Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
1
###.
Ank. till JRiksd. Kansli den 19 Febr. 1885, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om eftergift af kronans
rätt till danaarf efter enkan Maria Juliana Björkman,
född Göransson.
(1. A.)
(in en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Ståts-Utskottets
förberedande handläggning öfverlemnad motion (N:o 10) liar Herr Alls Olsson
i Attersta föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del medgifva, att kronans
rätt till danaarf efter enkan Maria Juliana Björkman vid Walla eftergifves
till förmån för Christina Catharina Carl ström i enlighet med ett af Maria Juliana
Björkman den 12 Maj 1H74 upprättadt testamente.
Enligt hvad i förenämnda motion meddelas och Utskottet jemväl inhemtat
af de handlingar i ärendet, som tillhandahållits Utskottet, hade enkan
Maria Juliana Björkman, född Göransson, som den 4 Februari 1882 af lidit vid
Walla i Sköldinge socken inom Oppunda härad och icke efterlemna! kända
arfvingar, i lif stiden uti ett den 12 Maj 1874 upprättadt testamente forordnat,
att hennes qvarlåtenskap, som enligt bouppteckningen uppgick till i,030 kronor
50 öre, skulle tillfalla Christina Catharina Carlström, hvilken med en dotters
ömhet i många år vårdat testamentsgifvarinnan och dermed fortfarit till
hennes död. Någon tid efter testamentets upprättande hade emellertid det ena
af testament svittnena, gäs tgl IV aren Olof Olsson, ingått äktenskap med bemälda
Christina Catharina Carlström, till hvilkens förmån testamentet uppgjorts. Det
andra testamentsvittnet intygade på ed inför domstol testamentets rigtighet,
hvaremot Olsson förklarades jäfvig att vittna i saken. Då testamentet alltså
icke kunde lagligen styrkas samt enkan Maria Juliana Björkman icke efterlemnat
kände arfvingar och sådana icke heller inom natt och år från i veBik.
till Riksd. Prot. 1885. 4 Sami. I Afd. 14 Höft.
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16.
derbörlig ordning utfärdad kungörelse .sig anmält, biel, på yrkande af advokatfisk
al en i Kong]. Kammarkollegium, en kan Björkmans qvarlåtenskap genom
Oppunda häradsrätts utslag den 10 Mars 1884 förklarad skola såsom danaarf
tillfalla Kong!. Maja och kronan; och har detta häradsrättens utslag blifvit
genom Kongl. Svea Hofrätts den 21 November 1884 meddelade, numera
lagakraft vunna dom faststäldt.
Med afseende å de bevekande omständigheter, som i detta ärende förekomma,
och i likhet med hvad Stats-Utskottet vid behandling åt frågor utaf
liknande beskaffenhet vid flera föregående tillfällen föreslagit, har Utskottet
ansett sig böra tillstyrka bifall till förevarande motion, dervid Utskottet dock
funnit sig böra inlägga vilkor om k ammaradvok affiska lens bibehållande vid
ilen andel af ifrågavarande danaarf, som honom lagligen tillkommer.
Utskottet hemställer alltså,
a) att .Riksdagen må för sin del medgifva, att kronans
rätt till danaarf efter afl kina enkan Maria Juliana
Björkman må eftergifvas till förmån för Christina Catharina
Olsson, född Carlström, med förbehåll dock af den
rätt, som lagligen må tillkomma kammaradvokatfiskalen;
och lärer, i händelse denna hemställan vinner Riksdagens bifall,
b) underdånig skrifvelse i ämnet böra till Kongl.
Maj:t a.(låtas.
Stockholm den It) Februari 1885''.
Rå Stats-Utskottets vägnar:
Uustisf Sparre.
Stockholm, Lund & Anderssons boktryckeri, 1885.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
1
N:o 17.
Ånk. till Riksd. Kansli den 20 Febr., kl. 5 e. m.
*
Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1884 församlade Revisorers
berättelse angående verkstäld granskning af statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1882.
(I. A.)
Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse
jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk
och myndigheter till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden
och förklaringar blifvit hänvisad, får nu, efter tagen kännedom af dessa
handlingar och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga
upplysningar, underställa Riksdagens pröfning de af Revisorerne
gjorda framställningar, som ansetts från Utskottets sida påkalla
yttrande; kommande Utskottet att härvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen
blifvit iakttagen.
Bih. till Riksd. Prat. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 15 Häft.
1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
Angående
kostnaden
för en ångslup
för
Karlskrona
stations
behof.
Kong!. Marmföryaltningen.
§ i.
(Rev.-ber. pag. 79. — Uti. pag. 384.)
Genom nådigt bref af den 11 Februari 1881 både, enligt hvad
Revisorerne omförmäla, Kongl. Maj:t anbefalt byggande å kronans varf
i Karlskrona af en ångslnp af jern, afsedd att uppehålla förbindelse
mellan Karlskrona och dess sjöfästningar samt emellan dem inbördes;
och hade den derför erforderliga kostnaden, som anvisats att utgå af
fonden för krigsfartygs byggande, enligt af Marinförvaltningen ingifna
ritningar och kostnadsförslag beräknats uppgå till 19,400 kronor. Denna
kostnad hade emellertid öfverskridits med 6,929 kronor 64 öre; hvilket
förhållande Revisorerne funnit anmärkningsvärd!, då, enligt hvad af
tillgängliga handlingar inhemtats, andra arbeten icke blifvit å berörde
ångslup nedlagda än de, som varit nödvändiga för densammas ändamålsenliga
fullbordande eldigt arbetsplan och ritningar.
Under anmälan att ingeniörsdepartementet vid varfvet i Karlskrona
efter samråd med kommendanten å sjöfästningarna derstädes
uppgjort förslag till förenämnda ångslup samt att förslaget i föreskrifveu
ordning granskats af varfvets reglementskomité, har Marinförvaltningen
i afgifvet utlåtande, med anledning al Revisorernes omförmälda
framställning, anfört, att ifrågavarande, jemförelsevis lilla fartyg måst
för att kunna motsvara sitt ändamål erhålla en konstruktion, som i
flere delar afveke från andra förut byggda fartyg af samma storlek; och
hade Marinförvaltningen ansett denna omständighet böra få gälla såsom
förklaring öfver missräkningen vid kostnadsförslagets upprättande.
Genom hvad Marinförvaltningen sålunda anfört synes Revisorernes
ifrågavarande anmärkning visserligen icke hafva blifvit tillfredsställande
förklarad. Förhållandet lärer dock numera icke kunna till
någon vidare åtgärd föranleda. Men med afseende å vigten deraf, att
största möjliga noggrannhet iakttages vid uppgörande af kostnadsförslag
för de arbeten, som för kronans räkning utföras, och i betraktande
deraf, att högst betydliga, oförutsedda utgifter skulle uppstå, derest
liknande missräkningar skulle ega rum i kostnadsförslagen lör de vida
dyrbarare allmänna arbeten, som alltjemt förekomma, har Utskottet
velat förhållandet för Riksdagen
anmäla.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
3
§ 2-
(Rev.-ber. pag. 80. — Uti. pag. 385.)
Enligt hvad Revisorerne af verifikationerna till utgifterna vid
Flottans st ation i Karlskrona inhemtat, hade under revision såret inköpts
en Iransportabel lokomotiv-ångkran för 9,850 kronor. Af ett bland
verifikationerna intaget transsumt af skrifvelse från Karlskrona ingeniörsdepa
rtements kontor till varfschefen hade framgått, att förfrågan om
leverans af berörda ångkran gjorts hos agenturfirmorna för utländska
verkstäder Edwin Andrén & Comp. i Göteborg och Graham Brothers i
Stockholm, utan att, så vidt handlingarne gåfve vid handen, anbud från
svenska verkstäder infordrats; varande ångkranen sedermera reqvirerad
från firman Graham Brothers. Under åberopande af den af 1879 års
Statsrevisorer uttalade åsigt om att, innan beställningar för statens
räkning gjordes i utlandet, vederbörande tillverkare inom landet alltid
borde lemnas tillfälle att afgifva yttranden rörande de vilkor, hvarunder
de kunde vara benägne att åtaga sig för handen varande beställningar,
äfvensom af Riksdagens, med anledning af Revisorernes framställning,
den 11 Maj 1880 aflåtna underdåniga skrifvelse i ämnet, hade Revisorerne
velat fästa uppmärksamheten å om förmäld a förfarande, hvilket
icke syntes stå i öfverensstämmelse med de af Statsrevisorer och Riksdag
i förenämnda hänseende uttalade åsigter.
