Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
1
N:o 16.
Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen angående nedsättning
i de på viss jord lindande grundskatter; gifven
Stockholms slott den .9 Januari 1885.
Kongl. Maj:t, som vill denna dag till Riksdagen aflåta nådig
proposition med förslag till ny värnpligtslag, liar, för att samtidigt
bereda lindring i de på viss jord hyflande grundskatter, härmed velat
föreslå Riksdagen att, för den händelse Riksdagen godkänner nyssnämnda
nådiga proposition, jemväl besluta:
l:o) att ränta och kronotionde å hemman eller lägenhet i kronans
jordeböcker och räkenskaper skola sammanföras till en summa
under benämning grundskatt;
2:o) att nedsättning uti den kronan behållna grundskatt å hemman
och lägenheter af skatte eller frälse natur, å sådana hemman och
lägenheter af krono natur, som enligt hittills gällande föreskrifter
kunna till skatte köpas, å ecklesiastikstatens boställen samt å hemman
och lägenheter, som innehafvas af enskildt verk, menighet eller inrättning,
likasom ock uti presternas utlagor skall eg a rum med trettio
procent af grundskattens eller utlagornas belopp, hvilken nedsättning
skall inträda från och med år 1886;
3:o) att, der vid beräknande af nedsättning i grundskatt för hemman
eller lägenhet eller i presternas utlagor bråk af öre uppkommer,
det belopp, hvarmed nedsättningen skall ega rum, höjes till närmast
högre öretal;
4:o) att från den i punkten 2:o här ofvan stadgade nedsättning
skola undantagas hospitalens med ingången af år 1877 till statsverket
indragna frälseräntor och andra afgälder af fast egendom;
Bih. till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
1
2
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
5:o) att grundskatt å statens utarrenderade egendomar skall, der
nu gällande arrendekontrakt sådant föreskrifva, oafkortad!, utgöras,
intilldess vid upprättande af nya kontrakt om dessa egendomar eller
deras disponerande på annat sätt grundskatten kan utan förlust för
statsverket upphöra;
6:o) att grundskatt å civila boställen skall med ingången af år
1886 helt och hållet upphöra; den kronan behållna grundskatt af dessa
egendomar dock endast så vida densamma kan statsverket ersättas
genom en motsvarande minskning i vederbörande embets- eller tjenstemans
penningeaflöning;
7:o) att sådan i kronans jordeböcker och räkenskaper upptagen
grundskatt å ecklesiastika boställen samt å hemman och lägenheter
tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning, som är vederbörande
boställsinnehafvare eller hemmanets cgare anordnad, skall med ingången
af år 1886 ur jordeböcker och räkenskaper uteslutas;
8:o) att någon lindring icke medgifves i de skogsräntor, som utgöras
för områden, hvilka i ersättning för privilegierad stockfångst
blifvit åtskilliga sågverk i de norra länen upplåtna; börande, då skogsområden
hädanefter upplåtas till ersättning för privilegierad stockfångst,
desamma icke vidare till hemman indelas, utan enligt hittills gällande
stadgar alltid åsättas skogsränta;
9:o) att de till båtsmansrustningen i Blekinge anordnade tillskottsräntor
skola med ingången af år 1886 till statsverket indragas emot
ersättning till vederbörande rust- och rotehållare, enligt hvad i sammanhang
med frågan om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
stadgas;
10:o) att nedsättningen i grundskatten å de under bruk skatteköpta
hemman skall tillgodokomma åbon;
ll:o) att jemväl i ny eller tillökad grundskatt, hvars utgörande
ifrågakommer först för tiden efter 1886 års början, nedsättning medgifves
i de fall och med det belopp, som i punkten 2:o bestämmas;
12:o) att hvad i punkten 2:o är stadgadt rörande nedsättning i
grundskatt äfven skall tillämpas å:
a) drängespanmålen och hjelpedagsverkena i Färentuna härad af
Stockholms län; börande, innan lindring i hjelpedagsverkena beräknas,
dessa omsättas till penningar i den ordning, som angående de i ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling är i Kong],
kungörelsen den 11 Maj 1855 stadgad;
b) till statsverket ingående afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet;
och
c) arbets- eller hofveriskyldighet, som ännu utgöres till någon
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
statens egendom; och bör i detta fall lindring beredas på det sätt, att
egare eller innehafvare af hemman och lägenhet, som har ett dylikt
åliggande, så länge detsamma fortfar, derför årligen undfår ett belopp,
motsvarande den enligt punkten 2:o bestämda nedsättning å arbets- eller
hofveriskyldighetens med tillämpning af medeltalet af 1874—1883 årens
markegångspris uträknade värde;
13:o) att de ytterligare bestämmelser, som för tillämpning af föreskrifterna
angående lindring i grundskatten kunna finnas erforderliga,
må af Kongl. Maj:t meddelas;
Och föreslår Kongl. Maj:t slutligen, att de belopp, som på grund
af ofvanstående punkt 12:o litt. c kunna ifrågakomma att af statsmedel
gäldas, må förskjutas af tillgängliga medel, hvarefter förskotten böra
hos Riksdagen till ersättande anmälas.
