Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

1

KONGL. MAJ:TS

NÅDIGA

PROPOSITION

TILL

R i k s <1 ti £» e n

angående statsverkets tillstånd och behof;

Gifven Stockholms slott den 14 Januari 1885.

Jemlik!, grundlagens bud afgifver Kongl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behof.

Dervid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
af statsverkets inkomster.

Med åberopande af de beslut, hvarom bilagda statsrådsprotokoll öfver
finansärenden för den 19 December 1884 och den 12 innevarande månad*)
lemna närmare upplysning, samt under förutsättning af bifall till de af
Kongl. Maj:t den 9 i denna månad beslutade propositioner till Riksdagen
dels angående nedsättning i de på viss jord hvilande grundskatter, dels

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomstberäkningen”.
Bih. till RUsd. Prof. 1885. l:a Sami. ha Afd.

1

2

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1885.

angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären, dels ock angående nedsättning
af lastpenningar^, föreslår Kongl. Maj:t, att, med uteslutande såväl
ur riksstaten som ur jordeböcker och statsverkets samtliga räkenskaper af
de såsom friheter åtnjutna räntor till belopp af 204,448 kronor 56 öre och
kronotionde till belopp af 15,355 kronor 68 öre, hvilka enligt protokollet
för den 19 sistlidne December dertill föreslagits, statsverkets inkomster för
år 1886 upptagas sålunda:

Ordinarie inkomster:

Grundskatt.............................................................................. kronor 4,097,000: —

Kyrkotionde............................................................................. »> 258,000: —

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål..................... » 340,000: —

Trosspassevolansafgift.......................................................... » 26,000: —

Båtsmansbeklädnadsmedel ................................................. » 35,000: —

Tillfälliga rotevakansafgifter............................................. » 63,000: —

Soldatvakansafgift ................................................................. » 106,000: —

Båtstnansvakansafgift ........................................................... >■ 183,000: —

Arrendemedel....................................................................... » 3,270,000: —

Bergverkstionde........................................................................ » 10,000: —

Mantalspenningar..................................................................... »> 640,000: —

Bötesmedel................................................................................. » 270,000: —

Kontrollstämpelmedel........................................................ » 25,000: —

Fyr- och båkmedel ............................................................... » 1,200,000: —

Telegrafmedel........................................................................... » 1,330,000: —

Jernvägstrafikmedel .............................................................. » 7,000,000: —

Skogsmedel ............................................................................ » 1,600,000: —

Extra uppbörd ........................................................................ . 28,000: —

säger 20,581,000: —

Bevillningar:

Tullmedel ............................................................................. kronor 29,500,000: —

Postmedel ............................................................................... » 5,470,000: —

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
................................................................................. » 300,000: —

Stämpelmedel.................................................................. » 3,225,000: —

Bränvinstillverkningsskatt ................................ » 12,000,000: —

Hvitbetssockertillverkningsafgift ............. » 150,000: —

Bevillning af fast egendom samt af inkomst............... » 3,250,000: —

säger 53,895,000: —

summa kronor 74,476,000: —

Transport kronor 74,476,000: —

3

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 74,476,000:
Kongl. Maj:t föreslår vidare enligt ofvan nämnda protokoll
öfver finansärenden för den 12 innevarande månad:

att af postverkets reserverade medel ett belopp, motsvarande
skilnaden mellan verkets beräknade inkomster och
summan af dess utgiftsstater för år 1886, måtte få i riksstaten
upptagas bland de för statsutgifternas bestridande

påräkneliga tillgångarne med............................................. kronor 226,000:

att af riksbankens vinst för år 1884 må anvisas
för statsverkets behof, att utbetalas vid den
tid under år 1886, som af Riksdagen bestämmes,
samt att såsom tillgång vid förevarande statsreglering
må beräknas och användas öfverskott å
statsregleringen för 1883 och föregående år...............

hvarefter det för nästa statsregleringsperiod disponibla
beloppet af statsverkets tillgångar uppgår
till ......................................................................................

1,300,000: —

6,989,000:

kronor 82,991,000:

Första hufvudtiteln,

innefattande anslagen till Kongl. hof- och slottsstaterna.

Nu gällande riksstat upptager såsom årliga och ständiga utgifter:

för Kongl. hofstaten................................................................. kronor 1,214,900: —

» » slottsstaten ............................................................ ” 123,100:

tillsammans kronor 1,338,000: —
Häruti föreslår Kongl. Maj:t icke någon ändring.

Extra anslag.

Enligt beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
den 12 innevarande månad *), föreslår Kongl. Maj:t,

att, för vidtagande af åtgärder i syfte att mot eldfara skydda Stockholms
slott, må å extra stat för år 1886 anvisas 95,000 kronor.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Första hnfvndtiteln”.

4

Kongl. Maj-.ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1885.

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den linnés i 1885 års
stat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt: 1

1885: 1886:

ordinarie anslag 1,838,000:— 1,338,000: —

extra_ » ------— — 95,000: — således ökning kronor 95,000: -

summa kronor 1,338,000:— 1,433,000:— således ökning kronor 95,000: —

Andra hufvudtiteln,

innefattande anslagen till justitiedepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.................................................................................... kronor 3,757,970: —

ersättningar för indragna indelningar m. m., på förslag, » 30: —

tillsammans kronor 3,758,000: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver justitiedepartementsärenden den 12 innevarande månad*),
föreslå, beträffande

Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat:

[1.] att det särskilda anslaget till ersättningar för indragna indelningar
in. in., 29 kronor, må från riksstaten uteslutas och det kontanta anslaget
höjas med 28 kronor, i följd hvaraf denna anslagsrubriks summa skulle
minskas från 588,455 kronor till 588,454 kronor, eller med 1 krona;

Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat:

[2.] att anslaget till ersättning för indragen indelning, 1 krona, må
från riksstaten uteslutas och det kontanta anslaget ökas med samma belopp,
i följd hvaraf denna anslagsrubriks summa skulle förblifva oförändrad;

Fångvården:

[3. | att det till fångars vård och underhåll uppförda bestämda anslag
från sitt nuvarande belopp, 492,600 kronor, nedsättes med 3,800 kronor till

*) Sb bil. till statsverkspropositionen: ”Andra hufvudtiteln”.

5

Kongl. Maj:ts nåd. prop. 11:0 7, om statsverket 1886.

488,800 kronor och att således slutsumman af anslagen till fångvården
ncdsättos till 1,784,500 kronor;

Ersättning åt domare, vittnen och parter:

[4.] att detta förslagsanslag må höjas med........... kronor 60,000: —

eller från 40,000 kronor till 100,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag:

[5.] I dessa föreslås ej annan förändring, än att,
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved in. in.,

för nämnande uppgående till 63,611 kronor, höjes med » 400: —

eller till 64,011 kronor. _____

summa kronor 60,400: —

Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslaget;
till Svea hofrätt med derunder lydande justitie stat.

........................................................ kronor 1: —

och till fångvården .............................. » 3,800: — kronor 3,801: —

hvadan förhöjningen utgör .......................................... kronor 56,599: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat..................................... » 3,758,000: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie, anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ................................................... kronor 3,814,599: —

Extra anslag.

Under åberopande af de beslut, som innefattas i omförmälda statsrådsprotokoll,
vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja såsom extra anslag
för år 1886:

16.] till arfvoden åt krigshofrättens ordförande
och tre militäre ledamöter..........................- .................... kronor 5,000: —

[7.] för nya lagberedningen....................................... » _40,000: —

Transport kronor 45,000; —

6

Kongl. Maj:ts nåd. pi''op. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

[8.] för en tillbyggnad af kronohäktet å Långholmen
......................................................................................... »

[ 9. | till understöd åt förbättringskolonien vid Hall »
j 10.1 till ersättning för vissa af Statskontoret för
tre särskilda komitéer förskottsvis utbetalda belopp »

45,000: —

110,000: —
15,000: —

8,401: —

tillsammans kronor 178,401: —

Eu jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten
för år 1885 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1885: 1886:

ordinarie anslag 3,758,000
extra » 175,100

-- 3,814,599
— 178,401

— således ökning kronor 56,599: —

— » >’ » 3,301: —

summa,-kronor 3,933,100

— 3,993,000

— således ökning kronor 59,900: —

Tredje hufvudtiteln,

innefattande anslagen till utrikesdepartementet.

Under denna hufvudtitel finnas, enligt 1885 års riksstat, till årliga eller
ständiga utgifter anvisade 613,800 kronor.

Kongl. Maj:t vill, med hänvisning till här bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet
öfver utrikesdepartementsärenden den 12 innevarande månad,* *)
beträffande statsregleringen för år 1886 föreslå:

att nedannämnda anslag måtte af Riksdagen anvisas att, emot nu gällande
redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras användande
och under enahanda vilkor som hittills, utgå, nemligen till:

Kabinettskassans utgifter:

[1.] departementschefen, ministern för

utrikes ärendena .................................................. kronor 24,000: —

[2.] utrikesdepartementet........................... » 27,495: —

[3.] ministerstaten ....................................... » 345,000: —

[4.| militärattachéer ................................... » 8,400: —

[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter ............................................................ 45,955: - 450,850: —

Transport kronor 450,850: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Tredje liufTudtiteln”.

7

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 450,850:

Konsul skassans utgifter:

[6.] utrikesdepartementet........................... kronor 10,000: —

[7.] konsulsstaten.......................................... » 132,650: —

[8.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter ............ » 17,350: — 160,000: -

Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:

[9.] underhåll af svenska kronans egendom
i Konstantinopel...................................... kronor 4,200: —

; 10. svenska kyrkan i Paris................ » 1,800: — 6,000: —

tillsammans kronor 616,850: —

Extra anslag.

Under åberopande af hvad i statsrådsprotokollet den 12 innevarande
månad finnes antecknadt, vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att bevilja

[11.] till fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater» 4,500 kronor.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1885 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1885: 1886:

ordinarie anslag 613,800: — 616,850: — således ökning kronor 3,050: —

extra » 4,500: — 4,500: —_____

summa kronor 618,300: — 621,350: — således ökning kronor 3,050: —

8

Kong!. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Fjerde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till landtförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken tinnes i
1885 års riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant...................................................................................... kronor 15,871,800: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter............................................................................. » 832,000: —

ersättningar..................................................................... » 693,400: —

tillsammans kronor 17,397,200: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas i bilagda statsrådsprotokoll
öfver landtförsvarsärenden den 12 innevarande Januari *), föreslå,
beträffande

Arméförvaltningen:

[1.] att detta anslag, under vilkor af bifall till det
här nedan under generalitetsstaten omförmälda förslag,
från dess nuvarande belopp kronor 142,700: —
nedsättes med................................... » 15,400: —

till ...... .................................... kronor 127,300: —

Generalitetsstaten:

[2.] att å detta anslag måtte uppföras de i ofvan
nämnda statsrådsprotokoll angifna aflöningsförmåner
för generalintendenten, 1 öfverfältintendent och 5 fältintendenter
jemte 5 skrifbiträden med tillsammans , . kronor 51,260: —
samt att- för sådant ändamål anslaget, som nu utgör
126,265 kronor, höjes till 177,525 kronor;

Transport kronor 51,260: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Fjerde hufvudtiteln”.

9

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

Artilleristaben:

13. J att detta anslag, som nu utgör 12,200 kronor,

höjes med................................................................................. »

till 16,000 kronor;

Kommendantsstaten:

[4.] att detta anslag från dess nuvarande belopp
......................................... kronor 34,475: —

nedsättes med .................................... » 3,607: —

till ....................................................... kronor 30,868: —

Kavalleri- och infanteriregementena:

[5.] att det i detta anslag under rubrik »friheter»

innefattade förslagsanslag å......... kronor 832,000: —

nedsättes med .................................... » 15,000: —

till ......................................................... kronor 817,000: —

hvarvid hufvudanslagets slutsumma komriic att från
1,532,500 kronor minskas till 1,517,500 kronor;

Indelta arméns befälsaflöning:

[6.| att under detta anslag anvisas lön för 1 regementsintendent
vid Smålands grenadierbataljon med

2,800 kronor, men att deremot från anslaget afföras 6
mönsterskrifvarelöner med tillhopa 4,600 kronor, hvarigenom
anslaget, som nu utgör kronor 4,179,676: —
komme att minskas med ........... » 1,800: —

till ..................................................... kronor 4,177,876: —

Lindring af rustnings- och roteringsbesvären:

[7.] att Riksdagen, vid bifall till Kongl. Maj:ts
den 9 innevarande Januari beslutade nådiga propo Transport

kronor

51,260: —

3,800: —

55,060: —

Bih. till Riksd. Prof. 1885. l:a Sami. ha Afd.

2

10

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor
sition till Riksdagen angående lindring i rustningsocli
roteringsbesvären, måtte bland fjerde hufvudtitelns
ordinarie anslag, näst efter anslaget till »indelta arméns
befälsaflöning», uppföra under benämning »lindring af
rustnings- och roteringsbesvären» ett förslagsanslag å »

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar
vid indelta kavalleriet:

[8.] att Riksdagen till beredande af ersättning
för indelta kavalleriet tillhörande nummerhästar, som
under extra kommenderingar störta eller så skadas,
att de blifva såsom tjenstehästar obrukbara, måtte på
ordinarie stat, näst efter anslaget till »roteringsunderstöd»,
uppföra under benämning: »ersättning för störtade
eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet»
ett förslagsanslag å ...................................................

Vernilands fältjägarecorps:

[9.] att detta anslag, som nu utgör 135,685 kronor,

höjes med....................................................................................

till 138,070 kronor;

Artilleriet:

[10.] att för Svea artilleriregementes båda fotbatteriers
förändrande, enligt de i statsrådsprotokollet
den 12 Januari 1885 angifna grunder, till två åkande
batterier med förläggning i Jemtland Riksdagen måtte
— under medgifvande att alla de för nämnda batterier
afsedda anslagsbelopp må under öfvergångstiden, i den
mån de ej äro för sina särskilda ändamål behöfliga,
få, i närmaste öfverensstämmelse med hvad förut vid
uppsättning af nya fortifikationstrupper varit tillåtet,
användas till uppsättnings- och flyttningskostnaders
bestridande — nu höja det ordinarie anslaget till

artilleriet med .................................................................... »

Transport kronor

55,060: —

1,330,000: —

4,000: —

2,385: —

1,543: —
1,392,988: —

11

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 1,392,988: —
efter hvilken förhöjning anslaget, hvilket för närvarande
utgör 1,091,966 kronor, skulle upptagas till
1,093,509 kronor;

samt att nu förevarande anslag, under förutsättning
att under fjerde hufvudtiteln uppföres ett
ordinarie anslag till fästnings- och positionsartilleri,
måtte erhålla benämningen: »fältartilleriet»;

Fästnings- och positionsartilleriet:

[11.] att Riksdagen — med godkännande af de i
nämnda statsrådsprotokoll omförm älda grunder för organisation
af en fästningsartilleribataljon å Vaxholm-OscarFredriksborg
samt ett fästnings- och positionsartilleriregemente
å Karlsborg jemte hvad som i sammanhang
dermed föreslagits beträffande personalens aflöning —
måtte till genomförande af den organisation af fästnings-
och positionsartilleri, som enligt samma protokoll
skulle ega rum under år 1886, dels anvisa, utöfver
de för Svea och Göta artilleriregementens sex
fästningskompanier jemte befäl samt för Göta artilleriregementes
å Karlsborg förlagda tygstat och till arfvoden
åt kommendant och placemajor å VaxholmOscar-Fredriksborg
nu anslagna medel, jemväl anslaget
till reservartilleriet, 31,275 kronor, i den mån
det är eller blifver tillgängligt, dels och under fjerde
hufvudtiteln, näst efter anslaget till fältartilleriet, uppföra
under benämning »fästnings- och positionsartilleriet»
ett nytt ordinarie reservationsanslag å............... » 131,500: —-

äfvensom medgifva, att de besparingar, som under
uppsättningstiden kunna å de för fästnings- och positionsartilleriet
sålunda afsedda medel beredas, må af
Kongl. Maj:t disponeras för bestridande af uppsättningskostnader
och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter;

Marinregementet:

[12.] att det nuvarande anslaget till marinregementet,
165,000 kronor, må sålunda fördelas, att så~

Transport kronor 1,524,488: —

12

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:r 1, om statsverket 1885.

Transport kronor
som ordinarie anslag för marinregementet upptages
ett belopp af allenast 66,000 kronor och att, näst
efter anslaget under denna hufvudtitel till skjutskolor,
uppföres, under benämning: »garnisonskommendering
i Karlskrona», ett särskilt reservationsanslag å

99,000 kronor;

Trängen:

[13.] att Riksdagen måtte bland denna hufvudtitels
ordinarie anslag, näst efter anslaget till fortifikationen,
uppföra såsom reservationsanslag, under benämning:
»trängen», det för trängbataljonen nu å extra

stat anvisade anslag af........................................................... »

äfvensom medgifva, att de besparingar, som fortfarande
under uppsättningstiden må kunna å de för
trängen afsedda medel beredas, må disponeras till
bestridande af uppsättningskostnader och öfriga med
organisationens genomförande förenade utgifter;

Yärfvade gamisonstruppernas rekrytering och aflöning:

[14.] att detta anslag, som nu utgör 859,212

kronor, förhöjes med ............................................................ »

till 873,435 kronor;

Remontering och skoning in. in. för värfvade kavalleriets,
artilleriets och fortifikationstrnppernas hästar:

[15.] att detta anslag, som nu utgör 140,592

kronor, förhöjes med............................................................... »

till 145,022 kronor;

lega för hästar till artilleriets och fortiflkationstruppernas
exercis:

[16.] att detta anslag, som nu utgör 64,000

kronor, förhöjes med............................................................ »

till 67,420 kronor;

1,524,488: —

198,000: —

14,223: —

4,430: —

3,420: —

Transport kronor 1,744,561: —

13

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 7, om statsverket 1885.

Transport kronor

Fouragering af artilleriets, värfvade kavalleriets och
fortifikationstruppernas hästar:

[17.] att detta anslag, som nu utgör 600,000

kronor, förhöjes med ......................................................... »

till 622,000 kronor;

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena:

[18.] att detta anslag, som nu utgör 1,101,000

kronor, förhöjes med.............................................................. »

till 1,108,000 kronor;

Försvarsverket till lands i allmänhet eller Arméförvaltningens
departement:

[19.] att Riksdagen, med godkännande af det
vid förut åberopade statsrådsprotokoll fogade förslag
till aflöningsstat för artilleri- och ingeniörhögskolan,
måtte nedsätta de under anslaget till »försvarsverket
till lands i allmänhet» för skolan anvisade medel
med........................................................... kronor 5,500: —

men deremot under samma anslag
uppföra, med anledning af ofvannämnda
förändrade organisation af
Svea artilleriregementes fotbatterier,

ett belopp af.......................................... » 4,433: —

då, genom afdrag af skilnaden, ...... kronor 1,067: —

anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet»
komme att från sitt nuvarande belopp, 2,156,416 kronor,
minskas till 2,155,349 kronor;

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs-
samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det
berustade kavalleriet och det berustade infanteriet:

(20.) att detta anslag, som nu utgör 150,000

kronor, förhöjes med.............................................................. »

till 205,000 kronor;

1,744,561: —

22,000: —

7,000: -

55,000: —

Transport kronor 1,828,561: —

14

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 1,828,561: —
att till uppsättande af nödiga reservpersedlar för
rusthållskavalleriet beviljas ett extra anslag för år
1886 å 70,000 kronor;

samt att, hvad beträffar rusthållsinfanteriet, statsverket
från och med år 1886 må öfvertaga den rusthållarne
vid detta infanteri åliggande skyldighet att
anskaffa och underhålla beklädnads-, bevärings- och
remtygspersedlar, under vilkor att till staten under
eganderätt samtidigt öfverlemnas af rusthållarne anskaffade
motsvarande persedlar till det antal och i
det skick, som för godkännande vid generalmönstring
erfordras, och att rusthållarne för besvärets upphörande
erlägga en årlig ersättning af 23 kronor af
hvarje rusthållsnummer, att af Kongl. Maj:t för persedlarnes
anskaffning och underhåll användas;

Underhåll af sängkläder m. m. på mötesplatserna:

[21.] att, till bestridande af kostnaderna ej mindre
för underhållet af samtliga byggnader jemte förekommande
nybyggnader å mötesplatserna, för indelta
arméns, Vermlands fältjägarecorps’ och beväringsmanskapets
behof samt för kompanitrossbodarnes
underhåll, än äfven för underhållet af sängkläder
m. m. å mötesplatserna, förevarande förslagsanslag,
nu 50,000 kronor, måtte under benämning: »byggnader
och sängkläder på mötesplatserna m. m.» med ett till

165,000 kronor förhöjdt belopp såsom reservationsanslag
i riksstaten uppföras; utgörande den föreslagna

förhöjningen således ............................................................... » 115,000: —

Inqvarteringskostnader:

[22.] att detta förslagsanslag, som nu utgör

103,000 kronor, höjes med................................................... » 5,500: —

till 108,500 kronor;

Transport kronor 1,949,061:

15

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 1,949,061: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

[23.] att detta förslagsanslag, till jemnande af
de ordinarie anslagens slutsumma, från 4,207 kronor

höjes med.................................................................................... » 113; —

till 4,320 kronor.

Beträffande öfriga under fjerde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag föreslår Kongl. Maj:t icke någon
förändring.

Summa kronor 1,949,174: —
Härifrån afgår ofvan angifna minskning i anslagen
till Arméförvaltningen kronor 15,400: —

» kommendantsstaten » 3,607: —

» kavalleri-och infanteriregementena
... » 15,000: —

» indelta arméns be fälsaflöning.

........... » 1,800: —

» försvarsverket till

lands i allmänhet » 1,067: — » 36,874: _

hvadan förhöjningen utgör................................................... kronor 1,912,300: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat .................................... » 17,397,200: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till ..................................................... kronor 19,309,500: —

Extra anslag.

Förutom det extra anslag, som här ofvan under ^

punkten 20 blifvit begärdt till uppsättande af reservpersedlar
för rusthållstrupperna, ....................................... kronor 70,000: —

föreslår Kongl. Maj:t vidare, med åberopande af statsrådsprotokollet
för den 12 innevarande Januari, att
Riksdagen må under denna hufvudtitel på extra stat
bevilja till

Transport kronor 70,000: —

16

[24.]

[25.]

[26.]

[27.]

[28.]

[29.]

[30.]

[31.]

[32.]

[33.]

[34.]

[35.]

[36.]

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

fältartillerimateriel............................................ »

positionsartillerimateriel ................................. »

fästningsartillerimateriel ................................. »

infanteriammunitionsvagnar ........................... »

Karlsborgs fästningsbyggnad ........................ »

försvarsarbeten vid Vaxholm-Oscar—Fre driksborg.

........................................................... »

krigsbryggemateriel .......................................... »

fälttelegrafmateriel............................................. »

etablissement för artilleridivisionen i Jemtland
350,000 kronor samt deraf anvisa

att under år 1886 utgå .............................. »

en stallbyggnad å Karlsborg för positions artilleriet.

........................................................... »

byggnader för trängbataljonen 273,000 kronor
samt deraf anvisa att under år 1886

utgå..................................................................... »

reseunderstöd för officerare och intenden turtjenstemän.

.................................................. »

skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande ............... »

70,000: —
600,000: —
50,000: —
100,000: —
60,000: —
200,000: —

28,000: —
30,000: —
24,700: —

125,000: —
15,000: —

100,000: —
9,000: —
80,000: —

tillsammans kronor 1,491,700:

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1885 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1885. 1886.

ordinarie! 17 397,200: - 19,309,500: — således ökning kronor 1,912,300: -anslag |

ext.ra 1 1,318,800:— 1,491,700:— » » » 172,900: —

anslag j ’’_____

smnmakronor 18,716,000: — 20,801,200: — således ökning kronor 2,085,200 —

Kongl. Maj:ts nåd. prof. n:o 1, om statsverket 1885.

17

Femte hufvudtiteln,

innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant ..................................................................................... kronor 5,419,691: —

indelning och dermed jemförlig anvisning:

friheter ............................................................................ » 77,705: —

ersättningar .................................................................... » 24,604: —

_tillsammans kronor 5,522,000: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden den 12 innevarande månad *), föreslå,
beträffande

Officerskorpsens tillökning:

[1.] att, på det Kongl. Maj:t må komma i tillfälle
att i den ordning, som kan finnas lämplig, öka
antalet officerare vid flottan med en flaggman, två kommendörkaptener
af första grad, två kommendörkaptener
af andra grad, nitton kaptener och elfva löjtnanter,
de under anslaget till aflöning för flottans korpser
och stater för permanenta reservstaten anvisade 114,000
kronor må, i den mån dessa medel blifva tillgängliga,
få användas till aflöning åt nämnda antal officerare;

[2.] att detta medgifvande äfven må få afse innevarande
år; samt

[3.] att Riksdagen medgifver, att, derest Kongl.

Maj:t skulle beordra någon del af flottans personal
att tills vidare uteslutande tjenstgöra vid minvapnet,
aflöningen för denna personal må för innevarande
och nästkommande år under pågående minexpeditioner
förhöjas med femtio procent af den nu bestämda
dagaflöningen till sjös, att utgå från anslaget till
flottans öfningar;

*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Femte hufvudtiteln».

Bih. till Riksd. Prat. 1885. l:a Sami. l:a Afd.

3

18

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Aflöning för flottans korpser och stater:

[4.] att, mot det att vakansafgifterna af de på
tioårig vakans stälda båtsmansrusthållsnurmner i Blekinge
län och Södra Möre härad af Kalmar län bland
statsverkets inkomster upptagas, ett anslag å ordinarie
stat under femte hufvudtiteln må uppföras till belopp
af 114,000 kronor med titel »ersättning för vakanta
rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad

af Kalmar län»........................................................................... kronor

[5.] att hvad af detta anslag icke redan på grund
af 1872 års Riksdags beslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans korpser och stater
må för genomförande af den år 1876 beslutade löneregleringen
under år 1886 användas;

[6.] att i öfrigt för denna lönereglerings genomförande
under år 1886 ett extra anslag af 50,000
kronor må å extra stat för samma år anvisas, att gemensamt
med anslaget till aflöning för flottans korpser
och stater redovisas;

[7.] att det protokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 12 innevarande månad bilagda förslag till stat
(Bil. A), upptagande de militära befattningar vid flottan,
hvilkas innehafvare böra åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag,
må af Riksdagen godkännas; och

[8.] att anslaget till aflöning för flottans korpser
och stater, nu utgörande 1,210,284 kronor, må höjas
med det för beredande af inqvarteringsbidrag åt chefen
för minafdelningen i Marinförvaltningen erforderliga
belopp, 900 kronor, eller till 1,211,184 kronor............ »

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekorpserna samt
anskaffande och underhåll af de till båtsmansbeklädnaden
hörande s. k. småpersedlarne m, m.

[9.] att det å, femte hufvudtiteln upptagna reservationsanslag
för anskaffande och underhåll af de till
båtsmansbeklädnaden hörande s. k. småpersedlarne
och kappsäcken äfvensom minskning af vakansafgiften
för rusthållen inom Blekinge län och Södra Möre härad
af Kalmar län, 40,000 kronor, minskadt med den del

114,000

900

Transport kronor 114,900

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:u 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

deraf, som redan inbegripits i anslaget till ersättning
för vakansafgifterna, 11,500 kronor, eller till 28,500
kronor, må sammanföras med det till beklädnad åt
sjömans- och skeppsgossekorpserna anslagna belopp,

259,000 kronor, och detta senare anslag alltså höjas
med 28,500 kronor eller till 287,500 kronor samt
erhålla reservationsanslags natur; .................................... »

[10.] att den besparing, som under år 1886 kan
beredas på anslaget till beklädnad åt sjömans- och
skeppsgossekorpserna, ''må ställas till Kongl. Maj:ts
förfogande till godtgörande af eller afbetalning å den
brist, som å samma anslag förut uppkommit;

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären:

[11.] att de å femte hufvudtiteln för båtsmansindelningen
uppförda friheter må minskas från 77,300
kronor till 75,500 kronor samt att det för båtsmansindelningen
uppförda anslag till ersättningar, nu utgörande
24,600 kronor, må ökas med motsvarande
belopp eller till 26,400 kronor; samt

[12.] att Riksdagen, vid bifall till Kongl. Maj:ts
den 9 innevarande Januari beslutade proposition till
Riksdagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
må under hufvudtiteln flottans personal
med rubrik: »lindring i rustnings- och roteringsbesvären»
uppföra ett förslagsanslag af 162,000 kronor »

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna:

[13.] att det till lots- och fyrinrättningen med
lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag må
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af
titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller till 1,200,000
kronor, och följaktligen anslaget, med inberäkning af
deri ingående friheter och ersättningar, utföras med
1,200,409 kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsätter,
att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande
öfverskott fortfarande må såsom hittills

få användas för de med anslaget afsedda ändamål;__

Transport kronor

19

114,900: —

28,500: —

162,000: —

305,400: —

20

Kongl. Majits nåd. prop. n:o 1. om statsverket 1885.

Transport kronor 305,400: —
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.:

[14.] att det härtill i nuvarande riksstat anvisade
anslag, 47,612 kronor, må till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma nedsättas med 400 kronor till
47,212 kronor.

I afseende å öfriga under femte hufvudtiteln i
riksstaten uppförda anslag har Ivongl. Maj:t icke att
föreslå någon förändring; dock att den numera mindre
riktiga titeln »för sjömätningar och sjökartekontorets
verksamhet» må utbytas mot titeln: »sjökarteverkeP~>
och i öfrigt titlarne under diverse anslag upptagas
så, som de i den protokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 12 innevarande månad bifogade förslagsstat (Bil.
B) förekomma.

Från här ofvan föreslagna nya anslag och förhöjning
i anslag bör afräknas:

dels det af sistlidne års Riksdag
beviljade anslag å 40,000 kronor
till anskaffning och underhåll
af de s. k. småpersedlarne m. m.,
hvaraf 11,500 kronor ingå i anslaget
till ersättning för vakansafgifterna''^och
28,500 kronor i beklädnadsanslaget,
.......................................... kronor 40,000: —-

dels ock det belopp, hvarmed
expensmedelsanslaget blifvit nedsatt,
eller ............................................. » 40O: — »

då tillökningen utgör................................... [ kronor

Lägges härtill femte hufvudtitelns slutsumma
enligt gällande riksstat............................................................ ,,

så komma femte hufvudtitelns ordinarie anslag
enligt Kongl. Maj:ts förslag att uppgå till..................... kronor

40:400:

265,000:

5,522,000:

5,787,000:

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1885.

21

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag för genomförande under år 1886

af löneregleringen för flottan ............................................. kronor 50,000: —

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att
bevilja till:

[15.] fullbordande af pansarbåten Svea.................. » 1,218,000: —

[16.] anskaffning af en första klassens minbåt...... » 190,600: —

[17.] » af två andra klassens minbåtar » 174,000: —

[18.] » af artilleriutredningar m. m...... » 190,000: —

[19.] minetablissement i Karlskrona ........................ » 90,200: —

[20.] elektrisk lysapparat derstädes........................... » 16,200: —

[21.] mintillverkningspersonalens aflöning............... » 19,885: 25

[22.] anskaffning af minor och minväsendets utveckling
.......... » 85,111: 75

[23.] anskaffning af 3 st. 32 cm. kanoner för

Kungsholms fästning ....................................... » 180,000: —

[24.] förändring af destilleringsapparat derstädes » 3,800: —

[25.] fullbordande af jernvägsförbindelsen mellan
flottans varf i Karlskrona och Karlskrona

—Vexiö jernväg ............................................... » 142,878: —

[26.] ny ångspruta för Karlskrona station ............ » 19,500: —

[27.] ersättning af sjöskador å två flottans fartyg » 19,825: —

tillsammans kronor 2,400,000: —

Fn jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1885 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1885. 1886.

ordinarie anslag 5,522,000: — 5,787,000: — således ökning kronor 265,000: —
extra » 1,965,000: — 2,400,000: — » » » 435,000: —

summa kronor 7,487,000: — 8,187,000: — således ökning kronor 700,000: —

Då likväl bland Ökningen på ordinarie anslagen ingå dels 162,000 kronor för lindring i rustnings-
och roteringsbesvären, hvilket belopp ej tillgodokommer sjöförsvaret, dels 102,500 kronor af
anslaget till ersättning för vakansafgifterna, Indika redan förut ingått till femte hufvudtiteln, eller
tillhopa 264,500 kronor, utgör den verkliga tillökningen allenast:

på ordinarie anslagen ................................................ kronor 500: —

på extra » ................................................ » 435,000: —

eller tillhopa kronor 435,500: —

22

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Sjette hufvudtiteln,

innefattande anslagen till civildepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant......................................................................................... kronor 4,566,255: —

indelning och dervid jemförlig anvisning, på förslag:

friheter....................................................................... » 10,582: —

ersättningar........................................................................ » 24,445: —

tillsammans kronor 4,601,282: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda
statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 12 innevarande månad*), föreslå,
beträffande

Kommerskollegium:

A. Kommerskollegium och patentbyrån:

[1.] att Riksdagen må dels, på det Kongl. Maj:t
må komma i tillfälle tilldela Kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjensteman,
med undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring
under år 1886 till samma belopp, som för
innevarande år beviljats, på extra stat för år 1886
anvisa 8,540 kronor,

dels medgifva, att intill slutet af år 1886, i den
mån sådant är erforderligt för bestridande af göromålen
inom Kollegiet eller för beredande åt bemälde
embets- och tjensteman af samma aflöningsförmåner,
som andre med dem likstälde tjensteman åtnjuta,
af Eders Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras
de aflöningsbelopp, som äro i Kommerskollegiets stat
anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst, än äfven
för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar
inom Kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan
ega rum eller förändring eljest vidtagas;

[2.] dels ock ytterligare medgifva, att de under
år 1886 inflytande afgifter för patent och för regi -

*) Se bil. till statsverkspropositionen »Sjette hufvudtiteln».

23

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

strering af varumärken må användas till bestridande
af de utgifter, hvilka betingas af en tillämpning
under samma år af förordningen angående patent och
lagen om skydd för varumärken,;

B. Bergsstaten:

[3.] att Riksdagen må dels på extra stat för år
1886 anvisa såsom tillfälligt lönetillägg för tre tjensteman
vid Sala silfververk tjugo procent å de till dem
utgående löner eller tillsammans 500 kronor,

dels ock, med de i statsrådsprotokollet föreslagna
vilkor och förbehåll i afseende å lönereglering för
bergmästarne, godkänna det i samma protokoll intagna
förslag till ny stat för dem; samt till följd häraf
medgifva, att det under sjette hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag »Kommerskollegium», deri anslaget

till bergsstaten ingår, höjes med ...................................... kronor

eller från 76,400 kronor till 84,500 kronor;

Landtmäteristaten:

[4.] att, under förutsättning att Riksdagen bifaller
hvad beträffande rikets allmänna kartverk kommer
att föreslås, från anslaget till landtmäteristaten
uteslutas 23 andre landtmätarelöner, hvilka uppgå till
sainmanlagdt 20,700 kronor, samt att följaktligen anslagets
slutsumma nedsättes från 108,800 kronor till
88,100 kronor;

Rikets allmänna kartverk:

[5.] att Riksdagen må dels godkänna hvad uti
punkterna 8—10 i statsrådsprotokollet under detta
anslag ifrågasatts beträffande afiöningsförmåner för
kartverkspersonalen;

dels medgifva, att det för rikets ekonomiska kartverk
å ordinarie stat anvisade anslag å 6,000 kronor
må från och med år 1886 utgå till rikets allmänna
kartverk och följaktligen anslagets titel i öfverensstämmelse
dermed ändras;

8,100: —

Transport kronor 8,100:

24

Kong!,. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

dels ock, utöfver nämnda anslag, å sjette hufvudtiteln
på extra stat för år 1886 anvisa till fortsatt
bearbetande af rikets allmänna kartverk 184,000 kronor;

ÖtVerståthållareembetet:

[6.] att till aflöning åt exekutionsbetjeningen i
Stockholm må från och med år 1886 å sjette hufvudtitelns
ordinarie anslag till öfverståthållareembetet
uppföras ett belopp, motsvarande det nu å extra

stat för samma ändamål anvisade, eller........................... »

kommande, i händelse af bifall härtill, ordinarie
anslaget till Öfverståthållareembetet att höjas från dess
nuvarande belopp, 75,222 kronor, till 87,422 kronor;

Landsstaterna i länen:

[7.] att, på det Frosta härads östra och Svartlösa
härads länsmansdistrikt må kunna delas hvardera
i två länsmansdistrikt, aflöningsbelopp, som blifva
tillgängliga i följd af anbefalda regleringar af länsmansdistrikten
inom Gotlands och Vestmanlands län,
må användas för inrättande af en länsmanstjenst
inom Malmöhus län och en dylik tjenst inom Stockholms
län;

[8.] att penningeanslaget under »landsstaterna i
länen» må höjas med det belopp, hvartill en indragen
löningsjords och tre indragna landsstatsboställens afkastning
är i stat beräknad, eller .................................... »

kommande, derest hvad sålunda föreslagits blifver
bifallet, anslaget till »landsstaterna i länen (deraf

95.000 kronor reservationsanslag)» att höjas från
2,638,019 kronor till 2,641,179 kronor;

Tåg- och vattenbyggnadsstaten:

[9.] att det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten»
uppförda reservationsanslag »till undersökningar
och expenser för allmänna arbeten» må
från och med år 1886 höjas från 40,000 kronor till

50.000 kronor och således med .......................................... »

8,100: —

12,200: —

3,160: —

10,000: —

Transport kronor 33,460:

25

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

kommande anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten,
i händelse af bifall till hvad nu blifvit föreslaget,
att ökas från 106,400 kronor till 116,400
kronor;

Skiften och afvittringar:

[10.j att Riksdagen må dels för år 1886 bevilja
förhöjning i årsarfvodet med 400 kronor till hvarje
storskifteslandtmätare i Kopparbergs län, som icke
kommer att åtnjuta arfvode efter taxa, samt i styresmannens
för storskiftesverket årsarfvode likaledes med
400 kronor; dels medgifva, att de belopp, hvarmed
inkomsterna af tjensten under år 1886 för afvittringslandtmätare
i Vesterbottens och Norrbottens län och
de storskifteslandtmätare i Kopparbergs län, hvilka
åtnjuta arfvode efter taxa, kunna komma att understiga
2,500 kronor för dem, som tillhöra första lönegraden,
och 3,000 kronor för dem, som på grund af
ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse
tjensteman godtgöras af anslagen till storskiftes- och
afvittringsverken; dels för år 1886 åt föredragandena
af afvittringsärendena i Vesterbottens och Norrbottens
län samt till skrifbiträde åt dem bevilja en tillökning
af 400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna
belopp, dels ock bevilja tillfällig förhöjning i styresmannens
för afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode
för år 1886 med 200 kronor;

[11. ] att, till bestridande af kostnaderna för storskiftes-
och afvittringsverken under år 1886, för samma
år, utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor, på extra
stat anvisas 187,000 kronor;

[12.] att anslaget till skiften och afvittringar
frånskiljes de under sjette hufvudtitelns underafdelning
»jordbruket, handeln och näringarna» uppförda
anslag samt, med bibehållande af egenskapen af reservationsanslag,
nedflyttas till samma hufvudtitels underafdelning
»diverse anslag» och der upptages främst
bland de under samma afdelning förekommande

anslag; ___

Transport kronor

Bill. till Rissel. Prot. 1885. Va Sami. Va Afd. „

33,460: —

33,460: —
4

26

jKoric/l. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

Undervisningsanstalter för jordbruk och
landtmannanäringar:

[13.] att Riksdagen må såsom understöd till uppehållande
af eu mejeriskola inom Jemtlands län bevilja
ett årligt anslag af....................................................... »

och i följd deraf höja det ordinarie anslaget till
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
med motsvarande belopp eller från 172,400
kronor till 175,400 kr.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar
:

[14.] att Riksdagen må på ordinarie stat bevilja
till aflöning åt en föreståndare för den växtfysiologiska
anstalten vid landtbruksakademiens experimentalfält
ett årligt belopp af ................................................. »

samt medgifva, att föreståndarens lön, efter innehafvarens
af beställningen väl vitsordade tjenstgöring
under en tid af fem år, räknad från och med året
näst efter det, då han blifvit antagen, må höjas med
500 kronor och efter ytterligare fem års enahanda
tjenstgöring ånyo höjas med 500 kronor, att utgå
från sjette hufvudtitelns anslag till ålderstillägg;

kommande anslaget till befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar, i händelse Riksdagen
bifaller hvad sålunda föreslagits, att höjas från
41,450 kronor till 45,450 kronor;

Hästafvelns förbättrande:

[15.] att af det a anslaget i kolumnen »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter»
uppförda belopp, 2,300 kronor, må uteslutas 1,230 kronor
och till följd deraf anslagets slutsumma minskas
från 95,850 kronor till 94,620 kronor;

[16.] att anslaget till hästafvelns förbättrande frånskiljes
de under sjette hufvudtitelns underafdelning

Transport kronor

33,460

3,000

4,000

40,460:

27

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 40,460: —
»jordbruket, handeln och näringarna» uppförda anslag
samt, med bibehållande af egenskapen af reservationsanslag,
nedflyttas till samma hufvudtitels underafdelning
»diverse anslag» och der upptages närmast efter
anslaget till »jordförluster genom kanal- och väganläggningar»; Fiskerinäringens

understöd:

[17.] att Riksdagen må medgifva, att fiskeriintendenten
Rudolf Lundberg må ega att från och med
innevarande år uppbära första ålderstillägget till den
med hans befattning förenade lön, eller 500 kronor;

Sala bergslag:

. [18.] att det å detta anslag i kolumnen »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag: friheter»
uppförda belopp, 62 kronor, uteslutes och anslagets
slutsumma således minskas från 6,382 kronor till
6,320 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.:

[19.] att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
detta anslag höjes från 118,874 kronor till

119,153 kronor eller med..................................................... »_279: —

summa ökning kronor 40,739: —

Beträffande öfriga under sjette hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl. Maj:t,
icke att föreslå någon förändring.

Om till förestående ökning lägges de ordinarie
anslagens nuvarande slutsumma, kronor 4,601,282: —
efter afdrag af de föreslagna
minskningarne å anslagen till
landtnläteristaten, hästafvelns
förbättrande och Sala bergslag,

tillsammans..................................... »__21,992: —

således .........................................................................................._ ” 4,579,290: —

komma sjette hufvudtitelns ordinarie anslag att uppgå

till............................................................................................ kronor 4,620,029: —

28

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Extra anslag.

Förutom ofvan begärda extra anslag, nemligen:

under punkten 1, till tillfällig löneförbättring för Kom merskollegium.

......................................... kronor

» » 3, till tillfälligt lönetillägg för de tre

tjenstemännen vid Sala silfververk »

» » 5, till fortsatt bearbetande af rikets

allmänna kartverk................................. »

» » 11, till fullföljande af storskiftes- och

afvittringsarbetena................................. »

vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att bevilja
till:

[20.] ett skyndsammare bearbetande af aflönings och

pensionsstatistiken........................................................... »

[21.] fortsatt utgifvande af »polisunderrättelser» »
[22.] anslag till två fögderitjenster inom Jemt lands

län............................................................................ »

[23.] aflöning m. in. åt särskild polisstyrka på

landet..........................................................................................

[24.] anordnande af tillsynen öfver statens jern vägsbyggnader

........................................................................... »

[25.] arfvode åt en extra byråingeniör hos Väg och

Vattenbyggnadsstyrelsen................................................ »

[26.] anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut »
[27.] bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna
landtbruksinöten .................:...................................... »

[28.] prisbelöningar vid allmänna landtbruksinöten

för husdjur, redskap, maskiner m. m............................... »

[29.] bidrag till underhåll af sju kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnes behof.............. »

[30.] de geologiska undersökningarne ..................... »

[31.] anställande af en andre undervisare i husslöjd
och en elev ..................................................................... »

[32.] befrämjande af husslöjden................................. »

Transport kronor

8,540: —
500: —
184,000: —
187,000: —

5,000: —
10,000: —

6,800: —

50,000: —

20,000: —

3,000: —

10,000: —

5,000: —

10,000: —

21,000: —
86,000: —

3,500: —
10,000: —

620,430: —

i

29

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1 ■ om statsverket 1885.

Transport kronor

[33.] bidrag till upprätthållande af väfskolan i
Borås och till aflönande af en andre lärare vid samma

skola ............................................................................................. »

[34.] bergsskolorna i Filipstad och Falun............... »

[35.] anordnande af en allmän skandinavisk industriutställning
i Stockholm under år 1886 ............... »

[36.] ersättning för åtskilliga utaf Statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter ............................................. »

[37.] bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre

goda vägar ................................................................................ »

[38.] understödjande af brobyggnader och mindre
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder »
[39.] understödjande medelst anslag utan återbetalningsskyldighet
af torrläggning utaf sådana vattensjuka
marker, som utan att kunna med fördel odlas
sprida frostskador öfver oingifvande nejd.............. »

Vidare anmärkes här:

[40.] att enligt 1881 års riksdagsbeslut blifvit för
år 1886 anvisade till understödjande medelst lån af
enskilda jernvägsanläggningar 1,000,000 kronor, och
[41.] att till odlingslånefonden skola under år
1886 af Riksgäldskontoret, i mån af behof, öfverlemnas
medel till så stort belopp, som jemte de till fonden
ingående annuiteter å äldre odlingslån kan erfordras
till fyllande af högst 1,000,000 kronor.

Ytterligare föreslår Kongl. Maj:t Riksdagen
[42.] att till utgående under år 1886 anvisa
dels å riksstatens sjette hufvudtitel:
till utförande af nya byggnader och anläggningar
samt till inköp af inventarier vid statens jernvägstrafik »
dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne:
till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar 550,000 kronor;

[43.] att på extra stat för år 1886 bevilja för
anläggning af ett jernvägsspår från Stockholms östra

Transport kronor

620,340: —

4,800: —
14,000: —

250,000: —

3,831: —

''500,000: —
100,000: —

100,000: —

300,000: —

1,892,971: —

30

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 1,892,971: —
station å Stockholm—Rimbobanan till Albano station

å Värtabanan ett belopp af ........ ................................... » 50,000: —

[44.] och att till fortsättning af arbetena å stambanan
mellan Bräcke och Sollefteå för år 1886 anvisa
ett anslag af 2,000,000 kronor *).

Slutligen erinras, att Riksdagen

[45.] dels år 1883 till jernvägsanläggningen mellan
Kihlafors och Stugsundet för år 1886 anvisat 247,000
kronor,

[46.] dels år 1884 till inköp och ombyggnad af
jernvägen mellan Sundsvall och Torpshammar likaledes
för år 1886 anvisat 2,154,000 kronor.

tillsammans kronor 1,942,971: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1885 års
riksstat upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:

1885: 1886:

ordinarie anslag 4,601,282
extra » 1,698,718

— 4,620,029

— 1,942,971

— således ökning kronor 18,747: —

— » » » 244,253: —

summa kronor 6,300,000

— 6,563,000

— således ökning kronor 263,000: —

Sjunde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till finansdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken tinnes i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant ...................................................................................... kronor 13,688,820: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter......................................................................... » 8,460: —

ersättningar..................................................................... » 2,720: —

tillsammans kronor 13,700,000: —

vill Kongl. Maj:t i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver finansärenden den 19 December 1884**) och den 12
innevarande månad ***) föreslå, beträffande

*) Se vidare här nedan »Statsverkspropositionen» pag. 52.

**) Se vidare bil. till statsverkspropositionen: »Inkomstberäkningen» pag. o.

***) Se vidare bil. till statsverkspropositionen: »Sjunde hufvudtiteln».

Kong!. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1885.

Statskontoret:

[1.] att å Statskontorets stat för eu tjensteman
i andra lönegraden, hvilken med hänsyn till åligganden
och tjensteställning inom riksbokslutsbyrån bör
benämnas förste revisor, uppföres lön 3,000 kronor
och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor samt denne
tjensteman tilldelas rätt till ålderstillägg efter vissa
år i likhet med öfrige tjensteman i samma lönegrad,
att anslaget till vikariat, renskrifning, flitpenningar
och tillfälliga biträden höjes med 2,000 kronor
eller från 17,200 kronor till 19,200 kronor, och

att således anslaget till Statskontoret höjes med kronor
eller från 93,800 kronor till 100,300 kronor;

Postverket:

[2.J att Riksdagen, dels med beviljande af årliga
pensioner för befälhafvaren å postångfartyget Sofia,
kaptenen Gustaf Adolf Höggren och matrosen å samma
fartyg Johan Fredrik Nilsson till belopp för den förre
af 4,000 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, hvarunder han erhåller entledigande från
sin omförmälda befälhafvarebefattning, och för den
senare af 400 kronor, att uppbäras från och med år
1886, dels ock med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet
för den 12 Januari tillstyrkta ändringar
i postverkets stater, må för år 1886 bestämma
postverkets anslag, förslagsvis beräknadt, till 5,696,000
kronor, att utgå dels direkt af postverkets uppbörd
för året, dels, i den mån denna icke blir för ändamålet
tillräcklig, af postverkets reserverade, hos Statskontoret
innestående medel, hvarigenom summan af
postverkets utgiftsstater, som nu utgör 5,513,000 kronor,
skulle ökas med........................................................................ »

Telegrafverket:

[3.] att Riksdagen dels såsom reservationsanslag,
att af telegrafmedlen direkte utgå, för år 1886 åt

Transport kronor

6,500

183,000

189,500

32

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1885. ’

Transport kronor
telegrafverket anvisar enahanda belopp, 1,330,000
kronor, hvartill inkomsterna af berörda medel blifvit
beräknade, dels. ock antager de af Kongl. Maj:t för år
1885 faststälda utgiftsstater för verket såsom gällande
äfven för år 1886, med rätt för Kongl. Maj:t att ej
mindre deri göra de jemkningar, som kunna finnas af
behofvet påkallade, än äfven för telegrafverkets tidsenliga
utveckling och förbättring använda det öfverskott,
som kan å inkomsterna uppstå;

Tullverket:

[4.j att Riksdagen, med godkännande af ej mindre
hvad som enligt statsrådsprotokollet för den 12 innevarande
månad föreslagits beträffande ålderstillägg åt
vissa vid kustbevakningen anstälda personer, än äfven
de enligt samma protokoll förordade ändringar i öfvergångsaflönings-,
indragnings- och omkostnadsstaterna,
bestämmer anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,468,000 kronor,
att såsom förslagsanslag utgå direkte af tullmedlen,
hvarvid uppkommer eu minskning, i anslagets nuvarande
belopp af 4,500 kronor;

att Riksdagen må förklara öfveruppsyningsman,
som befordras till tjensteman i första ålderstilläggsgraden,
berättigad att, såvida ålderstillägget vid den
nya tjensten ej är högre än vid den förut innehafda
öfveruppsyningsmannabefattningen, i fråga om åtnjutande
af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han
innehaft nämnda befattning;

Skogsväsendet:

[5.] att Riksdagen må, med uteslutande ur staten
af det nu uppförda anslaget till inrättande af flottleder
i Norrbottens län, 23,000 kronor,

dels godkänna den af Domänstyrelsen föreslagna,
i statsrådsprotokollet för den 12 Januari omförmälda
stat för Ombergs skogsskola samt för tillämpning af

Transport kronor

189,500

189,500

33

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

densamma under år 1886 höja anslaget till statens
skogsskolor med 850 kronor eller till 23,650 kronor,

dels medgifva, att af anslaget till kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet må från och med år 1886 till lektorn i
naturvetenskap vid skogsinstitutet August Emil Holmgren,
så länge han bestrider denna befattning, årligen
anvisas en personel löneförbättring af 1,000 kronor,

dels ock höja sistnämnda anslag med 150 kronor
till 214,050 kronor,

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla
denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten kronor 404,400: —

» statens skogsskolor.
............. » 23,650: — kronor 428,050: —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet kronor 21,300: —

» enskilda skogs undervisningen

» 8,600: —

» kronoskogarnes
förvaltning och
befrämjande af
skogsväsendet i

allmänhet ......... » 214^050:— » 243,950: —

summa kronor 672,000: —

hvarigenom det nu utgående anslaget skulle minskas
med 22,000 kronor;

Lyshållning med flera utgifter för kronans publika
hus i Stockholm:

[6.] att förslagsanslaget härtill må höjas till 30,000

kronor med................................................................................ ”

Transport kronor

Bill. till Riksd. Prot. 1885. l:a Sami. l:a Afd.

189,500: —

12,000: —
201,500: —

34

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 201,500: —

Städers friheter:

[7.] att af det i riksstaten å denna anslagstitel
under kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning:
friheter» uppförda belopp, 8,460 kronor, må
uteslutas 5,940 kronor och återstående 2,520 kronor
bibehållas, med iakttagande att kolumnens benämning
rättas till »friheter och kyrkotionde», hvarigenom anslagets
slutsumma minskas till 26,790 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved in. in.:

[8.] att detta förslagsanslag inå nedsättas från
36,870 kronor till 36,810 kronor eller med 60 kronor.

Beträffande öfriga under sjunde hufvudtiteln i
riksstaten uppförda ordinarie anslag föreslår Kongl.

Maj:t icke någon förändring.

Summa kronor 201,500: —

Härifrån afgår ofvan angifva minskning i anslagen
:

till tullverket ...................................... kronor 4,500: —

» skogsväsendet .............................. » 22,000: —

» städers friheter ........................... » 5,940: —

» skrifmaterialier och expenser,

ved m. m.................................. » 60: » 32,500: —

hvadan förhöjningen utgör.................................................. kronor 169,000: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie

anslag enligt nu gällande riksstat....................................... » 13,700,000: —

skulle denna hufvudtitels ordinarie anslag enligt Kongl.

Maj:ts förslag uppgå till....................................................... kronor 13,869,000: —

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

35

Extra anslag.

Kongl. Maj:t föreslår vidare, med åberopande af ofvan nämnda protokoll
öfver finansärenden den 12 innevarande Januari, att under denna
hufvudtitel må å extra stat beviljas till:

[9.] genomförande af Statskontorets nya organisation
...................................................................................... kronor

[10.] ersättning för af Statskontoret gjorda förskotter
.......................................................................................... ”

[11.] genomförande afOfverintendentsembetets nya

organisation................................................................................ »

[12.] ^landsättande af taket å Kalmar slott och
verkställande i sammanhang dermed af vissa förändringar
i afseende å slottstornen, en femtedel af det

beviljade anslaget, 80,000 kronor, med........................... »

[13.] vidtagande af åtgärder till skydd mot eldfara
för tekniska skolans hus i Stockholm .................. »

[14.] aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna......... »

[15.] resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag.
...................................................................................

[16.] äfvensom för de Kongl. teatrarne anvisas ett

kreditiv af högst .................................................................... ”

att under spelåret 1885—1886 användas under de
vid 1884 års riksdag bestämda vilkor för disposition
af det då anvisade kreditivet. ___________

» tillsammans kronor

7,820: —
75,798: —
1,000: —

16,000: —
88,000: —
45,000: —
21,382: —
15,000: —

270,000: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1885 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på
följande sätt:

1885. 188(J.

ordinarie anslag 13,700,000: — 13,869,000: — således ökning kronor 169,000: —
extra » 409,000:— 270,000: —_» minskning » 139,000: —

summa kronor 14,109,000: — 14,139,000: — således ökning kronor 30,000: --

36

Kong! Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1885.

Åttonde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

I afseende å regleringen af denna hufvudtitel, under hvilken finnes i
nu gällande riksstat till årliga eller ständiga utgifter anvisadt:

kontant.......................................................................................... kronor 9,040,752: —

indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag:

friheter och kyrkotionde ............................................. » 501,805: —

ersättningar........................................................................ » 718,491: —

tillsammans kronor 10,261,048: —

vill Kongl. Maj:t, i enlighet med de beslut, som innefattas uti bilagda statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden för den 12 innevarande månad*),
föreslå, beträffande:

Kleresistaten:

[1.] att i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
må, i stället för det i nu gällande riksstat der upptagna
belopp, 148,600 kronor, uppföras allenast 18,000
kronor;

Universiteten:

[2.] att i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
må, i stället för det i nuvarande riksstat der upptagna
belopp, 109,600 kronor, uppföras 35,820 kronor,

[3.] att såsom ersättning för indelt ränta och
kronotionde det fasta anslaget för universiteten höjes
med 93,500 kronor, hvaraf 39,991 kronor 85 öre för
universitetet i Upsala och 53,508 kronor 15 öre för
universitetet i Lund,

och att i stället det under »indelning och dermed
jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda
förslagsanslag af 101,400 kronor nedsättes till

1,800 kronor, motsvarande ersättning för spanmålsindelning,
tillkommande ProfessorSkytteanus; tillföljd

*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Åttonde hufvudtiteln.»

37

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

hvaraf anslaget till universiteten minskas med 6,100
kronor,

[4.] att under det i statsrådsprotokollet omförmälda
vilkor må, till höjande af aflöningen för hvardera
af laboratorerne i®experimentel fysiologi och
medicinsk fysik samt i experimentel patologi och patologisk
anatomi vid universitetet i Upsala till 4,500
kronor, hvaraf 1,500 kronor skola utgöra tjenstgöringspenningar,
beviljas å ordinarie stat 1,500 kronor
för hvardera befattningen eller tillhopa................. kronor

[5.J att till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser
vid universitetsbiblioteket i Lund, enligt de bestämmelser,
Kongl. Maj:t kan finna nödigt meddela,
må på ordinarie stat för Lunds universitet beviljas

ett anslag af .............................................................................. »

[6.] att förhöjning i årsanslaget till underhåll
och reparationer af Lunds universitets byggnader må
beviljas med .............................................................................. »

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[7.] att till lön åt eu vaktmästare vid institutets
histologiska institution må uppföras ett årligt anslag
af......................................................................................... »

Allmänna läroverken:

[8.] att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
i nuvarande riksstat upptagna belopp, 7,320 kronor,
må uteslutas;

Högre lärarinneseminariet:

[9.] att för lärares uppflyttning i högre lönegrad,
enligt gällande grunder, anslaget må höjas med ......... »

Pedagogier och folkskolor:

[10.] att i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
må, i stället för det i nuvarande riksstat der upptagna
belopp, 5,350 kronor, uppföras 1,010 kronor;

Transport kronor

3,000: —

1,500: —
6,000: —

750: —

1,000: —

12,250: —

38

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

Folkundervisningen:

[11.] att för lärares vid folkskolelärareseminarierna
uppflyttning i högre lönegrad, enligt gällande grunter,
anslaget till samma seminarier må ökas med ............... »

[12.] att det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och
småskolor å 2,450,000 kronor må höjas med............... »

'' Vetenskapsakademien:

L13.] att till underhåll af den zoologiska statio -

nen vid Kristineberg i Göteborgs och Bohus län samt
för främjande af de vetenskapliga arbetena vid densamma
må på ordinarie stat uppföras ett belopp af »
[14.] att för beredande af ökadt arfvode åt amanuensen
vid meteorologiska centralanstalten anslaget
till anstalten må höjas med ............................................... »

Fattigvården i Stockholm och landsorten:

[15.] att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde))
i nuvarande riksstat upptagna belopp, 20 kronor,
må uteslutas;

Lasaretts underhåll:

[16.] att i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
må, i stället för det i gällande riksstat der upptagna
belopp, 12,615 kronor, uppföras 4,360 kronor:

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn:

[17.] att till utbildande af lärare- och vårdarepersonal
för sinnesslöa barn samt till understöd åt
uppfostringsanstalter för dylika barn, under vissa i
statsrådsprotokollet angifna vilkor, må på ordinarie
stat uppföras ett förslagsanslag af.................................... »

12,250: —

4.900: —
430,000: —

/

2,000: —

1.000: —

25,000: —

Transport kronor 475,150:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

39

Transport kronor 475,150: —

Kyrkors underhåll:

[18.] att i kolumnen »friheter och kyi’kotionde»
må, i stället för det i nuvarande riksstat der upptagna
belopp, 217,600 kronor, uppföras 193,300 kronor;

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in.

[19.] att detta förslagsanslag må höjas med.........

))

276: —

summa

kronor

475,426: —

Beträffande öfriga under åttonde hufvudtiteln
i riksstaten uppförda ordinarie anslag har Kongl.
Maj:t icke att föreslå någon förändring.

Om från de sålunda föreslagna tillökningarne af-dragas de minskningar, som föreslagits å en del an-slag, med tillhopa .................................................................

))

254,715: —

skulle förhöjningen utgöra............................................

kronor

220,711: —

Lägges härtill summan af hufvudtitelns ordinarie
anslag enligt nu gällande riksstat......................................

))

10,261,048: —

skulle åttonde hufvudtitelns ordinarie anslag enligt
Kongl. Maj:ts förslag uppgå till..........................................

kronor

10,481,759: —

Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga
under åttonde hufvudtiteln, vill Kongl. Maj:t, på sätt
ofvan omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden
vidare innehåller, föreslå Riksdagen att på extra stat
bevilja, i afseende å

Riksarkivet:

[20.] till fortsatt utgifvande i tryck af sådana
skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets
historia, ....................................................................... kronor__3,000: —

Transport kronor 3,000: —

40

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

[21.] till uppförande af eu tillbyggnad åt Riksarkivet
å dess nuvarande tomt och en mindre del af
Riksgäldskontorets tomt, på sätt statsrådsprotokollet
innehåller, 575,000 kronor, hvaraf skulle för år 1886
anvisas......................................................................................... »

Nationalmuseum:

[22.] till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriela samlingar ..........................................

Derjemte vill Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att
medgifva, att till vård, underhåll och tillökning af
nämnda samlingar må användas 3,000 kronor af det
för innevarande år åt svenska slöjdföreningens museum
anvisade anslag.

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, i enlighet med omförmälda
protokoll öfver ecklesiastikärenden, att på
extra stat må anvisas i afseende å

Lifrustkammaren:

[23.] för tillsyn, underhåll och vård af samlingarne
m. in., såsom i statsrådsprotokollet finnes angifvet,
.........................................................................................

Domkapitlens expeditioner:

[24.] för tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen
vid dessa expeditioner ...............................................

Universiteten:

[25.] till det språkliga seminariet vid universitetet
i Upsala .......................................................................... »

[26.] till det språkliga seminariet vid universitetet
i Lund .............................................................................. »

[27.] till det matematiska seminariet vid universitetet
i Upsala ..................................... ((

Transport kronor

3,000: —

100,000: —

4,000: —

5,800: —

* 3,716: —

3,000: —

2,950: —

1,500: —
123,966: —

41

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

[28.] till det matematiska seminariet vid universitetet
i Lund ........................................ »

[29.] till ändringar och reparationer af vissa
byggnader för universitetet i Upsala 86,000 kronor,

deraf att utgå under år 1886 ............................................. »

[30.] till ny byggnad för patologisk- anatomiska
institutionen i Lund ...................................................... »

[31.] till inredning af sistnämnda byggnad samt
anskaffande af vetenskaplig materiel för institutionen »
[32.] till offentliggörande i tryck af vissa på astronomiska
observatoriet i Lund utförda zon-observationer.
........................................................................................... »

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

[33.] till arfvode åt eu amanuens vid institutets
gynekologiska klinik .....................................................

Allmänna läroverken:

[34.] till löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk,
efter samma grunder som för innevarande år, »

[35.] till resestipendier åt lärare i främmande
lefvande språk .......................................................................... »

[36.] till arfvoden åt extra lärare........................... «

Högre lärarinneseminariet:

[37.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid detta läroverk, efter samma grunder som för
innevarande år, ..................................................................... »

Pedagogierna:

[38.] till löneförbättring åt lärare vid de enoch
två-klassiga pedagogierna.................. »

Transport kronor

Bih. till Rilcsd. Prof. 1885. l:a Sami. l:a Afd.

123,966: —
1,000: —

18,000: —
31,000: —
10,000: —

3,000: —

900: —

336,975: —

6,000: —
40,000: —

4,000: —

8,750: —

583,591: —
6

42

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor

Folkundervisningen:

[39.] till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden
åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter

samma grunder som för innevarande år,........................

[40.] till byggnad för folkskolelärarinneseminariet,
i Umeå 79,000 kronor, deraf att utgå under år

1886 ..........................................................................................

[41.] till understöd åt mindre bemedlade lärjungar
vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af
statsmedel,..................................................................................

1 De tekniska läroverken:

[42.] till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor <>

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

[43.] för , tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare
............................................................................................. »

[44.] till arfvode för granskning af hospitalens
räkenskaper ................................................................................. »

[45.] till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar, hvarest tandläkareelever jemväl
erhålla undervisning, ...................................................... »

Yeterinärundervisningen:

[46.] till veterinärinrättningen i Skara, med godkännande
af det i statsrådsprotokollet angifna förslag
till veterinärinrättningens ombildning,............................ »

Vetenskapsakademien:

[47.] till aflönande af räknebiträden för numerisk
tillämpning af en utaf professoren J. A. H. Gyldén
utarbetad teori för hirnlakropparnes rörelser ............... »

Transport kronor

583,591: —

33,300: —
40,000: —
15,000: —

25,000: —

25,000: —
1,200: —

4,000: —

12,900: —

3,000: —
742,991: —

43

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 742,991:

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

[48.] till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden
vid ordnandet och vården af de under akademiens
inseende stälda samlingar samt till aflöning
åt vaktbetjening....................................kronor 4,000:

till undersökning och beskrifning
af fäderneslandets fornlemningarin. in. » 3,200: —

till utgifvande af planschverk
öfver fornsaker och andra märkvärdiga
föremål i statens historiska museum
in. in.............................................. * 2,000: » 9,200:

[49.] till arbeten för bevarande af vissa kyrkoruiner
i Visby ............ ” 10,000:

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

[50.] till uppehållande af blindinstitutets verksamhet
........................................................................................ 8 21,000:

[51.] till tryckning af blindskrifter ...................... ® 2,500:

[52.] till understöd åt blindlärareelever ............... » 1,200:

[53.] till en blindskola i Vexiö ..........,................... 8 11,000:

[54.] till en handtverksskola i Kristinehamn för
blinda .....................................................................................■— 8 7,000:

I afseende å institutet för blinda vill Kongl. Maj:t
härjemte, i enlighet med statsrådsprotokollet, föreslå:

[55.] dels att Riksdagen må medgifva, att kronolägenheten
Tomteboda må från den 14 Mars 1886
till nämnda institut upplåtas,

och dels att för uppförande derstädes af nya
byggnader för institutet må anslås en summa af
415,600 kronor, hvaraf att utgå under år 1886 ......... » 100,000:

Vidare föreslår Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med omförmälda protokoll öfver ecklesiastikärenden,
att på extra stat må anvisas:

[56.] till uppehållande af undervisningen vid tre
läroanstalter för öfveråriga döfstumma .......................... w_____49,200:

Transport kronor 954,091:

44

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Transport kronor 954,091: —

ende å

Hospitals vår den:

[57.] till hospitalsanläggningen vid Kristinehamn » 350,000: —

[58.] till understöd åt det i Jerfsö socken inrättade
sjukhem för spetelske, under de i statsrådsprotokollet
omförinälda vilkor,................................................... » 7,500: _

Diverse anslag:

[59.] till svenska fornskriftsällskapet........................ »■ 2,000: —

[60.] till beredande af religionsvård åt svenske

sjömän m. fl. i utländska hamnar .................................... » 10,000: —

[61.] till nordiska museet............................................. » 16,000: —

[62.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif» ......................................... » 3,150: —

[63.] till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
»Acta matematica» ................................................... » 4,000: _

[64.] till understöd på de i statsrådsprotokollet
angifna vilkor åt sådana anstalter eller föreningar,

som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen,...... » 15,000: —

[65.] till anordnande och underhåll af vattenhöjdmätningsstationer,
inköp af nivelleringsinstrument

m. m. samt utförande af precisionsnivelleringsarbeten » 40,500: —

summa kronor 1,402,241: —

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i 1885 års
stat upptagen och sådan den nu blifvit af Kongl. Maj:t för år 1886 föreslagen,
utfaller sålunda:

1885: 1886:

ordinarie anslag 10,261,048: — 10,481,759: — således ökning kronor 220,711: —

summa kronor 11,824,000: — 11,884,000: — således ökning kronor 60,000: —

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

45

Monde hufvudtiteln,

innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.

Pensionsstaten:

Nu gällande riksstat upptager för denna stat kontant 1,305,530 kronor;
och har Kongl. Maj:t i den 19 December 1884 beslutad nådig proposition föreslagit,
beträffande

Folkskolelärarnes enke- och pupillkassa;

[1.] att i sammanhang med uppförande å ordinarie stat för år 1886 af
det förslagsanslag, 180,000 kronor, som Riksdagen beviljat å extra stat för
åren 1884 och 1885 till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolor,
statens bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa måtte ökas
med 7,500 kronor eller till 63,500 kronor.

Anslaget till pensionsstaten skulle härigenom uppgå till 1,313,030 kronor.

Allmänna indragningsstaten:

För allmänna indragningsstaten är i nu gällande riksstat anvisadt:

kontant.......................................................................................... kronor 1,309,170:

ersättningar för indragna indelningar m. in., på förslag
............................................................................................... »_6,400: —

tillsammans kronor 1,315,570: —

Beträffande denna stat föreslår Kongl. Maj:t enligt bilagda statsrådsprotokoll
*):

[2.] att vaktkonstaplarne vid Varbergs f. d. straff-fängelse Gustaf Olsson,
Anders Larsson Ahlqvist och Niklas Andersson Hed må å allmänna indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under deras återstående lifstid af eu årlig
pension till belopp af 400 kronor för dem hvardera;

[3.] att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande
landtvärnsman, som sig derom anmäla, må för år 1886 anvisas å

''*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Nionde hufvudtiteln”.

46 Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

allmänna indragningsstaten 3,000 kronor, under vilkor att gratifikationsbeloppen
ej må öfverstiga 200 kronor åt hvarje landtvärnsman;

[4.] att Riksdagen måtte medgifva,

att under förutsättning att antalet kommissionslandtmätare för hela riket,
oberäknadt dem, som äro sysselsatte vid rikets allmänna kartverk samt vid
storskiftes- och afvittringsverken, bestämmes till 120 och att, intill dess
antalet nedgått till denna siffra, ej flere än 4 årligen till kommissionslandtmätare
befordras, må, med ändring af nu gällande bestämmelser om kommissionslandtmätares
och andre landtmätares pensionsförmåner från allmänna
indragningsstaten, i stället å samma stat uppföras 48 pensioner till belopp
af 1,600 kronor för hvarje, att af Kongl. Maj:t,, i den mån nämnda antal
pensionsrum dertill lemnar tillfälle, vid kornmissionslandtmätares afgång från
landtmäteristaten äfvensom från anställning vid rikets allmänna kartverk,
derest sådan innehafves, tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 60
lefnadsår och tjenat minst 30 år samt under sammanräknade 25 år varit
anstälde vid generallandtinäterikontoret eller vid ekonomiska kartverket
eller vid rikets allmänna kartverk eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare,
vice kommissionslandtmätare eller kommissionslandtmätare och
af Kongl. Maj:t pröfvas hafva, såvida på dem berott, under förenämnda
25 år varit verksamme såsom landtmäteritjenstemän,

att nuvarande kommissionslandtmätare må, sedan de uppnått 60 lefnadsår
och tjenat 30 år, ega att vid afskedstagandet, derest de icke komma
i åtnjutande af förenämnda förhöjda pensioner, uppföras å allmänna indragningsstaten
till pension af 900 kronor, med rättighet derjemte för dem
att i den ordning, de undfått nådigt afsked, kunna, i mån af äldres afgång,
under de för de förhöjda pensionernas erhållande stadgade vilkor uppföras
till åtnjutande af det högre pensionsbeloppet, samt

att den i tjenst qvarvarande andre landtmätaren må förklaras berättigad
att under enahanda vilkor som kommissionslandtmätarne komma i åtnjutande
af de för desse föreslagna förbättringar i pensionsförmånerna;

[5.] att chefen för Ottenby stuteri, hofstallmästare!! Grefve Fredrik Salomon
Albreclit Mauritz Posse må från och med månaden näst efter den, då han
vid fyldft 65 år afgår från befattningen såsom chef för Ottenby stuteri, å
allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en årlig
pension af 4,000 kronor;

[6.] att kartografen vid Norrbottens läns ekonomiska kartverk Erik
Olof Nordlinder må från och med månaden näst efter den, då han, till följd
deraf att hans verksamhet såsom kartograf vid nämnda kartverk ej vidare
erfordras, varder derifrån entledigad, å allmänna indragningsstaten under
sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 1,250 kronor;

47

Kongl. Majits nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

[7.] att adjunkten vid allmänna läroverket i Umeå Robert Wilhelm
Gillberg må från och med månaden näst efter den, då afsked varder honom
beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 1,875 kronor;

[8.] att teckningsläraren vid allmänna läroverket i Kalmar Sven
Gfustaf Lindblom må från och med månaden näst efter den, då han efter
erhållet afsked frånträder sin befattning såsom lärare i teckning vid nämnda
läroverk, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta
en årlig pension af 1,500 kronor;

[9.] att provinsialläkaren i Ölands södra distrikt Claes Samuel Zacharias
Kuylenstjerna må från och med månaden näst efter den, då afsked från
provinsialläkaretjensten varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid
å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor;

[10.] att läraren i verkstadsarbete vid Chalmers tekniska läroanstalt i
Göteborg Per Olof Dalen må, sedan han efter ingången af år 1886 från sin
tjenst undfått afsked, från och med månaden näst derefter å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 3,000 kronor;

[11.] att öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm August Paschs
enka Hedvig Sophia Elisabeth Pascli, född Lundh, må från och med sistlidne
Augusti månad, så länge hon lefver enka, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta eu årlig pension af 400 kronor;

[12.] att å allmänna indragningsstaten må anvisas ett personligt lönetillskott
å 1,500 kronor årligen för laboratorn vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets fysiologiska laboratorium, doktor R. A. A. Tigerstedt, att
utgå så länge han omförmälda laboratorstjenst. bestrider;

[13.] att å allmänna indragningsstaten för år 1886 må anvisas ett anslag allo,
000 kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kong]. Maj:t kan finna
godt att meddela, användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane
äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men
derifrån erhållit afsked före år 1867;

[14.] att för kanslisten i Kammarkollegium Carl Tlieodor Uttermarck
må å allmänna indragningsstaten uppföras en årlig pension af 600 kronor,
att, jemte den pension från civilstatens pensionsinrättning af 600 kronor,
hvartill han efter erläggande af retroaktivafgifter kan varda berättigad, utgå
från och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från kanslisttjensten
honom beviljas;

[15.] att den lönefyllnad, hvarom löntagare, som före vidtagandet af
1840—1841 års statsreglering tillträd t och ännu bibehåller lön med derunder
beräknad spannmål, jemlikt stadgade grunder blifvit försäkrad, må,
efter en prisskilnad af 3 kronor 74 öre för tunnan, bestämmas till utgående
från allmänna indragningsstaten; samt

48

Kongl. Maj:ts nåd. ''prof. mo 1, om statsverket 1885.

[16.] att för afrundande af samteliga hufvudtitlarnes slutsummor det
kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten höjes med 850 kronor
eller från 1,309,170 kronor till 1,310,020 kronor, hvarigenom anslaget till

allmänna indragningsstaten komme att utgöra............... kronor 1,316,420: —

Lägges härtill anslaget till pensionsstaten.............. » 1,313,030: —

blifver slutsumman af hufvudtitelns ordinarie anslag

enligt Kongl. Maj:ts förslag................................................ kronor 2,629,450: —

Extra anslag.

I fråga om extra anslag under denna hufvudtitel föreslår Kongl. Maj:t:

[17.] att å extra stat för år 1886 må anvisas ett kreditiv af 900,000
kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda vederlag för
de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående;

äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1885 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.

En jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den finnes i riksstaten
för år 1885 upptagen och sådan den af Kongl. Maj:t nu är föreslagen,
utfaller på följande sätt:

1885: 1886:

ordinarie anslag 2,621,100: — 2,629,450:— således ökning kronor 8,350: -—
extra » 901,500: — 900,000: — » minskning » 1,500: —

summa kronor 3,522,600:

3,529,450:— således ökning kronor 6,850:

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885. 49

De under de särskilda hufvudtitlarne äskade anslag för år 1886 utgöra alltså:

Ordinarie: Extra: Summa:

I

hufvudtiteln:

1,338,000

— 95,000

— 1,433,000

—

II

))

3,814,599

178,401

3,993,000

—

III

))

616,850

— 4,500

— 621,350

—

• IV

))

19,309,500

— 1,491,700

20,801,200

—

V

»

5,787,000

— 2,400,000

8,187,000

—

VI

»

4,620,029

— 1,942,971

— 6,563,000

—

VII

))

13,869,000

— 270,000

— 14,139,000

—

VIII

»

10,481,759

— 1,402,241

— 11,884,000

—

IX

))

2,629,450

— 900,000

3,529,450

—

summa kronor

62,466,187: — 8,684,813

— 71,151,000

—-

Härtill kommer det extra anslag till anskaffande af
ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar,

Kongl. Maj:t i sammanhang med regleringen af utgifterna
under sjette hufvudtiteln föreslagit, att till utgående under

år 1886 anvisas utom hufvudtitlarne, ........................... kronor 550,000: —

De Riksgäldskontorets utgifter, hvilka Kongl. Maj:t, med
åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden den 12
innevarande Januari*), anser böra i riksstaten uppföras, äro:
riksdags- och revisionskostnader samt aflö ningar

in. m., förslagsvis, .................. kronor 618,775: —

annuiteter å de fonderade statslånen samt räntor
å öfrig statsskuld ... kronor 12,586,745: —
efter afdrag af de till Riksgäldskontor
ingående
rånte- och kapitalafbetal ningar.

.................... kronor 2,432,520: —

förslagsvis, ♦................................................. kronor 10,154,225:— 10,773,000: —

Kongl. Maj:t föreslår Riksdagen vidare, under åberopande
af nyss nämnda protokoll, att

dels afsätta till fonden för ett nytt riksdagshus kronor 300,000: —
och dels anvisa till förstärkande af statsverkets

kassaförlagsfond ............................................................ »___ 217,000: —

Summan af dessa belopp ......................................... kronor 82,991,000: —

utvisar totalsiffran af de i riksstaten förekommande utgifter, hvilka således
uppgå till enahanda belopp, hvartill statsverkets disponibla tillgångar för
år 1886 här ofvan beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:

*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Finansplanen”.

Bill. till Rilsd. Prot. 1885. 1:a Sami. l:a Afd. ■

50

Kongl. May.ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Riksstat

Kronor.

Tillgångar och inkomster:

Öfverskott å statsreglering ar ne för är 1883 och föregående år
Statsverkets inkomster:

ordinarie inkomster ........................................................ 20,581,000

beviIlningar ........................................................................ 53,895,000

Af postverkets reserverade medel ........................

Af riksbankens vinst för är 1884........................

6,989,000

74,476,000

226,ooo;

1,300,000

Summa kronor 82,991,000

Kongl. Maj:ts nåd. grop. n:o 1, om statsverket 1885.

51

för år 188 6.

Ordinarie anslag.

Extra anslag.

Summa.

Utgifter:

Kronor.

Kronor.

Kronor.

att utgå från Statskontoret:

I hufvudtiteln .......................................

1,338,000

95,000

1,433,000

II » .......................................

3,814,599

178,401

3,993,000

III » .......................................

616,850

4,500

621,350

IV >» .......................................

19,309,500

1,491,700

20,801,200

V » .......................................

5,787,000

2,400,000

8,187,000

VI » .......................................

4,620,029

1,942,971

6,563,000

VII » .......................................

13,869,000

270,000

14,139,000

VIII >» .......................................

10,481,759

1,402,241

11,884,000

IX » .......................................

2,629,450

900,000

3,529,450

Utom hufvudtitlarne .................................

550,000

550,000

Säger

62,466,187

9,234,813

71,701,000

att utgå från Riksgäldskontor et:

1 riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar in. m.,

förslagsvis,...............................................

.... 618,775

annuiteter å de fonderade statslånen samt

räntor å öfrig statsskuld..................

........ 12,586,745

efter afdrag af de till Riksgäldskon-

1

toret ingående rånte- och kapitalafbe-

j

talningar ..............................•..................

........ 2,432,520

1

förslagsvis, .............................................

......................

—10,154,225

10,773,000 !

Säger utgifter

82,474,000 1

| Afsättning till fonden för ett nytt riksdagshus..............

300,000

Till förstärkande af statsverkets kassaförlag sfond ........

217,000

1

Summa kronor

82,991,000

52

Kongl. Maj:ts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1885.

Utgifter utom riksstaten.

Beträffande slutligen här ofvan under sjette hufvudtiteln omförmälda,
till utgående under år 1886 äskade anslag för fortsättande af arbetena å
stambanan mellan Bräcke och Sollefteå, 2,000,000 kronor, föreslår Kongl.
Maj:t, under åberopande af bilagda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
den 12 innevarande januari*), att nämnda belopp, som bör bestridas af upplåga
medel, må anvisas att utgå från Riksgäldskontoret.

Samteliga de i denna proposition åberopade eller för öfrigt med statsregleringen
sammanhang egande handlingar skola Riksdagens Statsutskott
tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR

O. R. Themptander.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: >Finansplanen».

Stockholm 1885. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Bilagor

till

Kong!. Maj:ts

nådiga propositio

om statsverket år 1885.

Inkomstberäkning eu.

Utgifterna å I—IX hufvudtitlarne.
Finansplanen.

Propositionens justering.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

3

Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 19
December 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptandek,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Hans Excellens Herr Statsministern och Chefen för Finansdepartementet
Themptander yttrade:

»Då det förslag, jag nu ämnar underställa Eders Kongl. Maj:ts
pröfning, skulle, i händelse af nådigt bifall, inverka på uppställningen
i 1886 år riksstat af jemväl andra liufvudtitlar än den sjunde, har jag
trott mig böra före statsregleringens behandling detsamma anmäla.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 10 Januari 1883 angående
inkomstberäkningen i den samma dag beslutade nådiga propositionen
till 1883 års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof
erinrade jag, huru riksstaten upptager å utgiftssidan, under många au -

4 Inkomstbcräkningen: statsrådsprotokollet.

slag, såväl ränta som tionde i kolumnen för »indelning och dermed
jemförlig anvisning,, friheter», hvilken kolumn omfattar sådana indelningar,
som visserligen i räkenskaperna debiteras och afföras, men i
verkligheten hvarken till statsverket utgöras eller af statsmedel utbetalas,
utan bestå i frihet från skatt, hvilken dock å utgiftssidan upptages
såsom ett anslag för visst ändamål. Senaste skatteregleringskomitén
hade derföre i sitt betänkande hemstält, att, under förutsättning
af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens samtidiga
afskrifning, beloppen af dessa anslag, i den mån de utgöra rustkållsräntor
eller räntor af militära eller civila boställen med mera dylikt,
matte såväl på inkomst- som utgiftssidan bortfalla; och derom aflät ock
Lders Kongl. Maj:t till Riksdagen nådig framställning. Denna framställning
vann i så måtto Riksdagens bifall, att de såsom friheter dittills
upptagna anslagsbelopp helt och hållet uteslötos från andra och nionde
hufvudtitlarne samt att eu dylik anslagspost uteslöts å hvardera af
sjette och sjunde hufvudtitlarne. Åtskilliga dylika anslagsposter qvarstå
således ännu i riksstaten, och hvad angår de under fjerde och femte
hufvudtitlarne under rubriken friheter upptagna frinjutna rusthållsräntor,
förfaller naturligtvis frågan om deras uteslutande, då någon rubbning i
indelningsverket ej lärer af Eders Kongl. Maj:t nu komma att föreslås,
om än viss lindring i rusthålls- och roteringsbesvären kan blifva ifrågasatt.
Äfven för uteslutande under de andra hufvudtitlarne af vissa i
kolumnen friheter upptagna anslag möter hinder, när sådant icke står
i sammanhang med en fortgående afskrifning af grundskatterna. Men
deremot har det synts mig uppenbart, att ett uteslutande ur riksstaten
af dylika friheter kunde ske i vida större utsträckning, än 1883
års Riksdag medgifvit, och detta oberoende af frågan om grundskatternas
afskrifning. Jag anmodade derföre i skrifvelse den 6 sistlidne Oktober
Kammarkollegium och Statskontoret att till Eders Kongl. Maj:t inkomma
med underdånigt utlåtande, huruvida, oberoende af frågan om
grundskatternas afskrifning, något hinder kunde anses möta för uteslutande
från och med år 1886 ur såväl jordeböcker som riksstat och
öfriga statsverkets räkenskaper af sådana i jordeböckerna upptagna
grundskatter å ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter,
tillhöriga enskildt. verk, menighet eller inrättning, Indika äro vederbörande
boställsinnehafvare eller hemmanets egare anordnade.

Nyssbemälda båda embetsverk hafva numera i sitt den 8 dennes
afgifva underdåniga utlåtande anfört, att, då här afsedda räntor och
kronotionde, Indika sedan lång tid tillbaka i jordeböckerna och räkenskaperna
upptagits såsom vederbörande boställens och öfriga hemmans
och lägenheters innehafvare anordnade eller eftergifna och hvilka på

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 5

grund af nådiga brefvet den 17 December 1869 angående upprättande
af nya jordeböcker och Kammarkollegii derpå grundade kungörelse
den 28 Januari 1870 på enahanda sätt upptagits i de sedermera upprättade
nu gällande jordeböckerna, i verkligheten hvarken utgjordes
till kronan eller af statsmedel till vederbörande utbetalades samt dessa
utskylders indragning till statsverket hittills icke blifvit ifrågasatt, ej
heller torde kunna utan rubbning af de genom privilegier och donationsbref
tillförsäkrade rättigheter åvägabringas, ansåge Kollegierna, att
något skäl icke förefunnes att i jordeböcker och räkenskaper än vidare
å ena sidan bland statsverkets inkomster och å andra sidan bland dess
utgifter upptaga ifrågavarande räntor och kronotionde, samt hemstälde
fördenskull, att desamma från och med år 1886 måtte från kronans
jordeböcker samt riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper uteslutas.

Embetsverken hafva derefter lemnat en fullständig utredning om
de utgiftsbelopp, hvilka enligt deras åsigt böra ur riksstaten uteslutas,
och i hvilka fall samt med hvilka belopp anslag ännu böra qvarstå i
kolumnen »friheter» eller »friheter och kyrkotionde», hvilken senare
benämning kolumnen hittills egt på åttonde hufvudtiteln och synes
rätteligen böra ega jemväl på sjunde hufvudtiteln. Då jag helt och
hållet hänför mig till den af embetsverken sålunda lemnade utredning,
anhåller jag, att deras utlåtande må få såsom bilaga *) fogas till detta
protokoll, och går nu att endast i korthet angifva, hvilka belopp efter
embetsverkens hemställan böra under de särskilda hufvudtitlarne i nyss
nämnda kolumn uteslutas och hvilka belopp böra der qvarstå.

Sjette hufvudtiteln.

Å anslaget till hästafvelns förbättrande förekomma nu friheter till
belopp af 2,300 kronor. Deraf böra qvarstå 1,070 kronor och återstoden

uteslutas med ........................................................................ kronor 1,230: —

Den under anslagstiteln Sala bergslag upptagna
frihet uteslutes med............................................................... 62: —

Sjunde hufvudtiteln.

Under denna liufvudtitel förekomma friheter numera
endast å anslagstiteln städers friheter och till

- Transport kronor 1,292: —

*) Se sid. 9.

6

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 1,292: —
belopp af 8,460 kronor. Deraf anse embetsverken
2,520 kronor böra qvarstå, ehuru, då en mindre
del deraf rätteligen är kyrkotionde, kolumnens benämning
bör rättas till »friheter och kyrkotionde».

Deremot hemställes om uteslutande af återstående

beloppet med....................................................................... „ 5,940: —

Åttonde hufvudtiteln.

Ifrågavarande kolumn bär redan under deftna
hufvudtitel benämningen »friheter och kyrkotionde»,
och föreslås nu lika litet som år 1883 något uteslutande
ur kolumnen af de belopp, som utgöra
kyrkotionde. Med iakttagande häraf och af de omständigheter,
som i särskilda fall af embetsverken
anses för närvarande utgöra hinder för friheternas
uteslutande, föreslå embetsverken:

att å anslagstiteln lcleresistaten, der friheterna
och kyrkotionde! nu upptagas till 148,600 kronor,
må bibehållas i kolumnen 18,000 kronor, men uteslutas
.......................................................................................

att å anslagstiteln universiteten, der friheterna
och kyrkofonden nu utgöra 109,600 kronor, bibehålies
ett belopp af 35,817 kronor 89 öre, hvilket
iag hemställer måtte afjemnas till 35,820 kronor,

då återstoden bör uteslutas med ...............................

att å titeln allmänna läroverken må uteslutas

samtliga derunder upptagna friheter...........................

att å titeln pedagogier och folkskolor, hvarunder
nu i kolumnen upptagas 5,350 kronor, må bibehållas
1,009 kronor 87 öre, hvilket belopp jag föreslår att
utjemnas till 1,010 kronor, då återstoden bör uteslutas
med ..........................................................................

att, med bibehållande å anslaget till barnmor
skeunder visning en och barnbördshus en af derunder
i denna kolumn nu upptagna 700 kronor, deremot
må å anslaget till fattigvården i Stockholm och lands -

130,600:

73,780:

7,320:

4,340:

Transport kronor 223,272: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

7

Transport kronor 223,272: —

orten uteslutas det i denna kolumn förekommande

belopp ................................................................................. v 20:

att å anslagstiteln lasaretts underhäll, der
kolumnen nu upptager 12,615 kronor, ett belopp af
4,358 kronor 61 öre bör bibehållas, hvarvid afrundning
torde böra göras till 4,360 kronor, hvarefter
återstoden bör uteslutas med.......................................... „ 8,255: —

samt att å anslagstiteln kyrkors underhåll, der
friheter och kyrkotionde nu upptagas med 217,600
kronor, må qvarstå ett belopp af 193,300 kronor
och således uteslutas......................................................... ,, 24,300: —

Summa kronor 255,847: —

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt tillstyrker jag,
att samtliga här ofvan till uteslutande föreslagna belopp af friheter
må från och med år 1886 å vederbörliga ställen ur riksstaten uteslutas
och att såsom följd deraf de i riksstaten beräknade inkomster af ränta
och tionde må minskas. Denna minskning uppgår emellertid enligt
den utredning, som embetsverken med stöd af räkenskaperna lemnat,
till sammanlagdt endast 204,448 kronor 56 öre ränta och 15,355 kronor
68 öre kronotionde och understiger således med 36,042 kronor 76 öre
det belopp, hvars uteslutande bland utgifterna jag här ofvan tillstyrkt.
Skiljaktigheten förklaras deraf, att, enligt hvad senaste räkenskaper
utvisa, ifrågavarande under titel af dels friheter, dels ock friheter och
kyrkotionde upptagna förslagsanslag lemnat öfverskott. Då emellertid
inkomsttitlarne ränta och tionde i riksstaten beräknats på grund af
hvad de enligt räkenskaperna utgjort, lärer enahanda beräkningsgrund
böra tillämpas å den nedsättning i berörda inkomsttitlar, hvarom nu
är fråga, och räntan och kronotionde!! således minskas endast med här
ofvan anförda, af embetsverken uppgifna belopp, utgörande tillhopa
219,804 kronor 24 öre eller i rundt tal 219,800 kronor; börande såsom
en följd häraf de sålunda ur riksstaten uteslutna rånte- och tiondebeloppen
jemväl uteslutas ur jordeböcker och statsverkets samtliga
räkenskaper.»

I detta vttrande instämde Statsrådets öfrige ledamöter.

v O

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Hvad sålunda blifvit af Statsrådet hemstäldt behagade
Hans Maj:t Konungen i nåder bifalla, med
förklarande att detta nådiga beslut skulle iakttagas
vid uppgörande af förslag till statsregleringen för år
1886 och utdrag af detta protokoll i sådant afseende
expedieras till civil- och ecklesiastikdepartementen.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

9

Till Konungen.

I skrifvelse den 16 sistlidne Oktober har Hans Excellens Herr
Statsministern och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts Finansdepartement
anhållit, att Kammarkollegium och Statskontoret måtte till Eders Kongl.
Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida, oberoende af frågan
om grundskatternas afskrifning, något hinder kunde anses möta
för uteslutande från och med år 1886 ur såväl jordeböcker som riks -

10 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

stat och öfriga statsverkets räkenskaper af sådana i jordeböckerna upptagna
grundskatter å ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter,
tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning, hvilka äro
vederbörande boställsinnehafvare eller hemmanets egare anordnade.

Då här afsedda räntor och kronotionde, hvilka sedan lång tid
tillbaka i jordeböckerna och räkenskaperna upptagits såsom vederbörande
boställens och öfriga hemmans och lägenheters innehafvare anordnade
eller eftergift^ och hvilka på grund af nådiga brefvet den 17 December
1869 angående upprättande af nya jordeböcker och Kammarkollegii
derpå grundade kungörelse den 28 Januari 1870 på enahanda sätt upptagits
i de sedermera upprättade, nu gällande jordeböckerna, i verkligheten
hvarken utgöras till kronan eller af statsmedel till vederbörande
utbetalas samt dessa utskylders indragning till statsverket hittills icke
blifvit ifrågasatt, ej heller lärer kunna utan rubbning af de genom
privilegier och donationsbref tillförsäkrade rättigheter åvägabringas, anse
Kollegierna, att något skäl icke förefinnes att i jordeböcker och räkenskaper
än vidare å ena sidan bland statsverkets inkomster och å andra
sidan bland dess utgifter upptaga ifrågavarande räntor och kronotionde,
samt hemställa fördenskull, att desamma från och med år 1886 måtte
från kronans jordeböcker samt riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper
uteslutas.

Hvad särskildt riksstaten för år 1886 beträffar, så böra, i händelse
Eders Kongl. Maj:t skulle finna godt bifalla hvad Kollegierna här ofvan
föreslagit, följande förändringar i de å 1885 års riksstats sjette, sjunde
och åttonde hufvudtitlar under rubrik: »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag», »friheter och kyrkotionde» uppförda utgiftsposter
vidtagas:

I de å sjette hufvudt-iteln under titel »hästafvel^ förbättrande»
upptagna friheter ingår värdet af hästvakansspanmål för sju rusthåll
vid Yestgöta regemente och två rusthåll vid Andra Lifgrenadierregementet,
från utgörande af hvilken spanmål vederbörande i och för hingsthållning
njuta befrielse. Värdet å denna frihet, utgörande enligt senast
afslutade rikshufvudbok 1,067 kronor 61 öre, torde böra i riksstaten
qvarstå och der upptagas med i jemnadt tal 1,070 kronor, hvaremot
återstoden af de under ifrågavarande titel uppförda friheter, bestående
af räntor, som äro Ottenby stuteriinrättning anordnade af .några under
dess disposition varande hemman och lägenheter, hvilka räntor enligt
räkenskaperna uppgå till 1,201 kronor 56 öre, bör ur riksstaten uteslutas.

Likaledes bör ur riksstaten uteslutas den under titel Sala bergslag
upptagna frihet 62 kronor, utgörande ränta till belopp af 61 kronor

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. It

98 öre å ett hemman, som jemlikt Kongl. bref den 11 Juli 166 7 blifvit
skänkt till samtliga garmakare och kopparsmeder i Avesta.

I det belopp, 8,460 kronor, som å sjunde hufvudtiteln upptages
såsom städers friheter, ingå 2,513 kronor 57 öre, som Göteborgs stad
på grund af 1621 års privilegier och Kongl. bref den 1 Juni 1622 åtnjuter.
Häraf äro 2,152 kronor 31 öre ränta och 345 kronor 16 öre
kronotionde af åtskilliga hemman och lägenheter i Säfvedals och Askims
härad af Göteborgs och Bohus län, till hvilka staden ej har egandeeller
dispositionsrätt, samt 16 kronor 10 öre presteutlagor från Orgryte,
Landvetters och Fässbergs pastorat. Om indragning till statsverket af
dessa rånte- och tiondeanslag emot ersättning af statsmedel i enlighet
med föreskrifterna i § 2 af Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 har
fråga blifvit väckt och är för närvarande på Kammarkollegii pröfning
beroende; och torde ifrågavarande utskylder böra tills vidare i riksstaten
qvarstå.

Bland de friheter, hvaraf Carlshamns stad enligt riksstaten är i åtnjutande,
finnes äfven kyrkotionde till belopp af 4 kronor 29 öre. Då
kyrkotionden i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, ehuru densamma
upptages i räkenskaperna och riksstaten, icke är i jordeböckerna införd
och då Kammarkollegium och Statskontoret ännu icke varit i tillfälle
att fullgöra föreskriften i Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss den 29
December 1882 att efter församlingarnes och öfriga vederbörandeshörande
afgifva underdånigt utlåtande öfver det af skatteregleringskomitén i
underdånigt betänkande den 18 förutgångne November framstälda förslag
i afseende på den del af kyrkotionden i ofvannämnda provinser,
som är kyrkorna behållen eller i öfrigt för församlingarnes egna behof
användes, så sakna Kollegierna anledning att nu väcka förslag om någon
förändring i fråga om kyrkotiondens upptagande i riksstaten.

Under förutsättning således, att ofvanberörda, af Carlshamn frinjutna
tiondebelopp fortfarande kommer att i riksstaten upptagas, torde
rubriken »friheter» å sjunde hufvudtiteln, i öfverensstämmelse med hvad
som å åttonde hufvudtiteln är iakttaget, böra förändras till »friheter
och kyrkotionde'')'').

Såsom friheter för Falu stad upptager riksstaten bland annat tomtoch
bodpenningar 12 kronor 50 öre och gerningsöre!! 50 kronor. Anledningen
dertill att dessa utskylder, hvilka sedan lång tid tillbaka i
jordeböckerna och räkenskaperna för Kopparbergs fögderi af Kopparbergs
län upptagits tillsammans med räntan, kommit att i nämnda handlingar
qvarstå är att söka deri, att på grund af de särskilda förhållanden,
som finnas inom detta län, nya jordeböcker för detsamma på grund
af Kongl. brefven den 5 Oktober 1849 och den 22 Augusti 1855 icke

12 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

upprättats. Såsom icke varande af grundskatts natur böra ifrågavarande
utskylder icke vidare i jordeböcker och kronoräkenskaper vare sig tillsammans
med räntan eller annorledes upptagas, i följd hvaraf de ock
kunna^ur riksstaten uteslutas.

Återstoden af ofvanberörda, såsom städers friheter upptagna belopp,
hvaraf enligt räkenskaperna 5,345 kronor 20 öre utgör ränta och
25 kronor 36 öre kronotionde, åligger, med undantag af ett räntebelopp
af 54 kronor 28 öre, hvilket såsom jemförligt med frälseränta redan
blifvit enligt Kammarkollegii beslut ur jordeboken uteslutet, hemman
och lägenheter, som städerna ega eller disponera, och bör således ur
riksstaten uteslutas.

Det belopp, som, enligt hvad här ofvan är anfördt, skulle i riksstaten
under ifrågavarande titel qvarstå, utgör sammanlagdt 2,517 kronor
86 öre eller i jemnadt, tal 2,520 kronor.

Af de under åttonde hufvudtiteln upptagna friheter förekomma
först kleresistatens. Oberäknadt 16,840 kronor 4 öre kyrkotionde bestå
dessa af ränta 119,740 kronor 66 öre och kronotionde 9,491 kronor 57
öre. Såväl räntorna som kronotionden äro, såvidt Kollegierna kunnat
utröna, vederbörande boställs- eller hemmansinnehafvare eftergifna med
undantag för kronotionden af Nyköpings och Trosa städer i Södermanlands
län samt eu del af kronotionden i Björsäters samt Grebo och
Värna församlingars pastorat af Östergötlands län. Beträffande kronotionden
i Nyköping och Trosa har Kammarkollegium i underdånig skrifvelse
den 22 Mars 1861 angående förhållandet med kronotionden å
städernas i riket jord upplyst bland annat: att i äldre tider och till
slutet af 1670-talet kronotionden af Nyköpings stad debiterats gemensamt
med tionden af S:t Nicolai socken i Jönåkers härad, men att derefter
och sedan med år 1692 en viss tiondesättning blifvit införd i Jönåkers,
Rönö och Hölebo härad någon kronotionde af staden icke blifvit
i räkenskaperna redovisad; att vid efterseende i räkenskaperna såväl
för äldre som senare tider icke kunnat upptäckas, att kronotionde åt
Trosa stad någonsin varit debiterad; att kyrkoherdarne i Nyköping fått
sig kronotionden derstädes tillagd genom hertig Carls bref den 20 Januari
1595 och att kyrkoherden i Trosa af ålder innehade denna stads kronotionde;
samt att Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Södermanlands
län uti infordradt och till Kollegium den 6 November 1855 afgifvet
yttrande anfört, att det höga belopp af 3 å 5 kappar af hvarje Vinland,
hvartill tionden blifvit bestämd vid öfverenskommelsers uppgörande om
presträttigheter i Nyköping och Trosa, tydligen ådagalade, att presterskapet
derstädes ansetts innehafva äfven kronans andel af tionden; och
ansåg Kollegium, att, då vederbörande kyrkoherdar vore berättigade att

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 13

disponera kronotionden af dessa städers jord, någon vidare åtgärd beträffande
samma kronotionde icke erfordrades. Denna åsigt gillades ock
af Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 30 Augusti 1861. Emellertid
hade antagligen till följd af den utredning rörande ifrågavarande kronotionde,
som Kollegium, enligt hvad förberördt är, från Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande infordrat, densamma upptagits till redovisning
redan i 1855 års specialräkningar för Nyköping och Trosa, hvilket förhållande,
enligt hvad Kollegierna erfarit, ännu fortfar, men efter hvilken
grund beloppet af tionden beräknats, är för Kollegierna obekant.
I Kongl. resolutionerna angående lönereglering för presterskapet i Nyköpings
vestra och östra församlingar den 11 Maj 1855 omnämnes ej
kronotionden, men den är utan tvifvel inbegripen i afgifterna afstadsjorden.
I Kongl. löneregleringsresolutionen för presterskapet i Trosa
den 22 Februari 1867 är deremot föreskrifvet, att kyrkoherden eger
uppbära kronotionden af stadsjorden, 120 kubikfot 1 kanna, eller i det
närmaste det belopp, hvarmed denna tionde i specialräkningen upptages.
Då kronotionden af Nyköpings och Trosa städers jord, enligt senast
afslutade rikshufvudbok utgörande sammanlagdt 799 kronor 36 öre, sålunda
synes vara, i strid mot föreskriften i ofvanberörda Kongl. bref
den 30 Augusti 1861, upptagen i dessa städers specialräkningar, finner
sig Kammarkollegium böra vidtaga åtgärder för ytterligare utredning
af denna fråga, och torde emellertid ifrågavarande kronotionde böra
tills vidare i riksstaten qvarstå.

Vidkommande derefter den presterskapet i Björsäters samt Grebo
och Värna församlingars pastorat anslagna kronotionde, enligt senast
afslutade rikshufvudbok utgörande sammanlagdt 372 kronor 25 öre, så
har Kongl. Maj:t för Björsäters pastorat den 19 Juni 1835 och för det
pastorat, som omfattar de båda sistnämnda församlingarne, den 4 Maj
1852 faststält överenskommelser om pastoraliernas utgörande för en
tid af 50 år, hvilka överenskommelser jemväl omfatta den presterskapet
anslagna del af kronotionden. Dessa kronotiondeanslag skola,
jemlikt Kongl. resolutionerna den 24 April 1868 och den 19 November
1869 angående lönereglering för presterskapet i nämnda pastorat, till
statsverket indragas, så snart löneregleringen inom dessa pastorat träder
i tillämpning. Så vidt Kollegierna hafva sig bekant, har sådant likväl
ännu icke skett, och då hinder för anslagens indragning således för
närvarande möter, lära desamma tills vidare böra såsom frihet i riksstaten
qvarstå.

Enligt den utredning, Kollegierna här ofvan lemna!, skulle således
under titel kleresistaten såsom friheter och kyrkotionde i riksstaten
fortfarande upptagas:

14

Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

kronotionde ................................................................ kronor 1,171: 61

kyrkotionde .................................................................. ,, 16,840: 04

tillsammans kronor 18,011: 6 5
eller i jemnadt tal 18,000 kronor, hvaremot det i riksstaten upptagna
Överskjutande beloppet bör derur uteslutas.

Af de rånte- och kronotiondebelopp, som ingå uti de i riksstaten
uppförda fribeter, nemligen

för universiteten.......................................................

,, allmänna läroverken.........................................

,, pedagogier och folkskolor.............................

fattigvården i Stockholm och landsorten.,
lasaretts underhåll............................................

it

Ränta.

Krono-

tionde.

69,394

54

1,540

40

4,265

43

204

57

185

73

—

—

19

55

—

—

1,757

73

467

56

75,622 98

2,212

53

i /

92 öre ränta och 445 kronor 69 öre kronotionde, anordnade till lasaretts
underhåll, jemlikt af Kammarkollegium redan meddeladt beslut,
ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas. Dessa ränte- och kronotiondebelopp
likasom de öfriga här ofvan upptagna, hvilka äro vederbörande
hemmans och lägenheters innehafvare eftergifna, böra således
ur riksstaten uteslutas, i följd hvaraf och då allmänna läroverken och
fattigvården i Stockholm och landsorterna icke äro i åtnjutande af
några andra friheter sådana ej heller böra för dem i riksstaten upptagas.
De återstående friheterna för öfriga här nämnda inrättningar
äfvensom för barnmorskeundervisningen och barnbördshusen utgöras
endast af kyrkotionde, nemligen

för universiteten.................................................................... kronor 35,817: 89

„ pedagogier och folkskolor ......................................... „ 1,009: 8 7

,, barnmorskeundervisningen och barnbördshusen. . ,, 695: so

,, lasaretts underhåll ........................................................ ,, 4,358: 6i

och böra efter lämplig afjemning af de särskilda beloppen fortfarande
i riksstaten upptagas.

Under titel kyrkors underhåll ingå i riksstaten såsom friheter
bland annat ränta af bergsfrälsejord, hvilken ränta, enligt räkenskaperna
utgörande 3,699 kronor 39 öre, är anordnad Kristine kyrka i Falun;
och är förhållandet med ifrågavarande anslag följande.

Genom resolution den 25 Februari 1642 beviljade Kongl. Maj:t
invånarne i Falun rätt att köpa under bergsfrälset och frihet der va -

inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande. 15

rande täcktekarlsjord och hemman emot en billig värdering, som landshöfdingen
skulle låta anställa, hvarjemte Kongl. Maj:t förunnade den
nja kyrkan i nämnda stad alla de medel, som för täcktekarlsjorden
och hemmanen komme att erläggas. Enligt hvad jordeböckerna antyda
har redan på 1600-talet eu del af ifrågavarande jord blifvit löst till
bergsfrälse, men räntan å denna del af jorden qvarstår fortfarande i
jordeboken, oaktadt kyrkan derför synes hafva uppburit lösen. För
den öfriga delen af ifrågavarande jord, hvilken, så vidt jordeböckerna
upplysa, icke blifvit köpt till frälse, antecknas räntan såsom kyrkan
donerad. Då kyrkan icke eger eller innehar denna jord, med undantag
möjligen för någon jemförelsevis obetydlig del deraf, torde ifrågavarande
räntebelopp nu icke böra ur riksstaten uteslutas. Frågan om
huruvida dessa räntor fortfarande böra i jordeboken och räkenskaperna
qvarstå måste i första rummet göras till föremål för utredning i orten,
om anställande hvaraf Kammarkollegium nu går i författning.

Återstående beloppen af frinjutna räntor och kronotionde under
titel kyrkors underhåll, enligt räkenskaperna utgörande de förra 2,413
kronor 68 öre och den senare 4,797 kronor 83 öre, åligga hemman
och lägenheter, som disponeras af kyrkor, och böra således ur riksstaten
utgå.

De friheter och den kyrkotionde, som under titel kyrkors
underhåll skulle i riksstaten qvarstå, utgöres dels af ofvanberörda

räntor..................................................................................... kronor 3,699: 39

dels ock af kyrkofonden ............................................... „ 189,619: 20

tillsammans kronor 193,318: 59

eller i jemnadt tal 193,300 kronor.

Då, i händelse af godkännande af hvad Kollegierna här ofvan
föreslagit, ett belopp af 204,448 kronor 56 öre ränta och 15,355 kronor
68 öre kronotionde komme att i riksstaten å utgiftssidan utgå, så bör
ock, enär desamma, på sätt förberördt är, i verkligheten för statsverket
äro hvarken utgift eller inkomst, de i riksstaten beräknade inkomster
af ränta och kronotionde med motsvarande belopp minskas.

Stockholm den 8 December 1884.

Underdånigst:

O. F. AF SILLEN. HANS FORSSELL.

ATJG. HÄGGBLADH. ALB. ANDERSON. L. W. RIBEN.

Föredragande.

J. K. M. MARTIN.

E. E. Falk.

16 Inkomstberäkningen: Kammarkollegii och Statskontorets yttrande.

Summa |204,448|56| 15,35516 81219,804124) 5,867|8o

1,516[ 7 71248.345; i o

1,067

Friheter och

kyrkotionde

e

u 1 i g t

r ä

kenskaperna,

Friheter

som

böra uteslutas.

som böra qvarstå.

och kyrko-tionde en-

Ränta.

Krono-

tionde.

Summa.

Ränta.

Krono-

tionde.

Kyrko-

tionde.

Häst-

vakans-

afgift.

Summa.

Summ

a.

ligt riks-

staten.

Sjette lmfvudtiteln.

Hästafvel^ förbättrande

1,201

56

1,201

56

1,067

6 1

1.067

61

2,269

17

2,300

62

Sala bergslag ...............

61

98

61

98

''

—

—

- -

—

—

61

98

_

Sjunde hufvudtiteln.

Städers friheter............

5,407

70

25

3 6

5,433

06

2,168

41

345

16

4

29

—

—

2,517

86

7,950

92

8,460

—

Åttonde hufvudtiteln.

Kleresistaten ...............

119,740

66

8,319

96

128,060

62

1,171

61

16.840

04

18,011

65

146,072

27

148.600

109.600
7,320
5,350

Universiteten ...............

69,391

54

1,54040

70,9344 4

—

—

—

—

35,817

89

_ _

__

35,817

89

106,752

83

Allmänna läroverken .....

4.265

43

204

5 7

4,470

—

_ _

_

- -

_

_ _

_

4,470

1,195

Pedagogier och folkskolor

185

73

- -

—

185

73

- -

_

—

_

1,009

87

_ _

_

1,009,

87

60

Barnmorskeundervisnin-

gen och barnbörds-

husen ..................

- -

—

—

—

- -

—

_ _

_

—

_

695

20

_ _

_

695

20

695

20

700

Fattigvården i Stockholm

och landsorten ......

19

5 6

- -

19

5 5

_ _

_

_ _

_

_ _

__

_ _

_

_

19

Lasaretts underhåll ......

1,757

73

467

56

2,225 2 9

- -

—

- -

—

4,358

61

___

______

4.358

61

6,583

90

12,615

217,600

Kyrkors underhåll .........

2,413

68

4,797

8 3

7,211151

3,699

39

— —

—

189,619^20

---

_

193,318:5 9

200,530

10

—

6i [256,797 lss

476,601162 512,627]

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

17

Inkomstberäkningen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans May.t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari

1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Hans Excellens Herr Statsministern, Chefen för Finansdepartementet
Themptander anhöll att få underställa Kongl. Maj ds ompröfvande de
delar af statsregleringen vid nu instundande riksdag, som rörde beräkningen
af statsverkets tillgångar för de behof, hvilka vid ifrågavarande
statsreglering borde fyllas, dervid Herr Statsministern, efter att hafva
anmält Statskontorets den 8 December nästlidet år afgifna berättelse om
statsverkets tillstånd och förvaltning, hvilken finnes detta protokoll bilagd
under Ditt. A., vidare yttrade:

Bill. till Biksd. Frot. 1885. 1 Sami. 1 Afd.

3

18

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

1883 års
statsreglering.

18S4 års
statsreglering.

»Uti Statskontorets berättelse finnes redogjordt för en hos nämnda
embetsverk uppgjord förslagsberäkning öfver resultaten åt 1883 års statsreglering
i afseende å öfverskott och brister å statsverkets inkomster
samt besparingar och brister i de på riksstaten uppförda förslagsanslag,
enligt hvilken förslagsberäkning öfverskotten å statsverkets inkomster,

efter afdrag för brister å vissa inkomsttitlar, utgjort kronor 8,543,523: —
hvaremot å en del förslagsanslag uppstått brister
hvilka efter afdrag af de besparingar, andra förslagsanslag
lemnat, beräknats till ....................... ,>_______1,791,054: —

så att på det hela öfverskott och besparingar skulle

komma att öfverskjuta bristerna med................. kronor 6,752,469: —

Lägges härtill det öfverskott å myntverkets
inkomster för år 1883, som under början af år

1884 blifvit till Statskontoret levereradt, eller ...... „__ 195,000: —

så kan behållningen å 1883 års statsreglering

beräknas till .............................................................. kronor 6,947,469: —

Statskontoret har vidare redogjort för, huru -

ledes å ett vid 1862—1863 årens riksmöte under
sjette hufvudtiteln upptordt reservationsanslag till
lättnad i skjutsningstungan, der den genom entreprenad
bestriddes och vore särdeles tryckande,
uppkommit en behållning af 41,670 kronor 7 öre,
hvilken, sedan 1879 års Riksdag indragit nämnda
reservationsanslag och i stället uppfört ett förslagsanslag
under titel »bidrag till skjutsentreprenader»,
numera icke för ändamålet behöfdes och derföre
borde tagas i beräkning såsom tillgång vid den
blifvande statsregleringen. Med tillägg af denna
behållning........... ........ „ 41,670: 07

uppkommer alltså en tillgång åt.............................. kronor 6,989,139: 07

i afseende hvarå jag hemställer, att densamma må få, enligt den vid de
senare riksdagarne antagna grundsats, tagas i beräkning för 1886 års
statsreglering, dervid summan torde få jemnas till 6,989,000 kronor.

Beträffande statsregleringen för år 1884 hafva, så vidt hittills kan
vara kändt eller beräknelig^ följande öfverskott och brister uppstått:

Jernvägstrajikmedel, hvilka för år 1884 beräknats till 6,800,000
kronor, hafva under året till Kongl. Statskontoret levererats till belopp
af 7,000,000 kronor, så att å dessa medel uppstått ett öfverskott
af........................................................................................ kronor 200,000: —_

Transport kronor 200,000: —

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor

Skog smedel, hvilka i riksstaten upptagits till

1,200,000 kronor, hafva lemnat en inkomst af

2,122,500 kronor, så att öfverskottet utgjort i

jemnt tal .......................................................................... >>

Tullmedel, beräknade till 28,500,000 kronor,
hafva influtit med 33,884,500 kronor. Öfverskottet

uppgår alltså i rundt tal till.....................................

Stämpelmedel äro i 1884 års riksstat beräknade
till 3,100,000 kronor. Med ledning af hvad
för år 1883 influtit såsom stämpelmedel och kortstämplingsafgift
tillsammans bör inkomsten för år
1884 kunna antagas uppgå till mera än 3,250,000
kronor, och ett öfverskott å denna titel synes

alltså vara att påräkna till belopp af ..................... ,,

Bränvinstillverkningsskatt, i riksstaten upptagen
till 12,000,000 kronor, har uppgått till
13,712,605 kronor 48 öre och således lemnat ett

öfverskott i jemnt tal af ............................................ »

Hvitbetssockertillverkningsafgift har influtit
med öfver 268,400 kronor, men i staten beräknats
till endast 90,000 kronor, hvadan äfven å denna

inkomst uppstått ett öfverskott af i rundt tal ...... ,,

Allmän bevillning är i 1884 års riksstat uppförd
med 3,350,000 kronor, hvaraf 3,100,000
kronor beräknats belöpa sig på bevillning af fast
egendom och af inkomst samt 250,000 kronor på
bevillningsafgifterna för särskilda förmåner och
rättigheter. Dessa olika slag af bevillningen torde,
med" ledning af förhållandena under åren 1881—

1883, kunna antagas för år 1884 lemna en inkomst
af omkring 3,550,000 kronor, då öfverskottet skulle
blifva .............................................................................—__»

200,000:

920,000: —

5,330,000: —

150,000:

1,710,000:

170,000:

200,000:

Då i öfrigt de å en del inkomsttitlar uppkommande
öfverskott kunna antagas ungefärligen
motsvara de brister, som å andra inkomsttitlar
kunna uppstå, torde alltså öfverskottet af inkomsten
kunna beräknas till ................................................... kronor 8,680,000:

Vid jemförelse med förra årets förhållanden

och. med '' ledning af gjorda undersökningar i af-__________________________

Transport kronor 8,680,000:

Grundskatt
och kyrkotionde.

20 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 8,680,000: —
seende å de anslag, vid hvilka sådant kunnat ega
rum, torde bristerna på förslagsanslagen, utöfver
de på en del anslag möjligen uppkommande öfverskott,
ej kunna beräknas lägre än till.................... ,, 2,280,000: _

Och efter detta afdrag skulle alltså öfverskottet
å 1884 års statsreglering kunna beräknas
till .................................................................................... kronor 6,400,000: —

Denna öfversigt af resultatet af senaste årets statsreglering, hvilken
öfversigt endast kan vara approximativ, har jag, såsom vanligt, här intagit,
ehuru meningen icke är att taga dessa öfverskott i beräkning vid
uppgörande af den nu föreliggande budgeten, utan blifva de en tillgång
vid den statsreglering, hvarmed 1886 års Riksdag har att sysselsätta
sig, då ock den exakta siffran af ifrågavarande öfverskott är känd. Tillvaron
af betydliga öfverskott å de senare årens statsregleringar vittnar,
såsom jag förut framhållit, om den varsamhet, som gjort sig gällande
vid statsinkomsternas beräknande, en varsamhet, som, under alla förhållanden
påkallad, blir det än mera, när fråga samtidigt är om skattelindringar.
Till företagande af sådana innebära dylika under en följd
af år återkommande öfverskott emellertid också en bestämd uppfordran.
Betydliga skattelindringar hafva äfven under det senaste året redan
trädt i verkställighet efter borttagandet af den personliga skyddsafgiften,
höjandet af det bevillningsfria existensminimum och medgifvandet af
större skattefria afdrag vid taxering af de lägre inkomstbeloppen; och
att fortgå på skattelindringarnes väg, denna gång i fråga om grundskatter,
rustnings- och roteringsbesvär samt lastpenningar, har Eders
Kongl. Maj:t redan beslutit föreslå Riksdagen.»

Vidkommande härefter frågan om beräkningen af statsverkets inkomster
för år 1886 anförde Herr Statsministern följande:

»Då, enligt den nådiga proposition, Eders Kongl. Maj:t den 9 dennes
beslutat aflåta till Riksdagen angående nedsättning i de å viss jord hvilande
grundskatter, ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet
skola i kronans jordeböcker och räkenskaper sammanföras till en summa
under benämning grundskatt, följer deraf, att en sådan åtgärd bör jemväl
i riksstaten vidtagas.

Det af Statskontoret i öfverensstämmelse med den hittills följda
uppställningen af riksstaten uppgjorda förslag rörande beräkningen af
räntan och tionden för år 1886 upptager

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. :

räntan till................................................................ kronor 4,275,000:

och tionden till ............................................................ „ 1,650,000:

eller tillsammans................................................... kronor 5,925,000:

Utgående från denna beräkning, emot hvilken
jag icke funnit anledning till erinran, anhåller jag
att få redogöra för de förändringar i riksstaten,
som påkallas dels af räntans och kronotiondens
sammanförande till en inkomstpost, dels ock af
den i nyssnämnda Kongl. proposition föreslagna
nedsättning i dessa skatter.

I här ofvan upptagna tiondebelopp inbegripes,
på sätt Statskontoret upplyst, jemväl den inom
Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän utgående
kyrkotionden. Då densamma till sin väsentligaste
del tillgodonjutes af vederbörande socknekyrkor
och endast jemförelsevis obetydliga delar deraf
ingå till statsverket eller användas till ändamål,
för hvilka staten i öfriga delar af riket drager
försorg, lärer ifrågavarande tionde visserligen icke
på det hela kunna anses såsom en statsinkomst.

Då likväl kyrkotionden, såsom nyss är nämndt,
i någon mån berör äfven statsverket samt är i
räkenskaperna redovisad under sitt särskilda konto,
finner jag mig icke böra föreslå dess uteslutande
ur riksstaten; men nu angifna förhållande synes
mig betinga denna tiondes upptagande i riksstaten
under särskild inkomsttitel; och frånräknas fördenskull
kyrkotionden, enligt Statskontorets uppgift
utgörande......................................... kronor 258,324: —

Vidare och då Eders Kongl.

Maj:t den 19 sistlidne December beslutat
föreslå Riksdagen att, i sammanhang
med uteslutande ur riksstaten
af åtskilliga i statsrådsprotokollet
för samma dag uppräknade
friheter i ränta och kronotionde å
sjette, sjunde och åttonde hufvudtitlarne,
äfven minska de beräknade
inkomsterna af räntan och kronotionden
med det belopp, hvartill dessa

Transport kronor 258,324: —~ 5,925,000:

22

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 258,324:
friheter enligt räkenskaperna sammanlagdt
uppgå, afföres ytterligare i rundt
tal............................................................... „ 219,800:

Tillsammans med räntan hafva
hittills redovisats vakansafgifterna af
de nio båtsmansrotar i Södra Möre
härad af Kalmar län, hvilka vid en
derstädes företagen jemkning i båtsmansrustningen
bildats af presterskapets
förut på rustningen indelta
utlagor samt enligt Kongl. brefvet
den 13 December 1825 få tills vidare
vara vakanta. Då ifrågavarande vakansafgifter
uti den af Eders Kongl.

Maj:t den 9 dennes beslutade nådiga
proposition angående lindring i rustnings-
och roteringsbesvären hänförts
till dessa besvär, lära de i riksstaten
böra upptagas bland vakansafgifterna,
och afföras således här........................ „

5,925,000:

Till återstoden......................................................

bör deremot läggas drängespanmålen i Färentuna
härad af Stockholms län, hvilken utskyld,
nu redovisad under titel vakansafgift af nyroterad
jord, såsom utgörande ersättning för den arbetsskyldighet,
som ålegat hemmanen i nämnda härad
till vissa kungsgårdar och djurgårdar, är närmast
hänförlig till räntan och derföre enligt förstnämnda
nådiga proposition skall i fråga om lindring behandlas
på enahanda sätt, som för grundskatten är

föreslaget, .......................................................................

då grundskatten utgör .........................................

Enligt nyss omförmälda nådiga proposition
skulle från lindringen i grundskatten undantagas
dels kronan behållna räntor och kronotionde af
statens utarrenderade egendomar samt af militieoch
civilboställen äfvensom af skogsområden, hvilka
äro upplåtna sågverken i de norra länen i ersätt

90: 26 478,214: 26.

kronor 5,446,785: 74

3,768: 58.

kronor 5,450,554: 32.

Transport kronor 5,450,554: 32

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

23

Transport kronor 5,450,554: 32
ning för privilegierad stockfångst, och af tills vidare
upplåtna slåtter- m. fl. lägenheter samt strömfall
med tillhörande utmål, hvilka räntor och kronotionde
förslagsvis beräknas till ......... kronor 37,000: —

dels ock följande anordnade ränteoch
kronotiondebelopp, nemligen:

ä fjerde hufvudtiteln:

Friheter, som åtnjutas af rusthåll
och rotar samt innehafvare af
militieboställen, enligt Statskontorets
förslag nedsatta till ..........................

817,000: —

ä femte hufvudtiteln:

Båtsmansindelningens friheter,
i nu gällande riksstat upptagna till
77,300 kronor, hvilket belopp dock
i anledning af tillskottsräntornas i
Blekinge indragning till statsverket
hör minskas till 75,500 kronor, hvartill
komma de friheter, som åtnjutas
af lots- och fyrinrättningen, 405 kronor,
eller tillsammans ....................... „ 75,905: —

å sjette hufvudtiteln:

Friheter, som medgifvits gästgifvare,
färjor och färjkarlar samt för
jordförluster genom kanal- och väg anläggningar,

sammanlagdt ...............

Efter afräkning af dessa ränte- och kronotiondebelopp,
utgörande

8,220:

kronor 938,125:

qvarstår såsom grundskatt, hvarå nedsättning bör

ega rum, .....................................................................

och då detta belopp minskas, enligt ofta åberopade
proposition om grundskattenedsättningen, med
trettio procent af grundskattens belopp eller ...

återstår .............................................................................

hvadan med tillägg af ofvannämnda, från skatte nedsättningen

undantagna belopp ........................

grundskatten blifver ....................................................

kronor 4,512,429: 32

1,353,728: 80

kronor 3,158,700:

938,125:

52

kronor 4,096,825: 52;

24

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

och hemställer jag förty, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att, med uteslutande af de hittills i riksstaten förekommande inkomsttitlarne
ränta och tionde, i stället i riksstaten bland de ordinarie inkomsterna
för år 1886 uppföra i runda tal:

grundskatt ............ 4,097,000 kronor och

kyrkotionde ......... 258,000 ,,

Då, såsom förberördt är, Eders Kongl. Maj:t beslutat aflåta proposition
till Riksdagen äfven angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
bör jag här redogöra för, huruvida och i hvad mån en sådan
lindring må verka till någon förändring uti de i riksstaten nu upptagna
inkomsttitlar, som ega gemenskap med nämnda besvär.

Värdet å rustning och rotering lärer icke nu böra i riksstaten
upptagas såsom inkomst i vidsträcktare mån, än hittills varit förhållandet.
Dock skola, i händelse Eders Kongl. Maj:t under femte hufvudtiteln
äskar ersättning för de till aflöning för flottans korpser och stater nu anvisade
afgifter af de på tioårig vakans satta rusthåll i Blekinge län och Södra
Möre härad af Kalmar län, dessa vakansafgifter såsom inkomst i riksstaten
upptagas. Likaledes böra rotevakansafgifterna af Sårna, Idre och
Hede byar i Kopparbergs län, hvilka afgifter hittills uppburits af Elfdals
socknemän, men i sammanhang med lindring i roteringen för desse skola
till statsverket indragas, bland öfriga vakansafgifter inräknas.

Kavalleriregementenas
hästvatcansspanmål,
trosspassevolansafgift
och
båtsmansbeklädnadsmedel.

Tillfälliga
rotevalcans -

Hvad nu de särskilda hit hänförliga inkomsttitlarne angår, så inverkar
den ifrågasatta lindringen i rustningen och roteringen icke på
kavalleriregementenas hästvakansspanmål, trosspassevolansafgiften och båtsmansbeklädnadsmedlen,
hvadan dessa inkomsttitlar i enlighet med Statskontorets
förslag lära få i 1886 års riksstat upptagas till enahanda belopp,
hvartill de för innevarande år äro beräknade.

Inkomsttiteln tillfälliga rotevakansafgifter innefattar, utom afgifter
för rusthåll och rotar för uraktlåten rekrytering, jemväl de vid början
af år 1878 till statsverket tills vidare indragna afgifter af åtskilliga till
underofficerares aflöning förut anslagna vakanta rusthåll och rotar vid
infanteriet. Då ifrågavarande rusthåll och rotar skola i likhet med öfriga,
hvilkas vakansafgifter ingå till statsverket, erhålla lindring medelst
afkortning å vakansafgifterna, medför detta en minskning vid inkomstberäkningen
enligt följande grunder. Derest ifrågavarande rusthåll och
rotar elda de vakansafgifter enligt de i Eders Kongl. Maj ds omförmälda
proposition för lindringens beräknande bestämda värden, skulle efter
afräkning af det rustnings- och roteringsunderstöd, som utbetalas af statsmedel,
dessa vakansafgifters belopp utgöra:

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

25

för 49 rusthåll ..................................................................... kronor 9,064: 35

och för 442 rotar .............................................................. „ 67,782: 03

tillsammans kronor 76,846: 38

hvarifrån afgår lindring med trettio procent eller ... ,, 23,053: 91

då återstoden utgör ........................................................... kronor 53,792: 47.

Nu uppgå vakan safgifterna emellertid enligt senast
afslutade 1882 års rikshufvudbok till allenast kronor 70,165: —
och då lindringen för dessa rusthåll och rotar icke
kommer att utsträckas längre än för dem, som erlägga
vakansafgifter till enahanda belopp som ofvannämnda

värden, bör i följd häraf qvarstå.................................... ,, 53,792: 47

hvadan beloppet af lindringen i sjelfva verket utgör

endast .................................................................................. kronor 16,372: 53.

Enligt hvad Statskontoret i sin ofvan omförmälda
berättelse upplyst, hafva de tillfälliga vakansafgifterna,
deruti inbegripna äfven de, som erläggas
för uraktlåten rekrytering, i medeltal för åren 1881

—1883 utgjort ................................................................... „ 79,065: —

och då med afdrag härifrån af ofvannämnda lindring „ 16,372: 53.

återstoden utgör..................................................................... kronor 62,692: 47

hemställer jag, att de tillfälliga rotevakansafgifterna må för år 1886 beräknas
till 63,000 kronor.

Öfriga i riksstaten upptagna vakansafgifter förekomma der under Soldatfyra
särskilda titlar, nemligen: oMåumaL.

vakansafgifter af ny rot er ad jord, hvarunder innefattas dels afgif- länsafgift.
terna af den nya ordinarie soldat- och båtsmansrotering, för hvilken hel
afgift efter markegångstaxan erlägges, dels afgifterna af den nya båtsmansindelningen
i Blekinge, dels ock ofvarmämnde i Färentuna härad utgående
drängespanmål, hvars upptagande tillsammans med räntan jag här
ofvan föreslagit;

rotevakansafgifter af utsockne frälsehemman i Halland, hvilka afgifter
utgöras med endast hälften af det belopp, hvartill vakansafgiften
enligt markegångstaxan för en båtsman i länet uppgår;

vakansafgifter af bergslag, hvilka likaledes endast utgå med hälften
af hvad som enligt markegångstaxan erlägges för annan roterad
jord; samt

båtsmansvakansafgift, som omfattar de enligt markegångstaxan utgående
afgifterna af städernas båtsmanshåll och af båtsmansrotarne på
Visingsö, för hvilka sistnämnda afgifterna utgöra 7 kronor 50 öre per rote.

Nu tillkomma, såsom förut är nämndt, vakansafgifter af nio båtsBih.
till Biksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 4

26

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

mansrotar i Södra Möre härad af hittills till aflöning för flottans korpser
och stater anvisade vakanta rusthåll i Blekinge och Södra Möre samt af
tre soldatrotar i Kopparbergs län.

Ofvannämnda fördelning af vakansafgifterna synes mig kunna och
böra förenklas på det sätt, att samtliga vakansafgifter fördelas på endast
två titlar, nemligen soldatvakansafgift och båtsmansvalcansafgift.

Vidkommande beräkningen af ifrågavarande afgifter lärer det kunna
antagas, att rust- och rotehållarne, der de på grund åt nu gällande bestämmelser
må anses icke böra tillförbindas att utan eget medgifvande
underkasta sig förändring i beräkningsgrunden för vakansafgifterna, skola
ingå på det för tillgodonjutande af lindring bestämda vilkor angående
vakansafgiftens belopp. Med tillämpning således af de värden å rustning
och rotering, som i och för lindringens beräknande blifvit bestämda,
samt med ledning af räkenskaperna i fråga om rusthållens och rotarnes
antal lemnas här följande redogörelse för

l:o soldatvakansafgifterna:

787,606 rotar ny ordinarie rotering ............................. kronor 120,936: 66

366,126 bergslagsrotar .................................................... ,, 30,858: 36

3 rotar i Särna, Idre och Hede byar i Kopparbergs
län................................................................. ,, 40: —

tillsammans kronor 151,835: 02

hvaraf efter lindring med trettio procent .................. ,, 45,550: 51

återstå................................................................................. kronor 106,284: 51.

2:o båtsmansvakansafgifterna:

655 rusthåll i Blekinge .................................................

kronor

72,050

—

387 dito i Södra Möre ............................................

38,700

—

tillsammans

kronor

110,750

—

från hvilket belopp det af statsmedel utgående un-

derstöd afräknas med .............................................

n

10,379

40

hvarefter å återstoden ...............................................

kronor

100,370

60

lindringen, beräknad till trettio procent, utgör

30,111 kronor 18 öre; och då från här ofvan

upptagna värde å vakansafgifterna .....................

>>

110,750

—

afräknas nyssnämnda lindring ................................

))

30,111

18

återstår såsom vakansafgift .......................................

kronor

80,638

82

48,200 rusthåll, ny indelning i

Blekinge .................................... kronor 5,302: —

Transport kronor 5,302: —

80,638: 82

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

27

Transport kronor

5,302: —

kronor

80,638: 82

213,227 rotar ny ordinarie ro-

tering ....................................

))

26,687: 85

291,019 rotar af utsockne hem-

man i Halland....................

17,461: 14

879,414 stadsrotar ....................

96,735: 54

6 rotar på Visingsö..............

)>

45: —

9 rotar i Södra Möre .........

90: 26

tillsammans

kronor

146,321: 79,

hvaraf efter afdrag af trettio

procent......................................

43,896: 54

återstå ...........................................

102,425: 25

då båtsmansvakansafgifterna uppgå till

kronor

183,064: 07.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, med uteslutande ur riksstaten
af inkomstitlarne vakansafgifter af nyroterad jord, rotevakansafgifter af
utsockne frälsehemman i Halland samt vakansafgifter af bergslag, bland
de ordinarie inkomsterna för år 1886 uppföra soldatvakansafgift med

106,000 kronor, samt att båtsmansvdkansfgiften måtte höjas till 188,000
kronor.

Beträffande öfriga ordinäre inkomsttitlar får jag, med åberopande
af Statskontorets berättelse, hemställa, att de måtte upptagas till de af
Statskontoret föreslagna belopp. Dervid ber jag endast få erinra derom,
att, såsom jag förut nämnt, skog smedlen för år 1884, enligt en från Domänstyrelsen
efter årets utgång inkommen uppgift, belöpt sig till icke mindre
än i rundt tal 2,122,000 kronor, hvilket ådagalägger såväl en fortfarande
tillväxt i atkastningen af statens skogar som att den tillökning,
Statskontoret föreslagit i beräkningen af dessa medel till 1,600,000 kronor,
åtminstone icke kan anses för hög.

I öfverensstämmelse med Statskontorets förslag tillstyrker jag, att
tullmedlen må beräknas till 29,500,000 kronor. Den nedsättning i de
bland tullmedlen ingående lastpenningarne, Eders Kongl. Maj:t beslutat
föreslå Riksdagen, från 14 till 10 öre per ton, och som lärer kunna
verka en minskning i tullinkomsten af högst 200,000 kronor, bör så
mycket mindre verka till någon rubbning i den af mig sålunda föreslagna
siffran å de beräknade tullmedlen, som dessa under år 1883
något öfverstigit trettiotre och en half millioner kronor och för sistlidet
år, enligt från Generaltullstyrelsen mig tillhandakommen uppgift, uppgått
till 33,834,528 kronor 27 öre.

Skogsmedhn
och, öfriga
ordinarie
inkomster.

Tullmedel.

Postmedel.

28 Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Med ledning af erhållen uppgift från Generalpoststyrelsen har Statskontoret
i sin inkomstberäkning upptagit postmedlen för år 1886 till

5.630.000 kronor. Detta belopp har, enligt hvad Generalpoststyrelsens
skrifvelse med förslag till stater för postverket närmare utvisar, erhållits
sålunda, att Generalpoststyrelsen till en början, under förutsättning att
samma tillväxt i postverkets inkomster, som egt rum i medeltal för åren
1881—1883, vore att förvänta jemväl för år 1886, beräknat en tillökning
i det för innevarande år i staten upptagna inkomstbeloppet, 5,210,000
kronor, med fem procent eller 260,000 kronor i rundt tal. Derjemte och
då det synts Styrelsen lämpligt att — i stället för att hittills postverkets
afräkningar med andra länders postförvaltningar endast på det sätt varit
synliga i postverkets stater, att å omkostnadsstaten varit »för godtgörelse
till främmande postverk» uppfördt ett anslag, motsvarande det belopp, hvarmed
utgifterna till andra postförvaltningar antagits komma att öfverskjuta
hvad svenska postverket hade att af dem räkna sig till godo — å omkostnadsstaten
upptaga de berörda utgifterna till hela deras beräknade
belopp, men å andra sidan bland inkomsterna redovisa hvad svenska
postverket i enahanda hänseende hade att påräkna från andra postförvaltningar,
har, med iakttagande af motsvarande höjning i berörda anslag
å omkostnadsstaten, till inkomstsumman ytterligare lagts ett belopp af

160.000 kronor, motsvarande i rundt tal hvad som under senare hälften
af år 1883 och förra hälften af år 1884 blifvit det svenska postverket
af främmande postförvaltningar tillgodofördt.

Det må visserligen icke förnekas, att den förändrade uppställning
i staten, Generalpoststyrelsen sålunda velat gifva åt postverkets afräkningar
med främmande postverk, ur ren hokföringssynpunkt eger sitt berättigande.
Men då det icke kan anses lämpligt att under förevarande
inkomsttitel, som eger karakteren af bevillning och såsom sådan i riksstaten
betecknas, upptaga inkomster, hvilka bero af aftal med andra
stater, och anledning härtill för närvarande synes mig så mycket mindre
förekomma,1 som de belopp, hvilka det svenska postverket har att påräkna
från andra postförvaltningar, icke förslå till betäckande af de motsvarande
utgifter, verket liar att vidkännas, finner jag mig böra hemställa,
att Generalpoststyrelsens ifrågavarande förslag, genom hvars godkännande
svårigheter jemväl skulle uppstå för jemförelse med föregående
års stater, icke måtte bifallas, utan postmedlen för år 1886, med gillande
i öfrigt af Generalpoststyrelsens beräkning, i staten upptagas till 5,470,000
kronor.

Enär emellertid det förslag till utgiftsstater för postverket, hvilket
jag har för afsigt att, i, sammanhang med öfriga anslagsfrågor under
sjunde hufvudtiteln, underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, slutar å

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

29

5,696,000 kronor, och det belopp, hvarmed postverkets utgifter under år
1886 kunna komma att öfverskrida postuppbörden, lärer, på samma sätt
som medgifvits för innevarande år, få tillskjutas af postverkets reserverade,
hos Statskontoret innestående medel, hvilka vid 1884? års utgång
uppgingo till omkring 2,045,000 kronor, oberäknad! 1884 års räntor till
belopp af ungefär 80,000 kronor samt ännu icke från postverket verkstad
leverering af öfver skottsmedel för 1884 års sista qvartal, hemställer
jag vidare, under förutsättning af nådigt bifall till hvad jag kommer att
föreslå rörande postverkets utgiftsstater, att af verkets omförmälda reserverade
medel ett belopp, motsvarande skilnaden mellan de beräknade
inkomsterna och utgiftsstaternas slutsumma, eller 226,000 kronor, måtte
få i riksstaten för år 1886 upptagas bland de för statsutgifternas bestridande
påräkneliga tillgångarne.

Öfriga bevillningar torde få upptagas till de af Statskontoret föreslagna
belopp. Jag åberopar härom den af Statskontoret förebragta utredning
och anhåller endast att till kompletterande af densamma få erinra
derom, att, enligt mig meddelade uppgifter, följande inkomsttitlar
under år 1884 uppgått till nedannämnda belopp:

bränvinstillverkningsskatt ......................................... kronor 13,712,605: 48

hvitbetssockertillverkningsafgift .............................. ,, 268,440: 50.

Ehuru jag hemställer, att statsverkets inkomster för år 1886 må
med de belopp, jag här föreslagit, få i statsverkspropositionen upptagas
i den ordningsföljd, som hittills varit iakttagen, och likaledes med den
vanliga fördelningen i ordinarie inkomster och bevillningar, torde det tillåtas
mig att, likasom föregående år, låta i detta mitt yttrande inflyta
en gruppering af dessa inkomster, som bättre än den sedvanliga uppställningen
lemnar en öfversigt af dessa inkomsters olika natur ur finansiel
synpunkt och närmare sammanför inkomster af närbeslägtad art.

Denna öfversigt angifver såsom

Statsverkets inkomster:

A. Inkomster, som ej utgöra skatter:

arrendemedel .......................

............ kronor 3,270,000: —

skogsmedel ..........................

.......... „ 1,600,000: —

jernvägstrafikmedel ............

............. „ 7,000,000: —

postmedel .............................

............ „ 5,470,000: —

telegrafmedel .......................

............ „ 1,330,000: —

bötesmedel ............................

........... „ 270,000: —

extra uppbörd .....................

............ „ 128,000: — 19,068,000

Transport kronor 19,068,000: —

Öfriga bevillningar.

Inkomsternas

uppställning.

30

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet.

Transport kronor 19,068,000: —

B. Skatter:

a) allmänna:

tullmedel ............kronor 29,500,000: —

bränvinstillverk ningsskatt

...... „ 12,000,000: —

hvitbetssockertill verkningsafgift

„ 150,000: —

stämpelmedel...... „ 3,225,000: —

mantalspenningar „ 640,000: —

bevillning af fast
egendom samt

af inkomst...... ,, 3,250,000: — 48,765,000: _

b) af viss fastighet:

grundskatter ...... „ 4,097,000: —

kyrkotionde......... „ 258,000: —

kavalleriregementenas
hästva kansspanmål.

.. „ 340,000: —

trosspassevolans afgift.

................ „ 26,000: —

båtsmansbekläd nadsmedel.

..... „ 35,000: —

tilllällig roteva kansafgift.

........ „ 63,000: —

soldatvakansafgift ,, 106,000: —

båtsmansvakans afgift

............... „ 183,000: -- 5,108,000: —

c) särskilda afgifter:
fyr-och båkmedel ,,

kontrollstämpel medel.

.............. ,,

bergverkstionde „

bevill ningsafgifter
för särskilda
förmåner och
rättigheter ...... „

1,200,000: —

25,000: —

10,000: —

3Q0,QÖQ: ~J>535>0QQ: — 55,408,000: —
Summa kronor 74,476,000: —.

Inkomstberäkningen: statsrådsprotokollet. 31

Enligt den numera under en följd af år gällande praxis har riksbankens
vinst fördelats så, att ungefär hälften anvisats åt statsverket
och beräknats såsom tillgång i budgeten och återstoden reserverats åt
riksbanken. I följd häraf har i hvardera af de båda senaste statsregleringarne
upptagits utaf bankens vinstmedel ett belopp af 1,300,000 kronor.
Från bankofullmägtiges ordförande har jag erhållit det meddelande, att
vinstmedlen för nästlidna år enligt gjordt öfverslag uppgingo till omkring
2,521,000 kronor. Det torde således icke möta något hinder att
i budgeten för 1886 beräkna bidraget från riksbankens vinstmedel till
samma siffra som under de båda senaste åren, eller 1,300,000 kronor,
helst den andel af vinstmedlen, som under de senare åren reserverats åt
riksbanken, städse öfverstigit hälften af bankovinsten med stundom rätt
betydliga belopp. Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Magt må hos
Riksdagen göra framställning derom, att af riksbankens vinstmedel för
år 1884 må anvisas för statsverkets behof, att utbetalas vid den tidpunkt
under år 1886, Riksdagen bestämmer, ett belopp af 1,300,000
kronor.

Om, under förutsättning af bifall till hvad jag sålunda föreslagit, till

slutsumman af statsverkets ofvan beräknade inkomster
................................................................. kronor 74,476,000: —

lägges:

af postverkets reserverade medel........................ ,, 226,000: —

nyss nämnda belopp af riksbankens vinstmedel ,, 1,300,000: —

samt det af mig såsom tillgång förut omförmälda
öfverskott i statsregleringen för 1883 och föregående
år .................................................................. „ 6,989,000: —

så erhålles för statsregleringen år 1886 en tillgång
af ............................................................. kronor 82,991,000: —

De af föredragande departementschefen sålunda i afseende å beräkningen
af statsverkets ofvan omförmälda tillgångar och dermed sammanhängande
ämnen gjorda hemställanden och förslag, i hvilka Statsrådets
öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och
bifalla.

Riksbankens

vinstmedel.

Ex protocollo:
Adolf von Hofsten.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

1

Bil. Litt. A.

Till Konungen.

Jemlikt gällande instruktion åligger det Statskontoret att årligen
före den 15 December till Eders Kongl. Maj:t afgifva berättelse om
statsverkets inkomster under det sistförfluten året, så vidt dessa äro
kända och beräkneliga, jemte förslag till deras beräknande vid nästföljande
statsreglering med hvad mera, som kan tjena till upplysning
vid uppgörande af den nådiga propositionen till Riksdagen angående

1

2 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

statsverkets tillstånd och behof; och får Statskontoret berörda nådiga
föreskrift för innevarande år härmed i underdånighet fullgöra.

Riksdagens senast församlade revisorer hafva verkstält granskning
af 1882 års rikshufvudbok jemte öfriga räkenskaper öfver statsverkets
och andra allmänna medels förvaltning under samma år; och Statskontoret
får i underdånighet hänvisa till innehållet af den berättelse
angående statsverkets tillstånd under nämnda år, hvilken före revisionsförrättniagens
början af detta embetsverk blifvit afgifven och sedermera
till revisorerna öfverlemnats. Jemlikt föreskrift i 39 § af Riksdagsordningen
skola räkenskaper och öfriga statsverket rörande handlingar
för Riksdagens Statsutskott hållas tillgängliga för verkställande af
den granskning, som vid fullgörande af bemälda utskotts åliggande
att utreda och uppgifva statsverkets tillstånd och behof må vara erforderlig.

Beträffande undsättningsfonden afgifver Statskontoret särskild
underdånig berättelse, och redovisas för öfrigt förhållandet med denna
fond genom räkenskaper och handlingar, som äfvenledes skola hållas
Statsutskottet tillhanda.

Hvad angår statsverkets inkomster för år 1886, har Statskontoret
ansett desamma böra beräknas på sätt bilagda tabell Lutt. a) utvisar och,
enligt hvad tabellen Lutt. b) ådagalägger, för denna beräkning i allmänhet
lågt till grund medeltalen af de senaste tre årens inkomstbelopp,
hvilka åter för åren 1881 och 1882 äro hemtade från de för
samma år afskräde rikshufvudböckerna, men för år 1883 upptagits i
enlighet med en på de nyligen afgifna landsböckerna för samma år
samt i öfrigt tillgängliga räkenskaper och meddelade uppgifter grundad
approximativ kalkyl. Ehuru de inkomster, hvilka sålunda för sistnämnda
år uppgifvits, väl torde i någon mån afvika från det resultat, som den
blifvande rikshufvudboken kommer att utvisa, böra dock några skiljaktigheter
af sådan beskaffenhet, att de kunna utöfva något afsevärdt
inflytande på inkomsternas beräkning, icke vara att befara. Vid upprättandet
af förslaget till inkomstberäkningen har för öfrigt afseende
blifvit fästadt dels derpå, om inkomsterna varit i jemnt stigande eller
fallande, dels på de vid vissa titlar förekommande särskilda förhållanden,
för hvilka Statskontoret får här nedan i underdånighet närmare
redogöra; börande Statskontoret tillika anmärka, att de uti åberopade
tabell upptagna inkomstbelopp, enligt räkenskaperna för de närmast
förflutna Henne åren, med undantag af jernvägstrafikmedlen, som afse
de till Statskontoret levererade summor, utgöra hvad som före uppbördsårets
slut, den 30 April påföljande år, varit af inkomsterna disponibelt
till statsutgifters bestridande och att således, i enlighet med den

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

3

för redovisningen i rikshufvudboken gällande grundsats, afdrag skett
för de vid sistnämnda tidpunkt utestående restantier och uppbörds,-propriebalanser.

Ordinarie inkomster.

Räntan är såväl i innevarande som nästkommande års riksstater
beräknad till 4,300,000 kronor och har enligt räkenskaperna utgjort

för år 1881 ............................................................ kronor 4,309,751: —

„ „ 1882 ........................................................ „ 4,368,027: —

,, „ 1883 ............................................................ „ 4,300,523: —

eller i medeltal för dessa tre år .............................. „ 4,326,100: —

Tillökningen i uppbörden för år 1882 är hufvudsakligen föranledd
af inom Örebro län, till följd af Kongl. kungörelsen den 9 Juni 1871
angående tackjernstiondens upphörande, efterräkningsvis för föregående
år debiterade belopp af tillsammans mera än 50,000 kronor; och ingå
i 1883 års uppbörd af enahanda anledning inom Kopparbergs län likaledes
efterräkningsvis debiterade medel omkring 15,000 kronor. Den
olikhet, som, oberäknadt den af nyssnämnda förhållanden förorsakade,
eger rum emellan 1881 och de följande årens inkomst, har härrört dels
till någon ringa del af vexlingarna i den tillfälliga uppbörden under
denna titel samt dels ock i väsendtligare mån af skilnaden emellan de
vid slutet af hvarje uppbördsår utestående restantierna. Då dessa den
1 Maj 1882 utgjorde 43,300 kronor, men den 1 Maj 1884 uppgingo till
52,400 kronor, blifver skilnaden i berörda hänseende emellertid endast
9,100 kronor, i betraktande hvaraf inkomsttiteln »ränta» visar sig i
sjelfva verket hafva för år 1883 minskats med i rundt tal 15,000 kronor,
en omständighet, hvilken åter har sin grund i den afskrifning utaf
räntan, som, enligt hvad här nedan förmäles, verkstälts i sammanhang
med utarrendering af indragna militieboställen. AJd sådant förhållande
och då dessutom i den debiterade uppbörden för förenämnda trenne år
innefattas frinjutna boställsräntor till belopp af 10,000 kronor, hvilka
enligt 1883 års riksdagsbeslut uteslutits från såväl inkomstsidan som
utgiftssidan i riksstaten för år 1884, anser Statskontoret förevarande
inkomsttitel för år 1886 icke böra beräknas till högre belopp än 4,275,000
kronor.

Tionden, som vid senaste riksdag beräknades till 1,650,000 kronor,
uppgick för år 1883 till 1,648,568 kronor, hvaraf 258,324 kronor kyrkotionde,
och har i medeltal för åren 1881—1883 utgjort 1,651,211 kronor.
Jemte erinran att vexlingarna i beloppet af denna inkomst äro, oberäk -

4 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

nadt det inflytande, som utöfvats af skiljaktigheterna emellan restantierna
vid hvarje års början och slut, hufvudsakligen beroende af kyrkofonden,
hvilken tionde undantagandes den mindre del deraf, som debiteras
i Blekinge samt Göteborgs och Bohus län och hvilken löses efter bestämda
lägre pris, fortfarande utgår efter markegång, samt att erfarenhet
ännu saknas om den minskning, hvilken kommer att föranledas af
stadgandet i 24 punkten af nådiga kungörelsen den 10 November 1882
angående arrendator befriande från utgörande af den egendomen genom
skattläggning åsätta tionde, hemställer Statskontoret, att denna inkomsttitel
äfven för år 1886 måtte få upptagas med 1,650,000 kronor.

Arrendemedel. Denna inkomsttitel, som i innevarande års riksstat
är upptagen med 3,000,000 kronor, blef, med afseende å den beslutade
indragningen till statsverket af de till landshöfdingelöneregleringsfonden
ingående arrenden och afgäldsbelopp, af sistlidne Riksdag
uti riksstaten för nästkommande år uppförd med 3,150,000 kronor.
Enligt räkenskaperna har denna inkomst utgjort:

för år 1881 ......................................................... kronor 3,073,567: —

„ „ 1882 ........................................................... „ 3,159,387: —

,, „ 1883 .......................................................... „ 3,150,329: -

eller i medeltal för dessa tre år................................. ,, 3,127,761: —

Om till detta medeltal lägges inkomsten af de från och med nästkommande
år till statsverket indragna, nu till ofvannämnda fond ingående
arrenden m. m., utgörande omkring 150,000 kronor, uppkommer
en summa af 3,277,761 kronor; och anser Statskontoret, som af
en från Domänstyrelsen erhållen förteckning öfver förändringar under
år 1883 i arrendeinkomsterna funnit någon ytterligare tillökning i dessa
inkomster ej vara att för den närmaste tiden emotse, arrendemedlen
böra i riksstaten för år 1886 upptagas med 3,270,000 kronor.

Bergverlcstionde har, i följd af det vid 1877 års riksdag fattade
beslut om denna skatts upphörande, vid statsregleringarne från och
med år 1878 endast varit beräknad till ett belopp, motsvarande antagliga
inkomsten af tionden från Sala silfververk, samt i riksstaterna från
och med år 1881 uppförts med 10,000 kronor. Inberäknad tionden
från några andra bergverk, hvilka ännu icke blifvit frikallade från skattens
utgörande, har hela uppbörden utgjort:

för år 1881 kronor 9,074: — deraf från Sala bergslag kronor 8,044: 13
„ „ 1882 „ 12,307:- „ „ „ „ „ 11,087: ss

„ ,,1883 „ 15,340:— „ „ „ „ „ 13,714: 12

eller i medeltal för

dessa år kronor 12,240: — „ „ „ „ „ 10,948: eo.

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

5

Ehuru denna inkomst under de sistförfluten åren visat sig vara i stigande,
torde dock, vid det förhållande att densamma under ett af dessa
år understigit den senast antagna beräkningen, som dessutom nära
motsvarar medeltalet för åren 1881—1883 af afgiften från Sala silfververk,
någon förändrad beräkning af inkomsttiteln bergverkstionde nu
icke böra ega rum.

Mantalspenningarne, som i riksstaterna för åren 1881—1885 beräknats
till 640,000 kronor, hafva för år 1883 utgjort 647,980 kronor
och i medeltal för de sistförflutna tvenne åren uppgått till 645,065 kronor.
Ej heller det å denna inkomsttitel uppkomna öfverskott är af den
betydenhet, att med anledning deraf någon högre beräkning synes böra
ifrågakomma, utan torde mantalspenningarne äfven i 1886 års riksstat
upptagas med 640,000 kronor.

Bötesmedlen, i riksstaterna från och med år 1879 beräknade till

260,000 kronor, hafva för år 1883 belöpt sig till 287,066 kronor. För
de tvenne sista åren har medelbeloppet utgjort 279,840 kronor. Vid
det förhållande att denna inkomst årligen från och med år 1880 ej obetydligt
öfverstigit hvad i riksstaten upptagits torde någon förhöjning
i beräkningen deraf nu böra eg a rum; lärande dock ifrågavarande
inkomsttitel, med afseende å dess temligen ovissa beskaffenhet, ej uti
riksstaten för år 1886 böra upptagas med högre belopp än 270,000
kronor.

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål erlägges på grund af nådiga
beslut den 27 December 1873 och den 30 Januari 1874 årligen,
intilldess annorlunda kan varda förordnadt, af rusthållen vid det afsutna
kavalleriet med 139,658 kubikfot 4 kannor, hälften råg och hälften korn.
Denna inkomst, som till beloppet är beroende af vexlande markegångspris
och i riksstaten från och med år 1882 beräknats till 340,000 kronor,
har väl för sistlidet år endast utgjort 332,783 kronor, men i medeltal
för de tre sistförflutna åren uppgått till 341,551 kronor, hvarföre
densamma torde i riksstaten för år 1886 kunna upptagas med oförändradt
belopp af 340,000 kronor.

Tillfälliga rotevakans afgift er, i riksstaten från och med år 1878
beräknade till 76,000 kronor, hafva för år 1883 utgjort 78,768 kronor
och i medeltal för de tre åren 1881 —1883 79,065 kronor. Det sålunda
uppkomna öfverskottet synes emellertid Statskontoret icke vara af den
betydenhet, att någon förändring i den förut antagna beräkningen bör
ifrågakomma.

Vakans afgifter af nyroterad jord, som i 1882 och 1883 årens riksstater
beräknats till 115,000 kronor, äro såväl i innevarande som nästkommande
års riksstater upptagna med 125,000 kronor. Inkomsten har

6 Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

för sistlidet år utgjort 127,601 kronor och i medeltal för åren 1881—
1883 belöpt sig till 133,142 kronor. Med afseende derå att förändring
i beräkningen af denna inkomst så nyligen egt rum samt att uppbörden
under år 1883 endast obetydligt öfverstigit det belopp, hvartill
inkomsten i 1885 års riksstat upptagits, anser Statskontoret denna inkomst
böra till oförändradt belopp i 1886 års riksstat beräknas.

Rotevakansafgifter af utsockne frälsehemman i Halland, vakans af gifter
af bergslag och trosspassevolansafgift. I medeltal för åren 1881—
1883 har den förstnämnda af dessa inkomsttitlar något understigit och
de öfriga titlarne något öfverskjutit de belopp, hvilka blifvit för år
1885 beräknade; men då medelbeloppen på det hela i det närmaste
motsvara senast antagna förhållandet med dessa uppbördstitlar, torde
några förändringar i de sist gjorda beräkningarne icke böra ifrågakomma.

Båtsmansvakansafgift, som i 1881 års riksstat beräknades till 75,000
kronor, har i riksstaterna för åren 1882—1885 upptagits med ett till

65.000 kronor nedsatt belopp. Då uppbörden deraf under åren 1881—
1883 oafbrutet minskats och för sistnämnda år endast utgjort 60,419
kronor, anser Statskontoret denna inkomsttitel i 1886 års riksstat icke
böra upptagas med högre belopp än 60,000 kronor.

Båtsmansbeklädnadsmedel utgöras af den ersättning, som af vissa
rust- och rotehållare vid båtsmaushållet erlägges för såväl den s. k.
stora beklädnaden som äfven för kappsäcken och de s. k. småpersedlarne.
Sedan sistlidet års Riksdag beslutit, att statsverket från och med
år 1885 skulle på vissa vilkor öfvertaga den rust- och rotehållarne vid
båtsmaushållet åliggande skyldighet att anskaffa och underhålla de till
båtsmansbeklädnaden hörande s. k. småpersedlarne samt kappsäcken,
blef ifrågavarande inkomsttitel, som uti innevarande års riksstat är upptagen
med 60,000 kronor, i riksstaten för år 1885 beräknad till ett belopp
af 35,000 kronor, motsvarande den för år 1883 belöpande ersättningen
för den s. k. stora beklädnaden; och torde båtsmansbeklädnadsmedlen
böra med samma belopp i 1886 års riksstat upptagas.

Kontrollstämpelmedel. Denna inkomsttitel, som i 1883 års riksstat
var beräknad till 18,000 kronor, är i riksstaterna för åren 1884 och 1885
upptagen med 20,000 kronor. Då uppbörden fortfarande under åren
1881—1883 visat sig vara i stigande samt utgjort för sistnämnda år
27,940 kronor och i medeltal för de uppgifna trenne åren 26,065 kronor,
synes ifrågavarande inkomst i 1886 års riksstat kunna upptagas
med ett till 25,000 kronor förhöjdt belopp.

Fyr- och båhnedlen, hvilka i riksstaten för år 1885 beräknats till

1.200.000 kronor, hafva utgjort:

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

7

för år 1881 ...........................

„ » 1882............................

„ 1883 ...........................

eller i medeltal för dessa tre år

kronor 1,314,180: —

„ 1,504,014: —

„ 1,510,854: —

„ 1,443,016: —

Enligt nådiga kungörelsen den 9 November sistlidet år har från
och med innevarande år en nedsättning af fyr- och båkafgiften egt
rum med 10 procent; och, efter hvad Statskontoret inhemtat, belöper
sig denna inkomst under innevarande år, intill den 1 dennes räknadt,
till 1,255,130 kronor. I händelse samma uppbörd komme att för December
månad debiteras som under motsvarande tid af nästföregående
år, skulle inkomsten för innevarande år uppgå till 1,292,897 kronor;
lärande vid sådant förhållande någon förändrad beräkning af denna
inkomsttitel icke böra ifrågakomma, utan densamma äfven i riksstaten
för år 1886 upptagas med 1,200,000 kronor.

Telegraf medlen, i riksstaten för åren 1881—1885 beräknade till

1,330,000 kronor, äro, enligt hvad Statskontoret inhemtat, af Telegrafstyrelsen
jemväl för år 1886 beräknade till nämnda summa, hvilken
alltså blifvit, i bilagda tabell uppförd.

Jernvägstrajikmedel. Genom meddelande från Styrelsen för statens
jernvägstrafik är upplyst, att behållna inkomsten af trafikmedlen
för år 1886 kan antagas till 7,000,000 kronor, hvadan denna summa
vid nästa statsreglering torde böra beräknas.

Skogsmedlen. Dessa medel, som äro beräknade i innevarande års
riksstat till 1,200,000 kronor och i riksstaten för år 1885 till 1,400,000
kronor, hafva uppgått

under år 1881................................................ till kronor 1,521,754: —

„ „ 1882............................................... „ „ 1,646,241: -

„ „ 1883............................................... „ „ 1,943,893: —

eller i medeltal för dessa tre år........................ „ „ 1,703,963: —

Enligt från Domänstyrelsen erhållen uppgift hafva statsverkets
skogsmedel, som under sistlidet års trenne första qvartal inflöto med
1,592,585 kronor, under motsvarande tid af innevarande år uppgått till
1,679,356 kronor. Med afseende derå, att denna inkomst alltsedan år
1880 varit i oafbrutet stigande och under hvart och ett af de tre sistförflutna
åren i betydlig mån öfverstigit det för år 1885 beräknade
beloppet, torde en förhöjning i denna beräkning böra ega rum. Då
emellertid denna inkomst beror af förhållanden, som icke på förhand
med någon säkerhet kunna förutses, har Statskontoret ansett, att densamma
för år 1886 icke bör beräknas till högre belopp än 1,600,000
kronor.

8

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

%

Extra uppbörd. Denna inkomsttitel, som omfattar flera mer eller
mindre tillfälliga inkomster, är, med inberäkning dels af inflytande
köpeskilling för den gamla länsresidensbyggnaden i Jönköping och
dels af behållningen vid 1884 års utgång å den från och med år 1885
till statsverket indragna landshöfdingelöneregleringsfonden, uti riksstaten
för sistnämnda år upptagen med 303,000 kronor. Inkomsten
har enligt räkenskaperna utgjort:

för år 1881 ............................................................... kronor 357,255: —

„ „ 1882 .............................................................. „ 370,520: —

_ „ „ 1883 ............................................................. „ 381,193: —

eller i medeltal för dessa tre år.................................... „ 369,656: —

Efter afdrag dels af annuiteterna å odlingslån, hvilka annuiteter
till och med år 1883 ingått under denna titel, men enligt 1883 års
riksdagsbeslut skola från och med innevarande år till och med år 1888
ingå till en särskild fond med ändamål att understödja odling af sänka
trakter, och dels, hvad 1881 års uppbörd angår, af 22,815 kronor 53
öre, utgörande influten ersättning för de af skogsplanteringskassan
förskottsvis bestridda utgifter för en del häradsallmänningar inom
Skaraborgs län, utgör medeltalet af inkomsten för åren 1881—1883
131,943 kronor. Denna inkomst, som till ej obetydlig del är af tillfällig
beskaffenhet, torde med afseende jemväl å den minskning deri, som
blifver en följd af utbytet af expeditionslösen mot stämpelafgift, icke
böra beräknas till högre belopp än 128,000 kronor.

BeviSIningar.

Tullmedlen hafva enligt räkenskaperna utgjort:

för år 1881 ............................................................ kronor 29,849,639: —

„ „ 1882 ............................................................ „ 31,108,483: -

„ „ 1883 ........................................................... „ 33,509,452: —

eller i medeltal för dessa år.................................... „ 31,489,191: —

Utiriksstaten för år 1883 voro tullmedlen beräknade till 27,500,000
kronor. Med afseende derå, att tullinkomsterna under de då sistförfluten
fem åren befunnit sig i jemnt stigande år efter år och med mera än
en million kronor öfverstigit det nästföregående årets, blefvo desamma
af 1883 års Riksdag uti innevarande års riksstat upptagna till ett
belopp af 28,500,000 kronor.

Den af Statskontoret i dess den 12 December sistlidet år afgifna
underdåniga berättelse föreslagna beräkning af statsverkets inkomst

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 9

för år 1885 af tullmedlen, enligt hvilken denna inkomst skulle, i nära
öfverensstämmelse med medeltalet af uppbörden för de trenne åren
1880, 1881 och 1882, i nästkommande års riksstat upptagas med

29,500,000 kronor, blef visserligen af Eders Kongl. Maj:t godkänd;
men, i följd af nådigt beslut att föreslå Riksdagen en nedsättning i
tullen å kaffe, ansåg Eders Kongl. Maj:t tullmedlen för år 1885 böra
upptagas till endast 29,000,000 kronor. Innevarande års Riksdag, som
afslog den föreslagna nedsättningen af kaffetullen, ansåg det oaktadt,
med anledning af den betydande minskning i tulluppbörd, som egde
rum under årets första qvartal, tullmedlen för år 1885 icke böra beräknas
till högre belopp, än det af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatta eller
29,000,000 kronor.

För tiden från innevarande års början intill den 1 December har
den debiterade tulluppbörden, enligt meddelande från Generaltullstyrelsen,
uppgått till........................................................... kronor 31,565,531: —

och skulle, under antagande att enahanda uppbörd
komme att för December månad debiteras
som under samma månad af det nästförflutna

året, eller ....................................................................... ,, 1,980,056: —

tulluppbörden för innevarande år sålunda utgöra kronor 33,545,587: —

Den af Riksdagen antydda minskningen i tulluppbörden under
innevarande års första qvartal har alltså visat sig vara föranledd af
tillfälliga orsaker; och om äfven de förhållanden, som framkallat detta
och föregående årens betjMliga tullinkomster, icke kunna antagas
komma att oafbrutet göra sig gällande, torde dock någon förhöjning i
beräkningen deraf böra ega rum och denna inkomsttitel kunna i riksstaten
upptagas med åtminstone 29,500,000 kronor.

Postmecllen äro, såsom Statskontoret inhemta!, för år 1886 af
Generalpoststyrelsen beräknade till 5,630,000 kronor, hvadan denna
summa blifvit å bilagda tabell uppförd.

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter. Dessa
bevillningsafgifter, som till och med innevarande år ingå bland den
allmänna bevillningen, äro i 1885 års riksstat särskildt för sig upptagna
och beräknade till 225,000 kronor. Med afdrag dels af afgifterna för
gåfva, testamente, fideikommiss, arf och fynd samt för karaktersfullmakter,
hvilka afgifter redan upphört eller komma att med nästkommande
års ingång upphöra, och dels af stämpelafgiften för spelkort,
som från och med innevarande år blifvit sammanförd med stämpelmedlen,
hafva ifrågavarande särskilda bevillningsafgifter utgjort:

10

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

för år 1881
1882
1883

kronor 303,674

n n

ii ii

eller i medeltal för dessa tre år ...............

och anser Statskontoret desamma kunna
räknas till 300,000 kronor.

309,722: —
319,530: —

............... „ 310,975: —

i riksstaten för år 1886 be -

v

ii

Stämpelmedlen, som enligt räkenskaperna utgjort:

för år 1881..............................................................kronor 3,104,183: —

„ „ 1882 .............................................................. „ 3,018,783: —

,, „ 1883 ............................................................. „ 3,164,958: —

eller i medeltal för dessa tre åren ........................... ,, 3,095,975: —

äro uti innevarande års riksstat beräknade till 3,100,000 kronor; men
med afseende å den af sistlidne Riksdag, i sammanhang med afskaffandet
af de särskilda bevillningsafgifterna för gåfva, testamente, fideikommiss
och arf, beslutade förhöjning af stämpelafgifterna för bouppteckningar
med flera enskilda handlingar upptogs denna inkomsttitel
för år 1885 till 3,125,000 kronor. Stämpelafgiften för spelkort, som,
enligt hvad ofvan förmälts, från och med detta år blifvit med stämpelmedlen
sammanförd, hade uppgått

år 1881 till .................................................................. kronor 110,392: —

„ 1882 „ .................................................................. „ 113,840: —

„ 1883 „ ................................................................. „ 114,749: —

eller i medeltal för åren 1881—1883 ........................ „ 112,993: —

Stämpelmedlen och kortstämplingsafgiften tillsammans hafva således i
medeltal för de trenne sistförflutna åren belöpt sig till mera än 3,200,000
kronor, hvarföre och med afseende jemväl å omförmälda förhöjning
af stämpelafgifterna för vissa handlingar Statskontoret anser stämpelmedlen
kunna med 3,225,000 kronor i riksstaten för år 1886 upptagas.

Bränvinstillverknings skatten. Enligt räkenskaperna har bränvins tillverkningen

i riket utgjort i jemnt tal:

år 1879 ............................... kannor 13,763,000 eller liter 36,017,711

1880

16.447.000

13.168.000

1881
1882
1 883

11

11

11

•n

•n

5?

V)

*n

utgörande i medeltal för femårsperioden

ii

ii

ii

39,699,890

43,041,799

34,460,656

33,047,505

37,253,512.

Innevarande års tillverkning har, enligt erhållen uppgift från

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 11

Finansdepartementets byrå för kontrollen å tillverkningsafgifter, intill

den 1 i denna månad uppgått till ................................... liter 28,376,017

och om dertill lägges tillverkningen under December

nästlidet år......................................................................... r> 5,498,448

skulle, under förutsättning att sistnämnda litertal komme
att motsvara tillverkningen för samma månad innevarande
år, detta års tillverkning blifva ............ liter 33,874,465.

Då, vid det förhållande att bränvinstillverkningen under de fyra
första månaderna detta år ej obetydligt understigit tillverkningen under
motsvarande tid af föregående året, den minskning i denna tillverkning,
som de senare åren egt rum och hvilken stode i närmaste
samband med den inom landet pågående nykterhetsrörelsen, syntes allt
jemt fortgå i betydande omfattning, ansåg innevarande års Riksdag,
med afseende jemväl derå att Riksdagens beslut om förbud mot utskänkning
af bränvin under sön- och helgdagar samt inom läger äfven
i sin mån måste antagas komma att minska konsumtionen och derigenom
äfven den beskattningsbara tillverkningen, bränvinstillverkningsskatten,
som i detta års riksstat beräknats till 12,000,000 kronor, böra
för år 1885 upptagas till 1,000,000 kronor lägre belopp, hvarföre Riksdagen
ock beräknade denna statsinkomst uti sistnämnda års riksstat
till endast 11,000,000 kronor.

Denna sålunda beräknade tillverkningsskatt motsvarar efter 40 öre
per liter en tillverkning af endast 27,500,000 liter, hvadan och då tillverkningen
under år 1883 öfverstigit detta litertal med mera än 5,500,000
liter och för innevarande år synes blifva ännu större, Statskontoret
anser sig böra hemställa, att denna statsinkomst, som i medeltal för
de sistförfluten tre åren inbringat 14,314,656 kronor, måtte för år 1886
beräknas åtminstone till enahanda belopp, som af detta embetsverk
under den 12 sistlidne December föreslogs i fråga om beräkningen för
år 1885, eller 12,000,000 kronor, hvilken summa motsvarar en tillverkning
af 30,000,000 liter.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften, i innevarande års riksstat upptagen
till 90,000 kronor och för år 1885 beräknad till 100,000 kronor,
har utgjort:

för'' år 1881 ............................................................. kronor 101,324: —

„ „ 1882 ........................................... „ 114,945: —

,, „ 1883 .............................................................. „ 129,888: —

eller i medeltal för dessa åren..................................... ,, 115,386: —

Enligt uppgift från ofvannämnda kontrollbyrå har denna afgift
under innevarande år intill den 1 dennes uppgått till kronor 217,685.

12 Inkomstberäkningen; Statskontorets skrifvelse.

Då denna inkomst under de sistförflutna åren oafbrutet varit i
stigande och under Januari med November detta år uppgått till mera
än dubbla den summan, hvartill densamma i 1885 års riksstat är beräknad,
torde en förändring i denna beräkning böra ega rum. I sådant
afseende och då ledning saknas för bedömande, huruvida de förhållanden,
som föranledt den betydliga ökningen i hvitbetssockertillverkningen,
kunna komma att fortfara, föreslår Statskontoret, att ifrågavarande
statsinkomst icke må för år 1886 beräknas till högre belopp än 150,000
kronor.

Bevillning af fast egendom samt af inkomst. Denna skatt, som
jemte ofvannämnda bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter
motsvarar den i innevarande års riksstat förekommande inkomsttiteln
»allmänna bevillningen», är i 1885 års riksstat beräknad
till 3,250,000 kronor.

Efter afdrag dels af den från och med innevarande år upphörda
personliga skyddsafgiften, dels af den, på sätt ofvan berördt är, från
samma tid med stämpelmedlen sammanförda kortstämplingsafgiften
samt dels af jemväl omförmälda, delvis upphörda och till återstående
delen under särskild rubrik i riksstaten numera upptagna bevillningsafgifter
för särskilda förmåner och rättigheter har den allmänna bevillningen
utgjort:

för år 1881.............................................................. kronor 3,420,153: —

„ „ 1882........................................................... „ 3,579,288: —

„ ,, 1883............................................................. „ 3,695,147: —

eller i medeltal .............................................................. „ 3,564,862: —

Med afseende å den minskning i inkomstbevillningen för tiden
från och med innevarande år, som kan blifva en följd af den uti gällande
bevillningsstadga vidtagna förhöjningen dels af existensminimum,
dels ock af det bevillningsfria afdraget för inkomst, understig-ande 1,200
kronor, och hvilken minskning blifvit, i det vid den till 1883 års Riksdag
aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och behof
bilagda utdrag af protokollet öfver finansärenden den 10 Januari
nämnda år, beräknad till 246,400 kronor, torde någon förändrad
beräkning af denna inkomst nu icke böra ifrågakomma, hvarföre och
under antagande, att den gällande bevillningsstadgan blifver till sina
hufvudgrunder bibehållen oförändrad för år 1886, Statskontoret hemställer,
att den för år 1885 antagna beräkningen jemväl för år 1886
måtte bibehållas.

Öfver resultatet af 1883 års statsreglering, hvad angår öfverskott
och brister å statsverkets inkomster samt besparingar och brister i de
på riksstaten uppförda förslagsanslag, har härstädes efter nu kända

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse. 13

förhållanden blifvit upprättad — — forslagsberäkning — —, hvaraf
framgår, att öfverskottet å statsverkets inkomster, efter afdrag

för brister å vissa inkomsttitlar, utgjort .............. kronor 8,543,523: —

hvaremot å en del förslagsanslag uppstått brister,
hvilka efter afdrag af de besparingar, andra

förslagsanslag lemnat, beräknats till........................ » 1,791,054: —

så att på det hela öfverskott och besparingar

skulle komma att öfverskjuta bristerna med ...... kronor 6,752,469: —

Lägges härtill det öfverskott å myntverkets
inkomster för år 1883, som under början af innevarande
år blifvit till Statskontoret levereradt, eller „__195,000: —

så kan behållningen å 1883 års statsreglering beräknas
till ........................................................................ kronor 6,947,469: —

Vid 1862—1863 årens riksmöte uppfördes under riksstatens sjette
hufvudtitel ett reservationsanslag till lättnad i skjutsningstungan, der den
genom entreprenad bestriddes och vore särdeles tryckande. Detta anslag
qvarstod å riksstaten med ett sedermera till 175,000 kronor förliöjdt
belopp, intilldess detsamma, till följd af de genom utfärdandet af
nådiga skjutsstadgan den 31 Maj 1878 inträffade förändrade förhållanden,
enligt 1879 års Riksdags beslut indrogs och ett förslagsanslag,
benämndt “bidrag till skjutsentreprenader“, i stället uppfördes. Sedan
de för utdelning till skjutslagen för år 1879 af samma års ofvanberörda
reservationsanslag anvisade medel blifvit utgifna, återstod af anslaget
41,670 kronor 7 öre, som fortfarande i räkenskaperna balanseras. Då
nyssnämnda Riksdag, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom aflåtna
nådiga förslag, tillika medgifvit, att från ofvanberörda, då uppförda
förslagsanslag äfven finge utgå understöd åt sådana skjutslag, till hvilkas
understödjande det indragna reservationsanslaget varit afsedt, torde den
å detta anslag sålunda uppkomna behållning, 41,670 kronor 7 öre, såsom
för ändamålet icke vidare behöflig böra tagas i beräkning såsom
tillgång vid den blifvande statsregleringen.

Stockholm den 8 December 1884.

Underdånigst:

O. F. AF SILLEN.

AUG. HÄGGBLADH.

L. W. RIBEN.

Föredragande.

PER SAMZELIUS.
C. Kinberg.

14

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Bil. Litt. a.

Statsverkets inkomster.

Kronor.

Ordinarie inkomster:

Ränta ..........................................................................................

4,275,000

Tionde.........................................................................................

1,650,000

|_

A rre n dom ed el .....................................................................

3,270,000

i-

Bergverkstionde........................................................................

10,000

'' -

Mantalspenningar.....................................................................

640,000

—

Bötesmedel........................................................................

270,000

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.....................

340,000

Tillfälliga rotevakansafgifter................................................

76,000

—

Vakansafgifter af nyroterad jord.......................................

125,000

1-

Rotevakansafgifter af insockne frälsehemman i Halland

20,000

Vakansafgifter af bergslag...................................................

20,000

Trosspassevolansafgift.........................................................

26,000

Båtsmansvakansafgift ..............................

60,000

_

Båtsmansbeklädnadsmedel ............................

35,000

Kontrollstämpelmedel ............................................................

25,000

Fyr- och båkmedel......................................................

1,200,000

_

Telegrafmedel.....................................................................

1^330,000

Jernvägstrafikmedel .................................

7,000,000

_

Skogsmedel .....................................................

1,600,0001 —

Extra uppbörd ........................................................................

128,000

Säger

22,100,000

Bevillningar:

Tullmedel.............................................................

29,500,000

Postmedel........................................................

5,630,000

—

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättig-

heter...............................................................

300,000

Stämpelmedel ..................................................................

3,225,000

Bränvinstillverkningsskatt ..................

12,000,000

_

Hvitbetssockertillverkningsafgift..........................................

150,000

—

Bevillning af fast egendom samt af inkomst ...............