I häröfver afgifvet yttrande har Marinförvaltningen anfört, att Kongl.
Maj:t med anledning af Riksdagens omförmälda skrifvelse af den 11 Maj
1880 genom nådigt bref den 20 Augusti samma år till efterrättelse så
väl för Marinförvaltningen som för vederbörande förvaltningsdirektioner
och varfschefer vid flottans stationer förordnat, att tillverkare inom landet
skulle i främsta rummet lemnas tillfälle att, derest det utan nämnvärd
olägenhet för kronan kunde ske, öfvertaga utförandet af beställningar,
hvilka för flottans räkning ifrågakomme och med afseende å
deras beskaffenhet eller tiden för leveransens fullgörande antagligen
kunde inom landet utföras. Men då ingen transportabel lokomotivångkran
af den beskaffenhet, hvarom fråga vore, förut varit tillverkad inom
landet, borde klandrade upphandlingen utomlands af ifrågavarande
arbetsredskap få anses icke stå i strid med rätta meningen och bästa
tillämpningen af omförmälda föreskrift; och hemstälde Marinförvaltningen
fördenskull, att Revisorernes yttrande i denna del icke måtte
till vidare åtgärd föranleda.
Angående
beställning
vid utländsk
verkstad af
lokomotivångkran
för
Karlskrona
station.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
Ang. Öfverflyttning
till
Statskontoret
af handel soch
sjöfartsfondens
förvaltning
m. m.
Utskottet, som delar Revisorernes åsigt derom, att de i Kong],
Maj:ts, med anledning af Riksdagens skrifvelse i ämnet utfärdade nådiga
bref^ af den 20 Augusti 1880 meddelade föreskrifter icke blifvit i
förevarande fall vederbörligen beaktade, har likväl, då uppmärksamheten
å förhållandet nu blifvit väckt och alltså ett noggrannare iakttagande
af berörda föreskrifter är att för framtiden emotse, samt Riksdagens
^Revisorer i motsatt fall otvifvelaktigt torde komma att ånyo
bringa denna fråga under Riksdagens ompröfning, ansett sig böra hemställa,
att Riksdagen måtte vid hvad i ärendet förekommit låta
bero.
Handels- och sjöfartsfonden.
§ 3.
(Rev.-ber. pag. 147—149. — Uti. pag. 400.)
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 22 Oktober 1860
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes förordna om upphörande af konvojkommissariatets
verksamhet såsom särskildt embetsverk, hade, enligt
hvad Revisorerne omförmält, Kong], Maj:t, efter vederbörande myndigheters
hörande, genom särskilda nådiga bref den 15 November och 31
December 1867 meddelat föreskrifter så väl angående indragning af konvojkommissariatet
och bestridande för framtiden af de göromål, hvilka
kommissariatet förut ålegat, som äfven beträffande öfverflyttande af förvaltningen
af handels- och sjöfartsfonden från konvojkommissariatet till
annan myndighet. I afseende å nämnde fond hade genom omförmälda
nådiga bref förordnats, bland annat, att fondens kontanta medel och
räntebärande obligationer skulle öfverlemnas till Statskontoret, som sedermera
skulle ega att mottaga alla till fonden inflytande inkomster samt
verkställa de derå anvisade utgifter, samt att fondens förvaltning skulle
öfverflyttas till Civildepartementet, dit jemväl fondens säkerhetshandlingar
skulle öfverlemnas för att förvaras af den tjensteman, som erhölle
förordnande att bestrida kameralbefattningen vid fonden, under kontroll
af den, som chefen för departementet dertill förordnade. Jemlikt Kongl.
brefvet den 26 November 1869 utginge för bestridande af kamreraregöromålen
vid fonden ett arfvode af 400 kronor, och genom Kongl. bref
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
o
vet den 23 Januari 1880 vore den tjensteman, som förordnats att utöfva
kontrollen i afseende å fondens säkerhetshandlingar, tilldelad ett årligt
arfvode af 500 kronor.
