Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

1

N:o 38.

Ant. till Riksd. Kansli den 23 April 1885, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående inköp och ombyggnad af Hudiksvalls jernvägsaktiebolags
jernväg mellan Hudiksvall och Näsviken samt
jernvägens utsträckning till norra stambanan.

(R. A.)

I en den 25 sistlidne Februari aflåten, till Stats-Utskottets behandling
remitterad proposition (N:o 37) bar Kongl. Maj:t, med åberopande
af ett propositionen bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden
för samma dag, föreslagit Riksdagen att, under förutsättning
att de i nämnda protokollsutdrag omförmälda, utaf staden Hudiksvall och
Hudiksvalls trävaruaktiebolag erbjudna upplåtelser till staten af mark
och af flottleden mellan Hybosjön och sjön Gryttjen komme till stånd,
dels medgifva, att Hudiksvalls j er nvägs aktiebolags jernväg mellan
Hudiksvall och Näs viken med alla tillhörigheter i fast och lös egendom,
deribland ångbåtar och pråmar jemte sjöstationer med åbyggnader
samt fordringar, enligt bok vid tiden för öfverlåtelsen, finge för statens
räkning inköpas, att tagas i besittning den 1 November 1887, mot en
köpeskilling af 536,488 kronor 15 öre, hvilken skulle erläggas sålunda,
att staten

Bill. till Riksd. Prat. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 31 Raft.

1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

l:o) eftergåfve hvad af det bolaget beviljade statslån åsterstode oguldet
den 31 December 1887, beräknadt att utgöra... kronor 185,677: 97 och

2:o) sistnämnda dag betalte till bolaget dels
mot erhållande af bolagets oguldna, i jernvägen
intecknade obligationer ett deremot svarande
belopp, beräknadt till 105,624 kronor 7 öre, dels
ock ytterligare 245,186 kronor 11 öre, eller sålunda
tillhopa................................................................. » 350,810: 18

Summa kronor 536,488: 15

dels öfverlåta åt Kongl. Maj:t att fastställa de närmare vilkor, förbehåll
och bestämmelser, som vid uppgörande af aftalet med jernvägsaktiebolaget
kunde finnas erforderliga;

dels bevilja för jernvägens inköpande och dess ombyggande till
bredspårig samt utsträckande till norra stambanan vid Ljusdal och förseende
med rörlig materiel 4,623,300 kronor och deraf anvisa till utgående under

år 1886 ............................................................ kronor 2,000,000: —

» » 1887 ............................................................ » 2,350,300: —

och » » 1888 .......................................:.................... » 273,000: —

Af ofvan åberopade statsrådsprotokoll inhemtas bland annat, att uti
särskilda till Kongl. Maj:t den 7 Oktober 1884 ingifna skrifter dels Gefleborgs
läns landsting, dels Godsegaren Julius Brun och Fabriksidkare!!
Edvard Frisk jemte särskilda ombud för Hudiksvalls stad, Enångers,
Forssa, Bergsjö, Delsbo, Ljusdals och Färila samt Arbrå och Jerfsö
tingslag äfvensom för provinsen Iderjeådalen, anhållit, att Kongl. Magt
måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om erforderligt anslag till
byggande, så fort ske kunde, af en stambanegren från Ljusdals station
genom norra Helsingland till Hudiksvall. Sedermera hade framställning
i enahanda syfte inkommit jemväl från Jemtlands läns landsting.

A en del af den sträckning, hvari förevarande stambanegren, derest
ansökningarne bifölles, skulle komma att framdragas, nemligen mellan
Näsviken vid Södra Dellen och staden Hudiksvall, funnes en, Hudiksvalls
jernvägsaktiebolag tillhörig jernväg till en ‘längd af omkring 16
kilometer och med eu spårvidd af 1,217 meter. Den äldsta delen deraf,
som framginge mellan Hudiksvall och Forssa, och till hvars utförande
bolaget erhållit ett statslån af 370,000 kronor, öppnades för trafik redan
år 1860, hvaremot banans utsträckning till Näsviken blef utförd först
under åren 1872—1874.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

3

Enligt af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen samt Styrelsen för
statens järnvägstrafik meddelade förordnanden hade undersökningar verkstälts,
och betänkanden, planritningar samt beräkningar upprättats och
till styrelserna aflemnats af Distriktsingeniören, Kaptenen vid Väg- och
Vattenbyggnadscorpsen H. E. Lundborg och Direktören M. Agrelius.