Kongl. Majrt förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, lidllet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 9
Januari 1885.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hoohschild,
Statsråden: Lovén,
von Steyern,
Hammarskjöld,
Richert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
Herr Statsministern anförde i underdånighet:
»De försök till ordnande af landets försvarsväsende, hvilka gång
efter annan upprepats under de senaste årtiondena, utan att det vigtiga
önskningsmålet derigenom blifvit i någon större mån främjadt,
vittna visserligen om de betydande svårigheter, hvilka möta för frågans
lösning, men så länge det af Konung och Riksdag flerfaldiga gånger
erkända behofvet att till värnande af landets sjelfständighet åstadkomma
en förstärkning i de nuvarande försvarskrafterna qvarstår oafhulpet,
lärer det för Regeringen vara en skyldighet, som icke får lemnas å
sido, att upprepa sina bemödanden för att, så långt ske kan, befordra
denna vigtiga angelägenhet i den rigtning, omtanken om fosterlandets
trygghet kräfver. Det omfattande förslag till försvarets ordnande, som
af Eders Kongl. Maj:t förelädes 1883 års Riksdag, förutsatte ett suc
-
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16. 5
cessivt afskaffande af den nuvarande indelta arméen ocli andra former
för åstadkommande af den stamtrupp, hvilken skulle utgöra härens
kadrer vid en mobilisering. Icke blott förslagets fall vid nämnda riksdag,
utan äfven och kanske ännu mera den uppfattning, som på åtskilliga
håll och särskild! inom vissa delar af landet gjort och fortfarande
gör sig gällande om vådorna af den indelta arméens utbytande
mot eu enligt grunderna i berörda förslag anskaffad stam, lära innefatta
fullgiltiga skäl att icke nu återupptaga samma förslag. Ån mindre
kan ett uteslutande på värnpligtens grund bygdt försvarssystem
ega någon utsigt att af vårt folk för närvarande omfattas med det förtroende,
som är vilkoret för dess genomförande, och troligen kommer
icke heller i den närmare framtiden en förändring i allmänna tänkesättet
i detta fall att inträda, isynnerhet så vida landet skonas från
att beträda den visserligen för framtvingande af tidsenliga försvarsorganisationer
välgörande, men eljest bittra väg, som heter egen erfarenhet
om krigets fasor och om vådan af ett bristfälligt försvar i
farans stund. Men äfven den, som helst skulle se vårt försvarsväsende
ombildadt i nya former, får icke, när en sådan lösning af frågan ej
står att vinna, släppa ur sigte hvad som dock är hufvudsaken eller
angelägenheten att öka landets försvarskraft; och då onekligt är, att
denna angelägenhet kan i högst väsentlig mån främjas äfven med
bibehållande af grunddragen orubbade i vår nuvarande stamorganisation,
har jag dermed angifvit den väg, till hvilken efter mitt förmenande
under närvarande förhållanden alla de böra känna sig hänvisade, hvilka
på allvar önska, att försvarsfrågan icke skall utgöra endast ett diskussionsämne
för dagen, utan kunna bringas i det skick, att man en gångmå
börja i handling ådagalägga sitt intresse för ett bättre ordnande af
vårt försvarsväsende. Den främsta åtgärd, det härvid gäller att vidtaga
och som är af den lyckligt säregna beskaffenhet, att den anses lika
oeftergiflig af alla upprigtiga anhängare af vare sig den ena eller
andra försvarsorganisationen, är åstadkommandet af sådana förändringar
i vår nuvarande beväringsinstitution, att densamma blir på ett ändamålsenligt
sätt ordnad och vinner den utsträckta tillämpning, som i behofvets
stund påkallas, på samma gång man åtminstone något bättre än
för närvarande sörjer för den beväringsskyldiges utbildning för sin
uppgift. Äfven i ett annat fall torde utsigt under närvarande förhållanden
förefinnas, att meningarne kunna förenas, nemligen i fråga om
vigten af ett förstärkande af den del af vårt sjöförsvar, som afser att
genom minväsendets utveckling värna våra kuster. Sedan jag sålunda
