Kong!. Majds Nåd. Proposition No 12.
1
N:o 12.
Ank. till Bikscl. Kansli den 27 Jan. 1885, kl. 2 e. m.
Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag dels
till Lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttningsbidrag
och andra ersättningar i anledning af laga
skifte, dels ock till Förordning angående tillägg till 136 §
i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Stadga om skiftesverket i
riket den 9 November 1866; Gifven Stockholms slott den
9 Januari 1885.
Med öfverlemnande af de i Statsrådet och Högsta Domstolen i ärendet
hållna protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed jemlikt 87 § Regeringsformen
hafva i nåder föreslagit Riksdagen att i ett sammanhang antaga följande
förslag till
l:o. Lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttning sbidrag och
andra ersättningar i anledning af laga skifte.
Härigenom förordnas som följer:
Har vid laga skifte hlifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller
ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering eller
torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått, då ege den,
som har sådan fordran, der den ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen,
att ur jorden, ändå att den kommer i annans hand, njuta betalning
med enahanda förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken tillkommer
enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 1 Samt. 1 Afä. 9 Höft.
1
2 Kong!. Majds Nåd. Proposition No 12.
2:o. Förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Majds förnyade
nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
Härigenom förordnas, att 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga stadga
om skiftesverket i riket den 9 November 1866 skall erhålla ett tillägg af
följande lydelse:
Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall af
delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande ofördröjligen
efter det fastställelse å skiftet meddelats, låta i allmänna tidningarna tre
gånger och genom Konungens Befallningshafvande i länskungörelserna en gång
införa kungörelse, innehållande uppgift å den ersättning, som skall från
hvarje egolott utgå,
härför ersättes af skifteslaget och fördelas så, som angående skifteskostnader
här ofvan sägs.
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
OSCAR
Nils von Steyern.
Kanyl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 12.
3
Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms slott Fredagen
den 26 September 1884,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: von Steyern,
Friherre von Utter,
Hammarskjöld,
Richert,
Röding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm.
5:o.
Departementchefen Statsrådet von Steyern anförde: »Man har allmänt
erkänt behofvet af ett lagstadgande, hvarigenom staten, som under vissa
förhållanden tvingar den enskilde att med sin jord ingå i laga skifte, bereder
honom större säkerhet för utbekommande af de ersättningsbelopp, som vid
skiftet tilläggas honom för förmåner af ståndskog och bättre odlad jord m. m.,
hvilka han måste till andra skiftesdelegare afstå, eller för besvär och kostnader,
såsom utflyttning m. in., hvilka han i följd af skiftet måste underkasta
sig. Riksdagen har sökt afhjelpa detta behof genom eu år 1883 antagen
författning af innehåll, att om vid laga skifte blifvit bestämdt att
bidrag till utflyttning eller ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller
för ståndskog, plantering eller torfjord skulle gäldas af egare till jord, som i
skiftet ingått, skulle samma jord, i hvars hand den kunde komma, häfta för
det bidrag eller den ersättning, och skulle den, som egde sådan fordran,
hafva enahanda förmånsrätt till betalning ur jorden, som enligt 17 kap. 6 §
4
Kong!. Maj.is Nåd. Proposition N:o 12.
Handelsbalken tillkomme enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.
