Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
1
N:o 15 a.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1885, kl. 5 e. m.
Utlåtande. angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Nionde hufvudtitel.
(l:a U. A.)
Beträffande riksstatens Nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till
pensions- och indragningsstaterna, hafva vid innevarande riksdag ifrågakommit
de förändringar, som här nedan omförmälas.
Pensionsstaten.
Folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.
l:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att i sammanhang med uppförande å Angående
ordinarie stat för år 1886 af det förslagsanslag, 180,000 kronor, som Riksdagen
beviljat å extra stat för åren 1884 och 1885 till löneförbättring åt enke- och
lärare och lärarinnor vid folkskolor, statens bidrag till folkskolelärarnes enke- pupdikassa.
och pupillkassa måtte ökas med 7,500 kronor eller till 63,500 kronor. ^
Då denna framställning är gjord under förutsättning af bifall till
Kongl. Maj:ts i särskild, den 19 December 1884 aflåten proposition (N:o 8)
till Riksdagen gjorda framställning angående aflöning och lönetillskott åt
lärare och lärarinnor vid folkskolor m. m., men nyssberörda proposition ännu
icke kunnat af Utskottet behandlas, är Utskottet följaktligen icke i tillfälle
Bih. till Riksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 13 Raft. 1
2
Sfats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
att nu yttra sig öfver förevarande framställning, utan kommer Utskottet att
härom framdeles afgifva utlåtande, hvilket Utskottet härmed skolat
anmäla.
Angående 2:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 12) har Herr
forandrade q Boström föreslagit:
justitieråds att justitieråd må förklaras berättigad att från och med månaden näst
pensionsrätt. efter den, då han efter fylda 65 lefnads- och 35 tjenstår från embetet afgått,
under sin återstående lifstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig
pension af 8,000 kronor; samt
att justitieråd, som hädanefter utnämnes, skall vara förpligta! att
vid fylda 70 års ålder från embetet afgå.
Till stöd för berörda framställning har motionären hufvudsakligen anfört,
att då justitieråd, efter uppnådd 65 års ålder och vid pass 40 års
tjenstgöring, kunde erhålla pension, såvida genom läkarebetyg styrktes försvagad
helsa och minskad arbetsförmåga, men ovilkorlig rätt till pension erhölles
först vid uppnådd 70 års ålder, egde deremot ledamöter i rikets hofrätter
och häradshöfdingar ovilkorlig rätt att afgå med pension vid 65 års
ålder och efter 35 års tjenst, hvadan alltså justitieråden befunno sig i en
mindre gynsam ställning, utan att något skäl härtill kunde uppletas; att
vidare olikhet rådde emellan justitieråd å ena sidan samt ledamöter i hofrätter
och häradshöfdingar å andra sidan, enär de senare vore skyldiga att
vid fylda 70 år afgå från tjensten, hvilket deremot icke vore förhållandet
med de förre; att då emellertid anledningen till stadgandet om skyldighet
för ledamöter i rikets hofrätter och häradshöfdingar att afgå från tjensten
vid 70 års ålder vore den, att ingen vid så framskriden ålder kunde anses
vara i besittning af sådana själs- och kroppskrafter, som det maktpåliggande
domarevärfvet kräfde, samt detta gälde för domare, hvilkas beslut dock kunna
underställas högre myndighets pröfning, sådant syntes böra i ännu högre
grad gälla för dem, som hade att fatta det sista afgörande domslutet.
Då likväl Utskottet anser, att en fråga af den beskaffenhet som den
förevarande icke bör af Riksdagen i första hand pröfvas, utan att en sådan
pröfning bör ske af Kongl. Maj:t, hemställer Utskottet,
att Herr E. U. Boströms förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
3
Allmänna indragnings staten.
3:o. Kong!. Maj:t har föreslagit, att vaktkonstaplarne vid Varbergs Angående
f. d. straffängelse Gustaf Olsson. Anders Larsson Ählqmst och Niklas konstaplar
Andersson Hed måtte å allmänna indragningsstaten uppföras till åtnjutande vidVarunder
deras återstående lifstid af en årlig pension till belopp af 400 kronor
för dem hvardera. [2.]
Af det vid behandlingen af denna fråga förda statsrådsprotokoll (Bil.
1, sid. 8—9) inhemtas hufvudsakligen, att när straffängelset i Varberg år
1881 indrogs, voro der såsom vaktkonstaplar anstälda, förutom andra, ofvanbemälde
Olsson, Ahlqvist och Hed. hvilka genom ålder och sjuklighet ansågos
mer eller mindre otjenstbara och derför ej kunde lämpligen förflyttas
till tjenstgöring vid annan fångvårdsanstalt. I)e fingo derföre qvarstanna i
Varberg med skyldighet att i mån af krafter och arbetsförmåga användas
dels att tillse och vårda kronans vid fängelset befintliga inventarier, dels att
biträda vid de reparationer å byggnaderna, som kunde ifrågakomma, mot åtnjutande
årligen af 400 kronor hvardera af sina löneförmåner.