i allmänna drag kortligen antydt den ställning till försvarsfrågan, Statsrådet
under förhanden varande förhållanden ansett sig böra intaga,
6
Kongh Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
tillhör det icke mig att vidare inlåta mig på detta ämne, utan lära
cheferna för landt- och sjöförsvarsdepartementen komma att närmare
utveckla, hvilka åtgärder de, ledda af nämnda grundtanke, finna nödigt
att underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
Då en utveckling af den nuvarande beväringsinrättningen ifrågasättes,
leder detta med nödvändighet tanken öfver på den anordning
i vårt försvarsväsende, som innefattas i indelningsverket och som gör
uppsättandet af större delen af härens stata till en skattskyldighet,
lagd på egare till viss jord. Nogsamt känd är den uppfattning af de
till grund för roteringon liggande knektekontrakten, hvilken gör sig
gällande hos-dem, hvilka efter samma kontrakt hafva att utgöra roteringsbesvären,
men också se sig i kontrakten tillförsäkrade sådana förmåner,
att en utöfver nuvarande beväringspligt utsträckt personlig
krigstjenstskyldighet vid sidan af bestående särskilda förpligtelser för
försvaret oförminskade skulle för rust- och rotehållare innefatta en
synnerlig obillighet; och såväl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen
hafva så många gånger yttrat sin benägenhet att fästa skäligt afseende
vid denna uppfattning, att det för den, som på allvar önskar beväringspligtens
utsträckning, måste te sig såsom en alldeles gifven sak, att
ett förslag derom betingar lättnader i de nuvarande rustnings- och
roteringsbesvären.
Förhållandena inom vårt skatteväsen äro emellertid sådana, att
eu dylik lindring icke kan eller bör företagas utan ändring i jemväl
en annan bestående skatteform, nemligen grundskatterna. Rustningsoch
roteringsbesvären äro nemligen endast ett slag af grundskatter.
Skiljaktigheten består deri, att under det grundskatterna i allmänhet
numera i vårt land utgöras i penningar och ingå till statskassan för
att användas till statens allmänna behof, fullgöras rustnings- och
roteringsbesvären in natura och äro en fastighetsbeskattning, anvisad
för ett särskilt statsändamål. Till sitt väsende äro dessa besvär derföre
fullkomligt likartade med grundskatter, och när, såsom i många
fall sker, rustnings- och roteringsbesvären utgöras medelst vakansafgifter,
blir äfven den yttre formen för de båda skattetitlarne densamma.
Vore nu så, att all med grundskatter besvärad jord likaledes
på ett mellan de särskilda hemmanen rättvist fördeladt sätt deltoge i
rustnings- och roteringsbesvären, skulle visserligen de lättnader, man
i följd af beväringsskyldighetens utsträckning funne skäl bereda de
rustnings- och roteringsskyldige, kunna behandlas såsom en fråga Rusig
utan samband med de öfriga grundskatterna, och deri skulle onekligen
ligga en fördel. Men långt ifrån att den förutsättning jag nyss
gjorde eger sin motsvarighet i verkligheten, drabbas olika delar af
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Fr oposition N:o 16.
landet, ja olika hemman inom samma trakt vid jemförelse med hvarandra
på ett mycket olika sätt af grundskatter och indelningsverk, och
en lindring i rustningen och roteringen, under det man skulle lemna
öfriga grundskatter orubbade, skulle derföre endast än mera föröka
den öfverklagade ojemnhet i jordens beskattning, som nu eger rum.
Huru gerna man än må önska att behandla dessa frågor fristående
från hvarandra, lärer sådant säkerligen alltid komma att möta ett bestämdt
hinder i nyss antydda förhållande; och dessa frågors sammankoppling
beror således alldeles icke af några särskilda beslut eller
konstlade kombinationer, utan af frågornas eget naturliga inre sammanhang
och af den fullt berättigade hänsyn, som måste tagas dertill, att
man vid reformer inom vårt skatteväsende icke ökar, i stället för att
undanrödja, befintliga ojemnheter och brister.
