Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2.

1

X:o 2.

Anis. till Riksd. Kansli den 18 Febr. 1885, kl. 12 midt!.

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o /,
med anledning af motioner väckta af Herr E. Thermcenius
(N:o 31), af Herr P. Waldenström (N:o 47) samt af
Herr W. Gibson (N:o Öl), angående förändrade bestämmelser
för handeln med vin och maltdrycker.

Till Utskottet hade för utlåtandes afgifvande öfverlemnats följande
inom Andra Kammaren väckta motioner, uti hvilka yrkats:

af Herr E. Thermcenius, motionen N:o 31, hvaruti nio af Kammarens
öfriga ledamöter hade instämt: l:o) sådana ändringar i gällande lagstiftning
angående försäljning af vin och maltdrycker till afhemtning, att
tillstånd till dylik försäljning, gällande för högst tre år i sänder, skall
utverkas, i stad af magistrat och på landet af kommunalnämnd; samt
2:o) att magistrat måtte erhålla samma rätt i afseende på meddelande af
förbud mot försäljning af ofvan nämnda slag, som enligt 14 § i Kongl.
förordningen af den 30 November 1876 tillkommer kommunalnämnd;

af Herr W. Gibson, motionen N:o 51, att skrifvelse aflåtes till Konungen
med anhållan att, med öfverensstämmande ändring af § 8 i Kongl.
Förordningen af den 18 Juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, uti
Kongl. förordningen af den 18 September 1874 angående vilkorenför försäljning
af vin in. m., jemte dertill hörande Kongl. kungörelsen af den 30
November 1876, måtte mellan nuvarande § 13 och § 14 insättas en särskild
Bih. till Biksd. Prot. 1885. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 2 Höft. 1

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2>

§ af hufvudsakligen följande innehåll: »Vill landthandlande till afhemtning
hålla vin till salu, göre skriftligen derom ansökan hos kommunalnämnden
i orten samt foge vid ansökningen betyg om god frejd och uppgift
å det ställe, der försäljningen skall ega rum. Med ansökningen
förfares vidare lika med hvad stadgadt blifvit i § 2 om utskänkning»;
samt att, beträffande ansvaret för öfverträdelse häraf, senare delen af §
11 mom. 1 orden »som i § 8» måtte erhålla tillägget »och §....»;

af Herr P. Waldenström, motionen N:o 47, att Riksdagen måtte
för sin del besluta sådan ändring i nu gällande lag om handeln med vin
och maltdrycker, att försäljning af dessa drycker, vare sig till afhemtning
eller till förtäring på stället, icke må, vare sig i stad eller på landsbygd,
förenas med annan handel, till hvars bedrifvande särskild anmälan erfordras,
samt att Riksdagen måtte i underdånighet hemställa, det täcktes
Kongl. Maj:t låta utarbeta, för att eu kommande Riksdag föreläggas, ett
på detta beslut grundadt förslag till ny förordning om vilkoren för försäljning
af vin och maltdrycker.

De vid denna såväl som vid flere af de närmast förflutna riksdagarne
af representanter från vidt skilda trakter af landet afgifna motioner,
som åsyftat att i den måtto skärpa lagstiftningen angående försäljningen
af vin och maltdrycker, att handel med dessa drycker till afhemtning
icke måtte få utöfvas med mindre än att rättighet dertill blifvit särskild!
sökt, såsom de två förste här ofvan nämnde motionärerne yrkat, gifva
otvetydigt tillkänna, att man icke längre kan få anse dessa framställningar
såsom enstaka uttryck af behof och önskningar från ett fåtal kommuner,
utan att här föreligger ett verkligt behof af förändring i gällande bestämmelser,
som icke vidare bör af Riksdagen undanskjutas.

De missbruk, som vid den fria handeln med vin och maltdrycker
bedrifvas, kunna icke förnekas. Derom vittna de många motionerna vid
riksdagarne, derom vittna de uttalanden, som i tidningar och på allmänna
möten allt som oftast förekomma, derom vittnar ändteligen och framför allt
den i hela landet pågående nykterhetsrörelsen. Denna rörelses välgörande
inflytande och goda syfte har under de senare åren blifvit allt mer insedt
och erkändt, Hvarje fosterlandsvän kan icke annat än önska densamma
all möjlig framgång. Men om så är, måste man se till, att den
icke genom lagstiftningen motarbetas. Detta blir dock förhållandet, så
länge kommunerna sakna befogenhet att förekomma den lockelse till dryckenskap,
som enligt nu gällande lag kan genom handeln med ofvan sagda
drycker utläggas af hvilken person som helst. Utskottet anser, att lagstiftningen
tvärtom bör uppmuntra och stödja nykterhetssträfvandena, enär

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2.