3,250,000

—

Säger

54,055,000

Summa

76,155,000

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

15

✓

Statsverkets Inkomster

åren 1881-

16

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

Statsverkets

Beräknad i

riksstaten

år 1885.

Ordinarie inkomster:

Ränta...........................................................................................................

4,300,000

Tionde .......................................................................................................

1,650,000

Arrendemedel.............................................................................................

3,150,000

Bergverkstionde ....................................................................................

10,000

Mantalspenningar ....................................................................................

640,000

Bötesmedel ..........................................................................................

260,000

Kavalleriregementenas hästvakansspanmål.....................................

340,000

Tillfälliga rotevakansafgifter..................................................................

76,000

Vakansafgifter af nyroterad jord......................................................

125,000

Rotevakansafgifter af insockne frälsehemman i Halland ...........

20,000

Vakansafgifter af bergslag .................................................................

20,000

Trosspassevolansafgift ...........................................................................

26,000

Båtsmansvakansafgift.............................................................................

65,000

Båtsmansbeklädnadsmedel..................................................................

35,000

Kontrollstämpelmedel............................................................................

20,000

Fyr- och båkmedel .............................................................................

1,200,000

Telegrafmedel......r....................................................................................

1,330,000

Jernvägstrafikmedel.................................................................................

7,000,000

Skogsmedel ...............................................................................................

1,400,000

Extra uppbörd ..........................................................................................

303,000

Säger

21,970,000

Bevtllningar:

Tullmedel ..................................................................................................

29,000,000

Postmedel ..................................................................................................

5,210,000

Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter........

225,000

Stämpelmedel...........................................................................................

3,125,000

Bränvinstillverkningsskatt.....................................................................

11,000,000

Hvitbetssockertillverkningsafgift.......................................................

100,000

Allmän bevillning ....................................................................................

— —

Bevillning af fast egendom samt af inkomst.................................

3,250,000

Säger

51,910,000

Summa

73,880,000

Tillkommer: tilläggsbevillning............................................................

—

Inkomstberäkningen: Statskontorets skrifvelse.

17

inkomster.

Bil. Litt. b.

Enligt räkenskaperna

Statskontorets

för år 1881.

för år 1882.

för år 1883.

Medium.

år 1886.

4,809,751

4,368,027

4,300,523

4,326,100

4,275,000

1,651,897

1,653,169

1,648,568

1,651,211

1,650,000

3,073,567

3,159,387

3,150,329

3,127,761

3,270,000

9,074

12,307

15,340

12,240

10,000

642,458

644,757

647,980

645,065

640,000

276,800

275,655

287,066

279,840

270,000

353,953

337,916

332,783

341,551

340,000

77,848

80,580

78,768

79,065

76,000

138,523

133,303

127,601

133,142

125,000

21,781

18,634

19,193

19,870

20,000

25,183

20,834

21,493

22,503

20,000

26,471

26,479

26,474

26,475

26,000 i

75,590

69,309

60,419

68,440

60,000

67,885

57,989

62,034

62,636

35,000 ,

23,632

26,623

27,940

26,065

25,000 !

1,314,180

1,504,014

1,510,854

1,443,016

1,200,000 !

1,327,232

1,.">38,688

1,350,442

1,338,787

1,330,000

7,200,000

7,800,000

7,300,000

7,433,333

7,000,000

1,521,754

1,616,241

1,943,893

1,703,963

1,600,000

357,255

370,520

381,193

369,656

128,000

22,494,834

23,544,432

23,292,893

23,110,719

22,100,000

29,849,639

31,108,483

33,509,452

31,489,191

29,500,000

5,420,105

5,672,544

5,899,505

5,664,051

5,630,000

- -

- -

- -

- -

300,000

8,104,183

3,018,783

3,164,958

3,095,975

3,225,000

16,493,841

13,196,570

13,253,557

14,314,656

12,000,000

101,324

114,945

129,888

115,386

150,000

4,516,250

4,663,706

4,787,680

4,655,879

—

— —

■—- —

3,250,000

59,485,342

57,775,031

60,745,040

59,335,138

54,055,000 |

81,980,176 ~

81,319,463

84,037,933

82,445,857

76,155,000

1,709,091

1,789,411

21,175

— —

—

3

Utgifterna.

Första hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari
1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von SteTERN,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern Themptander
anhöll derefter alt fa anmäla de frågor, som tillhörde regleringen
af första hufvudtiteln.

1

o

Hvad föret angick

Första hufvudtiteln.

ordinarie anslag

under denna hufvudtitel, förklarade Departementschefen sig icke ega
anledning föreslå någon förändring i de i riksstaten för innevarande
år uppförda anslagens belopp.

Beträffande ett ifrågasatt

extra anslag

yttrade Herr Statsministern:

“I underdånig skrifvelse den 24 November 1884 har Rilcsmarskalksembetet
med anledning af de vidtomfattande och förödande eldsvådor,
som för få år sedan i Danmark öfvergått Fredriksborgs slott och nu
senast Kristiansborgs slott, framhållit behofvet af åtgärder, genom livilka
Stockholms slott, Sveriges mest framstående, monumentala, dyrbara och
minnesrika byggnad, skulle kunna varda betryggadt mot svårare följder
af en uppkommande eldfara. I sådant afseende åberopades ett af slottsintendenten
Ernst Jacobsson, efter en i samråd med brandchefen i Stockholm,
kommendörkaptenen Elis Bruno Hollstén, verkstäld undersökning
af byggnaden, afgifvet förslag. I detta anmärktes,

att antalet utgångar från vinden till taket vore otillräckligt,
att öfver vissa lokaler i våningen två trappor upp funnes mellan
plafonden och brandbottnen ej använda utrymmen af fem eller sex fots
höjd, hvilkas golf och tak utgjordes af i dagen liggande bjellcar för
öfver- och underliggande bjelklag, hvartill komme, att flera sådana mellanrum
stodo i förbindelse med hvarandra medelst öppningar i murarne,
varande påtagligt att, då just sådana dolda rum voro vid eldsvådor
de försåtligaste och mest olycksbringande, här förelåge en ganska betänklig
brist i konstruktionen, hvilken brist skulle kunna gifva anledning
till en plötslig och vidsträckt utbredning af elden,

att af samma natur vore de tomrum, som uppkomme öfver kyrkan
och södra hvalfvet derigenom att taken i dessa lokaler voro hvälfda,
ehuru icke med sten, utan med tillhjelp af trävirke, hvarpå hvalfformen
åstadkommits genom utsalningar af trä,

att öfver rikssalen och södra hvalfvet saknades brandbotten,

Första liufvudtiteln.

3

att afståndet mellan de med jerndörrar försedda murarne å vinden
öfver norra galleriet, rikssalen och kyrkan vore så stort, att i synnerhet
vid de två sistnämnda ställena, der massor af trävirke vore
hopade, eldsläckningen ansåges i hög grad svår att verkställa, om icke
vindarne ytterligare afdelades,

att å slottets hela norra och östra sida, till en sammanlagd längd
af omkring 720 fot, icke funnes någon uppgång till vinden,

att på åtskilliga ställen å vinden taklagets långbjelkar äfvensom
träpanelen voro fortsatta under takplåten öfver skiljemurarne, samt

att af särdeles eldfarlig beskaffenhet vore vindarne å hela södra
sidan, der till följd af äldre tiders obekantskap med jernkonstruktioner
bjelk- och taklag åstadkommits genom de mest kombinerade sammanställningar
af groft virke, som tillsammans bildade en vid släckningsvårt
åtkomlig härd för elden.

I anseende till dessa uppgifna olägenheter hade slottsintendenten
Jacobsson, med hvilken brandchefen instämt, föreslagit,

att slottet borde indelas i nitton delar genom vertikala murar,
hvilkas alla öppningar från bottnen till vinden borde förses med stadiga
jerndörrar, genom hvilkas igenslutande hvarje slottets del kunde vid
eldstillfälle afstängas till slottets hela höjd,

att ytterligare tio brandluckor från vinden till taket borde anbringas,

att, beträffande de omförmälda mellanrummen öfver våningen två
trappor upp, undra sidan af det bjelklag, hvarpå brandbottnen hvilade,
borde förses med underpanel af bräder, som plåtbesloges, och öppningarne
i mellanmurarne igenmuras, hvarefter till hvarje mellanrum borde beredas
nedgång genom en i brandbottnen anbragt plåtlucka,

att, till betäckning af det nuvarande trägolfvet öfver rikssalen och
södra livalfvet, borde utbredas ett icke för tjockt lager sandblandad
lera af samma beskaffenhet, som redan funnes öfver kyrkan,

_ att å vinden öfver norra galleriet, rikssalen och kyrkan borde
anbringas afdelningsväggar, två i hvarje, bestående af bräder, dränkta
i eldfärg och sedermera plåtbeslagna å ömse sidor,

att å vinden öfver »hvita hafvet» äfven borde anbringas eu sådan
afdelningsvägg,

att östra lilla trappan och den så kallade byråtrappan (i nordvestra
hörnet) borde påmuras, då största afståndet mellan uppgångarne
till vinden blefve 370 fot,

att den omförmälda olägenheten, att taklagets långbjelkar och
träpanelen fortsattes öfver vindens skiljomurar, borde afhjelpas medelst
takplåtens uppbrytande och borttagande af trävirket till en stens tjock -

4

Första luifvudtiteln.

lek, så att en sten kunde anbringas och eldens fortplantning derigenom
förhindras,

att, då här och hvar en fortsättning af trävirket i mellanväggarne
till underliggande lokaler, der en brandfri afstängning förutsattes, torde
vid en närmare undersökning konstateras, ett belopp borde upptagas
för afhårning af samma virke och inmurning af tegel,

att på det högsta förordades anordnande af sa kallade takkammar
eller uppmurning till tre eller fyra lots höjd öfver takets yta af alla
de mellanväggar, som voro föreslagna att afskiljas med jerndörrar, samt
att alla träytor å södra sidans vindar borde bestrykas med Grahams
eldfärg.

Öfver de sålunda ifrågasatta arbetena hade slottsmtendenten
Jacobsson upprättat ett kostnadsförslag, som slutade å 95,000 kronor
Jemte det Riksmarskalksembetet på det varmaste förordat bifall
till förslaget i dess helhet, har Riksmarskalksembetet, då de till slottets
underhåll anslagna medel icke voro afsedda för så genomgående arbeten
som det nu ifrågavarande samt i öfrigt voro hårdt anlitade för det
nödiga underhållet, hvadan någon som helst tillgång för nu ifrågavarande
ändamål icke derifrån kunde påräknas, hemstält om aflåtande
af nådig proposition till Riksdagen om ett anslag för en gång af 95,000
kronor, att utgå under loppet af innevarande år.

Efter erhållen nådig remiss har Ofverintendentsembetet afgiiyit
underdånigt utlåtande, deri Embetet, under förordande af bifall till
framställningen, förmält sig icke hafva funnit skäl till anmärkning
vare sig emot de föreslagna åtgärderna eller emot den beräknade

kostnaden. _ . ...

Det af sakkunnige män sålunda afgifna yttrande och förslag tara
fullständigt ådagalägga behofvet af åtgärder för att mot eldfara skydda
Kong! slottet i Stockholm. Erfarenheten har ock gifvit vid hunden,
att det nuvarande, allt sedan 1856—1858 årens riksdag ej förhöjda
anslaget af 63,000 kronor till reparationer af Stockholms slott med
flere byggnader icke kan lemna tillgång till bekostande af ett arbete
af den* omfattning som det ifrågavarande. Anslaget har nemligen
under eu följd af år visat sig otillräckligt för bestridande af de utgifter,
för hvilka det är afsedt, hvarföre Eders Kongl. Maj:t nödgats sjelf
bekosta reparationer och inredningar. De nu behöfliga arbetena kunna
för öfrigt icke hänföras till byggnadens vanliga underhåll, likasom de
icke heller afse att bereda någon ökad beqvämlighet vid byggnadens
begagnande, utan måste vidtagas för att mot eldfara skydda statens
dyrbaraste fastighet, och när genom den nu hållna undersökningen
uppmärksamheten blifvit fäst på tillvaron af eu dylik fara i ganska

F örsta 1 uifvudtiteln.

5

liög grad, lärer vidtagandet af de nödiga befunna åtgärderna få erkännas
såsom eu statens angelägenhet af trängande beskaffenhet. Lika
med Riksmarskalksembetet anser jag ock arbetenas uppskjutande till
ett annat år icke vara tillrådligt, utan att anslaget bör för ändamålet
finnas tillgängligt redan i år. Men detta behöfver ej föranleda någon
rubbning i årets redan faststälda stat, utan är Eders Kongl. Maj:t oförhindrad
att, så snart Riksdagen för år 1886 beviljat det anslag, hvarom
nu är fråga, låta Statskontoret dessförinnan i mån af behof förskjuta
erforderliga medel. Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen

att, för vidtagande af’ åtgärder i syfte att mot eldfara skydda
Stockholms slott, å extra stat för år 1886 anvisa 95,000 kronor.)»

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad Herr Statsministern
sålunda hemstält och föreslagit beträffande anslagen under första hufvudtiteln;
och beslöt Hans Maj:t Konungen, att i öfverensstämmelse dermed
framställning skulle till Riksdagen aflåtas angående regleringen af
denna hufvudtitel.

Ex protocollo:
Adolf von Hofslen.

2

1

Andra hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver Justitie-departementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 12 Januari 1885,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog följande ärenden
rörande regleringen af andra hufvudtitelns stat, hvarvid Departementschefen
anförde beträffande:

Bill. till Bilisd. Prof. 1885. 1 Sand. 1 Afd.

9

1

2

Andra luifvudtiteln.

[1, 2.]
Uteslutande
af ersättning
för indragna
indelningar.

Ordinarie anslag.

Svea och Göta Hofrätter med derunder lydande justitiestaten

Sedan Riksdagen

underdånig

skrifvelse den 11 Maj ISIG till
vinnande al enkelhet och reda i rikets räkenskaper anhållit om utredning
i syfte att vissa af statsverket såsom ersättning för indragna
rånte- och tiondeanslag utgående belopp, som för närvarande vore beroende
af hvarje års markegång, måtte bestämmas till oföränderliga
penningeanslag, har Statskontoret i häröfver den 31 December 1883
afgifvet underdånigt utlåtande, hvad anginge de under andra hufvudtiteln
såsom ersättning för indragna räntor uppförda belopp af tillhopa
trettio kronor, anfört, hurusom, då dessa ersättningar icke vore beroende
på vexlande markegång, utan utginge i penningar med oföränderliga
belopp, Riksdagens framställning visserligen icke påkallade någon
förändring i desamma, men att det emellertid syntes oegentlig!, att
för bestridande af ifrågavarande, till beloppen obetydliga ersättningar
särskilda anslag i riksstaten skulle upptagas.

Af ifrågavarande belopp äro tjugunio kronor uppförda under »Svea
Hofrätt med derunder lydande justitiestat» och deraf utgår ersättning
för räntor, som varit indelta till

nämnden i Bjursås, Åls och Leksands tingslag med en

tredjedel för hvarje socken ............................................ kronor 9: 37.

nämnden i Rättviks och Ore tingslag med hälften till

hvardera ........................................................................... » G: 25.

kyrkovärdar och nämnd i Mora, Sofia Magdalena och
Wenjans tingslag, med 3 kronor 13 öre till de
båda förstnämnda socknarna, af Indika Sofia Magdalena
utbrutits från Mora, och med 3 kronor 12

öre till kyrkovärd^! i Wenjan ...................................... »

kyrkovärdar och nämnd i Orsa tingslag ........................... » 3: 12.

» » » i Kl (Hals » ........................... » 3: 13.

Summa kronor 28: 12.

Återstoden af detta anslag eller 88 öre blifver årligen, såsom
besparing i statsregleringen, tillgodoförd det i riksliufvudboken för
redovisning af öfverskott och brister, under benämning af »fonden för
reserverade medel», upplagda särskilda konto.

Under erinran att, när den allmogen i Dalarne tillförene åliggande
så kallade extra grufvedrängshjelpen upphörde, ersättning af statsmedel

Andra liufvudtiteln.

3

för de närandemanslöner, som af berörda ränta utgått, diet å stat uppförd
under det kontanta penningeanslaget till Svea Hofrätt med derunder
lydande justitiestat, från hvilket anslag denna ersättning fortfarande
utgår, bär Statskontoret ansett, såsom ledande till enkelhet
och reda, lämpligast, att nu ifrågavarande ersättningsbelopp till nämnd
och kyrkovärdar i vissa tingslag af Kopparbergs län, 28 kronor 12 öre,
sammanföras med nyssberörda samma nämnd och kyrkovärdar tillkommande
godtgörelse för deri upphörda extra grufvedrängshjelpen. Då
emellertid af det kontanta anslaget till Svea Hofrätt med underlydande
justitiestat nu äro odisponerade 42 öre, behöfver detta anslag för ändamålet
höjas endast med 28 kronor. *

Under Göta Hofrätt med derunder lydande justitiestat är såsom
ersättning för en till statsverket indragen ränta uppfördt en krona,
hvaraf 75 öre utgår till tingsrätten i Bråbo härad af Östergötlands
län och återstoden tillgodoföres fonden för reserverade medel. 1 afseende
härå har Statskontoret ansett lämpligast, att denna ersättning
blefve inlöst, för hvilket ändamål densamma borde kapitaliseras efter
fem procent, då det belopp, vederbörande eu gång för alla erhölle,
skulle utgöra femton kronor. För den händelse Bråbo härad skulle
vägra att ingå härpå, syntes det emellertid ej vara skäl att i riksstaten
bibehålla detta anslag, utan hemstälde Statskontoret i sådant fall, att
anslaget måtte från riksstaten uteslutas och penningeanslaget för Göta
Hofrätt med derunder lydande justitiestat ökas med samma belopp.

Då riksstaten redan upptager kontant anslag till Bråbo härad
under rubrik tingsgästningspenningar till nämnden, anser jag särskild
inlösen af ersättningen till tingsrätten derstädes ej böra ifrågasättas;
och hemställer jag alltså att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att det under riksstatens andra hufvudtitel, vid anslagsrubriken
»Svea Hofrätt med derunder lydande justitiestat», upptagna
särskilda anslag på förslag 29 kronor till ersättning för indragna indelningar
måtte från riksstaten uteslutas samt det vid nämnda anslagsrubrik
uppförda kontanta anslag höjas med 28 kronor;

och dels att likaledes det under samma hufvudtitel, vid anslagsrubriken
»Göta Hofrätt med derunder lydande justitiestat», upptagna
särskilda anslag på förslag 1 krona till ersättning för indragen indelning
måtte från riksstaten uteslutas och kontanta anslaget vid samma
anslagsrubrik höjas med 1 krona.

Fångvården.

Sedan straffängelset i Varberg indragits samt Riksdagen år 1884
beviljat den vid fängelset anstälde kamererare Kristoffer Westerhult

[3.] •

Nedsättning
af anslag.

4

Andra hufvudtiteln.

pension å allmänna indragningsstaten och, enligt livad Fångvårdsstyrelsen
i memorial den 30 sistlidne September anmält, Bevakningsbefälhafvaren
vid samma fängelse J. P. Enström transporterats till
enahanda befattning vid straffängelset i Landskrona, kunna de för
-* dessa tjensteman å förra straffängelsets i Varberg stat upptagna löneanslag,
1,800 kronor för kamereraren och 2,000 kronor för bevakningsbefälhafvaren,
indragas. Jag hemställer derföre, att Eders Kongl.

Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att med 3j«800 kronor nedsätta det till
långars vård och underhåll å riksstaten uppförda bestämda anslag och
följaktligen älven slutsumman af anslagen till fångvården, som sålunda
skulle komma att utgöra 1,784,500 kronor.

I sammanhang härmed torde jag böra erinra, att de två öfriga
på straffängelsets i Varberg stat uppförda aflöningar, till direktören
och till predikanten, fortfarande uppbäras af sina innehafvare, hvilka
ännu ej kunnat beredas motsvarande anställning i fångvårdens tjenst.
Sedan direktören förordnats att tills vidare bestrida direktörsbefattningen
vid länscellfängelset i Mariestad, har emellertid den besparing för statsverket
uppstått, att den för sistnämnda direktörsbefattning anslagna
aflöning, som något understiger aflöningen för direktören vid Varbergs
straffängelse, icke behöfver utgå under den tid förordnandet varar.

Ersättning åt domare, vittnen och parter.

[4.] Statskontoret har i sin berättelse om statsverket anmält, att, i

11 anslå3 ^ deu genom kungörelsen den 6 Augusti 1881 på Riksdagens

ansag'' förslag medgifna förhöjning i ersättningen åt vittnen i brottmål, utgifterna
från ifrågavarande förslagsanslag i betydlig mån ökats och öfverstigit
anslagets i riksstaten sedan flera år med 40,000 kronor beräknade
belopp

under år 1882 med ......... kronor 66,247: — och

» » 1883 » ......... » 69,181: —

På grund häraf och då anledning icke finnes att antaga, att
denna tillökning i utgifter skulle vara af öfvergående natur, hemställer
jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja förslagsanslaget
till ersättning åt domare, vittnen och parter med 60^000 kronor
eller till 100,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

[5.] I öfriga ordinarie anslag under andra hufvudtiteln har jag icke

aUerjlxpen- att ^öros^å annan förändring än att för jemnande af hufvudtitelns slutser,
ved in. in.

Aii lira Imf v udtiteln.

o

summa förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.,
för närvarande uppgående till 63,611 kronor, höjes med 400 kronor
eller till 64,011 kronor.

Extra anslag.

I enlighet med hvad under föregående år blifvit anvisadt, hem- [6.]
ställer jag, att på extra stat för år 1886 måtte begäras 5,000 kronor
till arfVoden åt Krigshofrättens ordförande och tre militäre ledamöter.

Af sistlidne Riksdag äskade Eders Kongl. Maj:t till bestridande |_7.J
af kostnaderna för Nya Lagberedningen ett anslag af 40,000 kronor
eller samma belopp, som från och med år 1875 varit till samma ända- c ''
mål anvisadt; men då af 1877 och följande årens anslag till Lagberedningen
vid 1883 års slut innestod hos Statskontoret ett sammanräknadt
belopp af mer än 10,000 kronor utöfver hvad som toges i anspråk för
bestridande af vissa förskottsvis till tvenne komitéer utbetalade belopp,
blef Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning endast på det sätt
af Riksdagen bifallen, att på extra stat för år 1885 anvisades ett anslag
af 30,000 kronor för Nya Lagberedningen. Det belopp, som, enligt
uppgift af vederbörande tjensteman i Statskontoret, vid 1884 års utgång
derstädes innestod odisponeradt utaf anslagen till Nya Lagberedningen,
utgjorde omkring 15,500 kronor, deraf enligt Riksdagens omförmälda
beslut 10,000 kronor äro afsedda att jemte det för år 1885
beviljade anslag, 30,000 kronor, betäcka utgifterna för Nya Lagberedningen
under nämnda år. Men då dessa utgifter, inberäknadt ersättningen
åt ledamöter i den af Eders Kong]. Maj:t den 5 sistlidne
December förordnade, i berättelsen om hvad i rikets styrelse sig tilldragit
vidare omförmälda »Förstärkta Lagberedningen)), antagligen
komma att öfverstiga 40,000 kronor, blir intet af det nu befintliga
öfverskottet att disponera för lagarbetets fortsättande under år 1886.

Jag hemställer derföre, att ett anslag af 40,000 kronor till Nya Lagberedningen
måtte för sistnämnda år begäras.

Beredningen har öfver sin verksamhet under år 1884 afgifvit eu
redogörelse, som, för att komma till Riksdagens kännedom, torde få
detta protokoll biläggas.

För en tillbyggnad af kronohäktet å Långholmen har Riksdagen, [8.]
på Eders Kongl. Maj:ts förslag, beviljat ett anslag af 220,000 kronor och Kronohäktet

holmen.

6

A mlra hufvudtitelu.

. C9-]

Understöd åt
kolonien vid
llcdl.

deraf anvisat 110,000 kronor att utgå under år 1885. Jag hemställer
att återstoden, 110,000 kronor, måtte begäras att utgå för år 1886.

Föreningen till minne af Konung Oscar I och Drottning Josefina
har hos Eders Kongl. Maj:t anhållit att till Riksdagen måtte, i likhet
med hvad som skedde åren 1883 och 1884, göras framställning om ett
anslag för år 1886 af 15,000 kronor för understöd åt den af föreningen
grundlagda åkerbrukskolonien vid Hall.

Angående upphofvet till detta anslag torde Eders Kongl. Maj:t
erinra sig, att sedan föreningen hos Eders Kongl. Magt underdånigst
anhållit om beredande af anslag till förräntande och amortering af koloniens
skuld, vid 1883 års slut beräknad till 140,000 kronor, samt utredt
blifvit, att denna skuld skulle kunna genom ett årligt understöd
till kolonien af 15,000 kronor amorteras på tolf år, har Eders Kongl.
Maj:t begärt och Riksdagen beviljat ett anslag af 15,000 kronor för
hvardera af åren 1884 och 1885 till understöd åt nämnda koloni. När
anslaget första gången utanordnades till föreningen, förklarade Eders
Kongl. Maj:t sig vilja utse en revisor, som skulle deltaga i den årliga
granskningen af koloniens räkenskaper och förvaltning. Med tillämpning
af detta beslut har Eders Kongl. Maj:t förordnat Ledamoten af
Riksdagens Andra Kammare L. O. Larsson att deltaga i revisionen
för förvaltningsåret 1 Juli 1883—30 Juni 1884, det första under
hvilket ifrågavarande bidrag af statsmedel kommit kolonien till del. Af
den af honom jemte föreningens revisorer undertecknade revisionsberättelsen
inhemtas, att statsanslaget behörigen användts för sitt ändamål,
förräntning och amortering af koloniens skuld, som vid räkenskapsårets
slut utgjorde 124,831 kronor 99 öre; att afkastningen af
koloniens jordegendom i följd af ofördelaktig skörd varit lägre än något
föregående år, men att deremot élevafgifternas belopp stigit ej blott i
följd af någon tillökning i elevernas antal, utan ock derföre att elevafgifterna
i enlighet med Riksdagens önskan blifvit förhöjda; samt att årskostnaden
för hvarje elev ytterligare något minskats, så att den utgjorde
327 kronor 62 öre, mot resp. 334: 15, 335: 76, 338: 51 och 362: 50
under de närmast föregående åren. Revisorerna vitsorda ändamålsenligheten
af den behandling eleverna underkastas äfvensom det välsignelserika
resultatet af koloniens verksamhet. Att denna sträcker sig
vida omkring, inhemtas deraf, att, enligt styrelsens årsberättelse, de
139 elever, som den 30 Juni 1884 voro vid kolonien intagna, tillhörde
18 af rikets län jemte Stockholms stad.

Med anledning af Riksdagens vid beviljande af anslag för år 1885
uttalade önskan, att fortsatta försök måtte göras till försäljning af vissa

Andra lmfvudtiteln.

7

delar af koloniens jordegendom, har under nästlidna år auktion å
nyo hållits för försäljning eller utarrendering af de två egolotter, hvilka,
såsom i bilagorna till Eders Kongl. Maj:ts framställning till 1884 års
Riksdag omförmäldes, ansetts lämpligen kunna från egendomen afskilja^.
Men å den ena egolotten afgafs intet köpeanbud, och det belopp,
som bjöds för den andra, var så lågt, att det icke kunde af styrelsen
antagas. Enahanda var förhållandet med arrendeanbuden. Revisorerna
yttra i anledning häraf, att då jemväl under näst föregående år auktion
blifvit i enahanda syfte hållen, men utan resultat, och då delar af
egendomen visserligen icke borde utan skälig ersättning afyttras, syntes
åtgärder i omförmälda hänseende revisorerna vara för den närmaste
framtiden gagnlösa.

Genom att under sistlidna år från fängelsernas besparingskassor
anvisa ett understöd af 40,000 kronor har Eders Kongl. Maj:t beredt
föreningen tillfälle att uppföra två nya byggnader, afsedda att något
utvidga det för bostäder åt eleverna afsedda utrymme, men företrädesvis
att fylla det trängande Lehofvet af större ekonomilokaler för ett
så stort hushåll som det vid kolonien befintliga, äfvensom af ändalnålsenligare
arbetslokaler. Vid anslagets beviljande fäste Eders Kongl.

Maj:t det vilkor att flera än 150 elever icke skulle få vid anstalten
intagas utan Eders Kongl. Maj:ts samtycke, hvarigenom farhågan för
anstaltens utvidgande i större skala än tillgångarne medgifva torde
vara undanröjd.

De af koloniens styrelse flerfaldiga gånger framhållna vilkor för
ett ändamålsenligt och sparsamt ordnande af koloniens hushållning
hafva genom berörda åtgärd blifvit af Eders Kongl. Maj:t undanröjda,
på samma gång ökade anspråk kunna från det allmännas sida ställas
derpå, att kolonien genom en klok och omtänksam förvaltning så snart
möjligt är befrias från den gäld, som ännu trycker densamma.

Då koloniens behof af det af Riksdagen beviljade extra anslag
äfven för nästkommande år synes obestridligt och jemväl blifvit af
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i Stockholms län och Fångvårdsstyrelsen
vitsordadt, hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att anvisa samma belopp, 15,000 kronor, till understöd åt
kolonien vid Hall för år 1886.

Slutligen har jag att anmäla de för ändamål rörande andra Imf- [10.]
vudtiteln utanordnade förskott, livilka böra hos Riksdagen till ersättande JSrsäftwyjgr
anmälas. Dessa förskott äro enligt af Statskontoret lemnad uppgift m ms ° "
dels på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 6 Augusti 1881
och den 29 Februari 1884 till komil ön för utarbetande af förslag till

8

Andra Imfvudtiteln.

författningar angående handelsfirma och procura 635 kronor 70 öre,
dels på grund af nådiga brefven den 24 November 1882 och den 4
April 1884 till komitén för revision af gällande sjölag 7,367 kronor
45 öre, och dels på grund af nådiga brefvet, den 1 Juli 1881 till komitén
för utarbetande af förslag till ny lagstiftning rörande försvarslöse
och till allmänt arbete förfallne personer 397 kronor 70 öre. Då, enligt
hvad jag förut omförmält, Nya Lagberedningens anslag ej lemna tillgång
till ersättande af ifrågavarande förskott, tillhopa 8,400 kronor
85 öre, hemställer jag att Eders Kongl. Majd täcktes för deras betäckande
äska ett extra anslag för år 1886, hvilket till undvikande af
öretal i riksstaten torde böra bestämmas till 8,401 kronor.

I sammanhang härmed får jag meddela, att två af ifrågavarande
komitéer, nemligen de för utarbetande af förslag till författningar angående
handelsfirma och procura samt angående försvarslöse och till
allmänt arbete förfallne personer, numera afslutat sina arbeten medelst
aflemnande af lagförslag med tillhörande motiv. Det af förstnämnda
komité författade förslag till lag angående handelsregister, firma och
procura har öfverlemnats till Kommerskollegium för afgifvande af underdånigt
utlåtande. Det af den andra komitén aflemnade förslag till förordning
angående lösdrifveri är lagdt till grund för ett lagförslag i
ämnet, öfver hvilket Högsta Domstolen afgifvit yttrande, och om hvars
framläggande för Riksdagen Eders Kongl. Maj:t redan fattat beslut.

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
hemstält, deruti Statsrådets öfrige ledamöter instämde,
behagade Hans Majd Konungen i nåder bifalla; och
skulle utdrag af detta protokoll till Finansdepartementet
expedieras för behörigt iakttagande vid uppsättandet
af Kongl. Majds nådiga proposition angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ex protocollo
C. P. Hagbergli.

Andra hufviidtiteln.

9

Till Konungen.

I öfverensstämmelse med föreskriften i den för Nya Lagberedningen
faststälda instruktion får Beredningen härmed afgifva underdånig
redogörelse för sina arbeten under innevarande år.

Det i Beredningens arbetsredogörelse för år 1883 omförmälda
principbetänkande i fråga om rättegångsväsendets ombildning har efter
fortsatt arbete derå under innevarande års förra hälft afslutats, i det
att Beredningen den 6 Juni till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat Betänkande,
angående rättegångsväsendets ombildning; detta betänkande,
• affattadt i fyra delar, innehållande den första grunderna för domstolsförfattningen,
den andra grunderna för rättegångsordningen i tvistemål,
den tredje grunderna för rättegångsordningen i brottmål samt den
fjerde, såsom bihang till nämnda förslag, plan för rikets judiciella indelning
jemte yttrande om rättegångsafgifterna, domstolsbyggnaderna
m. m. äfvensom till ämnet hörande, i tabellform uppstälda, statistiska
uppgifter. I sammanhang med berörda betänkande har Beredningen
äfven dels redogjort för vissa speciella frågor, som genom särskilda
nådiga beslut blifvit till Beredningen remitterade för att tagas i öfvervägande
vid behandlingen af ärendet angående rättegångsväsendets
ombildning, såsom frågorna om handelsdomstolars inrättande, om rättegångsfullmagt
medelst telegram, om inskränkning i bruket af edgång
m. m., dels ock afgifvit af chefen för Justitiedepartementet i skrifvelse
den 10 sistlidne April infordradt yttrande i afseende å lämpligaste
sättet för den vidare behandlingen af ofvannämnda lagstiftningsärende.

Så väl betänkandets särskilda delar som de trenne i sistlidna
års redogörelse omförmälda, af Beredningens då varande sekreterare
författade uppsatser, nemligen öfversigt af straffprocessrätten enligt
främmande och svensk lagstiftning, redogörelse för domstolarnes inrättning
etc. samt öfversigt af den svenska processens historiska utveckling,
hafva jemväl blifvit genom Beredningens försorg till trycket
befordrade.

Efter dessa arbetens fullbordande har Beredningens sammansättning
blifvit förändrad. Sedan förut varande ordföranden i Nya Lagberedningen
A. Örbom den 4 Juni blifvit i nåder utnämnd till justitieråd,
i sammanhang hvarmed Eders Kongl. Maj:t förklarat, att det
honom meddelade förordnande att vara ordförande i Beredningen skulle
fortfara, till dess Beredningen till Eders Kongl. Maj:t aflemnat sitt
nyss nämnda betänkande angående rättegångsväsendets ombildning,
samt de Häradshöfdingen C. W. Hedenström och Häradshöfdingen
Bill, till Biksd. Prof. 1885. 1

A>i Lagberedningens

berättelse.

10

Andra luifvudtiteln.

S. O. G. Berg-ius gifna förordnande;! att vara ledamöter i Beredningen,,
jemlik!, Eders Kongl. Majds likaledes den 4 Juni meddelade beslut,
med Augusti månads utgång uppkört, har Eders Kongl. Maj:t den 30
i sistnämnda månad förordnat undertecknade Annerstedt att tills vidare
vara ordförande samt Korberg och Wåhlin att tills vidare vara ledamöter
i Beredningen.

Presidenten K. J. Berg har, jemlikt Eders Kongl. Majds den 20
Februari 1883 honom gifna förordnande, fortfarande tagit del i Beredningens
förhandlingar.

Assessoren A. E. W. Uppström, hvilken den 30 Augusti erhållit
nådigt förordnande att förestå ett revisionssekreterareembete, har till
följd deraf upphört att såsom sekreterare hos Beredningen tjenstgöra.

Beträffande de af Beredningen efter September månads ingång
förehafda arbeten, får Beredningen erinra, hurusom genom nådigt bref
den SO Augusti Beredningen erhållit uppdrag att under den närmaste
tiden derefter, på de i det aflemnade principbetänkandet angifna grunder,
utarbeta förslag till lagbestämmelser om åtalsrätt och skadeståndstalan
samt om den förberedande undersökningen i brottmål, äfvensom angående
skiljemän och särskild skadeståndsnämnd. Till fullgörande
häraf har Beredningen utarbetat och under den 26 November till Eders
Kongl. Makt afgifvit förslag till Lag angående vissa bestämmelser om
rättegången i brottmål, innehållande detta lagförslag stadganden dels
om åtalsrätt och skadeståndstalan, dels om den förberedande undersökningen,
hvartill hänförts efterforskning af brott jemte hus- och kroppsransakan,
och dels om häktning och reseförbud samt qvarstad, så ock
om embetsmans skiljande från utöfning af embete, medan han står
under tilltal.

I Beredningens gemensamma öfverläggningar och beslut i fråga
om sistberörda lagförslag har undertecknad Herslow, som den 26 September
blifvit förordnad till byråchef för lagärenden, tagit del.

Vidare och efter det nyssnämnda förslag med dertill hörande
motiv blifvit genom Beredningens försorg befordrade till tryck, har
Beredningen företagit frågan om skiljemän och särskild skadeståndsnämnd;
och har ett preliminärt utkast till bestämmelser i detta ämne
blifvit inom Beredningen uppgjordt i ändamål att läggas till grund
för Beredningens samfälda öfverläggningar i ämnet.

Underdånigst
L. ANNERSTEDT.

ERNST HERSLOW. A. NORBERG. C. WÅHLIN.

Stockholm den 31 December 1884.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.

Tredje hufvudtiteln.

Protokoll

öfver utrikesdepartementsärende, hållet inför Hans Maj-.t
Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 12 januari

1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena föredrog regleringen
af utgifterna under riksstatens tredje hufvudtitel för år 1886 och anförde
dervid i underdånighet:

Uti skrifvelse den 10 sistlidne maj, angående regleringen af utgifterna
under denna hufvudtitel för innevarande år, har Riksdagen uttalat följande,
som jag ber att i främsta rummet få beröra.

»Innan Riksdagen går att yttra sig i fråga om de framställningar, hvilka
vid innevarande riksmöte blifvit af Eders Kongl. Maj:t gjorda beträffande
tredje hufvudtiteln, innefattande anslagen till utrikesdepartementet, har
Riksdagen velat framhålla önskvärdheten deraf, att en lika öfverskådlig
uppställning, som efter år 1880 vunnits i afseende å de öfriga hufvud Bih.

till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Tredje hufmdtiteln.

titlarne, jemväl måtte kunna anordnas i afseende å denna hufvudtitel med
dess särskilda bilagor. Riksdagen har ingalunda förbisett, att det särskilda
behandlingssätt, som i anseende till de unionella förhållandena måste ega
rum vid de till denna hufvudtitel hörande frågor, skall lägga hinder i vägen
för enkelhet i uppställningen, men Riksdagen har förestält sig, att genom
lämpliga anordningar och tydliga hänvisningar dessa hinder skola kunna i
väsentlig mån undanrödjas, hvilket Riksdagen här velat framhålla.»

Vid beredningen af det förslag till reglering af hufvudtiteln, jag nu
har att inför Eders Kongl. Maj:t framlägga, har jag haft detta Riksdagens
uttalande för ögonen och bemödat mig att utfinna en uppställning, som
kunde erbjuda på samma gång enkelhet och öfverskådlighet i afseende å
förhållandet mellan den för de förenade rikena gemensamma utrikesbudgeten
och den svenska riksstatens ifrågavarande del. Svårigheterna härvid, som
verkligen äro icke obetydliga, ligga förnämligast i följande omständigheter: l:o.

Fördelning på flera föredragningar och således utredning i skilda
protokoll af samma detaljer.

Detta betingas af det sätt, hvarpå den gemensamma utrikesbudgeten
beredes och måste beredas. Till en början uppgöres ett förslag, öfver
hvilket, sedan detsamma blifvit jemte nödig motivering föredraget i sammansatt
statsråd, Eders Kongl. Maj:ts Norska Regerings betänkande skall
grundlagsenlig! infordras. Sedan detta betänkande inkommit, föredrages
förslaget ånyo, hvarvid hänsyn bör tagas icke blott till möjligen framstälda
anmärkningar, utan ock till under mellantiden inträffade omständigheter
eller fattade nådiga beslut, som inverka på budgetens uppställning.
Först sedan Eders Kongl. Maj:t vid denna andra föredragning fattat definitivt
beslut rörande den gemensamma utrikesbudgeten, kan frågan om svenska
riksstatens tredje hufvudtitel föredragas, då antingen en rekapitulation
af nästan allt, som förekommit vid de nämnda båda föredragningarne,
måste i statsrådsprotokollet intagas eller ock, såsom hittills varit brukligt,
protokollen öfver de föregående föredragningarne i sin helhet, jemte det
svenska statsrådsprotokollet, aftryckas såsom bilagor till propositionen om
statsverket.

Dervid har lätt kunnat inträffa, att den ordningssiffra, som i propositionen
insättes framför en anslagsrubrik, återfinnes på olika ställen i protokollerna,
nämligen såväl der utredning lemnas om det för de förenade
rikena gemensamma anslagsbehofvet till det ändamål rubriken afser, som
der den svenska andelen af ett begärdt anslag är föremål för omnämnande.
Af Riksdagens skrifvelse framgår ock, att missförstånd vållats häraf, i det
en af mig, vid föredragning den 21 december 1883, såsom framdeles möjligen
behöflig, omnämnd tillökning med 3,000 kronor af det gemensamma

Tredje bufvudtiteln. 3

expensanslaget under kabinettskasan blifvit uppfattad såsom identisk med
den af Eders Kongl. Maj:t, på min tillstyrkan vid föredragning den 9 januari
1884, begärda förhöjning med 3,050 kronor af Sveriges bidrag till samma
expensanslag.

Jag skall senare i ett sammanhang redogöra för de åtgärder, jag
ämnar föreslå, i ändamål att för framtiden förekomma dylika missförstånd
och i syfte att bereda Riksdagen bättre öfversigt öfver budgetens detaljer.

2:o. Olika proportion vid fördelningen mellan rikena af de olika anslagen.

Någon ändring härutinnan torde icke vara af omständigheterna påkallad.
Anslaget till kabinettskassan har under en längre följd af år varit
mellan de förenade rikena fördeladt efter en proportion, 12 : 5, som ungefär
motsvarat folkmängden i hvardera landet. De af statsverken lemnade
bidragen till konsulskassan hafva, jemväl under längre tid, fördelats efter
eu annan proportion, som ehuru tillkommen genom en invecklad beräkning
funnit ett enkelt uttryck i förhållandet 4 : 3. Fullständig utredning härom
återfinnes i det af svenske och norske komiterade den 4 november 1876
afgifna betänkande om konsulatväsendet (sid. 64—70 och 170—173).

3:o. Olikhet mellan kabinettskassans och konsulsTcassans utgifter derutinnan,
att de förra täckas uteslutande af statsanslag, medan de senare bestridas
dels af konsxdatafgifter af svenska och norska fartyg, dels af statsanslag.

Denna olikhet föranleder i afseende å utredningen af konsulskassans
anslagsbehof den oklarhet, att slutsiffran för utgiftsrubriken konsulsstaten
icke återfinnes i uppställningen af de särskilda anslagsrubrikerna under den
gemensamma konsulskassan, utan förekommer der minskad med den beräknade
inkomsten af konsulatafgifter. Detta kan emellertid icke undvikas,
enär, om nämnda slutsiffra infördes med sitt oförminskade (brutto-)belopp,
proportionen vid fördelningen mellan rikena af hela utgiften skulle vexla
med de olika konjunkturerna för sjöfarten och åtgärden i öfrigt vålla oreda
och brist på öfverskådlighet i uppställningen af konsulskassans budget.

Till hvilka oriktigheter ett förbiseende af förbindelsen mellan konsulatafgifternas
belopp och utgiftsrubriken konsulsstaten kan leda, framgår af
nu gällande riksstats bestämmelser om konsulskassan. Det Andra Kammarens
beslut, som efter gemensam votering blef Riksdagens, innehöll
nämligen i afseende å anslaget till denna kassa, att detsamma skulle i riksstaten
upptagas »med oförändradt belopp 160,000 kronor». Härmed afsågs
tydligen icke annat än slutsumman, enär fördelningen väl borde göras i
enlighet med sådana af Kongl. Majjt framlagda beräkningar, mot hvilka
någon anmärkning inom Riksdagen icke förekommit, och med fästadt afseende
å faktiskt gifna omständigheter. Så skedde emellertid icke, utan i
riksstaten för 1885 intogs samma fördelning som förekommit i riksstaten

Kabinetts kassan.

4 Tredje hufvudtiteln.

för 1884, ehuru den senare hvilade på väsentligen olika förutsättningar i
fråga om konsulatafgifternas belopp m. m.

4:o. Olikhet mellan de af Riksdagen och Storthinget faststälda bestämmelser
för beredandet af nödig reserv för oförutsedda och tillfälliga utgifter.

För Sveriges del lemnas för sådant ändamål oinskränkt disposition
öfver dels kabinettskassans, dels konsulskassans besparingar med undantag
för löneanslaget till departementschefen och lönestaten för utrikesdepartementet,
medan från norsk sida årligen anvisas särskilda anslag till dylika
utgifter, mot det att Norges andel af de vid räkenskapsårets slut befintliga
besparingarne återbetalas till norska statsverket. Olägenheten af denna olika
anordning öfvervinnes utan väsentligare svårighet, derest olikheten verkligen
begränsas till de oförutsedda utgifternas område, men den blifver synnerligen
kännbar och bidrager i högst väsentlig mån till invecklandet af budgetens
uppställning, om olikheten, såsom för närvarande är fallet, utsträckes till
de ständiga och förutsedda utgifterna. Det är derför naturligt, att jag måste
lägga stor vigt uppå att anledningen till sådan förveckling undanrödjes derigenom,
att till täckande af årliga och ständiga utgifter må för Sveriges
såväl som för Norges del anvisas tillräckliga särskilda anslag, men icke mer
eller mindre tillfälliga besparingar.

För att bereda Riksdagen en åskådlig öfversigt öfver tredje hufvudtiteln
har jag låtit öfver anslagen upprätta en tablå, som i sex kolumner
innehåller: hvarje anslags rubrik, anslagsspån enligt gällande (svenska)
riksstat, siffran enligt den föreslagna (svenska) riksstat^, Norges andel i
den gemensamma utgiften, summan af Sveriges och Norges gemensamma
utgift för ändamålet samt anmärkningar. I sistnämnda kolumn hänvisas
till föregående års beslut, till utredningar i statsrådsprotokollen in. m. som
erfordras för att sätta en och hvar in i ämnets detaljer. Dertill komma
typografiska anordningar, genom hvilka allt som angår den svenska riksstatens
tredje hufvudtitel framträder som hufvudsak, medan den gemensamma
utrikes budgeten erhåller karaktären af upplysande bilaga.

Sedan Herr Ministern närmare redogjort för dessa anordningar samt
framlagt ofvan oinförmälda tablå, fortsatte Hans Excellens sitt anförande
sålunda:

Hvad nu angår de särskilda anslagen under tredje hufvudtiteln, möter
först anslaget till kabinettskassan. Jemlikt Eders Kongl. Maj:ts denna dag
i sammansatt statsråd fattade beslut är anslagsbehofvet beräknadt till 638,700
kronor för de förenade rikena gemensamt, deraf ls/17 belöpa på Sverige
med 450,850 kronor.

Tredje hufvudtiteln. 5

Löneanslaget till departementschefen är upptaget till samma belopp som
i nu gällande riksstat eller 24,000 kronor. Detta anslag har af ålder varit
uppfördt å den svenska riksstaten allena, men i verkligheten bidrager Norge
efter den för kabinettskassans utgifter faststälda proportion äfven härtill,
i det Norges bidrag till rubriken 5 utgår något högre än proportionen.
För fullständighetens skull och enär af öfverläggningen i kamrarne under
senaste riksdag framgår, att ovisshet bland statsutskottets ledamöter egt
rum i denna punkt, anser jag mig böra ytterligare upplysa, att i beräkningarne
öfver den gemensamma utrikesbudgeten från och med 1879 iakttagits
enahanda af mig nu omförmälda sätt att för Norges del låta det
större bidraget till rubriken 5 uppväga det mindre till rubriken 1, medan
före nämnda tidpunkt både nuvarande rubriken 3 (ministerstaten) och rubriken
4 (numera 5) uppfördes till större belopp än det af proportionen betingade,
(se härom bil. n:o 2 till prop. n:o 1 om statsverket 1871, sid. 2,
samt bil. n:o 2 b till prop. n:o 1 om statsverket 1878, sid. 10).

Äfven för utrikesdepartementet är beloppet, 27,495 kronor, lika med det
i gällande riksstat upptagna.

Så är ock förhållandet med ministerstaten, upptagen till 345,000 kronor,
samt med militärattachéer, för hvilka fortfarande uppföras 8,400 kronor.

Hvad åter angår skrifmaterialier, expenser och extra, utgifter, upptager
riksstaten för innevarande år under denna rubrik 42,905 kronor, medan i
förslaget till riksstat 1886 beloppet uppförts med 45,955 kronor eller 3,050
kronor högre än hittills. Detta beror emellertid icke derpå, att beräkningen
af expensanslaget — 75,000 kronor för båda rikena — blifvit höjd, då
tvärtom denna beräkning är sedan flera år oförändrad, icke häller derpå,
att i öfrigt högre anslag blifvit af mig ifrågasatta för kabinettskassans utgifter,
utan uteslutande på den omständighet, att endast genom en sådan
ökning slutsumman af Sveriges bidrag till kabinettskassans utgifter kommer
att stå i faststäldt förhållande [12:5] till det bidrag, Norge erlagt och erlägger.
Jag vågar antaga, att Riksdagen, vid behandlingen af en förnyad
framställning härom, skall finnas villig bevilja denna ringa förhöjning i de
för ständiga utgifter anvisade anslagen och icke för betäckande af bristen
hänvisa till besparingarne, hvilka, såsom jag redan påpekat, måste afses för
mera tillfälliga eller oförutsedda utgifter, på sätt eger rum med det särskilda
anslag, Norge utöfver sin andel i de ständiga utgifterna årligen ställer
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande.

Hvad derefter vidkommer konsulskassan, har Eders Kongl. Maj:t vid
föredragningen i sammansatt statsråd faststält beräkningar, enligt hvilka
för båda rikena skulle uppkomma ett anslagsbehof af 280,000 kronor, deraf

160,000 kronor belöpa på Sveriges andel.

6 Tredje hufvudtiteln.

Dessa fördelas på följande rubriker.

[6.] Utrikesdepartementet är uppfördt såsom i nu gällande riksstat med 10,000

kronor.

[7.] För konsulsstaten beräknas 132,650 kronor eller 4/7 af det belopp, som

återstår, sedan från den beräknade totalutgiften 450,650 kronor blifvit dragen
den beräknade inkomsten af konsulatafgifter utaf svenska och norska fartyg

218,500 kronor.

[8.] Hvad slutligen beträffar skrifmaterialier, expenser och extra utgifter, är

denna rubrik upptagen till 17,350 kronor. Enligt räkenskaperna för åren
1881—83 har Sveriges andel i denna utgift utgjort i medeltal 18,715 kronor
31 öre.

[9 och Till utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena, finnas å

10.] gällande riksstat uppförda: 4,200 kronor till underhåll af svenska kronans

egendom i Konstantinopel och 1,800 kronor till svenska kyrkan i Paris. I
afseende å dessa anslag har jag icke någon ändring att föreslå.

[11.] Om fortskridandet af verket »Sveriges Traktater» har utgifvaren lemnat

en den 9 innevarande månad daterad redogörelse, ur hvilken följande må
anföras:

»Sedan vid slutet af år 1883 verkets andra del fullständigt utkommit,
har under förlidet år min verksamhet varit riktad på den slutliga redaktionen
af arbetets fjerde del samt på kompletterande af materialet för den
tredje. Liksom för de tvänne första banden hafva de till de tvänne följande
delarne hörande urkunderna till det mesta måst sökas i främmande land.
För fjerde delen, omfattande tiden 1521—1570, har detta blifvit i det väsentligaste
undangjordt och för den tredje, omfattande åren 1409—1520, har,
hvad beträffar Sveriges förhållanden till Danmark, genom under sommarens
lopp verkstälda forskningar i danska Geheimearkivet materialsamlingen kompletterats.
Enär under det tidskifte, hvilket denna del omfattar, den s. k.
unionstiden, Sveriges utrikes politik var nästan uteslutande riktad på Danmark,
inses lätt, att det material, som Danmark har att lemna, måste för
denna del vara af den största omfattning och betydelse. I det danska
Geheimearkivet ligga ock lyckligtvis bevarade de från Sveriges regering
under hela denna tid till Danmark afgångna akterna; för det svenska Traktatverket
en så mycket vigtigare omständighet, som de motsvarande från Danmark
till Sverige sända originalakterna äro förstörda. Arbetet i det danska
Geheimearkivet har således för denna tid varit vida betydligare än på något
annat ställe, vårt eget Riksarkiv icke undantaget. Att genomforska det dan -

♦

Tredje hufvudtiteln, 7

ska arkivet, afskrifva, kollationera och kritiskt behandla dessa talrika akter,
hvilkas blotta läsning kräfver speciela paläografiska och linguistiska kunskaper,
har fordrat ganska lång tid, och det kan derför anses vara ett stort
steg framåt på verkets förande mot sin fullbordan, att detta svåra och
mödosamma arbete nu är utfördt. Näst Danmark var, som bekant, den
mägtiga tyska Hansan den magt, som på Sveriges yttre öden under denna
tid utöfvade det största inflytandet. Sedan år 1870 pågår i Tyskland genom
en der stiftad förening, benämnd »Der Verein för Hansische Geschichte»,
under kejsarens af Tyskland protektion en publikation af det gamla Hanseförbundet^
akter. Detta storartade arbete utföres af fyra vetenskapsmän,
hvilka erhållit hvar för sig en tidsafdelning att redigera. Då genom deras
arbeten det varder obehörigt, att för den tidrymd, hvilken Traktat verkets
tredje del skall omfatta, anställa forskningar i de forna Hansestädernas
arkiv, har jag, till besparing af icke blott ''tid utan äfven penningar, ansett
lämpligt att dröja med utgifvandet af ofvannämnda del, tills att dessa tyska
urkundsamlingar blifvit offentliggjorda. Detta förklarar hvarför den fjerde
delen af Traktaterna utgifves före den tredje. Tryckningen af fjerde delen
pågår och första afdelningen af densamma utkommer i denna eller nästa
månad.»

Tysklands förnämste kännare af Nordens historia, professor Schäfer i
Jena, har såsom slutord i en utförlig recension af arbetet yttrat följande,
som bättre än något mitt vitsord kan tjena att sätta det i dess rätta ljus:

»Verkets yttre motsvarar i hvarje afseende dess rika innehåll och det
noggranna vetenskapliga arbete, som derå blifvit nedlagdt. Fortsättes och
fulländas det så som det blifvit börjadt, tillkommer utgifvaren och de honom
understödande svenska statsmakterna den ära, att hafva frambragt ett vetenskapligt
arbete, öfver hvilket deras land kan vara stolt och som helt visst
kommer att på mångfaldigt sätt inverka gynsaint på de historiska vetenskapernas
utveckling i norden.»

Jag tillstyrker, att Eders Kongl. Maj:t måtte äfven för 1886 begära
anvisandet af ett extra anslag till belopp af 4,500 kronor, för fortsatt utgifvande
af Traktatverket.

På grund af det nu anförda hemställer jag,

att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1886 begärande anslag
under tredje hufvudtiteln, som finnas intagna i kolumnen b af den -af
mig framlagda tablå, hvilken torde få dagens protokoll biläggas;

att anslagen måtte äskas att utgå mot nu gällande redovisningsskyldighet
samt med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor
som hittills,

8 Tredje hufvudtiteln.

och att afskrift af protokollen vid föredragning i sammansatt statsråd
den 19 nästlidne december och denna dag rörande den för Sverige och Norge
gemensamma utrikesbudgeten måtte såsom bilagor åtfölja protokollet öfver
denna föredragning.

Jemlikt öfrige statsrådsledamöters tillstyrkande,

behagade Hans Maj:t Konungen, med gillande af det
föredragna förslaget till riksstatens tredje hufvudtitel för
år 1886 samt af hvad Herr Ministern för utrikes ärendena
i öfrigt hemställt, befalla att afskrift af detta protokoll skulle
till finansdepartementet öfverlemnas för att tjena till ledning
vid författandet af Kongl. Maj:ts nådiga proposition
till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof.

ex protocollo

Fredrik von Rosen.

4S

»

.Ö*Å. Riksd. Prof, 1885. l:a Sami. l:a Afd.

10 Tredje liufvudtiteln.

Bil. A.

I--—- — ■ ■ — .........

Riksstaten

1885.

Förslag till
Riksstat
1886.

Norges ande!
i utrikes-budgeten
1886.

Sveriges och
Norges ge-mensamma
utrikes bud-get 1886.

Ordinarie anslag.

Kabinettskassans utgifter.

a

kronor.

b

kronor.

C

kronor.

d (b + c)
kronor.

Departementschefen, Ministern för ut-rikes ärendena .......................................

24,000

24,000

24,000

Utrikesdepartementet .........................

27,495

345,000

8,400

42,905

27,495

345,000

8,400

45,955

11,455

143,750

3,600

29,045

38,950

488,750

12,000

75,000

Ministerstaten..................................................

Militärattachéer ..........................................

Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter .........................................................

Säger

447.800

450,850

187,850

638,700

Konsulskassans utgifter.

Utrikesdepartementet....................................

Konsulsstaten ................................

Skrifmaterialier, expenser och extra ut-gifter ........................................................

10,000

136,700

13,300

10,000

132,650

17,350

7,500

99,500

13,000

17,500 !
232,150 j

30,350

Säger

160,000

160,000

12Q.000

280,000

Summa

610,850

307,850

918,700

Utgifter som bestridas af svenska stats-verket allena.

Underhåll af svenska kronans egendom

i Konstantinopel..............................

Svenska kyrkan i Paris...........................

4,200

1,800

4,200

1,800

j

Säger

6,000

6,000

Summa

613,800

616,880

Extra ordinarie anslag.

1

För fortsatt utgifvande af »Sveriges
Traktater»............................................

4,500

4,500

Säger

4,500

4,500

Summa

618,300

621,350

Tredje hufvudtiteln.

11

Anmärkningar.

[Til] kabinettskassans utgifter bidrager Sverige med 12/A och Norge med ä/17- Anslagen till minister ■j

staten, militärattachéer äfvensom till skrifmaterialier, expenser och extra utgifter må användas
utan hinder af deras fördelning å särskilda utgiftstitlar eller inskränkning till något visst år.

(Sverige bestrider allena löneanslaget till departementschefen, men för vinnande af ofvan angifna

-J proportion mellan slutsumman för Sveriges andel och slutsumman för Norges andel i kabinettskassans
utgifter är Norges bidrag till anslagsrubriken 5. beräknadt högre än proportionen.

Förhöjningen i svenska riksstaten från 1885 till 1886 betingas deraf, ett ehuru slutsumman af
Sveriges andel i kabinettskassans utgifter bör förhålla sig till slutsumman af Norges bidrag
som 12 : 5, Sveriges bidrag under några år utgått med 3,050 kr. mindre än proportionen.
(Jfr härom: K. M. Prop. N:o 1 om statsverket 1883, bilagan: Tredje Hufvudtiteln,
sid. 21 och 22, samt K. M. Prop. N:o 1 om statsverket 1884, bilagan: Tredje Hufvudtiteln,
sid. 23; äfvensom sid. 5 här ofvan. Hvad angår behofvet af hela det gemensamma
anslagsbeloppet, 75,000 kr., för expenser, se K. M. Prop. N:o 1 om statsverket 1881, bilagan:
Tredje Hufvudtiteln, sid. 3—5.)

Till en del af konsulskassans utgifter påräknas de vid de lönade konsulaten inflytande konsulatafgifterna
utaf svenska och norska fartyg (ang. beräkningen af dessa se sid. 15 här nedan).

< Besten af utgifterna bestrides af statsanslag, till hvilka Sverige bidrager med 4/7 och Norge
med 3/7. Anslagen under konsulskassan må fritt användas, allenast med den inskränkning
lönestaten för utrikesdepartementet betingar.

Hela utgiften för konsulsstaten 1886 utgör 450,650 kr. (se sid. 19, råd 12 uppifrån), men då
inkomsten af konsulatafgiften 1886 beräknas till 218,500, utföres här i kolumnen d endast
skilnaden 232,150 kr.

CBeräkningen för 1885 af det gemensamma anslaget (d) var 28,750 kr. Ökningen för 1886 har
tillkommit för vinnande af samma med 7 jemt delbara slutsumma — 280,000 kr. — för
statsanslagen till konsulskassan, hvilken under en följd af år varit tillämpad. Hvad angår
ökningen å svenska riksstaten från 1885 till 1886 jfr sid. 6 här ofvan.

Tredje hufvudtiteln.

18

Bil. B.

Utdrag af protokollet öfver utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 19 december 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,

Statsråden Lovén,

von Steyern,

Friherre von (Utter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

VON K RUSENST JERN A.

Friherre Tamm,

Stång,

SVERDRUP.

l:o.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anförde i underdånighet:

I det jag nu utber mig att få inför Eders Kongl. Maj:t föredraga förslag till de
förenade rikenas gemensamma utrikesbudget för år 1886 att läggas till grund för de
propositioner, som härom böra föreläggas näst sammanträdande Riksdag och Storthing,
får jag till en början erinra derom, att sedan Eders Kongl. Maj:t i propositioner till
Riksdagen och Storthinget innevarande år rörande utrikesbudgeten för 1885 äskat några
förhöjningar utöfver de för 1884 beviljade belopp, hvarigenom afsågs att bereda dels
lönetillökning åt ministern i Madrid och lön åt en legationssekreterare dersammastädes,
dels medel för uprättande af ett lönadt generalkonsulat för Italien i Genua samt af
ett lönadt konsulat för nordliga Spanien i Bilbao, dessa förhöjningar af Riksdagen afslogos,
hvarefter framställningen derom till Storthinget återtogs. ä>

14 Tredje hufvudtiteln.

Med afdrag af nu omnämnda .tillökning för beskickningen i Madrid, hvilken jag nu
icke ifrågasätter, upptager beräkningen öfver kabinettskassana utgifter under år 1886 en
slutsumma af 638,700 kronor. Den sönderfaller i följande hufvudrubriker:

Ministern för utrikes ärendena 24,000 kr.;

Utrikesdepartementet 38,950 kr.

Dessa summor äro desamma som nu utgå.

Vidare kommer ministerstaten beräknad till 488,750 kronor. Denna summa omfattar
såsom hittills tre underafdelningar:

traktamenten i öfverensstämmelse med nu gällande lönestat beräknade till 452,000
kronor, således 19,000 kronor mindre än beräkningen för 1885, hvilken, såsom jag redan
påpekat, upptog lönetillökning för ministern och lön åt en legationssekreterare i Madrid
med respektive 13,000 och 6,000 kronor;

expektanslöner beräknade till 4,800 kronor eller 6,000 kronor mindre än det belopp,
som för 1885 upptogs; samt

pensioner beräknade till 31,950 kronor. Sistnämnda summa är åter 6,000 kronor
högre än i beräkningen för 1885, hvilka båda hvarandra upvägande förändringar härröra
deraf, att förre envoyén i disponibilitet herr Björnstjerna blifvit med bifall till hans derom
gjorda ansökan den 10 juli innevarande år förflyttad från expektans- till pensionsstat.
I öfrigt är vid pensionsstaten att märka, att densamma, äfven sedan förre envoyén friherre
Taubes enka, som uppbar pension till belopp af 1,000 kronor, den 29 maj innevarande år
aflidit, för närvarande i verkligheten belöper sig till 32,950 kronor, eller 1,000 kronor
mer än beräkningen för 1886 upptager.

Den fjerde hufvudrubriken militärattachéer beräknas såsom för 1885 till 12,000
kronor.

Enahanda är ock förhållandet med den femte hufvudrubriken: skrifmaterialier, expenser
och extra utgifter, uptagen till 75,000 kronor. Verkliga utgiften har under åren
1880—83 varit i medeltal för år 77,841 kronor.

Af slutsumman 638,700 kronor skulle, enligt den vedertagna proportionen, 12: 5, falla
på Sveriges andel 450,850 kronor och på Norges 187,850 kronor.

De inkomster, hvilka tillflyta konsulskassan genom de afgifter som erläggas af svenska
och norska fartyg, voro för 1885 beräknade till 216,000 kronor, hvartill skulle komma

4,000 kronor för den händelse att lönade konsulat uprättades i Genua och Bilbao. Jag
anser det fortfarande särdeles önskvärdt, att de förenade rikena egde ett lönadt generalkonsulat
i Italien, men sedan innevarande års Riksdag icke beviljat den för dettas
inrättande nödvändiga förhöjningen af det under flera år brukliga statsanslaget, och
ingen omständighet sedan dess inträffat, som gifver anledning till gynsammare utsigter
för en förnyad begäran om sådan förhöjning, måste jag inskränka mig till hvad som inom
gränsen af nuvarande statsanslag kan göras för att tillgodose svenska och norska skeppsfartens
och handelns berättigade anspråk. Inom kort skall jag underställa Eders Kongl.

Tredje hufvudtiteln.

15

Maj:t frågan om upprättande af ett lönadt konsulat för nordliga Spanien i Bilbao.
Under förhoppning om Eders Kong!. Maj:ts bifall dertill har jag bland de inkomster,
hvilka 1886 kunna för konsulskassan påräknas, upptagit konsulatafgifterna inom Bilbao
distrikt, hvilka blifvit uppförda till 2,500 kronor, med hvilket belopp ifrågavarande beräkning
öfverstiger den för 1885.

Konsulskassans inkomst af sjöfarten 1886 beräknas således till 218,500 kronor, för -

delade på följande sätt:

Afgifter från Antwerpens distrikt________ ____________kronor 11,500: —

» » Barcelonas » » 7,000: —

» » Bilbaos » » 2,500: —

» » Havres » ___________________.. » 18,000: —

» » Helsingfors » » 7,000: —

» » Köpenhamns » » 25,000: —

» « Leith’s » » 15,000: —

» » Lissabons » » 6,000: —

» » Londons » » 107,000: —

» » Lybecks » » 8,500: —

» » Rigas » » 8,000: —

» » Rio de Janeiros » » 3,000: —

Summa kronor 218,500: —.

Denna beräkning skiljer sig i vissa punkter från beräkningen för 1885. Ökning å
några håll motsvaras emellertid af minskning å andra, hvadan jag anser mig böra påpeka
allenast ett par betydligare skiljaktigheter. Från Köpenhamns distrikt gifva inkomna
uppgifter vid handen, att inkomsten kan beräknas högre än förut. 1886 års siffra har
derför blifvit höjd med 3,000 kronor, Motsatt förhållande eger rum med beräkningen
för Håvres distrikt, hvilken blifvit sänkt med 3,500 kronor i jemförelse med 1885 års
beräkning.

Hela inkomsten af konsulatafgiften vid ofvan uppräknade konsulat, utom Bilbao,
var under 1883 icke obetydligt högre än ofvan upptagits, men af vederbörande konsulers
rapporter framgår, att under innevarande år minskning är att förutse och att inkomsten
sannolikt fortfarande kommer att sjunka, hvilket ock står i samklang med kända förhållanden
i afseende å sjöfarten. Af sådan anledning anser jag klokheten bjuda att
hålla beräkningarna inom mycket måttliga gränser.

Af den sålunda till 218,500 kronor beräknade inkomsten af konsulatafgifter kunna
med ledning af 1883 års förhållanden i runda tal 74,500 kronor eller 34, i % antagas
belöpa på svenska och 144,000 kronor eller 65,9 % på norska fartyg.

Hvad dernäst vidkommer konsulskassans utgifter, är den första hufvudrubriken:
Utrikesdepartementet upptagen med oförändradt belopp 17,500 kronor.

Under konsulsstaten förekomma deremot några skiljaktigheter. Den första underafdelningen:
löner och arfvoden upptager sålunda å ena sidan icke lönen för en generalkonsul
i Genua, 12,000 kronor, men deremot å den andra en förhöjning af 500 kronor

16 Tredje kufvudtiteln.

för vicekonsuln i Helsingör, utgörande det nuvarande innehafvaren af befattningen vid
1886 års ingång eventuel! tillkommande ålderstillägg. Under anslagen till kontorskostnader
mot redovisningsskyldighet är, jemlik! Eders Kong! Maj:ts beslut den 16 sistlidne
maj, upptagen en förhöjning af anslaget för generalkonsulatet i Antwerpen till belopp
af 1,500 kronor, men affördt anslaget till Genua 2,000 kronor. Anslagen till kontorskostnader
utan redovisningsskyldighet hafva minskats: från 2,000 till 1,500 kronor för Tanger,
jemlikt nådigt beslut nyssnämnda dag, samt med hela de förut anvisade beloppen för
Triest — 1,000 kronor — jemlikt nådigt beslut den 25 sistl. januari, och för Bahia —

2.000 kronor — der efter den under innevarande års lopp inträffade ledigheten af konsulatet
indragning af anslaget icke lärer möta betänklighet. Den sista underafdelningen:
pensioner är uppförd med samma belopp som nu utgår, 21,950 kronor eller 1,600 kronor
mindre än i beräkningen för 1885, motsvarande det af förre generalkonsul Dahlfelt i
lifstiden uppburna pensionsbelopp

Hvad slutligen vidkommer tredje hufvudrubriken: skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter, har den blifvit uppförd med samma belopp som förut, med undantag deraf, att
för vinnande af jemn slutsumma underafdelningen diverse utgifter höjts från 9,250 till
10,850 kronor.

Hela utgiftssumman uppgår sålunda till 498,500 kronor. Dragés härifrån den beräknade
inkomsten af konsulatafgifter, 218,500 kronor, uppkommer ett anslagsbehof af

280.000 kronor, hvaraf enligt nu gällande proportion, 4: 3, Sverige skulle vidkännas 160,000
och Norge 120,000 kronor.

Under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t kommer att af Riksdagen begära fortfarande
dispositionsrätt öfver uppkommande besparingar såväl för kabinettskassan som
för konsulskassan, lärer framställning till Storthinget böra göras om anvisande i likhet
med föregående år af särskilda anslag till mötande af oförutsedda eller öfver beräkningarne
stegrade utgifter, äfvensom till betäckande af brist i påräknad inkomst af konsulatafgifter.
Dessa särskilda anslag torde böra, i likhet med hvad senast var fallet, sättas
till 12,000 kronor för kabinettskassan oeh 24,000 kronor för konsulskassan.

Jag hemställer i underdånighet, det Eders Kongl. Maj: t behagade öfver de förslag
och beräkningar, för hvilka jag nu redogjort, infordra underdånigt betänkande från Kongl.
Norska Regeringen.

Till denna af det sammansatta statsrådets öfriga ledamöter
tillstyrkta hemställan behagade Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall.

ex protocollo

Fredrik von Rosen.

Tredje hufvndtiteln.

17

Bil. C.

Utdrag af ''protokollet öfver utrikesdepartementsärenden. hållet inför
Hans Maj-.t Konungen i sammansatt statsråd å Stockholms
slott den 12 januari 1885.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptandee,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,

Hans Excellens Norske Herr Statsministern Richter,

Statsråden Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm,

Stång.

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena anmälde, att Kongl. Norska
Regeringen på föredragning af departementet för det inre den 7 innevarande månad
afgifvit underdånigt betänkande öfver det i sammansatt statsråd den 19 nästlidne decemljer
af Herr Ministern föredragna förslag till de förenade rikenas gemensamma
utrikes budget för år 1886, och anförde derefter i underdånighet :

Genom nådigt beslut den 30 nästl. december har Eders Kongl. Maj:t med bifall
till mitt derom gjorda förslag samt i öfverensstämmelse med vederbörande svenska och
norska myndigheters tillstyrkande beslutat upprättande af ett lönadt. svenskt och norskt
konsulat i Bilbao, för hvilket blifvit anvisade dels lön åt konsuln med 9,000 kronor,
dels anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet med 2,000 kronor, eller de
belopp, som i den af mig framlagda beräkningen öfver den gemensamma utrikes budgeten
redan blifvit uppförda.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1885. ha Sami. l:a A/d.

3

18 Tredje hufvudtiteln.

Enär hvarken detta beslut, eller hvad Kongl. Norska Regeringen i nu anmälda betänkande
yttrat om budgeten för 1885 i dess helhet, föranleder till någon jemkning af
deri intagna beräkningar, får jag i underdånighet hemställa, att samma beräkningar måtte
oförändrade läggas till grund för de propositioner, som böra till Riksdagen och Storthinget
aflåtas.

Vidare får jag tillstyrka, att de för beräknade utgifters bestridande nödiga anslag
måtte af Riksdagen och Storthinget begäras att utgå efter den för båda rikenas bidrag
till sådana utgifter redan under lång tid antagna proportion ej mindre för kabinettskassan
än för konsulskassan.

Slutligen får jag med tillämpning häraf samt med hänsyn såväl till de för Sverige
och Norge icke sammanfallande statsregleringsperioderna som till förhållandet med den
olika dispositionsrätt öfver besparingar å ifrågavarande anslag, hvilken i de båda rikena
under senare år varit faststäld, föreslå,

att af Riksdagen måtte för år 1886 begäras 450,850 kronor till kabinettskassan och

160.000 kronor till konsulskassan att utgå emot nu gällande redovisningsskyldighet samt
med samma rätt till deras användande och under enahanda vilkor som hittills,

och att af Storthinget måtte för budgetterminen 1 Juli 1885—30 Juni 1886 äskas
187,850 kronor till kabinettskassan och 120,000 kronor till konsulskassan förutom hvad
i konsulatafgifter af norska fartyg kan komma att under samma period inflyta, äfvensom
derutöfver ett anslag för tillfälliga eller oförutsedda utgifter af 36,000 kronor, hvaraf

12.000 kronor för kabinettskassan och 24,000 kronor för konsulskassan.

Sedan det sammansatta statsrådets öfrige ledamöter till alla delar förenat sig uti
hvad af Herr Ministern för utrikes ärendena blifvit föreslaget och hemstäldt,

behagade Hans Maj:t Konungen detsamma i nåder gilla och
godkänna.

ex protocollo

Fredrik von Rosen.

Tredje hufyudtiteln.

19

Sveriges och Norges gemensamma utrikesbudget

för år 1886.

Sverige.

Norge.

Tillsammans

Kabinettskassan:

Kronor.

Kronor.

Kronor.

A) Ministern för utrikes ärendena....................

24,000

—

24,000

B) Utrikesdepartementet_____________________________—.

27,495

11,455

38,950

C) Ministerstaten ----------------------------------------

345,000

143,750

488,750

D) Militärattachéer...........................—........-

8,400

3,600

12,000

E) Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter...

45,955

29,045

75,000

Summa kronor

450,850

187,850

638,700

Konsulskassan:

A) Utrikesdepartementet.................................

10,000

7,500

17,500

B) Konsulsstaten______________________________ 450,650

härifrån dragés hvad som beräknas

kunna bestridas af inflytande kon-

si il atafgifter__________________________________ 218,500

132,650

99,500

232,150

C) Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter

17,350

13,000

30,350

Summa kronor

160,000

120,000

280,000

Beräkning öfver kabinettskassans utgifter för år 1886.

Kronor.

A) Ministern för utrikes ärendena _______________________-................... 24,000

B) Utrikesdepartementet_______________________________________________________.. 38,950

C) Ministerstaten:

a. Traktamenten:

Beskickningen i Berlin:

Envoyé Extraordinarie och Ministre

Plénipotentiaire___________________________ 48,000

Legationssekreterare......................... 6,000 54,000

Transport 54,000

62,950

20

Tredje hufvudtiteln.

Transport 54,000

Beskickningen i Bryssel och Haag:

Ministre Plénipotentiaire_________________________________ 20,000

Beskickningen i Konstantinopel:

teiÄW"} Ministre Plénipotentiaire..................... 10,000

Uppbär fråu konsulskassan 2,0001 Drömman 4 000 14 000

Beskickningen i Köpenhamn:

Envoyé Extraordinarie och Ministre

Plénipotentiaire............................ 36,000

Legationssekreterare........................... 5,000 41;000

Beskickningen i London:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire____________________________ 60,000

Legationssekreterare........................... 8,000 68,000

Beskickningen i Madrid:

Ministre Plénipotentiaire................................. 20,000

Beskickningen i Paris:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire............................ 60,000

Legationssekreterare.......................... 8,000 68,000

Beskickningen i S:t Petersburg:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire............................ 60,000

Legationssekreterare............................ 8,000 68,000

Beskickningen i Rio de Janeiro:

Uppbär såsom generalkonsul» Chargé d’AffaireS .......................................... 2,000.

17.000 kr. ( ° ’

Beskickningen i Rom:

Envoyé Extraordinaire och Ministre Plénipotentiaire.
................................................... 29,000

Beskickningen i Washington:

säso” generaikoiisu11 Envoyé Extraordinaire och Ministre

16.000 kr. samt konsulatafgifter. f J

Plénipotentiaire............................. 16,000

Legationssekreterare........................... 6,000 22,000

62,950

Transport 406,000

62,950

Tredje hufvudtiteln.

Transport 406,000

Beskichiingrn i Wien:

Envoyé Extraordinaire och Ministre

Plénipotentiaire............................ 40,000

21

62,950

Legationssekreterare___________________________ 6,000 46 000

b. Expektanslöner..............................................

c. Pensioner.......................................................

452,000

4,800

31,950

488,750

D) Militärattachéer:

1 Militärattaché ..................................................

6,000

1 d:o ...................................................

6,000

12,000

E) Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser___________________________

24,500

b. Ekiperingspenningar________________________________________

10,000

c. Hemliga utgifter____________________________________________

14,000

d. Ofriga extra utgifter.......................................

26,500

75,000

Summa kronor 638,700

Beräkning öfver konsulskassans inkomster och utgifter för år 1886.

Inkomster:

Svenska statsverkets bidrag...-------------------------------------------------

Norska statsverkets bidrag......................................................

Konsulatafgifter förslagsvis:

inom Antwerpens konsulsdistrikt......................... 11,500

» Barcelonas » 7,000

» Bilbaos » 2,500

» Havres » 18,000

» Helsingfors » 7,000

» Köpenhamns » ..............v................. 25,000

» Leiths » 15,000

» Lissabons » 6,000

» Londons » 107,000

» Lybecks » 8,500

» Rigas » 8,000

» Rio de Janeiros » 3,000

Summa kronor

Kronor.

160,000

120,000

218.500

498.500

22

Tredje hufvudtiteln.

Uppbär kousulatafgifter.

d:o.

I lönen ingår ålderstillägg 500 ^
kronor.

Jemför ministerstaten.

D:o d:o.

Uppbär konsulatafgifter samt!
åtnjuter fri bostad. (

Häraf utgå 700 kr. såsom ersätt-1
ning för bostad. f

Uppbär konsulatafgifter. 1 lönen J
ingå 2:ne ålderstillägg af 500 kr. >
hvardera.

I lönen ingår ålderstillägg afl
500 kronor. J

I lönen ingår ålderstillägg afl
500 kronor. /

Jemföf ministerstaten.

I lönen ingå ersättning för

förl
:ne /
;raJ

resor inom distriktet samt
ålderstillägg af 500 kr. hvardera.
Uppbär konsulatafgifter; jem-j
för ministerstaten. j

U tgifter:

A) Utrikesdepartementet_____________.________._______________________________

B) Konsulsstaten:

a. Löner och arfvoden:

Alexandrin, Generalkonsuln, lön ......... 12,000

Antwerpen, » » 13,000

Arkhangel, » » 8,000

Barcelona, » » 12,000

Bilbao, Konsuln, » 9,000

Hamburg, Generalkonsuln, » 8,000

Ilåvre, » » 14,500

Vice Konsuln, » 5,000 19,500

Helsingfors, Generalkonsuln, » 14,000

Konstantinopel, Minis tre Plénip. » 10,000

Drogman, » 2,000

Konsulatsekreteraren, » 6,000

Hamnmästaren, aflöning 5,300 23,300
Köpenhamn, Generalkonsuln, » 15,000

Vicekonsuln, » 4,500 19,500

Helsingör » » _________ 4,900

Leith, Konsuln, » 16,000

Lissabon, Generalkonsuln, » 15,000

London, » » 24,000

Vicekonsuln, » 10,500

Kanslisten, » 6,000

En kontorist, » 5,000

« » » 4,000 49,500

Cardili'', Kontoristen, » 5,000

Liverpool, Vicekonsuln, » 9,000

Newcastle, » » _________ 9,500

WestHartlepool, Kontoristen, » 5,000

Lybeck, Generalkonsuln, » 12,000

Riga, Konsuln, » 9,000

Rio de Janeiro, Generalkonsuln, » 17,000

Shanghai, Vicekonsuln, » 13,000

Washington, Generalkonsuln, » 16,000 319,200

17,500

Transport 319,200

17,500

Tredje liufvudtiteln.

23

Transport 319,200

b. Anslag till kontorskostnader mot redovisningsskyldighet:

Antwerpen .
Barcelona...

Bilbao.......

Havre________

Helsingfors.

Köpenhamn

Leith________

Lissabon____

London _____

Lybeck......

Riga..........

Shanghai...

4.500
2,000
2,000

4.000

2.500

4.500

6.000

4.000

1.000
2,000

3.000

4.000 49,500

c. Anslag till kontorskostnader utan redovisningsskyldighet:

Alexandrin ..................... 6,000

Alger______________ 3,000

Arkhangel_____________________ 2,000

Buenos Ayres...................................................... 4,000

Dardanellerna.................. 500

Gibraltar__________ 2,000

Hamburg_______________ 2,000

Havana................................................................ 3,000

Japan................. 4,000

Kiel____________________________________________________________________ 1,500

Liverpool_____________________________________________________________ 5,000

Marseille................... 1,500

Monte video.......................................................... 2,000

Neapel------------------------------------ 3,000

Newcastle............ 4,000

Newyork...._________________ 6,000

Pireus................................................................. 1,000

Rio de Janeiro______________ 4,000

Rom------------------------- 3,000

Smyrna..............................,................................. 1,000

Tanger................. 1,500

Transport

60,000

428,700

17,500

17,500

24

Tredje hufvudtiteln.

Transport 428,700 17,500

d. Pensioner:...................................................................... 21,950 450,650

C) Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter:

a. Skrifmaterialier och expenser........................................... 3,500

b. Konsulernes embetsutgifter—.....—.....................-.........--- 16,000

c. Diverse utgifter.............................................................. 10,850 30,350

Summa kronor 498,500

Stockholm 1885. Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Fjerde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver landtförsv arsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 12 januari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens, Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens, Herr Ministern för utrikes ärendena, Friherre Hochschild,
Statsråden: Loyén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Ryding anhöll i underdånighet, att
få underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1886 och att i
sammanhang dermed få föredraga följande till Kongl. Maj:t inkomna
framställningar i de delar, som icke förut blifvit inför Kongl. Maj:t
anmälda:

statskontorets underdåniga skrifvelse den 8 december 1884 så vidt
den, enligt meddeladt transsumt från finansdepartementet, rörde fjerde
hufvudtiteln;

g

Fjerde hufvudtiteln.

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga

skrifvelse den 12 november 1884 angående arméförvaltningens artilleridepartements
behof af statsanslag under år 1886;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet underdåniga

skrifvelse den 8 november 1884 om tillökning af artilleristabens anslag;

generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet särskilda underdåniga
skrivelser af samma dag angående omorganisation af svea
artilleriregementes två fotbatterier m. in. och om uppsättning af fästnings-
och positionsartilleri;

arméförvaltningens å artilleri- och civila departementen underdåniga
skrifvelse den 15 oktober 1884 angående reglering af artillerioch
ingeniörhögskolans anslag;

arméförvaltningens å artilleri-, intendents- och civila departementen
underdåniga skrifvelse den 4 november 1884 angående behofvet af en
regementsintendent vid Smålands grenadierbataljon in. in.;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 13 november 1884 angående departementets medelsbehof för
år 1886;

arméförvaltningens å fortifikationsdepartementet underdåniga skrifvelse
af samma dag i fråga om svea lifgardes kasern in. m.;

chefens för fortifikationen underdåniga skrifvelse den 15 november
1884 angående behofvet af stamhästar för sappörbataljonen;

chefens för fortifikationen särskilda underdåniga skrivelser den 12
och den 15 november 1884 angående extra anslag under år 1886 till
rikets fästningsbyggnader samt till komplettering af fälttelegraf- och
krigsbryggematerielen;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 28 november 1884 om departementets anslag för år 1886;

arméförvaltningens å artilleri- och intendentsdepartementen underdåniga
skrifvelse den 31 oktober 1884 i fråga om vilkoren för statsverkets
öfvertagande af persedelunderhållet vid rusthållstrupperna;

arméförvaltningens å intendentsdepartementet underdåniga skrifvelse
den 30 september 1884 rörande väckt fråga om ersättning från
statsverket för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet; generalintendentens

underdåniga skrifvelse den 10 november 1884
angående fullföljande af intendenturens organisation;

öfverstelöjtnanten, chefen för krigshögskolan H. Gadds särskilda
underdåniga skrifvelser den 12 november 1884 angående trängbataljonens
anslag och om byggnader för bataljonens inqvartering;

3

Fjerde hufvudtiteln.

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse
den 31 oktober 1884 om fördelning af marinregementets anslag;

arméförvaltningens å civila departementet underdåniga skrifvelse
den 7 november 1884 angående behofven under år 1886 å de under
departementets förvaltning stälda anslag; samt

chefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga skrifvelse
den 27 november 1884 i fråga om behofven af medel för de
topografiska arbetena under år 1886.

Departementschefen yttrade härefter:

Då jag nu går att — min pligt likmätigt — inför Eders Kongl.
Maj:t anmäla de brister inom landtförsvaret, som inom den närmaste
framtiden torde böra afhjelpas, om ej vårt land i händelse af yttre
fara skall stå alltför värnlöst, har jag ej kunnat förbise de svårigheter,
som härvid möta, då bristerna äro många inom snart sagdt alla försvarsväsendets
grenar, men reformerna ej kunna på eu gång, utan först
småningom sättas i verket samt bringas till utförande.

Vid bestämmandet af ordningsföljden dessa reformer emellan är
det nemligen nödvändigt att taga hänsyn ej blott till arméns nuvarande
tillstånd och dess behof vid mobilisering utan ock till det sätt, hvarpå
försvarsbudgeten kan och bör med minsta olägenhet för statsverket
tillgodoses, hvarjemte tillbörlig uppmärksamhet äfven torde böra egnas
befintliga strömningar inom allmänna föreställningssättet rörande de olika
organisationssystemen — strömningar, hvilka kunna i hög grad antingen
underlätta eller försvåra reformernas antagande och genomförande.

Den största bristen inom vår här, såväl i fråga om de indelta som
de garnisonerade trupperna, är den befintliga stammens oförmåga, till
och med vid mobiliseringens början, att lemna erforderlig tillgång på
utbildadt befäl och manskap, samt vidare den fullständiga saknaden af
all reserv till ersättande af den oundvikliga afgången inom stamtruppen.
Ja, vår stamtrupp är manstarkast på fredsfot. Derefter sjunker
dess styrka oupphörligt och minskas redan vid mobiliseringens början.

Dessa olägenheter kunna — med bibehållande af nuvarande system —
afhjelpas endast genom uppsättandet af nya truppafdelningar, genom
tjenstetidens förkortande för stammanskapet, på det ett större antal med
den sådant manskap beredda utbildning må vid mobilisering vara att tillgå,
samt genom införandet af eu efter tidens kraf affattad beväringslag.

Då det emellertid för närvarande icke kan vara fråga om en genomgripande
förändring af hela härordningen, utan endast om förbättringar
i vissa af dess delar, anser jag mig icke nu böra tillstyrka förändringar

4

Fjerde Imfvudtiteln.

i afseende å den indelta armén, ehuru dess organisation visserligen är
grundad på lång tjenstetid.

Återstår sålunda den garnisonerade armén. Denna omfattar en stor
del af specialvapnen, nemligen allt artilleri, fortifikationstrupperna och
trängen samt en del af kavalleriet — hvilka vapenslag samtliga kräfva
en lång utbildningstid. På grund af denna längre utbildningstid framträder
vid dem, i ännu högre grad än vid infanteriet, behofvet af en
redan i fredstid utbildad kader, tillräckligt talrik att kunna gifva vapenslagen
sin behöriga styrka vid mobilisering samt så långt som möjligt
äfven fylla de luckor, afgången i krig förorsakar. Åro de nödiga härdelarne
— såsom fästnings- och positionsartilleri, träng m. m. — till
finnandes, kunna nu nämnda fordringar lätteligen tillgodoses vid en på
allmän värnpligt grundad härordning, som medgifver alla de värnpligtige
tillräckligt lång utbildningstid. Inom vårt land lärer emellertid
förslag till införande af en sådan härordning för närvarande sakna hvarje
utsigt till framgång, och tanken på ordnande af landets försvarsväsende
uteslutande på den allmänna värnpligtens grund måste derför, huru
militäriskt riktig den än må vara, nu lemnas å sido. Men kan man
också icke vinna den bästa möjliga lösningen, bör man åtminstone
söka att inslå i den rätta rigtningen, och detta torde lättast samt med
påfallande fördel kunna ske derigenom att vid garnisonerade armén
tillämpas de hufvudsakligaste grunderna i 1883 års förslag, hvilket
förslag just kännetecknades genom den kortare tjenstetiden och den
fullständigare utbildning, som redan från början kom manskapet till del.

Dessa grunder voro — såsom bekant är — att första aftalet om
tjenstetid endast omfattar 2 år, d. v. s. den tid, som vid specialvapnen
i allmänhet erfordras för genomgåendet af fullständiga rekryt- och
korpralskolor, hvarefter förnyadt aftal — rekapitulation — med obefordrade
soldater eger rum endast med dem, som, beredande sig annan
stadig sysselsättning under mellantiderna, dock vilja förbinda sig till deltagande
i de årligen återkommande s. k. repetitionsöfningarna, motsvarande
indelta arméns regementsmöten.

Medelst införande af en dylik »tvångspermittering», hvarigenom
den obefordrade stamsoldaten efter genomgångna skolor endast har att
inställa sig till korta repetitionsöfningar, undviker man de fel och
lyten, man velat påbörda värfvade garnisonerade trupper, och vinner
på samma gång en ej obetydlig besparing i kostnad för statsverket,
en besparing, som kan komma kadrernas utvidgning till godo vid det
vapenslag, der detta bäst behöfves och för närvarande äfven lättast låter
sig verkställas, nemligen vid artilleriet.

5

Fjerde hufvudtiteln.

Uppsättandet af träng- och sjukvårdstrupper i tillräckligt antal är
visserligen en angelägenhet, hvars vigt allmänt erkännes, men för att
kunna behörigen tillgodogöra den erfarenhet, som vinnes vid nu pågående
organisation af den första trängbataljonen, torde med uppsättningen af
ytterligare trängtrupper böra anstå, och hvad beträffar fortifikationstrupperna
samt kavalleriet, är någon väsentligare tillökning af dessa
specialvapen för närvarande icke ifrågasatt. Vid fortifikationstrupperna
erfordras visserligen, förutom redan befintliga afdelningar, äfven en
jernvägsafdelning, men denna torde kunna utan alltför stora svårigheter
under den närmaste framtiden uppsättas. Dess årliga underhåll
bör nemligen ej kräfva synnerligen stora kostnader, enär såväl befälet
som manskapet vid densamma i fredstid säkerligen med lätthet skola
finna användning i den civila jernvägsbyggnads- och jernvägstrafikens
tjenst. Något förslag till dylik komplettering af fortifikationstrupperna
lärer emellertid icke under innevarande års riksdag kunna framläggas.

Hvad angår kavalleriet, som bland specialvapnen intager en så betydande
plats, kräfver detta vapenslag en lång och synnerligen omsorgsfull
rekrytutbildning, hvartill kommer att hästarnes skötsel måste
vara en helt annan än hvad nuvarande förhållanden vid största delen
af vårt kavalleri medgifva. Vid ett krigsutbrott är det detta vapenslag,
som först skall träda i verksamhet, och det ställer då stora anspråk
på hästarnas uthållighet. Dessa anspråk kunna ej motsvaras af
nummerhästen vid det indelta kavalleriet, hvilken helt och hållet saknar
den träning och kanske äfven den dressyr, hvarförutan en hästs fältduglighet
alltid måste lemna mycket öfrigt att önska.

Derföre börjar man ock — som jag tror — att allt allmännare
inse indelningsverkets olämplighet såsom organisationsgrund för kavalleriet.
Af denna anledning torde ock det indelta kavalleriet vara
den trupp, som i andra rummet bör komma i åtanka vid de partiela
reformernas genomförande, och detta så mycket mera som beräkningar
gifva vid handen, att fullständigare utbildning i alla afseenden skall
kunna vinnas utan ökade kostnader, derest rytteriets uppsättande och
underhåll helt och hållet öfvertagas af staten, mot det att rusthållaree
erlägga vakansafgifter. Skulle också den icke så sällan uttalade åsigten,
att en indelt soldat måste vara försedd med torp, träda hindrande
i vägen i fråga om en dylik förändrings genomförande i det öfriga
Sverige, så bör detta åtminstone ej vara förhållandet hvad Skåne beträffar,
enär af der förlagde 1,740 effektive ryttare endast ett fåtal —
enligt uppgifter, lemnade den 1 januari 1881, endast 29 — bebodde

6

Fjerde hufvudtiteln.

eller brukade dem tilldelade torp. I detta afseende kan dock icke
heller förslag föreläggas 1885 års Riksdag.

Hvad slutligen infanteriet angår, så har detta vapenslag, på grund
af sitt antal, sin större lätthet att komma fram i nästan all slags mark,
sitt afgörande ingripande i striden och sina öfriga egenskaper alltid
betraktats såsom hufvudvapnet. På samma gång är det emellertid också
det vapen, vid hvilket utbildningen är förenad med de minsta svårigheterna
samt kan verkställas på den kortaste tiden, och på dessa
grunder torde, helst då i betraktande tages att förändringar icke böra
eller kunna genomföras på en gång inom hela armén, skäl vara att
härvid lemna specialvapnen företrädet. I denna min uppfattning styrkes
jag af den omständigheten, att den öfvervägande delen af infanteriet
är indelt; — och rörande indelningsverkets fördelar och olägenheter
vid fråga om infanteriet synas åsigterna ännu vara långt ifrån
eniga. Att under sådana förhållanden föreslå några förändringar, som
angripa de hufvudgrunder, på hvilka roteringen hvilar, anser jag vara
mindre välbetänkt.

Ihågkommas måste dessutom, att ett öfverflyttande på statsverket
af infanterirekrytens anskaffning vid indelta armén, af torpens underhåll
och vård, eller af öfriga skyldigheter af liknande art, hvilka nu
åligga rotehållaren, skulle för statsverket medföra så betydande kostnader,
att indelningsverkets bestånd derigenom skulle äfventyras. Rätt
vore väl ej heller, så länge de hufvud sakligaste aflöningsskyldigheterna
utgöras af rotehållaren, att icke rekryteringen också af honom bestrides.
Den, som betalar kostnaden, bör också vara den, som har rättighet att
uppgöra kontrakten.

Jag anser mig således ej kunna tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att
nu föreslå några reformer i afseende på rotehållsregementena. Då man
emellertid i allmänhet synes vara af den uppfattning, att brukningen
af torpen och de å dem förekommande reparationerna vålla rotehållaren
största besväret och de känbaraste olägenheterna, hvadan en
värdefull lindring skulle honom beredas om han blefve befriad från
dessa onera, samt rotehållarne, enligt hvad det uppgifvits, i flera orter
sökt på det sätt erhålla befrielse från nämnda skyldigheter, att de i
stället till soldaten erlägga en kontant summa årligen, så torde böra
tagas i öfvervägande, huruvida ej lindring i berörda, särskildt öfverklagade
onera skäligen kunde åstadkommas genom ett medgifvande i enahanda
riktning. Nämnda kontanta ersättning till soldaten kan nemligen
ingalunda uppgå till någon ansenligare del af hela roteringskostnaden, och
erhåller rotehållaren nu, i enlighet med den af Eders Kongl. Maj:t den

7

Fjerde liufvudtiteln.

9 innevarande månad beslutade framställning till Riksdagen, genom
bidrag från statsverket lindring i denna kostnad med 30 procent,
torde i sammanhang dermed bestämmelser böra utfärdas, hvarigenom
rotehållaren lemnas rättighet att, mot den ersättning, hvarom han kan
med den antagne soldaten öfverenskomma, på denne öfverflytta skyldigheten
att fullgöra ofvan nämnda onera. Derigenom blefve ej rubbadt
det förhållande mellan rotehållare och soldat, hvarpå hela indelningsverket
hvilar och hvilket icke kan rubbas utan att verket faller sönder,
och icke heller blefve på staten lagd en skyldighet, som denne ej kan
fullgöra utan oberäkneliga kostnader.

Det linnes slutligen ännu ett vigtigt skäl, som gör att man vid
beträdandet af de partiela reformernas väg kan låta dessa tills vidare
hellre anstå vid infanteriet. Detta skäl är, att en utsträckning af beväringens
öfningstid, i enlighet med den af Eders Kongl. Maj:t den 9
innevarande januari beslutade nådiga proposition till Riksdagen, har vid
infanteriet ett vida större och mera gagnande inflytande än. vid de
öfriga vapnen. Vid specialvapnen har nemligen beväringen en jemförelsevis
underordnad roll, under det deremot vid infanteriet massan
af det stridande manskapet, i händelse af krig, kommer att utgöras af
beväring, i det för hvarje stamsoldat der måste vid mobilisering räknas
icke mindre än 3—4 man beväring. En utsträckning af dennas
öfningstid kommer således infanteriet mest till gagn, och den är också
— man må besluta sig för hvilken organisationsform som helst -— för
infanteriet alldeles nödvändig, om detsamma med något hopp om framgång
skall kunna gå fienden till mötes.

År det således klart att, i fråga om försvarsväsendets utveckling,
den närmaste tidpunkten mest lämpar sig för beträdandet af de partiela
reformernas väg, så torde äfven — af hvad jag här ofvan anfört
— obestridligt framgå, att de reformer, som först vidtagas, höra
afse specialvapnens och för närvarande främst artillerivapnets utveckling,
på samma gäng som i allmänhet de garnisonerade truppernas
tjenstg öring sförhållanden och hela ställning förbättras. Hvad de garnisonerade
trupperna beträffar, torde nemligen alla åsigter kunna enas
i fråga om det system, som bör väljas, så mycket mera som det skall
kunna ådagaläggas, att vid detta system — på sätt jag vid fråga om
anslaget till »de värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning»
beder att få inför Eders Kongl. Maj:t närmare utveckla — det är möj -

8

Fjerde liufvudtitelih

ligt att införa förbättringar samtidigt dermed att rätt betydande besparingar
göras. Besparingarna blifva till och med så betydliga, att
kostnaderna för de nya organisationer, till hvilka förslag nn komma
att inför Eders Kongl. Maj:t framläggas och hvilka omfatta endast det
allra oundgängligaste af förbättringarna, synas, genom ett klokt ordnande
af de garnisonerade regementenas tjenstgöringsförhållanden, böra,
sedan förändringen hunnit genomföras, till fullo betäckas af dessa besparingar.

Kunna sedermera förbättringarna få lugnt fortgå i den ordning,
jag här ofvan anfört, och ökas beväringens öfningstid steg för steg,
så komma också arméns duglighet och mobiliseringsförmåga att stegför
steg höjas, och eu reformering af landtförsvaret skall sålunda äfven
medelst partiela förbättringar kunna efter hand genomföras.

Under tillkännagifvande vidare, att vid den nu förestående statsregleringen
af departementschefen icke åsyftades andra ändringar i. nu
utgående ordinarie anslag, än som här komme att af honom särskildt
omförmälas, och med erinran tillika att, enär den nya värnpligtslag,
Kongl. Maj:t beslutat förelägga Riksdagen till antagande, skulle komma
att tillämpas först från och med år 1887, medel till bestridande af de
kostnader för beväringen, som i följd af samma lag tillkomme, icke
behöfde redan vid 1885 års Riksdag äskas, anförde departementschefen
beträffande de

Ordinarie anslagen:

Arméförvaltningen.

[1.] . .

Fullföljande af Då en af de väsentligare bristerna i nuvarande här organisation be ren^organisa-

stode deri, att intendenturen ej ännu vore inrättad i öfverensstämmelse
tion. öfverfo- de grundsatser, som i härar med erfarenhet från nutida krig redan

aTmedriVrån vunnit stadga, föreslog generalintendenten i underdånig skrifvelse den
förevarande 5 december 1883 fullföljandet af arméintendenturens organisation genom
generalitet!- tillsättande af en fältintendent för hvarje militärdistrikt. I sammanhangstaten.
dermed borde ock den å arméförvaltningens stat nu befintliga befattning
såsom intendent och chef för militärbyrån i intendentsdepartementet
utbytas mot en öfverfältintendentsbeställning samt medel an -

9

Fjerde hufviultiteln.

visas till skr if biträde åt fältintendenterne. Hos 1884 års Riksdag gjordes
af Eders Kongl. Maj:t äfven framställning om de härför behöfliga anslagsmedel,
hvilka emellertid icke blefvo af Riksdagen beviljade.

På grund af frågans högst väsentliga betydelse för såväl arméns
mobilisering och underhåll i fält, som äfven för den planmessiga
hushållningen vid armén i fredstid har generalintendenten nu i sin underdåniga
skrifvelse den 10 november 1884 funnit sig böra ånyo framlägga
denna fråga till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

I ofvan berörda skrifvelse af den 5 december 1883 har generalintendenten
såsom skäl för sitt förslag hufvudsakligen anfört,

att inrättandet af förvaltningsmyndigheter vid arméfördelningarna
utgjorde det i andra länder bepröfvade och måhända enda medlet att under
freden vederbörligen utbilda den förvaltningspersonal, som vid arméfördelningarna
på krigsfot blifver oundgängligen nödvändig och på
hvilken personals förmåga att väl fylla sin uppgift arméns underhåll
och dermed äfven dess välfärd då komma att blifva väsentligen beroende,

att fältintendentsbefattningarna kräfva en alltför mångsidig förmåga
för att kunna vid krig besättas med personer, som sakna en deremot
svarande utbildning, och att, om vid krigsutbrott tillgripes den nödfallsutvägen
att besätta fältintendentsbefattningarna med regemeutsintendenter,
sådant bland annat medförde den stora olägenheten, att
man på detta sätt ryckte från sina ordinarie befattningar en del af
desse intendenter just i det ögonblick, då deras tjensteväg vid trupperna
vore bäst behöflig,

att under fredstid befintligheten vid hvarje arméfördelning af eu
under fördelningsgeneralen stäld intendenturtj ens teman, som tillika lydde
under arméförvaltningen och generalintendenten, skulle mäktigt bidraga
till ernående af en god hushållning vid trupperna, både i hvad som
rörde varors och persedlars anskaffning, samt deras förvaring och förbrukning,
och sålunda äfven rent ekonomiskt gifva staten full ersättning
för de kostnader, hvilka vore förenade med dylika tjenstemäns
aflönande, på samma gång derigenom möjliggjordes en önskvärd decentralisation
af arméförvaltningens många och olikartade göromål, och
att, derest framdeles skulle åt regementenas förvaltningsdirektioner
kunna lemnas en mera utsträckt frihet vid hushållningen med de
till truppernas beklädnad, utrustning och underhåll anvisade medel,
hvilken åtgärd i Tyskland visat sig vara det verksammaste sättet att
befordra en sund ekonomi, det just dervid blefve nödvändigt att tillika
i fältintendenterne ega en omedelbart ingripande kontroll ej blott

2

10

Fjerde hufvud titeln.

å föreskrift^ formers iakttagande, utan äfven och väsentligast beträffande
hushållningens ändamålsenliga anordning i dess helhet.

I sammanhang med tillsättandet af fältintendenter i militärdistrikten
borde, enligt generalintendentens förslag, äfven den i senaste härordningsförslagen
upptagna öfverfältintendentsbefattningen på det sätt inrättas,
att den utbyttes mot den å arméförvaltningens stat nu befintliga
intendentstjensten, hvilken i stället skulle indragas, och ansåg generalintendenten
med afseende å den synnerliga vigten att vid besättande
af öfverfältintendentstjensten må kunna göras ett godt val, och då de
med befattningen förenade göromål vore högst vigtiga och trägna, att
den i härordningsförslagen uppförda öfverste-aflöningen för denna tjenst
ingalunda vore för hög.

Till statsrådsprotokollet den 9 januari 1884, hvilket finnes bilagdt
statsverkspropositionen till samma års Riksdag, uttalade jag min åsigt
i förevarande fråga.

Jag erinrade nemligen då, att den ekonomiska förvaltningen vid
armén i verkligheten är af så stor betydenhet, att de direkta utgifter,
som göras till befrämjande af bästa möjliga anordningar och derigenom
framkallad god hushållning vid denna förvaltning, måste, långt ifrån
att lända statsverket till ökad tunga, bereda detsamma väsentlig vinst,
derest ändamålet dermed uppnås. Fullbordandet af intendenturens organisation
på sätt förut i de framstälda härordningsförslagen och senast
af. generalintendenten blifvit ifrågasatt, förklarade jag tillika enligt min
åsigt, hvilken särskildt stödde sig på den vid främmande härar vunna
erfarenhet, vara ett bland grundvilkoren för att nå nämnda mål, på
samma gång derigenom skulle afhjelpas den vid en mobilisering högst
betänkliga brist, som nu förefinnes i intendenturens organisation.

Den mening, jag sålunda uttalade, har jag icke funnit anledning
frångå, och jag tillåter mig derföre att nu åter upptaga följande, af mig
vid frågans senaste föredragning framstälda förslag i ämnet, hvilket
förslag afsåg icke allenast öfverfältintendenten och fältintendenterne,
utan äfven intendenturcorpsens högste chef.

De till tjenstgöring vid de särskilda arméfördelningarna eller militärdistrikten
afsedde fältintendenterne uppföras till vinnande af största
likformighet å samma stat, der fördelningsgeneralerne och fältläkarne
äro upptagne, eller generalitetsstaten, och till denna stat öfverföras i
sammanhang härmed icke blott den på arméförvaltningens stat nu uppförde
intendenten och chefen för intendentsdepartementets militärbyrå, hvilken
komme att benämnas öfverfältintendent, utan äfven intendenturcorpsens
högste chef generalintendenten, likasom förut generalfälttyg -

11

Fjerde hufvudtiteln. 4

mästaren och fortifikationsgeneralen — chefer för arméförvaltningens
artilleri- och fortifikationsdepartement — äro å generalitetsstaten upptagne.
Då hvad särskildt beträffar generalintendentens och öfverfältintendentens
befattningar, dessa på sina innehafvares skicklighet och
arbetsförmåga ställa särdeles stora anspråk, och det för armén och
statsverket är af största vigt, att dessa platser städse må kunna hållas
väl besatta, böra aflöningsförmånerna för nämnda befattningar icke
lämpligen sättas lägre, än hvad i härordningsförslagen förutsatts, nemligen
för generalintendenten dika med fördelningsgeneral och för öfverfältintendenten
lika med öfverste.

Vid bifall till förändringen skulle således från arméförvaltningens
stat afföras der upptagna aflöningsförmåner för

generalintendenten, lön.................................... kr. 6,200: —

tjenstgöringspenningar................................. » 2,800: — pr. 9^000: _

intendenten och chefen för militärbyrån i

intendentsdepartementet, lön..................... » 4,400: —

tjenstgöringspenningar................................. j> 2,000: — » 6,400: _

Summa kronor 15,400: —
jemte det sist nämnda befattning tillkommande ålderstillägg af 600
kronor.

Deremot blefve följande belopp af nöden
å generalitetets stat:

1

generalintendent, lön.......................................

kr.

8,000

—

dagaflöning.....................................................

»

2,190

—

lönetillägg för tjenstehästar........................

1,200

—

fourageersättning .........................................

))

1,095

— kr. 12,485: —

1

öfverfältintendent, lön .............................

))

6,000

—

dagaflöning ....................................................

»

1,825

— » 7,825: —

1

fältintendent, lön...........................................

))

4,000

—

dagaflöning ......................................................

»

1,460

— » 5,460: —

4

1

d:o ........................................................................

skrifbiträde hos fältintendenten, arfvode

...... » 21,840: —

...... » 730: —

4

d:o d:o

...... » 2,920: —

Summa kronor 51,260

Dragés härifrån hvad som besparas å arméförvaltningens

stat.

kr. 15,400:

skulle hela tillökningen i kostnad blifva............................ kronor 35,860: —

ytterligare minskadt med det eventuela ålderstillägget af 600 kronor.

12

Fjerde hnfmdtiteln.

Inqvartering skulle dessutom i förhållande till tjenstegrad tillkomma
dem bland ofvannämnde tjensteman, som blifva förlagde till tjenstgöring
i städerna.

Af generalintendenten har väl i hans senaste skrifvelse fråga jemväl
blifvit väckt derom, att befattningen såsom byråchefsassistent å intendentsdepartementet,
hvilken befattning nu upprätthålles af en dertill
kommenderad officer mot arfvode, skulle utbytas mot en byråintendentstjenst
med lön, på det denna plats skulle kunna beklädas med lämplig
person vald bland regementsintendenterne, men ehuru en dylik anordning
skulle i flera afseenden kunna vara lämplig, anser jag berörda
framställning icke för närvarande böra föranleda någon hemställan till
Riksdagen, helst den nuvarande anordningen med arfvode kan lemna
valfrihet att tills vidare, och innan intendenturen hunnit mera utvecklas,
efter omständigheterna till göromålens skötande förordna vare sig
militärperson eller tjensteman från intendenturcorpsen.

Jag hemställer således nu, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,

att å generalitetsstaten uppföra de här ofvan angifva
aflöningsförmåner för generalintendenten, 1 öfverfältintendent
samt 5 fältintendenter jemte 5 skrifbiträden
med tillsammans 51,260 kronor;

samt att, såvida detta förslag godkännes, från anslaget
till arméförvaltningen afföra de å samma anslag
upptagna aflöningsbelopp såväl för generalintendenten,
som äfven för intendenten och chefen för
intendentsdepartementets militärbyrå med sammanräknadt
15,400 kronor.

Anslaget till arméförvaltningen, nu ................................... kr. 142,700: —

skulle i följd häraf med ........................................................ » 15,400: —

minskas till ................................................................................ kr. 127,300: —

Generalitetsstaten.

[2.]

Förhöjning för
indenturen
och genom
öfverforing
från arméförvaltningene -

Vid bifall till det nyss, vid behandling af frågan om arméförvaltningen
af mig framstälda förslag till fullbordande af intendenturens
organisation, skulle anslaget till generalitetsstaten, nu kr. 126,265: —
höjas med .................................................................................... » 51,260: —

anslag, +jll

kr. 177,525; —

Fjerde liufvudtiteln.

13

ÄrtiSferistaben.

Vid särskilda tillfällen har generalfälttygmästaren inför Eders
Kongl. Maj:t framhållit, hurusom artillerivapnets under den senare
tiden alltjemt stegrade utveckling medfört behofvet af förökning utaf
arbetskrafterna inom artilleristaben.

I underdånig skrifvelse den 15 november 1883 anhöll generalfälttygmästaren
ock, att artilleristabens anslag måtte erhålla den reglering
och förhöjning, som erfordrades för att tjenstgöringen inom staben
skulle kunna på ett fullt lämpligt sätt ordnas och de många olikartade
frågor, hvilka det tillhör artilleristyrelsen att behandla, måtte kunna
vederbörligen handläggas. För ökande af arbetskrafterna inom staben
samt beredande af medel till ritmaterialier vid konstruktionskontoret,
till bestridande af utgifter för eldning i stabens nya lokaler vid artillerigården,
rengöring, belysning samt underhåll af möbler och inventarier
derstädes, inköp af böcker för artilleristyrelsens bibliotek,
m. fl. dylika utgifter, äfvensom till aflönande af en vaktmästare utom
den, som nu finnes i stabens stat upptagen, ifrågasatte generalfälttygmästaren
en förhöjning af tillsammans 8,700 kronor i stabens nuvarande
anslag.

Vid föredragning inför Eders Kongl. Maj:t af frågan om reglering
af utgifterna under fjerde hufvudtiteln för år 1885 förklarade jag mig
erkänna de ökade kraf, artillerivapnets alltjemt stegrade utveckling
måste ställa på arbetskrafterna inom artilleristyrelsen, men jag ansåg
att åtminstone tills vidare annan tillökning i artilleristabens anslag, så
vidt anginge sjelfva personalen, icke borde hos Riksdagen begäras, än
ett tillägg af 800 kronor till ersättning åt öfver- och underbefäl, som
beordras till tillfällig tjenstgöring vid staben, hvarjemte det, i följd af
stabens inrymmande på två skilda ställen i hufvudstaden, uppkomna
behofvet af ökad betjening syntes mig för närvarande böra tillgodoses
endast på det sätt, att ett belopp af 600 kronor för ändamålet ställes
till generalfälttygmästarens förfogande.

Då deremot erfarenheten visat, att det ringa anslag af 600 kronor,
som är afsedt till ved, ljus, skrif- och ritmaterialier in. m., blifvit
fullkomligt otillräckligt i den mån artilleristyrelsens och stabens verksamhet
betydligt utvidgats och särskild! då i följd häraf måst beredas
nya lokaler, samt härtill kom, att till inköp af böcker och tidskrifter
för artilleristyrelsens bibliotek samt för åtskilliga andra behof alldeles

[3.]

Förhöjning
af artilleristabens

anslag.

14

[4-3

Nedsättning af
kommendantsstatens
anslag.

Fjerde hufvudtiteln.

inga medel funnos beräknade, fann jag, på grund af gjord beräkning,
den tillökning, som i följd häraf måste anses alldeles oundgänglig,
icke kunna sättas lägre än till 2,400 kronor.

Med tillägg af ofvan omförmälda 800 kronor till ersättning för
tillfällig tjenstgöring vid staben och 600 kronor för betjening, utgjorde
således den af mig föreslagna, anslagsförhöjningen i dess helhet 3,800
kronor; men den vid sistlidne års riksdag gjorda framställning om beviljande
af detta belopp blef af Riksdagen icke bifallen, hvarföre
generalfälttygmästaren i sin underdåniga skrifvelse den 8 november
1884 funnit sig nödsakad ånyo hemställa om åtgärder för de förefintliga
behofvens afhjelpande.

Departementschefen redogjorde härefter närmare för de af generalfälttygmästaren
framstälda förslag i ämnet samt yttrade vidare:

På de af mig redan förut anförda skäl anser jag nödvändigt, att
artilleristabens anslag erhåller tillökning åtminstone med det belopp af

3,800 kronor, som jag här ofvan beräknat. Önskligt vore visserligen,
på grund af artilleriets vigt, om, i enlighet med generalfälttygmästarens
förslag, kunde åt artilleristaben gifvas en större utveckling, än
denna ringa förhöjning i anslaget kan medgifva, men det mest trängande
behofvet bör dock för närvarande vara dermed afhjelpt. Sedan
Eders Kong!. Maj:t genom beslut den 12 september 1884 förordnat,
att de två arfvoden, som i artilleristabens stat äro upptagna för 1 konstruktionsofficer
och 1 sekreterare, må tilldelas artilleristabsofficerare,
utan att förordnande särskildt meddelas dem att vara konstruktionsofficerare
eller sekreterare, har derigenom undanröjts ett hinder för
ändamålsenligare fördelning af göromålen inom staben, och torde i
öfverensstämmelse härmed innehafvarne af samma två arfvoden böra i
blifvande ny stat för staben benämnas allenast artilleristabsofficerare.

Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t nu behagade föreslå
Riksdagen,

att höja anslaget till artilleristaben kronor 12,200,
med............................................................... »

3,800

till

kronor 16,000.

Kommendantsstaten.

Sedan den af Eders Kongl. Maj:t den 13 maj 1881 anbefalda indragning
af såväl kommendantskapen å Karlsten samt i Kristianstad
och Malmö, som äfven gränsebefälhafvarebefattningen i Haparanda nu

15

Fjerde luifvudtiteln.

blifvit genomförd, kunna de medel undvaras, som å anslaget till kommendantsstaten
finnas uppförda

till kommendantskapet å Karlsten.................................... kronor 1,950: —

» » i Kristianstad............................. » 705: —

» » i Malmö ....................................... » 397: 50.

» » i Haparanda................................. » 555: —

tillsammans kronor 3,607: 50.

Anslaget till kommendantstaten, nu..................... kronor 34,475: —

torde derföre hos Riksdagen böra föreslås att nedsättas
med jemnadt belopp ............................................ » 3,607: —

till ........................................................................................... kronor 30,868: —.

Kavalleri- och infanteriregementena.

Af ett i statskontoret på grund af 1883 års landsböcker upprättadt
sammandrag, har, enligt hvad statskontoret i underdånig skrifvelse den
8 december 1884 anmält, visat sig, att de under anslaget till indelta
kavalleri- och infanteriregementena i 1885 års riksstat till ett belopp
af 832,000 kronor uppförda indelningar eller friheter från ränta och
tiondeafgift — innefattande utgifter af den beskaffenhet, att de, i mån
af afgång bland löntagare på gammal stat eller förnyad utarrendering
och dermed förbunden afskrifning af ränta å indragna boställen, komma
att upphöra — uppgått för år 1883 till endast 817,669 kronor, och
har statskontoret derföre hemstält, att å ifrågavarande anslag må under
rubrik »friheter)) i 1886 års riksstat uppföras i rundt tal en summa af

817,000 kronor.

Med bifall härtill, torde Eders Kongl. Maj:t vilja föreslå Riksdagen,
att det i anslaget till kavalleri- och infanteriregementena
under rubrik »friheter» innefattade för -

slagsanslag.........................

................. kronor

832,000: —,

nedsättes med...................

................. »

15,000: —

till .......................................

................. kronor

817,000: —

hvarvid hufvudanslagets slutsumma komme att från

1,532,500 kronor minskas till 1,517,500 kronor.

[5.]

Nedsättning i
anslaget till
kavalleri- och
infanteriregementena.

16

Fjerde hufvndtiteln.

[6.]

Anvisande af
lön för 1 regementsintendent.
Afförande
från anslaget
af 6
mönsterskrifvarelöner.

Indelta arméns befälsaflöning.

Arméförvaltningen har, på sätt jag torde få tillfälle längre fram
vidare omförmäla, afgifvit underdånigt utlåtande rörande statsverkets
öfvertagande af anskaffning och underhåll af beklädnads-, bevärings-,
remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar vid det berustade
kavalleriet och det berustade infanteriet. I särskild underdånig skrifvelse
den 4 november 1884 anhåller arméförvaltningen å artilleri-, intendents-
och civila departementen att få fästa Eders Kongl. Maj:ts
uppmärksamhet å eu härmed i sammanhang stående fråga rörande indelta
arméns intendenturpersonal.

Då vid 1875 års lönereglering för indelta armén, med hänsyn till
den då förestående och sedermera verkstälda förändring i hushållningssättet
inom hären, regementsintendentstjenster uppfördes å aflöningsstaterna,
förbigicks i detta hänseende Smålands grenadierbataljon af
den orsak att, enligt det samtidigt med löneregleringsfrågan föreliggande
organisationsförslag, bataljonen var afsedd att indragas. Enär
således vid organisationsfrågans fall grenadierbataljonen kom att sakna
regementsintendent, måste, då förvaltningssättet genom det nya förvaltningsreglementet
af den 9 april 1880 omskapades, en provisorisk anordning
träffas, och förordnade Eders Kongl. Maj:t i sådant afseende,
att vid Smålands husarregemente och grenadierbataljonen, tills vidare
och intill dess lönemedel för ytterligare en regementsintendent kunde
varda beviljade, dervarande regementskommissarier skulle, med bibehållande
af förrådsuppbörden, bestrida efter de närmare bestämmelser,
som af arméförvaltningen meddelades, äfven de delar af regementsintendentsysslorna,
som omfatta de förvaltningsbestyr, hvari regementskommissarierne
dittills gått till hända, hvaremot öfriga för regementsintendenterne
afsedda tjenstgöringsskyldigheter vid hvardera truppen
borde, under iakttagande i tillämpliga delar af förvaltningsreglementets
föreskrifter, skötas af en dertill af chefsembetet förordnad särskild
person, mot visst af arméförvaltningen bestämdt skäligt arfvode, att
utgå af den vid Smålands husarregemente besparade regementsintendentslönen.

Enligt hvad arméförvaltningen nu anfört, har den anordning, som
sålunda träffades, kunnat med nöd fortgå, så länge regementskommissarierne
vid ifrågavarande båda rusthållstrupper haft endast en jemförelsevis
ringa persedeluppbörd. Vid genomförande af Riksdagens för

17

Fjerde lmfvudtiteln.

sin del fattade beslut om beklädnads-, bevärings- och utredningspersedlarnes
anskaffning och underhåll äfven vid rusthållsregementen och
corpser af kronan, komme emellertid förrådsförvaltningen, såvida den
skulle kunna, på sätt vid öfriga trupper skett, tidsenligt ordnas, att
så taga regementskommissariernes krafter och omtanke i anspråk, att
tid för dem komme att saknas för de vigtiga delar af regementsintendentsgöromålen
— mötesunderhållet in. m. — som nu måste af dem
bestridas. Under sådant förhållande betingade, efter arméförvaltningens
åsigt, den ifrågasatta förändringen af persedelunderhållet vid rusthållstrupperna
ovilkorligen tillsättandet af den felande regementsintendenten
vid Smålands grenadierbataljon, hvarför ock arméförvaltningen hemställer,
att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen äska derför erforderliga
lönemedel 2,800 kronor.

Vid förutnämnda år 1875 beslutade lönereglering för armén blefvo,
med förklaring att mönsterskrifvaretjensterna skulle i mån af mönsterskrifvarnes
afgång indragas, å indelta arméns stater uppförda löner till
43 dy like tjensteman med ett belopp af sammanlagdt 30,400 kronor.
Då anslaget till indelta arméns befälsaflöning vid 1877 års riksdag insattes
på ordinarie stat, affördes från samma anslag lönerna för då
redan afgångne mönsterskrifvare, samt för de mönsterskrifvare, som
med bibehållande af boställen qvarstodo på gammal stat, tillsammans
29 mönsterskrifvarelöner om tillhopa 19,800 kronor. Af de då återstående
14 mönsterskrifvare, livilka genom fullmakt fått sig tillförsäkradt
att bibehållas vid sina tjenster, men till följd af Kongl. brefvet
den 8 april 1862 voro underkastade lönereglering och följaktligen
måste mottaga de nya kontanta lönerna, qvarstå, enligt hvad arméförvaltningen
å civila departementet i sin underdåniga skrifvelse den 7
november 1884 anmält, nu endast 8 med en aflöning af 6,000 kronor,
hvaremot 6 afgått, för hvilka aflöningsbeloppen utgjort tillsammans
4,600 kronor, och kommer sistnämnda belopp således icke vidare att
för mönsterskrifvarne erfordras.

Lika med arméförvaltningen finner jag statsverkets öfvertagande
af persedelunderhållet vid rusthållstrupperna deremot med nödvändighet
betinga uppförande af lön för regementsintendent vid Smålands grenadierbataljon,
der sådan tjensteman nu saknas; och får jag derföre
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att under förevarande anslag till »indelta arméns
befälsaflöning» anvisa lön för en regementsintendent
vid Smålands grenadierbataljon med 2,800 kronor,

18

Fjerde hufrudtiteln.

men deremot från anslaget afföra 6 mönsterskrifvarelöner
med tillhopa 4,600 kronor.

Vid bifall härtill skulle anslaget till indelta arméns befälsaflöning,

nu........................................................................................ kronor 4,179,676: —,

minskas med................................................................... » • 1,800: —

till......................................................................................... kronor 4,177,876: —.

[7-]

Anslag för
lindring af
rustnings- och
roteringsbesvären.

Lindring af rustnings- och roteringsbesvären.

I den af Eders Kongl. Maj:t den 9 innevarande månad beslutade nådiga
proposition till Riksdagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären
är föreslaget, bland annat, att lindring skall tillgodokomma
rust- och rotehållare, vare sig de utgöra besväret effektivt eller erlägga
vakansafgift till regemente eller kår, på det sätt att ett belopp,
motsvarande 30 procent af det för rustningen eller roteringen i samma
nådiga proposition bestämda värde, minskadt med statsunderstödet, der
sådant nu utgår, skall af statsmedel till vederbörande utbetalas.

Då till bestridande af ifrågavarande utbetalning till rust- och rotehållare
vid kavalleriet och infanteriet ett statsanslag med förslagsanslags
natur torde böra under fjerde hufvudtiteln uppföras, och då,
med tillämpning af nyssnämnda förslag, värdet å rustningen och roteringen
för de nummer, som äro effektiva eller erlägga vakansafgift
till regemente eller kår, sedan understödet frånräknats, befunnits utgöra:

för 3,505 rusthåll vid kavalleriet ........................... kronor 865,614: 22.

» 2,940 d:o » infanteriet ....... » 537,692: 64.

» 200 rotar » kavalleriet ........................... » 52,765: —

)) 19,724 d:o » infanteriet ........................... » 2,976,760: 81.

tillsammans kronor 4,432,832: 67,
hvarå den föreslagna lindringen skulle uppgå till 1,329,849 kronor 80
öre, så hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

att, vid bifall till Eders Kongl. Maj:ts den 9
innevarande januari beslutade nådiga proposition angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
bland fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag, näst efter
anslaget till »indelta arméns befälsaflöning», uppföra,
under benämning: »lindring af rustnings- och roteringsbesvären»,
ett förslagsanslag å jemnadt belopp

1,330,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

19

Ersättning för störtade eller skadade nummerhästar vid indelta kavalleriet.

I Riksdagens skrifvelse af den 11 maj 1884 rörande ifrågasatta
lättnader i rustningsbesväret anhöll Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes låta utreda, under livilka vilkor ersättning skulle kunna rusthållare
beredas för nummerhäst, som under tjenstgöring störtar eller
så skadas, att den för framtiden blifver såsom tjenstehäst obrukbar,
samt derefter för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Till fullgörande af Eders Kongl. Maj:ts, vid nämnda skrifvelses
föredragning den 30 i samma månad, meddelade föreskrift, har arméförvaltningen
å intendentsdepartementet, efter kavalleriinspektörens samt
vederbörande chefsembetens och förvaltningsdirektioners hörande, nu
i sin underdåniga skrifvelse den 30 september 1884 framlagt utredning
och förslag i denna fråga.

Beträffande dervid först, huruvida skäl kunde vara för handen att för
det åsyftade ändamålet anlita de i eu del orter bildade hästförsäkringsbolagens
medverkan, erinrar arméförvaltningen, att sådana bolag, så vidt kändt
vore, icke utbetala ersättning för blott skada, utan endast för det fall,
att häst dör eller af veterinär förklaras oduglig till allt vidare bruk,
samt att för öfrig! försäkringspremierna måste antagas komma att
öfverstiga de ersättningsbelopp, som statsverket kunde nödgas vidkännas
för de under tjenstgöring tilläfventyrs störtade eller skadade
hästar, hvarföre arméförvaltningen ansett sig icke kunna tillstyrka användandet
af denna utväg.

Hos arméförvaltningen hade vidare kommit under bedömande, huruvida
ersättning för nummerhäst borde utgå för skador, som inträffa
under all slags tjenstgöring.

Väl syntes, enligt hvad arméförvaltningen förmäler, i de till förvaltningen
från vederbörande regementen och corpser inkomna yttranden
den åsigt hafva i allmänhet gjort sig gällande, att ersättning för
nummerhäst, då det ålåge statsverket att gälda sådan, borde till rusthållaren
utgå för olycksfall vid alla tillfällen, då hästen kommenderades
från rusthållet och således icke af rusthållaren sjelf vårdades, d. v. s.
under alla möten och kommenderingar. Att statsverket iklädde sig
skyldighet att till rusthållaren gifva ersättning för häst, som störtade
eller skadades, utan afseende huruvida detta inträffade under de ordinarie
öfningarne eller under de s. k. extra kommenderingarne, kunde
arméförvaltningen för sin del likväl icke förorda.

[»•]

Nytt ordinarie
anslag till
ersättande af
hästar vid
indelta
kavalleriet.

20

Fjerde hufvudtiteln.

Af en så utsträckt ersättningsskyldighet kunde nemligen, enligt
arméförvaltningens åsigt, utom många och ledsamma tvister emellan
rusthallarne och kronan, med skäl befaras den påföljd, som svårligen
ens genom stränga kontroller skulle kunna förebyggas, att de rustande
komme att med mindre omsorg än hittills vårda sina nummerhästar, ty
hade staten iklädt sig skyldighet att ersätta nummerhäst, som störtade
eller skadades äfven under de vanliga mötena, vore derigenom borttagen
en af de kraftigaste driffjedrarne för de rustande att åt hästarne
egna noggrann vård.

Den af arméförvaltningen sålunda yttrade åsigt öfverensstämmer i
allo med den, som uttalats af kavalleriinspektören, hvilken antydt farhåga
att ett dylikt medgifvande skulle öka svårigheten för befälet att
bibehålla det indelta rytteriet i brukbart skick, hvarjemte kavalleriinspektören
förmält sig anse att, så länge de rustande ega skyldighet att hålla
nummerhäst, de i allmänhet äfven måste underkasta sig möjligheten
att nödgas utan ersättning anskaffa ny häst i stället för den, som
blifvit skadad.

Deremot hafva såväl arméförvaltningen, som kavalleriinspektören
ansett billigt att ersättning tillerkännes rusthållare för olycksfall, som
kunna träffa hästen under extra kommenderingar.

Arméförvaltningen har derför föreslagit,

att ersättning för nummerhäst, som under tjenstgöring störtar eller
så skadas, att den i följd deraf kasseras vid nästpåföljande mönstring,
må rusthållare tilläggas endast i det fall, att olyckshändelsen inträffat
under sådana skolor och öfningar, som på särskild befallning anordnas,
eller kavalleri-korprals- och volontärskolor, gemensamma fälttjenstöfningar,
särskilda fältöfningar för officerare m. in., samt att i sådant
fall, oberoende deraf huruvida rusthållare har sin häst försäkrad i särskilt
hästförsäkringsbolag eller icke, ersättning må efter krigsrätts
utslag till honom utbetalas, under förutsättning likväl att den rustande
ej kan anses vara genom nummerhästens vanvård sjelf vållande till
olyckan;

att-, för utrönande häraf, å hästar, som beordras till dylik extra kommendering,
anställes noggrann besigtning såväl vid kommenderingens
början som vid dess slut, hvilken besigtning, i allmänhet å kontingenternas
samlingsplatser och upplösningsorter, men, i händelse af hela
regementets eller corpsens uppbrott, sqvadronsvis, förrättas af vederbörande
veterinär i närvaro af officer, hvarvid äfven rusthållarne skola
ega sjelfve eller genom befullmäktigade ombud vara tillstädes, om rusthållarne
sådant önska; samt

21

Fjerde hufyudtiteln.

att, med antagande af remontpriset till 600 kronor och hästens
tjenstetid i medeltal till 12 år, efter hvilken tid ersättning ej utginge,
ersättningsbeloppet för störtad eller i följd af ådragen skada kasserad
nummerhäst måtte tills vidare bestämmas till 600 kronor, dock med
afdrag af 50 kronor för hvarje år den varit såsom nummerhäst antagen,
men iitan afräkning för den störtade eller skadade hästens värde,
— detta senare dels för att undvika tvist om detta värde och dels emedan
en på berörda sätt graderad ersättning eljest kunde blifva väl ringa
eller ingen, då de 12 tjensteåren nalkades sitt slut.

Hvad särskild! beträffar rotehållarne vid Jemtlands hästjägarecorps,
hvilka af Jemtlands roteringskassas inkomster uppbära remonteringsbidrag,
för närvarande utgående för hvarje gång med 450 kronor, har
arméförvaltningen tillstyrkt, att äfven till desse rotehållare finge för
häst, som störtar eller i följd af skada kasseras, utbetalas, utöfver det
remonteringsbidrag som erhölles från roteringskassan, ett särskild! ersättningsbelopp
under enahanda vilkor, som föreslagits för rusthållskavalleriet,
dock med endast 100 kronor för hvarje fall samt med iakttagande,
att ingen ersättning lemnades om hästen vore öfver 15 år
gammal.

Till bestridande af de kostnader, som vid bifall till arméförvaltningens
förslag för statsverket uppstode, har arméförvaltningen hemstält
om beredande af ett förslagsanslag af 2,000 kronor. I händelse
åter rusthållarne ansåges böra undfå ersättning äfven då nummerhäst
vid de ordinarie vapenöfningarne störtade eller toge skada, beräknades
ett förslagsanslag till förhöj dt belopp af 10,000 kronor komma att erfordras.

Jag anser för min del skäligt, att ersättning från statsverket beredes
de rust- och rotehållare, bvilkas nummerhästar vid andra tjenstgöringstillfällen
än under de ordinarie öfningarne störta eller så skadas,
att de blifva såsom tjenstehästar obrukbara. Den högre kostnad, hvilken
uppstode om denna förmån utsträcktes dertill, att ersättning gåfves
äfven för hästar, som störtade eller skadades under de ordinarie öfningarne,
är icke af den betydenhet, att jag skulle anse sjelfva kostnadssiffran
böra afskräcka från en sådan utsträckning. Deremot kan jag
icke jäfva det af vederbörande myndigheter uttalade omdöme, att en
dylik ersättningsskyldighet från statsverkets sida med skäl kan befaras
skola, genom minskande af rusthållarnes intresse att hålla hästarne i
bästa skick, inverka menligt på det indelta kavalleriets tjenstbarhet,
hvarföre jag anser detta sätt för beredande af lättnad i rustningsbesväret
vara på sådan grund förkastligt.

22

Fjerde hufvudtiteln.

Vid tillstyrkande således, att ersättningsskyldigheten inskränkes
till de extra kommenderingarne, har jag i fråga om ersättningens belopp
och vilkoren för dess åtnjutande vid rusthållskavalleriet intet att
erinra mot arméförvaltningens förslag, hvilket synes egnadt. att medföra
reda och enkelhet i förekommande ersättningsfrågors afgörande.

Beträffande ersättningen åt rotehållare vid Jemtlands hästjägarecox-ps
torde, till vinnande af största öfverensstämmelse med vilkoren
vid rusthållskavalleriet, lämpligen böra i de af arméförvaltningen föreslagna
bestämmelser göras den ändring, att såsom ersättning utbetalas
skilnaden mellan remonteringsbidraget från Jemtlands roteringskassa
och 600 kronor, dock med afdrag å ersättningsbeloppet af V12 för hvarje
år hästen varit såsom nummerhäst antagen; och torde för tillgodonjutande
af ersättningen böra gälla i allo samma vilkor som vid rusthållskavalleriet.

Då medelremontpriset tjenat till grund för ersättningsbeloppens
beräknande, lärer, i händelse framdeles eu mera stadigvarande och allmän
förändring i remontprisen befinnes hafva inträdt, det böra bero
på Eders Kongl. Maj:t att besluta om skälig höjning eller sänkning af
ersättningsbeloppen.

Det förslagsanslag 2,000 kronor, arméförvaltningen ifrågasatt till
ifrågavarande ersättningars bestridande, torde vara för ändamålet väl
knappt. Jag anser för min del nödigt att anslaget sättes något högre,
på det detsamma icke redan från början må behöfva öfverskridas.
Skulle åter förslagsanslaget icke till fulla beloppet behöfva tagas i anspråk,
komme öfverskottet i sådant fall statskassan direkt till godo.

Jag hemställer på grund af hvad jag sålunda anfört, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att till beredande af ersättning för indelta kavalleriet
tillhörande nummerhästar, som under extra kommenderingar
störta eller så skadas, att de blifva såsom
tjenstehästar obrukbara, på ordinarie stat näst
efter anslaget till »roteringsunderstöd» uppföra under
benämning: »ersättning för störtade eller skadade

nummerhästar vid indelta kavalleriet» ett förslagsanslag
å 4,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

23

Indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’ vapenöfningar.

I underdånig skrifvelse den 12 november 1883 angående beliofvet
af anslag för innevarande år anmälde arméförvaltningen å intendentsdepartementet,
hurusom vapenöfningsanslagen, otillräckliga för sjelfva
vapenöfningarna, numera på ett allt för betänkligt sätt toges i anspråk
för utgifter, som vore främmande för anslagens egentliga ändamål.

Å den indelta arméns mötesplatser hade nemligen under de senare
åren uppförts en stor mängd byggnader, såsom baracker, kokhus m. m.,
utan att något särskild! anslag anvisats för dessa byggnaders underhåll,
såsom deremot skett för underhållet af de för mötesplatserna samtidigt
anskaffade sängkläder, handdukar och tvättställ. Från anslagen
till indelta arméns och beväringsmanskapets vapenöfningar hade i följd
häraf måst bekostas utgifterna för underhållet af nämnda byggnader,
likasom af de äldre barackerna, sjukhusen med flera byggnader å mötesfälten
samt af det indelta kavalleriets särskilda etablissement, och samma
anslag hade äfven måst bekosta oundgängliga nybyggnader, såsom sjukhus
till ersättande af äldre utdömda dylika, arrestbyggnader, lokaler
för korprals- ocs timmermansskolor, proviantbodar o. s. v. I medeltal
under åren 1878—1883 hade, oaktadt härvid iakttagits den största sparsamhet
och endast en ringa del af de tid efter annan hos intendentsdepartementet
anmälda behof kunnat tillgodoses, utgifterna för byggnader
och reparationer från de begge vapenöfningsanslagen uppgått
till öfver 100,000 kronor årligen.

För indelta arméns och beväringsmanskapets förseende med nödiga
förrådslokaler till inrymmandet af dess materiel samt dessa lokalers
underhåll och reparation funnes, enligt hvad intendentsdepartementet
jemväl erinrat, ej annan tillgång än ett belopp af 5,000 kronor under
anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet, hvilken summa, enär
derifrån borde bekostas underhållet äfven af utredningsförråden å Karlsborg
och i Stockholm m. fl. förrådsbyggnader, visat sig för ändamålet
alldeles otillräcklig.

Intendentsdepartementet framhöll särskilt i afseende å det för
handen varande behofvet af nybyggnader på en del mötesplatser, att
de nu anordnade arrestlokalerna vid ett flertal regementens mötesplatser
äro af dålig beskaffenhet, i allmänhet förlagda till sjukhusvindarna,
samt ingalunda egnade sig för användning vid den utsträckta tillämpning
af arreststraffet, som blifvit en följd af de nyligen omarbetade

Frånskiljande
af utgifterna
för byggnader
å mötesplatserna.

24

Fjerde hufrudtiteln.

krigslagarna, äfvensom att en del af förrådslokalerna på mötesplatserna
måste utvidgas.

Nödvändigheten fordrade således nya medel för byggnaderna å
mötesplatserna, och föreslog intendentsdepartementet i detta hänseende
att, i stället för höjande för ifrågavarande ändamål af de begge vapenöfningsanslagen
och anslaget till försvarsverket till lands i allmänhet,
de erforderliga medlen måtte helt och hållet skiljas från nämnda anslag
och uppföras i riksstaten såsom ett särskilda anslag, afsedt för
såväl indelta arméns, som beväringsmanskapets samtliga byggnader å
mötesplatserna.

Ett sådant särskiljande af byggnadsutgifterna ansåg intendentsdepartementet
skola derjemte medföra icke allenast den fördel, att hvarje
anslag finge användas för sitt egentliga ändamål, utan äfven en i flera
hänseenden önskvärd förenkling i de med byggnadsunderhållet förenade
bestyr samt befordra enkelhet och reda i räkenskaperna, då deremot
under nuvarande förhållanden redovisningen inför intendentsdepartementet
för reparationer af byggnader å ett regementes mötesplats vanligen
afsåge tre till fyra olika anslag.

Enär å riksstatens fjerde hufvudtitel redan förefunnes ett särskildt
anslag å 50,000 kronor »till underhåll af sängkläder in. m. å mötesplatserna»,
afsedt för bekostande af filtar, madrass- och putvar äfvensom
af handdukar och tvättställ, syntes det intendentsdepartementet
lämpligt och fördelaktigt att med detta anslag sammanslå de begärda
anslagsmedlen för byggnader till ett gemensamt anslag, under hvilket
nya anslag sålunda komme att, så vidt omständigheterna medgåfve,
sammanföras alla de nu från spridda håll föga planmessigt utgående
kostnaderna för samtliga de till ifrågavarande truppers inqvartering
m. m. erforderliga och af intendentsdepartementet underhållna byggnaderna
å mötesplatserna jemte dertill hörande servis.

Det för nu angifna behof nödiga anslag af sammanlagdt 150,000
kronor borde, enligt intendentsdepartementets åsigt, för att bäst motsvara
sitt ändamål och såsom i längden ledande till största besparing,
ega naturen af reservationsanslag, hvaremot borde från riksstaten uteslutas
det nuvarande anslaget å 50,000 kronor till underhåll af sängkläder
m. m. på mötesplatserna.

Som underhållet af de å mötesplatserna befintliga gevärsförrådsbyggnaderna,
ammunitionsbodar och smedjor icke ombesörjes af intendentsdepartementet,
utan af arméförvaltningens artilleridepartement,
hafva dessa byggnader ej heller i intendentsdepartementets ofvannämnda
beräkningar afsetts. För deras underhåll finnes ej anvisad

25

Fjerde ImfVudtitelii.

annan tillgång, än ett belopp af 1,000 kronor under anslaget till försvarsverket
till lands i allmänhet, och har, då uppförandet af nya sådana
byggnader ifrågakommit, extra anslag dertill af Riksdagen anvisats.

Af dylika medel hafva under åren 1873—1882 för ändamålet användts
tillhopa 115,904 kronor 5 öre, hvarjemte generalfälttygmästaren
under de senare åren till statsregleringarne upprepade gånger anmält
behofvet af nya gevärs- och ammunitionsförrådsbyggnader samt utvidgning
eller ytterligare inredning af redan befintliga gevärsförråd vid ett
större antal regementen. Kostnaderna härför samt för anskaffning vid
några regementen af smedjor beräknades till sammanlagdt 75,500 kronor,
som generalfälttygmästaren hemstälde måtte anvisas att utgå under
två år med omkring hälften hvardera året.

Vid detta ärendes föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 9
januari 1884, då frågan om statsregleringen för innevarande år till
pröfning förevar, yttrade jag mig i ämnet på följande sätt:

»Ått anslaget till indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’
vapenöfningar, hvilket är otillräckligt för sjelfva vapenöfningarne, numera
ännu mindre kan, utan en för arméns tjenstbarhet högeligen betänklig
inskränkning i öfningarne, bestrida kostnaderna för underhållet
af byggnader å mötesplatserna tillika med erforderliga om- och nybyggnader,
lärer af hvad anfördt blifvit vara uppenbart. För underhållet
af de under senare tider å mötesplatserna tillkomna, med anvisade
extra medel uppförda talrika baracker med flera byggnader
hafva några särskilda tillgångar icke blifvit i landtförsvarsdepartementets
stater beräknade, och dock har vid statsregleringen år 1877 njrbyggnadskostnaden
ensamt för barackerna antagits till icke mindre än

1,215,500 kronor, hvaraf 116,200 kronor för stamtruppens och 1,099,300
kronor för beväringsmanskapets baracker. Hvad Audare särskildt angår
utgifterna för de för beväringsmanskapet nödvändiga byggnader, hvilka
utgifter, såsom redan blifvit nämndt, bestridas från anslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar, hvartill de’ under nu varande förhållanden
måste hänföras, synes det mig, med afseende å detta anslags
egenskap af förslagsanslag, icke lämpligt att utgifter af sådan art fortfarande
från detta anslag bestridas. Derest samtliga byggnadsutgifter
deremot, såsom nu af arméförvaltningen blifvit föreslaget, bestridas
från ett enda anslag af reservationsanslags natur, torde sådant vara
väl egnadt att befordra största planmessighet i anordningarna för ny 4 -

26

Fjerde Irafmdtiteln.

byggnaderna och underhållet samt derigenom en god hushållning vid
användandet af de för dessa utgifter tillgängliga medel.

Enligt hvad arméförvaltningen upplyst, hafva de utgifter för byggnader
å mötesplatserna, som under senare åren blifvit bestridda dels
från nyss nämnda anslag till beväringsmanskapets vapenöfningar och
dels från anslaget till indelta arméns och Vermlands fältjägarecorps’
vapenöfningar, i medeltal för hvarje år uppgått till omkring 100,000
kronor. Då de för beväringsmanskapets behof afsedda byggnader, till
hvilka inom kort torde böra komma särskilda matskjul, måste komma
att kräfva större kostnader, än stammanskapets, skulle framdeles genom
byggnadsutgifternas skiljande från de begge vapenöfningsanslagen
lättnad i utgifter företrädesvis tillgodokomma förslagsanslaget till beväringsmanskapets
vapenöfningar, hvarå betydlig brist årligen uppstår.
Stammens vapenöfningsanslag erhölle äfven en behöflig lättnad, och
uppförandet af ett särskilt byggnadsanslag skulle tillika, såsom arméförvaltningen
antydt, medföra icke allenast den rättelse i närvarande
förhållanden, att hvarje anslag finge användas för sitt egentliga ändamål,
utan äfven eu beaktansvärd förenkling i förvaltnings- och räkenskapsväsendet.

Till bestridande af utgifterna för de byggnader, nemligen gevärsförråd,
ammunitionsbodar och smedjor, som för närvarande höra under
artilleridepartementets förvaltning, har, enligt eu hos arméförvaltningen
gjord beräkning, under de sista tio åren erfordrats för både underhåll
och nybyggnad i medeltal ett årligt belopp af 13,257 kronor, hvilket
belopp alltså borde, för att få medlen för byggnadsbehofvet å mötesplatserna
samlade i ett anslag, tilläggas den för öfriga byggnaderna
behöfliga summa af något öfver 100,000 kronor, så att totalsumman
komme att utgöra 113,257 kronor, eller, i jemnadt tal, 115,000 kronor;
och torde, i händelse af bifall härtill, det af generalfälttygmästaren till
innevarande statsreglering begärda extra anslag till gevärs- och ammunitionsförråd
samt smedjor icke böra af Riksdagen nu äskas, innan
tillräcklig erfarenhet först vunnits, huruvida icke detta behof kan med
det beräknade och här ofvan angifna ordinarie anslagsbeloppet småningom
afhjelpas.

Då anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet», hvarunder,
såsom förut blifvit nämndt, två mindre belopp varit af Eders Kongl.
Maj:t, anvisade till underhåll bland annat af vissa förrådsbyggnader å
mötesplatserna m. m., deremot kommer att få vidkännas ökade kostnader
för underhållet af hufvudförråden och särskilt för centralförrådet
å Karlsborg, samt då för öfrigt redan anmälts behof af detta

27

Fjerde hufvudtiteln.

anslags förhöjning, lärer, i betraktande häraf , och då utgifterna inom
anslaget af Eders Kongl. Maj:t i stater för hvarje år bestämmas, någon
nedsättning i nämnda anslag icke böra i sammanhang härmed ifrågasättas.

Beträffande slutligen arméförvaltningens förslag att med det nya
anslaget till byggnader å mötesplatserna sammanföra det i riksstaten
med 50,000 kronor uppförda anslaget till underhåll af sängkläder m. m.
på mötesplatserna, anser jag detta förslag välbetänkt, och skulle härigenom
planen att under ett enda anslag förena de för inqvartering å
mötesplatserna afsedda medel blifva genomförd.»

På dessa skäl tillstyrkte jag att för bekostande af underhållet utaf
samtliga byggnader jemte förekommande nybyggnader å mötesplatserna
för indelta arméns, Vermlands fältjägarecorps’ och beväringsmanskapets
behof, särskilda medel till belopp af 115,000 kronor måtte i riksstaten
uppföras tillsammans med de under anslaget till »underhåll af sängkläder
m. m. på mötesplatserna» anvisade 50,000 kronor och att detta
anslag således derefter måtte, under benämning »byggnader och sängkläder
m. m. på mötesplatserna» upptagas med ett till 165,000 kronor
förhöjdt belopp och med reservationsanslags natur; men af Eders Kongl.
Maj:t i öfverensstämmelse härmed till 1884 års Riksdag aflåten framställning
blef icke af Riksdagen bifallen.

Enär nödvändigheten af den ifrågasatta anslagsregleringen fortfarande,
i lika hög om ej i högre grad, vore för handen, har arméförvaltningen
å intendents- och artilleridepartementen nu i sina underdåniga
skrifvelser angående anslagsbehofven för år 1886 hos Eders
Kong!. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen af förnyad framställning
i ofvanberörda syfte.

Då jag härtill nu tillstyrker nådigt bifall, har jag endast föga att
tillägga till hvad som redan anförts om det oafvisliga behofvet af särskilda
byggnadsmedel för indelta arméns och beväringsmanskapets behof.
Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten derå, att öfverflyttningen
på statsverket af anskaffningen och underhållet af beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst*- och sadelmunderingspersedlar vid rusthållstrupperna
medför behof af ytterligare förrådsutrymme för de reservpersedlar,
hvilka, såsom jag framdeles torde få tillfälle vidare nämna,
blifva af nöden för rusthållstrupperna, äfvensom jag på grund af de
synnerligen stora praktiska svårigheter, som möta vid kompanitrossbodarnes
underhåll på sätt för närvarande måste ske genom rotehållarne,
anser mig nu böra föreslå, att Kronan finge med de begärda
byggnadsmedlen bestrida utgifterna äfven för nämnda trossbodar.

[9.]

Förhöjning af
anslaget, till
fyllande af rekryteringsmedlen.

28 Fjerde liufvudtiteln.

Bland brister, som synas böra med det snaraste afhjelpas, tillåter
jag mig slutligen särskild! framhålla saknaden af matskjul å mötesplatserna
för stammen och beväringen, enär denna brist har till följd att,
äfven sedan regementenas kokinrättningar numera blifvit särdeles väl
anordnade, utspisningen till manskapet under ogynsamma väderleksförhållanden
ändock måste ske på ett allt annat än tillfredsställande sätt.

Jag anhåller att framdeles vid behandling af frågan om anslaget
till »underhåll af sängkläder m. m. på mötesplatserna» få formulera
den framställning, som i förevarande ämne borde till Riksdagen aflåtas.

Vermlands fältjägarecorps.

Under förra hälften af år 1884 har chefsembetet vid denna corps
hos arméförvaltningen anmält, att corpsens i stat till 3,375 kronor beräknade
anslag till rekryteringspenningar vore otillräckligt, — öfver
hvilken anmälan generalbefälhafvaren i tredje militärdistriktet afgifvit
yttrande, hvarefter arméförvaltningen å civila departementet den 17
juni 1884 inkommit med underdånig framställning i ämnet.

Af handlingarnc i detta ärende framgick,

att, sedan Kongl. Maj:t den 14 februari 1871, med anledning af
väckt fråga om förändring af dåvarande Vermlands fältjägareregemente,
hvilket räknade en nummerstyrka af 600 man, till en corps å 500 man,
förordnat att blifvande nummervakanser vid regementet icke borde
besättas förr, än nummerstyrkan understege sistnämnda antal, hvilket
då borde genom rekrytering upprätthållas, blef genom Kongl. brefvet
den 19 april 1872 rekryteringsanslaget för regementet bestämdt att
tills vidare utgå efter 6 riksdaler 67 öre årligen för hvarje man, med
ett sammanlagdt belopp af 3,335 riksdaler;

att uppå regementsbefälhafvarens sedermera, på grund af rekryteringsmedlens
ådagalagda otillräcklighet, gjorda framställning om förhöjning
i rekryteringspenningarne, blef*genom nådiga brefvet den 20
februari 1874 medgifvet att, utöfver förenämnda 3,335 riksdaler årligen,
finge för år 1874 till ifrågavarande ändamål vederbörande tillhandahållas
ytterligare 2,425 riksdaler, således tillhopa 5,760 riksdaler, eller
det belopp, som med tillämpning af de af Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen
då framlagda nya grunder för beräkning af de värfvade garnisonstruppernas
rekryteringsanslag skulle Vermlands fältjägareregemente tillkomma;
och skulle detta tillskott i rekryteringspenningarne utgå från

29

Fjerde liufvudtiteln.

de å regementets stat genom nummerstyrkans nedsättning besparade
aflönings- och inqvarteringsmedel;

att sedermera genom nådiga brefvet den 21 maj 1875 blef förklarad!,
att omförmälda tillskott skulle utgå så länge sådant af behofvet
påkallades och de för manskapets aflöning och rekrytering vid regementet
då i stat anslagna medel oförminskade utginge;

att Vermlands fältjägareregemente från ingången af år 1876, i
enlighet med Eders Kongl. Maj:ts med Riksdagen år 1875 i sammanhang
med den allmänna löneregleringen vid armén fattade beslut, förbyttes
till corps, för hvilken den 26 november 1875 utfärdades ny
stat, i hvilken dock rekryteringspenningarne upptogos till endast 3,375
kronor;

att vid 1876 års riksdag förbättring beviljades i manskapets aflöning
siormkaer ;

att förutnämnda, icke i staten upptagna extra rekryteringsmedlen
fortforo att utgå till och med år 1877, då, till följd af några års gynsammare
värfningskonjunkturer och den från år 1877 beviljade högre
aflöningen, corpsens rekryteringsräkenskaper visade en rätt betydlig
reservation å rekryteringsmedlen, hvarför behof af det extra tillskottet
för tillfället icke förefans;

att emellertid denna reservation, sedan corpsen inskränkts till de
i staten uptagna rekryteringspenningar 3,375 kronor, årligen minskades
och vid medlet af 1883 var förtärd, hvarefter rekryteringsräkningen
åsamkat sig en brist, som, enligt den genom chefsembetet gjorda
utredning, efter verkställande af 1884 års rekrytering skulle uppgå till
4,202 kronor 55 öre; samt

att, då rekryteringskostnaderna vid corpsen i medeltal under åren
1875—1883 uppgått, enligt ett af rekryteringsdirektionen lemnadt räkenskapssammandrag,
till 5,468 kronor 74 öre årligen, generalbefälhafvaren
och arméförvaltningen funnit det vara otänkbart, att rekryteringen
vidare kunde verkställas med de i staten för ändamålet uppförda
3,375 kronor, hvaremot sådant kunde ske, derest corpsen fortfarande
finge disponera ett lika belopp med det, som under åren 1874
—1877 till densamma för rekryteringsändamål utgått, eller 5^760 kronor.

Uti sin underdåniga skrifvelse af den 7 november 1884 har nu
arméförvaltningen å civila departementet, med åberopande af sin förenämnda
underdåniga framställning af den 17 juni samma år, hemstält

[10.]

Förändring i
organisationen
och förläggningen
af svea
artilleriregementes
två
fotbatterier.

30 Fjerde liufvudtiteln.

om rekryteringspenningarnes höjande vid ifrågavarande corps till 5,760
kronor; och då detta belopp är, såsom af det föregående iuhemtas,
beräknadt i öfverensstämmelse med hvad för rekryteringsändamål blef
vid 1874 års riksdag anslaget för de värfvade garnisonstrupperna, för
hvilka sedermera hnslagen till rekryteringskostnaderna blifvit, senast
vid 1877 års riksdag, ytterligare väsentligt förhöjda, lärer redan häraf,
likasom af de förut angifna medeltalsberäkningarne, vara uppenbart, att
de för Vermlands fältjägarecorps nu framstälda anspråk icke äro obefogade.
De öfverskrida visserligen med omkring 300 kronor den förutnämnda
medelsiffran, men då kostnaden för rekrytering naturligen
alltjemt här en tendens till stegring samt allt för täta rubbningar i
staten böra undvikas, anser jag, lika med generalbefälhafvaren och arméförvaltningen,
förhöjningen i rekryteringspenningarne vid corpsen
lämpligen böra bestämmas till 2,385 kronor, så att rekryteringsmecllen
komme att sammanlagdt uppgå till enahanda belopp, som förut varit
för rekryteringen anvisadt, eller 5,760 kronor.

Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att höja anslaget till Vermlands fältjägarecorps,
nu.................................................................. kronor 135,685: —

med..................................................................................... » 2,385: —,

till............................................................................................ kronor 138,070: —.

Artilleriet.

a) Fältartilleriet.

Hos Eders Kongl. Maj:t hemstälde generalfälttygmästare!! och chefen
för artilleriet i underdånig skrifvelse den 27 november 1883 att
till Riksdagen måtte göras den framställning, som erfordrades för att
svea artilleriregementes femte division, eller 9:de och 10:de batterierna,
af hvilka för närvarande det 10:de och en del af 9:de batteriet äro
förlagda i Stockholm samt återstående delen af 9:de batteriet är garnisoneradt
i» Hernösand, måtte i stället erhålla gemensam förläggningsort
i trakten invid Östersund samt att dessa båda fotbatterier vid förflyttningen
till Jemtland måtte organiseras såsom åkande artilleri.

I nådig proposition till 1884 års Riksdag föreslog Eders Kongl.
Maj:t. äfven beviljande af de medel, som för en sådan förflyttning och
organisation erfordrades, men denna framställning blef icke af Riksdagen
bifallen.

31

Fjerde hufvudtiteln.

Då emellertid frågan om en lämplig förläggningsort för ifrågavarande
batterier under mera än 10 år stått på dagordningen och det
vid flera tillfällen hade såväl af Eders Kongl. Magt som af Riksdagen
blifvit uttaladt att organisationen af det för Norrland afsedda artilleriet
borde gå i den nu angifna riktningen, har generalfälttygmästaren och
chefen för artilleriet i sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse den 8
november 1884 ansett sig böra ånyo draga denna fråga inför Eders
Kongl. Maj:ts pröfning samt dervid förnyat sin anhållan om vidtagande
af nödiga åtgärder för organisationsplanens genomförande.

För generalfälttygmästarens och chefens för artilleriet förslag i
afseende å de två batterierna redogjorde jag utförligt vid föredragning
inför Eders Kongl. Maj:t den 9 januari 1884 af frågan om regleringen
af utgifterna under fjerde hufvudtiteln för år 1885, men torde det tilllåtas
mig att nu i korthet ånyo erinra om de hufvudsakliga skäl, som
föranledt nämnda förslag, och om de grunder, som beträffande personalens
tjenstgörings- och aflöningsförhållanden ansetts vid förslagets
genomförande böra vinna tillämpning.

Redan år 1874, då närmare bestämmelser meddelades rörande omorganisationen
af svea artilleriregemente, betraktades de 9:de och 10:de
batteriernas spridda förläggning i Stockholm och Hernösand såsom endast
provisorisk. I följd af de olägenheter, det nuvarande öfvergångstillståndet
medför och hvilka i statsrådsprotokollet för den 9 januari
1884 finnas närmare beskrifna, måste vid nämnda batterier de öfningar
och den utbildning, som skulle behöfvas för att hålla dem i stridsdugligt
skick, nu ske under så ogynsamma förhållanden, att dessa, på sätt
chefen för artilleriet framhållit, utan tvifvel kunde hafva till följd, att
nämnda batterier i framtiden icke kunde motsvara det ändamål, som
med dem åsyftats — att utgöra fullgod stam för ett till Norrlands
försvar afsedt artilleri.

Det är derföre af icke ringa vigt att berörda ogynsamma förhållanden
så snart som möjligt ändras och första vilkoret derför är att
de båda batterierna sammanföras till en ny gemensam förläggningsort.

Dertill lärer, såsom Eders Kongl. Maj:t redan tillförene förklarat,
böra väljas en från kusten något aflägse belägen och derföre mera
skyddad plats, och hafva verkstälda undersökningar redan tidigt gifvit
vid handen, att trakten vid Östersund är för batteriernas förläggning
synnerligen lämplig. Den omständighet, att Östersund sedermera blifvit
satt i direkt jernvägsförbindelse såväl med det sydligare Sverige, som
äfven med Norge, har åt platsen jemväl i det hänseende, hvarom nu
är fråga, gifvit ökad vigt och betydelse, och har i öfverensstämmelse

32

Fjerde hufvudtiteln’.

härmed Östersund i de senare härordningsförslagen städse angifvits
såsom förläggningsort för Norrlands artilleri. Alla skäl tala således
för valet af Ostersundstrakten.

I sammanhang med förflyttningen borde emellertid de''båda batterierna
från fotbatterier förändras till åkande. I alla de senaste härordningsförslagen
hafva det norrländska artilleriets batterier antagits böra
vara åkande och, utom den stora fördelen att icke hafva tre olika slag
af fältartilleri — åkande, ridande och fotartilleri •—■ med deraf följande
särskilda förhållanden såväl under fredsöfningar som vid mobilisering,
talar för behofvet af åkande artilleri i Norrland äfven den omständigheten,
att detta artilleri, relativt fåtaligt som det sannolikt alltid kommer
att blifva, behöfver i krig kunna författa sig till aflägse belägna
punkter minst lika hastigt som de öfriga arméfördelningarnes artilleri.

Under förutsättning att i fråga varande batterier således organiseras
såsom åkande, har öfver en division fältartilleri i Norrland uppgjorts
bifogade förslag Lit. A.

Då emellertid alla de i detta förslag upptagne officerare och underofficerare
med vederlikar äfvensom liste och 2:dre konstaplar samt
batterihandtverkare redan finnas å svea artilleriregementes nuvarande
stat, skulle den personaltillökning, som föranleddes af batteriernas organiserande
såsom åkande i stället för fotartilleri, endast utgöra

6 afdelningstrumpetare och 56 artillerister,

hvarjemte erfordras sådan tillökning i antalet hästar, att dessa, i
öfverensstämmelse med 1883 års härordningsförslag, komma att vid
hvartdera batteriet blifva 34 stamhästar jemte 30 legda hästar.

Enligt organisationsplanen skulle å den nya förläggningsorten
komma att för personalen gälla hufvudsakligen enahanda vilkor i afseende
å tjenstgöring och aflöning, som i 1883 års härordningsförslag
ifrågasattes för stamtruppen, dock med några mindre modifikationer,
föranledda deraf att systemet skulle för en relativt liten styrka komma
att tillämpas vid sidan af det äldre sätt för styrkans upprätthållande,
som vid svea artilleriregemente, likasom vid den öfriga värfvade armén,
nu är gällande. Dessa modifikationer äro:

att allt såväl öfver- som underbefäl, hvilket är upptaget på batteriernas
stat, beräknas vara i ständig tjenstgöring, dels emedan det
skall fortfarande tillhöra svea artilleriregemente, der allt öfrigt befäl
är i ständig tjenstgöring, dels emedan, i och för skötandet af artilleriets
mångahanda tekniska m. fl. göromål, ..icke hela den på fältbatterierna
uppförda befälsstyrkan kan påräknas för tjenstgöring vid sjelfva
truppen och i de skolor, som för densamma äro afsedda;

33

Fjerde hufvudtiteln.

att l:ste konstaplarne liksom vid det öfriga artilleriet upptagas
bland manskapet, hvarjemte benämningen 2:dre konstapel bibehålies;

att batterihandtverkarne inbegripas i nummerstyrkan;

att endast blifvande l:ste och 2:dre konstaplar utbildas i andra
årets skolor (konstapelsskolor) vid detachementet, under det att, till
följd af det vid en så liten styrka ringa antalet elever, särskild sergeantsskola
ej bör derstädes anordnas, utan underofficerseleverne fortfarande
utbildas vid regementets hufvudstation, der äfven sjukvårdsartilleristerne
böra erhålla sin daning; samt

att aflöningsförmånerna i viss män afpassas efter förhållandena
under nuvarande organisation.

För officerare och underofficerare med vederlikar böra aflöningsförmånerna
väl fortfarande vara desamma som nu för denna personal vid
Svea artilleriregemente, hvaremot aflöningsförmånerna för manskapet
skulle utgå sålunda: lega, högst 80 kronor sammanlagdt för de begge
första åren och högst 80 kronor för hvarje följande år, samt månadslön
10 kronor för hvarje i tjenstgöring tillbragt månad; beställningsmän
erhålla i arfvoden per månad, l:ste konstaplar 15 kronor, 2:dre konstaplar
10 kronor, trumpetare 3 kronor och kompanihandtverkare 10
kronor, allt under tjenstgöring, hvaremot arfvodena eljest utgå med
hälften af nämnda belopp; kommendering stillägg för tjenstgöring i högre
grad utgå enligt nu gällande bestämmelser, men icke ålders- och examenstillägg,
likasom ej särskilda medel till arfvoden åt värfvare beräknas.

På grund af aftal vid antagandet skulle soldaten under fredstid
hållas till ständig tjenstgöring endast under den tid af två år, som
erfordras för den behöriga utbildningen i rekryt- och konstapelsskolorna,
men derefter, om lian för längre tid anställes, i allmänhet inkallas
endast till de korta årliga repetitionsöfningarna.

De för aflöning och beklädnad samt för underhåll af personal och
hästar vid detachementet i Östersund erforderliga medel hafva af chefen
för artilleriet blifvit beräknade och sammanstälda i bifogade tablå Lit. B.

Enligt vidare lemnad utredning finnas dock redan nu för 9:de
och 10:de batterierna anvisadt tillsammans 117,064 kronor 86 öre.

Det belopp, hvarmed årliga kostnaden för samma batterier efter
deras förändring till åkande komme att öfverstiga den nuvarande kostnadssumman,
skulle i följd häraf, enligt chefens för artilleriet beräkning
i bilagda tablå Lit. C, utgöra 52,929 kronor Hd öro.

I underdånigt utlåtande häröfver har arméförvaltningen, på sätt
jag vid den förra föredragningen af detta ärende anmälde, tillkänna -

5

34

Fjerde hufvudtiteln.

gifvit sig icke hafva funnit något att erinra mot grunderna i det af
chefen för artilleriet uppgjorda förslaget samt vidare yttrat sig om de
förändringar i fjerde hufvudtitelns anslag, som deraf hetingas.

De anslagstillägg, arméförvaltningen sålunda vid kostnadernas fördelning
å vederbörande ordinarie anslag funnit böra göras, voro följande:

å anslaget till artilleriet .................................................. kronor 1,543:

å anslaget till värfvade garnisonstruppernas rekrytering
och aflöning...................................................... » 14,223:

å anslaget till remontering och skoning .................... » 3,840:

å anslaget till lega af hästar .......................................... » 3,420:

å anslaget till fouragering................................................ » 19,000:

å anslaget till mathållning vid garnisonsregementena » 7,000: —

samt å anslaget för försvarsverket till lands i allmänhet.
.......................................................................... 5) 4,433:

tillsammans............................................................................. kronor 53,459:

Att detta belopp något öfverstiger den af chefen för artilleriet
angifna summa 52,929 kronor 84 öre beror, såsom arméförvaltningen
erinrat, endast derpå att arméförvaltningen föreslagit afrundning i anslagsposterna
under do båda större förslagsanslagen till fouragering
och till mathållning.

Derjemte skulle, enligt hvad arméförvaltningen anmärkt, framdeles
erfordras medel för underhåll af det blifvande etablissementet för denna
artilleridivision samt någon tillökning i anslaget till ved och ljus vid
fästnings- och garnisonsorterna, hvaremot, då antalet officerare, och
underofficerare med vederlikar förblefve oförändradt, någon rubbning i
anslaget till inqvarteringskostnader icke erfordrades.

Vidhållande mitt förut gjorda tillstyrkande af den föreliggande
organisationsplanen, får jag alltså, jemte det jag utber mig att framdeles
vid behandling af frågan om anslag på extra stat för byggnadsbehof få
yttra mig om de för eu artilleridivision i Jemtland nödiga byggnader,
nu i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes ånyo föreslå
Riksdagen,

att för svea artilleriregementes båda fotbatteriers
förändrande, enligt de här ofvan angifna grunder, till
två åkande batterier med förläggning i Jemtland,
Riksdagen måtte — under medgifvande att alla de
för nämnda batterier afsedda anslagsbelopp må under
öfvergångstiden, i den mån de ej äro för sina särskilda
ändamål behöfliga, få i närmaste öfverensstäm -

Fjerde lmfnultiteln. 35

melse med hvad förut vid uppsättning af. nya fortifikationstrupper
varit tillåtet, användas till uppsättnings-
och flyttningskostnaders bestridande — på ordinarie
stat uppföra här ofvan uppräknade, enligt
arméförvaltningens utredning nödiga tillägg å vederbörande
anslag med tillsammans 53,459 kronor.
Godkännes hvad sålunda blifvit föreslaget, komme det nuvarande
reservationsanslaget till artilleriet, livilket, derest anslag till fästningsocli
positionsartilleri, på sätt jag ernar föreslå, uppföres på ordinarie
stat, torde böra benämnas ))fältartilleriet)), att från sitt nuvarande belopp.
...................................................................................... kronor 1,091,966: —

förhöjas med .................................................................... __1,543.

till ....................................................................... kronor 1,093,509: —

b) Fästnings- och positionsartilleri.

I underdånig skrifvelse den 12 december 1883 framlade generalfälttygmästaren
och chefen för artilleriet för Eders .Kongl. Maj:t. plan
till organiserande af ett särskildt fästnings- och positionsartilleri jemte
förslag till början af detsammas uppsättande, och i nådig proposition
till senast församlade Riksdag bar Eders Kongl. Maj:t, med godkännande
af de skäl, som generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet anfört
för organisationen af ett sådant artilleri, framhållit att saknaden af
positionsartilleri samt ett behörigen utveckladt fästningsartilleri måste
räknas till de mest känbara brister i landets försvarsväsende, hvarföre
Eders Kongl. Maj:t föreslog Riksdagen att för genomförande af den
organisation af fästnings- och positionsartilleri, som ansågs böra till
en början ega rum under år 1885, anvisa erforderliga anslag.

Detta förslag vann då visserligen icke Riksdagens bifall, men
under erinran att frågan är för vårt försvar af den högsta betydelse
och utan tvifvel kau lösas oberoende af mera omfattande förändiingar
i bärens organisation, har chefen för artilleriet eldigt sin underdåniga
skrifvelse i ämnet af den 8 november 1884 ansett det vara hans pligt att
ännu en gång hemställa, det Eders Ivongl. Maj:t täcktes i förutnämnda
syfte göra framställning till Riksdagen.

Af de ofta anförda skälen för uppsättning af ett från fältartilleriet
skildt fästnings- och positionsartilleri torde nu endast böra nämnas.

att rätta handhafvandet af en dyrbar fästningsartillerimateriel, med
ammunition och utredning, kräfver studier och erfarenhet af annan art

[Ilo

Uppsättning
af fästningsoch
positionsartilleri.

36 Fjerde lm fynd ti teln.

än som kunna förväntas hos ett från fältartilleriet beordradt, tillfälligt
befäl; samt

att vid en mobilisering af armén hvarken befäl eller manskap finnes
att tillgå för att sköta den positionsartillerimateriel, hvartill Riksdagen
ända sedan 1877 årligen beviljat större eller mindre anslag.

Den under de två sista åren församlade artillerikomitén har särskild!
haft sig förelagdt att uppgöra förslag till bestämmelser för fästnings-
och positionsartilleriets utrustning och öfningar, och genom sitt
nyligen afslutade arbete har komitén, på sätt chefen för artilleriet anfört,
ytterligare ådagalagt, att det rätta handhafvande! i farans stund
af den vigtiga fästnings- och positionsartillerimaterielen endast kan förväntas
af eu personal, som får odeladt deråt egna sin tjenstetid, en
åsigt, som äfven bekräftats af erfarenheten under de marsch- och skjutförsök
med materiel från positionsartilleriet, hvilka under 1884 års sommar
utförts med personal, tillfälligt kommenderad från fältartilleriet.

_ Planen till fästnings- och positionsartilleriets uppsättning, af mig utförligt
anförd till det vid 1884 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokoll
af den 9 januari 1884, var hufvudsakligen följande:

Med öfverförande till nämnda artilleri af svea och göta artilleriregementens
6 fästningskompanier skulle bildas

1 fästningsartilleribataljon, bestående af 4 kompanier om 100 man
och förlagd å Waxholm Oscar Fredriksborg, samt

1. fästnings- och positionsartilleriregemente med 2 fästnings- och
6 positionskompanier om 100 man samt med förläggning å Karlsborg,
hvilket regemente likväl först efter hand skulle uppsättas.

För aflönings- och tjenstgöringsförhållandena vid fästnings- och
positionsartilleriet skulle, på sätt i nämnda statsrådsprotokoll är närmare
angifvet, komma att gälla väsentligen samma grunder, som blifvit
anförda här ofvan vid fråga om förändrad organisation af svea artilleriregementes
två fotbatterier. Då likväl icke allt befäl och underbefäl
vid ^fästnings- och positionsartilleriet beräknats vara i tjenstgöring
hela året, utan en del endast under rekryt- och konstapelsskolorna
eller ock blott under de årliga repetitionsöfningarna, samt dagaflöning
komme att utgå. allenast för tjeustgöringsdagar, skulle till följd häraf
vid detta artilleri dagaflöningen och, hvad beträffar underbefälet, äfven
portionsersättningen statsverket besparas för den tid af året, hvarunder
vederbörandes tjenstgöring icke behöfver tagas i anspråk.

Vid fästningsartilleribataljonen skulle, enligt organisationsplanen,
finnas;

37

Fjerde Imfvudtiteln.

1 öfverstelöjtnant och corpschef, tillika kommendant å Waxholm
Oscar Fredriksborg,

1 major,

4 kaptener af 1 klassen,

4 kaptener af 2 » ,

8 löjtnanter af 1 » ,

5 underlöjtnanter,

8 styckjunkare,

16 sergeanter af 1 klassen,

1 stabstrumpetare,

16 förste konstaplar,

24 andre Jconstaplar,

4 trumpetare,

4 kompanihandtverkare och
352 artillerister

samt följande civilpersonal, nemligen:

1 förste bataljonsläkare,

1 regementsintendent,

1 förrådsförvaltare,

1 tygskrifvare,

2 handtverksmästare och

2 rustkammarsmeder,

hvaremot ecklesiastikvården och auditörsgöromålen skulle upprätthållas
af lämplige personer mot arfvoden.

På hvarje kompani borde 2 nummer kunna besättas med volontärer.

Samtliga de för aflöningar, beklädnad och underhåll af personalen
vid fästningsartilleribataljonen å Waxholm Oscar Fredriksborg erforderliga
årliga kostnader beräknades till en sammanlagd summa af 265,954
kronor 85 öre på sätt närmare utvisas af den härefter fogade bilagan
Lit. D.

I fästningsartilleribataljonen skulle likväl ingå de å Waxholm Oscar
Fredriksborg nu förlagda 3 kompanier af svea artilleriregemente och
1 kompani af göta artilleriregemente, för hvilka kompanier sammanlagda
kostnaderna för närvarande utgöra 150,218 kronor 23 öre, och
när detta belopp jemte 2,200 kronor, motsvarande nu utgående men
sedermera obehöfliga arfvoden till kommendanten samt placemajoren
å Waxholm Oscar Fredriksborg, afräknas från hela den anförda kostnadssumman
af 265,954 kronor 85 öre, visar sig, att förhöjningen i nu
utgående belopp komme att utgöra 113,536 kronor 62 öre.

Som i nämnda belopp 150,218 kronor 23 öre, hvartill nuvarande

38

Fjerde hufvudtlteln.

kostnaderna för de 4 kompanierna af svea och göta artilleriregementen
beräknats, är inbegripet det af Eders Kongl. Maj:t genom nådiga brefvet
den 17 mars 1882 på grund af minskning i permittering vid trupperna
å Waxholm och Oscar Fredriksborg medgifna årliga kostnadstillägg af
approximativt 14,164 kronor 27 öre, för livilket särskilda medel icke
blifvit i riksstaden anvisade, komme vid kompaniernas öfverförande
till fästningsartilleribataljonen minskningen i de för svea och göta
artilleriregementen uppförda anslag att uppgå till endast 136,053 kronor
96 öre.

Vid fästnings- och positionsartilleriregementet om 8 kompanier skulle
enligt den af chefen för artilleriet framlagda planen, då regementet
framdeles blifvit fullständigt uppsatt, finnas följande personal:

1 öfverste och regementschef, tillika kommendant å Karlsborgs
fästning,

1 öfverstelöjtnant,

2 majorer,

8 kaptener af l:a klassen,

8 » » 2:a )> ,

16 löjtnanter » l:a » ,

10 underlöjtnanter,

16 styckjunkare,

32 sergeanter af l:a klassen,

1 stabstrumpetare,

32 förste konstaplar,

48 andre konstaplar,

8 trumpetare,

8 kompanihandtverkare och
704 artillerister;

samt följande civilpersonal, nemligen:

1 auditör,

1 regementsläkare,

1 förste bataljonsläkare,

1 regementsintendent,

1 batalj ons veterinär,

1 verkmästare,

2 förrådsförvaltare,

3 tygskrifvare,

2 besigtningsrustmästare,

6 handtverksmästare,

8 rustkammarsmeder och

39

Fjerde hufvudtiteln.

4 stockmakare, hvaremot ecklesiastikvården komme att upprätthållas
af lämplig person mot arfvode.

På hvarje kompani borde 2 nummer kunna besättas med volontär
er.

Vidare borde, utom 1 tjenstehäst till hvardera af öfversten, öfverstelöjtnanten
och majorerne, beräknas
60 stamhästar och

120 legda hästar.

Hela kostnaden för fästnings- och positionsartilleriregementet å
Karlsborg har beräknats till 507,805 kronor 40 öre på sätt närmare
utvisas af bilagan Lit. E.

Då- likväl vid organisationen af fästnings- och positionsartilleriregementet
å Karlsborg de derstädes nu förlagda 2 fästningskompanier
af göta artilleriregemente böra uppgå i det nya regementets båda
fästningsartilleri-kompanier, äfvensom den nu för Karlsborg afsedda
tygstatspersonal vid artilleriet skulle till sagda nya regemente öfverföras,
kau såsom tillgång vid det nya regementets uppsättande beräknas
af de nu för göta artilleriregemente utgående anslagsmedel ett belopp
af 79,513 kronor 71 öre. Vidare kunna de till kommendant och placemajor
å Karlsborg nu utgående arfvodesbelopp, tillsammans 3,400
kronor, indragas, då tillsättning af öfverste för positions- och fästningsartilleriregementet,
tillika kommendant å Karlsborg, framdeles ifrågakommer,
hvarjemte vid antagande af läkare för regementet synes kunna
besparas aflöningen för 1 andre bataljonsläkare vid göta artilleriregemente
med 1,630 kronor.