Lundborgs utlåtande innefattade ett i detalj uppgjordt, af plan- och
profilritningar samt kostnadsberäkningar åtföljdt förslag till ej mindre
anläggning af jernväg från Ljusdal till Näsviken än äfven inlösen af
Hudiksvalls jernvägsaktiebolags bana samt dess ombyggande till bredspårig
bana. Enligt detta förslag skulle hela jernvägen från Ljusdal
till Hudiksvall blifva 5,972 mil lång, och hade kostnaden beräknats

till .................................................................................................. Kr. 4,872,400: —

deraf

för bandelen Ljusdal—Näsviken 4,211 mil Kr. 2,350,000: —

» )) Näsviken—Hudiksvall 1,761

mil............................................ » 1,322,400: —

» rörlig materiel ........•................................. » 600,000: —

samt för inköp af den trafikerade linien
Näsviken—Hudiksvall med tillhörigheter,
förslagsvis vid 1886 års slut... » 600,000: —

Summa Kr. 4,872,400: —

Agrelius, hvars undersökningar afsett att utreda den föreslagna
banans trafikförhållanden, hade, enligt åtskilliga vid det af honom afgifna
betänkandet fogade tabeller, kommit till det resultat, att banans
årliga trafikinkomster skulle komma att uppgå till 574,400 kronor,
hvaraf beräknats för transporterande af resande 63,171 kronor; af 737,600
timmer 353,480 kronor; af 18,440 standard sågadt virke 90,560 kronor,
och återstoden af andra i tabellerna specificerade transportartiklar.
Under förutsättning att jernvägen trafikerades såsom statsbana, hade
Agrelius beräknat utgifter för drift och underhåll por år till 291,600
kronor, hvadan det årliga öfverskott, trafiken skulle lemna, komme att
utgöra 282,800 kronor eller 5,8 procent å den för jernvägsanläggningens
bringande till stånd af Lundborg beräknade totalkostnaden 4,872,400
kronor.

I statsrådsprotokollet redogöres närmare för hvad Agrelius till stöd
för sina beräkningar anfört; och meddelas vidare, huru som Brun och
Frisk samt deras medsökande i den ansökning, de i ärendet ingifvit,
bland annat erinrat, att de fem socknar i södra Helsingland, som läge
öster om stambanan och icke genomskures af denna och hvilka således
i främsta rummet skulle draga den egentliga nyttan af den nyligen

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

beslutade statsbanegrenen Kilafors—Söderhamn — nemligen Söderala,
Mo, Regnsjö, Trönö och Norrala jemte Söderhamns stad — innehölle tillsammans
en areal af 7,391 qvadratmil, upptoge efter hafskusten en
sträcka af 3 7* mil samt egde ett hemmantal af 266143/7G8 mantal, ett fastighetsvärde
af 10,793,190 kronor och eu folkmängd af 21,382 invånare,
medan deremot de sexton socknar i norra Helsingland, hvilka, liggande
öster om och skilda från norra stambanan, skulle hemta fördelarne af
jernvägen Ljusdal—Hudiksvall, nemligen: Enånger, Njutånger, Idenor,
Forssa, Hög, Tuna, Rogsta, Ilsbo, Harmånger, Jättendal, Gnarp, Bergsjö,
Hassela, Bjuråker, Norrbo och Delsbo jemte Hudiksvalls stad, tillsammans
innehölle en areal af 35,031 qvadratmil och upptoge efter
hafskusten en sträcka af 71/2 mil samt egde ett hemmantal af 627801/768
mantal, ett fastighetsvärde af 22,028,119 kronor och en folkmängd af
41,125 personer, hvartill komme, att Hudiksvallsfjärden utgjorde den
rymligaste och renaste hamn på kuststräckan af Helsingland med ett
djup, som tilläte 26 å 27 fot djupgående fartyg att obehindradt inlöpa
till staden.

