Stats-Vt shot tets Utlåtande N:o 29.
1
M:o 29.
Ank. till Riksd. Kansli den 10 April 1885, kl. 4 e. in.
Utlåtande, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
upplåtelse of mark m. rn. till Örebro stad för möjliggörande
af reglering och kanalisering af Svartån.
(I A.)
Under åberopande af bifogadt. utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden,
har Kongl. Maj:t i ofvannämnda, till Riksdagen aflåtna proposition
(N:o 4) af den 15 November 1884 föreslagit Riksdagen, att, på det Örebro
stad måtte komma i tillfälle att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med en
af Kaptenen P. Laurell uppgjord plan, verkställa reglering och kanalisering
af Svartån å sträckan mellan Storbron i staden och stadens östra gräns vid
Skebäck, medgifva: att till staden Örebro med full eganderätt måtte upplåtas
ej mindre utan lösen den rätt, Kongl. Maj:t och Kronan egde till vattnet i
Svartån emellan Storbron i staden och stadens östra gräns vid Skebäck, än
äfven mot lösen till Kongl. Maj:t och Kronan samt ersättning, jemväl till
vederbörande indelningshafvare, för skada och intrång med belopp, som skulle
bestämmas i den ordning, nådiga förordningen den 14 April 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgade, dels den kronan
tillhöriga jord, som för ifrågavarande arbetsföretags utförande måste bortgräfvas,
dels den så kallade Slottsträdgården med undantag af den del deraf,
som vore belägen vester om en linie, utdragen i rak fortsättning af nuvarande
gränslinien mellan Slottsparken och Slottsträdgården till ån, dels ett
från Skebäck vester ut på åns norra sida sig sträckande område till den
Sik till Bihsd. Prof. 1885. 4 Samt. 1 Afd. 25 Höft. 1
2 Stats-U/skottets Utlåtande N:o 29.
ungefärliga storlek och form, som betecknades med ljusröd färg å den
af Kaptenen Laurell den 12 Juli 1880 upprättade, i ärendet företedda ritning,
dels ock det på enahanda sätt utmärkta område af Stora Holmen,
hvilket genom den ifrågasatta kanalen komme att frånskiljas den öfriga
delen af samma holme; allt mot skyldighet derjemte för staden att med
belopp, som i nyssnämnda ordning skulle bestämmas, ersätta skada och intrång,
som äfven för andra än Kongl. Maj:t och Kronan samt indelningshafvare
kunde uppstå genom nämnda upplåtelser, samt att i öfrigt ställa sig
till efterrättelse de närmare vilkor, förbehåll och bestämmelser, Kongl. Maj:t
kunde finna af omständigheterna erfordras.
Af förenämnda statsrådsprotokoll äfvensom af öfriga handlingar i ärendet
har Stats-Utskottet, till hvars förberedande handläggning detta ärende blifvit
öfverlemnadt, inliemtat, bland annat, att den ifrågasatta regleringen och
kanaliseringen af Svartån skulle medföra följande fördelar, nemligen: att
staden Örebro erhölle, jemte rymliga upplagsplatser, beqväm segelled till så
väl södra som norra delen af staden; att ån nedanför den så kallade Kanslidammen
blefve reglerad så, att den, med bibehållande af den förut vanliga
vattenhöjden såsom medelvattenstånd, skulle, från att hafva 6 1/2 fots vattenvariation,
få en sådan variation af allenast 1 \ 2 fot; att den del af östra
staden, som nu lede af Svartåns öfversvämning, blefve från denna olägenhet
befriad; att åns reglering ofvanför Qvarndammen och Storbron härigenom
förbereddes, så att densamma med jemförelsevis måttlig kostnad kunde verkställas,
och olägenheterna af öfversvämning å derintill liggande stadsdel
och landsbygd dymedelst afhjelpas; att värdet af vattenkraften vid Qvarndammen
ökades med omkring 30 procent och att vid Skebäck, stadens nuvarande
hamnplats, erliölles ett vattenfall med ett omkring 65 procent större
kraftvärde än det vid Qvarnfallet nu befintliga; hvarförutom, enligt hvad
stadsfullmäktige anfört, företaget vore af ingripande vigt icke blott för
Örebro stads välstånd och framtida utveckling, såsom afseende, jemte ekonomiska,
äfven i ganska väsentlig mån sanitära fördelar, utan ock för en
ganska stor landsbygd rundt omkring Hjelmaren. Den kostnad, staden skulle
ådraga sig för ifrågavarande arbete, vore beräknad till 303,200 kronor.