Efter dessa afdrag visar sig tillökningen i statsverkets kostnad
komma att för fästnings- och positionsartilleriregementet efter dess
fullständiga uppsättning blifva 423,261 kronor 69 öre, men på min
hemställan har Eders Kongl. Maj:t gillat, att såsom bidrag till kostnaden
för ett fästnings- och positionsartilleri beräknas de till reservartilleriet
anvisade medel 31,275 kronor, hvaraf större delen genast kan blifva
härtill tillgänglig, och i följd deraf skulle för hela det nya fästningsoch
positionsartilleriregementet erfordras en tillökning i nuvarande anslag
af endast 391,986 kronor 69 öre.

Emellertid och då uppsättning af fästnings- och positionsartilleriet
först efter hand kan ske, inskränker sig chefens för artilleriet förslag
för närvarande dertill,

att å Waxholm Oscar Fredriksborg bildas 1 fästningsartilleribataljon
och att deraf under år 1886 uppsättes den å bilagan Lit. F. i sådant

40 Fjerde liufvudtiteln.

afseende angifna nya personal jemte det de 4 der förlagda fästningskompanierna
till bataljonen öfverflyttas;

samt att till organisation af 1 fästnings- och positionsartilleriregemente
å Karlsborg göres en början genom uppsättning af 2 nya positionskompanier
och öfverförande till regementet af de 2 å Karlsborg
förlagda fästningskompanierna af göta artilleriregemente jemte samma
regementes der förlagda tygstat, allt i enlighet med planen i bilagan
Lit. G.; dock att under första året eller år 1886 uppsättning skulle
ske endast af den nya personal och de hästar, som i bilagan Lit. H.
finnas i sådant afseende angifna.

Årliga kostnadstillökningen för den organisation, om hvilken sålunda
nu närmast är fråga, skulle alltså, med jemnande af första organisationsårets
kostnadssiffror, blifva:
för fästningsartilleribataljonen

å Waxholm......... kr. 113,536:62; hvaraf för år 1886 kr. 96,800: —

för fästnings- och
positionsartilleri

å Karlsborg ...... » 127,462:50; » » j> » » 66,000: —

minskadt med reservartilleriets anslag.

.................. » 31,275: —; _31,275: —

återstår att fylla kr. 209,724: 12; hvaraf för år 1886 kr. 131,525: —

Af reservartilleriets anslag skulle ett mindre belopp icke blifva
genast tillgängligt, utan först i mån af den vid reservartilleriet ännu
qvarstående fåtaliga personalens afgång, hvarföre intilldess måste anstå
med antagande af den personal vid det nya artilleriet, för hvilken motsvarande
medel behöfdes.

_ På det fästnings- och positionsartilleriets organisation må från
början vinna full fasthet och derigenom undvikas de olägenheter, hvilka,
på sätt jag framdeles vid fråga om trängen torde få tillfälle vidare
erinra, äro med ett mera provisoriskt tillstånd förbundna, anser jag mig
böra tillstyrka, att de nya anslagsmedel, som nu erfordras för fästnings-
och positionsartilleriet, uppföras på ordinarie stat, för att, när
sådant lämpligen kan verkställas, tillsammans med de för samma artilleri
påräknade tillgångar från redan befintliga ordinarie anslag framdeles
fördelas å de särskilda anslag i riksstaten, hvarunder medlen med
afseende å utgifternas olika beskaffenhet böra slutligen upptagas.

*

Fjerde Imfyudtiteln. 41

Jag hemställer derföre, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen:

att, med godkännande af omförmälda grunder
för organisation af en fästningsartilleribatalj on å Waxholm
Oscar Fredriksborg samt ett fästnings- och positionsartilleriregemente
å Karlsborg jemte hvad som
föreslagits beträffande personalens aflöning, till genomförande
af den organisation af fästnings- och
positionsartilleri, som enligt hvad förut blifvit nämndt
skulle ega rum under år 1886, dels anvisa, utöfver de
för svea och göta artilleriregementens 6 fästningskompanier
jemte befäl samt för göta artilleriregementes
å Karlsborg förlagda tygstat och till arfvoden
åt kommendant och placemajor å Waxholm Oscar
Fredriksborg nu anslagna medel, jemväl anslaget till
reservartilleriet 31,275 kronor, i den mån det är eller
blifver tillgängligt, dels och i riksstaten under fjerde
hufvudtiteln näst efter anslaget till fältartilleriet uppuppföra
under benämning »fästnings- och positionsartilleriet»
ett nytt ordinarie reservationsanslag å jemnadt
belopp 131,500 kronor;

äfvensom medgifva, att de besparingar, som under
uppsättningstiden kunna å de för fästnings- och
positionsartilleriet sålunda afsedda medel beredas, må,
i likhet med hvad förut vid uppsättning af nya trupper
varit medgifvet, af Eders Kongl. Maj:t disponeras
för bestridande af uppsättningskostnader och öfriga
med organisationens genomförande förenade utgifter.

Marinregemente!.

Anslaget till marinregementet, af hvilket anslag numera endast
en del tages i anspråk för regementet, har likväl år från år i riksstaten
uppförts till oförändradt belopp af 165,000 kronor, för att enligt Riksdagens
medgifvande, i den mån anslaget redan vore eller ytterligare
blefve disponibelt, användas till underhåll af garnisonen i Karlskrona.

Af marinregementets personal är fortfarande i tjenst ett större
antal officerare och underofficerare med vederlikar, hvaremot af manskapet
numera endast en distinktionskorporal qvarstår. I Riksdagens

G

[12.]

Delning af anslaget
till marinregementet

i två särskilda
anslag.

42 Fjerde liufvudtiteln.

till Eders Kongl. Magt aflåta a skrifvelse den 10 maj 1884 angående
reglerandet af utgifterna under fjerde liufvudtiteln för år 1885 anhöll
Riksdagen, då det i betraktande häraf syntes vara lämpligt att det anslag,
som vidare behöfdes till aflöningar för marinregementet, och det,
som vore behöfligt för garnisonskommenderingen, blefve uppförda hvar
för sig, det Eders Kongl. Maj:t täcktes för Riksdagen framlägga förslag
om anslagets fördelning i nämnda syfte.

Sedan sådant förslag blifvit af Eders Kongl. Maj:t från arméförvaltningen
infordradt, har arméförvaltningen med underdånig skrifvelse
i ämnet af den 31 oktober 1884 öfverlemnat en öfver samtliga nuvarande
utgifterna för marinregementet upprättad förslagsstat. Slutsumman
i denna stat uppgår till 66,000 kronor, och har i staten tillika
angifvits hurusom de deri för särskilda ändamål uppförda utgiftsbelopp
grundade sig antingen på marinregementets aflöningsstat af den 26 januari
1864 eller på eljest gifna speciela bestämmelser. Arméförvaltningen har i
följd häraf tillstyrkt, att af marinregementets nuvarande anslag, 165,000
kronor, det belopp, som motsvarar förslags statens slutsumma eller

66,000 kronor, måtte uppföras såsom anslag för marinregementet, och
att återstoden, 99,000 kronor, måtte upptagas såsom anslag för garnisonskommenderingen
i Karlskrona, äfvensom att det senare anslaget,
med hänsyn till den inverkan på kostnaden för kommenderingens underhåll,
vexlande prisförhållanden måste utöfva, måtte erhålla naturen
af reservationsanslag, hvarigenom bereddes utväg att med den besparing,
som under gynnsammare prisförhållanden något år kunde vinnas,
möta tilläfventyrs inträffande stegring i utgifterna under annat år.

I öfverensstämmelse härmed hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen,

att det nuvarande anslaget till marinregementet,

165,000 kronor, må sålunda fördelas, att såsom ordinarie
anslag för marinregementet upptages ett belopp
af allenast 66,000 kronor och att, näst efter anslaget
under fjerde hufvudtiteln till skjutskolor, uppföres,
under benämning: ))garnisonskommendering i Karlskrona)»,
ett särskilt reservationsanslag å 99,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

43

Trängen.

Det för organiserande af 1 trängbataljon erforderliga anslag för
år 1885 blef, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts förslag till sistlidne
års Riksdag, anvisadt på extra stat med 198,000 kronor under medgifvande
att de besparingar, som under uppsättningstiden kunde å de
för trängen sålunda afsedda medel beredas, finge disponeras för bestridande
af uppsättningskostnader och öfriga med organisationens genomförande
förenade utgifter.

Sedan Eders Kongl. Maj:t, enär medel till särskild inspektör för
trängen icke blifvit af Riksdagen anslagna, åt öfverstelöjtnanten, chefen
för krigshögskolan m. in. Hemming Gadd uppdragit att, efter samråd
med generalbefälhafvaren i fjerde militärdistriktet och generalintendenten,
inkomma med yttrande och förslag angående de åtgärder, som för
trängbataljonens uppsättning kunde under år 1885 blifva erforderliga,
har öfverstelöjtnanten Gadd, bland annat, i underdånig skrifvelse den
12 november 1884 anmält, hurusom, så länge anslaget för trängen stode
på extra stat, vissa svårigheter häraf uppstode vid organiserande af
den trängbataljon, hvars uppsättning nu pågår. Då nemligen det befäl
och underbefäl samt den civilpersonal, som från arméns regementen
och corpser blefve öfverflyttade till trängbataljonen, der icke kunde
uppföras på ordinarie stat, utan endast erhålla beställningar på förordnande
och tills vidare, samt derföre icke heller kunde förmenas att,
ehuru utan uppbärande af lön, qvarstå vid sina ordinarie tjenster vid
andra regementen och corpser med rätt att dit återgå, måste det vara
att befara, att afgången bland trängbataljonens befäl och underbefäl
genom begagnandet af nämnda rätt skulle blifva starkare än som för
tjenstgöringen och utbildningen särskild! vid ett nyuppsatt truppslag
kunde vara nyttigt, hvarföre det vore synnerligen önskligt att trängbataljonens
anslag blefve från nästkommande år uppfördt på ordinarie stat.

I verkligheten är den sålunda påpekade olägenheten icke ringa vid
organiserande af ett vid vår armé helt och hållet nytt truppslag, der
det måste vara af största vigt, att det befäl och underbefäl, som för
detta truppslag med omsorg och kostnad utbildas, också får vid truppen
bibehållas.

Då de vid trängbataljonen tjenstgörande officerare och underofficerare,
så länge de vid bataljonen hafva anställning blott på extra stat,
nödgas att, såsom förut blifvit nämndt, qvarstå vid de beställningar,
som de på ordinarie stat innehafva vid andra regementen eller corpser,

[13.]

Uppförande
på ordinarie
stat af anslaget
till
trängen.

44

Fjerde hufvudtiteln.

blir häraf också en följd, att sistnämnda beställningar icke heller kunna
fast besättas med andre personer, och de olägenheter, som uppkomma
af ett sådant provisoriskt tillstånd, blifva, när detta tillstånd såsom här
är fallet sträcker sig till ett större antal beställningar, hvarken få eller
obetydliga.

I den af Riksdagen gillade stat för trängbataljonen, slutande i
jemnad summa på 198,000 kronor, ifrågasätter jag icke någon förändring.
Då emellertid den i aflöningsförmånerna ingående dagaflöningen
icke för allt befäl och underbefäl beräknats för hela året, utan
dagaflöningens tillgodonjutande under längre eller kortare tid af året
måste blifva beroende af tjenstgöringsförhållandena och de särskilda
bestämmelser, som deraf betingas, lärer i den aflöningsstat, som i sinom
tid för bataljonen utfärdas, böra iakttagas, på sätt som skett i de af
mig denna dag framlagda förslagsstaterna för fästnings- och positionsartilleriet,
att dagaflöningen, i stället för att upptagas under hvarje
särskild tjenst, sammanräknas och hopföres till en summa, af hvilken
dagaflöningen skall bestridas, och på enahanda sätt torde böra förfaras
med den till underbefälet utgående portionsersättning.

För öfrigt lärer anslaget till trängbataljonen såsom ordinarie anslag
böra under uppsättningstiden ega reservationsanslags natur och
torde det lämpligen först efter nämnda tids slut kunna uppdelas å alla
de särskilda anslagstitlar i riksstaten, hvarunder anslagsmedlen med afseende
å de olika behof, hvarför de äro afsedda, böra slutligen hänföras.

Jag tillstyrker således, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen,

att bland fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag,
näst efter anslaget till fortifikationen, uppföra såsom
reservationsanslag, under benämning »trängen», det
för trängbataljonen nu å extra stat anvisade anslag
af 198,000 kronor;

äfvensom medgifva, att de besparingar, som fortfarande
under uppsättningstiden må kunna å de för
trängen afsedda medel beredas, må disponeras till
bestridande af uppsätt.ningskostnader och öfriga med
organisationens genomförande förenade utgifter.

Fjerde hufyudtiteln.

45

Värfvatle garnisonstruppernas rekrytering och aflöning.

Mer eller mindre berättigade anmärkningar hafva, såsom jag redan
varit i tillfälle att framhålla, blifvit gjorda, angående det värfvade,
garnisonerade manskapets tjensteförkållanden. Om än nämnda manskaps
rent militära egenskaper vunnit ett ganska odeladt erkännande
från fackmännens sida, har man dock påvisat i grunderna för detta
manskaps antagande, tjenstgöring och aflöning vissa o egentligheter,
som dels kunna ofördelaktigt inverka på manskapets moraliska egenskaper,
och dels med all säkerhet vålla statsverket ökade utgifter,
utan att den större kostnaden motsvaras af militära fördelar eller på
ett ändamålsenligt sätt kommer manskapet till godo. Vissa modifikationer
i dessa nu gällande grunder tillåter jag mig derför hos Eders
Kongl. Maj:t förorda.

Den värfvade soldaten antages för närvarande i en ålder af 17
till 29 år med en kapitulationstid af minst 3 år, men äfven af 4, 5
till och med 6 år, efter hvilken tids slut han kan värfvas för ytterligare
ett eller flere år. Rättighet till pension inträder efter upphunna
20 tjenste- och 40 lefnadsår.

Hvad till en början beträffar rekryteringsåldern, torde denna behöfva
begränsas såväl i den ena som den andra riktningen. Då minimiåldern
för inträde i tjenst vid rotehållet är 18 år, synes det mig, som
om en tidigare rekryteringsålder icke bör förekomma vid do värfvade
trupperna. Vid en tidigare ålder torde kroppskrafterna mer sällan
nått den utveckling, att de kunna motstå de med soldatutbildningen
förbundna ansträngningarna. Ej heller torde anlagen vid en tidigare
ålder vara för de flesta så uppenbara, att de böra få — äfven under
förutsättning af målsmans bifall — ingå aftal, afseende en tidrymd af
ett eller flere år. Å andra sidan, då maximiåldern för inträde i tjenst
vid indelta trupperna blifvit begränsad till 25 år, synes rekryteringsåldern
vid de värfvade trupperna böra på lika sätt begränsas. Inträde
i tjenst vid en senare ålder kan ej vara föranledd af håg och lust för
militärtjensten, hvarförutom rekrytens mottaglighet för undervisning
vid en senare ålder måste vara ringa. Antagande af stamrekryt med
högre ålder innebär dessutom en misshushållning af det skäl, att ju
äldre han är vid antagandet, desto färre äro de år, under hvilka han
efter erhållen utbildning kan påräknas i härens led vid inträffande
mobilisering.

ri4,]

Plan till reformerande
af
de garnisonerade
truppernas
tjenstgörings-
och
aflöningsförhållanden.

46

Fjerde hufvudtiteln.

En begränsning af kapitulationstiden vid det första antagandet
torde likaledes vara ändamålsenlig. Att bestämma denna längre, än
livad de militära fordringarna göra nödigt, är utan tvifvel att försvåra
rekryteringen. Att förbinda sig till militärtjenst för ett flertal år,
innan man ännu pröfvat denna tjensts natur, måste alltid kännas motbjudande
för hvar och en, som icke af omständigheterna är tvungen
att ordna sig efter stundens behof, utan omtanke för framtiden. Visserligen
medgifves för närvarande, oafsedt kapitulationen, afsked »för
framtida väl» i ganska stor utsträckning, men mången gång lärer befrielse
från eu flerårig militärtjenst blifva oneklig af anledningar, hvilka
dock icke äro af den beskaffenhet, att de berättiga till afskeds beviljande.
Ju kortare tid det första aftalet kan omfatta, desto större utsigt
sålunda till en god trupp. Men å andra sidan måste denna tid
vara så lång, att de militära intressena blifva fullt tillgodosedda. Så
länge måste den antagne soldaten qvarstå, att han blifver i tillfälle
förvärfva de egenskaper och den skicklighet, som af honom såsom
stamsoldat fordras. Senaste landtförsvarskomité ansåg första aftalet
böra omfatta minst 2 år. Äfven jag anser denna tid väl vald för ett
första aftal med en vid de värfvade trupperna inträdande soldat. Eu
ytterligare afkortning deruti bör ingalunda förekomma. De fordringar,
som ställas å våra stamsoldater, nemligen att icke allenast vara ett
stöd i ledet för de mindre öfvade beväringssoldaterne, utan ock under
freden rekrytera underbefälsklassen och vid mobilisering ersätta den
stora brist deruti, som då förefinnes, samt vidare att under kriget utgöra
den slutliga reserven för afgångne bland befälet, göra det väl
behöfligt att i regeln hvarje stamsoldat genomgår, förutom rekrytskola,
äfven en korporalskola. Härtill är likväl en tjenstetid om 2 år tillräcklig.

Att medgifva aftal om längre tjenstetid än 2 år vid soldatens första
antagande finner jag icke öfverensstämmande vare sig med de
militära intressena eller, såsom redan blifvit antydt, med individens
egen fördel. De militära anlagen, sådana de utvecklat sig under de
två första årens tjenstgöring, samt den derunder visade stadga och pålitlighet
i och utom tjensten böra ur kronans synpunkt blifva bestämmande
vid fråga om önskvärdheten af ett ytterligare qvarblifvande i
tj ensten.

Men äfven den tid, för hvilken enligt nu gällande bestämmelser
nytt tjensteaftal kan afslutas, anser jag tarfva sådan inskränkning, att
rekapitulation ej må ske för längre tid än högst 3 år hvarje gång,
efter som icke ett mångårigt aftal, utan endast fortfarande ådagalagdt

47

Fjerde hufyudtiteln.

intresse för tjensten och godt uppförande böra härvid vara afgörande.
Det är derjemte nödvändigt att bestämma en viss åldersgräns för den
obefordrade, värfvade soldatens qvarhållande i nummer, och har jag
icke anledning att frångå hvad senaste landtförsvarskomité i detta afseende
föreslog såsom gräns, eller fylda 31 år.

För den, som icke derförinnan kommit i åtanke till befordran, kan
icke tjensten erbjuda intresse, och hans längre qvarstannande i tjenst
kan ej heller från militär synpunkt vara af något värde, men väl
ådraga staten pensioneringsskyldighet vid det slutliga afskedstagande!.

Bestämmelserna angående rekapitulation borde i sammanhang härmed
förändras jemväl i syfte att begränsa antalet af de under lång
tid Renande soldater. Endast härigenom kan en någorlunda jemn omsättning
inom stamstyrkan åstadkommas. Likväl torde härutinnan icke
lämpligen böra meddelas ovilkorlig föreskrift, utan det böra lemnas
öppet, att, om än endast i nödfall, derifrån göra undantag under missgynnande
konjunkturer för rekryteringen. Jag anser det sålunda kunna
stadgas, att i allmänhet ej mer än högst 15 procent af stammens
nummerstyrka vid hvarje regemente eller corps må utgöras af manskap
med längre än 6 års tjenstetid.

Visserligen är det af betydelse, att en del manskap — utmärkt
icke allenast för skicklighet i de militära färdigheterna, utan äfven fölen
större tjenstevana och en fastare disciplin — bibehålies i stamtruppen
under en längre följd af år. Men redan med den nuvarande
medeltjenstetiden vid de garnisonerade trupperna, 5,96 år, hvilken äfven
vid en förändring i öfrigt af tjenstgöringsförhållandena man bör söka att
genom förbättrad aflöning för rekapitulanter bibehålla, är denna fordran
ganska väl tillgodosedd och, för att än ytterligare göra detta, på
ett fullt ändamålsenligt sätt, borde enligt min mening, som jag här
nedan skall vidare utveckla, vid de garnisonerade trupperna tillfälle
att vinna befordran till korporal och vice korporal beredas för ett
något ökadt antal soldater. Härigenom binder man det dugligaste och
pålitligaste manskapet till långvarigare tjenst, utan att flertalet qvarstannar
längre än hvad önskligt är för tillgodoseendet af deras utbildning
såsom stamsoldater. Med en medeltjenstetid af omkring 6 år kan
man dessutom påräkna, särskildt vid förlängning af beväringens krigstjenstskyldighet,
att den värfvade stammens styrka vid en inträffande
mobilisering skall på ett värdefullt sätt utsvälla genom upptagande af
beväringsskyldige f. d. stamsoldater, hvillca ett eller annat år förut
lemnat tjensten och sålunda kunna antagas fortfarande på ett tillfredsställande
sätt fylla en plats i stammen. Med ytterligare förlängning

48

Fjerde Imfrudtiteln.

af medeltjenstetiden komme denna väl behöfliga reserv för den fåtaliga
stammen att mer och mer minskas.

Mot anordnandet af det värfvade manskapets nuvarande tjenstgöring
framställer sig en del anmärkningar. Inträdet vid de garnisonerade
trupperna har i regeln medfört ständig tjenstgöring så länge
anställningen varat. Då det första aftalet omfattat 3 — 6 år, har vid
dessa trupper sålunda förekommit eu mångårig oafbruten tjenstgöring.
Någon fullständig planmessighet i sjelfva utbildningen har derföre icke
nödvändigt behöft eg a rum. Den för ändamålet anslagna tiden har
varit så rundlig, att någon på förhand uppgjord begränsning af tiden
för soldatens genomgående af vissa utbildningsskeden icke varit af
förhållandena påkallad. Då nyvärfvade rekryter ingått i tjenstgöring
å alla tider af året, har stor oregelbundenhet med hänsyn till rekrytskolornas
längd för olika individer deraf uppkommit, hvaraf äfven följt,
att en viss ojemnhet ej kunnat undvikas med afseende å det arbete,
som af dem kräfts vid olika tider i rekrytskolan. I nära anslutning
till rekrytskolorna har ej heller soldatens vidare utbildning anordnats.
Manskapets fleråriga tjenstgöring i garnisonsorterna har medgifvit underbefälsskolors
anordnande, när omständigheterna i öfrigt dertill kunnat
gifva anledning. Under senare år har väl en viss sträfvan gjort
sig gällande att under de första tjensteåren fullborda soldatens utbildning
såväl till soldat som ock till underbefäl, men förhållandena hafva
dock gestaltat sig så, att i det hela soldatens tid tagits ganska ojemnt
i anspråk, i det han varit under vissa tider strängt sysselsatt med
teoretisk och praktisk utbildning, men under andra åter hänvisad till
en mer eller mindre tidsödande garnisons- och kaserntjenst. Om detta
senare under de första tjensteåren varit ett mer sällan förekommande
un dan tagsförhållande, har det deremot efter genomgåendet af rekrytoch
underbefälsskolorna blifvit regeln. Det äldre manskapets militäröfningar
hafva hufvudsakligast varit förlagda till de s. k. exercismångderna
april, maj och juni. Under öfriga delen af året hafva de militära
öfningarna varit af natur att mer sysselsätta folket, än ytterligare
utbilda det, och manskapet i öfrigt användts till vaktgöring,
handräckningar in. m., som visserligen kunnat taga dess tid i anspråk,
men säkerligen icke odlat dess intelligens. I alla händelser har mycken
tid för detsamma blifvit öfrig till sysslolöst lif eller tillfälligt förvärf,
och beggedera äro ofta nog, särskildt i de stora garnisonsstäderna,
anledningar till oordentligt lefnadssätt. Visserligen har befälet under
senare tider på ett erkännansvärdt sätt sökt intressera manskapet för
nyttig sysselsättning såsom läsning m. in. under den lediga tiden, an -

Fjerde hufvudtiteln. 49

ordnat för detsamma underhållande samqväm med föredrag, sång
o. s. v.; och orätt vore att förneka det icke nykterhet med deraf följande
ordentlighet mer och mer vunnit utbredning bland de garnisonerade
trupperna. Detta loford gäller i första rummet det yngre manskapet,
särskildt under de tider, då det är strängt sysselsatt i rekrytoch
underbefälsskolor. Man kan icke förneka och får icke vara blind
derför, att sjelfva de nuvarande tjenstgöringsförhållandena i mycket
äro egnade att bidraga till utvecklandet af mindre goda moraliska
egenskaper hos den äldre, obefordrade garnisonerade soldaten och
framför allt till att hos honom grundlägga obenägenhet för ett verksamt
och nyttigt lif efter afskedstagandet. Den mångåriga garnisonstjensten,
hvarunder han, född och klädd af staten, lefver ett bekymmerlöst
lif, vänjer honom alltför lätt ifrån de borgerliga sysselsättningarna,
Sedan han under många år varit borta från dessa, kan han
blott med svårighet åter blifva en verksam arbetare i det praktiska
lifvet, oaktadt han under sin tjenst utan tvifvel förvärfvat sig en del
kunskaper, som borde, vara honom under alla förhållanden till gagn
och nytta.

För att emellertid afhjelpa det nuvarande systemets brister, synes
det mig, som vid bestämmandet af det värfvade manskapets tjenstgöring
borde såsom en ledande grundsats tillämpas, att denna, liksom
vid indelta trupperna, inskränkes till den för manskapets utbildning afsedda
tiden, hvilken tid härför så planmessigt som möjligt tages i
anspråk.

Inom de stora europeiska arméerna tillgodoses soldatens utbildning
genom en första grundläggande utdaning i rekryt- och’ underbefälsskolor,
hvarunder den militära uppfostran fullständigt tillgodoses
och efter hvilkas slut manskapet hemförlofvas, för att derefter åter
inställa sig till kortare, tid efter annan återkommande repetitionsöfningar,
hvarunder, såsom namnet tillkännagifver, nödig repetition af
det i skolorna genomgångna eger rum, hvarförutom derunder företagas
de mer omfattande, för såväl befälets som manskapets utbildning nödiga
öfningar, hvilka endast kunna verkställas med större afdelningar,
än som i rekryt- och underbefälsskolorna stå till förfogande. Dessa
af erfarenheten vitsordade grunder för soldatutbildningen borde äfven
hos oss tillämpas i fråga om de värfvade trupperna, der icke några
af organisationen,. härflytande egendomligheter kunna uppställa hinder
derför. Jag anser således, att den värfvade soldaten bör under den
tjenstetid af 2 år, hvartill han förbinder sig vid det första aftalet,
genomgå en rekrytskola och eu omedelbart derpå följande korporal -

so

Fjerde hufvudtiteln.

skola, efter hvars sint han hemförlofvas, såvida han icke erbjudes och
finner med sin önskan öfverensstämmande att genomgå en sergeantsskola
för mottagande af eu för befordran till de högre underbefälsgraderna
behöflig, mera omfattande undervisning.

Någon erinran mot de tider, som 1883 års härordningsförslag förutsatte
för dessa skolor, har jag icke att göra, aldrahelst erfarenheten
från våra nuvarande garnisonerade trupper bestyrkt deras lämplighet.

Såsom ett nödvändigt vilkor för utbildningens ordnande på berörda
sätt lärer böra föreskrifvas, att tjenstgöringen för årets samtlige
rekryter i regeln tager sin början å en och samma dag, lämpligast
den 1 november, från hvilken dag deras tjenstetid äfven skulle räknas,
utan att likväl hinder mötte, att, om förhållandena det påfordrade, en
eller annan nyan tagen rekryt, som vore i saknad af sysselsättning,
finge redan före nämnda dag inträda i tjenstgöring, eller att, der brist
i antalet rekryter vid skolans början förefinnes, denna brist finge under
den närmast följande tiden fyllas. För att icke rubbningar i utbildningsplanen
i sin helhet härigenom måtte uppkomma, borde äfven
i dylika undantagsfall såväl tjenste- som tjenstgöringstiden räknas från
den ordinarie tiden för rekrytskolans början.

Hvad beträffar rekapitulanternes tjenstgöring anser jag att, i öfverensstämmelse
med den nyss förordade utbildningsplanen för det värfvade
manskapet, desse skulle inkallas att tjenstgöra i allmänhet endast
under 30 dagars repetitionsöfningar årligen (fortifikationstruppernas
mångsidiga öfningar torde för dem kräfva någon förlängning i denna
tid), och att under årets öfriga del de skola vara permitterade, utan
rättighet att då af statsverket åtnjuta annat än sin lega, hvarföre sådant
skulle ingå såsom vilkor vid tjensteaftalet.

Endast i Stockholm och å Vaxholm betinga garnisonsförhållandena
undantag härutinnan, i det att vid hvarje af gardesregementena samt
vid fästningsartilleriet å Vaxholm måste ifrågasättas en garnisonskommendering,
utom de vanliga skolorna. Artilleriets och fortifikationstruppernas
handtverkare beräknas ständigt tjenstgörande.

De anmärkningar, som ofvan blifvit riktade mot det äldre manskapets
tjenstgöring vid våra garnisonerade trupper, skulle med införandet
af den föreslagna tvångspermitteringen komma att förfalla.
Man har visserligen uttalat farhåga att denna permittering skulle försvåra
rekapitulationen och lemna de äldre soldaterne öppet endast att
här och der söka en mer tillfällig arbetsförtjenst. Detta skulle väl
kunna blifva händelsen, om icke permitteringen vore förbunden med
trygghet för permittenten att utan afbrott egna sig under hela året

51

Fjerde hufvudtiteln.

utom en månad åt de borgerliga sysselsättningarna. Han kan således
utan hinder af tjensten binda sig vid fast sysselsättning och skapa sig
ett hem liksom våra indelta soldater; och förebilden härvid finner man
i jägaren vid Vermlands fältjägare corps samt den indelte soldaten i Skåne,
Dalarne och Norrland, bland hvilkas löneförmåner torp icke ingår och
mot hvilkas lefverne inga deraf orsakade anmärkningar förekomma.
Under förutsättning att den värfvade soldatens aflöningsförmåner förbättras
på sätt, jag här nedan föreslår, bör han efter de två första
tjensteåren, hvarunder hans tid och uppmärksamhet tagas i anspråk
af ett strängt arbete i rekryt- och korporalsskolor, kunna återgå till
de borgerliga sysselsättningarna, från hvilka han icke hunnit blifva
afvänjd, med en sparad penning, som i icke ringa mån skall underlätta
detta. De fördelar, som derefter erbjudas honom såsom rekapitulant,
äro dessutom så stora, att de ganska väsentligt böra bidraga att betrygga
hans ställning såsom en nyttig samhällsmedlem. Föreskrifterna
kunna dessutom så affattas, att endast de, som visa goda anlag och
ett stadgadt uppförande, erbjudas att rekapitulera, och utan tvifvel
skall befälet vid rekapitulanternes antagande gifva dem företräde, som
visa sig mellan de årliga repetitionsöfningarna ega fast och passande
sysselsättning. Tvångspermitteringen skall således utan tvifvel blifva
en häfstång för höjandet af den värfvade soldatens anseende och lemna
honom tillfälle att redan under tjenstetiden så ordna för framtiden,
att hans ställning äfven efter afskedet är betryggad.

Men tvångspermitteringen skall dessutom för statsverket medföra
en högst väsentlig besparing. Redan för närvarande är visserligen
permittering af äldre manskap vid de garnisonerade trupperna i icke
ringa utsträckning både medgifven och beräknad, men erfarenheten
har visat, att, då det är beroende uteslutande af manskapets fria vilja
att begagna sig af detta medgifvande eller ej, manskapet i långt mindre
grad än man önskat begagnar sig deraf samt att antalet permittenter
år från år minskats. Under år 1882 funnos sålunda under permitteringstiden
ej flere än i medeltal 1,766 permitteringstagare, inberäknadt
vakanta nummer, i stället för det enligt plan beräknade antalet
af 2,503 stycken. Orsaken till denna företeelse torde vara att
söka i de bättre förhållanden med afseende på föda, beklädnad, inqvartering
o. s. v., under hvilka den värfvade soldaten numera lefver
mot fordom. Stora kostnader utöfver de beräknade åsamkas emellertid
statsverket härigenom, hvilka kostnader med införande af den
tvungna permitteringen kommc att besparas.

Innan jag öfvergår till frågan om denna besparings storlek, tillåter

52

Fjerde hufuidtiteln.

jag mig framhålla de förändringar med afseende å manskapets aflöning,
hvilka stå i det närmaste samband med de här ofvan ifrågasatta
nya bestämmelser rörande manskapets antagande och tjenstgöring.
I samma mån som dessa bestämmelser kunna verka försvårande för
nummerstyrkans hållande i fullt antal, blifver nemligen nödigt att förbättra
den värfvade soldatens aflöning. Svårt torde det emellertid
vara att på förhand afgöra huru förändringarna i tjenstetid och tjenstgöringsförhållanden
kunna verka. De föreslagna vilkoren såväl för
inträde i tjenst som ock för rekapitulation, det strängare arbetet i
rekryt- och underbefälsskolor, som en begränsad utbildningstid måste
medföra, samt den ifrågasatta tvungna permitteringen torde dock skäligen
betinga förhöjning i den värfvade soldatens aflöningsvilkor, såvida
all anledning till tvifvel på möjligheten att hålla den värfvade
stammen fulltalig skall kunna undanrödjas. I alla händelser torde en
förhöjning i aflöningen i icke ringa grad medverka till ernåendet af
det mål, hvartill samtliga här gjorda framställningar syfta, nemligen
den värfvade stammens höjande i alla afseende!!. Genomförandet af
de ifrågasatta förändringarna skulle för öfrig!, äfven om aflöningen
höjes, i det hela medföra så stora besparingar enligt hvad här nedan
närmare skall visas, att medgifvande på samma gång af en dylik förhöjning
måste äfven ur denna synpunkt anses billigt. Såväl Eders
Kongl. Maj:t som Riksdagen hafva redan vid pröfvandet af staten för
den under uppsättning varande trängbataljonen behagat godkänna de
för bataljonens stammanskap föreslagna aflöningsbelopp, hvilka blifvit
satta med hänsyn till tjensteförhållanden, som i allt öfverensstämma
med dem, jag här ofvan förordat att tillämpas vid samtliga garnisonerade
trupper, och de i staten för trängbataljonen upptagna aflöningsgrunderna
anser jag också böra införas vid de garnisonerade trupperna
i allmänhet.

Med tillämpning af dessa grunder för aflöningen skulle denna
komma att utgå sålunda:

a) under ständig tjenstgöring:

för soldat ] rekryt—.......................................................

I rekapituiant.............................................

(beroende den verkliga siffran på logans belopp)

» vice korporal .............................................................

» korporal eller andre konstapel ............................

» distinktionskorporal eller förste konstapel.......

b) för manskap, tjenstgörande 1 månad, hemförlofvade 11 månader:

soldat, rekapituiant ........................................................... högst 90 kronor

högst 160 kronor

» 200 »

» 260 )>

)) 320 »

» 380 »

Fjerde Imf vild titeln.

53

vice korporal.......................................................... högst 120 kronor

korporal eller andre konstapel......................................... )) 150 »

distinktionskorporal eller förste konstapel .................. » 180 »

Nämnda aflöningsbelopp synas mig lemna tillräcklig trygghet för
nummerstyrkans bibehållande i fullt antal. En ytterligare anordning,
som skulle medverka dertill och tillika innebära andra beaktansvärda
fördelar, anhåller jag nu få med några ord beröra.

Redan förut har jag framhållit önskvärdheten af ett något förökad
t antal underbefäl vid de värfvade trupperna, för att dugligt och
pålitligt manskap måtte genom erbjuden befordran qvarhållas i stammens
led till värdefullt stöd för dess yngre element. Rekapitulationen
i sin helhet måste också derigenom underlättas och den känbara bristen
å underbefäl, hvilken nu vid en mobilisering skulle uppstå, kräfver
en sådan åtgärd. Något förökande af nummerstyrkan åsyftar jag
härmed icke, utan endast beredande af en del underbefälsarfvoden utöfver
de redan befintliga på det sätt att dylika arfvoden för distinktionskorporaler
(1. konstaplar), korporaler (2. konstaplar) och vice
korporaler uppfördes till ett antal af sammanlagdt 146. I detta
antal ingå arfvoden för 36 sjukvårdskorporaler (2. konstaplar) och
sjukvårds vice korporaler, enär det är angeläget att den del af stamtruppen,
som utbildas till sjukvårdssoldatens vigtiga kall, erhåller någon
utsigt till befordran på det derigenom åt hären måtte bevaras sådane
sjukvård ssoldater, som genom särskild fallenhet för sitt kall och större
skicklighet deruti kunna vid mobilisering i någon mån lindra olägenheterna
af den stora brist å läkarekrafter, hvilken vid ett sådant tillfälle
måste hos oss blifva synnerligen kännbar.

För tillgodoseende af det å Waxholm förlagda fästningsartilleriets
behof skulle dessutom erfordras 2 batterihandtverkarearfvoden.

Till utrönande af de förändringar i kostnader, som tillämpningen
af här föreslagna grunder för manskapets anställning, aflöning och
tjenstgöring vid de garnisonerade trupperna, skulle medföra, har jaglåtit
uppgöra fullständiga beräkningar. Af dessa framgår att dervid
uppkommer:

å beklädnads- och underhållskostnad en årlig besparing af kr. 715,411: 75
mot en ökad rekryterings- och aflöningskostnad af )) 221,583: —

eller i sin helhet en besparing af ................................... kr. 493,828: 75

hvilken besparing, under förutsättning att repetitionsöfningarna
vid fortifikationstrupperna utsträckas till

60 dagar, nedgår med ......................................................... kr. 13,937: 50

eller till.......................................................................................kr. 479,891: 25

54

Fjerde hufnidtiteln.

Eu annan besparing, som vid tillämpning af bär föreslagna grunder
för tjenstgöringens ordnande kan vid det garnisonerade rytteriet
åstadkommas, är slutligen den, som uppkommer gefiom utackorderande,
mellan de årliga repetitionsöfningarna, af de stamhästar, hvilka ej äro behöfliga
för de under året pågående skolorna. Med tillämpning af de
för dylik ^ackordering i 1883 års härordningsförslag angifna grunder
och under antagande att vid lifgardet till häst 60 och vid kronprinsens
husarregemente 278, eller tillsammans 338 hästar utackorderas, skulle
på detta sätt kunna påräknas en årlig besparing af 91,159 kr. 20 öre.
Som det vid dylik utackordering är nödvändigt tillse, att hästarne icke
må komma i sådana händer eller användas till sådant bruk, att deras
för kavallerihästar nödiga egenskaper försämras, torde dock till en början
icke hela det nämnda antalet lediga hästar kunna med fördel bortlemnas,
utan i sådant hänseende böra tills vidare beräknas ett mindre
antal, förslagsvis 30 vid lifgardet till häst och 100 vid kronprinsens
husarregemente eller tillsammans 130 hästar, och komme då den här
ifrågavarande besparingen att i allt fall uppgå till omkring 47,000 kr.

Sammanläggas de bär ofvan under olika förutsättningar beräknade
besparingar komma dessa att uppgå till emellan 584,987 kronor 95 öre
och 526,891 kronor 50 öre och skola de sålunda i hvarje fall uppgå till mer
än 500,000 kronor ärligen, ett belopp tillräckligt stort, att ensamt för sig väl
motivera de förändringar i grunderna för manskapets vid de garnisonerade
trupperna anställning, tjenstgöring och aflöning, som af mig bär
ofvan blifvit ifrågasatta.

På grund af hvad jag sålunda varit i tillfälle att anföra, anhåller
jag lå på följande sätt sammanfatta de bestämmelser, jag anser borde
blifva gällande i fråga om manskapets anställning, tjenstgöring och aflöning
vid de garnisonerade trupperna:

l:o. Erforderligt antal stamrekryter för de garnisonerade trupperna
anskaffas genom frivilligt aftal och mot den aflöning, som här
nedan sägs.

2:o. För att blifva antagen till stamrekryt fordras: att åtnjuta
medborgerligt förtroende, att vara till krigstjenst duglig samt att hafva
fylt 18, men ännu ej 26 år.

3:o. Tjenstetiden bestämmes vid första aftalet till två år och kali
sedermera förlängas, hvarje gång med ett, två, eller högst tre år; dock
att icke någon må obefordrad i tjenst qvarstå längre än till den 1 november
det år, under hvilket han fyller 31 år; börande i allmänhet ej
mer än 15 procent af stammens nummerstyrka vid hvarje regemente
eller corps utgöras af manskap med längre än 6 års tjenstetid. Stam -

55

Fjerde hufvu <1 titeln.

rekryts tjenstetid beräknas städse från den 1 november det år, under
hvilket ban antages. Hans tjenstgöring bör ock i regeln taga sin början
den 1 november, dock må stamrekryt undantagsvis äfven på andra
tider inträda i tjenstgöring.

4:o. Stamsoldat erhåller sin första utbildning i en rekrytskola om
ett år, hvarefter han genomgår en korporalskola, som vid fotfolket,
fästnings- och positionsartilleriet samt trängen varar i åtta månader
och vid rytteriet, fältartilleriet samt fortifikationstrupperna ett år. Permittering,
företrädesvis till helger och under skördetiden, kan under
denna tid ske till den utsträckning regementschefen finner lämpligt.

Stamsoldat, som det önskar, kan efter genomgången korporalskola
beviljas inträde i sergeantskola, som pågår under ett år och i hvilken
meddelas den utbildning, som erfordras för befordran till underofficer.

5:o. Soldat, som efter den i punkt. 3 omförmälda första tjenstetid
af 2 år ånyo vinner anställning i stammen (rekapitulant), inkallas
i allmänhet endast till 30 dagars repetitionsöfningar årligen, så vida
icke rikets försvar eller upprätthållande af inre ordningen annorlunda
kräfver.

För fortifikationstrupperna kommer dock rörande repetitionsöfningarnas
längd bestämmelse att årligen meddelas af Kongl. Maj:t efter
förslag af chefen för fortifikationen.

6:o. Af manskapsstyrkan förblifver, utom den del, som tjenstgör
i de uti punkt. 4 omnämnda skolor, följande i ständig tjenstgöring,
nemligen:

vid hvartdera af svea och andra lij''gardesregementena 300 man, korporaler,
vice korporaler och soldater;

vid lifgardet till häst 150 man, korporaler, vice korporaler och ryttare;
vid artilleriregementena samtlig^ batterihandtverkare;
vid fästning sartilleriet ä Waxliohn så stor styrka att, inberäknadt
manskapet i rekryt- korporal- och sergeantskolor, 200 man, korporaler,
vice korporaler och soldater äro i tjenstgöring; samt

vid fortifikationstrupperna samtlige handtverkssoldater.

7;o. För stamsoldat beräknas för de två första åren af hans anställning
i stammen i rekryteringskostnad och lega sammanlagdt högst
80 kronor för begge åren samt vidare, då han är inkallad i tjenstgöring,
månadslön af 10 kronor, qvarter in natura, underhåll, beklädnad
och utredningspersedlar m m. Lega och månadslön utbetalas icke under
löpande tjensteår till fulla beloppet, utan innehålles deraf en lämplig
summa, hvilken förräntas till den tid, då soldaten efter afslutad
korporalskola hemförlofvas.

56

Fjerde hufvudtiteln.

För stamsoldat, som efter de två första årens anställning blifver
antagen att fortfarande qvarstå i stammen, beräknas lega af högst 80
kronor för hvarje år, hvarunder han sålunda qvarstår, samt för öfrigt
under tjenstgöring enahanda förmåner, som i förestående mom. 1 finnas
upptagna.

8;o. Dessutom utgå månadsarfvoden för vissa beställningar sålunda: till

distinktionskorporal (1. konstapel), inkallad i tjenstgöring.
.................................................................................. kronor 15: —

» distinktionskorporal (1. konstapel), icke inkallad i

tjenstgöring .............................................................................. » 7: 50

» korporal (2. konstapel), inkallad i tjenstgöring............ » 10: —

» » » icke inkallad i tjenstgöring ... » 5: —

» vice korporal, inkallad i tjenstgöring............................ » 5: —

» » » icke inkallad i tjenstgöring ..................... » 2: 50

)> batterihandtverkare (handtverkssoldat), inkallad i

tjenstgöring ........................................................................... » 10: —

» batterihandtverkare (handtverkssoldat), icke inkallad i

tjenstgöring ............................................................................. » 5: —

9:o. Korporal eller soldat, tjenstgörande i högre grad än han innehar,
åtnjuter under den tid tjenstgöringen varar ett tillskott i sitt månadsarfvode,
motsvarande skilnaden mellan detta och den högre gradens
månadsarfvode.

10:o. Stammanskapets månadslön utbetalas för tjenstgöring, som
varar en half månad eller derunder, med half, för tjenstgöring öfver
en half till och med en månad med hel, och för tjenstgöring öfver en
till och med l''/2 månad med en och eu half månads aflöning o. s. v.

På förut anförda skäl anser jag, att tillika månadsarfvoden för nedanstående
antal nya underbefälsplatser vid de garnisonerade trupperna,
borde uppföras, nemligen:

för distinktionskorporaler, korporaler, vice korporaler. s:ma

vid

svea lifgarde ................................

(1. konstaplar.)

(2. konstaplar.)

6

16 =

22

»

andra lifgardet..............................

—

6

16 =

22

lifgardet till häst .......................

—

1

10 =

11

»

kronprinsens husarregemete ...

—

7

20 -

27

»

svea artilleriregemente

vid 10 fältbatterier .....................

6

3

_

9

» 3 fästningskompanier ......

9

7

— =

16

transport: 15

30

62 =

107

57

30 62 - 107

3 — = 9

7 — = 16

4 — = 8

_2_4 = 6

Summa 34 46 66 = 146

Nu förekommer likväl, att eu tillämpning af här ifrågasatta grunder
för de garnisonerade truppernas uppsättande och underhåll låter sig
verkställas endast småningom och i den mån, kontrakten med det nuvarande
manskapet hinna utlöpa, att såsom följd häraf de förändringar,
som blefve erforderliga i de för dessa truppers vidmakthållande nu
uppförda anslag, ej heller kunna omedelbart företagas, samt att å anslaget
till »värfvade garnisonstruppernas rekrytering och aflöning» för
närvarande förefinnes en ganska betydlig besparing, som gör det möjligt
att utan förhöjning å samma anslag tills vidare bestrida de förökade
utgifter, hviika i anledning af förändringen komme att drabba
detta anslag, på samma gång utgifterna å underhållsanslagen minskades,
hvarföre en reglering af vederbörande anslag ej vid denna statsreglering
kan ifrågasättas.

Vid dessa förhållanden och då Eders Kongl. Maj:t beslutat att för
1885 års Riksdag framlägga förslag till hy värnpligtslag, hvars bestämmelser,
på sätt förut blifvit antydt, måste i vissa afseenden ega inflytande
på föreskrifterna rörande stamsoldaten och särskildt i fråga om
hans tjenstetid, samt Eders Kongl. Maj:t derjemte, i enlighet med min
här förut gjorda hemställan, torde vilja till Riksdagen framställa förslag
om beviljande af medel till uppsättande af fästnings- och positionsartilleri
med organisation och tjenstgöringsförhållanden öfverensstämmande
i allo med den af mig nu närmare utvecklade plan, synes
mig att i afvaktan på afgörandet hos Riksdagen af nämnda två frågor
Eders Kongl. Maj:t nu lämpligen borde låta anstå med fattande af
definitivt beslut i det här föreliggande ämnet.

Men det måste å andra sidan vara af icke ringa vigt att Riksdagen
vid pröfning af de förslag till förbättringar i landtförsvaret, som till
densamma nu hänskjutas, ej må sakna kännedom om Kongl. Maj:ts
åsigt rörande den af mig framlagda plan att, samtidigt med förbättrande
af de garnisonerade truppernas tjenstgöringsförhållanden och

8

Fjerde hufvudtiteln.

transport: 15

vid göta artilleriregemente

vid 10 fältbatterier .................. 6

)> 3 fästningskompanier......... 9

» vendes artilleriregemente

vid 10 fältbatterier ................. 4

» fortifikationstrupperna .............. —

Iakttagande
åt förut föreslaget
tillägg
till anslaget.

[15.]

Uppsättning af
stamhästar för
sappörbataljonen
ro. m.

58 Fjerde hufvudtiteln.

ställning, tillika genom inskränkande af den tid, hvarunder soldaten
af statsverket klädes och födes, bereda besparingar, hvilka beräknats
böra efter band blifva fullt tillräckliga att betänka kostnaderna för den
bos Riksdagen föreslagna utveckling ej allenast af specialvapnen utan
äfven af intendenturen.

Det är derföre jag i underdånighet hemställer, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes redan nu i princip godkänna den af mig bär förut utvecklade
plan till ordnande af de värfvade garnisonerade truppernas tjenstgörings-
och aflöningsförbållanden, men att dock tills vidare finge anstå
med beslutande af föreskrifter i ämnet och bestämmande af den tidpunkt,
från hvilken samma föreskrifter borde vid de garnisonerade
trupperna efter hand vinna tillämpning.

Enligt hvad förut blifvit yttradt vid fråga om förändrande af svea
artilleriregementes två fotbatterier till två åkande batterier med förläggning
i Jemtland, erfordras för detta ändamål, och då behofvet
blefve af ordinarie natur, att anslaget till rekrytering och aflöning,

nu .......................................................................................... kronor 859,212: —

erhåller ett tillägg af....................................................... » 14,223: —

hvarefter anslaget skulle komma att utgöra ............ kronor 873,435: —

Remontering och skoning m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets
och fortifikationstruppernas hästar.

I underdånig skrifvelse den 10 september 1883 hade chefen för
fortifikationen anfört, hurusom i sappörbataljonens utbildning uppstode
en känbar brist derigenom, att denna trupp icke, såsom pontonierbataljonen,
vore i besittning af hästar. Manskapet vore i följd deraf
alldeles främmande för körning och hästskötsel, och underbefälet ej
ridkunnigt, liksom äfven officerarne saknade den öfning i ridning, utan
hvilken de svårligen kunde i fält utföra de uppdrag, som kunde blifva
dem ålagda. Derföre hade ock i alla organisationsförslag, som under
senare åren blifvit utarbetade, samtliga ingeniörtrupperna tilldelats det
för fredsöfningarne erforderliga antal stamhästar.

Vid pontonierbataljonen utgjorde dessa stamhästars antal för närvarande
20 stycken, oberäknadt de 10 hästar, som tillhöra fältsignalkompaniet.
Visserligen ansåge chefen för fortifikationen sappörbatal -

59

Fjerde hufvud titeln.

jonen vara i behof af ett lika antal för öfningarnes fullständiga bedrifvande,
men stallrum kunde å Karlsborg ej för närvarande i fästningsbyggnadens
hus beredas för flera än 8 stycken och, då detta antal medgåfve
att öfva en afdelning af två trespända vagnar med en beriden
officer och ett underbefäl, syntes till en början med 8 hästar den känbaraste
bristen blifva någorlunda fylld.

Chefen för fortifikationen hemstälde fördenskull att af Riksdagen
måtte begäras medel för dessa hästars anskaffning och underhåll.

Eders Kongl. Maj:ts med anledning häraf till 1884 års Riksdag
framstälda förslag om beviljande af förhöjning dels i nu förevarande
anslag till remontering och skoning med 590 kronor och dels med

3,000 kronor i fourageringsanslaget, eller tillsammans 3,590 kronor,
blef emellertid icke af Riksdagen bifallet.

Chefen för fortifikationen har nu i sin skrifvelse den 15 november
1884, under åberopande af hvad han redan förut anfört rörande behofvet
af stamhästar vid sappörbataljonen, gjort förnyad framställning om
beredande af medel för berörda ändamål.

Då jag fortfarande är af den mening, att det för sappörbataljonens
behöriga utbildning är nödigt att bataljonen förses åtminstone med det
antal hästar, hvarom chefen för fortifikationen hemstält, samt kostnaden
för detta behofs afhjelpande, på sätt den i statsrådsprotokollet den 9
januari 1884 i sådant afseende meddelade närmare utredning visar, är
föga betydlig, får jag, med åberopande af samma utredning samt under
erinran att, enligt hvad deri omförmälts, särskildt anslag för den till
omkring 5,000 kronor beräknade kostnaden för första uppsättningen af
hästarne jemte nödiga inventarier kan umbäras, enär denna kostnad
torde kunna från eljest tillgängliga medel bestridas, härmed, i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att, till beredande af medel för remontering och
underhåll af 8 stamhästar vid sappörbataljonen, höja

anslaget till remontering och skoning
med .......................................... kronor 590: —

samt anslaget till fouragering med

ett belopp af.................................. » 3,000: —

tillsammans kronor 3,590: —

Med anledning af den ifrågasatta förändringen af svea artilleriregementes
båda fotbatterier till åkande erfordrades, enligt hvad förut
under anslaget till artilleriet blifvit nämndt, i anslaget till remontering

Iakttagande
af förut före
slagen förhöj
ning.

[16.]

Förhöjning

anslaget.

[17-]

Förhöjning

anslaget.

[18.]

Förhöjning

anslaget.

60

Fjerde hufvudtiteln.''

och skoning, som nu utgör .............................................kronor 140,592: —

en förhöjning af....................................... kr. 3,840: —

Lägges härtill ofvan nämnda belopp för

sappörbataljonens hästar..................... » 590: — )( ^ ^gQ. _

skulle anslagets slutsumma blifva ................................. kronor 145,022: —

Lega för hästar till artilleriets och fortifikationstruppernas exercis.

Den under anslaget till artilleriet omförmälda förändring af svea
artilleriregementes två fotbatterier till åkande skulle föranleda en för -

höjning med .........................................................................

kronor

3,420: —

i anslaget till lega för hästar, så att detta anslag, nu

»

64,000: —

derefter kommer att utgöra...............................................

kronor

67,420: —

Fouragenng af artilleriets, värfvade kavalleriets och fortifikations truppernas

hästar,

För enahanda ändamål skulle anslaget
till fouragering höjas med.................. kr. 19,000: —

hvarjemte i detta anslag, på sätt under
anslaget till remontering blifvit nämndt,
för stamhästar vid sappörbataljonen

skulle erfordras eu förhöjning af ...... r 3,000: — g2 000- _

Fourageringsanslaget, som nu utgör.................................... » 600,000: —

komme efter dessa förhöjningar att uppgå till........ kronor 622,000: —

Mathållning för manskapet vid garnisonsregementena.

I detta anslag erfordrades likaledes för organisationen af svea
artilleriregementes fotbatterier eu förhöjning af kronor 7,000: —
då anslaget, som nu utgör ......................................... » 1,101,000: —

komme att blifva........................................................... kronor l~lÖ8~ÖÖ0: —

Fjerde hufvudtiteln.

61

Försvarsverket till iands i allmänhet eller arméförvaltningens departement.

Artilleri- och ingeniör högskolan. Från anslaget till »försvarsverket
till lands i allmänhet» utgå kostnaderna för aflöning vid artilleri- och
ingeniörhögskolan enligt stat med 25,380 kronor.

I följd af högskolans den 1 oktober 1884 verkstälda förflyttning
från Marieberg till Stockholm, har, enligt arméförvaltningens ofvan berörda
skrifvelse af den 15 oktober 1884, det i aflöningsstaten upptagna
arfvode för läkare 400 kronor blifvit umbärligt, hvarjemte af de för
betjening uppförda belopp, nemligen 1,100 kronor arfvode till 1 väbel
och 2,730 kronor för aflönande af drängar, en del kan indragas. För
tiden från skolans flyttning till 1885 års slut har Eders Kongl. Maj:t
äfven bestämt att till betjening vid skolan icke finge användas mera
än de till aflönande af väbel i staten upptagna arfvodesmedel tillika
med ett belopp af 750 kronor.

Beträffande betjeningsstaten har arméförvaltningen nu hemstält att,
i stället för dertill i staten upptagna tillsammans 3,830 kronor, måtte
uppföras aflöning dels till 1 väbel, hvilken äfven borde göra tjenst såsom
förste vaktmästare, med 800 kronor lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar,
och dels till 1 vaktmästare, som tillika skulle tjenstgöra
såsom laboratoriidräng, med 450 kr. lön och 300 kronor tjenstgöringspenningar,
tillhopa således 1,850 kronor, hvarjemte hvardera
enligt arméförvaltningens förslag skulle ega att uppbära ett lönetillägg
af 100 kronor efter fem års tjenstgöring.

Då från den summa af 2,380 kronor, hvarmed kostnaderna för
skolan på detta sätt, med inberäknande af det besparade läkarearvode^
skulle nedgå, dragés ett belopp af 400 kronor, som i anseende till den
numera vid läroverket betydligt ökade undervisningsskyldiglieten i tilllämpad
mekanik medgifvits såsom tillägg till det arfvode, hvilket förut
med blott 400 kronor varit anslaget till läraren i detta ämne, lomme
besparingen å högskolans aflöningsstat att utgöra 1,980 kronor, så att
denna stat kunde från 25,380 kronor minskas till 23,400 kronor.

I afseende å inqvarteringsförhållandena har arméförvaltningen anfört,
hurusom genom högskolans flyttning till Stockholm den å Marieberg
för skolans chef, lärare, repetitörer och öfriga personal jemte en
del af eleverne förut beredda inqvartering in natura hade upphört.
En följd deraf blefve, att hela den militära personalen, allt efter som
den hade anställning på stat vid garnisonsregementen i Stockholm eller

[19.]

Reglering af
artilleri- och
ingeniörhögskolans

anslag.

62

Fjerde hufvudtiteln.

i landsorten, skulle i stället för inqvartering in natura komma i åtnjutande
af enahanda kontanta inqvarteringsersättning från Stockholms
stad eller anslaget till inqvarteringskostnader, som nämnde personer
skulle uppburit, om de icke varit till högskolan kommenderade. Den
utgift, som sålunda i följd af naturainqvarteringens upphörande komme
att drabba inqvarteringsanslaget, beräknade arméförvaltningen skola i
de fall, då samma anslag komme att draga inqvarteringskostnaden för
hela den i skolans aflöningsstat upptagna militärpersonal, uppgå till
1,950 kronor.

Under erinran vidare, att i högskolans omkostnads- och underhållsstat
numera är uppfördt ett belopp af 3,600 kronor för inqvartering
af de skolans elever, hvilka icke i och för sin tjenst åtnjuta inqvartering
i Stockholm, har arméförvaltningen, enär det uppenbarligen vore
rättast att inqvarteringsersättningar, såsom till beloppet vexlande, icke
bestridas från högskolans till slutsumman fixerade stat, utan från förslagsanslaget
till inqvarteringskostnader, hvarigenom ock största reda
och likformighet vunnes, funnit sig böra sätta i fråga, huruvida icke
det vore lämpligt att för sådant ändamål till sagda förslagsanslag öfverföra
nämnda 3,600 kronor jemte den uppkomna besparingen å högskolans
aflöningsstat, eller således i jemnadt tal 5,500 kronor.

De af arméförvaltningen sålunda gjorda förslag finner jag väl
grundade, dock att jag måste afstyrka den för väbeln och skolans
vaktmästare föreslagna förmån af ålderstillägg efter fem års tjenstgöring
samt anser den sistnämndes aflöning böra uppföras endast såsom
arfvode, då aflöningsstaten komme att blifva i öfverensstämmelse
med den vid detta protokoll fogade bilagan Lit. 1.

Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen,

att, med godkännande af det. vid protokollet fogade
förslag till aflöningsstat för artilleri- och ingeniörhögskolan,
nedsätta de under anslaget för »försvarsverket
till lands i allmänhet» för skolan anvisade
medel med 5,500 kronor, samt att i stället med ett
lika belopp höja förslagsanslaget till inqvarteringskostnader.

Iakttagande
af förut föreslaget
tillägg
till anslaget.

På

skulle,

sätt här ofvan under anslaget till artilleriet blifvit nämndt
med anledning af förändrad organisation af svea artillerirege -

63

Fjerde hufvudtiteln.

mentes fotbatterier, blifva nödigt, att förevarande anslag till »försvarsverket
till lands i allmänhet» höjdes med 4,433 kronor.

Afräknas dessa 4,433 kronor från besparingen af 5,500 kronor på
artilleri- och ingeniörhögskolans stat, återstår ett belopp af 1,067 kronor,
hvarmed anslaget till »försvarsverket till lands i allmänhet» kunde
minskas.

Sist nämnda anslag, nu ....................................... kronor 2,156,416: —,

skulle genom afdrag af nämnda................................. » 1,067: —

komma att nedsättas till ............................................. kronor 2,155,349: —.

Anskaffande och underhåll af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt hästoch
sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet
och det berustade infanteriet.

[20.]

Hos Eders Kongl. Makt anmälde Riksdagen i skrifvelse den 11 förhöjning af
maj 1884 att Riksdagen beslutat, att statsverket från och med år 1885 Extra anslag
må öfvertaga den rusthållarne vid ej mindre det berustade kavalleriettm reservperän
äfven det berustade infanteriet åliggande skyldighet att anskaffa
och underhålla beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar,
under vilkor, att staten samtidigt erhåller1 fri
dispositionsrätt till i bruk varande, af rusthållarne anskaffade motsvarande
persedlar, att den rusthållarne beredda lindring kommer att
fortfara endast så länge ett det upphörda åliggandet motsvarande statsanslag
af Riksdagen anvisas, samt att, hvad det berustade infanteriet
beträffar, såsom vilkor för statens öfvertagande af den detta infanteri
åliggande ofvan nämnda skyldighet, bestämmes att rusthållarne ingå på
att erlägga en årlig ersättning för besvärets upphörande af 40 kronor
af hvarje rusthållsnummer, hvilken Eders Kongl. Maj:t skulle ega att
för det med besväret afsedda ändamål disponera.

Till bestridande af härför erforderliga utgifter uppförde Riksdagen
å ordinarie stat under fjerde hufvudtiteln ett reservationsanslag af

150,000 kronor.

Med anledning af Riksdagens berörda skrifvelse anbefalde Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 30 maj 1884 arméförvaltningen å
artilleri- och intendentsdepartementen att, så snart ske kunde, afgifva
utlåtande, huruvida anskaffningen och underhållet af de beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlar, som för
närvarande anskaffas af rusthållare vid kavalleriet och infanteriet, må

64

Fjerde hufvudtiteln.

kunna af statsverket öfvertagas på de af Riksdagen i skrifvelsen angifna
vilkor samt, i händelse förändring i eller tillägg till nämnda vilkor
skulle finnas oundgängligen vara af nöden, i sådant hänseende afgifva
förslag.

Arméförvaltningen har numera inkommit med utlåtande i förevarande
ämne; och enär i afseende å persedelunderhållet vid rusthållstrupperna
förhållandena äro väsentligt olika vid kavalleriet och vid
infanteriet, blifver nödigt att i detta ärende särskilja frågorna om persedelunderhållet
vid hvartdera truppslaget, hvarföre jag anhåller att
till en början få föredraga frågan om rusthällskavalleriet.

Då frågan härom den 21 november 1884 senast förevar, anförde
jag, hurusom, oberoende af den från arméförvaltningen infordrade utredning,
det syntes kunna förutsättas, att de hinder, som, särskilt
från knappheten af de för ändamålet beräknade och anslagna medel,
kunde möta för statsverkets öfvertagande för framtiden af ifrågakomna
persedlars anskaffning och underhåll vid rusthållskavalleriet, skulle blifva
i vederbörlig ordning undanröjda, äfvensom jag, hvad särskild!, angick
året 1885, erinrade att vid rusthållspersedlarnes aflemnande till statsverket
i fullgodt skick, kostnaden ensamt för persedlarnes underhåll
kunde beräknas under år 1885 blifva lägre än den, som statsverket
sedermera skulle nödgas att för såväl anskaffningen som underhållet
vidkännas.

Med gillande af de sålunda uttalade åsigter, behagade Eders Kongl.
Maj:t derföre under den 21 november 1884 förordna att, om än vid
antydda förhållanden lindringens fortfarande bestånd icke för närvarande
kunde vederbörande rusthållare såsom visst tillförsäkras, de
åtgärder likväl skulle vidtagas, som kräfdes för att rusthållare vid de
beridna rusthållstrupperna, på sätt Riksdagen åsyftat, måtte redan från
och med år 1885 komma i åtnjutande af ifrågakomna lindring i rust.-ningsbesväret. I afseende å de närmare bestämmelser, som dervid af Eders
Kongl. Maj:t meddelades rörande rusthållspersedlarnes öfverlemnande
till statsverket in. in., torde här böra anmärkas, att till kronan borde
afleverera^ fullständiga såväl munderings- som karl- och hästutredningssamt
beväringspersedlar till det antal och i det skick, som för godkännande
vid generalmönstring erfordras, tillika med de öfriga persedlar,
som hittills, på grund af särskild! meddelade föreskrifter, derutöfver
af de rustande vid vederbörande regementen eller corpser hållits;
att öfverlemnandet af persedlarne skulle i allmänhet försiggå vid
regementsmötena, men för dessförinnan till skolor kommenderadt manskap
ega rum å kommenderingsorten; samt att persedlarne derefter

65

Fjerde Imfrudtiteln.

skulle anses vara öfvertagna af kronan, som sedermera tills vidare ock
intilldess annorlunda förordnas komme att ombesörja deras underhåll
ock nyanskaffning i mån af behof, dock att persedlarne, i enlighet
med den af Riksdagen i dess skrifvelse i ämnet uttalade åsigt, skulle
fortfarande såsom hittills å rusthållen förvaras, med skyldighet för
rusthållarne att upplåta lämpliga förvaringsrum, äfvensom att åt persedlarne
egna noggrann tillsyn och vård.

Till utrönande, huruvida de af Riksdagen anvisade tillgångar kunde
blifva tillräckliga för bestridande af de med statsverkets öfvertagande
af persedelunderhållet förenade kostnader, har arméförvaltningen å intendentsdepartementet,
med ledning af infordrade uppgifter från vederbörande
regementen och corpser, låtit uppgöra approximativa kalkyler
särskildt för kavalleriet, upptagande de belopp, hvartill kostnaderna
för persedelunderhållet, så vidt intendentsdepartementets befattning
dermed vidkomme, kunde komma att belöpa sig efter besvärets öfvertagande
af statsverket, samt utvisande den brukningstid, hvilken borde
bestämmas för hvar och en persedel, som af kronan öfvertoges, hvarje
persedels värde såsom ny, samt årskostnaden i förhållande till brukningstiden,
med tillägg, i öfverensstämmelse med hvad i afseende å
andra för dylika ändamål utgående anslag varit vanligt, af tio procent
af årsvärdet för ifrågakommande persedelreparationer.

Af omförmälda kalkyler visar sig, att anskaffningen och underhållet
vid rusthållskavalleriet af de persedlar, med hvilka intendentsdepartementet
har befattning, ansetts icke kunna beräknas till lägre belopp
för år än 184,012 kronor 50 öre.

Härvid har dock af arméförvaltningen erinrats, att i dessa beräkningar
äro inbegripna samtliga nummer och således äfven de för
olika ändamål anslagna vakanta numren. Derest nemligen statsverket
öfvertager persedelunderhållet, blefve häraf en gifven följd, att vakansafgifterna
komma att minskas med belopp, motsvarande den lättnad,
som kommer de effektiva numren till godo, hvadan ock, då dessa utgifter
ingå till lönande af underbefäl, gevärshandtverkare m. m., ersättning
för den minskning i vakansafgifterna, som genom statens
öfvertagande af persedelunderhållet förorsakas, måste beredas för sådane
löntagare och för de ändamål i öfrigt, hvilka fått sig anvisade inkomsterna
af de vakanta numren, hvarförutom man måste vara beredd på
ett uppsättande af dessa vakanta nummer, då anslaget likväl borde
räcka till.

Beträffande det berustade kavalleriets beväpning, har arméförvaltningen,
för den händelse att rusthållskavalleriet fortfarande vore be 9 -

66

Fjerde hufvudtiteln.

väpnadt på samma sätt som nu, beräknat årliga kostnaden bärför till
15,138 kronor 75 öre, hvilket belopp dock för ryttarens förseende
med karbin af ny modell komme att ökas till 17,577 kronor 60 öre.

Det blefve vidare, enligt hvad arméförvaltningen anmält, nödvändigt,
i händelse kronan öfvertager persedelunderhållet, att i förråd
hålla tillgängligt ett visst antal reservpersedlar, åtminstone 5 procent
af antalet, till utdelande vid förefallande behof, såsom då persedelskador
ej hinna att under kommenderingar och möten m. m. afhjelpas
före uppbrottet, samt vid inträffande mobilisering. Dessa reservpersedlars
anskaffning skulle enligt gjord beräkning erfordra ett anslag
för eu gång af 70,000 kronor.

Slutligen har till bestridande af förvaltningskostnader m. in. upptagits
ett belopp af omkring 1 krona per nummer, eller ungefär 3,000
kronor, så att hela den årliga utgiften för statsverkets öfvertagande
vid berustade kavalleriet af de i Riksdagens skrifvelse omförmälda
besvär skulle komma att uppgå, förutom nämnda 70,000 kronor för en
gång, i rundt tal till 203,000 å 205,000 kronor årligen.

Detta belopp har arméförvaltningen ansett, med hänsyn till ökad
förslitning i följd af utvidgade öfningar och skolor samt större fordringar
på vapnens beskaffenhet m. m., icke tåla någon nedsättning,
helst tilläfventyrs inträffande prisstegring å materialier skulle kunna i
de beräknade utgifterna medföra förhöjning till ej obetydliga belopp,
hvarförutom erinrats, att de nuvarande sadlarna varit i bruk ganska
länge och således troligen måste inom de närmaste tio åren omsättas
i stor mängd.

Då enligt utgiftsberäkningarne samtliga kostnaderna visade sig
uppgå i medeltal för hvarje nummer vid rusthållskavalleriet till 56 kronor
81 öre eller alternativt 57 kronor 52 öre, har arméförvaltningen
anmärkt, hurusom denna beräkning ej väsentligt skilde sig från den
siffra, 52 kronor, hvartill i detta hänseende kammarrådet A. Andersson
kommit i sitt den 15 september 1874 afgifna betänkande angående
sättet och vilkoren för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens
afskrifning, helst skilnaden till en del vore föranledd deraf,
att ryttaren numera är utrustad med vapen, för hvilka en kortare brukningstid
ansetts böra beräknas, och med sadel af en kostsammare modell
än före år 1867, då de beräkningar uppgjordes, som legat till
grund för den i betänkandet uppgifna kostnadssiffran.

Arméförvaltningens beräkning rörande behofvet af anslag för en
gång till anskaffning af reservpersedlar afser, enligt hvad arméförvalt -

67

Fjerde liufmdtiteln.

ningen anmält, icke några reservpersedlar för beväpningen, enär sådana,
användbara för rusthållskavalleriet, till större delen redan finnas.

Mot de af arméförvaltningen i detta ärende framlagda beräkningar
bar jag icke funnit anledning till anmärkning. Det framgår af desamma,
att anskaffningen och underhållet af persedlarne vid rusthållskavalleriet
icke kunna bestridas med det derför anvisade årsanslag af

150.000 kronor, utan att ett tillägg till samma anslag af 55,000 kronor
är nödvändigt, hvarjemte erfordras ett anslag för en gång af

70.000 kronor till nödiga reservpersedlars uppsättande.

Redan förut har jag anmält, att, då intendenturgöromålen vid Smålands
husarregemente och Smålands grenadierbataljon efter förändringen
i afseende å persedelunderhållet ej vidare kunna uppehållas af
den vid dessa trupper nu anstälda intendenturpersonal, hvilken till en
del är för begge trupperna gemensam, persedelunderhållets öfverflyttande
på statsverket betingar att aflöning beredes för en regementsintendent
vid Smålands grenadierbataljon, äfvensom jag, vid fråga om
anslag till byggnader å mötesplatserna, erinrat om behof af ökadt utrymme
i förrådslokalerna för reservpersedlarnes inrymmande; och får
jag, som i sammanhang dermed också hemstält, att aflöning för en regementsintendent
vid Smålands grenadierbataljon och särskilda medel
till byggnader å mötesplatserna måtte af Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen
äskas, nu tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t, på det statsverket
må kunna fortfarande bestrida anskaffningen och underhållet af beklädnads-,
bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlarne
vid rusthållskavalleriet, täcktes tillika föreslå Riksdagen,

att dels förhöja det i riksstaten för ändamålet
uppförda ordinarie reservationsanslaget från dess nuvarande
belopp 150,000 kronor till 205,000 kronor,
eller med 55,000 kronor,

dels ock anvisa till uppsättande af nödiga reservpersedlar
för rusthållskavalleriet ett extra anslag för
år 1886 å 70,000 kronor.

Återstår härefter frågan om persedelunderhållet vid rustliållsinfanteriet.

Enligt hvad förut blifvit nämndt, ansåg Riksdagen, att såsom vilkor
för statens öfvertagande af den rusthållarne vid detta infanteri
åliggande skyldighet, att anskaffa och underhålla vissa persedlar, borde
bestämmas erläggande af en årlig ersättning af 40 kronor af hvarje
rusthållsnummer.

Angående vilkoren
för statsverkets
öfvertagande
af persedelunderhållet
vidrusthållsinfante riet,

68

Fjerde lmfvudtiteln.

Då likväl verkstälda beräkningar gifvit vid banden, att den årliga
utgift, som anskaffningen och underhållet af beklädnads-, remtygs- och
beväringspersedlar vid rusthållsinfanteriet nu medför, i verkligheten
betydligt understiger det såsom årsafgift ifrågasatta beloppet af 40
kronor för hvarje rusthållsnummer, så att genom förändringen ingalunda
lindring, utan i stället ökad tunga skulle för desse rusthållare
uppkomma, ansåg sig Eders Kongl. Maj:t, vid ärendets föredragning
den 21 november 1884, icke lämpligen böra förordna om rusthållarnes
hörande öfver omförmälda vilkor, utan förklarade att Eders Kongl.
Maj:t, med anledning af de af Riksdagen anförda skäl för öfverflyttande
på statsverket af ifrågakomna persedlars anskaffning och underhåll
jemväl vid rusthållsinfanteriet, ville för näst sammanträdande Riksdag
framlägga förslag, huru detta på mindre betungande vilkor för
rusthållarne må kunna ske.

Enligt Riksdagens skrifvelse har såsom grund för årsafgiftens beräknande
till 40 kronor tjenat de i kammarrådet Anderssons ofvan
nämnda betänkande af den 15 september 1874 angifna årliga värden,
eller för beklädnaden 35 kronor, för remtyg 2 kronor och för beväpningen
3 kronor.

I afseende härå har arméförvaltningen påpekat, hurusom i sagda
betänkande väl, beträffande kostnaderna för beklädnad m. m. vid rusthållstrupperna,
hänvisades till ett den 27 maj 1868 afgifvet betänkande
af komiterade för utredning af frågan om rustnings- och roteringsbesvären,
i hvilket senare betänkande, uti bilagan lit. D, för både det
effektiva och det afsutna kavalleriet beräknats: för beklädnaden 35
kronor, för remtyg 2 kronor och för beväpningen 3 kronor, eller tillsammans
40 kronor, men att en vid samma betänkande fogad tabell,
lit. H, dock utvisar att, enligt infordrade uppgifter från chefsembetena
och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, marrmikostnaden för
samtliga dessa bestyr vid rusthållsinfanteriet i allmänhet uppgått till
vida mindre belopp, eller vid lifregementets grenadiercorps till 30 kronor
65 öre, vid andra lifgrenadierregementet till 19 kronor 88 öre,
vid Smålands grenadier bataljon till 19 kronor 93 öre och vid Vestgöta
regemente till 17 kronor 35 öre.

I verkligheten måste också, enligt hvad arméförvaltningen anmärkt,
beklädnaden för infanteristen blifva billigare än för kavalleristen,
helst den senare hade i medeltal längre årlig tjenstgöring. Af
uträkningar, som arméförvaltningen framlagt, visar sig äfven, att kostnaden
för anskaffning och underhåll af beklädnads- och remtygspersedlarne,
med tillämpning af de i instruktionen för beklädnadsdirek -

Fjerde hufvudtiteln.

69

tionerna vid roterade infanteriet stadgade beräkningsgrunder, skulle
för hvarje nummer utgöra i medeltal endast 17 kronor 45 öre.

Såsom bidrag till förvaltningskostnad m. m., har arméförvaltningen
vidare beräknat, likasom för rusthållskavalleriet, ett visst belopp, i
detta fall omkring 50 öre per nummer, samt för beväpningen, efter nu
gällande modell 3 kronor 92 öre, men efter ny modell 4 kronor 89
öre, hvarföre arméförvaltningen ansett den afgift, vederbörande rusthållare
vid infanteriet borde erlägga, icke billigtvis kunna sättas högre
än till 22 å 23 kronor för hvarje nummer.

På grund af den utredning, hvilken sålunda förekommit, får jag
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att, hvad beträffar rusthållsinfanteriet, statsverket
från och med år 1886 må öfvertaga den rusthållarne
vid detta infanteri åliggande skyldighet att anskaffa
och underhålla beklädnads-, bevärings- och remtygspersedlar,
under vilkor att till staten under eganderätt
samtidigt öfverlemnas af rusthållarne anskaffade
motsvarande persedlar till det antal och i det skick,
som för godkännande vid generalmönstring erfordras,
och att rusthållarne för besvärets upphörande erlägga
en årlig ersättning af 23 kronor af hvarje rusthållsnummer,
att af Eders Kongl. Maj:t för persedlarnes
anskaffning och underhåll användas.

Då vid afsutna kavalleriet de rusthållare, som erlägga vakansafgift,
enligt redan gällande bestämmelser äro befriade från skyldighet
att anskaffa och underhålla de vanliga rusthållspersedlarne för de vakanta
numren, kan den nu föreslagna särskilda afgiften icke ifrågakomma
för sådana nummer, så länge de äro vakanta, utan måste anses
inbegripen i vakansafgiften.

Underhåll af sängkläder m. m. på mötesplatserna.

Under åberopande af hvad jag här förut vid fråga om anslaget
till »indelta arméns och Vermlands fält] ägare corps’ vapenöfningar» anfört
derom, att de för bekostande af underhållet utaf samtliga byggnader
tillika med förekommande nybyggnader å mötesplatserna för indelta
arméns, Vermlands fältjägarecorps’ och beväringsmanskapets behof
m. in. erforderliga särskilda medel till belopp af 115,000 kronor
lämpligen borde uppföras under samma anslag, hvarifrån utgifterna för
underhåll af sängkläder m. m. på mötesplatserna bestridas, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,

[21.]

Förhöjning af
detta anslag
för bekostande
jemväl af utgifterna
för
byggnaderna
å mötesplat -

70 Fjerde hufvud ti teln.

att till bestridande af kostnaderna ej mindre för
underhållet af samtliga byggnader jemte förekommande
nybyggnader å mötesplatserna, för indelta arméns,
Vermlands fältjägarecorps’ och beväringsmanskapets
behof, samt för kompanitrossbodarnes underhåll, än
äfven för underhållet af sängkläder m. m. på mötesplatserna,
förevarande förslagsanslag, nu 50,000 kronor,
måtte under benämning: »byggnader och sängkläder
på mötesplatserna m. m.» med ett till 165,000
kronor förhöjdt belopp såsom reservationsanslag i riksstaten
uppföras.

. [22.]
Ofverföring af
medel från artilleri-
och
ingeniörhögBkolan8
anslag.

Inqvarteringskostnader.

På sätt jag förut, under anslaget till »försvarsverket till lands i
allmänhet», ifrågasatt, borde vid reglerandet af artilleri- och ingeniörhögskolans
stater de till beloppet vexlande inqvarteringskostnaderna
vid högskolan lämpligen skiljas från skolans anslag derigenom att ett
belopp af 5,500 kronor derifrån öfverföres till anslaget för inqvarteringskostnader.

Förslagsanslaget till inqvarteringskostnader, nu ............ kr. 103,000: —

komme efter tillägg af nämnda ....................................... » 5,500: —

att uppgå till ...................................................................... kr. 108,500: —

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementets
afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

Jemkning af För jemnande af de ordinarie anslagens slutsumma torde till före ansiaget.

varande förslagsanslag, nu............................................................ kr. 4,207: —

få läggas............................................................................................ » 113: —

hvarefter anslaget komme att utgöra .................................... kr. 4,320: —

Fjerde hufvudtitelns ordinarie anslag utgöra nu kr. 17,397,200: —
De af mig ifrågasatta nya och tillökningar i förut
befintliga ordinarie anslag, efter afdrag af de i
vissa anslag föreslagna nedsättningar, uppgå till
1,912,300 kronor; och skulle således de ordinarie
anslagen genom tillägg af detta belopp......... » 1,912,300: —

komma att höjas till............................................................ kr. 19,309,500; —

Fjerde liufrudtitelu.

71

Extra ordinarie anslag:

Efter erinran, att vid behandlingen af frågan om nödiga medel
för att statsverket må kunna fortfarande bestrida anskaffningen och
underhållet af beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och sadelmunderingspersedlarne
vid rusthållskavalleriet, anmälts behofvet af ett
extra anslag för år 1886 å 70,000 kronor till uppsättande af reservpersedlar
för samma kavalleri, yttrade departementschefen följande beträffande
de extra anslag, som vidare blefvo för år 1886 erforderliga:

Artilleribehof.

Fältartillerimateriel.

Till ny fältartillerimateriel har hittills af Riksdagen beviljats
2,600,000 kronor af det belopp 4,600,000 kronor, som för anskaffning
af sådan materiel beräknats vara erforderligt.

Den anskaffning af materiel m. m., som under år 1886 borde ega
rum, skulle, enligt hvad generalfälttygmästaren i sitt memorial af den

12 november 1884 anfört, blifva följande, nemligen:

24 stycken 8 cm. kanoner med lavetter, föreställare och

tillbehör, å 6,750 kronor............................................................ kr. 162,000.

32 ammunitionsvagnar med tillbehör, å 3,750 kr................ )) 120,000.

förändring af 24 äldre packvagnar med tillbehör å 300 kr. » 7,200.

rid- och anspannspersedlar för 3 batterier å 30,000 kr. pr

batteri.............................................................................................. » 90,000.

ammunition för 5 batterier å 37,700 kronor pr batteri...... » 188,500.

9 reservlavetter med tillbehör till 3 artilleri-ammunitions kolonner

å 3,590 kronor stycket........................ » 32,310.

summa kronor 600,010,

eller i rundt tal 600,000 kronor.

[24.]

Anslag till
fältartillerimateriel.

Efter den sålunda ifrågasatta anskaffningen skulle finnas kanoner
med lavetter och föreställare, ammunitionsvagnar och packvagnar jemte
samtliga tillbehör, äfvensom ammunition, för 25 af de till anskaffning

[25.]

Anslag till
poaitionsartillerimateriel.

[26.]
Anslag till
fästningsartillerimateriel.

72 Fjerde hufrudtiteln.

föreslagna 34 batterier, samt rid- och anspannspersedlar till 14 af de
till förseende med dylika persedlar föreslagna 26 l/2 batterier; och har
generalfälttygmästaren derföre nu hemstält, att Eders Kongl. Maj:t
måtte på extra stat för år 1886 af Riksdagen äska till fältartillerimateriel
lika belopp, som anvisats för år 1885, eller 600,000 kronor.

Till denna underdåniga framställning tillstyrker jag nådigt bifall.

Positionsartiilerimateriel.

I underdånigt memorial af generalfälttygmästaren den 2 november
1876 har kostnaden för anskaffning af ett positionsartilleri blifvit beräknad
till 696,150 kronor, deraf Riksdagen för hvartdera af åren 1878
och 1879 anvisat 100,000 kronor samt för hvarje af åren 1880—1885

50,000 kronor eller sammanräknadt 500,000 kronor.

I enlighet med hvad generalfälttygmästaren i ofvan berörda skrifvelse
af den 12 november 1884 begärt, får jag hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,

att äfven för år 1886 till fortsatt anskaffning af
positionsartiilerimateriel bevilja ett extra anslag af 50,000
kronor.

Fästningsartillerimateriel.

Sedan kostnaden för bestyckning af den färdiga delen af Karlsborgs
fästning år 1878 blifvit beräknad till 3,618,000 kronor, har intill
år 1882 af denna summa anvisats 475,000 kronor, hvarefter åren
1882—1884 till fästningsartillerimateriel i allmänhet af Riksdagen beviljats
100,000 kronor årligen.

Då väl många år skulle komma att åtgå innan den erforderliga
fästningsartillerimaterielen kunde vara anskaffad, om ej större belopp
än 100,000 kronor kunde såsom årsanslag för ändamålet erhållas, har
generalfälttygmästaren ansett sig böra hemställa att 200,000 kronor
måtte dertill begäras för år 1886.

Med hänsyn till de öfriga angelägna anslagsbehofven vid denna
statsreglering, nödgas jag dock hemställa,

att äfven för år 1886 måtte såsom extra anslag
till fästningsartillerimateriel äskas allenast ett belopp
af 100,000 kronor.

Fjerde hufvudtiteln.

73

Snfanteri-ammunitionsvagnar.

I underdåniga memorial den 15 november 1882 och den 14 november
1883 har generalfälttygmästare!! uppgifvit behofvet af infanteriammunitionsvagnar
enligt den senast faststälda mobiliseringsplanen
uppgå till 268 stycken vid truppträngen, deraf 100 redan äro anskaffade,
och till 187 dylika vagnar vid ammunitionskolonnerna.

Då i utbyte mot berörda 100 nyanskaffade infanteriammunitionsvagnar,
hvilka utlemnats till armén, inlevererats ett lika antal äldre
ammunitionsvagnar, som efter vederbörlig ändring kunna användas för
ammunitionskolonnerna och till ett antal af 57 stycken redan blifvit
för detta ändamål ändrade, hade af generalfälttygmästare!! tillika blifvit
föreslaget, att ammunitionskolonnernas behof af 187 vagnar måtte fyllas
på det sätt, att ytterligare 87 nya infanteriammunitionsvagnar anskaffas
och utlemna^ till armén i utbyte mot lika antal befintliga äldre
vagnar samt att ändring måtte ega rum dels af 130 äldre dylika vagnar
på samma sätt som förut skett med de 57 vagnarne, och dels af
rid- och anspannspersedlar för 187 vagnar.

Sammanlagda kostnaden härför beräknades till 239,112 kronor,
hvaraf generalfälttygmästare!!, enär kostnaden icke behöfde utgå på en
gång, utan syntes böra på flera år fördelas, begärde att till en början
måtte anvisas 60,000 kronor.

Då efter genomförande af den utaf generalfälttygmästaren frarnstälda
anskaffningsplan tillgången på infanteriammunitionsvagnar ökades
åtminstone till 187 nya och lika många ändrade, eller tillsammans 374
vagnar, samt behofvet af infanteriammunitionsvagnar, livilket behofs
fyllande är af särdeles vigt, sålunda skulle kunna någorlunda tillgodoses,
tillstyrkte jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå 1884 års
Riksdag att till anskaffande af nya och ändring af äldre ammunitionsvagnar
med tillhörande rid- och anspannspersedlar bevilja för år 1885
ett extra anslag af 60,000 kronor, hvilken framställning dock ej blef
af Riksdagen bifallen.

Generalfälttygmästaren bär med anledning häraf nu ånyo anhållit,
att Eders Kongl. Maj:t ville af Riksdagen för ändamålet äska ett extra
anslag af 60,000 kronor; och får jag på förut anförda skäl tillstyrka
att till anskaffande af nya och ändring af äldre ammunitionsvagnar med
tillhörande rid- och anspannspersedlar måtte för år 1886 äskas ett extra
anslag af 60,000 kronor.

[27.]

Anslag till
infanteriammunition
svagnar.

10

74

[28.]
Anslag till
Karlsborgs
fästningsbyggnad.

Fjerde Imfrudtiteln.

Fortiflkationsbehof.

Karlsborg.

Följande af chefen för fortifikationen uppgjorda tabell utvisar de
enligt 1876 års beräkningar till fullbordande af Karlsborgs hufvudfästning
erforderliga medel äfvensom de summor, som sedan nämnda år
blifvit dertill anvisade:

Kostnad, enligt
förslaget af
den 15 novem-ber 1876.

Använda eller
anslagna medel
till och med
år 1884.

Återstående
kostnad den
31 decem-ber 1884.

a) grafvens yttre murklädnad, med utfyllning af betäckt
väg, fältvall, mingallerier och blockhus.................

1,119,800

520,500

598,800

b) vallens tillredning för artilleriets uppställning å land-fronterna (Lin. I, II, III) mod tillhörande kruthus
och tvärvallar .................................................

118,700

113,700

c) slutvärnets täckning och skyddsvallar framför detsamma
med derunder föreslagna kruthus ........................

590,700

01,050

529,650

d) anslntningarne mot sjön..........................................

495,800

80,100

409,700

e) diverse: portar, luckor, bryggor m. m........................

108,500

—

103,500

Summa

2,488,000

781,350

1,701,650

För 1885 äro anslagne, att fördelas enligt 1885 års ar-betsplan ............................................................

100,000

hvadan återstående kostnaden för ofvan nämnda arbeten
den Öl december 1885 utgör ............................

_

1,601,650

Med åberopande af de skäl, som af chefen för fortifikationen flera
gånger förut och senast i hans inför Eders Kong! Magt anmälda
underdåniga memorial af den 15 november 1882 och den 15 november
1883 blifvit anförda för byggnadsanslagets bestämmande till minst

200,000 kronor årligen, har chefen för fortifikationen nu i sin skrifvelse
den 12^ november 1884 hemstält, att till Karlsborgs fästningsbyggnad
måtte för 1886 års arbeten beredas ett anslag till nyss nämnda belopp

200,000 kronor. *

Då fullbordandet af Karlsborgs hufvudfästning, enligt hvad de af
befälhafvare!! för generalstaben i detta ämne senast verkstälda omsorgsfulla
undersökningar bekräftat, är för landets försvar af den allra
största vigt, anser jag krigsstyrelsen icke kunna åtaga sig någon del
af ansvaret för denna angelägenhets försummande genom uraktlåtenhet

75

Fjerde hiifrudtiteln.

att söka utverka beviljandet af tillräckliga medel för fästningsbyggnadens
ändamålsenliga bedrifvande. Att fästningsbyggnaden icke med
de ringa anslag af 100,000 kronor, som under de sista åren dertill anvisats,
kan på något kraftigare sätt föras framåt lärer vara uppenbart,
likasom det äfven blifvit visadt, att arbetet genom allehanda omkostnader
väsentligt fördyras i den mån det i följd af de alltför små årsanslagen
måste utdragas på tiden.

Jag tillstyrker derföre, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att till Karlsborgs fästningsbyggnad anvisa för år 1886 ett
extra anslag af 200,000 kronor.

Vaxholm Oscar Fredriksborg.

Den af Eders Kongl. Maj:t den 12 april 1878 tillsatta befästningskomité
erhöll i uppdrag, bland annat, att afgifva fullständigt förslag
till befästningslinien Vaxholm Oscar Fredriksborgs försättande i försvarstillstånd
under krigstid. Komitén, som afgaf sitt underdåniga betänkande
den 9 mars 1880, uttalar deri, efter eu föregående redogörelse
för traktens topografiska och hydrografiska beskaffenhet, äfvensom
för de derstädes utförda befästningar, sitt omdöme i följande ordalag:
»Det synes häraf, att det fasta försvaret i Stockholms skärgård, sådant
det för närvarande befinnes, närmast afser afvärjandet af fiendtliga fartygs
omedelbara inträngande genom sunden och att de för detta ändamål
utförda befästningar och försänkningar m. m. icke kunna anses
annorlunda än som det minimum, hvartill man genom omständigheterna
nödgats inskränka sig, och livilka derföre vid fyllande af ofvan nämnda
uppgift för ingen del kunna undvara ett verksamt biträde af flottans
fartyg och sjöminor, äfvensom af gröfre och lättare kanoner, uppställda
uti batterier å lämpliga punkter utanför de permanenta fästena.»

Komitén visar vidare att, om fienden får tillfälle att landsätta trupper
på öarne och bemäktiga sig dem, skulle de små fästena å Rindön,
liksom Vaxholms fästning, vara för svaga att-, åt sig sjelfva lemnade,
kunna bestå mot det förenade anfallet af eu flotta och fiendtliga landttrupper,
hvilka då blefve i stånd att uppföra kanoner på ställen, der
de blifva ganska farliga för fästningsverken och deras besättningar. Det
vore derföre, enligt komiténs åsigt, nödvändigt att söka förhindra en
sådan landstigning af fienden genom att utom de permanenta fästningarnes
besättningar förlägga särskilda rörliga trupper på flertalet af
öarne, hvilka trupper, om deras antal ej skulle blifva allt för stort, till

[29]

Anslag till
försvarsarbeten
vid Vaxholm
Oscar
Fredriksborg.

76

Fjerde hufrudtiteln.

sitt skydd och stöd behöfde på förhand uppförda batterier och fältverk.
Äfven för att kunna väl bevaka de många sunden med de uti
dem anlagda minor och försänkningar samt för att der hindra fienden
från att anfalla med kontraminor och bevarade småfartyg, borde på
flera ställen jordskansar uppkastas och förses med skyddande blinderingar
såväl för de elektriska tändstationer, som tillhöra de utlagda minorna,
som äfven för det manskap, som får sig sundets bevakning och
första försvar ombetrodt,

Komitén ingår derefter i en detaljerad redogörelse för ej mindre
dessa befästningar, deras lägen och utstakning, än ock för batteriernas
bestyckning och den beräknade besättningsstyrkan. Enär vid ett krigsutbrott
och Stockholms försättande i försvarstillstånd, en ofantlig mängd
arbeten förestode, och så väl arbetskrafter som materialier då utan all
fråga komme att befinnas otillräckliga i förhållande till de behof, som
framställde sig och borde fyllas, fann komitén oundgängligt, att eu del
af de ofvan omnämnda fältbefästningarne och jordbatterierna vid Vaxholm
blefve utförda redan under fredstid och i synnerhet att de jordmassor,
som för deras bildande äro oundgängliga, på förhand uppläggas,
särskildt på sådana ställen, der batterierna eller förskansningarne ligga
på berggrund och jorden således icke kan direkt uppschaktas ur grafvar,
utan måste hemtas från andra håll, såsom fallet är på ej få ställen.
Förhållandet vore alldeles detsamma med anläggningen å öarne af
sådana vägar, som behöfdes genast vid rustningarnas början, och hvilkas
utförande, om dermed till den tiden uppskötes, skulle mycket fördröja
de öfriga arbetenas fullbordande, emedan på dessa vägar måste
framföras alla materialier, som ej kunna transporteras sjövägen, likasom’
sedermera både kanoner och ammunition till batterierna.

En del af dessa arbeten, ehuru dryga nog att utföra, äro likväl
enkla till sin natur, såsom just ofvan nämnda jordupplag och väganläggningar
med dertill hörande bergsprängning.

Enligt hvad chefen för fortifikationen i sin skrifvelse den 12 november
1884 anfört, äro vid Vaxholm förlagde 180 å 200 man kronoarbetskarlar,
af Indika endast en del för närvarande kunde användas
för kronans räkning. Under flera år efter den egentliga fästningsbyggnadens
afslutande hade nemligen kronoarbetskarlarne användts att
spränga sten i större mängd och upplägga den vid stranden af Rindö
på ett ställe der den med lätthet kan inlastas i skutor, ämnade att vid
krigstillfälle försänkas i öppningarne i Kodjupsförsänkningen, men sedan
material nu blifvit samlad i tillräcklig myckenhet vore manskapet
disponibelt till andra arbeten.

Fjerde hufvudtiteln. 77

Chefen för fortifikationen har vid detta förhållande'' ansett att med
ofvan omtalade angelägna försvarsarbeten ej längre borde uppskjutas,
och att af dessa arbeten nu borde företagas sådana, till hvilkas utförande
kronoarbetsmanskapet vid Vaxholm hufvudsakligen kan användas.
Dervid lämpade sig närmast till företagande ett batteri på Vermdölandet
strax norr om det gamla tornet vid Fredriksborg, helt nära kasernen
för de der förlagda kronoarbetskarlar, samt vidare ett haubitzbatteri
å Rindö jemte vissa väganläggningar och lastningsbryggor för batterierna,
hvilka försvarsarbeten hörde till de mera angelägna å denna linie.
Under antagande att dessa arbeten utföras af kronoarbetskarlar, beräknar
chefen för fortifikationen kostnaden för samma arbeten komma
att stadna vid 56,000 kronor, och har chefen för fortifikationen anhållit,
att Eders Kong!. Maj:t täcktes för ändamålet begära såsom anslag
för år 1886 hälften af nämnda belopp, eller 28,000 kronor.

Då genom bifall till chefens för fortifikationen förslag ifrågavarande
vigtiga arbeten för Vaxholm Oscar Fredriksborgs-li niens försvar
skulle kunna med lindrigaste kostnad för statsverket utföras, hemställer
jag, det Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att till försvarsarbeten
vid Vaxholm Oscar Fredriksborg anvisa för år 1886 ett extra
anslag af 28,000 kronor.

Krigsbryggemateriel.

I underdånig skrifvelse den 31 oktober 1883 framstälde chefen
för fortifikationen plan till förbättrande af'' arméns krigsbryggemateriel
genom förändring och kompletterande af de 3 äldre krigsbryggeekipagen
till 2 ekipage af fullt tidsenlig beskaffenhet samt uppsättande af
ett nytt ekipage af 1875 års modell i stället för det 3:dje äldre ekipaget,
hvilket såsom sådant försvunne vid de tre äldre ekipagens sammanslagning
till två.

Genom sammanslagningen skulle nemligen, enligt hvad chefen för
fortifikationen härvid erinrade, ekipagens hela antal vid den svenska
krigsbryggeutredningen minskas till 5, hvilket antal dock vore alldeles
för" ringa för att vid krigstillfälle kunna fylla härens behof af dylik
materiel, så vigtig i vårt land för krigsrörelsernas hastiga och säkra
utförande. Alla de senare årens arméorganisationsförslag hade antagit
ej mindre än 10 ekipage såsom svenska härens behof, mot hvilket antagande
ingen anmärkning förekommit; och ansåg chefen för fortifikationen
det vara önskvärdt att ju förr dess heldre kunna anskaffa

78

Fjerde liufvudtiteln.

hela denna materiel, men på det att anskaffningssättet måtte blifva så
billigt som möjligt derigenom att arbetet utfördes af ingeniörbataljonernas
egna arbetare, föreslog chefen för fortifikationen, enligt hvad nyss
nämndes, att anskaffningen dock för närvarande borde inskränkas till
endast ett nytt ekipage af 1875 års modell, i stället för det tredje äldre
ekipaget.

Kostnaden för genomförande af det sålunda framstälda förslaget
beräknades af chefen för fortifikationen till omkring 67,000 kronor,
hvaraf hos sistlidne års Riksdag begärdes anvisande för år 1885 af
hälften med 33,500 kronor, men ansåg Riksdagen sig böra för år 1885
bevilja endast det belopp, som beräknats för de 3 äldre ekipagens förändring
med 7,800 kronor.

Sedan denna förändring, hvilken redan är under utförande, blifvit
fulländad, skulle emellertid, på sätt anmäldt blifvit, antalet krigsbryggeekipage
blifva nedsatt till endast 5, samt således blifva mindre än
hvad till och med hittills funnits; och då detta, enligt chefens för fortifikationen
åsigt, vore så mycket betänkligare, som tillverkningen af ett
ekipage kräfde ganska lång tid, om det, såsom vid kostnadens beräknande
förutsattes, skulle till eu stor del tillverkas på fortifikationstruppernas
egna verkstäder, bär chefen för fortifikationen nu i sin underdåniga
skrifvelse den 15 november 1884 bemstält, att till anskaffande
af ett krigsbryggeekipage af 1875 års modell i stället för det
tredje äldre ekipaget måtte beviljas ett extra anslag af 59,200 kronor
samt att deraf måtte anvisas 30,000 kronor att utgå under år 1886.

På grund af de af chefen för fortifikationen sålunda anförda skäl
får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen,
att till krigsbryggemateriel anvisa på extra stat för år 1886 ett belopp af

30,000 kronor.

Fäittelegrafmateriel.

[3 i.]

Anslag tm . Då den nu befintliga telegrafmaterielen, enligt hvad erfarenheten
^materieif V1''sab är för behofvet otillräcklig, begärde chefen för fortifikationen i
underdånig skrifvelse den 14 november 1883, att medel måtte beredas
för samma materiels kompletterande och förändrande till 3 fälttelegrafafdelningar
hvardera med 30 km. linieledning och 7 fullständiga stationer
samt för nyanskaffning af en fjerde afdelning, likaledes med
30 km. linieledning och 7 stationer.

Kostnaderna härför uppgingo, enligt verkstäld beräkning, till 63,071
kronor 23 öre, men derifrån aigingo dels 7,087 kronor 50 öre, mot -

Fjerde tiufvudtiteln. 79

svarande de arbeten för den äldre materielens förändrande, hvilka
småningom kunde utföras i fortifikationstruppernas egna verkstäder,
och dels 6,456 kronor 91 öre, utgörande värdet af en del verktyg och
materialier, med hvars anskaffning chefen för fortifikationen ifrågasatte
finge tills vidare anstå, hvarföre chefen för fortifikationen anhöll om anvisande
af återstående 49,526 kronor 82 öre att utgå under två år;
men hos Riksdagen gjord framställning om beviljande på extra stat
för år 1885 af 24,700 kronor af nämnda belopp blef icke af Riksdagen
bifallen.

Chefen för fortifikationen, som nu i underdånig skrifvelse den 15
november 1884 förnyat sin anhållan om beredande af medel till fälttelegrafmaterielens
ordnande på ett mot behofvet svarande sätt, har
dervid åberopat de redan vid föregående tillfället härför angifna och
i statsrådsprotokollet för den 9 januari 1884 utförligt anförda skäl,
bland hvilka såsom det förnämligaste torde böra framhållas, att de
stora afstånden i vårt land och det ständiga telegrafnätets gleshet i
förhållande till de vidsträckta operationsområdena göra det för vår armé
synnerligen vigtigt att behofvet af tillfälliga telegraflinier blifvcr tillbörligen
tillgodosedt.

Som vissa bland den äldre materielen befintliga vagnar, i synnerhet
de, som medföra materiel till liniers byggande, äro för tungt lastade
och behöfva lättas för att komma fram i all sådan mark, der telegraf
kan behöfva uppsättas, ingick i förslaget äfven afhjelpandet af denna
olägenhet genom antagande af en ny packningsplan, men förändringen
för sådant ändamål af de äldre fordonen, hvilken skulle utföras å fortifikationstruppernas
verkstäder och kräfver ej obetydlig tid, kan, enligt
hvad chefen för fortifikationen anmält, icke påbörjas förrän visshet
vunnits att medel till sjelfva telegrafmaterielen erhålles.

Slutligen har chefen för fortifikationen särskild! erinrat, att en
del af fälttelegrafens materiel ej kan inom landet erhållas, utan derföre
måste i tid anskaffas, för att icke vid en mobilisering betänkliga
svårigheter skulle uppstå.

Då jag anser af vigt, att åtgärder för fälttelegrafmaterielens kompletterande
snart vidtagas, hemställer jag, det Eders Kong!. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för detta ändamål bevilja å extra stat
för år 1886 ett belopp af 24,700 kronor.

80

Fjerde lmfyudtiteln.

Anmälan om
behofvet af
om- eller nybyggnad
af
kasern för svea
lifgarde m. m.

Byggnadsbehof.

Svea lifgardes kasern.

Sedan chefen för svea lifgarde rörande den kasern, som af detta
garde begagnas, hos arméförvaltningen anmält, att trossbottnarne i två
kasernrum hotade att instörta, hvilken fara måst genom tillfällig understöttning
förebyggas, samt regementschefen sedermera, med anledning
af upptäckta ytterligare bristfälligheter, begärt skyndsam besigtning
af hela kasernen, har chefen för fortifikationen låtit fullständigt undersöka
ifrågavarande kasernbyggnad, hvarvid befunnits, att bjelklagen till
alla kasernrummens golf äro mycket bristfälliga och de flesta så uppruttna,
att de endast genom stöttning kunnat qvarhållas i sitt läge.

Med anledning häraf och då ifrågavarande byggnad, som ursprungligen
varit afsedd till helt andra ändamål, vore med sin nuvarande inredning
i hög grad olämplig för kasernering och dessutom alldeles för
trång för den deruti inrymda styrkan, hade chefen för fortifikationen
föreslagit att, i sammanhang med den i alla händelser nödvändiga och
dyrbara reparationen, så väl en tidsenligare inredning af den gamla
kasernen måtte få vidtagas, som äfven eu ny kasernflygel på vestra
sidan uppföras af samma storlek, som den nuvarande östra flygeln.

Enligt uppgjorda ritningar och kostnadsförslag skulle kostnaderna
för dessa byggnadsarbetens utförande uppgå till icke mindre än 344,000
kronor, hvilket belopp, med iakttagande af vissa utaf medicinalstyrelsen
föreslagna förbättringar i byggnadsplan!)., komme att höjas till 375,000
kronor.

Under åberopande häraf har arméförvaltningen redan i underdånig
skrifvelse den 21 september 1882 anhållit, att, då medel till arbetets
utförande icke kunde beredas å det ordinarie anslaget till underhåll af
kaserner, Eders Kongl. Maj:t täcktes framställa proposition till Riksdagen
om extra anslags beviljande för denna kaserns om- och tillbyggnad
i den utsträckning Eders Kongl. Maj:t kunde finna erforderligt,

Då det emellertid af handlingarne i ärendet syntes framgå, att
äfven med användande af ofvan nämnda betydliga kostnader kasernbyggnaden
icke skulle kunna bringas i verkligt ändamålsenligt skick, och
då numera, efter ordnandet af Ladugårdslands strandgata, försäljning
af den utaf svea lifgarde och lifgardet till häst disponerade mark
emellan storgatan och strandgatan borde kunna ske på ett för kronan
fördelaktigt sätt, samt sålunda tillgångar kunna beredas för uppförande

81

Fjerde liufvudtiteln.

åt svea lifgarde af en behöflig ny kasernbyggnad, har jag låtit föranstalta
utredning, huruvida möjligen kronans verkliga fördel skulle på
detta sätt bättre tillgodoses än genom nedläggande af betydande summor
på den gamla kasernens om- och tillbyggnad. Dervid har äfven
tagits i öfvervägande, huruvida en förflyttning af andra lifgardets kasern,
hvilken likaledes befinnes i ett mycket otillfredsställande skick, till
annan kronan tillhörig mark lämpligen bör ega rum och kan verkställas
utan uppoffring i väsentligare mån af fördelarne utaf denna kaserns
nuvarande förläggning. Öfver kostnaderna för nya kasernetablissement
samt öfver det antagliga försäljningsvärdet af de utaf gardena disponerade
tomtområden, som vid förslagets genomförande skulle kunna
föryttras, hafva beräkningar i sammanhang härmed blifvit uppgjorda.

För den händelse frågan om beredande på detta sätt af nya kasernetablissement
för gardesregementena ej komme att göras till föremål
för framställning hos 1885 års Riksdag, har nu arméförvaltningen å
fortifikationsdepartementet i sin underdåniga skrifvelse den 13 november
1884, med framhållande af vådan deraf, att svea lifgardes kasern
fortfarande får begagnas i dess nuvarande nära fallfärdiga skick, förnyat
sin framställning om begärande hos Riksdagen af extra anslag
till kasernens om- och tillbyggande.

Jag torde emellertid blifva i tillfälle att inom kort för Eders
Kong!. Maj:t framlägga fullständigt förslag i de af mig här ofvan i
korthet berörda frågor samt tror mig kunna antaga att, derest andra
lifgardets kasern flyttas, tillräckliga byggnadsmedel skulle kunna genom
föryttrande af umbärliga tomter beredas, och denna omständighet föranlåter
mig hemställa att extra anslag till Svea lifgardes kaserns omoch
tillbyggnad icke nu må hos Riksdagen äskas.

Etablissement för artilleridivisionen i Jemtland.

Derest svea artilleriregementes 9:de och 10:de batterier, såsom här
förut under anslaget till »artilleriet» blifvit föreslaget, erhålla sin förläggningsort
i trakten af Östersund, skulle, enligt hvad chefen för artilleriet
anmält, den lämpligaste platsen för etablissement och öfningsfält
åt dessa batterier blifva den å Frösön invid bron från fastlandet
belägna lägenheten Hornsberg med angränsande område.

Nämnda lägenhet synes mig vara för ändamålet fullt lämplig, men,
på sätt jag yttrade då frågan härom senast förevar, torde det likväl
vara ändamålsenligt att låta det definitiva valet af byggnadsplats vara

ii

[32.]

Anslag till
byggnader
m. m. för
artilleridivisionen
vid
Östersund.

82

Fjerde hufvudtiteln.

beroende på det pris, hvarför lägenheten kan erhållas, samt huruvida
i trakten af Östersund skulle, derest detta pris ställer sig för högt,
kunna beredas annan fullt tjenlig och för kronan billigare mark.

Enligt det förslag, som blifvit å militärbyrån inom arméförvaltningens
fortifikationsdepartement upprättadt, och hvilket förslag hos Eders
Kongl. Maj:t anmäldes vid frågans föredragning den 9 januari 1884,
skulle till etablissement för de båda batterierna och till öfningsfält inköpas
ett område af 29 å 30 hektar samt derjemte erfordras följande
byggnads- och reparations- med flera arbeten, nemligen: en byggnad
innehållande stallrum, undervisningslokaler och verkstäder, vidare eu
kasernbyggnad, matinrättningsbyggnad, exercishus, ridhus, ett stall för
stamhästar, ett sommarstall för legda hästar, kasernvaktbyggnad, manskapsarrestbyggnad,
skosmedja, ett sjukstall, tvätt- och badhus, ammunitionsförråd
och laboratorium, afträde!!, kol- och vedbodar, gödselstad
m. m. äfvensom reparation af det nu befintliga kronomagasinet och af
manbyggnaden å lägenheten Hornsberg samt slutligen planeringar, inhägnader
o. d.

Hela kostnaden för såväl terräng som byggnader beräknades att
uppgå till sammanlagdt 373,000 kronor, men då en del af den till inköpande
föreslagna arealen torde, med hänsyn till det närvarande behofvet
för endast 2 batterier, kunna undvaras, hvarigenom minskning
uppkommer äfven i utgifterna för planeringar och inhägnader, bör
kostnadsbeloppet kunna nedsättas till 350,000 kronor. Deremot skulle
kronans tomt vid Stenhammar invid Hernösand med den derå befintliga
förrådsbyggnad äfvensom exercisfältet vid nämnda stad, då framdeles
förflyttningen af den i Hernösand förlagda artilleristyrkan verkställts,
blifva för statsverket disponibla vare sig till annat allmänt behof
eller till försäljning.

Jag hemställer således, det Eders Kongl. Maj:t täcktes ånyo föreslå
Riksdagen, att till etablissement för en artilleridivision i Jernband
bevilja på extra stat ett belopp af 350,000 kronor samt att deraf för
år 1886 anvisa 125,000 kronor.

Stall å Karlsborg för positionsartilleriet.

[33.]

Anslag till en För de två kompanier positionsartilleri, hvilka komme att tillhöra
för ^positions- (^: föreslagna fästnings- och positionsartilleriregementet å Karlsborg
artilleriet. från början af samma regementes organisation, skulle, enligt hvad
generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet anmält, af nya bygg -

Fjerde hufYudtiteln. 83

nader erfordras ett stall för 21 stamhästar och ett sommarställ för
40 legda hästar.

Kostnaderna härför uppgå, enligt den inom fortifikationsdepartementet
uppgjorda beräkning, till 15,000 kronor för vinterstallet och

6,000 kronor för sommarstallet. Af dessa belopp skulle dock endast
det förra 15,000 kronor blifva behöflig! under år 1886; och torde Eders
Kongl. Maj:t vilja äska denna summa på extra stat för samma år.

Byggnader för trängbataljonen.

[34]

Enligt ett inom fortifikationsdepartementet upprättadt, af mig- till- Anslas tiU.
förene anmäldt förslag, skulle vid förläggning af trängbataljonen å bt2ngbataijo°-kronoegendomen Marieberg erfordras förändring och tillbyggnad af det nenförut
utaf artilleri- och ingeniörhögskolan begagnade läroverkshuset
för inrymmande af manskaps- och lektionsrum, expeditionslokaler, underofficersbostäder,
rustkammare och matinrättning m. m., förändring af
den af nämnda skolas chef förr begagnade lägenhet till vakt- och arrestrum
jemte bostad för väbeln, uppförande af en beväringskasern, ett
vinter- och ett sommarstall, ridhus, exercishus, vagnsförråd och afträden
äfvensom planeringar af exercisfält m. m., för hvilket allt kostnaderna
beräknats uppgå till 273,000 kronor.

Eders Kongl. Maj:t föreslog äfven sistlidne års Riksdag att bevilja
detta belopp på extra stat samt deraf anvisa 100,000 kronor för år
1885, men oaktadt Riksdagen anslog medel till uppsättande af trängbataljonen
blef framställningen om medel för byggnader åt densamma
ej bifallen.

Det är emellertid en oafvislig nödvändighet, att med det snaraste
kasern för bataljonen inredes samt öfriga för bataljonens förläggning
och öfning erforderliga byggnader blifva uppförda. För att bataljonens
skolor och öfningar skola kunna i vederbörlig ordning ega rum
måste en del af byggnadsarbetena, såsom öfverstelöjtnanten Gadd i
underdånig skrifvelse den 12 november 1884 andragit, utföras redan
under år 1885, hvarföre han äfven fästat uppmärksamhet på behofvet
deraf, att byggnadsmedlen kunna blifva tillgängliga till en del under
år 1885 och till återstående del under år 1886.

Då likväl rubbning i den redan faststälda statsregleringen för år
1885 lärer, så vidt möjligt är, böra undvikas, och utväg borde kunna
beredas att efter hand förskjuta de behöfliga byggnadsmedlen från andra
för landtförsvarets behof anslagna tillgångar, för att sedermera er -

[35]

Reseunderstöd
åt officerare
och intendenturtjenstemän.

Medel till de
topografiska
arbetena uppé
tagna under
annan hufvu
dtitel.

84 Fjerde hufvudtiteln.

sättas, får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till byggnader för trängbataljonen bevilja på extra stat 273,000
kronor samt deraf för år 1886 anvisa 100,000 kronor.

Diverse behof.

Reseunderstöd åt officerare och intendenturtjenstemän.

Till bestridande af kostnader för officerares utsändande till främmande
länder i ändamål att inhemta upplysningar rörande krigsväsendet
och såsom bidrag till de kostnader, officerare måste vidkännas under
anställning i utländsk krigstjenst eller eljest under resor till främmande
länder för utbildning i sitt yrke, har under en lång följd af år anslagits
å extra stat ett belopp af 9,000 kronor. På det tillfälle jemväl
måtte beredas att genom utsändande af tjenstemän vid intendenturen
till främmande stater tillgodogöra intendenturen den der vunna erfarenhet
i hvad till en armés hushållning hörer, höjdes anslaget vid 1883
års riksdag till 12,000 kronor, men utgår för innevarande år med sitt
förra belopp 9,000 kronor.

Jag hemställer, att för år 1886 måtte till reseunderstöd åt officerare
och intendenturtjenstemän äskas ett extra anslag å enahanda belopp,
9,000 kronor, med rättighet för Eders Kongl. Maj:t att få under
ett följande år använda hvad af anslaget kan under året besparas.

Generalstabens topografiska arbeten.

Vid föredragning den 19 december 1884 genom statsrådet och
chefen för civildepartementet af frågan om de ekonomiska och topografiska
kartverkens framtida bearbetande, har Eders Kongl. Maj:t, med
godkännande af åsigten om lämpligheten af nämnda begge kartverks
sammanslagning, behagat besluta hemställan till näst sammanträdande
Riksdag derom, att de anslag, som för rikets allmänna kartverk behöfde
anvisas, måtte från och med år 1886 i sin helhet uppföras under
sjette hufvudtiteln.

_ Under förutsättning af Riksdagens bifall härtill, skulle det hittills
å fjerde hufvudtiteln på extra stat beviljade anslag af 60,000 kronor
till fortsättande af de topografiska arbetena, om hvilket anslags bere -

85

Fjerde hufvudtiteln.

dande för år 1886 chefen för generalstabens topografiska afdelning ansett
sig böra göra framställning, nn icke vidare bos Riksdagen äskas.

Skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande.

För detta ändamål bar för åren 1883—1885 beviljats extra anslag
till belopp af 80,000 kronor årligen.

Den uppmuntran, som härigenom kommit skytteväsendet inom landet
till del, har medfört icke allenast ökad lifaktighet inom de skytteföreningar,
hvilka förut voro i verksamhet, utan äfven bildande af nya
skyttegillen i flera delar af landet. Med anledning af skyttarnes sålunda
stigande antal torde inom en ej aflägsen framtid ytterligare förhöjning
i skytteanslaget blifva erforderlig, men då vid 1884 års slut,
enligt infordrad upplysning från arméförvaltningen, behållning från föregående
år å anslaget förefans till belopp af 16,229 kronor 62 öre, lärer,
oaktadt utgifterna under år 1884 uppgått till omkring 86,000 kronor,
tidpunkten för förhöjning icke ännu vara inne.

Jag hemställer derföre, att för skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande måtte för år 1886 äskas på extra stat lika
belopp, som under innevarande år för ändamålet utgår, eller 80,000
kronor.

Hvad chefen för landtförsvarsdepartementet sålunda
i afseende å regleringen af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel, äfvensom i öfrigt, yttrat,
tillstyrkt och hemstält täcktes Hans Maj:t Konungen,
på tillstyrkande af Statsrådets öfrige ledamöter, i
nåder bifalla och gilla, med befallning tillika att utdrag
af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Ex protocollo
Eugene Peyron.

[36]

Anslag till
skarpskytteväsendets
och
skjutskicklighetens
befrämjande.

Bil. Lit. A.

00

Förslag öfrer en division åkande artilleri i Norrland.

P

e r

S

0

n a

i.

Hästar.

Officerare.

Under-

officerare.

hd

Civil-

personal.

Manskap.

K

cS3.

o’

n

Kaptener J. klass.

Kaptener 2. klass, j

Löjtnanter.

Underlöjtnanter.

Summa.

Styckjunkare.

Sergeanter.

Summa.

iatteri trumpetare.

Bataljonsläkare.

Reg:ts kommissarie

och förrådsförvaltare.

Summa.

| Förste konstaplar.

Andre konstaplar.

Afd elnin gstrump e tare.

Batterihandtverkare.

Artillerister.

Summa.

Stam.

Legda.

Summa.

Anteckningar.

Staben......

i

i

2

*)

i

2)

*) En af Svea artrllorirege-

2 batterier

2

2

4

2

10

4

6

10

2

8

14

6

4

176

208

68

60

128

mentes bataljonsläkare blifver
disponibel för divisionen i
Norrland, om en fästnings-artilleri-bataljon, med egen
civil personal, kommer att
uppsättas å Vaxholm; tills

Summa

i

2

2

5

2

12

4

6

10

2

i

8

14

6

4

176

208

68

60

128

vidare får sjukvården mot
arfvode bestridas af läkare

Anm. 1. Alla officerare, underofficerare och batteri trumpetare äro uppförde på svea artilleriregementes nuvarande stat.
Anm. 2. Hästsjukvardcn, rättsväsendet samt ecklesiastikvar den skötas tills vidare af enskilda personer mot erforderliga
ersättningar.

i orten.

2) Regementskommissariebefattningen
bör skötas af en
underofficer vid regementet
med derför anvisadt arfvode;
denne torde på samma gång
kunna vara för rådsförvaltare.

Fjerde hufvudtiteln.

Fjerde hufvudtiteln,

87

Bil. Lit. B.

Förslag

öfver kostnaden f<»r 1 division åkande artilleri i Norrland.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

löner, dagaflöning in. in. åt officerare och underofficerare.

:C

s*

s

H

...................... 3,500: —

dagaflöning å 4 kronor............................

...................... 1,460: -

lönetillägg för 2 tjenstehästar .................

...................... 800: —

fourage-ersättning...................................

...................... 730: —

6,490

—

1 löjtnant, detachementsadjutant, lön................

..................... 1,200: -

dagaflöning å 2 kronor.............................

...................... 730: -

1,930

—

1 kapten af 1. klassen, lön .............................

...................... 2,800: —

dagaflöning ä 3 kronor...........................

...................... 1,095: —

3,895

—

1 d:o d:o....................................................

3,895

—

1 kapten af 2. klassen, lön ............................

...................... 1,800: -

dagaflöning å 8 kronor.........................

...................... 1,095: —

2,895

—

1 d:o d:o......................................................

2,895

—

2 batterichefsarfvoden ä (100 kronor.................

1,200

—

4 löjtnanter å 1,930 kronor............................

7,720

—

1 underlöjtnant, lön ......................................

..................... 600: —

dagaflöning å 2 kronor........:...................

...................... 730: —

1,330

—

1 (ko...........................................................

1,330

—

1 styckjunkare, lön........................................

...................... 720: —

dagaflöning å 1 krona ............................

...................... 365: —

beklädnad.............................................

...................... 200: —

portion å 62 öre ...................................

...................... 226: 30

1,511

30

3 d:o...........................................................

4,533

90

1 sergeant, lön..............................................

...................... 360: —

dagaflöning ä 40 öre...............................

...................... 146: —

lönetillägg ...........................................

...................... 12: —

beklädnad.............................................

...................... 200: -

portion å 62 öre...................................

..................... 226: 30

944

30

5 d:o...........................................................

4,721

50

2 batteritrumpetare d:o..................................

1,888

60

47,179

60

1

transport

-

l_

47,179

60

88

Fjerde hufnidtiteln,

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

transport

—

47,179

60

Arf voden.

för läkarevården..............................................................................

600

—

» ecklesiastikvården.........................................................................

200

—

» liästsjukvården.............................................................................

300

—

» rättsväsendet..............................................................................

300

—

åt 1 detachementsadjutant................................................................

150

—

» stallmästare................................................................................

300

—

» 1 regementskommissarie..................................................................

800

—

» 2 förrådsunderofflcerare å 400 kronor................................................

800

—

3,450

_

Amu. Do 600 kronor, som här beräknats för läkarevården, komma ej att utgå

under förutsättning att en fästningsartilleribataljon å Yaxholm uppsättes,
emedan då en af svea artilleriregementes bataljonsläkare kan för denna
division påräknas.

Särskilda anslag.

medikamentspenningar för 208 man å 2: 25 kr. årligen.............................

468

—

kommnnionspenningar » 232 » å 0: 05 » » .............................

11

60

till skrifmaterialier och expenser | komma fortfarande att utgöra en del af svea

> art.-reg:tes nuvarande anslag, och behöfva ej
för informationsverkets behof j att specificeras.

till musikinstrumenters anskaffande och underhåll, nuvarande anslag ökas mod

200

—

» anskaffning af undervisningsmateriel] nuvarande anslag för svea art-» gymnastikapparaters och persedlars > reg:te, sammanlagdt 800 kr., torde

anskaffande och underhåll j höra ökas med..........................

200

—

till bekostande af sjukvården å länslasarettet i Östersund, torde fortfarande

kunna utgå från besparingar af svea art.-reg:tes ordinarie anslag.

879

60

Aflöning och arfvoden in. in. för manskap.

aflöning: 208 man i 1 månad å 10 kr. i månaden..................................

2,080

—

8 förste konstaplar.............................................................

14 andre konstaplar............................................................

6 afdelningstrumpetare........................................................

2 sjukvårdsartillerister........................................................

2 hofbeslagsartillerister ......................................................

2 batterihandtverkare .........................................................

92 artillerister.....................................................................

summa 126 man i 11 månader å 10 kr. i månaden ..............................

13,860

—

transport

15,940

-1

51,509

20

Fjerde liufYiultiteln.

89

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

transport

15,940

51,509

20

arfvoden: 8 förste konstaplar i 12 månader ä 15 kr. i månaden................

1,440

14 andre konstaplar i » å 10 » » ................

1,680

6 afdelningstrumpetare i » å 8 » » ................

216

—

4 batterihandtverkare i 1 månad å 10 » » ................

40

—

2 d:o i 11 månader k 10 » » ...............

220

—

2 d:o i 11 » å 5 » » .................

no

—

kommenderingstillägg: en del af svea art.-rog:tos nuvarande anslag...........

lega: 92 man å 40 kr........................................................................

3,680

—

110 » å 80 » .....................................................................

9,280

—

32,606

—

Beklädnad och underhåll in. in. för manskap.

beklädnad: 208 man i 30 dagar å 0: 33 kr. per dag..............................

2,059

20

126 » i 335 » ;i 0: 8:1 » ..............................

13,929

30

underhåll: 208 man i 30 dagar ä 0: 62 kr. per dag..............................

3,868

80

126 » i 835 » u 0: 62 » ..............................

26,170

20

j servis och sängkläder: 208 man å 9 kr...............................................:■■■

1,872

—

kaserninventariers underhåll: 208 man å 2: 50 kr...................................

520

—

48,419

50

Hästars remontering, fouragering in. in.

68 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å 80 kr,...............

5,440

—

fouragering 365 dagar å 1 kr. per dag..........................................

24,820

—

60 hästar, legda, i 30 dagar: lega, skoning och medikamenter å 90 kr.......

5,400

—

fouragering å 1 kr. per dag........................................................

1,800

37,460

—

Ved och ljus.

Kostnaden bestrides enligt gifna grunder af anslaget till ved och ljus vit

fästnings- och garnisons-orter.

Inqvarteringsersättning för officerare och underofficerare.

Utgår enligt författningarna.

Summa

! -

196,994

70

90

Fjerde hufvudtiteln

Bil. Lit. C.

Tablå,

utvisande tillökningen i kostnad för omorganisationen af 5:te divisionen

af svea artilleriregemente.

1

Beräknad kost-nad efter om-

Nuvarande

Tillökning

kostnad

i

organisationen.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Kronor.

..

ore.

löner och dagaflöning m. m. åt officerare och under-

officerare ........................

47,179

60

47,179

60

—

—

arfvoden ............................

3,450

—

1,750

—

1,700

—

särskilda anslag...................................................

879

60

637

—

242

60

aflöning och arfvoden ro. m. för manskap.................

32,006

—

18,382

56

14,223

44

beklädnad och underhåll för manskap......................

48,419

50

37,575

70

10,843

80

hästars remontering, fouragering m. in....................

37,460

—

11,540

—

25,920

—

ved och ljus......................................................

inqvarteringsersättning åt officerare och underoffice-

—

—

—

—

—

—

rare................................................*............

—

—

—

—

—

—

Summa

-1

—

—

52,929

84

Fjerde hufrudtiteln.

91

Bil. Lit. D.

Förslag

öfrer den årliga totalkostnaden för 1 fästniugsartilleribataljon
å Vaxholm Oscar Fredriksborg.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Lön in. in. åt officerare, civilpersonal och underofficerare.

1 öfverstelöjtnant (bataljonschef), tillika kommendant, lön .....

5,000

—

1 major, lön...................................................................

3,500

—

1 kapten af 1. klassen, lön...............................................

2,800

—

3 dito ...........................................................................

8,400

—

1 kapten af 2. klassen, lön..............................................

1,800

—

3 dito ...........................................................................

5,400

—

4 arfvoden till kompanichefer å 600 kr..............................

2,400

—

1 löjtnant af 1. klassen, lön .............................................

1,200

—

7 dito ..........................................................................

8,400

—

1 underlöjtnant, lön ........................................................

600

—

4 dito ...........................................................................

2,400

—

1 förste bataljonsläkare, lön.............................................

1,800

-

1 regomentsintendent, lön.................................................

2,800

—

1 styckjunkare, lön.........................................................

...... 720: —

beklädnad................................................

...... 200: —

920

_

7 dito..........................................................................

6,440

—

4 arfvoden till förrådsunderofficevare å 300 kr.....................

1,200

—

1 sergeant af 1. klassen, lön...........................................

...... 360: -

lönetillägg...................................

...... 12: —

beklädnad...................................

...... 200: -

572

—

15 dito..........................................................................

8,580

—

1 stabstrumpetare, lön.....................................................

...... 360: —

lönetillägg...........................................

...... 12: —

beklädnad...........................................

...... 200: —

64,784

—

|

transport

—

64,784

—

92

Fjerde hufvudtiteln.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

transport

—

—

64,784

—

Dagaflöning''.

Dagaflöning, som till vederbörande utgår enligt särskilda, bestämmelser,
utgör:

för öfverstelöjtnant och major 4 kr., kapten 8 kr., löjtnant och underlöjtnant

2 kr., förste bataljonsläkare och regementsintendent 8 kr., styckjunkare
1 kr., sergeant och stabstrumpetare 40 öre, varande dagaflöningen för-slagsvis beräknad för öfverstelöjtnanten och majoren under 365 dagar,
för 7 kaptener under 865 och 1 kapten under 80 dagar, för 7 löjtnanter
under 365 och 1 löjtnant under 30 dagar, för 5 underlöjtnanter under
365 dagar, för förste bataljonsläkarcn och regementsintendenten under
365 dagar, för 8 styckjunkare under 365 dagar, för 10 sergeanter under
365 och 6 sergeanter under 30 dagar, samt för stabstrumpetaren under
865 dagar, tillsammans..............,...................................................

26,283

Portion till underbefäl in. fl.

Portion å 62 öre beräknas förslagsvis för åtta styckjunkare under 365 dagar,

för tio sergeanter under 365 och sex sergeanter under 30 dagar samt
för stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans.............................

—

—

4,411

30

Arfvode!!.

åt 1 informationsofficer........................................................................

400

—

» tygmästaren å Vaxholms fästning......................................................

300

—

för undervisningen i gymnastik.............................................................

200

—

» ecklesiastikvården ............................................................... .........

300

—

till auditörsbiträde..............................................................................

750

—

åt 1 informationsunderofficer...............................................................

100

—

2,050

Särskilda anslag.

medikamentspenningar för 400 man å 2,2 5 kr. årligen..............................

900

—

kommunionspenningar för 450 personer å 5 öre årligen.............................

22

50

transport

922

50

97,528

30

Fjerde hufvud titeln.

93

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

transport

922

50

97,528

30

till bataljonens bibliotek.....................................................................

100

—

» informationsverkets behof................................................................

100

—

» skrifmaterialier för bataljonen........................................................

500

—

för anskaffning af undervisningsmateriel, såsom böcker, skrifmaterialier m. m.

i öfverensstämmelse med hvad genom kongl. brofvet den 3 December

1875 för artilleriregementena anvisats..............................................

150

—

till gymnastikapparaters och persedlars anskaffning och underhåll.............

200

—

1,972

50

Tygstaten.

1 förrådsförvaltare *), lön.....................................................................

1,800

—

1 tygskrifvare, lön.............................................................................

1,000

—

1 handtverksmästare, lön.....................................................................

700

—

1 d:o d:0 .....................................................................

700

—

1 rustkammarsmed, lön.......................................................................

600

—

&

©

©

600

—

kommunionspenningar för 6 personel'' å 5 öre..........................................

—

30

5,400

30

Servisersättning.

åt regementsofficerare, kaptener, förste bataljonsläkare och regementsinten-

dent: 12 personer å 30 kr.....................................................,........

360

—

» subaltemofficerare och förrådsförvaltare: 14 personer s 24 kr................

336

—

» underofficerare, stabstrumpetare, tygskrifvare, handtverksmästare och rust-

kammarsmeder: 30 personer å 12 kr.............................................

360

—

1,056

Aflöning ocli arfvoden m. m. för manskap.

aflöning: 400 man i 1 månad å 10 kr. i månaden....:.............................

4,000

—

255 » i 11 månader k 10 kr. i månaden .............................

1 28,050

I 7

—

arfvoden: 16 förste konstaplar i 1 månad å 15 kr. i månaden..................

240

—

12 » i 11 månader å 15 kr. i månaden..............

1,980

—

transport

34,270

-| 105,957

10

*) Amu. ArtillorietB förrådsförvaltare åtnjuta ett ålderstillägg om 300 kr. att såsom arfvode efter 5.
tjensteåret utgå.

94

Fjerde hufvudtiteln,

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

transport

34,270

—

105,957

10

arfvoden: 4 förste konstaplar i 11 månader å 7,50 kr. i månaden............

330

—

24 andre konstaplar i 1 månad å 10 kr. i » ...........

240

—

20 » i 11 månader å 10 kr. i » ............

2,200

—

4 » i 11 » å 5 » i » ............

220

—

4 trumpetare i 12 månader å 3 kr. i månaden.......................

144

—

4 kompanihandtverkare i 12 månader å 10 kr. i månadon.........

480

-

O

lega: 176 man å 40 kr.......................................................................

7,040

—

224 » å 80 » .....................................................................

17,920

—

62,844

Beklädnad och underhåll in. in.

beklädnad: 400 man i SO dagar å 88 öre per dag.................................

3,960

—

255 » i 335 » å 33 » » » ................................

28,190

25

underhåll: 400 man i 30 dagar å 62 öre per dag .................................

7,440

—

255 ». i 335 » å 62 » » » .................................

52,963

50

servis och sängkläder: 400 man å 9 kr.................................................

3,600

—

Jcaserninventariers tmderhSU: 400 man å 2,50 kr...................................

1,000

—

97,153

75

Summa

—

—

265,954

85

Fjerde hiifvudtiteln.

95

Bil. Lit. E.

Förslag

%

öfver den årliga totalkostnaden för 1 fästnings- och positionsartilieri regemente

å Karlskorg.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Lön in. in. åt officerare, civilpersonal och

underofficerare.

L öfverste (regementschef), tillika kommendant, lön.

.................. 6,000: —

lönetillägg för en tjenstehäst........................

.................. 400: —

fourageersättning å 1 kr. per dag .................

.................. 365: —

6,765

1 öfverstelöjtnant, lön..........................................

.................. 4,000: —

lönetillägg för en tjenstehäst ........................

.................. 400: -

fourageersättning å 1 kr. por dag..................

.................. 365: —

4,765

1 major, lön ......................................................

.................. 3,500: —

lönetillägg för eu tjenstehäst ........................

.................. 400: —

fourageersättning å 1 kr. per dag..................

.................. 365: —

4,265

_

1 dito .............................................................

4,265

—

1 kapten af 1. klassen, lön..................................

2,800

—

7 dito .............................................................

19,600

—

1 kapten af 2. klassen, lön..................................

1,800

—

7 dito..............................................................

12,600

—

8 arfvoden till kompanichefer å 600 kr................

4,800

—

1 löjtnant af 1. klassen, lön................................

1,200

—

15 dito............................................................

18,000

—

1 underlöjtnant, lön ..........................................

600

—

9 dito ..........................................................

5,400

—

1 auditör, lön...................................................

900

—

1 regementsläkare, lön ........................................

2,800

—

1 förste bataljonsläkare, lön....................... ........

1,800

—

1 regementsintendent, lön...................................

2,800

—

1 batalj onsveterinär, lön....................................

..............................

900

—

transport

96,060

-1

96

Fjerde liufvudtitelii.

1 styckjunkare, lön.....................................

beklädnad............................

15 dito.................^..................................

8 arfvoden till förrådsunderofficeraré å 800 kr.

1 sergeant af 1. klassen, lön........................

lönetillägg..............

beklädnad...............

31 dito....................................................

1 stabstrumpetare, lön.................................

lönetillägg.......................

beklädnad.......................

transport
. 720: -. 200: -

360: —
12:
200: —

360:

12: —
200:

DagafI öning.

Dagaflöning, sota till vederbörande utgår enligt särskilda bestämmelser
utgör:

för öfverste 5 kr., öfverstelöjtnant ocli major 4 kr., kapten 3 kr., löjtnant
och underlöjtnant 2 kr., auditör 2 kr., regementsläkare 4 kr., förste
bataljonsläkare och regementsintendent 3 kr., bataljonsveterinär 2 kr.
styckjunkare 1 la’., sergeant och stabstrumpetare 40 öre: varande dagaflöningen
förslagsvis beräknad för öfversten, öfverstelöjtnanten och
majorerne under 365 dagar, för åtta kaptener under 365, två kaptener
under 242 och sex kaptener under 30 dagar, för åtta löjtnanter under
365, sex löjtnanter under 242 och två löjtnanter under 30 dagar, för
tio underlöjtnanter, auditöron, regementsläkaren, förste batalj onsläkaren,
regementsintendenten och bataljonsveterinären under 365 dagar, för tolf
styckjunkare under 365 och fyra styckjunkare under 242 dagar, för åtta
sergeanter under 365, sex sergeanter under 242 och aderton sergeanter
under 30 dagar, samt för stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans
.....................................................................................

Portion för underbefäl in. 11.

Portion å 62 öre beräknas förslagsvis för tolf styckjunkare under 365 och

fyra styckjunkare under 242 dagar, för åtta sergeanter under 365, sex

l

Kronor. I ö.

96,060

920

13,800

2,400

572

17,732

572

Kronor.

132,056

45,689

80

transport |

i—| 177,745 [80

Fjerde liufvndtiteln. 97

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

transport

—

177,745

80

sergeanter under 242 och aderton sergeanter under 30 dagar, samt för

stabstrumpetaren under 365 dagar, tillsammans.................................

—

—

6,587

50

Arfvoden.

åt 1 informationskapten......................................................................

800

—

» 1 informationsofficer.......................................................................

400

—

»- tygmästaren å Karlsborg..................................................................

450

—

för remofitdressyr...............................................................................

250

—

» undervisningen i gymnastik.............................................................

400

—

åt 2 informationsundcrofficerare å 100 kr..............................................

200

—

2,500

Särskilda anslag.

medikamentspenningar för 800 man å 2,2 5 kr. årligen..............................

1,800

—

kommunionspenningar för 900 personer å 5 öre årligen...........................

45

—

till regementets bibliotek....................................................................

200

—

» informationsverkets behof...............................................................

200

—

» skrifmaterialier för regementet........................................................

800

—

för anskaffning af undervisningsmateriel, såsom böcker, skrifmaterialier m. m

i öfverensstämmelse med hvad enligt kong''1. brefvot den 3 december

1875 för artilleriregementena anvisats..............................................

300

—

till gymnastikapparaters och porsedlars anskaffning och underhåll..............

400

—

3,745

Tygs talen.

1 verkmästare, lön.............................................................................

3,000

—

1 förrådsförvaltare, lön *).....................................................................

1,800

—

1 d:o d:o ....................................................................

1,800

—

1 tygskrifvare, lön..............................................................................

1,000

—

2 d:o d:o..............................................................................

2,000

—

1 besigtningsrustmästare, lön..............................................................

1,500

—

1 d:o d:o ...............................................................

1,500

—

transport

12,600

-

190,578

30

*) Anm. Artilleriets förrådsföryaltare åtnjuta ett ål ders tillägg om 300 kr. att såsom arfvode efter 5:te
tjensteåret utgå.

13

98

Fjerde liufvudtiteln

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

transport

12,600

190,578

30

l handtverksmästare, lön...................................................................

700

5 d:o d:o....................................................................

3,500

—

1 rustkammarsmed, lön......................................................................

600

7 d:o d:o......................................................................

4,200

1 stockmakare, lön................................................... ........................

600

3 d:o d:0 .............................................................................

1,800

kommunionspenningar för 26 personer å 5 öre årligen.............................

1

30

24,001

30

Serviser sättning.

åt regementsofficerare, kaptener, läkare och regementsintendent: 23 personel

å 30 kr......................................................................................

690

—

» subalternoffieerare, auditör, bataljons veterinär, verkmästare och förråds-

förvaltare: 31 personer å 24 kr.......................................................

744

—

» underofficerare, stabstrumpetare, tygskrifvare, besigtningsrustmästare,

handtverksmästare, rustkammarsmeder och stockmakare: 72 personer

å 12 kr.....................................................................................

864

—

2,298

Aflöning och arfvoden in. in. för manskap.

♦

aflöning: 800 man i 1 månad å 10 kr. i månaden .............................

8,000

—

420 » i 7 månader å 10 kr. i » .............................

29,400

—

Sh

O

CO

Cd

CM

9,120

—■

arfvoden: 32 förste konstaplar i 1 månad å 15 kr. i månaden ............

480

—

20 » » i 7 månader å 15 kr. i » ............

2,100

~

12 » » i 4 » å 15 kr. i » ............

720

—

.

12 » » i 11 » å 7,50 kr. i » ............

990

—

:

8 » » i 4 » å 7,50 kr. i »

240

—

48 andre konstaplar i 1 månad å 10 kr. i » ............

480

—

32 » » i 7 månader å 10 kr. i » ............

2,240

‘ 20 » » i 4 » å 10 kr. i » ............

800

—

16 » » i 11 >i å 5 kr. i » ............

880

12 » » i 4 » å 5 kr. i » ............

240

8 trumpetare i 12 » å 3 kr. i » ............

288

transport

55,978 -

-| 216,877

30

Fjerde hufvudtiteln,

99

Kronor.

..

Ö.

Kronor.

Ö.

transport

55,978

_

216,877

60

arfvoden: 8 kompanihandtverkare i 1 månad å 10 kr. i månaden .........

80

—

4 » i 7 månader ä 10 kr. i »

280

—

2 » i 4 » å 10 kr. i »

80

—

4 » i 11 » å 5 kr. i »

220

—

2 » i 4 » å 5 kr. i »

40

—

lega: 352 man å 40 kr......................................................

14,080

—

448 » å 80 kr......................................................

35,840

—

106,598

Beklädnad och underhåll in. m.

beklädnad: 800 man i 30 dagar å 33 öre per dag..................

7,920

_

420 » i 212 » å 33 öre » » ..................

29,383

20

228 » i 123 » k 83 öro » » ...................

9,254

52

underhäll: 800 » i 30 » å 62 öre » » ..................

14,880

—

420 » i 212 " å 62 öre » » ..................

55,204

80

228 » i 123 » å 62 öre >. » ..................

17,387

28

servis och sängkläder: 800 man å 9 kr..................................

7,200

—

kasernmventariers underhäll: 800 man å 2,50 kr....................

2,000

—

143,229

80

Hästar.

60 stamhästar: remontering, skoning och medikamenter å 80 kr.

4,800

__

fouragering 365 dagar å 1 kr. per dag...........

21,900

—

120 leg da hästar: lega, skoning och medikamenter å 90 kr........

10,800

—

fouragering 30 dagar å 1 kr. per dag ..........

3,600

—

41,100

Summa

—

-1

507,805 40

100

Bil. Lit. F.

Fjerde hufVudtiteln.

Förslag och kostnadsberäkning

för organiserandet af fästningsartilleribataljonen å Waxliolm Oscar Frcdrikslborg
med afseende å den under lista året förekommande uppsättning.

i

i

4

4
8

5
1
1
8

16

1

4

4

Brist.

" >3

CD W
e-t ''_& -

Erforderligt nytt anslag.

öfverstelöjtnant (chef)................................

major..................................................

kaptener af 1. klassen.................................

kaptener af 2. klassen.................................

löjtnanter af 1. klassen ..............................

underlöjtnanter.........................................

förste bataljonsläkare ................................

regementsintendent....................................

styckjunkare .............................................

sergeanter af 1. klassen.............................

stabstrumpetare ........................... : ........

arfvoden till kompanichefer.........................

d:o » förrådsundorofficerarc................

öfriga arfvoden 1 2 3........................................

särskilda anslag.........................................

tygstaten................................................

servisersättning......................................

aflöning och arfvoden in. m. för manskap......

beklädnad och underhåll m. m.:

för 104- man nyanvärfde, utöfver nuvarande styrka
för hela bataljonen, sedan det efter hittills gällande
grunder anvärfda manskapet hunnit afgå ''

Härifrån dragas nu utgående arfvoden till kommendanten
och placemajoren............ kronor 2,200

1 De enligt nuvarande stater utgående
arfvoden vid artilleriet öfverstiga
de föreslagna med..................... » 1,000

Summa erforderligt nytt anslag

2 Medikaments- och kommunionspenningar för ondast resp. 328 och 368 personer.

3 Aflöning:

Arfvoden:

Summa.

Att utgå
l:sta- årot.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

6,460

—

6,460

—

4,960

—

4,960

—

3,895

—

3,895

—

7,680

—

2,895

—

7,050

—

3,860

—

1,330

—

1,330

—

2,895

—

2,895

—

3,895

—

3,895

—

6,045

20

3,022

3,777

60

5,504

20

20

944

30

944

30

—

—

—

—

—

—

_

1,156

25

990

215

4,115

30

4,115

30

588

—

408

—

35,674

62

18,304

3_

24,543

75

37,258

—

116,736

3,200

62

99,009

2,200

55

113,536

621

96,809

55

4

Lega:

l:ste konstaplar, 4 2:dre konstaplar,

månader ä 10 kr. i månaden..............

4 l:ste konstaplar ii 180 kr. per år........

4 2:dre konstaplar a 120 » » »........

4 trumpetare å 36 » » »........

96 man ä 40 kr..................................

8 » å 80 » ...............................

4 trumpetare och 92 artillerister i 12

kr.

12,480: —
720: —
480: —
144: —
3,840: —
640: —

Summa kronor 18,304: —

Efter organisationens fullständiga genomförande uppgår det erforderliga nya anslaget för beklädnad och underhåll
m. in. till en lägre summa än motsvarande kostnad under l:sta organisationsåret, hvilket heror
derpå, att*under l:sta året ingen minskning beräknats i omkostnaderna för det enligt nuvarande organisation
befintliga manskapets beklädnad och underhåll.

Bil. Lit. G.

Förslag

öfver personal och hästar vid fästnings- och positionsartilleriregementet under första

organisationsperioden.

P

e r

S 0

n a

1.

Hästar.

Officerare.

Under-

officerare.

Manskap.

Oivilpersonal.

Major.

Kaptener af 1. klassen

Kaptener af 2. klassen.

Löjtnanter af 1. klassen.

Underlöjtnanter.

. S u m m a.

Styckjunkare.

Sergeanter af 1. klasssen.

Summ a.

1. konstaplar.

2. konstaplar.

Trumpetare.

Kompanihandtvorkaro.

Artillerister.

Summa.

Förrådsför valtare.

Tygskrifvare.

B e sigtnin gsr u s t mä sta ro.

Rustkammar smeder.

Stockmakare.

GG

B

B

P

Egna rid-

Stam-

Legda.

Stab ..........................

i

i

2

i

2 fästninfrskommnier........................

i

i

2

2

6

2

4

6

2

8

2

100

112

2 positionskompanier......

—

2

2

4

2

10

4

8

12

8

12

2

2

176

200

20

40

Tygstat........................

—

2

2

2

8

4

18

—

—

—

Summa

i

3

3. 6

5

18

6

12

18

ro

20

4

2

276

312

2

2

2

8: 4

18

i

20

40

3

P < -

s

Amm. i. Fästningskompanierna hafva samma personal som göta artilleriregementes nuvarande I och II kompanier.

Anm. 2. 2 nummer på hvarje positionskompani kunna besättas mod volontärer.

Anm. 3. Rättsväsendet, sjukvården, intendenturtjensten samt hästsjukvården skötas till en boijan dels af civilpersonalen vid göta artilleriregementes
å Karlsborg förlagda fältbatterier dels af enskilda personer mot arfvoden.

Anm. 4. Tygstatspersonalcn är densamma som göta artilleriregementes för närvarande å Karlsborg förlagda tygstat. y—1

O

Fjerde hufYudtiteln.

102

Bil. Ut. H.

Förslag- och kostnadsberäkning
för organiserandet af fästnings- och positionsartilleriregementet med afseende
å den under l:sta året förekommande uppsättning. (Styrkan till eu början
ansedd att utgöras af göta artilleriregementes å Karlsborg förlagda 2 fästningskompanier
om 5G nummer, 2 nyuppsatta position skompanier om 100
nummer samt göta artilleriregementes å Karlsborg förlagda tygstat).

i

3

3
6

5

6

12

4
4

Brist.

Ul

a

3

3

H -§
po 83

Hj 02

cd so:

SO

so

1

i

i 2

i

2

i

4

2

3

3

4

2

8

4

2

2

2

2

major* 1 ......................................................

kaptener af 1. klassen.......................... ...........

kaptener af 2. klassen .....................................

löjtnanter af 1. klassen.....................................

underlöjtnanter...............................................

styckjunkare..................................................

sergeanter af 1. klassen...................................

arfvoden till kompanichefer...............................

d:o » förrådsunderofficerare .....................

arfvode till majoren, sa länge denne är corpsbefäl hafvare.

......................................................

öfriga arfvoden2 * .............................................

särskilda anslag..............................................

tygstaten.......................................................

servisersättning .............................................

aflöning och arfvoden m. m. för manskap...........

beklädnad och underhåll...................................

hästar............................

Erforderligt nytt anslag.

Summa.

Att utgå
l:sta året.

Summa

Kronor.

öre.

Kronor.

öro.

5,725

—

5,725

—

7.790

—

3,895

—

5.790

—

2.895

—

7,720

—

3,860

—

3.990

—

3,990

—

6,045

20

3,022

60

6,186

40

3,777

20

1,200

—

1,200

—

600

—

600

4 “

500

_

500

__

1,950

—

1,950

—

1,411

3 20

1,070

4 30

462

_

382

__

26,649

5 50

9,152

6_

37,743

5 20

19,639

—

13,700

7—

4,450

8_

127,462

50|

66,108

10

Alla officerare och styckjunkare samt 8 sergeanter beräknas vara i tjenstgöring 365 dagar årligen; 4 sergeanter
ondast under repetitionsöfningarna, 30 dagar.

Tlorn”i lnfo.rmatio"spfficer 400 kr., till 1 informationsunderofficer 100 kr., för undervisningen i gjunnastik
-00 kr., till auditörsbiträde 750 kr., till regementskommissarien 500 kr.

1 Hedikamonts- och kommunionspenningar för 200 resp. 224 personer 461,20 kr., till biblioteket 100 kr., till
skrifmaterialier 500 kr., till undervisningsmateriel 150 kr., till gymnastikporsedlar 200 kr.

Medikaments- och kommunionspenningar för endast 52 resp. 06 personer.

V4 åt don i bil. lit. E för dessa ändamål beräknade kostnaden.

Aflöning: 2 l:e konstaplar, 2 2:dre konstaplar, 2 trumpetare och 46 artillerister i 12 månader ä 10 kr. i

månaden ......................................................................................... kr (y240: —

Arfvoden: 2 l:sto konstaplar ä 180 kr. per år.......................................

2 2:dre konstaplar ä 120 kr. » »

2 trumpetare ä 36 kr. » »

Lega: 48 man ä 40 kr........................................

4 » ä 80 » ...........

360:

240:

72:

1,920:

320:

Vs af den i bil. lit. E beräknade kostnaden.
10 stamhästar uppsättas l:sta året,

Summa kronor 9,152:

Fjerde hufvudtiteln

103

Bil. Lit. I.

Förslag

till allöningsstat för artilleri- och ingeniörhögskolan, afsedd att tillämpas

från ingången af år 1886.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Befäl och stab:

1

chef....................................................................................

arfvode

1,500

_

1 adjutant.............................................................................

»

700

—

1

redogörare för medel- och persedeluppbörden.............................

»)

900

—

för bibliotekets vård och redovisning..........................................

»

300

—

3,400

Lärarestaten:

1

lärare i matematik och teoretisk mekanik................................

„

2,400

_

1

» i tillämpad mekanik..................................................

»

800

—

1

» i beskrifvande geometri..............................................

1,100

—

1

» i fysik .....................................................................

n

1,200

—

1

» i kemi .....................................................................

»

1,200

—

1

» i franska språket........................................................

„

1,500

—

1

» i krigskonst och krigshistoria.......................................

1,200

—

1

» i artilleri med tillhörande öfningar.............!.................

»

1,800

—

1

» i artilleriritning .........................................................

»

500

—

1

» i befästningkonst med tillhörande ritningar och öfningar...

»

1,800

—

1

" i topografi och militärgeografi jemte rekognoscerings- och

afvägningsöfningar.................................................

n

500

—

1

» i byggnadskonst med ritning........................................

»

1,000

—

För undervisning i artilleripjosers och projektilers tillverkning och

besigtning.............................................................

»

150

—

Anm. Enligt kongl. brefvet don 24 januari 1820 utgår detta arfvode till
den officer, som är beordrad att hafva tillsyn öfver kanongjutningen för kro-nans räkning.

Till repetitörers aflöning.....................................

3,000

—

18,150

Anm. Chefen för högskolan, militäre lärare, adjutanten jemte repetitörer
åtnjuta, såvida de icke i annan egenskap äro till inqvarteringsförmån berätti-gade, inqvarteringsersättning från anslaget till inqvarteringskostnader, enligt för-fattningarne, i den grad de på stat innehafva.

transport

—

-1

21,550

—

104

Fjerde hufrudtiteln

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

transport

--

—

21,550

—

Betjening» staten:

| 1 väbel, som äfven tjenstgör såsom förste vaktmästare:

lön............................................................................... 800: —

tjenstgöringspenningar......................................................... 300: —

1,100

750

1 vaktmästare, tillika tjenstgörande såsom laboratoriidräng: arfvode...........

—

1.850

Anm. 1. Tjenstgöringspenningar åtnjutas ondast under verklig tjenst-göring.

Anm. 2. Om någon af betjeningsstaten åtnjuter bostad jemte vedbrand,
böra, såvida icke dessa förmåner tillkomma honom såsom portvakt eller för
andra åligganden utöfver tjensten, desamma till ett värde af 150 kronor inräk-nas under lönen eller arfvodet; och utgår då lönen för väbeln med 650 kronor
och arfvodet för vaktmästaren med 600 kronor.

Summa

--

—

23,400

>

att utgå från anslaget å riksstatens 4:de hufvudtitel till försvarsverket till lands i allmänhet; och
må, i enlighet med kongl. brefvet den 3 mars 1882, de reservationer, som kunna uppkomma å aflöningsstaten,
få användas till betäckande af möjligen uppstående brist i de för högskolans omkostnader
och underhåll anslagna medel.

Stockholm, K. L. Beckman, 1885.

i

Femte hufvudtiteln.

Protokoll öfver Sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den
12 Januari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén.

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Friherre von Otter, anmälde i underdånighet
frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1886 och föredrog härvid tillika:

Marinförvaltningens särskilda skrivelser:

den 30 September 1884 i fråga om de ordinarie anslagen samt
behofvet af extra anslag för flottan under förstnämnda år;

den 5 December 1884 angående uppförande af skjul för minbåtar
vid flottans station i Stockholm; samt

den 16 December 1884 angående tillökning i begärdt anslag till
pansarbåten Sveas bestyckning.

Departementschefen yttrade derefter:

Bih. till lUksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd.

1

2

Femte hufvudtitelii.

[1-3]

Angående

officerskårens

tillökning

in. in.

Vid flera föregående tillfällen har behofvet af tillökning i flottans
officerskår blifvit framhållet, och detta behof blifver allt mera
oafvisligt, i samma mån försvarskrafterna i öfverensstämmelse med tidens
kraf lämpligen ordnas, och det bidrag, nya reservstaten hittills
lemnat till samma behofs afhjelpande, minskas.

Det nuvarande antalet af 140 officerare på aktiva staten bestämdes
år 1873 vid sammanslagningen af Kongl. flottan och skärgårdsartilleriet,
hvilkas officerskårer tillhopa utgjordes af 172 officerare; men
redan i det förslag till lag om grunder för ordnande af flottans personal,
som, med ledning af särskilde komiterades betänkande, förelädes
1875 års riksdag, upptogs officerskårens antal till 228, nemligen 3
amiraler, 10 kommendörer, 15 kommendörkaptener af l:a klassen, 20
kommendörkaptener af 2:a klassen, 35 kaptener af l:a klassen, 40 kaptener
af 2:a klassen, 35 löjtnanter af l:a klassen, 40 löjtnanter af 2:a
klassen och 30 underlöjtnanter. Då sedermera vid 1878 års Riksdag
Eders Kongl. Maj:t föreslog ökande af officerskåren med 2 kommendörer,
10 kommendörkaptener, 17 kaptener, 27 löjtnanter och 4 underlöjtnanter
eller till ett antal af 200 samt att för åstadkommande deraf
permanenta reservstaten skulle upphöra, yttrade statsutskottet i sitt häröfver
afgifna utlåtande: »Vid sådant förhållande och då de gjorda be»räkningarne
öfver personalbehofvet för flottans- nuvarande materiel sy»nas
ådagalägga, att den nu äskade tillökningen i befälsstyrkan är af
»oundgängligt behof påkallad, har utskottet, som funnit det förelig»gande
förslaget äfven derutinnan ändamålsenligt, att ökningen i offi»cerskårens
numerär endast inträder i mån af afgång inom reservstaterna,
ansett sig böra samma förslag till bifall förorda». Frågan förföll
likväl genom kamrarnes olika beslut. Eders Kongl. Maj:ts vid följande
Riksdag framstälda förslag att, med permanenta reservstatens bibehållande,
öka den aktiva statens officerskår med det här ofvan upptagna
antalet subalternofficerare, nemligen 27 löjtnanter och 4 underlöjtnanter,
ansåg Riksdagen sig icke kunna bifalla, hufvudsakligen anförande, att
meningarne inom representationen otvifvelaktigt vore ganska delade i
fråga om den ställning, sjövapnet borde inom landets försvarsväsende
intaga, antingen detta vapen borde utvecklas så, att det skulle kräfva
en vida större personal än den nuvarande eller, på sätt tillförene varit
ifrågasatt, i den mån inskränkas, att en mindre personal blefve tillräcklig.

I det af 1880—1882 årens sjöförsvarskomité afgifna betänkande
angående sjöförsvarets ordnande föreslogs likaledes en ökning af offi -

Femte hufrudtiteln.

3

cerskåren med 25 officerare, hvarigenom antalet skulle uppgå till 165,
en tillökning, som efter hvad motiveringen härför gifver vid handen,
icke kunde anses innefatta allt hvad komitén i den vägen önskat och
ansett erforderligt, utan endast så mycket, som med afseende å nödvändigheten
af den strängaste sparsamhet kunnat ifrågasättas. Eders
Kongl. Maj:t, som jemväl ansåg denna tillökning vara alltför otillräcklig
och kunna genom anlitande af de för permanenta reservstatens aflöning
redan anvisade medel göras större och mera motsvarande behofvet,
hemstälde till 1883 års Riksdag att, på det Eders Kongl. Maj:t
måtte komma i tillfälle att i den ordning, som kunde finnas lämplig,
öka antalet officerare vid flottan till 175 nemligen med 1 flaggman,
2 kommendörkaptener af l:a klass, 2 kommendörkaptener af 2:a klass,
19 kaptener och 11 löjtnanter, de under anslaget till aflöning för flottans
kårer och stater inbegripna, för permanenta reservstatens aflöning
anvisade 114,000 kronor måtte, i den mån dessa medel blefve tillgängliga,
få användas till aflöning åt nämnda antal officerare. Förslaget
att på detta sätt och med nämnda antal öka officerskåren tillstyrktes
af Riksdagens särskilda utskott och vann andra kammarens bifall, men
kom, till följd af härordningsförslagets fall, icke under pröfning i första
kammaren.

Behofvet af en tillökning i flottans aktiva officerspersonal, sålunda
alltjemt af Eders Kongl. Maj:t framhållet, af sjöförsvarskomitéerna erkändt
och af Riksdagens statutskott och båda kamrar vid skilj da tillfällen
medgifvot, lärer alltså vara alldeles obestridligt och, oafsedt den
tillökning i antalet så väl officerare som underofficerare, hvilken blifver
oundgänglig i mån af minförsvarets fortfarande utveckling och minmaterielens
ökande, stegras, såsom ofvan är antydt, detta behof alltmera
i mån af afgång på nya reservstaten samt derigenom att flertalet
cjvarvarande officerare på denna stat till följd af ålder eller annan
orsak icke längre kunna till allmän tjenstgöring påräknas. A
nämnda stat qvarstå nemligen 27 officerare med en ungefärlig medelålder
af 65 år, under det medelåldern för de 10 äldsta utgör omkring
78 år, och likväl bestrida 17 af dessa officerare tjenstebefattningar,
som efter hand, åtminstone till största delen, måste öfvertagas af den
aktiva statens officerare, hvilkas antal redan nu är så otillräckligt att
vid hvarje sjökommendering, sjukdomsfall eller tillfälligt uppdrag, som
icke är med'' förut innehafvande tjenstebefattning förenligt, på en eller
annan plats alltid uppkommer brist, hvilken endast kan afhjelpas derigenom
att flere tjenster, hvilka eljest hvardera fordra sin man, anförtros
åt samma officer, såsom exempel hvarå må anföras att 21 kom -

4

Femte hufrudtiteln.

panier af flottans sjömanskår behöft ställas under befäl af 8 kompanichefer.
r

I fråga om storleken af den behöfliga officerspersonalen har städse
framhållits, att denna måste bestämmas af materielens storlek och beskaffenhet,
beroende af den vigt och betydelse för landets försvar flottan
kommer . att tilldelas, och om än det således icke låter sig göra
att nu definitivt bestämma behofvet af officerspersonalens tillökning, så
är det dock, särdeles med afseende derpå att en sådan tillökning endast
efter hand låter sig verkställa, af synnerlig vigt att i möjligaste
män söka afhjelpa den redan nu befintliga bristen, hvilket synes
mig icke kunna ske lämpligare än genom att, på sätt Eders ''Kongl.
Maj:t föreslog 1883 års Riksdag, besluta permanenta reservstatens upphörande
och, i mån af afgång på denna samt öfriga reserv- och
indragningsstater, öka den aktiva staten med det då föreslagna antal
officerare.

Utom det i statsrådsprotokollet den 8 Januari 1883 anförda hufvudsakliga
skäl för permanenta reservstatens upphörande nemligen att
densamma, förutsatt att personalen på den aktiva staten lämpligen
ökades, kunde anses mindre behöflig, sedan skyldigheten att vid viss
lefnads- och tjensteålder från tjensten afgå trädt i kraft, finnas äfven
andra dertill manande anledningar, hvaribland svårigheten vid förflyttning
af officer från den aktiva staten till permanenta reservstaten icke
utgör den minsta.

Enligt gällande föreskrift öfverflyttas officer af kaptens eller högre
grad från aktiva staten till permanenta reservstaten, när Eders Kongl.
Maj:t med afseende pa tjenstens fördel prof var sådan förflyttning böra
ega rum; och äro aflöningsförmånerna å båda staterna desamma likasom
tjenstgöringen, med den skilnad endast att officer på permanenta
reservstaten i allmänhet icke sjökommenderas.

Då denna reservstat först bildades, funnos bland den aktiva kårens
officerare flere, hvilka till följd af ålder, sjuklighet eller annan
orsak föredrogo att blifva från vidare sjötjenstgöring befriade och derföre
blefvo på egen begäran till permanenta reservstaten öfverflyttade,
men detta händer numera mindre ofta, hvilket är eu naturlig följd af
det obligatoriska afskedstagande^ som småningom gör att alla officerare
af den aktiva staten i allmänhet kunna anses, hvar inom sin
grad,, fullt tjenstbara samt villiga och lämpliga att i sitt egentliga yrke,
sjökrigstjensten, intill föreskrifven afgångstid fortfarande blifva använda.
Som emellertid såväl ändamålet med permanenta reservstaten som an -

Femte hnfVudtiteln.

5

gelägenheten att använda det dertill beviljade anslag fordra, att, i mån af
tillgång, öfverflyttning skall eg a- rum, så måste sådan ske äfven utan den
öfverflyttades medgifvande och äfven om denne skulle utan men för
tjensten eljest kunnat på den aktiva staten qvarstå, och det blifver i så
fall ensamt beroende på Eders Kongl. Maj:ts pröfning och afgörande,
hvilken officer skall till sådan öfverflyttning ifrågakomma. Så länge
ännu å aktiva staten funnos sjöofficerare, hvilka egnade sin hufvudsakliga
verksamhet åt för tjensten främmande sysselsättningar, så långt
sådant funnes med tjenstens bibehållande förenligt, och ansågo denna
såsom en bisak eller eljest visade sig för tjensten olämpliga och ointresserade,
var valet härtill mindre svårt; men med den numera
stränga utgallring, som eger rum redan för inträde i sjökrigsskolan,
med den derstädes och jemväl efter officersutnämningen erhållna
utbildning samt den i allmänhet trägna, oafbrutna tjenstgöringen
ökas naturligen intresset för vapnet, hvarförutan tiden sällan medgifver
att väsendtligen syssla med utom tjensten varande bestyr, och det
blifver till följd deraf allt svårare att vid uppkommande ledighet, med
iakttagande af skyldig rättvisa, bestämma hvilken officer, som med afseende
på tjenstens fördel bör till permanenta reservstaten öfverflyttas.

Genom officerskårens nu föreslagna tillökning vunnes äfven den
från försvarssynpunkt icke oväsendtliga fördelen, att eu del af sjöbeväringen
kunde exerceras af flottans officerare och derigenom blifva
åtminstone i någon mån hemmastadd med den tjenstgöring, hvartill den
i händelse af krig är ämnad och deribland att, såsom afsedd att utgöra
en del af bemanningen å sjöbefästningarne, handtera dervarande
materiel. Detta har hittills, i brist af nödigt befäl och underbefäl, icke
kunnat ega rum, hvarföre sjöbeväringen endast erhållit samma utbildning
som landtbeväringen och exercerats af arméns officerare. Visserligen
är det afsedt att i detta förhållande för innevarande år söka
göra ändring, men sådant torde dock icke kunna ske utan olägenhet
och men för flottans öfningar och tjenstebehof i öfrigt.

Jag har här ofvan antydt, att officerspersonalens tillökning äfven
påkallas af den betydande utveckling minväsendet vunnit. I den mån
denna utveckling fortgått och minmaterielen ökats, har behofvet att
för denna vigiiga del af sjöförsvaret ega tillgång på eu lämplig och
tillräcklig personal med erforderlig specialkunskap för handhafvande
af den hithörande dyrbara materielen allt mer och mer gjort sig
gällande.

På min derom gjorda framställning tillsatte Eders Kongl. Maj:t

6

Femte hufvu(Ititeln.

deri 17 Maj sistlidne år en kommission, bestående af framstående målsmän
för olika grenar af försvaret, hvilken kommission hade till uppgift
att, efter verkstälda undersökningar, inkomma med utredning angående
åtskilliga till deras ompröfning öfverlemnade frågor deribland:
under hvilka vilkor den för såväl kustförsvaret som handelssjöfarten
vigtiga farleden genom Baggensstäket utan fara för hufvudstadens försvar
kunde upprensas till ett visst större djup; huruvida anledning till
förändring i hittills föreslagna minlinier i Stockholms skärgård förefunnes,
samt angående de anordningar, deri kostnad och den personal, särskild!
från armén och särskild! från flottan, som för dessa minliniers
så väl som nämnda skärgårds försvar i öfrigt erfordrades o. s. v.

Nämnda kommission, som den 20 sistlidne December inkommit
med fullständigt betänkande angående ifrågavarande förhållanden, yttrar
deruti bland annat, att den personal, som erfordrades för skötande
af minlinierna med tillhörande syft- och tändstationer, skulle lemnas
från flottan, men att härför mötte oöfvervinnerliga svårigheter icke
blott uti den stora bristen på befäl och underbefäl, utan ock uti bristen
på i materielens skötsel öfvad personal samt att det derföre vore
en tvingande nödvändighet att en särskild minör afdelning med fulltaligt
befäl blefve härför afsedd, derförutan intet effektivt minförsvar
kunde åstadkommas.

Till ledning för bedömandet af frågan härom torde böra erinras
att, på grund af det olika sätt hvarpå sjöminor användas, sjöminförsvaret
sönderfaller uti två väsentligt olika delar: det fasta och det
rörliga minförsvaret. Det förstnämnda afser hufvudsakligen att medelst
förankrade minor antingen helt och hållet spärra ett farvatten eller
göra det osäkert för fiendens fartyg att befara; det rörliga afser åter
att medelst dels sjelfgående dels s. k. stångminor, utskjutna från eller
förda å fartyg eller båtar, vid lämpliga tillfällen anfalla fienden, hvarhelst
han mötes.

Med anledning af denna skiljaktighet i minvapnets användande är
jemväl materielen olika för de olika försvarssätten, likasom fordringarne
på den personal, som skall handtera den olika materielen, och,
om man bortser från de rent militära fordringar, som måste ställas på
hvarje krigsman, kan man väl påstå, att sjömannen och minör en (vid
det fasta minförsvaret), hvarhelst de än stå på den militära gradskalan,
hafva högst få beröringspunkter med hvarandra, hvarå såsom bevis kan
anföras, att i flere länder såsom Amerika, England, Holland och, såsom
jag tror, åtminstone delvis Ryssland, bestyret med det fasta minförsvaret
öfverlemnats åt hären. Minörens yrke är nemligen i allt hufvudsakligen

Femte hufvudtiteln.

7

tekniskt: han skall kunna konstruera minor, elektriska instrument och
tändrör, undersöka och reparera kablar och batterier, skarfva kablar,
sammansätta de olika delarne till ett helt, snabbt sköta ett stort antal
minor, uppgöra planer och beräkningar öfver minspärrningar m. m.
Deremot inskränker sig det för det fasta minförsvaret erforderliga sjömanskap
egentligen endast till att kunna sköta utläggningsfartyget och
nöjaktigt handtera sig i båt, hvaruti tillräcklig färdighet lärer kunna
bibringas dertill erforderligt såväl befäl som underbefäl och manskap
utan att de derför behöfva göra några egentliga sjöexpeditioner. Hos
den personal, som skall handhafva det rörliga minförsvaret, är åter
förhållandet annorlunda; ty då de fartyg och båtar, hvilka äro försedda
med sjelfgående minor, böra kunna förflyttas hvarthelst å kusten, der
deras närvaro anses behöflig, erfordras hos deras bemanning nödigt
sjömanskap, hvaremot den till dessa fartyg hörande minmatorielens skötande
är vida enklare och icke torde kräfva annan undervisning och
öfning än den minkurs, som så väl officerare, som underofficerare och
manskap alltid äro skyldige att genomgå.

Då således egentligt sjömanskap för handhafvandet af det fasta
minförsvaret är för minören lika litet behöflig! som specialkunskap i
alla till detta försvar hörande detaljer är för sjömannen, skulle tvifvelsutan
den öfning, som hittills ansetts böra vara densamma för dessa
yrkesmän blifva mera gagnande för dem, om den komme att för hvardera
afse uteslutande hans speciela yrke och om således för handhafvande
af det fasta minförsvaret en särskild minörafdelning tillsattes.

Att behofvet af minörer icke kan fyllas från flottans nuvarande
kårer samtidigt dermed, att fartyg och sjöfästningar derifrån erhålla
sina besättningar, lärer icke behöfva vidare framhållas, och om den materiel,
som under femton års tid anskaffats för det fasta minförsvaret
och ytterligare lärer komma att ökas, skall kunna förverkliga de förhoppningar,
som dervid knutit sig, kan frågan om en fast personal för
minornas betjenande icke längre uppskjutas, synnerligast som det härför
erforderliga personalantalet endast småningom och under loppet af
flera år kan fyllas, önskvärd! hade derföre varit att redan nu kunna
inkomma med förslag om bildandet af en särskild minörafdelning; men
dels har det af ofvannämnda kommission afgifna betänkande, hvarpå
ett dylikt förslag delvis skulle grundas, såsom ofvan är nämndt, först
inkommit mot slutet af det nyss tilländalupna året, dels erfordras ytterligare
utredning samt inhemtande af erfarenheten från andra länder,
der dylika minörkårer redan blifvit bildade, innan jag anser mig kunna
framlägga ett så fullständigt förslag som frågans vigt kräfver.

8

Femte hufvudtiteln.

Då emellertid angeläget synes mig vara att, i den mån sådant kan
ske, redan nu söka förbereda bildandet af en dylik minörafdelning,
bär jag trott något böra åtgöras för att vid min vapnet fästa dem af
flottans personal, hvilka visat sig ega lust och fallenhet derför. Hittills
har i allmänhet en viss obenägenhet förefunnits hos denna personal
att egna sig åt minförsvaret, hvartill orsaken torde vara att söka dels
i den påtagliga risk detta vapens handterande medför, dels i uppfattningen
att derigenom utsigten till befordran och dermed en mera tryggad
utkomst skulle minskas och dels äfven deri att åtminstone i yngre
åren de, som af böjelse egnat sig åt sjövapnet, icke gerna utbyta detsamma
mot det mindre inbjudande minväsendet utan att åtminstone
härvid kunna påräkna någon särskild fördel.

För att söka undanrödja detta och för att erhålla dugliga och pålitliga
minörer synes derföre nödvändigt vara att, på sätt i andra länder
eger rum, aflöningsförmånerna för minörpersonalen något förbättras,
och jag tror, att det skulle vara för ändamålet lämpligt att tills
vidare, intill dess förslag till minörafdelningens fullständigare ordnande
hinner uppgöras och fastställas, med 50 proc. förhöja dagaflöningen
till sjös under minöfningarna för dem, som uteslutande användas vid
minvapnet. Kostnaden härför, som enligt gjorda beräkningar skulle
uppgå till 7 å 8,000 kronor och i alla händelser icke komrne att öfverstiga
10,000 kronor, borde utgå af anslaget till flottans öfningar.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört i fråga om nödvändigheten
af officerskårens tillökning och åtgärder för en minörafdelnings
bildande får jag i underdånighet föreslå Eders Kongl. Maj:t att till
Riksdagen hemställa:

att, på det Eders Kongl. Maj:t måtte komma i
tillfälle att i den ordning, som kan finnas lämplig,
öka antalet officerare vid flottan med 1 flaggman, 2
kommendörkaptener af l:a grad, 2 kommendörkaptener
af 2:a grad, 19 kaptener och 11 löjtnanter, de
under anslaget till aflöning för flottans kårer och stater
för permanenta reservstaten anvisade 114,000
kronor måtte, i den mån dessa medel blifva tillgängliga,
få användas till aflöning åt nämnda antal officerare
;

Femte hufvudtiteln.

Ö

att detta medgifvande äfven må få afse innevarande
år samt

att Riksdagen medgifver att, derest Eders Kongl.
Maj:t skulle beordra någon del af flottans personal
att tills vidare uteslutande tjenstgöra vid minvapnet,
aflöningen för denna personal må för innevarande
och nästkommande år under pågående minexpeditioner
förhöjas med 50 proc. af den nu bestämda dagaflöningen
till sjös att utgå från anslaget till flottans öfningar.

I afseende å anslagen under femte hufvudtiteln har jag att göra
följande framställningar, nemligen beträffande:

Ordinarie anslag.

♦

Aflöning för Flottans kårer och stater.

Vid 1872 års Riksdag beslöts att till lindring af den dryga fattigvårdsbörda,
som kommunerna i Blekinge län och Södra Möre härad i
Kalmar län hade fått vidkännas till följd af det stora antalet båtsmän,
som der skulle uppsättas och underhållas, högst halfva antalet af de
der befintliga båtsmansrusthåll skulle få sättas på vakans samt de derför
inflytande afgifter ingå till statsverket för att, till ersättning af det
manskap flottan härigenom förlorade, användas, på sätt af Eders Kongl.
Maj:t kunde varda bestämdt, till förökande antingen af flottans matroskår
eller af varfvens arbetsstyrka. Genom nådigt bref den 27 Augusti
1875 förordnades, att aflöningen till de i följd af samma nådiga bref
uppsatta eldare- och handtverkskompanierna skulle af vakansmedlen
bestridas; och då vid 1876 års Riksdag ny lönereglering för flottans
kårer och stater beslöts, beräknades naturligtvis dessa vakansafgifter,
hvilka då för år 1877 upptogos till 75,000 kronor, såsom en
tillgång härtill. Sedermera hafva äfven öfriga vakansafgifterna, utöfver
nämnda 75,000 kronor, på grund af hvarje Riksdags medgifvande fått,
jemte derutöfver behöflig! extra anslag, användas till att under året
genomföra nämnda lönereglering, så att för närvarande hela beloppet
af vakansafgifterna i Blekinge och Södra Möre anlitas för aflöningen.

Genom sistlidet års riksdagsbeslut att statsverket skall från och
Bill. till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Åfd. 2

[4-8]

Aflöning för
Flottans kårer
och stater.

10

Femte hufvudtiteln.

med år 1885 öfvertaga anskaffande och underhåll af de båtsmansbeklädnaden
tillhörande s. k. småpersedlarne äfvensom kappsäcken och att,
såsom en motsvarande lindring för de vakanta båtsmansrusthållen i
Blekinge och Södra Möre, vakansafgiften från sagde tid skall med en
tiondedel minskas, hvilket beslut Eders Kongl. Maj:t den 21 sistlidne
November godkänt, kommer flottans inkomst af vakansafgifterna att
framdeles förminskas, hvarför ock Riksdagen, i sammanhang med
nämnda sitt beslut, anvisade ersättning härför i det å ordinarie stat
under femte hufvudtiteln då uppförda reservationsanslag å 40,000 kronor,
af hvilka, enligt marinförvaltningens beräkning, 11,500 kronor
skulle motsvara vakansafgifternas minskning.

Detta anslag är emellertid, såsom nyss nämts, af reservationsanslags
natur, hvaremot aflöningsanslaget är ett fast anslag. Besparingarne
å det förra skola reserveras för det med anslaget afsedda ändamål,
besparingarne å det senare skola gå till de allmänna besparingarne.
Det är derföre oegentligt, att sammanföra och gemensamt redovisa
dessa båda anslag, hvilket dock blifver en nödvändighet, då det
ju icke kan ifrågakomma att använda det senast tillkomna anslaget till
några särskilda aflöningsposters bestridande.

Redan denna omständighet, men ännu mera det likaledes oegentliga
deruti att en tiondedel af en till femte hufvudtiteln ingående inkomst
hädanefter skall blifva i riksstaten synlig, under det att de öfriga nio
tiondedelarne deraf, eller de återstående vakansafgifterna, fortfarande
förblifva osynliga i nämnda stat, synes mig utgöra giltig anledning
att ifrågasätta att vakansafgifterna, hvilka ingå till statskontoret och
derifrån levereras till marinförvaltningen, hädanefter må såsom en statsverkets
inkomst upptagas och beräknas samt ett anslag till ersättande
af desse utgifter å ordinarie stat under femte hufvudtiteln uppföras.
Så har tillförene under liknande förhållande skett med båtsmansbeklädnadsmedlen
vid 1877 års riksdag och torde jemväl vara det principielt
riktigaste, då på detta sätt så väl eu statsverket tillflytande inkomst
som en statsverkets utgift för flottan kommer att behörigen redovisas.
I fråga om beloppet af den inkomst och af det ersättningsanslag, som
för vakansafgifterna bör uppföras, får jag erinra, att nämnda afgifter,
hvilka få erläggas för högst 1,150 rusthåll, beräknats, då samtlige desse
rusthåll begagna sin vakansfrihet, kunna uppgå till 121,790 kronor, men
att desamma, ehuru vakanssättningen varit medgifven i mera än 12 år,
ännu icke uppgått till detta belopp. Vid sådant förhållande har jag
ansett de debiterade vakansafgifterna för de tre senaste år, för hvilka
de ännu äro kända, nemligen 1881, 1882 och 1883 kunna läggas till

Femte hufvudtiteln.