Till jemförelse med statens kostnader för anläggningen af jernvägarne
Söderhamn—Kilafors och Sundsvall—-Torpshammar hafva sökandena
åberopat, att enligt Lundborgs förslag kostnaden för Ljusdal—
Hudiksvalls-banan, i längd 62 kilometer, beräknats till 4,872,400 kronor,
då deremot kostnaden för Söderhamnsbanan, som vore endast 35 kilometer
lång, skulle belöpa sig till 4,438,763 kronor eller möjligen
4,138,763 kronor och för Sundsvall—Torpshammars jernväg, med en
längd af 57,i kilometer, till 5,150,884 kronor; och borde härvid jemväl
beaktas, att från kostnadssumman för Ljusdal—Hudiksvalls-banan afginge
det belopp, hvartill jernvägens Näsviken—Hudiksvall för nyanläggningen
ej behöfliga egendom kunde vid försäljning uppgå.

I fråga om de upprättade trafikberäkningarne anmärkte sökandena,
att dessa nästan uteslutande stödde sig på de nuvarande industriförhållandena
inom orten, men att den blifvande jernvägstrafiken också
torde komma att erfara ej obetydligt inflytande af den utveckling, som
industrien och i synnerhet storindustrien inom orten borde erhålla, derest
åt densamma bereddes jernvägsförbindelse med stambanan. Storindustrien
inom norra Helsingland utgjordes af dels trävarurörelse och dels
jern- och stålhandtering, af hvilka trävarurörelsen här, såsom i allmänhet
inom Norrland, intoge främsta rummet. Den största trävarufabrikanten
inom norra Helsingland vore Hudiksvalls trävaruaktiebolag,
som hade sin utskeppningsplats vid Hudiksvall och egde betydliga
skogar inom norra och vestra Helsingland samt Ilerjeådalen, och detta

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

5

bolag både, enligt hvad ett ansökningen bifogadt utdrag af protokoll
vid bolagsstämma den 30 September 1884 utvisade, under förutsättning
att den ifrågakomma statsbanegrenen från Ljusdal förbi Hybosjön till
Hudiksvall blefve under de närmaste åren utförd, utfäst sig att, derest
en frakt af högst 60 öre per sågblock emellan Hybosjön och Hudiksvall,
lastnings- och lossningskostnad inberäknad, kunde å den blifvande jernvägen
medgifvas, nedlägga sin flottled emellan Hybosjön och sjön
Gryttjen, hvarigenom afl konkurrens genom flottled med jernvägen
blefve tillintetgjord, samt att nedföra hela sin virkesmassa, som inkomme
från Ljusne eif till Hybosjön samt från Svåga eif och andra
vattendrag till Dellsjöarne, på jernvägen, förstnämnda virke från Hybosjön
och det senare från sjön Södra Dellen, Delsbo eller Forssa till
Hudiksvall, antingen i form af rundtimmer och bjelkar eller såsom sågad
vara, och att vid Hybosjön anlägga en ångsåg med minst fyra
snabbgående ramar och tillräckligt antal cirkelsågar att vara fullt färdig
åtminstone liktidigt med jernvägen, hufvudsakligen för att derstädes
kunna till nytta använda den mängd skadade grofva träd och
större timmertullar, som förekomme i bolagets skogar eller kunde från
andra skogsegare förvärfvas, och af hvilka stockars innehåll en del
kunde utsågas och manufaktureras till skeppningsvirke samt nedgå på
jernvägen till Hudiksvall, och återstoden användas till kolning, för
hvilket ändamål bolaget jemväl hade för afsigt att vid Hybosjön åvägabringa
en möjligast stor kolning af dylikt skogsaffall och sedermera
frakta kolen på stambanan till jernverk i Gestrikland, Dalarne eller
andra orter, hvarigenom såmedelst större tillgång och billigare pris
på kol än för närvarande skulle kunna till fördel för jern- och stålhandteringen
beredas och åtskillig frisk ung skog, som nu till kolning
användes, besparas.