Med hvad jag sålunda anfört har jag velat framhålla, hurusom
ett förslag till utsträckning af den nuvarande beväringspligten lärer
få anses påkalla lindringar i både rustnings- och roteringsbesvären samt
grundskatterna. Men äfven oberoende af försvarsfrågan kunna visserligen
talande skäl anföras för en förändring i vårt skatteväsende just
med afseende å nyssnämnda skatter och besvär, och min uppfattning
derom har jag tydligen uttalat i mitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 8 Januari 1883 vid tillstyrkande af den samma dag af Eders Kongl.
Maj:t beslutade propositionen angående afskrifning af nämnda skatter
och besvär, till hvilket yttrande jag derföre tillåter mig att hänvisa.
Ser man i de på viss jord hvilande särskilda skatter och besvär
lemningar af förflutna tiders skattesystem, då helt andra samfundsförhållanden
än nu voro rådande och då dessa återverkade på landets
skatteväsen på ett sätt, som icke stål- tillsammans med vår tids uppfattning
af en rättvis och jemn fördelning af de skyldigheter, staten
måste af samhällets medlemmar utkräfva; har man funnit, att flydda
tiders privilegiesystem fått vika för nutidens ändrade åskådningssätt i
andra fall, der förändringarne ingripit vida djupare i det bestående,
än hela grundskattefrågan numera lyckligtvis kan anses göra, och är
man derföre öfvertygad, att denna fråga hör till dem, hvilkas lösning
icke vidare kan i längden afvisas; då borde man visserligen känna sig
mest benägen att söka denna lösning på den väg, som angafs i mitt
nyss åberopade yttrande af den 8 Januari 1883, då jag uttalade mig
till förmån för ett mera planmessigt tillvägagående, så att man på förhand
klargjorde för sig, huru och under hvilken tid grundskatterna skulle
under normala förhållanden komma att successivt utplånas; och fortfarande
är jag ock af den mening, att detta förfarande skulle erbjuda
åtskilliga fördelar. Men jag vet å andra sidan, att, när det gäller en
8
Eongl. Maj:t$ Nåd. Proposition No 16.
mera omfattande reform, dimensionerna deraf ofta på förhand te sig
med den förskräckande vidd, att man, hellre än att arbeta på frågans
lösning i dess helhet, kan finna sig bättre gagna saken genom att åtnöjas
med att föra den endast så långt framåt i den önskade rigtningen,
som de för handen varande omständigheterna medgifva; och. det
synes mig, att det just är härtill de närvarande förhållandena inbjuda
med afseende på grundskattefrågan. När man åt frågan icke gifver
den i framtiden mera ingripande omfattning, som ett beslut om grundskatternas
planmessigt skeende utplånande innebär, undgår man att
väcka så stora betänkligheter hos dem, hvilka äro benägna att öfverskatta
de framtida svårigheterna att fylla statsbehof!!, på samma gång
de efter mitt förmenande underskatta landets växande skatteförmåga.
Farhågan för behofvet af nya betungande skatteformers anlitande gör
sig ock naturligtvis vida mer gällande, i samma mån reformens omfattning
är större. Men det gifves ett annat förhållande, livilket för
närvarande än mera talar emot grundskattefrågans fullständiga lösning
eller, rättare sagdt, lärer göra en sådan lösning för ögonblicket outförbar,
och det är det samband mellan försvars- och skattefrågorna, som
mer eller mindre medvetet gör sig gällande hos dem, hvilka hafva att
bestämma öfver frågornas öde. Äfven från dem, hvilka anse sig sjelfve
vara motståndare till dessa frågors sammanknytande med hvarandra,
förnimmas vid andra tillfällen uttalanden, som vittna om den största
oro för lösningen af endera frågan, utan att någon åtgärd vidtages
med den andra. Då man känner, huru meningarne äro delade i dessa
frågor, så att somliga med intresse uteslutande för försvarsfrågan endast
obenäget vilja göra något medgifvande i fråga om grundskatterna,
under det andra, äfven erkännande försvarets brister och villige att
afhjelpa dessa, dock fordra såsom en gärd af rättvisa och billighet, att en
utjemning af dessa skatter och besvär eger rum samtidigt med påläggande
af ökade förpligtelse!- för försvaret, måste man komma till öfvertygelse
derom, att en samverkan af dessa intressen och skiljda åskådningssätt
här, liksom i så många andra fall, är förutsättningen för en lösning,
som icke skall vara af beskaffenhet att tillfredsställa endast den ena
delen af de i beslutet deltagande. Då sålunda detta samband mellan
försvars- och skattefrågorna icke kan undgå att göra sig gällande, och
då, såsom jag i det föregående antydt, man är i fråga om försvarsväsendet
efter min åsigt hänvisad till de partiella förbättringarnas väg,
är dermed också gifvet, att jag anser en fullständig plan för hela grundskattereformens
genomförande icke kunna eller böra nu ifrågakomma,
utan att man må inskränka sig till den nedsättning i dessa skatter,
hvartill man finner de förhanden varande förhållandena gifva anledning.