11

grund för beloppets bestämmande och då desse, enligt uppgift från
marinförvaltningens civilafdelning, utgjort:

för år 1881 .................................................................... 112,399: 10.

» , 1882 115,?72: 34.

» » 1883 114,418: 42.

Summa 342,089: 86.

eller i medeltal för år 114,029 kronor 95 öre, denna sistnämnda summa,
jemnad till 114,000 kronor, utgöra det anslag å ordinarie stat under
femte hufvudtiteln, som undm* titel: »ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län», bör, i
händelse Eders Kongl. Maj:t gillar denna min framställning, af Riksdagen
begäras. Af detta anslag är hvad som motsvarar eldare- och
handtverkskompaniernas uppsättning, (enligt 1877 års stat 88,669 kronor
50 öre), redan på grund af 1872 års riksdagsbeslut och ofvan åberopade
1875 års nådiga bref för aflöningen tillgängligt, hvaremot för Överskjutande
beloppets användande till löneregleringens genomförande
särskildt medgifvande af Riksdagen lärer böra begäras, intill dess erforderliga
medel härför genom afgång å reserv- och indragningsstaterna
erhållas, då äfven denna del af anslaget blifver att använda för
sitt egentliga ändamål: förökande af matroskåren eller varfvens arbetsstyrka
efter Eders Kongl. Maj:ts bepröfvande.

Enligt den af marinförvaltningen på grund af gällande stater uppgjorda
beräkning skulle alla till titeln »aflöning för flottans kårer och
stater» hänförliga utgifter uppgå till 1,392,284 kronor, hvilket belopp
jag dock anser kunna nedsättas till detsamma, som beräknats nästlidet
år eller 1,391,284 kronor, så att, om härifrån afräknas enahanda summa,
som är i detta års riksstat såsom anslag för aflöningen uppfördt eller
1,210,284 kronor, ett belopp af 181,000 kronor enligt beräkningen
skulle utöfver enahanda anslag för år 1886 erfordras för aflöningen
samma år. Med beräkning att jemväl hela det här ofvan ifrågasatta
anslag till ersättning för vakanta båtsmansrusthållsnummer i Blekinge
län och Södra Mörc härad af Kalmar län 114,000 kronor får, såsom
hittills vakansafgifterna, för löneregleringens genomförande under år
1886 användas, skulle alltså för ändamålet ytterligare erfordras ett
extra anslag af 67,000 kronor. Marinförvaltningen, som genom en
lägre beräkning af vakansafgifterna, upptagit detta extra anslagsbehof
till 70,941 kronor 56 öre, har likväl under anförande, att under
flere år ett extra anslag af 50,000 kronor, utöfver ordinarie anslaget

12

Femte hufvudtitelu.

och vakansafgifterna, varit tillräckligt och lemnat öfverskott med undantag
allenast af år 1883, då utgifterna öfverstego tillgångarne med
6,769 kr. 20 öre, samt under antagande att anledningarne till sistberörda
förhållande varit tillfälliga, ansett ett extra anslag af 50,000 kronor
jemväl för år 1886 vara för aflöningen tillräckligt. Detta vågar jag äfven
antaga blifva förhållandet hufvudsakligen med hänsyn dertill att, sedan
numera den för permanenta reservstaten afsedda summa af 114,000
kronor utaf de på aflöningsanslaget genom afgång å de äldre reservstaterna
och indragningsstaten uppkomna tillgångar i det aldra närmaste
är fylld, hela den derefter uppkommande tillgång i följd af
afgång å sistnämnda stater kommer att ^.våndas för löneregleringens
behof och således föranleder minskning i det härför erforderliga extra
anslag. Jag anser derför, lika med marinförvaltningen, ett extra
anslag af 50,000 kronor till löneregleringen böra af Riksdagen för år
1886 äskas.

Vid nästlidet års Riksdag föreslog Eders Kongl. Maj:t att, för den
händelse Eders Kongl. Maj:t skulle besluta att chefens för flottans militärpersonal
embete skulle indragas äfvensom att eu stationsbefälhafvare
skulle tillsättas såsom högsta myndighet vid hvardera utaf flottans
stationer, de förändringar i inqvarteringsstaten, som häraf föranleddes,
skulle få, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med då gällande bestämmelser,
provisoriskt vidtagas med vilkor att det till inqvarteringsbidrag
då utgående belopp derigenom icke öfverskredes och att den förändrade
inqvarteringsstaten förelädes innevarande års Riksdag till godkännande;
och vann detta nådiga förslag Riksdagens bifall. Sedan de ifrågasatta
förändringarne genom det af Eders Kongl. Maj: t under den 10 juli
sistlidne år faststälda nya reglementet för flottan kommit till stånd och
provisorisk inqvarteringsstat blifvit i sammanhang dermed faststäld,
har marinförvaltningen med sitt statsregleringsförslag för år 1886
öfverlemnat förslag till förändrad inqvarteringsstat och dervid tillika
anfört:

att af den vid 1876 års Riksdag godkända stat, upptagande de
militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjuta boställe
eller inqvarteringsbidrag i penningar, inhemtades, att anvisningen från
tillgången för löneregleringens genomförande beräknats till 22,900 kr.
för inqvarteringsbidrag i penningar till officerare och underofficerare;

att vid 1877 års Riksdag i nämda stat upptogos två nya befattningar
med inqvarteringsbidrag till belopp af 900 kronor, hvaremot två
andra befattningar med inqvarteringsbidrag till belopp af 1,500 kronor
indrogos, i följd hvaraf staten för inqvarteringsbidrag i penningar till

Femte hufvudtiteln.

13

innehafvare af fasta befattningar, hvilken sedan dess förblifvit oförändrad,
alltså slutar på 22,300 kronor; och

att uppå Eders Kongl. Majds nådiga framställning 1877 års Riksdag
härutöfver medgifvit, att officer, hvilken är till tjenstgöring vid
flottans militärdepöt eller varf kommenderad och icke åtnjuter fri bostad
i kronans hus eller enligt gällande stat är berättigad till ersättning
derför i penningar, finge uppbära inqvarteringsbidrag med ett efter år
räknadt belopp af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms
station från nämnda tillgång, hvarjemte 1883 års Riksdag, likaledes
i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts framställning,
ökade dåvarande aflöningsanslaget med 8,800 kronor, på det att den
förmån af inqvarteringsbidrag, hvilken vid 1877 års Riksdag medgifvits
officerare, kommenderade till tjenstgöring vid militärdepöt eller varf,
skulle kunna utsträckas till cheferna för båtsmanskompanierna och till
de officerare, som utöfver stat eller vid tillfälligt förfall för dem, som
äro i stat upptagna, kommenderades till tjenstgöring i öfverstyrelsen
(chefen för flottans militärpersonal och marinförvaltningen) eller i sjöförsvarsdepartementets
kommandoexpedition.

Af det förändrade förslaget till inqvarteringsstat visar sig, att
inqvarteringsbidraget i penningar till innehafvare af fasta befattningar
slutar med 22,200 kronor, och att denna stat alltså med 100 kronor
understiger hvad Riksdagen, såsom ofvan är nämndt, härför anvisat
och att i öfrig! någon annan afvikelse från den förra inqvarteringsstaten
icke förekommer, än att de hos chefen för flottans stab tjenstgörande
officerare erhållit samma förmån af inqvarteringsbidrag, som
förut vid tjenstgöring hos chefen för flottans militärpersonal, hvilket
icke leder till någon ökad utgift.

Vid utfärdandet den 10 sistlidne juli af ny instruktion för marinförvaltningen
pröfvade Eders Kongl. Maj:t nödigt att, med hänsyn
till den framstående plats i sjöförsvaret minväsendet redan intager och
allt mer kommer att intaga, en särskild afdelning för behandling af
hithörande ärenden borde i marinförvaltningen inrättas. För att chefsbefattningen
för denna afdelning, hvilken befattning Eders Kongl. Majd
tills vidare uppdragit åt chefen för aftilleriafdelningen att jemte sin
egen utöfva, skall kunna tillsättas, blifver det nödigt att åt honom i
stat anvisas ett lika inqvarteringsbidrag, som till öfriga förvaltningens
ledamöter eller 1,000 kronor, hvartill, utöfver den genom den nya inqvarteringsstaten
uppkomna besparing af 100 kronor, skulle erfordras
en medelsanvisning af 900 kronor.

14

Femte hufvudtiteln.

[9, 10.]

Beklädnad åt
sjömans- och
skeppsgossekårerna
m. m.

På grund af det ofvan anförda får jag i underdånighet hemställa,
att Eders Kongl. Maja täcktes föreslå Riksdagen:

att, mot det att vakansafgifterna af de på tioårig
vakans stälda båtsmansrusthållsnummer i Blekinge län
och Södra Möre härad af Kalmar län bland statsverkets
inkomster upptagas, ett anslag i ordinarie stat under
femte hufvudtiteln måtte uppföras till belopp af 114,000
kronor med titel »ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af
Kalmar län»;

att hvad af detta anslag icke redan på grund af
1872 års Riksdags beslut bör inräknas bland tillgångarne
till aflöning för flottans kårer och stater, må,
för genomförande af den år 1876 beslutade löneregleringen,
under år 1886 användas;

att i öfrigt för denna lönereglerings genomförande
under år 1886 ett extra anslag af 50,000 kronor måtte
å extra stat för samma år anvisas att gemensamt med
anslaget till aflöning för flottans kårer och stater redovisas
;

att bilagda förslag till stat, (Bil. A) upptagande
de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare
böra åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag,
måtte af Riksdagen godkännas; och

att anslaget till aflöning för flottans kårer och
stater, nu utgörande 1,210,284 kronor, måtte höjas med
det för beredande af inqvarteringsbidrag åt chefen
för minafdelningen i marinförvaltningen erforderliga
belopp 900 kronor eller till 1,211,184 kronor.

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna samt anskaffande
och underhåll af de till båtsmansbeklädnaden
hörande s. k. småpersedlarne m. m.

Anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna bestämdes
år 1877 till ett förslagsanslag högst 282,000 kronor och har sedermera
varit i riksstaten upptaget med detta belopp, till dess sistlidne års

Femte hufvudtiteln.

15

riksdag, i sammanhang med beviljande af ett reservationsanslag å 40,000
kronor till anskaffande och underhåll af småpersedlar och kappsäckar,
hvilket beklädnadsbestyr statsverket till lindring af roterings- och rusthållsbördan
skulle öfvertaga, minskade beklädnadsanslaget till högst

259,000 kronor eller med 23,000 kronor, motsvarande den godtgörelse som
för år 1883 erlagts af de båtsmansnummer, hvilka med kronan ingått
aftal om anskaffning och underhåll af kappsäck och småpersedlar, derför
kostnaden i så fall förut utgått af beklädnadsanslaget, men derefter
skulle bestridas af det nya anslaget.

Då af detta anslag, enligt hvad förut är nämndt, 11,500 kronor beräknats
utgöra godtgörelse för den, såsom motsvarande lindring för de
vakanta båtsmansnumren i Blekinge och Södra Möre, beslutade minskning
med f m åt vakansafgifterna, återstå för småpersedlars och kappsäckars
anskaffande 28,500 kronor. Efter hvad marinförvaltningen anmält
är detta belopp likväl otillräckligt för nämnde persedlars anskaffande,
hufvudsakligen till följd deraf, att de från beklädnadsanslaget
öfverflyttade 23,000 kronor endast utgöra fyra femtedelar af verkliga
anskaffningskostnaden för persedlarne, enär rust- och rotehållarne
i fredstid icke varit skyldiga att erlägga mera såsom godtgörelse
derför, hvarföre marinförvaltningen anhållit att få gemensamt
redovisa beklädnadsanslaget och det nya anslaget till småpersedlars
och kappsäckars anskaffande. Då dessa anslag emellertid äro af så
olika natur att det ena utgör ett förslagsanslag och det andra ett reservationsanslag,
har Eders Kongl. Maj:t ansett en dylik gemensam redovisning,
med hänsyn till möjligen uppkommande besparingar, icke låta
sig göra, utan föreskrifvit att reservationsanslaget skall för sig redovisas
och den motsedda bristen framdeles till godtgörande anmälas. För
att för framtiden förekomma den eljest oundvikliga bristen på detta
reservationsanslag skulle visserligen ytterligare omkring 6,000 kronor
från beklädnadsanslaget kunna dit öfverflyttas, men enär båda ifrågavarande
anslag afse beklädnaden, synes det mig vara mycket riktigare
och ledande till mera enkelhet i räkenskaperna att sammanföra dessa
anslag till ett enda, hvarvid, med hänsyn till anslagets ändamål, detsamma
lämpligast borde gifvas natur af reservationsanslag, såsom Riksdagen
gjort med det senast för småpersedlarnes anskaffande bestämda.
Jag anser således, att de för småpersedlars och kappsäckars anskaffande
beräknade 28,500 kronor utaf det af sistlidne års Riksdag anvisade
reservationsanslag å 40,000 kronor, böra sammanföras med
det nu i riksstaten till 259,000 kronor upptagna beklädnadsanslaget till
ett gemensamt anslag under titel »beklädnad åt sjömans- och skepps -

16 Femte liufyudtiteln.

gossekårerna», till belopp af 287,500 kronor och af reservationsanslags
natur.

Å beklädnadsanslaget har sedan år 1877 en brist uppstått. För
att godtgöra denna har Eders Kongl. Maj:t hos Riksdagen begärt
och Riksdagen under senaste åren medgifvit, att de besparingar å
anslaget, som möjligen kunde uppkomma, finge härtill användas, och
för att möjliggöra sådan besparing har förutom andra inskränkningar
uppfordring af manskap från båtsmanskompanierna i möjligaste
mån minskats; men härigenom har å andra sidan den tillgång på
billigt arbetsmanskap, som varfvet förut haft i uppfordrade båtsmän,
äfven ganska väsendtligt minskats och måst ersättas med legdt folk
mot daglön, som i vissa fall ända till 16 gånger öfverstigit den
kostnad varfvet eljest fått vidkännas, hvarigenom anslaget till tiottans
nybyggnad och underhåll, redan förut för sitt ändamål mindre
tillräckligt, blifvit detta i ännu högre grad. Detta är visserligen
en ganska väsendtlig olägenhet, men, derest en framställning
om särskild! extra anslag till täckande af bristen å beklädnadsanslaget
skall kunna undvikas, synes mig ingen annan utväg finnas än
att på samma ''sätt som hittills bereda besparing på detta anslag,
hvilket, sedan bristen en gång hunnit betäckas, torde kunna anses i
allmänhet blifva för sitt ändamål tillräckligt, äfven sedan uppfordringen
af båtsmän blifvit ökad till hvad den rätteligen borde vara, så att
någon vidare brist å detsamma derefter ej torde vara att befara.

Med anmälan att bristen å ifrågavarande anslag vid 1883 års slut ytterligare
nedgått från 62,447 kronor 70 öre till 54,396 kronor 21 öre genom
besparing å årsanslaget till belopp af 8,051 kronor 49 öre, men att, om
än nästlidet och detta års anslag likaledes komme att lemna öfverskott,
dessa öfverskott likväl icke kunde antagas betäcka hela bristen, har
marinförvaltningen hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes äska Riksdagens
medgifvande att den besparing, som under år 1886 kan beredas
på anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
må ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande till godtgörande af
eller afbetalning å den brist, som å samma anslag förut uppkommit.

Med anledning häraf får jag i underdånighet hemställa att Eders
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen:

att det å femte hufvudtiteln upptagna reservationsanslag
för anskaffande och underhåll af de
till båtsmansbeklädnaden hörande så kallade småpersedlarne
och kappsäcken äfvensom minskning
af vakansafgiften för rusthållen inom Blekinge län

Femte lmfvudtitein.

i 7

och Södra Möre härad af Kalmar län 40,000 kronor,
minskadt med den del deraf, som redan inbegripits i
anslaget till ersättning för vakansafgifterna, 11,500
kronor, eller till 28,500 kronor, måtte sammanföras med
det till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna
anslagna belopp 259,000 kronor och detta senare anslag
alltså bestämmas till 287,500 kronor samt erhålla
reservationsanslags natur, och

att den besparing, som under år 1886 kan beredas
på anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
må ställas till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
till godtgörande af eller afbetalning å den
brist, som å samma anslag förut uppkommit.

Lindring’ i rustnings- och roteringsbesvären.

Då enligt den nådiga proposition angående nedsättning i de på
viss jord hvilande grundskatter, som Eders Kongl. Maj:t på föredragning
af Herr Statsministern och Chefen för Finansdepartementet den
9 dennes beslutat aflåta till Riksdagen, de till båtsmansrustningen i
Blekinge län anordnade tillskottsräntor skola med ingången af år 1886
till statsverket indragas emot ersättning till vederbörande rusthållare,
hemställer jag, att de å femte hufvudtiteln för båtsmansindelningen
uppförda triheter, hvaribland nyssberörda tillskottsräntor utgörande 1,789
kronor 98 öre nu inbegripas, må minskas från 77,300 kronor till 75,500
kronor samt att det för båtsmansindelningen uppförda anslag till ersättningar,
nu utgörande 24,600 kronor, må ökas med motsvarande
belopp eller till 26,400 kronor.

Uti. den af Eders Kongl. Maj:t den 9 dennes beslutade nådiga
proposition angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären är
föreslaget, bland annat, att lindring skall tillgodokomma de rust- och
rotehållare, som utgöra besväret effektivt, på det sätt att ett belopp
motsvarande tretio procent af det för rustningen eller roteringen i
samma nådiga proposition bestämda värde, minskadt med statsunderstödet,
der sådant nu utgår, skall af statsmedel till vederbörande utbetalas.

Då ett statsanslag till bestridande af ifrågavarande utbetalning till
rust- och rotehållare vid båtsmanshållet bör å femte hufvudtiteln uppföras
samt, med tillämpning af nyssnämnda grunder, kostnaden för rustBih.
till. Rikad. Prot. 1885. 1 Sami. 1 A/d. 3

[L, 12.]

Lindring i
rustnings- och
roteringsbesvären.

18

Femte hufvudtiteln.

[13.]

Lotsverket.

[14.]

Skrifmaterialier
och expenser,
ved
m. m.

ningen och roteringen vid de effektiva numren, sedan understödet från -

räknats, utgör:

för 845 båtsmansrusthåll i Blekinge........................................ 79,634: 34.

». 405 d:o i Södra Möre.................................... 40,439: 53.

» 3,385 båtsmansrotar................................................................. 420,464: 92.

tillsammans 540,538: 79,

derå den bestämda lindringen blifver 162,161 kronor 64 öre, hemställer
jag, att under hufvudtiteln flottans personal må med rubrik:
»Lindring i rustnings- och roteringsbesvären» för ifrågavarande ändamål
uppföras ett förslagsanslag af 162,000 kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

Då inkomsttiteln fyr- och båkmedel för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
beräknats liksom för innevarande år till 1,200,000 kronor,
lärer penningeanslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
böra i riksstaten upptagas till enahanda belopp och
följaktligen anslaget, med inberäkning af deri ingående friheter och ersättningar,
utföras med 1,200,409 kronor, under förutsättning derjemte
att de å förenämnda inkomsttitel uppkommande öfverskott fortfarande
må såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Öfriga anslag.

I afseende å öfriga ordinarie anslag under femte hufvudtiteln har
jag ingen annan framställning att göra än att, till jemnande af hufvudtitelns
slutsumma, anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
må nedsättas med 400 kronor från 47,612 kronor till 47,212 kronor
samt att den numera mindre riktiga titeln »för sjömätningar och sjökartekontorets
verksamhet» må utbytas mot titeln: isjökar teverket» och i
öfrigt titlarne under diverse anslag upptagas så som de i bifogade förslagsstat
(Bil. B.) förekomma.

I händelse af nådigt bifall till hvad jag ofvan anfört, skulle, såsom
af nyssberörda förslag till stat synes, den ordinarie staten för år 1886,
med inberäknande af de för handelns behof under femte hufvudtiteln
anvisade anslag, komma att sluta på 5,787,000 kronor. Då summan af

Femte hufvudtiteln.

19

de ordinarie anslagen för år 1885 utgör 5,522,000 kronor, visar sig
alltså en förhöjning af 265,000 kronor; men då häri ingår dels 162,000
kronor för lindringar i rustnings- och roteringsbesvären dels 102,500
kronor af anslaget till ersättning för vakansafgifterna i Blekinge och
Södra Möre, utgör den verkliga förhöjningen endast 500 kronor, motsvarande
skilnaden emellan det äskade beloppet 900 kr. till inqvarteringsbidrag
åt eu ledamot i marinförvaltningen och det belopp 400 kr.
hvarmed expensmedelsanslaget blifvit nedsatt.

Extra ordinarie anslag.

Fartygsmateriel.

[15—tf

För ett verksamt kustförsvar erfordras, på sätt såväl af 1879—1880 Fartygsårens
s. k. certkomité som ock af 1880—1882 årens sjöförsvarskomité matene1,
framhålles, förutom den materiel af olika slag, som hufvudsakligen är
afsedd för försvaret af vigtigare farleder i den inre skärgården, äfven
snabbgående pansarbåtar och minbåtar, båda lätt-manövrerliga och tillräckligt
sjödugliga att kunna förflyttas hvarthelst å vår vidsträckta kust,
der deras närvaro påkallas, samt så grundgående som omständigheterna,
utan åsidosättande af andra erforderliga egenskaper, kunna
medgifva.

Vid de öfningar, som med dessa båda fartygscerter under de senaste
åren i olika länder egt rum, hafva sammanstämmande åsigter gjort
sig gällande angående desammas synnerliga lämplighet för försvaret af
egen kust, hvarjemte man vunnit den erfarenhet, dels att en flotta eller
ett fartyg i mörker, tjocka eller krutrök, oaktadt största uppmärksamhet
hos dess besättning, oaktadt användandet af elektriskt ljus och till och
med oaktadt vaktbåtars posterande på lämpliga platser och afstånd
kring fartygen, icke kunnat trygga sig mot öfverrumpling af minbåtar,
då flera af dessa samtidigt och från olika håll samt med stor hastighet
anfallit dem, och dels att vid dager och god sigt minbåtarne deremot
i allmänhet visat sig icke kunna ostraffade närma sig moderna fiendtliga
krigsfartyg, emedan dessas maskinkanoner lätt. oskadliggöra minbåtarne,
innan de komma fartygen tillräckligt nära för att med sina
minor göra dem någon skada.

Derjemte har man kommit till den öfvertygelse att de största pansarfartyg
kunna förstöras genom en väl och lyckligt riktad sjelfgående

20

Femte hnfvudtiteln.

mina, samt att nät till skydd mot desamma, äfven om de skulle lyckas
utestänga dem från fartygssidan, likväl äro opraktiska och olämpliga,
derest icke det fartyg, som begagnar sig deraf, jemväl är på annat sätt
skyddadt, emedan det genom nätens användande urståndsättes att
manövrera.

Förutom ofvannämnda rön har man likväl äfven funnit, att minbåtarnes
verksamhet för försvaret högst betydligt förlamas, derest de icke
kunna stödja sig på befästningar eller bepansrade fartyg med groft
artilleri, synnerligast sedan de mäktigare sjönationerna, för anfall mot
främmande stränder, numera bygga eu särskild cert grundgående fartyg
med kraftiga maskiner, som gifva dem eu hastighet af 16 knop. De
äro bestyckade med maskinkanoner och andra lätta och snabbskjutande
pjeser, samt hufvudsakligen afsedda att förstöra en fiendes minbåtar.
Att närma sig de med grofva kanoner försedda pansarbåtarne torde
dessa fartyg deremot icke äfventyra. Förutom det skydd, pansarbåtarne
sålunda lemna, kunna och böra desamma, då transportfartyg saknas, och
sådana kunna ej alltid vid hvarje företag medföras, i mån af behof
förse minbåtarne med minor i reserv, bränsle och dylikt samt möjligen
äfven manskap; hvarjemte, enär å minbåtarne icke alltid kan påräknas
eu med den sjelfgående minans konstruktion fullt hemmastadd person,
men sådan deremot alltid bör finnas å pansarbåten, som tillika är försedd
med minattiralj, minbåtarne äfven i detta hänseende äro beroende
af pansarbåtarne vid tillfälliga behof af reparation eller dylikt,
äfvensom då deras maskiner komma i olag, för betäckning af deras
reträtt, då så påfordras o. s. v.

Att samtliga ofvan anförda förhållanden äro till stor fördel för försvaret
af egen kust liksom af icke ringa olägenhet för den fiende, som anfaller
densamma, är uppenbart, helst den försvarande vid egna välkända
stränder i allmänhet icke bör hafva svårt att intaga ställningar, skyddade såväl
af skärgårdens otillgänglighet som genom befästningar och minspärrningar;
och att framför allt den svenska skärgården synnerligen lämpar sig
för ett dylikt försvar, lärer desto mindre kunna bestridas, som våra föreslagna
relativt små grundgående pansarbåtar liksom minbåtarne kunna,
då så påfordras, i skydd af klippor och skär intaga ankarsättningar,
dit de fiendtliga mångdubbelt större och mera djupgående pansarfartygen
icke kunna följa dem, men hvarifrån de, genom noggrant iakttagande
af fiendens rörelser och. färdiga att begagna hvarje tillfälle att
oroa och skada honom, kunna välja rätta ögonblicket för anfall mot
hans krigs- och transport-fartyg.

I Österrike, hvars maritima förhållanden åtminstone i flera afseen -

Femte lmfvudtiteln.

21

deri närma sig våra, har ny plan för kustförsvaret under sistförflutna
året blifvit faststäld, hvarvid man förkastat de stora pansarkolosserna,
såsom olämpliga och jemte snabbgående minbätar antagit en fartygstyp,
hvilken i mycket synes likna den under byggnad varande pansarbåten
»Svea». Liksom denna är den försedd med nödig attiralj för
utskjutandet af sjelfgående minor, endast maskiner och pannor samt
de svåra kanonerna skola skyddas af pansar, och kostnaden beräknas till
2 millioner floriner eller omkring 3 millioner kronor, således obetydligt
mera än för de för vårt kustförsvar föreslagna.

Af hvad sålunda är anfördt torde framgå, att de åsigter, hvilka af
1879 års certkomité uttalades, angående den fartygsmateriel, som för
ett ändamålsenligt kustförsvar erfordrades, mer och mer göra sig gällande
jemväl utom landet, och att pansar- och minbåtar af lämplig konstruktion
och i proportionerligt antal sins emellan, äro de certer, hvaraf
vi företrädesvis äro i behof, och hvilka samtliga, sedan, hvad minbåtarne
beträffar, de nyaste modeller blifvit från utlandet anskaffade,
kunna, med undantag af pansaret, inom landet tillverkas såväl på kronans
som enskild! varf.

Till byggande af eu pansarbåt beviljade 1883 och 1884 årens Riksdagar
respektive 838,000 och 812,000 kronor eller tillhopa 1,650,000
kronor.

Arbetet med detta fartyg är nu så långt framskridet, att detsammas
bepansring kan eg a rum nästkommande år, och då den dertill erforderliga
pansarplåten, hvilken, såsom nyss är anfördt, icke kan inom
landet tillverkas, lärer kunna påräknas att blifva levererad först omkring
ett år efter derom afslutadt kontrakt, och då med fartygets full-,
bördande, som jemväl antages kunna ega rum nästkommande år, icke
utan olägenhet och ökad kostnad kan anstå, erfordras dertill återstoden
af det för fartyget med artilleri och minutredning m. m. hehöfliga
belopp.

Såsom jag redan i statsrådsprotokollet den 9 Januari sistlidna år
anförde, har den förbättring i den af certkomitén föreslagna typ blifvit
vidtagen, att fartygets längd ökats med 23 fot, hvarigenom utrymme
kunnat beredas för insättande af eu maskin af tillräcklig kraft,
att gifva fartyget en från 13 till 14 knop ökad hastighet, hvarjemte
nu afses, att i stället för det ursprungligen afsedda pansaret af jern,
anskaffa ett motståndskraftigare af bästa material som kan erhållas,
utan att den derför beräknade kostnaden derigenom anses behöfva
öfver skridas.

Derjemte har marin förvaltningen föreslagit att anskaffa en kraf -

22

Femte hufVudtiteln.

tigare bestyckning än den af certkomitén föreslagna, nemligen två 27 tons
kanoner af nyaste modell i stället för de föreslagna två 25 tons; 4 st. 15 cm.
kanoner i stället för 3; hvarjemte skulle tillkomma 2 st. 38 m. m. Nordenfelts
kanoner med lavetter äfvensom stålsköldar till skydd för däckskanonerna
mot kulsprutor och gevär. Denna tillökning i artillerikraft beräknas
betinga eu med 30,000 kronor ökad kostnad, och ehuru motvilligt jag
än vill tillstyrka ett öfverskridande af det ursprungliga kostnadsförslaget,
nödgas jag dock dertill med fästadt afseende å fartygets derigenom
utan tvifvel högst betydligt ökade stridsduglighet, helst, vid
jemförelse mellan den först föreslagna typen och den nu afsedda förbättrade,
en tillökning i kostnaden af 30,000 kronor icke kan anses
obillig eller omotiverad. Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:tbehagade
hos Riksdagen göra framställning, att det till 1,188,000 kronor
beräknade anslaget till pansarbåten Sveas fullbordande måtte höjas
med 30,000 kronor eller till 1,218,000 kronor, så att kostnaden för
detta fartyg komplett skulle komma att uppgå till 2,868,000 kronor.

Enligt det af 1880—1882 årens sjöförsvarskomité förslagsvis uppgjorda
program för den flytande sjökrigsmaterielens successiva förnyelse
med ett årligt anslag af 2 millioner kronor, hvilket torde vara
det minsta belopp, som för sådant ändamål lärer kunna ifrågasättas,
såframt det skall blifva möjligt att inom en icke alltför aflägsen framtid
kunna åstadkomma ett för våra förhållanden lämpligt och tillfredsställande
sjöförsvar, borde redan nästkommande år påbörjas byggandet
af ytterligare en pansarbåt af enahanda typ och kostnad, som den nu
under byggnad varande pansarbåten Svea, hvilket äfven af marinförvaltningen
på det lifligaste tillstyrkes af skäl, som jag till alla delar
biträder; men huru maktpåliggande det än är, att ett erforderligt antal
dylika fartyg snarast möjligt anskaffas, nödgas jag likväl med fästadt
afseende å beloppet af de tillgångar, som för närvarande kunna afses
för sjöförsvaret samt nödvändigheten att söka tillgodose jemväl andra
dess vigtiga behof, för nästkommande år, hvad beträffar anslag till
pansarbåtar, endast tillstyrka framställning om anvisande af medel för
fullbordandet af den nu under byggnad varande pansarbåten Svea.

Då jag af anförda skäl sålunda nödgas att från marinförvaltningens
förslag utesluta påbörjandet af en ny pansarbåt, anser jag mig
likväl i stället, förutom den af marinförvaltningen jemväl föreslagna
l:a klassens minbåt, böra hemställa om anslag derjemte till 2 st. 2:a
klassens minbåtar, hvilka hvardera betinga mindre än halfva kostnaden
af den större certen eller omkring 87,000 kronor.

De under senare åren anskaffade minbåtar äro alla af den större

Femte hufvudtiteln.

23

certen eller l:a klassens, hvilka såsom fullt sjödugliga, snabbgående
och tillräckligt rymliga att kunna medföra bränsle för längre tid och
afstånd, nemligen för tillryggaläggande af mer än 1,000 engelska mil,
äro särdeles lämpliga såsom kunskapare och derföre till ett visst antal
behöfliga. Genom sin öfverlägsna hastighet kunna de icke af fiendens
stridsfartyg upphinnas och äro genom sin ringa skottyta på längre afstånd
svåra att träffa. De äro äfven afsedda för såväl den större
(19 fots 15 tums) som den mindre (15 fots 14 tums) sjelfgående
minan.

De mindre eller 2:a klassens minbåtar äro tillräckligt sjödugliga
att under vanliga förhållanden jemväl kunna förflyttas till hvilken del
af kusten som helst, äro mindre djupgående och hafva en mindre
skottyta än den större certen, men kunna endast uppdrifvas till 18
knop, utskjuta endast deri mindre sortens minor samt äro på grund af
det relativt ringa förråd af bränsle m. m. som de kunna inrymma,
mindre sjelfständiga och mera i behof af skydd och bistånd samt komplettering
af förråderna, än de större minbåtarne.

Till redan befintliga fartyg samt till sjöfästningarne erfordras,
såsom af marinförvaltningen anmäles, ett belopp af 190,000 kronor till
komplettering af artilleri och utredningsföremål, nemligen:

6 st. 38 mm. Nordenfelts kanoner ........................... 27,000: —

6 st. lavetter till d:o d:o .......................... 12,800: —

11 st. 25 mm. kulsprutor ........................................... 52,140: —

11 st. sjölavetter till kulsprutor............................... 6,700: —

500 st. revolvrar............................................................. 16,850: —

200.000 skarpa patroner (1867 års gevär) .......... 12,400: —

12.000 patroner till 25 mm. kulsprutor .................. 23,640: —

4,300 projektiler med hylsor till 38 mm. kanon... 36,470: —

5 st. tubkanoner................................................. 2,000: —-

Summa 190,000

Med ett årligt anslag af 2 millioner kronor till fartygsmateriel
kunde vi. förutom den materiel af olika slag vi förut ega, efter 10 år
eller år 1895 hafva en flotta af alternativt:

Pansarbåtar. l:a kl. minbåtar. 2:a kl. minbåtar.

4

eller 5

16

10

32

15

samt derjemte ett belopp af omkring 300,000 kronor årligen för ersättande
af utrangerade öfningsfartyg, kanonbåtar m. m. samt till anskaffning
af minor, artilleri- och inventarie-utredningar m. m.

24

Femte hufvudtiteln.

[19—22]

Minviisendefc.

På grund af hvad sålunda är anfördt får jag underdånigst hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t behagade för år 1886 till fartygsmateriel

äska följande anslag:

Till fullbordande af pansarbåten »Svea» ............... 1,218,000: —

» anskaffning af en l:a klassens minbåt........... 190,600: —

» » af två 2:a klassens minbåtar...... 174,000: —

» » artilleriutredningar in. m. ............ 190,000: —

eller tillhopa kr. 1,772,600: —

Minväsendet.

Marinförvaltningen har hemstält, att för minväsendet och mintillverkningspersonalens
aflöning nedanstående extra anslag måtte af Riksdagen
för år 1886 äskas nemligen:

till uppförande af minförråd m. in. vid Karlskrona station 90,200: —
till anskaffning af en elektrisk lysapparat vid samma station 16,200: —
till minväsendets utveckling och minpersonalens aflöning 32,600: —

eller tillhopa kronor 139,000: —

Uti mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 9 Januari 1884 framstälde
jag behöfligheten af ett minetablissement vid Karlskrona station
samt föreslog att, till påbörjande af detta etablissement, en byggnad till
minkontor samt sjöinstrument och sjökarteförråd måtte uppföras och
nödigt anslag dertill begäras af Riksdagen, som jemväl dertill anvisade
begärda 90,500 kronor. Planen för etablissementet upptager härförutan:

en minförrådsbyggnad för en beräknad kostnad af .............. 66,000: -—

en byggnad för elektriskt lysapparatsförråd beräknad till ... 16,200: —
landningsbrygga och spårvägar för en kostnad af................. 8,000: •—-

Summa kronor 90,200: —

Och enär jag anser det vara af synnerligt vigt, att det påbörjade
minetablissementet fullbordas så snart som möjligt, anser jag, lika med
marinförförvaltningen, det härför erforderliga anslag af 90,200 kronor
böra af Riksdagen för år 1886 äskas.

Likaledes delar jag marinförvaltningens åsigt om behöfligheten af
anslag å 16,200 kronor till en elektrisk lysapparat för skyddande af
minlinierna i det s. k. stora inloppet till Karlskrona.

Beträffande återstoden af det utaf marinförvaltningen för minväsendet
ifrågasatta anslag, hvaraf 19,885 kr. 75 öre till mintillverkningspersonalens
aflöning, är att märka, att deri icke ingår något anslag

Femte liufvudtiteln.

25

till minanskaffning. Till detta ändamål föreslog marinförvaltningen i
sin uppgift om anslagsbehofvet för innevarande år ett belopp af 66,000
kronor, men Eders Kongl. Maj:t ansåg det böra tillsvidare anstå med
anslaget till anskaffningen af minor, dels emedan den af marinförvaltningen
föreslagna förändrade plan till minspärrning i inloppen till
Stockholm och Södertelje icke blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäld
dels under afvaktan på definitiva bestämmelser angående de olika minlinierna
samt resultaten utaf anbefalda försök med en ny sorts minor
(Pietruskis).

Sedan numera den här ofvan af mig omförmälda kommission af
framstående målsmän för olika grenar af försvaret afgifvit utlåtande
i fråga om minlinierna i Stockholms skärgård ooh deruti beräknat
återstående kostnaden för anskaffning af de för minspärrningarne i
Stockholms och Södertelje skärgårdar behöfliga minor till omkring

400,000 kronor och sedan, enligt Eders Kongl. Maj:t beslut, inköp
skett af s. k. Pietruskis minor, med hvilka ytterligare försök komma
att under detta år så snart ske kan verkställas, synes mig derefter
icke längre böra dröjas med anskaffningen af erforderliga minor; och
då det härför nödiga anslagets storlek påkallar att detsamma på flere
år fördelas, anser jag eu del deraf böra redan för år 1886 begäras,
hvarvid jag föreslår, att, oberäknadt de för mintillverkningspersonalens
aflöning fortfarande erforderliga 19,885 kronor 75 öre, anslagsbeloppet
för min anskaffning och minväsendets utveckling dels med hänsyn till
de tillgångar, som för närvarande kunna för sjöförsvaret afses, dels till
jemnande af extra anslagens slutsummor bestämmes till 85,111 kronor
25 öre, deraf omkring 70,000 kronor för anskaffning af minor.

Med afseende härå hemställer jag att för år 1886 följande anslag

må af Riksdagen begäras till minväsendet, nemligen:

Till minetablissement i Karlskrona............................................. 90,200: —

,, elektrisk lysapparat derstädes ........................................... 16,200: ■—

,, mintillverkningspersonalens aflöning ................................. 19,885: 75.

,, anskaffning af minor och minväsendets utveckling...... 85,111: 25.

eller tillhopa kronor

211,397

Sjöfästningarnes vid Karlskrona bestyckning.

Sedan marinförvaltningen med skrifvelse den 6 november 1883,
efter framställning af öfverkommendanten i Karlskrona, till Eders Kongl.
Maj:ts nådiga fastställelse öfverlemnat förslag till förändrad bestyckBih.
till Itiksd. Prat. 1885. 1 Sami. 1 A/d. 4

[23.]

Sjöfästningarnes
vid
Karlskrona
bestyckning.

26

Femte hufvudtiteln.

[24]

Destilleriiigsapparat
å
Kungsholms
fästning.

ning af sjöfästningarne vid Karlskrona, enligt hvilket, bland annat, tre
stycken 27 cm. kanoner, som äro uppstälda å Kungsholms fästning på
vallgångarne af linierna I och IX uti dessa liniers utgående vinklar,
skulle utbytas mot lika många 32 cm. refflade kanoner, hvilket förslag
numera blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststäldt, har marinförvaltningen uti
dess skrifvelse angående anslagsbehofvet för nästkommande år, framhållande
behofvet af fästningarnes förseende med delvis kraftigare artilleri
än det för närvarande å dem befintliga, föreslagit att till anskaffande
af kanoner af nyare konstruktion och af det kraftfullaste
slag, som för närvarande inom landet kan tillverkas, Eders Kongl.
Maj:t måtte af Riksdagen äska ett extra anslag för år 1886 af 180,000 kr.

Med afseende å de redan högst betydliga kostnader, som blifvit
nedlagda på Kungsholms fästning i och för försvaret af stora inloppet
till Karlskrona, och då sådana åtgärder, hvarförutan dessa kostnader
möjligen kunde komma att anses förspilda, icke torde böra försummas,
helst då de utan jemförelsevis större kostnad kunna åstadkommas, samt
då å ifrågavarande fästning icke finnes en enda kanon som förmår att
ens vid mynningen med sina projektiler genomtränga de nyare större
krigsskeppens pansar, är det af vigt att de föreslagna pansarbrytande
kanonerna anskaffas. Dertill fordras likväl, såvidt tillverkningen såsom
afsedt är skall ske inom landet, jemförelsevis lång tid^ och anser jag
mig af dessa skäl böra, lika med marinförvaltningen, i underdånighet
föreslå, att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen för år 1886 begära
ett extra anslag af 180,000 kronor för anskaffande af 3 st. 32
cm. kanoner för Kungsholms fästning, hvilka kanoner jemväl ingå i
den af Eders Kongl. Maj:t senast faststälda bestyckningsplan för
nämnda fästning.

Förändring af destilleringsapparat å Kungsholms fästning.

Uti förslagen till arbetsplan för såväl år 1884 som för innevarande
år har varfschefen vid Karlskrona station upptagit förbättring af destilleringsapparaten
å Kungsholms fästning med eu beräknad kostnad af 3,800
kr., men marinförvaltningen har, då den del af anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll, som kunnat för stationen afses, visat sig otillräcklig
för andra mera maktpåliggande arbeten, icke kunnat föreslå
medels anvisande för förstberörda ändamål. Då likväl en förbättring; af
destilleringsapparaten å Kungsholms fästning förr eller senare måste
ega rum och derest, såsom ämnadt är, eu del af sjöbeväringen hädan -

Femte hufvudtiteln.

27

efter skall å fästningen vapenöfvas, redan under innevarande år blifver
oundgänglig, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte af Riksdagen
härtill begära ett extra anslag å 3,800 kronor.

Jernvägsförbindelse emellan flottans varf i Karlskrona
och Karlskrona—Wexiö jernväg.

För denna jernvägsförbindelse, hvilken fullbordad beräknas kosta

215,000 kronor, har nästlidet års riksdag å extra stat för innevarande
år anvisat 72,122 kronor.

För att detta byggnadsföretag icke skall ställa sig dyrare än beräknad!
är, har marinförvaltningen ansett detsamma böra upplåtas till
utförande på entreprenad att fullbordas under år 1886 samt, med afseende
så väl härå som med hänsyn till betydelsen för flottan att ju förr
desto heldre kunna använda denna trafikled, hvilken ansetts kunna utan
svårighet fullbordas på två år, tillstyrkt, att återstoden af beräknade
kostnadsbeloppet för ifrågavarande jernvägsförbindelse, 142,878 kronor,
måtte af Riksdagen begäras för år 1886; och får jag på de sålunda
anförda skälen hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, till fullbordande af jernvägsförbindelsen mellan flottans varf
i Karlskrona och Karlskrona—Wexiö jernväg, anvisa ett extra anslag
för år 1886 å 142,878 kronor.

Ångspruta för Karlskrona station.

[26]

Redan vid afgifvande af förslag å erforderliga extra anslag för inne- ÅngSpruta
varande år gjorde varfschefen i Karlskrona framställning om anskaffande af för Karisytterligare
en ångspruta vid flottans dervarande station samt anförde till
bevis för behofvet deraf: att vattenledningen derstädes, med hänsyn
till tryck och ledningsförmåga befunne sig i ett skick, som gjorde densamma
i och för eldsläckningsändamål allt utom tillfredsställande, hvarföre
trygghet att fullt tillräcklig vattenmängd under alla förhållanden
vid eldsolycka vore att påräkna, endast funnes i den mån pålitliga uppfordringsverk,
som kunde från sjön till brandstället fortskaffa vatten,
stode till buds; att de två uppfordringsverk, som redan funnes, ett tillhörigt
flottan och det andra staden, icke kunde anses nog i en stad
med den utsträckning som Karlskrona, der kronan på olika ställen egde
dyrbara kaserner och andra byggnader, der det stora flertalet hus vore
af trä och der således vid en större eldsolycka, under häftig blåst, stor
fara kunde vara för handen att flere eldsvådor uppstode samtidigt, om

[25]

Jernväg till
varfvet i
Karlskrona.

28

Femte hufvud titeln.

icke för vattentillgången vore någorlunda rikligt sörjdt; och att erfarenheten
vid två svårare eldsvådor under år 1883 tydligen ådagalagt
behofvet af rikligare vattentillgång än den, som kunnat åstadkommas,
när eldsolyckan inträffat å någon från sjön mera aflägsen plats.

Marinförvaltningen ansåg likväl, att med ångsprutans anskaffning
borde anstå till dess medel för ändamålet kunde blifva att tillgå från
flottans ordinarie anslag, och anmodade fördenskull varfschefen att i
sammanhang med förslag till arbetsplan för varfvet år 1885 och närmast
följande år afgifva yttrande och förslag om anvisande af medel
till anskaffande af, bland annat, ångspruta, så långt tillgångarne å hvardera
arets anslag till flottans nybyggnad och underhåll medgåfve inom
det . belopp, som vanligen anvisades till varfvet, utan eftersättande af
vigtigare behof.

Under anförande att erfarenheten tillräckligt visat, att anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll icke medgåfve fyllandet af behof, som
läge långt närmare det ändamål, som med nämnde anslag afsåges, än
anskaffande åt ny ångspruta, och att alltså all sannolikhet saknades,
att behofvet på detta sätt skulle kunna fyllas vare sig år 1885 eller
närmast följande år, vid hvilket förhållande fullgod och tillräcklig ångsprutmateriel
under eu följd af år fortfarande komme att saknas, har
varfschefen förnyat sin förberörda framställning; och har marinförvaltningen
med åberopande af hvad varfschefen sålunda anfört angående
behofvet för Karlskrona station af eu ny ångspruta, som beräknats
kosta 19,500 kronor, hemställt, att anslag härtill måtte af Riksdagen för
år 1886 äskas.

Med afseende härå anser jag mig böra i underdånighet tillstyrka,
att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för ifrågavarande
ändamål bevilja ett extra anslag för år 1886 å 19,500 kronor.

[27]

Ersättning
af sjöskador.

Ersättning af sjöskador å två flottans fartyg.

Under öfningsexpeditioner år 1883 med monitorn Thordön och
kanonbåten Skuld hafva båda dessa fartyg drabbats af sjöskada, Thordön
den 23 Juli genom grundstötning å Rimö flagg-grund i Östergötlands
skärgård och Skuld den 7 September genom ombordläggning
med sälfångstångaren Vega i Varholmssundet i Bohus läns skärgård.
Genom nådigt bref den 21 December 1883 har Eders Kong]. Maj:t anbefallt
marinförvaltningen att af omhänderhafvande medel utbetala till

Femte hufvudtiteln.

29

bergnings- och dykeribolaget Neptun för Thordöns bergning 30,000
kronor. Detta belopp har af marinförvaltningen blifvit anordnadt; men
bolaget har under anspråk på högre bergarelön icke velat lyfta detsamma,
innan bergarelönen blifvit af domstol bestämd. För anbefalld
reparation af Thordön efter grundstötningen hafva utgifvits af omhänderhafvande
medel 10,554 kronor 10 öro och beräknas för ändamålet
ytterligare erfordras 3,300 kronor. I ersättning för den Vega genom
ombordläggningen med Skuld förorsakade skada har marinförvaltningen,
likmätigt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref i ämnet den 2 November
1883, till aktiebolaget Ishafvet utbetalt af omhänderhafvande medel
4,133 kronor 34 öre, hvarjemte marinförvaltningen, likaledes i enlighet
med erhållen nådig anvisning, förskjutit kostnaden för Skulds iståndsättning
med 1,835 kronor.

Angående ifrågavarande sjöskador har undersökning vid krigsrätt
egt rum och åtal mot två officerare varit anhängiggjorda. Genom laga
kraft egande utslag af krigshofrätten den 27 Mars nästlidet år, hvad
den ene officeren angår, och genom nådigt utslag den 23 sistlidne Juli
hvad beträffar den andre, hafva båda ådömts disciplinstraff för begångna
tjensteförseelser, men ingendera har blifvit ålagd att gälda kostnad och
skada, som genom samma förseelser tillskyndats kronan.

Under åberopande häraf har marinförvaltningen hemställt, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen begära att å extra stat för år 1886
måtte anvisas i rundt tal 50,000 kronor, deraf 30,000 kronor för bergningen
af monitorn Thordön och 20,000 kronor till ersättande af öfriga
erforderliga utgifter för ofvannämnda år 1883 timade sjöskador.

Då jag emellertid anser det vara hvarken erforderligt eller lämpligt
att, innan det blifvit i vederbörlig ordning bestämdt huru mycket
kronan skall betala såsom bergarelön för monitorn Thordön, begära
något anslagsbelopp härtill för att derefter möjligen till en kommande
Riksdag behöfva göra framställning om ytterligare anslag för samma
ändamål, har jag funnit det belopp, som till ersättande af förenämnda
sjöskador nu bör af Riksdagen äskas, kunna inskränkas till öfriga af
marinförvaltningen uppgift) a utgifter härför, utgörande sammanräknade
i närmaste krontal 19,825 kronor, och föreslår alltså, att Eders
Kongl. Maj:t måtte till ersättning af sjöskador å monitorn Thordön
och kanonbåten Skuld af Riksdagen för år 1886 begära ett extra anslag
af 19,825 kronor.

30

Femte hufvudtiteln.

För uppförande af skjul för minbåtar vid flottans station i Stockholm
har varfschefen derstädes till marinförvaltningen gjort framställning
om utverkande af ett extra anslag å 107,600 kronor, men marinförvaltningen
har ansett frågan vara otillräckligt utredd och i öfrigt,
icke af så trängande beskaffenhet att icke med densammas lösning
kan till ett kommande år anstå, och har jag med afseende härå, huru
vigtigt det än är att anordningar till beredande af skydd åt minbåtarne
under vintrarne vidtagas, ansett berörda framställning för närvarande
icke böra till någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Sammanlagda summan af de för år 1886 erforderliga extra anslag
skulle alltså, såsom af ofvannämnda bilaga synes, utgöra 2,400,000 kr.;
och en jemförelse mellan denna hufvudtitel, sådan den tinnes i 1885
års riksstat upptagen och sådan den nu är föreslagen, utfaller sålunda:

År 1885. År 1886.

Ordinarie anslag 5,522,000 5,787,000 således ökning 265,000 kr.

Extra „ 1,965,000 2,400,000 435,000 „

Summa kronor 7,487,000 8,187,000 således ökning 700,000 ,,

Då likväl, såsom förut är nämndt, bland ökningen på ordinarie anslagen
ingå dels 162,000 kronor för lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
hvilket belopp ej tillgodokommer sjöförsvaret, dels

102,500 kronor af anslaget till ersättning för vakansafgifterna, hvilka
redan förut ingått till femte hufvudtiteln, eller tillhopa 264,500 kronor,
utgör den verkliga tillökningen allenast:

på ordinarie anslag......................................... 500 kr.

och på extra anslag ....................................... 435,000 ,,

eller tillhopa 435,500 kr.

Hvad chefen för sjöförsvarsdepartementet sålunda
i afsende å regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel hemställt och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets
öfriga ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika
att afskrift af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

In ficlem

F. Wrangel.

Femte hufvudtiteln,

31

Förslag Bil. a.

till

stat, upptagande de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare
åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar.

Antal.

“ g

U1

3-o

Karlskrona

Stockholms

P JZL

rf

station.

station.

o'' ^
p o

So

p

i

A. Offleerspersonalen.

Chef för flottans stab.........................................

—

1

—

—

1,500

—

—

1

Officer af regementsofficers grad, kommenderad till

tjenstgöring under chefen för flottans stab .........

—

—

1,000

—

—

2

Officerare tjenstgörande i sjöförsvarsdepartementet

under chefen för flottans stab å 400 kr.............

—

—

800

—

—

1

Chef för sj öförsvarsdepartemontets kommandoexpedition

—

—

1,000

—

—

2

Adjutanter i dito dito å 500 kr..........................

■--

—

1,000

—

—

1

Chef för Marinförvaltningen................................

---/

—

1,500

—

—

1

Eko „ Marinförvaltningens intendentafdelning......

—

~

1,000

—

—

1

I):o „ d:o artilleriafdelning ......

—

—

1,000

—

—

2

Officerare tjenstgörande i Marinförvaltningen å 500 kr.

—

—

1,000

—

—

1

Chef för sjökrigsskolan ... .................................

--

—

1,000 *)

—

—

2

Kadettoffieerare å 500 kr...................................

—

__

1,000

—

—

1

Chef för sj ökarte verket .......................................

—

—

1,000

—

i

1

Stationsbefälhafvare.............................................

1,000 *)

—

1.200 *)

—

i

1

Yarfschef ........................................................

1,000 *)

—

1,200 *)

—

i

1

Kommendant .................................................

600

—

1,000 *)

—

i

1

..Chef för skolorna ............................................

600

—

1,000 *)

—

i

—

Ordförande i förvaltningsdiroktionen .....................

600

——-

—

i

—

Chef för skeppsgossekåren....................................

600

—

_

—

o

o

O

fj

Varfsdopartementschcfer å G00 kronor i Karlskrona

f 600

—

och 1,000 kr. i Stockholm ...........................

\ 1,200 *)

—

3,000 *)

—

1

1

Adjutant hos stationsbefälhafvaren........................

400

—

500 *)

—

1

1

Äldste instruktionsofficer vid exercisskolan ............

400

—

500*)

—

o

tf

2

Kompanichefer vid sjömanskåren (matros- samt eldare-

och handtverkskompanierna) 3 å 400 kr. och 2 å

( .500*)

—

500 kr...................................................

1,200

—

l 500

—

Transport

8,200

—

22,200

—

*) Innehar boställe eller bostad.

32

Femte liufrudtitelrt.

Antal.

W

GQ

C+-

Karlskrona

Stockholms

er- hj

&E

cl- ö

u.p-

station.

station.

p o

so

? g

(jo

Transport

8,200

—

22,200

—

1

1

Befälhafvare för uppfordrade båtsmanskompanier......

400

—

500 *)

—

2

—

Kompanichefer vid skeppsgossekåren å 400 kr.......

800

—

—

—

1

1

Äldste departementsofficer vid mindepartementet ...

400

—

500 *)

—

1

—

D:o d:o vid ekipagedepartenjentot

400 *)

—

—

—

2

2

Informationsofficerare vid underbefäls- och minsko-

loma 2 å 400 kr. 2 ä 500 kr..........................

800

—

1,000

—

1

1

Adjutant hos kommendanten...............................

300

—

400

—

Summa kronor

11,300

—

24,600

—

Älgar för begagnade bostadslägenheter.................

3,600

—

10,900

—

Inqvarteringsbidrag i penningar ...........................

7,700

—

13,700

21,400: —

B. Underoifieerspersonalen.

2

1

Underofficerare tjenstgörande hos kommendanten

2 å 100 kr. 1 å 150 kr.................................

200

—

150 *)

—

4

O

Uppbördsman i kaserner och exorcisskolor 4 å 100

kr. 3 i, 150 kr............................................

1 300 *)

450 *)

—

1 100

4

4

Infonnations-underofficerare å 100 kronor och 150

kronor ........................................................

400

600 *)

—

1

—

Sjukhusunderofficer............................................

100

—

—

—

Summa kronor

1,100

-

1.200

—

Afgår för begagnade bostadslägenheter..................

CO

o

o

1,200

—

Inqvarteringsbidrag i penningar ...........................

800

—

—

—

''

Summa inqvarteringsbidrag i penningar kronor ......

22,200: —

Anmärkning'': Officer, hvilken är till tjenstgöring i sjöförsvarsdepartementet, marinförvalt ningen

eller flottans station kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans
hus eller enligt ofvanstående stat är berättigad till ersättning derför
i penningar, må uppbära inqvarteringsbidrag med ett efter ar räknadt
belopp af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms station.
Chef för båtsmanskompani tillkommer, under enahanda vilkor, inqvarteringsbidrag
med ett efter år räknadt belopp af 400 kronor, om han är bosatt i
Stockholm, men eljest af 300 kronor.

*) Innehar boställe eller bostad.

Femte hufvudtiteln,

33

Förslag eu. b.

till

Riksstat för Femte Hufvudtiteln år 1886.

!

Indelnin

g och dermed.

.. .. .

—

S.j oför svar s departementet.

Anvisning

kontant.

i

jemförlig anvisning
på förslag.

Summa.

Summa

Summarum.

Ordinarie anslag.

Friheter.

Ersättningar.

Departementet och öfverstyrelsen.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Departementschefen....................................

17,000

_

_

___

__

17,000

Departementets afdelning af Kong! Maj:ts kan-

sli samt kommandoexpeditionen..................

•10,800

—

—

—

—

—

26,800

—

Marinförvaltningen ....................................

88,600

—

—

~

—

—

38,600

—

S:gr

Flottans personal.

82,400

—

—

—

—

—

82,400

—

82,400

—

Aflöning för flottans kårer och stater............

1,211,184

—

—

—

—

—

1,211,184

—

Alderstillägg, förslagsanslag ......................

82,000

—

—

—

—

—

32.000

—

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,

287,500

452,450

287,500

452,450

Naturaunderhåll, förslagsanslag.....................

—

—

—

_

_

_

Båtsmansindelningen .................................

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Ble-

—

—

75,500

—

26,400

—

101,900

—

kinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län ......................................................

114,000

114,000

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

förslagsanslag .......................................

162,000

162,000

S:gr

2,259,134

—

75,500

—

26,400

—

2,361,034

—

2,361,034

—

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations-

anslag................................................

1,078,800

-

—

—

—

—

1,078,800

—

1,078,800

Diverse anslag.

Flottans öfningar, reservationsanslag .;..........

Undervisningsverken:

670,000

—

—

670,000

Sjökrigsskolan .......................... 81,040: —

Skeppsgosseskolan ..................... 8,780: —

39,820

89,820

60,000

Sj ökarteverket, reservationsanslag..................

60,000

—

—

—

--

—

—

Transport

769,820

—

—-

—

—

—

769,820

3,522,234

—

Bih. till Rilcsd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd.

34

Femte liufrudtitelii

Indelnin

och. dermed

Anvisning

kontant.

jemförlig anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

769,820

—

—•

—

—

—

769,820

—

15,000

_

__

—

—

15.000

—

30,000

—

—

—

—

—

30,000

—

39,000

—

—

—

_—-

—

39,000

—

19,175

—

—

—

—

19,175

—

15,000

—

—

—

—

15,000

—

47,212

_

_

_

—

47,212

—

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

947,707

—

—

—

—

—

947,707

—

4,368,041

—

75,500

—

26,400

—

—

—

1,200,000

405

4

1,200,409

94,650

—

—

—

—

—

94,650

—

9,000

—

—

—

—

—

9,000

13,000

13,000

_

1,316,650

405

—

4

—

—

-

5,684,691

I-

75,905

—

26,404

—

—

Transport

Stipendier åt sjöofficerare under anställning i
utländsk tjenst eller kommendering utrikes

Durchmarschkostnader, reservationsanslag ......

Sjukvård...................................................

Diverse behof............................................

Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag
.............................................

Extra utgifter .........................................

S:gr

Summa för sjöförsvaret

Handeln.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsan stalterna,

reservationsanslag .....................

Undervisningsanstalter för sjöfart..................

Nautisk-meteorologiska byrån.......................

Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna
för sjöfart och föreståndaren för
nautisk-meteorologiska byrån, förslagsanslag

Summa

Summarum.

Kronor.

3,522,234

947,707

4,469,941

- 1,317,059

— 5,787,000

Extra ordinarie anslag.

Till genomförande under år 1886 af löneregleringen för flottan...........

» fullbordande af pansarbåten Svea .......

» anskaffning af en l:a klassens minbåt...

» » af två 2:a klassens minbåtar.

» » af artilleriutredningar m. m..

» minetablissementet i Karlskrona ..........

» elektrisk lysapparat derstädes...............

Kronor.

Ö.

50,000

—

1,218,000

—

190,600

—

174,000

—

190,000

—

90,200

—

16,200

—

| 1,929,000

—

Femte hufvud titeln

35

Kronor.

ö.

Tranaport

1,929,000

—

Till mintillverkningspersonalens aflöning.................................................................................

19,885

75

» anskaffning af minor och minväsendets utveckling ...........................................................

85,111

25

,, » af tre 32 cm- kanoner för Kungsholms fästning ................................................

180,000

~

» förändring af destilleringsapparat derstädes ...................................................................

» fullbordande af jernvägsförbindelsen mellan flottans varf i Karlskrona och Karlskrona—Wexiö

3,800

jernväg...................................................................................................................

142,878

—

» ny ångspruta för Karlskrona station.................................................................................

19,500

—

» ersättning af sjöskador å två flottans fartyg.....................................................................

19,825

—

Summa

2,400,000

—

Stockholm, K. L. Beckman, 1885,

Sjette hufvudtiteln.

Protokoll öfver civilärenden, hållet inför Plans Maf.t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Rydino,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen Statsrådet von Krusenstjerna anhöll att få
underställa Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan om reglerandet af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel samt yttrade härvid beträffande
anslagstitlarne:

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft.

1

2

Sjette hufvudtiteln.

Kommerskollegium.

A. Kommerskollegium och Patentbyrån.

[1] Under den 9 innevarande månad har Eders Kongl. Maj:t behagat

me!”kollegium besluta, att till Riksdagen aflåta nådig proposition om inrättandet af
att disponera ett särskildt statsdepartement för landtbruk, industri och handel. Då,
I°ner'' på sätt i statsrådsprotokollet för nämnde dag; blifvit närmare utveckladt,

Tillfällig lone- f 1 0 1 , ° 7

förbättring för inrättandet åt ett sadant departement synes hora töranleda dertill att
kommerskoi- kommerskollegium kan indragas och flertalet af dit hörande ärenden

legitim. c? ^ __

förläggas till en byrå inom det nya departementet, torde Eders Kongl.
Maj:t behaga finna att i afbidan på berörda förslags utgång alla försök
till lösning af frågan om kollegiets ombildning måste tills vidare anstå.
Det interimistiska tillstånd, hvari kollegiet länge befunnit sig, kommer
sålunda att ytterligare fortvara, kanske i flera år. Vid sådant förhållande
torde, fastän någon omorganisation ej nu kommer till stånd, i
allt fall åt kollegiets embets- och tjenstemän böra beredas samma
löneförmåner, som öfriga med kollegiet eljest likstälda embetsverk
redan länge åtnjutit, detta ej blott af hänsyn till de nuvarande tjenstemännens,
såsom mig synes, befogade anspråk att ej år efter år behöfva
arbeta under sämre vilkor än andre, utan ock på den grund att,
derest ej bättre aflöningsförmåner beredas, det torde blifva allt svårare
att under nu rådande osäkerhet om embetsverkets framtida ställning
åt detsamma förvärfva nya dugliga arbetskrafter i mån af de redan
befintligas afgång. Löneförbättringen skulle naturligtvis ske inom de
gränser och under de vilkor, som i de under senare tider faststälde
lönestater blifvit i allmänhet bestämda. Aflöningsbeloppen skulle således
ej kunna öfverstiga för eu tjensteman i tredje graden 7,000
kronor, i andra graden 5,500 kronor och i första graden 4,000 kronor.

Sedan flera år tillbaka hafva några befattningar inom kollegiet
varit indragna, hvilkas löner enligt Riksdagens år efter år lemnade
medgifvande kunnat användas till bestridande af göromålen inom kollegiet.
I slutet af sistlidna år blef genom kommersrådet J. U. Grön-''
lunds frånfälle ett kommersrådsembete ledigt, hvilket embete, då med
innevarande års ingång flere grupper af ärenden blifvit skiljde från
kollegiets handläggning, synes kunna indragas, så snart de ärenden,

3

Sjette lmfviidtiteln.

som tillhöra den rotel Grönlund innehade, kunna på de tre återstående
kommersrådsbefattningarna öfverflyttas; Och Eders Kongl. Maj:t har
ock derföre endast för år 1885 förordnat om det lediga embetets uppehållande.
En sådan aflöningsförbättring, som jag ifrågasatt, synes nu
kunna efter hand beredas utan någon utgift för statsverket utöfver
hittills utgående ordinäre och extra anslag, allenast lönebeloppen för
ledigblifna och ledigblifvande befattningar användas jemväl till lönetillskott
åt innehafvare af de tjenster, som bibehållas. Ovisst torde
dock vara, huruvida befogenhet att lemna ett sådant lönetillskott innefattas
under de uttryck föregående Riksdagar begagnat i fråga om
medgifvande att använda ledigblifna löner, och ett tillägg till hvad
förut härom beslutats torde således böra föreslås.

Jag tillstyrker derföre, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att

dels, på det Eders Kongl. Maj:t må komma i tillfälle tilldela kommerskollegiets
ledamöter samt dess i stat uppförde ombets- och tjenstemän,
med undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under
år 1886 till samma belopp som för innevarande år beviljats, på extra
stat för år 1886 anvisa 8,540 kronor,

dels medgifva att intill slutet af år 1886, i den mån sådant är
erforderligt för bestridande af göromålen inom kollegiet eller för beredande
åt bemälde embets- och tjenstemän af samma aflöningsförmåner,
som andre med dem likstälde tjenstemän åtnjuta, af Eders
Kongl. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som äro
i kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för en advokatfiskalstjenst
än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar inom
kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan ega rum eller förändring
eljest vidtagas. I

I öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit medgaf
1884 års Riksdag, att de under år 1885 inflytande utgifter för
patent och för registrering af varumärken finge användas till bestridande
af de utgifter, hvilka betingades af en tillämpning under samma
år af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Det torde tillåtas mig att erinra om de anordningar, som blifvit
af Eders Kongl. Maj:t vidtagna för tillämpningen af berörda båda nya
författningar, hvilka trädt i kraft den 1 Januari innevarande år.

Under förklarande att någon fast organisation af den myndighet,
som skulle handlägga patentärenden och ärenden rörande registrering

[2]

Angående
disposition af
patent- och
varum ärkesafgifter.

4

Sjette hufvucltiteln.

af varumärken ännu icke kunde förekomma, meddelade Eders Kongl.
Maj:t rörande anordningen af bemälda myndighet genom nådigt bref
till kommerskollegium af den 7 sistlidne November vissa bestämmelser
att lända till efterrättelse under år 1885 och tills vidare intill dess
annorlunda förordnades.

Enligt dessa bestämmelser har för handläggning af ifrågavarande
ärenden inrättats en särskild byrå inom kommerskollegium, benämnd
Kongl. patentbyrån, hvilken förestås af en tillförordnad byråchef och
å hvilken är anstäld för patentärenden såsom ledamot en föreståndare
för byråns tekniska afdelning. Byråchefen handlägger alla patent- och
registreringsärenden. Föreståndaren för den tekniska afdelningen åligger
att granska patentärendena ur teknisk synpunkt. I den mån sådant
för göromålens behöriga gång erfordras, anställas derjemte tills vidare
särskilda tekniska biträden och amanuenser. Hvarje fråga af teknisk
beskaffenhet, som för patentärendes bedömande måste pröfvas, afgöres
af byråchefen och föreståndaren för tekniska afdelningen samfäldt;
yppas dervid olika meningar, gäller dem mening, som omfattas af byråchefen.
öfriga frågor i patentärenden så ock alla registreringsärenden
afgöras af byråchefen ensam. Öfverinseendet öfver byrån tillkommer
kommerskollegiets president, hvilken har att tillse att de vid byrån
anstälda personer fullgöra sina åligganden.

Under samma dag den 7 sistlidne November har Eders Kongl.
Maj:t derjemte dels meddelat särskilda föreskrifter rörande patent- och
varumärkesregistren samt angående beskaffenheten af de handlingar,
som i patent- och registreringsärenden inlenmas, dels faststält provisorisk
stat för patentbyrån att gälla för år 1885, slutande å en summa
af 37,200 kronor.

Sedan Eders Kongl. Maj:t förordnat personer att under år 1885
förestå byråchefs- och föreståndarebefattningarna, öppnades patentbyrån
den 2 innevarande månad. Under tiden till och med den 10 i denne
månad inkommo 20 patentansökningar och 133 ansökningar om registrering
af varumärken, för hvilka inbetaltes afgifter till sammanlagdt
belopp af 6,320 kronor.

Då, äfven om den nya patent- och registreringsmyndighetens organisation
kan genomföras oberoende af frågan om kommerskollegiets
ombildning eller indragning, någon fast organisation af samma myndighet
i allt fall icke lärer böra i fråga komma förr än man fått inhemta
någon tids erfarenhet, huru den nu vidtagna, mer provisoriska
anordningen verkat, lärer Eders Kongl. Maj:t böra af 1885 års Riksdag
äska enahanda medgifvande som af sistlidne års Riksdag lemnats,

5

Sjette hufvudtiteln.

eller att de under år 1886 inflytande utgifter för patent och för registrering
af varumärken må användas till bestridande af de utgifter,
hvilka betingas af en tillämpning under samma år af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken.

B. Bergsstaten.

Efter det 1874 års Riksdag i följd af nådig proposition haft till- [3]
fälle taga del af då ifrågasatte hufvudgrunder för omorganisationen af Lönereglering
bergsstaten och bestämt aflöningsvilkoren för tjenstemännen vid samma miLtarne.
stat, utfärdade Eders Kongl. Maj:t i nådigt bref den 13 November 1874
föreskrifter angående reglering af bergmästaredistrikten i riket och
andra med organisationen sammanhängande frågor, hvilka föreskrifter
allt sedan blifvit till väsentliga delar oförändrade. I följd af den reglering,
som då bestämdes, blef bergmästaretjensternas antal, som då
utgjorde nio, inskränkt till sex, hvaremot sju grufingeniörer skulle å
bergsstaten anställas. För närvarande är sålunda i öfverensstämmelse
med nämnda nådiga bref riket indeladt i sex bergmästaredistrikt med
en bergmästare i hvarje distrikt och omfatta dessa senare: första eller
norra distriktet: Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands
län; andra eller Gefle-Daladistriktet: Gefleborgs och Kopparbergs
län; tredje eller östra distriktet: ''Stockholms, Upsala, Södermanlands och
Yestmanlands län med undantag af Sala silfververk; fjerde eller mellersta
distriktet: Örebro och Skaraborgs län; femte eller vestra distriktet:
Vermlands, Elfsborgs, samt Göteborgs och Bohus län; samt sjette eller
södra distriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Bergmästaren i östra distriktet,
som vid regleringen innehade dåvarande åttonde distriktet,
omfattande, bland andra, Östergötlands, Kalmar och Gotlands län, utöfvar
fortfarande befattningen såsom bergmästare jemväl i dessa län,
men i öfrigt är den år 1874 stadgade distriktsindelningen i allo genomförd,
sedan under år 1878 bergmästaren i förra femte distriktet från
sin befattning erhöll afsked. — Till bostadsstationer för bergmästarne
i de nya distrikten äro bestämda: i norra distriktet: Piteå eller annan
inom distriktet nära postkontor belägen ort på ett afstånd af högst tio
mil från nämnde stad; i Gefle-Daladistriktet: Falun eller något inom
tre mil derifrån i närheten af jernväg beläget ställe; i östra distriktet:
Stockholm eller något inom tre mil derifrån i närheten af jernväg beläget
ställe, dock med rättighet för nuvarande innehafvaren af detta distrikt
att fortfarande bibehålla sin bostad inom Östergötlands län; i mellersta

6

Sjette hufvudtiteln.

distriktet: bostället Knutsberg med Lilla Elfstorp, staden Nora eller
annat inom tre mil derifrån i närheten af jernväg beläget ställe; i vestra
distriktet: Filipstad; och i södra distriktet: Wexiö eller.något inom tre
mil derifrån i närheten af jernväg beläget ställe. — På grund af 1874
års reglering äro å bergsstaten jemväl anstälde sju grufingeniörer, af
hvilka en förestår bergsöfverstyrelsens grufkartekontor och de öfrige
sex äro anstälde: en inom hvarje af östra, mellersta, vestra och södra
distrikten, samt en inom Kopparbergs och en inom Gefleborgs län,
med skyldighet för de två sistnämnde att jemväl i enlighet med de
föreskrifter, som kunna af bergsöfverstyrelsen meddelas, tjenstgöra
inom norra distriktet.

Desse grufingeniörer hafva hufvudsakligen till åliggande, eu, som
är föreståndare för bergsöfverstyrelsens grufkartekontor, att vårda den
i samma kontor befintliga samling af kartor och andra handlingar,
hålla desamma tillgängliga för dem, som önska deraf taga kännedom,
vid behof kopiera kartorna och, när så föreskrifves, å dem inlägga
kompletteringar, samt öfrige sex grufingeniörer, hvilka böra vara boende
en hvar inom det bergmästaredistrikt eller län, för hvilket han är anstäld,
att på eget ansvar jemte bergmästaren och efter öfverenskommen
fördelning hafva tillsyn öfver grufdriften inom distriktet eller länet
och tillhandagå med upprättandet af brytningsplaner, verkställandet af
grufmätningar och affattandet af graf kartor, med rättighet likväl för
bergmästaren i egenskap af förman för grufingeniören att pröfva och,
der anledning dertill förekommer, förändra de af denne gifna anvisningar
och föreskrifter. Såväl bergmästare som grufingeniörer äro
underkastade den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning
i åligganden, som kan finnas erforderlig; och har Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 8 Februari 1878 förklarat, att, enär frågan om
utfärdande af ny grufvestadga då ännu var oafgjord samt förändrad
lagstiftning i detta ämne möjligen kunde föranleda till förändrade bestämmelser
i afseende å bergmästaretjensterna, ledig bergmästarebefattning,
intilldess annorlunda förordnas, icke skall med ordinarie innehafvare
tillsättas, till följd hvaraf ock för närvarande icke mindre än
tre bergmästarebefattningar allenast på förordnande bestridas. Grufingeniörsbefattningarnä
tillsättas enligt 1874 års regleringsbref allenast
medelst förordnande tills vidare.

I fråga om de tre tjensterna vid Sala silfververk, bergshauptmans-,
grufingeniörs- och bergsvärdiebefattningarna, skedde ingen förändring
genom 1874 års reglering.

7

Sjette hufTudtiteln.

Beträffande aflöningsförmånerna, hafva bergmästarne från och med
år 1859 åtnjutit i lön 2,400 kronor, hvartill kommit från och med
år 1875 beviljad löneförbättring af 20 procent eller 480 kronor åt fyra
bergmästare, som icke innehafva boställe. De två öfrige bergmästarne,
nemligen den i mellersta och den i vestra distriktet, hafva boställen,
hvilka tillkommit genom föranstaltande af näringsidkare inom distrikten
och hvilka, jemlikt nådigt bref den 9 Januari 1874, skola för ändamålet
bibehållas. Grufingeniörerne åter, hvilka före 1874 års reglering
haft sig anvisade arfvoden å allenast 900 kronor, fingo genom ofvan
nämnda nådiga bref den 13 November 1874 dessa arfvoden förhöjda
till 1,500 kronor årligen. Dessutom innehar grufingeniören i mellersta
distriktet ett förut åt bergmästaren i förra femte distriktet upplåtet boställe.
Så väl bergmästarne som grufingeniörerne äro berättigade till
rese- och traktamentsersättning och ega derjemte rätt till sportler, hvilka,
numera ej uppgående till afsevärda belopp, torde bufvudsakligast utgöras
för bergmästarne af lösen för mutsedlar, utmålsdesignationer
och hviloståndsresolutioner samt för grufingeniörerne af arfvode för
grufmätningar och kartläggningsförrättningar. Tjenstemännen vid Sala
silfververk åtnjuta i aflöningar från statsverket tillhopa 2,500 kronor;
och har jemväl till dem från och med år 1875 på extra stat anvisats
tillfällig löneförbättring med tillhopa 500 kronor.

Till de vid bergsstaten i orterna anstälde tjensteman äfvensom
föreståndaren för grufkartekontoret har sålunda utgått
å ordinarie stat från anslaget till kommersekollegium till

tjenstemännen vid Sala silfververk ........................ kronor 2,500

6 bergmästare................................................................. j> 14,400

föreståndaren för grufkartekontoret........................ » 1,500

6 grufingeniörer ............................................................ » 9,000

kronor 27,400;

samt å extra stat från och med år 1875 till

tjenstemännen vid Sala silfververk ....................... » 500

4 bergmästare.................................................................. » 1,920

kronor 2,420
tillhopa kronor 29,820.

Redan länge har erkänts, att de åt bergmästarne anslagna ordinarie
löner icke motsvarade hvad lämpligt och billigt är, såsom uttryck

8

Sjette hufvudtiteln.

hvaraf Riksdagen ock alltifrån ingången af år 1875 år efter år tilldelat
dem, som voro mest vanlottade härutinnan, förenämnda så kallade tillfälliga
löneförbättring, men frågan om ett definitivt reglerande af lönerna
har ständigt undanskjutits i afvaktan på utfärdande af den nya
gruflagstiftning, som under flera år varit föremål för behandling. Då
emellertid Eders Kongl. Maj:t, efter det 1884 års riksdag lemnats tillfälle
att yttra sig öfver ett af mig upprättadt förslag, med godkännande
af hvad Riksdagen derom anförde, den 16 Maj 1884 utfärdade ny grufvestadga,
behagade Eders Kongl. Maj:t jemväl anbefalla kommerskollegium
att, jemte det kollegiet skulle afgifva utlåtande huruvida, i afbidan
på utfärdande af ny instruktion för bergsstaten, några särskilda
ordningsföreskrifter för sagde stat med hänsyn till den nya stadgans
tillämpning kunde vara erforderliga, tillika efter utredning huruvida
nuvarande organisationen af bergsstaten vore lämplig, eller om densamma
borde i ett eller annat afseende undergå förändring, afgifva förslag till
definitiv lönereglering för bergsstaten.

Sedan bemälda kollegium i anledning häraf anmodat samtlige
bergmästarne att, efter grufingeniörernes hörande, yttra sig i ämnet,
har kollegiet, med öfverlemnande af dels de till följd deraf från bergstjenstemännen
inkomna yttranden, dels ock förslag till ordningsföreskrifter
i ofvan berörda hänseende, uti underdånigt utlåtande, som den
6 December 1884 till Eders Kongl. Maj:t inkommit, framlagt sina
åsigter i fråga om bergsstatens nuvarande organisation och beträffande
dess löneförhållanden.

I fråga om organisationen af bergsstaten hade, sedan nämnde stat
genom förberörda nådiga bref den 13 November 1874 blifvit till sitt
nuvarande skick ordnad, några förhållanden icke inträdt, som enligt
kollegiets uppfattning föranledde någon förändring i denna stat, såvidt
anginge arten och antalet af de tjenstebefattningar i landsorten hvarom
nämnda bref handlade; dock framhöll kollegiet, hurusom, med hänsigt
till en betydligare, af motsedd förbättring i kommunikationsmedel beroende,
tillökning i grufdriften inom rikets nordliga trakter, det icke
för närvarande läte sig med bestämdhet afgöras, huruvida en förstärkning
af der nu tillgänglig tjenstemannapersonal kunde framdeles blifva
erforderlig.

Vidare yttrar kollegiet sig i fråga om, till hvilket distrikt så väl
Östergötlands län vid nuvarande bergmästarens i östra distriktet afgång
från sin befattning, som ock Stockholms stad, som för närvarande
icke är å något bergmästaredistrikt indelad, lämpligen böra
förläggas.

9

Sjette liufvudtitelri.

Angående Sala silfververk har kollegiet, enär frågan om upphörande
af arrendet af silfververket vore af Eders Kongl. Maj:ts och
Riksdagens pröfning beroende, ansett någon åtgärd för åvägabringandet
af en behöflig ansedd förändring af styrelsen och administrationen vid
silfververket icke kunna och böra vidtagas förr än nämnda hufvudfråga
blifvit afgjord; och hvad beträffar organisationen af arbetskrafterna vid
grufkartekontoret har kollegiet hemstält att frågan derom, såsom sammanhängande
med frågan rörande kommerskollegiets indragning eller
ombildning, nu icke måtte till slutlig handläggning företagas.

Sedan kollegiet sålunda yttrat sig i afseende å bergsstatens organisation,
har kollegiet, med hänsyn till hvad derutinnan anförts,
funnit sig angående löneregleringen för bergsstaten böra inskränka
sitt yttrande till frågan om de i landsorten anstälde sex bergmästare
och sex grufingeniörer, derutinnan kollegiet andragit följande:

»Den aflöning af statsmedel, som af desse för närvarande uppbäres,
lärer, äfven i förhållande till hvad andre i statens tjenst anstälde
med dem någorlunda jemförlige befattningsinnehafvare numera i löneförmåner
åtnjuta,- icke kunna anses såsom tillfredsställande hvarken ur
billighetens synpunkt eller med hänsigt till tjenstemannaverksamhetens
eget intresse, hvilket bjuder, att befattningarnas innehafvare, der de
med nit och skicklighet egna sig åt fullgörande af sina tjensteåligganden,
ock må kunna påräkna att af sitt arbete dervid vinna en anständig
bergning, utan att vara hänvisade att vid sidan af tjensten i annan
sysselsättning söka medel till betäckande af nödiga lefnadskostnader.

Den studiekurs, som erfordras för vinnandet af kompetens till
dessa befattningar, kräfver längre tid än den för ernåendet af berättigande
till inträde inom de åtminstone allra flesta andra grenar af
den administrativa tjenstemannabanan. I den mån näringsidkaren, hvars
göranden och låtanden inom bergsnäringen i väsentliga delar stå under
bergstjenstemannens kontroll, sjelf i allmänhet beflitar sig om förvärfvandet
af en mera fullständig, på vetenskapligt underlag grundad, förfarenhet
i hvad till hans yrke hörer, är det ock i ökadt mått påkalladt,
att bemälde tjensteman, derest hans ställning skall kunna blifva
hvad den bör vara, skall, för bedömandet af de under tjensteutöfningen
mötande spörsmål och förhållanden, vara i besittning af insigter och
skicklighet, som hos dem, med hvilka denna tjensteutöfning bringar
honom i beröring, icke lemna rum för något tvifvel, att han är sin
plats fullt vuxen. Härtill kommer, att staten i fråga om förvärfvandet
för sin tjenst af derför företrädesvis lämpliga personer är inom detta
område mera än eljest utsatt för en stegrad täflan från verksamhets Bth.

Ull Btksd. Prut. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 1 Sä/t. 2

10

Sjette hufvudtlteln.

fälten inom industrien. Det ligger i dennas intresse att för sin tjenst
uppsöka de bästa och mest framstående förmågorna, och den godtgörelse,
som för dylika förmågor i denna tjenst erbjudes, öfverstiger ej
sällan mångdubbelt hvad i det hänseendet må vara att i statens tjenst
påräkna, under det att tillika, alltefter näringslifvets utveckling, efterfrågan
härutinnan från industriens sida alltjemt ökas. Det fåtal af
befattningar, som numera äro att inom bergsstaten vinna, hvarmed helt
naturligen följer förminskad utsigt till en icke alltför sen befordran, kan
icke heller annat än utöfva en tillbakahållande inflytelse i fråga om benägenhet
att åt verksamhet inom denna stat egna sin kraft och sin framtid.
Erfarenheten har också visat, att antalet af dem, som efter aflagda
behöriga kunskapsprof sökt inträde å bergsstaten, under senare tider
alltjemt aftagit; och för närvarande finnes å denna stat allenast en
enda extra ordinarie att vid förefallande behof af förordnande använda.

I betraktande af samtliga dessa omständigheter och med hänsyn
till den tillökning i arbete, som ej mindre bergsnäringens fortgående
utveckling inom landet, än äfven den nya grufvestadgans tillämpning
i sin mån för bergstjenstemannen medför, måste det vara af vigt, att
aflöningsvilkoren å sagde stat varda så ordnade, att de någorlunda stå
tillsammans med de anspråk, som sj elfva saken och det allmänna ega
rätt och böra eg a rätt att ställa å ifrågavarande tjensteman.

För närvarande uppgår bergmästarelönen till 2,400 kronor, med
tillfällig löneförbättring af 20 procent eller 480 kronor, åt fyra bergmästare,
som icke hafva boställe. De sex grufingeniörerne åtnjuta hvardera
ett årligt arfvode af 1,500 kronor.

De extra inkomster, som enligt uppgifter i de nu infordrade yttrandena
från tjenstemännen influtit och kunna beräknas tillflyta desse,
äro, såsom lätt inses, beroende af vexlande förhållanden, hvarjemte
uppgifterna i vissa fall icke heller äro så affattade, att deraf kan med
tillförlitlighet slutas vare sig till beloppet af verkligen behållen inkomst
eller till förhållandet i hvad mån sådana inkomster betingats af
verksamhet i tj ensten eller utom denna, hvithet sistnämnda sätt att bereda
sig inkomst det för öfrigt dels med ökade tjenstegöromål blifver
mindre tillfälle att anlita och dels icke är med tjensteutöfningens fordran
förenligt att i någon vidsträcktare omfattning begagna sig af.

I likhet med hvad inom förvaltningen numera i allmänhet eger
rum, torde aflöningen äfven för bergstjenstemännen böra fördelas i lön
och tjenstgöringspenningar; och synes, vid jemförelse med hvad i sådant
hänseende blifvit åtskillige andre löntagare tillerkändt, aflöningen
skäligen kunna bestämmas sålunda, att för bergmästare lönen sättes

11

Sjette hufvudtiteln.

till 2,500 kronor med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att
kunna tjenstemannen tillgodokomma, det ena tillägget efter fem års
och det andra efter ytterligare fem års tjenstgöring, samt att tjenstgöringspenningarne
bestämmas till 1,500 kronor, hvarigenom bergmästareaflöningen
skulle vid första tillträdandet af bergmästare^’enst
utgöra 4,000 kronor och kunna efter tio års tjenstetid uppgå till 5,000
kronor; äfvensom att för grufingeniör lönen sättes till 1,500 kronor,
likaledes med två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att kunna utgå,
det ena tillägget efter fem års och det andra efter tio års tjenstetid,
samt att tjenstgöringspenningarne fastställas till 1,000 kronor, hvarigenom
grufingeniörsaflöningen skulle vid första tillträdet af befattningen
utgöra 2,500 kronor och kunna efter tio års tjenstetid uppgå
till 3,500 kronor.

Två af bergmästarne, den i mellersta distriktet och den i vestra
distriktet, samt grufingeniören i mellersta distriktet hafva boställen,
hvilka tillkommit genom föranstaltande af näringsidkare inom distrikten
och skola för nu omförmälda ändamål bibehållas, de tvenne
förstnämnda jemlikt nådigt bref den 9 Januari 1874 och det sistnämnda
jemlikt nådigt bref den 13 November samma år. Enligt
uppgift af t. f. bergmästaren i mellersta distriktet har taxeringsvärdet
å det af honom begagnade bostället Knutsberg med Lilla Elfstorp
förut utgjort 28,000 kronor, fastän detta värde, sedan han istånd -satt bostället genom nybyggnader och reparationer, blifvit förhöjdt till

45,000 kronor. Det åt grufingeniören i mellersta distriktet upplåtna
bostället, Stora gården med Stortorp, är taxeringsvärderadt till 20,000
kronor. Af bergmästaren i vestra distriktet innehafvas i Filipstad
boställshus med tomt, taxeringsvärderade till 21,000 kronor, hvarjemte
åt honom är upplåten en kronojord med taxeringsvärde af 13,900 kronor,
hvilken kronojord dock, enligt nådiga brefvet den 9 Januari 1874, skall
efter nuvarande innehafvarens afgång från tjensten till statsverket indragas.

Förmånen, i penningevärde beräknad, af nyttjanderätten till dessa
boställen är af hvardera innehafvaren, i hvad honom vidkommer, uppskattad:
af t. f. bergmästaren i mellersta distriktet, på anförda skål,
till högst 600 kronor om året; af t. f. grufingeniören i samma distrikt,
enligt hvad t. f. bergmästaren anmält, till 600 kronor om året,
då om några år bostället blifvit iståndsatt och en på egorna uppbygd
gård kunde uthyras; samt af bergmästaren h vestra distriktet till 500
kronor om året, hvarjemte den åt honom upplåtna kronojorden beräknats
lemna i afkomst omkring 700 kronor om året.

12

Sjette hufvudtiteln.

Med nyttjanderätten till samtliga boställena följer åliggande att
bekosta underhåll af de å dem befintliga nödiga hus och byggnader;
och vill det med afseende derå samt enär en icke alltför högt satt
beräkningsgrund för uppskattningen af ifrågavarande förmån torde böra
göras gällande, synas som om nämnda förmån skulle, jemte det densamma
hvad angår bergmästarebostället i mellersta distriktet, med hänsyn
till det för detta bestämda taxeringsvärde, icke lärer böra beräknas
till mindre än 1,000 kronor om året, kunna beträffande hvartdera
af de två andra boställena skäligen upptagas till ett värde af 500 kronor
om året, lrvilka belopp alltså borde å vederhörande boställsinnehafvares
löner afräknas. Men då nuvarande bergmästaren i vestra
distriktet jemte förmånen af boställe innehar nyttjanderätt till förenämnda
kronojord, torde hvad honom för hans tjenstetid angår böra å
lönen ytterligare för afkastningen å samma jord afräknas ett likaledes
till 500 kronor om året utjemnadt belopp, hvarigenom löneafdraget för
honom skulle uppgå till 1,000 kronor, ett afdrag, hvilket, der han, som
utnämndes till bergmästare i distriktet år 1863, komrne i åtnjutande af
två ålderstillägg, icke skulle verka till minskning i hans nuvarande lön.

Till följd af föreskrift i nådigt bref den 8 Februari 1878 äro endast
tre af nu i tjenst varande bergmästare, nemligen den i norra,
den i östra och den i vestra distriktet, med fullmakt försedde. Då
emellertid anledningen till den i sagda nådiga bref meddelade föreskriften
om derefter ledigvordna bergmästaretjensters besättande endast
medelst förordnande tills vidare af bergsöfverstyrelsen lärer med utfärdandet
af ny grufvestadga hafva bortfallit, torde bergmästare hädanefter
böra i enahanda ordning som tillförene af Kongl. Maj:t medelst
nådig fullmakt å tjensten utnämnas. Hittills hafva grufingeniörerne,
jemlikt nådiga brefvet den 13 November 1874, å sina befattningar erhållit
endast förordnande tills vidare, men synas hädanefter böra äfven
i det fallet få en sådan förbättrad ställning, att de med fullmakt af
bergsöfverstyrelsen förses. Enär möjligen förändrade förhållanden inom
bergverksindustrien kunna nödvändiggöra förändringar i vidtagna anordningar
i afseende å bergmästarnes och grufingeniörernes tjenstgöringsskyldighet,
torde dock, i hufvudsaklig likhet med hvad i sistnämnda
nådiga bref är stadgadt, böra i fullmakterna för samtlige
ifrågavarande tjensteman införas bestämmelsen, att de skola vara underkastade
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden
eller förändring,! tjenstgöringsområde, som kan varda föreskrifven,
hvilket förbehåll äfven lärer böra i fråga om de bergmästare,

13

Sjette hufrudtiteln.

som för närvarande äro med fullmakt försedde, gälla såsom vilkor för
undfående äf rätt att af nu föreslagna löneförmåner varda delaktige.

Rätt att vid afskedstagande undfå pension till belopp motsvarande
lönen och dithörande ålderstillägg, der vederbörande är af sådant eller
sådana tillägg i åtnjutande, torde ock böra tillkomma ej blott bergmästare
utan äfven grufingeniör vid uppnådda 65 lefnadsår och minst
35 tjensteår, med skyldighet för tjenstemannen att vid nämnda lefnadsoch
tjensteålder från sin befattning afgå, der honom ej i vederbörlig
ordning medgifves och han är villig att i tjensten längre qvarstå».

Då den af kommerskollegium sålunda föreslagna aflöningsstat för
sex bergmästare och sex grufingeniörer upptoge:

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

för 1 bergmästare...................................................................

2.500

1,500

4,000

» 3 d:o ..................................................................

7.500

4,500

12,000

» 1 d:o med boställe ..................................................

2,000

1,500

3,500

» 1 d:o med d:o .................................................

1,500

1,500

3,000

» 1 grufingeniör...................................................................

1,500

1,000

2,500

» 4 d:o .....................................................................

0,000

4.000

10,000

» 1 d:o med boställe .....................-...........................

1,000

1,000

2,000

eller tillsammans

—

—

37,000

och för bemälde tjenstemän aflöningen för närvarande utginge med
följande belopp:

Tillfällig

Lön.

Arfvode.

löneför-

bättring.

Summa.

till 1 bergmästare......................................................

2,400

—

480

2,880

» 3 d:o ..................................................

7,200

—

1,440

8,040 1

» 1 d:o med boställe ....................................

2,400

—

2,400 1

» 1 d:o med d:o ....................................

2,400

—

—

2,400

» 1 grufingeniör......................................................

—

1,500

—

1,500

» 5 d:o ......................................................

—

7,500

—

7,500

eller tillsammans

—

—

—

25,320

14

Sjette hufvudtiteln.

skulle för den föreslagna regleringens genomförande, förutom hvad till
ifrågakomma!]de ålderstillägg åtginge, erfordras en anslagstillökning

af .................................................................................................. kronor 11,680.

Härjemte har kollegiet föreslagit de vilkor och förbehåll, som
enligt kollegiets åsigt borde bestämmas i afseende å rättigheten att
komma i åtnjutande af ofvan berörda löneförmåner.

Enligt af kommerskollegium från bergmästarne och grufingeniörerne

infordrade uppgifter synas deras extra inkomster under de fem sista
åren hafva utgjort, i medeltal för hvarje år, för:

bergmästaren i norra distriktet:................................... 508 kr.

» » Gefle—Dala » 1,366 »

)) » östra » 438 »

» )) mellersta » 554 »

» ‘ » vestra » 347 »

» » södra » 1,268 »

en grufingeniör i norra och Gefle—Dala distrikten ......... 1,350 »

en » » » » » ........ 450 »

graf ingeniör en i östra distriktet .................................. 385 »

>.* » mellersta » 1,350 »

)> » vestra » 575 »

» » södra » 400 »

Ovisst torde dock vara om ej, på sätt kollegiet ock anmärkt, bland
dessa extra inkomster inräknats sådana, som rätteligen borde anses
vara af enskild natur och ej föranledda af innehafvande tjenstebefattning.

I enlighet med hvad kommerskollegium anfört, täckes Eders
Kongl. Maj:t finna någon framställning icke-böra för närvarande göras
i fråga om ordnandet af tjenstemännens vid Sala silfververk befattningar
eller om skötandet af de göromål, som nu handhafvas af den vid
bergsöfverstyrelsens grufkartekontor anstälde grufingeniören, och lära
desse tjensteman alltså böra fortfarande och intill dess frågorna om
arrendet af silfververket och om kommerskollegiets omorganisation
hunnit afgöras, bibehållas vid sina nu innehafvande aflöningar. Vid
sådant förhållande blifver det emellertid nödigt att jemväl för nästkommande
år äska tillfällig löneförbättring åt de tre tjenstemännen vid
Sala silfververk till enahanda belopp, som under de senare åren varit
vanligt, nemligen 500 kronor.

15

Sjette hufvudtiteln.

Nya grufvestadgan är byggd på grundsatsen om inmutningsrättens
bibehållande och för öfrigt i väsentliga delar på samma principer,
som legat till grund för grufvestadgan af år 1855. Vid sådant
förhållande och då bergstjenstemännens åligganden i fråga om grufdriften
komma att förblifva ungefärligen desamma som de hittills varit
samt några förändrade förhållanden icke heller eljest inträdt af beskaffenhet,
att de böra föranleda någon ändring uti bergsstatens nuvarande
organisation, torde denna få bibehållas vid de hufvudgrunder,
som genom nådiga brefvet den 13 November 1874 blifvit faststälde;
och lärer Eders Kongl. Maj:t vilja framdeles meddela erforderliga bestämmelser
uti de bergmästaredistriktens reglering rörande frågor,
hvilka, på sätt ofvan är omförmäldt, blifvit af kommerskollegium bragta
på tal.

Beträffande löneregleringen för de i landsorten anstälde sex
grufingeniörerne kan jag icke tillstyrka hvad kommerskollegium i
detta afseende hemstält. Jemlikt nyss åberopade nådiga bref af den
13 November 1874 hafva grufingeniörerne å sina befattningar erhållit
endast förordnande tills vidare, och de skäl, som då bestämde fastställandet
af en dylik anordning, synas mig fortfarande tala för densammas
bibehållande. I underdånigt utlåtande, som af kommerskollegium
afgifvits och hvilket af chefen för civildepartementet åberopades,
då han tillstyrkte Eders Kongl. Maj:t att i proposition till
1874 års Riksdag äska anslag för anställande af sju grufingeniörer,
yttrade kollegiet beträffande dessa befattningar att, ehuru enligt kollegiets
då afgifna förslag grufingeniörerne skulle både i näringens och
deras eget intresse få bestämda åligganden, kollegiet likväl ansåge
befattningarna böra betraktas såsom expektansplatser och dessa ingeniörer
derefter, såsom förhållandet dittills varit med extra grufingeniörer,
på det sätt anställas att de genom förordnanden till befattningens bestridande
blott tills vidare antoges; och i ytterligare utlåtande i ämnet
af den 20 Oktober 1874 bär kollegiet förmält, att kollegiet vid afgifvande
af nyssnämnda förslag utgått från den förutsättningen, att
den, som med verkligt intresse egnade sig åt detta slags tjensteverksamhet,
sjelf icke skulle betrakta befattningen såsom annat än en expektansplats,
enär det knappt kunde antagas, att en i denna rigtning
tekniskt bildad person med framstående duglighet skulle för sig uppställa
eu dylik befattning såsom egentligt mål för sina sträfvanden,
helst då för den, hvilken vid densamma med nit och skicklighet fullgjorde
sina åligganden, utsigterna till vidare befordran i sjelfva verket
icke kunde anses ogynsamma, ity att antalet bergmästaretjenster enligt

16

Sjette luifyudtiteln.

regleringen blefve nästan detsamma som antalet grufingeniörsbefattningar,
och att alltså den föreslagna formen för grufingeniörernes antagande
icke syntes vara någonting, som i och för sig motverkade syftet
att vid ifrågavarande befattningar kunna anställa och bibehålla företrädesvis
skickliga och dugliga personer. Hvad sålunda vid nämnda
tidpunkt anfördes synes mig fortfarande ega tillämplighet, och numera
kan dertill läggas det ytterligare skäl, att tjensteman, hvilkas ställningsynes
närmast motsvara grufingeniörernes, eller de extra distriktsingeniörerne
vid väg- och vattenbyggnadsstaten, likaledes antagas endast på
förordnande. Jag kan derföre icke biträda kollegiets förslag, att grufingeniörerne
hädanefter skola förses med fullmakter.

Hvad beträffar deras aflönings vilkor, tilltror jag mig icke heller
att för närvarande deri föreslå någon förhöjning. Grufingeniörernes
arfvoden blefvo år 1874, då extra grufingeniörernes befattningar utbyttes
mot nuvarande grufingeniörstjensterna, förhöjda från 900 kronor
till 1,500 kronor. Denna aflöning är visserligen icke betydlig, men
redan i den omständighet, att lönen blifvit så nyligen bestämd, ligger
för mig en anledning att ej allt för snart framkomma med förslag om
löneförhöjning. Dertill kommer ett annat, än mer betydande skäl.
På grund af föreskrifterna i 57 § af nya grufvestadgan om markscheiderkartas
upprättande öfver grufva, som erhållit utmål och är under
arbete samt icke i sin helhet är från dagen fullt åskådlig, och derom
att nya grufarbeten skola inom viss tid å kartan inläggas, kommer
grufkartors upprättande hädanefter att erhålla en utsträckning, som,
då bergmästarnes öfriga göromål i allmänhet ej tillåta dem att dermed
taga befattning, skall för grufegaren, på hvars bekostnad kartläggningen
sker, nödvändiggöra anlitande af grufingeniörernes biträde i väsentligen
högre grad än hittills. Den inkomst, som härigenom tillskyndas
desse tjenstemän, synnerligast under den närmast kommande tiden,
blir antagligen icke ringa. Innan derföre frågan om löneförhöjning
åt dem vidare behandlas, torde det vara skäl förskaffa sig någon erfarenhet
om hvilken förändring i deras ekonomiska omständigheter nu
nämnda förhållanden komma att föranleda.

Emot hvad kommerskollegium tillstyrkt i fråga om bergmästarnes
aflöning finner jag deremot intet att erinra, och skulle således enligt
min åsigt aflöningsstaten för desse blifva följande:

Sjette lmfvudtiteln.

17

Tjenst-

Lön.

görings-

Summa.

penningar.

1 bergmästare ................

2,500

1,500

4,000

v

Efter 5 år kan lönen

o d:o ....................................

7,500

4,500

12,000

höjas med 500 kronor och

1 d:o med boställe ...............

2,000

1,500

3,500

efter 10 år med ytterligare

500 kronor.

1 d:o » d:o ........................

1,500

1,500

3,000

Summa kronor

—

22,500

i

1

hvarigenom, då aflöningarna för närvarande utgå dels å

ordinarie stat med ......................................................... 14,400: —

och dels å extra stat med ........................................ 1,920: —

tillhopa kronor 16,320

8,100

1,920

6,180: —,

en anslagstillökning skulle uppstå å ordinarie stat af.

men deremot det extra anslaget å................................................

ej vidare behöfva af Riksdagen äskas, hvadan den föreslagna
löneregleringen för bergmästarne i sjelfva verket skulle

föranleda en anslagsförhöjning af allenast................................. ___ ,

hvilket belopp likväl, för den tid nuvarande bergmästaren i vestra distriktet
i tjensten qvarstår och innehar ofvan berörda kronojord, kommer
att minskas med 500 kronor årligen.

Då numera efter nya grufvestadgans utfärdande hinder icke lärer
mota för bergmästarnes förseende med fullmakter, torde likväl, enär
möjligen förändrade förhållanden inom bergverksindustrien och i fråga
om kommunikationer kunna påkalla förändringar i vidtagna anordningar
i afseende å bergmästarnes tjenstgöringsskyldighet, uti fullmakterna
böra införas bestämmelsen, att bergmästarne skola vara underkastade
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden
eller förändring i tjenstgöringsområde, som kan varda föreskrifven,
hvilket förbehåll äfven lärer böra i fråga om de bergmästare, som för
närvarande äro med fullmakt försedde, gälla såsom vilkor för undfående
af rätt att af nu föreslagne löneförmåner varda delaktige.

Beträffande den rätt till ålderstillägg, som skulle tillkomma bergmästarne,
torde böra föreskrifvas, att för den, som på grund af nådiga
brefvet den 8 Februari 1878 erhållit förordnande tills vidare, dylikt
förordnande må medföra samma rätt som fullmakt.

Med hänsyn till beskaffenheten af bergmästarnes tjenstgöring lärer,
i enlighet med hvad som gäller för distriktscheferna vid väg- och
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afä. 1 Haft. 3

18 Sjette hufVudtiteln.

vattenbyggnadsstaten, någon rättighet till semester icke böra för bergmästarne
ifrågasättas.

I afseende å bergmästares rättighet att åtnjuta de af mig föreslagna
löneförmånerna torde sålunda, med iakttagande af hvad jag nu
i underdånighet hemstält och i hufvudsaklig öfverensstämmelse i öfrigt
bred hvad för de under senare tider reglerade verk i allmänhet blifvit
stadgadt, böra bestämmas följande vilkor och förbehåll:

att bergmästare skall vara underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet
eller jemkning i åligganden eller förändring i tjenstgöringsområde,
som kan varda föreskrifven;

att med bergmästareembetet icke må förenas annan tjenst å rikets,
riksdagens eller kommunens stat, ej heller annan tjenstebefattning med
mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörandet af tjenstgöring^!
inom distriktet; dock att bergmästare, som vid nya löneregleringens
inträdande redan innehar annan tjenst, må densamma bibehålla så länge
den icke är för tjenstgöring^ inom bergmästaredistriktet hinderlig;

att tjenstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, tjenstens
innehafvare verkligen tjenstgjort, men skola för den tid, han varit från
tjenstgöring befriad, utgå till den som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjenst, eger uppbära
hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskildt uppdrag, kan
förpligta att under ledigheten, förutom sina tjenstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller
eljest pröfvas skäligt;

att tidpunkterna för den bergmästare medgifna förhöjning af lönen
efter viss tids fortsatt innehafvande af tjensten bestämmes att inträda:
första förhöjningen efter fem år, under vilkor att innehafvaren mer
än fyra år af denna tid sjelf bestridt sin egen eller på grund af förordnande
annan statens tjenst, och andra förhöjningen efter ytterligare
fem år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som
den andra förhöjningen angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, den stadgade tjensteåldern
blifvit uppnådd; börande bergmästare dervid tillgodoräknas den
tid, som före den nya statens tillämpning förflutit från det han på
grund af förordnande enligt nådiga brefvet den 8 Februari 1878 tillträdt
bergmästarebefattning; samt

att bergmästare skall, då han uppnått 65 lefnadsår och minst 35
tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna
indragningsstaten från tjensten afgå, Eders Kong!. Maj:t dock

19

Sjette Imfvudtiteln.

obetaget att låta med alskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvas kunna i tjensten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kan finnas villig att i samma tjenst qvarstå.

Derjemte torde böra stadgas såsom vilkor för att nuvarande bergmästaren
i vestra distriktet skall ega åtnjuta den nu föreslagna högre
aflöningen, att derå afdrages 500 kronor årligen såsom motsvarande
den beräknade afkastningen af den åt honom upplåtna kronojorden,
hvilken lärer efter hans afgång från tjensten indragas.

Ehuru fyra af bergmästarne, då löneregleringen komme att träda
i verket, skulle vara berättigade till ålderstillägg, tre med 1,000 kronor
hvar samt en med 500 kronor, anser jag dock att någon förhöjning
å sjette hufvudtitelns förslagsanslag till »ålderstillägg» icke deraf
behöfver föranledas.

På grund af hvad jag nu anfört, tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte i nåder föreslå Riksdagen att

dels på extra stat för år 1886 anvisa såsom tillfälligt lönetillägg
för tre tjenstemän vid Sala silfververk tjugo procent å de till dem utgående
löner eller tillsammans 500 kronor;

dels ock, med nu föreslagna vilkor och förbehåll i afseende å lönereglering
för bergmästarne, godkänna ofvan intagna förslag till ny
stat för dem; ,

samt till följd häraf medgifva, att det under sjette hufvudtiteln
uppförda ordinarie anslag »Kommerskollegium», deri anslaget till bergsstaten
ingår, höjes med 8,100 kronor eller från 76,400 kronor till

84,500 kronor.

Derest hvad sålunda föreslagits i fråga om bergmästarnes aflöning
godkännes, skulle det under anslagstafla »Kommerskollegium» under
loppet af elfva år anvisade extra anslag å 1,920 kronor för tillfällig
löneförbättring åt fyra bergmästare ej vidare ifrågakomma.

Landtmäteristaten.

Under förutsättning att hvad jag kommer att föreslå beträffande
rikets allmänna kartverk vinner bifall, torde från anslaget till landtmäteristaten
böra uteslutas 23 andre landtmätarelöner, hvilka uppgå till
sammanlagd! 20,700 kronor, samt följaktligen anslagets slutsumma
nedsättas från 108,800 kronor till 88,100 kronor.

[4]

2oandrelandtmätarelöners

uteslutande
från anslaget,

20

Sjette hufvudtiteln.

[5.]

Anslag till
rikets allmänna
kartverk.

Rikets allmänna kartverk.

Då jag den 19 sistlidne December”) inför Eders Kongl. Maj:t
föredrog. det af kommissionen för de allmänna kartarbetena afgifna
underdåniga utlåtande rörande de ekonomiska och topografiska kartverkens
framtida bearbetande jemte chefens för generalstaben deröfver
afgifna yttrande, behagade Eders Kongl. Maj:t godkänna den af
statsrådets samtlige ledamöter uttalade åsigt att det fortsatta bearbetandet
af rikets allmänna kartverk (det ekonomiska och det topografiska)
borde eg a rum i hufvudsaklig öfverensstämmelse med följande af mig
tillstyrkta hufvudgrunder:

Do att för uppmätning och kartläggning af landets särskilde delar,
med undantag af Norrbottens län, hvars kartläggning fullbordas enligt
nu gällande plan, tre olika skalor användas:

skalan 1 : 20 000 för den ännu icke i denna skala kartlagde del
af landet, som faller söder om den linie, hvilken betecknar 29:de bladvådens
norra kant'' å den för »generalstabens karta öfver Sverige» gällande
bladindelning, med de smärre afvikelse!- från denna linie, som
erfordras för att de deraf afskurna socknar och härad må blifva i samma
skala i sin helhet kartlagda; och bör uppmätningen i denna skala, i
öfverensstämmelse med hvad hittills egt rum, tills vidare endast omfatta
fullständig planmätning men i förening med noggranna höjdbestämmelser,
hvilkas resultat genom siffror å kartorna utsättas;

skalan 1 : 50 000 dels för höjdformernas uppmätning och afbildning
å den del af nyss nämnda område, som ännu icke varit föremål
för topografisk kartläggning i nämnda skala, dels för fullständig topografisk
kartläggning af den del af det norrländska kustlandet, som ligger
mellan nyssnämnda 29:de bladvådslinie och södra gränsen för Norrbottens
län, samt af det närmaste området kring de vigtigaste kommunikationslederna
genom Jemtland och omkring Storsjön; samt

skalan 1 : 100 000 för fullständig topografisk kartläggning af hela
det öfriga området med de undantag, som kunna befinnas nödiga för
de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter, der ingen afvittringsmätning
kommer att utföras;

2:o att de stomkartor, som sammansättas till underlag för topografisk
uppmätning af de delar af landet, hvilka icke blifva föremål

*) Se bilagda, protokoll öfver civilärenden den 19 December 1884.

21

Sjette liufvudtiteln.

för kartläggning i skalan 1 : 20 000, utarbetas med hänsyn till att äfven
kunna läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande;

3:o att den i skalan 1 : 20 000 upprättade och med höjdsiffror fullständigade
plankartan utgifves i oförminskad skala samt i färgtryck
förmedelst ett billigt reproduktionssätt;

4:o att utgifningen af generalstabens karta i skalan 1 : 100 000
fortsättes efter oförändrad plan, men att den nuvarande gravyrmetoden
utbytes mot heliogravyr;

5:o att framdeles efter pröfning af vederbörandes förslag fastställes,
huru öfvergången till de skalor, hvari kartorna öfver Norrbottens
län utgifvas, skall ordnas efter en med afseende på bladindelningen
lämplig gräns;

6:o att det nuvarande ekonomiska kartverket i afseende på personal
och anslag förenas med generalstabens topografiska afdelning
och att det framdeles skall åligga nämnda afdelning att, med biträde
af den personal, hvarom här nedan bestämmes, utföra alla de med landets
allmänna kartläggning och beskrifning förenade arbeten i öfverensstämmelse
med de allmänna grunder, som här ofvan blifvit angifna,
samt i enlighet med den instruktion, Eders Kongl. Maj:t täcktes
utfärda;

7:o att, förutom af de vid generalstabens topografiska afdelning kommenderade
generalstabsofficerare, hvilkas antal genom nämnda instruktion
bestämmes, och den på generalstabens stat uppförde professor,
arbetena skola utföras dels af civile kartografer och kartografaspiranter,
dels af från armén kommenderade officerare och underofficerare, dels
ock af qvinlig personal;

‘8:o att arfvode till kartograf bestämmes till 1,500 kronor med fyra
ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter respektive 5, 10, 15 och
20 års väl vitsordad tjenstgöring, med rätt för nuvarande kartografer
vid ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå till generalstabens topografiska
afdelning, att i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid
de tjenstgjort vid det ekonomiska kartverket;

9:o att den officer, som förordnas att handhafva närmaste ledningen
af de ekonomiska kartarbetenas utförande, må tilldelas ett årligt
arfvode af 1,000 kronor, och att årliga arfvoden, livartdera till ett
belopp af 500 kronor, tilldelas de kartografer, högst trenne, hvilka
förordnas att biträda vid kartarbetenas Öfvervakande och ledning;

10:o att arfvodena för öfrig civil personal, såsom gravörer m. fl.
— hvilkas aflöningsförmåner delvis måste grundas på beting — äfvensom
storleken af de dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola

22

Sjette hufvudtiteln.

utgå för arbete ä fältet, af Eders Kongl. Maj:t, uppå förslag af afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning såsom kartverkschef,
bestämmas, samt

ll:o att alla de allmänna kartarbetena rörande frågor skola genom
chefen för civildepartementet beredas och inför Eders Kongl. M''aj:t
föredragas, och att de för dessa arbeten erforderliga anslag i sin helhet
och under rubrik »till fortsatt bearbetande af rikets allmänna kartverk))
uppföras under sjette hufvudtiteln.

Under åberopande för öfrigt af hvad statsrådsprotokollet för den
19 sistlidne December rörande förevarande fråga innehåller och i öfverensstämmelse
med Eders Kongl. Maj:ts då i nåder fattade beslut, anhåller
jag att Eders Kongl. Maj:t, för att förenämnda hufvudgrunder
må kunna från och med år 1886 tillämpas, täcktes föreslå Riksdagen att
dels godkänna hvad i punkterna 8 —10 föreslagits i fråga om aflöningsförmåner
för kartverkspersonalen,

dels medgifva att det för rikets ekonomiska kartverk å ordinarie
stat anvisade anslag å 6,000 kronor må från och med år 1886 utgå
till rikets allmänna kartverk och följaktligen anslagets titel i öfverensstämmelse
dermed ändras,

dels ock, utöfver nämnda anslag, å sjette hufvudtiteln på extra
stat för år 1886 anvisa till fortsatt bearbetande af rikets allmänna
kartverk 184,000 kronor.

Under förutsättning af bifall härtill har Eders Kongl. Maj:t icke
vidare äskat det hittills å fjerde hufvudtiteln till generalstabens topografiska
arbeten på extra stat anvisade anslag, som för innevarande år
utgör 60,000 kronor, och bör under nyssnämnda förutsättning det ordinarie
anslaget till landtmäteristaten nedsättas med 20,700 kronor.

Öfverståthållareembetet.

[6]

Anslag till
aflöning åt
exekutionsbetjeningen
i
Stockholm.

Sedan aflöning åt exekutionsbetjeningen i Stockholm varit å ordinarie
stat uppförd, men Riksdagen för 1881 och derpå följande år anvisat
härför anslagna medel på extra stat, emedan det enligt Riksdagens
åsigt vore ovisst, om icke utgifterna för detta ändamål rätteligen borde
bestridas uteslutande af Stockholms stad, har Eders Kongl. Maj:t, då
den utredning i ämnet, som Riksdagen i sammanhang med dess nyssnämnda
beslut an ty dt sig förvänta utaf den s. k. skatteregloringskomitén
icke kommit till stånd, genom nådigt bref den 25 Januari 1884 anbefalt
öfverståthållareembetet att efter nödig utredning af förevarande

23

Sjette lmfvucltiteln.

fråga med underdånigt utlåtande till Eders Kongl. Maj:t inkomma.
I anledning deraf har bemälda embete med skrifvelse den 12 sistlidne
Juni i underdånighet öfverlemnat och såsom eget utlåtande åberopaten
af häradshöfdingen in. m. S. O. G. Bergras på uppdrag af nämnda
embete verkstäld utredning, hvilken enligt öfverståthållareembetets förmenande
icke lemnar något tvifvel derom, att det af ålder ålegat statsverket
att bestrida aflöningen för exekutionsbetjeningen i Stockholm,
hvadan det synts öfverståthålleembetet som borde denna skyldighet
qvarstå och anslaget ånyo uppföras å ordinarie stat.

Häradshöfdingen Bergras, hvilken förut på grund af nådigt bref
den 7 Juni 1878 biträdt med utarbetande af ny instruktion för öfverståthållareembetet
och derigenom särskildt varit satt i tillfälle att förvärfva
kännedom om organisationen af öfverståthållareembetets kansli
och hvad dermed eger sammanhang såväl från äldre som senare tider,
erinrar i nu ifrågavarande den 15 April 1884 afgifna yttrande, hurusom
öfverståthållarens embete inrättades genom regeringsformen den
29 Juli 1634 och att instruktion för honom utfärdades första gången
den 28 Mars 1664. Enligt denna instruktion hade öfverståtkållaren
två helt och hållet skilda åligganden: det ena att vara ståthållare på
Stockholms slott och ansvara Kongl. Maj:t för stadens gubernation och
för slottet; det andra att med biträde af magistrat och borgerskap
ombesörja ordning och säkerhet i staden. Till den första kategorien
hörde åliggandet att ombesörja verkställighet af domar i civila och
kriminela mål; och öfverståthållaren hade i denna egenskap hos sig
anstälde åtskillig^ tjenstemän såsom slottsfogde, slottssekreterare, slottsbetjenter
in. fl. Sedan genom nådiga stadgan om exekutioner den 10
Juli 1669 uttryckligen tillåtits, hvad enligt förut gällande praxis lärer
hafva varit vanligt, att Konungens befallningshafvande finge meddela
exekution å klara skuldebref, förskrifningar, afhandlingar och gode
mäns utslag, både genom förordningen för exekution i Stockholm den
26 Juni 1720 stadgats, att öfverståthållaren skulle förestå exekutionsverket
i Stockholm, att alla exekutionsärenden borde företagas och afgöras
i slottskansliet, samt att, när öfverståthållaren af embetssysslor
eller eljest vore förhindrad, underståthållaren och, vid laga hinder för
denne, slottsfogden skulle förrätta hvad till exekutionsverket hörde.
Derjemte inneliölle förordningen, att i slottskansliet voro anstälde, förutom
åtskillig^ tjenstemän, äfven exekutionsbetjelite och vaktmästare.

Vidare heter det uti förevarande utredning, att i ordinarie staten
för Stockholms slott af år 1665 funnes uppförd aflöning icke blott till
öfverståthållaren och underståthållaren jemte åtskillig^ tjenstemän, så -

24

Sjette hufyudtiteln.

som en slottsfogde, en sekreterare vid exekutionen, en skrifvare eller
protokollist med flere, äfvensom till vaktbetjening, utan äfven till fyra
»Oppvachtore». Att desse senare haft befattning med de underordnade
exekutionsbestyren framginge deraf, att aflöningen till dem, hvilken
äfven återfunnes i staten för år 1680, icke förekomme i 1681 års stat,
som i stället upptoge aflöning till åtta exekutionsbetjeute, en aflöning
som allt framgent utgått.

Genom en för öfverståthållaren den 25 Augusti 1791 utfärdad instruktion
förklarades, att hans befattning med Stockholms slott skulle
upphöra, i sammanhang hvarmed förordnades, att benämningen slottskansliet
skulle förändras till öfverståthållareembetets kansli. Deraf
föranleddes dock icke någon ändring i sättet för bestridande af exekutionsbetjeningens
aflöning, enär i ordinarie staten för »kronans publique
hus i Stockholm» af år 1792 återfunnes den tillförene i staten för
Stockholms slott uppförda aflöningen till åtta exekutionsbetjente. Vid
den allmänna löneförhöjningen vid 1815 års riksdag hade äfven aflöningen
till exekutionsbetjeningen blifvit förhöjd, och hade densamma
derefter med då faststäldt belopp utgått intill år 1858, endast med den
olikhet att tillökning egde rum i värdet å den under lönerna inbegripne
spannmål samt att antalet exekutionsbetjente ökades till tolf.

En af Kongl. Maj:t till 1850—1851 årens riksdag gjord framställning
om förhöjning i anslaget till öfverståthållareembetets kansli hade,
enligt hvad häradshöfding Bergius vidare erinrar, icke vunnit bifall,
utan Rikets Ständer anmälde i skrifvelse den 20 Augusti 1851 att, enär
det ålåge städerna i allmänhet att bestrida de kostnader, som vore förknippade
med exekutionsväsendet derstädes, men sådant oaktadt Stockholms
stad af statsverket åtnjöte betydligt bidrag för detta ändamål,
Rikets Ständer ansett sig icke böra bifalla någon tillökning deruti.

Men efter det Kong!. Maj:t ånyo väckt förslag i ämnet vid riksdagen
1856—1858, beviljades förhöjd aflöning åt de i öfverståthållareembetets
kansli anstälde tjenstemän samt betjente och deribland jemväl
åt exekutionsbetjeningen. I sin härom den 6 Februari 1858 aflåtna
skrifvelse yttrade Rikets Ständer, att det visserligen ålåge städerna i
allmänhet att bestrida de kostnader, som vore förenade med exekutionsväsendet
derstädes, men att, då Stockholms stad vore att betrakta såsom
ett särskildt län och aflöningen för den hos dess öfverstyrelse
anstälda personal dittills städse varit af statsmedel bekostad, Rikets
Ständer funnit något tvifvel icke böra uppstå om statens åliggande att,
derest aflöningen befunnes otillräcklig, ytterligare anslå de medel, som
till densammas förbättrande erfordrades.

25

Sjette hufrudtiteln.

Vid riksdagen 1862—1863 hade nämnda anslag åter förhöjts derigenom,
att aflöning beviljades till ytterligare fyra exekutionsbetjente,
hvaremot en af Kongl. Maj:t till 1865—1866 årens riksdag gjord framställning
om anvisande af arfvoden dels åt en tjensteman, som under
benämning exekutionskommissarie eller stadsfogde skulle biträda såsom
underexekutor i Stockholm, och dels för ett tjenstebiträde åt denne
tjensteman icke blifvit af Rikets Ständer bifallen, utan hade desse yttrat,
att då det i allmänhet tillkomme städerna sjelfve att bestrida de kostnader,
som med exekutionsväsendet derstädes vore förenade, Rikets
Ständer, med hänsigt för öfrigt till det angifna inskränkta ändamålet
med anställande af ifrågavarande tjensteman jemte biträde, ansett något
bidrag från statens sida för detsamma icke böra ifrågakomma.

Beträffande det förra af dessa skäl hade emellertid statskontoret
i ett den 22 Oktober 1878 afgifvet utlåtande erinrat, att det syntes
såväl af uttrycken i Rikets Ständers skrifvelse, der det talas om bidrag
från statens sida, som af den vid ärendets afgörande förda diskussion
framgå, att man utgått från den origtiga förutsättningen, att exekutionsbetjeningen
i Stockholm dittills aflönats af staden.

Vid 1872 års riksdag hade utan någon anmärkning beviljats förhöjning
i anslaget till exekutionsbetjeningen i Stockholm, hvarförutom
vid riksdagarne 1874, 1875, 1876, 1877 och 1878 dyrtidstillägg blifvit
å nämnda anslag beviljadt.

Af den sålunda lemnade redogörelsen har häradshöfding Bergras
för sin del funnit det vara uppenbart, att aflöning till exekutionsbetjeningen
i Stockholm af ålder blifvit bestridd af statsmedel och att statsverkets
skyldighet i detta hänseende blifvit på senare tider af representationen
uttryckligen erkänd; och hade, såvidt han kunnat utröna,
Stockholms stad aldrig lemna! något bidrag till ifrågavarande aflöning.
Deremot hade exekutionsbetjeningen i rikets öfriga städer aflönats af
städerne sjelfve, och denna olikhet i sättet för aflöningens utgörande
syntes hafva sin naturliga förklaringsgrund deri, att handhafvandet af
underexekutorsgöromålen före nya utsökningslagens trädande i kraft
ålegat i Stockholm en af staten aflönad myndighet, öfverståthållareembetet,
men i andra städer eu af dem sjelfve aflönad myndighet,
magistraten.

Statskontoret, som den 6 sistlidne November afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande i ämnet, har deruti anfört att, på grund af den
utaf öfverståthållareembetet förebragta utredningen och i öfverensstämmelse
med hvad statskontoret andragit uti sitt ofvan berörda utlåtande
af den 22 Oktober 1878 i fråga om anslag till aflöning åt två stadsBih.
Ull Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 1 Raft. 4

26

Sjette hufvudtiteln.

fogdar i Stockholm m. m., äfven statskontoret ansåge det otvifvelaktigt,
att det af ålder ålegat statsverket att bestrida aflöningen för
exekutionsbetjeningen i Stockholm samt att någon anledning icke syntes
förefinnas till ändring i beloppet af ifrågavarande, till en utgift af
stadigvarande beskaffenhet anvisade anslag.

Genom den af häradshöfdingen Bergius gjorda utredningen framgår,
att exekutionsbetjeningens i Stockholm aflöning under mera än
200 år bestridts af statsmedel, hvilket från böljan torde haft sin grund
deri att, då öfverståthållareembetet, samtidigt med landtregeringens
ordnande, genom 1634 års regeringsform inrättades, Stockholms stad
betraktades såsom ett län för sig och till följd deraf exekutionsärendena
i Stockholm icke såsom i andra städer stäldes under den af staden
aflönade magistraten, utan öfverlemnades åt öfverståthållareembetet,
för hvars aflöning det tillkom staten att likasom i fråga om öfriga
länsstyrelsers bära tungan. Det under senare tider vid åtskilliga tillfällen
uttalade antagandet, att Stockholms stad skulle vara skyldig aflöna
desse betjente, torde berott på en förvexling mellan stadens åligganden
i afseende å uppbördsverket, hvars tjenstemän från början synas
uteslutande hafva aflönats af staden, men hvartill staten likväl lemnat
och ännu lemnar bidrag, och utsökningsväsendet, till hvars underlydande
betjente staden aldrig bidragit. Att nu uti detta hänseende vidtaga
någon rubbning, synes mig icke föranledas af de förhållanden, som utredningen
gifvit vid handen; och då det icke kan vara lämpligt, att
anslag för ett behof af den stadigvarande beskaffenhet som ifrågavarande
är å extra stat upptaget, tillåter jag mig hemställa det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att till aflöning åt exekutionsbetjeningen i Stockholm måtte från
och med år 1886 å sjette hufvudtitelns ordinarie anslag till öfverståthållareembetet
uppföras ett belopp, motsvarande det nu å extra stat för
samma ändamål anvisade eller 12,200 kronor.

Derest Riksdagen härtill lemnar sitt bifall, skulle ordinarie anslaget
till öfverståthållareembetet komma att höjas från dess nuvarande
belopp 75,222 kronor till 87,422 kronor.

Sjette hufvudtiteln.

27

Landsstaterna i länen.

Från Eders Kong!. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus och
Stockholms län hafva inkommit underdåniga skrivelser med anmälan
om behofvet af delning utaf länsmansdistrikt inom länen, och hafva
ifrågavarande framställningar blifvit utaf kammarkollegium och statskontoret
till nådigt bifall förordade.

I Frosta härads östra länsmansdistrikt inom Malmöhus län har
sedan år 1830, då sammanslagning egde rum af de två distrikt, hvaraf
länsmansdistriktet förut utgjordes, folkmängden, som nämnda år uppgick
till 10,792 personer, numera vuxit till omkring 17,000 personer,
hvarjemte samtidigt rörelsen inom distriktet i alla hänseenden tilltagit
och detsammas lands- och häradsvägar efter en år 1870 företagen ny
vägdelning ökats från 53/4 till 12 L mil. Härtill kommer, enligt länsstyrelsens
anmälan, att uppvaktningen vid häradstingen samt polisgöromålen
och bestyret med militärinqvartering inom distriktet äro för
länsmannen särdeles tidsödande, så att denne med den ringa lön han
åtnjuter skulle till följd af ständigt förekommande tjensteresor blifva
nästan alldeles lönlös, på samma gång han mycket hardt ansträngdes,
om distriktet fortfarande bibehölles odeladt. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet har derför i underdånighet föreslagit, att
ifrågavarande länsmansdistrikt måtte åter varda deladt i två distrikt,
det norra och det östra, af hvilka det förra skulle omfatta: Bosjöklosters,
Hörs, Munkarps, Norra Rörums, Södra Rörums och Fulltofta
socknar samt de delar af Tjörnarps och Häglinge socknar, som tillhöra
Frosta härad, och det senare eller östra distriktet: Espinge, Hörby,
Lyby, Höxeröds, Svensköps och Ostra Sallerups socknar.

Behofvet af detta länsmansdistrikts delning i två distrikt har
gjort sig känbart redan under en längre tid; till följd hvaraf ock
underdåniga framställningar i detta syfte inkommit från Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet åren 1872 och 1877, ehuru saken
vid dessa tillfällen undanskjutits med afseende derå, att frågan om
landsstatens reglering då ännu icke var slutligen afgjord. Att icke
någotdera af de föreslagna nya länsmandistrikten skulle blifva obetydligt
vare sig till areal eller folkmängd, framgår af en vid kammarkollegii
och statskontorets underdåniga utlåtande i ämnet fogad tablå,
utvisande att det norra distriktet, med en areal af 2,5898 qvadratmil,
erhölle en folkmängd af omkring 7,500 personer och det östra di -

[7-]

Användande
af indragna
länsmanslöner
till inrättande
af tvånyalänsmansdistrikt.

28

Sjette lmfvudtiteln.

striktet, med en areal af 2,0784 qvadratmil, en folkmängd af omkring
9,500 personer. Frosta härads vestra länsmansdistrikt har, med en
areal af 1,6982 qvadratmil, omkring 9,900 invånare; och för ytterligare
jemförelser tillåter jag mig till upplysning om folkmängd och areal
inom öfriga länsmansdistrikten i Malmöhus län åberopa följande utdrag
ur förenämnde tablå:

Härad.

Antal

länsmän

i häradet.

Folkmängd enligt
1883 års man tals-längder.

Arealinnehåll enligt
Kongl. Statistiska
Centralbyråns berät-telse för år 1880.

Q,v.-mil land och
vatten.

Oxie ..................................................

2

19,724

2,3156

Skytts .........................................................

2

16,084

2,0429

Luggude ......................................................

i

43,807

5,5493

Torna .........................................................

‘2

24,183

4,1709

Bara...........................................................

2

16,041

2,5816

Färs ...........................................................

2

26,987

5,2927

Ljunits.......................................................

1

8,000

0,9466

Herrestads ...................................................

1

3,567

1,6468

Wemmenhögs................................................

2

25,185

3,2373

Könnebergs..................................................

2

12,916

1,8569

Onsjö ...............................................

2

16,939

3,3431

Harjagera ...................................................

1

15,183

1,8511

Summa

23

234,306

34,8348

I medeltal för hvarje af de 23 länsmansdistrikten

—

10,187

1,5146

Hvad Stockholms län vidkommer, har länsstyrelsen i underdånighet
anfört, hurusom inom Svartlösa härads länsmansdistrikt folkmängden
under de senast förflutna tio åren ökats från 9,880 till 13,760 personer,
hvilken tillökning hufvudsakligen egt rum inom de till hufvudstaden
gränsande Brännkyrka och Siklaö socknar, der fabriker och
andra industriela anläggningar med öfver 1,200 arbetare förefunnes
och der, hvad särskildt anginge förstnämnda socken, förstaden Årstadal
med Årsta äng uppstått med invånare vid 1883 års mantalsskrifning
till ett antal af 1,474. Genom dessa förhållanden och jemväl till
följd deraf, att i trakterna närmast Horns-, Skans- och Danvikstullar
allt flera boningshus blifvit uppförda med deraf föranledda talrika

29

Sjette liufvudtiteln.

flyttningar från och till Stockholm, hvars lösa befolkning till icke
obetydligt antal esomoftast nppeliölle sig i nejden, hade tid efter
annan göromålen för länsmannen i häradet så väsentligen ökats, att
på nämnde länsman ensam belöpte omkring lika stort antal utsökningsoch
handräckningsärenden som på fögderiets tre öfrige länsmän tillsammans.
Under en följd af år hade, med anlitande af medel från
anslaget till aflöning för särskild polisstyrka på landet m. m., extra
poslibevakning varit anordnad utanför nyss nämnde tullar, ^men på
senaste tiden hade särskilde polismän måst förordnas vid Årstadal,
med bemyndigande att inom visst område häkta förbrytare samt anställa
och utföra åtal. Utom statsmedel hade länsstyrelsen för kostnadernas
bestridande erhållit något mer eller mindre tillfälligt bidrag;
men gjorda framställningar till länets landsting och Stockholms stad
om bestämdt anslag hade icke vunnit afseende. Då emellertid, oberoende
af dylika bidrag eller anslag, behofvet för häradets norra del
af en ordinarie länsman, som öfvertoge åklagarekallet samt besörjde
de alltmer sig ökande utsöknings- och handräckningsgöromålen, vore
oafvisligt, har Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, med anmälan
att indragning af någon länsmansbefattning i annan del af länet och
befattningens öfverflyttande till en del af Svartlösa härad icke lämpligen
kunde ega rum, i underdånighet hemstält, att Svartlösa härad
måtte delas uti två ungefär lika befolkade länsmansdistrikt: det södra
omfattande Huddinge, Grödinge, Salem och Botkyrka socknar med en
folkmängd uppgående år 1883 till 6,749 personer och det norra omfattande
Brännkyrka, Nacka, Erstaviks och Siklaö socknar med en folkmängd
nyssnämda år af 7,011 personer.

På sätt kammarkollegium och statskontoret meddelat, innehåller
Svartlösa härad, af hvilket Nacka och Erstaviks kapellförsamlingar
samt Siklaö socken, jemlikt nådigt bref af den 12 september 1884,
framdeles komma att sammanföras till en socken och en kommun
under namn af Nacka, eu ytvidd af 5,mi qvadratmil, under det att
Långhundra härad och Vermdö skeppslag i samma län, hvilka hvartdera
äro delade i två länsmansdistrikt, innehafva det förra en areal af #
3,7803 qvadratmil och en folkmängd af omkring 10,000 personer och
det senare en areal af 4,3601 qvadratmil och en folkmängd af 7,643
personer.

Hvad sålunda blifvit beträffande de två ifrågavarande länsmansdistrikten
uti Malmöhus och Stockholms län anfördt synes mig tillräckligt
ådagalägga behofvet af desammas delning; och kunna nödiga
medel härför utan anslagsförhöjning beredas från de aflöningsbelopp,

[8.]

Höjning i anslaget
till följd
af indragning
af landsstatsboställen.

6

30 Sjette liufVudtiteln.

hvilka blifva tillgängliga genom redan beslutade regleringar inom Gotlands
och Vestmanlands län. Sedan nemligen Eders Kong!. Maj:t uti
nådiga bref den 14 December 1877 och den 8 Februari 1878 anbefalt
minskning af länsmansdistrikten inom nämnda län med ett antal af
fyra i det förra och sju i det senare länet, har väl Riksdagen i anledning
af nådig proposition medgifvit, att derigenom disponibla aflöningsbelopp
finge användas för inrättande af sammanlagdt sex nya
länsmanstjenster inom Vermlands, Elfsborgs, Norrbottens och Vesterbottens
län, men i allt fall återstår odisponeradt af de aflöningsbelopp,
som i följd af nyssnämnda regleringar blifva lediga, mera än som för
nu ifrågavarande ändamål erfordras.

Jag hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen,

att, på det Frosta härads östra och Svartlösa härads länsmansdistrikt
må kunna delas hvardera i två länsmansdistrikt, aflöningsbelopp,
som blifva tillgängliga i följd af anbefalda regleringar af
länsmansdistrikten inom Gotlands och Vestmanlands län, måtte få användas
för inrättande af en länsmanstjenst inom Malmöhus län och en
dylik tjenst inom Stockholms län.

Vidare får jag i underdånighet anmäla att, enligt hvad statskontoret
uti sin berättelse angående statsverkets tillstånd och behof
meddelat, följande löningsjord och landsstatsboställen till statsverket
indragits, utan att ersättning till vederbörande tjensteman ännu blifvit
å anslaget till »landsstaterna i länen» uppförd:

löningsjord åt landträntmästaren i Östergötlands län,

kronofogdebostället i Hammarkinds och Skärkinds härads fögderi
af Östergötlands län Va mantal Flämmestad N:o 1,

kronofogdebostället i Luggude härads fögderi af Malmöhus län
2/s mantal Fjerrestad N:o 11, samt

kronofogdebostället i Kullings härads fögderi af Elfsborgs län
% mantal Fagerlid N:o 1.

På grund häraf torde, på sätt statskontoret hemstält, Eders Kongl.
Maj:t behaga föreslå Riksdagen,

31

Sjette lmfviidtiteln.

att penningeanslaget under »landsstaterna i länen» må höjas med
det belopp, hvartill nämnda indragna löningsjords och landsstatsboställens
afkastning är i stat beräknad, eller 3,160 kronor;

kommande, derest hvad sålunda föreslagits blifver bifallet, anslaget
till »landsstaterna i länen, (deraf 95,000 kronor reservationsanslag)»
att höjas från 2,638,019 kronor till 2,641,179 kronor.

Väg- och Vattenbyggnadsstaten.

*»

Uti underdånig skrifvelse den 23 November 1884 har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen gjort framställning om förhöjning af det under
»väg- och vattenbyggnadsstaten» uppförda reservationsanslaget å 40,000
kronor till undersökningar och expenser för allmänna arbeten och i
sådant afseende anfört:

att de behof, som med detta anslag skulle fyllas, visat sig med
hvarje år ökas; att anledningen härtill vore att söka dels i den af de
senare årens riksdagar beviljade höjning af anslagen till vägarbeten,
vattenafledningar, hamnbyggnader och andra allmänna arbeten, jemte
skärpta kontroller derå, dels i det alltjemt vexande antalet af enskilde
jernvägar, hvilka årligen måste tillses och sålunda förorsakade ökade
inspektioner; dels ock i de berättigade fordringar på förbättring af
befintliga mindre goda vägar och på anläggning af nya vägar, som allt
mer gjorde sig gällande och för tillfredsställandet hvaraf Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande såge sig föranlåtna att föranstalta om undersökningar,
hvilka borde af samma anslag bekostas; att emellertid de
bidrag till godtgörande af kostnader för redan fullbordade eller förordnade
eller ifrågasatta sådana undersökningar, hvarom framställningar
från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande inkommit, icke kunnat
till nöjaktigt belopp lemnas; samt att derför styrelsen anhölle, att hos
Riksdagen måtte utverkas ökning till 50,000 kronor af ifrågavarande
anslag; och har styrelsen vidare till närmare belysande af dessa förhållanden
meddelat, att af nämnda anslag för år 1883, hvithet med
tillägg af behållning från 1882 utgjort sammanlagdt 44,875 kronor 44
öre utgått:

till inspektions- och undersökningskostnader i allmänhet samt
kontroll å enskilda jern vägsbyggnader...................................... 18,184: 29;

Transport 18,184:29-

[9.]

Höjning af anslaget
till undersökningar

och expenser
för allmänna
arbeten.

32

Sjette liufvudtitcln.

Transport 18,184: 29.

till expenser hos styrelsen och i distrikten samt till

inventarier, böcker, ved, in. in.................................................. 7,684 : 63;

och till Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande för
bekostande af vägundersökningar ................................................ 15,533: —

Summa kronor 41,401: 92.

För år 1883 hafva således från tillgångarna å detta anslag utgått mera
än hvad för samma år anvisats, och dock är att märka att styrelsen
icke kunnat bevilja samtliga de anspråk på vägundersökningsmedel, som
af Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande för nämnda år framstälts,
och hvilka uppgått sammanlagdt till 24,933 kronor eller sålunda omkring
9,000 kronor mera än som för ändamålet lemnats.

Då styrelsen den 13 Mars 1884 afgaf sitt underdåniga förslag till
fördelning af samma års tillgångar för undersökningar och expenser
för allmänna arbeten, ansåg styrelsen i anseende till de knappa tillgångarna
sig icke kunna i deras helhet förorda de framställningar, som
från Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande inkommit om att erhålla
andel af ifrågavarande medel, ehuruväl styrelsen förklarade sig väl inse
att de fleste af Eders Kongl. Majds befallningshafvande behöfde hvad de
begärt. Sålunda uppförde styrelsen i förslaget för Eders Kongl. Majds
befallningshafvande i åtta län, hvilka begärt tillhopa omkring 23,000
kronor, endast 7,800 kronor; och Eders Kongl. Majds Befallningshafvande
i Jemtlands län, som anhållit om så stort belopp, omständigheterna
medgåfve, samt Eders Kongl. Majds befallningshafvande i Hallands
län, som begärt 1,500 kronor, fann styrelsen af nyssnämnda anledning
ej kunna uppföras i förslaget till erhållande af någon andel
af anslaget.

För år 1885 synas förhållandena gestalta sig lika, om ej mera ogynsamma,
ty enligt hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse af den 23
november 1884 upplyst, hade redan vid den tiden inkommit framställningar
från Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i 12 län att till
bekostande af vägundersökningar utbekomma tillhopa icke mindre än
26,500 kronor.

För den händelse detta anslag blefve höj dt till 50,000 kronor, har
emellertid styrelsen trott sig kunna föreslå nedsättning i det extra anslag
af 5,000 kronor, som för hvardera af åren 1884 och 1885 beviljats
till bestridande af dels arfvode åt den hos styrelsen anstälde
extra byråingeniören för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner,
dels ock andra tillfälliga omkostnader, som af kontrollen öfver

Sjette hufvudtiteln. 38

odlingsföretagen kunde föranledas. De tillfälliga omkostnader, som
kunna i fråga komma för möjligen erforderliga lokalbesigtningar i anledning
af framställningar om understöd af statsmedel till vattenaflednings-
och odlingsföretag, har styrelsen nämligen ansett kunna bestridas
af det förhöjda anslaget, hvarför styrelsen under nyssberörda
förutsättning föreslagit att omförmälda extra anslag minskades till 3,000
kronor, motsvarande det belopp hvartill styrelsen för år 1885 faststält
den extra ingeniörens aflöning.

Af hvad nu anförts lärer framgå, att ifrågavarande anslag till undersökningar
och expenser för allmänna arbeten till följd af dess nuvarande
belopp endast i ringa mån kunnat tillgodose de anspråk på
understöd till undersökningskostnader, som af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen framstälts. Någon anledning till att behofven
härutinnan skola i en framtid minskas förekommer icke, utan tvärtom
torde med all säkerhet kunna antagas att, till följd af det mer och mer
växande antalet af allmänna arbeten, så väl de allmänna inspektionskostnaderna
som ock utgifterna för de vägundersökningar, hvilka af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranstaltas, komma att år för
år blifva större. Jag tvekar derföre icke att biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
framställning om höjande af detta anslag. Under
förutsättning af bifall härtill synes deremot förenämnda extra anslag å
5,000 kronor kunna, på sätt styrelsen föreslagit, nedsättas till 3,000
kronor, hvarom Eders Kongl. Maj:t torde vilja besluta framställningunder
sjette hufvudtitelns extra anslag.

Jag hemställer alltså att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,

att det under anslaget till »väg- och vattenbyggnadsstaten» uppförda
reservationsanslag till »undersökningar och expenser för allmänna
arbeten» må från och med år 1886 höjas från 40,000 kronor till 50,000
kronor.

I händelse detta bifalles, kommer anslaget till »väg- och vattenbygguadsstaten»
att ökas från 106,400 kronor till 116,400 kronor.

Skiften och Afvittringar.

Enligt de af Eders Kongl. Maj:t faststälde planer för storskiftesoch
afvittringsarbetenas fortgång under år 1884 skulle dessa arbeten
hufvudsakligen omfatta:

Bill. till Rilcsd. Prat. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 5

34

[10, 11]

Höjning i årsarfvodet
för
storskifteslandtmätare

m. fl. Anslag
till storskiftes-
och afvittringsverken.

Sjette lmfmdtiteln.

inom Kopparbergs län: insättande af rågångarne å konceptkartorna
öfver Orsa sockens skogsmark samt dessa kartors literering och rubricering;
i Elfdals socken, uträkning af afsätta undantag å skogsmarken
samt åbodelning af inegorna, och i Sårna socken med Idre kapellag,
egouträkning och gradering på marken, uppmätning af graderingspålar,
fullbordande af socknens rutnät, mätning af inegor med dertill
hörande kopieringsarbete samt komplettering af kartor och upprättande
af beskrifningsstommar;

inom Vesterbottens län: egobesigtningar och uppskattningar, författande
af häfdeförteckningar och taxeringslängder samt upprättande af
förslag till skattläggningar och områdestilldelningar äfvensom öfriga
arbeten för afvittringens fullbordande i Malå socken; upprättande af
skattläggnings- och områdestilldelningsförslag för de socknar, inom
hvilka skattläggningsberedningen ännu icke fullbordats, äfvensom upprättande
af en sammandragskarta öfver Malå församling; samt

inom Norrbottens län: afslutande af laga skiftesgöromålen i Pajala
socken och Tärendö kapellförsamling samt komplettering af renovationer;
mätningar och taxeringar i Jokkmokks och Arjeplougs socknar,
samt uppgående, bredhuggning och rörläggning af rågångarne i Arvidsjaurs
socken m. m.

På sätt redan den 5 sistlidne December blifvit af mig i underdånighet
anmäl dt, hade länsstyrelserna i Kopparbergs, Vesterbottens
och Norrbottens län jemlikt gällande föreskrifter till landtmäteristyrelsen
inkommit med uppgifter och beräkningar rörande de belopp,
som under innevarande och nästkommande år ansåges erforderliga för
storskiftes- och afvittringsverken, hvarefter landtmäteristyrelsen uppgjort
och uti underdånigt memorial den 17 November 1884, med öfverlemnande
af omförmälda uppgifter och beräkningar, understält Eders
Kongl. Maj:ts pröfning förslag till stat för storskiftes- och afvittringsverken
under innevarande år och i sammanhang dermed gjort anmälan
om det anslag, som för år 1886 erfordrades för samma verk.

De stater för storskiftes- och afvittringsverken, som på grund af
förenämnda handlingar af Eders Kongl. Maj:t blifvit för innevarande

Sjette hnfvudtiteln. 35

år faststälde, sluta å ett sammanlagdt belopp af 289,600 kronor, hvaraf
belöpa på:

Kopparbergs län............................................. kronor 80,200: —

Vesterbottens » ................................................................. » 95,700: —

Norrbottens » .................................................................. » 113,700: —

och utgör antalet af de landtmätare, som, enligt hvad i staterne beräknats,
under innevarande år skulle komma att för hela året eller
kortare tid deraf hafva sin verksamhet vid storskiftes- och afvittringsverken,
inom :

Kopparbergs län 11 ordinarie och 4 extra, af hvilka 6 ordinarie
blifva sysselsatte inom Elfdals socken samt 5 ordinarie och de 4 extra
landtmätarne inom Sårna socken och Idre kapell;

Vesterbottens län 12 ordinarie; och

Norrbottens län 12 ordinarie, ene styresmannen inberäknad, och 4
extra; af hvilka senare antagligen 2 komma att användas hela året
men de öfrige 2 endast under sommarmånaderne.

Staterne för år 1884 slutade å en sammanlagd summa af 321,900
kronor, hvaraf belöpte på

Kopparbergs län................................................................. kronor 80,100: —

Vesterbottens » ................................................................. » 103,300: —

Norrbottens » ................................................................. )> 138,500: —;

och beräknades antalet landtmätare, som under år 1884 skulle hafva
sysselsättning vid ifrågavarande arbeten, utgöra:

inom Kopparbergs län 11 ordinarie och under sommarmånaderne 5

extra;

inom Vesterbottens » 14 ordinarie; och

inom Norrbottens » 13 ordinarie, ene styresmannen inberäknad,

samt under sommarmånaderne 3 extra.

Det större antal landtmätare, som beräknats för arbetena inom
Norrbottens län i förhållande till antalet inom Vesterbottens, beror
derpå att afvittringsarbetet inom det förra länet ej framskridit så långt
som inom det senare och derföre ansetts behöfva bedrifvas i större
omfattning.

36

Sjette hufvudtiteln.

Staternes slutsumma för storskiftes- och afvittringsverken under
år 1885 understiger med icke mindre än 32,000 kronor staterne för
1884, men öfverskjuter det oaktadt de för år 1885 till dessa ändamål
anslagna medel, 288,000 kronor, med 1,600 kronor, till hvars betäckande
dock förefinnes behållning å anslagen till ifrågavarande arbeten
vid 1884 års utgång. Denna behållning uppgår, enligt en i statskontorets
riksbokslutskontor den 10 November 1884 uppgjord, vid landtmäteristyrelsens
underdåniga memorial af den 17 i samma månad fogad
kalkyl, till 62,064 kronor 30 öre, dervid dock förutsatts att utgifterna
för år 1884 skulle öfverensstämma med de för samma år faststälde staterne,
något som likväl, efter hvad landtmäteristyrelsen inhemtat, ej
i allo lärer vara fallet, såsom jag strax närmare skall omnämna.

Beträffande behofvet af anslag för storskiftes- och afvittringsverken
för år 1886, har landtmäteristyrelsen i dess ofvan omförmälda underdåniga
memorial anfört att, för såvidt nu kunde bedömas, utgifterna
för storskiftes- och afvittringsverken under år 1886 inom Kopparbergs
och Vesterbottens län borde förslagsvis beräknas till ungefärligen
samma belopp som för år 1885, eller till 176,000 kronor. Utgifterna
för Norrbottens län syntes deremot, då med hänsyn till de arbeten,
som för år 1886 vore i ordningen att utföra, de extra landtmätarnes
antal sannolikt kunde inskränkas till tre samt handtlangningskostnaden,
som för 1885 beräknats till 63,000 kronor, kunde nedsättas med ungefär
5,000 kronor, kunna antagas blifva omkring 8,000 kronor lägre än
för år 1885 och böra förslagsvis beräknas till 106,000 kronor, hvarigenom
hela behofvet till storskiftes- och afvittringsverken för år 1886
skulle blifva 282,000 kronor. Enligt erhållna uppgifter från länsstyrelserna
skulle emellertid utgifterna för 1884 något öfverskrida de för
samma år faststälde stater, sannolikt dock med högst 3,000 kronor. Då
derjemte för arbetena under år 1885 beräknats att af befintlig behållning
utöfver statsanslaget för samma år använda 1,600 kronor, men behållningen
å anslagen för ifrågavarande arbeten vid 1884 års slut enligt
förenämnde kalkyl och, under förutsättning att utgifterna för år 1884
öfverensstämde med den faststälde utgiftsstaten, utgjorde 62,064 kronor
30 öre, så skulle hela anslagsbehofvet, 282,000 kronor, för storskiftes-
och afvittringsverken under år 1886 kunna minskas med återstoden
af beloppet 62,064 kronor 30 öre, sedan nämnda 3,000 och
1,600 kronor blifvit afdragna, eller i jemna hundratal med 57,400 kronor
och alltså kunna nedsättas till 224,600 kronor. Som likväl den föreslagne
utgiftsstaten för år 1885 kunde komma att icke obetydligt öfverskridas
i följd af kostnader för ifrågasatt bredhuggning af rålinier —

37

Sjette hufvudtiteln.

ett förhållande, som jemväl skulle inverka på anslagsbehofvet för år
1886 — samt dessutom något belopp borde reserveras för att möta
oförutsedda utgifter, för livilka båda ändamål styrelsen ansåge att tillsammans
omkring 25,000 kronor i fall af behof borde finnas att tillgå,
hemstälde styrelsen att, till bestridande af kostnaderna för storskiftesoch
afvittringsverken under år 1886, för samma år måtte utöfver det
ordinarie anslaget, 63,000 kronor,'' af Riksdagen begäras ett anslag på
extra stat af 187,000 kronor.

Dessutom har landtmäteristyrelsen hemstält, att åt styresmännen,
föredragandena samt landtmätarne vid storskiftes- och afvittringsverken
måtte beredas samma aflöningsförmåner som hittills.

Den af landtmäteristyrelsen omnämnda frågan om bredhuggning
af rålinier syftar på en af domänstyrelsen gjord underdånig framställning
om behofvet deraf, att rågångarne omkring kronoparkerne i de
norra länen upphuggas till större bredd än nu sker, för att bevakningen
af dessa skogar skulle kunna underlättas och olofligt hygge å dem
förebyggas. Jag har icke förut haft tillfälle att för Eders Kongl. Maj:t
anmäla denna fråga, men så snart den erhållit vederbörlig utredning,
skall jag underställa ärendet Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.
Mellan de myndigheter, som yttrat sig i ämnet, råda emellertid i flera
afseenden olika meningar, bland annat, derom, huruvida utgifterna för
bredhuggningen böra bekostas af afvittringsmedlen eller af skogsmedlen,
beroende på den olika uppfattning myndigheterna hafva af åtgärdens
beskaffenhet att böra hänföras antingen till de åtgärder, som hafva
sammanhang med afvittringen, eller till dem, som tillhöra förvaltningen
af kronans skogar. Huru frågan än slutligen kommer att afgöras,
kräfver dock nödigt förutseende att medel till ej allt för ringa belopp
beredas, derest arbetet skulle befinnas böra utföras på afvittringsverkets
bekostnad. Med biträdande af hvad landtmäteristyrelsen härutinnan
föreslagit och då jag icke heller har något att erinra mot landtmäteristyrelsens
beräkningar i öfrigt, anser jag för min del att. extra anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken för år 1886 skäligen torde
böra bestämmas till 187,000 kronor och således komma att utgå med
38,000 kronor mindre än för innevarande år samt med 50,000 kronor
mindre än för år 1884. Till följd häraf och med hänsyn till hvad
landtmäteristyrelsen i öfrigt anfört tillstyrker jag i underdånighet, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

dels att för år 1886, i lik het med hvad förut egt rum, bevilja
förhöjning i årsarfvodet med 400 kronor till hvarje storskifteslandtmätare
i Kopparbergs län, som icke kommer att åtnjuta arfvode

[12]

Anslagets om
flyttning i
riksstaten.

38 Sjette lmfrudtiteln.

efter taxa, samt i styresmannens för storskiftesverket årsarfvode likaledes
med 400 kronor; att medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna af
tjensten under år 1886 för afvittringslandtmätare i Yesterbottens och
Norrbottens län och de storskifteslandtmätare i Kopparbergs län, hvilka
åtnjuta arfvode efter taxa kunna komma att understiga 2,500 kronor
för dem, som tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem,
som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må
desse tjenstemän godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;
att för år 1886 åt föredragandena af afvittringsärendena
i Vesterbottens och Norrbottens län samt till skrifbiträde åt
dem bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt hvarje af dem anslagna
belopp, samt att bevilja tillfällig förhöjning i styresmannens för
afvittringsverket i Vesterbottens län årsarfvode för år 1886 med 200
kronor,

dels ock att, till betridande af kostnaderna för storskiftes- och afvittringsverken
under år 1886, för samma år, utöfver ordinarie anslaget
63,000 kronor, på extra stat anvisa 187,000 kronor.

Uti sin den 14 Oktober 1884 afgifna berättelse om verkstäld
granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1882 hafva Riksdagens revisorer i fråga
om hufvudtitlarnes besparingsfonder, bland annat, erinrat derom, att
de i rikshufvudboken förekommande benämningar å en del af dessa
fonder, och deribland den under sjette hufvudtiteln med benämning af
»besparingar för jordbruket, handeln och näringarna» redovisade, borde
tydligare än hittills angifva fondernas beskaffenhet.

Öfver denna framställning har statskontoret den 18 sistlidne November
afgifvit infordradt underdånigt utlåtande och deri förmält, att
vid upprättande härefter af rikshufvudboken besparingarna under hufvudtitlarne
skulle upptagas på ett sådant förändradt sätt, att missuppfattning
om deras beskaffenhet borde förekommas, men att eu förändring
i det af revisorerne afgifna syfte dock icke kunde i afseende på
ofvan särskildt omnämnde besparingsfond fullständigt ega rum, med
mindre än att de i riksstaten under rubriken »jordbruket, handeln och
näringarne» förekommande anslagen till »skiften och afvittringar» samt
till »hästafvelns förbättrande» blefve på annat ställe i riksstaten upptagna.
Sedermera har statskontoret, uti sin till Eders Kongl. Maj:t
den 8 sistlidne December afgifna berättelse om statsverkets inkomster

Sjette hufvudtiteln. 39

jemte förslag till deras beräknande för år 1886 m. m., i detta ämne
vidare anfört följande:

»För tiden intill år 1841 var riksstaten fördelad i tio hufvudtitlar,
af hvilka den nionde omfattade tvänne särskilda anslag för åkerbruket,
handeln och näringarna samt för bergsbrukets understöd. Enligt hvad
rikets vid 1840 och 1841 års riksmöte församlade ständer uti underdånig
skrifvelse den 23 December förstnämnda år anmälde, hade efter
undersökning rörande de dispositioner, hvilka å denna hufvudtitel egt
rum, en fullständigad fördelning af totalsumman å särskilda underafdelningar
eller anslagstitlar funnits lämpligen böra tillvägabringas. Med
förklarande tillika, att med en dylik åtgärd icke åsyftades någon förändring
i den Kong!. Maj:t förbehållna rätt att inom hufvudtiteln disponera
besparingarna, utan endast att åskådliggöra de särskilda föremål,
till hvilka hufvudtitelns anslag utginge, faststälde Rikets Ständer
anslagens fördelning under särskilde titlar uti den riksstat, som, i afvaktan
på vidtagandet af en i fråga satt ny fördelning af hufvudtitlarne,
utaf nämnda riksmöte först upprättades endast för året 1841.
Uti eu sedermera den 5 Juni 1841 aflåten underdånig skrifvelse anmälde
Rikets Ständer vidare, att med ledning af den under den 16 Maj
1840 utfärdade nådiga stadga angående ärendenas fördelning emellan
de särskilda statsdepartementen riksstaten fördelats på det sätt, som
ännu fortfarande eger rum, eller i nio hufvudtitlar. I sammanhang dermed,
och då de under dittills varande nionde hufvudtiteln beviljade
anslag för jordbruket, handeln och näringarna dervid blefvo upptagna
under den nya riksstatens sjette hufvudtitel bland öfriga anslag för
civildepartementet, beslutade Rikets Ständer, som icke ansågo lämpligt,
att besparingar å förstberörda anslag skulle kunna användas till andra
föremål än dom, hvarför den förra nionde hufvudtiteln varit afsedd, att
dessa anslag skulle uppföras under en särskild afdelning, och att de
på denna afdelnings anslag uppkommande besparingar icke finge användas
till andra behof, än som vore att hänföra till dem, hvilka under
samma afdelning inbegrepos. Sedermera blefvo, med anledning af
Rikets Ständers år 1855 församlade revisorers derom gjorda hemställan,
vid 1856 —1858 års riksmöte de å sjette hufvudtitelns underafdelning
»jordbruket, handeln och näringarne» då uppförda trenne förslagsanslag,
nämligen anslagen till »utflyttaingshjelp efter laga skiften», till »odlingshjelp
m. m. för krononybyggare» samt för »jordförluster genom kanaloch
väganläggningar», frånskiljda de andra anslagen och, med bibehållande
af deras egenskap af förslagsanslag, nedflyttade å hufvudtitelns
sista underafdelning »diverse anslag» och der främst upptagna, hvar -

40

Sjette hufvudtiteln.

jemte öfriga, titeln »jordbruket, handeln och näringarna» tillhörande anslag
erliöllo i en gemensam rubrik benämningen reservationsanslag; varande
derefter enligt 1875 och 1876 årens riksdagars beslut dels till
denna anslagsrubrik från åttonde hufvudtiteln öfverfljttadt anslaget till
länsveterinärer samt dels derifrån frånskilj da anslagen till undervisningsanstalter
för slöjderna samt för handel och sjöfart, af hvilka det
förra anslaget öfverflyttades till åttonde och det senare till femte hufvudtiteln.
»

Efter denna redogörelse för tillkomsten af den grupp utaf särskilda
anslag, som nu är å sjette hufvudtiteln uppförd under en gemensam
hufvudafdelning, benämnd »jordbruket, handeln och näringarna»,
fortsätter statskontoret:

»De besparingar, som årligen uppkomma å de under denna afdelning
af sjette hufvudtiteln uppförda anslag, med undantag af anslaget
för liästafvelns förbättrande, öfverföras till följd af ofvan nämnda riksdagsbeslut
i rikshufvudboken till en särskild fond, hittills benämnd
»besparingar för jordbruket, handeln och näringarna», och hvilken besparingsfond
enligt samma riksdagsbeslut skulle få af Eders Kongl.
Maj:t disponeras för sådana behof, som under afdelningen inbegrepos.
Emellertid ingå bland denna fonds tillgångar äfven de besparingar, som
uppkomma å de årligen på extra stat anvisade medel till skiften och
afvittringar. Med afseende nämligen å otillräckligheten af det bland anslagen
till jordbruket, handeln och näringarna å ordinarie stat uppförda
anslaget 63,000 kronor till skiften och afvittringar, hafva sedan längre
tid tillbaka af Riksdagen årligen till bestridande af kostnaderna för storskiftes-
och afvittringsverken utöfver nyssnämnda belopp på extra stat
anvisats särskilda anslag. Vid fastställande af de årlige utgiftsstaterne
för storskiftes-och afvittringsverken sker emellertid icke särskild fördelning
af hvart och ett af de på ordinarie och extra stat för ändamålet
uppförda anslagen, utan fördelas totalsumman af desamma mellan
do olika län, hvarinom skiftes- och afvittringsarbetena fortgå. Till följd
häraf har vid redovisningen sålunda förfarits, att det på extra stat anvisade
anslaget omförts till räkningen för det ordinarie anslaget, hvarefter
de, sedan utgifterna för året blifvit bestridda, å dessa båda anslag
gemensamt uppkommande besparingar ingått till ofvan berörde besparingsfond,
från hvilken åter, i händelse brist å anslagen något år uppstått,
omföring till nyss nämnda räkning för bristens betäckande egt rum.

Å anslaget till liästafvelns förbättrande uppkommande besparingar
ingå, enligt hvad ofvan nämnts, deremot icke till i fråga varande fond,
utan bokföres detta anslag såsom fristående reservationsanslag, skilj dt

41

Sjette liufvudtiteln.

från Öfriga anslag för jordbruket, handeln och näringarna. Grunden
härför torde vara att söka uti föreskriften i § 5 af instruktionen för
stuteriöfverstyrelsen den 18 Maj 1837. Enligt denna föreskrift skola
nämligen de till hästafvelns förkofran anslagna allmänna medel disponeras
af nämnda styrelse efter meddelade nådiga bestämmelser, och är
dervid tillika medgifvet att, om vid årets slut öfverskott finnes å någon
titel, sedan alla till densamma hörande utgifter äro bestridda, stuteriöfverstyrelsen
eger använda ett sådant öfverskott till f}dlande af den
brist, som till äfventyrs å en annan titel kan uppstå.

Besparingarna å anslagen till skiften och afvittringar samt till hästafvelns
förbättrande kunna alltså dels beträffande förstnämnda anslag,
till följd af Riksdagens beslut i fråga om detsammas användande, och
dels, hvad sistnämnda anslag angår, med anledning af nyssberörda nådiga
föreskrift icke, i likhet med besparingarna å öfriga anslag för
jordbruket, handeln och näringarna, disponeras till något annat till i
fråga varande underafdelning å sjette hufvudtiteln hänförligt behof, än
hvartill de båda särskild! nämnda anslagen beviljats.»

Slutligen har statskontoret, under erinran att Riksdagens revisorer
med sin nu gjorda ofvan omförmälda framställning åsyftat, att de under
riksstatens hufvudtitlar förekommande besparingar skulle i rikshufvudboken
och i det derpå grundade till trycket befordrade kapitalkonto
upptagas under sådana benämningar, att tydligt framginge beskaffenheten
af de särskilde besparingsfonderne, i ämnet vidare andraga,
att i de angående dispositionen af de båda i afdelningen för jordbruket,
handeln och näringarna upptagna anslagen till skiften och afvittringar
samt till hästafvelns förbättrande gällande särskilda bestämmelser
emellertid mötte en svårighet mot affattande! af benämningen
utaf den till denna afdelning hörande besparingsfond på ett sådant sätt,
att derigenom noggrant angåfves verkliga beskaffenheten af de i fonden
inbegripne medelstillgångar; att denna svårighet icke lämpligen
kunde till fullo un danrödj as på annat sätt, än att de båda nämnda anslagen
blefve frånskilj da öfriga anslag till jordbruket, handeln och näringarna,
samt att efter vidtagande af en dylik åtgärd i fråga varande
besparingsfond skulle omfatta alla de å anslagen under sjette hufvudtitelns
nyssnämnda afdelning uppkommande besparingar — samtliga dessa
då mera af den beskaffenhet, att de utan någon inskränkning kunde
disponeras till de behof, hvilka med anslagen under denna afdelning
vore afsedda; hemställande statskontoret på grund af hvad sålunda
anförts, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att anslagen
till skiften och afvittringar samt till hästafvelns förbättrande måtte från Bih.

till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft. 6

[13-]

Anslag till e:
mejeriskola
i Jernband.

42 Sjette hufvudtiteln.

skiljas de under sjette hufvudtitelns underafdelning »jordbruket, handeln
och näringarna» uppförda anslag samt med bibehållande af deras natur
af reservationsanslag nedflyttas till samma hufvudtitels underafdelning
»diverse anslag».

Under anhållan att vid föredragning af frågan om anslaget till
hästafvelns förbättrande få återkomma till statskontorets nu gjorda
framställning i hvad den angår samma anslag, tillstyrker jag att Eders
Kongl. Maj:t, i anledning af hvad statskontoret anfört beträffande anslaget
till skiften och afvittringar, täcktes föreslå Riksdagen medgifva
att anslaget till skiften och afvittringar frånskiljes de under sjette
hufvudtitelns underafdelning »jordbruket, handeln och näringarna» uppförda
anslag samt, med bibehållande af egenskapen af reservationsanslag,
nedflyttas till samma hufvudtitels underafdelning »diverse anslag» och
der upptages främst bland de under samma afdelning förekommande
anslag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

Till Jemtlands läns senast församlade landsting hade från Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet inlemnats en framställning,
deri — under anförande, hurusom ladugårdsskötsel^ ändamålsenliga
ordnande så, att mjölken kunde lätt och mot ett icke alltför lågt pris
afyttra?, borde vara den jordbruksidkande befolkningens inom länet
förnämsta sträfvan, samt med erinran att för sådant ändamål hushållningssällskapet
dels medelst lån och dels medelst anslag verkat för
upprättande inom länet af mejerier, hvaraf under tiden sedan 1883 års
landsting fyra kommit till stånd och elfva vore färdiga att öppnas,
— föreslagits att, under förutsättning att statsanslag kunde utverkas
till underhåll af en mejeriskola inom länet, landstinget måtte

dels utse en komité af tre personer, hvilka skulle vidtaga nödiga
åtgärder för skolans bringande till stånd, så att första lärokursen
kunde börja den 1 November 1885;

dels bevilja ett anslag af 500 kronor till skolans miderhäll under
de två sista månaderne af år 1885;

43

Sjette liufvudtiteln.

dels ock ställa ett belopp af 1,000 kronor till komiterades förfogande
för att i händelse af behof användas till den nya skolans ordnande.

Sedan landstinget vid sammanträde den 16 September 1884 bifallit
nyssberörda förslag, har uti underdånig skrifvelse den 23 i samma
månad Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Jemtlands län, med
åberopande deraf, hemstält att Eders Kongl. Maj:t måtte bereda medel
för inrättande af en i enlighet med nådiga reglementet den 14 Maj
, 1880 inrättad mejeriskola i Jemtland och dervid anfört: att, ehuru

både kreatursskötseln noll mejerihushållningen ännu intoge en ståndpunkt,
som icke vore egnad att på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra
de rika grässkördar, som Jemtlands utomordentligt bördiga jordmån
framalstrade, en bestämd benägenhet för en bättre mjölkhushållning
likväl under de senare åren visat sig, såsom ock ådagalades af
de talrika mejerianläggningarna i länet; att emellertid en stor svårighet
mött för anskaffande af mejerister, hvadan icke allenast alla de
från Robertsforss mejeriskola utexaminerade sex mejerskor, utan äfven
sju från andra mejeriskolor utgångna antagits till förestånderskor för
mejerier i Jemtland; att då det emellertid icke i allmänhet vore rådligt
att till dessa befattningar använda personer, hvilka hade andra seder
och bruk än de i Jemtland öfliga, till följd hvaraf stridigheter med
mjölkleverantörerna lätteligen uppkomma, det derför vore af vigt för
mjölkhushållningens framtid i länet, att tillgång- kunde beredas på
skickliga mejerskor bland provinsens egen befolkning, men då af sju
sökande från länet till platser vid den under 1884 års höst började
kursen vid Robertsforss endast två vunnit inträde, häraf synts Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande ytterligare framgå nödvändigheten,
att inom Jemtlands län en mejeriskola inrättades, hvilken kunde betjena
detta län och på samma gång äfven andra delar af Norrland,
der sannolikt, med den utveckling mejerihandteringen äfven der vunnit,
snart skulle visa sig att en enda mejeriskola vore otillräcklig.

Häröfver har landtbruksakademiens förvaltningskomité den 15
Oktober 1884 afgifvit infordradt utlåtande, hufvudsakligen innehållande att
komitén, lika med Eders Kongl. Majds befallningshafvande, vore öfvertygad,
att höjandet af boskapsskötseln och mejerihushållningen vore en
lifsfråga för länet, hvars naturförhållanden synnerligen väl lämpade sig
för denna gren af landtmannanäringen; att endast härigenom kunde
de rikedomar tillgodogöras, som Jemtland besute i sin ovanligt bördiga
och för odling af gräs och foderväxter särdeles tjenliga jord; att provinsen
likväl ända till den senaste tiden stått mycket tillbaka med af -

44

Sjette hufvudtiteln.

seende så val å boskapsskötsel som å mejerihushållning, så att alstren
af denna senare, oaktadt de jemförelsevis mycket höga pris som desamma
betingat, icke på långt när kunnat mäta sig med sådana, som
annorstädes i trakter med vida ogynsammare jordmån frambragts; att,
då sådant varit att tillskrifva i väsentlig mån de dåliga kommunikanerna,
det alltså, sedan jernvägen genom Jemtlands vigtigaste del öppnats
för trafik och ändrat förhållandena, vore af stor vigt att den utveckling
af mejerihandteringen, som på ett så lofvande sätt och i
ganska stor skala börjats genom bildandet af mejeriföreningar och
upprättandet af bymejerier, icke hämmades eller erhölle en felaktig
rigtning derigenom att tillgång saknades till skickliga och för de lokala
förhållandena lämpliga mejerskor; samt att på grund af det anförda
komitén, som icke kunde annat än finna framställningen i hög grad
behjertansvärd, desto hellre som länets landsting, hvars inkomster
i jemförelse med andra läns voro ganska obetydliga, redan anslagit
medel till skolans ordnande, hemstälde att Eders Kongl. Maj:t måtte
till instundande riksdag aflåta nådig proposition om ett anslag å 3,000
kronor för ifrågavarande ändamål.

Beträffande de af staten hittils vidtagna anordningar för befrämjande
af mejerihandteringen torde det tillåtas mig i minnet återkalla:
att, sedan Rikets Ständer enligt underdånig skrifvelse den 6 Februari
1858 anvisat ett årligt anslag af 6,000 riksdaler riksmynt till inrättande
af två mejeriskolor i särskilde delar af riket, det genom nådigt
bref den 25 Februari 1859 blifvit bestämdt, att den ena af dessa skolor
skulle för mellersta delen af riket förläggas vid Ultuna landtbruksinstitut
och den andra för södra delarne af Sverige inrättas å Bergqvara
egendom i Kronobergs län; att Rikets Ständer, enligt anmälan i underdånig
skrifvelse den 11 November 1863 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel, beviljat af Eders Kongl.
Maj:t äskadt ordinarie anslag af 3,000 riksdaler årligen att användas
till stipendier åt sådana personer, som efter vederbörande hushållningssällskaps
förslag kunde af landtbruksakademiens förvaltningskomité
utsändas till enskilda mejerier för att, efter der genomgången
fullständig lärokurs, sedermera inom olika delar af riket gagna mejerihandteringen;
att, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning
i ämnet, Riksdagen enligt skrifvelse den 13 Maj 1869 medgifvit,
att jemväl de till mejeriskolor anvisade, ofvanomförmälda 6,000 r:dr
finge, der så funnes ändamålsenligt, användas till mejgrielevers undervisande
vid enskilda mejerier, hvarefter Eders Kongl. Maj:t under den
21 Maj 1869 förklarat att, derest någotdera af kontrakten om de då -

45

Sjette Imfvudtiteln.

varande mejeriskolorna skulle från ena eller andra sidan blifva uppsagdt,
landtbruksakademiens förvaltningskomité egde att antingen afsluta
kontrakt om upprättande af en eller flera mejeriskolor på annat ställe
eller ock använda medlen till anställande af flere mejerielever vid
enskilda mejerier för beredande åt dem af undervisning derstädes;
att, med anledning af en utaf Vesterbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott gjord och af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet äfvensom af landtbruksakademiens förvaltningskomité
förordad ansökning att, i anseende till svårigheten för jordbrukarne
inom norra delen af riket att för ändamålsenligt bedrifvande af mejerihandtering
erhålla dugliga mejerskor, en mejeriskola måtte med anslag
af statsmedel inom nämnda län anläggas, Eders Kong]. Maj:t genom
nådigt bref den 12 December 1879 tillåtit att, derest den å Bergqvara
i Kronobergs län förlagda mejeriskola komme att efter föregående
vederbörlig uppsägning upphöra den 24 Oktober 1880, förvaltningskomitén
egde anvisa det för samma skola dittills utgående årliga anslag
å 3,000 kronor till upprättande och underhåll af en mejeriskola för de
norrländska länen å Robertsforss i Bygdeå socken af Vesterbottens
län, hvilken skola ock sedermera kommit till stånd och fortfarande är
i verksamhet. Hvad angår den lägre mejeriskolan vid Ultima landtbruksinstitut,
har denna med den 1 November 1883 upphört och de till
densamma anvisade 3,000 kronor hafva derefter blifvit använda till mejerielevers
undervisande vid enskilda mejerier. Sålunda finnes för närvarande
i verksamhet endast en med statsmedel understödd skola för den lägre
mejeriundervisningen, nämligen den vid Robertsforss. Komiterade för
afgifvande af förslag till den lämpligaste organisationen af rikets
landtbruksläroverk hafva uti sitt under nästlidna år afgifna betänkande
yttrat beträffande den lägre mejeriundervisningen, att densamma vore
tillgodosedd dels genom till enskilda egendomar i skilj da delar af riket
förlagda så kallade mejeristationer, hvarest praktisk skicklighet jemte
öfriga för blifvande mej erskor nödiga kunskaper meddelades åt en
eller två qvinliga lärjungar på hvarje ställe, dels genom den lägre
mejeriskolan för sex lärjungar vid Robertsforss; och hafva komiterade
icke föreslagit annan förändring i afseende å den lägre mejeriundervisningen,
än att lärotiden vid mejeriskolan måtte, i stället för till ett,
bestämmas till två år, i öfverensstämmelse med hvad förhållandet vore
vid mejeristationerna och erfarenheten ådagalagt vara behöfligt för utbildandet
af dugliga mejerskor.

Enligt det af Eders Kongl. Maj:t den 14 Maj 1880 utfärdade, i
svensk författningssamling intagna reglementet för de med understöd

46

Sjette Imf vildt i teln.

af statsmedel i riket inrättade mejeriskolor är deras ändamål att åt
antagne elever meddela så väl nödiga förkunskaper för en väl ordnad
mejeriskötsel som synnerligast praktisk skicklighet i mejerihushållningens
särskilde delar; och bör skolan inrättas på sådant ställe, der så
väl mjölkhushållningen som boskapsskötseln med utmärkt skicklighet
bedrifves och der tillgången på mjölk är tillräcklig för mejerihushållningens
oafbrutna fortgång. Egaren eller disponenten af den egendom,
der skolan är förlagd, eger att tillgodonjuta det för densamma beviljade
statsanslag med skyldighet att antingen sjelf eller genom antagen
skicklig person såsom föreståndare leda undervisningen samt ansvara,
att de i reglementet intagna föreskrifter noggrant fullgöras. Vid
hvarje mejeriskola bör finnas platser för minst sex frielever. Derjemte
må betalande elever antagas, så vidt omständigheterna det medgifva.
Lärokursen omfattar ett år och undervisning skall meddelas i vissa, i
reglementet bestämda ämnen. Skolorna stå under inspektion och kontroll
af landtbruksakaderniens förvaltningskomité.

Den beqvämare förbindelsen med clet öfriga landet, som för Jemtland
uppkommit till följd af jernvägens framdragande genom länet,
och den sålunda underlättade afsättning^ af länets produkter torde icke
obetydligt komma att bidraga till utvecklingen af den gren utaf landtbruksnäringen,
hvartill Jernband på grund af naturförhållanden är i
väsentlig mån hänvisadt, nämligen mejerihushållningen. Också har
på senaste tiden inom orten uppstått ett ej ringa antal enskilda mejerier;
och länets hushållningssällskap, som, enligt hvad Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i sin framställning till landstinget upplyser,
lifligt behjertat gagnet af denna näring, har sökt understödja densamma
dels med lån och dels med anslag utan återbetalningsskyldighet till
belopp, som sammanlagda uppgå till en i förhållande till sällskapets
tillgångar ganska betydlig summa. Det är emellertid af vigt det denna
utveckling ej må hämmas af brist på personer, som med ifrågavarande
handtering äro förtrogna, och då Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
upplyst att dugliga mej erskor ej kunna i tillräckligt antal erhållas
från andra delar af riket, synes mig förslaget om inrättande af en
mejeriskola, der Jemtlands egen befolkning kan vinna utbildning, böra
åt staten understödjas. En sådan skola torde dessutom blifva af nytta
äfven för andra delar af Norrland. Det ringa antal mejerskor, som
från mejeriskolan vid Robcrtsforss årligen utgår, kan nämligen icke
vara tillräckligt till att med förestånderskor förse alla de mejerier,
hvilka efter hand anläggas i denna vidsträckta del af riket.