I det af Kaptenen Lundborg uppgjorda kostnadsförslaget hade
någon utgift för expropriation af mark inom Hudiksvalls, stad icke
behöft upptagas, emedan Hudiksvalls stadsfullmäktige, enligt ingifva
handlingar, beslutit: att, om den ifrågasatta stambanegrenen komme till
utförande, kostnadsfritt upplåta all den staden tillhöriga mark, som
enligt den af Kaptenen Lundborg upprättade karta öfver banans sträckning
genom stadens område vore utmärkt såsom erforderlig för jernvägen
och stationerna; att, likaledes utan kostnad för staten, bortskaffa
de byggnader inom stadens område, som berördes af planen för jernvägens
framdragande genom Hudiksvall, och att ställa äfven sjelfva
tomterna, som nu tillhörde dessa byggnader, till kostnadsfri disposition
åt staten för jernvägsanläggningen.

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Jemväl Hudiksvalls trävaruaktiebolag hade, såsom i afskrift företedda
handlingar utvisade, beslutit att till staten kostnadsfritt upplåta
all den bolaget tillhöriga mark, som erfordrades för jernvägen och för
stationen i Hybo, äfvensom att hålla staten skadesfri för lösen af den
annan än bolaget tillhöriga mark med dertill hörande byggnader, som
dessutom behöfdes för nyssnämnda station. I öfrigt vore Kaptenen
Lundborgs beräkningar angående kostnader för lösen af mark till banan
grundade på af vederbörande, jemlikt företedda handlingar, gjorda utfästelser
i fråga om de pris, för hvilka innehafvarne vore villige att
till staten afträda marken.

Enligt utdrag af de vid bolagsstämmor med aktieegarne i Hudiksvalls
jernvägsakticbolag den 18 Januari 1881 och den 31 Maj 1884
förda protokoll hade bolaget beslutit erbjuda staten jernvägen med
alla bolagets tillhörigheter i fast och lös egendom, deribland bolagets
båda på Dellsjöarne befintliga ångbåtar och pråmar jemte sjöstationer
med åbyggnader, likasom bolagets fordringar vid tiden för öfverlåtelsen,
allt enligt bok, mot det att staten öfvertoge bolagets samtliga skulder,
sådana do befunnes vid tiden för öfverlåtelsen, samt godtgjorde delegarne
för deras 4,000 aktier med 50 kronor för hvarje, allenast med
förbehåll att de brädgårdsplatser vid Åvik och den så kallade Reffelmansviken
jemte behöfligt utrymme vid stranden för timmermagasin,
hvilka Hudiksvalls trävaruaktiebolag tillförsäkrats att för sin rörelse
begagna mot eu årlig afgift till jernvägsbolaget af 500 kronor, finge
af trävarubolaget, till den del dessa brädgårdsplatser icke behöfdes för
staten till banan eller station, antingen innehafvas såsom hittills mot
ärlig afgift till staten af 500 kronor, eller ock genom köp med full
eganderätt öfvertagas mot eu köpeskilling af 10,000 kronor.

I ärendet hade vidare företetts protokoll vid bolagsstämma den 27
November 1884 med delegarne i Hudiksvalls trävaruaktiebolag, hvaraf
inhemtas, att bolagsmännen, under do förutsättningar, som omnämndes
i det uti sökandena Frisks och Bruns med fleres ansökningsskrift åberopade
protokoll afden 30 September 1884, beslutit att till statens trygghet
för att bolagets flottled mellan Hybosjön och sjön Gryttjen blefve
nedlagd, till staten, om så påfordrades, öfverlåta eganderätten till densamma,
deri dock ej inbegripna flottningsbyggnaderna och dylikt, som
bolaget förbehölle sig att bortföra.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i ett den 5 sistlidne Februari
afgifvet utlåtande hufvudsakligen anfört, att styrelsen, som granskat de
för den nya jernvägsanläggningen och för ombyggnaden af Hudiksvall
—Näsvikens jernbana af Lundborg beräknade kostnader, icke funnit