Hen 17 sistlidne September hade emellertid Varbergs f. d. fästning
blifvit på grund af Kongl. Maj:ts den 15 förutgångne Augusti fattade beslut
till Arméförvaltningen öfverlemnad för att användas till station för
arméns disciplinkompani. De i fästningen förvarade, fångvården tillhöriga
inventarier hade derifrån förflyttats eller blifvit försålda, och Fångvårdsstyrelsen
saknade tillfälle att bereda ifrågavarande betjening lämplig sysselsättning.
Jemte anmälan härom hade Fångvårdsstyrelsen ingifvit ansökningar
frän ofvannämnde konstaplar att komma i åtnjutande af pension. Af handlingarne
inhemtades, att sökandena innehade en lefnadsålder af 59 till 65
år och tjensteålder af 31 till 35 år samt att de enligt läkares intyg till
följd af ålder samt kroniska sjukdomar och krämpor endast förmådde att
med lättare arbete i någon ringa mån bidraga till sitt uppehälle, men att
de alla hädanefter vore oanvändbara till det slags tjenstgöring, som tillkomme
vaktkonstapel för fångar.
Sökandena hade visserligen, enligt hvad Fångvårdsstyrelsen erinrade,
likasom den öfriga fångbetjeningen ända till år 1883, då flertalet af denna
personal uppfördes å ordinarie stat, endast innehaft förordnande å sina tjenster
och sålunda saknat pensionsrätt så väl i civilstatens pensionsinrättning
som på allmänna indragningsstaten, men Riksdagen hade dock, uppå Kongl.
Maj:ts i särskilda fall gjorda nådiga framställningar, åt personer bland denna
betjening beviljat pension å sistnämnda stat.
4 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
Vid sådant förhållande hade Fångvårdsstyrelsen till Kongl Maj:ts
pröfning hemstält, huruvida icke någon årlig pension å rikets allmänna indragningsstat
kunde beredas sökandena, hvilka under en lång trogen tjenst
af synnerligen ansträngande och svår beskaffenhet gått förlustige helsa och
krafter och utan någon sin förskyllan nu jemväl skulle förlora sina tjenstebefattningar
å den ort, der de varit anstälde.
Då ofvannämnde vaktkonstaplar endast innehaft sina befattningar på
förordnande, samt de anordningar med Varbergs f. d. straffängelse, hvarigenom
de förlorat dessa sina befattningar, blifvit vidtagna utan Riksdagens hörande,
skulle enligt Utskottets åsigt dessa omständigheter visserligen innefatta anledning
att icke bifalla Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning, men enär
på de af Fångvårdsstyrelsen anförda skäl det synes billigt, att ofvanbemälde
Olsson, Ahlqvist och Hed hugnas med någon pension, har Utskottet ansett
sig böra tillstyrka beviljande af sådan, dock ej till högre belopp än 320
kronor, motsvarande åttio procent af de arfvoden de nu uppbära.
Utskottet hemställer derföre,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt af Riksdagen bifallas, att vaktkonstaplarne vid Var
bergs f. d. straffängelse Gustaf Olsson, Anders Larsson
Ahlqvist och Niklas Andersson Hed må å allmänna indragningsstaten
uppföras till åtnjutande under deras återstående
lifstid af en årlig pension till belopp af 320 kronor
för dem hvar.
Angående 4:o. Till gratifiktioner åt de från 1808 och .1809 årens krig qvar
9tim£-kåt
öfvande landtvärnsman, som sig derom anmäla, har Kongl. Maj:t äskat anf.
d. landt- visande för år 1886 å allmänna indragningsstaten af 3,000 kronor, under
varnsman. vq]-or aft gratifikationsbeloppen ej må öfverstiga 200 kronor åt hvarje
* landtvärnsman.
Sedan under en följd af år till förenämnda ändamål anvisats 10,000
kronor, föreslog Kongl. Maj:t vid sistlidet års riksdag med anledning deraf,
att antalet understödstagare betydligt minskats, att endast 4,000 kronor
måtte för år 1885 till dessa gratifikationer anvisas; hvilket af Riksdagen
bifölls.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att antalet understödstagare, som år
1883 utgjorde 19, för år 1884 nedgått till 17, hvarför Kongl. Maj:t, då
årlig afgång bland understödstagarne kunde beräknas komma att inträffa,
ansett anslaget kunna för år 1886 nedsättas till 3,000 kronor.
Emot det af Kongl. Maj:t äskade beloppet har Utskottet icke funnit
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
5
skal till någon erinran, hvaremot Utskottet anser, att de få qvarvarande
nnderstödstagarne borde, i den män anslaget dertill lemnar tillgång, beredas
någon förhöjning i gratifikationsbeloppen, samt att i följd häraf det hittills
stadgade vilkoret, att gratifikationsbeloppen ej må öfverstiga 200 kronor, ej
vidare bör meddelas.