Revisorerne, som genom delegerade verkstält inventering af handels-
och sjöfartsfondens under förenämnde tjenstemäns vård stälda säkerhetshandlingar,
hvilka förvarades i ett inom en af Civildepartementets
embetslokaler uppstäldt kassaskåp, hafva redogjort för de anmärkningar,
som vid berörda inventering förekommit, och dervid meddelat,
att bland omförmälda säkerhetshandlingar funnits tretton olika förbindelser
för amorteringslån med återstående kapitalbelopp af tillsammans
1,368,549 kronor 4 öre, hvilka samtliga förbindelser vore dagtecknade
å tider före de tio senaste åren, utan att inom dessa år hafva blifvit i
vederbörlig ordning förnyade. Ehuruväl, enligt hvad redogörarens å
förbindelserna gjorda anteckningar utvisade och jemväl af räkenskaperna
ådagalades, rånte- och amorteringsbetalningar å samtliga dessa lån under
senaste året egt rum, samt sålunda jemlikt gällande författningar
förbindelserna voro vid gällande kraft, hade Revisorerne dock ansett,
att ifrågavarande förbindelser bort, på sätt vid öfriga kassor plägar ega
rum, i laga ordning förnyas, på det de i och för sig måtte utgöra fullt
lagligt bevis på de derpå grundade fordringsanspråken. I sammanhang
härmed hade ansetts böra omförmälas, att förbindelserna för 2 andra
lån, å hvilka ränta eller amortering icke under de senare åren erlagts,
blifvit i vanlig ordning inom preskriptionstiden förnyade. Förenämnda
tretton lån vore alla utlemnade utan särskild säkerhet med undantag af
ett, som den 3 Mars 1873 blifvit till belopp af 10,000 kronor enskild
person beviljadt mot borgen af två personer. Den i Mars månad år
1873 tecknade borgensförbindelsen å detta lån, hvarå vid innevarande
års början återstod oguldet ett belopp af 6,226 kronor 23 öre, hade
emellertid vid inventeringen befunnits icke vara förnyad; hvadanlöftesmännens
ansvarighet upphört. Till Oxelösund—-Flens jernvägsaktiebolag
hade den 22 September 1882 från fonden beviljats ett lån å 23,500
kronor mot skuldförbindelse å beloppet, utfärdad den 13 September
samma år; men denna förbindelse hade icke, på sätt i afseende å öfriga
från fonden till jernvägsbolag utlemnade lån egt rum, blifvit i bolagets
jernväg intecknad.
Jemte meddelande af hvad sålunda förekommit, och då, på sätt
ofvan är nämndt, de till fonden hörande obligationer och kontanta medel
redan nu förvaltades af Statskontoret, samt då sistnämnda embetsverks
öfvertagande af jemväl fondens nu ifrågavarande säkerhetshandlingar
derjemte skulle medföra den fördel, att dessa blefve förvarade å
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
en mot eldfara mer skyddad plats än den, der de nu befunnes, och äfven
föranleda någon minskning i kostnaden för fondens förvaltning,
hemstälde Revisorerne, att handels- och sjöfartsfondens samtliga tillgångar
måtte öfverlemnas till Statskontoret att af detsamma, utan rubbning
i de för dispositionsrätten öfver fonden nu gällande grunder, förvaltas.