9
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
Innan jag närmare uttalar mig om det förslag till skattenedsättning,
jag sålunda har för afsigt att hos Eders Kong! Maj:t förorda,
måste jag dock erinra, att jag, med min uppfattning om grundskattefrågan''i
vårt land, icke kan tillstyrka sådana partiella förslag, som gå
derpå ut, att man genom en jemkning af dessa skatter, der de tynga
mest, skulle söka åstadkomma eu jemnare fördelning af grundskatten.
Tv utom det vidlyftiga och tidsödande arbete samt de betydliga kostnader,
en sådan skattejemkning skulle medföra och hvilka efter mitt
förmenande icke motsvaras af den mera underordnade betydelse, grundskatterna
numera ega för budgeten, skulle ett sadant företag alltid
lemna orubbadt hvad som för närvarande efter min åsigt just i främsta
rummet gör våra grundskatter ohållbara, nemligen skilnaden mellan
skattejorden och den privilegierade jorden. Det är denna skiljaktighet,
utgörande en lemning efter ett föraldradt skattesystem, som böi
småningom utplånas och ej genom dyrbara åtgärder ytterligare festläsas.
Att åter, såsom också varit ifrågasatt och hvartill förebilder
kunna hemtas från vissa andra länder, låta staten i sammanhang med
en skattejemkning liksom köpa af egarne till den privilegierade jorden
rätt* att till deras jord utsträcka tillämpningen af bestående grundskatter,
från hvilka samma jord förut varit befriad, är ett förfarande,
som gör iemkningen än mera invecklad, utan att kunna förhindra, att
inom eu icke synnerligen aflägsen framtid, i anseende till jordens fortgående
uppodling, skatten ånyo blifver ojemn, hvarföre en ny kostsam
och invecklad fördelning af densamma erfordras. Sådant lärer man
icke gerna underkasta sig, utan att landets skattebehof bestämdt tvinga
dertill. Men ett sådant tvång kan icke anses förefinnas hos oss, der
småningom skeende nedsättning^'' i grundskatterna säkerligen skola
kunna försiggå utan större svårigheter för fyllande af budgetens kraf.
Nu liksom förra gången, jag inför Eders Kong!. Maj:t yttrade mig i
ämnet, vill jag emellertid till undvikande af allt missförstånd uttryckligen
betona), att med hvad jag anfört mot våra nu befintliga grundskatter jag
icke vill anses hafva uttalat mig emot lämpligheten af grundskatter
öfverhufvud. Dylika skatter äro en art af förmögenhetsskatter och
försvara väl sin plats i ett skattesystem, hvari förmögenhetsbeskattning
är med rättvisa och billighet tillämpad och omfattar ej blott jordbruksfastighet,
utan ock andra förmögenhetsobjekt, såsom stadsfastighet och
rörligt kapital. Främmande länders skattelagar erbjuda talrika exempel
på olika former af en sådan mera omfattande förmögenhetsbeskattning.
Huru framtida lagstiftare ämna ordna vårt lands beskattningsförhållanden,
lärer ingen kunna säga, men säkert är, att ej utgöra våra
Bih. till Riksd. Prot. 1885. 1 Sami 1 Afd. 10 Höft. 2
10 Kongl. Maj.is Nåd. Proposition No 16.
nuvarande grundskatter det föredöme eller den grund, hvaraf man kan
betjena sig, när man vill ordna beskattningsförhållandena på ett efter
skatteförmågan på hvarje håll rättvist afvägdt sätt.