Utskottet hemställer ''derför,
att till gratifikationer åt de frän 1808 och 1809 årens
krig qvarlefvande landtvärnsman, som sig derom anmäla,
må för år 1886 anvisas ä allmänna indragningsstaten ett
belopp af 3,000 kronor, med rättighet för Kong], Maj:t
att i den män anslaget dertill lemnar tillgång bestämma
gratifikationsbeloppens storlek.
5:o. Kongl. Makt har föreslagit, att Riksdagen mätte medgifva: Angående
att under förutsättning att antalet kommissionslandtmätare för hela iommissionsriket,
oberäknadt dem, som äro sysselsatte vid rikets allmänna kartverk samt landtmätare
vid storskiftes- och afvittringsverken, bestämmes till 120 och att, intill dess landtmätare.
antalet nedgått till denna siffra, ej flere än 4 årligen till kommissionslandt- [4.]
mätare befordras, må, med ändring af nu gällande bestämmelser om kommissionslandtmätares
och andre landtmätares pensionsförmåner från allmänna
indragningsstaten, i stället å samma stat uppföras 48 pensioner till belopp
af 1,600 kronor för hvarje, att af Kongl. Maj:t, i den mån nämnda antal
pensionsrum dertill lemnar tillfälle, vid kommissionslandtmätares afgång från
landtmäteristaten äfvensom från anställning vid rikets allmänna kartverk,
derest sådan innehafves, tilldelas kommissionslandtmätare, som uppnått 60
lefnadsår och tjenat minst 30 är samt under sammanräknade 25 år varit
anstälde vid generallandtmäterikontoret eller vid ekonomiska kartverket
eller vid rikets allmänna kartverk eller såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare,
vice kommissionslandtmätare eller kommissionslandtmätare och
af Kongl. Maj:t pröfvas hafva, såvida på dem berott, under förenämnda
25 år varit verksamme såsom landtmäteri tjensteman;
att nuvarande kommissionslandtmätare må, sedan de uppnått 60 lefnadsår
och tjenat 30 år, ega att vid afskedstagande^ derest de icke komma
i åtnjutande af förenämnda förhöjda pensioner, uppföras ä allmänna indragningsstaten
till pension af 900 kronor, med rättighet derjemte för dem att
i den ordning, de undfått nådigt afsked, kunna, i mån af äldres afgång,
under de för de förhöjda pensionernas erhållande stadgade vilkor uppföras
till åtnjutande af det högre pensionsbeloppet; samt
att den i tjenst qvarvarande andre landtmätaren må förklaras berättigad
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
att under enahanda vilkor som kommissionslandtmätarne komma i åtnjutande
åt de för desse föreslagna förbättringar i pensionsförmånerna.
Beträffande detaljerna af denna fråga torde Utskottet få hänvisa till
den utförliga redogörelse för densamma, som förekommer i statsrådsprotokollet
(Bil. 8, sid. 13—27), hvadan Utskottet här endast anser sig böra ur
berörda protokoll anföra hvad som för frågans bedömande kan anses vara
af mera hufvudsaklig vigt.
Enligt nu gällande bestämmelser äro kommissionslandtmätare och andre
landtmätare, som uppnått 70 eller, om läkarebetyg angående försvagad helsa
kan företes, 65 lefnadsår och varit i statens tjenst anstälde omkring 40 år,
berättigade att vid afskedstagandet erhålla pension från allmänna indragningsstaten
å 900 kronor eller samma belopp, som vid 1856—1858 årens
riksdag bestämdes.
Sedan flera ansökningar ingifvits om förhöjning af berörda belopp,
föreslog Kongl. Maj:t vid 1878 års riksdag, att, med vidtagande af åtskilliga
ändringar i pensionsvilkoren, pensionsbeloppet mätte höjas till 1,600
kronor, men denna framställning vann icke Riksdagens bifall.
Vid 1880 års riksdag afgaf Kongl. Maj:t i ämnet nytt förslag, hvilket
innehöll bland annat, att pensionsbeloppet måtte bestämmas för 48 pensionstagare
till 1,600 kronor och för de öfrige till 900 kronor, dock med rättig
het för desse att, i den ordning de undfått afsked, i mån af äldres afgång
uppföras till erhållande af det högre pensionsbeloppet.
Icke heller detta förslag vann Riksdagens godkännande.
Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag åter har föranledts af särskilda
genom Landtmäteristyrelsen insända ansökningar frän 5 förste landtmätare,
160 kommissionslandtmätare, 30 vice kommissionslandtmätare och 1 landtmäteriauskultant,
hvilka anhållit, att framställning måtte aflätas till Riksdagen
om rätt för dem till pension till belopp af 2,000 kronor efter uppnådda
60 lefnads- och 30 tjenstår, dock med rätt till enahanda pension
vid 55 lefnads- och 25 tjenstår, om med läkarebetyg styrktes oförmåga
att i tjensten arbeta; och hafva sökandena till stöd för denna anhållan
åberopat:
att, dä andre civile tjenstemän, hvilkas löner och sportler af tjensten
ej öfverstege 3,000 kronor, blifvit i regel tillförsäkrade pensioner till fulla
beloppet af deras inkomster, kommissionslandtmätarne likväl icke egde rätt
till större pension än 900 kronor, oaktadt deras inkomster af tjensten i de
flesta fall icke understege förstnämnda summa, och pensionen vore allt för
otillräcklig för fyllande af de nödigaste lefnadsbehofven på åldrens dagar;
att landtmätarens tjensteverksamhet vore i högre grad än andre tjenste -
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 15 a.