Den nu gjorda framställningen afser understöd till eu skola, ord -

47

Sjette hufvud titeln.

nåd i öfverensstämmelse med 1880 års reglemente för de lägre mejeriskolorna.
I afseende å de i detta reglemente meddelade föreskrifter
har komitén för afgifvande af förslag till den lämpligaste organisationen
af rikets landtbruksläroverk, såsom jag förut nämnt, ej haft att
föreslå annan förändring än att lärokursen borde från ett år utsträckas
till två. Och vid sådant förhållande lärer något hinder för bifall till
framställningen så mycket mindre förefinnas deri, att frågan om landtbruksläroverkens
organisation ej blifvit slutligen afgjord, som, derest
understöd åt skolan ifrågakommer, vederbörande för att komma i åtnjutande
af understödet torde blifva skyldige underkasta sig de bestämmelser,
som framdeles kunna befinnas lämpliga.

Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen

att såsom understöd till uppehållande af en mejeriskola inom Jerntlands
län bevilja ett årligt anslag af 3,000 kronor och i följd deraf höja
det ordinarie anslaget till »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
med motsvarande belopp eller således från 172,400 kronor
till 175,400 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

Sedan hushållningssällskapens år 1874 i hufvudstaden församlade Anslagunion
ombud väckt fråga dels om upprättande af eu fullständig agrikultur-, ät e° växt''
kemisk och fysiologisk försöksanstalt medelst omorganisation af den vid fysiologlandtbruksakademiens
experimentalfält befintliga, dels ock om anställande
af agrikulturkemister i landsorten till biträde åt jordbruket och
näringarna, aflät landtbruksakademien på hösten 1875 till Eders Kongl.

Maj:t framställning i dessa ämnen. Dervid framhöll akademien,, att
dess experimentalfält och agrikul turkemi ska försöksanstalt borde såsom
dittills fortgå med hufvudsakligt ändamål att med de hjelmedel, vetenskapen
kunde lemna, och genom försök, anstälda efter vetenskaplig
metod, verka i det praktiska jordbrukets och dess binäringars intressen;
och förklarade akademien, som förordade anställande på en del ställen
i riket af agrikulturkemister i hushållningssällskapens tjenst, sig anse,
att akademiens försöksanstalt, om dylike tjensteman körnare att antagas,
skulle kunna befrias från analyser och andra undersökningar, som för

48

Sjette hufrudtiteln.

enskildes räkning dittills blifvit der utförda, samt med sålunda vunnen
friare verksamhet i vidsträcktare omfång än dittills kunna gagna modernäringen
och medverka till dess utveckling. Anstalten egde äfven,
enligt akademiens åsigt, uti då redan anvisade anslag och uti dess
laboratorium det mesta af hvad som erfordrades för en mera utvidgad
verksamhet i förberörda syfte. Hvad som i detta fall då ännu saknades
var, enligt akademiens tanke, ett växthus för anställande af åtskilliga
kulturförsök samt arfvode till en botanist för mikroskopiska och
växtfysiologiska undersökningar, som i sammanhang med de agrikulturkemiska
arbetena borde bringas till utförande. Då akademien icke
egde medel för bekostande af aflöningen åt botanisten samt uppbyggandet
och underhållet af växthuset, begärde akademien att Eders
Kongl. Ma.j:t täcktes aflåta proposition i ämnet till riksdagen. Med
bifall härtill föreslog Eders Kongl. Magt uti den till 1876 års riksdag
aflåtna nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof
Riksdagen att jemte anslag till agrikulturkemiska stationer inom landet
på extra stat för år 1877 anvisa till uppförande af ett växthus vid landtbruksakademiens
agrikulturkemiska försöksanstalt 10,500 kronor äfvensom
på ordinarie stat bevilja till arfvode åt en för mikroskopiska och
växtfysiologiska undersökningar vid agrikulturkemiska försöksanstalten
anstäld, på förordnande af landtbruksakademiens förvaltningskomité
antagen botanist 1,000 kronor och till växthusets underhåll, skötsel
och uppvärmning vintertiden 500 kronor.

Till svar å Eders Kongl. Maj ds berörda framställningar tillkännagaf
Riksdagen uti sin underdåniga skrifvelse den 11 Maj 1876 angående
reglering af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, att
Riksdagen ej kunnat undgå att finna, det de föreslagna åtgärderna
sannolikt skulle komma att verka till gagn för jordbrukets äfvensom
andra näringars utveckling, och sålunda ansett sig böra i hufvudsak
bifalla Eders Kongl. Maj ds ofvan omförmälda förslag, men att det
likväl synts Riksdagen som om så väl det till arfvode åt den föreslagne
botanisten som det såsom bidrag till de ifrågastälda agrikulturkemiska
stationerna äskade anslag åtminstone till en början lämpligen skulle
kunna uppföras på extra stat, till dess någon erfarenhet erhållits om
det gagn, som genom ifrågavarande åtgärder verkligen komme att
vinnas; och jemte det Riksdagen anvisade medel till de kemiska stationerna
biföll den äfven Eders Kongl. Maj ds framställning om anslagtill
uppförande af omförmälda växthus vid landtbruksakademiens experimentalfält
samt beviljade till dess underhåll, skötsel och uppvärmningvintertiden
på ordinarie stat 500 kronor; hvarjemte Riksdagen för an -

49

Sjette liufvudtiteln.

ställande af ofvannämnde botanist på extra stat för år 1877 anslog
1,000 kronor. Sistnämnda belopp har äfven sedermera år efter år af
Riksdagen, på särskilda af Eders Kongl. Maj:t aflåtna framställningar,
beviljats. Byggnaden för inrymmande af växthuset blef derefter uppförd
och har från och med sommaren 1878 varit använd.

Enligt den för botanisten utfärdade instruktion har botanisten, hvilken
skall årligen vara boende vid experimentalfältet från början af Juni
till början af September eller längre, om omständigheterna sådant medgifva,
till hnfvudsakligt åliggande att derunder verkställa växtfysiologiska
och andra botaniska undersökningar. I början skulle dessa
ske enligt anvisning af föreståndaren för försöksanstalten, men nu mera
företagas de jemlikt instruktionen af den 14 Mars 1884 efter samråd
med föreståndaren. Derjemte åligger det botanisten att under våren och
hösten, då vegetationsförsök fortgå i försöksanstaltens växthus, men
botanisten ej är boende vid experimentalfältet, minst eu gång i veckan
besöka detsamma för att följa försöken och på stället eller i sitt hem
verkställa de mikroskopiska och andra undersökningar, hvartill försöken^
kunna gifva anledning. Botanisten skall ock leda och öfvervaka fortsatta
afbildningar af Sveriges kulturväxter samt föra dagbok öfver
verkstälda undersökningar och derom till landtbruksakademiens förvaltningskomité
genom försöksanstaltens föreståndare afgifva skriftlig
redogörelse.

Med åberopande af växtfysiologiens starka utveckling under de
senare åren och vigten att för jordbruksnäringen tillgodogöra sig dess
upptäckter, samt att det nu varande växthuset, anordnadt för anställande
af undersökningar efter den utaf vetenskapen nu mera utdömda
vattenkulturmetoden, vore olämpligt och alldeles för trångt för att kunna
tillgodose de fordringar, som nu mera ställas på en anstalt för anställande
af växtfysiologiska försök, gjorde den vid landtbruksakademiens
agrikulturkemiska och fysiologiska anstalt anstälde botanisten doktor
Jakob Eriksson redan i Mars månad 1882 hos landtbruksakademiens
förvaltningskomité hemställan om förändring och utvidgning af lokalen
för den växtfysiologiska anstalten i enlighet med ett af honom uppgjordt
förslag, åsyftande tillika att vid anstalten bereda tjenlig och
ständig bostad åt botanisten. Eriksson påpekade dervid det rika arbetsfält,
som skulle kunna bearbetas af en växtfysiologi anstalt med
det utrymme, som föreslagits. Vid anstalten, sålunda inrättad, borde
enligt doktor Erikssons åsigt kunna dels utredas sådana fysiologiska
frågor, Indika voro af särskildt intresse för vårt land, såsom de
Bill. Ull Riksd. Prat. 1885. / Smal. 1 Åfd. 1 Höft. 1

50

Sjette lnifyudtiteln.

nordiska fröslagens beskaffenhet, den nordiska vegetationens hastiga
utveckling och orsakerna dertill in. in., äfvensom de i vårt land förekommande
växtsjukdomar och deras afhjelpande; dels anställas biologiska
undersökningar af kultur- och ogräsväxter, hvad de senare beträffade,
för att utfinna medel mot deras spridning; dels ock fullföljas
det sedan flera år tillbaka påbörjade arbetet »Sveriges kulturväxter».
Med hänsyn till det rika arbetsfältet för eu så inrättad anstalt framhölls,
i sammanhang med det väckta förslaget om förändring och utvidgning
af lokalen för de växtfysiologiska undersökningarna vid
oxperimentalfältet, önskvärdheten deraf, att en längre årlig arbetstid
än de tre sommarmånaderne bereddes åt botanisten.

I anledning af förevarande, af doktor Eriksson gjorda framställning
infordrade landtbruksakademien yttrande från tre sine ledamöter
numera aflidne professoren Sten Stenberg och akademiens då varande
sekreterare, numera jemväl aflidne doktor Fercl. Unander samt majoren
A. W. Edelsvärd. Uti det af bemälde komiterade i ärendet afgifna yttrande
instämde desse i de af doktor Eriksson uttalade åsigter om
otillräckligheten och olämpligheten af den växtfysiologiska afdelningens
nu varande lokal men ansågo sig icke kunna i allo tillstyrka Erikssons
byggnadsförslag, hvilket icke heller sedermera kommit till utförande.

Under år 1883 afgaf doktor Eriksson på begäran af föreståndaren
för landtbruksakademiens agrikulturkemiska och fysiologiska anstalt
vid experimentalfältet professoren L. F. Nilson utredning om de behof,
som enligt Erikssons åsigt förefunnes vid anstaltens växtfysiologiska
afdelning. Under åberopande af hvad redan anförts uti förberörda
af Eriksson till förvaltningskomitén ingifna skrift, fäster Eriksson
härvid till en början uppmärksamheten derå att, ehuru enligt dittills
gällande instruktion föreståndaren för den agrikulturkemiska och
fysiologiska försöksanstalten skulle anvisa de växtfysiologiska och
mikroskopiska undersökningar, botanisten hade att verkställa, denna
föreskrift icke kunnat följas, ej ens hvad anginge uppgörande af arbetsplan
för året, hvilket alltid af anstaltens föreståndare uppdragits
åt botanisten, och att man svårligen kunde förfara på annat sätt, för
så vidt icke föreståndaren, som skulle vara kemiker, jemväl vore fackman
på det botaniska området, hvilket dock i våra dagar knappast
vore möjligt för någon naturforskare. Vidare framhålles, att den arbetstid,
som med hänsyn till ringheten af det lemnade statsanslaget
vore för botanisten uti instruktionen bestämd, icke vore tillräcklig för
utförande af de arbeten, som nu ålåge fysiologiska anstalten, och än
mindre kunde förslå, derest anstalten finge den omfattning, som Eriks -

51

Sjette Imifvudtiteln.

son i sin förra skrift föreslagit. Enligt Erikssons förslag borde det
nämligen för framtiden åligga botanisten att uttänka plan för och behörigen
förbereda försöken vid anstalten, leda och fullfölja der pågående
försök, bearbeta redan gjorda rön och iakttagelser, samt genom
populära skrifter inom facket bland allmänheten sprida kännedom om
nya och för den praktiska växtodlingen vigtiga upptäckter. Eriksson
upplyser, hurusom genom den knappt tilltagna tiden för botanistens
vistelse vid anstalten större delen af arbetena måste i förtid afbrytas,
hvilket föranledde, att resultaten af arbetena till större delen gingo
förlorade. Han hemställer till slut, att medel måtte beredas för en
sådan utvidgning af försöksanstaltens växtfysiologiska afdelning, att
den komme att förses icke blott med en tillräcklig och ändamålsenligt
inredd arbetslokal utan äfven med tillräcklig arbetskraft, eu för hela
året anstäld botanist jemte en för minst sex månader, April—September,
antagen botanisk assistent.

7 0 t # # ^ .

Vid doktor Erikssons sistberörda skrift voro fogade yttranden i
ämnet från professoren i botanik vid universitetet i Lund doktor F.
W. C. Areschoug och professoren i botanik vid Stockholms högskola
doktor Eug. Warming. Uti dessa yttranden anföra

Areschoug: att vid en landtbruksakademi borde utan tvifvel finnas eu
anstalt, vid hvilken undersökningar kunde verkställas beträffande sådana
fysiologiska spörsmål, som för närvarande stode på dagordningen inom
jordbruksnäringen och för denna näring hade ett särskildt intresse, såsom
undersökningar öfver växters födoämnen och den lämpligaste formen för
deras upptagande af växterna i olika jordmån, öfver det nordiska utsädesfröets
beskaffenhet, öfver sjukdomarne hos kulturväxterna samt
öfver växternas biologiska förhållanden, särskildt med hänsyn till deras
underjordiska delar; att en person, som skulle utföra växtfysiologiska
undersökningar borde, så vida hans verksamhet skulle lemna några
resultat, åt dem kunna odeladt egna sin tid, sitt intresse och sina
krafter; att eu väsentlig anledning hvarföre jemförelsevis mindre betydande
resultat hittills vunnits vid den växtfysiologiska försöksanstalten
vid experimentalfältet förty vore att söka i den korta tid, botanisten
vid anstalten vore skyldig att der vara tillstädes, och den osjelfständiga
ställning han intoge; att eu anstalt, ordnad på sätt doktor
Eriksson föreslagit, borde blifva af väsentligt gagn för landets modernäring
och vore sålunda af behofvet högeligen påkallad; samt

Warming: att den ifrågavarande växtfysiologiska anstalten, hvilken
vore den enda i riket för främjande af det för jordbruket och skogshushållningen
så ytterst vigtiga växtfysiologiska studiet, vore i fråga

52

Sjette hufvudtiteln.

om arbetslokal alltför illa utrustad för att kunna motsvara de tarfligaste
anspråk å en dylik anstalt; och att det för vinnande af ett tillfredsställande
resultat i afseende å bedrifvandet af de växtfysiologiska undersökningarna
vid experimentalfältet vore nödvändigt, att växtfysiologen
finge en sjelfständig ställning och lönades så, att han kunde egna hela
sin tid åt sin befattning, samt försåges med bostad vid anstalten äfvensom
en lämplig, betydligt utvidgad arbetslokal.

Med öfverlemnande af doktor Erikssons sistberörda skrifvelse med
tillhörande bilagor har professoren Nilson på de grunder, som doktor
Eriksson samt professorerne Areschoug och Warming anfört, hos landtbruksakademiens
förvaltningskomité hemstält, att utvägar måtte beredas
till den botaniska afdelningens utvidgande, så att densamma under
ledning af en sjelfständig föreståndare med ständig tjenstgöringsskyldighet
kunde komma att förfoga dels öfver tillräcklig arbetskraft för
behandling af de mångfaldiga forskningsföremål, som falla inom växtfysiologiens
område, dels ock öfver en för ändamålet lämpad institution.

Sedermera har äfven intendenten vid riksmuseets botaniska afdelning
professoren V. B. Wittrock yttrat sig i ärendet och dervid förordat
Erikssons förslag.

Öfver det väckta förslaget till ombildning af den agrikulturkemiska
försöksanstaltens växtfysiologiska afdelning anmodade förvaltningskomitén
professoren Stenberg, professoren i botanik vid universitetet
i Upsala Th. M. Fries och landtbruksakademiens nuvarande sekreterare
professoren Chr. Lovén att afgifva yttrande; och hafva desse komiterade
med anledning deraf den 4 oktober 1883 anfört, bland annat, följande:

»Att allt jordbruk har till sin uppgift skötseln af vissa för menniskan
vigtiga växter är ett axiomatisk! sakförhållande, och lika axiomatisk
är att eu hvar landtbrukares sträfvan bör gå ut på att så ordna skötseln
och behandlingen af dessa kulturväxter, att största möjliga afkastning
deraf kan vinnas. Ej mindre obestridligt är det ock, att detta
mål ej kan vinnas utan genom ständigt upprepade försök, likasom ock
att de försök hafva största utsigt att lemna tillfredsställande resultat,
hvilka äro anstälda i öfverensstämmelse med de inom växtverlden rådande
naturlagarne, med klokt användande af de hjelpmedel, som naturen
erbjuder, samt med lika klokt afvärjande af alla de missgynnande
omständigheter, som kunna motverka uppnåendet af ett önskadt resultat.
Ju mera landtbruket fortskrider i utveckling och intensitet, ju mera det
gör anspråk på att vara verkligen rationel^ dess mera måste det derför
göra sig till godo de vetenskapliga resultat, som den rastlöst fortgående
naturforskningen redan vunnit och för hvarje dag vinner. Och

Sjette liufyudtiteln.

53

på grund häraf torde det ej vara förmätet att beteckna den experimentela
växtfysiologien såsom en af de allra kraftigaste häfstängerna för
jordbrukets fortgående höjande samt såsom i lika hög grad som agrikulturkemien
värd att kallas till hjelp för främjandet af vårt lands
vigtigaste näring.

Insigten härom var det tvifvelsutan, som föranledde inrättandet af
den sedan år 1876 vid akademiens agrikultur-kemiska försöksanstalt befintliga
botanistplatsen. Det vore otillbörligt att förneka, att härigenom
åtskilliga värdefulla upplysningar till gagn för vårt lands jordbruk
vunnits, men fåfängt vore det ock att försöka dölja, att vida mer tvifvelsutan
skulle hafva ernåtts om sagde akademiens tjensteman intagit eu
annan ställning samt haft till sitt förfogande längre arbetstid och bättre
hjelpmedel. Vi anhålla härvid att bestämdt få betona, att i detta vårt
uttalande ingalunda döljer sig något klander mot Kongl. landtbruksakademiens
åtgöranden i denna sak; tvärtom länder det henne till obestridlig
heder, att hon till och med förr än landets universitet haft öppen
blick för den experimentela växtfysiologiens stora betydelse, samt att
först i vårt land hafva lagt grunden till eu institution för densammas
befrämjande. Att man, då ännu ingen erfarenhet från vårt eget land
eller ens från grannlanden förelåg, med varsamhet beträdde den nya
banan, var tvifvelsutan lika berättigad! som det nu, sedan nödig erfarenhet
vunnits, är önskvärd! att man vidare fortgår på denna bana
och tager steget fullt ut.

Och detta steg kan, såsom af professorerne Areschoug, ^Vanning
och Wittrock samt doktor Eriksson på ett öfvertygande sätt blifvit
visadt, icke vara något annat, än att landtbruksakademiens botanist
erhåller en lika sjelfständig ställning som dess kemist nu intager, att
han hela året om må kunna egna hela sin tid åt hithörande arbeten
samt att han erhåller sådan arbetslokal och öfriga hjelpmedel, som den
så inom som utom vårt land vunna erfarenheten visat vara nödvändiga
vilkor för en framgångsrik verksamhet i den angifna rigtningen.

Hvad först beträffar botanistens förhållande till föreståndaren för
akademiens agrikulturkemiska försöksanstalt, är för närvarande åt den
förre anvisad en underordnad ställning, i det att enligt ännu gällande
instruktion det är kemisten som skall bestämma, hvilka växtfysiologiska
och mikroskopiska undersökningar skola af botanisten verkställas.
För att ett dylikt stadgande skall vara berättigad!., borde ju med nödvändighet
på föreståndaren för den agrikulturkemiska försöksanstalten
ställas den fordran, att han egde så vidt omfattande kunskaper rörande
kultur- och skadeväxternas lifsförhållanden och öfriga dermed i sam -

54

Sjette liufviidtiteln.

band stående botaniska spörsmål, att han kunde bedöma hvad af botanisten
bör undersökas eller icke. Med andra ord: han borde vara en
framstående ej blott kemist utan äfven botanist och detta senare till
och med i ännu högre grad än sjelfve botanisten. Konseqvensen häraf
ligger i öppen dag. Vid inträffande ledighet skulle man vid val till
föreståndare för den agrikulturkemiska försöksanstalten vara inskränkt
till det ringa antalet af dem, som på cn gång äro framstående botanister
och kemister, samt måhända nödgas afstå från förvärfvandet af eu
eminent förmåga på det agrikulturkemiska området, blott derför att
tillräckliga botaniska kunskaper saknades, eller ock — hvilket med den
alltmer framträdande tendensen till arbetsfördelning äfven på det naturvetenskapliga
arbetsfältet är ännu mer att befara — skulle akademien,
om hon ville rätta sig efter nu gällande bestämmelser, se sig urståndsatt
att erhålla eu föreståndare för försöksanstalten, emedan dertill
kompetent person inom landet icke vore att uppleta.

Det lider för öfrigt intet tvifvel, att en kunnig och nitisk växtfysiolog
vida bättre än eu kemist — huru skicklig i sitt eget fack
denne än må vara — kan bestämma både hvilka växtfysiologiska och
mikroskopiska undersökningar böra företagas samt sättet huru detta
bör ske. Obilligt synes då ock vara att han ej inom de gränser,
som Kongl. landtbruksakademiens förvaltningskomité utstakat, skall ega
full handlingsfrihet samt sjelf bära såväl ansvaret som hedern för hvad
han uträttat.

Men för att han skall kunna uträtta något, hvaraf han kan vänta
verklig heder samt på samma gång såväl landtbruksvetenskapen som
landtmannayrket skörda verkligt gagn, synes ett oeftergifligt vilkor
vara, att han kan uteslutande egna sig åt sina arbeten på detta fält.
De frågor, som från landtbrukets sida i våra dagar ställas på en växtfysiolog,
äro så omfattande, så olikartade, så vigtiga och ofta så svårlösta,
att det fordras ej blott en stor mångsidighet i kunskaper och
stor omsigt i den dag från dag växande literaturen utan ock osplittrad
tid till försökens planmässiga ordnande och trägna öfvervakande. Detta
är emellertid icke möjligt med den anordning, som för närvarande är
vidtagen. Lönens ringhet gör det för landtbruksakademiens botanist
nödvändigt att derjemte ega en annan mera inkomstgifvande tjenst,
till hvilken botanistbefattningen kommer att bilda ett, åtminstone ur
ekonomisk synpunkt sedt, mindre vigtigt bihang. Härtill kommer att
bestämmelsen, att hans arbetstid vid experimentalfältet är inskränkt
till så godt som endast tre månader om året, nödgar honom att antingen
— med förbigående af andra, vigtigare frågor — endast företaga

55

Sjette hufVudtiteln.

sådana, om livilka lian kan hysa förhoppning, att de under sommarmånaderne
skola kunna medhinnas, eller ock att, då hösten kommer,
afbryta redan halfgjordt arbete utan att skörda någon lön för derå
nedlagd möda. En utsträckning af arbetstiden till hela året med derefter
lämpad aflöning är derför högeligen önskvärd och detta så mycket
mer, som äfven under vintern en mängd arbeten lämpligen kunna företagas,
hvilka annars måste inkräkta på sommararbetena, hvarförutom
de vidlyftiga förarbetena för de experiment, som under den egentliga
vegetationsperioden skola anställas, samt bearbetningen af de vunna
resultaten säkerligen komma att upptaga en ej ringa del af den kallare
årstiden.

Mer än väl inse vi, att nära till hands liggande invändningar finnas
mot det nu sagda, och vi tillåta oss derför att till bemötande upptaga
ett par af dessa. Äfven med villigt erkännande af den experimentela
växtfysiologiens stora betydelse för landtbruket, trädgårdsskötseln
och skogshushållningen, torde någon anse, att det i vårt lilla
land är i detta afseende nog gjordt om, såsom nu sker, man åtnöjer
sig med de anspråkslösa arbeten, som af eu knappt aflönad person
under en kort tid af året kunna medhinnas, då man ju har tillfälle
att tillgodogöra sig den erfarenhet, som i de större, materiel bättre
lottade kulturländerna vinnes. Utan att fästa oss vid den föga smickrande
ställning, hvartill vårt fosterland, som dock med rätta är stolt
öfver sina anor på naturforskningens område, härigenom skulle dömas,
vilja vi påpeka, att de egendomliga från andra länders i sa många
afseenden afvikande naturförhållandena ej blott nödvändiggöra ett
kontrollerande af de i främmande land vunna resultatens praktiska användbarhet
inom vårt eget, utan ock frammana särskilda, så att såga,
nationel frågor, hvilkas besvarande är af ej blott stort vetenskapligt
intresse utan ock af betydande ekonomisk vigt. För att ej trötta med
upprepande af en mängd dylika spörsmål, må det vara nog att här
blott påpeka frågan om det svenska utsädesfröets egenskaper samt
hvad dermed står i sammanhang — eu fråga, som just nu står på dagordningen,
beträffande hvilken för en verkligt kunnig växtfysiolog
mycket ännu återstår att utreda, och hvilken måhända för hela vårt
jordbruk är af en epokgörande betydelse.

Men, torde invändas, rätta platsen för växtfysiologiska undersökningars
anställande är i vårt land ej landtbruksakademiens experimentalfält
utan universiteten, der de kunna sättas i samband med dervarande
botaniska trädgårdar och laboratorier. Fullkomligt sant är ock,
att växtfysiologien hittills varit vid våra universitet alltför litet upp -

56

Sjette lmfvndtiteln.

märksammad, samt att önskligt vore, att denna relativt unga gren af
botaniken der snart blefve planterad och rotfästad, men häraf följer
ingalunda obehöfligheten af en växtfysiologi anstalt, uteslutande och
direkt afsedd för landtbrukets behof. Det ligger nämligen i öppen dag,
att man vid universiteten, der vetenskaplig forskning hufvudsakligen
bedrifves utan hänsyn till de vunna resultatens ekonomiska eller praktiska
nytta, endast mera tillfälligtvis skall komma att behandla frågor,
som för agronomien äro af framstående intresse. På alldeles samma
och lika goda grunder, som Kongl. landtbruksakademien för arbeten
uteslutande i agronomiens tjenst önskar ega eu särskild kemist, bölden
ock sträfva att erhålla en egen botanist.

Den ställning, som denne inom vårt land borde komma att intaga,
är äfven af andra skäl än de ofvan angifna synnerligen betydelsefull.
Med vårt lands stora utsträckning är det nämligen ej nog att försök
på ett enda ställe företagas utan jemförande försök höra, der så ske
kan och nödigt pröfvas, äfven annorstädes verkställas. En kunnig och
för sitt kall intresserad person bör lätt nog genom att sätta sig i förbindelse
med dugliga landtbrukare och trädgårdsodlare i olika delar af
landet kunna inhemta skördar af iakttagelser, hvilka, af honom kritiskt
granskade och ordnade till ett helt, kunna gifva hans egna mera vetenskapligt
utförda försök det ökade värde, som praktikens kontroll
alltid förlänar. Till honom kunde* man från landets alla delar hänvända
sig för att erhålla upplysningar om de sjukdomar, hvaraf i ekonomiskt
afseende vigtiga växter angripits, samt råd beträffande botande
och förekommande af dylika olyckor. Genom honom skulle systematiskt
ordnade acklimatisationsförsök kunna äfven i vårt land åstadkommas
och härigenom nya värdefulla kulturväxter spridas till nya
trakter. Under hans ledning skulle den dyrbara samling af plancher
öfver de i Sverige förekommande kulturväxtformerna, som på Kongl.
landtbruksakademiens föranstaltande åvägabragts, kunna kompletteras,
vetenskapligt bearbetas och till gagn både för vetenskapen och det
praktiska jordbruket samt trädgårdsskötseln publiceras. Åt fröodlare
och frökontrollanstalter i vårt land skulle han säkerligen komma att
lemna vigtiga råd och upplysningar samt sålunda på dem utöfva ett
säkerligen ej obehöflig^ vägledande och i viss mån kontrollerande inflytande.
Korteligen, den växtfysiologiska anstalten på Kongl. landtbruksakademiens
experimentalfält skulle på sätt och vis komma att
blifva ett centrum, dit iakttagelser rörande våra kulturväxter och deras
lifsförhållanden från alla delar af landet skulle samlas, och hvarifrån
råd och upplysningar kunde erhållas af alla de jordbrukare och träd -

57

Sjette hufrudtiteln.

gårdsodlare, hvilka för ökad framgång i sina sträfvanden önska tillgodogöra
sig växtfysiologi^ nyaste resultat.

För att emellertid Kongl. landtbruksakademiens botanist skall
kunna uppfylla de rättmätiga anspråk, som man af hans verksamhet
kan komma att kräfva, är en förbättring af de materiela resurser, hvaröfver
han har att förfoga, oundgängligen nödvändig. Att åt honom
vid experimentalfältet beredes för hela året lämplig bostad, är — såsom
af det förut sagda lätteligen framgår — ett oeftergiflig! vilkor. Likaledes
är det oundgängligt, att en tillräcklig och mot sitt ändamål svarande
arbetslokal ställes till hans förfogande. Hvad beträffar det växthus,
som år 1877 byggdes hufvudsakligen med hänsyn till anställande
af de den tiden mycket prisade men sedan af den vetenskapliga kritiken
till det väsentligaste utdömda vattenkulturförsöken, är detsamma
visserligen för växtfysiologiska försök i allmänhet ej fullt lämpligt men
torde dock till smärre kulturförsök, särskildt under den kallare årstiden,
kunna med framgång användas. De flesta och vigtigaste försöken
böra dock, för att ega ett för vårt land praktiskt värde, verkställas
i det fria på ett mindre försöksfält, hvartill nödig jord antagligen
utan särskild kostnad kan vid experimentalfältet upplåtas. Dessutom
är komplettering af den för undersökningarnas och försökens anställande
behöfliga uppsättningen af instrument och apparater af nöden.

Slutligen få vi påpeka det önskliga i att eu assistent vid den nya
växtfysiologiska anstalten anställes. Ofvan har framhållits den mängd
olikartade göromål, hvarmed föreståndaren för sagda anstalt antagligen
blifver öfverhopad, och det är lätt att inse, att isynnerhet under våren,
sommaren och hösten han icke skall kunna medhinna att ensam nöjaktigt
sköta alla göromålen. Ehuru vi hysa någon tvekan, huruvida ej
en assistent för hela året är behöflig, anse vi oss dock nu, innan nödig
erfarenhet i detta afseende ännu vunnits, endast böra förorda hans
antagande för eu tid af minst sex månader, April—September.»

På grund af hvad komiterade sålunda anfört hafva de jemväl afgifvit
förslag å de anslag, som erfordrades dels för en gång och dels
årligen för anordnande af en särskild växtfysiologisk försöksanstalt vid
experimentalfältet.

Efter det förvaltningskomitén yttrat sig i frågan, har landtbruksakademien
med underdånig skrifvelse den 22 September 1884 öfverlemnat
handlingarna i ärendet under tillkännagifvande, att akademien
på det lifligaste instämde i de af professorerne Stenberg, Fries och
Lovén uti det af dem afgifna yttrande uttalade åsigter. Då akademien
likväl funne sig sakna medel att på egen bekostnad bringa till
Bill. till liiksd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 Afd. I Uäji. g

58

Sjette liufm (Ititeln.

utförande hvad som blifvit föreslaget, har akademien, med åberopande
af hvad i ärendet anförts, i underdånighet hemstält det Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om beviljande af följande
anslag*för upprättande vid landtbruksakademiens experimentalfält
af en fullständig växtfysiologi försöksanstalt, nämligen:

a) ärsan slag.

Lön åt anstaltens föreståndare (utom nu på extra stat

anvisade 1,000 kronor) 3,000 kronor eller tillsammans ........ 4,000: —

med rätt till 500 kronors tillägg efter fem och ytterligare
500 kronor efter tio års väl vitsordad tjenstgöring.

Lön åt en assistent (för minst sex månaders tjenstgöring) 1,000: —
Till underhåll af materiel, uppassning, eldning m. m. ... 1,200: —

Summa kronor 6,200: —

b) anslag för en gång.

Nybyggnad af arbets- och bostadslokal enligt bifogad
af majoren Edelsvärd uppgjord ritning med tillhörande kostnadsförslag
............................................................................................ 18,000: —

Inledning af gas och vatten i arbetslokalen hufvudsakligen
enligt af W. Wiklund uppgjord kostnadsberäkning ... 500: —

Möbler i arbetslokalen:

l:o) bord, skåp, m. m. enligt kostnadsberäkning,
uppgjord af snickaren A. Lundgren ............ 1,075: —

2:o) 2 stolar, rullgardiner m. m...................... 75: —- 1?150: —

Instrument (ett större mikroskop, våg m. m.) .............. 1,000: —

Summa kronor 20,650: —

Öfver det af majoren Edelsvärd upprättade kostnadsförslaget har
underdånigt yttrande infordrats från öfverintendentsembetet, som deri
på anförda skäl ansett förslagets slutsumma böra höjas med 2,000 kronor
eller sålunda till 20,000 kronor.

Sedan handlingarna till civildepartementet inkommit, har till mig
från landtbruksakademiens sekreterare aflemnats en promemoria angående
de åligganden, som skulle tillkomma den vid anstalten föreslagne
assistenten. Enligt denna promemoria skulle nämnde tjensteman vara
bosatt vid experimentalfältet åtta månader af året från den 1 Mars till
den 1 November samt derunder dels biträda föreståndaren för anstal -

59

Sjette hufvudtiteln.

ten vid odlingsförsöken ute i det fria, vid de experimentela och mikroskopiska
undersökningarna inom växthuset och laboratoriet samt vid
vården af anstaltens samlingar, dels ock ensam öfvervaka alla vid anstalten
förekommande arbeten vid sådana tillfällen under tjenstetiden,
då föreståndaren kunde varda af förvaltningskomitén beordrad att företaga
forsknings- och inspektionsresor till olika delar af landet.

Genom hvad i detta ärende förekommit synes mig vara ådagalagdt,
att den växtfysiologiska anstalten vid experimentalfältet, sådan den nu
så väl till lokal som tiden för arbetenas bedrifvande är ordnad, icke
på ett tillfredsställande sätt kan tillgodose de ändamål, som en dylik
anstalt afser att befrämja. Dessa ändamål äro, såsom jemväl framgår
af det utaf professorerne Stenberg, Fries och Loven afgifna utlåtandet,
af hufvudsakligen praktisk betydelse synnerligast för jordbruksnäringen,
i det att'' de åsyfta att utreda eu mängd frågor, som under
jordbrukets bedrifvande för landtmannen uppställa sig, och af hvilka i
nyssnämnda utlåtande en och annan blifvit vidrörd. Ifrågavarande anstalt
bör ock endast för praktiska ändamål bedrifva sin verksamhet
samt icke sysselsätta sig med rent vetenskapliga spörsmål i andra fall
än då sådant är oafvisligt nödvändigt för lösande af någon viss fråga
af praktisk betydelse. Öfriga rent vetenskapliga undersökningar böra
uteslutande vara hänvisade till universiteten. Sålunda ordnad, skulle
anstalten enligt min öfvertygelse blifva till synnerligt gagn för landet.
Men för att derutinnan motsvara sitt ändamål tarfvar den nuvarande
anstalten såväl en förbättrad och utvidgad lokal som äfven en person,
hvilken är i tillfälle att egna hela sin verksamhet åt bearbetande af
det rika materiel, den praktiska växtfysiologien har att ställa till hans
förfogande. Den person, som skall handhafva arbetena vid anstalten,
bör i förhållande till denna hafva ungefär samma ställning som agrikulturkemisten
intager till agrikulturkemiska anstalten. Han skall. icke
allenast utföra arbetena utan äfven planlägga deras utförande. Vid sådant
förhållande och då man tager i anspråk on persons hela verksamhet,
är det tydligt att det arfvode af 1,000 kronor, som åt botanisten
anvisats, är alldeles för ringa. Hans aflöningsförmåner böra
blifva likstälde med agrikulturkemistens. Dennes aflöning utgör 4,000
kronor och kan efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade tjenst -

60

Sjette hufVudtiteln.

göring under en tid af 5 år, räknad från och med året näst efter det
lian blifvit antagen, höjas med 500 kronor samt efter ytterligare 5
års enahanda tjenstgöring ånyo med 500 kronor. Föreståndaren för
den växtfysiologiska anstalten bör vidare likasom agrikulturkemisten
hafva sin bostad vid experimentalfältet för att desto lättare kunna egna
försöken den ständiga tillsyn de erfordra. Deremot synes mig belrofvet
af en assistent till föreståndarens biträde för närvarande och innan
vidare erfarenhet vunnits om utsträckningen af den verksamhet, som
med deri. utvidgade anstalten blir förenad, ej så ådagalagdt, att jag
tilltror mig kunna tillstyrka Eders Kong!. Maj:t att derå nu fästa särskild!:
afseende.

Derest Eders Kongl. Maj:t skulle godkänna hvad jag nu anfört,
torde i fråga om de för ändamålet erforderliga medel af tillgängliga
besparingar kunna beredas tillgång till bestridande af de utgifter för
en gång, som behöfvas för anstaltens tidsenliga ordnande i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad föreslaget blifvit, likasom för arbetslokalernas
uppvärmning och underhåll in. m. det anslag å 500 kronor,
som nu är å stat uppfördt för växthusets skötsel m. m., torde åtminstone
för närvarande ej erfordra förhöjning. Medel till föreståndarens
aflöning synas deremot, med afseende å det stadigvarande behof som
i detta hänseende är i fråga, böra beredas genom att å ordinarie stat
uppföres ett deremot svarande anslag å 4,000 kronor, i hvilket fall de
nu å extra stat till arfvode åt botanisten anvisade 1,000 kr. ej vidare
skulle tagas i anspråk. Någon förhöjning af förslagsanslaget »ålderstillägg»
i följd deraf, att föreståndaren blefve tillerkänd rätt till löneförhöjning
efter viss tids tjenstgöring, är ej af behofvet påkallad.

Pa grund af hvad jag sålunda anfört får jag med anhållan att
framdeles få underställa Eders Kongl. Maj:ts slutliga pröfning frågan
om beloppet af do medel, som böra från tillgängliga besparingar beviljas
för anstaltens ordnande, härmed tillstyrka att Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen

att på ordinarie stat bevilja till aflöning åt en föreståndare för
den växtfysiologiska anstalten vid landtbruksakademiens experimentalfält
ett ärligt belopp af 4,000 kronor samt medgifva att föreståndarens
lön efter innehafvarens af beställningen väl vitsordade tjenstgöring
under en tid af fem år, räknad från och med året näst efter det då
han blifvit antagen, må höjas med 500 kronor och efter ytterligare
fem års enahanda tjenstgöring ånyo höjas med 500 kronor, att utgå
från sjette hufvudtitelns anslag till ålderstillägg.

61

Sjette hufvudtiteln.

Derest hvad jag sålunda föreslagit bifalles, skulle ordinarie anslaget
till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»
komma att höjas från 41,450 kronor till 45,450 kronor.

Hästafvelns förbättrande.

Med tillämpning af det vid beräkning af statsverkets inkomster
den 19 sistlidne December, uppå anmälan af hans excellens herr statsministern
och chefen för finansdepartementet, af Eders Kongl. Maj:t
fattade beslut torde af det å anslaget under rubriken »indelning och
dermed jemförlig anvisning, på förslag; friheter» uppförda belopp,
2,300 kronor, böra uteslutas 1,230 kronor och till följd deraf anslagets
slutsumma minskas från 95,850 kronor till 94,620 kronor.

Med åberopande af hvad jag förut vid föredragning af anslaget
till skiften och afvittringar anfört får jag jemväl hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att anslaget till »hästafvelns förbättrande»
frånskiljes de under sjette hufvudtitelns underafdelning ))]''ordbruket,
handeln och näringarna» uppförda anslag samt med bibehållande
af egenskapen af reservationsanslag nedflyttas till samma hufvudtitels
underafdelning »diverse anslag» och der upptages närmast efter
anslaget till »jordförluster genom kanal och väganläggningar».

ris]

Uteslutande
från anslaget
af eu del
friheter.

[16]
Anslagets
omflyttning i
riksstaten.

Fiskerinäringens understöd.

Sedan fiskeriintendenten filosofie doktor Rudolf Lundberg i skrifvelse
den 28 Oktober 1884 hos landtbruksakademiens förvaltningskomité
hemstält om ålderstillägg till sin lön, har komitén hos Eders
Kongl. Maj:t gjort framställning härom och dervid anfört, att i komiténs
protokoll för den 18 Mars 1878 funnes antecknadt att Lundberg,
som då var förste fiskeriassistent, förordnades efter förste fiskeriintendenten
H. Widegren, hvilken kort förut aflidit, att förestå fiskeriintendentsbefattningen
»tills vidare» och intill dess »den dittills för
fiskeriintendenten gällande tjenstgöringsinstruktionen blifvit reviderad
och af komitén pröfvad»; att derefter, så vidt af de hos komitén tillgängliga
handlingar kunnat inhemtas, någon vidare åtgärd för den ifrågavarande
tjenstebefattningens tillsättning icke blifvit vidtagen; samt
att under berörda förhållande och då dels jemlikt Eders Kongl. Maj:ts

. [17]

Ålderstillägg
åt fiskeriintendenten.

62

Sjette lmfvudtiteln.

nådiga bref den 12 Februari 1864 fiskeriintendent »skall af komitén
på förordnande antagas» och dels sådan tjensteman, enligt komiténs
tanke, i följd af 1874 års riksdags af Eders Kongl. Maj:t godkända beslut
vore efter fem års väl vitsordad tjenstgöring berättigad till ålderstillägg
med 500 kronor, samt Lundberg under hela den tid af snart sju
år han förestått befattningen alltid till komiténs fulla belåtenhet och
på ett förtjenstfullt sätt fullgjort sina åligganden, komitén ansåge sig
böra i underdånighet anmäla honom till erhållande från och med år
1885 af ålderstillägg med 500 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande i ämnet infordrats, har ansett 1874
års af förvaltningskomitén åberopade riksdagsbeslut innefatta medgifvande
om ålderstillägg endast åt dåvarande innehafvaren af befattningen
samt att förty och då förvaltningskomitén upplyst, att efter samma
tjenstinnehafvares frånfälle Lundberg den 18 Mars 1878 af uppgifven
anledning allenast blifvit förordnad att tills vidare förestå befattningen,
Lundberg i frågans nuvarande skick icke vore berättigad till ålderstillägg,
men har tillika hemstält huruvida icke, med afseende å hvad
förvaltningskomitén angående Lundbergs tjenstgöring intygat, anledning
förefunnes att till Riksdagen aflåta nådig framställning i ämnet.

Riktigheten af den utaf statskontoret uttryckta åsigten, att rätt till
ålderstillägg numera ej skulle vara med fiskeriintendentsbefattningen
förenad, synes mig kunna med skäl ifrågasättas.

Sedan 1862 och 1863 årens riksdag till aflöning åt en fiskeriintendent
anslagit 2,000 kronor och lönen derefter med Riksdagens begifvande
blifvit ökad till 3,000 kronor, föreslog Eders Kongl. Maj:t i nådig
proposition till 1874 års riksdag att fiskeriintendentens lön måtte höjas
från 3,000 kronor till 4,000 kronor och att sistberörda lönebelopp måtte
efter innehafvare^ väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år,
räknad från och med året näst efter det då intendenten blifvit utnämnd
eller framdeles utnämndes, höjas med 500 kronor och således årligen
utgå med 4,500 kronor och vidare efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring höjas till 5,000 kronor.

I häröfver afgifvet utlåtande yttrade statsutskottet vid 1874 års
riksdag det utskottet förestälde sig att, om lönen för fiskeriintendenten
från och med år 1875 höjdes från 3,000 till 4,000 kronor, de för honom
föreslagna ålderstilläggen skäligen kunde utgå efter 5 och 10 års tjenstgöring,
räknad från 1875 års början; och lyder utskottets utlåtande vidare
sålunda, att utskottet alltså hemstälde att riksdagen måtte höja
fiskeriintendentens lön från 3,000 kronor till 4,000 kronor samt medgifva
att sistberörda .belopp måtte efter dåvarande innehafvares väl

63

Sjette Imfvudtiteln.

vitsordade tjenstgöring under en tid af fem år, räknad från och med
år 1875, höjas med 500 kronor och således utgå med 4,500 kronor
och vidare efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring höjas till 5,000
kronor.

I underdånig skrifvelse den 17 Maj 1874 anmälde derefter Riksdagen,
att Riksdagen höjt fiskeriintendentens lön från 3,000 kronor till

4,000 kronor samt medgifvit, att sistberörda belopp finge efter då varande
innehafvarens väl vitsordade tjenstgöring under en tid af fem
år, räknad från och med år 1875, höjas med 500 kronor och således
utgå med 4,500 kronor och vidare efter ytterligare fem års sådan
tjenstgöring höjas till 5,000 kronor.

Ehuru de! kan synas som om ordalagen i denna Riksdagens skrifvelse
kunde gifva anledning till den uppfattning, som hos statskontoret
gjort sig gällande, anser jag dock med afseende å innehållet i
statsutskottets utlåtande, och då Riksdagens skrifvelse ej är åtföljd af
någon särskild motivering för en derifrån skiljaktig mening, Riksdagens
skrifvelse rätteligen böra tolkas sålunda att deri omnämnda ålderstillägg
i allmänhet tillförsäkrats innehafvare af ifrågavarande befattning,
men att tiden för den dåvarande innehafvarens rätt att komma i
åtnjutande af ålderstillägget begränsades till tiden från och med år
1875 så att denne, som, enligt hvad af den nådiga propositionen vidare
inhemta^, 1874 innehaft befattningen i tio år, icke finge tillgodoräkna
sig den tid han varit i tjenst före år 1875.

Denna uppfattning låg äfven till grund för min, på sätt statsrådsprotokollet
för den 9 Januari 1884 utvisar, då gjorda af Eders Kongl.
Maj:t godkända underdåniga hemställan, att Eders Kongl. Magt täcktes
föreslå samma års Riksdag att medgifva att, bland andra, de »för fiskeriintendenten
ifrågakommande ålderstillägg» måtte från och med innevarande
år utgå af förslagsanslaget till »ålderstillägg»; hvilken framställning
ock blef, utan att fiskeriintendentens rätt till ålderstillägg i
fråga sattes, af statsutskottet tillstyrkt och af Riksdagen bifallen.

På grund af hvad sålunda förekommit lärer innehafvare af fiskeriintendentsbefattning
få anses vara berättigad efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring till ålderstillägg med 500 kronor och vidare efter ytterligare
fem års enahanda tjenstgöring till ett andra ålderstillägg likaledes
med 500 kronor, allt årligen.

Huruvida åter Lundberg med hänsyn till innehållet af det honom
meddelade förordnandet kan anses vara till befattningen i vederbörlig
ordning antagen, synes mig deremot ej vara alldeles klart. Detta förordnande
innehåller enligt förvaltningskomiténs protokoll allenast, att Lund -

[18.]
Uteslutande
från anslaget
af friheter.

64 Sjette lmfvndtiteln.

berg skulle förestå befattningen »tills vidare» och intill dess »den dittills
för fiskeriintendenten gällande tjenstgöringsinstruktionen blifvit
reviderad och af komitén pröfvad.» Så snart detta skett, skulle förordnandet
alltså upphöra och nytt förordnande erfordras; mep, enligt
hvad såväl komiténs sekreterare som Lundberg sjelf upplyst, tillämpas
ännu den vid tiden för Lundbergs förordnande gällande instruktionen,
utan att ens några åtgärder för dess revision ännu blifvit vidtagna. En
annan omständighet, som icke heller torde vara utan betydelse för frågans
bedömande, är att i den till Lundberg utlemnade af förvaltningskomiténs
dåvarande ordförande undertecknade och med kontrasignation
af dåvarande sekreteraren försedda expeditionen angående förordnandet
förenämnda inskränkning med hänsyn till instruktionens reviderande
ej finnes intaget, utan innehåller denna handling att komitén antager
och förordnar Lundberg att under år 1878 och framgent, till dess annorlunda
härom varder beslutadt, bestrida fiskeriintendentsbefattningen mot
åtnjutande af de lönevilkor och öfriga förmåner, som enligt nådiga
brefven den 12 Februari 1864, den 21 Maj 1869, den 29 Maj 1874
och den 16 Juni 1875 tillkomma innehafvaren af nämnda befattning.
Enligt nådiga brefvet den 12 Februari 1864 antages fiskeriintendenten
af landtbruksakademiens förvaltningskomité på förordnande; och det
synes mig med skäl kunna ifrågasättas, om icke Lundberg bör anses
hafva erhållit sådant förordnande å tjensten som 1864 års bref afser.

Då emellertid detta kan vara tvifvel underkastadt, men någon tvekan
om billigheten af att Lundberg kommer i åtnjutande af första
ålderstillägget till den med fiskeriintendentsbefattningen förenade lön
icke torde förefinnas, hemställer jag i underdånighet att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att fiskeriintendenten Rudolf
Lundberg må ega att från och med innevarande år uppbära första
ålderstillägget till den med hans befattning förenade lön eller 500
kronor.

Sala Bergslag.

I enlighet med det vid beräkning af statsverkets inkomster den
19 December 1884 fattade beslut torde det å detta anslag i kolumnen:
»indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag; friheter» uppförda
belopp, 62 kronor, böra uteslutas och anslagets slutsumma således
minskas från 6,382 kronor till 6,320 kronor.

65

Sjette Imfvudtiteln.

Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å sjette hnfvudtiteln uppförda, liar jag icke att föreslå
annan förändring för år 1886 än i afseende å förslagsanslaget

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,

livilket, anslag för jemnande af hufvudtitelns slutsumma torde böra
böjas med 279 kronor eller från 118,874 kronor till 119,153 kronor.
Sjette hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå till kr. 4,601,282: —.
Vid bifall till de af mig framstälda
förslag om höjning i anslagen

till

kommerskollegium med....................

kr.

8,100: —

öfverståthållareembetet med............

»

12,200: —

j>

landsstaterna i länen med.....;........

3,160: —

»

väg- och vattenbyggnadsstaten med

)>

10,000: —

»

undervisningsanstalter för jordbruk

och landtmannanäringar med......

5)

3,000: —

»

befrämjande i allmänhet af jordbruk

och landtmannanäringar med.....

))

4,000: —

»

skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. med

D

279: _

Summa ökning kr.

40,739: —

äfvensom om minskning i anslagen

till

landtmäteristaten med........................

kr.

20,700: —

»

hästafvel^ förbättrande med .........

»

1,230: —

)>

Sala bergslag med..............................

62: —

Summa minskning1

kr.

21,992: —

skulle de ordinarie anslagen höjas med

................. kr.

eller till ......................................................................... kronor 4,620,029: -—■

Extra ordinarie anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
de ofvan omförmälda 8,540 kronor till tillfällig löneförbättring för
kommerskollegium, 500 kronor till samma ändamål för de tre tjenstemännen
vid Sala silfververk, 184,000 kronor till rikets allmänna kartverk
och 187,000 kronor till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena,
anförde departementschefen beträffande
Bill. till Rilcsd. Prot. 1885. 1 Sami. 1 A/d. 1 Häft.

Öfriga ordinarie
anslag.

[19.]

Skrifmaterialier
m. m.

Jemförelse
mellan nuvarande
och föreslagen
ordinarie
stat.

9

66

Sjette luifvudtiteln.

T20.]

Anslag till aflönings-
och
pensionsstatistiken.

Statistiska tabellkommissionen.

Uti underdånig skrifvelse den 13 maj 1879 angående reglering af
utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel anhöll Riksdagen med
föranledande af ett inom densamma väckt förslag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes, så snart ske kunde, låta vidtaga de åtgärder som kunde
anses påkallade för utarbetande och offentliggörande af en fullständig
aflönings- och pensionsstatistik för hela den offentliga förvaltningen; i
sammanhang hvarmed anmäldes, att Riksdagen på förenämnde hufvudtitel
och under rubriken »statistiska tabellkommissionen» anvisat och
stält till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett särskildt årligt reservationsanslag
å 1,000 kr. att för ändamålet användas. Af nämnda skrifvelse
framgår vidare att, hvad omfånget af den sålunda i fråga satta
statistiken beträffade, det inom Riksdagen ansetts att arbetet borde
innehålla uppgift på allt, som af stat, kyrka och kommuner erlades i
aflöningar, arfvoden och andra förmåner samt pensioner och pensionsafgifter;
att det vidare ansetts önskvärdt, om denna statistik utarbetades
hvart tredje år; och att det ökade arbete, som ifrågavarande statistiska
redogörelsers bearbetande skulle komma att medföra för statistiska
centralbyrån, antagits kunna åstadkommas genom den tillökning
i arbetskrafter, som vid samma riksdag blifvit byrån tillförsäkrad och
alltså särskilda medel blott erfordras för gäldande af kostnader för
tryckning och papper.

Med anledning af berörda framställning och på grund af hvad
chefen för statistiska centralbyrån uti infordradt underdånigt utlåtande
i ämnet anfört, behagade Eders Kongl. Maj:t den 19 September 1879 i
nåder förordna, att en statistisk redogörelse för de från stat, kyrka
och kommuner årligen utgående aflöningar och pensioner skulle tid
efter annan utarbetas och offentliggöras så fullständig, som densamma
lämpligen kunde med användande af tillgängliga arbetskrafter och de
för ändamålet anvisade medel åstadkommas; och uppdrog Eders Kong!.
Maj:t åt statistiska centralbyrån att verkställa det sålunda ifrågasatta
arbetet, med bemyndigande för byrån dels att efter samråd med statistiska
beredningen vidtaga sådana anordningar i afseende å arbetets fördelning
å lämplige grupper, hvarigenom detsamma kunde efter hand
utföras utan intrång i de byrån i öfrigt åliggande göromål, dels ock i
mån af behof från samtliga stats-, kyrko- och kommunalmyndigheter
infordra de för arbetets utförande erforderliga uppgifter.

67

Sjette hufvudtiteln.

Enligt hvad chefen för statistiska centralbyrån tillkännagifvit, började
arbetet med de sålunda anbefalda statistiska redogörelserna under
år 1880 och fortgick i den mån de centralbyrån i öfrigt åliggande
göromål det medgåfvo så att, efter det en plan inom byrån utarbetats,
densamma blef den 16 Oktober samma år förelagd statistiska beredningen,
som dervid godkände såväl den föreslagna gruppindelningen
af de till aflönings- och pensionsstatistiken börande ämnena som ock
uppställningen i öfrigt. Enligt hvad chefen för statistiska centralbyrån
vid ärendets behandling bos beredningen yttrade, skulle arbetet
anordnas i särskilda afdelningar, omfattande en Regeringen, de centrala
och Riksdagens embetsverk samt de under justitie- och utrikesdepartementen
lydande stater och kårer; en armén och flottan med alla
dertill börande stater och kårer, landsstaten samt alla öfriga under
civildepartementet lydande stater äfvensom de till finansdepartementet
börande post-, telegraf- och skogsstaterna; en de till ecklesiastikdepartementet
börande stiftsstyrelserna, universiteten samt öfriga såväl
högre som lägre allmänna och tekniska undervisningsanstalter, medicinalstaten,
fromma stiftelser m. m.; en det egentliga presterskapet,
kyrkobetjeningen och folkskolestaten; en städernas magistrater med till
dem hörande tjenstemän, stadsfullmäktiges nämnder in. in. jemte landstingen,
länslasaretten och dylikt samt möjligen de till häradenas förvaltning
hörande tjenstemän, samt slutligen en den af kommunalstyrelserna
å landet tillsatta tjenstepersonal. Sålunda skulle hela denna
statistik omfatta åtminstone sex häften eller afdelningar, hvilka med
blott en afdelning för hvarje år skulle fordra sex år, innan arbetet
blefve bragd till slut första gången.

Förenämnda indelning af arbetet har emellertid sedermera måst
öfvergifvas. Första afdelningen har blifvit sönderdelad i två häften,
hvaraf det ena utkom i början af år 1882 och det andra vid 1884 års
början, och är detta allt hvad'' som hittills offentliggjorts af hela aflönings-
och pensionsstatistiken, d. v. s. knappt en sjettedel af det hela.
Den andra afdelningen, som enligt den ursprungliga planen skulle omfatta
armén och flottan samt landsstaten och jernvägstrafikstaten äfvensom
post-, telegraf- och skogsstaterna m. in., har centralbyrån funnit
blifva allt för vidlyftig och derföre ansett densamma böra uppdelas i
två häften, af hvilka det förra, omfattande armén och flottan, af centralbyrån
antages kunna blifva färdigt före midten af år 1885, och
skulle då, sedan fem år från arbetets början förflutit, allenast vid
pass en fjerdedel af det hela vara färdigt.

Jemte meddelande af dessa upplysningar har chefen för statisti -

68

Sjette Imfvudtiteln.

ska centralbyrån uti underdånig skrifvelse den 22 September 1884 vidare
anfört att, om det ifrågavarande arbetet fortginge såsom hittills,
skulle med numera vunnen erfarenhet arbetets första bringande till slut
icke vara att förvänta förr än bortåt ytterligare femton år, då man
ändteligen skulle få tänka på att förnya detsamma. Långsamheten i
arbetets utförande hade centralbyrån icke kunnat afhjelpa i brist af
medel för arbetets påskyndande. Skulle man såsom orsak till arbetets
långsamhet antaga, att sjelfva utförandet tilltagits i långt större skala, än
som ursprungligen åsyftades, vore nog ett sådant antagande så till vida
rigtigt, att man väl ej vid början fullt insåg huru verkligen vidlyftigt
detta arbete måste blifva. Enligt centralbyråns åsigt vore det ej heller
möjligt att på något sätt förenkla planen för arbetets omfång, om arbetet
skulle på ett öfverskådligt sätt framställa hela den skiftande
mångfald af aflönings- och pensionssätt för olika tjenstegrader inom
rikets hela förvaltning. Det vore just dessa, trots alla i senare tider
verkstälda löneregleringar, befintliga skiftningar, som visat sig såsom
ett af de svåraste hinder för arbetets fortgång och hade i följd häraf
icke något gemensamt formulär kunnat uppställas, enligt hvilket primäruppgifter
kunde på vanligt sätt från vederbörande infordras, utan hade
det varit nödigt att genom studier och anteckningar ur riksdagshandlingar,
svensk författningssamling, afskrifter ur statskontorets liggare
och andra dermed jemt örliga handlingar samt muntliga förfrågningar
söka för hvarje särskild! verk eller inrättning i centralbyrån utreda,
Indika^ upplysningar borde inhemtas. Centralbyrån hade sålunda fått
sjelf åstadkomma primäruppgifterna, hvilka sedermera understälts vederbörande
verks och myndigheters granskning. Det vore tydligt, att
ett sådant arbetssätt måste blifva mycket tidsödande och tillika grannlaga,
synnerligast när centralbyrån dessutom sökt att göra redogörelsen
så rikhaltig som möjligt genom angifvande af de förordningar,
Kongl. bref och riksdagsbeslut m. m., som bestämde de olika löneförmånerna.
Centralbyrån hade sålunda erfarit att af alla de åligganden,
som byrån hade sig förelagda, det knappast vore något som visat sig
så svårt att fullgöra som åstadkommandet af aflönings- och pensionsstatistiken.

Denna svårighet läge dock icke allenast i sakens egen beskaffenhet
.utan ännu mera deri, att icke några särskilda arbetskrafter härför
anvisats, hvartill komme att, enligt byråns åsigt, fråga kunde vara
huruvida icke byrån genom den reglering, som embetsverket år 1879
undergick, snarare lidit en minskning än en tillökning i afseende å
arbetskrafter. Såsom ytterligare exempel på betydenheten i det till -

69

Sjette liufvudtiteln.

skott till byråns verksamhet, som genom ifrågavarande arbete uppkommit,
ville byrån upplysa att den afdelning, som komme att redogöra
för rikets presterskap, kyrkobetjente samt folkskolelärare och
lärarinnor, torde omfatta ett antal af icke mindre än 15,000 personer,
och att arbetet ensamt dermed såväl med hänsyn till behöfliga arbetskrafter
som publikationskostnad vore fullt jemförlig^; med hvad som nu
erfordrades för den kommunala samt fattigvårds- och finansstatistiken,
för hvars utarbetande fans under flera år anvisadt ett extra anslag å

10,000 kronor. Det vore visserligen sant, att den nådiga befallningen
i ämnet icke ålade embetsverket annat än att låta arbetet fortgå med
användande af tillgängliga arbetskrafter och utan intrång i de byrån i
öfrigt åliggande göromål, hvaraf således skulle följa att, om dessa
senare skulle påkalla alla anvisade krafter, hvilka de ock faktiskt
gjort och gjorde, det nya åliggandet rätteligen bort få anstå tills vidare,
men då centralbyrån ansett, att detta ej kunde hafva varit Riksdagens
önskan eller Eders Kong!. Maj:ts befallning, hade embetsverket
måst, så godt sig göra låtit, söka fullgöra såväl det gamla som det
nya åliggandet men också icke kunnat hindra, att båda blifvit deraf
lidande.

På grund af hvad chefen för statistiska centralbyrån sålunda anfört,
har han nu understält Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning,
huruvida förhållandet skall fortgå såsom hittills eller huruvida några särskilda
åtgärder böra vidtagas; och under antagande, att det ifrågavarande
uppdraget skall fullföljas och inom skäligen kort tid afslutas, har
centralbyrån ansett annan utväg att vinna detta mål icke återstå, än
att medel anvisas för anställande af åtminstone en särskild person, som
skulle få till uppgift att uteslutande sysselsätta sig med aflönings- och
pensionsstatistiken samt bringa den till slut första gången, hvarefter
måhända embetsverket sjelf kunde blifva i tillfälle att öfvertaga de
periodiskt återkommande förnyandena, hvilka icke borde blifva på långt
när så arbetsamma som det första utarbetandet. Det vore, säger centralbyrån,
icke möjligt att med någon säkerhet bestämma, inom hvilken
tid en person med biträde till summering, korrekturläsning m. m. skulle
kunna fullständigt afsluta hvad som återstode af första utarbetandet af
aflönings- och pensionsstatistiken, men antagligen skulle härför åtgå i
det minsta tre år, äfven om man toge hänsyn till i hvad mån centralbyråns
egna för andra ändamål anvisade arbetskrafter kunde bidraga
till arbetets påskyndande.

Den person, som skulle utföra ett arbete sådant som det ifrågavarande,
borde i första rummet ega vana vid statistiska arbeten jemte

70

Sjette hufvudtiteln.

förmåga att kunna granska sitt arbetsmaterial och besörja den deraf
föranledda skriftvexling, men derjemte borde han innehafva icke ringa
kännedom om de olika förvaltningsgrenarna eller åtminstone förmåga
att kunna i hvarje särskildt fall inhemta sådan kännedom af riksdagshandlingar,
Kongl. bref och andra källor, som oftast nog kunde rådfrågas
endast vid besök i statsdepartementen eller de förvaltande verken.
En person med sådana qvalifikationer vore icke lätt att finna
och kunde nog, enär hans åligganden blefve enahanda med en första
aktuaries, vilja påräkna ett arfvode lika med årsaflöningen för eu sådan,
eller 4,500 kronor, eller åtminstone en aktuaries aflöning, eller 3,000
kr. Kunde någon för ändamålet lämplig person ej erhållas, utan måste
till följd deraf någon af verkets ordinarie tjensteman begagnas för
arbetets utförande, borde nämnda 4,500 eller 3,000 kronor för år då
få användas till vikariatsarfvoden med 375 eller 250 kronor i månaden.

För kollationering, summering, renskrifning och dylikt erfordrades
biträde, som borde aflönas på samma vilkor som öfriga biträden i byrån,
Indika åtnjöte för sex timmars dagligt arbete arfvodesbelopp, vexlande
mellan 65 och 100 kronor i månaden. Beträffande erforderliga tryckningskostnaden
vore det att erinra, att årsanslaget 1,000 kronor hittills
icke kunnat något år helt och hållet användas, utan funnes härå en
samfäld behållning af 2,912 kronor 25 öre, deri inberäknadt 1884 års
anslag, hvaraf antagligen icke något kunde under året utbetalas. Med
denna behållning och följande års ordinarie anslag för samma ändamål
borde blifvande tryckningskostnader kunna bestridas, om ej till fullo
åtminstone till större delen.

Sammanfattande hvad sålunda blifvit anfördt, har chefen hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet hemstält

att, derest Eders Kongl. Maj:t pröfva!’ skäligt att särskilda åtgärder
vidtagas för påskyndandet och afslutandet af första fullständiga
utarbetandet och offentliggörandet af den anbefalda aflönings- och
pensionsstatistiken, detta må verkställas på det sätt, att chefen för
statistiska centralbyrån erhåller Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppdrag
att dels antaga lämplig person att med tjenstgöringsskyldighet i likhet
med centralbyråns ordinarie tjenstemän och med nödigt arbetsbiträde
utföra nämnda arbete, dels tilldela honom i arfvode härför högst 375
kronor eller åtminstone 250 kronor i månaden och hans biträde arfvoden
om mindre belopp, motsvarande hvad som plägar gifvas åt andra tillfälliga
biträden i centralbyrån; men att, derest någon lämplig person
att utföra arbetet ej skulle erhållas, utan i stället någon af embetsverkets
ordinarie tjenstemän måste dertill tagas, chefen må ega att till -

71

Sjette hufrudtiteln.

förordna vikarier för upprätthållande under tiden af den eller de härigenom
lediga tjenstebefattningarna i embetsverket samt använda till
vikariatsersättningar nämnda månadsarfvoden, högst 375 kronor eller
åtminstone 250 kronor, efter den fördelning som kan finnas skälig;

att för utbetalande af berörda arfvoden eller vikariatsersättningar
nödigt anslag af statsmedel måtte ställas till chefens disposition mot
vanlig redovisning; samt

att detta anslag till en början bestämmes till 5,000 kronor, men
att centralbyrån må ega att framdeles inkomma med underdånig anmälan
om hvad ytterligare kan erfordras.

Derest en statistik, sådan som den ifrågavarande, skall medföra
det gagn Riksdagen med dess tillkomst åsyftat, är det af vigt att dess
utarbetande ej utsträckes öfver en allt för lång tidrymd, ty om arbetet
ej inom någon kortare tid når sin utslutning, kan det inträffa att vid
arbetets fullbordan dess första afdelningar ej innehålla eu redogörelse
för då mera bestående förhållanden utan blifvit inskränkta till att utgöra
bilder af hufvudsakligast historiskt intresse. Naturligt är dock
att redogörelsernas första utarbetande, med hänsyn så väl till sj elfva
planläggningen derför som ock till uppletandet och hopsamlandet af
de nödiga materialierna samt dessas bearbetande, tager i anspråk tid
för den dermed sysselsatta personalen till en omfattning, som sedermera
vid redogörelsernas reviderande och förnyande ej i tillnärmelsevis
grad behöfver ifrågakomma. Vid sådant förhållande och då chefen
för byrån upplyst, att med de inom densamma tillgängliga arbetskrafter
det icke låter sig göra att, i den utsträckning arbetet, hittills
bedrifvits och som torde öfverensstämma med de önskningar
Riksdagen angående arbetets omfång uttalat, bringa detsamma till slut
inom en kortare tidrymd, härifrån räknadt, än omkring femton år,
synes det mig vara af behofvet högeligen påkalladt att byrån genom
att till dess förfogande ställas erforderliga medel beredes tillfälle att
medelst anlitande af extra personal kunna påskynda arbetets fortgång.
Huruvida den, som skall leda arbetet, bör tagas bland byråns
egne tjenstemän eller från annat håll, hvilket senare -synes mera önskvärdt,
då sålunda något afbrott oj behöfver ega rum i byråns öfriga

[21]

Fortsatt utgifvande
af
Polisunderrättelser.

72 Sjette kufvud titeln.

verksamhet, synes mig böra i första hand bero derpå, om lämplig
person utom byrån kan för ändamålet erhållas. Och lärer Eders
Kongl. Maj:t, derest erforderliga medel beredas, framdeles efter sig
då företeende omständigheter vilja taga denna fråga i nådigt öfvervägande.
Till hjelp vid detaljarbetenas utförande synes denne person
böra hafva att tillgå åtminstone två biträden, hvilka, i likhet med byråns
öfriga extra biträde.n, torde betinga för år omkring 1,000 kronor
hvartdera. Arfvodet, åt den ledande personen synes mig skäligen för
närvarande icke behöfva bestämmas högre än till 3,000 kronor för år.
Sedan arbetet första gången i sin helhet blifvit utfördt, hvartill enligt
chefens beräkningar skulle åtgå tre år, skulle dessa utgifter, så vidt
nu kan bedömas, icke vidare i fråga komma, utan arbetet med aflöningsoch
pensionsstatistiken kunna behandlas i sammanhang med byråns
öfriga göromål och de särskilda kostnaderna derför bestridas af byråns
anslag till tillfälliga biträden.

Någon förhöjning af det å ordinarie stat uppförda reservationsanslaget
å 1,000 kronor, hvarmed hufvudsakligen afses att betacka
publikationekostnaderna, torde Eders Kongl. Maj:t med hänsyn till den
utredning chefen lemnat angående behållningarna å samma anslag icke
vilja ifrågasätta.

Det belopp, som sålunda för i frågavarande ändamål skulle under
de tre nästföljande åren erfordras, utgör 5,000 kronor för år; och jag
hemställer alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att till bestridande af utgifterna för ett skyndsammare bearbetande af
aflönings- och pensionsstatistiken för år 1886 på extra stat anvisa 5,000
kronor.

Öfverståthållareembetet.

I underdånig skrifvelse den 19 November 1884 bär öfverståthållareembetet
hemstält att, då tidningen »Polisunderrättelser» fortfarande
visat sig vara till gagn, Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
nådig proposition om beviljande af anslag med enahanda belopp, som
för innevarande år anvisats, till utgifvande af nämnda tidning jemväl
under år 1886.

Med anledning häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande under år 1886 af tidningen
»Polisunderrättelser», i enlighet med de af Eders Kongl. Maj:t med -

Sjette liufrudtiteln. 73

delade föreskrifter, på extra stat för samma år bevilja ett anslag å

10,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

[22]

Som någon ledighet bland fögderitjenstemännen inom andra och Anslag till två
tredje fögderierna af Upsala län ännu icke inträffat, sedan Eders Kongl.

Maja beslutade dessa fögderiers sammanslagning till ett fögderi, äro Jemtiands län.
fortfarande inga aflöningsbelopp tillgängliga att, i enlighet med 1883
års riksdags medgifvande, användas till aflöningar åt kronofogden och
häradsskrifvaren i det enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den
22 Juni 1883 nyinrättade fögderiet inom Jemtiands län; hvarföre jag
hemställer att Eders Kongl. Maja täcktes föreslå Riksdagen,

att för uppehållande af de omförmälda häda fögderi^msterna inom
Jemtlapds län under år 1886 må på extra stat för samma år anvisas
ett anslag af 6,800 kronor, att utgå i den mån sådant kan vara erforderligt.
[23]

Sedan Riksdagen jemväl för innevarande år beviljat ett anslag å särskild poiis 50,

000 kronor att användas till aflöning och underhåll af särskild polis- st1^etpä
styrka på landet, der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom
till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
eller gripande, hafva från Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen inkommit framställningar om delaktighet i detta anslag
med belopp, som sammanlagdt öfverstiga den anvisade summan; Och
då således detta anslag fortfarande visat sig vara af behofvet påkalladt,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
äfven för år 1886 ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett extra
anslag af 50,000 -kronor, att användas till aflöning och underhåll af
särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena påkallas,
äfvensom till belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares
efterspanande eller gripande.

Om denna framställning bifalles, lärer Eders Kongl. Maj:t, i likhet
med hvad förut egt rum, vilja förständiga vederbörande länsstyrelser
att, hvad beträffar anslaget till särskild polisstyrka på landet, bidrag
företrädesvis tilldelas kommuner, livilka sjelfva vilja lemna motsvarande
tillskott, eller der landsting eller enskilde äro villige att för ändamålet
bidraga, samt att undantag härifrån endast må medgifvas i särskilda
fall, då behofvet af förstärkt polisuppsigt finnes oafvisligt och bidrag
till bestridande af kostnaderna derför icke kan erhållas.

Bih. till JUUil. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afl. 1 Käft.

10

74

Sjette hufyudtiteln.

[24]

Tillsynen öfver
statens
jernvägsbyggnader.

[25]

Arfvode åt en
extra byråingeniör.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

I sill underdåniga skrifvelse den 23 November 1884 har väg-och
vattenbyggnadsstyrelsen hemstält att för tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader
måtte jemväl för år 1886 anvisas enahanda belopp, som
årligen från och med år 1883 varit för- samma ändamål af Riksdagen
beviljadt eller 20,000 kronor.

Någon minskning i göromålen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i fråga om tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader är för år
1886 så mycket mindre att emotse, som nu mera tillkommit öfvervakandet
jemväl af ombyggandet af Sundsvall—Torpshammars jernväg,
hvilken i enlighet med 1884 års riksdagsbeslut blifvit för statens räkning
inköpt och med innevarande års ingång af staten tillträdts.

Under erinran att det för innevarande år anslagna beloppet 20,000
kronor af Eders Kongl. Maj:t fördelats på enahanda sätt som de för
föregående åren beviljade anslagen, anser jag mig böra tillstyrka att
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att äfven för år 1886
på extra stat anvisa och till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett
belopp af 20,000 kronor, att användas för anordnande under samma
år af tillsynen öfver statens jernvägsbyggnader.

Såsom jag redan vid behandlingen af frågan om behofvet af anslag
till undersökningar och expenser för allmänna arbeten haft tillfälle
nämna, har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett att, om detta
anslag höjdes till 50,000 kronor, skulle deraf jemväl kunna bestridas
de tillfälliga kostnader, som kunde föranledas af kontrollen öfver de
företag, till hvilkas utförande lån från odlingslånefonden ifragasattes
och beviljades, och att till följd deraf det extra anslag å 5,000 kronor,
som Riksdagen för innevarande år anvisat till bestridande ej mindre af
arfvode åt den för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner
hos styrelsen anstälde extra byråingeniör än äfven af de andra tillfälliga
omkostnader, som af kontrollen öfver odlingsföretagen kunde föranledas,
skulle kunna inskränkas till det belopp, 3,000 kronor, hvartill
byråingeniörens arfvode för år 1885 blifvit bestämdt.

Med biträdande af hvad styrelsen sålunda anfört och under förutsättning
att Riksdagen höjer anslaget till undersökningar och expenser

75

Sjette hufvudtiteln.

för allmänna arbeten från dess nuvarande belopp 40,000 kronor till

50,000 kronor, tillstyrker jag alltså det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1886 anvisa till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande ett belopp af allenast 3,000 kronor till bestridande
af arfvode åt den för granskning af vattenaflednings- och odlingsplaner
hos styrelsen anstälde extra byråingeniören.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna näringar.

[26.]

Sedan komitén för afgifvande af förslag till den lämpligaste orga- Anslag till
nisationen af rikets landtbruksläroverk, såsom jag redan förut haft äran
inför Eders Kongl. Mapt anmäla, inkommit med sitt betänkande i äm- dervisnmg i
net, hafva i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning ytt- mejenhushåiiranden
öfver betänkandet blifvit från vederbörande infordrade; men då
dessa hittills icke inkommit, är jag nu icke i tillfälle att underställa
Eders Kongl. Maj:t till slutlig pröfning denna fråga. I följd häraf
torde det för den'' högre undervisningen i mejerihushållning vid landtbruksinstituten
utgående anslaget icke heller för år 1886 böra uppföras
å ordinarie stat. Jag hemställer derför i underdånighet, att Eders,

Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för år 1886 för anordnande af
högre undervisning i mejerihushållning vid Ultima och Alnarps landtbruksinstitut
anvisa å extra stat ett anslag till enahanda belopp, som för
innevarande år beviljats, eller 10,000 kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna näringar.

I öfverensstämmelse med hvad landtbruksakademien uti underdånig
skrifvelse den 22 September 1884 hemstält, tillstyrker jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att fortfarande å extra
stat anvisa för år 1886: [^^

såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna lanclt- x^“ar““as
bruksmöten 5,000 kronor; och möten,

76

^ [28.]

Prisbelöningar
vid allmänna
landtbruksmöten.

Sjette hufrudtiteln.

till prisbelöningar, vid sådana möten, ''för husdjur, redskap och maskiner
samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra iordbruksalster

10,000 kronor.

[29.]

Agrikultur- Sedan 1876 års Riksdag på extra stat för år 1877 beviljat till ie“ioner.

6ta'' sammans. 12,000 kronor för att sätta Eders Kongl. Maj:t i tillfälle att
anvisa bidrag till underhåll med 3,000 kronor för hvarje af fyra kemiska
stationer för jordbruket och näringarnas behof inom de orter,
der hushållsningssällskapen förbunde sig att upprätta laboratorium och
bekosta lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och
assistent samt bekosta aflöningen till desse och laboratorietjenaren
äfvensom årliga utgifterna till laboratoriets underhåll samt till inköp af
böcker och inventarier för stationens behof, och enahanda belopp sedermera
för hvardera af de följande åren till och med 1881 blifvit af
Riksdagen för ändamålet anvisadt, föreslog Eders Kongl. Maj:t 1881
års riksdag att, för beredande af tillgång till bidrag för inrättande
af ytterligare en dylik kemisk station jemte underhåll af redan befintliga
fyra sådana, anvisa på extra stat för år 1882 tillhopa 15,000 kronor,
hvilket belopp äfven af Riksdagen beviljades och sedermera årligen
anvisats samt af Eders Kongl. Maj:t tilldelats de kemiska stationerna
_ i Kalmar, Skara, Halmstad, Vesterås och Örebro med 3,000 kronor
till hvarje. I förenämnda underdåniga skrifvelse af den 22 September
1884 har landtbruksakademiens förvaltnings komité hemstält
om aflåtande af nådig proposition till nästkommande riksdag med begäran
att jemväl för år 1886 måtte å extra stat anvisas 15,000 kronor
såsom bidrag under vanliga vilkor till underhåll af fem kemiska stationer
för jordbrukets och näringarnas behof.

Derjemte hafva underdåniga framställningar nu inkommit angående
bidrag till ytterligare två sådana stationer, den ena i Vesternorrlands
och den andra i Jönköpings län.

Uti en af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det förra länet
insänd och förordad skrift har nämligen länets hushållningssällskap
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för tiden från och med
år 1886 och framgent anvisa såsom bidrag till underhåll af en kemisk
station i Hernösand för jordbrukets och näringarnas behof, förenad
med en byrå för kontrollundersökning af säd och frö, ett årligt belopp
af 3,000 kronor, samt förbundit sig i händelse af bifall till ansöknin -

77

Sjette hufvudtiteln.

gen att upprätta laboratorium och bekosta såväl lokal för detta jemte
bostad och hyresmedel för kemist och assistent som ock aflöningen
till desse och laboratorietjenaren jemte årliga utgifterna till laboratoriets
underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för stationens behof
äfvensom att i öfrigt ställa sig till efterrättelse nådiga reglementet
för de af hushållningssällskapen med understöd af statsmedel inrättade
kemiska stationer för jordbruket och näringarna; och har hushållsningssällskapet
härvid anfört: att från och med den 1 Maj 1879
ett årligt anslag af 1,250 kronor utgått till en af sällskapet anstäld
län skemist, som jemväl uppburit för skötande af länets frökontrollanstalt
ett af hushållningssällskapet åt länets fröodlingsförening beviljadt
årligt anslag af 300 kronor, hvilket skulle tilldelas den blifvande
kemiska stationen på samma gång den nuvarande frökontrollanstalten
dermed förenades; att till bekostande af länskemistens resor inom länet
för hållande af föredrag i agrikulturkemiska ämnen samt för meddelande
af råd och upplysningar jemte verkställande af undersökningar
och proftagningar m. m. belopp, vexlande mellan 300 och 500 kronor
årligen, af sällskapet anvisats; att emellertid sällskapet funnit ett utsträckande
af länskemistens verksamhet vara för införandet af ett rationelare
jordbruk äfvensom för den tilltagande handeln och industrien
samt den allmänna helsovården, hvilka mer och mer toge kemistens
biträde i anspråk, af behofvet synnerligen påkalladt; att äfven för anställandet
af praktiskt-geologiska undersökningar inom länet sällskapet
dels redan utgifvit, dels anslagit medel att utgå med sammanlagdt
7,500 kronor, hvilka undersökningars resultat först då kunde fullständigare
tillgodogöras, när lätt och billigt tillfälle till kemisk stations
anlitande förefunnes; samt att fördenskull sällskapet vid sitt sammanträde
den 14 Februari 1884 beslutit, under förutsättning dels att landstinget
bidroge med halfva anläggningskostnaden och med halfva den
beräknade underhållskostnaden under fem år, dels ock att statsanslag
till lika belopp med det åt öfriga kemiska stationer beviljade erhölles,
att upprätta en kemisk- och frökontrollstation för länet. Vid ansökningen
var fogadt utdrag af det hos länets landsting den 17 sistlidne
September förda protokoll, enligt hvilket landstinget för upprättandet
af en kemisk station för länet beviljat dels ett årligt anslag af 1,287
kronor 50 öre under fem års tid från och med år 1886, dels ock
hälften af den till 4,000 kronor beräknade kostnaden för anläggning
af stationen, att utgå med 1,000 kronor under hvartdera af åren 1885
och 1886.

78

Sjette hufvudtiteln.

Jönköpings läns hushållningssällskap åter har uti sin genom
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande insända och med dess förord
beledsagade framställning i samma syfte andragit hufvudsakligen att,
sedan hushållningssällskapet under derå år bidragit till den med
understöd af statsmedel i Skara inrättade kemiska stationen, hushållningssällskapet
funnit sig föranlåtet att från och med år 1884 inställa
vidare bidrag, emedan stationen föga eller intet anlitats af jordbrukare
från Jönköpings län; att då emellertid från länets skilde delar
allt flere uttalat sig för nödvändigheten att söka afhjelpa det synnerligen
lifligt kända behofvet af en kemisk station inom länets eget område,
sällskapet öfverenskommit med en i Jönköping bosatt fullt kompetent
person, att han mot ett penningeunderstöd från sällskapet och
åtnjutande af fri lokal m. m. skulle upprätta en sådan station med den
omfattning och fullständighet omständigheterna kunde medgifva; att
denna station, hvilken började sin verksamhet i shatet af år 1882,
haft att glädja sig åt allmänhetens förtroende så att, enligt en ansökningen
bilagd tryckt berättelse för år 1883, stationen sagda år utom
annat arbete verkstält 48 jordanalyser, 244 analyser af gödnings- och
födoämnen samt fodermedel jemte 158 arsenikundersökningar och under
år 1884 intill tiden för ifrågavarande framställning emottag^ till undersökning
900 olika prof; att länets landsting ock ställ till hushållningssällskapets
förfogande ett årligt anslag under fem år af 750 kronor
till bidrag för uppehållande af stationen, till hvilken sålunda från
landstinget och hushållningssällskapet utginge ett årligt belopp af
1,500 kronor; men att, då detta anslag vore alldeles otillräckligt att
framgent betrygga anstaltens bestånd samt hushållningssällskapet och
landstinget icke förmådde utan bidrag af statsmedel göra sådana uppoffringar,
att stationen kunde varda likstäld med de af staten understödda,
hushållningssällskapet jemlikt beslut vid ordinarie sammanträde
den 13 sistlidne Augusti anhölle, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå näst sammanträdande Riksdag att för anordnande i Jönköping
af en kemisk station för jordbruket och näringarna bevilja enahanda
anslag, som kommit öfriga med statsbidrag understödda dylika anstalter
till del, allt under skyldighet för sällskapet att ikläda sig de förbindelser,
som med erhållande af så beskaffad!, anslag vore förenade.

I utlåtande af den 15 Oktober 1884 öfver dessa framställningar
har landtbruksakademiens förvaltningskomité med erinran om den
högst betydliga och i flera rigtningar för landet gagneligt verksamhet,
som de hittills inrättade kemiska stationerna utvecklat, och om befolkningens
ständigt stigande förtroende till desamma ansett sig böra till -

79

Sjette lmfvudtiteln.

styrka nådigt bifall å de nu gjorda ansökningarna och hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t måtte till den instundande Riksdagen aflåta nådig
proposition i ämnet.

Den nytta, som genom anstalter af ifrågavarande slag tillskyndas
jordbruket och näringarna, torde numera vara allmänt erkänd; och då
någon af staten understödd kemisk station icke finnes inom Norrland
inrättad samt behofvet af en dylik anstalt inom Jönköpings län synes
mig vara genom de af länets hushållningssällskap till stöd för ansökningen
åberopade omständigheter till fullo visadt, torde billigheten
fordra att staten till de nu ifrågasatta båda nya stationerna bidrager
med enahanda belopp, som tilldelats andra sådana anstalter.

För beredande af tillgångar till understöd åt dessa båda stationer
äfvensom för fortfarande bidrag till underhållet af fem andra kemiska
stationer hemställer jag alltså, att Eder Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen

att såsom bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof — inom de orter, der hushållningssällskapen
förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta
jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta
aflöningen till desse och laboratoriet]enaren äfvensom årliga utgifterna
för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för
stationens behof — på extra stat för år 1886 anvisa ett anslag af

3,000 kronor för hvarje station eller tillsammans 21,000 kronor.

[30.]

Uti underdånig skrifvelse den 29 November 1884 har chefen för Geologiska
Sveriges geologiska undersökning afgifvit förslagsberäkning öfver de Undersöknin
under år 1886 till fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga
medel.

Denna beräkning upptager utgifterna till 87,000 kronor.

Häraf skulle erfordras för

Aflöningen:

löner och arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden kronor 50,150: —

transport 50,150: —

80

Sjette liufnidtitelii.

transport 50,150: —

Fältarbetena:

rese- och traktamentsersättning, inköp af verktyg, reparationer
m. m...........................................................kronor 19,000: —

Byråafdelning en:

inventarier inom lokalen, arbetsmateriel in. in.............kronor 2,000: —

Biblioteket och samlingarna:

inköp och underhåll af böcker, kartor och samlingar,

fraktkostnad med............................................................kronor 2,000:

Kart och boktrycket :

tryckning af geologiska kartblad och öfriga kartor,
beskrifningar och uppsatser, ritning och färgläggning
af diverse originalkartor m. m...............kronor 12,200: —

Värme och diverse utgifter:

omkostnad..............................................................................kronor 1,650: —

Summa kronor 87,000: —

Då till utgifternas bestridande vore att påräkna behållning af genom
bokhandeln sålda kartor in. m. omkring 1,000 kronor, minskades
härigenom det enligt förslagsberäkningen erforderliga beloppet till

86,000 kronor eller enahanda belopp, som vid 1884 års riksdag blifvit,
för innevarande år beviljadt.

På grund häraf hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för fortsättande under år 1886 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser
bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af 86,000 kronor.

Sjette hufvudtiteln.

81

Hästafvelns förbättrande.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1884 års riksdag,
i likhet, med hvad under flera föregående år egt rum, å extra stat för
år 1885 äskat ett belopp af 5,937 kronor att användas till aflönande vid
Flyinge stuteri af erforderlig betjening samt förbättrande af betjeningens
vid alla tre stuterierna lönevilkor, yttrade Riksdagen i sin underdåniga
skrifvelse den 11 Maj 1884 angående regleringen af utgifterna
under riksstatens sjette hufvudtitel att, oaktadt det ville synas Riksdagen
som om stuteriernas ordinarie inkomster borde kunna vara eller
snart blifva tillräckliga för att bestrida utgifterna för nu ifrågavarande
ändamål, Riksdagen dock icke, innan fullständig utredning derutinnan
vunnits eller för ändamålet erforderliga åtgärder hunnit vidtagas, velat
besluta anslagets upphörande; och anvisade Riksdagen förty på extra
stat för år 1885 det begärda beloppet.

Då jag den 30 sistlidne Maj inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälde Riksdagens berörda skrifvelse, behagade Eders Kongl. Maj :t
anbefalla, att stuteriöfverstyrelsen skulle inkomma med utredning i hvad
mån stuteriernas ordinarie inkomster kunde förslå till bestridande af
utgifterna för aflönande vid Flyinge stuteri af erforderlig betjening samt
förbättrande af betjeningens vid alla tre stuterierna lönevilkor; och med
anledning af denna befallning har stuteriöfverstyrelsen den 23 September
1884 inkommit med yttrande i nämnda afseende.

Innan jag ingår i en närmare redogörelse för innehållet deraf, beder
jag att få erinra om följande:

Nuvarande ordinarie penninganslaget till stuteriväsendet, upptaget
i riksstaten under anslagstiteln »hästafvelns förbättrande», utgör från
och med år 1875 93,550 kronor, deri dock ingår dels ett reservationsanslag
å 35,000 kronor, som endast får användas till prisbelönande
af hästar och dermed förenade kostnader, äfvensom ett anslag å 1,398
kronor 75 öre, som hufvudsakligast är afsedt till premier åt krono-och
skattehemmansegare i Skåne för dem tillhörige hingstar. I öfrigt stå
dessa medel till stuteriöfverstyrelsens disposition att användas i enlighet
med nådigst faststälde stater jemte eljest meddelade nådiga föreskrifter.

Förutom dessa å ordinarie stat upptagna anslag har Riksdagen
på framställning af Eders Kongl. Maj:t alltsedan år 1874 anvisat å
extra stat förenämnda belopp, 5,937 kronor, att användas för enaBih.
till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 1 Höft. 11

Aflöning åt
betjeningen
vid stuterierna.

82

Sjette hufrudtiteln.

banda ändamål som 1884 års Riksdag vid dessa medels beviljande afsett.
Enligt det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kongl. Maj:ts proposition
härom till 1874 års riksdag, åberopade dåvarande chefen för
civildepartementet till närmare upplysning om de ändamål, hvartill
anslaget behöfdes, en af stuteriöfverstyrelsen i ämnet gjord framställning,
hvari anfördes att, då stuterierna icke kunnat anskaffa eller bibehålla
dugligt tjenstfolk med mindre än att lönerna höjdes till
likhet med hvad andre tjenare i orterna bestodes, Kongl. Maj:t under
särskilde dagar 1874 beviljat förhöjda löner åt tjenstfolket vid
Ottenby och Flyinge stuterier, utgörande förhöjningen vid Flyinge 699
kronor och vid Ottenby 1,738 kronor; att, då enahanda förhållande
komme att göra sig gällande vid Strömsholm, der någon löneförhöjning
då ännu icke egt rum, borde, enligt styrelsens åsigt, så väl nyssberörda
belopp å sammanlagdt 2,437 kronor som ock lönetillägg för Strömsholms
stuteris betjening, hvilket senare icke kunde upptagas till mindre
än 1,200 kronor, beräknas vid bestämmande af anslaget till stuteriväsendet;
samt att derjemte behöfdes medel till aflöningar åt en kusk, en
nattvakt och fyra stalldrängar vid Flyinge, hvilka aflöningar styrelsen
beräknade till sammanlagdt 2,300 kronor.

Det anslag, som enligt styrelsens åsigt erfordrades till förbättrande
af betjeningens vid alla tre stuterierna aflöningar och för uppsättning
af en kusk, en nattvakt och fyra stalldrängar vid Flyinge, uppgick sålunda
till 5,937 kronor. I enlighet dermed affattades ock den nådiga
propositionen till 1874 års riksdag, och densamma blef af Riksdagen
bifallen. Enligt derefter den 16 Oktober 1874 till stuteriöfverstyrelsen
aflåtet nådigt bref faststälde Kongl. Maj:t förhöjd lönestat jemväl för
betjeningen vid Strömsholm samt bestämde lönevilkoren för kusken,
nattvakten och förenämnde fyra stalldrängar vid Flyinge.

Stuteriöfverstyrelsen har nu i sin ofvanomförmälda skrifvelse af den
23 September 1884 till en början åberopat, hurusom det ordinarie penninganslaget
till »hästafvel^ förbättrande» sedan år 1875 utginge med 93,550
kronor, men att, sedan derifrån afdroges dels reservationsanslaget å

35,000 kronor, dels ock 1,050 kronor, afsedda till premier för hingstar,
tillhörige krono- eller kronoskattehemmansegare i Skåne, till styrelsens
disposition återstode allenast 57,500 kronor förutom det extra anslaget
å 5,937 kronor.

Vidare anför styrelsen att Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 1 November 1872 angående stuteriväsendets ordnande föreskrifvit,
att såsom hufvudsaklig stam vid stuterierna, i den mån tillgångarna
sådant medgåfve, den engelska fullblodsracen borde insättas och seder -

83

Sjette liufvudtiteln.

mera till undvikande af för nära slägtskapsafvel i full friskhet bibehållas
genom inköp af hingstar från utlandet, i den mån sådant kräfdes
af behofvet och tillstaddes af uppkommande besparingar och det särskilda
remonteringsanslag, som kunde varda af Riksdagen beviljadt; att
kostnaden för inköp af afvelsam* till Ottenby och Flyinge stuterier
samt omsättning af de vid Strömsholms hingstdepot varande 80 beskälare
under senaste 10 åren i medeltal uppgått till något öfver 20,000
kronor om året; att då från anslaget till hästafvelns befrämjande jemväl
skulle bestridas ej mindre kostnaderna för reseersättningar vid de
årliga mönstringarna af sqvadronshingstarne än äfven aflöningar och
utgifter, så skulle, derest icke anslaget å 5,937 kronor vore att tillgå,
minskade tillgångar uppkomma i det erforderliga remonteringsanslaget,
till följd hvaraf särskildt extra anslag för inköp af afvelsdjur tid efter
annan blefve af behofvet påkalladt; att, sedan Riksdagen år 1874 å
extra stat anvisat ett belopp af 50,000 kronor till inköp af afvelsdjur,
någon framställning om särskildt anslag för dylikt ändamål icke blifvit
af stuteriöfverstyrelsen gjord, samt att några besparade medel för inköp
af afvelsdjur icke vid 1884 års slut blefve att påräkna.

På grund af de utaf styrelsen sålunda anförda förhållanden, och då
någon möjlighet icke förefunnes att minska vare sig stuteripersonalens
antal eller dess lönevilkor, har styrelsen ansett ifrågavarande extra anslag
fortfarande erfordras och hemstält om framställning till Riksdagen
angående dess uppförande å ordinarie stat.

Enligt af mig från sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen infordrade
uppgifter hafva behållningar vid stuterierna och hos stuteriöfverstyrelsen
— oberäknad! besparade prisbelöningsmedel, som ej tå användas
till annat än dermed afsedda ändamål — uppkommit under hvarje af
åren 1879—1883, hvilka uppgått till:

Hos stuteri-öfverstyrel-sen.

Vid

Ströms-

holrns

hingstdepot.

Vid Flyinge
stuteri.

Vid Ottenby
stuteri.

Summa.

Den 1 Januari

1880 ..............................

9,19816

14,937

52

8,875

59

8,752

31

41,763

58

1881 ..............................

25,03148

17,360

24

7,398

68

12,410

71

62,201

11

1882 ..............................

29,00816

16,539

11

13,903

01

1,245

74

60,696

02

» » »

1883 ..............................

16,929|44

9,199

94

10,956

19

7,275

19

44,360

76

» » »

1884 ..............................

18,739|11

10,618

31

1,642

36

6,919

36

37,919

14

84

Sjette hufvudtitelii.

I dessa slutsummor ingå dock medel, som enligt nådigt bref deri
15 November 1878 reserverats för bebyggande af en farm å Strömsholm,
livilka medel vid 1880 års ingång belöpt sig till omkring 18,000
kronor men i mån som arbetena fortgått minskats, så att reservationen
till år 1884 nedgått till omkring 3,000 kronor.

Af de siffror jag nu anfört framgår, att stuteriväsendet under de år
siffrorna omfatta lemna! sådana behållningar, att dessa för hvart och
ett af åren 1879 till och med 1883 uppgått till betydligt högre belopp
än det extra anslag å 5,937 kronor, som Riksdagen för hvarje af dessa
år beviljat; och då anledning icke finnes att antaga det förhållandena
härutinnan för år 1886 skola i väsentlig mån ställa sig annorlunda,
anser jag för min del omständigheterna ej påkalla att till nästinstundande
Riksdag göra framställning om detta anslags fortsatta beviljande.
Det har visat sig att, sedan 1873 års Riksdag anvisade ett extraanslag
å 50,000 kronor till inköp af afvelsdjur för stuterierna och landtbeskällaredepoterna,
vidare erforderliga inköp allt hittills kunnat bestridas med
af kastningarna från stuterierna och eljest tillgängliga tillgångar, utan
att man med hänsyn dels till de under förenämnda år gjorda inköpen,
hvilka i medeltal uppgått för år till mera än 20,000 kronor, och dels
till de under samma år uppkomna öfverskottens belopp kan hafva någon
anledning tro att, såsom stuteriöfverstyrelsen synes antaga, nämnda
extra anslag å 5,937 kronor i någon mån bidragit till detta lyckliga
resultat. Skulle åter för något år till följd af mindre gynsamma förhållanden
afkastningarna från stuteriernas jordegendomar i så betydlig
mån nedgå, att inköpen af afvelsdjur måste inskränkas eller framställning
till Riksdagen göras om medels anslående för ändamålet, torde
i allt fall ifrågavarande extra anslag få anses till beloppet allt för ringa,
för att något väsentligt bidrag till eljest nödvändiga utgifter derifrån
kan hemtas, ehuru naturligtvis till de aflöningar, som med ifrågavarande
medel bestridts, hädanefter måste användas andra tillgångar, som äro för
stuteriväsendet att tillgå.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kong!. Magt måtte finna den af stuteriöfverstyrelsen
gjorda hemställan om aflåtande till nästinstundande
Riksdag af proposition om fortsatt anslag å 5,937 kronor till'' aflönande
vid Flyinge stuteri af erforderlig betjening samt förbättrande af betjeningens
vid alla tre stuterierna lönevilkor ej till någon Eders Kongl.
Majrts åtgärd föranleda.

Sjette hufvudtiteln.

85

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

På grund af särskilda utaf vederbörande gjorda framställningar
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t, lika med hvad förut egt rum,
behagade af Riksdagen äska på extra stat för år 1886: [31.]

dels till anställande af en andre undervisare i husslöjd och en elev, Eu andre
hvilken bör åtfölja eu af undervisarne i husslöjd för att af denne hand- u“husslöjd*
ledas och utbildas, så att han må kunna såsom lärare i husslöjd använ- och en elev.
das, 3,500 kronor; [32.]

dels till befrämjande af h usslö jden, utöfver derför på ordinarie stat Befrämjande
anvisade medel, ett till Eders Kongl. Maj:ts förfogande stäldt anslag å af

10.000 kronor; och j

dels såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan i Bords — med väfstol i
vilkor att från Elfsborgs läns landsting eller eljest inom orten tillskjutes Boia9''
ett belopp, motsvarande minst hälften af statsanslaget, — 3,800 kronor,
och såsom bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma skola

1.000 kronor, under vilkor att enahanda belopp varder för ändamålet
från nämnda läns landsting eller eljest inom orten tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Jag tillstyrker i underdånighet nådig framställning till Riksdagen
att, i likhet med hvad under nästlidna och derå föregående år varit
förhållandet, [34.]

under vilkor att bergsskolorna i Filipstad och Falun med dertill hö- Bergsskorande
skolor för bergsarbetare komma att jemväl under år 1886 fort-lo™aj
sätta sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills, Falun,
hvarom Eders Kongl. Magt torde vilja genom inspektion af sakkunnigperson
sig förvissa, å extra stat för samma år anvisa ett belopp af

14,000 kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret utbetalas.

Skandinavisk industriutställning i Stockholm.

[35.]

Den fråga, som jag nu tillåter mig att underställa Eders Kongl. skandinaMaj:ts
nådiga pröfning, har redan flera gånger för förberedande åtgär Stockholm.

86

Sjette hufvud titeln.

ders vidtagande varit inför Eders Kongl. Maj:t anmäld. Jag anhåller
sålunda att till en början få i Eders Kongl. Maj:ts minne återkalla, hurusom
redan i November 1880 öfverståthållaren jemte åtskillige framstående
industriidkare och andre för den svenska slöjdens utveckling
och förkofran nitälskande personer i eu till Eders Kongl. Maj:t ingifven
skrift anhöllo, att Eders Kongl. Maj :t täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke en i Stockholm anordnad allmän skandinavisk industriutställning
skulle för vårt lands industri likasom för landet i sin helhet
vara af stor betydelse, samt att, i händelse så ansåges vara förhållandet,
Eders Kongl. Maj:t måtte låta anbefalla de åtgärder, hvilka för densammas
bringande till verkställighet befunnes erforderliga, och uttalades
såsom önskvärd! att utställningen kunde bringas till stånd under sommaren
år 1882. Det framhölls vidare, att fjorton år då mera förflutit sedan
den svenska industrien och handaslöjden lemnades tillfälle att på en
allmän skandinavisk utställning i Stockholm framträda till offentlig
täflan, och att under den tid, som förflutit sedan 1866 års utställning,
icke blott många af de äldre industriel anläggningarna i vårt land
utvidgats och gått framåt, utan äfven och detta synnerligast under
åren 1870 till 1876 åtskilliga nya sådana uppstått, hvilka icke varit i
tillfälle att vid en mera allmän täflan inom landet framvisa resultaten
af sin verksamhet. Visserligen, fortsatte förslagsställarne, hade under
det sistförfluten årtiondet flera större utställningar egt rum inom främmande
länder, såsom den skandinaviska i Köpenhamn år 1872 och de
internationela i Wien 1873, i Filadelfia 1876 och i Paris 1878, vid
hvilka en del af den svenska industrien, dock företrädesvis den egentliga
storslöjden, fått tillfälle deltaga och der äfven många af dess alster
vunnit erkännande, men dels hade de uppoffringar, som voro oskiljaktiga
från ett dylikt deltagande på utländsk botten, varit alltför stora,
för att den mindre industrien eller handaslöjden, annat än undantagsvis,
funnit med sin fördel förenligt att deruti deltaga, dels kunde med
visshet antagas att endast ett fåtal af den svenska allmänheten varit i
tillfälle att besöka nämnda utställningar och dervid taga kännedom om
den svenska industriens ansträngningar eller framsteg sedan år 1866.
De stora expositionerna i utlandet hade till följd häraf icke kunnat vara
af någon större betydelse för Sveriges industriidkare i det hänseendet,
att desse derigenom vunnit någon nämnvärd ökad afsättning på verldsmarknaden.
Annorlunda gestaltade sig förhållandet vid en allmän industriutställning
inom landet, och det vore föga tvifvel underkastadt,
att ju många industrialster, hvilka ännu hemtades från utlandet, lätteligen
skulle kunna till samma pris och med ett lika godt utförande er -

Sjette lmfyudtiteln.

87

hållas inom landet, derest industriidkaren sattes i stånd att göra sina
arbeten mera kända af den förbrukande allmänbeten, hvilken åter genom
en dylik utställning erhöll ett tillfälle att utan svårighet samtidigt och
på ett ställe taga i betraktande allt det bästa, som vårt lands industri
kunde åstadkomma. Utan tvifvel skulle dessutom en allmän industriutställning,
i hvilken jemväl våra grannländer, Norge, Danmark och
Finland inbjödos att deltaga, å ena sidan sporra den svenska industrien
till än ytterligare ansträngningar i afseende å arbetsskicklighet och
formfulländning och å den andra sidan genom täflan i prisbillighet med
dessa länders industrialster äfven verka gagnande för don köpande allmänheten.
Derigenom att tillfälle på detta sätt bereddes åt dessa med
oss närbeslägtade länders innevånare att med relativt mindre kostnad
på ett ställe taga kännedom om allt hvad den svenska industrien och
arbetsskickligheten kunde erbjuda, komme jemväl säkerligen nya eller
ökade affärsförbindelser till stånd, hvarigenom vårt lands industriidkare,
för närvarande hufvudsakligen hänvisade till den inhemska marknaden,
erhölle ett väl behöfligt ökadt område för afsättningen af sina alster.

I anledning af denna framställning, hvaröfver Eders Kongl. Magt
anhefalde kommerskollegium att afgifva underdånigt utlåtande, yttrade
sig, på föranledande af kollegiet, hushållningsällskapen i 21 af rikets
län, Stockholms fabriksförenings fullmäktige samt fabriks- och handtverks-,
handels- eller industriföreningar i 29 af rikets städer äfvensom
fullmäktige i jernkontoret, styrelsen för svenska slöjdföreningen samt
åtskillige enskilde industriidkare. Flertalet eller 18 hushållningssällskap,
Stockholms fabriksförenings fullmäktige, 14 fabriks- och handtverk^-
eller handelsföreningar, fullmäktige i jernkontoret samt svenska
slöjdföreningens styrelse erkände den föreslagna utställningens stora betydelse
för industriens utveckling, ehuru de afstyrkte dess hållande under
år 1882 samt föreslogo, att tiden för densamma måtte ett eller annat
år uppskjutas dels i anseende till de ogynsamma konjunkturer, hvaraf
industrien inom landet under de då senast förflutna åren lidit, och
hvari först på sista tiden någon förbättring syntes hafva inträdt, och
dels med hänsyn till att allmänt svenskt landtbruksmöte skulle hållas
inom landet under år 1881, i sammanhang hvarmed jemväl i frågasatts
en allmän skandinavisk utställning af fabriks- och handtverks- samt slöjdalster
äfvensom af råvaror för industriela behof; och äfven kollegiet
ansåg att år 1882 icke var en lämplig tidpunkt för utställningens
hållande.

Frågan fick derefter hvila till dess i slutet af år 1881 öfverståthållaren
samt flertalet af dem, som undertecknat förenämnda i Novem ♦

7

88

Sjette hufvud titeln.

ber 1880 ingifna skrift, till Eders Kongl. Maj:t inkommo med en framställning,
deri de med påpekande, hurusom det stora flertalet af dem,
som yttrat sig öfver den. förra skriften, insett vigten af den föreslagna
utställningen, hemstälde huruvida icke år 1884 skulle befinnas vara en
lämplig tidpunkt för dess hållande.

Eders Kongl. Maj:t behagade då anförtro frågans utredning åt en
komité; och den 1 December 1882 afgaf denna komité sitt yttrande
i ämnet.

Komitén anför deri, att den benägenhet att underskatta allmänna
utställningars betydelse för industrien, som stundom, särskild! under de
senare åren, från vissa håll uttalats, hade likasom det någon gång hörda
påståendet, att intresset för dylika utställningar skulle hafva aftagit, åtminstone
hittills icke vunnit stöd af erfarenheten. Denna gåfvo fasthellre
vid handen, att deltagandet för dessa företag oafbrutet och i ej
obetydlig mån stegrats, och detta från såväl industriidkarnes som allmänhetens
sida. Då vid den första verldsutställningen i London år 1851
utställarnes antal uppgick till allenast 13,937 och vid den första utställningen
i Paris år 1855 till omkring 29,000, hade antalet utställare
ökats till 42,000 i Wien år 1873 och uppgick ända till 50,000
i Paris år 1878. Under det att vid de första verldsutställningarna
i London och Paris de besökandes antal utgjorde å förra stället omkring
6 millioner och å det senare något öfver 5 millioner, besöktes
verldsutställningen i Wien af nära 10 millioner och utställningen
i Paris år 1878 af mer än I2V2 millioner menniskor. Enahanda erfarenhet
hade hemtats från de mera lokala utställningarna, i hvilket hänseende
kunde nämnas, att utställningen i Frankfurt am Main år 1881 besöktes
af 554,792 menniskor och den samma år i Stuttgart hållna utställningen
af ett ännu större antal. Om den sålunda från utlandet vunna
erfarenheten gåfve skälig anledning till det antagande, att en allmän
skandinavisk industriutställning nu skulle hafva att påräkna ett allmännare
deltagande än 18G6 års utställning, ökades sannolikheten af en
dylik uppfattning i hög grad, om man besinnade den utveckling de
nordiska ländernas industri sedan den förra allmänna utställningen i
Stockholm vunnit. Sålunda utgjorde exempelvis värdet i rundt tal af
sammanlagda tillverkningen i Sverige:

1865. 1880.

vid bomullsväfnadsfabriker.................. 4,000,000 kronor 11,000,000 kronor

» gjuteri och mekaniska verkstäder 8,000,000 » 21,500,000 »

5) porslinsfabriker................................. 1,000,000 » 2,000,000 »

Sjette hufvudtiteln.

89

vid tapetfabriker ......................

» bomullsspinnerier .............

» pappersfabriker ...............

» glasbruk..............................

■» kemisk-tekniska fabriker

300,000 kronor 700,000 kronor

8.700.000 » 12,000,000 »

2.800.000 » 6,700,000 »

1.600.000 » 2,300,000 »

500,000 » 2,500,000 »

Härtill komme att under de senare åren uppstått en del industriela
anläggningar, hvilka vid tiden för 1866 års utställning hos oss voro antingen
helt och hållet okända eller ock endast obetydligt utvecklade,
såsom snickeri- och pappersmassefabriker, hvilkas tillverkningsvärden
år 1880 utgjorde för de förra 3,800,000 kronor och för de senare

2,300,000 kronor. Sammanlagda tillverkningsvärdet vid samtlige fabriker
inom riket, hvilket år 1865 var 75,800,000 kronor, hade år 1880 mer än
fördubblats och utgjorde 152,800,000 kronor, oaktadt dessutom borde
ihågkommas att den svenska industrien sistnämnda år icke hunnit fullt
återhemta sig efter de ogynsamma åren 1878 och 1879. Att jemväl
i de angränsande nordiska länderna industrien gjort stora framsteg under
de senare åren funnes all anledning att antaga.

Då sålunda syntes antagligt att en blifvande utställning i hufvudstaden
skulle komma att taga en omfattning, vida öfverstigande den 1866 års
utställning uppnådde, hade komitén låtit sig angeläget vara att för utställningen
och de dervid behöfliga byggnader erhålla en plats, som
erbjöde tillräckligt utrymme, på samma gång den vore jemväl i öfrigt
lämplig och välbelägen. Komitén hade dervid funnit den del af Ladugårdsgärdet,
som sträcker sig mellan Svea artilleriregementes förrådshus
och den så kallade Källhagen, vara den enda i hufvudstadens omedelbara
närhet befintlige plats, som i afseende å utrymme och läge, lätta
kommunikationer, m. fl. förhållanden kunde anses motsvara de fordringar,
som borde ställas på lokalen för en industriutställning.

Komitén erinrar vidare, hurusom Eders Kongl. Maj:t i anledning
af framställning från komitén tillåtit att nämnda plats, utgörande
ett område af omkring 687,600 qvadratfot, finge för ifrågavarande
ändamål upplåtas och användas under vissa af Eders Kongl. Maj:t närmare
stadgade vilkor. Komitén hade derefter, enligt hvad komitén
vidare upplyser, låtit uppgöra ritningar till såväl sj elfva utställningslokalerna
som andra för ändamålet behöfliga byggnader. I sammanhang
dermed hade komiterade upprättat förslag öfver ej mindre kostnaderna
för platsens anordnande för ändamålet och utställningsbyggnadernas

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 1 Häft. 12

90

Sjette hufvndtiteln.

uppförande och inredning äfvensom förvaltningskostnaderna an ock öfver
de inkomster, som beräknades skola inflyta af utställningen, hvilket förslag
utvisade en sammanlagd kostnad:
för markens planering, bortflyttning
af derå förut befintliga byggnader
m. m....................................................... kronor 116,000

» uppförande och inredning af utställningsbyggnaden
och andra
byggnader m. m. efter afdrag af

det pris, som kunde betingas vid

försäljningen af byggnaderna......... »

» förvaltning och underhåll ........... »

hvaremot inkomsterna beräknats till:

för försålde biljetter................................. »

» försålde kataloger ........................... :»

» försäljning af inventarier............... »

» hyra af restaurationslokalen och
tillfälliga inkomster ........................... »

hvadan återstode att fylla ett belopp af

860,000

190^000 pronor 1,166,000.

330,000

6,000

16,000

14,000 » 366,000.

.................. kronor 800,000.

1 afseende å särskilde delar af detta kostnadsförslag anförde komiterade,
bland annat, att den föreslagna expositionsbyggnaden skulle
komma att upptaga ett utrymme af 314,250 qvadratfot, gårdarne oberäknade.
Den areal, som för en utställning kunde behöfvas, vore alltid
vansklig att beräkna såsom beroende på åtskilliga förhållanden. Då
man emellertid funne att den yta, som af utställningslokaler upptagits,
alltjemt behöft ökas och det i sådan grad att, under det 990,000 qvadratfot
gjorde tillfyllest vid de allmänna utställningarna i London åren
1851 och 1862, icke mindre än 3,000,000 qvadratfot togos i anspråk
vid expositionerna i Filadelfia 1876 och i Paris 1878, gåfve detta
sakförhållande stöd för det antagande, att för eu utställning i Stockholm
år 1884 kräfdes ett vida större utrymme än som för år 1866 för samma
ändamål var erforderligt. Den areal, som xipptogs af sistnämnda utställning,
utgjorde omkring 116,000 qvadratfot, deraf å sjelfva utställningsbyggnadens
golfplan belöpte 73,000 qvadratfot, för gallerierna 30,000
qvadratfot och för ett annex 13,000 qvadratfot. Att detta utrymme emellertid
icke varit fullt tillräckligt syntes deraf, att åtskillige af de större
industriidkarne måst åtnöja sig med allenast en bråkdel af det utrymme
de begärt. Ännu mindre kunde dessa siffror tjena till norm vid
beräkningen af det utrymme, som för den nu i fråga salta utställnings -

Sjette hufvudtiteln.

91

byggnaden torde erfordras. Ihågkomma^ borde nämligen att, såsom förut
erinrats, sedan 1866 års utställning icke blott de fleste då befintlige
industrigrenar ej obetydligt utvidgats, utan äfven helt nya arter af slöjd
utvecklats, hvilka vid eu utställning hade att uppvisa alster af åtminstone
delvis ganska skrymmande beskaffenhet, såsom jernvägsmateriel,
landtbruksredskap, snickerifabrikat och dylikt. Komitén hade dessutom
icke ansett sig böra föreslå användande af gallerier, emedan dessa i
vida ringare grad än den egentliga utställningslokalen blefve föremål
för besök och således icke kunde sägas tillfredsställande uppfylla sitt
ändamål. Toge man derjemte i betraktande, att den vid »den Nordiske
industri- og kunstudstilling» i Köpenhamn år 1872 medendast3,709utställare
upptagna planyta af omkring 150,000 qvadratfot befans otillräcklig, så att
derutöfver flera särskilda byggnader och annexer måste uppföras, hvilka
togos i anspråk för husslöjdens alster, landtbruks- och fiskeriredskap,
lokomotiv, vagnar äfvensom af flere enskilde utställare såsom La Vieille
Montagne, Höganäs m. fl., torde det af komitén beräknade utrymme
ingalunda kunna antagas vara för sitt ändamål öfverflödigt stort.
Het betydande omfång, utställningsbyggnaden sålunda skulle komma att
erhålla, måste emellertid i väsentlig mån öka kostnaderna för densamma;
och hade komitén efter anstälda beräkningar och med undvikande
af allenast på yttre prydnad beräknade detaljer ansett sig böra anslå
sammanlagda kostnaden för byggnadens uppförande och inredning
till 860,000 kronor. Denna siffra kunde väl synas hög vid jemförelse
med kostnaden för de vid 1866 års utställning begagnade byggnader,
som utgjorde allenast 291,931 kronor 95 öre, men toge man i öfvervägande
den areal, som upptogs af sist nämnda byggnad, och den areal,
som nu föreslagits, förlorade eu sådan jemförelse all egentlig betydelse.
Vida högre siffror förelåge också från de senare årens lokala
utställningar, såsom i Frankfurt am Main och Stuttgart.

I fråga om beräkningen af inkomsterna ansåge komitén inkomsten af
inträdesafgifter vara den, som med största svårighet, läte sig bestämma.
Visserligen öfverskrede den såsom antaglig härutinnan uppstälda
siffran af 330,000 kronor betydligt det belopp för afyttrade inträdesbiljetter
som inbragtes vid 1866 års exposition, hvilket uppgick till 136,681
kronor, so öre, men redan den sex år derefter hållna utställningen i Köpenhamn
visade ett fördelaktigare resultat, i det att försäljningsbeloppet
för inträdeskort der uppgick till 220,000 kronor. Ännu gynsammare
stälde sig förhållandena vid utställningarna i Frankfurt am Main och
Stuttgart, af hvilka den förra inbragte nära en half million och den
senare 560,000 riksmark. Om äfven erfarenheten från dessa utställ -

92

Sjette hufrudtiteln.

ningar icke kunde ega full tillämplighet på förhållandena i vårt land,
torde dock på fullgiltiga grunder kunna förväntas, att en allmän
skandinavisk utställning nu skulle erhålla långt talrikare besök än vid
1866 års industriexposition i Stockholm var fallet. Det borde nämligen
beaktas, att sist nämnda utställning egde rum omedelbart efter en ganska
våldsam ekonomisk kris, hvars verkningar då ännu läte sig förnimma,
hvarförutom den under expositionstiden i landet utbrutna allmänna svåra
sjuklighet otvifvelaktigt verkade afskräckande på allmänheten. Af ännu
större betydelse vore dock den ofantliga utveckling i fråga om kommunikationer,
som sedan den tiden egt rum, och hvarigenom vårt
lands hufvudstad kommit i direkt och väsentligt underlättad förbindelse
med de flesta trakter såväl inom vårt eget land som grannländerna. Då
denna omständighet jemte andra verkat derhän, att Stockholm numera
årligen mottoge ett mångdubbelt större antal resande än vid slutet af
1860-talet, funnes intet skäl att antaga, att icke samma orsaker skulle
medföra en likartad verkan jemväl i fråga om freqvensen vid eu industriutställning.

Komitén uttalade slutligen sitt lifliga deltagande i förslagsställarnes
uppfattning om betydelsen för den svenska industrien af en allmän skandinavisk
utställning och ansåg, att liden för dess fortvaro borde bestämmas
till fyra månader.

Sedermera har komitén i anledning af Eders Kongl. Maj:ts särskilda
nådiga befallningar låtit i åtskilliga afseenden omarbeta de ursprunglige
planerne för utställningsbyggnaderna och för de lokala anordningarna
för utställningen, hvarigenom, utan att deras ändamålsenlighet
kan anses hafva undergått rubbning, de beräknade kostnaderna för
utställningen i så väsentlig mån kunnat nedbringas att desamma, som
ursprungligen upptagits till sammanlagdt 1,166,000 kronor, numera anses
ej behöfva öfverstiga 965,000 kronor, hvaraf 775,000 kronor beräknats
för byggnads- och planeringsarbeten och dylikt samt 190,000 kronor, eller
enahanda belopp som i första kostnadsförslaget, ansetts motsvara förvaltningskostnaderna,
Till följd häraf utgör det belopp, hvarmed utgifterna
beräknas öfverskjuta de till 366,000 kronor beräknade inkomsterna,
i stället för 800,000 kronor, hvartill bristen förut antagits uppgå, endast

599,000 kronor eller i rundt tal 600,000 kronor; och har öfverintendentsembetet,
efter granskning af de senast uppgjorda ritningarna med tillhörande
kostnadsförslag och skriftliga entreprenadanbud, i underdånigt
utlåtande af den 31 December 1884 ansett samtliga dessa arbeten, för
hvilka kostnadssumman utgör tillhopa 775,000 kronor, vara tillförlitligt
beräknade.

Sjette hufvudtiteln.

93

Då ärendet, innan kostnaderna kunnat nedbringas till de siffor jagnyss
nämnt, den 14 December 1883 anmäldes inför Eders Kongl. Maj:t,
ansåg Eders Kongl. Maj:t nödigt att upplysningar införskaffades, huruvida
frågan inom landet omfattades med intresse och i sådant fall livilketdera
af åren 1885 och 1886 kunde antagas vara för utställningen
lämpligare.

I yttranden, som till följd häraf inkommit, hafva styrelsen för svenska
slöjdföreningen, Stockholms fabriksförenings fullmäktige, Stockholms städs
handtverksförening, handtverks- och fabriksföreningarna i Norrköping,
handtverks- och industriföreningarna i Malmö, handtverks- och industriidkareföreningen
i Jönköping, fabriks- och handtverksföreningen i Örebro,
fabriks- och handtverksföreningen i Karlstad, handtverksföreningen
i Gefle, tekniska föreningen i Eskilstuna samt j handtverks- och
industriföreningen i Göteborg uttalat sig för en allmän skandinavisk
industriutställning i Stockholm, hvarjemte de, lika med de öfrige
som yttrat sig i frågan, alla utom Stockholms fabriksförenings fullmäktige
ansett år 1886 lämpligare för utställningen än år 1885. Endast
fabriksföreningen i Halmstad har yttrat sig bestämdt afstyrkande;
och hafva derjemte fullmäktige i jernkontoret i underdånig skrifvelse
af den 28 December 1883 förklarat, att de väl icke kunde
med visshet yttra sig om den större eller mindre grad af intresse,
hvarmed förslaget om utställningen af brukssocietetens ledamöter i allmänhet
omfattades, men dock antoge att utställningen icke skulle för den
svenska jernhandteringens idkare, som under en följd af år haft och fortfarande
hade att kämpa mot svåra konjunkturförhållanden, medföra fördelar,
uppvägande de kostnader som dermed voro förenade, helst en
utställning här antagligen icke torde kunna i någon afsevärd män beforda
det vigtiga ändamålet att bereda ökad afsättning på utrikes ort
af svenska bergsbrukets alster.

Slutligen bör jag nämna, att Stockholms stad förklarat sig vilja till
utställningen, derest den kommer till stånd under åren 1885 eller 1886,
bidraga med en fjerdedel af de kostnader, som icke kunna täckas af
utställningens inkomster, dock med högst 200,000 kronor.

Att i penningar bestämma den ''fördel en industriutställning för ett
land eller för enskilde klasser af dess industriidkare kan medföra, låter
sig icke med någon grad af visshet göra. Men vill man med klar
blick öfverse de verkningar, som en utställning, särdeles om den är

94

Sjette hufvudtiteln.

af någon internationel karakter, framkallar inom det land der den hålles,
torde kunna påstås, att få sådana mäktiga krafter finnas till lyftande
af den nationela sjelfkänslan samt till utveckling af landets tillgångar
i alla rigtningar. Den täflan med främmande utställare, som
naturligtvis vid ett sådant tillfälle gör sig gällande, måste hänvisa de
inhemske deltagarne att, på det de ej må befinnas underlägsna och på
det att de jemväl skola hafva någon ekonomisk förmån af täflingen,
företrädesvis rigta sina ansträngningar på att uppvisa sådant, som till
underlag kräfver materialier, hvartill landets naturliga tillgångar kunna
lemna bidrag. Deltagande i utställningar i främmande länder är visserligen
till gagn, men jag vågar påstå att nyttan deraf utom för särskilda
näringar, såsom för exempel vår jernhandtering, icke kan jemföras
med de fördelar en utställning inom landets egna gränser för med
sig, helst då grannländerna deri taga del. Det kan förvisso antagas, att
genom hvarje i större skala tilltagen industriutställning stiger industrien
i landet ett trappsteg högre. Hvarje utställare vill icke exponera annat
än det bästa han kan åstadkomma, och sedan han det gjort, vill
allmänheten icke längre åtnöjas med den sämre tillverkningen. Att
nyttan af utställningar allt mer och mer inses, visar sig bäst deraf att
de under senare åren oftare återkomma.

Under den tidrymd af mer än 30 år, som förflutit sedan den första
internationela verldsutställningen i London egde rum, hafva stundom
röster höjts, hvilka förmenat att dylika större industriutställningar medförde
nog dryga utgifter för en stor del industriidkare utan motsvarande
fördelar och att de vid dessa utställningar exponerade föremålen ofta
nog utgjordes af tillkonstlade artiklar, åstadkomna för tillfället och för
att tilldraga tillverkaren uppmärksamhet i eu eller annan form samt
åsätta ett pris, hvartill de sedermera ej i större mängd kunde med fördel
afyttras. Eu dylik uppfattning motsäges likväl på det kraftigaste
af erfarenheten. De af komitén anförda siffrorna angående utställningarnas
beständigt utvidgade omfång ådagalägga nogsamt, att så väl utställare
som besökande med utställningarna finna sin fördel. Till den
under instundande Maj månad bestämda verldsutställningen i Antwerpen
hafva, oaktadt dryga utgifter betingats i platshyra, ett långt större
antal utställare än någonsin tillförene anmält sig; i London anordnas
numera nästan årligen allmänna internationela utställningar, i vårt grannland
Danmark förberedes till år 1888 en allmän utställning, och i Frankrike
lärer en storartad verldsutställning vara till år 1889 i frågasatt.

Förklaringen till de allt oftare återkommande utställningarna och
deras ständigt växande omfång ligger i öppen dag. Förutom de för -

95

Sjette hufyudtiteln.

hållanden jag härutinnan förut påpekat, bör beaktas att det är der, sona
industriidkaren kan inför en större allmänhet visa hvad han förmår inom
sitt yrke, på samma gång det är der, som han — hvilket är icke mindre
vigtigt — kan på en gång och på ett ställe få kännedom om allt
det bästa, som inom hans fack kan åstadkommas. Förbättraren eller
uppfinnaren af förenklade eller nya maskiner eller metoder bär der ettbilligare
och långt mera praktiskt tillfälle än eljest att göra dessa bekanta
och skörda frukterna af sin möda.

Någon allmän industriutställning har icke egt rum i Sverige sedan
år 1866, men under den tid, hvilken sedan dess förflutit, har den inhemska
industrien gjort betydande framsteg. Att dessa kunnat blifva
än större, om den sporre på verksamheten, som industriutställningar
äro, användts, torde med skäl kunna antagas. Emellertid har, såsom äfven
komitén med de af densamma anförda siffror visat, tillverkningsvärdet
vid rikets fabriker och industriela anläggningar högst betydligt stegrats
särdeles under de senare åren, hvarjemte flere nya industrigrenar
tillkommit, hvilka vid 1866 års utställning icke förefunnos. Visserligen
hafva genom de ''under denna tidrymd anordnade internationela utställningarna
i Wien, Filadelfia och Paris tillfälle lemnats svenske industriidkare
till täflan på verldsmarknaden, men många omständigheter hafva
samverkat till att endast ett fåtal och företrädesvis den så kallade storslöjden
kunnat taga del i sagda utställningar, och endast vid den allmänna
skandinaviska utställningen i Köpenhamn år 1872 har vårt lands
industri i vidsträcktare måtto haft tillfälle att framvisa prof på sin arbetsskicklighet.
Mer än tolf år bär likväl sedan dess förflutit och med
tillfredsställelse måste framhållas de väsentliga framsteg icke blott i
tillverkningarnas mängd utan måhända ännu mera i deras beskaffenhet,
hvilka sedan dess fört den svenska industrien till ett visserligen mindre
men ganska aktadt rum inom verldsindustrien; och jemväl af sådan
anledning måste en allmän industriutställning i Stockholm, utsträckt åfvan
till täfling för de närmaste grannländerna, hvilka med oss eg a ej
allenast gemensamhet i språk och lätt samfärdsel utan äfven i flera
hänseenden intaga en jemförlig ståndpunkt i industriel utveckling, blifva
af största betydelse såväl för vår industri som för den stora allmänheten.

Mot förslaget att under den närmaste framtiden i Stockholm anordna
en allmän skandinavisk utställning hafva visserligen några betänkligheter
uttalats förnämligast af fullmäktige i jernkontoret, hvilka
befarat att en dylik utställning ej skulle kunna i någon afsevärd mån
befordra det vigtiga ändamålet att bereda ökad afsättning på utrikes ort
af svenska bergsbrukets alster. Det är naturligt att landets större jern -

96

Sjette hufvudtiteln.

tillverkare, hvilkas produkter hufvudsakligast äro afsedda för verldsmarknaden,
icke kunna vara i lika hög grad intresserade af en skandinavisk
utställning eller deraf skörda lika stora fördelar som de industriidkare,
hvilka hafva sin marknad företrädesvis inom Sverige och derintill
närmast gränsande länder, hvadan alltför stor betydelse ej torde få
tillläggas fullmäktiges uttalande.

Med de alltmera lättade kommunikationerna inom vårt eget land
och den ständigt öfver hela verlden tilltagande reselusten är anledning
antaga, att en utställning hos oss icke skall lida brist på besökande främlingar,
och i detta hänseende skola förhållandena ställa sig långt gynsammare
nu än år 1866, då dessutom kolerasjukdom och en ogynsam
väderlek afhöllo mången från att besöka utställningen.

Styrelsen för svenska slöjdföreningen, Stockholms stads fabriksoch
handtverksföreningar, handtverks- och fabriksföreningarna i Göteborg,
Norrköping, Malmö, Jönköping och Örebro med flere, hvilka företrädesvis
böra anses såsom målsmän för den industri, som eger sin liufvudsakliga
marknad inom Sverige eller i våra grannländer, hafva alla
ansett en allmän skandinavisk industriutställning i Stockholm vara af
betydelse för den svenska industrien.

Äfven jag är af den åsigt, att det skulle lända till den inhemska
industriens förkofran och följaktligen vara till gagn för hela landet, om
en allmän skandinavisk industriutställning kunde bringas till stånd; och
torde den lämpligaste platsen derför af flera skäl, som ej lära behöfva
närmare utvecklas, vara rikets hufvudstad. Hvad tiden för dess hållande
beträffar, har visserligen af komitén uttalats den tanken att år
1885 dertill skulle vara lämpligare än år 1886, hufvudsakligast derför
att ett allmänt svenskt landtbruksmöte sistnämnda år skall ega rum i
Stockholm och att möjligen endera eller båda utställningarna skulle
blifva lidande deraf, att de samtidigt påginge. Utom det att det numera
ej torde låta sig göra att anordna utställningen under år 1885,
har det synts mig som om år 1886, på sätt ock de fleste ansett, som
i detta hänseende sig yttrat, vore lämpligare för vinnande af ett bättre
resultat af utställningen. Den af komitén uttalade farhågan, derest båda
utställningarna skulle komma att hållas samtidigt, tror jag ej kan tillmätas
någon större vigt; snarare är jag af den åsigt att det bör vara
till fördel för begge, då derigenom antagligen en större allmänhet kommer
att i dem såsom besökande och utställare taga del. Att uppskjuta
utställningen till år 1887 anser jag mig så mycket mindre böra förorda,
som efter all anledning större utställningar komma att hållas inom kort
tid derefter, såsom 1888 i Danmark och 1889 i Paris.

Sjette hufvudtiteln.

97

Kostnaderna för utställningen blifva visserligen ej obetydliga, oaktadt
alla förenklingar som numera vidtagits i de föreslagna anordningarna,
och uppgå enligt de af komitén gjorda beräkningar, mot hvilka
jag ej bär någon erinran att framställa, till ett belopp af 600,000 kronor
utöfver de med utställningen beräknade inkomsterna. Stockholms
stad har dock, såsom jag redan nämnt, åtagit sig att bidraga med

150,000 kronor deraf. Dessutom kunna från manufakturförlagslånefonden
samt handels- och sjöfartsfonden tillgångar beredas till sammanlagdt
belopp af 200,000 kronor, utan att andra vigtiga ändamål, som
af desse fonder tillgodoses, derpå skulle blifva lidande. Det belopp,
som derefter återstår att anskaffa, utgör 250,000 kronor; och då ifrågavarande
angelägenhet, såsom jag förut haft tillfälle framhålla, torde få
anses befrämja hela iandets intresse, har jag trott att Riksdagen icke \
skulle vara ovillig att tillskjuta hvad som sålunda brister. Riksdagen
har redan förut visat prof på sin offervillighet i frågor af förevarande
beskaffenhet, såsom då den anslog till utställningen i Filadelfia 400,000
kronor och till utställningen i Paris 200,000 kronor. Nu gäller frågan
en utställning inom landet och bör således antagligen komma att med
än större intresse af representationens medlemmar omfattas.

Jag tillåter mig derför tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till anordnande af en allmän skandinavisk industriutställning
i Stockholm under år 1886 på extra stat för samma år anvisa
och ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 250,000
kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

roa "|

Enligt den statskontorets berättelse om statsverkets tillstånd och Ersättning
behof åtföljande förteckning å förskott, hvilka böra hos Riksdagen an_fölko“ftosrte*ts''
mälas till ersättande, har statskontoret under åren 1883 och 1884 för- gjorda förskjutit:
skott till

tryckning af komiténs för revision af fiskeristadgan och öfriga författningar,
som beröra fiskerinäringen, underdåniga betänkande
....................................................................................... kronor 745: 88,

till ersättning för indragen b o ställsförmån vid landsstatstjenster: i

Upsala län, under år 1883 anordnad!, kronor 500: — _

transport 500: — 745: 88.

Bill. till Rihsd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft. 13

98

Sjette hufvudtiteln.

transport 500:— 745:88.

1883 anordnadt, kronor 750: —

» » )) 1,100: —

j> y> » 135: —

» » » 600: — 3,085: —

Summa kronor 3,830: 88.

Med anledning häraf hemställer jag att Eders Kongl. Maj:t, med
tillämpning af grundsatsen om anslags bestämmande till jemnt tal af
kronor, täcktes föreslå Riksdagen att till betäckande af omförmälda af
statskontoret förskottsvis bestridda utgifter anvisa ett extra anslag till belopp
af 3,831 kronor.

i Stockholms län, under år

» Östergötlands » » »

» Malmöhus » » »

» Skaraborgs » » »

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande
kontrolleras af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

I underdånig skrifvelse den 22 November 1884 har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen öfverlemnat generalförslag i fråga om beloppet
af de statsbidrag, som syntes styrelsen böra äskas för år 1886
till understödjande af allmänna väg- och vattenbyggnadsarbeten, samt
dervid anfört, bland annat, beträffande fonden till bidrag för anläggning
af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar:

att behofvet af denna fond, hvilken för år 1884 varit och jemväl
för innevarande år vore bestämd till 400,000 kronor, vore i ständig tillväxt
såsom följd af landets raskt fortgående utveckling i ekonomiskt
hänseende och dermed jemväl fortskridande utsträckning af jernvägsnätet
öfver landet, hvaraf helt naturligt följde behof af nya eller förbättrade vägar
så väl till jernvägsstationerna som i öfrigt inom de orter, hvilka
ännu icke kommit i åtnjutande af jernvägskommunkationer; att detta
förhållande bestyrktes deraf, att i styrelsens arkiv innelåge fullt förberedde
och granskade planer till ett så betydligt antal af vederbörande
myndigheter och kommuner förordade och af understöd förtjenta vägföretag,
att den beräknade kostnaden för deras utförande uppginge till
omkring 2,500,000 kronor och summan af det understöd, som derför
begärts, belöpte sig till omkring 1,600,000 kronor; att visserligen flera
af dessa företag vore af beskaffenhet att icke på en gång utan endast
i mån af arbetenas fortgång erfordra anslag men att, då likväl en tid

Sjette hufvudtiteln.

99

af minst fyra år skulle, derest deri ifrågavarande fonden fortfarande bestämdes
till 400,000 kronor årligen, åtgå för beredande efter hand af understöd
till de nämnda vägarbetena, och då under tiden nya företag af
samma art till oförminskadt antal och kräfvande motsvarande kostnad
antagligen skulle förberedas och till erhållande af understöd anmälas,
styrelsen ansåge sig böra hemställa, att till Riksdagen måtte göras
framställning om anvisande till det ändamål, hvarom nu är fråga, af ett
för år 1886 förhöj dt belopp af 500,000 kronor.

Denna framställning synes mig förtjent af synnerlig uppmärksamhet.

Ifrågavarande anslag, som redan för år 1867 var bestämdt till
150,000 kronor och vid detta belopp bibehölls till och med år 1874,
höjdes från och med år 1875 till 200,000 kronor och från och med år
1882 till 300,000 kronor samt bestämdes vid 1883 års riksdag, på
derom inom Riksdagen väckt förslag, till det belopp för år 1884, hvarmed
det äfven innevarande år utgår, eller 400,000 kronor. Medan ännu
det årliga anslaget var faststäldt endast till 150,000 kronor och 200,000
kronor, förekom det ej sällan att särskilda medel af Riksdagen anslogos
till utförande af sådana väganläggningar, till hvilka med hänsyn till
deras större omfattning vägbyggnadsfonden ansåges icke böra anlitas.
Jag vill sålunda erinra, hurusom särskilda anslag under tiden från och
med år 1867 anvisats till väganläggningar:

från Öhrträsk till Fredrika och Åsele kyrkor ............... kronor

» Ramsele sockengräns genom Fjellsjö till Bodums

kyrka och vidare till Tåsjö kyrka .....................

» Åsele till Vilhelmina kyrka .......................................

sjön Bolmen till Vislanda jernvägsstation ............

Lycksele till Vilhelmina................................................

mellan Skröfven och

»

»

»

till

vagen

Kengis bruk

Gellivara.....................................................

Norsjö till Maki kyrkoby ..........................

Åsele till Dorothea d:o .............................

Junosuando till Vittangi d:o ...................

Lycksele till Stensele d:o..........................

Matarengi till Turtula ................................

» Bredåker till Nedre Edeforss .................

och från Sorsele till Lycksele med sidoväg

100,000

76,250

50,000

150,000

106,700

»

)>

»

);

»

))

»

))

)>

}>

))

61,330

50.000
40,600
49,440

95.000
32,400

42.000
343,780

eller sammanlagdt kronor 1,197,500.

I den för vägen från Sorsele till Lycksele angifna summan ingå

100

Sjette hufvudtiteln.

dock några belopp som, sedan anslaget meddelats vid 1877 års riksdag,
anvisats till utgående först under senare åren.

Några särskilda anslag för ifrågavarande ändamål hafva deremot,
efter det vägbyggnadsfonden höjdes till 300,000 kronor, icke blifvit af
Riksdagen beviljade.

Den böjning, som sålunda skett i vägbyggnadsfonden under senare
åren, kan följaktligen icke vid det af mig nyss angifna förhållandet
anses hafva tillfört de ifrågavarande behofven tillgångar till fullt samma
belopp, hvarmed^ tillökningen i fonden skett; utan Eders Kongl. Maj:t
har funnit sig föranlåten att ur denna fond lemna bidrag jemväl till
sådana större företag, hvartill särskilda anslag förut plägat af Riksdagen
beviljas.

Vid sådant förhållande torde det vara nödvändigt för att kunna i
någon män understödja den ständigt fortgående utvecklingens kraf på
underlättade samfärdsmedel, att ifrågavarande anslag varder förhöjdt,
pa sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit; och jag tillstyrker
alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att för år
[37.] 1886 ställa till Eders Kong], Maj:ts förfogande,

Anläggning till bidrag. för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af
^y&gårf backiga eller eljest mindre goda vägar, 500,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har jemväl hemstält om förhöjning
^ anslaget till bro- och hamnbyggnader samt upprensning af åar och
farleder, men ehuru de skäl styrelsen härför anfört icke torde sakna
betydelse, anser jag mig dock icke böra för närvarande biträda denna
styrelsens hemställan; och då rörande anslaget till torrläggning af
vattensjuka frostspridande marker någon förhöjning deri icke blifvit af
styrelsen ifrågasatt eller eljest synes af behofvet påkalladt, tillstyrker
jag att Eders Kongl. Maj:t täcktes äska, att Riksdagen må för år 1886
anvisa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande,

ro o "i

Brobygg- understödjande af brobyggnader och mindre hamnbyggnader samt

nåder och upprensning af åar och farleder, iÖ0,000 kronor; samt
mindre '' 7

hamnbygg Dadel-

m m. till underSt9djande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af torrL39.
J läggning utaf sädana vattensjuka marker, som utan att kunna med fördel
ningsföretag.sprida frostskador öfver omgörande nejd, likaledes 100,000 kronor;

Och hemställer jag tillika, att Eders Kongl. Maj:t i afseende å vildren
för erhållande och tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag
samt angående kontrollen derå, att de varda enligt faststälde

Sjette hufvudtiteln.

101

planer utförda, måtte föreslå Riksdagen att bibehålla de allmänna vilkor
och bestämmelser, hvilka, intagna i Riksdagens skrivelser den 27
April 1881 (N:o 69) och den 11 Juni 1883 (N:o 67), nu äro för dylika
arbeten gällande.

I sammanhang härmed torde jag böra erinra: r^o.i

att till understödjande, medelst lån, af enskilda j ernvägsanläggnin- Lån till engar
skola under år 1886, enligt 1881 års riksdags beslut, utgå 1,000,000 skl*|gj®ni"
kronor, samt [41.]

att, enligt 1883 års riksdags af Eders Kongl. Maj:t godkända be- oaiingsslut,
en särskild fond skall bildas med ändamål att genom lån under- lanefondenstödja
odling af sänka trakter, till hvilken fond skola från och med år
1884 till och med år 1888 ej mindre ingå de till statskontoret inflytande
annuiteter å odlingslån, än äfven af riksgäldskontoret i mån af
behof öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden
ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst 1,000,000 kronor
årligen.

Statens jernvägstrafik.

Uti underdånig skrifvelse den 21 December 1883 hemstälde styrelsen
för statens jernvägstrafik, att Eders Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
äska beviljande för år 1885 af följande anslagsbelopp, nämligen:

till nya byggnader och anläggningar

hvaraf 50,000 kronor afsågos till anläggning af ett
spår emellan Albano station och StockholmRimbo
jernvägs hufvudstation vid Lilljans;

,, ny rörlig materiel............................................................

„ inventarier för maskinafdelningen..............................

„ diverse inventarier för byrå-, ban- och trafikafdelningarna
....................................................................

kronor 700,000,

1,550,000;

150,000;

100,000.

eller tillsammans kronor 2,500,000.

Enligt det vid Eders Kongl. Maj:ts proposition till 1884 års riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll ansåg
Eders Kongl. Maj:t att, enär frågan om läget för och anordningarna af
Stockholm-Rimbobanans station vid Stockholm samt styrelsens för statens
jernvägstrafik hemställan angående utläggning bredvid den enskilda
banan af ett jernvägsspår för statens räkning då ännu icke kunnat Eders
Kongl. Maj:ts pröfning och afgörande underställas, nämnda belopp, 50,000

102

Sjette hufvudtiteln.

[42.]

Anslag till

kronor, borde ur beräkningen uteslutas, hvarjemte Eders Kongl. Maj it fann
de för anskaffande af diverse inventarier för de särskilda afdelningarna
upptagna anslagsposter å tillhopa 250,000 kronor kunna nedsättas med
tillsammans 100,000 kronor; och behagade Eders Kongl. Maj it beträffande
derefter återstående 2,350,000 kronor af det ifrågasatta beloppet

2.500.000 kronor föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja till utförande
af nya byggnader och anläggningar samt till inköp af inventarier
vid statens jernvägstrafik 800,000 kronor och till anskaffande af
ny rörlig materiel vid statens redan trafikerade jernvägar 1,550,000 kronor
samt att häraf anvisa för år 1885 till nya byggnader m. m. 500,000
kronor och till ny rörlig materiel 1,000,000 kronor samt för år 1886 till
nya byggnader m. m. 300,000 kronor och till ny rörlig materiel

550.000 kronor.

Sedan Riksdagen beviljat de anslag Eders Kongl. Maj:t sålunda
äskat, har Riksdagen tillika anvisat till utgående under år 1885 under
anslagen till sjette hufvudtiteln förenämnda belopp af 500,000 kronor
till nya byggnader m. in. och å riksstaten utom hufvudtitlarne beloppet
å 1,000,000 kronor till ny rörlig materiel. Med anledning häraf har
jag nu endast att hemställa, det Eders Kongl. Maj :t täcktes föreslå Riksdagen
att till utgående under år 1886 anvisa

dels å riksstatens sjfette hufvudtitel:

till utförande af nya byggnader och anläggningar samt till inköp af

nya byggna- inventarier vid statens jernvägstrafik 300,000, kronor,
rier och ma- dels ock å riksstaten utom hufvudtitlarne:

\enf WiT till ans^affan<^e af nV rörlig materiel vid statens redan trafikerade jern
gar™™ vägar 550,000 kronor.

Ansiag tiii Såsom Eders Kongl. Maj :t behagade erinra sig, bestämdes den 10 Juli
af“lät®sn.ing 1884 i sammanhang med fastställande af plan för Stockholm-Rimbobanans
Tägs^pårmei-framdragande öfver Värtabanan till banans ändstation vid Stockholm, bela“
i^1tba“0 nämnd Stockholms östra station, att Stockholm-Rimbobanans sammansluthoims
östra ning med stambanan vid Albano skulle åstadkommas genom utläggande
station. af ett spår utaf stambanans spårvidd från nämnda slutstation till Albano
station i enlighet med ritning af styrelsen för statens jernvägstrafik, och att
Stockholm-Rimbo jernvägsaktiebolag skulle bekosta inlösen af den förföreningsspåret
erforderliga mark äfvensom den för stambanans spår inom stationsområdet
behöfliga planering af marken, hvaremot det skulle åligga styrelsen
för statens jernvägstrafik att på statens bekostnad utföra det för
berörda föreningsspår nödiga terrasseringsarbetet äfvensom spårets ut -

Sjette hufvudtiteln.

103

läggande, med rättighet derjemte för statens jernvägstrafik att inom
Stockholms östra station utlägga vissa å en ingifven ritning betecknade
spår.

Under åberopande häraf och då således det skäl, som föranledde
Eders Kongl. Maj:t att vid propositionen till 1884 års riksdag utesluta
det i fråga satta anslaget till utförande af ett spår mellan Albano och
Stockholm numera icke förefunnes, har styrelsen för statens jernvägstrafik
i underdånig skrifvelse den 29 December 1884 hemstält om
framställning till Riksdagen om ett anslag å 50,000 kronor för berörda
j ernvägs sp års anläggning.

Med anledning häraf och under erinran att Stockholm-Rimbobanans
anläggning skall vara fullbordad inom 1885 års utgång, tillstyrker jag,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för
år 1886 bevilja, för anläggning af ett jernvägsspår utaf stambanans spårvidd
från Stockholms östra station till Albano station å Värtabanan, ett
belopp af 50,000 kronor.

Statens jernvägsbyggnader.

[44.]

1 fråga om fortsättningen af arbetena å stambanan Bräcke—Sollef- Anslag till
teå, för hvilken anläggningskostnaden beräknats till 11,250,000 kronor, fortsättning
hvaraf under åren 1882—1884 utgått tillsammans 6,500,000 kronor och för stambanan
innevarande år anvisats ett belopp af 2,000,000 kronor, yttrar väg- ochBräjk®t~8ol‘
vattenbyggnadsstyrelsen i sin förenämnda underdåniga skrifvelse af
den 22 November 1884, att af återstående 2,750,000 kronor af den beräknade
kostnadssumman ett anslag af 2,000,000 kronor vore för jernvägsarbetenas
ändamålsenliga bedrifvande under år 1886 erforderligt på det
att denna stambana, enligt 1883 års Riksdags uttalade önskan, måtte
kunna under år 1887 fullbordas och till allmänt begagnande upplåtas.

I enlighet härmed hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.

Maj:t måtte till fortsättning af arbetena å stambanan emellan Bräcke och
Sollefteå äska af Riksdagen ett anslag för år 1886 af 2,000,000 kronor;
lärande Eders Kongl. Maj:t vilja, uppå föredragning af chefen för finansdepartementet,
besluta om sättet för anskafande af härtill nödiga medel.0) j

Vidare torde jag böra erinra, att Riksdagen dels år 1883 anslagit till jemvägsaninköp
för statens räkning af jernvägen emellan Söderhamn och Bergviken
och denna banas ombyggnad och utsträckning ett belopp af 3,847,000 stugsundet.

*) Se bil. till statsverkspropositionen: »Finansplanen».

104

Sjette hufvudtiteln.

[46.]

Sundsvall—
Torpshammars
jernväg.

kronor och häraf till utgående under år 1886 anvisat 247,000 kronor; dels
år 1884 i sammanhang med beslut om inköp af Sundsvalls jern vägsaktiebolags
jernväg emellan Sundsvall och Torpshammar samt denna banas ombyggnad
till bredspårig och förseende med rörlig materiel, hvartill beviljats
sammanlagdt 3,754,000 kronor, bestämt att af detta anslags belopp
skulle under år 1886 utgå 2,154,000 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan
berörda hänseenden hemstält och föreslagit täcktes
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets
öfrige ledamöter, i nåder gilla med befallning tillika,
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdepartementet
öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

In fidem:
Axel Hegardt.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1886.

Sjette hufvudtiteln: bil.

1

Utdrag af protokoll öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj:t Körningen i Statsrådet å Stockholms slott
den 19 December 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hociischild,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna och
Friherre Tamm.

18:o.

Efter föregående beredning med Chefen för Landtförsvarsdepartementet
föredrog Statsrådet von Krusenstjerna det af kommissionen för
de allmänna kartarbetena den 21 Oktober 1882 afgifna underdåniga
utlåtande rörande de ekonomiska och topografiska kartverkens framBih.
till Utfall. Prot. 1885. 1 Sami 1 A/d. 1 Raft.

1

2

Sjette liufvudtiteln: bil.

tida bearbetande, jemte chefens för generalstaben deröfver afgifna
yttrande; och anförde Statsrådet von Krusenstjerna följande:

Då frågan om fastställandet af en bestämd plan för de allmänna
kartarbetenas fortsatta bearbetande och fullbordan senast, eller den 2
Januari 1880, gjordes till föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning,
framlade dåvarande Chefen för Civildepartementet såväl en öfversigt
af de vigtigaste momenten i detta ärendes behandling vid föregående
tillfällen som ock redogörelse för de förslag till de allmänna kartverkens
framtida ordnande, Indika i underdånigt utlåtande af den 6
Maj 1878 afgifvits af den för detta ändamål genom nådigt bref af den
18 Maj 1877 tillsatta komité.

Då jag nu har att inför Eders Kongl. Maj:t framlägga resultaten
af den ytterligare utredning, som sedan dess egnats detta ärende, torde
icke vara nödigt att i vidsträcktare mån åter upprepa hvad vid flere
föregående tillfällen blifvit inför Eders Kongl. Maj:t uttaladt, än som
erfordras i och för frågans sammanknytning med dess ståndpunkt vid
ofvan nämnda tid.

Det af ofvan nämnda komité afgifna förslag till framtida ordnande
af de allmänna kartarbetena är, i hvad beträffar de ekonomiska och
topografiska kartverken, sammanfattadt i följande 22 punkter:

»1) att kartläggningen i skalan 1:20 000 af södra och mellersta
delarne af riket fortsättes intill 29. bladvådens norra kant af generalstabens
karta öfver Sverige i skalan 1:100 000, samt att i denna kartläggning
inräknas äfven det hörn af Vermland, som ligger norr om
nämnde gräns;

2) att kartan i skalan 1: 20 000 skall innehålla, utom detsamma som
den nu varande ekonomiska kartan i samma skala, allt hvad en fullständig
topografisk karta bör upptaga, således äfven de topografiska
beteckningarne för markens höjningar och sänkningar samt höjdsifiror
på sjöar, längs vattendrag, dalgångar och vigtigare vägar samt på större
höjder; äfvensom att mossar och kärr i allmänhet utmärkas, ehuru
endast större sådana, när> fråga är om nymätningar i skogsmark och
obygd;

3) att beteckning af jordhöjder och berg skall ske enligt det så
kallade backstrecksmaneret eller detsamma, som nu användes för generalstabens
konceptkarta i skalan 1: 50 000, samt att utmark betecknas
enligt nu gällande föreskrifter;

4) att hittills begagnade projektionsmetoder och bladindelning bibehålies
;

5) att kartan grundlägges med i medeltal minst 3 triangel- eller

Sjette lmfvudtitelii: bil.

3

på annat lämpligt sätt geodetiskt inmätte punkter på qvadratmilen; men
att i trakter, der hemmanens arealer äro mycket små, så att stomkartan
måste sammansättas af ett ovanligt stort antal reducerade landtmätarkartor
(så kallade karttransporter), samt der landets beskaffenhet icke
lägger betydande hinder i vägen derför, triangelpunkternas antal bör,
på grafiskt eller annat sätt, ökas till vid pass 6;

6) att den första afvägningen af terrängen må ske i samband med
de geodetiska mätningarna till den utsträckning, att ett tillräckligt
antal utgångs- och rättelsepunkter må finnas att tillgå för den samtidigt
med fältmätningen skeende detaljhöjdmätningen; *

7) att stomkartan sammansättes före fältmätningen på samma sätt,
som alltid skett och fortfarande sker vid det topografiska kartverket;
ego- och skifteskartor öfver den trakt, som skall kartläggas, hopsamlas
dels från generallandtmäterikontoret, dels från landtmäterikontoren
i länen och enskilda personer, samt nedtransporteras till skalan
1:20 000; öfver trakter, der endast föråldrade eller alldeles inga landtmätarkartor
finnas att tillgå, verkställas nymätningar; derefter sammansättes
stomkartan med stöd af de förut bestämde triangelpunkterne;
denna stomkarta kontrollmätes och fullständigas på marken; ekonomiska
detaljer inläggas med färger och höj dbild ningen återgifves enligt
det faststälda topografiska maneret; plan- och höjdmätning, terränginläggning
och alla andra för kartans sammanfattande erforderliga arbeten
på fältet utföras af samma personer och under samma mätningsperiod;
en renritning i tusch af konceptkartan påbörjas under fältarbetet
— under regndagar m. m. — och fullbordas efter dettas slut;

8) att kartorna i skalan 1 : 20 000 mångfaldigas medelst någon fotografisk
reproduktionsmetod och utgifvas bladvis i samma skala genom
öfvertryck från sten och medelst färgtryck, på ett sådant sätt, att
åker, äng och vatten på kartorna återgifvas med sina respektive färger,
gult, grönt och blått, gränser tecknas röda och allt det öfriga svart;

9) att arealuträkningar göras på dessa kartor och häradsbeskrifningar
utgifvas fortfarande som hittills, hvarvid bifogadt formulär följes;
att ytinnehållet uttryckes i hela och tiondedéls hektar; samt att alla
för dessa beskrifningars affattande nödiga upplysningar insamlas under
fältmätningen;

10) att af häradsbeskrifningarna sammandragas korta länsbeskrifningar
af följande innehåll:

a) eu geografisk beskrifning af ungefär samma innehåll och omfattning,
som den, hvilken inleder den af topografiska kåren utarbetade
beskrifningen öfver Malmöhus län;

4 Sjette liufrudtiteln: bil.

b) eu förteckning ock beskrifning öfver afvägde fixpunkter inom
länet;

c) en tabell, utvisande länets indelning i afseende på lagskipning,
styrelse, uppbörd ock kyrkovärd samt innehållande ett sammandrag af
areal-beskrifningarna kärads- ock sockenvis;

d) en höjdkarta | i enligket med nämnda beskrifning öfver

e) en folkmängdskarta } Malmöhus län;

11) att uppgifter äfven för den militäriska beskrifningen insamlas
under fältmätningen;

12) att*en topografisk karta i skalan 1: 100 000 sammandrages från
den ekonomisk-topografiska kartan i 1: 20 000 ock mångfaldigas medelst
heliogravyr; samt att ritningen till keliogravyr utföres i skalan
1 : 50 000, i hvilken den äfven kan mångfaldigas medelst någon billig
fotografisk metod;

13) att den delen af det norrländska kustlandet, hvilken ligger
mellan den norra gränsen för kartverket i 1 : 20 000 samt Norrbottens
läns södra gräns, äfvensom ett område omkring de vigtigaste kommunikationslederna
genom Jemtland samt omkring Storsjön, i ålit 300—
320 qvadratmil, uppmätas i skalan 1:50 000; att hela återstoden af
Norrland inom nämnde gränser uppmätes i skalan 1:100 000; samt att
kartläggningen inom Norrbottens län fortsättes enligt nu faststäld plan;

14) att kartan öfver Norrland, med undantag af Norrbottens län
och Vesterbottens lappmarker, utgifves bladvis i skalan 1: 100 000 medelst
heliogravyr; att kartan öfver Norrbottens kustland utgifves enligt
nu faststäld plan; samt att hela lappmarkskartan, inom såväl Norrsom
Vesterbotten, utgifves i skalan 1:200 000, eller samma skala, som
nu är bestämd för kartan öfver Norrbottens läns lappmarker;

15) att nu gällande bestämmelser i afseende på inteckning af terrängens
ytformer på deri ekonomisk-geografiska kartan öfver Norrbottens
län äfven framdeles må följas; samt att inom det öfriga Norrland
må begagnas samma arbets- ock beteckningssätt, som hittills användts
vid den topografiska kartläggningen i motsvarande skalor i södra och
mellersta delarne af riket;

16) att kartläggningsarbetena inom riket företagas i följande ordning:
först uppmätas de delar af södra ock mellersta Sverige, öfver
hvilka kartor i 1:100 000 eller större skalor icke redan äro utarbetade.
Samtidigt bearbetas Norrbottens län af en mätafdelning, motsvarande
det nu varande ekonomiska kartverket derstädes, hvilken, efter arbetenas
afskalande inom länet, fortsätter söderut i Norrlands kustland.
Sedan förenämnda kartläggningsarbeten i södra ock mellersta Sverige,

5

Sjette lmfvudtiteln: bil.

intill 29. bladvådens norra kant, blifvit utförda, sändes en mätafdelning
från hufvudstationen i Stockholm att arbeta tillsammans med förutnämnda
Norrbottens afdelning i Norrlands kustland och Jernband,
under det att öfriga mätafdelningar ommåla de delar af södra och
mellersta Sverige, öfver hvilka visserligen topografiska kartor i skalan
1 : 100 000 finnas utgifna, men endast sådana som blifvit fältmätta i
samma skala. Sist bearbetas det inre af Norrland tillika med norra
och vestra Dalarne äfvensom öfrige delar af södra och mellersta
Sverige;

17) att de ekonomiska och topografiska kartverken i afseende på
personal och anslag böra sammanslås till ett kartverk, som ställes under
styrelse och ledning af Chefen för generalstaben;

18) att vid landkartverket böra tj en Bigöra 11 officerare och 1 professor,
samtlige på generalstabens stat;

19) att kartverkets fältmätnings-personal bör bestå af 14 civile
kartografer och 65 från armén kommenderade officerare och underofficerare;
att de förre aflönas med dels fasta arfvoden dels dagaflöning,
de senare endast med dagaflöning; samt att årliga anslaget till
landkartverket bestämmes till 220 000 kronor;

20) att en fotografisk och galvanoplastik atelier bör inrättas inom
samma lokal, som upptages af generalstabens topografiska afdelning;

21) att kartografer och koppar-gravörer vid landkartverket böra
pensioneras af staten;

22) att nuvarande kartografer vid ekonomiska kartverket och extra
biträden vid generalstabens topografiska afdelning, hvilka befinnas dertill
lämplige, böra öfvergå till landkartverket; samt att nuvarande såväl
kartografer som koppargravörer, hvilka öfverflyttas till landkartverket,
må, i och för rättighet till pensioner, räkna sig till godo den
tid de före öfverflyttningen tjenstgjort vid de ekonomiska och topografiska
kartverken».

Ehuru de åsigter, hvarpå detta förslag är grundadt, i sin helhet
endast blifvit omfattade af tre af komitons sju ledamöter, måste de
dock få gälla såsom komiténs kollektiva åsigt, då de öfriga fyra ledamöterna
delat sig i två grupper, hvilka i särskilda reservationer framstäf;
olika och från det ofvan nämnda afvikande förslag. Med hänvisning
dels till sjelfva reservationerna dels till den sammanfattning af
deras innehåll, som återfinnes i statsrådsprotokollet för den 2 Januari
1880, anser jag mig här endast behöfva i korthet angifva det hufvudsakligaste
af hvad nämnda förslag innebära. Under det två reservanter
i hufvudsak föreslå, att de ekonomiska kartarbetena i skalan

6

Sjette lmfvii(Ititeln: bil.

1 : 20 000 inom södra och mellersta delarne af riket skola helt och
hållet inställas, så yrka de två öfrige, att de ekonomiska och topografiska
kartarbetena böra sammanslås till ett gemensamt verk med en
personal, hufvudsakligen bestående af landtmätare, och stäldt under styrelse
och ledning af landtmäteristyrelsen, hvaremot i afseende på skalor
och arbetsmetoder icke någon väsentlig afvikelse från nu gällande
grunder ifrågasättes, med undantag af att de nu pågående mätningarne
inom Norrbottens läns lappmarker skulle så fort som möjligt
afstanna.

Öfver hvad komiterade sålunda föreslagit hade underdåniga yttranden
afgifvits af landtmäteristyrelsen, landtbruksakademiens förvaltningskomité
och chefen för statistiska centralbyrån, hvilka yttranden i
hufvudsak kunna sägas innebära ett tillstyrkande af det af komiténs
flertal afgifna förslag i hvad beträffar de delar, hvarom åsigterna inom
komitén varit mest delade, eller i fråga om sättet för det sydliga och
mellersta Sveriges kartläggning; hvarjemte i fråga om Norrbottens
läns kartverk äfven underdånigt utlåtande hade blifvit afgifvet af landshöfdingen
i nämnda län.

Efter att ofvan angifna dag den 2 Januari 1880 hafva inför Eders
Kongl. Maj:t i statsrådet till pröfning upptagit de olika förslagen och
de deröfver afgifna utlåtanden, hemstälde då varande departementschefen,
att Eders Kongl. Magt täcktes antaga och godkänna följande
grunder för de nådiga framställningar, hvilka beträffande de ekonomiska
och topografiska kartverken skulle till den då stundande riksdagen
aflåtas:

att den ekonomiska kartläggningen af Svea- och Göta-land icke
skulle fortsättas i vidsträcktare mån än som påkallades af ett billigt afseende
derpå, att den för densamma redan anstälda personal måtte tills
vidare finna lämplig sysselsättning;

att den ekonomiskt-geografiska kartläggningen af Norrbottens län
skulle enligt dittills faststäld plan fortsättas och afslutas; och

att beträffande det topograf ska eller generalstabens kartverk de för
detsamma redan faststälda planer blefvo oförändrade bibehållna och
tillämpade;

och behagade Eders Kongl. Magt dertill lemna bifall.

Med anledning af den härpå grundade nådiga framställning som
afläts till 1880 års riksdag, uttalade Riksdagen följande:

»Det har väl synts icke kunna förnekas att det ekonomiska kartverket
för rikets södra och mellersta delar i sin nuvarande form icke

7

Sjette hufvudtiteln: bil.

medför fördelar, motsvarande de kostnader och den tid, som erfordras
för detsammas fullbordande. Visserligen sker fältmätningen för detta
kartverk i skalan 1 : 20 000, men kartorna utgifvas icke i denna skala,
utan i skalan 1 : 50 000 — och detta, sedan 1870 års Riksdags beslut,
blott i de fall, då medel dertill beviljas af landsting, hushållningssällskap
eller kommuner — hvadan alltså de i skalan 1 : 20 000 ritade konceptkartorna
i sjelfva verket blifva till nästan ingen praktisk nytta, förborgade
som de äro i kartverkets arkiv. Ytterligare förringas gagnet
af ifrågavarande kartverk derigenom, att detsamma icke är försedt med
höjdsiffror, till följd hvaraf kartkonceptets hufvudsakliga nytta består
endast deruti, att arealen kan på detsamma uträknas; och lärer jemväl
böra beaktas den omständighet, att, på sätt komiterade anfört, kostnaderna
i väsentlig mån stegras derigenom, att, till följd af den nuvarande
organisationen af de topografiska och ekonomiska kartverken
samt arbetenas derpå grundade fördelning, fältmätning eger rum två
gånger, eller såväl i skalan 1 : 20 000 som i skalan 1 : 50 000, liksom
ock komiterades framställningar beträffande anlitandet af billigare arbetspersonal
och mindre kostsamma reproduktionsmetoder torde vara
förtjenta af synnerlig uppmärksamhet.

Att åter ett kartverk, bearbeta^ hufvudsakligen enligt den af komiterades
flertal framstälda plan, skulle i många hänseenden blifva till
mycket gagn, har redan, på sätt ofvan är omförmäldt, blifvit i statsrådsprotokollet
vitsordadt, och kan i sådant hänseende härtill ytterligare
anföras, att en dylik karta i skalan 1 : 20 000, som medgifver
framställandet af ett tunnland på ett temligen tydligt sätt (en qvadrat
med ungefär 1,20 linies sida) och försedd med lämplig terrängbeteckning
och höjdsiffror, måste för en hvar, som behöfver utföra ett kartarbete
eller en afvägning i eu trakt, öfver hvilken en sådan karta
blifvit upprättad, vara till högst väsentlig nytta. Härvid bör dessutom
särskildt uppmärksammas, att 20,000-dels kartan kan, på sätt i Belgien
redan skett, medelst fotografi förstoras, så att man erhåller en karta i
skalan 1 : 10,000, hvilkens yta är 4 gånger så stor som 20,000-dels
kartans och 100 gånger så stor som 100,000-dels kartans (den nuvarande
topografiska). På en sålunda förstorad karta blifver tunnlandet
eu qvadrat med ungefär en fjerdedels decimaltums eller 2,4 liniers sida;
och lärer det alltså ligga i öppen dag, att allt kartarbete och all företagsamhet,
som berör jorden, såsom odlingar, väganläggningar, afdikningar,
vattenaftappningar, m. m. d., måste komma att skörda betydande
fördelar af en dylik förstorad karta, hvilken, sedan 20,000-dels
kartan blifvit fullbordad, kan, efter i Belgien inhemtad erfarenhet, för

8

Sjette liufvudtiteln: bil.

jemförelsevis ringa kostnad åstadkommas; och vill det synas, som om
just det ändamål, hvilket det ekonomiska kartverket hufvudsakligen
vant afsedt att fylla, men hvilket till följd af ofvan antydda och af
komiterade närmare utvecklade omständigheter icke dermed kunnat ernås,
skulle kunna på ofvan angifvet sätt blifva fullt tillgodosedt.

Då emellertid komiterade ej kunnat enas om lämpligaste sättet för
kartverkens samfälda bearbetande, samt frågan, huruvida det ekonomiska
kartverket bör alldeles upphöra eller fullföljas hufvudsakligen
enligt den af komiterades flertal framstälda plan, måste i väsentlig mån
bero af do kostnader, som deraf komma att betingas, och de beräkningar,
som i sådant hänseende blifvit i komitébetänkandet förebragta,
enligt hvilka det af komiterades flertal föreslagna kartverket skulle
vara fullbordadt inom 36 år med en årskostnad af omkring 220,000
kronor, varit föremål för ganska väsentliga anmärkningar, men det alltid
måste vara svårt, om icke omöjligt, att på förhand utan praktiska,
för ändamålet särskilt anstälda försök beräkna de besparingar af kostnader
och tid, som genom de olika metoderna skulle kunna ernås, vore
det, enligt Riksdagens förmenande, önskvärdt att dylika försök blefve
anstälda, helst sådant så mycket snarare bör kunna ske, som det ekonomiska
kartverket i allt fall af ofvan angifna skäl icke lärer kunna
genast upphöra, utan åtminstone under de närmaste åren torde komma
att fortvara, och således äfven de för detta kartverk anvisade medel
lära kunna för ändamålet användas, så att försökens anställande i intet
fall behöfver förorsaka statsverket några särskilda kostnader. För ordnande
af dessa försök borde sannolikt den af komiterade enhälligt föreslagna
kartverkskommissionen blifva särdeles lämplig, och skulle denna
kommission kunna företaga den ytterligare praktiska utredning rörande
kostnaderna för det föreslagna landkartverket, som må finnas af behofvet
påkallad; och torde alltså eu dylik kommission böra tillsättas
för utrönande huru kartverkens gemensamma arbete må kunna ordnas
så, att bästa möjliga produkt erhålles för minsta möjliga kostnad och
under den kortaste tid, som omständigheterna medgifva.»

Riksdagen, som alltså ansåg, att undersökningar, som erfordrades
för bedömande af kostnaderne för ordnande af ett kartverk i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af komiterades flertal uppgjorda
förslag, borde anordnas, beslöt derför i underdånighet anhålla, att
praktiska försök i ofvan antydda hänseenden måtte varda anstälda
och kostnaderna derför bestridas af de till kartverken anvisade
medel.

9

Sjette hufyudtiteln: bil.

Med bifall till hvad Riksdagen sålunda hemstält täcktes Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 28 maj 1880 tillsätta en kommission
för de allmänna kartarbetena, bestående af chefen för generalstaben
såsom ordförande samt af cheferna för generalstabens topografiska
afdelning, för sjökartverket och för Sveriges geologiska undersökning
äfvensom af tre öfrige ledamöter; och uppdrogs åt nämnda
kommission, förutom de allmänna åligganden, som skulle utgöra föremål
för kommissionens verksamhet, »att snarast möjligt anordna och
låta verkställa praktiska försök för att utröna, hvilka besparingar af
tid och kostnader må kunna ernås genom att förena de ekonomiska
och topografiska kartverken till ett kartverk med begagnande af dn
gemensam fältmätning och billiga reproduktionsmetoder, allt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det af 1878 års kartverks komité afgifna
förslag».

Efter det kommissionen för nämnda försöks utförande utvalt en
sådan trakt inom Östergötlands län, som, jemte det att vissa förberedande
arbeten, såsom triangelmätning m. in., redan voro derstädes utförda,
dessutom genom omvexling mellan öppen och odlad samt bruten
och skogbeväxt terräng erbjöde möjligaste utsigt att genom bearbetandet
af en relativt mindre yta kunna draga sannolika slutsatser för större
områdens kartläggning, togo arbetena omedelbart sin början och fortgingo
i följande ordning:

under sommaren år 1880: sammansättning af en stomkarta i skalan
1 : 20,000;

under vintern 1880—1881: försök med olika reproduktionsmetoder;

under sommaren 1881: fältmätning och renritning efter olika metoder; under

vintern 1881—1882: framställning i tryck efter olika metoder
af de upprättade kartorna.

Efter nämnda arbetens afslutande afgaf kommissionen den 21 oktober
1882 sitt af mig nu anmälda underdåniga utlåtande, hvari kommissionen
dels lemnar en utförlig redogörelse för de olika försök, som
blifvit utförda såväl å fältet som i afseende på olika reproduktionssätt,
samt för de häraf härledda utslag, dels ock uttalar de åsigter, till hvilka
kommissionen med ledning af dessa försök kommit, huru de allmänna
kartarbetena borde för framtiden ordnas. Nämnda underdåniga utlåtande
har sedermera blifvit till tryck befordradt.

Beträffande de genom försöksarbetena vunna resultat och de med
ledning häraf uppstälda kostnadsberäkningar, till hvilka jag anhåller
Bill. till lliksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft. 2

10

Sjette hufVudtiteln: bil.

att i det följande få återkomma, anser jag mig, under hänvisande till
det underdåniga utlåtandet, nu endast böra framhålla, att kommissionen
anser alla de betänkligheter, som ur rent teknisk eller vetenskaplig synpunkt
blifvit framkastade mot lämpligheten af att låta en på förhand
sammansatt stomkarta tjena till underlag för en derefter kommande
fältmätning blifvit fullständigt häfda; men att deremot kostnaderna för
kartarbetenas fullbordande i enlighet med det af 1878 års komité afgifva
förslag visat sig, för såvidt af försöksarbetena kan slutas, i betydlig
grad öfverstiga hvad nämnda komité beräknat.

Efter att till pröfning hafva upptagit de vigtigaste af de på den
föreliggande frågan inverkande förhållanden, sammanfattar kommissionen
sålunda sitt utlåtande:

»Då kommissionen sålunda, med stöd af hvad som blifvit i det
föregående anfördt, beslutat, att hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
tillstyrka bifall i dess hufvudgrunder till det förslag, som blifvit
af 1878 års komité framstäldt, så innebär denna tillstyrkan icke ett
obetingadt gillande af alla de detaljbestämmelser, som i detta förslag''
blifvit gjorda. Kommissionen har visserligen i och för de kostnadsberäkningar,
den ansett sig böra uppställa, nödgats ingå i sådana detaljfrågor,
hvilka i och för sig icke väsentligen inverka på sjelfva planen
i dess helhet, och hvilka i många hänseenden kunna ändras, utan
att denna plan rubbas; men då eu del af dessa detaljer dels äro af
sådan beskaffenhet, att de icke torde behöfva underställas Riksdagens
pröfning, dels beröra sådana tekniska frågor, att de endast af den fackman,
åt hvilken kartarbetenas ledning är anförtrodd, kunna på bästa
sätt utredas, innan de framläggas till Eders Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse,
så har kommissionen endast ansett sig böra i följande hufvudpunkter
sammanfatta de bestämmelser rörande kartverkens framtida
ordnande, hvilka, för så vidt de af Eders Kongl. Maj:t gillas, torde
böra göras till föremål för nådig proposition till Riksdagen:

a) beträffande organisationen:

Ro. att de nuvarande ekonomiska och topografiska kartverken
sammanslås till ett kartverk, under namn af landkartverket, stäldt, under
chefens för generalstaben chefskap;

2:o. att den närmaste styrelsen och ledningen af landkartverket
utöfvas af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning i
enlighet med den instruktion, Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt

11

Sjette hufvudtitcln: bil.

att utfärda, samt att vid nämnda afdelning skola tjenstgöra, förutom
afdelningschefen och 1 professor, 10 officerare af generalstaben;

3:o. att arbetena utföras, förutom af fast anstälde civile kartografer,
hvilkas antal icke utan särskild framställning må ökas öfver 20,
dels af från armén till erforderligt antal kommenderade officerare och
underofficerare, dels äfven af civile kartografaspiranter och qvinlig
personal;

4:o. att arvodet för fast anstäld kartograf bestämmes till 2,000
kronor, med tre åldérstillägg å 500 kronor, Indika utgå efter respektive
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring; samt att arvodena för gravörer,
tryckare, kartografaspiranter och för den qvinliga personalen af
Eders Kongl. Maj:t fastställas, efter pröfning af de af kartverkschefen
häröfver afgifna förslag;

5:o. att dagaflöningar och resekostnadsersättningar under arbete
å fältet skola utgå i enlighet med de bestämmelser, Eders Kongl.
Maj:t uppå förslag af kartverkschefen täckes fastställa;

6:o. att kartografer och gravörer pensioneras af staten, de förre
i öfverensstämmelse med de för med dem likstälde tjensteman gällande
grunder; de senare enligt den grund, att gravör efter uppnådda 60
lefnadsår och 25 års tjenst vid kartverket erhåller eu årlig lifstidspension
af 1,200 kronor;

7:o. att nuvarande kartografer vid ekonomiska kartverket och
extra biträden vid generalstabens topografiska afdelning, hvilka befinnas
dertill lämplige, böra öfvergå till landkartverket och dervid tillförsäkras
minst enahanda aflöningsvilkor, som förut tillkommit dem; samt att
nuvarande såväl kartografer som koppargravörer, hvilka öfverflyttas till
landkartverket, må, i och för rättighet till pension, äfvensom kartograferna
i fråga om åldérstillägg, räkna sig till godo den tid, de före
öfverflyttningen tjenstgjort vid de ekonomiska och topografiska kartverken
;

b) beträffande skalor och arbetsmetoder m. m.

8:o. att för uppmätningen och kartläggningen af landets särskilda
delar med undantag af Norrbottens län, hvarest kartläggningen bör
fortsättas och afslutas enligt nu faststäld plan, tre olika skalor användas,
nemligen:

skalan 1: 20,000 för det sydliga och mellersta Sverige, ungefärligen
intill 29:de bladvådens norra kant, enligt den för generalstabens
karta öfver Sverige gällande bladindelning;

12

Sjette hufvndtiteln: bil.

skalan 1:50,000 för den del af det norrländska kustlandet, hvilken
ligger mellan den norra gränsen för först nämnda skalas användande
och södra gränsen för Norrbottens län, äfvensom för det närmaste
området kring de vigtigaste kommunikationslederna genom Jemtland
samt omkring Storsjön, eller för ett sammanlagdt område af omkring
340 qv.-mil; samt

skalan 1: 100,000 för hela det öfriga området, med de undantag,
som kunna befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens läns fjelltrakter,
der ingen afvittringsmätning kommer att utföras;

9:o. att för det område, som uppmätes i skalan 1: 20,000, denna
uppmätning göres såväl ekonomisk, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de för det ekonomiska kartverket nu gällande grunder, som ock
topografisk, med användande för höjdbeteckningen af ett backstrecksmanér,
fullständigadt genom noggranna höjdbestämmelser; men för hela
det öfriga området endast topografisk, men med iakttagande, att den
grundläggande stomkartan bör utarbetas med hänsyn till att framdeles
kunna läggas till grund för eller på lämpligaste sätt beredas till en
ekonomisk plankarta;

10:o. att utgifningen af generalstabens karta i skalan 1 : 100,000
fortsätta efter oförändrad plan intill Norrbottens länegräns, med undantag
för Vesterbottens läns lappmark; men att den nu använda gravyrmetoden
i koppar utbytes mot heliogravyr;

11:o. att den för södra Sverige i skalan 1 : 20,000 upprättade
ekonomisk-topografiska kartan utgifves i oförminskad skala samt i färgtryck
förmedelst ett billigt reproduktionssätt;

12:o. att för utgifningen af kartorna öfver Norrbottens län nu
gällande bestämmelser tillämpas och äfven utsträckas till Vesterbottens
läns lappmark; tillkommande det chefen för kartverket att afgifva förslag,
huru öfvergången emellan de olika skalorna skall kunna ordnas
efter eu med afseende på bladindelningen lämplig gräns;

13:o. att arealuträkningar skola utföras och liäradsbeskrifningar
utgifvas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande föreskrifter;
men att dessa arbeten tills vidare endast skola omfatta den del af landet,
för hvilken uppmätningsskalan 1 : 30,000 blifvit faststäld;

14:o. att länsbeskrifningar upprättas och utgifvas jemte tillhörande
öfversigtskartor; samt

c) beträffande det årliga anslaget och tiden för kartverkets fullbordande:

15:o. att årliga anslaget från och med det år, föreliggande plan
må komma att tillämpas, bestämmes till 190,000 kronor; men att detta

13

Sjette Imfyudtitelii: bil.

anslag, i den mån de nu till afvittrings- och. stor skiftesverken utgående
medel ej blifva till sitt nuvarande belopp behöfliga, ökas till den storlek,
som kan erfordras för att kartverket må kunna inom en tidrymd
af 35 år öfver hela landet fullbordas.»

Men äfven inom kartverks-kommissionen hafva olika meningar gjort
sig gällande. Då ordförandeskapet inom kommissionen är anförtrodt
åt chefen för generalstaben, men denna chefspost under tiden för
kommissionens arbeten tvenne gånger öfvergått i nya bänder och sista
gången vid tidpunkten för frågans slutliga behandling inom kommissionen,
blef den då förordnade befälhafvare!! för generalstaben icke
i tillfälle att deltaga i kommissionens beslut. Af kommissionens öfrige
sex ledamöter hafva fyra förenat sig om ofvan framstälda förslag,
hvaremot två ledamöter i särskilda reservationer framstält derifrån afvikande
men äfven sinsemellan olika förslag.

