följande, och i n}Tssnämnda
instruktion hade grundsatsen fått uttryck (§ 7) i följande stadgande:
»varande det banko- och riksgäldsfullmägtiges skyldighet att hvad herrar
revisorer, i stöd af Riksens Ständers eller deras behöriga utskotts utfärdade
instruktioner och med noga iakttagande af 70 § Riksdagsordningen
föreskrifva, sig till efterrättelse ställa såsom vore det Riksens
Ständers egen föreskrift.»
I 1824 års instruktion för revisorerna öfver banko- och riksgäldsverken
erhöll motsvarande bestämmelse följande förändrade innehåll:
»Icke heller inäga revisorerna sig befatta med befordringsmål och tillökning
i sysslor, löner eller pensioner, men väl på inkomne besvär
efterse och rätta, om någon af betjeningen skulle vara i dess befordringsrätt
för nära skett, såsom ett deras förrättning tillhörande åliggande;
upprättelsen likväl aldrig sådan, att den till sysslan befordrade
kan af revisorerna derifrån removeras.»
Denna ändring innefattade eu väsendtlig inskränkning i revisorernas
befogenhet, i det att de derefter endast i händelse af besvär
skulle ega att befatta sig med fullmägtiges beslut och åtgärder i befordringsmål,
medan deremot 1812 års instruktion gaf vid handen möjligheten
af ett sjelfständigt ingripande äfven på andra områden än befordringsfrågor.
1830 års instruktion för revisorerna af bankoverket upptog nästan
ordagrant stadgandet i den närmast föregående, här ofvan omförmälda
instruktionen, men framhöll något starkare den nämnda inskränkningen.
I 1835 års instruktion för revisorerna öfver bankoverket erhöll
stadgandet den lydelse, det till våra dagar bibehållit.
Grunden till den åt revisorerna medgifna befogenheten att pröfva
och afgöra besvär öfver bankofullmägtiges beslut i befordringsfrågor
Bih. till Biksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 15 Hälft. 5
34
Kongl. Ma j ds Nåd. Fr oposition N:o 21.
måste sökas i den omständigheten, att bankofullmägtiges principaler,
Rikets Ständer, endast med längre tids mellanrum sammanträdde och
att man funnit det vara af vigt, att möjligen begångna fel skulle
kunna under tiden mellan Riksdagarne afhjelpas. Nu mera, då Riksdagen
årligen sammanträder och således endast kort tid kan förflyta,
till dess att den klagande blir i tillfälle att hos Riksdagens vederbörande
utskott göra sin klagan anhängig, synes skäl icke vidare förefinnas
att bibehålla ifrågavarande stadgande, så mycket mindre som
det af komiterade föreslagna framflyttandet med en och en half månad
af tiden för revisorernas sammanträde gör skilnaden i tid mellan detta
sammanträde och Riksdagens början ännu kortare och som utöfning af
den pröfningsrätt, revisorerna nu ega, måste anses främmande för deras
egentliga uppgift samt, om den oftare eller i mera invecklade saker
förekomme, skulle alltför väsendtligt inkräkta på tiden för fullgörande
af deras granskningsuppdrag.
Mom. f) i komiterades förslag till instruktion motsvaras af mom.
g) i den nu gällande angående revision af bankoverket.
§ 21. Då alla de för statsrevisionen uppkommande kostnader numera
utbetalas af riksgäldskontoret och revisorernas rätt att disponera
bankens medel till vissa arfvoden och ersättningar således upphört,
hafva komiterade ur förevarande §, som motsvarar § 5 i gällande instruktion
för revisionen af riksbanken, uteslutit det medgifvande i
ofvanberörda hänseende, som innehållits i en mellanmening i nyssnämnda
§ 5 af gällande instruktion.
Såsom öfverflödiga och endast upprepande hvad förut stadgats,
hafva vidare ur nyssnämnda § 5 uteslutits orden från och med »under
hvad titel» o. s. v. till och med »löner eller pensioner.»
§ 22. Denna §, som till en del motsvarar § 8 i den nu gällande
instruktionen angående revision af riksbanken, innehåller endast ett
nytt stadgande, nemligen ett tillägg, afseende att revisionsberättelsen
må komma att innehålla, utom hvad redan nu är föreskrifvet, jemväl
yttrande, om revisorerna för sin del anse ansvarsfrihet böra beviljas
fullmägtige i riksbanken; och då dylikt yttrande är egnadt att fullständiga
revisorernas berättelse samt att tjena vederbörande utskott till
vägledning och undanrödja tvekan derom, huruvida en af revisorerna
i berättelsen möjligen gjord anmärkning eller erinran af dem ansetts
inverka på frågan om ansvarsfrihet eller icke, torde komiterade ej behöfva
vidlyftigare motivera sitt förslag i denna del.
§ 23. Denna § är affattad i öfverensstämmelse med hvad nu är
föreskrifvet med afseende på förfarandet med den färdiga revisionsberättelsen,
för så vidt revisorerna dermed skola taga befattning.