7
mans ansträngande och helsoförstörande, hvadan hans arbetskraft förbrukades
vida fortare än andras;
att under de år, som förflutit, sedan Kongl. Maj:t senast aflät proposition
i ämnet till Riksdagen, landtmätarens ställning blifvit än mera
bekymmersam derigenom, att den för dem gällande taxa blifvit nedsatt och
göromålen aftagit, men lefnadskostnaderna deremot ökats i följd af penningens
hastigt fallande värde, som verkat derhän, att 2,000 kronor nu icke
gåfve bättre lefvebröd än de af Kongl. Maj:t år 1878 föreslagna 1,600
kronor; samt
att landtmätarens frånvaro från hemmet under omkring halfva året.
derunder hans egen lefnadskostnad blefve rätt dyr, hindrade honom att med
nödig omtanka sköta hemmets ekonomi, hvadan det hörde till undantagen,
att en sparpenning för sjukdomens och åldrens dagar kunde af honom förvärfvas.
Uti sitt i ärendet afgifna utlåtande har Landtmäteristyrelsen anfört,
bland annat, att i den mån landtmäteriförrättningarne inom åtskilliga län
minskats både till antal och omfång, hade ock landtmätarne inom dessa län
vid framskriden ålder endast undantagsvis kunnat af tjensten erhålla en
nödtorftig bergning och ännu mindre bereda sig någon besparing för de
dagar, då förmågan att rätteligen besörja de med tjensten förenade göromålen
upphört. För att upplifva och underhålla den pligtkänsla, duglighet och
noggrannhet, som i så hög grad påkallades vid utöfningen af landtmätarens
vigtiga kall, vore det nödvändigt att bereda honom någon utsigt eller förhoppning
att kunna betrygga sin ålders dagar mot tryckande fattigdom.
Och då hvarken fasta löner för kommissionslandtmätare eller förhöjning af
landtmäteritaxan med hopp om framgång nu kunde ifrågasättas, ansåge
styrelsen, att lämpligaste sättet för förbättrande af kommissionslandtmätarnes
ställning vore att hos Riksdagen söka utverka förbättring af deras pensionsvilkor,
helst till det af sökandena begärda beloppet, 2,000 kronor. Det
förut ifrågasatta pensionsbeloppet, 1,600 kronor, vore utan tvifvel otillräckligt
för bestridande af lefnadskostnaderna för en afskedad tjensteman med
familj. En sådan uppfattning syntes ock hafva gjort sig gällande hos Riksdagen,
då pensionsbeloppen bestämdes för storskiftes- och afvittringslandtmätare
till 2,000 kronor samt för häradsskrifvare till 2,500 kronor. De vigtigaste
skälen, hvilka inom Riksdagen blifvit anförda mot bifall till Kongl. Maj:ts
propositioner i ämnet, hade varit, dels att arfvodestaxan för landtmäteriförrättningar
ansetts vara för hög och böra nedsättas, dels att kommissionslandtmätarnes
antal antagits vara större, än behofvet kräfde, samt dessutom
vore obestämdt och oberoende af Riksdagen. Det förstnämnda af dessa
skäl hade numera förfallit genom den betydliga nedsättning af vissa arfvodes
-
8
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
bestämmelser, som egt rum i den förnyade taxan på arfvode för landtmäteriförrättningar
af den 10 Juni 1881. Hvad åter beträffade anmärkningen i
afseende å kommissionslandtmätarnes antal m. in., ansåge styrelsen densamma
förtjena nådig pröfning och att desse tjenstemäns antal verkligen vore större,
än behofvet kräfde, och borde begränsas; till upplysning hvarutinnan styrelsen
meddelade, att för närvarande funnes 1 andre landtmätare tjenstgörande vid
skiftesverket och 212 kommissionslandtmätare, af hvilka senare dock endast
177 vore tjenstgörande vid allmänna skiftesverket, under det att 2 tjenstgjorde
vid ekonomiska kartverket, 31 vid storskiftes- och afvittringsverken
och 2 alldeles icke tjenstgjorde.