Oafsedt de formella brister, med Indika detta förslag var behäftad!, och som
utgjorde tillräckligt skäl för Eders Kong!. Maj:t att å förslaget vägra sanktion,
erbjuder detta sätt att lösa frågan en principal betänklighet, hvars
vigt ingalunda kan förnekas, nemligen den, att inteckningshafvares rätt kan
förnärmas genom inskjutande af den nya, förmånsrätten framför redan befintliga
inteckningar i fastigheten. Visserligen invändes, att fastigheten vinner
en tillökning i värde, som motsvarar den med förmånsrätt utgående ersättningen,
och att denna tillökning kommer inteckningshafvaren till godo. Men
det torde lätteligen inses, att särskild! med afseende på ståndskog, för hvilken
ersättning i penningar utgår, inteckningshafvarne sakna all säkerhet derför,
att icke den ökade skogstillgången genast af egaren afverkas, och de derför
inflytande medlen af honom utgifvas till infriande af andra förbindelser än
sådana, som ega förmånsrätt i jorden. För min del skulle jag ock gerna
sett om någon annan utväg stått till buds att bereda jordegaren den önskade
säkerheten; men jag betviflar möjligheten att finna en sådan utväg. Man
har föreslagit att låta honom inteckna sin fordran i fastigheten med rätt att,
om inteckning sökes inom viss tid efter skiftets fastställande, åtnjuta förmånsrätt
framför inteckningar, som efter fastställelsen beviljats. Men en sådan
säkerhet är utan värde i det fall, att fastigheten redan före skiftet är fullt
intecknad, eller att egaren, just för att betaga sin fordringsegare all säkerhet,
låter under skiftets fortgång till fullo inteckna fastigheten. Man torde
derföre, om man vill sjelfva saken, ej kunna undgå den af Riksdagen föreslagna
förmånsrätten. Den bör dock göras så litet betungande som möjligt
för inteckningshafvarne. Detta kan ske derigenom att pant- och förmånsrätten
får en mera öfvergående natur, så att den upphör, om ej fordran utsökes
inom ett år från förfallodagen. Man kan ock, såsom det skett i fråga
om odlingslånen, låta kungöra pant- och förmånsrättens uppkomst i allmänna
tidningar^, till inteckningshafvarnes kännedom, på det de måtte komma i
tillfälle att egna sin uppmärksamhet åt egendomens vård och uppsäga sina
inteckningar, om anledning dertill förekommer.
Jag hemställer alltså, att Eders Kong!. Maj:t täcktes för det ändamål
87 § Regeringsformen omförmäler inhemta Högsta Domstolens yttrande öfver
följande förslag till
l:o. Lag angående säkerhet för utbekommande af utilyttningsbidrag
och andra ersättningar i anledning af laga skifte.
Härigenom förordnas som följer:
Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller
ersättning för odling eller vanhäfd ä jord eller för ståndskog, plantering eller
torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått, då ege den,
5
Kongl. Mtiy.ts Nåd. Proposition No 12.
som har sådan fordran, der den ej stått inne längre än ett år efter förfallodagen,
att ur jorden, ändå att den kommer i annans hand, njuta betalning
med enahanda förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken tillkommer
enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.
2:o. Förordning angående tillägg till 136 § i Kong!. Maj:ts förnyade
nådiga Stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
Härigenom förordnas, att 136 § i Kong!. Maj:ts förnyade nådiga
Stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866 skall erhålla ett
tillägg af följande lydelse:
Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall af
delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande ofördröjligen
efter det fastställelse å skiftet meddelats låta i allmänna tidningarna tre
gånger och genom Konungens Befallningshafvande i länskungörelserna en
gång införa kungörelse, innehållande uppgift å den ersättning, som skall
från hvarje egolott utgå, och de tider, på Indika den skall betalas. Kostnaden
härför ersättes af skifteslaget och fördelas så, som angående skifteskostnader
här ofvan sägs.»
Hvad Departementschefen sålunda hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af Statsrådets öfriga
ledamöter, i nåder bifalla.
Ex protocollo
C. F. IJay beryll.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Utdrag af protokollet ifver lagärenden, hållet uti Kongl. Majds
Högsta Domstol Måndagen den 27 Oktober 1884.
Närvarande:
Justitieråden: Naumann,
Hake,
Huss,
Östergren,
Glimstedt,
Ählgren,
Åbergsson.
Sedan, jemlikt Högsta Domstolens beslut den 15 och 16 innevarande
blånad, handlingarne i de till Högsta Domstolens utlåtande öfverlemnade,
i protokollen för nyssnämnda dagar omförmälda ärenden cirkulerat emellan
Högsta Domstolens ledamöter; sä företogs nu till slutlig behandling:
2:o.
Förslag till
Do) lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttningsbidrag och
andra ersättningar i anledning af laga skifte; samt
2:o) förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866;
hvilka förslag äro bifogade detta protokoll.