I häröfver afgifvet. utlåtande har ombudsmannen vid fonden anfört,
att — hvad först beträffade Revisorernes anmärkning i fråga om
att 13 särskilda förbindelser för amorteringslån, dagtecknade å tider
före de 10 senaste åren, icke blifvit i vanlig ordning förnyade — bland
dessa amorteringslån 4 stycken, utlemnade till Hjo-—-Stenstorps, Mariestad—-Moholms,
Norbergs jernvägs nya och Sala—Tillberga jernvägsaktiebolag,
blifvit af vederbörande bolag erkända vid deras hörande i
anledning af gjorda ansökningar att på grund af nådiga förordningen
den 15 Oktober 1880 erhålla inteckningssäkerhet för fondens fordringar
hos bolagen, och att således dessa förbindelser blifvit, äfven i den ordning
Revisorerne afsett, förnyade, samt att, hvad anginge det uti berättelsen
omnämnda, till enskild person utlemnade lånet å ursprungligen
10,000 kronor, numera så väl gäldenären som de båda borgensmännen
genom påskrift å handlingen förnyat sina ursprungliga förbindelser,
t afseende å återstående 8 förbindelser hade ombudsmannen, som först
år 1881 förordnats att utöfva ombudsmannabefattningen vid fonden, så
mycket mindre ansett nödigt att vidtaga åtgärder för förnyande i den
ordning Revisorerne omnämnt af dessa förbindelser, hvilka, med undantag
af en, samtliga vore dagtecknade minst 10 år före tiden för hans
förordnande, som den anmärkta underlåtenheten redan före denna tid
egt rum, utan att vid någon af de revisioner, som fonden derefter tid
efter annan undergått, anmärkning dervid förekommit, och ombudsmannen
icke heller kunnat föreställa sig annat, än att de årligen å lånen
gjorda inbetalningarne i och för sig vore fullt betryggande bevis för att
förbindelserna fortfarande vore bindande för gäldenärerne. Emellertid
hade han numera, efter befallning jaf Herr Statsrådet och Chefen för
Civildepartementet, vidtagit åtgärder för förnyelse af berörda 8 förbindelser
genom angifvande i behörig ordning af fordringsrätten och infordrande
af vederbörandes erkännande af skuldens fortfarande bestånd.
Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 September 1882, hvarigenom Oxelösund—Flen—Vestmanlands
jernvägsaktiebolag beviljats såsom bidrag till
utförande af vissa förstärkningar å kajen vid Oxelösunds hamn ett låneunderstöd,
innehölle ej någon föreskrift om att för lånet borde lemnas
inteckningssäkerhet i bolagets jernväg; men hemställan om lemnande
af sådan säkerhet hade numera blifvit hos bolaget gjord.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 12 December 1884 förordnat, att, utan rubbning i Kongl. Maj:ts
dispositionsrätt öfver handels- och sjöfartsfonden, förvaltningen af fondens
samtliga tillgångar skall från och med 1885 års ingång öfverflyttas
på Statskontoret, som har att fonden fortfarande särskildt bokföra utan
sammanblandning med andra under Statskontorets vård befintliga medel; i
sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t föreskrifvit, att två särskilda arfvoden,
som utgått för bestyr vid fondens förvaltning och kontroll, utgörande
tillsammans 900 kronor, skola från och med innevarande års ingång
indragas, hvaremot ett årligt belopp af högst 500 kronor anvisats
å fonden att af Statskontoret i mån af behof användas till ersättningåt
en eller flere tjenstemän inom nämnda embetsverk för bestyret med
fondens förvaltning.
Då af hvad sålunda blifvit anfördt framgår, att rättelse i de af
Revisorerne anmärkta förhållanden vunnits, och förvaltningen af ifrågavarande
fond blifvit, på sätt Revisorerne hemstält, Överflyttad till Statskontoret,
har Utskottet endast velat hvad i förevarande hänseende förekommit
för Riksdagen
omförmäla.
Kongl. Statskontoret.
§ 4.
(Rev.-ber. pag''. 160—162: Uti. pag. 403—405).