Ehuru det, å ena sidan, måste kännas hårdt för dem, som kunde vara
kompetente till erhållande af konimissionslandtmätarebefattning, att dertill
sent eller må hända aldrig vinna befordran, desto mera som en sådan befordran
medförde befogenhet för landtmätare att begagna tjenstemedhjelpare,
hvarigenom högre inkomster kunde påräknas, så inverkade, å andra sidan,
utnämnande af ett större antal kommissionslandtmätare, än behofvet kräfde,
dels på möjligheten för de redan varande kommissionslandtmätarne att erhålla
tillräcklig arbetsförtjenst och skickliga biträden och dels äfven i vissa
fall på jordegarnes rätt att blifva betjenade af skicklige, nitiske och sjelfständige
''tjensteman. Enligt en i styrelsen uppgjord beräkning öfver de
arbets- och resedagar, som blifvit under de senaste fyra åren använda i och
för tjensten af de andre och kommissionslandtmätare, som varit sysselsatte
vid allmänna skiftesverket — således oberäknadt dem, som voro anstälde vid
ekonomiska kartverket eller storskiftes- och afvittringsverken — uppginge
dessa dagar i medeltal per år till omkring 35,000 och för hvarje kommissionslandtmätare
till 182 arbets- och resedagar. Under förutsättning att af
hvarje kommissionslandtmätare borde kunna i medeltal påräknas 280 arbetsoch
resedagar årligen skulle alltså, oberäknadt de vid ekonomiska kartverket
samt storskiftes- och afvittringsverken anstälde kommissionslandtmätare, deras
antal kunna inskränkas till 125. Dervid borde dock erinras, att många af
de öfver behofvet nu befintlige kommissionslandtmätarne vore genom ekonomiska
förhållanden så bundne vid de län, inom hvilka de voro stationerade,
att de icke kunde utan skada för sig emottaga arbeten i andra län eller
flytta från ett län till ett annat, hvarför det för närvarande icke syntes
styrelsen rådlig! att bestämma kommissionslandtmätarnes antal lägre än till
150, oberäknadt denr som vore anstälde vid ekonomiska kartverket samt
storskiftes- och afvittringsverken och af hvilka landtmätare säkerligen åtskillige
framdeles komme att återgå till allmänna skiftesverket.
Emellertid kunde det hvarken vara förenligt med billighet mot vice
kommissionslandtmätarne eller fördelaktigt för det allmänna att helt och hållet
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o lo a.
9
inställa alla befordringar till kommissionslandtmätare, intill dess antalet af
desse tjensteman blifvit genom nuvarande tjensteinnehafvarnes afgång minskadt
till det, som kunde varda bestämdt såsom det högst tillåtna, emedan behofvet
i åtskilliga län kunde kräfva ett större antal landtmätare än det, som kunde
vinnas genom vederbörandes förflyttning från ett län till ett annat. Under
åren 1872—1881 hade tillsammans 94 kommissionslandtmätare blifvit utnämnde,
eller i medeltal för hvarje år 9,4; under år 1882 biet ingen landtmätare
föreslagen till sådan befordran, och under hvartdera af åren 1883
och 1884 hade 4 kommissionslandtmätare blifvit utnämnde. Under de sistförfluten
10 åren hade i medeltal årligen afgått 12,9 andre landtmätare och
kommissionslandtmätare genom befordran, afsked och dödsfall, hvilken siffra
naturligtvis framdeles komme att nedgå i förhållande till hela landtmäteripersonalens
aftagande. Styrelsen höll fördenskull före, att lämpligaste lösningen
af frågan om förminskande af kommissionslandtmätarnes antal skulle
vara att tills vidare bestämma det högsta antal, som årligen finge befordras,
och föreslog, att detta antal måtte bestämmas till högst fyra för hvarje år,
intill dess "antalet af kommissionslandtmätare i hela riket, oberäknadt dem,
som vore sysselsatta vid ekonomiska kartverket samt storskiftes- och afvittringsverken,
nedgått till 150. De 212 kommissionslandtmätare och den återstående
andre landtmätaren, som nu funnes, vore, såvida de icke befordrades
till annan tjenst eller erhölle pension såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare,
berättigade till pension af 900 kronor från allmänna indragningsstaten,
när de uppnått 70 lefnadsår eller, derest de företedde läkarebetyg
om försvagad helsa, vid 65 års ålder med vilkor att de tillika varit i rikets
tjenst omkring 40 år. Enligt från Statskontoret erhållet meddelande innehades
för närvarande å allmänna indragningsstaten pensioner af 4 andre
landtmätare och 30 kommissionslandtmätare.
Erfarenheten hade nogsamt visat, att nuvarande pensionsålder, eller
70 år, vore alltför hög, emedan redan vid 60 års ålder landtmätare nästan
utan undantag icke vidare kunde behörigen utöfva sina tjenstebefattningar,
hvilka i allmänhet fordrade goda både kropps- och själskrafter. Pensionsåldern
för kommissionslandtmätare borde fördenskull bestämmas till 60 år, i
likhet med hvad förut blifvit föreskrifvet i afseende å förste landtmätare
samt storskiftes- och afvittringslandtmätare och i likhet med hvad Kongl.
Maj:t förut i nåder föreslagit äfven för kommissionslandtmätare.