För omförmälda företags befrämjande är nu ifrågasatt, dels att statens
eganderätt till vattnet i Svartån emellan Storbron i staden och Skebäck
måtte öfverlåtas på staden Örebro, och dels att staden måtte medgifvas att
genom expropriation förvärfva eganderätt till uppgifven, kronan tillhörig jord,
som i öfrigt för företaget erfordras.
Hvad först beträffar upplåtelsen af åtskillig kronojord för företagets
utförande, så och då denna upplåtelse icke är ifrågasatt att ega rum annorlunda
än mot full godtgörelse för jordens värde samt för skada och intrång,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.
3
som af upplåtelsen förorsakas så val kronan som jordens innehafvare, har
Utskottet häremot icke haft något att erinra.
Deremot har Utskottet icke ansett sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts
förslag om att staten skulle utan godtgörelse afstå den till omfång och
värde ovissa vattenrätten i Svartån på ofvan angifna sträcka. I det utlåtande
öfver omförmälda vattenreglerings- och kanaliseringsföretag, som af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län den 14 November 1882 afgifvits,
liar Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, beträffande den ifrågasatta
upplåtelsen af kronans vattenrätt i Svartån, anfört, att det sätt, hvarpå staten
i regeln plägade främja inrättande af nya kommunikationsleder, vore att
bevilja ett bestämdt penningbelopp antingen som anslag utan återbetalningsskyldighet
eller som lån eller ock i form af dels anslag, dels lån. Om nu,
sådant oaktadt, det likväl skulle finnas lämpligt, att ifrågastälda företag
erhölle så att säga in natura det statsunderstöd, hvaraf det pröfvades vara
förtjent, vore det dock af vigt, att genom en i vederbörlig ordning verkstäld
uppskattning utröntes det penningvärde, som den vattenrätt och den vattenkraft,
hvaraf upplåtelse begärdes, i verkligheten egde, på det att staten
måtte kunna med klar insigt bedöma, huru vida nyttan af företaget kunde
anses motsvara den dermed förknippade uppoffring, och sålunda undgå äfventyret
att afstå en naturkraft, hvars värde i penningar möjligen kunde öfverstiga
det anslag i penningar, staten kunde finnas benägen bevilja. — I utlåtande,
som Kammarkollegium och Statskontoret den 11 December 1883
afgifvit i frågan, hafva kollegierna uttalat den åsigt, att de ändamål, staden
afsage att genom det tilltänkta företaget uppnå, vore af den allmänna nytta
och nödvändighet, att de intressen, som derför kunde stå i vägen, borde vika,
och alltså hemstält, att, derest Kongl. Maj:t tilläte, att åregleringen finge
utföras efter den föreslagna planen, Kongl. Maj:t täcktes låta staden få taga
i besittning kronans vattenrätt i ån emellan Storbron och Skebäck samt expropriera
de områden, som Kongl. Maj.ts Befallningshafvande och Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ansett för ändamålet erforderliga, men att, då kollegierna
funne det icke vara välbetänkt, att kronan, helst i saknad af kännedom
om vattenrättens värde på det hela, afstode från anspråk på vederlag
derför, vattenrättens värde måtte, lika väl som de jordområdens, hvilka staden
komme att expropriera, bestämmas i den ordning nådiga förordningen
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 April 1866
stadgade, samt staden förpligtas att efter detta värde inlösa meranämnde
vattenrätt.
Utskottet har visserligen funnit skäl för staten förefinnas att understödja
ifrågavarande företag, för hvars utförande Örebro stads målsmän icke tvekat
att ikläda kommunen betydliga uppoffringar, men å andra sidan har Utskottet,
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.
i likhet med hvad så väl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet som ofvanbemälda
embetsverk anmärkt, ansett betänkligt, att, såsom här ifrågasatts,
staten skulle afhända sig en rätt, hvars omfång och värde icke äro fullt bestämda.
Fullständig och tillförlitlig uppskattning af kronans vattenrätt i den
ifrågavarande delen af Svartån synes derföre böra ega rum, innan denna rätt
öfverlåtes på staden Örebro; och har Utskottet ansett en sådan uppskattning
lämpligast kunna åstadkommas af en nämnd, tillsatt i enlighet med föreskrifterna
i Kongl. förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof. Utskottet anser vidare, att staden Örebro skäligen
bör kunna åläggas att för vattenrättens erhållande erlägga den lösen,
som af en sådan nämnd må bestämmas, helst denna lösen, såsom afseende
vattenrättens nuvarande värde, otvifvelaktigt torde komma att i väsentlig
mån understiga det värde, hvartill samma rätt efter omförmälda företags
fullbordande kommer att uppgå.