Den ene reservanten, d. v. afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning, fasthåller nemligen vid de åsigter, han såsom
ledamot i 1878 års komité i sin då afgifna reservation omfattat, eller
att det ekonomiska kartverkets arbeten inom södra och mellersta delarne
af riket böra inställas; hvaremot det af den andre reservanten,
Öfverdirektören Sidenbladh, afgifna förslag blifvit sammanfattadt i
följande punkter:

»a) beträffande organisationen:

bo. att de nuvarande ekonomiska och topografiska kartverken fortfarande
bearbetas och ställas under chefens för generalstaben chefskap;

2:o. att den närmaste styrelsen och ledningen af dessa kartverk
utöfvas af afdelningschefen för generalstabens topografiska afdelning
o. s. v. (= kommissionens hemställan);

3:o.—6:o. = kommissionens hemställan;

7:o. att nuvarande kartografer och qvinliga biträden vid ekonomiska
kartverket samt extra biträden vid generalstabens topografiska afdelning
tillförsäkras minst enahanda aflöningsvilkor som förut tillkommit
dem; samt att nuvarande såväl kartografer som koppargravörer i och
för rättighet till pension, äfvensom kartografer i fråga om åldertillägg
må räkna sig till godo den tid, som de tjenstgjort vid de ekonomiska
och topografiska kartverken;

14

Sjette hufvudtiteln: bil.

b) beträffande skalor och arbetsmetoder m. m.:

8:o. att för återstående uppmätningen och kartläggningen af landets
särskilda delar, med undantag af Norrbottens län, hvarest kartläggningen
bör fortsättas och afslutas enligt nu faststäld plan, tre olika skalor användas,
nemligen

för ekonomiska kartan: skalan 1 : 20,000 för hittills ej ekonomiskt
kartlagda delar af sydliga och mellersta Sverige, ungefärligen intill
29:de bladvådens norra kant, enligt den för generalstabens karta öfver
Sverige gällande bladindelning, samt skalan 1 : 50,000 för den norr
derom belägna delen af riket utom Norrbottens län; och

för topografiska kartan: skalan 1 : 50,000 för ej allenast de hittills
icke i denna skala topografiskt kartlagda delarne af sydliga och mellersta
Sverige intill nyssnämnda bladkant utan äfven för den del af det
norrländska kustlandet, hvilken ligger mellan denna kant och södra
gränsen för Norrbottens län, äfvensom för det närmaste området kring
de vigtigaste kommunikationslederna genom Jemtland samt omkring
Storsjön eller för ett sammanlagdt område i Norrland af omkring 340
qvadratmil; samt skalan 1 : 100,000 för hela det öfriga området i norra
Sverige;

9:o. att den ekonomiska kartläggningen, som verkställes i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de för det ekonomiska kartverket nu
gällande grunder, dock att kartan förses med nödigt antal höjdsiffror,
utföres på det sätt, att en del af den härför erforderliga arbetsstyrkan
föregår med sitt arbete den topografiska kartläggningen och eu del
samtidigt bearbetar den redan i 1 : 50,000 topografiskt men ej ekonomiskt
kartlagda delen af landet, så att både den ekonomiska och den
topografiska kartläggningen af hela riket på en gång afslutas;

och att den topografiska kartläggningen, som utföres i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med härför hittills gällande grunder, skall föregås
af den ekonomiska kartläggningen, så att för den topografiska kartan
ej må behöfva upprättas någon särskild grundläggande stomkarta, utan
erhålles denna genom nedtransportering till behöflig arbetsskala från
den ekonomiska kartan, der hon ej redan innehar denna skala;

10:o. = kommissionens hemställan;

ll:o. att utgifningssättet för den ekonomiska kartan må tillsvidare
lemnas oafgjordt;

12:o. — kommissionens hemställan;

13:o. att arealuträkningar skola utföras och häradsbeskrifningar
utgifvas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu gällande föreskrifter;

15

Sjette Imfvudtiteln: bil.

14:o. att förteckningar öfver geodetiskt bestämda punkter och afvägda
fixpunkter upprättas och utgifvas jemte möjligen dertill hörande
öfversigtskartor; samt

c) beträffande det årliga anslaget och tiden för kartverkets fullbordande:

15:o. att årliga anslaget bestämmes till 190,000 kronor, men att
detta anslag, i den mån de nu till afvittrings- och storskiftesverken
utgående medel ej blifva till sitt nuvarande belopp behöfliga, ökas till
den storlek, som kan erfordras för att kartverken må kunna inom en
tidrymd af högst 35 år öfver hela landet fullbordas.»

Detta förslag kan sägas i hufvudsak innebära en fortsatt tillämpning
af hittills gällande grunder, med undantag af att äfven det ekonomiska
kartverket anses böra ställas under chefens för generalstaben
chefskap, samt att den ekonomiska kartläggningen bör utsträckas äfven
öfver Norrland, men i den mindre skalan 1 : 50,000, samt äfven derstädes
föregå den topografiska kartläggningen.

Slutligen bär nuvarande befälhafvare!! för generalstaben i särskildt
afgifvet underdånigt utlåtande af den 12 December 1882, i afseende
på organisationen samt sättet för det södra och mellersta Sveriges kartläggning
intill ofvan angifna gränslinie, instämt i de af Öfverdirektören
Sidenbladh afgifna förslag, men i afseende på den norr om denna
gränslinie belägna landsdelens kartläggning tillstyrkt bifall till hvad
kartverkskommissionen föreslagit.

Efter det kartverkskommissionen afgifvit sitt underdåniga utlåtande,
har afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
i sin vid slutet af år 1883 afgifna berättelse öfver de af det ekonomiska
kartverket under nämnda år utförda arbeten anmält, att resultaten
af de stomkart- och planmätningsarbeten, hvilka under åren 1882
och 1883 blifvit af nämnda kartverk utförda inom Wermlands län,
gifvit vid handen, att de i afseende på dessa slag af arbeten dittills
på olika vägar härledda kostnadssiffror äro för höga och icke kunna
tillmätas tillräcklig tillförlitlighet. Sedan Eders Kongl. Maj:t med anledning
häraf infordrat kartverkskommissionens yttrande och kommissionen
i underdånigt utlåtande af den 12 December 1883 enstämmigt
uttalat den åsigt, att någon tids ytterligare erfarenhet vore af nöden
för vinnande af möjligaste visshet i afseende på dessa, på den föreliggande
frågan icke oväsentligt inverkande förhållanden, fann Eders
Kongl. Maj:t lämpligt att till den senast församlade Riksdagen icke
göra någon annan framställning, än som föranleddes af att kart -

16

Sjette hufvu dtiteln: bil.

arbetena måtte kunna under år 1885 efter hittills gällande grunder
fortgå. Sedan emellertid bemälde afdelningschef i sin den 20 sistlidne
November afgifna arbetsberättelse ytterligare anmält, att de under
nämnda år af ekonomiska kartverket utförda arbeten till fullo bekräftat
de resultat, som under de två föregående åren vunnits, samt att han
ansåge, att de genom tre års arbeten inom Wermlands län sålunda
erhållna resultat — ehuru icke heller dessa kunna tillmätas ett afgörande
vitsord •— med lika berättigande kunde läggas till grund för en kostnadsberäkning
som de af kartverkskommissionen genom till omfattning
mera begränsade försöksarbeten härledda, så torde ej längre böra
uppskjutas att till Eders Kongl. Maj:ts slutliga pröfning framlägga
ärendet.

Af den korta sammanfattning, jag nu gifvit af detta ärendes behandling,
framgå de svårigheter, som möta vid att sammanjemka de
olika åsigter, hvilka söka gorå sig gällande i fråga om huru de allmänna
kartverkens arbeten må kunna ordnas så, »att bästa möjliga
produkt erhålles för minsta möjliga kostnad och under den kortaste
tid som omständigheterna medgifva». Dessa åsigter skilja sig icke
allenast i sådana delar, som kunna sägas utgöra den föreliggande frågans
grundval, utan äfven i en flerfald af detaljbestämmelser. För vinnande
af möjligaste korthet och reda har jag trott mig böra, endast
med hänvisning till hvad i de särskilda utredningarne blifvit i afseende
på tillämpningen närmare utveckladt, söka så vidt möjligt sammanfatta
hvad jag anser utgöra frågans hufvudgrunder; och detta så mycket mer
som, först sedan dessa hufvudgrunder blifvit faststälda, tiden torde
vara inne att till pröfning upptaga de närmare bestämmelser, genom
hvilka desamma kunna på bästa och billigaste sätt bringas till tilllämpning.

Till mera nämnda hufvudgrunder hänför jag förnämligast:

de skalor, hvari kartorna öfver landets olika delar böra upprättas
och i tryck utgifvas, så att kartverket, äfven med afseende fäst på en
längre framtids kraf, väl uppfyller det med detsamma afsedda ändamål;

den organisation, som på samma gång den skänker säkerhet för
kartarbetenas sorgfälliga utförande medför minsta möjliga kostnad; samt

kostnaden eller med andra ord de årliga anslagsbelopp, hvilka med
afseende fäst på kartarbetenas möjligast skyndsamma fullbordande kunna
och böra ifrågasättas.

Då jag nu anhåller att få inför Eders Kongl. Maj:t framlägga
mina åsigter i afseende på dessa hufvudgrunder, anser jag mig böra

17

Sjette lmfvudtiteln: bil.

särskilt framhålla, att, då frågan icke gäller att utstaka grunderna
för något nytt företag, utan fortsättningen och fullbordandet af arbeten,
hvilka under flere årtionden fortgått, de förslag företrädesvis bort omfattas,
Indika med minsta möjliga rubbning i hittills tillämpade grunder
för landets kartläggning och utan någon betydande förökning i
nuvarande kostnader leda till det här ofvan citerade, af Riksdagen
angifna önskningsmål. Skälen härför torde lätt vara insedda och endast
behöfva i korthet beröras. Förutom nemligen att värdet och
användbarheten af ett allmänt kartverk öfver ett helt land i hög grad
är beroende af den enhet eller homogenitet i afseende på skalor, beteckningssätt
in. m., som förefinnes mellan de särskilda kartblad, hvari
ett sådant kartverk sönderdelas, och hvilket förhållande manar till
stor varsamhet vid vidtagandet af förändringar i dessa afseenden, så
utöfva äfven alltför omfattande och oftare återkommande förändringar
i organisation och arbetsmetoder — under en längre eller kortare
öfvergångstid, innan ny personal hunnit utbildas och de nya
metoderna vunnit stadga — en förlust både i penningar och tid,
hvilken i viss grad motväger de besparingar i dessa afseenden, som
genom de vidtagna förändringarne beräknats vara att vinna. Eu tillämpning
af denna grundsats behöfver derför långt ifrån förhindra ett
successivt införande af sådana förändringar, hvilka vare sig genom
de tekniska lijelpmedlens ständigt fortgående utveckling eller i andra
afseenden kunna leda till arbetenas fullkomnande eller till besparing i
tid och kostnad.

Vidkommande först de skalor, hvari landets olika delar böra uppmätas,
så hafva i fråga om den för det sydliga och mellersta Sveriges
uppmätning lämpligaste skalan äfvensom, i samband dermed, rörande
sättet för denna uppmätnings utförande väsentligt olika åsigter sökt
göra sig gällande. Så hafva tvä ledamöter af 1878 års komité påyrkat,
att uppmätningsskalan äfven för denna del af landet må inskränkas till
1: 50 000, vid hvilket yrkande en af dessa ledamöter fasthållit i sin
till kartverkskommissionens utlåtande fogade reservation. Under det
de öfrige fem ledamöterna af nämnda komité förordat en fortsättning
af den år 1860 under namn af ekonomiska kartverket påbörjade
kartläggningen i skalan 1:20 000, så hafva derjemte tre af dessa yrkat,
att nämnda kartläggning äfven bör omfatta återgifvandet af landets
höjdbildning förmedelst ett backstrecksmaner, förtydligadt genom höjdsiffror.
Slutligen hafva inom kartverkskommissionen fyra ledamöter
förordat det af meranämnda komités sistnämnda tre ledamöter afgifna

Bih. Ull Bibel. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Åfd. 1 Raft. 3

18

Sjette hufmdtiteln: bil.

förslag, under det åter en ledamot uttalat den åsigt, att den plana kartläggningen
i skalan 1: 20 000 med så få rubbningar som möjligt bör
fortsättas, hvilken åsigt äfven blifvit af befälhafvaren för generalstaben
i hans särskildt afgifna utlåtande omfattad. Jag har ansett mig
böra här ånyo upprepa de många olika förslag, som blifvit framstälda
.i fråga om sättet för det sydliga och mellersta Sveriges kartläggning,
då häri, så att säga, inneslutes kartverksfrågans kärna, kring
hvilken nämnda frågas öfriga delar mer eller mindre nära ansluta sig.
Sammanställas dessa olika förslag, så framgår deraf, att en fortsatt
uppmätning af det sydliga och mellersta Sverige i skalan 1: 20 000
blifvit med stor samstämmighet tillstyrkt icke allenast af 1878 års
komité och af kartverkskommissionen utan äfven af de myndigheter,
hvilka på nådig befallning derom afgifvit underdåniga utlåtanden;
hvaremot meningarne visat sig väsentligt delade i lråga om lämpligheten
att i samma stora skala äfven uppmäta och återgifva landets
höj dbildning.

De många skäl för fortsättningen och påskyndandet af den sedan
nära 25 år tillbaka fortgående kartläggningen i skalan 1: 20 000 af det
sydliga och mellersta Sverige, hvilka blifvit framstälda dels af Chefen
för Civildepartementet i hans anförande till statsrådsprotokollet
den 15 December 1871, dels af 1878 års komité, af kartverkskomissionen,
af befälhafvaren för generalstaben in. fl., synas äfven mig så
öfvertygande, att jag icke tvekar tillstyrka, att nämnda uppmätningsskala
bör för i fråga varande del af landet fortfarande bibehållas.

Men lika litet som jag af Riksdagens i ämnet gjorda framställningar
kan söka stöd för tillstyrkandet af någon sådan åtgärd, som,
om äfven för tillfället ledande till minskad kostnad, skulle beteckna ett
tillbakagående eller en försämring i våra nuvarande kartarbetens godhet
och användbarhet, lika litet synes mig dessa framställningar gifva
skäl för vidtagande af sådana, om än i motsatt riktning gående förändringar
vid kartverkens fortsatta bearbetande, som skulle leda vare
sig till någon betydande tillökning i nuvarande kostnader eller till en
försening i tidpunkten för kartverkens fullbordande.

Beträffande det i sist nämnda riktning gående förslaget, att kartverket
i skalan 1:20 000 äfven skulle förses med höj dbeteckning, så
torde å ena sidan icke kunna förnekas, att kartverket, på detta sätt
full ställdigadt, bättre och i vidsträcktare mån skulle tillgodose de mångfaldiga
ändamål, som med dess upprättande afses att vinnas. Men tager
man å andra sidan hänsyn dels till de ökade kostnader, hvarmed en sådan
fullständig topografisk kartläggning blir förknippad, dels till de vidt -

19

Sjette hufvudtiteln: MI.

omfattande topografiska arbeten, som redan blifvit i den mindre skalan
1:50 000 utförda öfver en betydlig der af här i fråga varande område,
samt dels slutligen till det vid jemförelse med andra lands kartarbeten
ofullkomligare sätt — eller medelst backstreck — hvarmed höjdformerna
af kostnadsskäl föreslås att äfven i den större skalan afbildas, så synes
mig betänkligt att nu företaga en så genomgripande rubbning i de
hittills tillämpade grunderna för det sydliga och mellersta Sveriges
kartläggning.

I sin reservation till kartverkskommissionens utlåtande uttalar
chefen för statistiska centralbyrån i denna del af ämnet följande:

»Då jag alltså just med nödig omtanke för rikets topografiska
kartläggning i likhet med nyssnämnde chef (dåvarande afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning) icke kan finna det välbetänkt
att nu företaga eu dylik kartläggning i skalan 1:20 000, kan jag dock
icke gå så långt som han det föreslår, nemligen att man helt och hållet
skulle öfvergifva alla kartografiska arbeten i denna skala eller, med
andra ord, att man skulle låta det ekonomiska kartverkets bearbetande
alldeles upphöra. I detta hänseende delar jag deremot den åsigt, som
alltid gjort sig gällande såväl inom 1878 års kartkomité som i den
nu varande kommissionen.

Man har, måhända icke så sällan, velat påstå, att Sverige eger
intet kadasterverk och att, då det ekonomiska kartverket, som skulle
ersätta detta, upprättas i en alltför liten skala för att kunna fylla
detta behof, det ekonomiska kartverket skulle vara om ej onödigt dock
ej behöfligt, samt att, då en utvidgning af detta kartverk till en för
kadasterbehof nödig skala skulle leda till snart sagdt orimliga kostnader,
man bör ju förr desto heldre upphöra med att bearbeta ett
sådant kartverk. Detta är enligt min åsigt en missuppfattning af verkliga
förhållanden. Sverige eger ett kadasterverk, visserligen icke .fullt
motsvarande de utländska men dock dermed i vissa delar ojemförligt.
Men som detta vårt kadasterverk, jag menar härmed naturligtvis våra
stora och dyrbara '' samlingar af landtmäterikartor, utarbetats under en
mycket lång tidrymd och utan inbördes sammanhang samt med stora
luckor, så är det ekonomiska kartverket ett alldeles nödvändigt komplement
till kadasterverket. Den ekonomiska kartan har således att
göra ett helt af de spridda delarne och att så godt sig göra låter fylla
bristerna. Denna karta skall derför icke för den enskilde jordegaren
precis utvisa hans innehaf af mark, utan hon skall i stort visa, huru
byars och andra sjelfständiga jordeboks-områden äro till hvarandra belägna;
hon skall, såsom man sagt, lägga jordeboken på karta samt

20

Sjette hufvudtiteln: bil.

dessutom ådagalägga, huru mycket af rikets jord fördelar sig i åker,
äng och annan mark. Det tillhör deremot icke en sådan allmän öfversigtskarta
att gifva utslag i tvister om eganderätt, ty detta tillkommer
landtmäteri k artan, och, då dess anskaffande hittills alltid tillkommit jordegaren,
synes det icke vara skäl att låta staten nu fullgöra ett sådant
åliggande för den, som dylikt underlåtit eller underlåter. Särskildt har
man velat påstå, att med den jordstyckningsfrihet, som en nyare lagstiftning
medgifver, den tid snart nog kan vara inne, då stora förvecklingar
i fråga om inteckning och lagfart skola uppstå, om egendom,
huru liten han än må vara, ej utmärkes å karta, men då denna karta,
förutsatt att en förändrad lagstiftning uti ifrågavarande hänseenden
skulle fordra en sådan, väl bör vara en egendomskarta, d. v. s. en
landtmäterikarta, så blitver äfven i detta fall den ekonomiska kartan
ett nödvändigt medel för att lemna en öfversigt öfver de många specialkartorna.

Enligt min uppfattning har således den ekonomiska kartan till
hufvuduppgift att komplettera vårt kadasterverk och att möjliggöra
nödiga arealbestämningar af åker, äng in. in., och om man låter en
sådan karta vara hvad hon hittills alltid varit, d. v. s. om man icke
tillägger någonting som egentligen icke tillkommer henne såsom sådan,
sa bör hon ej få tillvitelsen att »förete bilden af något ofärdigt», derför
att hon är hvad hon är, nemligen eu plankarta. Hon kan och bör
kompletteras med höjdsiffror, hvilket är en ganska enkel åtgärd, men
hon behöfver ej nödvändigt förses med terrängbeteckning, hvilket återigen
är ett mycket kostsamt företag.»

I öfverensstämmelse härmed uttalar sig äfven befälhafvaren för
generalstaben.

Härtill anser jag mig endast böra tillägga följande. Då man med
begränsade tillgångar måste tillgodose de i viss grad mot hvarandra
stridande fordringarne, eller å ena sidan att hela landets kartläggning
må så skyndsamt som möjligt fullbordas, samt å den andra att de
under alla förhållanden dyrbara arbetena höra, med skälig hänsyn till
olika landsdelars olika vigt och betydelse, utföras med den fullständighet
och noggrannhet, att de må kunna tillfredsställa äfven en längre
framtids kraf, så synes mig den hittills följda grunden för det sydliga
och mellersta Sveriges kartläggning på bästa sätt sammanjemka dessa
fordringar. Det torde nemligen med all säkerhet kunna förutses, att
för denna del af vårt vidsträckta land, som innesluter mer än fyra
femtedelar af hela landets befolkning, och hvilken i afseende på odling
och utveckling kan ställas i jemnbredd med de flesta af Europas öfriga

21

Sjette hiifyudtitcln: bil.

länder, behofvet af lika fullständiga kartor, som redan sedan lång tid
i dessa länder upprättas, i en icke aflägsen framtid skall göra sig gällande.
Och på samma gång det plana kartverket i skalan 1: 20 000,
fullständigadt med talrika och noggranna höjdsiffror samt vid sidan af
ett topografiskt kartverk i mindre skala, redan nu kan sägas, med hänsyn
till do tillgångar, som för närvarande rimligtvis kunna tagas i anspråk,
nöjaktigt tillgodose fordringarne, så erbjuder detsamma ett underlag,
som framdeles kan i mån af behof och i de mindre delar af landet,
der en noggrannare kännedom äfven om höjdbildningen anses behöflig,
med lätthet fullständigas till en topografisk karta och då med tillämpning
af de mera noggranna metoder medelst nivålinier, som för höjdbildningens
återgifvande i större skalor numera nästan öfverallt vunnit
tillämpning.

Man bär mot ekonomiska kartverket anmärkt, att i följd af landets
oafbrutet fortgående uppodling, vare sig genom skogsmarks eller ängs
uppbrytning till åker eller genom sänka markers torrläggning, de ekonomiska
kartorna snart skulle blifva föråldrade. Denna olägenhet,
hvilken för öfrigt vidlåder alla kartverk i något större skala, eller att
de efter en viss tid ej gifva en fullt trogen bild,, af landets utseende,
kan i viss mån afhjelpas genom att å den ekonomiska kartan från de
till generallandtmäteri- och provinskontoren inkommande skiftes- och
andra kartor införa nyodlingar och andra väsendtliga ändringar. På
enahanda sätt kunna kartor öfver de med statsunderstöd försedda
afdiknings- eller andra dylika företag begagnas och förty föreskrifvas,
att ett exemplar af kartan öfver företaget skall till kartverket aflemnas.

Ett kartverks ändamål kan emellertid icke till fullo uppnås med
mindre att kartorna blifva i tryck för allmänheten tillgängliga. Också
har Riksdagen såsom en af de orsaker, hvarför det ekonomiska kartverket
icke i sin nuvarande form anses motsvara sitt ändamål, framhållit
den omständigheten, att kartorna icke utgifvas i skalan 1 : 20 000
utan i skalan 1: 50 000, och detta blott i de fall, då medel dertill beviljas
af landsting, hushållningssällskap eller kommuner. De skäl, som
i 1878 års komités utlåtande blifvit anförda för utgifning i oförminskad
skala af den utaf denna komité föreslagna karta i skalan 1: 20 000, hafva
ock samma giltighet, äfven om kartan } afseende på höjdformerna
endast framställer hvad genom höjdsiffror kan utmärkas; hvarföre
jag anser mig böra tillstyrka, att de öfver det sydliga och mellersta
Sverige upprättade kartor i skalan 1: 20 000 må medelst något billigt
reproduktionssätt på statsverkets bekostnad i tryck utgifvas.

22

Sjette Imfvudtiteln: bil.

Beträffande öfriga för olika delar af landet föreslagna uppmätnings-
och utgifningsskalor, så har jag intet att erinra vid de förslag
som blifvit afgifna af 1878 års komité och af kartverkskommissionen.
Dessa förslag äro i hufvudsak öfverensstämmande, endast med det
undantag, att en ledamot af nämnda kommission yrkat, att en ekonomisk
kartläggning i skalan 1 : 50 000 bör utföras äfven öfver Norrland
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de för det ekonomiska kartverket
nu gällande grunder. Ehuru jag erkänner det tilltalande i ett
sådant förslag, kan jag dock icke — äfven om någon beräkning öfver
kostnaden för en dylik kartläggning förefunnes, hvilket icke är fallet —
tillstyrka att redan nu fastställa en bindande föreskrift i detta hänseende.
Öfver de mest odlade och befolkade trakterna af Norrland,
eller kustlandet jemte ett område omkring de vigtigaste kommunikationslederna
samt nejden omkring Storsjön, är den topografiska kartan
föreslagen att upprättas i skalan 1 : 50 000 och öfver det öfriga området
(lappmarkerna undantagna) i skalan 1 : 100 000. Om stomkartan
för den topografiska uppmätningen upprättas i skalan 1 : 50 000 och,
såsom kartverkskommissionen föreslagit, med fäst afseende på att framdeles
läggas till grund för eller på lämpligaste sätt beredas till eu
ekonomisk plankarta, det vill säga om denna stomkarta, så vidt den
mindre skalan sådant medgifver, upprättas efter samma grunder som
den stomkarta, som numera lägges till grund för den ekonomiska kartan
i skalan 1 : 20 000, så torde den med höjdbeteckning och höj dsiffror
försedda topografiska kartan jemte stomkartan och de genom afvittring
och storskifte erhållna specialkartor komma att lemna ett mycket''
godt och användbart material att lita till vid alla frågor af ekonomisk
natur, hvilka för sin utredning och lösning äro beroende af kartografiska
upplysningar. Då härtill kommer, att den topografiska kartläggningen
af den ifrågavarande, hittills i afseende på topografiska
kartor förbisedda delen af vårt land icke bör uppskjutas, utan så snart
som möjligt påbörjas och derefter fortgå samtidigt med kartläggningen
af södra Sverige, så synes det mig vara nödvändigt att icke fördröja
detta angelägna arbete genom större kostnaders nedläggande på plankartan,
än som äro erforderliga för upprättande af en för den topografiska
och för den blifvande ekonomiska kartan gemensam stomkarta.
Jag tillstyrker derföre bifall till hvad kartverkskommissionen i nämnda
hänseenden föreslagit.

De bestämmelser, hvilka jag med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt
anser böra vid det fortsatta bearbetandet af landets allmänna
kartverk fastställas i afseende på uppmätnings- och utgifningsskalor

Sjette hufvudtiteln: bil. _ 23

samt härmed sammanhängande förhållanden, hunna sålunda sammanfattas
:

l:o att för uppmätning och kartläggning af landets
särskilda delar [med undantag af Norrbottens
län, hvars kartläggning fullbordas enligt nu gällande
plan] tre olika skalor användas:

skalan 1:20 000 för den ännu icke i denna
skala kartlagda del af landet, som faller söder om
den linie, hvilken betecknar 29:de bladvådens norra
kant å den för »generalstabens karta öfver Sverige»
gällande bladindelning, med de smärre afvikelse!- från
denna linie, som erfordras för att de deraf afskinna
socknar och härad må blifva i samma skala i sin
helhet kartlagda; och bör uppmätningen i denna skala,
i öfverensstämmelse med hvad hittills egt rum, tills
vidare endast omfatta fullständig planmätning, men
i förening med noggranna höj dbestämmelser, hvilkas
resultat genom siffror å kartorna utsättas;

skalan 1: 50 000 dels för höjdformernas uppmätning
och afbildning å den del af nyss nämnda område,
som ännu icke varit föremål för topografisk
kartläggning i nämnda skala, dels för fullständig
topografisk kartläggning af den del af det norrländska
kustlandet, som ligger mellan nyssnämnda 29:de bladvådslinie
och södra gränsen för Norrbottens län,
samt af det närmaste området kring de vigtigaste
kommunikation slederna genom Jemtland och omkring
Storsjön; samt

skalan 1:100 000 för fullständig topografisk kartläggning
af hela det öfriga området med de undantag,
som kunna befinnas nödiga för de delar af Vesterbottens
läns fjelltrakter, der ingen afvittringsmätning
kommer att utföras;

2:o att de stomkartor, som sammansättas till underlag
för topografisk uppmätning af de delar af landet,
hvilka icke blifva föremål för kartläggning i skalan
1 : 20 000, utarbetas med hänsyn till att äfven kunna
läggas till grund för ekonomiska mätningars utförande ;

3:o att den i skalan 1 : 20 000 upprättade och
med höjdsiffror fullständigade plankartan utgifves i

24

Sjette 1)ufrudtiteln: bil.

oförminskad skala samt i färgtryck förmedelst ett
billigt reproduktionssätt;

4:o att utgifningen af generalstabens karta i
skalan 1 : 100 000 fortsättes efter oförändrad plan,
men att den nuvarande gravyrmetoden utbytes mot
lieliogravyr; samt

5:o att framdeles efter pröfning af vederbörandes
förslag fastställes, huru öfvergången till de skalor,
hvari kartorna öfver Norrbottens län utgifvas, skall
ordnas efter en med afseende på bladindelningen
lämplig gräns.

Äfven i afseende på organisationen hafva delvis olika förslag blifva
framstälda. Hvad först vidkommer styrelsen och ledningen af
kartarbetena tillåter jag mig erinra om de flerfaldiga förändritfgar, som
i detta afseende ansetts böra tid efter annan vidtagas. Så stäldes det
allmänna ekonomiska kartverket vid dess första organisation år 1859
under öfverdirektören för landtmäteriet, under det ledningen af de
ekonomiska kartarbeten, hvilka samtidigt anbefaldes till påbörjande i
Norrbottens län, uppdrogs åt d. v. landshöfdingen i nämnda län. Kort
derefter entledigades emellertid nämnde öfverdirektör från befattningen
med det allmänna ekonomiska kartverket, hvilket stäldes under en särskild
styresman. År 1870 uppdrogs åter åt landtmäteristyrelsen ledningen
af sistnämnda kartverk, men från och med år 1873 stäldes såväl
detta som ock Norrbottens läns kartverk under styrelse och ledning
af chefen för topografiska kåren, i hvars hand sålunda chefsskapen
för de ekonomiska och topografiska kartverken förenades. Sedan
emellertid vid generalstabens omorganisation topografiska kårens tillvaro
såsom sjelfständig kår år 1874 upphörde, och dess dittillsvarande
åligganden öfverflyttades på en afdelning af nämnda stab, så förändrades
i viss mån detta förhållande. Under det nemligen afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning fortfarande såsom chef
utöfvade ledningen af de ekonomiska kartverken, öfverflyttades chefsskapet
för de topografiska kartarbetena på chefen för generalstaben.

De olägenheter och det menliga inflytande på kartarbetenas planmessiga
och ostörda fortgång, som varit en följd af dessa ofta återkommande
förändringar i sättet för kartverkens ledning, anser jag mig
endast behöfva antyda. En annan omständighet, som jemte detta försvårat
den samverkan, som utgör vilkoret för så nära beslägtade arbetens
bästa och billigaste utförande, är att de anslag, som från två

25

Sjette hufmdtiteln: Ibil.

särskilda hufvudtitlar härtill anvisats, till redan på förhand bestämda
belopp fördelats på tre särskilda kartverk. I sitt underdåniga förslag
till inkomst- och utgiftstat för år 1884 för det ekonomiska kartverket
uttalar afdelningschefen för generalstabens topografiska afdelning i
detta afseende följande:

»Såväl vid uppgörandet af arbetsplaner som än mer vid dessas
tillämpning framträder bjert olägenheten af att de till de allmänna
kartarbetena utgående anslag äro till på förhand bestämda belopp fördelade
på tre särskilda kartverk och till olika slag af arbeten. Den
samverkan de särskilda kartverken emellan, som afsågs att vinnas dermed,
att de ekonomiska kartverken från och med år 1873 stäldes under
afdelningschefens vid generalstabens topografiska afdelning styrelse
och ledning, och hvilken samverkan utgör vilkoret för en sådan
inbördes anordning af de olika kartverkens med hvarandra nära sammanhängande
arbeten, att minsta möjliga kostnad uppstår, torde ej
heller kunna till fullo ernås, med mindre än att den vid de olika kartverken
anstälda personal och de till dem anvisade anslag få, oberoende
af de band, som en trefaldig organisation nu pålägga, för det gemensamma
ändamålet användas efter den plan, som Eders Kongl. Maj:t
uppå förslag af kartverkens chef täckes för hvarje år fastställa.»

Efter en omfattande utredning af alla de förhållanden, som vid
frågan om kartverkens lämpligaste organisation måste vara i större
eller mindre grad bestämmande, föreslog 1878 års komité i afseende
på kartverkets styrelse och ledning:

»att de ekonomiska och topografiska kartverken i afseende på
personal och anslag sammanslås till ett kartverk, som ställes under
styrelse och ledning af chefen för generalstaben och benämnes Landkartv
erkefä.>,

hvilket förslag med något förändrad ordalydelse tillstyrkes af kartverkskommissionen.

Ett af de förnämsta vilkoren för att kunna minska de under alla
förhållanden stora kostnader, som äro förenade med ett helt lands
kartläggning, är en sådan organisation, som med minsta möjliga fast
aflönade stam — för de rent vetenskapliga arbetenas utförande samt
för arbetenas ledning in. in. — förmår upptaga ett större antal mera
tillfälligt anstälde personer, hvilka endast åtnjuta dagaflöning för den
tid, de äro tjenstgörande; detta så mycket mer som arbetets natur nödvändigt
förutsätter en betydligt större personal under de fem månader,
som arbetena å fältet i regel kunna fortgå, än som under den öfriga
delen af året lämpligen kan sysselsättas. I detta hänseende uttalar

Bill. till Ri/csd. Prat. 1885. 1 Sami. 1 A/d. 1 Häji. 4

26

Sjette hufYudtiteln: bil.

krigsvetenskapsakademiens föredragande i topografi i sin år 1881 afgift^
årsberättelse jemte annat följande:

»Vid de ekonomiska och topografiska kartverken är, under den tid
arbetena å fältet pågå, anstäld en personal uppgående till omkring 60
till 70 personer. Under det att vid de ekonomiska kartarbetena ständig
personal — för närvarande uppgående till 22 personer —- nästan
uteslutande användes, så finner man vid de topografiska arbetena en
vanligen mer än dubbelt så stor personal under sommaren som under
vintermånaderna. Att för de kartografiska arbetena underhålla en särskild
fast aflönad tjenstemannakår af 60 till 70 personer skulle, såsom
lätt inses, blifva oerhördt dyrt. En stor del af dessa arbeten äro
dessutom af så mödosam beskaffenhet, att de taga mera fysiska krafter
i anspråk, än som i allmänhet kunna påräknas hos personer, som öfverskridit
det 45:e lefnadsåret, vid hvilken ålder således flertalet af en
sådan fast anstäld personal antingen måste pensioneras eller, ehuru
mindre tjenstbar, bibehållas. Möjligheten att utan oerhörda kostnader
utföra ett lands kartläggning med de fordringar, nutiden derpå ställer,
beror derföre på en sådan organisation och eu sådan arbetsfördelning,
att en tillfälligt anstäld yngre personal kan''under ledande och kontrollerande
uppsigt användas för vissa slag af arbeten. Denna princip
har äfven i de flesta land blifvit tillämpad och den tillfälliga personalen
har med erkänd fördel sökts och funnits bland arméns yngre befäl och
underbefäl. En sådan personal medför icke någon vidare kostnad än
dagaflöning för den tid, han är vid arbetena anstäld, och återgår efter
slutad tjenstgöring vid kartverket till sin fast afiönade anställning vid
regementet; denna personal har vidare under sin militära utbildning
redan på förhand bibringats den förberedande kunskap, att han under
en sommars öfningskurs kan nöjaktigt utbildas till fältmätare. Att
denna personal efter några års tjenstgöring vid kartarbetena afgår för
att ersättas af en annan, hvilken ånyo måste utbildas, kan visserligen
betraktas såsom en olägenhet — — — —- men, såsom ofvan blifvit
antydt, gifves det en gräns, som ganska snart uppnås, då den förvärfvade
större skickligheten motväges af ett aftagande i den ungdomlighet
i lynne och krafter, hvilken utgör en nästan lika nödvändig egenskap
för fyllandet af de anspråk, som i vårt land ställas på fältmätaren.»

På samma gång det torde vara otvifvelaktigt, att orsaken till de
ekonomiska kartarbetenas öfverklagade dyrhet förnämligast är att söka
i den omständigheten, att dessa arbeten, i synnerhet hvad södra och
mellersta Sverige vidkommer, hittills nästan uteslutande utförts af en
fast anstäld personal, hvars arfvoden genom ålderstiilägg ökas, under

27

Sjette hufvudtiteln: 1)11-

det att den för ansträngande arbeten i skog och mark erforderliga vigör
helt naturligt med åren aftager, så har äfven afdelningschefen vid generalstabens
topografiska afdelning uttalat den åsigt, att den större
skicklighet, som en sådan personal onekligen bör besitta, likväl icke
behöfver nödvändigtvis förutsättas för alla de olika slagen af arbeten,
samt att, efter hvad erfarenheten redan bekräftat, intet men för arbetenas
godhet är att befara genom att äfven vid kartläggningen i skalan
1 : 20,000 införa en sådan arbetsfördelning, att, såsom vid topografiska
afdelningen alltid varit fallet, arbetena å fältet i hufvudsak utföras af
en tillfälligt anstäld personal under ledning och kontrollerande uppsigt
af ett färre antal fast anstälde personer, genom hvilken anordning en
betydligt ökad arbetskraft kan med samma kostnad vinnas.

Då nu den åsigt blifvit enhälligt omfattad, att vårt lands allmänna
kartarbeten böra ställas under en gemensam styrelse; då det vidare på
grund af det anförda samt af den utredning, 1878 års komité lemnat,
torde framgå, att en militärisk organisation erbjuder väsentliga fördelar,
och då vårt land i generalstabens topografiska afdelning redan eger en
institution, som, om än under andra benämningar, alltsedan århundradets
början haft ledningen och utförandet af landets kartläggning sig
anförtrodda, så synes mig den åsyftade föreningen lämpligast på så
sätt vinnas, att det nuvarande ekonomiska kartverket i afseende på
personal och anslag förenas med generalstabens topografiska afdelning,
hvilken afdelning det sålunda skulle åligga att utföra alla de med landets
allmänna kartläggning och beskrifning förenade arbeten, i enlighet
med den instruktion, Eders Kongl. Maj:t täcktes utfärda.

En sådan organisation utgör icke heller något hinder för att äfven
i sig upptaga ett civilt element. På samma gång som ett tillräckligt
antal officerare af generalstaben icke kan påräknas för utöfvande af
alla de funktioner, som taga dels vetenskaplig bildning, dels fackkunskap
eller större teknisk färdighet i anspråk, så bör äfven ett fält vara
öppet såväl för landtmätare som andra för yrket hågade och lämplige
civile personer att vid kartverket vinna anställning. Jag har sålunda
intet att erinra mot hvad 1878 års komité i afseende på personalens
organisation föreslagit med det af kartverkskommissionen dervid lögade
tillägg, eller att denna personal förutom officerare af generalstaben och
en professor skall utgöras af mot fasta arfvoden anstälde civile kartografer,
af från armén kommenderade officerare och underofficerare, af
civile kartografaspiranter samt af qvinlig personal.

I afseende på de fast anstälde kartografernas antal har ej någon
oföränderlig siffra kunnat bestämmas, då detta antal måste göras bo -

28

Sjette hufvudtiteln: bil.

roende af de skilda arbetsprocessernas olika fortgång. Så måste exempelvis
åt triangelnätets uppmätning och beräkning gifvas ett flerårigt
försprång, hvilket till en början tager en talrikare fast personal i anspråk,
än den, som kan erfordras, sedan detta försprång vunnits. Någon
annan föreskrift torde derför icke kunna lämpligen gifvas, än att, i
öfverensstämmelse med hvad kartverkskommissionen föreslagit, detta
antal icke må utan särskild framställning ökas öfver 20. Då emellertid
sammanlagda antalet kartografer och vid generalstabens topografiska
afdelning mot arfvoden anstälde civile personer för närvarande uppgår
till 29, så torde under en öfvergångstid undantag från nämnda regel
böra ske.

Rörande storleken af de arfvoden, som böra utgå till meranämnde
kartografer, föreslog 1878 års komité, på anförda skäl, att lägsta arfvodet
borde bestämmas till 2,500 kronor med två ålderstillägg, så att
högsta arfvodet skulle uppgå till 3,500 kronor. Kartverkskommissionen
har härvid föreslagit den förändring, att arfvodet bestämmes
till 2,000 kronor med tre ålderstillägg å 500 kronor, hvilka utgå efter
respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjenstgöring. Jag anser
likväl skäl icke blifvit angifna, som böra föranleda till någon annan
förändring i nu gällande bestämmelser, än att, med bibehållande af
det lägsta arfvodesbeloppet af 1,500 kronor, till de nu vilkorligt bestämda
tre ålderstilläggen af 500 kronor lägges ytterligare ett dylikt
ålderstillägg, så att kartograf efter 20 års väl vitsordad tjenstgöring
kan komma i åtnjutande af ett arfvode af 3,500 kronor, hvarjemte de
nu med 500 kronor hvardera utgående två arfvoden till de kartografer,
hvilka biträda vid kartarbetenas öfvervakande och ledning, böra fortfarande
bibehållas och i mån af kartarbetenas utvidgning ökas till tre.
Likaledes bör bibehållas det arfvode af 1,000 kronor, som nu utgår
till den officer af generalstaben, som föredrager de, ekonomiska kartverket
rörande ärenden m. m. och som tillika tjenstgör såsom arbetschef
vid det allmänna ekonomiska kartverket. Att, på sätt 1878 års
komité och kartverkskommissionen föreslagit, bestämma ovilkorlig pensionsrätt
för kartograferna torde deremot icke vara behöfligt eller fullt
lämpligt, utan lärer regeringen icke underlåta att i hvarje särskildt fall,
då en kartograf i följd af ålder eller sjuklighet icke vidare är tjenstbar,
göra framställning om beredande åt honom af skälig pension.

Men om i enlighet med härofvan framstälda förslag de allmänna
kartarbetena sålunda sammanföras under en gemensam institution, förfaller
ock dermed den anledning, som hittills föranledt till att dessa

29

Sjette hufvudtiteln: bil.

arbeten sorterat under två särskilda statsdepartement. 1878 års komité
uttalar i detta hänseende följande:

»I sammanhang med landkartverkets organisation har komitén äfven
afhandlat den frågan, under hvilket statsdepartement kartverket
borde ställas, hvarvid två förslag hafva framstälts, det ena förordande
landtförsvars-, det andra civildepartementet. För det förra talar den
omständigheten, att landkartverket skulle blifva en utveckling af den
nu varande topografiska afdelningen vid generalstaben, af hvilken det
skulle komma att ledas, samt att dess fleste arbetare skulle blifva militärer.
Men å andra sidan skulle likväl inom detsamma komma att
finnas ett ganska starkt och mycket vigtig! civilt element, och det
skulle icke vara förenadt med någon olägenhet — äfven chefen för
generalstaben har erkänt detta — om man satte en skiljelinie emellan
generalstaben, som naturligtvis fortfarande måste lyda under landtförsvarsdepartementet,
och det egentliga kartverket samt läte det senare
höra under civildepartementet. Fn liknande organisation finnes i vårt
broderland Norge, der den »geografiske opmåling» hör under departementet
för det inre, ehuru arbetet verkställes af och genom generalstaben
och flottan. I öfrigt, äfven om arbetspersonalen vid landkartverket
skulle komma att till större delen bestå af militärer, kan man
dock icke säga, att sjelfva kartverket som sådant skulle blifva uteslutande
militäriskt, utan har det tvärtom ett öfvervägande civilt ändamål,
för hvilket chefen för civildepartementet synes vara rätta målsmannen.»

En följdenlig tillämpning af de skäl, som tala för kartverkens
ställande under en gemensam chef, synes äfven mig fordra, att alla de
allmänna kartarbetena rörande ärenden genom en och samma departementschef
behandlas och inför Eders Kongl. Maj:t föredragas. I öfverensstämmelse
med den åsigt, hvilken vid gemensam öfverläggning äfven
blifvit af chefen för landtförsvarsdepartementet omfattad, eller att
de mångsidiga ändamål, som genom de allmänna kartarbetena afses att
befrämjas, äro af mera öfvervägande civil än militärisk natur och stå
i närmaste frändskap till flere af de allmänna frågor och ärenden,
livilka falla under chefens för civildepartementet handläggning — exempelvis
Sveriges geologiska undersökning -—- hvilket ock föranledt,
att största anparten af de anslag, som till de allmänna kartarbetena
nu utgå, äro å den 6:e hufvudtiteln uppförda, anser jag mig derför
böra tillstyrka: att alla de allmänna kartarbetena rörande frågor skola
genom chefen för civildepartementet beredas och inför Eders Kongl.
Maj:t föredragas, samt att de för dessa arbeten erforderliga anslag i

30

Sjette hufrudtiteln: l>il.

%

sin helhet och under rubrik »till fortsatt bearbetande af rikets allmänna
kartverk» uppföras under den 6:e hufvudtiteln.

De bestämmelser i afseende på organisationen, hvilka jag med stöd
af det anförda ansett mig böra i underdånighet tillstyrka, kunna sålunda
sammanfattas:

6:o. att det nuvarande ekonomiska kartverket i
afseende på personal och anslag förenas med generalstabens
topografiska afdelning och att det framdeles
skall åligga nämnda afdelning att, med biträde af
den personal, hvarom här nedan bestämmes, utföra
alla de med landets allmänna kartläggning och beskrifning
förenade arbeten i öfverensstämmelse med
de allmänna grunder, som här ofvan blifvit angifna,
samt i enlighet med den instruktion, Eders Kongl.
Maj:t täckes utfärda;

7:o. att, förutom af de vid generalstabens topografiska
afdelning kommenderade generalstabsofficerare,
hvilkas antal genom nämnda instruktion bestämmes,
och den på generalstabens stat uppförde professor,
arbetena skola utföras dels af civile kartografer och
kartografaspiranter, dels af från armén kommenderade
officerare och underofficerare, dels ock af qvinlig
personal;

8:o. att arfvode till kartograf bestämmes till
1,500 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor,
hvilka utgå efter respektive 5, 10, 15 och 20 års väl
vitsordad tjenstgöring, med rätt för nuvarande kartografer
vid ekonomiska kartverket, hvilka öfvergå till
generalstabens topografiska afdelning, att i fråga om
ålderstillägg räkna sig till godo den tid, de tjenstgjort
vid det ekonomiska kartverket;

9:o. att den officer, som förordnas att handhafva
närmaste ledningen af de ekonomiska kartarbetenas
utförande, må tilldelas ett årligt arfvode af 1,000
kronor, och att årliga arfvoden, hvartdera till ett belopp
af 500 kronor, tilldelas de kartografer (högst
trenne), hvilka förordnas att biträda vid kartarbetenas
öfvervakande och ledning;

10:o. att arfvodena för öfrig civil personal, såsom
gravörer in. fl. — hvilkas aflöningsförmåner delvis

31

Sjette hufVudtiteln: bil.

måste grundas på beting — äfvensom storleken af de
dagaflöningar och reseersättningar, hvilka skola utgå
för arbete å fältet, af Eders Kongl. Maj:t, uppå förslag
af afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning såsom kartverkschef bestämmas, samt

ll:o. att alla de allmänna kartarbetena rörande
frågor skola genom chefen för civildepartementet beredas
och inför Eders Kongl. Maj:t föredragas, ochatt
de för dessa arbeten erforderliga anslag i sin helhet
och under rubrik »till fortsatt bearbetande af rikets
allmänna kartverk» uppföras under den 6:e hufvudtiteln.

Då jag nu öfvergår till den tredje af de af mig uppstälda hufvudpunkter,
eller frågan om kostnaden för kartarbetenas fullbordande, torde
först böra lemnas en öfversigt af de olika kostnadssummor, som under
olika förutsättningar och antaganden blifvit af skilda myndigheter beräknade.

Enligt de af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning
år 1876 på nådig befallning verkstälda utredningar och beräkningar
skulle kostnaden, räknad från 1876 ars början, för de ekonomiska
och topografiska kartverkens fullbordande i enlighet med då gällande
bestämmelser uppgå till 9,540,000 kronor; och skulle med de då utgående
anslag erfordras en tid af 65 år för fullbordandet af det topografiska
kartverket intill Norrbottens lånegräns och 53 år för det ekonomiska
kartverket öfver södra och mellersta delarne af riket.

Enligt det af 1878 års komité afgifna förslag till nya grunder för
kartverkens fortsatta bearbetande skulle för kartarbetenas fullbordande
på 36 år, räknadt från 1880 ars början, erfordras eu sammanlagd kostnad
af 7,977,550 kronor.

Sedan med ledning af de utaf kartverkskommissionen utförda försöksarbeten
nya beräkningar blifvit utförda, så utvisa dessa, att tillämpningen
af nämnda komités förslag (alt. A) skulle från 1883 ars början
medföra en totalkostnad af 9,852,500 kronor. Men kommissionen har
derjemte för jemförelses skuld framlagt tvänne andra på försöksarbetena
grundade beräkningar, hvaraf framgår,

att, om den af 1878 års komité föreslagna kartan i skalan
1 : 20,000 öfver det sydliga och mellersta Sverige endast förses med
en terrängbeteckning i kritmaner, grundad på eu uppförstoring af en
å fältet i mindre skala utförd terrängmätning, så nedgår kostnaden
till (alt. B) 8,907,500 kronor,

32

Sjette hufrudtiteln: bil.

samt att, om nämnda karta upprättas och ntgifves utan annan höjdbeteckning
än böjdsiffror till ett antal af 100 på hvarje qvadratmil eller
med tillämpning af de grunder, jag här ofvan i underdånighet tillstyrkt,
kostnaden kan ytterligare nedbringas, eller till ett belopp af (alt. C)

8,127,000 kronor.

Förutom här anförda kostnadsberäkningar hafva dylika äfven blifvit
utförda vid de två olika förslag, som af reservanter inom 1878 års
komité blifvit framstälda och hvilka beräkningar sluta på mindre summor
än någon af de här ofvan angifna. Då emellertid af dessa förslag
det ena är grundadt icke allenast på kartverkets delvisa ställande
under landtmäteristyrelsen och således i hufvudsak innebär ett återgående
till förhållanden, hvilka, två gånger försökta, Eders Kongl.
Maj:t senast år 1873 fann lämpligt att upphäfva, utan äfven på en
mindre detaljerad mätning än den, hvilken nu användes, och det andra
förslaget söker lösningen på den föreliggande frågan genom att helt
enkelt föreslå det totala inställandet af det ena kartverkets arbeten,
och båda förslagen således äro bygda på sådana förutsättningar, att
de, oafsedt den större eller mindre kostnad deras tillämpande skulle
betinga, på anförda skäl icke kunna af mig tillstyrkas, så torde ej vara
nödigt att till någon närmare granskning upptaga denna kostnad.

För att möjliggöra en jemförelse mellan här ofvan angifna kostnadssummor
torde likväl i första rummet vara nödigt att hänföra desamma
till en gemensam utgångsperiod och då lämpligast till 1886 års
början, eller det år, från och med hvilket några förändrade grunder för
kartverkens bearbetande först kunna komma till tillämpning. Härvid
torde ingen annan norm kunna följas än den — visserligen mindre
exakta men, med hänsyn till det i många afseenden approximativa i
de ursprungliga summorna, dock antagliga — att minska hvar och en
af dessa summor med sammanlagda beloppet af de till kartarbetena
utgångna anslag under de år, som förflutit sedan de tider, från hvilka
de olika förslagen äro beräknade.

Med uteslutande af det af 1878 års komité uppgjorda kostnadsförslag,
hvars slutsumma genom försöksarbetena visat sig böra betydligt
ökas, äfvensom af den af kartverkskommissionen under alt. B gjorda
beräkning, undergå de öfriga kostnadssummorna följande förändring,
om de enligt ofvan angifna norm hänföras till arbetenas ståndpunkt
vid 1886 års början.

Den af afdelningschefens utredningar härledda summa för kartverkens
fullbordande enligt nu gällande bestämmelser minskas med 1,709,206

33

Sjette hufvudtitelii: ML

kronor, utgörande sammanlagda anslagsbeloppen m. m. för åren 1876—
1885, eller till 7,830,794 kronor.

Den af kartverkskommissionen under alt. Å beräknade summa för
kartarbetenas fullbordande i öfverensstämmelse med det af 1878 års
komité afgifna förslag minskas med 501,446 kronor, utgörande sammanlagda
anslagsbeloppen m. in. för åren 1883—1885, eller till 9,351,054
kronor.

Den för kartverkens fullbordande enligt de af mig bär ofvan tillstyrkta
grunder erforderliga kostnad, hvilken i hufvudsak öfverensstämmer
med den af kartverkskommissionen under alt. C beräknade,
kan, med tillämpning af samma minskning som för alt. A. skett, beräknas
till 7,025,554 kronor.

Vid en jemförande granskning af de detalj-beräkningar, hvarigenom
de olika kostnadssummorna blifvit härledda, framgår att dylika beräkningar
icke kunna utföras med anspråk på absolut visshet, synnerligast
då sådana faktorer, som äro beroende af nya arbetsmetoder,
hvarom erfarenhet hittills saknas, måste i beräkningen införas. Så
framhåller exempelvis chefen för civildepartementet i sitt anförande
till statsrådsprotokollet den 2 Januari 1880, att, om i stället för den
af 1878 års komité antagna siffra af 0,7 qvadratmil, såsom utgörande
den af en fältmätare i medeltal årligen medhunna arbetsqvantitet,
den af dåvarande afdelningschefen såsom riktigare påyrkade af 0,55
qvadratmil införes i beräkningen, så ökas den af 1878 års komité beräknade
kostnadssumman med inemot 2 millioner kronor. Beträffande
åter den större grad af tillförlitlighet i nämnda hänseende, som kan
vara att vinna genom särskild! för ändamålet anordnade experiment,
så har kartverkskommissionen betonat de svårigheter, som möta vid
att genom försöksarbetcn, Indika af mångfaldiga skäl måste begränsas
såväl till omfattning som i afseende på tiden för deras fullbordande,
kunna härleda några fullt tillförlitliga slutsatser rörande erforderlig tid
och kostnad för hela landets kartläggning. Kommissionen har ock uttalat
den åsigt, att de af henne beräknade kostnaderna sannolikt äro
för höga, men att kommissionen, äfven med fara att behöfva framlägga
en betydligt förökad kostnadssumma, framför allt velat undanrödja
hvarje anledning till tvifvel om de beräknade kostnadernas tillräcklighet.

Kommissionens sålunda uttalade åsigt har ock, såsom i det föregående
blifvit antydt, vunnit bekräftelse genom resultaten af de efter
försöksarbetenas afslutande utförda arbeten, rörande livilka afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning afgifvit underdåniga
arbetsberättelse!''. Vid de arbeten, som från år 1882 blifvit inom VermBih.
till Rihcl. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd. 1 Haft, 5

N:o 1.

N:o 2.

N:o 3.

34

Sjette hufvudtiteln: Ml.

lands län af ekonomiska kartverket utförda, hafva nemligen i öfverensstämmelse
med af Eders Kong! Maj:t faststälda arbetsplaner samma
grunder blifvit tillämpade i afseende på sättet för stomkartans sammansättning
och planmätningens utförande, som de vid försöksarbetena
inom Östergötlands län tillämpade. Dessa arbeten hafva omfattat stomkart-sammansättning
öfver en yta af omkring 80 qvadratmil, hvaraf
36 qvadratmil blifvit fullständigt i plan uppmätte, och om de härvid
vunna resultat införas i de dessa slag af arbeten motsvarande, af kommissionen
beräknade utgiftsposter, så undergå dessa utgiftsposter en
minskning, hvilken, enligt från generalstabens topografiska afdelning
lemnadt meddelande, sammanlagdt kan beräknas till 829,640 kronor,
hvarigenom de under N:is 2 och 3 senast anförda summor nedgå till
respektive 8,521,414 kronor och 6,795,914 kronor; och torde sistnämnda
summa, afrundad till 6,800,000 kronor, utan fara för något betydligare
misstag kunna anses angifva den kostnad, hvarmed kartarbetenas fullbordande
enligt de af mig tillstyrkta grunder skulle blifva förenadt.

Jag har redan i det föregående framhållit, att beräkningar rörande
totalkostnaden för arbeten, hvilka skola under flere årtionden fortgå,
alltid måste vidlådas af eu viss grad af osäkerhet; en jemförelsevis
mindre felaktighet, som vid den praktiska tillämpningen visar sig vara
begången i afseende på någon eller några af de många faktorer, som
måste vid detalj beräkningen medtagas, får en stor betydelse, då den
multipliceras med flere tiotal af år. I det föregående har antydts,. huru
en jemförelsevis liten skilnad i den arbets qvantitet, som i beräkningen
införes såsom måttstock för hvad en fältmätare i medeltal kan anses
årligen medhinna, kan komma slutsummorna att skilja sig på millioner
kronor. Likaledes har framhållits den betydande skilnad i kostnad,
som uppstår,* om den genom de senaste årens arbeten inom Vermlands
län vunna erfarenhet lägges till grund för beräkningen af vissa utgiftsposter
i stället för de genom försöksarbetena inom Östergötlands län
härledda siffror. Eu skilnad af endast 50 öre i de dagaflöningar, som
under arbete å fältet antagas böra utgå, verkar för eu personal af 80
personer under 35 år eu skilnad i slutsumman af 210,000 kronor; ännu
större inverkan utöfva olika förutsättningar i afseende på handtlangningskostnader
o. s. v. Men hvilken grad al tillförlitlighet, som än
må kunna tillmätas den ena eller andra kostnadssiffran, så torde emellertid
de verkstälda utredningarne med temlig visshet gifvit vid handen,
att kostnaden för kartarbetenas fullbordande enligt de af mig här ofvan
tillstyrkta grunder kommer att icke obetydligt understiga den, som af
meranämnda afdelningschef beräknats med hittills gällande bestämmelser

35

Sjette hufvudtiteln: Ml.

erfordras, och detta oaktadt ett förökadt antal höj dbestämmelser samt
utgifning i tryck af kartorna i skalan 1: 20 000 blifvit i förstnämnda
kostnad inberäknade.

För år 1885 äro till de topografiska och ekonomiska kartarbetena
följande medel anvisade:

från fjerde hufvudtiteln:

till generalstabens topografiska arbeten: extraanslag kronor 60,000: —

från sjette hufvudtiteln:
till ekonomiska kartverken:

ordinarie anslag................................................ 6,000: —

extra anslag...................................................... 76,000:— s 82,000-_

hvartill kommer under anslaget till landtmäteri staten

besparade 23 andre'' landtmätarelöner........ » 20,700: —

eller tillsammans kronor 162,700: —.

Om denna summa delas i det belopp 6,800,000 kronor, som utgör
den sannolika totalkostnaden för kartarbetenas fullbordande enligt
de af mig tillstyrkta grunder, så visar resultatet en tid af nära 42 år
såsom den tidrymd, inom hvilken arbetena med de för närvarande utgående
anslag sannolikt skulle kunna bringas till slut.

Om ock utgifterna för kartarbetenas fullbordande blifva mindre
kännbara på ju längre tid dessa utgifter fördelas, så får heller icke
förbises, att i samma mån fördröjes den tidpunkt, då resultaten af dessa
vigtiga arbeten komma till full nytta och användbarhet, liksom ock i
sådant fall sannolikheten minskas att den uppgjorda planen får till
slut fullföljas, innan nya förslag till förändringar i denna plan ånyo
väckas, med häraf följande fleråriga utredningar och all den störande
inverkan på kartarbetenas fortgång, som erfarenheten visat häraf blifva
en följd.

Med fullföljande af den åsigt, hvartill 1878 års komité kommit,
eller att landets kartläggning bör fullbordas på en tid af omkring 36
år, har kartverkskommissionen lagt en tid af 35 år, räknadt från år
1883, till grund för sina beräkningar.

Denna tidrymd af 35 år anser jag med hänsyn till ofvan
antydda förhållanden icke böra öfverskridas; och då vid 1886 års ingång
ytterligare tre år förflutit från den tid, kartverkskommissionen
tagit till utgångspunkt, torde en tid af 32 år lämpligen böra läggas
till grund för beräkningen af den årliga medelkostnad, som från 1886

36

Sjette hufYudtiteln: bil.

års början erfordras för kartarbetenas fullbordande. Denna årliga
medelkostnad visar sig då uppgå till 212,500 kronor.

I likhet med kartverkskommissionen anser jag likväl, att de årliga
anslagen icke böra omedelbart eller under de närmaste åren höjas
utöfver det sammanlagda belopp, som år 1879 var anvisadt till de
ekonomiska och topografiska kartverken. Nämnda år, eller innan anslaget
å fjerde hufvudtiteln till de topografiska arbetena sänktes med

30,000 kronor, eller från 90,000 till dess nuvarande belopp 60,000
kronor, uppgick detta belopp till 189,100 kronor. Dels torde nämligen
någon tid erfordras, innan en större tillfällig personal kan anskaffas
och utbildas, dels anser jag det förslag vara väl förtjent af uppmärksamhet,
som af kartverkskommissionen blifvit framstäidt, eller att de
till de allmänna kartarbetena anvisade medel först ytterligare böra förhöjas
i den mån de till storskiften och afvittringar nu utgående anslagkunna
minskas, hvarigenom det åsyftade målet kunde vinnas utan någon
förökad börda för statsverket.

Det belopp, som sålunda enligt min åsigt borde år 1886 för allmänna
kartarbetena tagas i anspråk, utgör alltså i jemnt tal 190,000
kronor.

Såsom jag redan erinrat, finnes för rikets ekonomiska kartverk
anvisadt ett'' ordinarie anslag å 6,000 kronor, och vidare får enligt
1870 års riksdags beslut till landtmätares sysselsättande vid ekonomiska
kartverket användas under anslaget till landtmäteristaten besparade
23 andre landtmätarelöner, 20,700 kronor. Med hänsyn till de ekonomiska
och topografiska kartverkens blifvande sammanslagning och då
således anslagen böra få användas till båda kartverken utan åtskilnad
synes riktigast och redigast vara, att det ordinarie anslaget å 6,000
kronor får utgå till rikets allmänna kartverk, samt att anslaget till
landtmäteristaten minskas med de besparade andre landtmätarelönerna
och i stället extra anslaget till kartverken höjes med motsvarande belopp.
Det för år 1886 erforderliga extra anslaget till de allmänna
kartverken skulle således uppgå till 184,000 kronor.

Denna summa öfverstiger med 48,000 kronor sammanlagda beloppet
af de för 1885 till de ekonomiska och topografiska kartverken anvisade
extra anslag 136,000 kronor. Å andra sidan skulle anslaget
till landtmäteristaten minskas med 20,700 kronor, och den verkliga
höjningen i anslagen till kartverken, utöfver hvad nu till dessa utgår,
bestiger sig således till 27,300 kronor. Denna tillökning motväges
dock mer än till fullo af den nedsättning, jag på grund af landtmäteristyrelsens
redan inkomna hemställan är betänkt föreslå i afseende å

37

Sjette hufvudtiteln: bil.

anslagen för år 1886 till storskiftes- och afvittringsverken. Denna
nedsättning utgör nämligen 38,000 kronor.

Derest Eders Kongl. Maj:t behagar finna, att det fortsatta bearbetandet
af rikets allmänna kartverk (det ekonomiska och det topografiska)
bör ega ruin i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af mig
under punkterna 1—11 tillstyrkta hufvudgrunder, torde således, för att
dessa hufvudgrunder må kunna från och med år 1886 tillämpas, Eders
Kongl. Maj:t vilja till näst sammanträdande riksdag hemställa, att riksdagen
måtte

dels godkänna hvad i punkterna 8—10 föreslagits i fråga om aflöningsförmåner
för kartverkspersonalen,

dels medgifva, att det för rikets ekonomiska kartverk å ordinarie
stat anvisade anslag 6,000 kronor må utgå till rikets allmänna kartverk,
och följaktligen anslagets titel i öfverensstämmelse dermed ändras;

dels, utöfver nämnda anslag, å sjette hufvudtiteln på extra stat
för år 1886 anvisa till fortsatt bearbetande af rikets allmänna kartverk

184,000 kronor;

_ Och torde i sådant fall Eders Kongl. Maj:t icke vidare äska det
hittills å fjerde hufvudtiteln till generalstabens topografiska arbeten på
extra stat anvisade anslag.

Beviljas det sålunda ifrågasatta extra anslaget till de allmänna
kartverken, lärer slutligen ordinarie anslaget till landtmäteristaten böra
nedsättas med 20,700 kronor.

På tillstyrkan af statsrådets öfrige ledamöter behagade
Hans Maj:t Konungen godkänna hvad chefen
för civildepartementet sålunda yttrat och hemstält
samt anbefalde cheferna för landtförsvars- och civildepartementen
att vid uppgörande af förslag till reglering
af utgifterna under riksstatens fjerde och
sjette hufvudtitlar för år 1886 iakttaga hvad för ti 11-lämpning af det nådiga beslutet påkallades.

Ex protocollo:
Otto Sjögreen.

Stockholm, K. L. Beckman, 1885.

1

Sjunde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Maja Konungen i Statsrådet u Stockholms slott den 12
Januari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Sedan de till andra, tredje, fjerde, femte och sjette hufvudtitlarne
hörande frågor blifvit af vederbörande departementschefer föredragna,
anhöll departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
att få anmäla de frågor, som tillhörde regleringen af sjunde
hufvudtiteln, samt anförde dervid beträffande anslagstitlarne:

1

2

Sjunde liufvudtiteln.

[1-]

Statskontoret.

Ordinarie anslag.

Statskontoret.

Redan i de utlåtanden, Statskontoret och Kammarrätten den 24
Maj 1879 och den 8 November 1883 afgifvit i fråga om tidigare utslutning
och revision af allmänna räkenskaper, hafva embetsverken
såsom ett hufvudsakligt vilkor för möjligheten af en sådan tidigare
räkenskapsafslutning förutsatt, bland annat, att nödig förstärkning af
arbetskrafterna inom Statskontorets riksbokslutsbyrå bereddes ej mindre
tillfälligtvis under förändringens genomförande, än äfven sedermera för
framtiden; och sedan Eders Kongl. Maj:t den 18 April och den 5 Juli
sistlidet år meddelat förändrade bestämmelser i fråga om tiden för
länsräkenskapernas och rikshufvudbokens afslutande, har Statskontoret
i särskilda underdåniga skrivelser den 18 November samma år gjort
hemställan om ökning af arbetskrafterna inom Statskontoret.

Dervid erinrar Statskontoret, att enligt den för verket nu gällande
stat äro å riksbokslutsbyrån anstälde tre tjensteman i första
lönegraden (revisorer och bokhållare), af hvilka eu är fullt sysselsatt
med statsliggarens och länsstaternas uppgörande, med granskning af
landtränteriernas månadsredogörelser samt med förande af de anteckningar
och verkställande af de utredningar, som erfordras för fullgörande
af nämnda åligganden. A de två öfrige revisorerne ankommer
deremot bestyret med de förberedande arbetena för riksbokslutsarbetet,
såsom uppgörande af sammandrag eller omslut af länens landsböcker
och de förvaltande verkens redogörelser, de särskilda redovisningarnes
intagande i rikshufvudboken, jemte deltagande i de med
hufvudbokens afslutande förenade bestyr, med granskning af de från
länen och Stockholms stad årligen ingående restantieberättelserna, med
upprättande af sammandrag öfver restantier och propriebalanser, allmänna
bevillningen och andra inkomsttitlar m. m. samt med verkställande
af härvid behöiliga utredningar och undersökningar af räkenskaper.
Verkställandet af nämnda magtpåliggande och ansvarsfulla
åligganden har emellertid icke kunnat af desse revisorer ensamt medhinnas,
utan hafva till deras biträde måst anställas särskilde amanuenser.
Enligt hvad Statskontoret anmäler, har behofvet af en ytterligare förstärkning
af riksbokslutsbyråns personal redan länge gifvit sig tillkänna,
men har, äfven om lättnad i göromålen kunnat i någon mån

Sjunde hufvudtiteln. 3

vinnas genom anställande af flera amanuensbiträden, hinder likväl härför
mött i de knappa tillgångarne å det på Statskontorets stat uppförda
anslaget till vikariatsarfvoden in. m.

Nyssnämnda behof har i väsentlig mån ökats genom den enligt
nådiga brefvet den 18 April 1884 beslutade förändring i afseende å
tiden för riksliufvudbokens afslutande. Jemte förändrade bestämmelser
om sättet för länsräkenskapernas afslutande och tiden för landsböckernas
insändande till Kammarrätten innefattar detta nådiga beslut föreskrift
derom, att arbetet med riksliufvudbokens upprättande skall så
ordnas, att densamma jemte öfriga statsverkets räkenskaper, fullständigt
afslutade, kan vara tillgänglig för granskning af statsrevisorerna den
1 Oktober året efter det kalenderår, räkenskaperna omfatta, samt att
denna förändrade anordning skall tillämpas vid uppgörandet af 1885
års räkenskaper. Enligt hittills gällande bestämmelser har rikshufvudboken,
för att vara för statsrevisionen tillgänglig, icke behöft afslutas
förr än inom en tid af omkring ett år sju månader efter utgången af
det år, revisionen omfattar, men enligt berörda nådiga bref skall arbetet
med densamma vara afslutadt inom nio månader efter räkenskapsårets
utgång eller inom sex månader efter det länens räkenskaper
kommit Statskontoret tillhanda. Statskontoret framhåller derföre, att
hvad som redan den 24 Maj 1879 yttrades om behofvet af ökadt arbetsbiträde
fortfarande är gällande.

I fråga om sättet för afhjelpande af detta behof har Statskontoret,
som redan förut erinrat, att de till verkets förfogande stälda medel
icke medgifva anställande af flere amanuenser, anfört, att, äfven om
detta hinder ej förefunnes, en dylik åtgärd ej skulle blifva tillfyllestgörande.
Af oansvarige amanuenser kunde nemligen icke påräknas
ett så verksamt biträde, som förhållandena påkallade. En tillökning i
antalet af de å byrån anstälde ordinarie tjenstemän vore alltså nödvändig.
Väl kunde, icke utan goda grunder, ifrågasättas, att antalet
revisorsplatser borde ökas med två. Dock förestälde sig Statskontoret,
att med någon jemkning af arbetets fördelning det skulle blifva tillräckligt,
om — jemte det någon förhöjning i anslaget till vikariatsersättning
anvisades för aflönande af ytterligare ett amanuensbiträde å
denna byrå — medel beviljades för inrättande af en ny fast beställning,
dock att denna uppfördes i andra tjenstegraden med skyldighet
för innehafvare!! att dela det öfvervakande af göromålen å byrån, som
nu ålåge byråchefen ensam. Den korta tid, som blifvit anslagen för
bokslutsarbetets fullbordande, påkallade nemligen, att åt detta arbete egnades
en vida mera omfattande tillsyn, än som kunde förenas med de
många åligganden i öfrigt, hvilka tillhörde byråchefen och vore af

4 Sjunde hufvudtiteln.

beskaffenhet att ej under tiden få eftersättas. Åt innehafvaren af den föreslagna
nya tjensten borde derföre uppdragas att, med biträde af en amanuens,
handlägga bestyren med liggares och länsstaters upprättande samt
landtränteriredogörelsehandlingarnes granskning och att derjemte efter
omständigheterna deltaga i riksbokslutsarbetet äfvensom att med byråchefen
vaka öfver dithörande arbeten. På sådant sätt skulle, utom
den förstärkning i arbetskraft, som i det senare hänseendet vore att
påräkna, eu ytterligare revisor för bokslutsgöromålen blifva disponibel.

Statskontoret har derföre föreslagit, att för anställande inom
riksbokslutsbyrån af en tjensteman i andra tjenstegraden dess ordinarie
anslag måtte ökas med ett belopp, motsvarande aflöning i nämnda
tjenstegrad eller 4,500 kronor, fördeladt i lön, 3,000 kronor, och tjenstgöringspenningar,
1,500 kronor, med rätt för innehafvaren till ålderstillägg
i likhet med öfrige tjensteman i samma lönegrad.

Vidkommande behofvet af ökadt anslag till extra biträden har
Statskontoret anfört, att anslaget till vikariat, renskrifning, fiitpenningar
och tillfälliga biträden, 17,200 kronor, icke vore tillräckligt för sina
särskilda ändamål. Anledningen dertill vore ej mindre det jemförelsevis
stora behofvet för Statskontoret af amanuensbiträden i följd deraf,
att vid införande af den nya organisationen med åtföljande betydande
inskränkning af den ordinarie tjenstemannapersonalen afsetts, att en
icke obetydlig del af göromålen skulle kunna besörjas af extra biträden,
än äfven och hufvudsakligen den omständighet, att Statskontorets ombudsman
eller juridiska biträde måst i saknad af derför särskildt anvisade
medel aflönas af ofvannämnda vikariatsanslag, ehuru en dylik
utgift, utgörande 2,500 kronor årligen, icke ingått i den ursprungliga
beräkningen af samma anslag. Under året hade det redan förut knappa
antalet af amanuensbiträden ytterligare minskats derigenom, att kaminarskrifvaren
å verkets äldre stat Alfred Elfving, hvilken jemlikt nådigt
bref den 14 December 1877 med fortfarande tjenstgöringsskyldighet
varit pligtig att förrätta de emot hans kammarskrifvarebefattning svarande
göromål, som kunde varda honom af Statskontoret anvisade, samt,
enligt samma nådiga bref och derefter årligen förnyade nådiga beslut,
från och med år 1878 fått sin aflöning anvisad till utgående af det extra
anslaget för genomförande af Statskontorets nya organisation, blifvit
under den 31 sistlidne Oktober af Statskontoret utnämnd till revisor
och bokhållare derstädes. Den amanuensplats, som derigenom lemnats
öppen, kunde icke återbesättas, med mindre än att medel dertill bereddes
genom någon förhöjning i anslaget till vikariat, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden; och som, på sätt förut framhållits,
en ytterligare amanuens erfordrades å riksbokslutsbyrån, har Stats -

Sjunde liufvudtiteln.

5

kontoret hemstält, att, för beredande af medel till aflönande af två n)^a
amanuenser, hvardera med det belopp af 1,000 kronor, som i allmänhet
bestås amanuenser inom Statskontoret, anslaget till vikariat, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden, 17,200 kronor, måtte med

2,000 kronor förhöjas till 19,200 kronor.

De arbetskrafter, som tillmättes Statskontoret vid detta verks
senaste ombildning, kunna efter mitt förmenande ingalunda uppbära
det ökade arbete, som blir en följd af riksbokslutets påskyndande, och
då jag derföre lifligt understödjer Statskontorets nu gjorda framställning
om ökad personal å riksbokslutsbyrån, är jag förvissad, att det intresse,
Riksdagen alltid ådagalagt för ett skyndsammare afsilande och eu
tidigare revision af statsverkets räkenskaper, är en borgen för, att Riksdagen
skall anse den nu ifrågasatta förhöjningen i Statskontorets stat
såsom en ringa uppoffring för statsverket i jemförelse med de betydande
fördelar, hvilka uppnås genom den nu beslutade reformen i afseende å
statsräkenskaperna. Ej heller har jag något att erinra mot Statskontorets
begäran om medel till ytterligare ett extra biträde utom riksbokslutsbyrån,
hvarvid jag ber få erinra, att genom kammarskrifvaren Elfvings
befordran till tjenst å stat en besparing till belopp af 1,920 kronor
eger ruin å det extra anslaget till genomförande af embetsverkets nya
organisation samt att erfarenheten gifvit vid handen, att de hittills
varande arbetskrafterna inom inkomst- och utgiftsbyråerna ej tåla någon
minskning.

Jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att

å Statskontorets stat för en tjensteman i andra lönegraden,
hvilken med hänsyn till åligganden och tjensteställning inom byrån
torde böra benämnas förste revisor, uppföra lön 3,000 kronor och tjenstgöringspenningar
1,500 kronor samt tilldela denne tjensteman rätt till
ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjensteman i samma
lönegrad,

att höja anslaget till vikariat, renskriflinig, flitpenningar och tillfälliga
biträden med 2,000 kronor eller från 17,200 kronor till 19,200
kronor, och

att således höja anslaget till Statskontoret med 6,500 kronor eller
från 93,800 kronor till 100,300 kronor.

Postverket.

I underdånig skrifvelse den 21 November 1884 har Generalpoststyrelsen
afgifvit förslag till postverkets stater för år 1886.

[2.]

Postverket.

6

Sjunde hufvudtiteln.

De för innevarande år af Eders Kong!. Maj:t faststälda utgiftsstaterna
för postverket upptaga följande slutsummor:

aflöningsstaten........................................................ kronor 2,177,000: —

öfvergångsstaten .................................................. ,, 9,400

indragningsstaten.................................................. ,, 8,580

pensionsstaten.........................:.............................. ,, 74,765

omkostnadsstaten................................................. ,, 3,147,000

oförutsedda utgifter ............................................ ,, 68,200

och restitutioner m. m............... „ 28,055

afkortningar

Summa kronor 5,513,000

Med erinran om de omfattande regleringar af aflöningsförhållandena
för postverkets ordinarie personal, som egt rum under de senare
åren, föreslår Generalpoststyrelsen nu, i fråga om aflöningsstaten, inga
andra väsentligare ändringar, än som angå de under denna stat upptagna
anslag till aflönande af poststationsföreständare och af extra biträden
vid postanstalterna, hvilka två anslag äro i de nu gällande staterna
förslagsvis utförda till belopp, det förra af 385,000 kronor och
det senare af 330,000 kronor.

Såsom ett gemensamt skäl att höja dessa båda anslag anför Styrelsen,
hurusom den betydliga stegring i posttrafiken, hvilken, på sätt
i näst förut afgifna statsförslag blifvit ådagalagdt, egt rum under åren
1874—1882, äfven sedermera fortgått, livilket framginge af en jemförelse
mellan förhållandena under år 1882 och år 1883, det sista,
för hvilket fulllständiga uppgifter om postutvexlingen ännu fömligga.
Sålunda hade ökning egt rum

i summan af postbefordrade försändelser med 5,ig procent,

„ angifna värdet å de i Sverige för postbefordran
aflemnade assurerade försändelser ,, 20,8 ,,

,, det belopp, som å de svenska postanstalterna
inbetalts för postanvisningar......... „ 9,o 7 ,.

,, beloppet af i landet inlösta postförskott ,, 15,36 ,,

En sådan tillväxt af den egentliga posttrafiken, i förening med
den från 1884 års början öppnade postsparbanksrörelsen, måste efter
Generalpoststyrelsens uppfattning påkalla ökade arbetskrafter för postanstalterna.

Härtill komme, hvad särskild! beträffade det förra af de två omförmälda
anslagen, att den fortsatta utvecklingen af landets kommunikationer
och isynnerhet dess jernvägsförbindelser alltjemt kräfde inrättandet
af nya poststationer. Antalet af dylika stationer, som vid slutet
af år 1881 utgjorde 1,485, hade också under åren 1882 och 1883 måst

Sjunde hufvudtiteln. 7

ökas med 54 samt under år 1884 med ytterligare 48, så att detsamma
vid det föreliggande statsförslagets afgifvande uppgick till 1,587.

1 betraktande af nu anförda omständigheter har Generalpoststyrelsen
ansett anslaget till aflönande af poststationsföreståndare böra ökas
med 15,000 kronor eller till 400,000 kronor.

Med tillkännagifvande vidare, att utgifterna å anslaget till aflönande
af extra biträden vid postanstalterna under tiden från den 1 Juli 1883
till den 1 Juli 1884 utgjort 353,000 kronor samt att, om förhållandena
under 1884 års tredje qvartal lades till grund för en beräkning af de
erforderliga utgifterna för ifrågavarande ändamål, dessa kunde antagas
skola för år uppgå till omkring 378,000 kronor, har Generalpoststyrelsen,
under framhållande derjemte att billigheten likasom postverkets eget intresse
syntes fordra, att extra biträden, hvilka en följd af år på ett tillfredsställande
sätt tjenstgjort, erhölle en skälig förhöjning i sina arfvodesbelopp,
hemstält om en förhöjning i sistberörda anslag med 70,000 kronor,
hvarigenom detsamma skulle komma att uppgå till 400,000 kronor.

Ofriga anslag under aflöningsstaten anser Generalpoststyrelsen
kunna bibehållas vid deras nuvarande belopp med undantag endast af
anslaget till åldersiillägg, i hvilket med hänsyn, å ena sidan, till inträffade
förändringar genom dödsfall, afsked och befordringar samt, å
den andra, till de nya ålderstillägg, hvilka kunna antagas blifva intjenade
till 188G års början, en ökning befunnits erforderlig med 10,800
kronor, då detta anslag, nu i staten upptaget till 117,700 kronor, skulle
komma att utföras med 128,500 kronor.

Aflöningsstaten i dess helhet skulle härigenom ökas med 95,800
kronor eller till 2,272,800 kronor.

I anslagen under öfvergångs- och indragningsstaterna förekommer,
enligt hvad Generalpoststyrelsen meddelat, icke anledning till annan
ändring, än att det belopp af 400 kronor, hvilket nu är å sistnämnda
stat uppfördt för förre postexpeditören, numera poststationsföreståndaren
i Slite J. W. Ekman, bör, sedan dennes arfvode såsom poststationsföreståndare
ökats med 40 kronor, minskas med motsvarande summa
eller till 360 kronor.

Beträffande pensionsstaten anmäler Generalpoststyrelsen,
att i följd af inträffade dödsfall från denna stat böra afgå de pensioner,
som utgått

till f. d. generalpostdirektören friherre O. W. Stael

von Holstein............................................................ kronor 6,400: —

,, f. postföraredrängen Olaus Andersson .................. ,, 50: —

,, f. d. postmästaren E. Ericsson ............................ „ 2,250: —

Transport kronor 8,700: —

8

Sjunde hufvudtiteln.

Transport kronor 8,700: —
till f. d. postmästaren friherre F. M. J. Fleetwood „ 1,200: —

äfvensom att, då aflidne styrmannen å postångfartyget
Polhem, David Lundblads son Sture
Helge, för hvilken ett understöd af 50 kronor varit
å denna stat uppfördt, att åtnjutas till fylda 15 år,
den 15 September 1885 uppnår nämnda ålder, ytterligare
bör å staten afföras ett belopp af..................... „ 50: —

eller tillhopa kronor 9,950: —

men att deremot å staten böra upptagas följande under år 1884
beviljade pensioner, nemligen:

för f. d. postmästaren i Orust H. Lind ..................... kronor 600: —

,, „ „ „ Engelholm C. Bergenstråhle „ 2,025: —

„ ,, „ ,, Sölvesborg L. L. Edelberg ,, 1,800: —

„ „ „ „ Yarberg J. Bergdahl ......... ,, 900: —

tillsammans kronor 5,325: —

Tillika med det nu föreliggande statsförslaget hafva äfven till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnats särskilda till Generalpoststyrelsen ingifna
ansökningar, deri befälhafvaren å postångfartyget Sofia, kaptenen
Gustaf Adolf Höggren och matrosen å samma fartyg Johan Fredrik Nilsson
sökt att komma i åtnjutande af pension.

Kaptenen Höggren, som är född den 27 Oktober 1832 och sedan
November 1858 varit i postverkets tjenst såsom befälhafvare efter hvartannat
å ångfartygen Polhem och Sofia samt derunder hufvudsakligen
haft sig anförtrodt att ombesörja vinterpostföringen mellan Gotland och
fastlandet, har till stöd för sin om förmälda ansökning anfört, att det
oftast hårda och för helsan ansträngande arbete, som varit förenad!
med berörda tjenstgöring, och tyngden af det ansvar för menniskolif,
fartyg och egendom, som dervid livilat på Höggren, i förening med
tilltagande ålder verkat, att han icke längre kände sig ega krafter att,
så som tillbörligt vore och han sjelf önskade, sköta sin befattning i
postverkets tjenst; utvisande ett ansökningen bifogädt läkarebetyg, att
Plöggren sedan tre år tillbaka lider af kronisk mag- och tarmkatarr
samt irritation af nervsystemet, kvilka åkommor jemte på senare tider
tillkommen andtäppa, enligt betygsgifvarens antagande, mer eller mindre
direkt sammanhänga med sjötjenstgöringen under vintern.

Vitsordande det oförtrutna nit, hvarmed Höggren utfört det i hög
grad ansträngande, för helsa och kroppskrafter menliga samt understundom
med verklig lifsfara förenade, maktpåliggande värf, som varit
honom anförtrodt, har Generalpoststyrelsen varmt förordat, att pension

Sjunde hufvudtiteln. 9

måtte Höggren beredas; och har Styrelsen, i betraktande deraf att befälhafvaren
å ångfartyget Sofia, hvilken af Styrelsen antages för ett år
i sänder, räknadt från den 1 Juli, under vilkor att, om uppsägning
icke å någondera sidan eger rum en månad före årets utgång, tjensteaftalet
anses förlängdt för följande tjensteår, åtnjuter dels fast aflöning
med 4,320 kronor för år, dels tjenstgöringspenningar, kaplake och fri
kost under den inmönstrade tiden, hvilka senare förmåner, med ledning
af förhållandena under de fem åren 1879—1883, beräknats i värde motsvara
1,322 ki-onor, så att hela aflöningen kunde för år uppskattas till
5,642 kronor, ansett pensionen för Höggren skäligen böra bestämmas
till 4,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
Höggren erhåller entledigande från sin omförmälda befälhafvarebefattning.

Matrosen Johan Fredrik Nilsson, hvilken är född den 23 Maj
1821 och alltifrån år 1859 haft anställning såsom matros dels å »Polhem»
dels å »Sofia», lider enligt läkares intyg af en kronisk muskelocli
ledgångsrheumatism, den han antages hafva ådragit sig under
tjenstgöringen å ångfartyget Sofia och som, derest denna tjenstgöring
kommer att fortsättas, enligt läkarens utsago, i en icke aflägsen framtid
torde göra honom otjenstbar. Med vitsordande af den villighet och
pligttrohet, Nilsson städse ådagalagt i tjensten, har kaptenen Höggren
förordat Nilsson till den begärda pensionens erhållande, i hvilket förord
äfven postverkets biträde i frågor rörande sjöpostföringen, marindirektören
J. L. Frykholm, i ärendet hörd, instämt under framhållande,
hurusom tilltagande ålder och 25 års vintertjenst i Östersjön småningom
nedsatt Nilssons tjenstbarhet, så att han, som egnat sin mannaålders
bästa dagar åt postverkets tjenst, numera icke längre, den bästa vilja
till trots, förmådde nöjaktigt fylla en plats såsom matros å postångfartyget
Sofia.

Åberopande hvad sålunda i fråga om Nilsson förekommit, har
Generalpoststyrelsen hemstält, att Nilsson, hvilken, i likhet med öfrige
matroser å nämnda fartyg, icke haft årsanställning, men år efter år
antagits för den inmönstrade tiden, och hvars aflöningsförmåner i medeltal
för de fem sista vinterexpeditionerna kunde beräknas hafva uppgått
till 498 kronor, måtte uppföras å postverkets pensionsstat till åtnjutande
från och med år 1886 af ett årligt understöd af 400 kronor.

Beträffande anslagen under omkostnadsstaten föreslår Generalpoststyrelsen
följande förändringar nemligen:

att anslaget till upphörds- och frimcirhesprovision, i förhållande till
motsedd tillväxt i postverkets uppbörd under år 1886, måtte från sitt

10 Sjunde hufvudtiteln.

nuvarande belopp, 228,500 kronor, ökas med 11,500 kronor till 240,000
kronor;

att anslaget till traktamenten för tjensteman i jernvägspostkupé, å
hvilket anslag, nu upptaget till 175,000 kronor, utgifterna under senare
halfåret 1883 och första halfåret 1884 uppgått till nära 176,700 kronor,
måtte höjas med 5,000 kronor eller till 180,000 kronor;

att anslaget till traktamenten för vaktbetjente, med hänsyn till
posttrafikens stegring och deraf föranledt behof af ökade arbetskrafter
jemväl hvad angår vaktbetjeningen samt särskilt i betraktande af behofvet
att anordna lokalbrefbäring å allt flere orter och att å orter,
der sådan brefbäring redan blifvit anordnad, vidare utveckla densamma
såväl genom inrättande af flera brefbäringsturer som äfven i öfrigt,
måtte ökas med 40,000 kronor eller från sitt nuvarande belopp, 260,000
kronor, till 300,000 kronor;

samt att anslaget till postföring skostnad vid befordran sjöledes mellan
Sverige och Tyskland, enär utgifterna för detta ändamål under senare
halfåret 1883 och förra halfåret 1884 uppgått till mer än 22,000
kronor, och antagligt vore, att desamma, i följd af vidare utveckling
af den ifrågavarande postförbindelsen, under år 1886 komme att ytterligare
stiga, måtte från sitt nuvarande belopp, 15,000 kronor, höjas med

15,000 kronor till 30,000 kronor;

hvarjemte Generalpoststyrelsen, såsom jag redan omnämnt i sammanhang
med beräkningen af postverkets inkomster, hemstält om en
förändrad uppställning i staten af postverkets afräkningar med främmande
postverk, hvarigenom, i stället för att nu å omkostnadsstaten
under titel »anslag för godtgörelse till främmande postverk» upptagits
endast det belopp, hvarmed vid berörda afräkningar utgifterna beräknats
komma att öfverstiga inkomsterna, hädanefter skulle såsom anslag
å omkostnadsstaten uppföras hela den summa, hvartill utgifterna i omförmälda
hänseende kunde antagas uppgå.

Det under titeln »oförutsedda utgifter» uppförda anslag, hvilket, under
förutsättning att förskotten till postsparbanken skulle derifrån bestridas,
vid fastställande af nu gällande stater ökades från 30,000 till 68,200
kronor, har Generalpoststyrelsen, som beräknat postsparbankens förvaltningsutgifter
under år 1884 till 40,700 kronor, ansett böra fortfarande
upptagas till sitt nuvarande belopp med afrundning till jemn!
tusental, i följd hvaraf detta anslag i statsförslaget utförts med 68,000
kronor.

Med tillkännagifvande slutligen, att under de tre åren från den
1 Juli 1881 till samma dag 1884 utgifterna under titeln »afkortningar
och restitutioner in. in.» utgjort i medeltal för år 39,000 kronor, har

1]

S.j u ii de hufvudtiteln.

Generalpoststyrelsen hemstält, att i det för berörda ändamål nu anvisade
anslag af 28,055 kronor en tillökning måtte ega rum, hvilken
tillökning Styrelsen för vinnande derjemte af jemn slutsumma å utgiftsstaterna
upptagit till 10,165 kronor, då anslaget skulle komma att utgöra
38,220 kronor.

Hvad Generalpoststyrelsen sålunda under de särskilda auslagstitlarne
föreslagit synes mig i hufvudsak icke gifva anledning till anmärkning.

Mot de föreslagna pensionerna för kaptenen Höggren och matrosen
Nilsson skulle visserligen kunna erinras, att hvarken den ene eller
andre af dem innehar sådan anställning, att lagligt hinder kan anses
förefinnas att, när postverkets intresse det påkallar, entlediga dem
från deras befattningar; men å andra sidan torde billigheten fordra, att,
då Höggren och Nilsson under en lång följd af år varit använda i
postverkets tjenst samt i ett synnerligen ansvarsfullt, mödosamt och
för helsan menligt värf, staten icke undandrager sig att, då krafterna
icke längre stå dem bi, så att de lämpligen kunna vid sina befattningar
bibehållas, bereda dem skäligt understöd för deras återstående lifstid.
Öfriga af Styrelsen föreslagna höjningar i de nu gällande staterna
äro i allt väsentligt en naturlig följd af posttrafikens fortsatta stegring,
hvilken nödvändigtvis kräfver, att postverkets arbetskrafter på olika
områden i motsvarande mån ökas.

Jag anser mig således böra till godkännande förorda det föreliggande
statsförslaget med endast följande ändringar:

att å pensionstaten jemväl upptages den pension å 450 kronor,
Eders Kongl. Maj:t samma dag, Generalpoststyrelsens statsförslag upprättades,
förklarat vaktmästaren vid postkontoret i Stockholm B. Enqvist
berättigad att efter afskedstagande! uppbära;

att i följd af det beslut, Eders Kongl. Maj:t redan fattat vid
beräkningen af postmedlen, det under omkostnadsstaten förekommande
anslag till främmande postverk såsom hittills upptages till det belopp,
hvarmed vid afräkningarne med dessa postverk utgifterna kunna antagas
komma att öfverskjuta hvad svenska postverket eger att räkna
sig till godo; lärande vid det förhållande, att de öfverskjutande utgifterna
för berörda ändamål under förra halfåret 1883 och senare
halfåret 1884 uppgått till 58,600 kronor, nämnda anslag, som i nu
gällande stat är utfördt med 55,000 kronor, böra ökas till 60,000 kronor;

1 o

1 u

Sjunde hufvudtiteln.

samt slutligen att, för bibehållande af jemn slutsumma å samtliga
anslagstitlarne, anslaget till afkortningar och restitutioner in. in.
från det af Generalpoststyrelsen föreslagna beloppet, 38,220 kronor,
ökas med 550 kronor eller till 38,770 kronor.

Sammanställas de nu tillstyrkta ändringarne i postverkets stater,
visar det sig:

att Under aflöning SStateil Ökning. Minskning.

ökning komme att ega rum
med följande belopp:
i anslaget till aflönande af post stationsföreståndare

med kronor 15,000: —

,, dito till aflönande af extra
biträden vid postanstalterna
med ........................... „ 70,000: —

„ dito till ålderstillägg med ... „ 10,800: — 95 sqq.

att å indragning sstaten genom nedsättning
i derunder uppfördt belopp för f. postexpeditören
Ekman en minskning komme att uppstå med kronor 40: —

att å pensionsstaten i följd af pensionärers
afgång komme att besparas ... kronor 9,950: —
hvaremot skulle tillkomma:
af Eders Kongl. Maj.t
beviljade nya pensioner.
........kronor 5,775: —

föreslagna pensioner
för kaptenen

Höggren och ma- ,

trogen Nilsson, tillsammans
kronor 4,400— kronor 10,175: _

så att alltså i denna stat ökning komme att

eg a rum med kronor ............................................... 225: —

att under ow.kostnadsstaten följande anslag
komme att höjas, nemligen:
anslaget till uppbörds- och

frimärkesprovision med ... kronor 11,500: —
dito till traktamenten för tjenstemän
i jernvägspost kupé

med ........................... ,, 5,000: —

dito till traktamenten för vakt betjente

med........................ „ 40,000: —

Transport kronor 56,500: —

96,025: — 40: —

Sjunde hufyudtiteln.

In

Ö

Transport kronor 56,500: — 96,025: —

anslaget till postföringskostnad
vid befordran sjöledes mellan
Sverige och Tyskland med „ 15,000: —

dito för godtgörelse till främmande
postverk med............ „ 5,000: —- 75 50O:

att anslaget till oförutsedda utgifter komme att

minskas med kronor...............................................

samt att deremot anslaget till afkortningar och

restitutioner m. in. komme att höjas med kronor 10,715: —

tillhopa kronor 183,240: —

40: -

200: —

24<>: —

En ökning på det hela komme således att ega rum med kronor
183,000;

Och skulle staternas slutsummor blifva följande:

aflöningsstaten..........................

öfvergångsstaten .......................

indragningsstaten ......................

pensionsstaten ...........................

omkostnadsstaten .......................

oförutsedda utgifter .................

afkortningar och restitutioner

m.

....................... kronor 2,272,800: —

...................... „ 9,400: —

.................. „ * 8,540: —

.................... „ 74,990: —

..................... „ 3,223,500: —

..................... „ '' 68,000: —

m. ........ „ 38,770: —

tillsammans kronor 5,696,000: —

Då postverkets inkomster för år 1886 blifvit beräknade till 5,470,000
kronor, öfverskjuter alltså slutsumman af utgifterna, enligt det föreliggande
förslaget, de beräknade inkomsterna med 226,000 kronor.
Under förutsättning att, såsom vid inkomstberäkningen redan iakttagits,
till betäckande åt uppkommande brist i postverkets stater får påräknas
tillskott af verkets reserverade, hos Statskontoret innestående
medel,. hemställer jag, åberopande det nu anförda, att Eders Kongl.
Maj:t i propositionen till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behof täcktes föreslå,

att Riksdagen, dels med beviljande af årliga pensioner för befälhafvaren
å postångfartyget Sofia, kaptenen Gustaf Adolf Höggren och
matrosen å samma fartyg Johan Fredrik Nilsson till belopp för den
förre af 4,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
hvarunder han erhåller entledigande från sin omförmälda befälhafvarebefattning,
och för den senare af 400 kronor, att uppbäras från och
med år 1886, dels ock med godkännande af öfriga nu tillstyrkta än -

14

Sjunde hufvudtiteln.

dringar i postverkets stater, måtte för år 1886 bestämma postverkets
anslag, förslagsvis beräknadt, till 5,696,000 kronor, att utgå dels direkt
af postverkets uppbörd för året, dels, i den män denna icke blir för
ändamålet tillräcklig, af postverkets reserverade, hos Statskontoret
innestående medel.

Telegrafverket.

[3.]

''Telegraf verket.

Sedan sistlidet års Riksdag antagit utgiftsstater för telegrafverket,
att gälla under år 1885, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att i nämnda
stater göra de jemkningar, som kunde finnas af behofvet påkallade, har
Eders Kongl. Maj:t den 3 Oktober 1884 fäststält telegrafverkets stater
för 1885 och dervid rörande stationspersonalen och dess aflöningsförhållanden
beslutat följande ändringar, hvilka numera böra för Riksdagen
anmälas, nemligen:

a) indragning af telegrafistbefattningarne jemte stationerna i
Borensberg och Säter,

b) uppförande af eu telegrafistbefattning med 800 kronors aflöning
vid hvardera af de under året öppnade nya stationerna i Eslöf, Junsele,
Näsåker och Svartvik,

c) uppflyttning af en kommissariebefattning i Stockholm från tredje
klassen med 2,400 kronor till andra klassen med 2,700 kronor, samt

d) förändring af sex assistenttjenster å 1,600 kronor, nemligen
en å hvardera af stationerna i Eskilstuna, Helsingborg, Lidköping,
Lysekil, Motala och Stockholm, till telegrafisttjenster med 800 kronor
i normalaflöning och särskildt tillägg af 100 kronor.

De utgiftsstater, hvilka sålunda blifvit faststälda för år 1885, sluta

å följande belopp:

aflöningsstat .............................................................. kronor 937,000: —

öfvergångsafiöningsstat ...................................... ,, 11,700: —

pensions- och understödsstater ....................... „ 84,947: —

underhållsstat ...................................................... ,, 258,128: —-

tillsammans kronor 1,291,775: —
hvilken summa med 5,335 kronor understiger slutsumman i det för 1884
års Riksdag framlagda och af Riksdagen godkända förslag till utgiftsstater
för år 1885.

I underdånig skrifvelse den 7 sistlidne November angående beräkning
af telegrafverkets utgifter för år 1886 har Telegrafstyrelsen
icke ifrågasatt någon förändring i nyssnämnda stater. Jag hemställer
derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

Sjunde hufvudtiteln.

15

att dels såsom reservationsanslag, att af telegrafmedlen direkte
utgå, för år 1886 åt telegrafverket anvisa enahanda belopp, 1,330,000
kronor, hvartill inkomsterna af berörda medel blifvit beräknade, dels ock
antaga de af Eders Kongl. Maj:t för år 1885 faststälda utgiftsstater
för verket såsom gällande äfven för år 1886, med rätt för Eders Kongl.
Maj:t att ej mindre deri göra de jemkningar, som kunna finnas afbehofvet
påkallade, än äfven för telegrafverkets tidsenliga utveckling
och förbättring använda det öfverskott, som kan å inkomsterna uppstå.

Tullverket.

1 underdånig skrifvelse den 6 November 1884 bär Generaltullstyrelsen
afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1886.

Beträffande först aflöningsstaten har Styrelsen bemstält, att åt tullförvaltarne
och kontrollörerna i Landskrona och Ystad måtte beviljas
den löneförhöjning, som Eders Kongl. Maj:t vid förra Riksdagen äskade,
men hvilken ej al Riksdagen bifölls. Ehuru jag nu, likasom förra gången
jag yttrade mig i denna fråga, finner de skäi, bvilka Generaltullstyrelsen
anfört till stöd för den af Styrelsen förordade löneförhöjningen, särdeles
beaktansvärda, anser jag dock icke lämpligt att i en sak af denna beskaffenhet
ifrågasätta, att Riksdagen redan nu skulle vara benägen att
frångå sitt så nyligen fattade beslut, och nödgas jag derföre för närvarande
afstyrka en framställning till Riksdagen om berörda löneförhöjning.
Jag hemställer derföre, att någon förändring i dessa afseenden
icke måtte af Eders Kongl. Maj:t äskas.

Af de i staten upptagne 34 kustsergeanter åtnjuta 6 i ålderstillägg
allenast 300 kronor, medan de öfrige 28 hafva rätt till ålderstillägg
å 500 kronor. Eu liknande oregelbundenhet egen rum inom
kustvaktsgraden, ty af statens 57 kustvakter till sjös och 75 kustvakter
till häst eller fot åtnjuta 5 kustvakter till sjös och 1 kustvakt till bäst
eller fot allenast 150 kronors ålderstillägg, medan alle de öfrige hafva
rätt till ålderstillägg å 300 kronor. Dessa ojemnheter äro föranledda
deraf, att vid fastställande af aflöningsstaten år 1875 kustsergeanterna
och kustvakterna å vissa orter, nemligen der desse tjensteman ej förut
åtnjutit den förmån af ålderstillägg, som tillkom deras vederiikar å
andra orter, ansågos kunna åtnöjas med ett mindre ålderstillägg än de
sistnämnde. Generaltullstyrelsen anser nu denna ojemnhet dess mindre
böra bibehållas, som i afseende å tjenstgöringens- art och trägenhet den
skilnad emellan olika orter, som tidigare egt rum, numera icke förefinnes.
Utom att eu billig hänsyn till tjensteinnehafvarens anspråk att

[4-]

Tullverket.

16

Sjunde hufvudtiteln.

för lika arbete åtnjuta lika godtgörelse påkallade likställighet dem
emellan jemväl i afseende å ålderstillägg, talade derför dessutom den
omständighet, att det olika ålderstillägget stundom orsakade svårighet
att förflytta en tjensteinnehafvare från en ort till eu annan, der han
lämpligare och till större gagn för tullverket kunde användas. Då
dessutom den ifrågavarande jemkningen icke föranledde den ringaste
förhöjning i aflöningsstaten, och den obetydliga förhöjningen af några
få ålderstillägg, af hvilka för öfrigt endast en del för närvarande utginge,
så mycket mindre kunde föranleda någon rubbning i anslaget
till ålderstillägg, som å detta anslag under de senare åren i medeltal
besparats omkring 14,000 kronor, har Styrelsen hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att ålderstilläggen för samtlige
i staten upptagne 34 kustsergeanter må bestämmas till 500 kronor,
att utgå med ena hälften efter fem och med andra hälften efter tio
års tjenstgöring i graden, och att samtlige kustvakter må erhålla lika
ålderstillägg af 300 kronor, att utgå i nyssnämnda ordning.

Då detta Styrelsens förslag innebär ett afhjelpande icke allenast
af en oregelbundenhet, utan af en verklig orättvisa i de nuvarande
aflöningsförhållandena, finner jag mig böra till detsamma förorda bifall.

Öfver g ängs aflöningsstaten,

som för år 1885 upptagits till 35,910 kronor, har, enligt hvad Generaltullstyrelsen
anmält, genom afgång af derå uppförda personer minskats
med 2,650 kronor eller till 33,260 kronor.

Indragning sstaten

för år 1885 slutar å 50,335 kronor. Enligt Generaltullstyrelsens anmälan
har eu minskning uppkommit å 2,200 kronor, i följd hvaraf statens
slutsumma för år 1886 uppgår till 48,135 kronor.

I öfriga stater har Generaltullstyrelsen ej ifrågasatt någon förändring.
Jag hemställer derföre, att dessa stater likasom öfvergångsaflönings-
och indragningsstaterna måtte uppföras till de af Styrelsen
föreslagna belopp, endast med iakttagande, i händelse Eders Kongl.
Maj:t behagar gilla hvad jag i fråga om aflöningsstaten hemstält, att
det å omkostnadsstaten uppförda anslaget till diverse utgifter torde
böra för jemnande af staternas slutsumma höjas med 350 kronor eller
från 14,405 kronor till 14,755 kronor, hvarigenom omkostnadsstaten
komme att uppgå till 212,105 kronor. Härigenom komme tullverkets
stater för år 1886 att utvisa följande slutsummor:

Sjunde liufvudtiteln.

17

afiöningsstaten............................................................ kronor 1,695,700:

öfvergångsaflöningsstaten ....................................... „ 33,260:

ålderstilläggsstaten ................................................... „ 250,000:

indragningsstaten .................................................... „ 48,135:

pensionsstaten för afskedade tjensteman och

betjente.........................................!........................... „ 197,000:

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes
i fattigdom efterlemnade enkor och

barn..................................................................... „ 31,800: —

omkostnadsstaten .................................................... „ 212,105: —

Summa kronor 2,468,000: —

eller 4,500 kronor mindre än det belopp, hvarå 1885 års stat för tullverket
slutar.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att,

med godkännande af ej mindre hvad som föreslagits beträffande
ålderstillägg åt vissa vid kustbevakningen anstälda personer, än
äfven de af mig förordade ändringar i öfvergångsaflönings-, indragningsoch
omkostnadsstaterna, bestämma anslaget för tullverket till ett mot
staternas slutsumma svarande belopp af 2,468,000 kronor, att såsom
förslagsanslag utgå direkte af tullmedlen.

I sammanhang härmed anhåller jag att få anmäla en af Generaltullstyrelsen
i underdånig skrifvelse den 6 sistlidne November särskildt
gjord framställning om rätt för öfveruppsyningsman vid tullverket att
vid befordran till tjensteman af första graden i fråga om ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, lian varit öfveruppsyningsman.

Sedan med anledning deraf att, enligt den vid 1875 års riksdagantagna
aflöningsnormalstat för lokalförvaltningarne samt kust- och
gränsbevakningen inom tullverket, samtelige dervid anstälde embetsoch
tjenstemän samt öfver- och underbetjente erhållit ålderstillägg, att
med bestämda belopp för hvarje tjenst utgå med ena hälften efter fem
och med andra hälften efter tio års tjenstetid inom graden, fråga uppstått
om bestämmande af de grader, till hvilka de särskilda tjenstebefattningarne
borde hänföras, har Eders Kongl. Maj:t genom ''nådigt
bref den 1 Februari 1878 indelat de vid lokalförvaltningarne anstälde
tjenstemän och betjente på följande sätt:

18

Sjunde liufvudtiteln.

a) tjensteman, hvilka åter indelades i tre grader, af hvilka den
första eller lägsta omfattar kontrollörer med lön af 1,800 kronor,
bevakningskontrollören i Carlstads tullkammaredistrikt, kammarskrifvare
och tullinspektörer, och

b) öfver- och under-betjente, som vidare indelades i fyra grader,
af hvilka den fjerde eller högsta graden omfattar, bland andre, öfveruppsyningsmän.

Generaltullstyrelsen anför nu, att de i stapelstäderna utom Stockholm
och Göteborg anstälde öfveruppsyningsman hafva att bland annat
verkställa packhusbehandling af inkommande gods och afgifva
attester deröfver, eu tjenstgöring likartad med den, som i Stockholm
och Göteborg verkställes af vissa kammarskrifvare. Öfveruppsyniugsmännen
i sistnämnda städer hafva ej heller tjenstgöring af mindre betydenhet
än kammarskrifvarnes. Aflöningsstaten upptager ock lika
aflöningsförmåner för kammarskrifvare och öfveruppsyningsman på det
sätt, att två sinsemellan lika lönekategorier äro för desse tjensteinnehafvare
faststälda. Väl fordras för befordran till kammarskrifvare
mogenhetsexamen, hvilket åter icke är stadgadt för befordran till öfveruppsyningsmannabefattning,
men på senare tider har Generaltullstyrelsen
vid tillsättande af öfveruppsyningsmän i stapelstäder nästan utan
undantag gifvit företräde åt dem, hvilka aflagt mogenhetsexamen.
Ehuru Styrelsen icke finner lämpligt, att öfveruppsyningsmännen, vare
sig alla eller blott de i stapelstäderna, uppflyttas i tjenstemannaklassen,
hvarigenom kompetensen för öfveruppsyningsmannatjensterna skulle
skärpas, hvilket i vissa fall kunde vara till men vid en dylik tjenst^
tillsättande, anser Styrelsen dock befattningarnes likställighet med
kammarskrifvaretjensterna såväl till tjenstgöringens vigt som afiöningens
storlek innebära giltiga skäl för beviljande af den ifrågasatta
förmånen, hvars medgifvande skulle betydligt underlätta befordran från
öfveruppsyningsmanriagraden till den lägsta tjenstemannagraden. Såsom
vilkor bör emellertid stadgas, att ålderstillägget vid den nya
befattningen ej får vara högre än vid den förra. Då af öfveruppsyningsmän
och kammarskrifvare vissa åtnjuta 1,000 kronor och andra
600 kronor samt alla öfrige till lägsta graden hörande tjenstemän blott
600 kronor i ålderstillägg, kommer detta vilkor att ega betydelse, då
innehafvaren af en öfveruppsyningsmannabefattning med det lägre
ålderstillägget befordras till kammarskrifvaretjenst med högre ålderstillägg.

Generaltullstyrelsen har derföre föreslagit, att öfveruppsyningsman,
som befordras till tjensteman i första ålder stilläggsgr ad en, må, såvida
ålderstillägget vid den nya tj ensten ej är högre än vid den förut inne,Imf do,

19

Sjunde hufvudtiteln.

öfveruifpsyningsinannab ef ältning en, i fråga om åtnjutande af ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, han innehaft nämnda befattning.

På sätt Generaltullstyrelsen erinrat, eger i aflöningsförmåner likställighet
rum mellan kammarskrifvare och öfveruppsyningsmän, så att
en del af dem har i lön 1,500, i tjenstgöringspenningar 500 och i
ålderstillägg 1,000 kronor, medan för andra de respektiva beloppen
utgöra 1,500, 300 och 600 kronor. I arten af deras göromål och i
fråga om tjensternas vigt och det med dem förbundna ansvar är i eu
mängd fall ej heller någon väsentlig skilnad, och på vissa orter är
till och med öfveruppsyningsmannaplatsen mera ansvarsfull än en del
kammarskrifvaretjenster. Styrelsens framställning måste derföre anses
synnerligen väl befogad. Då emellertid Riksdagen såsom vilkor för
ålderstillägg föreskrifvit endast viss tjenstetid i graden, men öfverlåtit
åt Eders Kongl. Maj:t att bestämma gradfördelningen, skulle det kunna
synas, som den gjorda framställningen kunde utan Riksdagens hörande
bifallas, men å andra sidan förekommer, att tullverkets aflöningsstat,
sådan den är af Riksdagen faststäld, fördelar personalen i två bestämdt
skilda klasser, tjenstemän samt öfver- och underbetjente, till hvilken senare
klass staten hänför öfveruppsyningsmän och dit Styrelsen anser
dem fortfarande böra räknas för att icke kompetensfordringarne ovilkorligen
må behöfva stegras. Denna i staten gjorda klassifikation bär
äfven af Eders Kongl. Maj:t iakttagits vid den gradindelning, som enligt
nådigt beslut den 1 Februari 1878 bestämts med afseende å rätt
till ålderstillägg, så att tjenstemännen äro för sig indelade i grader
samt för öfver- och underbetjente finnes en särskild gradindelning.
Då nu fråga väckts, att en tjensteinnehafvare i tullbetjentklassen skulle
få räkna sin tjenstetid såsom sådan sig till godo för vinnande af
ålderstillägg efter befordran till befattning såsom tjensteman, lärer
följdriktigheten fordra, att Riksdagens medgifvande dertill äskas, och jag
hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
lemna ett så beskaffadt förklarande, som Generaltullstyrelsen ifrågasatt.

Skogsväsendet.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1885 uppfördt:
dels bestämdt anslag

för skogsstaten ............................. kronor 404,400: —

,, statens skogsskolor.................. ,, 22,800: — 427,200: -—

Transport kronor 427,200: —

[5.]

Skogsväsen det.

20

Sjunde hufyudtiteln.

dels reservationsanslag

till inrättande af flottleder i

Norrbottens län ....................

„ skogsinstitutet ........................

enskilda skogsundervisnin gen.

..........................................

„ kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet...........

Transport kronor 427,200: —

kronor 23,000: —■

„ 21,300: —

„ 8,600: —

„ 213,900: 266,800: —

Summa kronor 694,000: —-

I underdånigt memorial deri 30 sistlidne Oktober angående anslagsbehofvot
för skogsväsendet år 1886 samt i ett särskild! samma
dag afgifvet förslag till ny organisation och utgiftsstat för skogsstaten
har Domänstyrelsen föreslagit en förhöjning af det bestämda anslaget
för skogsstaten till 531,405 kronor. Att eu förändrad organisation
af skogsstaten och i sammanhang dermed en tidsenlig löneregleringför
densamma må åstadkommas, har länge med rätta erkänts vara eu
angelägenhet af största vigt, och tillfredsställande är derföre, att ett
med synnerlig omsorg utarbetad! fullständigt förslag till frågans lösning
nu blifvit af det nybildade centralverket inom denna förvaltningsgren
framlagdt. Tyvärr möter emellertid ett bestämdt hinder för, att
detta förslag skulle kunna underställas redan nästa Riksdags pröfning.
Det har nemligen icke varit Domänstyrelsens afsigt, att de förökade kostnaderna
för skogsstatens aflöning skulle innefatta eu lika stor utgiftstillökning
för statsverket, utan förutsätter förslaget, att, jemte det
skogsstaten skulle i vissa fall taga eu vidsträcktare befattning än hittills.
med hushållningen å de ecklesiastika boställenas skogar, en
skälig ersättning skulle kronan beredas för de kostnader, den finge
vidkännas för förvaltningen af de ecklesiastika boställsskogarne, hvilken
ersättning skulle utgå i form af eu viss andel af den behållna afkastning
utaf dessa skogar, hvilken nu ingår till presterskapets löneregleringsfond.
Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes finna, fordrar afgörande! af
nämnda fråga en helt annan förutgången beredning än förslaget i öfrigt om
skogsstatens organisation och löneförmåner, och Domänstyrelsen, inseende
detta, har ock gjort frågan om de förändrade bestämmelserna
rörande de ecklesiastika boställsskogarnes afkastning till föremål för
en särskild, i sistlidne December månad till Finansdepartementet inkommen
framställning, som blifvit öfverlemnad till Ecklesiastikdepartementets
handläggning, hvarefter, enligt hvad jag inhemtat, dom -

Sj ande hufvudtiteln.

21

kapitlen genom nådig remiss undfått befallning att afgifva underdånig^
yttranden deröfver. Å andra sidan torde det vara gifvet-, att den
slutliga pröfningen af löneregleringen för skogsstaten icke lämpligen
kan vare sig af tiders Kong], Maj:t eller Riksdagen företagas, innan
utredt och bestämdt är, huruvida och i hvad mån det förutsatta
bidraget ^ från de ecklesiastika boställsskogarne kan vara att för ändamålet
påräkna; och jag nödgas derföre hemställa om uppskof under
ännu ett år med föredragningen af Domänstyrelsens förslag till ny organisation
af skogsstaten. Vid sådant förhållande har jag ej heller
någon anledning att ifrågasätta förändring af det för skogsstaten nu
anvisade bestämda anslag å 404,400 kronor.

Beträffande statens skog sskolor har Domänstyrelsen anfört, att nu
gällande stadga för allmänna skogsläroverken den 15 September 1871
§ 14 uppstälde såsom fordran för inträde såsom elev vid skogsinstitutet att
hafva antingen genomgått skogsskola eller under minst ett år hos någon
af Domänstyrelsen anvisad förvaltande tjensteman vid skogsstaten erhållit
praktisk öfning i skogsskötsel och skogsmätning. Vid tillämpningen
hade det senare alternativet förorsakat vissa svårigheter, enär
anvisandet af tjensteman måst göras beroende af dennes eget medgifvande
att meddela undervisning och Styrelsen således ej alltid varit i
tillfälle att utse de personer, hvilka i afseende å såväl personliga egenskaper
som verksamhetskretsens beskaffenhet vore för ändamålet lämpligast.
Det första, af många valda alternativet, eller att genomgå skogsskola,
hade jemväl medfört ej ringa olägenheter, framkallade synnerligen
al det för sådana personer ej afpassade undervisningssätt, som måste
användas för de ynglingar, _ hvilka utgjorde flertalet af skolornas lärjungar
och skulle utbildas till skogvaktare. Den på dessa sätt vunna
praktiska utbildningen hos de derefter vid institutet intagna eleverna hade
i . följd häraf ofta lemnat mycket öfrigt att önska till men för undervisningen
vid institutet och elevernas framtida verksamhet.

h ör att genom undervisningens lämpligare ordnande bibringa blifvande
skogstjenstemän och enskilda skogsförvaltare den praktiska utbildning,
hvarå man med rätta Unge göra anspråk, borde den förberedande
och grundläggande öfningen i praktisk skogshushållning concentreras
från samteliga skogsskolor och skogstjenstemän till en enda af
de nuvarande skogsskolorna, vid hvilken undervisningen då kunde afpassas
till full öfverensstämmelse med sitt ändamål.

I de nuvarande skogsskolorna, hvilkas verksamhet afsåge utbildande
af skogsbetjente, funnes plats för tio lärjungar vid hvarje skola,
och lärokursen fortginge från den 1 Oktober till den 15 påföljande Juni.

Vid den skogsskola, hvarom nu vore fråga och som ej vidare

22

Sjunde hufvudtiteln.

skulle mottaga andra lärjungar, än som skulle förberedas till inträde
vid skogsinstitutet, borde fortfarande finnas plats för tio elever eller
ungefär samma antal, som årligen sökte inträde vid institutet; men
skolan, för hvilken särskilda stadgar framdeles torde af Eders Kong!.
Magt utfärdas, borde afse bibringande af de hufvudsakligen praktiska,
men delvis teoretiska färdigheter och kunskaper, som utöfver en förut
inhemtad god skolbildning behöfdes såsom grundläggande för undervisningen
vid skogsinstitutet. Lärokursen borde börja den 1 Juli och
sluta den 15 påföljande Juni.

Bland nuvarande skogsskolor egde Ombergs för detta ändamål ett
afgjordt företräde framför alla öfriga, i betraktande af sitt läge på eu
redan länge rationel skött kronopark af stor utsträckning samt sin närbelägenhet
till häradsallmänning^!- och andra allmänna skogar af omvexlande
beskaffenhet, fördelar, genom hvilka elevernas praktiska utbildning
blefve mera mångsidig. Med jemförelsevis ringa kostnad kunde
den sättas i erforderligt skick. För att i de nuvarande åbyggnaderna
anordna lämpliga bostäder för en lärare och tio elever äfvensom för
anskaffande af inventarier och undervisningsmateriel syntes endast erfordras
10,000 kronor, hvilket belopp kunde utgå af reservationsansla -

get till skogsväsendet.

Skolans nuvarande utgiftsstat upptoge
eu föreståndare, tillika jägmästare i reviret och försedd

med boställe i skolans närhet, lön........................... kronor 1,000

eu skogsråtta^, jemte bostad och vedbrand, lön......... ,, 800

expenser och underhåll ................................................... ■» 500

10 stipendier åt lärjungarne ............................................. „ 1,500

Summa kronor 3,800

För undervisningens rätta ordnande erfordrades emellertid vissa
ändringar i personalen och dess aflöning. Då lärokursen vore afsedd
att fortgå tre månader längre än hittills samt föreståndarens arbete
derföre måste ökas derhän, att hans tjenstgöring såsom revirförvaltare
och skolföreståndare komme att utesluta möjligheten för honom att
genom enskilda skogsförrättningar skaffa sig biförtjenst, borde hans
aflöning höjas till 1,500 kronor, deraf 500 kronor tjenstgöringspenningar.

Då föreståndaren, såsom revirförvaltare, ej kunde odeladt egna
sin tid åt skolan och derföi’e behöfde ett lärarebiträde, som ej borde
vara eleverna underlägset i allmänbildning, borde den nuvarande skogsrättaren,
som endast innehade förordnande tills vidare, utbytas mot en
underlärare, utexaminerad från skogsinstitutet. För erhållande af en

23

Sjunde hufvudtiteln.

person med praktisk duglighet, erfarenhet och undervisning!oförmåga
borde aflöningen bestämmas till 1,500 kronor, deraf 500 kronor tjenstgöringspenningar,
samt honom medgifvas rätt att vid befordran till
jägmästaretjenst få i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid,
han såsom underlärare tjenstgjort. Han borde ock erhålla bostad vid
skolan.

Slutligen erfordrades ett årligt anslag af 2,500 kronor, att mot
redovisning användas till expenser, underhåll, aflöning för en dräng-,
inventarier samt kostnad för resor, som lärare och elever företoge i
och för öfningar till andra närbelägna skogar. Nuvarande anslaget till
stipendier blefve deremot obehöfligt.

Elevernas kosthåll borde betalas af dem sjelfva.

Staten för Ombergs skogsskola skulle alltså blifva följande:

Lön.

Kronor.

TjenstI
göringsI
penningar.

Kronor.

Summa.

Kronor.

1 Föreståndare .................................................

1 Underlärare, jemte bostad och vedbrand,0)
Resekostnad för underläraren och elever, expenser
och underhåll.......................................

1,000!

1,000!-

500

500

1,500
1,500

2,500

Summa kronor!—- —!

5,500|-

“0 med ratt att, efter befordran till jägmästaretjenst, i fråga om ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, lian såsom underlärare tjenstgjort.

Fn förhöjning i årliga anslaget af 1,700 kronor skulle således
blifva behöflig; men som skolan i sitt förändrade skick först komme att
börja sin verksamhet den 1 Juli 1886, erfordrades för nämnda år endast
hälften af denna förhöjning med 850 kronor. På grund häraf och då
någon förändring i öfriga skogsskolors stat ej ifrågasattes har Domänstyrelsen
föreslagit, att anslaget till statens skogsskolor måtte för år
1886 höjas till 23,650 kronor.

Mot detta förslag, hvilket synes mig kunna främja en mera praktisk
utbildning af skogsinstitutets elever, har jag ej något att erinra.

Särskilt anslag till inrättande af flottleder i Norrbottens län har icke
för år 1886 ifrågasatts af Domänstyrelsen, som ansett sig böra först

24

Sjunde hufnidtiteln.

afvakta resultatet af de arbeten i detta afseende, som med de för innevarande
år anslagna medel komma att utföras.

I fråga om anslaget till skogsinstitutet har Domänstyrelsen framhållit,
att lektorn i de naturvetenskapliga ämnena August Emil Holmgren
borde komma i åtnjutande af förbättrade löneförmåner, efter att
hafva sedan den 23 September 1859 och således vid ingången af år
1886 i mer än 26 år bestridt denna befattning. Under denna tid hade
Holmgren årligen åtnjutit 1,000 kronor intill år 1875, under nämnda
år 1,200 kronor samt från och med år 1876 2,500 kronor. Med åberopande
af lektor Holmgrens gagnande verksamhet såsom lärare och
läroboksförfattare samt de ökade anspråk, som i följd af nyare tiders
forskningar rörande de lägre djurens och växternas stora betydelse för
skogshushållningen måste ställas på skogsmannens utbildning i naturvetenskaperna,
har Domänstyrelsen hemstält, att, på det Holmgren måtte
sättas i tillfälle att utan näringsbekymmer fortfarande såsom hittills
egna sina krafter åt forskningar i nämnda syfte, hans årsaflöning måtte
höjas med 1,000 kronor eller till 3,500 kronor samt anslaget till skogsinstitutet
alltså upptagas till 22,300 kronor.

Då lektor Holmgrens framstående duglighet i sitt fack och hans
långa tjenstetid vid institutet synas mig väl påkalla den löneförbättring,
som för honom blifvit föreslagen, men eu dylik löneförbättring torde
böra, såsom ock Domänstyrelsen tyckes hafva afsett, blifva personel
för lektor Holmgren, kan det ej vara skäl att dermed höja det ordinarie
anslaget till skogsinstitutet eller att rubba den för institutet faststälda
aflöningsstat, utan lärer den åsyftade förmånen för lektor Holmgren
kunna lämpligen beredas derigenom, att Eders Kongl. Maj:t äskar Riksdagens
medgifvande dertill, att omförmälda personella löneförbättring
må till lektor Holmgren under hans tjenstetid få utgå af reservationsanslaget
till krono skogar nes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i. allmänhet.

I sistnämnda anslag likasom i anslaget till enskilda skogsundervisningen
ifrågasätter Domänstyrelsen ej någon ändring. Jag har derföre
ej annan hemställan att göra, än att anslaget till kronoskogarnes
förvaltning in. in. må, till utjemnande af slutsumman för hela anslaget
till skogsväsendet, höjas med 150 kronor eller till 214,050 kronor.

Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att, med uteslutande ur staten af det nu uppförda anslaget
till inrättande af flottleder i Norrbottens län, 23,000 kronor,

dels godkänna den af Domänstyrelsen föreslagna stat för Ombergs
skogsskola samt för tillämpning af densamma under år 1886 höja anslaget
till statens skogsskolor med 850 kronor eller till 23,650 kronor,

Sjunde liufvudtiteln.

25

dels medgifva, att af anslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet må från och med år 1886
till lektorn i naturvetenskap vid skogsinstitutet August Emil Holmgren,
så länge han bestrider denna befattning, årligen anvisas en personel
löneförbättring af 1,000 kronor,

dels ock höja sistnämnda anslag med 150 kronor till 214,050 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................... kronor 404,400: —

„ statens skogsskolor............ „ 23,650: — kronor 428,050: —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet...................... kronor 21,300: —

„ enskilda skogsundervisnin gen.

...................................... „ 8,600: —

,, kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet...... ,, 214,050:— kronor 243,950:_

Summa kronor 672,000: —
hvarigenom det nu utgående anslaget till skogsväsendet skulle minskas
med 22,000 kronor.

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm.

Under denna rubrik finnes å sjunde liufvudtiteln ett förslagsanslag,
hvilket från och med år 1871 upptagits till 18,000 kronor. Af detsamma
bestrides icke någon kostnad för invändig belysning af embetsverkens
lokaler, hvilken kostnad utgår af anslaget till expenser m. in.,
utan afses dermed gäldande af dels sådana afgifter för lyshållning,
brandvaktsafgift, gatläggning m. m., Indika drabba vissa kronans hus
och byggnader i hufvudstad.en, dels ock kostnaden för gaturenhållning
och sotning. Enligt hvad Statskontoret anmält, hafva utgifterna utgjort:

år 1881......................................................................... kronor 28,427: n

„ 1882 ......................................................................... „ 33,681: so

„ 1883............................................................................... 31,537: —

Då beloppet af anslaget således visat sig vara för ändamålet otillräckligt,
tillstyrker jag, att Eders Kong], Maj:t måtte af Riksdagen äska,
att beloppet må med 12,000 kronor höjas till 30,000 kronor.

[6-]

Lyshållning
m. fl. utgifter
för kronans
publika hus i
Stockholm.

4

26

Sjunde hufvudtiteln.
Städers friheter.

[?•]

Städers friheter.

[8.]

Skrifmaterialier
och expenser,
ved
in. m.

Med tillämpning af Eders Kongl. Maj:ts den 19 sistlidne December
fattade beslut0) bör från denna anslagstitel af det i riksstaten under
kolumnen »indelning och dermed jemförlig anvisning, friheter» uppförda
belopp, 8,460 kronor, uteslutas 5,940 kronor; hvaremot återstående
2,520 kronor böra bibehållas och kolumnens benämning rättas till »friheter
och kyrkotionde». Anslagets slutsumma, som hittills upptagits till
32,730 kronor, minskas således till 26,790 kronor.

Beträffande öfriga ordinarie anslag under hufvudtiteln tillstyrker
jag ej annan ändring, än att förslagsanslaget till

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

må för afrundande af de ordinarie anslagens slutsumma nedsättas med
60 kronor från 36,870 kronor till 36,810 kronor.

Jag har ofvan tillstyrkt förhöjning i anslagen:

till Statskontoret med ......... kronor 6,500: —

„ postverket med ............... „ 183,000: —

„ lyshållning med flera utgifter
för kronans publika
hus i Stockholm

med............................... „ 12,000: — kronor 201,500: —

Deremot har jag föreslagit minskning i anslagen:

till fullverket med................

kronor

4,500: —

„ skogsväsendet med.........

22,000: —

„ städers friheter med .....

tt

5,940: —

„ skrifmaterialier och ex-

penser, ved m. in. med

in

60: —

hvadan den verkliga förhöjningen å de ordinarie

anslagen skulle blifva ................................................... kronor 169,000: —

Härvid bör dock iakttagas, att 183,000 kronor
utgöra tillökning i postverkets stater, för hvilka
kostnaderna icke betunga den allmänna budgeten,
utan bestridas af postuppbörden och postverkets
egna medel, så att, om postverkets stater frånräknas,
eu nedsättning i de ordinarie anslagen å denna
hufvudtitel af 14,000 kronor föreslås.

Transport kronor 169,000: —

*) Se bil. till statsverkspropositionen: Inkomstberäkningen“ sid. 6.

Sjunde hufvudtiteln.

27

Transport kronor 169,000: —
Lägges till den föreslagna förhöjningen
summan af hufvudtitelns ordinarie anslag enligt

nu gällande riksstat .................................................. ,, 13,700,000: —

skulle, under förutsättning af bifall till hvad jag
sålunda hemstält, slutsumman af sjunde hufvudtitelns
ordinarie anslag för år 1886 blifva......... kronor 13,869,000: —

Extra anslag.

I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras, yttrade
Herr Statsministern beträffande

Genomförande af Kammarkollegii nya organisation.

Enligt hvad Kammarkollegium i skrifvelse den 28 sistlidne November
anmält, qvarstår numera å Kollegii gamla stat endast kanslisten
i registratorskontoret Carl Theodor Uttermarck med en årlig lön
af 1,200 kronor. Vid nionde hufvudtiteln har jag emellertid att anmäla
en underdånig framställning om pension för Uttermarck. I händelse
af bifall dertill skulle således något anslag till genomförande af
Kammarkollegii nya organisation ej vidare erfordras.

Genomförande af Statskontorets nya organisation.

För detta ändamål äro å extra stat för år 1885 anvisade 9,740
kronor. Då, på sätt jag förut haft tillfälle omnämna, kammarskrifvaren
Alfred Elfving, hvilken egt att af detta anslag uppbära 1,920 kronor,
den 31 sistlidne Oktober blifvit befordrad till tjenst å stat inom verket,
kan nu ifrågavarande anslag minskas med sistnämnda belopp eller till
7,820 kronor, hvilket belopp åter, enligt hvad Statskontoret anmält,
fortfarande erfordras. Lika med Statskontoret hemställer jag derföre,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande af Statskontorets nya organisation å extra
stat för år 1886 anvisa 7,820 kronor.

Genomförande
af
Kammarkollegii
nya
organisation.

[9.]

Anslag för
genomförande
af
Statskontorets
nya organisation.

28

Sjunde liufvudtiteln.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskotter.

[10.]

Ersättning
för af Statskontoret

gjorda förskotter.

De af Statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, som tillhöra
sjunde liufvudtiteln och böra till ersättning hos Riksdagen anmälas, äro
enligt uppgifter från Statskontoret följande:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning m. m.

af vissa kronans domäner .......................................... kronor 4,390: or

„ godtgörelse åt boställsinnehafvares sterbhus för
sterbhuset tillhöriga byggnader å indragna härads skrifvarebostället

Klef N:o 5 i Upsala län ........... ,, 900: —

„ godtgörande af reparationer å inlösta byggnader
vid indragna häradsskrifvarebostället Spånga N:o

1 i Södermanlands län .............................................. „ 259: 43

„ godtgörande af öfverbyggnad vid indragna bostället
Munketorp i Östergötlands län.................... „ 90: —

„ ersättning åt åtskilliga kronoarrendatorer för saknad
afkomst af exproprierad jord.

kostnader för statsverkets bergseffekter..................

kostnader för utredning af väckt fråga om upphörande
af arrendet till Sala silfververk ..............

kostnader för bankkomitén........................................

322: or
300: ao

18,854: 20
50,680: 49

eller tillsammans kronor 75,797: i6.

Jag hemställer, att Eders Kong!. Maj:t täcktes hos Riksdagen
göra framställning,

att till gäldande af nämnda förskotter må å extra stat för år 1886
anvisas ett motsvarande belopp, som för undvikande af öretal i riksstaten
torde få utföras med 75,798 kronor.

Genomförande af Öfverintendentscmhetets nya organisation.

[ilo

Anslag för
genomförande
af
Öfverintendentsembeteis

nya organisation.

För detta ändamål är å stat för år 1885 anvisadt ett anslag af

1,000 kronor, och då enahanda förhållanden, som föranledt anvisandet
af detta anslag för år 1885, fortfarande ega rum, hemställer jag, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att för genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation
å extra stat för år 1886 anvisa nämnda belopp, 1,000 kronor.

Sjunde hufvudtiteln.

29

Iståndsättande af taket å Kalmar slott.

Sistlidne Riksdag har för iståndsättande af taket å Kalmar slott
och verkställande i sammanhang dermed af vissa förändringar i afseende
å tornen bevilja ett extra anslag af 80,000 kronor och deraf
på extra stat för år 1885 anvisat en femtedel eller 16,000 kronor. Då
Riksdagens beslut likasom den nådiga propositionen i ämnet förutsätter^
anslagets fördelning på fem år, hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att af det beviljade anslaget för iståndsättande af taket å Kalmar
slott på extra stat för år 1886 anvisa ytterligare eu femtedel med

16,000 kronor.

Vidtagande af åtgärder till skydd mot eldfara för tekniska skolans hus.

Då jag sistlidet år i underdånighet anmälde de frågor, som rörde
regleringen af utgifterna under sjunde hufvudtiteln, redogjorde jag
ock för en af Ofverintendentsembetet gjord framställning, att utöfver
den förhöjning i det ordinarie anslaget till byggnader och reparationer,
som då var i fråga och sedermera äfven af Riksdagen beviljades, ett
extra anslag å 341,405 kronor måtte anvisas för bekostande af åtskilliga
mera omfattande och länge uppskjutna arbeten, åsyftande vissa
:illmänna byggnaders skyddande mot eldfara eller försättande i ett tillfredsställande
utvärtes skick eller ock förstärkande af byggnadsgrunden.
Utan att bestrida behöfligheten af de sålunda till utförande ifrågasatta
arbetena, fann jag mig då förhindrad att understödja förslaget i den
form, hvari det förelåg, och jag framhöll dervid, bland annat, att ett
flertal af dessa arbeten egde den omfattning, att hvart och ett af
dem lämpligen borde göras till föremål för en särskild framställning,
åtföljd af fullständig utredning om behöfligheten af arbetet och kostnaden
för dess utförande, — en utredning, som efter mitt förmenande måste
föreligga, innan så betydande anslagsposter blefve föremål för Eders
Kongl. Maj:ts och Riksdagens pröfning. Öfverintendentsembetets framställning
i nämnda del blef ock af Eders Kongl. Maj:t afslagen.

Bland de arbetsföretag, som då voro ifrågasatta, var äfven att
försätta tekniska skolans hus här i staden i ett mindre eldfarligt skick,
enligt följande kostnadsberäkning:

[12.]
Anslag till
iståndsättande
af talcet å
Kalmar slott.

[13.]

Anslag till
åtgärder till
skydd mot
eldfara för
tekniska
skolans hus.

30 , Sjunde hufyudtiteln.

anbringande af gipstak i 3 salar i bottenvåningen kronor 3,410

„ „ „ „ 7 „ en trappa upp...... „ 6,540

„ „ „ „ 25 lägenheter 2 trappor upp „ 11,374

ändring af brandredskapen .................................. „ 969

uppsättande af jerntrappor i stället för nuvarande

trätrappor..................................................................... ,, 18,757

insättande af åtskilliga jerndörrar m. m.................... „ 16,645

Summa kronor 57,695

I underdånig skrifvelse den 23 sistlidne September har Öfverintendentsembetet
åter rigta! uppmärksamheten å behofvet af åtgärder
för att mot eldfara skydda tekniska skolans hus.

Sedan Riksdagen enligt skrifvelse den 25 Juli 1863 beviljat ett
belopp af 300,000 kronor för att tillika med det af Stockholms stad
utlofvade bidrag 160,000 kronor, eller det från staden dittills årligen
utgående hyresanslag 8,000 kronor, kapitaliseradt efter fem procent,
och de medel, Styrelsen för svenska slöjdföreningens i Stockholm
söndags- och aftonskola förmält sig ega att härtill disponera, eller

55,000 kronor, användas till uppförande af en ny byggnad för slöjdföreningens
skola, deri lokaler jemväl borde beredas för allmänna industriexpositioner,
för utställning af landtbruksredskap och modeller
samt för ett geologiskt museum, uppfördes tekniska skolans nuvarande
hus.

Öfverintendentsembetet erinrar nu till en början derom, att, sedan
ritningar till ifrågavarande byggnad blifvit uppgjorda och till Embetets
granskning öfverlemnade, Embetet i underdånigt utlåtande den 20
Januari 1863 anmärkt, att enligt ritningarne byggnaden ej vore afsedd
att utföras i full öfverensstämmelse med de föreskrifter, hvilka till skydd
mot eldfara funnos meddelade i gällande byggnadsstadga för hufvudstaden.
Det syntes fortfarande för Öfverintendentsembetet, som om angelägenheten
att med påräkneliga tillgångar kunna åstadkomma detta omfattande
byggnadsföretag och att dervid nöjaktigt tillgodose alla de
olika anspråken å utrymme och ändamålsenlighet vid anordnandet af de
många särskilda lokalerna skulle vid uppgörandet af byggnadsritningarne
förledt dessas författare att, såvidt då ansågs möjligt och utan fara för
byggnaden lämpligt, inskränka omkostnaderna för sådana konstruktiva
detaljer, hvarigenom en större trygghet mot eldfara, än som skett, kunnat
vinnas. Ofullständigheten i detta afseende visade sig synnerligast genom
saknaden af underpanelning, af trossfyllning och af rappning å en
del innertak, hvarigenom, särdeles sedan golfven under årens lopp blifvit
hoptorkarde och gistna i följd af värmerörens inverkan å desamma,

31

Sjunde hufvudtiteln.

eldfaran blifvit än mera i ögonen fallande. Äfven våningarnes förbindelse
sinsemellan genom vindeltrappor af trä samt frånvaron af lämpliga
dörrar af jern för afstängning, i händelse af eldsolycka, af till
hvarandra stötande lokaler, som nu utgöra en sträcka af öfver 500
fot med oafbruten förbindelse i samma våning, ökade nämnda fara,
hvilken ock vid särskilda tillfällen föranledt såväl Styrelsen för tekniska
skolan som Landtbruksakademien och Chefen för Sveriges geologiska
undersökning att hos Öfverintendentsembetet anhålla om vidtagande
af åtgärder för åstadkommande af förbättrade anordningar.

Af dessa framställningar, som äro Öfverintendentsembetets skrifvelse
bilagda, har jag vidare inhemtat, att Styrelsen för tekniska skolan,
jemte framhållande af värdet af skolans omfattande samlingar, påvisat,
att saknaden af trossfyllning och rappad underpanel jemväl medförde
de olägenheter, att ljudet sprede sig genom våningarne och verkade
störande på undervisningen samt att värmet stege från våning till
våning och i de öfre framkallade en temperatur, som ej kunde regleras.
Chefen för Sveriges geologiska undersökning har vidare visat, hvilken
förlust skulle uppstå, derest eldskada drabbade institutionens arkiv med
dyrbara handlingar och kartor samt isynnerhet dess museum, som inrymmer
frukterna af ett tjugufemårigt arbete.

Brandchefen i Stockholm, hvilken på föranstaltande af Styrelsen
för tekniska skolan yttrat sig i ämnet, har med påpekande af de särskilda
brister, hvilka behöfva afhjelpas, förklarat husets byggnadssätt
vara sådant, att, om i en af lokalerna utbröte eld, densamma komme att
gripa omkring sig så hastigt, att föga sannolikhet funnes för, att ens
någon del af den dyrbara byggnaden kunde räddas, samt att, ehuru
skolan ej kunde anses vara eldfarlig inrättning med afseende på den
verksamhet, som der bedrefves, skolans byggnad vore af synnerligen
eldfarlig beskaffenhet.

Beträffande de åtgärder, som erfordras för afhjelpande af de anmärkta
bristerna, samt kostnaden derför har Öfverintendentsembetet låtit
genom andre arkitekten Axel Nyström uppgöra ett förslag, som vunnit
godkännande af de i byggnaden inrymda institutioner. Detta förslag
afser hufvudsakligen:

anbringande af gipstak i stället för trätak i eu del lägenheter,
afskiljande af lokaler från hvarandra genom murar och jerndörrar
samt anbringande af jernluckor för åtskilliga fönster och brandmur
mellan husets vestra flygel och angränsande byggnad,

anbringande af vindeltrappor af jern i stället för nu befintliga af
trä mellan våningarne jemte dessa trappors afstångande genom dem
omslutande plåtväggar, och

32

Sjunde hufvudtiteln.

slutligen ändring af byggnadens värmeapparat samt af dess ventilations-,
gas-, vatten- och afloppsledningar;

för hvilket allt kostnaden beräknats till 97,000 kronor; varande
ökningen i beloppet mot hvad föregående år ifrågasattes föranledd deraf,
att det nu uppgjorda förslaget äfven upptager kostnaden för förstärkning
af bjelklag, uppförande af brandmur, ändring af värmeapparat
samt ventilations-, gas- ocl} vattenledningar, tillsyn, flyttningskostnad
för samlingar in. m.

I följd häraf har Öfverintendentsembetet hemstält om aflåtande
af proposition till Riksdagen om ett anslag för ändamålet å 97,000
kronor.

På jag fann den sålunda äskade summan på ett anmärkningsvärdt
sätt öfverstiga hvad förlidet år begärts för byggnadens tryggande mot
eldfara, anmodade jag i aflåten embetsskrifvelse Öfverintendentsembetet
att tillse, huruvida icke kostnaden för de af Embetet föreslagna åtgärder
skulle kunna nedbringas genom arbetenas inskränkande till hvad
som fordrades för byggnadens tryggande mot eldfara och för bevarande
af densammas konsistens; och har Öfverintendentsembetet till svar derå
i memorial den 16 sistlidne December anfört, att vid förnyad granskning
af förslaget visat sig, att —äfven om det ville synas, som en fullständig
reparation af en del väggar i huset likasom äfven en åsyftad
förbättring af värmeledningen och ventilationen inom detsamma möjligen
kunde undvaras, — sådant dock svårligen läte sig göra, då det förra
arbetet förorsakades af den till husets skyddande mot eldfara föreslagna
vigtigaste åtgärden, nemligen bjelklagens förändring, under det att, hvad
värmeledningen och ventilationen anginge, giltigt skäl förefunnes att
samtidigt med erforderliga golf- och väggarbeten söka åstadkomma,
jemte ett lämpligare läge för värmerören, äfven lättare reglerbara
kalluftsventiler och en förbättrad anordning af evakuationskanalerna, på
sätt kostnadsförslaget angåfve. I fråga om möjligheten att nedbringa
reparationskostnaden genom uteslutande af något bland de i öfrigt föreslagna
arbetena kunde Öfverintendentsembetet ej lämpligen ifrågasätta
annan förändring, än att, dels i stället för det mera fördelaktiga anordnandet
af jernstomme omkring de inom huset i allmänhet föreslagna
jernspiraltrapporna, bekläda dervarande träväggar och dörrar ut- och
invändigt med plåt, dels ock låta de två nu befintliga spiraltrapporna
af trä uti geologiska undersökningens lokal, hvilka trappor beredde
kommunikation endast från en våning till en annan, men ej vidare
genom huset, förblifva oförändrade i stället för att ersätta dem med
jerntrappor, såsom afsedt varit. Genom dessa förändringar, emot hvilka
stadens brandchef ej haft något att erinra, minskades kostnaden för

Sjunde hufvudtiteln.

33

spiraltrappornas väggar från 9,307 kronor till 2,607 kronor samt kostnaden
för trappor från 6,295 kronor till 4,100 kronor. Kostnadssumman
komme således att minskas med 8,895 kronor och nedgå till 88,105 kronor.

Hvad sålunda förekommit synes mig oafvisligen påkalla skyndsamma
åtgärders vidtagande för att till ifrågavarande byggnads tuggande
mot eldfara afhjelpa de missförhållanden med afseende på byggnadssättet,
hvilka egt rum vid byggnadens uppförande; och då öfriga
af Ofverintendentsembetet i dess senare memorial såsom nödiga ansedda
arbeten för b}7ggnadens ändamålsenliga iståndsättande med allt
skäl synas böra samtidigt verkställas, vid hvilket förhållande det erforderliga
anslaget icke kan sättas lägre, än till det af Ofverintendentsembetet
senast uppgifna beloppet, som dock torde böra afrundas till
jemna 88,000 kronor, hemställer jag, eftersom naturligtvis ett dylikt
anslagsbehof icke kan tillgodoses med det ordinarie underhållsanslaget
för kronans byggnader, att af Riksdagen må äskas, för tryggande mot
eldfara af tekniska skolans hus och för dess iståndsättande jemväl i
öfrigt enligt Öfverintendentsembetets förslag, ett extra anslag å 88,000
kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

För bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande riksstat
såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och
uppehållande af domäng öromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, dels
ock till resekostnader vid domän/Örv ältning en, förslagsvis, 20,544 kronor.

I underdånig skrifvelse den 21 Oktober sistlidet år har Domänstyrelsen
anfört, att anslag för sagda ändamål fortfarande voro behöfliga
samt att anledning till vare sig förhöjning eller nedsättning i
beloppen saknades. Enligt Domänstyrelsens hemställan tillstyrker jag
derföre, att Eders Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål täcktes för
år 1886 å extra stat äska samma belopp, som äro beviljade för år 1885,
dock att, för erhållande af jemn slutsumma å anslagen å extra stat
under denna hufvudtitel, förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen,
som hittills visat sig otillräckligt, må upptagas till
21,382 kronor och således höjas med 838 kronor.

Kongl. Teatrarne.

I underdånig skrifvelse den 9 April 1884 meddelade Riksdagen,
att densamma, under vilkor att Stockholms stad under tre år från den

[14, 15.]

Anslag till
den lokala
förvaltningen
af statens
jordbruksdomäner.

[16.]

Kongl.

Teatrarne,

o

34

Sjunde hufvudtitelu.

1 Juli 1884 med ett belopp af 50,000 kronor om året deltoge i kostnaden
för de Kongl. teatrarnes verksamhet, dels medgifvit, att teatrarues
verksamhet å såväl den stora som den dramatiska teatern finge
fortgå i tre spelår, räknadt från den 1 Juli 1884, dels för sådant ändamål
uppfört till oförändradt belopp det till Kongl. teatern i då gällande
riksstat anvisade ordinarie anslaget å 60,000 kronor, dels ock på det
sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts begäran om anslag å extra stat för år
1885 till de Kongl. teatrarne, att till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
stälts ett kreditiv af högst 15,000 kronor, att användas endast i den
mån anslaget å ordinarie stat, Eders Kongl. Maj:ts bidrag till teatrarne
tillika med Stockholms stads tillskott och teatrarnes öfriga inkomster
icke försloge till bestridande af teatrarnes utgifter, dock med vilkor
jemväl att statsmedel utöfver sålunda bestämda anslag icke finge för
de Kongl. teatrarne användas.

Sedan Eders Kongl. Maj:t anbefalt Öfverståthållareembetet att
från Stockholms stadsfullmägtige infordra yttrande, huruvida från Stockholms
stad vore att under tre år från den 1 Juli 1884 påräkna det
bidrag till kostnaden för upprätthållande af de Kongl. teatrarne, hvithet
Riksdagen uppstält såsom vilkor för fortsättande efter nämnda dag
af de Kongl. teatrarnes verksamhet, hafva stadsfullmägtige afgifvit det
underdåniga förklarande, att de icke ville af kommunens medel lemna
något bidrag till uppehållande af de Kongl. teatrarnes verksamhet
under de tre närmast följande spelåren, men tillika anmält, att, då

150,000 kronor blifvit genom enskilda personer i hufvudstaden samlade
och såsom bankdepositionsbevis, förfallna att betalas med 50,000
kronor den 1 Oktober hvarje af åren 1884, 1885 och 1886, öfverlemna
de till stadskassan, ett belopp af 50,000 kronor kornme att i början
af Oktober månad under hvart och ett af åren 1884, 1885 och 1886
ur stadskassan hållas vederbörande tillhanda såsom bidrag till kostnaden
för upprätthållande af de Kongl. teatrarnes verksamhet under
tre spelår från den 1 Juli 1884.

Då, på grund af hvad Stockholms stadsfullmägtige sålunda anmält,
det af Riksdagen vid beviljandet af anslag till de Kongl. teatrarne
fästade vilkor om ett från Stockholms stad utgående årligt bidrag
vore uppfyldt, har Eders Kongl. Maj:t den 4 Juni sistlidet år förordnat,
att de Kongl. teatrarnes verksamhet skulle fortgå under nämnda
tre spelår. I sammanhang dermed anbefalde Eders Kongl. Maj:t Direktionen
öfver de Kongl. teatrarne att uppgöra förslag till utgiftsstater för
de Kongl. teatrarne under nu löpande spelår, hvarvid borde iakttagas,
att bland tillgångarne till teaterverksamhetens uppehållande icke finge
till någon del tagas i beräkning det af Riksdagen eventuelt anvisade

Sjunde hufvudtiteln.

35

kreditiv å högst 15,000 kronor, hvilket belopp följaktligen, såsom Riksdagen
bestämt, endast skulle vara att tillgå såsom eu reservfond för
betäckande af möjligen uppkommande brist. Utgiftsstator för detta
spelår hafva ock sedermera blifvit af Eders Kongl. Maj:t faststälda.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse
med senaste Riksdags beslut hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen

att å extra stat för år 1886 anvisa ett kreditiv af högst 15,000
kronor, att under spelåret 1885—1886 användas under de vid 1884 års
riksdag bestämda, här ofvan omförmälda vilkor för dispositionen af det
då anvisade kreditivet.

Summan af de utaf mig tillstyrkta anslagen å extra stat för år
1886 utgör alltså 270,000 kronor.

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad Herr Statsministern
sålunda hemstält och föreslagit beträffande anslagen under sjunde hufvudtiteln;
och behagade Hans M.aj:t Konungen dertill lemna nådigt
bifall.

Ex protocollo:
Adolf von Hoj stm.

Åttonde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastik-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12
januari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,

von Stetern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, statsrådet Hammarskjöld föredrog följande
ärenden rörande regleringen af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och
de till samma hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof;
hvarvid och efter erinran derom, att vid föredragningen den 30 sistlidne
december af universitetskanslerns, vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens
samt medicinalstyrelsens underdåniga framställningar
om anslag för åtskilliga ändamål, fcongl. Maj:t befalt, att samma framställningar
skulle i vissa, nedan nämnda delar å nyo anmälas i samBih.
till Riksd. prof. 1885. 1 samt. 1 afd. 1

2 Åttonde hufvudtiteln.

manhang med förslag till reglering af utgifterna under denna hufvudtitel,
departementschefen yttrade, beträffande

Ordinarie anslag:

Kleresistaten.

[1.] Med tillämpning af hvad Eders Kong!. Maj:t den 19 december

uteslutande 1884, på hemställan af chefen för finans-departementet, förordnat om
a friheter. " uteslutande ur riksstaten af vissa under benämning friheter upptagna
anslagsbelopp, torde, beträffande anslaget till kleresistaten, Eders Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen, att i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
måtte, i stället för det i nu gällande riksstat der upptagna belopp
148,600 kronor, uppföras allenast 18,000 kronor.

*

Universiteten.

[2.] Af samma skäl, som angifvits i punkten n:r 1, torde Eders Kongl.

uteslutande Maj:t, hvad beträffa!- anslagen till universiteten, föreslå Riksdagen, att
af heter.n i kolumnen »friheter och kyrkotionde» måtte, i stället för det i nuvarande
riksstat der upptagna belopp 109,600 kronor, uppföras 35,820
kronor.

[3.] I sammanhang med omsättning af grundräntor och kronotionde

utbyte af er- i penningar blefvo genom § 2 i nådiga förordningen angående detta
förhinder agen ämne den 23 juli 1869 indelta rånte- och tiondeanslag i allmänhet,
ränta och med undantag blott af boställsräntor och dem, som påförts hemman
mit bestämdt och lägenheter, af hvilka något besvär i stället utgöres, till statsverket
anslag, indragna mot ersättning till indelningshafvarne medelst statsanslag i
penningar, hvilken ersättning, tills vidare och intill dess annorlunda
förordnades, skulle utgå till belopp motsvarande räntornas och tiondeanslagens
värden efter årligt medelmarkegångspris. Men det förutsågs
redan vid nämnda tidpunkt, att inom eu icke aflägsen framtid ett utbyte
af dessa, efter årliga medelmarkegången vexlande ersättningar
emot fasta anslag skulle blifva nödvändigt. De invecklade liqvider,
som årligen måste uppgöras med hvarje indelningshafvare för att utröna
den honom tillkommande ersättning, antogos nemligen i längden
varda alltför besvärliga och i sin mån motverka ett af ändamålen med
grundskatternas förvandling i penningar, administrationens förenkling.

Åttonde hufvudtiteln.

3

Ersättningarne för sådana indelningar af ränta och tionde, som
på grund af nämnda förordning till statsverket indragits, utgå från de
i riksstaten förekommande särskilda förslagsanslag till »indelning och
dermed jemförlig anvisning, ersättningar». Bland andra indelningshafvare
tillkomma universiteten i Upsala och Lund årligen betydliga
belopp från sådant anslag.

I underdånig skrifvelse den 11 maj 1876, föranledd af den år
1875 verkstälda granskning af statsverkets med flere allmänna fonders
förvaltning under år 1873, anförde Riksdagen, hurusom statsrevisorerne
anmärkt, bland annat, att, sedan den från 15 särskilda län till stora
barnhuset i Stockholm utgående s. k. fyrationdespanmålen jemte halmstädja
från Malmöhus och Kristianstads län på grund af förordningen
den 23 juli 1869 till statsverket indragits, barnhuset af kronan undfmge
ersättning derför, beräknad efter årligt medelmarkegångspris, för hvilket
ändamål i hvarje af dessa 15 län årligen gjordes uträkning å det
barnhuset tillkommande ersättningsbelopp, men att dessa årliga uträkningar
kunde undvikas på det sätt, att barnhuset i stället för ersättningarne
tillförsäkrades ett till siffran bestämdt penningebelopp att
årligen från statskontoret utgå. Då Riksdagen, i likhet med revisorerne,
var af den mening, att den af dem föreslagna förändring skulle
leda till enkelhet och reda i räkenskaperna, samt förhållandena voro
enahanda vid flera allmänna inrättningar såsom universiteten m. fl.,
och det syntes önskvärdt, att den föreslagna förändringen, så vidt möjligt
vore, komme att med alla sådana verk och inrättningar vidtagas,
anhöll Riksdagen i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta
utreda, om och i afseende å hvilka verk och inrättningar in. m. en
sådan förändring, som revisorerne i afseende å barnhuset föreslagit,
kunde ega rum och derefter till Riksdagen aflåta nådigt förslag i ämnet.

Angående detta vidtomfattande ärende anbefalde Eders Kongl.
Maj:t statskontoret att verkställa utredning, och hafva sedermera de af
statskontoret i ärendet framstälda förslag blifvit af Eders Kongl. Maj:t
till vederbörande myndigheter, korporationer och personer remitterade
för afgifvande af yttranden. Dessa förslag afse emellertid icke de till
universiteten utgående ersättningar.

Redan förut hade nemligen fråga i samma syftning blifvit, hvad
universitetet i Upsala angår, väckt af det större akademiska konsistoriet
derstädes. I skrifvelse af den 9 oktober 1875 till kanslern för universiteten
erinrade konsistorium, att den då vunna erfarenheten ådagalagt, att
det anslag, hvilket såsom ersättning för de från universitetet till statsverket
indragna grundräntor och kronotiondespanmål kommit universi -

4

Åttonde liufvudtiteln.

tetet till del efter årligt medelmarkegångspris, vore underkastadt icke
obetydliga vexlingar. Då dessa vexlingar medförde den olägenhet, att
universitetet icke på förhand kunde beräkna sina ifrågavarande inkomster
för ett följande år, ansåg konsistorium önskvärdt, att, i stället för
den föränderliga ersättningen af statsmedel för de indragna grundräntorna
och kronotionde!), dylik ersättning till ett för all framtid faststäldt
belopp kunde universitetet beredas. Derigenom skulle äfven en icke
obetydlig förenkling i liqviden till universitetet af nämnda ersättning
vinnas. Med åberopande häraf anhöll konsistorium, att kanslern måtte
hos Eders Kongl. Maj:t utverka nådig framställning till Riksdagen angående
den ifrågasatta förändringen.

Öfver denna framställning, som öfverlemnades till Eders Kongl.
Maj:t, infordrades yttranden såväl af det större akademiska konsistoriet
i Lund och universitetens kansler som ock af statskontoret. Innan
ärendet för Eders Kongl. Maj:t föredrogs, väcktes emellertid fråga om
förvandling till fasta anslag äfven af de 1876 och 1877 beviljade, i
riksstaten uppförda förslagsanslag dels för tillämpning af nya lönestater
för professorer m. fl. tjensteman, dels för ombildning af adjunkturerna
och docentstipendier m. m., samt i sammanhang dermed om upphörande
af anvisning af spanmål i vissa lönqr vid universiteten, med anledning
af hvilka frågor förnyade utlåtanden afgåfvos af de akademiska myndigheterna
och statskontoret.

Vid föredragning af detta ärende den 28 november 1879 behagade
Eders Kongl. Maj:t förklara, att de gjorda framställningarne
för det dåvarande icke föranledde någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd
eller vidare yttrande än att, vid afgifvande af förslag till nya stater
för universiteten, grundade på de förändrade förhållanden, som i afseende
å löneförmåner eller eljest numera egde rum, sådana anordningar
borde vidtagas, att till lönefyllnad in. in. nu anvisade förslagsanslag
kunde mot fasta anslag till erforderliga belopp utbytas.

Under år 1882 inkommo förslag till nya inkomst- och utgiftsstater
för universiteten. Statskontoret framstälde emellertid emot dessa
förslag åtskilliga anmärkningar, med anledning hvaraf Eders Kongl.
Maj:t den 22 juni 1883 anbefalde kanslern för universiteten att efter
vederbörandes hörande inkomma med nya förslag i ämnet under iakttagande
dervid, bland annat, att med borttagande af hittills befintliga
anvisningar af spanmål i lönerna, i den mån sådant kunde ske
utan förnärmande af någons rätt, i stället för nuvarande ersättningsanslag
för indragna indelningar samt förslagsanslag, bestämda anslag
skulle i inkomststaten beräknas.

Åttonde hufvudtiteln.

5

Sådana af Eders Kong!. Maj:t anbefalda förslag hafva nu inkommit,
och har statskontoret öfver dem afgifvit yttranden.

Hvad angår de 1876 och 1877 beviljade förslagsanslag till lönefyllnad
m. m. har emellertid under ärendets behandling ifrågasatts,
att deras utbytande mot fasta anslag skulle ställas i sammanhang med
af de akademiska myndigheterna begärda ålderstillägg för åtskilliga
akademisk^, embets- och tjenstemän. Som statskontoret ännu ej afgifvit
infordradt yttrande angående denna fråga, torde det vara olämpligt
att för Eders Kongl. Maj:t föredraga frågan om nämnda förslagsanslags
förvandling till fasta anslag, innan fullständig utredning vunnits,
huruvida de gjorda framställningarne om ålderstillägg böra till
någon åtgärd föranleda.

Oberoende af dessa frågor är frågan om uppförande i riksstaten
af fasta anslag såsom ersättningar till universiteten för indragna ränteoclx
kronotiondeanslag. De af de akademiska konsistorierna i detta
afseende afgifna förslag samt kanslerns för universiteten och statskontorets
deröfver afgifna yttranden anhåller jag att nu få för Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet anmäla.

Hvad då först angår universitetet i Upsala, så blef af det större
akademiska konsistoriet derstädes i dess ofvannämnda år 1875 gjorda
framställning ifrågasatt, att ersättningen för universitetet anslagna, men
till statsverket indragna grundräntor och kronotionde från Stockholms,
Upsala, Vestmanlands och Gefleborgs län måtte bestämmas för all framtid
till ett visst årligt belopp, utgörande medelvärdet af de under åren
1871—1874 i detta hänseende af universitetet uppburna ersättningar.

I det af statskontoret häröfver den 7 september 1878 afgifna
underdåniga utlåtande, hvari tillstyrktes ersättningens fixerande, uttalade
statskontoret såsom sin mening, att ersättningsbeloppet lämpligen
borde upptagas efter medium af medelmarkegångsprisen för de
då senast förflutna 10 åren 1868—1877. Detta medium utgjorde 41,943
kr. 27 öre. Dock var i detta belopp inberäknadt värdet af den räntespanmål,
787,5 kubikfot, hälften råg och hälften korn, som finnes anslagen
till professor skytteanus af hemman inom Upsala län och hvilken
spannmål årligen medelst anordning efter medelmarkegångspris
samme professor från landtränteriet ersättes.

Sedermera har statskontoret i utlåtande af den 6 mars 1883 meddelat,
att, efter det dess föregående utlåtande afgifvits, åtskilliga förändringar,
till följd af hos kammarkollegium gjorda anmärkningar vid
dit inkomna förteckningar öfver indragna rånte- och,tiondeanslag, inträffat
med de rånte- och tiondebelopp, derför ersättning utgår, så att,

6

Åttonde hufvudtiteln.

enligt i statskontoret tillgängliga handlingar och 1881 års landsboksräkenskaper,
de rånte- och tiondeanslag, för hvilka universitetet eger
uppbära ersättning, utgöra:

Pennin-

gar.

Råg.

Korn.

Smör.

Forsellöns-

ersättning.

Kr.

ö.

Kub.-f.

Knr.

Kub.-f.

Knr.

Centn.

Kr.

ö.

Stockholms län ..........................

285

10

1,245

2,87

1,245

2,8 7

2

33

192

83

Upsala > ..........................

181

SO

498

9,73

498

9,73

55

79

84

Vestmanlands » ..........................

—

—

3,012

4,44

3,012

4,44

—

—

481

99

Gefleborgs > ..........................

2,141

7,84

4,115

7,13

O

O

60

Summa

466

66

6,898

4,88

8,872

4,16

2

88

1,255

26

Häri finnes ej upptagen den professor skytteanus anslagna räntespanmål
från Upsala län. Men deremot hafva i dessa penninge- och
spanmålsbelopp inräknats en med 24 öre i penningar samt 40,i kubikfot
råg och 40,i kubikfot korn universitetet anslagen godtgörelse för
afskrifva räntor af Väsby eller Lovisedals samt Fiskeså qvarnar i Stockholms
län, hvilken godtgörelse numera är i riksstaten sammanförd med
den universitetet i öfrigt tillkommande ersättning för indragna indelningar.
Det universitetet i utbyte mot dessa indelningar tillkommande
bestämda anslag ansåg statskontoret böra upptagas efter medium af
medelmarkegångsprisen för de då sistförflutna 10 åren 1873 — 1882.
Efter denna beräkning skulle enligt statskontorets uppgifter indelningarnes
värde utgöra:

i Stockholms län ........................................................................ kr. 6,505: 33,

i Upsala » » 2,555: 49,

i Vestmanlands » » 14,489: 85,

i G-efleborgs >• ....................................................................... » 16,441: 23,

och beloppet för universitetet i Upsala alltså blifva kr. 39,991: 90.

Till sistnämnda belopp bär äfven det större akademiska konsistoriet
i Upsala uti nu föreliggande förslag beräknat det ifrågasatta
bestämda årliga anslaget för indragna rånte- och tiondeanslag.

Såsom nämndes ingår icke i detta belopp värdet af berörda till
professor skytteanus anslagna räntespanmål. I afseende derå har det
större akademiska konsistoriet vid ett föregående tillfälle erinrat, att,
då universitetet icke i något hänseende hade att skaffa med aflöningen

Åttonde lmfvudtiteln. 7

åt denne professor, hvars alla aflöningsförmåner utginge af den s. k.
skytteanska stiftelsen, regleringen af samme professors löneinkomster
icke borde med aflöningsförhållandena för universitetets öfrige professorer
m. fl. tjensteman sammanblandas.

Med afseende å hvad konsistoriet sålunda anfört och då någon
förändring i sättet för utbetalningen af nämnda ersättning icke lärer
kunna ega rum utan medgifvande dertill af skytteanska stiftelsens målsmän,
torde, äfven om öfriga omförmälda ersättningar utbytas mot visst
anslag, nämnda ersättning till professor skytteanus böra på hittills
brukligt sätt utgå, intill dess, såsom statskontoret uti ofvanberörda
underdåniga utlåtande den 6 mars 1883 ifrågasatt, äfven detta ersättningsanslag
kan blifva mot bestämdt anslag utbytt. Till följd häraf
bör af anslaget till ersättningar för indragen rånte- och tiondespanmål
qvarstå ett belopp, ungefärligen svarande mot värdet af den till
professor skytteanus indelta spanmål, utgörande detta värde, enligt
livad upplyst blifvit, för år 1883 1,779 kronor 75 öre, hvarför storleken
af den del af anslaget, som bör tills vidare qvarstå, torde bestämmas
till 1,800 kronor.

Beträffande universitetet i Lund utbeder jag mig att till en början
få i Eders Kongl. Maj:ts hågkomst återkalla, hurusom, med anledning
af förutnämnda från universitetet i Upsala år 1875 gjorda framställning,
det större akademiska konsistoriet i Lund i dess den 19 januari
1876 afgifna yttrande anförde, att den till universitetet i Lund
ingående ersättning för grundräntor endast utgjorde ersättning för den
gamla halmstädjan, som redan vore till visst penningebelopp bestämd,
men att, hvad anginge ersättningen för kronotionden, denna innefattade
en väsentlig del af universitetets inkomster, hvars utbytande mot ett
fast penningeanslag vid det alltjemt fortgående sjunkandet af de ädla
metallernas värde lätt kunde verka till rubbning i det ekonomiska oberoende,
som för universitetets ostörda verksamhet och utveckling vore
af stor betydelse. Af denna anledning och då en stor del af kronotionden
vore anslagen åt löntagare, hvadan genomförandet af utbytet vore beroende
af löntagarnes samtycke för deras tjenstetid, afstyrkte konsistorium
förändringen.

Detta yttrande biträddes af dåvarande kanslern, som jemväl anmärkte,
att förändringen otvifvelaktigt inom en ej aflägsen framtid
skulle hafva till följd nödvändigheten att begära förhöjning i det å
ordinarie stat uppförda penningeanslaget., under det att anslag i spanmål
egde den af erfarenheten bestyrkta egenskap att småningom
stiga i värde och sålunda förblifva tillräckligt för de behof, det vore
afsedt att fylla.

8 Åttonde hnfvudtiteln.

Häremot erinrade statskontoret, att de nu ifrågakomna anvisningarne
utgjorde eu mindre del af Lunds universitets inkomster, hvadan
spanmålsanslagens bibehållande ej kunde sägas i någon egentlig mån
betrygga universitetets sjelfständiga utveckling. Med visshet borde
jemväl kunna antagas, att universitetens behof framgent såsom hittills
skulle från statsverkets sida vederbörligen tillgodoses. Äfven anmärkningen
med afseende å den åt löntagarne anslagna kronotionde hade
numera, åtminstone till hufvudsaklig del, förlorat sin vigt, i ty att genom
den af Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition till 1876 års Riksdag
föreslagna och af Riksdagen godkända lönereglering för universiteten,
hvilken från och med år 1877 trädt i tillämpning, vore, med
undantag för teologie professorer i Lund, alla löner för detta universitets
lärare, tjenstemän och betjening faststälda till visst belopp i penningar.
Detta belopp utginge på sådant sätt, att, sedan lönespanmålen
blifvit beräknad till det värde, efter hvilket löntagaren för densamma
undfått lösen eller betalning, och vissa enligt äldre stat löntagaren tillkommande
förmåner äfven tagits i beräkning, fyllnad intill den bestämda
aflöningssumman utbetalades från det förut antydda, för detta
ändamål anvisade förslagsanslag. För hvarje löntagare, som vore underkastad
denna lönereglering, vore det följaktligen i allmänhet likgiltigt,
huruvida lösen för den under lönerna inbegripna spannmål erlades med
något större eller mindre belopp i penningar. Sådant inverkade icke
på aflöningen i dess helhet utan endast på beloppet af det tillskott,
som erfordrades till aflöningsfyllnad. Endast i det fall att i lönen inginge
spanmål till sådan mängd, att, med dennas beräknande till dess
försäljnings- eller lösningspris, den gamla lönen komme att öfverskjuta
det belopp, som genom den nya regleringen funnes faststäldt, vore löntagarens
intresse beroende af spanmålspriset. Detta förhållande torde
väl inträffa med en del spanmålslöner vid universitetet i Lund, hvilkas
innehafvare icke befunnits villige att ingå på den nya regleringen,
hvartill dock anledning äfven kunde sökas i den omständigheten, att
enligt denna reglering en del af löneförmånerna bestå i tjenstgöringspenningar.
Då emellertid, i mån af dessa löntagares afgång, löneregleringen
enligt statskontorets åsigt borde så tillämpas, att de nya tjenstinnehafvarne
vore förbundne att åtnöjas med det aflöningsbelopp, som
för hvarje befattning blifvit faststäldt, skulle småningom upphöra de
svårigheter, hvilka ansetts härflyta deraf att en stor del af den anslagna
tiondeersättningen utgår till löntagare.

I det af det större akademiska konsistoriet i Lund, på grund af
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 juni 1883, uppgjorda, nu anmälda

Åttonde hufvudtiteln. 9

förslag till stat, bär konsistoriet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
gorå framställning hos Riksdagen derom, att i samband med nya
statens införande ersättning för kronotiondespanmålen måtte utbytas
mot ett bestämdt penningeanslag, beräknadt efter medium af medelmarkegångspris
för Malmöhus län under de 10 åren 1873—1882. I enlighet
härmed har konsistorium bland inkomsterna beräknat ersättningför
kronotionde och ränta på följande sätt:

a) kronotionde:

7,946 kubikfot 4,25 kannor råg å 2 kr. 86 öre...... 22,726: 78,

11,232 » 4,22 » korn å 2 kr. 36 öre...... 26,508: 52,

3,430 » 4,14 » hafre ål kr. 65 öre... 5,660: 18, 54^895: 48,

b) ordinarie ränta........................................................................ 73: 55,

summa 54,969: 03.

Vid granskning häraf har statskontoret gjort anmärkning såväl
mot räntans och kronotiondens belopp som äfven mot sättet för medelmarkegångsprisets
beräkning. Och har statskontoret lemnat följande
uppgift å värdet af det ersättningsanslag, hvilket, beräknadt efter medelmarkegångsprisen
för åren 1873—1882, enligt landsboksräkenskaperna
bör tillkomma universitetet i Lund för indelt ränta och kronotionde,
som på grund af förordningen den 23 juli 1869 till statsverket
indragits:

Pen-

nin-

gar.

Råg.

Korn,

Hafre.

Forsel-

lön.

Summa.

Mått.

Värde..

Mått.

Värde.

Mått.

Värde.

Kronor.

O

©

©■

S3

et-

Kannor.

Kronor.

C:

CD

Kub.-fot.

Kannor.

Kronor.

O

Kub.-fot.

Kannor.

Kronor.

©

Kronor, j

C:

©

1

J Kronor. 1

|

O:

3

Malmöhus län .........

47

04

3,996

6,44

11,130

65

0,645

4,20

15,158

22

3,339

0,7 9

5,309

14

1,051

71

32,690

70

Kristianstads län:

Kristianstads distr.

)

12,822

5,29

7,959

53

3,178

8,42

7,260

48

|

Engelholms »

24

44

648

4,59

1,828

01

998

6,01

2,284

94

91

3,35

139

93

1 638

02

20,811

44

Simrishamns »

1

t 163

8,00

460

44

94

5,oo

215

65

J

Summa

71

48

7,631

4,32

21,378

63

10,917

4,29

24,919

29

3,430

4,14

5,449

07

1,689

73

53,508

20

Till ytterligare belysning af denna uppgift har statskontoret jemväl
meddelat, att under åttonde hufvudtitelns anslag till universiteten
utgår till Lunds universitet ersättning för indragna räntor och kronotionde
efter nyss angifna siffror eller jemte forsellön:

Bill. till Rilcsä. prof. 1885. 1 smil. 1 afd.

o

10

Åttonde hnfvndtiteln.

för räntor, kontanta penningar................................. kronor 71: 48

» kronotionde, råg............................................. kubikfot 7,631,432,

» )) korn .......................................... » 10,9 1 7,429,

» » hafre.......................................... » 3,430,414.

Skilnaden mellan dessa siffror och dem konsistorium uppgifva
beror, enligt statskontorets förklaring, derpå att konsistorium jemväl
tagit i beräkning 630 kubikfot kronotiondespanmål från Kristianstads
län, som, jemte ränta 2 kr. 7 öre, under åttonde hufvudtitelns anslagtill
kleresiet anvisats till domprosten i Lund. Ersättningen härför bör
dock, efter statskontorets uppfattning, icke betraktas såsom någon universitetets
tillgång, enär, i händelse domprosten icke längre vore teologie
professor, ersättningen ej vidare kunde uppföras å universitetets stat.
Till grund för beräkningen af det fasta anslag, som skulle lemnas i utbyte
mot ifrågavarande indelningar, borde alltså läggas de af statskontoret
uppgifna belopp i ränta och spanmål.

Vidare anmärkte statskontoret mot konsistoriets uträkningar, att
då dessa spanmålsanslag utgått både från Malmöhus och Kristianstads
län, borde vid bedömande af ersättningens belopp användas icke, såsom
konsistoriet föreslagit, endast Malmöhus läns medelmarkegångspris utan
äfven, för den anpart af indelningarna, som utgått från Kristianstads
län, detta läns medelmarkegångspris.

Med iakttagande häraf och efter beräkning af mediet utaf de
båda länens medelmarkegång med tillagd forsellön för de 10 nämnda
åren skulle, på sätt nyssberörda af statskontoret lemnade uppgift utvisar,
det fasta anslaget komma att utgöra 53,508 kr. 20 öre.

Då ett utbyte af dessa ersättningar tydligen måste förenkla liqviderna
mellan statsverket och universiteten samt föranleda större reda
i räkenskaperna, utan att å andra sidan utbytet bör kunna medföra någon
skada för universiteten, får jag under åberopande af hvad i ärendet
förekommit i underdånighet tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen,

att såsom ersättning för indelt ränta och kronotionde det fasta
anslaget för universiteten höjes med ett jemnadt belopp af 93,500
kronor, hvaraf 39,991 kronor 85 öre för universitetet i Upsala och
53,508 kronor 15 öre för universitetet i Lund; och

att i stället det nu under titel »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag, ersättningar» uppförda förslagsanslag af 101,400
kronor nedsättes till 1,800 kronor, motsvarande ersättning för spanmålsindelning,
tillkommande professor skytteanus;

Åttonde hufvudtiteln.

11

till följd hvaraf anslaget till universiteten skulle minskas med
6,100 kronor.

På framställning af medicinska fakulteten har det akademiska [4.J
konsistoriet i Upsala förnyat sin förut gjorda hemställan om ett årligt
anslag af 3,000 kronor till höjande af aflöningen för hvardera af labo- ratoremavid
ratorerne vid den fj^siologiska och den patologiska institutionen till
4,500 kronor. patologiska

Till stöd för denna framställning har medicinska fakulteten upprepat
hvad densamma förut med afseende härå anfört, nemligen: att
den vid behandlingen af frågan om de akademiska adjunktsplatsernas
förändring bland annat anhållit om inrättandet af två extra ordinarie professorsbefattningar
med aflöning för hvardera af 4,500 kronor, den ena i
experimentel fysiologi och medicinsk fysik, den andra i experimentel patologi
och patologisk anatomi, men att vid denna frågas afgörande i stället för
de begärda extra ordinarie professorsbefattningarna inrättats två motsvarande
laboratorsplatser med aflöning af 3,000 kronor för hvardera; att fakulteten
redan från början förutsett, att under alla omständigheter lång
tid skulle förgå, innan någon yngre man hunne göra sig kompetent att
söka och erhålla någondera af dessa platser, i synnerhet den förstnämnda;
att på grund häraf laboratorslönernas jemförelsevis ringa belopp
under de första åren icke medfört någon annan egentlig olägenhet,
än att de lediga platserna i ringare grad, än som eljest sannolikt
varit händelsen, lockat lämpliga personer att eftersträfva och bereda sig
för dem; att dessa platser derför hittills mestadels måst skötas på förordnande
af medicine kandidater mot arfvode af den anslagna lönens
belopp; rbf, sedan fakulteten emellertid numera för den ena af dessa
platser, nemligen laboratorsplatsen i experimentel fysiologi och medicinsk
fysik, efter många svårigheter och med hjelp af tillfälliga, utomordentliga
model lyckats vinna en kompetent person med framstående
vetenskaplig förmåga och duglighet, lönen tyvärr visat sig alldeles otillräcklig,
hvarför det varit nödigt att för hvarje år från olika håll och
nu senast af universitetets medel bereda en tillfällig fyllnad i densamma
för att undgå att mista en framstående lärarekraft, hvilken fakulteten
icke utan stor, måhända obotlig skada kunde beröfva sig; att, hvad åter
anginge laboratorsbefattningen i experimentel patologi och patologisk
anatomi, förhållandet äfven med denna i hufvudsak en vore enahanda; att
denna plats, som ända sedan dess inrättande år 1877 icke mer än för
tre terminer kunnat med ordinarie innehafvare besättas, för närvarande
stode obesatt, men att en person med både håg och förmåga funnes,

[5.]