Om endast ett visst antal förhöjda pensionsrum blefve bestämdt, och
detta antal sattes något lägre, än som skulle erfordras för att bereda
alla kommissionslandtmätare förhöjd pension vid 60 års ålder, samt dessa
högre pensionsrum af Kongl. Maj:t finge utdelas åt de kommissionslandtmätare,
hvilka Kongl. Maj:t kunde finna mest förtjente af högre pension,
Bih. un Biksd. Broi. 1SS5. 4 Samt, 1 Afd. 13 Raft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
så skulle derigenom ej mindre för landtmätarne uppstå ett mål värdt att
eftersträfva, h vilket säkerligen i hög grad skulle bidraga till uppehållande af
deras nit och pligtkänsla, utan äfven fördelar beredas de jordegare, hvilka
påkallade landtmätares tjensteåtgärder.
Vidare har styrelsen anfört åtskilliga förhållanden, af hvilka, enligt
styrelsens åsigt, framgår, att 48 pensionsrum till högre belopp skulle komma
att befinnas någorlunda tillräckliga för det afsedda ändamålet, men icke
heller kunna nedsättas, utan att detta ändamål väsentligen skulle blifva förfeladt.
Detta senare skulle ock tydligen komma att ske, derest det af 1880
års Stats-Utskott ifrågasatta tillägget till Kongl. Maj:ts förslag, att i de 48
pensionerna jemväl skulle inbegripas de pensioner, som af kommissionslandtmätare
för närvarande åtnjötes, hlefve antaget.
Slutligen har styrelsen anhållit, att Kongl. .Maj:t täcktes till Riksdagen
afgifva nådig proposition om den förändring i nu gällande stadganden
beträffande kommissionslandtmätares pensionering:
att för sådane tjensteman, hvilka uppnått 60 lefnadsår och tjenat minst
30 år samt under sammanräknade 25 år varit anstälde vid generallandtmäterikontoret
eller ekonomiska kartverket eller såsom storskiftes-, afvittrings-, vice
kommissions- eller kommissionslandtmätare och af Kongl. Maj:t pröfvas hafva,
såvidt på dem berott, under förutnämnda 25 år varit verksamma såsom landtmäteritjenstemän,
må på allmänna indragningsstaten medgifvas 48 pensioner
af 2,000 kronor för hvarje, att af Kongl. Maj:t, i den mån detta antal
pensionsrum dertill lemnar tillfälle, vid afsked stagandet tilldelas de sökande,
hvilka finnas vara deraf mest förtjente;
att förhöjd pension af 2,000 kronor dock icke må tilldelas kommissionslandtmätare,
hvilken antingen fortfar att tjenstgöra vid storskiftes- eller afvittringsverken
eller ekonomiska kartverket eller innehar lön på stat eller
pension från allmänna indragningsstaten eller arméns pensionskassa till belopp
af 2,000 kronor eller derutöfver;
att likväl den kommissionslandtmätare, hvilken uppfylt de förenämnda
vilkoren för erhållande af förhöjd pension och, vid afskedstagande!, från
arméns pensionskassa åtnjuter lägre pension än 2,000 kronor, må, i mån af
ledighet å de medgifna 48 pensionsrummen, å allmänna indragningsstaten
uppföras till pension, hvars belopp skall uppgå till skilnaden mellan 2,000
kronor och den från arméns pensionskassa åtnjutna pensionen;
att för de kommissionslandtmätare, hvilka hädanefter i nåder utnämnas,
rätt till pension å allmänna indragningsstaten må medgifvas endast i den
händelse, att de uppfylt ofvannämnda vilkor för erhållande af förhöjd pension;
att deremot nuvarande kommissionslandtmätare, hvilka icke komma i
åtnjutande af förhöjd pension, må vid afskedstagande!, derest de uppnått 60
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
11
lefnadsår och tjenat 30 år samt icke innehafva eller befordras till annan
tjenst eller åtnjuta pension från arméns pensionskassa eller allmänna indragningsstaten,
å sistnämnda stat uppföras till pension af 900 kronor.
Uti öfver ärendet afgifvet utlåtande har Statskontoret, bland annat,
tillstyrkt att pensionsbeloppet för ifrågavarande landtmätare måtte bestämmas
till i,600 kronor.
Slutligen har vederbörande departementschef vid frågans föredragning
i Statsrådet anfört, bland annat, följande:
»Då frågan om högre pension för kommissionslandtmätarne den 17
Oktober 1879 anmäldes i Statsrådet, erinrade dåvarande chefen för Civildepartementet,
hvad angick förändringen i den lefnadsålder, vid hvilken pensionen
skulle få tillträdas, att Riksdagen år 1875 för storskiftes- och afVittringslandtmätare
och år 1878 för förste landtmätare medgifvit, att, såvida
desse uppfylt i öfrigt föreskrifna vilkor, de vid en ålder af fylda 60 år
finge på indragningsstat uppföras till pension, bestämd för de förre till
2,000 och för de senare till 2,500 kronor. Då kommissionslandtmätarne mer
än de fleste tjensteman vore utsatta för helsoförstörande mödor och flera slag
af försakelser, hvarigenom förmågan att vara åtminstone fullt verksamma i
allmänhet jemförelsevis ganska tidigt aftoge eller upphörde och en hög ålder
sällan uppnåddes, så syntes allt skäl vara för handen, att kommissionslandtmätarne
och i likhet med dem andre landtmätarne finge sig tillerkänd förmånen
att vid 60 års ålder kunna blifva till pension å allmänna indragningsstaten
uppförde, en förmån, hvilken icke allenast tillkomme öfriga med landtmäteriförrättningar
i orterna sysselsatta personer, utan äfven tillerkänts åtskilliga
andra, hvilkas befattningar ansetts taga krafterna mer än vanligt i anspråk
eller på helsotillståndet utöfva en mera menlig inverkan, såsom gymnastiklärare,
landtbruksingeniörer, provinsialläkare.»