det är all lagstiftnings yttersta uppgift att befordra det, som man insett
vara godt och för hela folket välsignelsebringande. Detta skulle utan
tvifvel kunna ske genom en lagförändring i det syfte, som de två första
motionärerne föreslagit, så mycket hellre som i deras motioner ingalunda
är fråga om någon inskränkning i näringsfriheten, vare sig för tillverkning
eller försäljning af vin och maltdrycker för sådana affärsmän och
yrkesidkare, som hafva gjort till sin uppgift att tjena allmänheten genom
att tillhandahålla de drycker, som för många blifvit ett verkligt behof,
utan frågan endast gäller medel att förhindra anordnandet af sådan affärsverksamhet
af nu åsyftade slag, som på grund af för handen varande
omständigheter af den lokala kommunalmyndigheten pröfvas obehöflig
eller skadlig för orten i fråga.

De invändningar, som man häremot ofta gjort i, hvad man menat
vara, den arbetande befolkningens intresse, förlora sin hufvudsakliga betydelse,
när man besinnar, att det är just från den arbetande befolkningen,
som ropet på inskränkning i handeln med vin och maltdrycker förnämligast
utgått och ännu utgår. Denna befolkning har sjelf allra bäst känt,
hvad skada hon genom den närvarande handelsfriheten lidit.

Hvad beträffar de af Herrar Therm.< milis och Gibbon framstälda yrkandena,
har dock Utskottet icke ansett sig böra tillstyrka desamma i
oförändrad form, utan funnit det lämpligare och enklare, att den ifrågasatta
lagändringen skedde i närmaste anslutning till redan gällande bestämmelser
angående utskänkning af vin och maltdrycker.

På grund af dessa skäl vill Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Konungen
anhålla: l:o) att den, som vill åt allmänheten tillhandahålla
vin och maltdrycker till salu för afhemtning till
mindre qvantitet än tio liter, skall vara skyldig dertill
utverka sig tillstånd i samma ordning, som bestämmes
i §§ 3—6 i Kongl. förordningen den 18 September
1874 angående vilkoren för försäljning till
förtäring på stället af vin och maltdrycker; 2:o) att
magistrat måtte erhålla samma rättighet att för viss
tid eller för all tid förbjuda försäljare i stad vidare
försäljning af nämnda drycker i det fall och på det
sätt, som medgifvits kommunalnämnd i 14 § af nyss
åberopade Kongl. förordning, såsom denna paragraf
numera lyder i Kongl. kungörelsen af den 30 Novem -

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2.

Hvad ändteligen angår den af Herr Waldenström väckta motionen,
anser Utskottet, att man icke bör gå så långt i inskränkande åtgärder
rörande handel med vin och maltdrycker, och hemställer derföre

att Herr Waldenströms motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 Februari 1885.

På Utskottets vägnar:

P. WALDENSTRÖM.

Reservationer:

af Herrar Thermcenius och Waldenström; »Då Utskottet i ofvanstående
utlåtande hemstält, att rättighet till försäljning af vin och maltdrycker
till afhemtning icke må behöfva utverkas för annan än den, som
önskar försälja mindre qvantiteter än 10 liter, så kunna undertecknade deruti
icke instämma. Vi anse nemligen att ett sådant stadgande icke i nämnvärd
mån skulle förebygga de missbruk, hvilkas motverkande motionerna afsett,
ja, att det långt ifrån att påskynda eller befordra, snarare tvärtom skulle
försena uppnåendet af det stora mål, som uti inledningen till Utskottets
förslag blifvit i nykterhetssträfvandenas intresse framstäldt; och vi hemställa
derföre,

att Riksdagen måtte godkänna Utskottets förslag
med den ändring, att orden: Midi mindre qvantitet än
10 liter» utgå.

Hvad vidare angår Utskottets afstyrkande åt motionen Nio 47,
kunna vi icke heller deri vara ens med Utskottet, År det allmänt erkändt,
att försäljningen af vin och maltdrycker, sådan den nu är, vållar stora
missbruk, ja, att man mångenstädes kan vara oviss, huru vida bränvinshandeln
eller denna handel gör största skadan, är det vidare genom

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 2. 5

bränvinslagstiftningen, såsom motionen påpekar, erkändt, att en fullt tillfredsställande
kontroll öfver försäljningen icke är möjlig med mindre än
att, denna försäljning skiljes från all annan handel, hvartill särskild anmälan
erfordras, så torde ett följ drigtigt nykterhets sträfvande göra det
nödvändigt, att handeln med vin och maltdrycker i tillämpliga delar ställes
under samma stadganden, som gälla för bränvin shandeln. Vi hemställa
derföre,

att det i motionen N:o 47 framstälda yrkandet
måtte af Riksdagen bifallas.»

Bill, till Riksd. Prof. 1885. 8 Sami. 2 Afd, 2 Band. 2 Käft,

2