Under åberopande af en af 1843 års statsrevisorer meddelad utredning
angående statsverkets grundfonds uppkomst och ändamål, hafva
Revisorerne i den. nu förevarande berättelsen hemstält, att, då det vore af
vigt att i afseende på statsverkets medelstillgångar icke sådana benämningar
bibehölles, hvarigenom de i statsverkets räkenskaper mindre
hemmastadde kunde vilseledas, benämningen statsverkets grundfond måtte
utbytas mot den af statsverkets förskottsfond eller någon annan, som
bättre motsvarade dess verkliga ändamål; hvilket syntes så mycket iämpligare,
som gränsen af dess behöfliga storlek derigenom antyddes, äfvensom
sådana origtiga föreställningar undanröjdes, som att statsverket
uti denna kassa skulle ega tillgångar till framtida utgifter eller medel
till fyllande af möjligen uppkommande statsbrist. Derigenom skulle äf
-
Angående
förändrad
benämning å
statsverkets
grun dfond.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
Ang. vedåtgången
vid,
domkapitlen
i Linköping
och Karlstad.
ven blifva klart, att förskottskassan till beloppet skulle kunna minskas
i den mån, de inkomster, som nu gjorde densamma behöflig, kunde,
åtminstone delvis, tidigare inflyta.
Enligt hvad som inhemtas af statsrådsprotokollet för finansärenden
den 12 nästlidne Januari, hvilket protokoll finnes bilagdt Kongl.
Maj:ts till Riksdagen aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd
och behof, har Kongl. Maj:t, med anledning af Revisorernes omförmäld a
framställning och efter det, Statskontorets yttrande deröfver inhemtats,
i sammanhang med förslag till förstärkande af ifrågavarande fond föreslagit,
att den hittills begagnade benämningen å densamma måtte förändras
till statsverkets kassaforlagsfond; och då Utskottet framdeles under
riksdagen torde få, i sammanhang med dithörande frågor, afgifva
yttrande jemväl i anledning af sistnämnda framställning, har Utskottet
nu endast velat förhållandet för Riksdagen
anmäla.
Konsistorierna och Läroverken.
§ 5.
(Rev.-ber. pag\ 257. — Uti. pag. 409 och 501.)
I räkenskaperna för år 1879 från Linköpings och Karlstads domkapitel
hade, enligt hvad Revisorerne om förmält, upptagits för det förra
31 famnar björkved och 2 famnar tallved och för det senare I8V2 famnar
barrved, 12V2 famnar björkved och cokes för 23 kronor, såsom använda
för uppvärmande af expeditionslokalerna. Med anledning af de
anmärkningar, Riksdagens år 1881 församlade Revisorer härvid framstält,
hade i de af domkapitlen afgifna förklaringarne meddelats, att
expeditionslokalerna, som i Linköping innehölle tre stora rum jemte två
mindre med dertill hörande kök för vaktmästaren och i Karlstad likaledes
tre stora rum med ett mindre rum och kök till vaktmästare,
tarfvade synnerligen stark uppvärmning, så att, oaktadt största sparsamhet,
den stora vedåtgången icke kunnat förekommas. Vid granskning
af de räkenskaper, som från de nämnda domkapitlen för 1882
aflemnats, hade Revisorerne inhemta!, att i Linköpings domkapitels expeditionslokal
år 1882 användts 34 famnar björkved och i Karlstads
7 Va famnar barrved, 11 famnar björkved samt cokes för 24 kronor.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
9
Således hade vedförbrukningen sedan 1879 ökats på förra stället med
en famn, men minskats på det senare med 12 72 famnar.
Dessa förhållanden hade Revisorerne så mycket hellre ansett sig
böra påvisa och anmärka, som i de räkenskaper, hvilka under året förelegat
till granskning, icke iakttagits något enda fall, der vedförbrukningen
i förhållande till de lokaler, som skolat uppvärmas, varit ens tillnärmelsevis
så stor som i Karlstads expeditionslokal, eller hälften så
stor som i Linköpings. Exempelvis anfördes att i Civildepartementet,
med 13 rum jemte 1 kök åt vaktmästaren, användes 1882 endast 23
famnar ved, i Finansdepartementet, med 10 rum, 16 famnar, i Ecklesiastikdepartementet,
med 15 rum och kök åt vaktmästaren, 28 famnar
och cokes för 30 kronor.