»Beträffande åter den begärda förhöjningen i pensionsbeloppet anförde
bemälde departementschef, att det väl blifvit satt i fråga, huruvida koinmissionslandtmätare,
då de icke af staten åtnjöte någon aflöning, kunde anses
såsom i dess tjenst i egentlig mening anstälde, och om således de borde vara
ens till någon pension berättigade. Utom det att representationen redan
beviljat dem en sådan förmån, hvarigenom deras egenskap af statens tjenare
äfven finge anses erkänd, förekomme dock i detta hänseende, att för vinnande
af inträde i landtmätericorpsen fordrades att hafva aflagt en särskildt föreskrifven
examen; att det tillkomme Eders Kong!. Maj:t att utnämna kommissionslandtmätare,
och att befordran dertill icke vunnes, med mindre sökanden
länder en längre tids tjenstgöring ådagalagt säkra prof på skicklighet, nit
och rättskaffenshet. Under utöfningen af sina åligganden finge kommissionslandtmätaren
ock erfara, att han vore en statens tjensteman. De förrätt
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
ningar, hvartill enskildes förtroende kallade honom, finge han icke åtaga sig,
utan att förordnas af offentlig myndighet, och för sina förrättningar stode
han under en kontroll och hade han sig ålagd en redovisningsskyldighet, den
förra må hända mera sträng och den senare med större allvar utkräfd, än
för de fleste andre tjensteman egde rum. Väl vore det sant, att han icke
fått sig tillagd någon lön af staten, men om han härutinnan icke vore så
lyckligt lottad, som t. ex. landthruksingeniörer och undervisare i åtskilliga
med jordbruket gemenskap egande näringar, hvilka personers verksamhet, i
likhet med hans, i främsta rummet toges i anspråk för den enskilde jordegarens
gagn och bästa, men tillika, likasom ock landtmätarens, vore för befrämjande
af landets modernäring samt således för vidmakthållande och höjande
af landets deraf ytterst beroende välstånd af oundgängligt behof och omisskännelig
vigt, så vore det ändock ej honom tillätet att sjelf bestämma ersättningen
för det biträde, han lemnade, utan denna ersättning utginge efter
derför af Konungen utfärdad taxa. På landtmätarne hvilade dessutom ett
för dem mycket betungande åliggande, hvarifrån de upprepade gånger förgäfves
sökt befrielse, det åliggande nemligen att till statens arkiv utan ersättning
aflemna renoveradt exemplar af en mängd kartor med tillhörande
beskrifningar öfver skiften och andra förrättningar, som af dem verkstäldes,
och till följd af föreskriften hvarom det allmänna utan allsköns uppoffringvore
i besittning af dylika kartor och handlingar, hvilka, genom tusentals
landtmätares ansträngningar tillkomna och under lång följd af år samlade,
egde enligt Landtmäteristyrelsens uppskattning ett värde, som vore att beräkna
i millioner kronor och i mångfaldiga hänseenden tjenade till afhjelpande
af behof, som eljest måste med betydande kostnader tillgodoses.»
