Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
1
N:0 4.
Ank. till Riksd. Kansli den 27 Febr. 1885, kl. 1 e. m.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande, N:o f
i anledning af Herr Rääfs motion angående tillägg till
jagtstadgan.
Till Utskottets behandling är öfverlemnad motionen N:o 46 i
Första Kammaren af Herr Rääf1 deruti yrkas, »att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhåller det Kong!. Maj:t behagade i jagtstadgan
låta införa en paragraf med förbud för skjutande af tjäderfogel vid bloss
eller lyktor och med stadgande af lämpligt vite för öfverträdelse deraf».
Om detta förslag får Utskottet härmed afgifva betänkande.
Utskottet har sig väl bekant, att Kongl. Maj:t på underdånig ansökan
från endera jagtförening, landsting, hushållningssällskap eller
Konungens Befallningshafvande utfärdat åtskilliga förbud inom vissa
länsområden för all jagt å olika djurslag, såsom elg, rådjur, rapphöns,
moripa m. 11., men Utskottet får påpeka, att dessa förbud städse hafva
gäll all jagt å nämnda djur under en på förhand bestämd tid för att
befordra dessas tillökning. Deremot hafva dylika förbud aldrig berört
sättet för matnyttigt villebråds fällande. Äfven är nödigt påakta, att,
der Kongl. Maj:t i jagtstadgan föreskrifvit förbud mot vissa sätt att
utöfva jagt på, dessa beröra sådana jagträtt, hvilka för menniskor eller
husdjur kunna vara lifsfarliga eller eljest menliga, såsom i jagtstadgans
16 §, der spjut, grop m. m. uppräknas vara otillåtna. Fullgoda skäl
tala äfven för att om Riksdagen i ärenden, hvilka höra till Kongl.
Bih. till Riksd. Prot. 1885. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 3 Haft. 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Ut skotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
Maj:ts ekonomiska lagstiftningsområde, skall göra underdåniga framställningar,
så böra föremålen för dylika vara utaf den större omfattning,
att de beröra landet i dess helhet. Detta lärer, enligt motionärens
egen uppgift, icke vara fallet med tjäderskytte vid bloss eller
lykta, emedan detta jagträtt endast utöfvas i en del af mellersta och
södra Sverige, men är okändt i största delen af landet.
Syftet med motionärens förslag torde äfven möjligen kunna vin- -nas för de orter, hvilka för jagt eller skog hafva olägenhet af skjutande
af tjäder vid bloss eller lykta, om endera af ofvannämnda korporationer,
i saken understödd af vederbörande Konungens Befallningshafvande,
för ett större eller mindre territorium i ärendet gör underdånig
framställning.
Utskottet har sig äfven bekant, att ett annat jagtsätt på en annan
fogelart, nemligen skjutande af orre på lock, som med rätta af jagtvänner
förkastas såsom förödande, likväl utöfvas mångenstädes i landet till
och med i större omfattning än tjäderskytte vid bloss, utan att dock
hafva föranledt till framställning hos Riksdagen att hos Kongl. Maj:t
begära förbud för hela landet mot orres skjutande på lock; och får
Utskottet på grund af ofvansagda hemställa,
att Herr Rääfs ifrågavarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 24 Januari 1885.
På Utskottets vägnar:
W. STRÅLE.