Anslag för
universitetsbiblioteket
i
Lund.

12 Åttonde hufvudtiteln.

som snart blefve kompetent att söka platsen och som äfven förklarat
sig vilja göra det, om icke utsigterna att derpå finna en äfven anspråkslös
ekonomisk bergning vore försmå; att det derför synts vara angeläget
att i tid söka fylla bristen i detta afseende, på det att fakulteten icke
nu och sannolikt för framtiden måtte gå miste om att få denna plats
besatt med ordinarie innehafvare; samt att hvarje nyblifven läkare i vårt
land, äfven den anspråkslösaste, väl kunde påräkna minst 3,000 kronors
årlig inkomst och svårligen efter en mycket lång och kostsam .studiekurs,
som icke sällan tvungit till betydlig skuldsättning, kunde nöja sig
med mindre, under det att väl de allra fleste, äfven de, som icke vore
synnerligen framstående i kunskaper och duglighet, lätt erhölle vida
mer, hvarför det knappast kunde begäras, att fakulteten skulle kunna vid
sina laboratorsplatser fästa unga medicine doktorer, af Indika man måste
fordra, icke allenast att de nöjaktigt fullgjort sina examensprof, utan äfven
att de i afseende på begåfning och kunskaper stode framom mängden;
och har på grund häraf hemstälts, att aflöningsbeloppen ej måtte sättas
lägre än till 4,500 kronor. På nu angifna skäl föreslog Eders Kongl.
Maj:t sistlidne års Riksdag att bevilja medel för höjande af dessa laboratorslöner
till det af det akademiska konsistoriet begärda belopp.
Propositionen blef af statsutskottet tillstyrkt och förordades lifligt i
lcamrarne, men lyckades icke vinna Riksdagens bifall. På emellertid
medicinska fakulteten tillkännagifvit, att nyss anförda förhållanden qvarstå
oförändrade, hvarför ock akademiska konsistoriet och universitetskanslern
inkommit med förnyad hemställan i ämnet; och då det dertill
på senaste tiden visat sig synnerligen svårt att få lärareplatserna i de
teoretiska facken vid universitetens medicinska fakulteter och karolinska
institutet besatta med kompetente personer, får jag i underdånighet
tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att till höjande af
aflöningen för hvardera af laboratorerne i experimentel fysiologi och
medicinsk fysik samt i experimentel patologi och patologisk anatomi
vid universitetet i Upsala till 4,500 kronor, hvaraf 1,500 kronor skulle
utgöra tjenstgöringspenningar, bevilja å ordinarie stat 1,500 kronor för hvardera
befattningen, eller tillhopa 3,000 kronor, under vilkor att den
tjenstgöringsskyldighet, som hittills ålegat befattningarnas innehafvare,
må kunna ökas på sätt Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Vid flera tillfällen har det akademiska konsistoriet i Lund framhållit
behofvet af ökade arbetskrafter vid dervarande universitetsbibliotek
och jemväl nu förnyat sin anhållan om beredande af ett statsanslag
af 1,500 kronor, motsvarande beloppet af lönen för tredje amanu -

Åttonde hufvudtiteln. 13

ensen vid biblioteket i Upsala, hvilket anslag'' skulle användas antingen
till lön åt en tredje amanuens eller ock till arfvoden åt förtjente extra
ordinarie tjensteman. Af konsistoriets framställning äfvensom af hvad
bibliotekarien särskilt meddelat hafva om förhållandena vid ifrågavarande
bibliotek inhemtats följande upplysningar.

Då biblioteket, i likhet med det i Upsala, eger rätt att erhålla
ett exemplar af alla i Sverige tryckta skrifter och uppbär samma årliga
anslag för böckers inköp, bindning m. m. som den motsvarande
institutionen i Upsala, äro de löpande göromål, som föranledas af den
årliga tillväxten, ungefär desamma vid dessa båda bibliotek. Utlåningen
torde väl, i följd af det större studentantalet, vara något större
vid Upsala-biblioteket; men erfarenheten har dock visat, att företrädesvis
universitetens äldre, vetenskapliga studier idkande medlemmar
anlita universitetsbiblioteken, medan nationsbiblioteken finnas
att tillgå för den stora massan af studenter, hvilka för examensstudier
icke behöfva någon större litteraturkännedom. Dä universitetens lärarepersonal
är i det närmaste lika talrik i Upsala och Lund, torde sålunda
skilnaden i de båda bibliotekens användning vara mindre betydande,
än man måhända skulle vara benägen att antaga; och behofvet af arbetskraft
för att uppehålla göromålen, äfven i detta afseende, kan således
vid dessa båda likartade institutioner icke sägas vara i väsentligare
mån olika. Biblioteket i Upsala har emellertid sedan lång tid tillbaka
eu ordinarie amanuensbefattning mer än biblioteket i Lund. Till
arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän vid det senare eger universitetet
inga medel, sedan dess reservfond numera blifvit så starkt medtagen,
att den redan visat sig otillräcklig för utbetalandet af derå förut
anvisade smärre poster och snart torde vara alldeles uttömd. Ehuru
för närvarande finnas vid biblioteket anstälde åtskilliga extra ordinarie amanuenser,
är det dock sannolikt att antalet inom kort kommer att minskas,
om ingen utsigt till erhållande af lön eller arfvode kan erbjudas, i synnerhet
som den förmån, hvilken förut tillkommit desse tjenstemän och
som förskaffat biblioteket ej få extra biträden, nemligen rätten till presterlig
tjenstårsberäkning, numera är upphäfd- Den enda ersättningför
utfördt arbete, som biblioteket kan erbjuda en e. o. tjensteman, är
utsigten till framtida befordran inom verket, en utsigt, som är föga
lockande, då de ordinarie platserna äro få och, med undantag af bibliotekariens,
svagt aflönade.

Särskilt brydsamt ställa sig förhållandena i betraktande af de
omständigheter, hvaid biblioteket för närvarande befinner sig. Genom
det vid senaste riksdag beviljade anslag till bibliotekshusets ändamåls -

14

Åttonde hufvudtiteln.

enliga inredning och anbringande derstädes af värmeledning bär tillfälle
beredts till eu tidsenligare anordning af hela denna institution, hvilken
hittills befunnit sig i ett skick, som med afseende på samlingarnas uppställning,
katalogisering och tillgänglighet måste anses vara i höggrad
föråldradt. Dessa brister måste nu afhjelpas, nya kataloger skrifvas,
bibliotekets samtliga afdelningar omordnas efter ny plan och betydliga
omflyttningar göras från den ena lokalen till den andra. Detta kräfver
tid, omtanke och ansträngningar, äfven af rent kroppslig art, ansträngningar,
hvilka ej billigtvis kunna fordras ensamt af de nuvarande ordinarie
tjenstemärmen. Härtill må läggas, att biblioteket genom inrättandet
af eu läsesal kommer att vinna större tillgänglighet. Utlåningstiden,
som hittills varit inskränkt till en timme om dagen, kommer att
utsträckas till fyra timmar; och behofvet af ökad arbetskraft äfven för
allmänhetens betjenande blifver ännu mera oafvisligt.

Genom hvad här ofvan anförts finner jag det vara ådagalagdt, att
universitetsbiblioteket i Lund väl behöfver förstärkning i arbetskrafter;
och då jag, i likhet med hvad bibliotekarien såsom sin åsigt uttalat,
anser det vara för biblioteket fördelaktigast, om det ifrågasatta beloppet
kan fördelas till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän, tillstyrker jag,
att Eders Kongl. Maj:t ville till Riksdagen göra framställning om beviljande
på ordinarie stat för Lunds universitet af ett anslag å 1,500
kronor att användas till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid
universitetsbiblioteket enligt de bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kan
finna nödigt meddela.

Till underhåll och reparationer af Lunds universitets byggnader
utgår för närvarande ett statsanslag af 4,000 kronor årligen. Konsistorium
har nu anmält, att detta anslag på senare tider visat sig vara för
sitt ändamål otillräckligt. Härvid har anförts, hurusom under de närmast
förflutna åren de kemiska laboratoriernas hus erhållit eu betydande
tillbyggnad samt nytt universitetshus och ny gymnastikbyggnad
uppförts. En ny byggnad för fysiska institutionen vore snart färdig
och anslag beviljadt till en byggnad för patologisk-anatomiska institutionen.
Härigenom måste underhålls- och reparationskostnaderna betydligt
ökas, särskildt med hänsyn dertill att universitetshuset kräfde
ett drygt underhåll i följd af byggnadens mera monumentala utstyrsel.
Utom det årliga anslaget inginge, enligt bestämmelserna i universitetets
stat, till byggnadsfonden behållna afkomsten af lediga prebendepastorat.
Denna inkomst hade dock väsentligt minskats genom indragning
af prebendena för professorerne i de verldsliga fakulteterna och

Åttonde hufvudtiteln.

15

komme att ytterligare inskränkas genom bestämmelsen, att ett års inkomst
af hvarje pastorat, då det första gången blifver ledigt, skall ingå
till presterskapets enke- och pupill-kassa. Genom dessa förhållanden,
ökade utgifter och minskade inkomster, hade ock, oaktadt den strängaste
sparsamhet, byggnadsfondens förut samlade besparingar helt och
hållet medtagits och årsinkomsterna visat sig så otillräckliga, att betalningen
för arbeten, som under år 1883 verkstälts, måst af brist på medel
uppskjutas till dess 1884 års anslag utfallit, och återstoden af sistnämnda
anslag räckte icke till ens för de allra nödvändigaste reparationer.
Då de redan verkstälda nybyggnaderna kostat öfver 600,000
kronor och en procent af byggnadskostnaden vore eu snarare lågt än
högt beräknad underhållskostnad för sådana byggnader, torde en höjning
i årsanslaget af 6,000 kronor vara alldeles oundgänglig till förekommande
deraf, att de genom statens frikostighet tillkomna dyrbara
byggnaderna skola löpa fara att i en icke aflägsen framtid j följd
af bristande underhåll taga ohjelplig skada.

Denna konsistoriets framställning, hvilken jemväl af universitetskanslern
särskildt till bifall förordats, afser ett behof, som måste anses
vara särdeles angeläget att tillgodose. Jag tillstyrker derför i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja
förhöjning i årsanslaget till underhåll och reparationer af Lunds universitets
byggnader med 6,000 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

På framställning af karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarekollegium
har universitetskanslern hemstält om ett anslag af 750
kronor till aflöning åt eu vaktmästare vid histologiska institutionen
derstädes.

Till stöd för denna framställning har lärarekollegiet utvecklat,
hurusom innehafvaren af den under år 1877 inrättade e. o- professorsbefattningen
i histologi vid institutet allt ifrån början haft att kämpa
med stora svårigheter i följd af brist på såväl lämplig lokal som biträde
för utförandet af åtskilliga nödvändiga bestyr, som äro af beskaffenhet
att icke böra eller ens kunna påläggas den histologiska institutionens
föreståndare. Den förstnämnda af dessa brister komme visserligen
att inom kort afhjelpas, då den för institutets räkning uppförda
nybyggnaden hunnit fullbordas, enär denna vore afsedd att inrymma
lämplig lokal jemväl för berörda institution. Men till beredande af nö -

[7-1.

Aflåning åt en
vaktmästare
vid histologiska
institutionen.

*

in Åttonde hufvudtiteln.

digt biträde åt föreståndaren saknade institutet helt och hållet medel.
Lätt vore emellertid att ådagalägga det oafvisliga behofvet af ett dylikt
biträde. Eu vaktmästare måste nemligen vara att tillgå för att året
om vaka öfver lokalen, för att tillhandagå med uppassning vid der förekommande
öfningar, försök och preparationer, vare sig dessa utföras af
lärare eller lärjungar, för att vårda och rengöra så väl alla de mikroskop,
hvarmed undervisningen nästan oafbrutet bedrifves, som ock andra
dyrbara apparater, samt för skötsel och underhåll af de för undervisningen
nödiga djur, aqvarier m. m. Också hade den nuvarande
föreståndaren för den histologiska institutionen sjelf måst aflöna en vaktmästare,
då en sådan icke kunde undvaras. Men det vore tydligen
olämpligt och obilligt att på dylikt sätt taga en tjenstinnehafvares välvilja
i anspråk för bekostande af behof, som borde bestridas af allmänna
medel.

Hvad åter angår den ifrågasatta vaktmästarens aflöning, så anser
lärarekollegiet den böra bestämmas till samma belopp, som andra institutets
vaktmästare åtnjuta, eller till 750 kronor årligen jemte fri bostad.
Och vore detta så mycket behöfligare, som inseendet och vården af hela
den betydande komparativa afdelningen af institutets anatomiska museum
för några år sedan af lärarekollegiet uppdragits åt innehafvaren
af professorsbefattningen i histologi, hvarför det borde tillkomma ifrågavarande
vaktmästare att, så långt hans öfriga åligganden medgåfve det,
göra tjenst vid denna museets afdelning med de mångahanda uppdrag,
som dertill höra, såsom rengöring af museirummen, vården af alla de
dyrbara skeletten och öfriga preparat samt, ej minst, förfärdigande
af nya skelett. Slutligen upplyser lärarekollegiet äfven, att i samband
med den histologiska institutionens lokal i institutets ofvan nämnda
nybyggnad en för ändamålet afsedd vaktmästarebostad är under inredning.

Hvad sålunda blifvit anfördt synes mig innefatta fullt giltiga skäl
för det begärda anslaget, hvarför jag i underdånighet tillstyrker, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra nådig framställning derom,
att till lön åt en vaktmästare vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
histologiska institution måtte på institutets stat uppföras ett årligt
anslag af 750 kronor.

Allmänna läroverken.

[ g j Af samma skäl, som angifvits i punkten mr 1, torde Eders Kongl.

uteslutande Maj:t, hvad beträffar anslagen till allmänna läroverken, föreslå Riksda af

s. k. fri- J .

heter.

I

Åttonde hufvudtiteln.

17

gen, att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde» i nuvarande riksstat
upptagna belopp 7,320 kronor måtte uteslutas.

Högre lärarinneseminariet.

Enär två vid högre lärarinneseminariet anstälde lektorer äro enligt [9.]
gällande grunder berättigade att från och med nästkommande år upp- Lärare!. uppflyttas
i högre lönegrad, hemställer jag, att hos Riksdagen måtte för högre Unedetta
ändamål äskas förhöjning i anslaget till nämnda seminarium med nraä 1,

000 kronor.

Pedagogier och folkskolor.

Af samma skäl, som angifvits i punkten n:r 1, torde Eders Kongl. [10 ]
Maj:t, hvad beträffar anslagen till pedagogier och folkskolor, föreslå uteslutande
Riksdagen, att i kolumnen »friheter och kyrkotionde» måtte, i stället för \etJn
det i nuvarande riksstat der upptagna belopp 5,350 kronor, uppföras
1,010 kronor.

Folkundervisningen.

För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som efter [11.]
gällande bestämmelser tillkommer vid folkskolelärare-seminarierna an- Seminariestäkle
lärare, erfordras, enligt en inom ecklesiastik-departementet upp- arflyttl%ngT
gjord approximativ beräkning, från och med år 1886 ett belopp af högre me4,
900 kronor utöfver hvad förut är för detta ändamål anslaget. I an- pa "
ledning häraf får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom, att för berörda ändamål anslaget till
folkskolelärare-seminarierna måtte ökas med 4,900 kronor.

Den 19 sistlidne december behagade Eders Kongl. Maj:t besluta [12.J
aflåtande af nådig proposition till Riksdagen angående, bland annat, Förhöjning i
uppförande å ordinarie stat för år 1886 af det förslagsanslag, 180,000 Tonemskott
kronor, som af Riksdagen beviljats å extra stat för åren 1884 och 1885 åt lärare vid
till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolor. Detta torde ^mfskoior.b
lämpligast ske derigenom, att det nu å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, för år 1885

Bill. till Riksd. prof. 1885. 1 sand. 1 afd. 3

[13.]

Zoologiska
stationen vid
Kristineberg.

18 Åttonde hufvudtiteln.

upptaget till 2,450,000 kronor, Ilöjes med omförmälda belopp 180,000
kronor. Men härtill kommer att enligt från statskontoret lemnadt meddelande
utgifterna å detta anslag uppgått

år 1881 till ......................................................... kronor 2,583,504: 29,

» 1882 » ....................................................... » 2,654,759: 17,

11 1883 )> ......................................................... )» 2,739,424: —

Då ingen anledning finnes att antaga, att utgifterna å anslaget
för framtiden skola minskas, synes god ordning bjuda, att anslaget uppföres
till ett belopp, närmare motsvarande det verkliga behofvet. Denna
förhöjning torde höra upptagas till 250,000 kronor. Om härtill läggas
ofvan omförmälda 180,000 kronor, uppstår behofvet af en förhöjning i
anslaget af 430,000 kronor. Jag hemställer alltså, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till lönetillskott för lärare vid folkskolor
och småskolor bevilja ett förslagsanslag af 2,880,000 kronor.

Vetenskapsakademien.

I skrifvelse den 10 september 1884 har vetenskapsakademien,
likasom under flera föregående år, hos Eders Kongl. Maj:t anhållit om
framställning till Riksdagen derom, att det belopp af 2,000 kronor, som
för hvart och ett af åren 1879—1885 blifvit på extra stat anvisadt till
underhåll af den zoologiska stationen vid Kristineberg i Göteborgs och
Bohus län samt för främjande af arbetena vid densamma, måtte i syfte
af stationens framtida betryggande varda uppfördt på ordinarie stat.

Akademien har dervid, med åberopande af ett utaf dess ledamot
professorn S. Lovén i ämnet afgifvet yttrande, som bifogats akademiens
ofvannämnda skrifvelse, anfört, att, om akademien redan i sina
föregående underdåniga framställningar om bidrag af allmänna medel
för ifrågavarande stations underhåll trott sig hafva giltiga skäl att hänvisa
på önskvärdheten deraf, att ett sådant bidrag kunde med visshet
för framtiden påräknas, enär ett ändamålsenligt ordnande af verksamheten
vid stationen betingade aftal och anordningar icke endast från
ar till år utan äfven för längre tider, så hade akademien nu så mycket
mer anledning att framhålla denna synpunkt, sedan vid stationen under
senaste året uppförts en ny, särskild laboratoriebyggnad, som, derest icke
oväntade hinder inträffade, komme att detta års sommar vara fullt färdig,
försedd med aqvarier och öfriga dertill hörande inrättningar. Enär
äfven ökadt antal bostäder beredts för besökande vetenskapsidkare,

Åttonde hufvudtiteln.

19

kunde stationen vid nämnda tidpunkt väntas vara för sitt ändamål fullständigt
ordnad och erbjuda utmärkta tillfällen för vårt lands zoologer
och. botanister att studera angränsande hafs djur- och växtverld.

Då åtgärder sålunda vidtagits för att det provisoriska skick, hvari
den zoologiska stationen vid Kristineberg hittills befunnit sig, må varda
under år 1885 utbytt mot ett fullt stadgadt, anser jag mig böra i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till underhåll af nämnda station och för främjande af de vetenskapliga
arbetena vid densamma på ordinarie stat uppföra ett belopp af

2,000 kr., att ställas till vetenskapsakademiens förfogande.

Hos vetenskapsakademien har föreståndaren för den under akademiens
inseende stälda, meteorologiska centralanstalten, professorn R.
Rubenson gjort framställning om beredande af förhöjning med 1,000 kronor
i det arfvode, som för närvarande utgår med 2,500 kronor om året
till anstaltens amanuens.

Såsom skäl för denna begäran har anförts, att för ifrågavarande
amanuensbefattnings behöriga skötande erfordrades en vetenskapligt
bildad person med djupgående specialkunskaper i ämnet, hvilken skulle
kunna, i händelse af förfall för anstaltens föreståndare, sköta dennes
jemte egna åligganden. Utom denna vetenskapliga bildning och dessa
kunskaper, hvilka voro jemförliga med dem, som kräfdes hos innehafvare
af andra läraregraden vid universiteten, eller de forna adjunkterna,
måste amanuensen vid meteorologiska centralanstalten besitta en speciel
praktisk skicklighet att utöfva eu verksamhet, som vore afsedd att
komma äfven den större allmänheten till gagn, nemligen spridande af
kännedom om väderlekens dagliga beskaffenhet och uppgörande af
väderleksutsigter för den kommande dagen. Tjenstgöringen vid meteorologiska
centralanstalten vore så till vida strängare än vid de flesta andra
embetsverk, att den måste pågå ej blott söckendagar utan äfven
sön- och helgdagar samt ej medgåfve åtnjutande af någon semester.
Derjemte hade för amanuensen sedan år 1876, då hans nuvarande arfvode
bestämdes, tjenstgöringen blifvit betydligt ökad genom anstaltens
under tiden utvidgade verksamhet, hvilken utvidgning hade åtföljts af
inrättandet utaf omkring 500 privata stationer för klimatologiska observationer.
Det nuvarande arfvodets otillräcklighet kunde lätt tvinga en
innehafvare af amanuensbefattningen att af ekonomiska skäl lemna densamma,
hvarigenom ett, personombyte skulle uppstå, som vore till stor
skada för det vetenskapliga arbetet vid anstalten, enär den alldeles
speciela kännedom af en mängd observationsmaterialet rörande detaljer,

[14.]

Förhöjdt arfvode
för amanuensen

vid meteorologiska
centralanstalten.

20 Åttonde hufvudtiteln.

som den afgående amanuensen under arbetet der förvärfvat, skulle först
efter längre tids förlopp kunna inhemtas af efterträdaren, hvarjemte de
af den afgångne påbörjade vidlyftigare arbeten knappast skulle kunna
af annan person afslutas. Billigheten af den ifrågasatta arfvodesförhöjningen
framginge äfven vid betraktande deraf, att det nuvarande arfvodet
för amanuensen vid meteorologiska centralanstalten icke på långt
när uppnådde de aflöningsbelopp, hvilka tillkomme innehafvarne af
motsvarande befattningar vid riksarkivet, kong], biblioteket, vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien med flere institutioner.

De af vetenskapsakademien förordnade inspectores öfver anstalten,
herr f. d. generallöjtnanten friherre Fab. Wrede och f. d. kanslirådet friherre
A. H. E. Fock, hafva med sitt tillstyrkande beledsagat berörda
framställning, och har akademien, under åberopande häraf, hos Eders
Kongl. Maj:t på det varmaste förordat, att nådig proposition måtte till
Riksdagen aflåtas om beviljandet af den begärda förmånen.

Då jag anser det sålunda vara tillräckligt utredt, att den ifrågasatta
arfvodesförhöjningen är af rättvisa och billighet påkallad, får
jag i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att för beredande af ökadt arfvode åt amanuensen vid meteorologiska
centralanstalten bevilja en förhöjning af 1,000 kronor i det
till nämnda anstalt nu utgående ordinarie anslag.

Fattigvården i Stockholm och landsorten.

. [1°-] _ Af samma skäl, som angifvits i punkten n:r 1, torde Eders Kongl.

aftef.utk.''lfri- MaJ:t) hvad beträffar anslaget till fattigvården i Stockholm och landsficter.
orten, föreslå Riksdagen, att det i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
i nuvarande riksstat upptagna belopp 20 kronor måtte uteslutas.

Lasaretts underhåll.

[16-] . Af samma skäl, som angifvits i punkten n:r 1, torde Eders Kongl.

afes.UT.nfri- Åfaj:t, hvad beträffar anslaget till lasaretts underhåll, föreslå Riksdagen,
heter. att i kolumnen »friheter och kyrkotionde» måtte, i stället för det i gällande
riksstat der upptagna belopp 12,615 kronor, uppföras 4,360 kronor.

Åttonde hufvudtiteln. 21

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.

Till understöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn bär, [17.]
på Eders Kongl. Maj:ts framställningar, Riksdagen för hvart och ett af Uppföråren
1884 och 1885 beviljat ett extra anslag af 25,000 kronor. ter9förbin Med

tillämpning af de angående det för år 1884 beviljade anslå- ncuiöa barn.
gets fördelning stadgade grunder, eldigt hvilka de allmänna bestämmelser,
som blifvit faststälda såsom vilkor för åtnjutande af sådant understöd,
ej afsett det af Emanuela Carlbeck inrättade idiothem å lägenheten
Johannesberg vid Mariestad, ej heller den i Stockholm af »föreningen
för sinnesslöa barns vård» stiftade skola, har Eders Kongl.

Maj:t af anslaget för år 1884 anvisat åt idiothemmet å Johannesberg

5,000 kronor, med vilkor att fyra frielever der underhölles, samt åt
idiotskolan i Stockholm 10,000 kronor, med vilkor att minst trettiofem
elever skulle derstädes uppfostras och bland dem tio underhållas afgiftsfritt,
dock med rättighet för skolans styrelse att i stället för högst
fyra frielever intaga dubbla antalet mot half afgift, hvarjemte vid skolan
borde, utöfver det för elevernas undervisning och vård nödiga antal
lärarinnor och sköterskor, anställas minst tre personer, som ville
dertill utbilda sig; och hafva dessa anstalter varit underkastade inspektion,
som chefen för ecklesiastik-departementet egt att bestämma.

Sedan vidare, beträffande andra sådana anstalter, hvilkas styrelser
kunde önska bidrag af omförmälda, för år 1884 beviljade anslag,

Eders Kongl. Maj:t genom nådig kungörelse den 29 juni 1883 meddelat
de af Riksdagen godkända bestämmelser, som skulle utgöra vilkor
för understödets erhållande, samt föreskrifvit hvad i öfrigt vore att
iakttaga vid derom skeende ansökningar, hafva, på gjorda underdåniga
framställningar och efter verkstäld inspektion, understöd af sistnämnda
anslag till ett sammanlagdt belopp af 10,000 kronor beviljats dylika
anstalter inom Upsala, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus, Örebro
och Gefleborgs län.

Vid beviljandet af ofvan berörda anslag för år 1885 har Riksdagen
godkänt förut gällande grunder för understödets utdelande, dock
så, att samtliga anstalter skulle i främsta rummet erhålla 100 kronor
för hvarje vid årets början i anstalten intaget barn i åldern mellan sex
och femton år, som vore mottagligt för undervisning; och har Eders
Kong]. Maj:t den 30 Maj 1884, med godkännande af Riksdagens beslut,
låtit angående vilkoren för åtnjutande af understöd för år 1885 af de
till detta ändamål anslagna medel utfärda nådig kungörelse, att gälla
för samtliga anstalter af ifrågavarande beskaffenhet. Derjemte täcktes

22

Åttonde hufvudtiteln.

Eders Kongl. Maj:t förklara, att i öfrigt skulle af nyssnämnda anslag,
i den mån detsamma dertill lemnade tillgång, åt idiothemmet å Johannesberg
och idiotskolan i Stockholm komma att anvisas ytterligare bidrag
under enahanda särskilda vilkor, som för år 1884 varit föreskrifna.

Någon fördelning af det för innevarande år beviljade anslaget har
ännu ej kunnat eg a rum. Emellertid hafva styrelserna för sist omförmälda
båda uppfostringsanstalter, efter erhållen del af Eders Kongl.
Maj:ts nyssberörda beslut, inkommit med underdåniga ansökningar att
åt dessa anstalter måtte beredas understöd äfven för år 1886.

Den ena ansökningen, som är undertecknad af styrelsen öfver
föreningen för sinnesslöa barns vård, hvars ordförande, öfverläkaren vid
Upsala hospital, e. o. professorn N. G. Kjellberg, under en följd af
år inspekterat de i landsorten inrättade idiotanstalter, innefattar redogörelse
för försök, som gjorts att dels genom jemförelse!- med länder, i hvilka
undersökningar anstalts rörande antalet sinnesslöa barn, dels ock på
grund af statistiska uppgifter om antalet idioter inom vissa delar af
Sverige utreda, huru många skolplatser här i riket kunde erfordras för
sådana barns undervisning. I Norge hade år 1881, enligt då gjorda
undersökningar, funnits 1,640 sinnesslöa barn i åldern mellan sju och
tjugu år, bland hvilka hälften ansågs mottaglig för undervisning. Men
då rätt många af dessa barn icke kunde väntas anmälda till undervisning
inom de allmänna anstalterna, antog norska regeringens departement
för kyrko- och undervisningsväsendet, att man vid bestämmandet af behofvet
platser inom dessa anstalter blott behöfde taga hänsyn till en
tredjedel af alla sinnesslöa barn inom landet. Då befolkningen i Norge
beräknades till 1,860,000, erfordrades sålunda en skolplats för 3,300
invånare. Danmark hade år 1880 enligt folkräkning 2,600 idioter på
en befolkning af 2,060,000, eller i medeltal 13 idioter bland 10,000 invånare.
Huru många bland dessa befunno sig i skolåldern, vore dock
ej kändt. I Hannover hade man deremot gjort beräkningar af samma
slag som i Norge och dervid kommit till det resultat, att en skolplats
erfordrades för 4,000 till 5,000 invånare. Vid folkräkningen i Sverige
år 1880 hade statistiska centralbyrån funnit, att 4,227 personer enligt
de lemnade uppgifterna kunde anses vara idioter. Om man med ledning
af ofvannämnda beräkningar antoge, att i Sverige en plats inom
idiotskolorna vore behöflig för 4,000 invånare, så skulle hela antalet erforderliga
platser inom dessa skolor uppgå till omkring 1,200 för hela
riket.

För att tillgodose detta behof funnes nu 9 idiotskolor med tillsammans
255 platser för elever i åldern mellan sex och tjugu år. Med

Åttonde hufvudtiteln. 23

stöd af nyssnämnda beräkningar kunde man således med sannolikhet
antaga, att inom landet funnes 900 till 1,000 sinnesslöa barn, hvilka,
ehuru bildbara och arbetsdugliga, finge växa upp utan att erhålla någon
undervisning eller handledning. Vid de omförmälda 9 skolorna vore
anstälda 34 lärare eller lärarinnor samt 28 sköterskor, tillsammans 62
personer, eller i medeltal 1 lärarinna eller sköterska för 4 elever. Tillämpades
denna beräkning på hela antalet bildbara idioter, som kunde
antagas befinna sig i skolåldern, så framginge deraf, att för dessa barns
undervisning erfordrades en personal af nära 300 lärare, lärarinnor och
sköterskor.

Jemfördes dessa beräkningar öfver det verkliga behofvet af arbetskrafter
med de befintliga tillgångarna i detta hänseende, visade det sig
att, ehuru idiotundervisningen i vårt land sedan slutet af 1860-talet, då
inom hela landet blott fans en mindre anstalt för sådan undervisning, gått
snabbt framåt, det likväl vore endast en ringa början, som ännu blifvit
gjord. Detta gälde i synnerhet vid den vigtiga frågan om utbildning
af lärare- och vårdarepersonal, af hvilken personals duglighet och vana
idiotundervisningens framgång vore i så hög grad beroende. Någon
offentlig anstalt, der personer med fallenhet för detta speciela slag af
undervisning kunde utbilda sig, funnes icke här i riket, oaktadt statens
pligt i detta afseende svårligen torde kunna bestridas. För att afhjelpa
denna stora brist i anordningarne för den offentliga undervisningen hade
föreningen för sinnesslöa barns vård, hvilken år 1870 öppnat sin skola
i Stockholm, inrättat denna till normalskola för ett seminarium, afsedt
för utbildning af lärarinnor och sköterskor för idiotskolorna. Föreningens
skola hade härigenom äfven kunnat verka såsom en förebild för
de öfriga idiotskolorna, hvilket varit af eu icke ringa betydelse i fråga
om en specialundervisning så ung och outvecklad, som den för sinnesslöa
barn hittills anordnade.

I den mån idiotskolornas antal växte och behofvet af lärarekrafter
ökades, vore det äfven nödigt, att tillfälle till erhållande af eu för detta
lärarekall lämpad teoretisk och praktisk utbildning bereddes ett större
antal elever, än hittills varit behöfiigt. Under do senare åren hade vid
föreningens seminarium samtidigt undervisats 2 till 3 lärarinnor och 2
sköterskor eller tillsammans 4 till 5 elever, på sätt årsberättelserna
närmare angåfve. Från och med år 1886 ansåge dock föreningens
styrelse att detta antal borde ökas till 6, deraf 3 lärarinnor och 3 sköterskor.
Om nemligen idiotskolorna inom landet saknade tillgång till
lämpliga och för sitt kall väl beredda lärarekrafter, måste detta blifva
till stort men icke blott för de närvarande skolorna, utan äfven för

24

Åttonde hufvudtiteln.

hela idiotundervisningens framtid. Enär likväl den af Riksdagen vid
beviljandet af anslag för år 1885 till understöd åt sådana anstalter lemnade
föreskrift att samtliga anstalter skulle i främsta rummet erhålla
100 kronor för hvarje vid årets början i anstalten intaget barn i åldern
mellan sex och femton år, som vore mottagligt för undervisning, syntes
leda dertill, att föreningen icke, på sätt den i underdånighet begärt,
finge af detta anslag sig anvisadt enahanda belopp, 10,000 kronor, som
förut kommit henne till del, och då föreningen hvarken hade till sitt
förfogande tillräckliga egna medel till bekostande af normalskolans och
seminariets underhåll, ej heller i likhet med länsskolorna hade att påräkna
understöd af landsting, hade föreningens styrelse funnit sig försatt
i nödvändigheten att taga i öfvervägande, huruvida den af föreningen
inrättade undervisningsanstaltens verksamhet skulle kunna fortsättas
eller icke.

Efter mogen pröfning af ofvan angifna förhållanden och med afseende
ej blott på idiotvårdens behof af en centralanstalt, utan äfven
på föreningens ekonomiska ställning har dess styrelse anhållit att få
till Eders Kongl. Maj:ts pröfning hemställa, huruvida tidpunkten
icke nu vore inne för staten att öfvertaga bildandet af en för idiotundervisningen
lämplig lärare- och vårdarepersonal. Då emellertid, i
händelse föreningens seminarium skulle anses böra af staten öfvertagas,
en sådan anordning först efter någon tids förlopp torde kunna bringas
till stånd, har föreningens styrelse i underdånighet begärt, att, på det
föreningen måtte kunna under tiden hålla sin normalskola jemte seminarium
i verksamhet, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande
Riksdag göra nådig framställning om beviljande af ett särskilt
anslag för år 1886 af 10,000 kronor att utgå till föreningen
mot enahanda skyldigheter, som henne förut ålegat.

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn i landets olika delar
hafva hittills kommit till stånd allenast genom enskilda personers eller
landstingens åtgörande. Staten har icke tagit direkt befattning med
deras inrättande. Någon ändring i detta förhållande synes mig icke
böra ifrågasättas. Men sedan en sådan anstalt kommit till stånd, synes
för upprätthållande af dess verksamhet statens bistånd böra kunna med
säkerhet påräknas. Den ovisshet, som i detta hänseende hittills rådt, då
anslag för ändamålet beviljats blott för ett år i sänder och under olika
vilkor samt statsbidragen utgått med vexlande belopp, torde icke böra
onödigt förlängas. Den på detta område numera vunna erfarenheten
lärer i sjelfva verket vara tillräcklig för att åtgärder nu må kunna vidtagas
till åvägabringande af mera stadga och större likformighet här -

Åttonde hufvudtiteln. 25

utinnan. Man torde således nu böra tillförsäkra hvarje anstalt af ifrågavarande
slag, som uppfyller föreskrifna vilkor, att under alla förhållanden
för hvarje behörigen qvalificerad elev komma i åtnjutande af statsbidrag
till det belopp, som ursprungligen varit afsedt och fortfarande
synes vara tillräckligt eller 100 kronor.

En sådan trygghet kan vinnas endast derigenom, att anslaget
uppföres såsom förslagsanslag å ordinarie stat.

Såsom jag redan erinrat, hafva anstalterna i Stockholm och å
Johannesberg hittills åtnjutit understöd enligt andra grunder än öfriga
anstalter. Denna olikhet, som hvad anstalten i Stockholm angår till en
del haft en särskild orsak, till hvilken jag anhåller att längre fram få
återkomma, har i öfrigt föranledts deraf, att dessa tvenne anstalter äro
de äldsta och från början tilldelats understöd af bestämdt penningbelopp,
en förmån, som man sedan låtit dem behålla. Något skäl att
ännu längre låta dem i denna del intaga en undantagsställning torde
emellertid icke finnas.

Genom senaste Riksdags beslut i ämnet, hvilket beslut synes varit
afsedt att medföra en förmån för flertalet af de i landsorten befintliga
anstalter för sinnesslöa barn, kommer i sjelfva verket en icke ringa
olägenhet att drabba dem. Bland hittills föreskrifna vilkor för understöds
åtnjutande förekommer att »endast sådana barn må till skolelever
antagas, hvilka kunna anses mottagliga för uppfostran eller undervisning,
och bland dessa intet, som är under sex eller öfver femton år». Men om
dessa vilkor äro iakttagna, har intet hinder funnits för understöds åtnjutande,
äfven om barnet qvarstannat i anstalten efter det att det uppnått 15
års ålder. De af senaste Riksdag begagnade ordalag utlofva åter ettunderstöd
af 100 kronor »för hvarje vid årets början i anstalten intaget
barn i åldern emellan 6 och 15 år, som är mottagligt för undervisning»,
hvaraf torde följa, att understöd upphör för elev, som öfverskridit
sistnämnda ålder. Några skäl för denna förändring i vilkoren hafva ej
blifvit af Riksdagen angifna. Kanske har den icke ens varit af Riksdagen
afsedcl. Uppenbart torde i allt fall vara, att undervisningen för
många af dessa vanlottade varelser måste utsträckas kanske rätt långt
öfver den tid, då de uppnått 15 års ålder. Jag hemställer derför, att
Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen att i sak återgå till det
hittills föreskrifna vilkoret, hvarvid ordalagen likväl höra så affattas, att
hinder icke må möta för anstalt att, såsom hittills på Johannesberg egt
rum, till vård emottaga eller behålla äfven sådana olycklige sinnesslöa,
som icke äro för undervisning eller uppfostran emottagliga.

Återstår frågan om utbildningen af lärarinnor och sköterskor för

Bih. till Riksd. prof,. 1885. 1 Hand. 1 afd. 4

26 Åttonde hufvudtiteln.

sinnesslöa barn. Såsom ja g redan nämnt, bar styrelsen för föreningen
för sinnesslöa barns vård ifrågasatt, att staten borde i en egen anstalt
låta meddela den nödiga teoretiska och praktiska undervisningen för sådana
lärarinnors och sköterskors utbildande. Detta sätt att lösa frågan
skulle emellertid utan tvifvel vålla ganska stora kostnader och svårigheter,
och torde derför vara skäl att tillse, om ej annan utväg för målets vinnande
kan utfinnas. Såsom redan blifvit erinradt har föreningen för sintiesslöa
barns vård såsom vilkor för åtnjutande af sitt hittills varande årsunderstöd
af 10,000 kronor haft förpligtelse!! att årligen lemna nödig utbildning
åt minst 3 personer till lärarinnor eller sköterskor. Det sätt
hvarpå föreningen fullgjort denna sin skyldighet har, enligt hvad vid de
verkstälda inspektionerna blifvit upplyst, icke lemnat rum för anmärkning.
Jag bär derför stält mig i beröring med ordföranden i nämnda
förening och af honom inhemtat, att föreningen skulle kunna åtaga
sig att emot ett årligt anslag af 6,000 kronor, jemte bibehållande af
skyldigheten att emottaga och vårda 10 sinnesslöa barn utan afgift, dock
med rätt att, om föreningen hellre så ville, i stället för hvarje frielev
emottaga 2 halfbetalande elever, derjemte årligen lemna undervisning
åt minst 4 personer att utbildas, 2 till lärarinnor och 2 till sköterskor.
Oaktadt föreningens skyldigheter sålunda skulle blifva något större, än
de för närvarande äro, understiger den kostnad, som genom en sådan
anordning skulle drabba statsverket, i någon mån hvad som för närvarande
kan beräknas utgå för ändamålet, då den i Stockholm befintliga
anstalten, med ett antal af 35 barn, hvarmed enligt de allmänna reglerna
skulle följa ett understöd af 3,500 kronor, hittills åtnjutit 10,000
kronor i årligt understöd, till följd hvaraf 6,500 kronor kunna anses utgöra
ersättning för de anstalten åliggande särskilda skyldigheter. Uppenbart
torde vara, att kostnaden betydligt understiger de utgifter, som skulle
drabba statsverket, om staten skulle anordna en egen anstalt för ändamålet.
Då ingen anledning finnes att antaga, att den utbildning, som i
en statsanstalt skulle kunna meddelas, skulle blifva väsentligen bättre
än den, föreningen visat sig i sin anstalt meddela, tvekar jag icke att tillstyrka
Eders Ivongl. Maj:t att vidtaga åtgärder för målets vinnande på
det sätt, hvarför jag nu redogjort.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på ordinarie
stat uppföra ett förslagsanslag af 25,000 kronor, att användas
med 6,000 kronor till utbildande af lärare- och vårdarepersonal för
sinnesslöa barn och i öfrigt utgå till understöd åt inhemska uppfostringsanstalter
för dylika barn under följande vilkor:

Åttonde hufradliteln. 27

att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast sådana barn må
till skolelever antagas, hvilka kunna anses mottagliga för uppfostran
eller undervisning, och bland dessa intet, som är under sex eller öfver
femton år;

att barn, som lida af konvulsioner, fallandesot, sinnessjukdom
eller smittosam sjukdom, icke få i skolan intagas;

att skolelev, som under vistelsen i skolan visat sig icke vara mottaglig
för uppfostran, bör derifrån skiljas, äfvensom att skolelev, hvilken
i skolan icke kan göra vidare framsteg, ej heller bör der längre
få qvarstanna;

att understödet för hvarje år skall utgå med 100 kronor för hvarje
vid årets början i skolan intaget barn, som är mottagligt för undervisning,
och att vid idiotanstalt, hvarest jemte skolelever mottagas elever
endast till vård, dessa senares antal icke må i beräkningen ingå; samt

att skolan skall vara underkastad den inspektion, som chefen för
ecklesiastik-departementet, bestämmer, hvarjemte der bör vara anstäld en
läkare, hvilken kan lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd.

Kyrkors underhåll.

På samma skäl, som angifvits i punkten n:r 1, torde Eders Kong!.
Maj:t, hvad beträffar anslagen till kyrkors underhåll, föreslå Riksdagen,
att i kolumnen »friheter och kyrkotionde» måtte, i stället för det i nuvarande
riksstat der upptagna belopp 217,600 kronor, uppföras 193,300
kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke
att föreslå annan förändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. in.,
för närvarande upptaget till 21,872 kronor, måtte höjas med 276 kronor.

•

Extra anslag:

Riksarkivet.

I skrifvelse den 27 september 1884 har riksarkivarien underdånigst
hemstält, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till fortsatt
utgifvande genom riksarkivet af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia, uppföra på 1886 års stat

[18.].

Uteslutande
af s. k. friheter.

[19.]

Skrifmaterialier,
expenser,
ved in. m.

[20.]

Utgifvande
af historiska
handlingar.

28 Åttonde hufvudtiteln.

3,000 kronor, eller enahanda belopp, som under hvarje af de närmast
föregående åren varit för ändamålet beviljadt.

Med anledning häraf tillstyrker jag, det Eders Kong! Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att för ifrågavarande ändamål på extra stat
jemväl för 1886 anvisa ett belopp af 3,000 kronor.

[21.] Riksarkivets behof af ökadt utrymme föranlät Eders Kongl. Maj:t

™lbråfZrL att ’ nådig proposition till 1883 års Riksdag begära anslag till uppförande
vet- af en ny byggnad för detta embetsverk. Riksdagen, som visserligen
ansåg behofvet af ny lokal för riksarkivet vara af vigtig och trängande
beskaffenhet, stälde emellertid denna fråga i samband med en
annan byggnadsfråga, som inom Riksdagen flere gånger förut behandlats,
nemligen om uppförande af nytt riksdagshus och anskaffande af lämplig
lokal åt riksbanken, samt anhöll, det Eders Kongl. Magt täcktes
låta utreda, bland annat, såväl huruvida icke det nuvarande riksdagshuset
kunde användas till riksarkiv som äfven andra dermed sammanhängande
frågor. Efter det Eders Kongl. Maj:t den 29 juni 1883 tillsatt
eu komité för ändamålet, inkom riksarkivarien den 22 oktober 1884 med
en framställning i ämnet, i hvilken han, sjelf ledamot i komitén, anförde,
att komitén verkstält undersökningar om lämpligheten att använda det
nuvarande riksdagshuset till riksarkiv samt om de dermed förenade
kostnader, men att komitén dåmera enhälligt kommit till den åsigt, att
det vore lämpligare, om riksarkivet bereddes ökadt utrymme genom en
tillbyggnad på dess nuvarande tomt, Till följd af de vidlyftiga undersökningar
och beräkningar, som komiténs öfriga uppdrag kräfde, vore
fara värdt, att, om det förslag, hvartill komitén kommit i fråga om beredande
af ökadt utrymme för riksarkivet, blefve för Eders Kongl. Maj:t
framiagdt först i sammanhang med komiténs slutliga betänkande, förslaget
i afseende å riksarkivet icke skulle hinna beaktas i Eders Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till nu instundande Riksdag angående statsverkets
tillstånd och behof. Riksarkivarien ansåg sig emellertid pligtig
att fästa uppmärksamheten derpå, att utrymmet i riksarkivet numera
vore. så knappt, att det endast genom vidlyftiga omflyttningar blefve
möjligt att under ytterligare 3 år i riksarkivets hufvudbyggnad mottaga
den vanliga årliga tillväxten i samlingarna, Utöfver nämnda tid kunde
utrymme endast beredas genom att lita till de källarhvalf, som riksarkivet
disponerar under kongl. slottet. Hvad som der under vissa förhållanden
återstode af ledigt utrymme skulle räcka för 3 års inkommande
handlingar, om icke en del af hyllorna derstädes vore så fullständigt i
mörker, att man under höst- och vintermånaderna endast genom tref -

Åttonde hufrudtiteln. 29

vande med handen kunde komma under fund med om hyllorna vore
tomma eller icke. Vid sådana förhållanden och med ständiga omflyttningar
måste det naturligtvis blifva ytterst svårt att bibehålla ordning och
reda bland riksarkivets handlingar. Men om det likväl genom att uppsöka
allt befintligt utrymme blefve möjligt för riksarkivet att mottaga
och uppställa de handlingar, som under innevarande och 5 följande
år tillflyta, motsvarade detta endast den tid, som åtginge innan en ny
byggnad kunde blifva för riksarkivet begagnelig, ifall anslag dertill vid
innevarande års Riksdag beviljades.

Med anledning häraf behagade Eders Kongl. Magt den 31 oktober
1884 anbefalla nämnda komité att, utan afvaktan på fullbordande af dess
öfriga arbeten, till Eders Kongl. Maj:t så fort ske kunde inkomma med
utlåtande och förslag i fråga om riksarkivet.

Till åtlydnad häraf har komitén den 15 derpå följande november
afgifvit särskild!, af ritningar och kostnadsförslag jemte åtskilliga andra
handlingar åtföljdt underdånigt utlåtande.

Enär — yttrar komitén — i dess uppdrag ingått att låta utreda,
huruvida nuvarande riksdagshuset kunde användas till riksarkiv eller annat
statens ändamål, hade komitén i främsta rummet haft att utröna, huruvida
icke hinder derför kunde möta på grund af husets beskaffenhet i
afseende å bärighet, byggnadssätt, utrymme och lokalernas torrhet, hvarför
tre sakkunnige, med riksdagshuset förtrogne män, arkitekten, professorn
F. G. A. Dahl samt byggmästare A. G. Sällström och E. Thavenius,
anmodats att undersöka huset i dessa hänseenden. Efter det
dessa personer härom afgifvit utlåtande, hade komitén genom tre af
sina ledamöter låtit se till, på hvad sätt och för hvilken kostnad riksdagshusets
förändring för riksarkivets eller andra embetsverks behof skulle
kunna ske. Ett på grund häraf med förenämnde sakkunnige mäns biträde
uppgjordt förslag ginge ut på att för riksarkivets behof omedelbart
inreda största delen af byggnaden och i den återstående delen, nemligen
vestra flygeln samt närmast liggande lägenheter å Hedra bottnen och i
första våningen af stora huset inrymma kammararkivet, intill dess att
jemväl dessa lägenheter och flygeln kunde behöfva tagas i anspråk för
riksarkivet. Härigenom skulle beredas åt riksarkivet 38,300 och åt
kammararkivet 15,926 längdfot hyllor. Kostnaden för inredning af den
del af byggnaden, som till en början skulle upplåtas åt riksarkivet, hade
beräknats till 294,400 kronor och för den återstående delen, som tills
vidare skulle afses för kammararkivet, till 35,400 kronor. De sakkunniges
yttrande i denna byggnadsfråga slutade med de erinringar, att
riksdagshusets konstruktion icke egde eller kunde erhålla den brand -

30

Åttonde hufvudtiteln.

frihet, som borde finnas vid ett arkiv, att belysningen inom lägenheterna
ej heller kunde blifva fullt tillfredsställande och att stenkolsrök från
ångbåtar måste medföra olägenhet för arkivet inrymdt i riksdagshuset.

Komitén hade funnit i synnerhet de två första erinringarna vara
af den vigt, att komitén icke tvekat att tillstyrka utgifvande af ett
större belopp, om derigenom kunde åt riksarkivet anskaffas en ny, för
ändamålet anpassad byggnad, inom hvilken största möjliga trygghet
kunde beredas för arkivets till en del oersättliga skatter, och detta
så mycket hellre som, efter hvad komitén trodde sig kunna på annat ställe
visa, det skulle medföra stor fördel för statsverket att vidtaga den,
såsom bemälde sakkunnige män vitsordat, lätt verkställbara åtgärden att
i riksdagshuset bereda utrymme för de många embetsverk, som nu
vore inhysta i hyrda lägenheter.

Då följaktligen komitén icke ansett sig böra föreslå riksarkivets
flyttning till det nuvarande riksdagshuset, hade komitén sökt utfinna ett
annat sätt att bereda det ökade utrymme, som för arkivet vore behöflig!
Komiténs uppmärksamhet hade dervid i främsta rummet fästs å den
redan under frågans föregående behandling omtalade möjligheten att
med nuvarande arkivbyggnads bibehållande i alldeles eller så nära som
möjligt orubbadt skick bereda det ökade utrymmet genom tillbyggnad
till denna, en utväg, för hvilken till och med en gång, nemligen vid
1862—1863 årens riksdag, anvisats medel, som dock icke begagnats,
af den anledning att sammanbindningsbanans rigtning invid egendomen
ej då var bestämd. Mot ett dylikt tillbyggnadsförslag borde några betänkligheter
af hänsyn till eldfara för byggnaden numera icke kunna
framställas, sedan en reglering mellan riksarkivets och bolaget P. A.
Norstedt & söners egendomar blifvit faststäld så, att icke allenast en 40
fot bred gata droges mellan egendomarna, utan äfven den senare fastighetens
egare bundit sig genom aftal med kronan att vid egendomens
bebyggande eller begagnande utefter sin gränslinie mot denna gata på
40 fots afstånd derifrån vara för all framtid underkastad den servitut,
att det sålunda till längd och bredd bestämda området icke finge användas
till boktryckeri eller annan, med hänsyn till eldfara dermed
jemförlig inrättning samt ej heller sättas i förbindelse med sådan inrättning
annorledes, än efter det densamma blifvit genom fullständig
brandmur afskild utan andra öppningar deruti än sådana, hvilka voro
med jerndörrar försedda, hvadan en ny riksarkivbyggnad uppförd i
denna nya gatas gränslinie icke skulle komma närmare än 80 fot från
eldfarlig inrättning, som dessutom åt denna sida blifvit försedd med

Åttonde hufvndtiteln 31

brandmur och ytterligare komme att genom en byggnad skiljas från
nämnda gata.

Vid de undersökningar, som anstalts angående möjligheten att
genom en tillbyggnad se riksarkivets behof af vidgadt utrymme till
godo, hade det och visat sig, att med intagande från riksgäldskontorets
vidliggande obebyggda tomtdel af några hundra qvadratfot, hvilka för
öfrigt kunde, om så erfordrades, ersättas med sådan riksarkivets mark,
som läge intill riksgäldskontorets hus, en byggnad af tillräcklig storlek
för att under en lång följd af år tillfredsställa riksarkivets fordringar
på utrymme kunde på dess egen tomt uppföras med ena sidan utefter
omförmälda nya gata och åt jernvägen på minst 40 fots afstånd från
dess inhägnade område. Om hela denna sträcka bebyggdes på af komitén
angifvet sätt, skulle nemligen 33,500 löpande fot nya hyllor blifva
att tillgå, val ordnade inom ett tidsenligt arkivhus, och om bebyggandet
vid den nya gatan komme att sträcka sig endast till dennas
nedre del, så att det nya arkivet icke nu på detta ställe sammanbyggdes
med det gamla, utan eu obebyggd plats lemnades dem emellan, skulle
de nya hyllornas längd kunna blifva omkring 25,500 fot.

Af den utredning angående riksarkivets behof af utrymme, som
lemnats i mitt yttrande till det såsom bilaga vid Eders Kongl. Maj:ts
förenämnda nådiga proposition till 1883 års riksdag fogade statsrådsprotokoll,
hade komitén inhemtat, hurusom riksarkivet i början af år
1882 begagnade 27,000 sträckfot hyllutrymme, deraf 18,000 i nuvarande
arkivhuset och 9,000 i kongl. slottets hvalf; att dåvarande riksarkivarien
beräknat, att ett nytt arkivhus, som afväges för en längre tid,
exempelvis 100 år, borde lemna utrymme icke blott för den normala
årliga tillökningen, som antoges till 180 sträckfot om året, eller 18,000
fot under 100 år, utan äfven för don tillfälliga tillväxten, som för de 100
åren beräknades till 15,000—20,000 sträckfot; samt att således hela tillväxten
under 100 år kunde beräknas att fylla 33,000—38,000 fot hyllor.
Den af komitén föreslagna nya byggnaden i sin större utsträckning
skulle alltså kunna inrymma vid pass riksarkivets hela tillväxt
under 100 år, förutsatt att riksarkivet finge behålla alla sina nuvarande
lokaler. Af dessa skulle väl eu del bortgå genom sjelfva sammanbindningen
af det gamla och det nya huset, men denna förlust skulle någorlunda
ersättas dels genom det utrymme, som vunnes uti ett föreslaget
torn, dels genom de nya hyllor, som kunde^ uppsättas i de nuvarande
arbetsrummen, då dessa en gång finge utbytas mot andra i
den nya byggnaden. Äfven med den mindre utsträckningen borde den
nya byggnaden kunna förslå för mer än ett hälft århundrade, i syn -

32

Åttonde hnfvndtiteln.

nerhet om det vid undersökning skulle visa sig, att en större utgallring,
än för närvarande, kunde tillämpas vid afgörande af hvad som skulle
tillföras riksarkivets handlingar.

Det större af ofvan omförmälda byggnadsförslag går, såsom uppgjorda
eskissritningar visa, ut på att den nya byggnaden skulle sammanbindas
med den nuvarande dels genom en gång intill husens södra
gaflar, dels genom en tornlik byggnad vid den omtalade nya gatans
vestra mynning. Rummen, korridorerna in. m. skulle öfverallt i byggnaden
göras hvar för sig brandfria och genom jerndörrar m. m. isoleras
från andra lägenheter. Hyllor, balkonggolf och dessas underslag
skulle i arkivrummen göras af trä, men allt öfrig! af jern eller
sten. Den öfverstå våningen, delad i tre bottnar, skulle innehålla endast
arkivrum. Längden af hyllor derstädes skulle uppgå till 18,000
sträckfot. I närmast underliggande våning skulle inrymmas expeditionsrum
samt arbetsrum för tjenstemän och forskare tillika med plats för

3,000 sträckfot hyllor. Första våningen åter är afsedd att innehålla
hyllor med eu längd af 12,500 fot. Ett af hofintendenten A. Nyström
och byggmästaren Thavenius uppgjord t kostnadsförslag slutar, inberäknadt
31,000 fot hyllor, värme- och luftvexlingsinrättningar, vatten- och
afloppsledningar, arkitekts- och byggnadschefsarvoden samt aflöning åt
en biträdande tillsyningsman, å 720,000 kronor, hvartill skulle komma
41,400 kronor, om innanluckor af jern anbringas i källare- och bottenvåningarna
samt jernjalusier för fönsterna åt norr i andra och tredje våningarna.
Förste fyringeniören G. E. Höjer, som granskat kostnadsförslaget,
har skriftligen förklarat, att mot material-beräkningarna icke varit något
hufvudsakligt att anmärka, men att prisen torde tåla någon minskning,
så att byggnaden borde kunna utföras för 700,000 kronor, deruti
inbegripet jemväl arkitekt-arfvode och kostnaden för tillsyn öfver byggnadsarbetet.
Den på förut nämnda sätt inskränkta byggnaden åter har
af bemälde tre personer, enligt hvad en skriftlig, af dem undertecknad
uppsats gifver vid handen, beräknats kunna utföras för 575,000 kronor.

Då det sålunda, vare sig man ville bestämma sig för det större
eller mindre af de uppgjorda byggnadsförslagen, läte sig göra att på
den nuvarande, synnerligen väl belägna riksarkivtomten, erhålla en
efter ändamålet afpassad, mot brandskada, så vidt möjligt, tryggad ny
byggnad, som i förening med det nuvarande, i brukbart skick befintliga
huset under en» längre tidrymd uppfylde riksarkivets behof af utrymme;
då vidare, när en gång det gamla huset skulle ombyggas, det
kunde komma att bilda ett arkitektoniskt helt med det nya, vare sig
att ena eller andra alternativet valdes; och då slutligen, om i eu sanno -

Åttonde hnfvadtitefu. 33

likt aflägsen framtid riksarkivets egen tomt icke längre skulle rymma de
byggnader, arkivet kunde då behöfva, riksgäldskontorets tomt väl lämpade
sig att användas för ytterligare tillbyggnader, har komitén föreslagit,
att det nödiga utrymmet för riksarkivet måtte anskaffas genom en tillbyggnad
på arkivets nuvarande tomt. En bland komiténs ledamöter
är dock så till vida af olika mening med de öfriga, att han ansett det
större byggnadsförslaget icke vara förtjent af någon uppmärksamhet.

Ofverintendentsembetet, som på nådig befallning granskat de båda
uppgjorda, förslagen, har i deröfver afgifvet yttrande anfört, att embetet
ej funnit skäl till anmärkning mot något af förslagen, men för sin
del gåfve företrädet åt det mindre alternativet, då, med antagande deraf,
dels behofvet afutrymme för arkivet borde för den närmaste framtiden kunna
tillfredsställas, dels äfven tid vinnas för bedömande af lämpligaste sättet
att ordna sammanbindandet af tomtens nuvarande åbyggnad med
den föreslagna nybyggnaden.

Efter nådig remiss har riksarkivarien afgifvit underdånigt utlåtande
i ärendet och dervid yttrat, att han, förutom de skäl, som af komitén anförts
för dess förslag- att åt riksarkivet bereda ökadt utrymme genom tillbyggnad
å den nuvarande tomten, ville påpeka ännu ett, som syntes
vara af hufvudsaklig art, nemligen att riksarkivets behof i detta hänseende
vore så öfverhängande, att det icke syntes kunna afbida den
tid, då det nuvarande riksdagshuset kunde komma att blifva ledigt.
Af de två förslagen skulle det större naturligtvis göra byggnaden för
en längre tid tillräcklig för arkivets behof och bereda tjenstgöringen
derinom större beqvämlighet och lätthet, efter som förbindelsen mellan
de särskilda delarna skulle blifva oafbruten. Men då det mindre förslaget
blifvit förordadt af ofverintendentsembetet, då äfven detta förslag
beredde åt riksarkivet utom bättre arbetslokaler ett utrymme för
arkivalier, som borde blifva tillräckligt i mer än ett hälft århundrade,
då slutligen, äfven om det större förslaget skulle vinna bifall och
alltså beslut fattas om det nya husets sammanbyggande med det gamla
i tomtens nordvestra hörn, detta likväl icke kunde verkställas förr, än
den nya byggnaden, så långt som det mindre förslaget upptoge, blifvit
färdig och till begagnande upplåten, emedan de rum i det gamla huset,
i hvilka sammanslutningen med det nya skulle ske, icke förr kunde
blifva_ lediga, tillstyrkte riksarkivarien, det Eders Kong], Magt täcktes
låta vidtaga åtgärder för att åt riksarkivet bereda ökadt utrymme i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ofvannämnda, af komitén alternativt
framställa mindre förslag, hvilket dock i sina detaljer kunde behöfva
några jemkningar, innan ritningarna definitivt faststäldes.
liih. till Rilcsd. prof. 1885. 1 samt. 1 afd.

5

34 Åttonde hufvudtiteln.

Sedan tillfälle lemnats fullmägtige i riksgäldskontoret att afgifva yttrande
beträffande nämnda förslag i hvad detsamma afsåge användande för
berörda ändamål af omförmälda stycke utaf riksgäldskontorets obebyggda
tomtdel och hvad med denna fråga stode i sammanhang, hafva fullmägtige
i skrifvelse den 13 sistlidne december anfört, att den del af
riksgäldskontorets tomt, som vore afsedd att för ändamålet användas
och hvilken, enligt en från öfverintendentsembetet fullmägtige tillstäld
ritning, utgjorde 246 qvadratfot, bildade en triangel, som lomme att
skjuta in på nämnda tomt och således gifva densamma en mindre regelbunden
form än dess nuvarande. Den nya byggnaden för riksarkivet
skulle ock komma att ligga i sned vinkel mot riksgäldskontorets hus
och verka skymmande för en del af detta. Dessa olägenheter vore
likväl icke af beskaffenhet att de synts fullmägtige böra utgöra hinder
för frågans lösning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiterades
förslag, om i öfrigt genom detsammas utförande en verklig fördel
stode att ernå. Under denna förutsättning förklarade således fullmägtige,
att de ej hade något att erinra mot användande för ifrågavarande
ändamål af omförmälda del af riksgäldskontorets obebyggda tomt samt
att de icke ansågo sig för närvarande böra fordra ersättning af sådan
riksarkivets mark, som läge intill riksgäldskontorets hus. Men fullmägtige
ville fästa uppmärksamheten derpå, att vid uppförande af ifrågavarande
arkivbyggnad densamma borde mot södra sidan gifvas eu mera
regelbunden form, än planritningen antydde, på det olägenhet i framtiden
icke måtte möta för ett ändamålsenligt bebyggande af området
söder om riksarkivet.

På grund af hvad sålunda förekommit och med hänvisning i öfrigt
till den vid 1883 års riksdag lemnade utredning i ämnet, hemställer
jag i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för beredande af ökadt utrymme åt riksarkivet genom tillbyggnad
å dess nuvarande tomt och ett angränsande stycke af riksgäldskontorets
obebyggda tomtdel i enlighet med förenämnda komités mindre förslag
och tillhörande ritningar — dock med Eders Kongl. Maj:t förbehållen
rätt att beträffande ritningarna besluta sådana jemkningar, som med anledning
af hvad fullmägtige i riksgäldskontoret anmärkt eller på grund
af sig företeende omständigheter i öfrigt må kunna anses erforderliga
eller lämpliga, utan att beräknade kostnaden öfverskrides — bevilja
ett anslag af 575,000 kronor samt deraf på extra stat för år 1886 anvisa
ett belopp af 100,000 kronor.

Åttonde liufvudtiteln.

85

Nationalmuseum.

1 underdånig skrifvelse den 20 maj 1884 anförde styrelsen för
svenska slöjdföreningen bland annat, att, då efter lifrustkammarens
flyttning till kongl. slottet en konstindustriel afdelning komme att i
enlighet med stadgarna för nationalmusei konstafdelning upprättas inom
nationalmuseum, det skulle blifva förenadt med betydliga svårigheter
för slöjdföreningen, som årligen finge för sitt museum vidkännas dryga
utgifter, hvarigenom föreningens verksamhet till den inhemska slöjdens
befrämjande på andra och lika vigtiga områden väsentligen förlamades,
att på ett värdigt och gagnande sätt förkofra och framgent upprätthålla
ett sjelfständigt konstindustrimuseum vid sidan af statens större samling
af likartade föremål och med enahanda syfte, samt att det syntes
föga lämpligt, att slöjdföreningens konstindustriela samlingar, som blifvit
hopbragta med väsentlig hänsyn till kompletterandet af luckor i statens
motsvarande samlingar, skulle bibehållas i en särskild lokal och under
särskild förvaltning, om de kunde införlifvas med nationalmusei konstsamlingar.
På grund häraf anhöll styrelsen å slöjdföreningens vägnar
att få förnya föreningens år 1875 gjorda erbjudande att utan ersättning
öfverlemna sina konstindustrisamlingar till staten, hvarvid styrelsen
dock förklarade att, derest några i föreningens samlingar befintliga moderna
föremål och modellserier, hvilka under särskilda förhållanden
tillkommit, skulle anses icke böra med nationalmusei konstindustrisamlingar
införlifvas, föreningen vore villig att, om Eders Kongl. Maj:t
funne sådant lämpligt, återtaga dessa föremål och modellserier för att
på bästa sätt söka göra dem gagnande.

Sedan nationalmusei nämnd, efter nådig remiss, den 15 september
1884 afgifvit underdånigt utlåtande öfver denna framställning och
dervid såsom sin åsigt uttalat, att de af slöjdföreningen erbjudna samlingarna
förtjenade att af staten mottagas och skulle utgöra en värdefull
tillökning af dess samlingar; att utrymme för den hufvudsakligaste
och värderikaste delen af ifrågavarande föremål kunde beredas i nationalnmseum,
samt att ett öfverlemnande helst borde ega rum i samband
med inflyttningen och anordningen i nationalmuseum af de då på Ulriksdal
förvarade samlingarna, täcktes Eders Kongl. Maj:t vid ärendets
föredragning den 26 september 1884 förordna, att så stor del af de
utaf slöjdföreningen erbjudna konstindustriela samlingar, som nationalmusei
nämnd efter behörig granskning ansåge böra med statens motsvarande
samlingar förenas, skulle för statens räkning mottagas af

[22.]
Anslag till
statens konstindustris
amlingar.

36

Åttonde hiifvwdtiteln.

intendenten vid nationalmuseum, hvilken skulle ega att så fort ske
kunde låta till nationalmuseum flytta de föremål, staten sålunda öfvertoge,
för att, vederbörligen förtecknade, införlifvas med de konstindustriela
samlingar, som der skulle förvaras.

I sitt ofvannämnda utlåtande den 15 september 1884 har nationalmusei
nämnd bland annat erinrat, hurusom svenska slöjdföreningen
under en följd af år å riksstatens sjette hufvudtitel fått sig anvisadt
ett extra anslag af 4,000 kronor såsom hyres- och inköpsbidrag till
föreningens museum under vilkor _ att föreningen af egna medel för
samma ändamål årligen tillsköte lika belopp. Derutöfver hade föreningen
årligen för tillsyn, underhåll och vård af sina konstindustriela
samlingar utbetalt omkring 3,000 kronor, så att hela den årliga kostnaden
för dess museum uppgått till omkring 11,000 kronor, hvaraf i
regeln omkring 2,000 kronor användts för samlingarnas ökande med
nya föremål. Skulle nu de för ökande, underhåll och vård samt bevakning
af statens konstslöjdsamlingar nödiga omkostnaderna bestridas
af de medel, öfver hvilka nationalmuseum för närvarande kunde förfoga
för sådana ändamål, så skulle, om också utrymme och vetenskaplig
tillsyn utan ökad kostnad kunde i nationalmuseum beredas, det
konstindustriela intresset ur ekonomisk synpunkt varda vida sämre tillgodosedt,
än hvad hittills varit händelsen.. Med öfvertagandet af en så
stor samling som svenska slöjdföreningens jemte dermed följande förbindelser
gent emot den svenska konstslöjden borde alltså enligt nämndens
åsigt nationalmuseum nödvändigt komma i åtnjutande af ett statsunderstöd
till samma belopp, 4,000 kronor, som, på sätt ofvan förmälts,
hittills utgått till konstslöjdens främjande. Ingen ökad utgift skulle
härigenom vållas statsverket. Något nytt anslag för underhåll och vård
af Konung Carl XV:s samlingar, hvilka varit kostnadsfritt inrymda å
Ulriksdals slott, men enligt Eders Kongl. Maj:ts den 9 november 1883
fattade beslut skulle derifrån öfverflyttas till nationalmuseum, behöfde
då ej begäras, sedan återstoden af det utaf 1873 års Riksdag beviljade
anslag af 10,000 kronor blifvit användt för dessa samlingars öfverflyttning
till Stockholm. Frågan om ett konstindustrimuseum i hufvudstaden,
som alltsedan år 1875 stått på dagordningen, hade då ock fått
den lösning, som under nuvarande förhållanden och tills vidare väl
kunde anses vara den bästa, och det beviljade understödet borde, då
det komme betydligt vidgade samlingar till godo och dessa erhölle en
ändamålsenlig uppställning i lätt tillgängliga lokaler och utrustades med
rikare vetenskapliga hjelpmedel, efter all rimlighet göra ökadt gagn.
Under förutsättning att detta statsunderstöd fortfarande beviljades samt

Åttonde hufviidtitelii.

37

att af de vid nationalmuseum inflytande förevisningsmedlen det belopp
af 1,000 kronor, som årligen utgått till lifrustkammaren, så länge dess
samlingar förvarats i nationalmuseum, hädanefter komme konstindustrisamlingen
till godo, vore således att för denna påräkna:

statsanslag .................................................................................... kronor 4,000: —

förevisningsmedel ..................................................................... » 1,000: —

summa kronor 5,000: —

Detta belopp borde lämpligen fördelas på följande sätt:

två bevakningsbiträden med daglig tjenstgöring, arf -

voden efter 750 kr.................................................... kronor 1,500: —

ett bevakningsbiträde med tre dagars tjenstgöring i

veckan, arfvode ............................................................ » 375: —

beklädnad .................................................................................... » 75: —

samlingarnas vård och underhåll ........................................ » 750: —

samlingarnas ökande ............................................................... » 2,000: —

den konstindustriela boksamlingen .................................... » 300: —

summa kronor 5,000

I öfverensstämmelse härmed har nämnden underdånigst hemstält,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes tillåta, att af det anslag å 4,000
kronor, som för år 1885 blifvit svenska slöjdföreningen beviljadt för
dess konstindustrisamling, nationalmusei konstafdelning måtte få öfvertaga
hvad som ej af svenska slöjdföreningen varder för det afsedda
ändamålet användt; samt

att Eders Kongl. Maj:t täcktes vid instundande Riksdag äska, att
ett anslag af 4,000 kronor, eller samma belopp, som, på sätt nyss nämnts,
under en följd af år utgått under riksstatens sjette hufvudtitel, måtte af
Riksdagen beviljas för år 1886 och uppföras under riksstatens åttonde
hufvudtitel, för att, sedan slöjdföreningens museisamlingar blifvit af
nationalmuseum öfvertagna, utgå för vård, underhåll och tillökning af
statens konstindustrisamlingar i enlighet med ofvan föreslagna fördelning.

Beträffande förenämnda af Riksdagen på extra stat för innevarande
år såsom hyres- och inköpsbidrag till slöjdföreningens museum
uppförda anslag har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 30
maj 1884 berättigat föreningens styrelse att samma anslag för dermed
afsedt ändamål använda, under vilkor bland annat att föreningen under
innevarande år till hyres- och inköpsbidrag för dess museum samt till
andra kostnader för museets underhåll och begagnande, dessa senare

38 Åttonde hufvudtiteln.

beräknade till högst 1,000 kronor, tillskjuter minst samma summa
som statsbidraget.

Sedan föreningens styrelse erhållit nådig befallning att afgifva
underdånigt utlåtande med anledning af hvad nationalmusei nämnd
hemstält angående nyssberörda anslag, har styrelsen i skrifvelse den
14 sistlidne oktober tillkännagifvit, att, enär föreningen vore bunden vid
sin nuvarande museilokal till den 1 nästkommande april, en fjerdedel
af anslaget, eller 1,000 kronor, behöfde på föreskrifvet sätt användas,
men att, i fråga om det återstående beloppet, 3,000 kronor, önskvärdt
vore, att detsamma finge af nationalmusei konstafdelning öfvertagas.

På grund af hvad i detta ärende förekommit får jag, efter samråd
med chefen för civil-departementet, i underdånighet hemställa, att
Eders KongL Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

dels uppföra å nationalmusei stat för år 1886 ett extra anslag af

4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriela
samlingar,

dels ock medgifva, att för enahanda ändamål må användas 3,000
kronor af det anslag, som för innevarande år anvisats såsom hyresoch
inköpsbidrag åt svenska slöjdföreningens museum.

Lifrustkammaren.

[23.]

Anslag för
lifrusthammaren.

Sedan Eders Kongl. Maj:t föreslagit 1884 års Riksdag att på extra
stat under innevarande år för lifrustkammaren anvisa:

till aflönande af föreståndaren, arfvode.............................. kronor 2,000

åt en lifrustmästare, dito ......................................................... » 1,200

» en vaktmästare, tillika eldare, dito................................ » 900

till renhållning och reparationer in. m............................... » 400

» brännmaterial ......................................................... » 1,000

» samlingarnas vård och underhåll samt expenser m. in. » 300

summa kronor 5,800

anmälde Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1884 att Riksdagen, vid
profning af denna framställning, för ofvannämnda ändamål beviljat ett
anslag af 3,800 kronor Efter

det nationalmusei nämnd, till åtlydnad af erhållen befallning,
i underdånig skrifvelse den 15 september 1884 afgifvit förslag
till fördelning och användande af omförmälda, utaf Riksdagen anvisade

Åttonde hufyudtiteln.

39

anslag, behagade _ Eders Kongl. Maj:t den 30 sistlidne december fastställa
följande utgiftsstat för lifrnstkammaren under år 1885:

föreståndaren, arfvode............................................................... kronor 300: —

lifrustmästaren, dito .................................................................. » 900: —

eldaregöromål och bevakning ................................................ » 900: —

renhållning och reparationer m. in..................................... » 400: —

brännmaterial................................................................................ » 1,000: —

samlingarnas vård och underhåll samt expenser m. in. )> 300: —

summa kronor 3,800: —

Med afseende derpå, att, såsom intendenten vid nationalmuseum
i särskild framställning påpekat, föreståndaren under innevarande år
blefve hufvudsakligen sysselsatt med samlingarnas uppställning och ordnande
i den uti kongl. slottet åt dem upplåtna lokal, hvilket komme att taga
hans tid i stort anspråk, har Eders Kongl. Maj :t behagat tillerkänna föreståndaren
i sådant hänseende en gratifikation af 1,400 kronor, att uppbäras sedan
nationalmusei nämnd hos Eders Kongl. Maj:t anmält, att lifrustkammarens
samlingar blifvit i den nya utställningslokalen vederbörligen ordnade.

Till följd af bestämmelserna i § 3 af gällande nådiga stadganden
angående vården och förvaltningen af lifrustkammarens samlingar har
intendenten vid nationalmuseum äfven hos Eders Kongl. Maj:t gjort
framställning rörande behofvet af anslag för tillsyn, underhåll och vård
af dessa samlingar under år 1886. Åberopande den utredning af härmed
i sammanhang stående frågor, som blifvit lemnad af särskilde komiterade
i underdånigt betänkande den 19 november 1881, af nationalmusei
nämnd i underdånigt utlåtande den 9 december samma år och sedermera
af intendenten i underdånig skrifvelse den 8 oktober 1883, har intendenten
nu i främsta rummet framhållit behofvet af anslag till aflöning
af en vetenskapligt bildad föreståndare för berörda samlingar. Om
dessas historiska och konstnärliga betydelse hade — yttrar intendenten
— förut vid flera tillfällen blifvit utförligt taladt; de kunde i detta afseende
ställas vid sidan af hvilken som helst af statens öfriga samlingar.
Särskild!, vore klädkammaren att anse som en af de i sitt slag
märkligaste samlingar i Europa. Här borde ytterligare blott nämnas,
att lifrustkammarens samlingar i sin helhet omfattade öfver 6,000 olika
föremål samt att de — om man i sådant fall borde tala om ett penningevärde
— vid en under sistlidet år på befallning företagen värdering
af statens egendom blifvit uppskattade till 1,700,000 kronor. Ifrågavarande
samlingar hade varit och skulle säkerligen förblifva föremål
för allmänhetens lifliga intresse och uppmärksamhet, ej minst från de

40

Åttonde hufvudtitelii.

främlingars sida, hvilka hvarje år i växande antal besökte vårt land.
Genom samlingarnas öfverflyttning till kongl. slottet hade de erhållit en
rymlig, i arkitektoniskt och dekorativt afseende ovanligt prydlig, äfvensom
i öfrigt ganska ändamålsenlig lokal, der de, vederbörligen ordnade,
borde ur både historisk, vetenskaplig och konstnärlig synpunkt kunna
göra sig ypperligt gällande. Men en sådan anordning förutsatte en
med föremålens art, deras inbördes slägtskap och historia fullt förtrogen
föreståndare, som förstode ej mindre att på ett vetenskapligt och
prydligt sätt verkställa den första uppsättningen af föremålen, än äfven
att sedermera vidtaga de ändringar, hvilka i följd af samlingarnas tillväxt,
nya upplysningar eller af andra orsaker tid efter annan blefve
nödvändiga. Denne föreståndare skulle likaledes kunna med alla nödiga
upplysningar tillhandagå dem, som studerade i samlingarna för ett
eller annat ändamål: såsom historie- och konstforskare, konstnärer,
hvilka önskade skildra ämnen från äldre tider, konstslöjdidkare, som
ville hemta mönster till moderna metallarbeten eller konstsömnad, allt
exempel, hemtade ur erfarenheten. Han skulle öfver samlingarna föra
erforderliga löpande förteckningar, efter hand deröfver utarbeta en vetenskaplig,
beskrifvande katalog samt, hvad som närmast syntes nödvändigt
och som dessa samlingar ännu saknade, eu handbok för besökande.
Han borde vidare antaga nödig betjening samt utöfva daglig
tillsyn öfver denna, öfver samlingarna, lokalen och värmeledningen,
föreslå nödiga restaureringsarbeten, verkställa utbetalningar samt i första
hand redovisa för de lifrustkammaren anslagna medel.

Komiterade hade med hänsyn härtill i sitt ofvannämnda underdåniga
betänkande ansett lifrustkammarens föreståndare i afseende på
kunskapsfordringar och tjenstgöringstid närmast jemförlig med en amanuens
vid nationalmusei konstafdelning och följaktligen föreslagit, att
föreståndaren i afseende på aflöningsvilkor skulle blifva likstäld med en
sådan amanuens. Nationalmusei nämnd åter hade på anförda skäl i
sitt underdåniga utlåtande den 9 december 1881 ansett ett årligt arfvode
af 2,000 kronor vara tillräckligt för aflönande af föreståndaren,
och något högre belopp syntes ej heller nu böra för detta ändamål
ifrågasättas.

För samlingarnas yttre vård behöfdes en rustmästare, d. v. s. en
person med handtverksbildning och så pass stor teknisk insigt, att åt
honom kunde anförtros de ständigt behöfliga putsningsarbeteua, smärre
lagningar m. m. Förhållandet vid lifrustkammaren och klädkammaren
stälde sig i detta afseende mycket annorlunda än vid andra samlingar
och i sjelfva verket ofördelaktigare, då föremålen till en stor del vore

Åttonde hufvudtiteln. 41

ganska ömtåliga. Deras material utgjordes i allmänhet af metall (jern,
stål, messing), af läder eller af tyg, företrädesvis ylle. Metallerna rostade,
ergade eller anlöpte, lädret hårdnade eller multnade, tygerna skadades
af dam eller augrepes af mal och dylikt. Den rigtiga skötseln af
samlingen fordrade alltså en oaflåtlig uppmärksamhet och ett ständigt
fortgående arbete. Rustmästaren finge härjemte liksom öfrig vaktbetjening
biträda vid bevakningen under samlingarnas offentliga förevisning
samt ansvara för sin andel i den dagliga renhållningen af lokalen, der
samlingarna förvarades.

Vidare behöfdes för skötandet af värmeledningen eu eldare, hvilken
äfven borde tjenstgöra som bevakningsbiträde. Till bestridande af
samtliga dessa göromål, rustmästarens och eldarens samt den oundgängligaste
bevakningen, tarfvades, enligt hvad föregående utredningar gifvit
vid handen, ett belopp af 2,100 kronor, under det att den nuvarande
kostnaden derför uppginge till 2,900 kronor. Det borde emelleiflid
icke lemnas oanmärkt, att bevakningen af lokalen i dess helhet komme
att erfordra flere personer än de nyss nämnda, hvarom dock först senare,
efter vunnen erfarenhet, lämpligen kunde göras underdånig anmälan.

Beträffande slutligen kostnaden för lokalens renhållning och uppvärmning
äfvensom för samlingarnas vård och underhåll hade intendenten
ingen förändring att föreslå i de belopp, som derför hittills varit
ifrågasatta; hvadan intendenten ansåge, att för lifrustkammaren skulle
under år 1886 erfordras ett anslag af 5,800 kronor.

De af nationalmusei intendent anförda skäl för nödvändigheten,
att en föreståndare med sakkunskap och bildning utöfvar vården öfver
lifrustkammarens samlingar, synas mig obestridliga. Men för en sådan
person är, med hänsyn till den tid och det arbete, han måste använda
på sin befattning, det för detta år anvisade arfvode af 300 kronor uppenbart
otillräckligt. Det har varit möjligt att bestämma det så lågt endast
derigenom, att de hufvudsakligaste arbetena under året enligt sakens
natur komma att afse samlingarnas ordnande, för livilket arbete, såsom
förut är nämndt, särskild ersättning måst föreståndaren beredas. För
framtiden är utan tvifvel det af nationalmusei intendent föreslagna arfvode,
2,000 kronor, af rättvisa och billighet påkalladt. Af detta skäl
och i öfrigt under åberopande af den utredning i denna fråga, som nu
och vid föregående årens riksdagar meddelats, tillstyrker jag i underdånighet,
det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra
stat under år 1886 för lifrustkammaren anvisa:

Bill. till Riksd. prof. 1885. 1 sand. 1 afd.

6

42

Åttonde hufvudtiteln.

[24.]

Tillfällig
löneförbättring
åt tjänstemännen

vid domkapitlens
expeditioner.

[25, 26.]

Seminarier
för språkvetenskap.

[27.]

Matematiska
seminariet i
Upsala.

[28.]

Matematiska
seminariet i
Lund.

till

)>

»

aflönande af föreståndaren, arfvode..........................kronor 2,000:

bestridande af rustmästare-, eld are- och bevaknings göromål.

............................................................................. » 2,100:

renhållning.............................................................................. » 400:

brännmaterial...................................................................... » 1,000:

samlingarnas vård och underhåll m. in................... » 300:

summa kronor 5,800

Domkapitlens expeditioner.

För att åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner, i afseende
å Indika något löneregleringsforslag, grundadt på fullständig utredning,
ännu ej kunnat framläggas, bereda tillfällig löneförbättring under
år 1886 i likhet med föregående år, erfordras anslag till oförändradt
belopp; och får jag för den skull i underdånighet tillstyrka framställning
till Riksdagen derom, att för berörda ändamål måtte å extra stat
för år 1886 anslås 3,716 kronor.

Universiteten.

Med anledning af vederbörandes framställningar om fortfarande
understöd af statsmedel för de vid universiteten befintliga seminarier
för språkvetenskap får jag, under åberopande af hvad vid föregående
riksdagar anförts i detta afseende, i underdånighet tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att åt ifrågavarande anstalter
äfven för år 1886 bevilja extra anslag till samma belopp, som under
flera år utgått, nemligen till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala

3,000 kronor och till det i Lund 2,950 kronor.

Likaledes tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen, att det understöd, som de tre senaste åren beviljats för det
vid universitetet i Upsala inrättade matematiska seminariet, må jemväl
för år 1886 på extra stat anvisas med ett belopp af 1,500 kronor.

Kanslern för universitetet i Lund har med förord öfverlemnat en
af det akademiska konsistoriet derstädes gjord framställning, att åt ett
vid nämnda universitet inrättadt matematiskt seminarium och dermed
förenade matematiska instrumentsamling måtte utverkas ett årligt anslag
af 1,000 kronor. Till stöd härför har åberopats att, då den lik -

Åttonde hufvudtiteln.

43

artade institutionen i Upsala sedan några år åtnjutit ett anslag af 1,500
kronor, och behofvet af en dylik anstalt sålunda blifvit af både Regering
och Riksdag erkändt, det torde vara med billighet öfverensstämmande,
att jemväl seminariet i Lund, hvilket varit i verksamhet allt
sedan höstterminen 1874, erhölle understöd af statsmedel. Hittills hade
detta seminarium vidmakthållits genom anslag af universitetets egna
medel; men sådana torde numera icke vidare kunna beredas, och seminariets
fortsatta verksamhet vore derför beroende af statsunderstödets
beviljande. Detta skulle, enligt uppgift af professorn i ämnet, användas
på samma sätt, som motsvarande anslag för seminariet i Upsala,
således dels till arfvode åt en amanuens, hvilken vid undervisningen
biträdde den ordinarie läraren, dels till inköp af geometriska modeller,
matematiska instrument, öfriga nödiga inventarier och erforderlig litteratur,
men alls icke till premier eller understöd åt de studerande, hvilka
der åtnjöte undervisning.

Då berörda framställning synes mig väl förtjent af bifall, hemställer
j,ag, att för det matematiska seminariet i Lund måtte hos Riksdagen
begäras understöd att på extra stat för år 1886 utgå med 1,000
kronor.

Redan år 1878 gjorde akademiska konsistoriet i Upsala framställning
om ett anslag af 115,000 kronor för förflyttning af den medicinskt
kemiska institutionen samt de farmakologiska och medicinskt naturhistoriska
samlingarna från den kemiska byggnaden samt deras förläggande
till gamla kemiska gården dels i det nuvarande stenhuset,
dels i en ny byggnad, som skulle uppföras å samma tomt. Med denna
framställning, som upprepades de fyra följande åren, åsyftades att inom
den kemiska byggnaden bereda ökadt utrymme åt den fysiska institutionen,
som deraf var i stort behof, samt att förskaffa den medicinskt
kemiska institutionen äfvensom de farmakologiska och medicinskt naturhistoriska
samlingarna ändamålsenliga lokaler. Emellertid förnyade konsistoriet
icke år 1883 denna sin anhållan, emedan redan då fråga
väckts om afhjelpande af nämnda behof genom användning af lokaler,
som vid inflyttningen i den nya universitetsbyggnaden blefve lediga.

Konsistoriet har numera upplyst, att arbetet å det nya universitetshuset
så fortskridit, att med fullt skäl kunde antagas, att inflyttningen
deri kan ske så tidigt under innevarande år, att de lokaler, som
då skola utrymmas, blifva lediga vid den årstid, då ändringar och reparationer
lämpligen kunna taga sin början. På grund häraf har konsistoriet
äfven genom eu komité låtit undersöka de behof af förökadt

[29.]

Anslag till
ånäringar och
reparationer
inom vissa
byggnader
vid Upsala
universitet.

44 Åttonde hufvudtiteln.

utrymme, som för universitetets särskilda institutioner kunde föreiinnas,
samt uppgöra förslag till användning af de lokaler, som vid nämnda
inflyttning blefve lediga. Det förslag, som af denna komité uppgjorts,
har blifvit understäldt vederbörande fakulteter och institutionsföreståndare
och vunnit deras tillstyrkan, hvarefter det af konsistoriet antagits.

De institutioner, hvilkas behof af större lokal i första rummet
ansetts böra tagas i betraktande, äro, utom de ofvan berörda fysiska
samt farmakologiska och medicinskt naturhistoriska institutionerna, de
zoologiska, botaniska och mineralogisk-geologiska jemte de medicinska
och kirurgiska poliklinikerna. Vid försöket att tilldela hvar och en af
dessa tillräckligt rymliga och ändamålsenliga lokaler har'' man emellertid
funnit, att detta icke läte sig göra utan att vidtaga några större omflyttningar
och taga i anspråk för universitetets egen räkning de två
våningar i f. d. länslasarettshuset, som för närvarande uthyras.

De byggnader, i hvilka in- och omflyttningar, enligt nyss omförmälda
förslag, skulle ega rum, äro: gustavianum, konsistoriehuset, kemiska
byggnaden och f. d. länslasarettshuset. Och skulle dervid fördelningen
ske sålunda:

I gustavianum skulle zoologiska institutionen och det till denna
hörande zootomiska laboratoriet erhålla alla icke förut åt dem upplåtna
lokaler i bottenvåningen, i de båda hufvudvåningarna och å vinden.

I konsistoriehuset skulle till lokal för de växtanatomiska öfningarna
upplåtas tre rum i öfverstå våningen, under det att den återstående
delen af denna våning, hela den nedre hufvudvåningen, tre rum
i bottenvåningen samt hela vinden öfverlemnades åt den mineralogiskgeologiska
institutionen.

I kemiska byggnaden skulle fysiska institutionen erhålla hela
den öfverstå våningen, inom hvilken den del, som nu upptages af de
geologiska samlingarna och boställsrum för amanuensen vid sistberörda
institution, skulle blifva boställsvåning för professorn i fysik,
hvaremot den nuvarande boställsvåningen skulle anvisas till arbetsrum
in. m. för institutionens behof. Den allmänt kemiska institutionen skulle
ensam få förfoga öfver den lärosal, som förut begagnats äfven af de
lärare inom medicinska fakulteten, som hafva sina institutioner i denna
byggnad. Den medicinskt kemiska samt den farmakologiska och medicinskt
naturhistoriska institutionen skulle utom de lokaler, öfver hvilka de för
närvarande egde uteslutande disposition, erhålla samtliga de en trappa
upp belägna rum, som nu utgöra boställsvåning för professorn i medicinsk
och fysiologisk kemi, hvarvid rummen skulle så fördelas, att, af
de en trappa upp belägna, ett rum blefve för båda institutionerna ge -

Åttonde hufvudtiteln.

45

mensarn lärosal och tre rum tilldelades den farmakologiska och medicinskt
naturhistoriska institutionen, men alla öfriga rum såväl i bottenvåningen
som våningen en trappa upp till folie den medicinskt kemiska
institutionen, under det att professorn i medicinsk och fysiologisk kemi
finge sin boställsvåning förlagd till den likaledes en trappa upp belägna
lokal, som nu upptages af de mineralogiska samlingarna, två
amanuensbostäder och ett bredvid lokalen för sistnämnda samlingar
beläget rum, som nu tillhör den allmänt kemiska institutionen. Ersättning
för detta rum äfvensom för de båda amanuensbostäderna ansåg
konsistoriet kunna åstadkommas genom universitetets egna medel.

I f. d. länslasarettshuset skulle medicinska och kirurgiska poliklinikerna
erhålla hela bottenvåningen med den fördelning dem emellan,
som en bilagd ritning utvisar. I våningen en trappa upp skulle konstmuseum
inrymmas, och af våningen två trappor upp skulle museum för
nordiska fornsaker få upptaga så stor del, som behöfdes för fornsakernas
uppställande och till bostad åt amanuensen. Den möjligen återstående
delen af denna våning skulle, intill dess den blefve behöflig för museet,
uthyras eller begagnas för något mera tillfälligt ändamål.

Planritningar öfver de ifrågavarande lokalerna såväl i deras nuvarande
skick som i den förändrade gestalt de enligt nu framstälda
förslag skulle erhålla, äfvensom särskilda kostnadsförslag för hvar och
eu af de fyra byggnaderna hafva bifogats, ritningarna öfver de föreslagna
förändringarna och kostnadsförslagen upprättade af arkitekten
C. A. Kihlberg.

Angående behofvet af ökadt utrymme och de föreslagna lokalernas
lämplighet för de särskilda här ofvan berörda institutionerna hafva
vederbörande fakulteter och institutionsföreståndare afgifvit utlåtanden,
hvarur följande torde böra meddelas.

Föreståndaren för den zoologiska institutionen erinrar derom, att
akademiska konsistoriet i sin skrifvelse den 28 juli 1876 om behofvet
af en ny universitetsbyggnad såsom ett vigtigt skäl härför framhöll nödvändigheten
af ökadt utrymme för de zoologiska samlingarna och dervid
yttrade: »Den gustavianska byggnaden innefattar, utom de båda före läsningssalarne,

en större sal med tambur, hvari universitetets målningssamling
för närvarande är uppsatt. För öfrigt är byggnaden i alla sina
våningar redan upplåten åt den zoologiska institutionen; och det trängande
behof af utvidgning, som denna institution med sina skrymmande
och hastigt växande samlingar nu erfar, kan icke gerna tillfredsställas

46 Åttonde hufvudtiteln.

på ett lämpligare sätt, än att åt henne upplåtes äfven de återstående
rummen i detta hus, der zoologiska museet med sina efter väggarnas
storlek afpassade skåp och öfriga inredning redan länge fått utveckla
sig. Såsom bevis på zoologiska institutionens behof af utvidgad lokal
kan anföras, att, ehuru hennes insektsamling måst öfverflyttas till f.
d. länslasarettets hus, redan för länge sedan rengjorda skelett af
tandhvalar och andra däggdjur ännu icke kunnat uppsättas; att en torkad
korallsamling och en i sprit förvarad samling af lägre hafsdjur icke
kunnat af brist på utrymme behörigen ordnas eller till studiernas tjenst
användas; att det låga och mörka samt endast 13 fot breda rum, som
nu måste användas såsom auditorium, påtagligen är alldeles olämpligt
till 1 ärosal för ett ämne, hvars studium ständigt fordrar förevisning och
förklaring af naturföremål; att lämpliga arbetsrum saknas både för studerande
och dem, som biträda vid museets ordnande; samt slutligen att de
Marklinska samlingarna, som måst inrymmas i byggnadens kupol, der
löpa fara att förstöras.»

Derefter fortsätter bemälde föreståndare:

»Detta den zoologiska institutionens behof af utvidgadt utrymme,
hvilket sålunda redan år 1876 till fullo erkändes af det akademiska konsistoriet,
har sedan den tiden i betydlig'' grad tillväxt dels derigenom,
att det zoologiska museets samling nu betydligt ökats, dels ock förnämligast
derigenom, att det zootomiska laboratoriet, som först under
sommaren 1876 inreddes, och således, då konsistoriets ofvannämnda skrifvelse
affattades, ännu ej varit i verksamhet, visat sig för att på ett tillfredsställande
sätt kunna skötas kräfva ett betydligt större utrymme,
än som vid dess inrättande ansågs nödigt. Sålunda har den vid detsamma
grundade preparatsamlingen, hvilken är af den största vigt vid
undervisningen, numera så tillväxt, att den för sitt ändamålsenliga förvarande
fordrar en särskild sal. Vidare har antalet af dem, som årligen
begagnat sig af öfningarna å laboratoriet, visat sig så stort, att de ej
med fördel för studierna kunna inrymmas i de tvenne salar, som ursprungligen
voro afscdda för laboratoriet, långt mindre kan i dessa
salar beredas lämplig plats för prosektorn, den tillförordnade amanuensen
och vaktmästaren. Äfven behöfvas för laboratoriets räkning magasinsrum
och ett mindre rum för torkning af anatomiska preparat samt
rum till förvaring af djur inköpta för laboratoriets räkning. Någon del
af d essa behof har visserligen redan blifvit undanröjd, i det att ett
magasinsrum blifvit inrättadt, prosektorn och amanuensen tillsammans
erhållit ett rum och under sommaren 1884 ett rum blifvit upplåtet åt
dem, som å laboratoriet verkställa mera omfattande vetenskapliga under -

Åttonde hufvudtiteln. 47

sökningar; men dessa rum, hvilka ingalunda fylla laboratoriets behof
af utrymme, hafva tagits från museet, hvilket, såsom af konsistoriets
ofvan anförda skrifvelse synes, sjelft är i största behof af större lokal.
Härtill kan läggas, att professorns arbetsrum, hvilket han för närvarande
delar med amanuensen vid museet, är mycket litet och försedt med
blott, ett fönster, beläget så nära kakelugnen, att arbetsbordet ej kan
stå invid detsamma utan måste stå vid den motsatta väggen. Under
sådana förhållanden är det klart, att professorn der ej gerna kan företaga
några omfattande anatomiska och histologiska undersökningar, utan
får han vid anställande af sådana för närvarande dela det rum, som
blifvit upplåtet åt prosektorn och amanuensen vid det zootomiska laboratoriet.
»

Med afseende på behofvet af ny lokal för de växtanatomiska öfningarna
anför föreståndaren för den botaniska institutionen följande:

»Under de senaste 6 till 7 åren hafva växtanatomiska öfningar i
Upsala varit anordnade, och under denna tid har man haft mer än tillräckligt
tillfälle att lära känna de svårigheter, med hvilka man har att
kämpa, så länge .öfningarna måste försiggå på den enda derför tillgängliga
lokalen i botaniska trädgården, nemligen föreläsningssalen.
Det är lätt att inse, att då för hvarje gång, en föreläsning eller ett
kollegium i botanik skall hållas, mikroskop med dertill hörande redskap
och reagenser samt andra för öfningarna nödvändiga instrument och
utensilier måste undanflyttas, detta är ej blott förenadt med mycket besvär,
utan rent af omöjliggör hvarje mera vetenskapligt studium, enär
sådant med nödvändighet kräfver ett under längre tid fortgående, ostördt
arbete. Bristen på en lokal, som i detta afseende uppfyller äfven mycket
anspråkslösa fordringar, har derför vållat, att man vid dessa öfningar
hittills nödgats inskränka sig till endast elementära undersökningar,
ehuru många bland de studerande gerna skulle velat fortsätta sina växtanatomiska
studier och dervid egna sig åt en mera vetenskaplig forskning.
Men äfven i andra afseenden är föreläsningssalen till detta ändamål
synnerligen olämplig. Så t. ex. äro af dess sex fönster trenne, såsom
vettande mot sydost, under förmiddagen — d. v. s. den egentliga
arbetstiden så godt som oanvändbara; såsom belägen ofvanför institutionsbyggnadens
hvalf är salen svår att hålla varm samt besvärad af
ett starkt golfdrag, som gör ett längre stillasittande derstädes för helsan.
menligt; då den är ett genomgångsrum för alla dem, som vilja besöka
museet, blifva öfningarna och de dermed förenade demonstrationerna ofta
störda o. s. v. — Önskar man, att de växtanatomiska öfningarna i Upsala
måtte fortfara och bedrifvas på ett sådant sätt, som numera vid

48 Åttonde hufvudtiteln.

alla universitet, äfven de obetydligaste, anses nödvändigt, är anskaffandet
af en annan, lämpligare lokal eu conditio sine qua non. Redan ofvan
har jag påpekat, att någon sådan icke förefinnes i botaniska trädgården;
ej heller erhålles någon sådan genom den förändring beträffande botaniska
museet, hvilken jag hoppas snart måtte vidtagas. Deremot blir
genom aulans uppförande en lokal ledig, som till det nämnda ändamålet
skulle vara i högsta grad ändamålsenlig, nemligen filosofiska fakultetens
nuvarande sessionsrum. Utom detta skulle emellertid behöfvas ett mindre,
vid sidan deraf beläget rum, som kunde användas till arbetslokal
för ledaren af öfningarna äfvensom till förvaringsrum för dyrbarare instrument
m. m. Ett sådant synes mig lätt kunna erhållas af halfva det
utanför sessionssalen befintliga rummet, likgiltigt om detta genom en
vägg tudelas i ena eller andra rigtningen.»

Vid behandlingen af frågan om de mineralogiska och geologiska samlingarnas
förflyttning från sin nuvarande lokal hade matematisk-naturvetenskapliga
sektionen anmodat docenten S. A. H. Sjögren, som deltagit
i ofvan berörda komités förhandlingar, att biträda sektionen med
upplysningar; och lemnade docenten Sjögren dervid följande meddelande:

»För bedömande af frågan, huruvida det är med mineralogiskgeologiska
institutionens nytta och fördel förenligt att utbyta sin innehafvande
lokal i kemiska byggnaden mot annan i konsistorieliuset, torde
några uppgifter på de respektive golfytorna inom dessa båda lokaler
vara upplysande. I kemiska byggnaden upptaga för närvarande de
mineralogiska och geologiska samlingarna tillsammans 4,570 qv.-fot,
bostäder för amanuens och vaktmästare oberäknade. Det utrymme, som
i konsistorieliuset skulle disponeras för mineralogisk-geologiska institutionen,
uppgår till 6,455 qv.-fot, oberäknad! rum för amanuens och vaktmästare;
således 1,885 qv.-fot mera än hvad nu disponeras. Då för
mineralogisk-geologiska institutionen behofvet af ökadt utrymme gör sig
på ett känbart sätt gällande och då detta behof icke utan men för
institutionens utveckling kan allt för länge lemnas opåaktadt, torde det
tillfälle till förvärfvande af rymligare lokaler, som nu erbjudes, ej böra
lemnas obegagnadt. Såsom synnerligen vigtig^ framstår detta behof,
då man tager i öfvervägande önskvärdheten af det snara inrättandet af
en mineralogisk-geologisk öfningsinstitution af likartad beskaffenhet med
de kemiska och zootomiska institutionerna vid universitetet. Sådana
öfningsinstitutioner, anlagda i större eller mindre skala, finnas för närvarande
vid alla tyska universitet, der mineralogisk-geologiska studier
bedrifvas, samt vid" universiteten i Köpenhamn, Kristiania och Helsingfors
äfvensom vid högskolan i Stockholm. På grund af de vid dessa

Åttonde hufvudtiteln. 49

öfningsinstitutioner pågående arbetenas särskilda art tarfva de med nödvändighet
för det speciella ändamålet inredda lokaler och kunna ej,
eller åtminstone endast delvis, ega rum i sådana lokaler, som äro inrättade
för bevarande af samlingar. På en sådan institution bör såväl
den elementära undervisningen i ämnet meddelas, som ock tillfälle vara
beredt för sjelfständiga vetenskapliga arbeten. Vid de tyska mineralogisk-petrografiska
instituten meddelas för närvarande undervisning i
följande olika grenar af den mineralogiska vetenskapen: 1) elementär
bestämning af mineral och bergarter genom biåsröret och enkla försök
på våta vägen, 2) goniometermätning af kristalliserade mineral och kemiska
salter, 3) fysikaliska, särskilt optiska bestämningar på samma
slags material, 4) mikroskopisk undersökning af bergarter på för ändamålet
framstälda tunnprof, 5) mineral-kemiska undersökningar. Af dessa
olika arbeten fordrar den elementära undervisningen i mineralbestämning
ej särskild lokal, utan kan lämpligen förläggas t. ex. till samma rum,
som hyser studiesamlingen; liksom ock de mikro-petrografiska arbetena,
åtminstone delvis, kunna försiggå på föreläsningssalen. Deremot fordra
med nödvändighet goniometermätningarna, de optiska undersökningarna
och de kemiska arbetena särskilda för ändamålet apterade lokaler; och
sådana äro äfven erforderliga för framställningen af mateiialet för de
petrografiska undersökningarna. Och då den mineralogisk-geologiska
institutionen i dess nuvarande lokal omöjligen kan påräkna någon utvidgning,
så är det tydligt, att det här påpekade behofvet af en öfningsinstitution
ej kan tillgodoses, så länge institutionen der qvarstanna!''. —
Men om man äfven helt och hållet frånser behofvet af lokaler för den
praktiska undervisningen och endast fäster afseende vid samlingarna,
så äro förhållandena sådana, att i den nuvarande lokalen allt utrymme
redan är disponeradt och behof af ökadt utrymme måste allt efter samlingarnas
tillväxt för hvarje år göra sig allt mer gällande. Ett icke
obetydligt antal mineralogstufler, af hvilka åtminstone en del äro förtjena
att ordnas och uppställas, äro för närvarande magasinerade på
kemiska byggnadens vind. Hösten 1883 erhöll den geologiska samlingen
en mycket värdefull gåfva af m:r J. V. Petersen i Nagasaki, utgörande
2 till 300 stycken fossila tertiärväxter från flera japanska fyndorter.
Denna samling, hvilken på grund af dess vetenskapliga värde och fossilens
sällsynt goda bevaringstillstånd skulle utgöra en prydnad för
hvilken geologisk samling som helst, har hittills icke kunnat uppläggas
af brist på utrymme, utan befinnes fortfarande magasinerad i packlådor.
Genom den föreslagna flyttningen skulle utrymme beredas icke blott
för de nödvändigaste behofven af rum för den praktiska undervisningens

Bih. till Riksd. prof. 1885. 1 sand. 1 afd. 7

50 Åttonde hufrudtitelu.

bedrifvande på tidsenligt sätt, utan äfven för den tillväxt samlingarna
år från år vinna. Dessutom skulle institutionen erhålla sin särskilda
föreläsningssal, hvilket tvifvelsutan är att föredraga framför föreläsningarnas
hållande på ett af samlingar upptaget rum, såsom hittills skett;
ett särskilt rum skulle kunna upplåtas för uppställning af en studiesamling
och särskilt rum ställas till prefektens förfogande. — Beträffande lämpligheten
för det afsedda ändamålet af de lokaler, som institutionen skulle
taga i besittning i konsistoriehuset, må framhållas, att den mineralogiska
samlingen, som nu innehåller, lågt beräknadt, 30,000 stuffer, och hvilken
för sin uppställning fordrar en ljus och vacker lokal, enligt det
uppgjorda förslaget skulle inrymmas i konsistoriets nuvarande sessionssal
och angränsande rum i nedre våningen. Och torde dessa rum, sedan
fönster blifvit upptagna på byggnadens södra, mot domkyrka!! vettande
sida, i intet afseende stå den lokal efter, i hvilken mineralsamlingen nu
är uppstäld. Beträffande åter den geologiska samlingen, som skulle inrymmas
i de nuvarande fakultetsrummen, så innehåller den, ehuru till
sitt omfång minst lika stor eller större än den mineralogiska samlingen,
ett jemförelsevis ringa antal stycken, som äro egnade att exponeras i
glasskåp eller montrer. Denna samling kan derför icke med skäl göra
anspråk på uppställning i så ljusrika och höga rum som de, hvilka måste
beredas den mineralogiska samlingen. Och torde med fästadt afseende
härpå de nuvarande fakultetsrummen, om också icke jemngoda med de
rum, hvilka för närvarande hysa den geologiska samlingen, dock böra
betecknas såsom för ändamålet fullt användbara. På grund af dessa
nu anförda skäl anser jag för min del den föreslagna föi’flyttningen af
mineralogisk-geologiska institutionen till konsistoriehuset vara, ur samma
institutions egen synpunkt sedt, högeligen att förorda.»

I öfverensstämmelse med detta utlåtande beslöt sektionen att för
sin del tillstyrka förslaget rörande de mineralogiska och geologiska samlingarnas
förflyttning till konsistoriehuset och den i sammanhang dermed
föreslagna anordningen och inredningen af de rum, till hvilka institutionen
skulle komma att förläggas.

Beträffande behofvet af större och lämpligare lokaler för fysiska,
medicinskt kemiska samt farmakologiska och medicinskt naturhistoriska institutionerna
hafva upplysningar lemnats i bilagorna till akademiska konsistoriets
skrifvelse den 2 september 1878 angående anslag för förflyttning
af den medicinskt kemiska institutionen samt de farmakologiska och medicinskt
naturhistoriska samlingarna från den kemiska byggnaden. Deri
framhölls nemligen, att den fysiska institutionens lokal är alldeles otillräck -

Åttonde hufvudtiteln.

51

lig i det hänseendet, att den saknar utrymme för anställande af laborationsöfningar
m. m., en olägenhet, som i högsta grad menligt inverkar
på den fysiska undervisningen, samt hänvisades med afseende
på behofvet af ökadt utrymme för de båda andra nyss angifna institutionerna
till hvad dåvarande extra ordinarie professorn O. Hammarsten
och extra ordinarie professorn It. F. Fristedt derom anfört.

Efter att hafva anmärkt, att laboratoriet för medicinsk kemi
eger arbetsplatser för ungefär 30 laboranter, men att på senare tider
oftast deri måst emottagas omkring 50, hvarigenom en öfverfyllnad tidtals
förorsakats, som ej blott varit störande för ordning och arbete utan
äfven kunnat medföra skada för de studerandes helsa, påvisar professor
Hammarsten, att nämnda laboratorium i följd af bristande utrymme gör
det omöjligt för lärarne att meddela en fullt tidsenlig undervisning och
att genom sjelfständigt forskningsarbete följa med och i sin mån bidraga
till vetenskapens utveckling. Den ordinarie professorn har visserligen
ett eget arbetsrum och innanför detta ett mindre vågning, men
alla väggar deri äro beklädda med skåp, innehållande för undervisningen
i allmänhet och särskildt för föreläsningarna afsedda samlingar af
kemiska preparat. Genom närvaron af dessa skåp kan plats för ett
mindre bibliotek ej i detta rum beredas; och, oafsedt detta, medför
det otillräckliga utrymmet för den ordinarie professorn den stora olägenheten,
att uti hans rum endast en del af samlingarna kunna inrymmas.
För återstoden hafva skåp måst anbringas på väggarna i studenternas
arbetsrum, ett förhållande, som, oberäknadt den omständigheten, att de
trångt uppstäda preparaten äro svåråtkomliga, medför olägenheter för
professorn, på samma gång det omöjliggör ett säkert skyddande af
preparaten. Ett särskildt rum för samlingarna af kemiska preparat
är sålunda i hög grad behöflig!, och saknaden af ett sådant är en känbar
brist i det nuvarande laboratoriets anordning. Den e. o. professorn
har till arbetsrum fått sig anvisadt ett i tornet befintligt, omedelbart ,
intill studenternas ena arbetsrum liggande litet rum. Detta, i hvars golf
finnes en lucka för nedgången till källaren ■— ett förhållande, som gör
det till en föga helsosam daglig vistelseort — är dessutom afsedt till
förvaringsrum för en del kemikalier; det innehåller vidare amanuensens
förråd af färdigberedda reagenser och måste af honom ofta användas
vid reagenslösningars beredning samt inrymmer slutligen äfven den
ångpanna, som är afsedd för destillering af vatten och sprit. Att detta
rum, i hvilket på grund af de häftiga temperaturombyten, som vid uppeldning
af ångpannan eller källarluckans öppnande uppkomma, och vidare
äfven på grund deraf, att från det omedelbart derintill gränsande

52

Åttonde hufvudtiteln.

laboratorierummet hvarjehanda gaser inkomma, uppställandet af en känslig,
fin våg ej ens kunnat ifrågasättas, ej skall med fördel kunna användas
till arbetsrum, torde ej vidare behöfva påpekas. Då detta rum
sålunda är afsedt för de mest olika ändamål, och då det måste vara
tillgängligt för amanuens, vaktmästare och laborator, så torde man utan
öfverdrift kunna säga, att den e. o. professorn för närvarande icke eger
något egentligt arbetsrum. Att under sådana förhållanden ett sjelfständigt
forskningsarbete skall vara förenadt med stora svårigheter,
torde vara påtagligt. — Vid tidpunkten för det nuvarande laboratoriets
inrättande intog den fysiologiska kemien en jemförelsevis underordnad
plats såsom undervisningsämne. Sedan dess har den gjort
betydande framsteg och vunnit eu långt större, i den medicinskt kemiska
undervisningen väsentligt ingripande betydelse. En naturlig
följd häraf har blifvit, att det medicinskt kemiska laboratoriet i fråga
om undervisningen i fysiologisk kemi måste lemna mycket öfrigt
att önska. Sålunda finnes intet rum för anställande af undersökningar
af blodets och öfriga djuriska vätskors gaser, och i det vigtiga kapitlet
om respirationens kemi kan sålunda ej undervisning på ett fullt
tillfredsställande sätt meddelas. Till de nu anförda bristerna skulle
äfven kunna läggas bristen på arbetsrum för amanuens och vaktmästare
samt olägenheten af att flere föreläsare måste begagna samma föreläsningssal,
en olägenhet, som alltid är särdeles känbar i fråga om sådana
föreläsningar, vid hvilka anställandet af experiment spelar en vigtig rol.
De nu angifna sakförhållandena torde emellertid vara tillräckligt talande.

Vidkommande den farmakologiska och medicinskt naturhistoriska
institutionen har åter professor Fristedt lemnat följande meddelande:

»Då ett farmakologiskt museum genom professor G. Wahlenbergs
donation år 1860 vid universitetet grundades och i det nuvarande museirummet
inordnades, var det både värdi sitt namn och kunde beqvämligen
rymmas i denna lokal. Snart insåg man dock nödvändigheten af
att verka för att museet tillika antoge karakteren af en farmakologisk
institution, utrustad med hänsyn såväl till ungdomens studier derstädes
som äfven, i den mån det läte sig göra, till den sig utvecklande vetenskapens
fordringar. De för sådant ändamål efter hand förvärfvade naturalier
och utensilier, som måste i det enda lilla rummet sammanbringas,
hafva redan för lång tid sedan börjat göra detsamma otillräckligt och försvåra
årligen i allt högre grad, i mån af samlingarnas ökande och tillväxten
af de studerandes antal, dess begagnande, på samma gång de dyrbara
samlingarna alltmera riskera att skadas eller blifva mindre åtkomliga
i trängseln. Vid tider, då 4 till 5 studerande på en gång der be -

Åttonde hnfvudtiteln.

53

höft arbeta, hafva lärare och amanuens ej sällan känt sig, så att säga,
paralyserade, när de velat, utan att afbryta de förres studier, der förbereda
en föreläsning eller annars af samlingarna begagna sig. Det
åliggande, som enligt kanslersembetets föreskrift sedan januari månad
1878 med rätta tillkommer e. o. professorn i farmakologi, att vissa dagar
hålla demonstrationer i sin institution, har också i följd häraf blifvit
i viss mån illusoriskt, inskränkt som läraren med sina åhörare varit
till en helt ringa plats inom de tätt fylda skåpens krets och oftast ur
stånd att anlita det närbelägna, af flere lärare använda auditoriet. Mikroskopstudier
hafva aldrig annat än högst flyktigt och torftigt kunnat i
institutionslokalen idkas, utan har dithörande attiralj efter regel måst
förvaras och begagnas dels i lärarens, dels i amanuensens egna hem
och blott tillfälligt uppbäras till den offentliga lokalen)).

Hvad slutligen behofvet af nya lokaler för medicinska och kirurgiska
poliklinikerna angår, har medicinska fakulteten meddelat, att, allt sedan
den kliniska undervisningen ordnades på ändamålsenligt sätt vid
Upsala universitet, den del af densamma, som meddelats vid de så
kallade poliklinikerna, utgjort en integrerande beståndsdel af denna undervisning.
Så länge de kliniska anstalterna, sjukhuset och länslasarettet,
voro belägna nära centrum af Upsala stad, och den polikliniska
undervisningen bedrefs vid dessa sjukhus, voro poliklinikerna talrikt
besökta af patienter, som vid dem kostnadsfritt erhöllo läkarevård. Men
när det nuvarande akademiska sjukhuset, afsedt för båda klinikerna,
byggdes straxt utanför staden, så minskades antalet polikliniska patienter
ganska betydligt. Efter åtskilliga år beslöt derför kirurgie professorn
att förflytta sin poliklinik till en lokal, som var belägen centralt, vid
ett af stadens salutorg. Denna poliklinik har nu under ständigt stigande
förtroende årligen besökts af ett antal af omkring 6,000 patienter,
som lidit af både utvärtes och invärtes åkommor. De läkareråd, som der
årligen afgifvits, kunde uppskattas till omkring 12,000.^Samtidigt har
den medicinska polikliniken, som hållits i det nuvarande akademiska
sjukhuset, besökts af ett långt mindre antal patienter, nemligen blott
af omkring 1,000 årligen, och hafva dessa sökt råd för både invärtes
och utvärtes åkommor. Då det sålunda visat sig att en poliklinik, som
är belägen inuti staden, anlitas af betydligt flera patienter, och att de,
som besöka poliklinikerna, ej göra åtskilnad på, om dessa äro inrättade
för utvärtes eller invärtes sjukdomar, så har medicinska fakulteten funnit
ändamålsenligast, att båda poliklinikerna förlädes till en lämplig
lokal nära stadens centrum. Härigenom kunde nemligen å ena sidan
det största möjliga undervisningsmaterial vinnas, och å andra sidan läte

54 Åttonde hufvudtiteln.

sig en för undervisningens rätta bedrifvande önskvärd fördelning af de
sjuka mellan de respektive lärarne i olika grenar af medicinen lätt utföras.
Ett ytterligare skäl för en dylik förflyttning af den medicinska
polikliniken till staden vore, att numera ej rum funnes tillgängliga å det
akademiska sjukhuset, sedan derstädes inrättats ett kliniskt laboratorium
i de förra polikliniska rummen.

I afseende på det framlagda förslaget i dess helhet har det akademiska
konsistoriet yttrat, att, ehuruväl icke derigenom anvisades utvägar till
fyllande af alla behof, som önskningsvis blifvit anmälda, dess antagande
och genomförande dock skulle afhjelpa de väsentligaste och vigtigaste
af alla ifrågakomna behof och bereda betydliga fördelar för en mycket
stor del af universitetets institutioner, nemligen de fysiska, mineralogiskgeologiska,
zoologiska, botaniska, medicinskt kemiska samt farmakologiska
och medicinskt naturhistoriska institutionerna, de medicinska och
kirurgiska poliklinikerna och museet för nordiska fornsaker, hvarförutom
åt konstmuseet gåfves en, om ock icke synnerligen god, dock antaglig
lokal och åt professorerne i allmän kemi förmånen af att ensamme få
förfoga öfver en lärosal. Såsom fördelar, som genomförandet af ifrågavarande
förslag skulle medföra, har konsistoriet framhållit ytterligare,
att det anslag af 115,000 kronor, som förut flera gånger begärts till beredande
af nya lokaler åt den medicinskt kemiska institutionen samt
de farmakologiska och medicinskt naturhistoriska samlingarna, icke vidare
blefve behöfligt, samt att den gamla kemiska byggnaden fortfarande
kunde uthyras, hvarjemte den för den ifrågasatta nybyggnaden afsedda
tomten blefve ledig till användning för annat ändamål. Slutligen har
konsistoriet förklarat, att, ehuru det ansåge alla de anslag, om hvilka det
gjort framställning, vara synnerligen behöfliga, konsistorium dock trodde
sig böra särskildt framhålla vigten af anslags erhållande i nämnda hänseenden,
enär undanskjutandet af de nu föreslagna omflyttningarna och
derför nödiga arbetena skulle medföra stora olägenheter för flera bland
de omförmälda institutionerna.

Kanslern för Upsala universitet har äfven velat i främsta rummet
fästa Eders Kong!. Majds uppmärksamhet på detta anslagsbehof.

Öfverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats angående de
af konsistoriet insända ritningar och kostnadsförslag till ofvan berörda
ändringar och reparationer, har deri tillstyrkt utförandet af de i konsistoriehuset,
kemiska byggnaden och f. d. länslasarettshuset föreslagna
ändringar och reparationer, beräknade att tillsammans kosta 36,000 kronor,
men beträffande förslaget till förändring och reparation af gustavianum
framstäf åtskilliga anmärkningar, som föranledt embetet att

Åttonde hufvudtiteln. 55

hemställa, det ritnings- och kostnadsförslagen rörande denna byggnad
måtte omarbetas och dervid hänsyn tagas till vissa angifna punkter.

^et, efter hvad upplyst blifvit, torde vara obestridligt, att åtskilliga
af de ofvan nämnda akademiska institutionerna betydligt hindras
i sin verksamhet af brist på erforderligt och ändamålsenligt anordnadt
utrymme, samt den fördelning af de ledigblifvande lokalerna äfvensom
den dermed förbundna omflyttningen, hvilka af konsistoriet föreslagits,
synas mig tillfredsställande, får jag, med uttalande af den åsigt,
att frågan om den gustavianska byggnadens förändring och reparation
torde böra för närvarande få anstå, i underdånighet tillstyrka, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning derom, att till
ändringar och reparationer af konsistoriehuset, kemiska byggnaden och
f. d. länslasarettshuset i Upsala måtte beviljas ett anslag af 36,000 kronor,
samt att deraf 18,000 kronor anvisas att utgå under år 1886.

På Eders Kongl. Maj:ts nådiga framställning beviljades vid se- [30.]
näste riksdag till uppförande af en ny byggnad för patologisk-anato- Byggnaden
miska institutionen vid universitetet i Lund och inköp af tomtplats åer-^/instuutill
ett anslag af 81,000 kronor, hvaraf för innevarande år anvisades 50,000 Uonemiund.
kronor. Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t nu täcktes föreslå Riksdagen
att till utgående under år 1886 anvisa återstoden af ifrågavarande
anslag, 31,000 kronor.

Vid aflåtande af den nådiga framställningen om det i föregående [31.]
punkt omförmälda byggnadsans] ag meddelades, att, utom den för sjelfva ^redning m.
byggnaden och tomten beräknade summan, 81,000 kronor, anslag komme TögMa in!uatt
behöfvas till inredning af byggnaden och anskaffande af vetenskap- tutumetu *
lig materiel för institutionen, samt att det härför erforderliga belopp af
det akademiska konsistoriet antagits uppgå till 10,000 kronor, dock
utan att någon närmare utredning om detta anslagsbehof ansågs förr
an längre fram kunna åstadkommas. Af universitetskanslern har nu
insändts ett från konsistorium inkommet kostnadsförslag, vid hvars uppgörande
vederbörlig hänsyn tagits så väl till institutionens behof i egenskap
af vetenskaplig anstalt som till de kraf, hvilka stode i omedelbart
sammanhang med undervisningen och vid hvilkas beräkning det varit
nödigt att utgå från ett bestämdt antal lärjungar, här antaget till något
större än det nuvarande af omkring 100. Kost.nadsförslaget slutar
å en summa af 10,376 kronor, hvaraf likväl det jemförelsevis ringa belopp,
som öfyerstiger den först rippgifna ungefärliga kostnaden, ansetts
kunna småningom betäckas af institutionens egna tillgångar. — Då af

56 Åttonde hufvudtiteln.

ett förslag som det förevarande, hvilket afsåge hela utredningen för en
större institution och hvilket måste uppgöras en längre tid i förväg och
till en icke ringa del endast med ledning af byggnadsritningarna, billigtvis
ej kunde fordras sådan noggrannhet i detaljer, att icke en eller
annan förändring kunde blifva behöflig, har konsistorium anhållit, att
åt detsamma måtte medgifvas rätt att i förslaget göra sådana ändringar,
som framdeles kunde visa sig af behofvet påkallade.

Med anledning häraf tillstyrker jag i underdånighet, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att till
inredning af den nya byggnaden för patologisk-anatomiska institutionen
i Lund samt anskaffande af vetenskaplig materiel för samma institution
måtte å extra stat för år 1886 beviljas ett anslag af 10,000
kronor, med rätt för det akademiska konsistoriet att vid användandet
af detta anslag vidtaga sådana ändringar i det ingifna förslaget, som
kunna befinnas nödiga och lämpliga.

[32.] Vid senaste riksdag beviljades för offentliggörande i tryck af de

offentiiggö- zomobservationor, som med understöd af statsmedel blifvit under aren
St 1878-1883 utförda på astronomiska observator^ i Lund, ett anslag af
servationer. 9 000 kronor, hvaraf för innevarande ar anvisades 3,000 kronor. J^g
hemställer i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t nu måtte, i öfverensstämmelse
med vederbörandes derom gjorda anhållan, föieslå Riks
dagen att för ifrågavarande ändamål anvisa ytterligare 3,000 kronor att
utgå under år 1886.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

[33 ] Till beredande af arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko Arfvode

åt kirurgiska institutets gynekologiska klinik hemställer jag, att Eders Kongl.
ZdZroUn- Maj:t täcktes, i likhet med hvad vid de senaste riksdagarna egt rum,
ska institutet, föreslå, att jemväl för år 1886 på extra stat anvisas ett belopp af 900
kronor.

Allmänna läroverken.

[341 De skäl, som föranledt nådiga framställningar till de två senast

Tillfällig lo- församlade riksdagarna om tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de
nefortätt- aumänna läroverken, äro fortfarande lika gällande. Under åberopande
nng'' af dessa skäl hemställer jag derför i underdånighet,''att för beredande

Åttonde hufyudtiteln.

57

åt lärarne vid de allmänna läroverken af löneförbättring för år 1886,
att utgå efter samma grunder som den för de tre senaste åren beviljade,
anslag må af Riksdagen äskas med enahanda belopp som det för ändamålet
i 1885 års riksstat uppförda eller 336,975 kronor.

Vidare får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
måtte, i likhet med hvad under eu följd af år skett, föreslå Riksdagen
att för år 1886 bevilja ett extra anslag af 6,000 kronor, att af Eders
Kong!. Maj:t disponeras till stipendier för lärare i främmande lefvande
språk vid de allmänna läroverken för att i utlandet studera tyska, franska
och engelska språken.

Till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken har vid
de senaste riksdagarna, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts
derom aflåtna framställniugar, å extra stat anvisats anslag af 40,000
kronor; och då med all säkerhet kan antagas, att detta belopp är det
minsta, som för ifrågavarande ändamål under år 1886 kominer att erfordras,
får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna
läroverken bevilja för år 1886 ett extra anslag å 40,000 kronor.

Högre lärarinneseminariet.

Af samma skäl, som åberopats angående fortfarande behof af löneförbättring
åt lärare vid de allmänna läroverken, får jag i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att
för beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet af
löneförbättring för år 1886, att utgå efter samma grunder som den för
de senaste åren beviljade, på extra stat anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Pedagogisk

På förut anförda skäl hemställer jag, att Eders Kongl. Magt måtte
till Riksdagen göra nådig framställning derom, att för beredande af
löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga pedagogierna må
på extra stat jemväl för år 1886 anvisas ett belopp af 8,750 kronor.

Bill. till Riksd. prof. 1885. 1 sand. 1 afd. 8

[35.]

Resestipendier.

[36.]

Aflöning åt
extra lärare.

[37.]

Tillfällig

löneförbätt ring.

[38.]

Tillfällig
löneförbättring
.

58

Åttonde hufvudtiteln.

[39.]

Löneförbättring
åt lärare
vid folksbolelärareseminarierna.

[40.]

Byggnad för
folkskolelära*
rin?iesem manet
i Umeå.

Folkundervisningen.

De skäl, som föranledt nådiga framställningar till senast församlade
riksdagar om beviljande af anslag till löneförbättring åt lärare och
lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åtteekningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid
dessa seminarier, äro fortfarande lika gällande. Under åberopande af
dessa skäl, hemställer jag derför i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen, att till beredande af berörda löneförbättring
och arfvoden för år 1886, enligt samma grunder som för år 1885 blifva
bestämda, på extra stat anvisa ett belopp af 33,300 kronor.

Folkskolelärarinneseminariet i Umeå, som upprättades hösten
1879 och sedan läsåret 1881 — 1882 i afseende på undervisningen varit
ordnadt på fyra klasser, inrymdes först i en inom vestra delen af nämnda
stad förhyrd lokal. Denna lokal, som till en början lemnade någorlunda
tillräckligt utrymme för behofvet, har i mån af läroverkets utvecklingbefunnits
allt för trång. Redan under det andra året af läroverkets
verksamhet måste, derför ytterligare en lägenhet förhyras i ett intill den
förra lokalen närbeläget hus. Men äfven med denna utvidgning hafva dock
ej de allt mer ökade beliofven af utrymme kunnat fyllas, emedan rummen
i allmänhet äro för små i förhållande till elevernas antal.

Seminariets rektor har ock i afgifna årsberättelser förnyade gånger
härom gjort erinran och i afseende på de förhyrda lägenheternas
beskaffenhet i öfrigt anmärkt, att de i allmänhet ej uppfylde de fordringar,
som med fog kunde ställas på skollokaler, samt under kalla och
blåsiga vintrar svårligen kunde hållas tillräckligt varma.

I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne september har domkapitlet
i Hernösand anfört, att behofvet af egen lokal för i fråga varande
seminarium länge gifvit sig till känna och blefve allt mer uppenbart,
ju mer läroanstalten utvecklades och ovissheten om de hyrda lokalernas
bibehållande ökades; att domkapitlet derför för längre tid sedan låtit
uppgöra ritning till ett nytt seminariehus, på en gång nog rymligt
för behofvet och ej öfverstigande den kostnad, om hvars gäldande
man kunde hysa någon förhoppning; samt att, sedan två förslag blifvit
af domkapitlet förkastade, enär de varit alltför stort och kostsamt tilltagna,
ett tredje nu blifvit fullständigt utarbetadt, som motsvarade skäliga
fordringar. Under förordande af detta förslag såsom synnerligen
lämpligt samt med öfverlemnande af ritningar och kostnadsförslag, har

Åttonde hufvndtiteln.

59

domkapitlet hemstält om anvisande af de till utförande af den föreslagna
seminariebyggnaden jemte uthus erforderliga medel, utgörande enligt
kostnadsförslaget 75,000 kronor.

Derjemte har domkapitlet upplyst, att Umeå stad länge sedan anvisat
och torrlagt eu för ändamålet godkänd tomt i vestra delen af
staden.

Efter erhållen nådig remiss har öfverintendentsembetet den 21
oktober 1884 i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och dervid
anfört, att embetet beträffande ritningarna ej funnit skäl till annan anmärkning,
än att, för åstadkommande af bättre öfverensstämmelse mellan
midtel- och sidopartierna af byggnadens norra fasad, archivolterna öfver
fönstren i midtelpartiets öfra våning ansetts böra utbytas mot rektangulära
och af små pilastrar innefattade fyllningar, på sätt å ritningen
öfver denna del af byggnaden blifvit iakttaget. Vidkommande kostnadsförslaget
bar embetet erinrat, hurusom dels till byggnaden torde
komma att erfordras mera gråétensmur och tegel än förslaget upptoge,
dels prisen å rustvirke, stuprör, målning och uthus borde höjas, såsom
ett embetets utlåtande bifogadt granskningsmemorial i detalj angåfve.
Med afseende härpå ansåg embetet förslagets slutsumma böra ökas från

75,000 till 79,000 kronor.

Att det för ett läroverk medför stora svårigheter att ej ega en
egen, för dess verksamhet särskilt ordnad lokal, har erfarenheten å
andra orter tydligen ådagalagt. Till följd deraf hafva ock samtliga
seminarierna för bildande af lärare och lärarinnor vid folkskolorna blifvit,
hufvudsakligen på statens bekostnad, försedda med egna lärohus
endast med undantag af seminariet i Umeå. Af de ofvan anförda upplysningarna
rörande beskaffenheten af den lokal, som blifvit för detta
seminarium förhyrd, synes ock vara tydligt, att en annan bättre lokal
är för detta läroverk mycket behöflig, och då läroverkets behof ej lär
kunna till fullo tillgodoses utan att en egen, för ändamålet ordnad iok al
beredes, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Rongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till uppförande af byggnad för folkskolelärarinneseminariet
i Umeå jemte uthus bevilja 79,000 kronor samt deraf
på extra stat för år 1886 anvisa 40,000 kronor.

Till understöd åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller q vin- [41.]
liga, lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af stats- Understöd åt
medel, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen folkhögskolor.
att jemväl för år 1886 på extra stat anvisa ett belopp af 15,000 kronor.

60

Åttonde hufvudtiteln.

[42.]

Understöd åt
yrkesskolor.

[43.]

Tillfällig
löneförbättring
åt provinsialläkare.

De tekniska läroverken.

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor anser jag behöfvas
åtminstone lika stort belopp, som under de senare åren beviljats. Jag
tillstyrker derför i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att jemväl för år 1886 till understöd åt sådana skolor anvisa
ett extra anslag å 25,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

I underdånig skrifvelse den 26 september sistlidne år angående
medicinalverkets anslagsbeliof för år 1886 har medicinalstyrelsen förnyat
sin flere gånger förut gjorda framställning i fråga om reglering
af provinsialläkarnes löner, hvarvid styrelsen, med åberopande af de
motiv, som anförts i dess angående denna fråga den 10 oktober 1881
afgifna underdåniga utlåtande, för hvars innehåll jag i mitt yttrande
till statsrådsprotokollet den 9 januari 1882 utförligt redogjort, hos Eders
Kongl. Maj:t hemstält, att till näst sammanträdande Riksdag nådig proposition
måtte aflåtas derom, att provinsialläkarnes löner, som för närvarande
utgå med 2,000 kronor jemte ett ålderstillägg af 500 kronor
efter 10 års tjenst, måtte förbättras genom den ursprungliga lönens
höjande till 3,000 kronor samt ännu ett ålderstillägg af 500 kronor efter
15 års tjenst, hvarigenom dessa löner alltså slutligen komme att
utgöra 4,000 kronor, äfvensom att ålderstilläggen i hvarje fall finge åtnjutas
från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder den föreskrifna
tjensteåldern blifvit uppnådd, och mot vilkor af väl vitsordad
tjenstgöring såsom ordinarie eller efter legitimationen tillförordnad
provinsialläkare.

Enär den svåra frågan om ny instruktion för provinsialläkarne
fortfarande väntar på sin lösning, och det i min tanke först efter dess
afgörande kan bedömas, om och i hvad mån en allmän förhöjning af
provinsialläkarnes löner är af billighet påkallad, kan jag icke tillstyrka
Eders Kongl. Maj:t att för Riksdagen framlägga något derhän syftande
förslag. Deremot anser jag fortfarande, att tillfälle bör beredas att äfven
under nästinstundande år lemna någon skälig lönetillökning, utgående
i form af tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare i sådana distrikt,
hvarest till följd af befolkningens gleshet eller fattigdom och

Åttonde hufvudtiteln.

61

distriktens vidd eller besvärlighet i afseende på sjukvårdens handhafvande
svårighet vid inträffade ledigheter uppstått att finna sökande till
tjensteman eller der läkarnes inkomster befinnas allt för knappa i förhållande
till deras lefnadsbehof. För sådant ändamål har ock, på af
Eders Kongl. Maj:t gjorda nådiga propositioner, en summa af 20,000
kronor blifvit af Riksdagen beviljad för hvart och ett af åren 1883, •
1884 och 1885. Af de för åren 1883 och 1884 anslagna medlen har
Eders Kongl. Maj:t, efter medicinalstyrelsens hörande, tilldelat för hvardera
året 1,000 kronor åt provinsialläkaren i ett af de nordliga distrikten
samt ett belopp af 500 kronor åt hvar och en af provinsialläkarne
i 38 andra distrikt. Medicinalstyrelsen har emellertid ansett, att ytterligare
minst 10 distrikt vore i nästan lika stort behof af understöd,
hvilket äfven föranledde styrelsen, som i sitt utlåtande angående fördelningen
af den för år 1884 anvisade summan icke ifrågasatt någon
ändring mot hvad för året derförut blifvit bestämdt, att i afgifvet yttrande
om förenämnda för år 1885 beviljade medels användande förklara,
att, under sådana förhållanden och då icke, såsom önskvärdt varit,
ytterligare 5,000 kronor funnes att fördela mellan provinsialläkaredistrikten,
medicinalstyrelsen icke kunde rättvisligen för tredje gången
anmäla endast samma distrikt som förut till erhållande af löneförbättring,
under det sådan fortfarande skulle undanhållas de ifrågavarande
10 distrikten, utan då hellre finge föreslå eu nedsättning af beloppen
för do förra distrikten från 1,000 till 800 kronor och från 500 till 400
kronor samt i stället anmäla de senare 10 distrikten till undfående af
löneförbättring.

Då emellertid det syntes böra om möjligt undvikas att under oförändrade
förhållanden beröfva provinsialläkare någon del af ett lönetillägg,
som de under ett par år åtnjutit, fann Eders Kongl. Maj:t vid
ärendets föredragning den 30 sistlidne december skäligt att verkställa
fördelningen af ifrågavarande anslag efter hufvudsakligen samma grunder,
som förut tillämpats. Men på det att löneförbättring måtte kunna
tillerkännas äfven de provinsialläkare, hvilka, enligt hvad medicinalstyrelsen
upplyst, vore i sådan belägenhet, att de med nästan lika
mycket skäl borde kunna förvänta att komma i åtnjutande af enahanda
förmån, anser jag, att, i öfverensstämmelse med hvad medicinalstyrelsen
antydt, högre belopp än hittills bör för år 1886 af Riksdagen äskas,
och hemställer jag alltså i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för beredande af tillfällig löneförbättring såsom
tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare för år 1886 å extra stat anvisa
ett belopp af 25,000 kronor.

62

Åttonde hufviidtiteln.

[44]. Sedan Eders Kongl. Maj:t föreslagit sistlidne års Riksdag att till

Arfvode för ai-fvode för granskning af hospitalens räkenskaper uppföra å medicinal”

öVöTbSitYlXHQ (hj ^1 L i jl i

hospitalens styrelsens stat ett årligt anslag af 1,200 kronor, anmälde Riksdagen i
räkenskaper, skrifvelse den 13 maj samma år, att, då det i medicinalstyrelsens stat
uppförda anslaget af 11,000 kronor för medikamentsräkningars granskning,
vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden
icke för närvarande lemnade någon tillgång till bekostande af
nämnda räkenskapers granskning, Riksdagen väl ansåge det vara nödvändigt,
att särskilda medel blefve anvisade för det nu ifrågavarande
ändamålet, men att — då Riksdagen tillika ansåge det kunna antagas,
att en del af det ordinarie anslaget för granskning af medikamentsräkningar
in. in. icke skulle allt framgent behöfva användas på sätt för
närvarande skedde, då exempelvis 2,000 kronor åtginge till löner åt öfvertalige
tjenstemän, utan att i mån af afgång bland desse tjenstemän
större eller mindre summor af denna utgiftspost skulle blifva för andra
ändamål tillgängliga, till dess omsider hela utgiften kunde upphöra —
det synts Riksdagen icke vara behöfligt att bevilja det af Eders Kongl.
Maj:t begärda beloppet annorledes än på extra stat; och uppförde Riksdagen
sålunda för ifrågavarande ändamål å medicinalstyrelsens stat för
år 1885 ett extra anslag af 1,200 kronor.

I sin underdåniga skrifvelse den 26 sistlidne september har medicinalstyrelsen
å nyo — under åberopande deraf att berörda revision
allt framgent för hvarje år måste ega rum; att densamma måste verkställas
inom styrelsen, som saknade medel att disponera till ersättning
för detta synnerligen omfattande och mödosamma arbete; samt att det
icke syntes lämpligt, att ett sålunda årligen återkommande arbete inom
embetsverket godtgjordes genom extra anslag — hemstält, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning derom, att till
arfvode för verkställande af nämnda revisionsarbete måtte i styrelsens
stat uppföras ett årligt anslag af 1,200 kronor.

Med afseende på hvad Riksdagen anfört vid beviljandet af anslag för
berörda ändamål under innevarande år, och då det ännu torde vara för
tidigt att bedöma, om anslaget till medikamentsräkningars granskning,
vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden
under förändrade förhållanden må kunna lemna tillgång till fyllande af
nu ifrågavarande behof, finner jag mig emellertid nu endast böra i underdånighet
tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
för år 1886 å medicinalstyrelsens stat uppföra ett extra anslag af 1,200
kronor till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.

Åttonde hufyudtiteln. 63

För inrättande och uppehållande i hufvudstäden under innevarande
år af en poliklinik för tandsjukdomar, hvarest tandläkareelever jemväl
skulle erhålla undervisning, har Riksdagen, med anledning af hvad
Eders Kougl. Maj:t i ämnet föreslagit, för detta år till Eders Kongl.
Maj:ts förfogande stält ett extra anslag af 4,000 kronor, hvarförutom
Riksdagen för samma år på extra stat anvisat ett belopp af 2,415 kronor
till anskaffande af erforderliga instrument och mobilier för ifrågavarande
poliklinik.

Medicinalstj^relsen, som erhållit nådigt uppdrag att anordna omförmälda
poliklinik och meddela derför erforderliga närmare bestämmelser,
har i sin underdåniga skrifvelse den 20 september 1884 anmält,
att styrelsen med anledning af denna föreskrift vidtagit sådana åtgärder,
att polikliniken kunde öppnas vid början af innevarande år. För uppehållande
af densamma under år 1886 har styrelsen anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett anslag af 4,000 kronor; och
får jag, under åberopande af hvad statsrådsprotokollet för den 9 januari
1884 innehåller rörande detta ämne, i underdånighet hemställa, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1886 anvisa ett belopp af 4,000 kronor för uppehållande under samma
år af nämnda poliklinik.

V eterinärunder visningen.

Efter det under 1760-talet sedermera professorn Peter Hernqvist
på allmän bekostnad fått utomlands studera veterinärvetenskapen samt,
återkommen till Sverige, erhållit anställning såsom lektor vid gymnasiet
i Skara, förklarades han genom ett kongl. bref den 29 april 1774 berättigad
fortfarande uppbära eu honom redan förut tills vidare tilldelad
pension mot vilkor att han hvart tredje år skulle utexaminera minst
två i veterinärkonsten inöfvade personer, som kunde till det allmännas
tjenst användas. Genom kongl. bref den 8 maj 1775 uppläts hemmanet
Brogården invid Skara till »en lazarettsinrättning för sjuka kreatur för
bättre befordran och verkställighet af artis veterinarise fortplantande i
riket», hvarjemte sedermera lemnades anslag för byggnader och inventarier
samt för aflöning af en adjunkt. Genom testamente af Hernqvist,
som afled år 1808, blef inrättningen egare af Horshaga qvarn, :i/s mantal
i rusthållet Forsen, åtskilliga tomter, stads- och domkyrko-jordar samt
skogslotter äfvensom ett kapital. Sedermera hafva jemväl några andra,
smärre donationer tillfallit inrättningen.

[45].

Anslag till
en poliklinik
för tandsjukdomar.

[46],

Veterinärinrättningen

i Skara.

(54 Åttonde hutVudtiteln.

De första närmare bestämmelser för inrättningens verksamhet
gåfvos genom den af Kongl. Maj:t den 13 mars 1813 faststälda »Ordning,
som kommer att följas vid veterinärinrättningen i Skara», hvaruti
bland annat föreskrefs, att inrättningen skulle »omfatta botemedel för
hustama djur i allmänhet», och, på det både lärlingar måtte häruti förvärfva
sig nödig skicklighet och ortens invånare hafva tillfälle att finna
råd och hjelp, skulle särskilda hus på veterinärkassans bekostnad uppföras
för hästar, hornboskap, får och svinkreatur. I nämnda ordningbestämdes
derjemte, att lärling skulle vid afflyttning från skolan undfå
föreståndarens vittnesbörd så väl om tiden, under hvilken han vistats
vid inrättningen, som om sin flit, större eller mindre framsteg i läroöfningarna,
skicklighet och förhållande.

Men några år derefter inrättades i Stockholm en ny veterinärinrättning,
och föreståndaren för inrättningen i Skara förordnades att äfven
förestå anstalten i Stockholm, dit han afflytande och der han blef boende
i 34 år. Någon vikarierande lärare i Skara förordnades icke, och eleverna
derstädes måste för att erhålla kunskapsbetyg af föreståndaren
utsluta sin kurs i Stockholm. Genom dessa omständigheter råkade Skara-inrättningen
i förfall, till dess Kongl. Maj:ts nådiga provisoriska reglemente
för veterinärinrättningen i Skara den 20 juli 1855 utfärdades, hvilket i hufvudsak
ännu länder till efterrättelse. Enligt detta reglemente är inrättningens
ändamål att lemna undervisning uti veterinärvetenskapen och
bilda skickliga hofslagare för landsorternas behof, hvarjemte i 22 § uttryckligen
stadgas, att utgångsexamen omfattar de kunskaper, som erfordras
för utöfning af hofslagareyrket. Man antog likväl vid veterinärinrättningen
lärlingar, hvilka efter erhållen undervisning i veterinära
ämnen meddelades afgångsbetyg om att de innehade de kunskaper,
som erfordrades för utöfningen af veterinäryrket. Då emellertid dessa
personer icke voro erkända veterinärer, kunde de ej erhålla häftigt verkande
läkemedel från apoteken, ej heller fingo de användas vid den
offentliga sjukvården af husdjur; men genom nådigt bref den 11 oktober
1872 bestämdes, att under afvaktan på genomförandet af en förändrad
organisation af veterinärinrättningen i Skara sådan ändring af 22 §
i nyssnämnda reglemente skulle ega rum, att afgångsexamen skulle
omfatta alla vid denna läroanstalt inhemtade kunskapsämnen, hvarjemte
förklarades, att elever, som i sådan ordning blefve från inrättningen
utexaminerade med godkända betyg, skulle ega att mot recept
utbekomma från apotek så väl häftigt verkande som andra, vanliga
medikamenter, hvilka för utöfning af djurläkareyrket erfordrades.

Enligt hvad medicinalstyrelsen upplyst, är emellertid antalet af

Åttonde hufvudtiteln. 65

sådana från veterinärinrättningen i Skara utexaminerade, men ej legitimerade
veterinärer helt obetydligt och torde numera ej öfverstiga 30.

Redan i början af 1860-talet hade emellertid väckts fråga om en
förbättrad veterinärundervisning. Sedan åtskilliga yttranden afgifvits af
embetsverk och auktoriteter, förordnades år 1863 för ärendets närmare
utredning en komité, som i sitt den 24 maj 1865 afgifna betänkande
föreslog, att anstalten i Stockholm skulle blifva det egentliga veterinärläroverket,
ordnadt på af komiterade föreslaget sätt, men inrättningen
i Skara »med oförändrad benämning fortfarande bibehållas såsom eu
veterinär sjukvårdsanstalt med ändamål derjemte att meddela undervisning
i veterinärkunskapen och särskildt den del deraf, som afser hofbeslaget».
Den undervisning, som utom i hofbeslaget skulle vid inrättningen
meddelas i veterinära ämnen, borde inrättas med särskildt afseende
å jordbruksnäringen samt alltså, utom den kliniska sjukvården, bestå i
sådana »kortfattade kurser i hemdjurens anatomi och fysiologi, deras afvel
och skötsel, som företrädesvis kunde vara gagnande för ynglingar,
hvilka, med förut förvärfvad allmän bildning, egna sig åt jordbruksyrket».
Examen skulle anställas med och betyg lemnas åt liofslagarelärlingarne.

Sundhetskollegium, hördt öfver detta förslag, uttalade den åsigt,
att inrättningen i Skara borde ordnas såsom ett läroverk för fullständig
veterinärbildning. Tvenne förslag, affattade i enlighet med denna
åsigt, blefvo ock af Eders Kongl. Maj:t framlagda för 1873 och 1874
års riksdagar, men vunno ej representationens godkännande. Ett nytt
förslag i samma syfte, framlagdt för 1878 års riksdag, hade samma öde.
Ärendet hade under tiden behandlats af en år 1874 tillsatt ny komité, som
den 5 december samma år afgaf betänkande angående veterinärväsendets
ordnande. Deruti föreslogs, bland annat, att inrättningen i Skara skulle,
jemte sin uppgift att vara vårdanstalt för sjuka djur och hofbeslagsskola,
utbilda privatveterinärer för landtbrukets behof. Inträdesfordringarna
skulle vara lägre än till läroanstalten i Stockholm och undervisningen
mindre vetenskaplig, men likväl tillräcklig att utbilda dugliga praktiska
veterinärer. Det af komitén utarbetade förslag i denna del framlades af
Eders Kong]. Maj:t genom nådig proposition för 1875 års riksdag, och
begärdes för dess genomförande en förhöjning med 12,900 kronor i
inrättningens ordinarie anslag. Riksdagen beviljade det begärda anslaget,
men endast på extra stat. Och dervid har sedan förblifvit.

Den provisoriska ställning, inrättningen i Skara sedan en lång tid
tillbaka intagit, torde icke vidare böra fortfara, utan inrättningens fram Bih.

till Riksd. prof. 1885. 1 sand. 1 afd. 9

(Sfi

Åttonde hufvudtiteln.

tida ställning och verksamhet böra definitivt bestämmas. Grenom nådigt
bref den 29 juni 1883 täcktes ock Eders Kongl. Maj:t anbefalla medicinalstyrelsen
att inkomma med underdånigt yttrande och förslag antingen
i fråga om definitivt ordnande af veterinärinrättningen i Skara
på ordinarie stat eller ock derom, huruvida samma inrättning kunde böra
upphöra, och, i sådant fall, huru dertill anslagna donationer borde för
afsedda ändamål användas. Sedan medicinalstyrelsen i anledning häraf
inhemtat utlåtanden i ämnet från direktionen öfver nämnda veterinärinrättning
och lärarekollegiet vid veterinärinstitutet i Stockholm, har
medicinalstyrelsen, med öfverlemnande af dessa utlåtanden äfvensom af
ett anförande utaf veterinärinrättningens i Skara t. f. föreståndare, den
17 mars 1884 afgifvit det sålunda infordrade yttrandet och förslaget.

Beträffande frågan om inrättningens ordnande för framtiden har
direktionen, som, lika med t. f. föreståndaren, ansett, att inrättningen
fortfarande borde ega bestånd såsom veterinärläroverk, i sitt omförmälda
utlåtande föreslagit, att inrättningen måtte erhålla till uppgift:
att bilda veterinärer, afsedda för den enskilda veterinära sjukvården;
att vara en fullständig läroanstalt för bildande af hofslagare eller s. k.
hofbeslagssmeder; och att vara en anstalt för vård af sjuka husdjur.
För erhållande af inträde vid inrättningen såsom elev skulle erfordras,
utom bevis om ålder, god frejd samt frisk och stark kroppsbyggnad,
intyg utvisande att den inträdessökande ådagalagt sådana
kunskaper, som berättiga till intagning i sjette klassen vid allmänt
läroverk.

De utgifter, som skulle erfordras för veterinärinrättningens ordnande
på detta sätt, skulle enligt direktionens beräkning uppgå till
23,200 kronor och, med möjligen behöfliga ålderstillägg, till 26,200
kronor om året. Härmed skulle aflönas tre lektorer, två adjunkter,
en instruktionssmed, kassör, sekreterare och bibliotekarie samt betjening,
äfvensom bestridas utdelning af stipendier och premier åt elever,
skatter och onera, kostnader för byggnaders underhåll och för
undervisningsmateriel samt diverse utgifter. De härför disponibla tillgångarna
beräknar direktionen sålunda:

arrende för Brogården med tillhörande qvarn och torp ... kr. 3,000: —

» » inrättningens öfriga fastigheter........................ » 1,400: —

räntor å inrättningens kapital, 20,050 kronor,.................. » 1,100: —

transport kr. 5,500: —

Åttonde hufvndtiteln.

67

transport kr. 5,500: —

Återstående behof skulle tillgodoses genom ett årligt
statsanslag af 17,700 kronor, hvartill dock ytterligare
erfordrades såsom ålderstillägg för år 1885
beräknade 1,500 kronor och för framtiden högst 3,000
kronor, och således hela statsanslaget uppgå till

högst .......................................................................................... kr. 20,700:

summa kr. 26,200: —

Inrättningens nuvarande anslag:

på ordinarie stat ............................................. kr. 4,100: —

» extra » ............................................. » 12,900: — kr. 17,000: —

skulle således behöfva ökas med högst................................. » 3,700: —

Lärarekollegiet vid veterinärinstitutet i Stockholm har i sitt utlåtande
i detta ämne anfört, att, enär det årliga anslag, som skulle erfordras,
om veterinärinrättningen i Skara skulle blifva ett fullständigt,
med veterinärinstitutet likstäldt veterinärläroverk och hofbeslagsskola,
måste beräknas till omkring 50,000 kronor, hvartill Hernqvists med
fleres donationer ansåges lemna endast omkring 2,800 kronor, ekonomiska
skäl syntes lägga hinder i vägen för ett sådant ordnande af
veterinärinrättningens i Skara verksamhet. Att åter derstädes utbilda
en lägre klass af veterinärer afstyrker lärarekollegiet på det högsta.
Ynglingar med afgångsbetyg från femte klassen af allmänt läroverk
egde icke de insigter i naturvetenskap, matematik och främmande språk,
som erfordrades för att kunna dels följa med undervisningen i kemi,
fysik och fysiologi, dels ock begagna de veterinära läroböckerna, hvilka
nästan uteslutande vore affattade på tyska och franska språken, hvartill
komme att dessa ynglingar med hänsyn till sin ålder vore alldeles för
outvecklade för att kunna deltaga i de praktiska göromålen vid.en
veterinärskola. Lärarekollegiet anser dessutom, att vårt land, lika litet
som flertalet andra länder i Europa, har behof af mer än ett fullständigt
veterinärläroverk, och hänvisar derpå, att samma åsigt uttalats af
landtbruksakademien år 1863 äfvensom af Riksdagen vid flera tillfällen.
Sålunda yttrade Riksdagen år 1873, då den förklarade, sig icke kunna
bifalla den nådiga framställningen om anslag för utvidgning af veterinärinrättningen
i Skara till ett fullständigt veterinärläroverk, att, om afseende
äfven fästes på framtida förhållanden, veterinärundervisningen
med en fyraårig kurs icke behöfde afse ett större antal elever, än att
de lämpligen kunde bildas vid ett läroverk. Derjemte erinras af lärarekollegiet,
hurusom svenska veterinärläkareföreningen vid möten såväl

68 Åttonde hufvudtiteln.

1873 som 1883 framhållit, att ett veterinärläroverk vore fullt tillräckligt
för landets, behof, äfven om det skulle erfordras ett flerdubbelt större
antal veterinärer än för närvarande; att veterinärinrättningen i Skara
lämpligast kunde anordnas till en hofbeslagsskola; att det icke kunde
vara för . landet gagneligt, att vid nämnda inrättning utbildades ett slag
af veterinärer, som på grund af otillräckliga förkunskaper icke kunde
bibringas, en någorlunda fullständig veterinärbildning; samt att, om
landets tillgångar ansåges medgifva underhållandet af två fullständiga
veterinärläroverk, dessa då borde vara likstälda, så att äfven vid läroverket
i Skara skulle fordras aflagd mogenhetsexamen såsom vilkor
för .inträde och der inrättas, i likhet med hvad som funnes vid veterinärinstitutet
i Stockholm, en s. k. ambulatorisk klinik, på det att eleverna
vid läroverket i Skara måtte kunna bibringas en efter tidens fordringar
nödig kännedom i behandlingen af nötboskapens, fårens och svinkreaturens
sjukdomar. Läroverkskollegiet påpekar vidare, att alla myndigheter
och komitier, som förehaft frågan om ordnandet af veterinärväsendet,
såsom medicinalstyrelsen, landtbruksakademien, direktionen för
veterinärinrättningen i Skara samt 1863 och 1874 års veterinärkomitéer,
enhälligt förklarat, att vid nämnda veterinärinrättning borde inrättas
en fullständig hofbeslagsskola och att jemväl Riksdagen, som år

1874 afslog Eders Kongl. Majrts framställning om anslag till ett läroverk
i Skara för utbildande af veterinärer, men samtidigt beviljade

10,000 kronor för uppförande af eu hofbeslagssmedja vid inrättningen,
derigenom, visat sig hysa samma åsigter rörande nyttan och behofvet
af en .tredje hofbeslagsskola för landet, som bemälda myndigheter och
komitier uttalat. På dessa och i öfrigt anförda skäl hemställer lärarekollegiet,
att veterinärinrättningens i Skara verksamhet för utbildande
af veterinärer måtte upphöra, sedan dess nuvarande elever genomgått
den för dem bestämda kursen, och att inrättningen derefter definitivt
ordnas på ordinarie stat till eu fullständig hofbeslagsskola, lika med
den vid veterinärinstitutet i Stockholm, samt att der fortfarande underhålles
en sjukvårdsanstalt för husdjur.

Vid granskning af det utaf direktionen öfver veterinärinrättningen
i Skara . nu afgifna förslag till definitivt ordnande af denna inrättning
har medicinalstyrelsen, med häiisyn till den del af förslaget, som afser
att göra. inrättningen till en läroanstalt för utbildande af en lägre klass
af veterinärer, hvilka skulle hafva sådana förkunskaper, som erfordras
för uppflyttning till sjette klassen vid allmänt läroverk, åberopat de
betänkligheter sundhetskollegium i sitt underdåniga utlåtande den 5
januari 1875 med anledning af det utaf 1874 års veterinärkomité upp -

Åttonde hufvudtiteln. (59

gjorda enahanda förslag uttalat, eller hufvudsakligen: att, derest man
endast afsåge veterinärens verksamhet såsom privatpraktiker, den enskilde,
som vände sig till honom för sitt sjuka djurs behandling, borde
ega rätt att förutsätta tillräckliga kunskaper dertill hos hvilken veterinär
lian än månde anlita; att, enär äfven den enskilde veterinärens biträde
måste begagnas, då fråga vore om åtgärder mot smittosamma husdjurssjukdomar,
denne syntes icke kunna på tillfredsställande sätt fullgöra
ett sådant, ofta högst magtpåliggande uppdrag med mindre kunskaper
än den fullständigt utbildade statsveterinären; samt att, då således närmaste
föremålen för veterinärens verksamhet, antingen han vore i statens
tjenst anstäld eller icke, vore desamma, äfven fordringarna på hans
kunskaper måste vara enahanda. Ett ytterligare skäl för afstyrkande
af bifall till ifrågavarande del af förslaget har medicinalstyrelsen hemtat
af den omständigheten, att den vidare utveckling af veterinärväsendet,
som under senaste tiden egt rum och delvis föranledts af rikets
ständers den 28 februari 1863 gjorda underdåniga framställning »att
undervisningen i veterinärkunskapen måtte höjas och utvecklas», lätteligen
skulle genom utbildandet af en lägre klass af veterinärer kunna
hämmas och motverkas, hvilket icke syntes vara välbetänkt under en
tid, då husdjursskötseln vunne allt större betydelse för landet.

Beträffande frågan huruvida veterinärinrättningen i Skara borde
ordnas till ett fullständigt läroverk för danande af veterinärer har medicinalstyrelsen
erinrat, att, enligt hvad båda de senast nedsatta veterinärkomitéerna
antagit, landet i närmaste framtid skulle behöfva 300
veterinärer och att, med en beräknad tjenstetid af tjugufem år för
hvarje, 12 veterinärer årligen borde utexamineras för att bibehålla
nämnda antal. Då nu i riket funnes omkring 200 veterinärer, och då
vid veterinärinstitutet under hvart och ett af de senaste åren undervisats
omkring 60 elever, kunde, med eu fyraårig lärokurs, antalet af
300 veterinärer redan inom åtta år vara uppnådt genom utexaminering
af elever från veterinärinstitutet. Äfven komme enligt medicinalstyrelsens
åsigt kostnaderna för ett dylikt läroverk att ställa sig så dryga,
att de utgjorde hinder för Skara veterinärinrättnings ordnande på detta
sätt. _ Denna inrättning erbjöde icke heller, såsom man velat påstå, så
rik tillgång på undervisningsmaterial, att endast detta skäl kunde anföras
såsom bestämmande för ännu ett fullständigt läroverk af detta
slag.. Tvärtom visade sig vid granskning af årsberättelserna, att, såsom
veterinärinstitutets lärarekollegium i sitt förenämnda utlåtande anfört,
vid veterinärinstitutets kliniker antalet besigtigade och behandlade husdjur
af alla slag varit större än vid veterinärinrättningen i Skara, lika -

70

Åttonde hufvudtiteln.

som häraf äfven följde, att veterinärinstitutet borde kunna erbjuda ett rikhaltigare
fält för studier i patologisk anatomi. Då härtill komme, att
veterinärinstitutet nyligen med stor kostnad erhållit tidsenliga lokaler,
hvarigenom institutet kunde mottaga ett långt större antal elever än
förut, syntes veterinärinrättningens i Skara verksamhet icke numera
vara erforderlig för utbildande af veterinärer och derför, från denna
synpunkt sedt, kunna indragas.

I alla händelser har medicinalstyrelsen ansett, att vid veterinärinrättningen
i Skara borde anordnas en fullständig hofbeslagsskola för
civila och militära hofslagare. Eu dylik hofbeslagsskola vore för öfrigt
väl behöflig för hvarje veterinärläroverk, vare sig fullständigt eller
mindre fullständigt. En sådan funnes ock vid veterinärinrättningen i
Skara, sedan Kiksdagen för uppförandet deraf och till inköp af inventarier
anslagit nödiga medel, tillhopa 20,000 kronor, samt Skaraborgs
läns landsting och hushållningssällskap dertill bidragit med 7,500 kronor.
Likaledes borde vid veterinärinrättningen, såsom direktionen föreslagit,
underhållas en vårdanstalt för sjuka husdjur, hvartill äfven skäl
funnes i den omständigheten, att orten i öfver 100 år haft förmånen
deraf, likasom ock under större delen af denna tid bidrag dertill utgått
från den Hernqvistska donationen.

Vid en sådan organisation af veterinärinrättningens verksamhet
som den af medicinalstyrelsen sålunda föreslagna, nemligen att utbilda
civila och militära hofslagare samt vara eu sjukvårdsanstalt för husdjur,
kunde möjligen ifrågasättas, huruvida, då Hernqvistska donationen
blifvit lemnad till »aidis veterinariae lärohuset i Skara», densamma
skulle kunna återfordras af Hernqvists arfvingar, i händelse sådana
funnes. Medicinalstyrelsen har dock ansett, att detta icke behöfde befaras,
då, äfven om veterinärinrättningen skulle ordnas på nyssnämnda
sätt, der fortfarande komme att lemnas undervisning uti en vigtig del
af veterinärkonsten. För öfrigt hade från 1821 till 1855 icke några
veterinärer blifvit utexaminerade vid veterinärinrättningen i Skara, och
enligt nådiga reglementet den 20 juli 1855 hade inrättningen icke
någon sådan examensskyldighet. Oaktadt detta reglemente uti förevarande
del varit gällande intill år 1872, hade dock icke blifvit ifrågasatt
att återlemna donationen, ej heller hade densamma blifvit återfordrad.
Inkomsterna af donationen betäckte dessutom för närvarande
endast en ringa del af kostnaderna för veterinärinrättningens underhåll,
och berörda inkomster skulle fortfarande komma orten och provinsen,
inom hvilken veterinärinrättningen vore förlagd, till godo genom nyssnämnda
organisation af läroverket.

Åttonde hufvudtiteln.

71

På grund af livad sålunda blifvit anfördt har medicinalstyrelsen
i underdånighet hemstält, att, derest Eders Kongl. Maj:t skulle anse
veterinärinrättningen i Skara böra bibehållas såsom undervisningsanstalt
för veterinärer, inrättningen då äfven måtte förändras till ett fullständigt
veterinärinstitut, i alla afseenden likstäldt med veterinärinstitutet
i Stockholm. Skulle deremot Eders Kongl. Maj:t icke finna skäl, att
Skara veterinärinrättning anordnas till ett dylikt fullständigt veterinärläroverk,
har medicinalstyrelsen hemstält, att veterinärinrättningen på
sådant sätt förändras:

att den genom nådiga brefvet den 11 oktober 1872 föreskrifna
skyldigheten för nämnda veterinärinrättning att tills vidare utbilda en
lägre klass af veterinärer än dem, som utexamineras vid veterinärinstitutet
i Stockholm, må upphöra, dock ej förr än de nuvarande eleverna
vid veterinärinrättningen afslutat den för dem bestämda lärokurs;

att en fullständig hofbeslagsskola för utbildande af civila och
militära hofslagare må anordnas vid veterinärinrättningen; och

att der fortfarande må underhållas eu sjukvårdsanstalt för husdjur,
hvarest lämplig undervisning i husdjurens sjukvård lemnas åt
dem af den kringliggande traktens befolkning, som vilja sig deraf
begagna;

samt att till underhåll af inrättningen med nämnda omfattning
finge användas dels arrendemedlen af statens egendom Brogården, dels
inkomsten af Hernqvistska donationen och räntan af veterinärinrättningens
nuvarande kapital, äfvensom till premier åt lärlingar räntan af
ett dertill utaf framlidne bruksegaren C. U. Uggla, regementspastorn
A. Hellstadius och pastor Thunberg lemnadt kapital samt hvad af nu
utgående ordinarie statsanslag möjligen kunde vara erforderligt.

Vid ärendets föredragning den 9 augusti 1884 behagade Eders
Kong], Maj:t, som ansåg besluts fattande angående det af medicinalstyrelsen
förordade förslaget om Skara veterinärinrättnings ombildande
till en fullständig hofbeslagsskola jemte sjukvårdsanstalt för husdjur
böra föregås af en närmare utredning af den föreslagna anstaltens beskaffenhet
och kostnaderna för densamma, anbefalla medicinalstyrelsen
att uppgöra dels förslag till undervisningsplan och stat för en anstalt
med de af medicinalstyrelsen antydda uppgifter, dels ock utredning ej
mindre om de utgifter, som kunde vara behöfliga, innan omorganisationen
blifvit fullbordad, än äfven om dem, som tilläfventyrs borde
å indragningsstat uppföras. Derjemte erhöll medicinalstyrelsen befallning
att inkomma med handlingar, som utvisade ej allenast nuvarande
omfattning, storlek och beskaffenhet af den genom professorn Hernqvists

72

Åttonde hiifvudtiteln.

testamente veterinärinrättningen tillfallna egendom samt andra till dess
förmån gjorda donationer, utan ock lydelsen af berörda testamente
och öfriga donationsbref.

Sedan Eders Kongl. Maj:t vidare den 10 oktober 1884 uppdragit
åt t. f. sekreteraren hos landtbruksakademien, professorn vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet m. m- O. C. Lovén att under samma års
höst förrätta en inspektion vid veterinärinrättningen i Skara, samt berörda
inspektion den 27 i nyssnämnda månad'' blifvit verkstäld, bär
professorn Lovén i derom afgifven berättelse såsom allmänt omdöme,
grundadt på de intryck, han vid inspektionstillfället erfarit, uttalat, att
den teoretiska delen af undervisningen syntes lida af väsentliga brister,
säkerligen i hufvudsak härflytande dels från det omogna tillstånd,
i hvilket flertalet af lärjungarne befunne sig, då de vid inrättningen
mottoges, dels ock från undervisningsmaterielens bristfälliga skick. En
följd häraf vore, att någon allvarlig och verkligen fruktbringande undervisning
i åtskilliga af de på föreläsningsscliemat upptagna läroämnena,
såsom fysiologi, histologi, mikroskopiska öfningar in. m., enligt inspektörens
åsigt icke kunde vid inrättningen meddelas, ehuru dessa ämnen
för djurläkaren icke mindre än för menniskoläkaren vore af synnerligen
stor betydelse och för hvarje dag blefve det allt mera. Dessutom
vore flera af de för den teoretiska undervisningen afsedda lokalerna
hvarken tillräckliga, lämpliga eller i ett tillfredsställande skick,
hvarför betydliga och säkerligen mycket kostsamma förändringar måste
vidtagas, om denna veterinärskola skulle kunna någorlunda motsvara
nutidens anspråk. Deremot hade åtskilligt af hvad vid inspektionstillfället
förekommit gjort sannolikt, att hos de äldre eleverna en viss,
måhända ej obetydlig, praktisk rutin kunde utbildas. Tillfälle till en
sådan utbildning kunde ock vida lättare beredas, om blott någorlunda
god ledning, ett godt sjukstall och eu ej allt för ringa och ensidig
tillgång på undervisningsmaterial förefunnes. Hvad inspektören vid
sitt besök iakttagit i sistnämnda hänseende vittnade visserligen icke
till anstaltens fördel — ty fem sjuka hästar på sjukstallet och två på
polikliniken vore tydligen ej att betrakta såsom ett rikt eller mångsidigt
material — men detta förhållande kunde hafva berott på en tillfällighet.
I fråga åter huruvida i allmänhet förhållandena vore gynsammare
och huruvida den ambulatoriska kliniken vid veterinärinrättningen verkligen
vore så rik och omvexlande, som man ville gorå troligt, har inspektören
i saknad af alla förutsättningar för ett berättigadt omdöme
härutinnan icke vågat yttra sig.

Efter det berörda inspektionsberättelse på nådig befallning öfver -

Åttonde hufvudtiteln.

73

lemnats till medicinalstyrelsen för att tagas i öfvervägande vid afgifvande
af det infordrade förslaget i fråga om Skara veterinärinrättnings
ombildande till en fullständig hofbeslagsskola jemte sjukvårdsanstalt
för husdjur, har medicinalstyrelsen, som i ärendet inhemtat ytterligare
upplysningar af inrättningens direktion, medelst underdånig
skrifvelse den 19 sistlidne november vidare utlåtit sig i ämnet och
tillika öfverlemnat de af Eders Kong!. Maj:t infordrade handlingar. Beträffande
planen för undervisningen vid den föreslagna anstalten yttrar
medicinalstyrelsen, att undervisningen der icke skulle komma att meddelas
till den omfattning, som erfordras för utbildande af veterinärer,
utan inskränkas i hofbeslagsskolan till undervisning i hofvens sjukdomar
och deras behandling samt vid sjukvårdsanstalten för husdjur
till klinisk undervisning med angifvande af enklare sätt att behandla
husdjurens vanligaste sjukdomar. För att berörda läro- och sjukvårdsanstalt
skulle kunna uppfylla sitt ändamål anser medicinalstyrelsen följande
personal erforderlig: en föreståndare, legitimerad veterinär, som
skulle hafva till åliggande att meddela hofslagarelärlingarne den teoretiska
undervisningen i hofbeslagslära, att handhafva vården om de å
inrättningen uppvisade eller derstädes aflemnade sjuka husdjur samt att
åt personer, som dertill anmälde sig, på stället lemna klinisk undervisning
i behandlingen af husdjur; vidare eni instruktionssmed, hvilken
skulle meddela undervisning i hofbeslagskonsten åt civila och militära
hofslagare samt sjelf eller genom egna arbetare utföra hofbeslag å hästar;
och slutligen två drängar för de sjuka djurens skötsel, gröfre
sysslors förrättande in. in. Af de lokaler, som för närvarande finnas
vid inrättningen att tillgå, skulle för den ifrågasatta organisationen af
anstalten tagas i anspråk åtskilliga rum i karaktersbyggnaden till bostad
åt föreståndaren och för boksamlingens inrymmande, en för ej
länge sedan af sten uppförd smedjebyggnad, innehållande bostad åt
instruktion ssmeden, rum för lärlingarne, föreläsningssalar, rum för drängarne
samt en smedja med sex äsjor, äfvensom det i stallbyggnaden
befintliga ridhuset och stallet jemte det närbelägna separationsstallet
och skolidret samt nödiga uthus. För den sålunda organiserade hofbeslagsskolan
och sjukvårdsanstalten för husdjur i Skara föreslår medicinalstyrelsen
följande stat.

Inkomster:

*

arrendeafgiften för hemmanet Brogården med tillhörande qvarn och
Bill. till Biksd. prof. 1885. 1 sand. 1 afä. 10

74

Åttonde hufvudtiteln.

torp, hvilken afgift, såsom delvis beroende af markegången, något

vexlar, men med säkerhet kan beräknas till......... kronor 3,000: —

arrendeafgifter för öfriga till inrättningen upplåtna

fastigheter.............................................................................. 1,400:

af kastningen af det utaf Uggla, Hellstadius och Thornberg
till premier afsedda kapital ............................ » 75:

räntor å inrättningens kapital, 18,550 kronor ............... » 925: —

statsanslag .................................................................. » 2,600:

summa kronor 8,000: —

Utgifter:

föreståndaren, jemte fri bostad, lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar
1,000 kronor ............................................................... kronor 3,500: —

instruktionssmeden, jemte fri bostad, lön........................ »

hvarjemte instruktionssmeden må för egen räkning
och med egna arbetare bestrida skoning af hästar,
utan att likväl lärlingarnes undervisning
derigenom får lida något intrång;
förbrukning af jern, kol och redskap under en fyra
månaders kurs för 12 civila och sex månaders
kurs för 12 militära hofslagare efter 30 kronor

för hvarje lärling..............................................................

två drängar, jemte bostad, lön 450 kronor för hvardera
......................................................................................

ved och lyse för elever och undervisningslokaler,

undervisningsmateriel och onera m. m..................-

premier till lärlingarne, motsvarande afkastningen ai
det utaf Uggla, Hellstadius och Thunberg för

ändamålet donerade kapital..........................................

byggnaders underhåll

1,000:

720:

900:

» 1,005:

75

800

summa kronor 8,000

Till komplettering af inventarierna i smedjan skulle vidare, enligt
hvad direktionen föreslagit, erfordras för eu gång 1,000 kronor.

1 fråga om huruvida en eller flere af de nuvarande lärarne vid
veterinärinrättningen skulle bibehållas vid en i enlighet med ofvannämnda
förslag ordnad anstalt eller uppföras på indragningsstat bär
direktionen upplyst, att ingen af inrättningens lärare innehar ordinarie
befattning eller är försedd med fullmagt å sin beställning. Medicinalstyrelsen
anser emellertid billigt, att såväl t. f. föreståndaren, lektor

Åttonde hufrudtiteln.

75

G. V. Hyfling, hvilken är född år 1828 och varit vid inrättningen anstäld
såsom lärare sedan år 1855, som ock instruktionssmeden C. A.
Wiegandt, hvilken är född år 1815 och innehaft sin nuvarande tjenst
sedan år 1842, vid den blifvande reorganisation öfverflyttas till indragningsstat
med årlig pension af 3,200 kronor för den förre och 800
kronor för den senare, utgörande 80 procent af deras innehafvande
löner. Äfven t. f. lektorn C. R. Walter, som är född år 1843 och
under nio år haft i uppdrag att bestrida dels eu adjunktsbefattning,
dels en lektorstjenst vid veterinärinrättningen, är af medicinalstyrelsen
föreslagen att uppföras på indragningsstat med ett årligt belopp af
1,500 kronor; men styrelsen anser detta belopp kunna inbesparas,
derest Walter skulle efter den ifrågasatta reorganisationens genomförande
ingå såsom lärare vid den nya anstalten eller erhålla annan
motsvarande inkomst i statens tjenst.

Vidkommande slutligen de till veterinärinrättningens i Skara förmån
gjorda donationer, hvarom de af medicinalstyrelsen öfverlemnade
handlingar innehålla närmare upplysningar, är värdet af den Hernqvistska
donationen af direktionen beräknadt till 75,350 kronor, eller, om
man fråndrager värdet af karaktersbyggnaden och en flygelbyggnad å
statens egendom Brogården, till 53,450 kronor. Öfriga donationer äro
ett kapital af 1,500 kronor, skänkt af Uggla, Hellstadius och Thunberg,
hvaraf räntan skall användas till premier åt lärlingarne, eu tomt, gifven
af S. A. Norling och värderad till 800 kronor, en drogsamling, värd
150 kronor, skänkt af apotekaren 1. G. Gavalli, eu boksamling, värderad
till 1,000 kronor, skänkt af doktor L. Tidén, ett belopp af 1,500 kronor,
gifvet af apotekaren M. Kylander såsom bidrag till ombyggnad af
en flygel, ett belopp af 4,450 kronor, anslaget af Skaraborgs läns landsting
för enahanda ändamål, samt en summa af 9,500 kronor, lemnad
gemensamt af länets landsting och hushållningssällskap till fullbordande
af den nya smedjan.

Justitiekanslersembetet, som erhållit nådig befallning att inkomma
med underdånigt utlåtande, huruvida dessa donationers begagnande för
veterinärinrättningen, ombildad till en fullständig hofbeslagsskola jemte
sjukvårdsanstalt för husdjur, på sätt medicinalstyrelsen i sin förenämnda
skrifvelse den 19 nästlidne november föreslagit, kunde anses strida mot
någon af de utaf vederbörande gifvare meddelade föreskrifter för donationernas
användning, har till åtlydnad häraf i underdånig skrifvelse
den 27 sistförflutne december anfört, att genom'' eu sådan ombildning
som den föreslagna veterinärinrättningen visserligen skulle få en ringare
omfattning och ett inskränktare syftemål än den veterinäranstalt, till

t

76 Åttonde hufvudtiteln.

hvars förmån den Hernqvistska donationen gjorts, hvarförutom vissa af
de utaf Hernqvist för donationens användning meddelade detaljföreskrifter
ej skulle kunna efterlefvas, i följd hvaraf donationens begagnande
för en sådan ombildad veterinärinrättning som den föreslagna
väl kunde sägas vara i viss mån stridande mot de af Hernqvist för
donationens användning meddelade föreskrifter; men att, då Hernqvists
testamente ej stadgat såsom vilkor för donationens åtnjutande, att veterinärinrättningen
skulle bibehållas vid sin dåvarande omfattning och
organisation, eller i öfrigt innehölle någon bestämmelse derom att genom
inskränkning eller förändring af inrättningen donationen skulle till
Hernqvists arfvingar eller andra förverkas, samt donationen genom att
begagnas för den i enlighet med förslaget ombildade veterinärinrättningen
ju fortfarande komme att lända till befordrande af en undervisningsanstalt
i Skara för veterinärkonsten, hvilket väl finge antagas hafva utgjort
testamentets hufvudsyfte, justitiekanslersembetet — med afseende
jemväl derå att efter inrättandet af veterinärinstitutet i Stockholm veterinärinrättningen
i Skara redan för länge sedan, såsom medicinalstyrelsen
ock påpekat, blifvit i strid mot Hernqvists testamente förändrad och
inskränkt, utan att sådant ansetts utgöra hinder för donationens fortsatta
begagnande för inrättningen eller föranledt anspråk på donationen
från någon Hernqvists arfvinge — finge såsom sin åsigt uttala, att den
nu föreslagna ombildningen ej kunde anses vara i den mån stridande
mot de af Hernqvist för donationens användande meddelade föreskrifter,
att hinder för donationens fortfarande begagnande för den ombildade
veterinärinrättningen skäligen borde anses förefinnas. De af Skaraborgs
läns landsting och hushållningssällskap till ombyggnad af eu flygel på
Brogården och fullbordande af en ny smedja vid inrättningen anslagna
medel syntes justitiekanslersembetet icke, så vidt de remitterade handlingarna
gåfve vid handen, kunna genom den föreslagna ombildningen
förverkas. För användningen af de öfriga donationerna vore icke, så
vidt handlingarna föranledde, af vederbörande gifvare meddelade några
föreskrifter, som kunde anses stridande mot donationernas fortfarande
begagnande för inrättningen, ombildad enligt medicinalstyrelsens förslag.