35
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
§ 24. Denna §, som utgör den första bland de särskilda bestämmelserna
angående revisionen af riksgäldskontoret, motsvaras af
§ 1 i nu gällande instruktion beträffande granskningen af riksgäldskontoret
och innehåller ingen annan ändring i sak, än att orden »jemte
härvid erforderliga räkenskaper, protokoll och öfriga handlingar» uteslutits
och ersatts af ett tillägg till §:n angående skyldighet för vederbörande
att på reqvisition tillhandahålla revisorerna de för revisionen
erforderliga handlingar och räkenskaper. Detta tillägg motsvarar hvad
i § 19 här ofvan föreslagits i fråga om riksbanken. Den obetydliga
skilnad, som förefinnes mellan de två bestämmelserna, är föranledd
deraf att revisionen af riksbanken eger rum i bankens eget hus, revisionen
af riksgäldskontoret åter till allra största delen i Riksdagens
hus.
§ 25. Mom. a) i denna § är till sitt innehåll lika med nu gällande
stadgande, men ordalagen hafva bragts till öfverensstämmelse
med motsvarande stadgande beträffande riksbanken (§ 20 mom. a).
Mom. b) är med undantag af en ringa redaktionsförändring lika
med hvad i nu gällande instruktion är föreskrifvet.
Mom. c) har till formen lämpats efter mom. b) i 20 §:n i förslaget.
Mom. d) är oförändradt.
Mom. e). I detta mom. hafva komiterade föreslagit samma ändring
som i motsvarande mom. i § 20 i förslaget samt få såsom skäl för
ändringen åberopa hvad vid sistnämnda § här ofvan anförts.
Mom. f) har endast undergått någon redaktionsförändring.
Mom. g), som motsvarar mom. h) i nu gällande instruktion, är
oförändradt; och få komiterade med anledning af uteslutandet ur förslaget
af mom. g) i den nu gällande instruktionen hänvisa till hvad
under mom. d) i § 20 här ofvan anförts.
§ 26. Denna § står i full öfverensstämmelse med nu gällande
stadgande.
§ 27. I motiveringen till § 22 här ofvan hafva komiterade angifvit
skälen till införande i sistnämnda § af den bestämmelse, att
revisorerna af bankoverket skola i berättelsen yttra sig, om de för sin
del anse ansvarsfrihet böra beviljas fullmägtige i riksbanken, och då
de skäl, som åberopats till stöd för denna bestämmelse beträffande
bankorevisionen, förefunnits för införande af samma stadgande i förevarande
§, så hafva komiterade i densamma intagit ett motsvarande
stadgande.
Med undantag af nu berörda ändring äro de i denna § meddelade
bestämmelser fullt öfverensstämmande med hvad i den nu gällande
instruktionen angående riksgäldskontoret i § 5 föreskrifvits.
36
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 21.
§ 28. Föreskriften, att revisionsberättelsen skall öfverlemnas till
riksgäldsfullmägtige, innefattar ej någon ändring i hvad nu är stadgadt.
Den instruktion för revisorerna af stats-, banko- och riksgäldsverken,
hvilken bär ofvan föreslagits, är bygd på den förutsättningen,
att revisorerna komma att till granskning mottaga statsverkets räkenskaper
för det år, som närmast föregår det, under bvilket revisorerna
sammanträda. Räkenskapernas nya anordning, hvarigenom denna ändring
möjliggöres, träder med nästkommande år i verket, så att hvad
statsverket angår — sedan de revisorer, som sammanträda år 1885,
granskat 1883 års räkenskaper — såväl 1884 års räkenskaper, upprättade
enligt den nu gällande ordningen, som 1885 års räkenskaper,
upprättade enligt den nya, komma att under år 1886 till granskning
föreligga.
Hvad åter riksbanken och riksgäldskontoret angår, så kan, då
revisorerna redan nu till granskning från dessa verk mottaga räkenskaper
för året före det, då granskningen eger rum, under år 1886
endast ifrågakomma en revision, nemligen af 1885 års räkenskaper,
hvilken helt naturligt torde böra omfatta äfven statsverkets räkenskaper
för samma år, så att den nya ordningen för granskning af stats-,
banko- och riksgäldsverken tillämpas i dess helhet första gången den
1 Oktober 1886, alltså vid den senare af nämnda års två revisionsförrättningar.
Med hänsyn härtill hafva komiterade vid förslaget till instruktion
fogat förslag till tilläggsstadgande i fråga om tiden för de revisionsförrättningar,
kvilka skola eg a ruin under åren 1885 och 1886.
Någon ytterligare motivering till de härutinnan föreslagna bestämmelserna
torde icke erfordras; och komiterade få endast fästa uppmärksamheten
derå, att, då den första af statsrevisionerna år 1886,-h vilken sammanträder den 2 Augusti, kommer att granska endast statsverkets
tillstånd, styrelse och förvaltning 1884, det synes antagligt, att
denna revisionsförrättning må kunna afslutas på något kortare tid än
den af två månader, under hvilken revisorerna eg a vara samlade.
Dock hafva, enär Riksdagsordningen ovilkorligt tillerkänner revisorerna
rätt att fortsätta sitt granskningsarbete i två månaders tid, komiterade
ansett sig icke kunna föreslå senare dag för revisorernas af
statsverket sammanträde till granskning af 1884 års räkenskaper än
måndagen den 2 Augusti 1886.
STOCKHOLM, ISVÄG MAECUS’ BOKTEYCKEEI-AKTIEBOLAG, 1885.