Genom det förslag till skattenedsättning, jag går att förorda, skulle
frågan ställas på samma ståndpunkt, hvarpå Eders Kongl. Maj:ts förslag
till 1877 års Riksdag om skattelindring hvilade och som kan betecknas
dermed, att man definitivt besluter den nedsättning i grundskatten,
hvartill man finner de närvarande förhållandena föranleda, och låter
denna nedsättning genast inträda, men öfverlåter åt framtiden att bestämma,
huru med den återstående grundskatten bör förhållas. Vid
tillämpningen af ett sådant förfarande måste jag dock betona såsom
en mycket angelägen sak, att den nedsättning, som sker, ej måtte inskränkas
till så ringa del af grundskatten, som år 1877 föreslogs, utan
tilltagas temligen betydlig. Det ligger nemligen vigt uppå, att Regering
och Riksdag befrias från att år efter år syssla med grundskattefrågan,
så att de ostörda af den må kunna egna sig åt det vigtiga
samhällsarbete, som i öfrigt är statsmakterna anvisadt. Men i samma
mån nedsättningen göres mindre, i samma mån skall anspråket på en
ytterligare nedsättning snarare göra sig gällande, hvaremot eu större
minskning på en gång lemnar förhoppning, att man skall låta grundskattefrågan
ligga nere under så många år, att man skall hinna på
erfarenhetens väg öfvertyga sig, att den gjorda nedsättningen ur finansiel
synpunkt alldeles icke medfört de vådor, mången på förhand förestält
sig.
Det är med stöd af hvad jag sålunda anfört jag tager mig
friheten hemställa, att Eders Kongl. Maj:t må föreslå Riksdagen en nedsättning
i grundskatten, d. v. s. räntan och kronotionden, med trettio
procent och att en motsvarande lindring må beredas i rustnings- och
roteringsbesvären. Den minskning i statsinkomst, en sådan nedsättning
skulle medföra, och den förhöjning i statsutgift, som skulle uppstå genom
den i form af kontant bidrag till de rustnings- och roteringsskyldige
beredda lindringen, hafva vid anstäld beräkning visat sig uppgå till
ungefär 2,980,000 kronor, och ber jag få upplysa, att budgeten för år
1886 kan vidkännas den sålunda ifrågakommande inkomstförminskningen
och utgiftsstegringen, utan att någon ny eller förhöjd skatt behöfver
anlitas, och Eders Kongl. Maj:t skall ändock derutöfver finna sig kunna
föreslå Riksdagen att disponera högst betydliga belopp till nya eller
höjda utgifter såväl till försvarets stärkande som till andra ändamål
inom statsförvaltningens olika områden. Väl åstadkommes detta lyckliga
förhållande derigenom, att de öfverskott från 1883 års statsreglering,
som nu kunna för 1886 års budget tagas i anspråk, uppgå til
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
nära sju millioner kronor. Men tillvaron af ett dylikt öfverskott är icke en
enstaka företeelse af tillfällig art. Betydliga öfverskott från föregående
statsregleringar hafva ingått i budgeterna för åren 1883—1885, för
1886 års budget finnes att disponera det öfverskott, jag nyss nämnt,
och ändock återstå de odisponerade öfverskotten å 1884 års statsreglering,
öfver hvilka en approximativ kalkyl slutar å 6,400,000 kronor, men
hvilka enligt de senare årens praxis synas mig icke böra tagas i beräkning
för 1886 års budget, utan reserveras till ett följande års statsreglering.
Dessa årligen återkommande öfverskott utgöra ett bevis, att
statsinkomsterna blifvit under de senare åren beräknade mycket lågt.
Samma grundsats är iakttagen vid uppgörandet af det förslag till inkomstberäkning,
som skall om några dagar underställas Eders Kongl. Maj:t.