På grund häraf har Utskottet trott sig böra hemställa, att, på sätt
Statskontoret och Kammarkollegium föreslagit, vattenrättens värde måtte
lika så väl som värdet af de jordområden, hvilka staden kommer att expropriera,
bestämmas i den ordning förenämnda Kongl. förordning af den 14
April 1866 stadgar, samt staden förpligtas att efter detta värde inlösa
nämnda vattenrätt.
På sätt Kongl. Maj:t föreslagit, har Utskottet ansett, att såsom
vilkor för ifrågavarande upplåtelser bör föreskrifvas skyldighet för staden
att med belopp, som i den ordning, expropriationsförordningen stadgar, bestämmas,
ersätta skada och intrång, som äfven för andra än Kongl. Maj:t
och Kronan samt indelningshafvare kunna uppstå genom dessa upplåtelser.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa, att
Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning, måtte
medgifva,
att till staden Örebro med full eganderätt upplåtes, mot
lösen till Kongl. Maj:t och Kronan samt ersättning, jemväl
till vederbörande indelningshafvare, för skada och intrång,
med belopp, som bestämmas i den ordning Kongl. förordningen
den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof stadgar, dels den rätt Kongl.
Maj:t och kronan må finnas ega till vattnet i Svartån
emellan Storbron i staden och stadens östra gräns vid
Skebäck; dels, den kronan tillhöriga jord, som för ifrågavarande
arbetsföretags utförande måste bortgräfvas; dels
den så kallade Slott strädgård en med undantag af den del
deraf, som är belägen vester om en linie, utdragen i rak
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 29.
5
fortsättning af nuvarande gränslinien emellan Slottsparken
och Slottsträdgården till ån; dels ett från Skebäck vester
ut på åns norra sida sig sträckande område till den ungefärliga
storlek och form, som betecknas med ljusröd färg
å den af Kaptenen Laurell den 12 Juli 1880 upprättade,
i ärendet företedda ritning; dels ock det på enahanda sätt
utmärkta område af Stora Holmen, hvilket genom den
ifrågasatta kanalen kommer att frånskiljas den öfriga delen
af samma holme;
allt mot skyldighet för staden att med belopp, som
i ofvannämnda ordning bestämmas, ersätta skada och intrång,
som äfven för andra än Kongl. Maj:t och Kronan
samt indelningshafvare kunna uppstå genom nämnda upplåtelser,
samt att i öfrigt ställa sig till efterrättelse de
närmare vilkor, förbehåll och bestämmelser, Kongl. Maj:t
kan finna af omständigheterna erfordras.
Stockholm den 10 April 1885.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
af Henai G-iefve G. Sparre, L. 1\I. Nordenfelt, K. 0. Ljung qvist,
Grefve E. C. A. Piper, J. Widén, C. A. Bäckström och A. M. Kock, hvilka
yrkat bifall till Kongl. Maj:ts proposition i ämnet;
af Herr It. JKontgomery-CederMelm, som anfört: »Hå ifrågavarande
legleiing och kanalisering af Svartan mellan Örebro och dess lastageplats
Skebäck är af stor betydelse för stadens utveckling och förbättring i ekonomiskt
och sanitärt hänseende;
da Örebro stad atagit sig att bestrida alla de för arbetets utförande
ertorderliga, betydliga kostnaderna;
Bill. till Bilcsd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 25 Käft.
2
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 29.
då den vattenrätt i Svartån, hvarför Utskottet anser staden böra erlägga
lösen enligt nådiga förordningen af den 14 April 1866, är till sitt omfång
och värde oviss, samt dess upplåtande till staden för staten synes medföra
ringa uppoffring; samt
då staten vanligen till så betydande företag som det ifrågasatta lemnar
bidrag, ofta i förhållande till större värde än här omnämnda vattenrätt;
anser jag att Utskottet bordt tillstyrka Riksdagen att bifalla, oförändrad,
Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående upplåtelse af mark m. m.
till Örebro stad för möjliggörande af reglering och kanalisering af Svartån.»
Herr Friherre B. A. Leijonhufvud har låtit anteckna, att han ej deltagit
i detta ärendes behandling inom Utskottet.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1885,