Uti häröfver afgifna utlåtanden hafva Domkapitlen i Linköping
och Karlstad hufvudsakligen åberopat ofvan omförmälda förklaringar,
som af dem afgifvits med anledning af 1881 års Revisorers anmärkningar
i samma ämne som det nu föreliggande.
I anledning af Riksdagens skrifvelse den 11 Maj 1884 med anhållan,
att Kongl. Maj:t måtte taga under öfvervägande, hvilka åtgärder
lämpligen borde vidtagas för vinnande af önskvärd begränsning af utgifterna
från anslagen till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., har,
enligt hvad Utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t den 28 November nästlidet
år föreskrifvit vissa åtgärder i det af Riksdagen antydda syfte samt
tillika anbefalt Statskontoret inkomma med förslag till de föreskrifter
eller anordningar, hvilka i öfrigt kunde vara nödiga för att åstadkomma
all den sparsamhet vid expensmedlens användande, som vore förenlig
med ett tillbörligt tillgodoseende af de ändamål, för hvilka dessa
medel vore afsedda; och då vid sistnämnda förslags afgifvande utan
tvifvel torde komma att tagas under ompröfning, hvilka åtgärder må
befinnas lämpliga för åvägabringande af inskränkning i vedåtgången
inom de olika verkens och inrättningarnas lokaler, har Utskottet, som
visserligen icke funnit de af bemälda domkapitel åberopade förklaringar
öfver förevarande anmärkningar fullt tillfredsställande, ansett sig böra
hemställa, att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit låta
bero.
s>
Bih. till Riksd. Prot. 1885. é Sami. 1 Afd. 15 Bäft.
2
10
Stata-Utakotteta Utlåtande N:o 17.
Ang. skyldighet
för
Vitterhets-,
historie- och
antiqvitetsakademien
att tillhandahålla
Jlevisorerne
vissa
delar af akademiens
protokoll.
Kongl. Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien.
§ 6.
(Rev.-ber, pag. 301. — Uti. pag. 418.)
Vid 1883 års statsrevision hade, enligt hvad Revisorerne meddelat,
vid granskningen af Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens
räkenskaper yppats behof af att ega tillgång till akademiens protokoll
för revisionsåret; och hade dessa äfven blifvit på reqvisition Revisorerne
tillhandahållna. Sedan Revisorerne vid senaste revisionsförrättning af
enahanda anledning låtit genom sin sekreterare skriftligen framställa
begäran hos akademiens sekreterare, att 1882 års protokoll måtte, likasom
1881 års, till Revisorerne utlemnas, hade derå afgifvits ett den 30
sistlidne Augusti dagtecknadt svar, deraf inhemtats, att akademiens
sekreterare ansett sig sakna befogenhet att utan akademiens hörande
till Revisorerne utlemna de begärda protokollen, samt att, enligt hans
uppfattning, akademien icke kunde räknas till de förvaltande verk, som
omtalades i Kongl. cirkuläret den 14 Augusti 1841, hvilket cirkulär derföre
ej heller kommit akademien till handa, lika litet som Kongl. cirkuläret
den 13 Maj 1859, hvilket äfven talade om förvaltande verk.
Enligt sekreterarens förmenande måste akademien räknas till hvad
Kongl. Maj:t kallade »allmänna inrättningar, hvilka åtnjöte statsanslag»,
och dessa hade icke sig ålagdt att på reqvisition till Revisorerne inlemna
sina protokoll; och fäste sekreteraren derjemte uppmärksamheten derpå,
att akademiens protokoll icke endast redogjorde för behandlingen af
ärenden, som tillhörde de statsuppdrag, som af Kongl. Maj:t gifvits
akademien, utan ock upptoge rent akademiska ärenden, af hvilka flera,
särskildt sådana, som gälde utanför akademien stående personer, vore
af den beskaffenhet, att de af grannlagenhetsskäl ej borde vara kända
af andra än akademiens ledamöter. Slutligen, och jemte det ett exemplar
af akademiens månadsblad, som innehölle referat af sådana delar
af akademiens protokoll, som ansetts böra offentliggöras, till Revisorerne
öfverlemnats, hade sekreteraren meddelat, att den enligt Revisorernes
uppdrag af dess sekreterare aflåtna skrifvelsen skulle meddelas
akademien vid hennes ordinarie sammankomst i September månad nästlidet
år. Vid besök, som Revisorerne, sedan underrättelse ingått att
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
11
nämnda sammankomst hållits, den 25 September 1884 aflagt i akademiens
lokaler, hade Revisorerne af en akademiens tjensteman erhållit
underrättelse om, att akademien i fråga om protokollens utlemnande
icke ansett sig böra i annan mån bifalla Revisorernes önskan, än att
protokollen, utan inskränkning i afseende å några vissa delar, skulle
hållas för Revisorerne tillgängliga, derest Revisorerne ville i akademiens
lokal taga del af dem.