Att beräkna inkomsterna så, att öfverskott uppstå till disposition vid
ett senare års statsreglering, måste isynnerhet i vårt land, der budgeten
uppgöres en ganska lång tid före dess tillämpning, innebära en större
trygghet, än om man skulle vara nödsakad att ställa beräkningarne
så högt, att de ungefär komme att sammanfalla med inkomsternas verkliga
belopp, i hvilket fall man uppenbarligen mången gång skulle utsätta
sig för misstag. Men om under eu följd af år öfverskott uppstått,
ådagalägger detta onekligen, att landets skatteförmåga är större,
än de i budgeten uppptagna inkomstberäkningarne utvisa. Det bör vid
sådant förhållande icke heller kunna dragas i tvifvel, att budgeten framgent
lika väl som nu skall kunna bära den förändring, hvilken den af
mig föreslagna skattelindringen innebär, — naturligtvis alltid under
förutsättning att förhållandena icke komma att något år allt för mycket
skilja sig från de normala. År af finansielt trångmål för staten hafva
förut inträffat och påkallat exceptionella åtgärder; de komma säkerligen
icke heller att i framtiden uteblifva. Men en sådan framtida möjlighet
kan icke rimligtvis hindra medgifvandet af eu skattelindring, som anses
i och för sig önskvärd, och det vore i min tanke en orättvisa att
bibehålla en oegentlig befunnen skatt, som man kan undvara, endast
derföre att i händelse af ett framtida nödår det vore fördelaktigt att
hafva den i behåll. Vunne en sådan grundsats tillämpning i skattepolitiken,
vore dermed vägen också stängd för allt, som heter afskaffandet
af olämpliga skatteformer; — och dithän lärer man dock icke
vilja drifva tillämpningen af den gamla, men mer och mer bestridda
satsen om »gammal skatt god skatt». Derjemte får man icke släppa
ur sigte, att den första åtgärd, ett inträdande finansielt trångmål påkallan
för staten likasom i den enskildes hushållning, är att tillse, i hvad
mån en besparing kan göras i utgifter för ändamål, som väl i och för
sig äro af vigt, men med hvilkas tillgodoseende man dock kan låta an
-
12
Kong}. Majds Nåd. Proposition N:o 16.
stå, tilldess en förbättring egt rum i den finansiella ställningen. Så
finner man t. ex. i den senast fastställa staten eller den för innevarande
år anslag för byggnadsföretag, materielanskaffning och tillfälliga
behof upptagna till ett sammanlagdt belopp af mer än sex millioner
kronor; och icke mindre är det belopp, som för år 1886 kan anslås till
dylika ändamål.
Med föregående förslag om nedsättning af grundskatten har alltid
varit sammanstäld frågan om förhöjd bevillning å jordbruksfastighet,
så att den finge i bevillning utgöra lika mycket som annan fastighet
i förhållande till taxeringsvärdet. Då en dylik likställighet onekligen
ur principiel synpunkt är rigtig, skulle följdrigtigheten hafva fordrat,
att förslag derom jemväl nu af mig framstälts, men att jag icke anser
mig böra för närvarande tillstyrka någon ändring i bevillningsförordningen
i detta afseende beror af den onekligen tryckta ställning, hvari
jordbruket i vårt land för närvarande befinner sig och som till och med
torde kunna föranleda, att vårt lands jordbrukare under den närmare
framtiden få bereda sig på förändringar i formerna för jordbrukets bedrifvande.
Vid sådant förhållande är ett lättande i jordbrukets skattebördor
väl påkalladt, men att vid denna tidpunkt i någon mån höja
jordbruksfastighetens beskattning synes mig mindre tillrådligt.
Efter denna allmänna motivering för en nedsättning i grundskatterna
med trettio procent och motsvarande lindring i rustnings- och roteringsbesvären
lärer, i händelse Eders Kong!. Maj:t gillar hvad jag sålunda
föreslagit, vederbörande departementschef komma att underställa
Eders Kong!. Maj:t de närmare bestämmelserna angående verkställigheten
af denna lindring i rustnings- och roteringsbesvären, hvilka bestämmelser
måste införas i en af Konung och Riksdag stiftad lag, för
att bereda rust- och rotehållare erforderlig trygghet särskild!, med afseende
på de anslag, som måste i riksstaten upptagas, för att det såsom
lindring afsedda kontanta bidraget från staten alltid må vara att
påräkna.