Af de tre förslag, som sålunda framstälts i afseende på Skara veterinärinrättnings
framtida öde, kan till förmån för det ena — att utveckla
inrättningen till ett fullständigt läroverk, likstäldt med det i Stockholm
— förnämligast anföras det väckande och lifvande inflytande, all
täflan plägar utöfva. Men det kan icke nekas, att, då, såsom utredt och
erkändt är, ett läroverk är fullt tillräckligt att fylla landets behof af veterinärer,
de ganska betydliga kostnaderna att anordna och underhålla

«

Åttonde hufrudtiteln.

77

ännu ett utgöra en tillräcklig anledning att man i ett land med icke
öfverflödande tillgångar skall finna denna lösning af frågan nog dyrbar.
Riksdagen bär ock trenne gånger afslagit derhän syftande kongl.
propositioner, och det torde icke vara skäl att nu ånyo framlägga förslag
i denna rigtning. — Det andra förslaget afser att bibehålla undervisningen
i hufvudsak sådan den nu är. Detta förslag är 1874 års komités
och hyllas det ännu af Skara-inrättningens direktion och lärarekollegium.
Jag anser mig icke böra tillstjnka detsamma. Hvad som blifvit upplyst
om beskaffenheten af den teoretiska undervisningen vid veterinärinrättningen
i Skara synes mig gifva stöd åt den från andra håll redan länge uttalade
åsigten, att de intagna elevernas förkunskaper i allmänhet äro för
klena och kanske äfven lärarekrafterna för otillräckliga för att lärjungarne
skola kunna bibringas de grundläggande teoretiska insigter, utan hvilka väl
kan vinnas en viss praktisk färdighet att bedöma och behandla vissa
enklare sjukdomsfenomen men ingen verklig förmåga att reda sig med
svårare sjukdomsformer eller att gifva pålitliga omdömen i ömtåliga
frågor. Det synes mig ock förenadt med många betänkligheter att
sålunda hafva en klass genom offentliga examensbetyg såsom veterinärer
stämplade personer, hvilkas åtgöranden och intyg icke kan tillerkännas
fullt vitsord. Derjemte skulle, enligt hvad den verkstälda inspektionen
gifver vid handen, äfven en sådan ofullständig organisation af inrättningen
i Skara kräfva icke obetydliga kostnader för byggnader och materiel.
Sedan numera anstalten i Stockholm har ett ganska betydligt
antal lärjungar, finnes ingen anledning att vidare hysa den år 1875 starkt
betonade farhågan att ej kunna få tillräckligt antal fullbildade veterinärer.

Återstår det tredje förslaget, det som af medicinalstyrelsen förordas.
Lika med de båda andra bevarar det inrättningen i Skara såsom
hofbeslagsskola och vårdanstalt för sjuka husdjur. Men någon utbildning
af veterinärer skulle ej vidare ega rum, utan allenast tillfälle lemnas för
dem det önska att genom praktisk klinisk undervisning erhålla någon
insigt och vana att igenkänna vanligare kreaturssjukdomar och emot
dem begagna sådana lättare botemedel, hvilkas användande ej vore förenadt
med särskild våda. Någon examen skulle naturligtvis icke ifrågakomma
för dessa personer, lika litet som betyg skulle dem tilldelas.
Äfven genom detta förslag skulle den Hernqvistska donationen kunna
blifva till gagn, utan att omsorgen att bevara den skulle medföra de
olägenheter eller de betydliga kostnader för statsverket, som de båda
andra förslagen medföra.

Af dessa skäl och med åberopande af hvad anfördt blifvit om

78

Åttonde till fynd titeln.

billigheten att vid inrättningen i Skara redan intagna elever få under den
för dem beräknade lärotid fullborda den bestämda undervisningskursen,
hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att — med godkännande af förslaget att veterinärinrättningen
i Skara ombildas till eu hofbeslagsskola och en vårdanstalt för sjuka
husdjur, vid hvilken anstalt endast meddelas praktisk klinisk undervisning
— till nämnda inrättning å extra stat för 1886 bevilja samma belopp
som hittills eller 12,900 kronor.

V etenskapsakademien.

[47.] Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda

Andag un framställning, beviljat ett anslag af 12,000 kronor och deraf på extra
beräkningar, stat för hvardera af åren 1884 och 1885 anvisat en fjerdedel eller 3,000
kronor, att efter vetenskapsakademiens förfogande tillhandahållas professorn
J. A. H. Gyldén till aflönande af räknebiträden för numerisk
tillämpning af en utaf bemälde professor utarbetad teori för himlakropparnas
rörelser; så och i enlighet med hvad vetenskapsakademien
i skrifvelse den 12 sistlidne november hemstält, tillstyrker jag i underdånighet,
det Eders Kong]. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att å extra
stat äfven för år 1886 anvisa 3,000 kronor, att efter akademiens förfogande
för ifrågavarande ändamål tillhandahållas professorn Gyldén.

Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien.

[48.] Med anledning af vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademiens

Arfvoden för [ underdånig skrifvelse den 17 sistlidne september gjorda anhållan, hemdemiens
mm- ställer jag, att, enär de extra anslag å tillsammans 9,200 kronor, som
Ungar, m. m. för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit för innevarande
liksom för flera föregående år beviljade, äro för samma ändamål behöfliga
jemväl nästkommande år, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för år 1886 bevilja enahanda anslagsbelopp, nemligen:
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vården
af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till aflöning åt
vaktbetjening vid samlingarnas offentliga förevisning kronor 4,000: —
till undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn lemningar,

m. m................................................................... » 3,200: —

transport kronor 7,200: —

Åttonde hufvudtiteln.

79

samt till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum,
m. m..........................................................................

transport kronor 7,200:

eller tillhopa

_» 2,000: —
kronor 9,200: —

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning om anslag till [49.]
vidtagande af åtgärder för bevarande af vissa kyrkoruiner i Visby, be- Andag för
viljade sistlidne års Riksdag ett anslag å 20,000 kronor, hvaraf anvisades 1 Ruiner!*0
på extra stat för innevarande år ett belopp af 10,000 kronor; och täcktes
Eders Kongl. Maj:t, med anledning af en utaf vitterhets-, historieoch
antiqvitets-akademien gjord underdånig framställning, genom beslut
den 30 maj 1884 anbefalla statskontoret att af under händer varande
medel förskottsvis, mot godtgörelse af ifrågavarande anslag, till akademien
utbetala 10,000 kronor till påbörjande redan under sistnämnda år
af de för ruinernas skyddande afsedda arbetena.

I underdånig skrifvelse den 18 nästlidne november har akademien
anfört, hurusom af en skrifvelsen bilagd, utaf arkitekten E. V. Langlet
afgifven berättelse angående de åtgärder, som i nyssnämnda hänseende
vidtagits, framginge, att beträffande S:t Karins kyrka alla afsedda arbeten,
med undantag af det moderna tornets rifning, blifvit utförda; att vidare
jernankaren blifvit anbragta i Helgeandskyrkans ruin, hvars golf och murar
i öfrigt till stor del blifvit satta i ordning, så att mer än hälften af det för
denna ruin tillämnade arbetet redan år 1884 blifvit verkstäldt; samt
att arbeten påbörjats i S:t Lars och S:t Drottens ruiner; och hade under
arbetenas fortgång visat sig att de på förhand uppgjorda kostnadsberäkningarna
varit fullt rigtiga.

Då det synes mig vara önskvärdt, att de sålunda började arbetena
må utan afbrott fortsättas, tillstyrker jag i underdånighet, att, i enlighet
med hvad akademien hemstält, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att af ifrågavarande anslag anvisa på extra stat för år 1886 det
återstående beloppet, 10,000 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

1 öfverensstämmelse med direktionens öfver institutet för blinda [50—52.]
underdåniga framställning, får jag tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att före- Anslag _
slå Riksdagen att äfven för år 1886 i likhet med föregående år å extra
stat anvisa: bUndmsutu till

uppehållande af institutets verksamhet, enligt de af Eders
Kongl. Maj:t meddelade föreskrifter, 21,000 kronor;

[53, 54.]

Andag till en
blindskola
och en handtverksskola
för
blinda.

[55.]

Byggnad för
blindinstitutet.

80 Åttonde hufvudtiteln.

till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; samt

till understöd åt blindlärareelever 1,200 kronor.

År 1884 anvisade Riksdagen, påEders Kongl. Maj:ts framställning,
å extra stat för år 1885 till en blindskola i A7exiö 11,000 kronor och
till en handtverksskola i Kristinehamn för blinda 7,000 kronor. På det
att dessa anstalters verksamhet måtte kunna under år 1886 fortsättas
och då ingen anledning förefinnes att för nämnda år göra någon förändring
i de anslagsbelopp, som för år 1885 beviljats, får jag, i öfverensstämmelse
med inkomna framställningar från anstalternas styrelser,
tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år
1886 på extra stat anvisa enahanda belopp, nemligen 11,000 kronor till
en blindskola i Vexiö och 7,000 kronor till en handtverksskola i Kristinehamn
för blinda.

Sistlidne år föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen dels att medgifva,
det kronolägenheten Tomteboda i Solna socken al Stockholms
län måtte få från den 14 mars 1885 till institutet för blinda upplåtas,
dels ock att för uppförande af nya byggnader för institutet, beräknade
för 125 lärjungar, anvisa en summa af 528,000 kronor.

Det sålunda begärda anslaget blef dock icke af Riksdagen beviljadt
af skäl hufvudsakligen: att anskaffandet af lokaler för det ifrågavarande
ändamålet ej syntes nödvändigtvis behöfva vara förenadt med
en så stor kostnad som den ifrågasatta; att tvekan uppstått, huruvida
det kunde vara lämpligt att, såsom enligt förslaget skulle blifva fallet,
på ett ställe sammanföra den stora mängd lärjungar, för hvilka utrymmet
i de nya byggnaderna beräknats; att en åsigt i alldeles motsatt
rigtning uttalats under föregående förhandlingar för döfstumundervisningens
ordnande; samt att Riksdagen, som icke varit i tillfälle att
bedöma, huruvida samma förhållande gälde äfven beträffande sammanförande
på ett institut af ett större antal blinda lärjungar, ansett utredning
härutinnan erforderlig innan anslag till byggnader för blindinstitut
beviljades. Och farm Riksdagen, vid den utgång anslagsfrågan sålunda
erhöll, icke skäl medgifva, att lägenheten Tomteboda skulle från ofvan
nämnda tid upplåtas till institutet. .

Med hänseende till hvad sålunda förekommit beslöt Eders Kongl.
Maj:t den 30 sistlidne maj att bemyndiga domänstyrelsen att träffa aftal
om lägenheten Tomtebodas skötsel och vård på för kronan förmånligaste
sätt under ytterligare ett år från den 14 mars innevarande år;
och anbefalde Eders Kongl. Maj:t direktionen öfver institutet för blinda

Åttonde hufvudtiteln.

81

att, med anledning af hvad Riksdagen anfört i fråga om anskaffande
af ny byggnad för institutet, inkomma med förnyadt yttrande och föreslag
i ämnet.

Till fullgörande af denna befallning har direktionen den 21 sistlidne
oktober afgifvit underdånigt utlåtande, dervid direktionen tillika
anmält, att de förhyrda lägenheter, som af institutet nu begagnas,
måste i följd af gällande kontrakt afträda^ den 1 oktober 1888.1 nämnda
utlåtande bär direktionen beträffande de ifrågasatta lokalernas storlek
och kostnaderna derför nu ytterligare erinrat, att en lokal för blindas
undervisning alltid måste ställa sig jemförelsevis dyr, då icke blott intellektuel
utan äfven fullständig praktisk utbildning der måste bibringas
lärjungarne, samt att den vård och tillsyn, som måste egnas dem på
grund af deras bristande synförmåga, kräfde en större lärare- och vårdarepersonal.
Hvad åter anginge farhågan att sammanförandet af ett
alltför stort antal blinda på ett ställe skulle komma att inverka menligt
på deras uppfostran och undervisning, så ansåg direktionen, att om
äfven upprättandet af flera små institut i stället för ett enda större
skulle vara att föredraga, vore likväl en dylik anordning af blindundervisningen
i vårt land icke tillrådlig, emedan kostnaderna derför skulle
blifva ojemförligt mycket större. Hvarje anstalt, äfven den minsta, måste
, nemligen, så vidt den skulle fylla sitt ändamål, vara så utrustad, att
der kunde meddelas den mångsidiga utbildning, som blindundervisningen
oundgängligen fordrade och som vore nödvändig, om man ville
komma derhän, att lärjungarne icke blott inhemtade vanlig folkskolebildning
utan äfven erhölle den praktiska undervisning, som för dem
vore nödvändig för att kunna sörja för sitt uppehälle. De stora kostnaderna
hade äfven afskräckt utlandet från att på sådant sätt anordna
sin blindundervisning. Anstalter med omkring 100 lärjungar och äfven derutöfver
funnes sålunda flerestädes upprättade, och direktionen hade sig
ej bekant, att lärjungeantalet inom dessa anstalter lagt hinder i vägen
för meddelandet af en god och ändamålsenlig uppfostran och undervisning.
Dessa anstalter hade tvärtom — utan tvifvel på grund af de
lyckliga resultat der vunnits — tagits till mönster och rättesnöre vid
upprättandet af nya. Att åter, i likhet med hvad som kunde låta sig
göra i fråga om döfstumundervisningen, anordna blindanstalterna såsom
externat, ansåg direktionen vara förenadt med nära nog oöfvervinneliga
svårigheter, beroende derpå att här vore fråga om blinda
barn, hvilka, om de hade sin bostad utom anstalten, skulle under sådana
förhållanden dagligen kräfva hvar sin särskilda ledsagare till och
från densamma, hvarjemte anstalten skulle delvis beröfvas tillfälle att

Bill. till Rihsd. prof. 1885. 1 sand. 1 afd. 11

82 Åttonde hufvudtiteln.

med oafbruten omsorg och noggrannhet följa de blinda barnens kroppsliga
utveckling, eu sak, som vore af synnerligen stor vigt och betydelse
i fråga om blindundervisningen.

Direktionen kunde således ej finna annat än att blindundervisningen
i vårt land lämpligast och bäst anordnades enligt de grunder,
som angifvits af komiterade för blindundervisningens ordnande i deras
betänkande; och hade sig direktionen äfven bekant, att dessa grunder
på ett fullständigt och mångsidigt sätt blifvit pröfvade af det möte för
abnorma skolor, som under sistlidne juli månad varit församladt i Kristiania,
och att fackmännen der enhälligt uttalat sig för blindundervisningens
ordnande enligt de i ofvannämnda betänkande meddelade grunder.

Ehuru direktionen fortfarande ansåg att det varit lämpligast, om
nya byggnader för institutet fått uppföras i den först föreslagna omfattningen,
har dock direktionen, med anledning af hvad Riksdagen anfört,
ansett elevantalet kunna minskas till 100 och till Eders Kongl. Magt
inkommit med nya ritningar och kostnadsförslag, uppgjorda för ett så?lant
antal.

Af dessa förslag, som upprättats under förutsättning, att institutet
skulle komma att anordnas å lägenheten Tomteboda, hvars lämplighet
för ändamålet direktionen äfven nu vitsordat, inhemtas, att, i följd af
det sålunda minskade elevantalet, den i förra byggnadsritningarna upp- f
tagna vindsvåningen undvikits och samtliga lägenheterna i de nu
föreslagna byggnaderna kunnat minskas, hvarigenom, och då jemväl
i öfrigt de inskränkningar och besparingar, som möjliggjorts utan
att anstaltens lämplighet för ändamålet komme att lida något större
eller menligare afbräck, blifvit iakttagna, kostnadssumman för ifrågavarande
byggnadsföretag kunnat nedsättas till 415,645 kronor, deruti
äfven inginge en kostnad af 22,000 kronor för införande i byggnaderna
af vatten från hufvudstadens vattenledning.

Öfverintendentsembetet, som blifvit anbefaldt att häröfver afgifva
underdånigt utlåtande, har granskat de af direktionen framlagda ritningsoch
kostnadsförslagen och har dervid icke haft annat att erinra än att,
hvad ritningarna anginge, klocktornet å stora byggnaden ansetts böra
erhålla ett något förändradt utseende, samt att, beträffande kostnadsförslaget,
posterna för tegel, golf och inre putsning befunnits böra ökas,
men deremot posterna för bjelklag, cloisonsväggar in. m. minskas,
hvarigenom förslagets slutsumma, efter jemförelse af sålunda ökade och
minskade utgiftsposter, komme att ökas med 4,292 kronor, hvilken tillökning
öfverintendentsembetet dock ansåge oväsentlig, då priserna i
allmänhet vore rättade efter närvarande konjunkturer för byggnads -

Åttonde kufvudtiteln.

83

arbeten, hvilka under de närmaste åren antagligen ej komme att försämras,
hvadan och då jemväl surnköpen, upptagna i slutet af förslaget,
antoges lemna tillgång till betäckande af omförmälda ringa brist, öfverintendentsembetet
ansåge den beräknade kostnadssumman, 415,645 kronor,
tillräcklig.

Hänvisande till den utredning, som till statsrådsprotokollet den
9 januari 1884 blifvit lemnad rörande det oafvisliga behofvet af en ny,
för blindinstitutet särskildt afsedd och anordnad lokal, samt åberopande
hvad institutets direktion, enligt hvad här ofvan omförmälts, yttrat, och
då alla skäliga anspråk på kostnadernas nedbringande genom de senast
uppgjorda förslagen synas mig vara tillgodosedda, får jag, efter ärendets
beredning gemensamt med chefen för finans-departementet, hemställa,
det Eders Kongl. Maj:t behagade hos Riksdagen göra framställning,

dels att Riksdagen mätte medgifva, att kronolägenheten Tomteboda
må från den 14 mars 1886 till institutet för blinda upplåtas; och

dels att för uppförande derstädes af nya byggnader för nämnda
institut, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de senast ingifna ritningarna,
måtte anslås en summa af 415,600 kronor, hvaraf 100,000
kronor att utgå under år 1886.

Till uppehållande af undervisningen vid de i Vadstena, i Skara [56.]
och i Bollnäs församling af Gefleborgs län upprättade tillfälliga läroan- t^rä^n^''r
stalterna för öfveråriga döfstumma erfordras för år 1886, i enlighet med ånga do/-förut uppgjord och framlagd beräkning, för hvarje af de tre anstalterna stumma.
16,400 kronor, eller tillsammans 49,200 kronor; och får jag alltså i underdånighet
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för uppehållande under år 1886 af undervisningen vid nämnda tre
läroanstalter anvisa ett extra anslag för samma år af 49,200 kronor.

Hospitalsvården.

För anläggning af hospital å den dertill inköpta egendomen Marieberg
vid Kristinehamn har Riksdagen, som ansett det vara af vigt att
arbetena påbörjades, så fort ske kunde, med bifall till Eders Kongl.
Maj:ts derom gjorda framställningar, på extra stat anvisat för år 1884
ett belopp af 100,000 kronor och för år 1885 ett belopp af 250,000

Hospitalet
vid Kristive
hamn.

[57.]

kronor.

Enligt hvad medicinalstyrelsen i sin underdåniga skrifvelse den

84

Åttonde hufvudtiteln.

26 sistlidne september erinrat, skulle, i öfverensstämmelse med den uppgjorda
planen för ifrågavarande byggnadsarbete, den under år 1884
redan påbörjade grundläggningen under innevarande år afslutas samt
administrationshuset jemte afdelningarna A. A. och B. B. under samma
år uppföras, för hvilken ändamål de för år 1885 af Riksdagen anslagna
medel vore beräknade.

Då det vore synnerligen angeläget att berörda hospitalsbyggnad
snart blefve fullbordad, bär medicinalstyrelsen fäst uppmärksamhet
på nödvändigheten deraf att tillräckliga medel för år 1886 beviljades,
på det att ifrågavarande byggnadsföretag måtte kunna oafbrutet fortgå.
Efterfrågan på plats för hospitalsberättigade sjuke vore nemligen
mycket stor, och den nuvarande tillgången på dylika platser tillfredsstälde
icke på långt när behofvet, så att hospitalsdirektionerna mycket
ofta, till följd af bristande utrymme å hospitalen, nödgades vägra inträde
derstädes för sådana sjuka, som icke allenast borde vara föremål
för behandling å hospital, utan hvilkas återställande till helsan ofta i
hufvudsaklig mån kunde vara beroende deraf, att de så snart som möjligt
komme i åtnjutande af erforderlig behandling. Dylika sjukes vistelse
utom hospital vore derjemte ofta mer eller mindre vådlig för allmänna
säkerheten. Såsom exempel på den svårighet, som mötte att
för anmälde sjuke erhålla plats på hospital, har medicinalstyrelsen meddelat,
att den 1 september 1884 icke mindre än 58 anmälde och till
inträde berättigade personer väntade på att blifva der intagna, samt att
från årets början 132 ansökningshandlingar i berörda hänseende blifvit
af vederbörande direktioner till styrelsen insända, på det att genom
styrelsens försorg de sjuke måtte blifva intagna på annat hospital än
det, der de blifvit anmälde men till följd af bristande utrymme icke
kunnat emottagas. Genom fullbordandet af Upsala nya hospitalsbyggnad
skulle visserligen under loppet af innevarande år vinnas en väl behöflig
tillökning af sjukplatser å hospitalen. Dock kunde derigenom icke i någon
väsentlig mån den nuvarande bristen på dylika platser fyllas, enär de afdelningar
af nämnda hospital, hvilka i år komme att öppnas, hufvudsakligast
vore beräknade för första klassens patienter samt för konvalescenter.

För oafbrutet fortsättande under år 1886 af hospitalsbj^ggnadsarbetena
å egendomen Marieberg erfordras, enligt ett af medicinalstyrelsen
från dess arkitekt A. Kumlien infordradt förslag, ett belopp af
348,186 kronor 55 öre, och har styrelsen, under åberopande af detta
förslag, hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för ändamålet af Riksdagen
begära ett till 350,000 kronor jemnadt belopp.

Åttonde hufvudtiteln.

85

I öfverensstämmelse härmed tillstyrker jag i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att till fortsättande af
hospitalsanläggningen vid Kristinehamn på extra stat för år 1886 anvisa
ett belopp af 350,000 kronor.

I skrifvelse den 3 sistlidne oktober har Eders Kongl. Maj:ts be- [58.]
fallningshafvande i Gefleborgs län på begäran af länets landsting underdånigst
anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen '' spetelske.
att äfven för år 1886 bevilja ett anslag af 7,500 kronor såsom statsbidrag
åt det inom Jerfsö socken befintliga sjukhem för spetelske under
enahanda vilkor, som Riksdagen tillförne fäst vid beviljandet af dylikt
bidrag.

Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att jemväl för år 1886 bevilja ett extra anslag
af 7,500 kronor till understöd åt sjukhemmet i Jerfsö socken, under
vilkor att 4,000 kronor dertill af landstinget anvisas för samma år
och att spetelske sjuke äfven från andra län än Gefleborgs varda till
vård å anstalten mottagne, så långt utrymmet derstädes kan sådant
medgifva.

Diverse anslag.

I likhet med hvad under de sist förflutna åren skett och af samma [59^ 60.]
skäl, som då förekommit i fråga om särskilda anslag dels till svenska uvenskafomfornskriftsällskåpet
och dels till beredande af religionsvård åt svenske fe^lTh teiisjömän
i utländska hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande gUmnård åt
landsmän, torde Eders Kongl. Maj:t behaga föreslå Riksdagen att jern- *X*jTj
väl för år 1886 på extra stat anvisa: utländska

till svenska fornskriftsällskapet....................................... 2,000 kronor ,amnm■

och till beredande af religionsvård åt svenske sjömän
m. fl. i utländska hamnar.................................................. 10,000 kronor.

Styrelsen för det nordiska museet har i skrifvelse den 29 sistlidne
september, med åberopande af föregående Riksdagars beslut om seet.
anvisande af ett extra årsanslag å 16,000 kronor till museet, anhållit,
att till Riksdagen måtte aflåtas framställning om beviljande jemväl för
år 1886 af enahanda anslag för ifrågavarande museum; och får jag
med anledning häraf i underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1886 anvisa ett be -

86

Åttonde hufvudtiteln.

lopp af 16,000 kronor, att ställas till styrelsens för nordiska museet
förfogande, för att enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande
ändamål.

[62.] Med anledning af eu utaf docenten J. A. Lundell gjord ansök T%landllJ}01''

,Jing om fortfarande anslag för den af honom utgifna tidskriften »Ny m,

vi. are bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif)''
anser jag mig böra tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att jemväl för nästkommande år ställa till Eders
Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag till samma belopp, som vid
de två senaste riksdagarna anvisats, eller 3,150 kronor, att på de vilkor,
Eders Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd
för utgifvande äfven under år 1886 af nämnda tidskrift.

[63.] Efter det senast församlade Riksdag på Eders Kongl. Maj:ts fram »Acta

^mathe- ställning anvisat för innevarande år ett extra anslag af 4,000 kronor
matica.D såsom understöd till utgifvande under samma år af tidskriften »Acta
mathematica», så har redaktören af nämnda tidskrift, professorn G.
Mittag-Leffler till Eders Kongl. Maj:t inkommit med underdånig ansökning
derom, att enahanda belopp, hvilket vore behöfligt för fortsatt
utgifvande under år 1886 af omförmälda tidskrift, måtte honom för sådant
ändamål beredas; och har, på grund af nådig remiss, vetenskapsakademien,
efter inhemtande af sina sakkunnige ledamöter, professorerna
E. Edlunds och D. G. Lindhagens yttrande i ämnet, häröfver afgifvit
underdånigt utlåtande och dervid, med öfverlemnande af berörda
yttrande, som akademien förklarat uttrycka dess egen åsigt i frågan,
förordat bifall till ansökningen.

Med anledning häraf och under åberopande af den utredning beträffande
förevarande ärende, som vid senaste riksdag lemnats, hemställer
jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på
extra stat för år 1886 anvisa ett belopp af 4,000 kronor, att såsom
bidrag till bestridande af kostnaderna för utgifvande under samma år
af tidskriften »Acta mathematica» till professorn Mittag-Lefflers förfogande
utbetalas.

[64.] Med anledning af särskilda under sistlidne år inom Riksdagen

tumord- vä°kta förslag stälde Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett
nande af fö-extra anslag för år 1885 af 15,000 kronor för att användas till under’itursTrin/ör
s^6d åt sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsningsartetsManen.
kurser för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

Åttonde hufvudtiteln. 87

att det understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller
förening, icke finge öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af eu styrelse, som antoge
föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i
veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel
;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta
sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj it pröfvades
nödiga eller lämpliga.

Detta Riksdagens beslut godkändes af Eders Kongl. Maj:t den
30 maj 1884, hvarjemte genom nådig kungörelse samma dag meddelades
ej mindre föreskrifter om hvad som vore att iakttaga vid skeende
ansökningar om understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål, än
äfven bestämmelser för åstadkommande af kontroll öfver de anstalter
eller föreningar, som af nämnda statsanslag erhölle bidrag.

Vid föredragning af sedermera till ecklesiastik-departementet inkomna
ansökningar om understöd i berörda hänseende har Eders Kongl.
Maj:t behagat af nämnda anslag tillerkänna åtta dylika anstalter eller
föreningar i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gefle, Jönköping, Upsala
och Örebro bidrag från 500 ända till 3,000 kronor.

Då medel för beredande af statsbidrag åt anstalter eller föreningar
af förevarande beskaffenhet torde böra uppföras äfven i riksstaten
för nästkommande år, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1886 bevilja ett extra anslag
af 15,000 kronor, att under enahanda vilkor, som Riksdagen uppstäda
i afseende på dispositionen af ofvannämnda för år 1885 anslagna medel,
användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna
föreläsningskurser för arbetsklassen. I

I skrifvelse den 25 oktober 1883 tillkännagaf hans excellens herr
ministern för utrikes ärendena, att härvarande kejserl. tyske minister å
sin regerings vägnar gjort framställning derom, att, enär de s. k. precisions-nivelleringsarbeten,
som utmed Preussens östersjökust utförts af
preussiska generalstaben, syntes hafva ådagalagt tillvaron af en bestämd

[65.]

Vattenhöjd
mätnings st a
tioner och
Itrecisionsnivellerings

arbeten.

88

Åttonde hufvudtiteln.

lag för Östersjöns medelvattenhöjd, och det vore af stort vetenskapligt
intresse, att för en fullständig lösning af denna fråga liknande arbeten
blefve utförda längs de svenska och danska kusterna, sådana nivelleringsarbeten
måtte här i riket verkställas. Öfver denna framställning hafva
utlåtanden afgifvits dels af vetenskapsakademien, hvilken i ämnet inliemtat
yttrande af sina sakkunnige ledamöter, professorerna I). G. Lindhagen
och R. Rubenson, dels af befälhafvare!! för generalstaben, som
bifogat och åberopat ett från afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning öfversten J. O. B. Stecksén infordradt yttrande, dels
ock af styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån.

Det af vetenskapsakademiens nyss nämnda ledamöter afgifna, den
It december 1883 daterade utlåtande innehåller hufvudsakligen följande.

Östersjöns nivåförhållanden hade mycket länge varit föremål för
svenska vetenskapsmäns uppmärksamhet, hvartill anledningen varit det
tidigt iakttagna fenomenet af en fortgående relativ höjdförändring mellan
svenska fastlandet och den tillgränsande hafsnivån i sådan rigtning,
att det förra höjt sig i förhållande till den senare, eller den senare
sänkt sig i förhållande till det förra, hvadan fenomenet efter olika betraktelsesätt
erhållit benämning än af »svenska vallens höjning» och än
af »Östersjöns vattenminskning». Vetenskapsakademiens handlingar omkring
medlet af förra århundradet innehölle redan en mängd uppsatser
om detta ämne. För att närmare konstatera berörda fenomen och utröna
dess förlopp blefvo omkring samma tid märken inhuggna i fasta
klippor på åtskilliga ställen längs efter landets kuster, i synnerhet den
östra, för att genom upprepade bestämningar af dessa märkens höjder
öfver hafsytan följa fenomenet på spåren. Sedan dess hade i slutet af
förra och början af detta århundrade, i synnerhet på 1820- och 1840-talen, ännu flera vattenmärken blifvit inhuggna, så att numera en stor
mängd dylika märken funnes fördelade utefter våra kuster. Men dessa
åtgärder kunde endast ofullständigt leda. till det afsedda målet, så länge
man icke beredt sig utväg att lära känna hafvets medelnivå, d. v. s.
hafsnivån befriad från de betydliga tillfälliga oscillationer, som densamma
till följd af hvarjehanda orsaker, såsom vindar och vexlande
lufttryck, vore underkastad, utan måste jemföra de anbragta märkena
med hafsytor, som mer eller mindre vore behäftade med dessa tillfälliga
perturbationer.

Det var först år 1847 som frågan om anordningar för utrönande
af hafvets medelnivå på olika ställe]! vid de svenska kusterna togs under
allvarligt öfvervägande, i det att vetenskapsakademien, på förslag
af numera aflidne professorn A. Erdmann, då ingick till Kongl. Maj:t

Åttonde hufvudtiteln.

89

med en underdånig framställning’ i ämnet och med förslag att vid vissa
utvalda fyrbåksstationer utefter de svenska kusterna anbringa lämpliga
vattenhöjdmätare och genom fyrpersonalen låta efter dessa mätare utföra
dagliga iakttagelser öfver vattenståndet. Sedan denna framställning
vunnit Rongl. Maj:ts bifall, hade i synnerhet genom det verksamma
intresse, hvarmed denna angelägenhet omfattats af lotsverket, dess
chef och dess distriktschefer, den härför uppgjorda planen blifvit med
den kraft förverkligad, att efter tre års förlopp följande 13 stationer för
vattenhöjdmätningar fullständigt anordnats och hithörande iakttagelser
der påbörjats, nemligen: Malörn, Holmö Gadd, Storjungfrun, Djursten
(i närheten af Öregrund), Svartklubben, Grönskär, Landsort, Ölands
norra udde, Utklippan (Karlskrona), Ystad, Winga, Hållö och Nordkoster,
hvartill komme Stockholms sluss, der vattenhöjden redan från längre
tid tillbaka blifvit regelbundet antecknad.

Genom de iakttagelser öfver vattenståndet, som vid dessa stationer
blifvit intill närvarande tid samlade och som intill år 1876 vore i
bearbetad form sammanstälda uti en i vetenskapsakademiens handlingar,
bandet 13, införd afhandling, funnes ett skäligen godt material för
bestämmande af hafvets medelnivå i förhållande till det angränsande
fastlandet vid de särskilda stationerna för den tid, som iakttagelserna
omfattade, och dermed äfven en grundval för utrönande af de förändringar,
som denna medelnivå på hvarje särskildt ställe med tiden underginge.
Detta material ensamt lemnade dock ingen upplysning derom,
huru dessa medelnivåer på de olika ställena förhölle sig till hvarandra,
annat än med afseende på deras samtidiga förändringar, men
icke i afseende på deras absoluta höjder eller deras anslutning till en
teoretiskt antagen regelbunden jordsferoid; ty härtill erfordrades derjemte,
att dessa medelnivåer förbundes med hvarandra medelst ytterst
noggranna s. k. precisions-nivellement, sådana som af preussiska generalstaben
blifvit utförda utefter Östersjöns sydkuster till förbindning af de
14 stationer för uppmätning af vattenhöjden, Indika vid samma kuster
vore anordnade.

Vetenskapsakademien hade likväl sedan flera år tillbaka haft sitt
ögonmärke fäst äfven på angelägenheten af att sålunda genom nivellement
med hvarandra förbinda de svenska vattenhöjdmätningsstationerna
och hade jemväl för detta ändamål vidtagit några förberedande åtgärder,
livilka likväl, i anseende till bristande medel, ännu icke kunnat
fullföljas så långt, som afsedt varit. Enär nemligen de svenska stationerna,
med undantag endast af Ystad, för öfrigt alla befunne sig på
hafsskäl-, som mångenstädes läge på mycket betydligt afstånd från ku Bill.

till Riks cl. prof. 1885. 1 sand. 1 afd. 12

90

Åttonde lmfvudtiteln.

sten och således icke vore åtkomliga med vanliga nivelleringar, måste
man till en början söka genom särskilda nivelleringsoperationer få dem
förbundna med lämpligt valda fixpunkter på närmaste fastland, mellan
hvilka fixpunkter man slutligen hade att på vanligt sätt nivelera. För
att påbörja ifrågavarande förberedande åtgärder, utsändes af vetenskapsakademien
under sommaren 1878 en för ändamålet instruerad vetenskapsidkare,
med uppdrag att under nämnda sommar besöka så många
stationer, som tiden och anvisade medel medgåfve, och att dervid undersöka
hvilka slags nivelleringsoperationer förmånligast vore att använda
för deras förbindning med fixpunkter på fastlandet, äfvensom att
på försök vid en och annan station utföra sådana förbindningar. I en
uppsats, som vore införd i öfversigten af vetenskapsakademiens förhandlingar
för år 1879, hade redogörelse lemnats för de på grund af detta
uppdrag utförda arbeten, bestående dels i undersökningar af åtskilliga
äldre vattenmärken, dels i rekognosceringar för utrönande af lämpligaste
sättet att genom nivelleringar förbinda 7 svenska vattenhöj dmätningsstationer
med närmaste fastland, och dels i utförande af dylika
förbindningar vid tre af dessa stationer, nemligen Hållö och Winga vid
vestkusten samt Djursten vid östersjökusten.

Frågan om Östersjöns nivåförhållanden hade nu ytterligare vunnit
i betydelse derigenom, att preussiska generalstabens nivelleringsoperationer
mellan vattenhöjdmätningsstationerna vid Östersjöns sydkuster
ledt till den märkliga slutföljden, att vid dessa kuster medelhafsnivån
syntes temligen regelbundet mer och mer höja sig från vester mot öster,
så att medelnivån vid Memel i Ostpreussen funnits ligga nära 0,6 meter
eller 2 svenska fot öfver den vid Eckernförde i Schleswig.

Om man i anseende till de felkällor af olika slag, som kunnat
influera på ifrågavarande höjdbestämningar, icke ännu kunde våga tillmäta
dem absolut giltighet, så förlänade dem dock den ytterliga omsorg,
hvarmed operationerna blifvit utförda, en mycket hög grad af
sannolikhet, hög nog för att väcka det lifligaste intresse och kraftigt
uppfordra till fortsatta undersökningar. Särskildt måste det härvid ligga
största vigt uppå att erfara, huru förhållandet härutinnan gestaltade sig
vid andra kuster af Östersjön, och huruvida företeelsen på något regelbundet
sätt fortsattes äfven i rigtningen från söder till norr utefter
Sveriges så väl östra som vestra kuster.

Men äfven oberoende af den intressanta fråga, som närmast gifvit
anledning till framställningen från tyska regeringen, vore det från
uteslutande svensk synpunkt af den största vigt att genom åtgärder
just af det slag, som nu blifvit ifrågasatt, söka åstadkomma ordning

Åttonde hufyudtiteln.

91

och sammanhang mellan de nivelleringsarbeten, som inom landet för
olika ändamål utfördes. Här i Sverige verkstäldes årligen en mängd,
ofta rätt omfattande nivelleringar för jernvägsanläggningar, kanaliseringar,
sjöaftappningar, markers torrläggning m. m. äfvensom för kartografiska
och geologiska ändamål, utan att dessa nivelleringar hänfördes
till eu gemensam höjdnollpunkt eller ens till väl bestämda medelvattennivåer
vid närmast liggande hafskuster, hvaraf följden också vore, att
de afvägningsmaterialier, som ‘sålunda samlades, saknade det sammanhang,
som erfordrades för noggrannare undersökningar af landets allmänna
profilförhållanden och de förändringar, som dessa tilläfventyrs
med tiden underginge. Genom antagande af det tyska förslaget och
utförande af de nivelleringsoperationer, som dermed egde sammanhang,
erbjöde sig tillfälle att ordna denna angelägenhet, att fastställa eu gemensam
höjdnollpunkt, hvartill alla större nivelleringsarbeten inom landet
kunde och borde hänföras medelst här och der befintliga och lätt
tillgängliga samt i förhållande till nollpunkten väl bestämda fixpunkter,
och slutligen att, om äfven, såsom i den tyska inbjudningen förutsattes,
Danmarks medverkan erhölles, få den svenska höjdnollpunkten jernjord
med de nollpunkter, hvilka lades till grund för de vidsträckta nivelleringsarbeten,
som för närvarande utfördes i Tyskland, Holland, Belgien,
Österrike, Schweiz och Italien, och hvilka nollpunkter alla dels blifvit
satta och dels komme att sättas i förbindelse med hvarandra och derigenom
hänföras till en och samma medelhafsnivå, hvartill man valt
den, som bestämdes af den bekanta pegeln vid Amsterdam.

Beträffande de åtgärder, som vore från svensk sida erforderliga
för att tillmötesgå den tyska framställningen och för att på sätt, som
blifvit antydt, ordna vårt eget nivelleringsväsende, borde i första rummet
tillses, huruvida anordningarna för bestämmande af medelhafsnivån
utefter de svenska kusterna vore fullt tillfredsställande. Såsom redan
blifvit nämndt, utgjorde de stationer, der vattenliöjdsobservationer utfördes,
ett antal af 14, när Stockholms sluss inberäknades. Vid de flesta
af dessa stationer omfattade iakttagelserna för närvarande en tidrymd
af 32 år, vid Stockholms sluss långt mera och vid Ystad 5 år mindre.
Så vidt det ankomme på den tid, hvarunder iakttagelserna fortgått,
vore denna otvifvelaktigt fullt tillräcklig att med noggrannhet bestämma
eu för den närvarande epoken gällande medelhafsnivå. Men vid närmare
granskning af det vid dessa stationer samlade observationsmaterial
befunnes, att endast vid Stockholms sluss, Grönskär, Ölands norra udde,
Ystad, Winga, Hållö och Nordkoster observationerna sträckte sig öfver
årets alla månader, under det att vid Malörn, Holmö Gadd, Storjung -

92 Åttonde hufvudtiteln.

frun, Djursten, Svartklubben och Utklippan inga observationer blifvit
gjorda under vintermånaderna, och vid Landsort hade till följd af
sjögång, hvaremot vattenhöjdmätaren icke vore skyddad, stora luckor i
observationsserierna uppkommit. Då man alltså endast för de förstnämnda
7 stationerna egde ett mera fullständigt observationsmaterial,
syntes de nivelleringsoperationer, hvarom här vore fråga, till en början
kunna inskränkas till de delar af landet, vid hvilkas kuster dessa stationer
vore belägna, således till södra och mellersta Sverige. Åtgärder
borde dock snart vidtagas för inrättande äfven vid Bottenhafvets kuster
af vattenhöjdmätningsstationer, der observationer kunde utan afbrott
fortgå hela året igenom.

Hvad slutligen anginge utförandet af de nivelleringsoperationer,
som erfordrades dels för vattenhöjdmätningsstationernas förbindning
med tjenliga fixpunkter på fastlandet, när de förra vore belägna på
hafsskäl-, och dels för dessa fixpunkters förbindning med hvarandra inbördes
medelst geometriska nivelleringar, kunde dessa ganska omfattande
arbeten lämpligen anförtros åt generalstabens topografiska afdelning,
som redan egde till sin disposition en för dylika arbeten väl inöfvad
personal. De geometriska nivellementen emellan fixpunkterna på fastlandet
borde efter ej allt för långa tillryggalagda sträckor repeteras,
helst på olika vägar, så att möjlighet funnes att vid yppade större afvikelser
genom ytterligare repetition uppdaga och undanrödja begångna
fel. Derjemte vore högeligen önskvärd!, att, förutom de nivelleringar,
som erfordrades för fixpunkternas successiva förbindning och hvilka
komme att fortgå på ringa afstånd från kusterna, äfven nivelleringar
blefve utförda utefter ett par linier tvärs igenom landet från öster till
vester, för att omedelbart förbinda vesterhafvets och den nordligare
Östersjöns medelnivåer med hvarandra.

Med gillande af hvad vetenskapsakademiens nämnda båda ledamöter
sålunda anfört, har akademien på det kraftigaste förordat berörda
arbetens och anordningars utförande i enlighet med nämnda allmänna
plan.

Afdelningschefen för generalstabens topografiska afdelning har
yttrat sig i samma rigtning, men anmärkt, att de af vetenskapsakademien
omnämnda, redan verkstälda vattenhöjdmätningarna, ehuru af stort värde
för det ändamål, hvarför de från början anordnats, nemligen bedömande
af frågan om de svenska kusternas sekulära höjdförändringar, likväl
icke erbjuda tillräcklig noggrannhet och trygghet för att bedöma den
af tyska regeringen väckta delikata frågan. Äfven der observationerna
sträckte sig öfver hela året utan afbrott, kunde man knappast hoppas,

Åttonde hufvudtiteln. 93

att fyrbetjeningeu, som icke undfått någon särskild ersättning för verkställandet
af observationerna, skulle haft det intresse för saken och den
insigt om dess vigt och betydelse, att de dagliga observationerna alltid
och i hvad väder som helst skulle skett på bestämd timme och med
tillbörlig noggrannhet. Att förhållandet numera, sedan nautisk-meteorologiska
byrån, fått inseendet öfver observationerna, betydligt förbättrats,
lede . intet tvifvel, men utan sjelfregistrerande apparater kunde dock
svårligen verksam kontroll öfver observationerna utöfvas. Det vore
derför nödvändigt att de hittills vunna resultaten kontrollerades af
direkt med precisionsnivellement åtkomliga peglar och således nya sådana
inrättades å fasta landet. Nya peglars anbringande betingades för
öfrigt redan deraf, att de nu befintliga vore belägna på för långt afstånd
från hvarandra, stundom ända till 20 å 30 svenska mil. Observationsplatserna
borde vara så belägna, att hafsvattnet icke af skärgård,
. trånga sund m. m. hindrades att fritt stiga eller falla, men
att sjelfva pegeln likväl vore oberoende af vågsvall. Detta kunde
på de flesta ställen knappast låta sig göra på annat sätt, än att vattnet
från djup, som vore oberoende af vågsvallet, leddes under jorden till
en för frost skyddad reservoir eller brunn, vid hvilken höjdskalan anbringades.
Afläsningen borde göras med sjelfregistrerande apparat.
Beträffande kostnaderna har afdelningschefen beräknat dels sådana som
vore afsedda allenast för en gång, dels ständiga årliga kostnader och
dessutom följande årliga kostnad under loppet af 5 år:
afvägning från Svinesund till Hållö och från Grisslehamn till Stockholm
samt inom följande månghörningar: Ystad—Åhus—Helsingborg—
Ystad; Helsingborg—Varberg—Vexiö—Kalmar—Åhus; Varberg—
Hållö—Venersborg—-Mariestad—Hallsberg—Stockholin—Kalmar, tillsammans
omkring 240 svenska mil (arbetet kunde utföras af 4
nivellörer under 4 års sommarmånader, men derjemte erfordrades
ännu en sommar, hvarunder fixpunkter för peglarna kunde hinna
bestämmas); för 4 nivellörer med handtlangare m. in. ... 8,000 kronor,

räknearbete af en person under vintermånaderna.................. 1,000 » ,

således under 5 år en årlig kostnad af 9,000 kronor.

I denna kostnadsberäkning har afdelningschefen icke upptagit
nivellement utefter Bottenliafvets kust eller derifrån till Norge, enär
med detta nivellement borde, efter hans förmenande, anstå till dess
genom arbetena i sydligare delen af landet erfarenhet vunnits.

Befälhafvaren för generalstaben har till alla delar instämt med
afdelningschefen och ytterligare påpekat frågans stora internationella
betydelse.

04

Åttonde hufvudtiteln.

Styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån, som äfven ansett det
vara af vetenskapligt intresse, att en fullständig lösning af frågan om
Östersjöns vattenstånd ernåddes, bär hufvudsakligen anslutit sig till de
framställningar i ämnet, som blifvit gjorda af vetenskapsakademiens
förenämnda två ledamöter och afdelningschefen vid generalstabens topografiska
afdelning. Beträffande precisionsnivellementets utförande har
styrelsen ansett detsamma böra uppdragas åt generalstabens topografiska
afdelning. Tillsynen öfver vattenhöjd sobservationernas verkställande äfvensom
peglarnes vård och underhåll m. m. borde deremot öfverlemnas åt
nautisk-meteorologiska byrån, som redan hade under sitt inseende ett
stort antal meteorologiska och hydrografiska observationsstationer längs
rikets kuster, hvilka stationer hvarje eller hvart annat år besöktes af
byråns föreståndare.

På styrelsens i sammanhang härmed gjorda hemställan behagade
Eders Kongl. Maj:t den 23 maj 1884 uppdraga åt föreståndaren för
nämnda byrå, kommendörkaptenen F. S. Malmberg och professorn vid generalstab
en P. G. Rosén att under sommaren 1884 dels anställa undersökningar
till utrönande af lämpliga platser för nya stationer till utförande
af vattenhöjdsobservationer vid rikets kuster, dels ock besöka
någon eller några af de vid östersjökusten belägna tyska vattenhöjdmätningsstationer
för att inhemta kännedom om de derstädes använda
instrument, brunnars och ledningars anordning in. in.

Sedan dessa undersökningar blifvit utförda, har på min anmodan
styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån gemensamt med afdelningschefen
vid generalstabens topografiska afdelning och professorn Rosén
afgifvit förslag till de ifrågasatta nya stationernas läge och fullständiga
anordnande tillika med beräkning öfver kostnaderna för stationernas
inrättande, underhåll och tillsyn in. in.

Enligt detta förslag skulle, i öfverensstämmelse med hvad nyssnämnda
undersökningar gifvit vid handen, stationernas antal kunna inskränkas
till sex och platserna för dem blifva vid Varberg, Ystad, Kungsholms
fästning utanför Karlskrona, Landsort, Björns fyrar vid Oregrundsgrepens
norra inlopp samt Ratans hamn. Stationerna skulle förses med
sjelfregistrerande apparater, uppstäda i mindre, mot frost skyddade
observationshus, emedan genom användande af likartade apparater vid
dessa såsom vigtigast ansedda stationer observationsmaterialet skulle
vinna i noggrannhet och således äfven i användbarhet för blifvande beräkningar
af de Sverige omgifvande hafvens vattenstånd. Hela kostnaden
för hvardera af dessa sex stationers anordnande, med inberäknande af
utgifter för planering, sprängning eller inrättande på annat sätt af

Åttonde hufvadtiteln. 95

brunn och rörkanal, byggnad, instrument och uppvärmningsapparat in.
m., skulle i medeltal uppgå till 4,000 kronor, hvartill komme 1,000 kronor
för alla stationerna tillsammans för diverse transporter, dykeribiträde
o. s. v. Den årliga kostnaden för hvarje stations underhåll, deruti
inbegripen ersättning till observatör, skulle utgöra 400 kronor, hvartill
borde läggas 100 kronor för postbudsersättning med flera mindre
utgifter. •

Såsom förut antydts, vore kostnaden för precisionsnivellementet,
så vidt mellersta och södra Sverige angår, beräknad i förenämnda, utaf
afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning afgifna utlåtande
till 9,000 kronor årligen under 5 år och derjemte 4,000 kronor
för en gång. Nivellementet måste emellertid framdeles utsträckas äfven
till den föreslagna nordligast belägna observationsplatsen Ratan.
Kostnaden för detta arbete, beräknad efter samma grunder som för
nivellementet i södra Sverige, skulle komma att belöpa sig till eu sammanlagd
summa af 27,000 kronor, att utgå med 9,000 kronor årligen
under loppet af tre år.

I sin helhet skulle således kostnaden utgöra
för en gång:

anordnande af vattenhöjdmätningsstationer kronor 25,000: —
inköp af nivelleringsinstrument m. m. och

markering af normalhöjdpunkter ......... » 4,000: —, 29,000:_

ständig årlig kostnad:

för underhåll och tillsyn af stationerna in. in............. kronor 2,500: —

årligen under fem år:

för precisionsnivellementet i mellersta och södra

Sverige ................................................................................. kronor 9,000: —

längre fram årligen under tre år:

för precisionsnivellementet i norra Sverige..................... kronor 9,000: —

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då, efter hvad mig
meddelats, danska regeringen redan lärer hafva förklarat sig beredd
att låta utföra dylika nivelleringsarbeten med anslutning till de utaf
preussiska generalstaben verkstälda, får jag, efter ärendets beredning gemensamt
med cheferna för landt- och sjöförsvars- samt civil-departementen,
i underdånighet tillstyrka, det Eders Kongl Maj:t täcktes af -

96 Åttonde hufvudtiteln.

låta nådig framställning till Riksdagen att för anordnande och underhåll
af vattenhöjdmätningsstationer, inköp af nivelleringsinstrument m.
m. samt utförande af precisionsnivellerings-arbeten på extra stat för år
1886 bevilja ett anslag af 40,500 kronor.

Hvad föredragande departementschefen i ofvan berörda
hänseenden'' hemstält och föreslagit täcktes Hans
Maj:t Konungen, på tillstyrkande af statsrådets öfrige
ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika att utdrag
af detta protokoll skulle till finans-departementet
öfverlemnas, till ledning vid författandet af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behof.

Ex protocollo:
Wilh. Beskow -

Stockholm, tryckt bos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1885.

Nionde hufvudtiteln.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Bichert,

Röding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Sedan de till åttonde hufvudtiteln hörande frågor blifvit på föredragning af
vederbörande departementschef pröfvade, anhöll departementschefen, Herr Statsministern
Themptander att få anmäla de frågor, som rörde regleringen af

nionde hnfvndtiteln,

innefattande pensions- och indragningsstaterna.

1

9

Nionde hufvudtiteln.

[1-]

Folkskölelärarnes

enke- och
pupillkassa

[2-]

Pension för
vaktleonstaplarne
G. Olsson,
A. L.
Ahlgvist och
N. A. Hed.

[3.)

Gratifikationer
åt f. d.
landtvärnsman.

Hvad först angick

pensionsstaten,

erinrade departementschefen, att Kongl. Maj:t den 19 December sistlidet år beslutat
att i särskild nådig proposition föreslå Riksdagen:

att i sammanhang med uppförande å ordinarie stat för år 1886 af det förslagsanslag,
180,000 kronor, som Riksdagen beviljat å extra stat för åren 1884 och
1885 till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolor, statens bidrag till
folkskolelärarnes enke- och pupillkassa måtte ökas med 7,500 kronor eller till
63,500 kronor.

Härigenom skulle anslaget till pensionsstaten, som för

närvarande utgör ...............................................

................... kronor 1,305,530: —

ökas med ..............................................................

..................... „ 7,500: -

och således sluta på ett belopp af......................

.................... kronor 1,313,030: —

Beträffande derefter

indragningsstaten

erinrade departementschefen om Kongl. Majris på nedannämnda departements föredragning
förut fattade beslut om aflåtande till Riksdagen af följande framställningar,
nemligen:

på justitiedepartementets föredragning (se bil. I vid detta prot. pag. 8):
att vaktkonstaplarne vid Varbergs f. d. straffängelse Gustaf Olsson, Anders
Larsson Ahlqvist och Niklas Andersson Hed må å allmänna indragningsstaten uppföras
till åtnjutande under deras återstående lifstid af en årlig pension till belopp af
400 kronor för dem hvardera;

på landtförsvarsdepartementets föredragning (se bil. 2. vid detta prot. pag. 11):
att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande landtvärnsman,
som sig derom anmäla, må för år 1886 anvisas å allmänna indragningsstaten

3,000 kronor, under vilkor att gratifikationsbeloppen ej må öfverstiga 200 kronor åt
hvarje landtvärnsman;

Nionde iiufvudtiteln.

3

på civildepartementets föredragning (se bil. 3 vid detta prof. pag. 13):
att Riksdagen måtte medgifva, [4.]

att, under förutsättning att antalet kommissionslandtmätare för kela riket, Pension för
oberäknadt dem, som äro sysselsatte vid rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes- landtmätare
och afvittringsverken, bestämmes till 120 och att, intill dess antalet nedgått till denna ocä andre
siffra, ej flere än 4 årligen till kommissionslandtmätare befordras, må, med ändring ''

af nu gällande bestämmelser om kommissionslandtmätares och andre landtmätares
pensionsförmåner från allmänna indragningsstaten, i stället å samma stat uppföras
48 pensioner till- belopp af 1,600 kronor för hvarje, att af Kongl. Maj:t, i den
mån nämnda antal pensionsrum dertill lemnar tillfälle, vid kommissionslandtmätares
afgång från landtmäteristaten äfvensom från anställning vid rikets allmänna kartverk,
derest sådan innehafves, tilldelas kommissionslandtmätare, som" uppnått 60 lefnadsår
och tjenat minst 30 år samt under sammanräknade 25 år varit anstälde vid generallandtmäterikontoret
eller vid ekonomiska kartverket eller vid rikets allmänna kartverk
eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare
eller kommissionslandtmätare och af Kongl. Maj:t pröfvas hafva, såvida på dem berott,
under förenämnda 25 år varit verksamme såsom landtmäteritjenstemän,

att nuvarande kommissionslandtmätare må, sedan de uppnått 60 lefnadsår och
tjenat 30 år, ega att vid afskedstagande^ derest de icke komma i åtnjutande af förenämnda
förhöjda pensioner, uppföras å allmänna indragningssstaten till pension af 900
kronor, med rättighet derjemte för dem att i den ordning, de undfått nådigt afsked,
kunna, i mån af äldres afgång, under de för de förhöjda pensionernas erhållande
stadgade vilkor uppföras till åtnjutande af det högre pensionsbeloppet,

samt att den i tjenst qvarvarande andre landtmätaren må förklaras berättigad
att under enahanda vilkor som kommissionslandtmätarne komma i åtnjutande af de
för desse föreslagna förbättringar i pensionsförmånerna;

att chefen för Ottenby stuteri, hofstallmästaren Grefve Fredrik Salomon ^ [5.]
Albrecht Mauritz Posse må från och med månaden näst efter den, då han vid fylda Chefen för
65 år afgår från befattningen såsom chef för Ottenby stuteri, å allmänna indragnings- Ottenby stustaten
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 4,000 kronor; 7-?

Posse.

att kartografen vid Norrbottens läns ekonomiska kartverk Erik Olof Nord- [6.]
linder må från och med månaden näst efter den, då han, till följd deraf att hans
verksamhet såsom kartograf vid nämnda kartverk ej vidare erfordras, varder derifrån E. O. Nordentledigad,
å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en årlig hinder.

pension af 1,250 kronor;

på ecklesiastikdepartementets föredragning:

(se bil. 4 vid detta prof. sid. 28) ;\

att adjunkten vid allmänna läroverket i Umeå Robert Wilhelm Gillberg må Pension för
från och med månaden näst efter den, då afsked varder honom beviljadt, under sin

berg.

4 Nionde luifvudtiteln.

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,875
kronor;

[8.] att teckningsläraren vid allmänna läroverket i Kalmar Sven Gustaf Lindblom

^tecknings1 ^''r^n ocb me<^ månaden näst efter den, då han efter erhållet afsked frånträder
läraren 8. sin befattning såsom lärare i teckning vid nämnda läroverk, under sin återstående
(?. Lindblom, lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor;

[9-] att provinsialläkaren i Ölands södra distrikt Claes Samuel Zacharias Kuylen \novhisM-


läkaren G. S. tjensten varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsZ''stjernan~
st,aten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor;

[10.] att läraren i verkstadsarbete vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg

''läraren vid ^er Olof Dalén må, sedan han efter ingången af år 1886 från sin tjenst undfått afChalmers
sked, från och med månaden näst derefter å allmänna indragningsstaten uppbära en
anstalt1P''o ^hg pension af 8,000 kronor; samt

Dalén.

[11.] att öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm August Paschs enka Hedvig

Pmsum^för Sophia Elisabeth Pasch, född Lundh, må från och medjsistlidne Augusti månad, så länge
E. Dusch, hon lefver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor;

(se bil. 5 vid detta prot. sid. 36)

[12.] att å allmänna indragningsstaten må anvisas ett personligt lönetillskott å 1,500

ljönetillskolt kronor årligen för laboratorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutets fysiologiska
H laboratorium, doktor R. A. A. Tigerstedt, att utgå så länge han omförmälda laboratorsTigerstedt.
tjenst bestrider; samt

[13.]
Understöd
åt f. d. folkskolelärare.

att å allmänna indragningsstaten för år 1886 må anvisas ett anslag af 10,000
kronor, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt att meddela,
användas till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande
folkskolelärare, hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före
år 1867.

[14.]

Pension för
kanslisten
C. T. Uttermarek.

Departementschefen, Herr Statsministern Themptander yttrade härefter:
“Redan då jag anmälde de frågor, som rörde regleringen af sjunde hufvudtiteln,
hade jag tillfälle omnämna, att å Kammarkollegii gamla stat endast qvarstode kanslisten
i registratorskontoret Carl Theodor Uttermarck. Bemälde Uttermarck, som är

Nionde liufvudtiteln.

o

född den 18 Juli 1825, antogs den 28 Juni 1849 till extra ordinarie kammarskrifvare
i Kammarkollegium, der han den 17 Januari 1862 utnämndes till kanslist i kansliet
och sedermera transporterades till sin nu innehafvande kanslistbefattning, hvilken vid
embetsverkets nya organisation blifvit indragen. Sedan Juni månad 1862 har emellertid
Uttermarck åtnjutit tjenstledighet. I afseende härå upplyser ett af medicine
doktorn J. V. Broberg den 1 Oktober 1884 utgifvet läkarebetyg: att Uttermarck, som
för omkring 22 år sedan skadade sig vid ett fall ur ett åkdon, ännu lider af följderna
deraf, hvilka yttra sig i aftyning (atrophie) af venstra benet samt värk och snart inträdande
trötthet deri, så snart detsamma något öfveranstränges, samt att föga utsigt
finnes för, att han, som nu är nära 60 år gammal och dessutom af det långvariga
lidandet försvagad, så att hans högra arm ej tillåter någon längre fortsatt skrifning,
skall kunna vinna någon så betydlig helsoförbättring, att han blir iståndsatt att sina
tjensteåligganden uppfylla.

Med anledning af Uttermarcks sjukdom föreslog Eders Kong! Maj:t i proposition
till 1877 års Riksdag, att honom måtte beviljas pension å allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande den med befattningen förenade lön, 1,200 kronor; men
Riksdagen beviljade densamma endast till belopp af 900 kronor. Uttermarck, som
icke begagnat sig häraf, qvarstår således å öfvergångsstat och är genom nådigt bref
den 16 Januari 1880 förklarad berättigad att, med befrielse tills vidare från tjenstgöring,
årligen uppbära 1,200 kronor.

I en af Kammarkollegium insänd och förordad ansökning har nu Uttermarck,
med förmälan att han vore i saknad af enskild förmögenhet, hvaraf han kunde hafva
sitt uppehälle, samt att han i anseende till stegrade pris å lifsförnödenheter och sitt
sjukdomstillstånd, som fordrade både läkarevård och andras biträde, för nödtorftigt
uppehälle hade behof af 1,200 kronor årligen, i underdånighet anhållit att, då utsigt
ej funnes för, att han skulle blifva så till helsan återstäld, att han kunde inträda i
tjenstgöring, få, med åtnjutande af skilnaden mellan den pension från civilstatens
pensionsinrättning, hvartill han efter erlagda retroaktivafgifter trodde sig berättigad,
och hans enligt Kollegii gamla stat till 1,200 kronor ^uppgående lön eller 600 kronor,
å indragningsstat förflyttas.

Öfver ifrågavarande ansökning har yttrande inhemtats från Statskontoret, som
tillstyrkt bifall till densamma; hvarjemte Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning
meddelat, att, sedan 161 kronor blefve af Uttermarck till inrättningen erlagda,
han egde att från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från kanslistbefattningen
honom meddelades, för sin återstående lifstid tillträda pension i tjenstemannafondens
sjette klass med 600 kronor om året.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då bifall till Uttermarcks ansökning
skulle lända till en årlig besparing för statsverket af 600 kronor under
Uttermarcks återstående lifstid, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen

att för Uttermarck å allmänna indragningsstaten uppföra en årlig pension af

6

Nionde hufvudtiteln.

600 kronor, att, jemte den pension från civilstatens pensionsinrättning af 600 kronor,
hvartill han efter erläggande af retroaktivafgifter kan varda berättigad, utgå från och
med månaden näst efter den, under hvilken afsked från kanslisttjensten honom beviljas.

[15,]

Ersättning
för den i
äldre lön
ingående
spanmål.

Då, enligt hvad Statskontoret upplyst, riksmarkegångspriset å spanmål åren
1882—1884 utgjort i medeltal 2 kronor 26 öre för kubikfoten, motsvarande 14 kronor
24 öre för tunna, eller 3 kronor 74 öre utöfver det värde, 10 kronor 50 öre för
tunnan, hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering beräknades, lärer den
lönefyllnad, hvarom jemlikt då stadgade grunder löntagare, som före nämnda statsreglering
tillträdt och ännu bibehåller lön med derunder beräknad spanmål, är försäkrad,
böra af Riksdagen bestämmas till utgående från allmänna iadragningsstaten
efter nämnda prisskilnad, 3 kronor 74 öre för tunnan; och kommer sålunda den ersättning,
som utgår för den ende återstående löntagaren, hvilken eger rätt till dylik
förhöjning för en lönespanmål af 15 tunnor, att utgöra 56 kronor 10 öre.

[IG.]

Beloppet af
de ordinarie
anslagen å
nionde
hufvudtiteln.

Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten har
jag ej annan ändring att föreslå, än att för afrundande af samteliga hufvudtitlarnes
slutsummor det kontanta anslaget må höjas med 850 kronor eller från 1,309,170
kronor till 1,310,020 kronor, då med inberäkning af under anslaget utgående ersättning
för indragen indelning in. in., 6,400 kronor, anslagens slutsumma blir 1,316,420

kronor.

Enligt hvad här ofvan blifvit anfördt, skulle förhöjning ega rum i

anslagen till pensionsstaten med ........................... kronor 7,500: —

och till allmänna indragningsstaten med ................ „ 850: — 8,350: —

Om härtill lägges summan af de båda staterna enligt nu gällande

riksstat ....................................#............................................... kronor 2,621,100: — .

skulle slutsumman af nionde hufvudtitelns ordinarie anslag för

år 1886 blifva ................................................................. kronor 2,629,450; —

Extra anslag.

V

[17]-

Kreditiv för
pensioneringen
från
arméns pensionskassa.

Beträffande extra anslag under denna hufvudtitel bör vid statsverkspropositionens
affattande iakttagas Eders Kongl. Maj:ts den 30 sistlidne December på föredragning
af landtförsvarsdepartementet (se bil. 6 vid detta prot. pag. 39) fattade beslut
att föreslå Riksdagen

Nionde hufvudtiteln.

7

att å extra stat för år 1886 anvisa ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu faststälda
pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året densamma
tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och
dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående,

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år 1885 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.14

Hvad departementschefen sålunda rörande nionde hufvudtiteln hemstält biträddes
af Statsrådets öfrige ledamöter och blef af Hans Maj:t Konungen i nåder gilladt
och godkändt; och behagade Hans Maj:t Konungen, på Statsrådets tillstyrkande, härjemte
förordna, att nu anmälda, för statsregleringen erforderliga handlingar skulle tillställas
Riksdagens Statsutskott.

Ex protocollo:

Adolf von Hofsten.

8

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

Pension för
konstaplar
vid Våsbergs
f. d. strafffängelse.

•>

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans
Maj:t. Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen den
28 November 1884,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet von Steyern anmälde i underdånighet:

Fångvårdsstyrelsens underdåniga skrifvelse den 7 sistlidne Oktober angående
pension åt åtta vid Varbergs f. d. straffängelse anstälde konstaplar.

Departementschefen anförde: “När straffängelset i Varberg år 1881 indrogs,
voro der anstälde åtta vaktkonstaplar, Gustaf Olsson, Anders Larsson Ahlqvist, Niklas
Andersson Hed, Anders Carlsson Hultin, Johan August Nilsson Winberg, Johannes
Persson Lind, Olaus Carlsson och Anders Johausson, hvilka genom ålder och sjuklighet
ansågos mer eller mindre otjenstbara och derföre ej kunde lämpligen förflyttas till
tjenstgöring vid annan’fångvårdsanstalt. De fingo derföre qvarstanna i Varberg med
skyldighet" att i mån af krafter och arbetsförmåga användas dels att tillse och vårda
kronans vid fängelset befintliga inventarier, dels att biträda vid de reparationer å
byggnaderna, som kunde förekomma, mot åtnjutande årligen, de tre förstnämnda af
400 kronor och de fem öfrige af 300 kronor hvardera af sina löneförmåner.

Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

9

Den 17 sistlidne September har emellertid Varbergs f. d. fästning blifvit på
grund af Eders Kongl. Maj:ts den 15 förutgångne Augusti fattade beslut till Arméförvaltningen
öfverlemnad för att användas till station för arméns disciplinkompani.
De i fästningen förvarade, fångvården tillhöriga inventarier hafva derifrån förflyttats
eller blifvit försålda, och Fångvårdsstyrelsen saknar tillfälle att bereda ifrågavarande
betjening lämplig sysselsättning.

Jemte anmälan härom har Fångvårdsstyrelsen ingifvit ansökningar från ofvannämnde
konstaplar att komma i åtnjutande af pension. Af handlingarne inhemtas,
att af sökanderne de tre äldste, nemligen Olsson, Ahlqvist och Hed, innehafva en lefnadsålder
af 59 till 65 år och tjensteålder af 31 till 35 år samt att de fem yngre,
Hultin, Winberg, Lind, Carlsson och Johansson, innehafva lefnadsålder från 48 till 54
år och tjensteålder från 20 till 27 år, äfvensom att samtlige enligt läkares intyg till
följd af ålder samt kroniska sjukdomar och krämpor endast förmådde att med lättare
arbete i någon ringa mån bidraga till sitt uppehälle, men att de alla hädanefter vore
oanvändbara till det slags tjenstgöring, som tillkom me vaktkonstapel för fångar.

Sökanderne hade visserligen, enligt hvad Fångvårdsstyrelsen erinrar, likasom
den öfriga fångbetjeningen ända till år 1883, då flertalet af denna personal uppfördes
å ordinarie stat, endast innehaft förordnande å sina tjenster och sålunda saknat pensionsrätt
såväl i civilstatens pensionsinrättning som på allmänna indragningsstaten, men
Riksdagen hade dock, uppå Eders Kongl. Maj:ts i särskilda fall gjorda nådiga framställningar,
åt personer bland denna betjening beviljat pensioner å sistnämnda stat.

Vid sådant förhållande har Fångvårdsstyrelsen till Eders Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning hemstält, huruvida icke någon årlig pension å rikets allmänna indragningsstat
kunde beredas sökanderne, hvilka under en lång och trogen tjenst af synnerligen ansträngande
och svår beskaffenhet gått förlustige helsa och krafter och utan någon
sin förskyllan nu jemväl skulle förlora sina tjenstebefattningar å den ort, der de varit
anstälde. Beträffande beloppet af denna pension har Styrelsen — under erinran
hurusom enligt 1882 års löne- och pensionsreglering vaktkonstapelspension uppgår
till 450 kronor — ansett sig böra för de tre äldste af sökanderne, nemligen Olsson,
Ahlqvist och Hed, hvilka alla hade mera än 30 års tjensteålder, ehuru endast den
förstnämnde uppnått den lefnadsålder, som berättigade till pension, föreslå pension
till nämnda belopp, 450 kronor, hvaremot för de öfrige fem, nemligen Hultin, Winberg,
Lind, Carlsson och Johansson, med en tjensteålder af 20 till 27 år, pensionsbeloppet
synts Styrelsen kunna skäligen nedsättas till 300 kronor för dem hvardera.

I fråga om de tre äldre bland sökanderne, hvilka uppnått en ålder af 59 år
eller deröfver, har jag ingen annan erinran mot Fångvårdsstyrelsens förslag att göra,
än att pension ej gerna torde kunna begäras till högre belopp än de löneförmåner,
hvaraf konstaplarne för närvarande äro i åtnjutande, eller 400 kronor.

Deremot saknas ej anledning att antaga, att för de fem yngre lämplig sysselsättning
kan beredas, sedan disciplinkompaniet blifvit till Varberg förflyttadt, hvilket
kommer att ske under nästkommande år. Under afvaktan härå torde desse konstap 2 -

10 Nionde hufvudtiteln: bil. 1.

lar böra fortfarande uppbära sina löneförmåner till samma belopp som hittills från
anslaget till fångars vård och underhåll.

Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes

dels föreslå Riksdagen, att vaktkonstaplarne Gustaf Olsson, Anders Larsson
Ahlqvist och Niklas Andersson Hed måtte å allmänna indragningsstaten uppföras till
åtnjutande under deras återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 400 kronor
för dem hvardera,

dels ock medgifva, att de öfrige fem konstaplarne Hultin, ^Vinberg, Lind,
Carlsson och Johansson finge behålla hvar sitt nu innehafvande arfvode från förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll; börande Fångvårdsstyrelsen under loppet af
nästkommande år i afseende på dem göra den förnyade underdåniga framställning,
hvartill omständigheterna kunna föranleda."

Statsrådets öfrige ledamöter instämde i hvad föredragande departementschefen
sålunda hemstält; och täcktes Hans Maj:t Konungen dertill lemna nådigt bifall; skolande
utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet till iakttagande vid
uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Th. Wilh. Malm.

Nionde hufvud ti teln: bil. 2,

11

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 30 December

1S84.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Ryding anförde härefter:

“Till understöd åt de från 1808 och 1809 årens krig ännu qvarlefvande landtvärnsman
har sist församlade Riksdag, uppå Eders Kongl. Maj:ts framställning, för
år 1885 anvisat ett belopp af 4,000 kronor, med vilkor att understödet till hvarje
landtvärnsman icke finge öfverstiga 200 kronor.

Antalet understödstagare, som år 1883 utgjorde 19, har för år 1884 nedgått
till 17, och torde anslaget, enär årlig afgång bland understödstagarne kan beräknas
komma att inträffa, kunna för år 1886 nedsättas till 3,000 kronor.

Jag hemställer derföre, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarlefvande landtvärns -

Gratifikationer
åt f. d.
landtvärnsman.

12

Nionde hufvudtiteln: bil. 2.

män, som sig derom anmäla, för år 1886 anvisa å allmänna indragningsstaten 3,000
kronor, under vilkor att gratifikationsbeloppen ej må öfverstiga 200 kronor åt hvarje
landtvärnsman. “

Uti denna hemställan af departementschefen instämde Statsrådets öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder gilla hvad Statsrådet sålunda tillstyrkt;
och skulle utdrag af protokollet i detta ärende Finansdepartementet meddelas till
ledning vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.

Ex protocollo:
Emil Hallgren.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

18

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 12 December 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Rici-iert,

Ryding,

von Krtjsenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna föredrog vidare:

20:0.

Landtmäteristyrelsens underdåniga skrifvelse den 7 Oktober 1884 med öfverlemnande
af åtskillige kommissionslandtmätares med fieres ansökningar om förhöjda pensioner
m. m., i anledning hvaraf Statskontoret den 29 November samma år afgifvit
infordradt underdånigt utlåtande.

Efter föredragning häraf yttrade departementschefen:

“Kommissionslandtmätare och andre landtmätare, som uppnått sjuttio eller,
om läkarebetyg angående försvagad helsa kan företes, sextiofem lefnadsår och varit
i statens tjenst omkring fyrtio år, är berättigad att vid afskedstagandet erhålla pension
från allmänna indragningsstaten. Pensionsbeloppet är fortfarande detsamma, sådant
det bestämdes vid 1856—1858 årens riksdag, eller 900 kronor. Såsom Eders KonglMaj:t
behagar erinra sig, hafva emellertid flera gånger framställningar gjorts om för -

Pension för
Tcommissionslandtmätare

och andre
landtmätare.

14

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

höjning i detta, numera otillräckliga belopp samt om ändring i pensionsvilkoren, och
frågan har två gånger varit föremål för proposition från Eders Kongl. Maj:t till
Riksdagen.

Sedan ett af Eders Kongl. Maj:t till 1878 års Riksdag framlagdt förslag, att,
med vidtagande derjemte af åtskilliga ändringar i pensionsvilkoren, pensionsbeloppet
skulle höjas till 1,600 kronor, icke blifvit af Riksdagen godkändt, afgaf Eders KonglMaj:t
nytt förslag i ämnet till 1880 års Riksdag. Detta förslag afsåg, att Riksdagen
skulle bevilja den ändring uti gällande stadganden beträffande andre landtmätares
och kommissionslandtmätares pensionering, att sådan tjensteman, hvilken tjenat minst
BO och under sammanräknade 25 år varit anstäld vid generallandtmäterikontoret
eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare, kommissionslandtmätare
eller andre landtmätare, finge vid afskedstagande^ om han tillika
uppnått en ålder af 60 år, uppföras till pension å allmänna indragningsstaten, dock
att pension icke skulle tillgodokomma kommissionslandtmätare, hvilken antingen icke
af Eders Kongl. Maj:t pröfvats hafva, såvidt på honom berott, under nämnda 25 år varit
såsom landtmäteri tjensteman verksam eller ock fortfore att tjenstgöra såsom storskifteseller
afvittringslandtmätare eller såsom sådan fått pension å allmänna indragningsstaten
sig tillagd, samt att för andre landtmätare och kommissionslandmätare, hvilka med
pension afginge, pensionsbeloppet finge bestämmas för 48 till 1,600 kronor och för
de öfrige till 900 kronor, dock med rättighet för desse att i den ordning, de undfått
nådigt afsked, i män af äldres afgång uppföras till erhållande af det högre pensionsbeloppet.
Statsutskottet hemstälde, att Eders Kongl. Maj:ts förslag måtte allenast på det sätt af Riksdagen
bifallas, att Riksdagen, under förutsättning att andre landtmätarnes och kommissionslandtmätarnes
nuvarande pensionsrätt upphörde, måtte dels besluta, att för dylika
tjenstemän inrättades 48 pensionsrum, bland hvilka dock inbegrepos de pensioner,
som i öfverensstämmelse med dittills gällande pensioneringsgrunder för det dåvarande
af kommissionslandtmätare åtnjötes, samt att pensionsbeloppet för hvarje derefter
pensionerad andre eller kommissionslandtmätare bestämdes till 1,600 kronor, dels
och medgifva, att, i den mån det bestämda antalet pensionsrum dertill lemnade tillfälle,
sådan tjensteman, hvilken tjenat minst BO och under sammanräknade 25 år
varit anstäld vid generallandtmäterikontoret eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare,
vice kommissionslandtmätare, kommissionslandtmätare eller andre landtmätare,
finge vid afskedstagandet, om han tillika uppnått eu ålder af 60 år, uppföras
till pension å allmänna indragningsstaten, dock att pension icke skulle tillgodokomma
kommissionslandtmätare, hvilken antingen icke af Eders Kongl. Maj:t pröfvades
hafva, såvidt på honom berott, under nämnda 25 år varit såsom landtmäteritjensteman
verksam eller ock fortfore att tjenstgöra såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare
eller såsom sådan fått pension å allmänna indragningsstaten sig
tillagd. Denna utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot Andra
Kammaren afslog såväl samma hemställan som Eders Kongl. Maj:ts proposition i
ämnet. Vid anstäld gemensam votering gjorde Andra Kammarens mening sig gäl -

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

15

lande med 165 röster mot 147, och Eders Kongl. Maj:ts framställning vann sålunda
icke Riksdagens bifall.

Nu hafva 5 förste landtmätare, 160 kommissionslandtmätare, 30 vice kommissionslandtmätare
och 1 andtmäteriauskultant uti särskilda, till Landtmäteristyrelsen
ingifna och af bemälda Styrelse till Eders Kongl. Maj:t insända ansökningar i underdånighet
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att bevilja kommissionslandtmätarne
rätt till pension å allmänna indragningsstaten till belopp af

2,000 kronor efter uppnådda 60 lefnads- och 30 tjensteår, dock med rätt till enahanda
pension vid 55 lefnads- och 25 tjensteår, om med läkarebetyg styrktes oförmåga
att i tjensten arbeta; till stöd hvarför sökanderne åberopat:

att, då andre civile tjenstemän, hvilkas löner och sportler af tjensten ej öfverstege
3,000 kronor, blifvit i regel tillförsäkrade pensioner till fulla beloppet af deras
inkomster, kommissionslandtmätarne likväl icke egde rätt till större pension än 900
kronor, oaktadt deras inkomster af tjensten i de flesta fall icke understege förstnämnda
summa och pensionen vore alltför otillräcklig för fyllande af de nödigaste
lefnadsbehofven på ålderns dagar;

att landtmätarens tjensteverksamhet vore i högre grad än andre tjenstemäns
ansträngande och helsoförstörande, hvadan hans arbetskraft förbrukades vida fortare
än andres;

att under de år, som förflutit, sedan Eders Kongl. Maj:t senast aflat proposition
i ämnet till Riksdagen, landtmätarens ställning blifvit än mera bekymmersam derigenom,
att den för dem gällande taxa blifvit nedsatt och göromålen aftagit, men lefnadskostnaderna
deremot ökats i följd af penningens hastigt fallande värde, som
verkat derhän, att 2,000 kronor nu icke gåfve bättre lefvebröd, än de af Eders Kongl.
Maj:t år 1878 föreslagna 1,600 kronor; samt

att landtmätarens frånvaro från hemmet under omkring halfva året, derunder
hans egen lefnadskostnad blefve rätt dyr, hindrade honom att med nödig omtanka sköta
hemmets ekonomi, hvadan det hörde till undantagen, att en sparpenning för sjukdomens
och ålderns dagar kunde af honom förvärfvas.

Uti sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande har Landtmäteristyrelsen,
beträffande den af sökanderne föreslagna förhöjningen af kommissionslandtmätarnes
pension å allmänna indragningsstaten efter uppnådda 60 lefnads- och BO tjensteår,
funnit de af sökanderne anförda skälen afgörande för billigheten och lämpligheten
af detta förslag samt fördenskull icke tvekat att på det varmaste förorda samma
förslag. Deremot har Styrelsen ansett det icke vara nödigt, att rätt beviljades till
erhållande af den förhöjda pensionen redan vid 55 lefnads- och 25 tjensteår för det
af sökanderne förutsatta fall.

För bedömande i öfrigt af den ifrågasatta förbättringen i kommissionslandtmätarnes
pensionsvilkor har Styrelsen, under erinran om vigten för landtmäteriets
framtid och billigheten af att bereda kommissionslandtmätarne förhöjda pensioner

16 Nionde liufvudtiteln: bil. 3.

och rättighet att deraf komma i åtnjutande vid lägre lefnadsålder än hittills, anfört
följande.

I den mån landtmäteriförrättningarne inom åtskilliga län minskats både till
antal och omfång, hade ock landtmätarne inom dessa län vid framskriden ålder endast
undantagsvis kunnat af tjensten erhålla en nödtorftig bergning och ännu mindre bereda
sig någon besparing för de dagar, då förmågan att rätteligen besörja de med
tjensten förenade göromålen upphört. För att upplifva och underhålla den pligtkänsla,
duglighet och noggranhet, som i så hög grad påkallades vid utöfningen af
landtmätarens vigtiga kall, vore det nödvändigt att bereda honom någon utsigt eller
förhoppning att kunna betrygga sin ålders dagar mot tryckande fattigdom. Och då
hvarken fasta löner för kommissionslandtmätarne eller förhöjning af landtmäteritaxan
med hopp om framgång nu kunde ifrågasättas, ansåge Styrelsen, att lämpligaste sättet
för förbättrande af kommissionslandtmätarnes ställning vore att hos Riksdagen söka
utverka förbättring af deras pensionsvilkor, helst till det af sökanderne begärda beloppet,
2,000 kronor. Det förut ifrågasatta pensionsbeloppet, 1,600 kronor, vore utan
tvifvel otillräckligt för bestridande af lefnadskostnaderna för en afskedad tjensteman
med familj. Fn sådan uppfattning syntes ock hafva gjort sig gällande hos Riksdagen,
då pensionsbeloppen bestämdes för storskiftes- och afvittringslandtmätare till

2,000 kronor samt för häradsskrifvare till 2,500 kronor. De vigtigaste skälen, hvilka
inom Riksdagen blifvit anförda mot bifall till Eders Iiongl. Maj:ts propositioner i ämnet,
hade varit, dels att arfvodestaxan för landtmäteriförrättningar ansetts vara för
hög och böra nedsättas, dels att kommissionslandtmätarnes antal antagits vara större,
än behofvet kräfde, samt dessutom vore obestämdt och oberoende af Riksdagen. Det
förstnämnda af dessa skäl hade numera förfallit genom den betydliga nedsättning af
vissa arfvodesbestämmelser, som egt rum i den förnyade taxan på arfvode för landtmäteriförrättningar
af den 10 Juni 1881. Hvad åter beträffade anmärkningen i afseende
å kommissionslandtmätarnes antal in. m., ansåge Styrelsen densamma förtjena
nådig pröfning och att desse tjenstemäns antal verkligen vore större, än behofvet
kräfde, och borde begränsas; till upplysning hvarutinnan Styrelsen meddelade, att för
närvarande funnes 1 andre landtmätare tjenstgörande vid skiftesverket och 212 kommissionslandtmätare,
af hvilka senare dock endast 177 vore tjenstgörande vid allmänna
skiftesverket, under det att 2 tjenstgjorde vid ekonomiska kartverket, 31 vid
storskiftes- och afvittringsverken och 2 alldeles icke tjenstgjorde.

Ehuru det, å ena sidan, måste kännas hårdt för dem, som kunde vara kompetente
till erhållande af kommissionslandtmätarebefattning, att dertill sent eller måhända aldrig
vinna befordran, desto mera som en sådan befordran medförde befogenhet för
landtmätare att begagna tjenstemedhjelpare, hvarigenom högre inkomster kunde påräknas,
så inverkade, å andra sidan, utnämnande af ett större antal kommissionslandtmätare,
än behofvet kräfde, dels på möjligheten för de redan varande kommissionslandtmätarne
att erhålla tillräcklig arbetsförtjenst och skickliga biträden och dels
äfven i vissa fall på jordegarnes rätt att blifva betjenade af skicklige, nitiske och sjelf -

Nionde hufvudtiteln: bil. 3. 17

ständige tjensteman. Enligt en i Styrelsen uppgjord beräkning öfver de arbets- och
resedagar, som blifvit under de senaste fyra åren använda i och för tjensten af de
andre och kommissionslandtmätare, som varit sysselsatte vid allmänna skiftesverket
således oberäknad! dem, som voro anstälde vid ekonomiska kartverket eller storskiftes-
och aivittringsverken — uppginge dessa dagar i medeltal per år till omkring

35,000 och för hvarje kommissionslandtmätare till 182 arbets- och resedagar. Linder
förutsättning att af hvarje kommissionslandtmätare borde kunna i medeltal påräknas
280 arbets- och resedagar årligen skulle alltså, oberäknad! de vid ekonomiska kartverket
samt storskiftes- och afvittringsverken anstälde kommissionslandtmätare, deras
antal kunna inskränkas till 125. Dervid borde dock erinras, att många af de öfver
behofvet nu befintlige kommissionslandtmätare vore genom ekonomiska förhållanden
så bundne vid de län, inom hvilka de voro stationerade, att de icke kunde utan skada
för sig emottaga arbeten i andra län eller flytta från ett län till ett annat, hvarföre
det för närvarande icke syntes Styrelsen rådligt att bestämma kommissionslandtmätarnes
antal lägre än till 150, oberäknadt dem, som vöre anstälde vid ekonomiska kartverket
samt storskiftes- och afvittringsverken och af hvilka landtmätare säkerligen
åtskillige framdeles komme att återgå till allmänna skiftesverket.

Emellertid kunde det hvarken vara förenligt med billighet mot vice kommissionslandtmätarne
eller fördelaktigt för det allmänna att helt och hållet inställa
alla befordringar till kommissionslandtmätare, intill dess antalet af desse tjenstemän
blifvit genom nuvarande tjensteinnehafvarnes afgång minskadt till det, som kunde
varda bestämdt såsom det högst tillåtna, emedan behofvet i åtskilliga län kunde
kräfva ett större antal landtmätare än det, som kunde vinnas genom vederbörandes
förflyttning från ett län till ett annat. Under åren 1872—1881 hade tillsammans 94
kommissionslandtmätare blifvit utnämnde, eller i medeltal för hvarje år 9,4; under år
1882 blef ingen landtmätare föreslagen till sådan befordran och under hvardera af
åren 1883 och 1884 hade 4 kommissionslandtmätare blifvit utnämnde. Under de sistförflutna
10 åren hade i medeltal årligen afgått 12,9 andre landtmätare och kommissionslandtmätare
genom befordran, afsked och dödsfall, hvilken siffra naturligtvis
framdeles komme att nedgå i förhållande till hela landtmäteripersonalens aftagande.
Styrelsen höll fördenskull före, att lämpligaste lösningen af frågan om förminskande
af kommissionslandtmätarnes antal skulle vara att tills vidare bestämma det högsta
antal, som årligen finge befordras, och föreslog, att detta antal måtte bestämmas till
högst fyra för hvarje år, intill dess antalet af kommissionslandtmätare i hela riket,
oberäknadt dem, som vore sysselsatta vid ekonomiska kartverket samt storskiftesoch
afvittringsverken, nedgått till 150. De 212 kommissionslandtmätare och den återstående
andre landtmätaren, som nu funnes, vore, såvida de icke befordrades till
annan tjenst eller erhölle pension såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare, berättigade
till pension af 900 kronor från allmänna indragningsstaten, när de uppnått
70 lefnadsår eller, derest de företedde läkarebetyg om försvagad helsa, vid 65

.3

18

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

års ålder med vilkor att de tillika varit i rikets tjenst omkring 40 år. Enligt från
Statskontoret erhållet meddelande innehades för närvarande å allmänna indragningsstaten
pensioner af 4 andre landtmätare och 30 kommissionslandtmätare.

Erfarenheten hade nogsamt visat, att nuvarande pensionsålder, eller 70 år,
vore alltför hög, emedan redan vid 60 års ålder landtmätare nästan utan undantag
icke vidare kunde behörigen utöfva sina tjenstebefattningar, hvilka i allmänhet fordrade
goda både kropps- och själskrafter. Pensionsåldern för kommissionslandtmätare
borde fördenskull bestämmas till 60 år, i likhet med hvad förut blifvit föreskrifvet i
afseende å förste landtmätare samt storskiftes- och afvittringslandtmätare och i likhet
med hvad Eders Kongl. Maj:t förut i nåder föreslagit äfven för kommissionslandtmätare.

Om endast ett visst antal förhöjda pensionsrum blefve bestämdt och detta
antal sattes något lägre, än som skulle erfordras för att bereda alla kommissionslandtmätare
förhöjd pension vid 60 års ålder, samt dessa högre pensionsrum af Eders
Kongl. Maj:t finge utdelas åt de kommissionslandtmätare, hvilka Eders Kongl. Maj:t
kunde finna mest förtjente af högre pension, så skulle derigenom ej mindre för landtmätarne
uppstå ett mål värdt att eftersträfva, hvilket säkerligen i hög grad skulle
bidraga till uppehållande af deras nit och pligtkänsla, utan äfven fördelar beredas de
jordägare, hvilka påkallade landtmätares tjensteåtgärder.

För att söka utreda, huruvida de senast af Eders Kongl. Maj:t föreslagna 48
pensionsrum skulle kunna utan väsentlig olägenhet nedsättas och om detta antal
pensionsrum sannolikt kunde finnas tillräckligt att meddela förhöjd pension åt alla de
kommissionslandtmätare, som under större delen af deras tjenstetid varit verksamme
och nitiske i sin tjenst, hade Styrelsen låtit upprätta en vid dess utlåtande fogad
tabell, utvisande antal, födelseår, ålder vid 1885 års utgång och sannolikt återstående
lifstid i medeltal för en qvarvar ande andre landtmätare och de nuvarande kommissionslandtmätarne,
med undantag för dem, som vore anstälde vid storskiftes- och afvittringsverken,
hvilken tabell visade, att 52 kommissionslandtmätare och 1 andre landtmätare
nu funnes anstälde vid allmänna skiftesverket, hvilka skulle uppnå 60 års
ålder eller deröfver före utgången af år 1885, hvarjemte en beräkning öfver sannolika
dödligheten ibland desse 53 intill 1885 års utgång angåfve, att detta antal borde
minskas med 2 och sålunda vid nämnda tid antagligen blefve 51. Ibland desse 51
funnes säkerligen några, hvilka vid närmare granskning af deras tjensteutöfning icke
funnes förtjenta af förhöjd pension, men de fleste af desse ålderstigne landtmätare
hade otvifvelaktigt under sin kraftigaste ålder väsentligen bidragit till skiftesverkets
fortgång och derigenom gjort sig väl förtjente af de ifrågasatta förhöjda pensionerna.
Af de förstnämnde 58 landtmätarne åtnjöte 2 såsom afvittringslandtmätare pension
från allmänna indragningsstaten till belopp af 2,000 kronor och 9 såsom förut varande
militärer pensioner från arméns pensionskassa, hvarförutom dels 2 kommissionslandtmätare,
som voro födde under åren 1829 och 1830 och således icke inberäknade
bland de förenämnde 53, åtnjöte pension från nyssnämnda kassa, och dels 6 yngre

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

19

kommissionslandtmätare uppbure lön såsom tillika varande officerare på stat. De
kommissionslandtinätare, hvilka redan åtnjöte pension från arméns pensionskassa till
belopp af 1,100 kronor eller deröfver (4) och dessutom voro berättigade till pension
af 900 kronor å allmänna indragningsstaten, då de uppnått 70 års ålder, syntes Styrelsen
icke böra erhålla förhöjda pensioner å allmänna indragningsstaten, och äfven för
dem, som åtnjöte lägre pension än 1,100 kronor från arméns pensionskassa (2), syntes
det belopp, de från berörda kassa åtnjöte, böra afdragas från de 2,000 kronor, hvilka de
eljest skulle erhålla såsom pension från allmänna indragningsstaten. Af hvad sålunda
blifvit anfördt ansåge Styrelsen det framgå, att, i händelse de förhöjda pensionsrummens
antal blefve 48 och de förutnämnda inskränkningarne vid deras utdelande bestämdes, skulle
i början af år 1886 efter första utdelningen säkerligen några pensionsrum ännu återstå att
utdela utöfver dem, som genom pensionärers frånfälle kunde blifva lediga. En verkstäld
sannolikhetsberäkning utvisade, att de pensionsrum, hvilka genom pensionärers
frånfälle kunde blifva lediga under åren 1880—1890, finge antagas uppgå till 2 å 3
om året och under de derpå följande 5 åren till 3 å 4 årligen, hvaremot årliga medeltalet
af de vid allmänna skiftesverket nu anstälde kommissionslandtmätare, hvilka under
åren 1886—1895, om de lefdé, komme att uppnå 60 år, vore 8,6. Detta sistnämnda
tal borde emellertid dels ökas med medeltalet af de till pensionsåldern kommande
kommissionslandtmätare, hvilka från storskiftes- och afvittringsverken, i den
mån arbetena vid dessa verk fullbordades, komme att återgå till allmänna skiftesverket,
dels minskas i mån af sannolika dödligheten till uppnådd pensionsålder och i
mån af kommissionslandtmätares sannolika befordran till förste landtmätare, hvarigenom
allt antalet af de kommissionslandtmätare, som under åren 1886—1895 i medeltal
komme att söka de förhöjda pensionerna, sannolikt skulle uppgå till 5 å 6. Häraf
funne Styrelsen skäl antaga, ej mindre att de pensionsrum, hvilka icke vid första
utdelningen af de förhöjda pensionerna lämpligen kunde användas, sedermera skulle
befinnas vara af stort behof och före utgången af år 1890 blifva upptagna, utan äfven
att derefter 3 å 4 pensionsrum i medeltal skulle blifva lediga hvarje år för att
utdelas bland 5 till 6 sökande; och ansåge Styrelsen af nu anförda förhållanden framgå,
att 48 pensionsrum till högre belopp skulle komma att befinnas någorlunda tillräckliga
för det afsedda ändamålet, men icke heller kunna nedsättas, utan att detta
ändamål väsentligen skulle blifva förfeladt. Detta senare skulle ock tydligen komma
att ske, derest det af 1880 års Statsutskott ifrågasatta tillägget till Eders Kongl.
Maj:ts förslag, att i de 48 pensionerna jemväl skulle inbegripas de pensioner, som af
kommissionslandtmätare för närvarande åtnjötes, blefve antaget.

På grund af hvad Styrelsen sålunda anfört har Styrelsen anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva nådig proposition om den förändring i nu
gällande stadganden beträffande kommissionslandtmätares pensionering,

att för sådane tjenstemän, hvilka uppnått 60 lefnadsår och tjenat minst 30 år
samt under sammanräknade 25 år varit anstälde vid generallandtmäterikontoret eller
ekonomiska kartverket eller såsom storskiftes-, afvittrings-, vice kommissions- eller

20

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

kommissionslandtmätare och af Eders Kongl. Maj:t pröfvas hafva, såvidt på dem berott,
under förutnämnda 25 år varit verksamma såsom landtmäteritjenstemän, må på
allmänna indragningsstaten medgifvas 48 pensioner af 2,000 kronor för hvarje, att af
Eders Kongl. Maj:t, i den mån detta antal pensionsrum dertill lemnar tillfälle, vid
afskedstagandet tilldelas de sökande, hvilka finnas vara deraf mest förtjente;

att förhöjd pension af 2,000 kronor dock icke må tilldelas kommissionslandtmätare,
hvilken antingen fortfar att tjenstgöra vid storskiftes- eller afvittringsverken
eller ekonomiska kartverket eller innehar lön på stat eller pension från allmänna
indragningsstaten eller arméns pensionskassa till belopp af 2,000 kronor eller derutöfver
;

att likväl den kommissionslandtmätare, hvilken uppfylt de förenämnda vilkoren
för erhållande af förhöjd pension och, vid afskedstagandet, från arméns pensionskassa
åtnjuter lägre pension än 2,000 kronor, må, i mån af ledighet å de medgifna 48
pensionsrummen, å allmänna indragningsstaten uppföras till pension, hvars belopp
skall uppgå till skilnaden mellan 2,000 kronor och den från arméns pensionskassa
åtnjutna pensionen;

att för de kommissionslandtmätare, hvilka hädanefter i nåder utnämnas, rätt
till pension å allmänna indragningsstaten må medgifvas endast i den händelse, att de
uppfylt ofvannämnda vilkor för erhållande af förhöjd pension;

att deremot nuvarande kommissionslandtmätare, hvilka icke komma i åtnjutande
af förhöjd pension, må vid afskedstagandet, derest de uppnått 60 lefnadsår och
tjenat 30 år samt icke innehafva eller befordras till annan tjenst eller åtnjuta pension
från arméns pensionskassa eller allmänna indragningsstaten, å sistnämnda stat
uppföras till pension af 900 kronor.

Statskontoret har väl ansett sökanderne icke sakna skäl för den af dem begärda
och af Landtmäteristyrelsen förordade förhöjningen i pensionen till 2,000 kronor, men
med hänsyn till såväl det belopp, hvartill pensionen för kommissionslandtmätare för närvarande
är bestämd, som ock den undantagsställning inom tjenstemannakorpsen, hvilken
desse landtmätare, såsom ej af staten aflönade, intaga, har Statskontoret lika litet
nu som vid de två nästföregånde tillfällen, då detta embetsverk under den 25 Oktober
1877 och den 3 Februari 1879 afgifvit underdåniga yttranden i detta ämne, kunnat
förorda pensionens bestämmande till högre belopp än 1,600 kronor.

Emot den af Landtmäteristyrelsen ifrågasatta dispositionen af de föreslagna 48
högre pensionsrummen, att pensionen skulle, i den mån antalet pensionsrum dertill
lemnade tillfälle, vid afskedstagandet tilldelas de sökande, hvilka funnes deraf vara
mest förtjente, har Statskontoret erinrat, att för verkställande af en dylik, fullt noggrann
klassifikation af pensionsberättigade i allmänhet företedde sig så många svårigheter,
att densamma, såvida den icke pröfvades nödvändig, hvilket Statskontoret för
sin del icke kunde finna, borde helt och hållet undvikas och till följd deraf pension
tilldelas de pensionsberättigade i den ordning, de anmälde sig till afsked.

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

21

I afseende å de af Landtmäteristyrelsen ifrågastälda vilkor för rättigheten till
pension har Statskontoret anmärkt, att någon beställning på stat af beskaffenhet att
kunna förenas med landtmäterigöromål icke torde kunna innehafvas af kommissionslandtmätare
efter uppnådda 60 år, att två pensioner från allmänna indragningsstaten,
efter hvad städse iakttagits, icke finge innehafvas, utan att sådant blifvit uttryckligen
medgifvet, samt att för åtnjutande af annan statsinkomst jemte pension från arméns
pensionskassa stadganden redan vore meddelade uti de för nämnda kassa utfärdade
reglementen. Uti senaste reglementen för denna kassa af den 20 Juni 1879 och den
14 December 1883 funnes nemligen, i öfverensstämmelse med 1878 års Riksdags, på
Eders Kongl. Majrts förslag, fattade beslut, intaget stadgande derom, att den, som
åtnjöte annan lön på rikets stat eller pension från andra allmänna medel än dem,
som för arméns pensionskassa vore anvisade, skulle i sammanräknade beloppet af kassapensionen
och fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar af
hvad sålunda från annat håll uppbures. Statskontoret ansåg det derföre tillfyllestgörande,
om föreskrift meddelades, att afsked skulle tagas icke endast från kommissionslandtmätarebefattning,
utan från landtmäteristaten äfvensom från anställning vid
ekonomiska kartverket, om sådan innehades.

Vidare och då andre landtmätare i allmänhet ansetts i afseende å pensionsförmån
vara likstälde med kommissionslandtmätare bär Statskontoret hemstält, att,
på sätt förut jemväl varit afsedt, den nu ifrågasatta pensionsförhöjningen måtte utsträckas
till en ännu i tjenst qvarstående andre landtmätare.

1 öfrigt har Statskontoret icke haft något att erinra vid Landtmäteristyrelsens
framställning.

Då frågan om högre pension för kommissionslandtmätarne den 17 Oktober 1879
anmäldes i Statsrådet, erinrade dåvarande Chefen för Civildepartementet, hvad angick
förändringen i den lefnadsålder, vid hvilken pensionen skulle få tillträdas, att Riksdagen
år 1875 för storskiftes- och afvittringslandtmätare och år 1878 för förste
landtmätare medgifvit, att, såvida desse uppfylt i öfrigt föreskrifna vilkor, de vid en
ålder af fylda 60 år finge på indragningsstat uppföras till pension, bestämd för de
förre till 2,000 och för de senare till 2,500 kronor. Då kommissionslandtmätarne
mer än de fleste tjenstemän vore utsatta för helsoförstörande mödor och flera slag
af försakelser, hvarigenom förmågau att vara åtminstone fullt verksamma i allmänhet
jemförelsevis ganska tidigt aftoge eller upphörde och en hög ålder sällan uppnåddes,
så syntes allt skäl vara för handen, att kommissionslandtmätarne och i likhet med
dem andre landtmätarne finge sig tillerkänd förmånen att vid 60 års ålder kunna
blifva till pension å allmänna indragningsstaten uppförde, en förmån, hvilken icke
allenast tillkomme öfriga med landtmäteriförrättningar i orterna sysselsatta personer,

09

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

utan äfven tillerkänts åtskilliga andra, kvilkas befattningar ansetts taga krafterna mer
än vanligt i anspråk eller på helsotillståndet utöfva en mera menlig inverkan, såsom
gymnastiklärare, landtbruksingeniörer, provinsialläkare.

Beträffande åter den begärda förhöjningen i pensionsbeloppet anförde bemälde
departementschef, att det väl blifvit satt i fråga, huruvida kommissionslandtmätare,
då de icke af staten åtnjöte någon aflöning, kunde anses såsom i dess tjenst i egentlig
mening anstälde och om således de borde vara ens till någon pension berättigade.
Utom det att representationen redan beviljat dem en sådan förmån, hvarigenom deras
egenskap af statens tjenare äfven finge anses erkänd, förekomme dock i detta hänseende,
att för vinnande af inträde i landtmäterikorpsen fordrades att hafva aflagt en
särskildt föreskrifven examen; att det tillkomme Eders Kongl. Maj:t att utnämna kommissionslandtmätare
och att befordran dertill icke vunnes, med mindre sökanden under en
längre tids tjenstgöring ådagalagt säkra prof på skicklighet, nit och rättskaffenshet.
Under utöfningen af sina åligganden finge kommissionslandtmätaren ock erfara, att han
vore en statens tjensteman. De förrättningar, hvartill enskildes förtroende kallade honom,
finge han icke åtaga sig, utan att förordnas af offentlig myndighet, och för sina
förrättningar stode han under en kontroll och hade han sig ålagd en redovisningsskyldighet,
den förra måhända mera sträng och den senare med större allvar utkräfd,
än för de fleste andre tjensteman egde rum. Väl vore det sannt, att han icke
fått sig tillagd någon lön af staten, men om han härutinnan icke vore så lyckligt
lottad som t. ex. landtbruksingeniörer och undervisare i åtskilliga med jordbruket
gemenskap egande näringar, hvilka personers verksamhet, i likhet med hans, i främsta
rummet toges i anspråk för den enskilde jordegarens gagn och bästa, men tillika,
likasom ock landtmätarens, vore för befrämjande af landets modernäring samt således
för vidmakthållande och höjande af landets deraf ytterst beroende välstånd af oundgängligt
behof och omisskännelig vigt, så vore det ändock ej honom tillåtet att sjelf
bestämma ersättningen för det biträde, han lemnade, utan denna ersättning utginge
efter derför af Konungen utfärdad taxa. På landtmätaren hvilade dessutom ett för
dem mycket betungande åliggande, hvarifrån de upprepade gånger förgäfves sökt befrielse,
det åliggande nemligen att till statens arkiv utan ersättning aflemna renoveradt
exemplar af en mängd kartor med tillhörande beskrifningar öfver skiften och
andra förrättningar, som af dem verkstäldes, och till följd af föreskriften hvarom det
allmänna utan allsköns uppoffring vore i besittning af dylika kartor och handlingar,
hvilka, genom tusentals landtmätares ansträngningar tillkomna och under lång följd
af år samlade, egde enligt Landtmäteristyrelsens uppskattning ett värde, som vore
att beräkna i millioner kronor och i mångfaldiga hänseenden tjenade till afhjelpande
af behof, som eljest måste med betydande kostnader tillgodoses.

Instämmande i de åsigter, som sålunda blifvit uttalade, anser jag mig böra underställa
Eders Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida icke billigheten kräfver att hos Riksdagen
göra förnyad framställning i ämnet. En ytterligare anledning att icke uppskjuta
med en dylik framställning synes mig finnas deri, att det ena af de skäl, som

Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

23

inom Riksdagen anfördes mot det förra förslaget, numera förfallit, sedan, på sätt
Landtmäteristyrelsen erinrat, genom den nya landtmäteritaxan åtskilliga arfvodesbelopp
blifvit ganska betydligt nedsatta. Och hvad angår det andra skälet, eller möjligheten
för Eders Kongl. Maj:t att utnämna kommissionslandtmätare till obegränsadt antal, så och
emte det jag tillåter mig erinra, att under åren 1880—1884 antalet redan nedgått från
261 till 212, får jag för min del hemställa, lika med Landtmäteristyrelsen, att frågan
om eu bestämd begränsning i kommissionslandtmätarnes antal bör komma under nådigt
bedömande på samma gång som förslaget om förhöjda pensioner. Landtmäteristyrelsen
har, såsom redan är nämndt, antagit, att detta antal kan begränsas till 150,
de kommissionslandtmätare, hvilka äro sysselsatte vid ekonomiska kartverken eller
storskiftes- och afvittringsverken, oberäknade. För min del håller jag före, att antalet
bör kunna än ytterligare inskränkas. Landtmäteristyrelsen har angifvit antalet
arbets- och resedagar, som i tjensten användas af de vid allmänna skiftesverket sysselsatte
andre och kommissionslandtmätare, till 35,000 och ansett, att för hvarje af
desse landtmätare kan beräknas 280 arbets- och resedagar, allt för år. Mig synes,
att det sålunda angifna antalet 280 bör kunna höjas till 330, med beräkning hvaraf
kommissionslandtmätarnes antal skulle kunna nedsättas till 106. Då emellertid på
det skäl, Landtmäteristyrelsen vidare anfört, det torde vara af nöden, att utöfver sistnämnda
antal några kommissionslandtmätare finnas att tillgå, anser jag mig icke kunna
förorda, att antalet kommissionslandtmätare bestämmes lägre än till 120, oberäknade
de kommissionslandtmätare, hvilka äro anstälde vid ekonomiska kartverken eller, om
kartverkskommissionens förslag om dessa kartverks sammanslagning med det topografiska
varder genomfördt, vid rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes-och afvittringsverken.

Mot Landtmäteristyrelsens förslag om utnämnande tills vidare af endast ett fåtal
kommissionslandtmätare hvarje år har jag icke funnit anledning till anmärkning.

I fråga om pensionsbeloppet och pensionsvilkoren instämmer jag med Statskontoret,
dock att jag ej kan biträda dess förslag, att äfven de kommissionslandtmätare,
som hädanefter utnämnas, skulle ega rätt till 900 kronors pension, i händelse någon
af de 48 pensionerna å 1,600 kronor ej vore vid afskedstagande! ledig. En sådan
rätt synes mig så mycket mera obehöflig, som de högre pensionsrummen torde blifva
till antalet tillräckliga, så snart kommissionslandtmätarnes antal hunnit begränsas till
hvad föreslaget blifvit.

Att deremot, på sätt 1880 års Statsutskott synes hafva velat, förklara äfven de
nuvarande kommissionslandtmätarne pligtige att åtnöjas med de 48 pensionsrummen
kan jag ej tillstyrka. Desse landtmätare hafva ovilkorlig rätt till pension å allmänna
indragningsstaten till belopp af 900 kronor, såvida de uppfylt de för pensionens tillgodonjutande
gifna bestämmelser, och desse kunna således icke förmenas att, derest
de icke genast vid afskedstagande! kunna komma i åtnjutande af den högre pensionen,
å allmänna indragningsstaten uppföras till pensionsbeloppet 900 kronor.

Pension för
chefen för
Ottenby stuteri,
Grefve
F. S. A. M.
Posse.

24 Nionde hufvud titeln: bil. 3.

Jag tillstyrker alltså i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,

att, under förutsättning att antalet koinmissionslandtmätare för hela riket)
oberäknadt dem, som äro sysselsatte vid rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes-
och afvittringsverken, bestämmes till 120 och att, intill dess antalet nedgått till
denna siffra, ej flere än 4 årligen till kommissionslandtmätare befordras, må, med ändring
af nu gällande bestämmelser om kommissionslandtmätares och andre landtmätares
pensionsförmåner från allmänna indragningsstaten, i stället å samma stat uppf öras
48 pensioner till belopp af 1,600 kronor för hvarje, att af Eders Kongl. Maj:t, i den
mån nämnda antal pensionsrum dertill lemnar tillfälle, vid kommissionslandtmätares
afgång från landtmäteristaten äfvensom från anställning vid rikets allmänna kartverk,
derest sådan innehafves, tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 60 lefnadsår
och tjenat minst 30 år samt under sammanräknade 25 år varit anstälde vid generallandtmäterikontoret
eller vid ekonomiska kartverket eller vid rikets allmänna kartverk eller
såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare eller kommissionslandtmätare
och af Eders Kongl. Maj:t pröfvas hafva, såvida på dem berott,
under förenämnda 25 år varit verksamme såsom landtmäteritjenstemän,

att nuvarande kommissionslandtmätare må, sedan de uppnått 60 lefnadsår och
tjenat 30 år, ega att vid afskedstagandet, derest de icke komma i åtnjutande af förenämnda
förhöjda pensioner, uppföras å allmänna indragningsstaten till pension af 900
kronor, med rättighet derjemte för dem att i den ordning, de undfått nådigt afsked,
kunna, i mån af äldres afgång, under de för de förhöjda pensionernas erhållande
stadgade vilkor uppföras till åtnjutande af det högre pensionsbeloppet,

samt att den i tjenst qvarvarande andre landtmätaren må förklaras berättigad
att under enahanda vilkor som kommissionslandtmätarne komma i åtnjutande af de
för desse föreslagna förbättringar i pensionsförmånerna1''.

Uti hvad föredragande departementschefen sålunda yttrat och tillstyrkt instämde
Statsrådets öfrige ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder dertill lemna
bifall samt förordnade,

att utdrag af detta protokoll skulle meddelas Finansdepartementet till iakttagande
vid uppgörande åt förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde
hufvudtitel.

Härefter föredrog departementschefen, Statsrådet von Krusenstjerna i underdånighet: -

21:o.

En af chefen för Ottenby stuteri, hofstallmästaren m. m. Grefve Fredrik Salomon
Albrecht Mauritz Posse gjord, af Stuteriöfverstyrelsen med förord insänd underdånig
ansökning om rätt att vid afskedstagandet efter fylda 65 år komma i åtnjutande

Nionde hufvudtiteln: bil. 3. 25

af pension med enahanda belopp, som blifvit innehafvare af dylik beställning förut
förunnad.

Af ansökningsbandlingarne inhemtades, att sökanden, som vore född den 15
Oktober 1820, blifvit den 25 Oktober 1837 antagen till sergeant vid Smålands grenadierbataljon;
att han år 1842 blifvit underlöjtnant vid Smålands husarregemente
och sedermera derstädes befordrats till löjtnant och ryttmästare, från hvilken sistnämnda
beställning han år 1870 erhållit afsked; samt att sökanden redan derförut
den 8 Mars 1867 erhållit förordnande att bestrida chefsbefattningen vid förenämnda
stuteri, å hvilken befattning han år 1870 erhållit konstitutorial; och upplystes af ett
handlingarne bifogadt läkarebetyg, att sökanden, ehuru i allmänhet åtnjutande god
helsa, redan under närmaste åren antagligen icke komme att fullständigt bibehålla
den skärpa, spänstighet och obehindrade rörelseförmåga, som erfordrades för att kunna
i alla hänseenden väl sköta en befattning af ifrågavarande art.

Till följd af erhållen nådig remiss hade Statskontoret i underdånigt utlåtande
den 14 nästlidne November anfört: att sökanden väl år 1885, då han fylde 65 år,
uppnått den för civile embets- och tjenstemän i afseende å rätt till pension från allmänna
indragningsstaten vid afskedstagandet stadgade lefnadsålder, likasom han redan
tillbragt i statens tjenst längre tid, än som erfordrades för erhållande af sådan pension,
men att, då de härom gifna allmänna föreskrifter icke kunde anses tillämpliga å innehafvare
af tjenstebefattning vid stuterierna i riket, nådig framställning borde till Riksdagen
afiåtas om rätt för sökanden att komma i åtnjutande af pension å nämnda stat,
hvarföre Statskontoret —- jemte tillkännagifvande att sökanden förutom åtskilliga naturaförmåner,
upptagna till ett sammanräknadt värde af 577 kronor 68 öre, åtnjöte en
kontant lön af 5,000 kronor samt att han, som, enligt hvad upplyst blifvit, allt sedan
år 1870 varit berättigad till pension och fyllnadspension från arméns pensionskassa
med tillhopa 1,000 kronor, icke uppbure denna pension eller egde deraf komma i åtnjutande,
så länge han innehade aflönings- eller pensionsförmåner, uppgående till 3,000
kronor, — lika med Stuteriöfverstyrelsen hemstälde, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig proposition derom, att sökanden måtte tilläggas rättighet att, då han efter
uppnådd lefnadsålder af 65 år afginge från chefsbefattningen vid Ottenby stuteri, å
allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension till
belopp, motsvarande 80 procent af hans kontanta lön, eller 4,000 kronor.

Sedan departementschefen erinrat, att Riksdagen år 1881 medgifvit, att dåvarande
chefen för Flyinge stuteri finge efter sin afgång från befattningen vid fylda 65 år åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten med 4,000 kronor för år, tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t, med hänsyn till hvad i ärendet blifvit upplyst, täcktes föreslå
Riksdagen medgifva, att Grefve Posse finge från och med månaden näst efter den, då
han vid fylda 65 år afginge från befattningen såsom chef för Ottenby stuteri, å afl 4 -

26 Nionde hufvudtiteln: bil. 3.

manna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af

4,000 kronor.

22:o.

Pension för Afdelningschefens för generalstabens topografiska afdelning underdåniga skrifvelse

E^O^Nord- ^en sistlidne September, deruti afdelningschefen anfört, att, sedan Norrbottens läns
Under. ekonomiska kartverk nu så fortskridit, att under loppet af år 1885 en del af kartverkets
personal icke längre vore för kartverket behöflig, de af samma personal, som
icke lämpligen kunde användas vid andra topografiska arbeten, borde vid nämnda tid
entledigas; att bland dem, som i första rummet komme att träffas af denna härda
lott, vore kartografen Erik Olof Nordlinder, .hvilken under mångårig tjenstgöring vid
kartverket, der han allt från dess början haft anställning, med nit och skicklighet fullgjort
honom ålagda göromål, men numera i följd af ålder och sjuklighet blefve oförmögen
att efter afskedet försörja sig genom mätningar eller andra med hans verksamhet
såsom kartograf likartade arbeten på fältet och sålunda för sitt och de sinas
uppehälle komme att uteslutande hänvisas till den ringa inkomst, han uppbure såsom
lärare i teckning vid allmänna läroverket i Luleå, i hvilken egenskap han enligt bifogadt
intyg åtnjöte årlig lön, 1,250 kronor, och ett lönetillägg af 75 kronor för år;
samt att Nordlinder icke egde någon förmögenhet och icke under tjenstgöringen varit
i tillfälle att af sin aflöning bereda sig och sin familj skydd mot nöd under kommande
dagar, i ty att hans årsarfvode ända till och med år 1874 högst uppgått
till ett belopp af 1,500 kronor och först genom den lönereglering, som från och med
år 1876 tillämpades för de ekonomiska kartverken, höjdes till det nuvarande beloppet,
2,500 kronor; och anhölle afdelningschefen, på grund af Nordlinders tjugufemåriga
verksamhet och hvad afdelningschefen i öfrigt anfört, att Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen göra framställning om beviljande åt Nordlinder af en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till ett belopp af 2,000 kronor, motsvarande åttio procent af
hans nu innehafvande kartografarfvode.

Vidare inhemtades af skrifvelsen bilagda handlingar, att Nordlinder vore född
den 17 Februari 1827 och gift samt hade en dotter, född 1867; att han sedan längre
tid tillbaka lidit af gikt och njursten samt till följd deraf vore urståndsatt att tjenstgöra
vid mätningar ute å marken; att hans synförmåga betydligt aftagit samt att
Nordlinder, enligt hvad företedt prestbetyg innehölle, icke under sin tjenstetid förvärfvat
någon enskild förmögenhet; och hade landshöfdingen H. A. Widmark i afgifvet
intyg vitsordat, att under de 14 år, landshöfdingen Widmark tjenstgjort såsom
förman vid Norrbottens läns ekonomiska kartverk, Nordlinder med flit, ordentlighet,
noggranhet och punktlighet fullgjort alla göromål, hvilka åt honom uppdragits; hvarföre
och då Nordlinder numera till följd af framskriden ålder och försvagad helsa
icke längre torde kunna fortfara med en så ansträngande befattning som en kartografs,
landshöfdingen ansåge sig med fullt skäl kunna • rekommendera Nordlinder till,

Nionde hnfvudtiteln: bil. 3.

27

på samma gång landshöfdingen kunde vitsorda hans behof af den pension å allmänna
indragningsstaten, hvarpå ett pligttroget och träget arbete i statens tjenst kunde göra
anspråk.

Statskontoret, hvars underdåniga utlåtande i ärendet blifvit infordradt, hade
deri anfört, att, ehuru Nordlinder icke på långt när uppnått den i pensionsförfattningarne
föreskrifna lefnads- och tjensteålder, Statskontoret likväl, med afseende å
hans jemförelsevis långvariga, nitiska tjenstgöring samt vitsordade sjuklighet och obemedlade
ställning, funne sig kunna tillstyrka, att någon pensionsförmån bereddes Nordlinder
vid afgången från kartograf befattningen; men att Statskontoret, enär Nordlinder
fortfarande innehade anställning såsom lärare i teckning vid allmänt läroverk
med en fast aflöning af 1,250 kronor, ansåge pensionen ej böra bestämmas högre, än
till femtio procent af kartografarfvodet.

På grund af hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t
måtte i enlighet med Statskontorets hemställan föreslå Riksdagen medgifva, att Nordlinder
från och med månaden näst efter den, då han, till följd deraf att hans verksamhet
såsom kartograf vid Norrbottens läns ekonomiska kartverk ej vidare erfordrades,
blefve derifrån entledigad, finge å allmänna indragningsstaten under sin återstående
lifstid uppbära en årlig pension af 1,250 kronor.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet i näst föregående
två mål tillstyrkt samt befalde, att utdrag af detta protokoll skulle meddelas
Finansdepartementet till iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Paul Strandberg.

28

Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

Pension för
läroverksadjunkten

E. W. Ginberg.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 19 December 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld föredrog vidare:

En af rektorn vid allmänna läroverket i Umeå J. Johansson gjord framställning
om beredande af pension å allmänna indragningsstaten åt adjunkten vid nämnda
läroverk, filosofie doktorn Robert Wilhelm Gillberg, hvilken, enligt bifogadt, af öfverläkaren
vid Vadstena hospital G. Göthlin den 16 sistlidne Juni utfärdadt läkarebetyg,
alltsedan hösten 1880 å hospitalet vårdats för sinnessjukdom, hvars yttringar icke
lemnade någon utsigt till, att Gillberg kunde återvinna fullständig helsa; till stöd för
hvilken framställning rektorn Johansson, under förmälan att Gillbergs tjenst hittills
uppehållits af vikarier med täta ombyten, åberopat de olägenheter af flera uppgifna

Nionde hufvudtiteln: bil. 4. 29

slag, som derigenom uppstode, helst undervisningen jemväl i flera andra läroämnen
samtidigt måst vid läroverket bestridas genom vikarier eller extralärare.

Öfver denna framställning hade domkapitlet i Hernösand den 16 sistlidne Juli
afgifvit infordradt yttrande och dervid, under meddelande att Gillberg vore född den
15 Oktober 1837, under läsåren 1866—1870 tjenstgjort såsom extra lärare vid Hernösands
allmänna läroverk, den 29 September 1869 utnämnts till adjunkt vid läroverket
i Östersund och den 23 Februari 1870 erhållit begärd transport till befattningen vid
läroverket i Umeå, på de af rektorn Johansson anförda skäl hemstält om aflåtande
af nådig proposition till Riksdagen angående Gillbergs öfverflyttande å indragningsstat
med åtnjutande af den pension, Kongl. Maj:t kunde finna skälig.

Statskontoret, som öfver ifrågavarande framställning jemväl afgifvit infordradt
utlåtande, hade deri anfört: att Gillberg vid sin nuvarande ålder af omkring 47 år
och efter endast 18 års tjenstetid på långt när icke uppfylt de i dessa hänseenden för
lärares pensionsrätt å allmänna indragningsstaten föreskrifna vilkor; men att Statskontoret,
enär med hänsyn till det företedda läkarebetygets innehåll måste antagas, att
Gillberg för all framtid komme att blifva otjenstbar, ansåge sig, på grund häraf och
med afseende å angelägenheten, att Gillbergs lärarebefattning icke måtte, till men för
undervisningen, än vidare af vikarie uppehållas, samt med stöd jemväl af Rikets
Ständers vid 1853—1854 års riksdag meddelade förklarande i fråga om obotlig ansedd,
lam, blind eller sinnessvag tjenstemans skiljande från ordinarie beställning i rikets
tjenst, böra biträda förslaget om Gillbergs öfverflyttande å indragningsstat; i anseende
hvartill Statskontoret, med tillkännagifvande att Gillbergs aflöning i egenskap af adjunkt,
enligt gällande stat, utgjordes af lön, 1,500 kronor, och personel lönetillägg,
enligt nådiga brefvet den 27 Januari 1880, 1,000 kronor eller tillhopa 2,500 kronor,
i underdånighet hemstält, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om beviljande
för Gillberg af pension, hvars belopp, i öfverensstämmelse med hvad i likartade
fall tillförene egt rum, syntes böra bestämmas till tre fjerdedelar af hans
nämnda aflöning eller 1,875 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit i detta ärende anfördt tillstyrkte Statsrådet,
att Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att adjunkten Gillberg
må från och med månaden näst efter den, då afsked varder honom beviljadt
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 1,875 kronor.

En af domkapitlet i Kalmar med underdånig skrifvelse den 14 Maj detta år
öfverlemnad och dervid förordad, af läraren i teckning vid högre allmänna läroverket
derstädes Sven Gustaf Lindblom gjord underdånig ansökning, att honom måtte förunnas
rätt till pension för hans återstående lifstid till det belopp, han såsom lön åtnjöte.

Pension för
teclcningsläraren

S. G. Lindblom.

30

Nionde liufvudtiteln: bil. 4.

Af handlingar^ inhemtades: att sökanden är född den 15 September 1810;
att han alltsedan början af höstterminen 1843 oafbrutet bestridt teckningsläraretjenst
först vid f. d. gymnasium samt förenade lärdoms- och apologistskolan i Kalmar samt
derefter, sedan Kongl. Maj:t förklarat honom kompetent att söka teckningsläraretjensten
vid högre elementarläroverket i nämnda stad och domkapitlet den 2 September
1859 derå meddelat honom fullmagt, vid berörda högre elementar- eller allmänna
läroverk; samt att sökanden förutom denna anställning, hvarunder han enligt
intyg af vederbörande eforus fullgjort sin undervisningsskyldighet under nitiskt och
troget användande af all den förmåga och skicklighet, som stått honom till buds, äfven
innehaft förordnande att förestå gymnastiklärarebefattning vid först omförmälda undervisningsanstalter
från och med höstterminen 1850 till och med vårterminen 1859 samt
vid Kalmar folkskolelärareseminarium från och med höstterminen 1850 till och med
vårterminen 1866.

Uti infordradt underdånigt utlåtande af den 27 sistlidne Maj hade Statskontoret
anfört: att genom nådiga brefvet den 16 Mars 1858 stadgats, att lärarne vid rikets
elementarläroverk skulle dädanefter komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt å
allmänna indragningsstaten, som enligt då gällande författningar tillkomme civile embetsoch
tjenstemän; att detta stadgande hittills ansetts icke skola tillämpas å lärare i
teckning vid dessa läroverk, utan att i de fall, då sådane lärare af Kongl. Maj:t beviljats
pension å nämnda stat vid afskedstagandet, sådant skett efter nådig framställning
i ämnet till Riksdagen; [och hadel Statskontoret, då sökanden för länge sedan
upp fy It de, enligt nådiga förordningen den 24 Januari 1778 med flera äldre författningar,
i afseende å civile tjenstemäns pensionsrätt; föreskrifna vilkor af uppnådd 70
års ålder och minst 30 års oafbruten tjenstgöring i statens tjenst, med hemtadt stöd
jemväl af nådiga brefvet den 29 Juni 1883, i hvad det rörde rätt till pension för läraren
i teckning vid högre allmänna läroverket i Venersborg F. A. Zettergren, i underdånighet
hemstält, att till Riksdagen måtte afiåtas nådig framställning derom, att
sökanden må från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller afsked,
å allmänna indragningsstaten för sin återstående lifstid uppbära pension till ett hans
lön såsom teckningslärare i tredje lönegraden vid högre allmänt läroverk motsvarande
belopp af 1,500 kronor årligen.

I anledning af hvad sålunda blifvit upplyst och anfördt hemstälde Statsrådet,
att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att teckningsläraren Lindblom må från och
med månaden näst efter den, då han efter erhållet afsked frånträder sin befattning
såsom lärare i teckning vid högre allmänna läroverket i Kalmar, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.

Nionde liufvudtiteln: bil. 4.

31

En genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län till Kongl. Maj:t insänd
underdånig ansökning af förmyndaren för sinnessjuke provinsialläkaren i Ölands
södra distrikt, medicine doktorn och kirurgie magistern Claes Samuel Zacharias Kuylenstjerna,
om bemälde provinsialläkares uppförande på allmänna indragningsstaten med
bibehållande af hans lön; öfver hvilken ansökning Medicinalstyrelsen och Statskontoret
afgifvit infordrade utlåtanden.

Af de till ärendet hörande handlingar inhemtades: att Kuylenstjerna är född
den 30 September 1822 och sålunda uppnått en ålder af 62 år; att han, efter att
år 1849 hafva afslutat sina medicinska studier, innehaft åtskilliga förordnanden såsom
läkare, till dess han år 1858 utnämndes till läkare vid Elfsborgs läns lasarett och
kurhus i Yenersborg, från hvilken befattning han år 1878 afgått med pension; att,
sedan han derefter tjenstgjort någon tid såsom tillförordnad provinsialläkare, han den
3 September 1880 utnämnts till provinsialläkare i Ölands södra distrikt; att, på sätt
ett af vederbörande öfverläkare vid Yexiö hospital den 5 September 1884 utfärdadt
intyg utvisade, Kuylenstjerna vore lidande af sinnessjukdom (förryckthet) och att denna
hos Kuylenstjerna periodiskt återkommande sjukdom, enligt hvad erfarenheten gåfve
vid handen, vore att anse såsom obotlig; samt att, enligt af Kuylenstjernas förmyndare
meddelade intyg, dels Kuylenstjernas tillgångar ej räckte till gäldande af mera än
högst 50 procent af hans skulder, dels den pension, Kuylenstjerna såsom f. d. lasarettsläkare
i Venersborg uppbure, utgjorde 800 kronor årligen.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade vid öfverlemnandet af ifrågavarande
ansökning anfört, att, enär icke någon anledning funnes till antagande, att provinsialläkaren
Kuylenstjerna någonsin kunde komma att återinträda i tjensteutöfning, samt
under de senare åren, då Kuylenstjerna åtnjutit oafbruten tjenstledighet, åtskilliga
ombyten måst göras af vikarierande läkare, utan att någon af desse varit på grund af
afiagda kunskapsprof berättigad att fullgöra alla en provinsialläkare åliggande tjenstepligter,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i öfverensstämmelse jemväl med en i orten
allmänt uttalad önskan, för sin del tillstyrkte, att ansökningen måtte vinna det afseende,
hvarigenom Kuylenstjernas definitiva afgång från tjensten bereddes.

I sitt uti ärendet afgifna utlåtande hade Medicinalstyrelsen, under åberopande
af ofvan anförda omständigheter, hemstält om aflåtande af nådig proposition till
Riksdagen angående Kuylenstjernas pensionerande med ett belopp, motsvarande hans
provinsialläkarelön.

Statskontoret hade i sitt utlåtande dels erinrat, att i afseende å provinsialläkares
pensionsrätt vore enligt Kongl. brefvet den 10 Juli 1884 stadgadt, att provinsialläkare
vid fylda 60 år och efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst, af hvilka 20 år
såsom provinsialläkare, egde att derifrån afgå med pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 4,000 kronor, dels ock framhållit, att Kuylenstjerna uppnått
högre ålder, än som fordrades för provinsialläkares rätt till pension å indragningsstat
vid afskedstagande!, under det att deremot hans tjenstetid ej på långt när motsvarade
hvad i detta hänseende föreskrifvits, i det han endast 4 år varit ordinarie provinsial -

Pension för
provinsialläkaren

C. S. K Kuylenstjerna.

Pension för
läraren vid
Chalmers tekniska
läroanstalt
i Göteborg
P. 0.

Paten.

32 Nionde hufvudtiteln: bil. 4.

läkare ock derförutom bestridt tillfälliga förordnanden såsom provinsialläkare och
annan läkarebefattning i statens tjenst under något mer än 9 år. Men då Kuylenstjerna
emellertid efter all sannolikhet vore till vidare tjenstgöring såsom provinsialläkare
oförmögen, hade Statskontoret, med åberopande jemväl af Rikets Ständers vid
1853—1854 års riksdag meddelade förklarande angående sinnessvag tjenstemans skiljande
från ordinarie beställning i rikets tjenst, ansett sig böra hemställa, det Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att provinsialläkaren Kuylenstjerna, hvilken i denna
egenskap innehade lön å stat till belopp af 2,000 kronor, finge från och med månaden
näst efter den, uti hvilken afsked från tjensten blefve honom beviljadt, uppföras å allmänna
indragningsstaten till åtnjutande af en årlig pension, som likväl med afseende
å hans jemförelsevis korta tjenstetid syntes böra bestämmas till endast tre fjerdedelar af
lönen eller 1,500 kronor, motsvarande det belopp, han under tjenstledighet för sjukdom
vore berättigad uppbära.

Med afseende å hvad sålunda förekommit hemstälde Statsrådet i underdånighet,
det Kongl. Maj:t behagade hos Riksdagen göra framställning derom, att provinsialläkaren
Kuylenstjerna må från och med månaden näst efter den, då afsked från
provinsialläkaretjensten varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid å allmänna
indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.

Styrelsens för Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg underdåniga skrifvelse
den 23 sistlidne September, deri Styrelsen anhållit, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen
göra framställning derom, att läraren i verkstadsarbete vid nämnda läroanstalt
Per Olof Dalén måtte, så snart han efter den 1 Januari 1886 från sin befattning erhölle
afsked, få såsom pension uppbära sin lön, 3,000 kronor, eller så stor del deraf,
som Kongl. Maj:t funne skäligt.

Af handlingarne inhemtades: att Dalén är född den 2 Juni 1823; att han från
och med Juli månad 1852 innehaft sin ifrågavarande befattning; samt att han, enligt
hvad ett den 8 sistlidne Augusti utfärdadt läkarebetyg utvisade, lede af kroniska sjukåkommor
i andningorganerna och underlifvet, hvarjemte själskrafternas spänstighet
vore minskad, i följd hvaraf Daléns arbetsförmåga vore mycket nedsatt.

I ofvanberörda skrifvelse hade Styrelsen till stöd för sin anhållan hufvudsakligen
anfört: att Dalén, som år 1886 komme att uppnå en ålder af 63 lefnads- och 34
tjensteår, innehade en genom dertill hörande åligganden mycket ansträngande befattning;
att Dalén med synnerligt nit och stor pligttrohet samt, så länge kropps- och
själskrafter varit oförminskade, jemväl med stor skicklighet fullgjort sina åligganden;
att det dock numera i anseende till Daléns sjuklighet vore förenadt med stora svårigheter
för honom att på ett nöjaktigt sätt sköta sin befattning, hvilken med 29 tim -

Nionde hufvudtiteln: bil. i.

33

mars tjenstgöring i veckan och skyldighet att under en stor del af denna tid samtidigt
undervisa ett antal elever, öfverstigande 50, kräfde stor kroppslig rörlighet och
styrka i förening med själens spänstighet och liflighet; samt att särskildt för den nedre
afdelningen af läroanstalten, der verkstadsarbetena utgjorde ett af hufvudämnena, vore af
stor betydelse, att en kraftig och’: tidsenlig undervisning i detta ämne meddelades
eleverna.

I infordradt underdånigt utlåtande hade Statskontoret anfört: att i den för
frågavarande läroanstalt genom nådigt bref den 1 Juni 1877 faststälda aflönings-och
utgiftsstat funnes bland lärarepersonalen uppförd en lärare i verkstadsarbete med lön
till belopp af 3,000 kronor; att vid nyssnämnda års riksdag allenast lektorerna vid
anstalten fått sig tillförsäkrad pensionsrätt enligt för lektorerna vid elementarläroverken
gällande grunder, hvaremot för öfrige lärare vid anstalten pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten icke vore medgifven;'' men att emellertid, med afseende å
Daléns långvariga och synnerligen väl vitsordade tjenstgöring samt då han, enligt
hvad Styrelsen upplyst och läkarebetyget jemväl utvisade, numera vore till arbetsförmågan
mycket nedsatt och således ej kunde på ett tillfredsställande sätt sköta en så
ansträngande befattning som den ifrågavarande, Statskontoret i underdånighet tillstyrkte,
att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om rätt för Dalén
att, sedan han efter ingången af år 1886 från sin tjenst erhållit afsked, å,''allmänna
indragningsstaten uppbära en hans lön motsvarande pension af 3,000 kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit tillstyrkte Statsrådet, det Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om rätt för Dalén att, sedan han
efter ingången af år 1886 från sin tjenst undfått afsked, från och med månaden näst
derefter å allmänna indragningsstaten uppbära en pension af 3,000 kronor årligen,

Kommerskoliegii underdåniga skrifvelse den 23 sistlidne September, hvarmed
Kollegium insändt en af öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm August Paschs
enka Hedvig Sophia Elisabeth Pasch, född Lundh, hos Styrelsen för nämnda skola
gjord och af Styrelsen med skrifvelse till Kommerskollegium öfverlemnad ansökning,
deruti enkan Pasch, under åberopande af bilagd tjensteförteckning för hennes man,
utdrag af den efter honom hållna bouppteckning, prestbevis och läkareintyg, anhållit,
att Styrelsen måtte hos Kongl. Maj:t göra underdånig framställning om aflåtande af
nådig proposition till Riksdagen i syfte att för sökanden utverka något pensionsbelopp.

Af handlingarne inhemtades: att öfverläraren Pasch, som var född den 30
Augusti 1833, från år 1855 varit anstäld såsom lärare först vid svenska slöjdföreningens
skola, sedermera vid den derur utbildade slöjdskolan och slutligen, efter dennas
omorganisation, vid tekniska skolan i Stockholm; att han derunder meddelat under -

Pension för
enlcan efter
öfverläraren
vid tekniska
skolan i
Stockholm A.

Pasch.

34

Nionde liufvudtitelu: bil. 4.

visning i hvarjehanda ämnen, såsom kemi och fysik, perspektivlära, frihandsteckning,
klotsteckning, ornamentsteckning, konstruktionslära och beskrifvande geometri; att han
derjemte från 1857 innehaft bibliotekariebefattningen och från 1870 varit kassaförvaltare
vid skolan; att han vid sin död, hvilken inträffat den 16 sistlidne Juli, åtnjutit
en årlig lön af tillhopa 4,500 kronor i de af honom då innehafda befattningar
vid skolan; att Pasch vidare från och med höstterminen 1856 till och med vårterminen
innevarande år varit anstäld såsom assistent i beskrifvande geometri och ritkonst
vid teknologiska institutet eller tekniska högskolan i Stockholm samt derjemte utfört
särskilda honom lemnade offentliga uppdrag; att Pasch, enligt Styrelsens vitsord, under
den långa tid af nära trettio år, som han utöfvat ofvan omförmälda lärareverksamhet,
på ett synnerligen förtjenstfullt och för industrien gagnande sätt skött sina befattningar
och genom utgifvandet af värderika läroböcker i vidsträcktare kretsar med
berömvärdt nit verkat i upplysningens tjenst beträffande såväl den allmänna som yrkesarbetarens
mera speciela bildning; att i dödsboet efter Pasch, hvilken förutom
enkan efterlemnat en dotter, född 1861, tillgångarne vid hållen bouppteckning beräknats
till 2,859 kronor 72 öre och skulderna till 7,361 kronor 1 öre; samt att
enkan Pasch, hvilken således befinner sig i fullkomligt medellösa omständigheter, är,
enligt läkarebetyg, till följd af nervöst hjertlidande och allmän svaghet alldeles oförmögen
att med sitt arbete försörja sig och sin dotter.

I enlighet med hvad Styrelsen för tekniska skolan hemstält hade Kommerskollegium,
under åberopande af hvad i ärendet förekommit och med hänsyn dertill
att Pasch i lifstiden icke egt att för enkan och dottern bereda inträde till vinnande
af pension i någon af de med statsbidrag till en del underhållna enke- och pupillkassorna,
tillstyrkt framställning till Riksdagen om beviljande åt enkan Pasch af en
årlig pension, att, så länge hon i enkestånd förblefve, utgå till det belopp, Kongl.
Maj:t kunde finna skäligt föreslå; och hade Kommerskollegium med afseende härå
erinrat, att 1877 års Riksdag, med bifall till nådig proposition, beviljat enkan efter
föreståndaren för tekniska elementarskolan i Borås S. Th. Göransson en årlig pension
af 400 kronor.

Efter nådig remiss hade jemväl Statskontoret yttrat sig uti ifrågavarande
ärende och med afseende å hvad Kommerskollegium i frågan anfört förordat bifall till
den gjorda framställningen; hvarjemte Statskontoret, med stöd såväl af det utaf Kommerskollegium
åberopade beslut vid 1877 års riksdag som ock deraf att vid 1880
års riksdag pension till belopp jemväl af 400 kronor blifvit tillerkänd kaptenen
Schartaus enka, ansett sig kunna tillstyrka aflåtande af framställning till Riksdagen
om årlig pension för enkan Pasch från allmänna indragningsstaten till belopp af 400
kronor, att af henne från och med Augusti månad innevarande år åtnjutas, så länge
hon förblefve i sitt nuvarande enkestånd.

På grund af hvad sålunda blifvit upplyst tillstyrkte Statsrådet, att Kongl. Maj:t
måtte hos Riksdagen göra framställning derom, att enkan Pasch må från allmänna

Nionde liufvudtiteln: bil. 4.

35

indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 400 kronor från och med sistlidne
Augusti månad, så länge hon lefver enka.

Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående fem punkter upptagna ärenden
i underdånighet tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag härom till Finansdepartementet öfverlemnas
för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstateus nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:
Ej. Westerling.

36

Nionde liufvudtiteln: bil. 5.

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 80 December
1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Hammarskjöld föredrog vidare:

lönetittskott Universitetskanslerns underdåniga memorial af den 29 sistlidne September, deri

åt laboratorn, lian, bland annat, anmält och till bifall förordat en af karolinska mediko-kirurgiska
A^Tigerstedt inst^utets lärarekollegium gjord framställning om ett personligt lönetillskott å 1,500
'' kronor årligen för laboratorn vid institutets fysiologiska laboratorium, doktor R. A. A.
Tigerstedt.

Med afseende härå hade institutets lärarekollegium erinrat derom, att det
under den sista tiden visat sig vara förenadt med synnerligen stora svårigheter att få
lärareplatserna inom de teoretiska facken vid institutet besatta med fullt kompetenta
personer. Orsaken till detta i hög grad bekymmersamma förhållande vore utan tvifvel
i främsta rummet att söka deri, att för de unge män, som genomgått den långa och
kostsamma medicinska kursen, och framför allt för de till begåfning och kunskaper
mera framstående bland dem i allmänhet erbjöde sig ganska stora utsigter att genom

Nionde hufvudtitelu: bil. 5.

37

utöfvande af medicinsk praktik inom en jemförelsevis kort tid ernå en oberoende och
i många fall till och med mycket god ekonomisk ställning, under det att lärareverksamheten
inom de teoretiska facken, äfven sedan befordran till de högst aflönade tjenstebefattningarne
vunnits, i ekonomiskt hänseende knappt kunde tillfredsställa de måttligaste
anspråk, synnerligast i de talrika fall, der sådan befordran först efter lång
väntan med otillräckliga löneinkomster och under fortsatt skuldsättning kunnat erhållas.
Under dessa omständigheter vore det en pligt att så vidt möjligt vidtaga sådana
åtgärder, att icke begåfvade män, som redan utmärkt sig genom framgångsrik
vetenskaplig och lärareverksamhet, af otillräcklig aflöning tvunges att till svår skada
för den medicinska undervisningen öfvergifva det läroverk, åt hvars tjenst de med
heder egnat sina krafter. För närvarande ville emellertid icke lärarekollegiet föreslå
någon allmän löneförhöjning för de teoretiska lärarebefattningarne vid institutet, utan
trodde, att det afsedda ändamålet kunde för tillfället på ett någorlunda tillfredsställande
sätt vinnas, om åt framstående personer, som innehade svagt aflönade befattningar
och hvilkas bibehållande vid läroverket vore synnerligen önskvärd!, anvisades en personlig
löneförhöjning, som utginge, intill dess de blefve befordrade till ordinarie professorstjenst.
Och i detta hänseende ansåg sig lärare kollegiet böra’fästa uppmärksamheten
på nuvarande innehafvaren af laboratorstjensten vid institutets fysiologiska
laboratorium, medicine doktorn Robert Adolf Armand Tigerstedt, som såväl genom
framstående vetenskaplig verksamhet som ock genom det utmärkta sätt, på hvilket han
ledt undervisningen och öfningarne på nämnda laboratorium, gjort sig i hög grad förtjent
af att komma i åtnjutande af någon förbättring i sin nu till endast 3,000 kronor
uppgående aflöning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och enär med skäl kunde befaras,
att karolinska institutet, om icke någon väsentlig förbättring i doktor Tigerstedts löneinkomster
snart bereddes, inom kort komme att förlora en mycket dugande och under
nuvarande förhållanden synnerligen svårersättlig lärarekraft, hemstälde Statsrådet i
underdånighet, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning om anvisande
på allmänna indragningsstaten af ett personligt lönetillskott å 1,500 kronor årligen för
laboratorn vid karolinska mediko-kirurgiska institutets fysiologiska laboratorium, doktor
R. A. A. Tigerstedt, att utgå så länge han omförmälda laboratorstjenst bestrider.

Härefter anförde departementschefen:

“Detta års Riksdag anvisade å allmänna indragningsstaten för år 1885 och stälde
till Eders Kongl. Maj:ts disposition ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare
bestämmelser, Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt att meddela, användas till
understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka

Understöd
för är 1886
åt äldre behöfvande

folkskolelärare.

38

Nionde hufvudtiteln: bil. 5.

oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867. Sedan samtliga
domkapitlen och Stockholms stads konsistorium blifvit i ämnet hörda, har Eders
Kongl. Maj:t den 12 innevarande månad utfärdat nådig kungörelse angående understöd
för år 1885 åt äldre behöfvande folkskolelärare.

Då de skäl, som föranledt anslagets beviljande för år 1885, naturligtvis lika väl
gälla äfven för kommande år samt någon erfarenhet ännu icke vunnits, huruvida
det belopp, som för år 1885 beviljats, är för högt eller för lågt beräknadt, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att äfven för
år 1886 å allmänna indragningsstaten under enahanda vilkor och bestämmelser bevilja
samma belopp, 10,000 kronor.»

I denna hemställan förenade sig Statsrådets öfrige ledamöter.

Hvad Statsrådet beträffande de under nästföregående två punkter upptagna
ärenden i underdånighet tillstyrkt och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
gilla och bifalla; och skulle protokollsutdrag härom till Finansdepartementet
öfverlemnas för behörigt iakttagande vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna
under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocoilo:

Carl Tornérhiclm.

Nionde imf v vidt i teln: bil. 6.

39

Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 30 December

1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Statsrådet Ryding anförde härefter:

“Beträffande beloppet af det kreditiv, som för år 1886 kan blifva erforderligt
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering och dels till
fyllnadspensioner för arméns befäl och underbefäl, har Direktionen för arméns pensionskassa
i underdånig skrifvelse den 24 sistlidne September anmält, hurusom efter gjorda
beräkningar med säkerhet kunde antagas, att det för år 1885 beviljade kreditiv å

900,000 kronor skall, i följd af medgifvandet att använda det å innevarande års
kreditiv uppkommande öfverskott, lemna en behållning, med tillhjelp hvaraf förhöjning
i kreditivbeloppet för år 1886 icke skulle behöfvas.

Jag hemställer derföre, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1886 anvisa ett kreditiv af 900,000 kronor, att användas
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu

Kreditiv för
•pensioneringen
vid armén.

40

Nionde liufvudtiteln: bil. 6.

faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året
densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna,
och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen godkända
grunder för sådana pensioners utgående,

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen under år 1885 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande årets pensionering användas.®

I denna hemställan af departementschefen instämde Statsrådets öfrige ledamöter.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält;
och skulle utdrag af detta protokoll meddelas Finansdepartementet till ledning
vid uppgörande af förslag till reglering af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Ex protocollo:

Emil Hallgren.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCOS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

1

Finansplanen.

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Haris Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 12 Januari

1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Härefter yttrade departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern
Themptander:

»De anslag, Eders Kongl. Maj:t på de särskilda departementschefernas
föredragning beslutat äska af Riksdagen för år 1886, utgöra
sålunda:

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Sami. 1 Afd.

Sammanfattning
af utgifterna
under
hufvudtitlarne.

2

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

Anslag utom
hufvudtitlarne.

Riksgälds kontorets ställning.

I hufvudtiteln: ordinarie

kronor 1,838,000

—

extra

7)

95,000

—

kronor 1,433,000: —

II

,, ordinarie

8,814,599

—

extra

))

178,401

—

3,993,000: .....

III

,, ordinarie

))

616,850

—

extra

11

4,500

-—-

„ 621,350: —

IV

,, ordinarie

)7

19,309,500

—

extra

77

1,491,700

—

„ 20,801,200: —

V

,, ordinarie

5,787,000

—

extra

2,400,000

—

„ 8,187,000: —

VI

,, ordinarie

7 i

4,620,029

—

extra

71

1,942,971

—.

„ 6,563,000: -

VIT

,, ordinarie

77

13,869,000

—-

extra

77

270,000

—

„ 14,139,000: —

VIII

,, ordinarie

10,481,759

—

extra

l)

1,402,241

—

„ 11,884,000: —

IX

,, ordinarie

))

2,629,450

—

extra

) 7

900,000

—

„ 3,529,450: --

kronor 71,151,000: —

Härtill kommer det

extra

anslag till

an-

skaffande af ny rörlig materiel vid statens redan
trafikerade jernvägar, Eders Kongl. Maj:t i sammanhang
med regleringen af utgifterna under
sjette hufvudtiteln föreslagit att till utgående

under år 1886 anvisas utom hufvudtitlarne......... „ 550,000: —

Fullmägtige i Riksgäldskontor! hafva i skrifvelse
den 6 December 1884, som under Lift. B.
torde få biläggas dagens protokoll, lemnat uppgift
å de Riksgäldskontor!^ utgifter för år 1886,
hvilka böra i riksstaten uppföras. Enligt denna
Fullmägtiges beräkning utgöra dessa utgifter:
riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar

in. in., förslagsvis.................. kronor 618,775: —

annuiteter å de fonderade statslånen
samt räntor å öfrig statsskuld.
.............. kronor 12,586,745: —

Transport kronor 12,586,745: — 618,775: — 71,701,000: —

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 3

Transport kronor 12,586,745: — 618,775: — 71,701,000: —

efter afdrag af de
till Riksgäldskontor!
ingående
rånte- och
kapitalafbetal ningar.

.. kronor 2,432,520: —

förslagsvis ............ kr. 10,154,225: — kr. 10,773,000: _

Summan af statsverkets utgifter för år 1886 uppgår
således till............................................................ kronor 82,474,000: —

Statsverkets tillgångar för den förevarande statsregleringen äro

beräknade till .............................................................. kronor 82,991,000: —

Efter afdrag af nyssnämnda utgiftssumma ,, 82,474,000: —•

återstår ett belopp af................................................... kronor 517,000: —

Det intresse, hvarmed sistlidne Riksdag omfattade det af Eders
Kongl. Maj:t framstälda förslaget om bildande genom befintliga öfverskott
af en fond för nytt riksdagshus, hvars snara uppförande mer och
mer blir en trängande angelägenhet och hvars åstadkommande underlättas,
i samma mån medel dertill på förhand samlas, föranleder mig
att äfven nu tillstyrka, att en del af det sålunda befintliga öfverskottet,
eller 300,000 kronor, må till nämnda, under Riksgäldskontorets förvaltning
stälda fond under år 1886 afsättas.

Innan jag framställer något förslag rörande dispositionen af sedermera
återstående 217,000 kronor, anhåller jag att få yttra några ord
i anledning af hvad Riksdagens senast församlade revisorer uti sin
berättelse om verkstäld granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och
förvaltning under år 1882 anfört beträffande statsverkets grundfond.
Sedan revisorerna, beträffande uppkomsten af och ändamålet med
denna fond, åberopat en af 1843 års statsrevisorer lemnad utredning,
yttra de vidare, bland annat, att af berörda utredning framginge, att
med ordet grundfond näppeligen kunde förstås hvad med en dylik
benämning vanligtvis i affärslifvet menades, utan att fonden snarare borde
kunna betraktas såsom en förskottskassa, genom hvilken kontanta medel
tillhandahöllos Statskontoret till dess utgifter under den tidigare del af
året, då åtskilliga af de i riksstaten anslagna inkomsterna ännu icke
influtit, men utgifterna, det oaktadt, måste verkställas, och att den således
icke borde anses disponibel för framtida möjliga utgifter eller för
fyllande af statsbrist, hvilken, då den inträffade, borde på annat sätt
betäckas, hvarföre och då fondens storlek borde rättas efter det belopp,
med hvilket inkomsterna under årets förra del kunde beräknas under -

Afsättning
till fond
för nytt
riksdagshus

Statsverkets

kassaförlags

fond.

4

Finansplanen: statsrådsprotokollet.

stiga motsvarande tids utgifter, samt det vore af vigt, att i afseende på
statsverkets medelstillgångar icke sådana benämningar bibehöllos, hvarigenom
de i statsverkets räkenskaper mindre hemmastadde kunde vilseledas,
revisorerna ansett sig böra hemställa, huruvida icke benämningen
statsverkets grundfond kunde utbytas mot den af statsverkets förskottsfond
eller någon annan, som bättre motsvarade dess verkliga ändamål,
helst gränsen af dess behöfliga storlek derigenom antyddes äfvensom
sådana oriktiga föreställningar undanröjdes, som att statsverket uti denna
kassa skulle ega tillgångar till framtida utgifter eller medel till fyllande
af möjligen uppkommande statsbrist.

Statskontoret, som genom nådig remiss erhållit befallning att öfver
revisorernas framställning sig yttra, har sedermera den 18 nästlidne November
afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet af följande hufvudsakliga
innehåll: statsverkets grundfond hade, såsom ock i den af revisorerna
åberopade utredning förmäles, sedan äldre tider uppkommit genom öfverskott
å beräknade inkomster och besparingar å anslag. Att närmare
angifva, när och huru fonden tillkommit, vore enligt Statskontorets tanke
nu mera ej verkställbart. Utgörande ett rörelsekapital för statsverket,
hvilket vid statsregleringarnes upprättande icke toges i beräkning för utgifternas
bestridande, bestode fonden i alla de bokförda statsmedelstillgångar,
som icke tillhörde statsregleringsfonden, och underginge till beloppet
icke någon minskning annat än i ytterst sällan förekommande
fall, såsom då afskrifning af en statsverkets fordran beviljades, utan att
något visst anslag eller någon särskild fond af afskrifningen drabbades,
hvilket senast egde rum vid 1866 års riksbokslut, då fonden på sådant
sätt minskades med ett belopp af 29,171 kronor 18 öre. Till betäckande
af uppkommande statsbrist hade fonden ej varit afsedd och ej heller dertill
blifvit använd, utan hade, der sådan brist uppstått, till densammas
afhjelpande anlitats andra utvägar, såsom exempelvis vid 1880 års riksdag,
då särskildt anslag för sådant ändamål anvisades å riksstat. Med
fonden vore deremot afsedt icke allenast att, såsom revisorerna syntes
hafva antagit, betäcka det belopp, hvarmed inkomsterna under årets
förra del kunde beräknas understiga motsvarande tids utgifter, utan ock
att sätta Statskontoret i tillfälle att under löpande året bestrida utgifter,
hvartill voro ämnade de först under påföljande året inflytande uppbördsmedel,
och således att förekomma den kassabrist, som alltid under årets
sista och följande års första månader skulle uppstå, derest icke ett särskildt
rörelsekapital vore för Statskontoret tillgängligt. Om än grundfonden,
som efter den minskning deri, hvarom här ofvan omförmälts,
intill 1881 års slut utgjorde 4,985,688 kronor 27 öre, tillförene kunde
hafva varit för sagda ändamål tillräcklig, hade dock, sedan, till följd af

Finansplajien: statsrådsprotokollet.

ö

tid efter annan och särdeles under senare åren inträffade förändringar,
beloppet af de för ett års utgifter enligt riksstaten påräknade, men först
det följande året inflytande statsinkomsterna ökats, fonden visat sig allt
mera otillräcklig. Bland sådana förändringar kunde omförmälas den år 1873
vidtagna, hvarigenom den till Riksgäldskontoret förut ingående uppbörden
af allmänna bevillningen öfverflyttades på Statskontoret. Genom sedermera
beslutade löneregleringar för armén och landsstaten samt förändrad
organisation af hospitalsförvaltningen hade Statskontoret vidare fått
sig ålagdt att under löpande året ntbetala de enligt dessa regleringar
bestämda löner äfvensom anslag till hospitalens underhåll, under det
att årets inkomst af de till statsverket indragna militie- och landsstatsboställena
samt hospitalshemmanen äfvensom af den till befälsaflöning
och till hospitalen förut anslagna ränta och tionde inflöte först under
det följande året; utgörande sammanlagda beloppet af de uti 1884 års
riksstat till bestridande af samma års utgifter påräknade, men först vid
1885 års uppbördsstämmor inflytande inkomster af ränta, tionde, arrendemedel,
mantalspenningar, åtskilliga vakansafgifter samt allmän bevillning
tillhopa 13,867,000 kronor. Härtill komme ock, dels att en ej ringa
del af den för ett år påräknade tullinkomsten vid årets slut utestode
såsom ogulden och dels att, till följd af den bränvin stillverkare medgifna
rätt att upplägga sitt bränvin å nederlag, bränvinstillverkningsskatt
till icke obetydligt belopp innestode vid hvarje års slut hos bränvinstillverkare.
Behöfligheten af en förstärkning af statsverkets grundfond
vore äfven af Eders Kongl. Maj:t och af Riksdagen erkänd, och hade
för sådant ändamål anslag i riksstaterna för 1882, 1883, 1884 och
1885 uppförts, hvarigenom grundfonden komme att vid 1885 års slut
uppgå till 10,922,207 kronor 27 öre. Ej heller det belopp, hvartill grundfonden
sålunda blifvit förhöjd, skulle under närvarande förhållanden
vara tillräckligt att förekomma brist i statsverkets kassarörelse och deraf
föranledt behof utaf kassaförstärkning från Riksgäldskontoret, derest icke
Statskontoret hade att såsom kassatillgång förfoga öfver de betydliga
öfverskotten å de båda närmast föregående årens statsregleringar, af
hvilka 1882 års öfverskott af 1884 års Riksdag tagits i beräkning först för
1885 års statsreglering och 1883 års öfverskott ännu vore odisponeradt.
Genom hvad Statskontoret sålunda anfört ansåg kontoret ådagalagdt, att
statsverket uti grundfonden icke egde några tillgångar till framtida utgifter
eller till fyllande af möjligen uppkommande statsbrist samt att
ett motsatt antagande hvarken egde stöd i erfarenheten från den förflutna
tiden om grundfondens användande eller vore förenligt med det
erkända behofvet för Statskontoret att för sin kassarörelse ega ett rörelsekapital,
äfvensom att fonden ej ännu uppnått den storlek, att den under

6 Finansplanen: statsrådsprotokollet,

alla förhållanden ensam kunde fylla detta behof. Fondens nuvarande benämning
af »statsverkets grundfond» angåfve jemväl, enligt Statskontorets
åsigt, tillfyllest det med densamma afsedda ändamål, och det sätt, hvarpå
den, för så vidt kändt vore, under äldre tider tillkommit, eller de åtgärder,
som under en senare tid vidtagits till dess förstärkande, gåfvo ej
heller anledning till en förändring härutinnan. På grund häraf och då
dessutom genom ett utbyte af nuvarande benämning mot vare sig den
af revisorerna föreslagna eller någon annan säkerligen icke skulle förekommas
oriktiga föreställningar om fondens natur hos de med statsverkets
bokföring och grunderna för dispositionen af statsmedlen eller
dessas fördelning emellan de olika förvaltningsgrenarne mindre förtrogna,
funne sig Statskontoret icke böra understödja revisorernas förevarande
framställning.

Detta Statskontorets yttrande synes mig nöjaktigt ådagalägga behofvet
af, att, såsom jag flera gånger inför Eders Ivongl. Maj:t framhållit,
afsättningar till fonden ännu må ske, i den mån vid budgeternas uppgörande
tillfälle dertill erbjuda sig, och har jag förut angifvit en siffra af
åtminstone 15 millioner kronor såsom den gräns, hvarintill det med
hänsyn till budgetens nuvarande omfattning synes fullt påkalladt att låta
afsättningarne fortgå. Revisorerna torde ej heller hafva åsyftat att tillstyrka
Riksdagen att frångå den under de senaste åren inom Riksdagen
nästan utan meningsskiljaktighet omfattade åsigt, som tagit sig uttryck i
besluten om grundfondens successiva förstärkning. Att för öfrigt de till
grundfonden hörande medel ej må ligga obegagnade, när de icke af Statskontoret
behöfva för dess utbetalningar anlitas, derom har Riksdagen
dragit försorg genom den i § 35 af Riksgäldskontorets reglemente förekommande
bestämmelsen, att, om Statskontoret erhåller större behållningar
å sina räkningar i riksbanken, än som för de löpande statsutgifternas
bestridande anses erforderliga, Riksgäldskontor eger att i
afräkning å detsamma tillkommande anslag eller på de återbetalningsvilkor,
som af Fullmägtige medgifvas, mottaga af Statskontoret sådana
behållningar till förvaltning. Denna utväg har ock under de senaste
åren i ganska stor utsträckning anlitats, och Statskontorets för tillfället
ej behöfliga behållningar hafva sålunda tillgodogjorts i Riksgäldskontorets
rörelse eller af sistnämnda verks styrelse förräntats.

Beträffande statsrevisorernas förslag om en förändrad benämning
å denna fond är jag deremot af annan mening än Statskontoret. Det
kan väl synas temligen likgiltigt, huru fonden benämnes, blott dess
ändamål är tydligen bestämdt och klart insedt, men nekas kan icke,
att, såsom revisorerna antydt, oegentliga benämningar kunna verka
vilseledande; och att missförstånd rörande denna fonds beskaffenhet och

Finansplanen: statsrådsprotokollet. 7

uppgift ofta försports, är nogsamt känd!. Skäl synas derföre förefinnas
att gifva fonden en förändrad benämning; och då dess ändamål är att
utgöra ett kassaförlag åt Statskontoret, hvaraf detta verk i sin rörelse
visat sig, såsom naturligt är, hafva ett bestämdt behof, torde den närmast
till hands liggande och mest egentliga benämningen vara, enligt hvad ock
under förhandlingarne inom Riksdagen påpekats, statsverkets kassaförlagsfond,
i hvilket namn betydelsen af fonden lärer för enhvar framstå fullt
tydlig.

Med stöd af hvad jag sålunda yttrat och då, såsom nyss erinrats,
ett ännu odisponeradt öfverskott finnes i budgeten till belopp af 217,000
kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen att,
med förändring af den hittills begagnade benämningen å statsverkets
grundfond till statsverkets kassaförlagsfond, anvisa till nämnda fonds
förstärkande 217,000 kronor.

Utom de af föregående Riksdagar å Riksgäldskontoret anvisade utgifter,
att utgå under år 1886, hvilka finnas upptagna i Fullmägtiges
bifogade förslagsberäkning för nämnda år och äro afsedda att bestridas
med upplånta medel, nemligen för låneunderstöd för enskilda jern vägar,
för anslag till jern vägen Kihlafors—Stugsundet, för bidrag till fonden för
understödjande af odling af sänka trakter, för inköp och ombyggnad af
jernvägen Sundsvall—Torpshammar och till låneunderstöd för Skåne—
Hallands och Mellersta Hallands jernvägsaktiebolag, anhåller jag slutligen
få erinra om Eders Kongl. Maj ds förut i dag, på föredragning af
Chefen för civildepartementet, fattade beslut att för fortsättande af arbetena
å stambanan mellan Bräcke och Sollefteå äska ett anslag för år 1886
af 2,000,000 kronor, hvilka såsom hittills torde böra bestridas af upplånta
medel och anvisas att utgå från Riksgäldskontoret.»

Uppå Statsrådets tillstyrkande behagade Hans Maj:t Konungen bifalla
hvad departementschefen sålunda hemstält och åt honom uppdraga
att, sedan han erhållit protokollsutdrag om hvad som efter de öfriga
departementens föredragning blifvit beslutadt med afseende å statsregleringen,
uppsätta och till justering inför Kongl. Maj:t anmäla förslag till
nådig proposition angående statsverkets tillstånd och behof i enlighet
med Kongl. Majds nu i ämnet fattade beslut.

Utgifter utom
riksstaten.

Ex protoc.ollo:
Adolf von Hofsten.

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 1

Bil. Litt. B.

Till Hans Excellens Herr Statsministern och Chefen för Kongl.

Finansdepartementet.

Med anledning af Eders Excellens’ skrifvelse den 8 nästlidne November
hafva Fullmäktige i Riksgäldskontoret låtit upprätta och få
härmed till Eders Excellens öfverlemna förslagsvis uppgjorda beräkningar
öfver Riksgäldskontorets sannolika ställning vid slutet af hvartdera
året 1884 och 1885 samt redan nu påräkneligu inkomster och utgifter
år 1886.

Såsom vanligt äro i dessa beräkningar ej upptagna inkomster,
utgifter och behållningar för de särskild! fötvaltade fonderna, nemligen
jernvägshypoteksfonden samt de fonderade statslånens liqvidations- och
amortissementsfonder; och enär de utgifter, som af upplåningen för
jernvägshypoteksfonden föranledts, böra med de till fonden ingående
rånte- och kapitalbetalningar bestridas, finnes i beräkningarne ej bland
utgifterna uppförd den andel af annuiteterna för 1875 och 1878 års
statslån, som belöper å de obligationer af nämnda lån, genom hvilkas
försäljning medel till utlåningen från jernvägshypoteksfonden anskaffats
och hvilkas valuta ännu för fondens räkning användes.

Lika med innevarande Riksdags Statsutskott hafva Fullmäktige
ej heller i beräkningen upptagit det belopp af 900,000 kronor, som
bör under år 1885 af Statskontoret till Riksgäldskontoret öfverlemnas
till bildande af en fond för nytt riksdagshus. Dessa medel skola nemligen
till Riksgäldskontoret levereras endast för att för nämnda fonds
egen räkning förräntas; i följd hvaraf hvarken kapitalbeloppet eller
den derå upplöpande ränta kan på Riksgäldskontorets ställning utöfva
någon inverkan.

Beträffande några väsendtligare skiljaktigheter mellan de härbos
öfverlemnade förslagsberäkningarne och motsvarande siffror i de vid
1884 års Riksdags Statsutskotts memorial N:o 66 fogade enahanda
beräkningar tillåta Fullmäktige sig vidare anföra följande.

Riksgäldskontorets behållning vid 1884 års slut beräknades vid
Bill. till liiksd. prot. 1S85. 1 Sami. 1 Afd. 1

2 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

sist hållne Riksdag till 3,961,085 kronor 34 öre, men upptages i hosföljande
förslagsberäkning till 7,602,427 kronor 38 öre. Denna betydliga skilnad
härrör hufvudsakligen deraf, att de af Statskontoret till Riksgäldskontoret
för förvaltning öfverlemnade kassabehållningar nu ej kunnat
uppföras till återbetalning förr än under nästkommande år. De utgöra
för närvarande 7,900,000 kronor, hvaraf dock 2,900,000 kronor skola
återbetalas redan vid början af nästkommande år, nemligen 1,900,000
kronor den 2 och 1,000,000 kronor den 15 Januari. Hela ofvannämnda
summan af 7,900,000 kronor öfverstiger emellertid med 3,400,000
kronor det motsvarande belopp, som, då Statsutskottets förslagsberäkningar
afgåfvos, fanns hos Riksgäldskontoret innestående och hvilket
då måste beräknas bland innevarande års utgifter.

Kapital- och ränteinbetalningar år 1885 å till vissa bestämda
föremål anvisade låneunderstöd beräknades i Maj månad till 2,662,500
kronor, nu till 2,557,316 kronor. Minskningen uppkommer dels i följd
af den utaf senaste Riksdag medgifna eftergift af Sundsvalls jernvägsaktiebolags
skuld till Riksgäldskontoret, dels derigenom att af de
Riksgäldskontoret tillhöriga, af Bergslagernas jernvägsaktiebolag utfärdade
obligationer ett mindre belopp blifvit till inlösen den 15 Januari
1885 utlottadt, än beräknadt varit.

Ökningen af annuiteterna för år 1885 å 1878 och 1880 års lån
beror, för det förra lånet derpå att, efter fortsatt afbetalning å jernvägshypoteksfondens
skuld till Riksgäldskontoret, det belopp af annuiteten,
hvilket nämnda fond haft att vidkännas, i förhållande härtill minskats,
och för det senare eller 1880 års lån på kapitalskuldens ökande genom
den innevarande år skedda försäljning af obligationer å 242,000 £ Stg.

Att förslagsberäkningen för år 1886 slutar med en brist af 713,290
kronor 25 öre härrör helt och hållet deraf, att en stor del af de beräknade
utgifterna för detta år äro af beskaffenhet att böra genom upplåning
betäckas, men att Riksdagen ännu ej för dessa utgifters bestridande
lemnat Fullmäktige låneuppdrag, hvars belopp kunnat bland inkomsterna
beräknas. Stockholm den 6 December 1884.

G. S. ÅKERHIELM.

C. v. STOCKENSTRÖM. PER SAMZELIUS. ALB. ANDERSON.

J. NORDENFALK. A. V. ÅBERGSSON. J. JOHANSSON.

Herman Wikblad.

Förslagsberäkning

öfver

Riksgäldskontorets Inkomster och Utgifter

från och med den 6 December 1884 till årets slut.

4 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor!. yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets Inkomster och

Behållning den 6 December enligt Riksgäldskontorets kassaräkning
................................................................... 2,418,230: 70

Kapitalfordringar för tills vidare förräntade medel:

emot revers och depositionsbevis..................... 5,400,000: —

„ uppköpta obligationer .............................. 572,872: —

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål

anvisade låneunderstöd ....................................... 1,255,000: —

Räntor å förestående tills vidare förräntade medel 30,000: —

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 5

Utgifter från och med den 6 December 1884 till årets slut.

Utgifter:

Förvaltningskostnader vid Riksgäldskontoret............ 4,500: —

Riksdagskostnader............................................................... 5,000: —

Kostnader för Riksdagens hus och bibliotek ............ 3,500: —

Ränta å gamla 5-procentlånet, å konung Carl XIII:s
hemgiftskapital samt. å Göta kanals reparationsfond.
................................................................................ 9,153: 83

Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter......................

Vid 1876 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret
anvisade lån å 10,000,000 kronor för

enskilda jern vägar, återstoden .............................. 125,000: —

„ 1878 års riksdag till utgående från Riksgälds kontoret

anvisadt anslag å 1,350,000 kronor
för anläggning af jernväg från Karlberg till

Lilla Värtan, dito ...................................................... 100,000: _

„ 1879 års riksdag till utgående från Riksgälds kontoret

anvisadt anslag å högst 4,000,000 kronor
för inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby

jernväg, dito ............................................................ 730: 31

„ 1881 års riksdag till utgående från Riksgälds kontoret

under åren 1882—1886 anvisade låneunderstöd
å 5,000,000 kronor för enskilda jernvägar,
återstoden af det för år 1884 anvisade
belopp, 1,000,000 kronor, ....................................... 100,000: —

„ 1883 års riksdag till utgående år 1884 från

Riksgäldskontoret anvisade medel:
för jernvägen Kihlafors—Stug sundet,

återstoden .................... 35,000: —

till understödjande af odling af

sänka trakter ............................ 726,234: — 761,234: _

„ 1884 års riksdag till utgående samma år från

Riksgäldskontoret anvisade belopp till Skåne —

Hallands och Mellersta Hallands jernvägsaktie bolag,

tillhopa ........................................................... 781,832: —

Beräknad behållning vid 1884 års slut ..............................................

Summa kronor

22,153

177,725

1,868,796

7,602,427

9,671,102

83

18

31

38

70

6 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Förslagsräkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1885 års början samt fordringar för
tills vidare förräntade medel ....................................................

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa bestämda föremål

anvisade låneunderstöd...................................... 2,557,316: —

Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning af 1868

års missväxt ........................................................ 1,120: —

Genom förräntande af inneståerxde behållningar 50,000: —

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1885 upptagna riksdagsoch
revisionskostnader, aflöningar in. in.
äfvensom annuiteter å de fonderade lånen

samt räntor å öfrig statsskuld ........................ 13,146,036:

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma år beräknade inkomst af ränteoch
kapitalinbetalningar ................................... 2,608,436:

Återstoden af den vid 1883 års riksdag medgifna
upplåning för jernvägsbyggnader, 5,500,000
kronor,..................................................... 2,984,352:

Vid 1884 års riksdag medgifven dito för dito ... 7,763,664:

Upplåning för understöd af odling af sänka trakter
enligt § 40 i Riksgäldskontorets reglemente
af år 1884:

medgifven upplåning för år 1884 726,234: —

dito dito för år 1885 725,000: — 1,451,234:

7,602,427

2,608,436

37

10,537,600

112,199,250137,
Transport j32,947,713| 751

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor .yttrande ang. . Riksgäldskontorets ställning. 7

Inkomster och Utgifter år 1885,

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar in. to.:
riksdags- och revisionskostna -

der

kostnader för Riksdagens hus ...
,, ,, „ biblio tek.

...

löner, arvoden och expenser

vid Riksgäldskontoret............

löner å indragnings- och pen sionsstat

vid dito ..................

aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
och hans expedition

obligationer,

293,000

—

1870 års

lån

925,000

—

1872 „

77

1,204,414

_

1875 „

11

1,650,000

—

1876 „

11

1,816,000

—

1878 „

11

1,191,916

30

1880 „

11

4,631,880

—■

ränta å medgifven och beräknad,
men ännu icke verkstäld
upplåning 500,000: —

500,000: —

12,000: —

2,000: —

62,907: 50

19,567: so

22,300: — 618,775:

Annuiteter och räntor:

till Hans Maj:t Konungen ......

anslag till ränta och amortissement
å de fonderade lånen:
1860 års lån, emot prernie -

300,000:

11,712,210: so

Transport 500,000:— 12,012,210: 30 618,775:

8 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport

32,947,713

Summa kronor

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 9

Transport 500,000:
ränta å gamla 5-procentlånet, å
konung Carl XIII:s
hemgiftskapital
samt å Göta kanals
reparationsfond
.......................

12,012,210: 30 618,775:

15,050: 70 515,050: 70 12,527,261:

riksdag till utgående från Riksgäldskontoret an -

Återbetalning till Kongl. Statskontoret af derifrån till Riksgäldskontorets
förvaltning öfverlemnad kassabehållning..................

Vid 1881 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret anvisadt
låneunderstöd för enskilda jernvägar ...

Vid 1883 års
visade medel:

anslag för jernvägen Kihlafors—Stugsundet...... 1,600,000: —

till understödjande af odling af

sänka trakter .............................. 1,000,000: —

efter afdrag af för år 1885 beräknade,
till Kongl. Statskontoret
inflytande annuiteter å

odlingslån .................................. 275,000: — 725,000: —

Vid 1884 års riksdag till utgående från Riksgäldskontoret för
år 1885 anvisade medel:

till stambanan Bräcke—Sollefteå ........................... 2,000,000: —

„ inköp och ombyggnad af jernvägen Sunds vall—Torpshammar

............................................ 1,600,000: —

,, låneunderstöd för Skåne—Hallands och Mellersta
Hallands jernvägsaktiebolag, tillhopa 781,832: —
Beräknad behållning vid 1885 års slut.............................................

113,146,036
| 7,900,000
1,000,000

2,325,000

4,381,832

4,194,845

Summa kronor 32,947,713

75

75

Bill. till Piksd. Prof. 1885. 1 Smil. 1 Afd.

2

10 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor^ yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

JFörslagsberäkning öfver Riksgäldskontorets

Beräknad behållning vid 1886 års början samt fordringar för
tills vidare förräntade medel...........................................................

Inkomster:

Kapital- och ränteinbetalningar å till vissa be |

stämda föremål anvisade låneunderstöd......... 2,381,400.

1 Afbetalningar å lån till undsättningar inom Kronobergs
och Kalmar län i anledning al 1868

års missväxt.................................................;......... 1,120:

Genom förräntande af innestående behållningar_50,000.

4,194,845|75

Ersättning af statsverkets medel:

Motstående för år 1886 upptagna riksdags- och
revisionskostnader, aflöningar m. m. äfvensom
annuiteter å de fonderade lånen samt räntor
å öfrig statsskuld.......................................... 13,205,520:

efter afdrag af den för Riksgäldskontoret
under samma år beräknade inkomst af ränteoch
kapitalinbetalningar ................................. 2,432,520:

2,432,520

10,773,000

Transport |17,400,365

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 11

Inkomster och Utgifter år 1886.

Utgifter:

Riksdags- och revisionskostnader samt aflöningar m. m.:
riksdags- och revisionskostnader.
.........................................

kostnader för Riksdagens hus

r>

bibliotek
.....

löner, arvoden och expenser

vid Riksgäldskontoret .........

löner å indragnings- och pen sionsstat

vid dito ..................

aflöning, resekostnad och expenser
för justitieombudsmannen
och hans expedition

Annuitet er och räntor:

till Hans Maj:t Konungen .....

anslag till ränta och amortissement
å de fonderade lånen:

1860

års

lån,

emot pren

obligationer,

293,000

1870

års

lån

925,000

1872

tt

tt

1,204,118

1875

tt

1,650,000

1876

tt

tt

1,816,000

1878

It

tt

1,191,696

1880

It

n

4,691,880

30

nåd, men ännnu icke verkstäld
upplåning 500,000: —
ränta å gamla 5-procentlånet, å

500,000:

12,000:

2,000:

62,907:

19,567:

22,300:

50

50

300,000: —

11,771,694: so

618,775:

Transport 500,000:— 12,071,694: 30 618,775:

12 Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontoret yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning.

Transport 17,400,365j75

Brist vid 1886 års slut........

Summa kronor

713,29025
18,113,656)—

Finansplanen: Fullmäktiges i Riksgäldskontor yttrande ang. Riksgäldskontorets ställning. 13

Transport 500,000: — 12,071,694: 30 618,775- —

konung Carl XIII*
hemgiftskapital
samt å Göta kanals
reparations ^on(^.

...................... 15,050: 70 515,050: 70 12,586,745: _

Vid 1881 års riksdag till utgående från Riksgäldskon tor et am
visadt låneunderstöd för enskilda jernvägar

Vid 1883 års riksdag till utgående under år 1886 anvisade
medel :

anslag för jernvägen Kihlafors— Stugsundet...... 247,000: —

till understödjande af odling af

sänka trakter .............................. 1,000,000: —

efter afdrag af för år 1886 beräknade,
till Kongl. Statskontoret
inflytande annuiteter å

odlingslån ....................................274,700: — 725,300: —

Vid 1884 års riksdag till utgående under år 1886 anvisade
medel:

för inköp och ombyggnad af jernvägen Sundsvall —Torps hammar.

................................................................. 2,154,000: —

låneunderstöd för Skåne—Hallands och Mellersta
Hallands jernvägsaktiebolag, tillsammans...... 781,836: —

13,205,520

1,000,000

972,300

2,935,836

Summa kronor j 18,113,656

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Samt. 1 Afd.

3

Statsverkspropositionens justering.

Protokoll öfver finansärenden, hållet inför Hans Mafit, Konungen
i Statsrådet å Stockholms slott den 14 Januari 1885.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Loven,

von Steverk,

Hammarskjöld,

Richert,

Ryding,

von Krusenstjerna,

Friherre Tamm.

Departementschefen, Hans Excellens Herr Statsministern Themptander
uppläste till justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts
förut fattade, af Statsrådet enhälligt tillstyrkta beslut, uppsatt förslag till
Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof.

Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt Statsrådets underdåniga tillstyrkande,
i nåder gilla berörda förslag, sådant det linnés detta protokoll
bilagdt; och skulle i enlighet dermed omförmälda nådiga proposition
till Riksdagen allåtas.

Bill. till Bilcsd. Prof. 1885. 1 Samt. 1 Afä.

In (klem protocolli:
Adolf von Hofsten.