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

7

anledning till anmärkning mot desamma; att jernvägen vore föreslagen
att, hvad beträffade banvallens och skärningarnes dimensioner äfvensom
öfverbyggnadens styrka, anläggas i fullkomlig öfverensstämmelse med
stambanan genom Norrland;

att till kostnaden för hela jernvägsliniens emellan Ljusdal och
Hudiksvall anläggning, hvilken kostnad, inberäknade G00,Ö00 kronor
till rörlig materiel, i Lundborgs förslag vore upptagen till 4,272,400
kronor, komme utgiften för inköp af Hudiksvall—-Näsvikens jernväg, af
Lundborg förslagsvis utförd med 600,000 kronor; att sistnämnda utgift
under förutsättning att bolaget vore i ostörd besittning af jernvägen
till inemot slutet af år 1887 och under tiden fortfarande droge
inkomsten af densamma samt verkstälde beräknade ränte- och kapitalbetalningar
å sina skulder, skulle uppgå till 536,488 kronor 15 öre,
motsvarande det beräknade beloppet af bolagets skulder vid nämnda
tid och hvad som fordrats å bolagets aktier; samt att alltså, om denna
summa, eller i helt hundratal 536,500 kronor lades till förut nämnda
4,272,400 kronor, hela kostnaden för ifrågavarande jernbanas anläggning
och för inköp af Hudiksvall—Näsvikens-banan komme att uppgå
till 4,808,900 kronor eller i helt tusental till 4,809,000 kronor, motsvarande
801,500 kronor för mil; och har styrelsen, efter att vidare
hafva, på sätt statsrådsprotokollet utvisar, redogjort för den ordning,
i hvilken styrelsen ansett arbetena böra bedrifvas, slutligen med hänsyn
till de fördelaktiga vilkor, hvilka blifvit staten erbjudna så väl af Hudiksvalls
stad som af Hudiksvalls trävaruaktiebolag och Hudiksvalls jernvägsaktiebolag,
förklarat sig icke sakna grundade skäl att tillstyrka
nådigt bifall å den gjorda framställningen, desto hellre som staten,
under ofvanberörda förutsättningar, icke skulle genom öfvertagande af
den ifrågasatta jernvägsanläggningen göra någon pekuniär förlust, och
samtrafiken mellan stambanan och den ifrågasatta jernvägen Ljusdal—
Hudiksvall obestridligen skulle kunna ordnas och skötas på ett ändamålsenligare
och billigare sätt, än om denna jernvägs anläggning öfvertoges
af enskildt bolag.

Efter erhållen remiss har äfven Styrelsen för statens jernväg strafik
den 14 sistlidne Februari afgifvit underdånigt utlåtande i frågan. Styrelsen
erinrar deri först, huru som den jernvägslinie, om hvars anläggning
för statens räkning och på dess bekostnad framställning, understödd
af två landsting, nu gjorts, vore en af de förbindelseleder, hvilkas
behöflighet för den norra stambanan styrelsen mer än en gång
framhållit. Styrelsen hade sålunda uti underdånigt memorial den 16
November 1880 fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på den isolerade
ställning stambanan genom Norrland innehade, så länge den saknade

Stats-Utskottet.'') Utlåtande N:o 38.

direkta utfartsleder öfver Söderhamn, Hudiksvall och Sundsvall till
hafvet samt i följd deraf icke kunde betjena och draga fördel af Norrlands
förnämsta industri — trävarurörelsen — samt uttalat, att staten
i afseende på dessa utfartsleders anläggning och trafikering borde ställa
sig helt och hållet oberoende af enskilde intressenter.