Hvad angår detaljerna af förslaget om grundskattens nedsättning,
hvithet i allmänhet öfverensstämmer med det af Eders Kongl. Maj:t till
1883 års Riksdag afgifna förslag, som åter i det afseendet hufvudsakligen
var lika med skatteregleringskomiténs, synes någon närmare motivering
icke vara erforderlig i andra fall, än der några afvikelser egt
rum. Såsom sådana tillåter jag mig här påpeka, att någon åtgärd be
-
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 16.
träffande grundskatterna å militieboställen samt sådana grundskatter,
för hvilka något besvär i stället utgöres, nu icke är föreslagen af skäl
att de jemförelsevis få såsom militieboställen ännu qvarstående egendomarne,
i den mån nuvarande innehafvare afgå, skola återfalla under
statens disposition, då grundskatterna å dessa egendomar komma att
upphöra, samt att de grundskatter, som äro anordnade för något besvär,
synas, då fråga nu icke är om grundskatternas fullständiga borttagande,
böra qvarstå. Vidare har jag ej funnit nödigt att i det nu
afgifvande förslaget upptaga frågan om omföring till skatte af sådana
hemman och lägenheter af krono natur, som enligt nu gällande föreskrifter
kunna skatteköpas. Sistnämnda fråga står nemligen ej i oskiljaktigt
sammanhang med grundskattefrågan och kan derföre behandlas
fristående, och då torde ej vara skäl att med den nu föreliggande frågan
sammanföra andra i större utsträckning, än som i allt fall är oundgängligt.
Hvad åter grundskatterna å ifrågavarande hemman och
lägenheter angår, så innebar ofvannämnda af Eders Kongl. Maj:t till
1883 års Riksdag aflåtna förslag, att dessa skatter skulle, så snart skatteomföringen
egt rum, afskrifvas i likhet med annan afskrifningsbar
grundskatt. Det vid samma Riksdag för behandling af bland annat
grundskattefrågan tillsatta särskilda utskott, som ansåg sig ej kunna
tillstyrka ifrågavarande egendomars omföring till skatte utan åboarnes
samtycke, hemstälde, att äfven grundskatterna å dessa egendomar skulle
oberoende af omföringens verkställande afskrifvas. Med afseende härå
har jag funnit den omständigheten, att jag, såsom nyss är nämndt, anser
mig icke böra nu hemställa om egendomarnes omföring till skatte,
icke utgöra hinder för att nedsättningen i grundskatterna äfven kommer
dem till godo.
Derest nedsättning i den å viss jord hvilande grundskatt varder
medgifven, lärer, i öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:t i
särskild nådig proposition föreslog 1883 års Riksdag, enahanda förmån
äfven böra tillgodokomma dem, som till statsverket utgöra afgäld för
upphörd arbets- eller hofveriskyldighet eller ock till någon statens egendom
ännu in natura utgöra arbete eller hofveri för hemman eller lägenhet,
som ej tillhör egendomen. Detta besvär har, sedan de i nådiga
förordningen den 15 Juni 1883 i afseende å detsammas reglering meddelade
föreskrifter vunnit tillämpning, numera upphört att utgå in
natura med undantag för några gatehus i Skåne, hvilkas arbetsskyldighet
fortfar i anledning deraf, att arrendatorerna af några statens
egendomar, till hvilka sådant arbete på grund af de om egendomarne
utfärdade ännu gällande kontrakt utgöres, vägrat att ingå på arbetsBih.
till RiJcsd. Prat. 1885. 1 Sand. 1 Afä. 10 Raft. 3
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 16.
skyldighetens upphörande på de i nämnda nå,diga förordning bestämda
vilkor. Då afgäld för upphörd arbets- eller hofveriskyldighet är jemförlig
med grundskatt samt den omständigheten, att arbete ännu i vissa
fall utgöres, desto mindre bör föranleda dertill, att de arbets- eller hofveriskyldige
skola gå miste om lindring i detta besvär, som detsamma
i förhållande till lägenheternas storlek i allmänhet är särdeles betungande,
finner jag billigheten fordra, att äfven i detta fall lindring medgifves.
»
Sedan Herr Statsministern härefter föredragit ett af honom uppsatt
förslag till proposition angående nedsättning i de på viss jord hvilande
grundskatter, hemstälde Herr Statsministern om nådigt godkännande
af samma förslag, i hvilken hemställan Statsrådets öfrig© ledamöter
förklarade sig instämma.
Hans Maj: t Konungen behagade härefter i nåder
gilla och bifalla hvad Statsrådet sålunda hemstält
samt förordna, att nådig proposition skulle till Riksdagen
aflåtas i öfverensstämmelse med det nu föredragna
förslaget, sådant det finnes detta protokoll
Bil. A. bifogadt.
Ex protocollo:
Axel Adelgren.
STOCKHOLM, fSAAC MAPCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885,''