Enligt Revisorernes uppfattning vore emellertid akademien otvifvelaktigt
pligtig att till Revisorerne utlemna de protokoll, som belyste
frågor angående så väl användningen af akademiens statsanslag samt
s. k. enskilda medel som det sätt, hvarpå akademien fullgjort de akademien
lemnade statsuppdrag. Deremot ville Revisorerne icke bestrida,
att akademien kunde vara befogad att i frågor, som uteslutande anginge
rent akademiska ärenden, och i hvilka grannlagenheten mot enskilda,
utom akademien varande personer. ansåges fordra, att dessa frågor
endast af akademiens ledamöter blefve kända, hålla hemligt hvad
i sådana frågor kunde blifva nödigt att i akademiens protokoll upptaga.
Den i sådant afseende lämpligaste åtgärden syntes vara, att akademiens
protokoll delades i två afdelningar, den ena omfattande ärenden, hvilka,
afseende medelsförvaltningen och akademiens beslut och åtgärder såsom
statsinstitution, finge komma till en allmännare kännedom, och den andra
för de ärenden, hvilka af ofvan antydda grannlagenbetshänsyn ansåges
böra hållas hemliga. Med hänsyn till den nu behandlade frågans
vigt, och då det vore önskligt, att bestämd föreskrift i ämnet snarligen
meddelades, på det att för framtiden måtte kunna undvikas tidsödande
skriftvexling i och för utbekommande af handlingar, som Revisorerne
ansåge för sitt granskningsai bete erforderliga, hade Revisorerne velat
fästa Riksdagens uppmärksamhet å detta ämne.
I häröfver afgifvet utlåtande har Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien
förklarat, att akademien med stöd af Kongl. kungörelsen
af den 23 Maj 1S84 ansåge sig icke hafva skyldighet att till
Statsrevisorerne utlemna sina protokoll; men att akademien det oaktadt,
då särskildt protokollen för 1882 icke innehållit något akademiskt ärende
af mera grannlaga natur, medgifvit, att protokollen för detta år finge
hållas för Statsrevisoi’erne tillgängliga inom akademiens lokal.
Då Utskottet ansett det vara af vigt, att de handlingar, som för
Revisorerne erfordras vid fullgörandet af deras granskningsarbete, varda
dem tillhandahållna, och då i förevarande fall olika meningar synas hafva
gjort sig gällande i fråga om Revisorernes befogenhet att taga del af
de protokoll, hvilka, bland annat, innehålla upplysningar angående för
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.
bemälda akademis medelsförvaltning, har Utskottet, med anledning af
Revisorernes ifrågavarande framställning, funnit sig böra hemställa,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t vid stadfästandet af nya statuter
för Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien täcktes
meddela föreskrift derom, att akademiens protokoll
delas i två afdelningar, den ena omfattande ärenden,
hvilka, afsende medelsförvaltningen, skola Riksdagens
Revisorer tillhandahållas, och den andra upptagande
öfriga akademiska ärenden.
§ 7.
Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmält och erinradt har Utskottet
funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande
vid behandling af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning
berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes
utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af deri vigt,
att, oaktadt förklaringen icke varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens
åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels slutligen icke hafva
varit af beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 20 Februari 1885.
På Ståts-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.