Trafikstyrelsen anför vidare: att den öfvertygelse, styrelsen tillförene
uttalat derom, att den föreslagna jernvägen, hvars stora vigt ej
blott för norra Helsingland och dess ej fåtaliga idoga befolkning, utan
ock för södra delen af Jemtlands län, syntes vara af sökandena till fullo
ådagalagd, borde blifva för staten en förmånlig affär, jemväl bekräftades
af de uppgjorda trafikberäkningarna, hvilka styrelsen ansåge sig kunna
tillmäta fullt vitsord, då de till grund för dem liggande undersökningarne
vore med stor noggrannhet och med stöd af endast tillförlitliga, särskildt
pröfvade uppgifter, samt utan för hög uppskattning af sannolika trafiktillgångar
utförda, på samma gång inkomstberäkningen grundats på billiga,
för så väl trafikanter som jernvägen nöjaktiga pris, och utgifternas
belopp upptagits enligt de vid statsbanorna vanliga medelkostnader;
att, då nu denna trafikredogörelse gåfve vid handen, att nettobehållningen
af den trafik å banan, som redan under den närmaste tiden
kunde vid normala förhållanden med säkerhet påräknas, borde blifva
mera än 280,000 kronor, motsvarande 5,8 procent på det kapital, som i
banan skulle nedläggas, eu tillfredsställande afkomst af detta kapital
syntes kunna med trygghet påräknas för staten, då, äfven om mot all
förmodan behållningen skulle någon gång nedgå med 50,000 till 60,000
kronor, den behållna räntan ändock skulle öfverstiga den, som staten i
medeltal erlade för upplånta medel; samt att härvid jemväl borde uppmärksammas,
att vid uppskattningen af den nya jernvägsliniens finansiella
betydelse för staten afseende icke fästats vid den tillökning i inkomst,
som komme att tillskyndas norra stambanan, dels i allmänhet derigenom,
att den nya banan skulle sätta industririka trakter i omedelbar förbindelse
med stambanan, dels särskildt derigenom, att några vid sidobanan
belägna verk hemtade sitt timmerbehof från trakter utmed stambanan,
äfvensom genom transporter utaf kol från Hudiksvalls trävaruaktiebolags
tillämnade anläggningar vid Hybo och utaf malm och jern för de betydliga
Iggesundsverken.

Statsrådet och Chefen för Civildepartementet har vid ärendets föredragning
inför Kongl. Maj:t i Statsrådet fäst uppmärksamheten derå
att det ifrågasatta priset för inköp af banan Näsviken—Hudiksvall måste
anses synnerligen måttligt, då banan, hvars byggnadskostnad, enligt
allmän svensk jernvägsstatistik, intill 1882 års slut uppgått till 986,324
kronor, lernnat en nettobehållning å rörelsen, öretal utelemnade, af 67,110

Stats-Utskottets Utlåtande .\:o 38.

9

kronor för 1881, 71,366 kronor för 1882 och 76,392 kronor för 1883;
och har Departementschefen härjemte erinrat, att, då den uppåtgående
stambanans rigtning bestämdes, den nu föreslagna jernvägsförbindelsen
förutsatts skola komma till stånd. Enligt Departementschefens åsigt läge
det i sakens natur, att transportartiklar, hvilka, såsom trävaror, icke
tålde allt för dryga fraktkostnader, nödgades söka andra trafikleder än
statsbanan erbjöde, om denna ej förmådde att utan omlastning bereda
väg till utskeppningsorterna. Hufvudsakligast med hänsyn härtill hade
ock staten sett sig föranlåten inlösa och ombygga jernvägen Torpshammar—Sundsvall
samt anlägga jernbana mellan Kilafors och Söderhamn,
och af samma anledning ansåge Departementschefen sig böra
tillstyrka Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen anordnande af den tredje
stora utfartsvägen för statens räkning från norra stambanan till hafvet.

Af vigt vore jemväl, att anläggningen snart beslötes och bragtes till
utförande. Den låga kostnad, som beräknats för banans anläggning,
berodde på det pris, hvarför jernvägsbolaget vore villigt afstå banan
Hudiksvall—Näsviken, och på de utfästelser om upplåtelse af mark och
annat, dels kostnadsfritt och dels mot viss lösen, som gjorts af Hudiksvalls
stad samt Hudiksvalls trävaruaktiebolag och andra; men en väsentlig
del af dessa utfästelser hade skett under vilkor, att banan komme till
stånd under de närmaste åren. I följd af nämnda utfästelser hade kostnaderna
för jordlösen kunnat i kostnadsförslaget upptagas till sammanlagdt
allenast 100,240 kronor, motsvarande per mil 16,785 kronor, under
det att samma kostnader vid stambanan genom Norrland uppgått exempelvis
för den 18,6 mil långa sträckan mellan Storvik och Nybo till
24,539 kronor per mil och för den lika långa bandelen Pilgrimstad—
riksgränsen till 45,543 kronor per mil.