Justitierädet Åbergsson fann förstnämnda förslag icke föranleda annan
anmärkning än att, då detsamma afsåg att bereda säkerhet för utbekommande
af ifrågavarande bidrag och ersättningar, utan att deri frågan om
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 12. 7
deri personliga betalningsskyldigheten berördes, Jnstitierådet hemstälde huruvida
förslaget, till förekommande af misstydning i sagda afseende, kunde
erhålla följande lydelse:
Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller
ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering
eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått, då häfte
samma jord, i hvars hand den komma må, för den gäld, der den ej stått
inne längre än ett år efter förfallodagen; och njute den, som egen sådan
fordran, der den ej stått längre inne än ofvan sägs, enahanda förmånsrätt
till betalning ur jorden, som enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken tillkommer
enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.
Jnstitierådet Ahlgren lemnade förslagen utan anmärkning.
Justitieråd^! Huss, Östergren och Glimstedt förenade sig om följande
yttrande: J3å, så vidt rubriken till förstnämnda förslag utmärker, här icke
åsyftas någon reglering i fråga om den personliga ansvarigheten för de ersättningar,
som i förslaget afses, torde den rätt, som här skall beredas ersättningstagaren
och bestämmes såsom rätt att ur jorden njuta betalning,
lämpligare böra betecknas såsom rätt att i jorden njuta säkerhet.
Justitieråd et Glimstedt tilläde vidare: I öfrigt får jag fästa uppmärksamhet
derå, huruvida icke tiden för beståndet af denna rätt borde begränsas
bestämdare än som i förslaget skett, så att i stället för tiden af ett år från
eu förfallodag, soin kan efter godtycke bestämmas och i de fall, der ersättningen
skall utgå annorledes än genom afdukning å skog eller torfmosse,
utsättas hur långt som helst efter skiftet, en viss rymligare tid, räknad från
skiftets fastställelse, blefve stadgad. Hvarjemte Justitierådet Glimstedt i afseende
på förslaget angående tillägg till 136 § skiftesstadgan yttrade:
Härvid har jag ej annat att erinra, än att det synes temligen tvifvelaktigt,
huruvida det föreslagna kungörandet må kunna komma att i verkligheten
utgöra något korrektiv mot den befarade vådan af den rätt, som&i
förslaget till lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttningsbidrag
och andra ersättningar i anledning af laga skifte, afses att bereda ersättningstagare.
Justitierådet Håle lemnade förslagen utan anmärkning.
Justitierådet Naumann instämde med Justitierådet Åbergsson.
Ex protocollo
Th. Wilh. Mahn.
8
Kong!. Maj.ls Nåd. ''Proposition No 12.
Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
Fredagen den 9 Januari 1885,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Themptander,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschld,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Hammarskjöld,
Eichert,
Ryding,
von Krusenstjerna,
Friherre Tamm,
Justitieråden: Påle,
von Segebaden.
Statsrådet Friherre von Otter anmäldes vara af sjukdom hindrad att
komma tillstädes
Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i
underdånighet:
5:o.
Högsta Domstolens yttrande öfver de inom Justitiedepartementet utarbetade
förslag till .
l:o) Lag angående säkerhet för utbekommande af ^flyttningsbidrag
och andra ersättningar i anledning åt laga skifte. .
2:o) Förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 12.
Departementschefen anförde:
»Det är visserligen rigtigt, såsom åtskilliga af Högsta Domstolens
ledamöter anmärka, att frågan om den personliga betalningsskyldigheten ej
i förstnämnda förslag beröres eller behöfver beröras, men då det af två
ledamöter utan anmärkning lemnade förslaget synes i detta hänseende fullt
tydligt och öfverensstämmande med det språkbruk, som lagen i motsvarande
fall (t. ex. 17 kap. Handelsbalken) begagnar, har jag ansett de ifrågasatta
redaktionsförändringarne ej vara af behof påkallade. Jag hemställer alltså
att förslaget måtte i oförändradt skick framläggas till Riksdagens antagande
jemlikt 87 § Regeringsformen.»
Hvad Departementschefen sålunda hemstält täcktes Hans
Maj:t Konungen på tillstyrkan af Statsrådets öfriga ledamöter
i nåder bifalla; och skulle propositionen till Riksdagen
aflåtas af innehåll Bil. litt. E. vid detta protokoll
utvisar.
Ex. protocollo
C. P. Hagbergh.
Bill. till Rihsd. Prof. 1885. 1 Sami.
1
Afd. 9 Käft.
2