Liqviden af köpeskillingen har Departementschefen ansett böra ske.
sålunda, att staten:

eftergifver sin återstående fordran hos bolaget, utgörande den 31

December 1887 ........................................................................ kronor 185,677: 97;

samma dag, mot erhållande af de i jernvägen intecknade
obligationer, betalar bolagets återstående obli gationsskuld,

beräknad att då uppgå till ..................... >j 105,624: 07;

samma dag ytterligare erlägger ej mindre hvad som
då, enligt Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar,
utgör bolagets öfriga skuld eller ..................... » 45,186: 11;

än äfven derutöfver hvad som belöper å bolagets

4,000 aktier efter 50 procent för hvarje aktie eller » 200,000: —

Summa kronor 536,488: 15.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 31 Häft. 2

10 Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 38.

Utskottet har, vid granskning af de till detta ärende hörande handlingar,
funnit det vara ådagalagdt, att den nu föreslagna järnvägsförbindelsen
är af väsentligt gagn ej blott för den betydande industrien i
de orter, den komme att genomlöpa, utan äfven såsom en vigtig länk i
statens norra stambanesystem. Det begärda priset för banan Hudiksvall—Näsviken,
innefattande en betalning för aktierna i jernvägsbolaget
efter endast 50 procent af deras belopp, måste anses måttligt, då i betraktande
tages hvad banan, på sätt här ofvan meddelats, i trafikinkomster
inbragt. Jemväl de öfriga erbjudanden, hvilka blifvit gjorda dels
af Hudiksvalls stad, dels af Hudiksvalls trävaruaktiebolag, synas innefatta
ganska afsevärda fördelar för staten.

Vid sådant förhållande och då den ifrågasatta jernvägslinien synes
komina att lemna en tillfredsställande afkastning samt enär intet varit
att erinra mot de uppgjorda beräkningarne för jernvägsbyggnadens utförande,
får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
proposition och under förutsättning att de i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för den 25 Februari 1885
omförmälda, utaf staden Hudiksvall och Hudiksvalls
trävaruaktiebolag erbjudna upplåtelser till staten af
mark och af flottleden mellan Hybosjön och sjön Gryttjen
komma till stånd,

dels medgifva, att Hudiksvalls jernvägsaktiebolags
jernväg mellan Hudiksvall och Näsviken med alla tillhörigheter
i fast och lös egendom, deribland ångbåtar
och pråmar jemte sjöstationer med åbyggnader samt
fordringar, enligt bok vid tiden för öfverlåtelsen, må
för statens räkning inköpas, att tagas i besittning den
1 November 1887, mot en köpeskilling af 536,488 kronor
15 öre, hvilken erlägges sålunda, att staten

l:o) eftergifver hvad af det bolaget beviljade statslån
återstår oguldet den 31 December 1887, beräknadt

att utgöra....................................... kronor 185,677: 97 och

2:o) sistnämnda dag betalar
till bolaget dels mot erhållande
af bolagets oguldna,
i jernvägen intecknade obligationer
ett deremot svarande
belopp, beräknadt till 105,624

Transport kronor 185,677: 97

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 38.

11

Transport kronor 185,677: 97
kronor 7 öre, dels ock ytterligare
245,186 kronor li öre,
eller sålunda tillhopa .............. » 350,810: 18

Summa kronor 536,488: 15;
dels öfverlåta åt Kongl. Maj:t att fastställa de närmare
vilkor, förbehåll och bestämmelser, som vid uppgörande
af aftalet med jernvägsaktiebolaget må finnas
erforderliga;

dels bevilja och ställa till Kongl. Maj:ts disposition
för jernvägens inköpande och dess ombyggande till
bredspårig samt utsträckande till norra stambanan vid
Ljusdal och förseende med rörlig materiel 4,623,300
kronor och deraf anvisa till utgående

under år 1886 ........................ kronor 2,000,000: —

» » 1887 » 2,350,300: —

och » » 1888 » 273,000: —.

Stockholm den 23 April 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af Herrar vice Talmannen L. O. Larsson, A. P. Danielson, S. Nilsson,
N. Pettersson, S. Andreasson, J. Jonsson, O. B. Olsson, A. Persson
och P. Pehrsson, hvilka yrkat afslag å Kongl. Maj:ts proposition.