»Instämmande i de åsigt er, som sålunda blifvit uttalade, anser jag unghöna
underställa Eders Kong!. Maj:ts pröfning, huruvida icke billigheten
kräfver att hos Riksdagen göra förnyad framställning i ämnet. En ytterligare
anledning att icke uppskjuta med en dylik framställning synes mig
finnas deri, att det ena af de skäl, som inom Riksdagen anfördes mot det
förra förslaget, numera förfallit, sedan, på sätt Landtmäteristyrelsen erinrat,
genom den nya landtmäteritaxan åtskilliga arfvodesbelopp blifvit ganska betydligt
nedsatta. Och hvad angår det andra skälet, eller möjligheten för
Eders Kongl. Maj:t att utnämna kommissionslandtmätare till obegränsadt
antal, så och jemte det jag tillåter mig erinra, att under åren 1880—1884
antalet redan nedgått från 261 till 212, får jag för min del hemställa, lika
med Landtmäteristyrelsen, att frågan om en bestämd begränsning i kommissionslandtmätarnes
antal bör komma under nådigt bedömande på samma gäng
som förslaget om förhöjda pensioner. Landtmäteristyrelsen har, såsom redan
är nämndt, antagit, att detta antal kan begränsas till 150, de kommissions
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
13
landtmätare, hvilka äro sysselsatte vid ekonomiska kartverken eller storskiftesoch
afvittringsverken, oberäknade. För min del håller jag före, att antalet
bör kunna än ytterligare inskränkas. Landtmäteristyrelsen har angifvit antalet
arbets- och resedagar, som i tjensten användas af de vid allmänna
skiftesverket sysselsatte andre och kommissionslandtmätare, till 85,000 och
ansett, att för hvarje af desse landtmätare kan beräknas 280 arbets- och
resedagar, allt för år. Mig synes, att det sålunda angifna antalet 280 bör
kunna höjas till 330, med beräkning hvaraf kommissionslandtmätarnes antal
skulle kunna nedsättas till 106. Då emellertid på det skäl, Landtmäteristyrelsen
vidare anfört, det torde vara af nöden, att utöfver sistnämnda antal
några kommissionslandtmätare finnas att tillgå, anser jag mig icke kunna
förorda, att antalet kommissionslandtmätare bestämmes lägre än till 120,
oberäknade de kommissionslandtmätare, hvilka äro anstälde vid ekonomiska
kartverken eller, om kartverkskommissionens förslag om dessa kartverks sammanslagning
med det topografiska varder genomfördt, vid rikets allmänna
kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken.»
»Mot Landtmäteristyrelsens förslag om utnämnande tills vidare af endast
ett fätal kommissionslandtmätare hvarje år har jag icke funnit anledning till
anmärkning.»
Enär af de skäl, som tillförene åberopats emot en förbättring af pension
svilkoren för kommissionslandtmätarne, nemligen de i landtmäteritaxan
bestämda höga arfvodena och möjligheten för Kong!. Maj:t att till obegränsadt
antal utnämna kommissionslandtmätare, numera det första försvagats derigenom
att åtskilliga arfvoden blifvit något nedsatta, och det andra förfallit derigenom
att Kongl. Maj:ts framställning hvilar på den uttryckligen angifna
förutsättning, att antalet kommissionslandtmätare för framtiden må bestämmas
till ett visst begränsadt antal, har Utskottet ansett sig böra i hufvudsak
tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande förslag, dervid dock Utskottet
icke funnit sig kunna understödja detsamma i hvad det afser rätt till pension
redan vid 60 ars ålder, enär enligt Utskottets förmenande giltiga skäl saknas
att i detta hänseende frångå den för närvarande gällande bestämmelse, att
kommissionslandtmätare för pensions erhållande bör hafva uppnått en lefnadsålder
af minst 65 år.
Vidare anser Utskottet olämpligt, att, såsom i första punkten af Kongl.
Maj:ts förslag ifrågasättes, Kongl. Maj:ts pröfning af kommissionslandtmätares
verksamhet såsom landtmäteritjenstemän uttryckligen skulle förklaras afse
denna deras verksamhet endast »sä vida på dem- berott», enär ett sådant stadgande
möjligen skulle kunna leda dertill, att mindre nitiske och, i följd deraf,
mindre anlitade kommissionslandtmätare blefve hugnade med den högre pen
-
14
Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 15 a.
sionen, under det att mera förtjente landtmätare, i afvaktan på ledigblifvandet
af sålunda upptaget pensionsrum, finge nöjas med mindre pensionsbelopp.
Då det i Kong], Maj:ts proposition förekommande uttrycket »rikets
allmänna kartverk» sammanhänger med Kong!. Maj.ts under sjette hufvudtiteln
gjorda förslag angående det ekonomiska kartverkets förändring till ett rikets
allmänna kartverk m. m., men detta förslag ej vunnit Riksdagens bifall, har
Utskottet i sin hemställan dels uteslutit ofvannämnda uttryck och dels, der
sådant erfordrats, utbytt detsamma mot orden »ekonomiska kartverket», hvilka
angifva det fortfarande befintliga, verkliga förhållandet.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen medgifver:
a) att under förutsättning att antalet kommissionslandtmätare
för hela riket, oberäknadt dem, som äro sysselsatte vid
rikets allmänna kartverk samt vid storskiftes- och afvittringsverken,
bestämmes till 120 och att, intill dess antalet
nedgått till denna siffra, ej flere än 4 årligen till kommissionslandtmätare
befordras, må med ändring af nu gällande
bestämmelser om kommissionslandtmätares och andre
landtmätares pensionsförmåner från allmänna indragningsstaten
i stället å samma stat uppföras 48 pensioner till
belopp af 1,600 kronor för hvarje, att af Kongl. Maj:t, i
den mån nämnda antal pensionsrum dertill lemnar tillfälle,
vid kommissionslandtmätares afgång från landtmäteristaten
äfvensom från anställning vid ekonomiska kartverket,
derest sådan innehafves, tilldelas kommissionslandtmätare,
som uppnått 65 lefnadsår och tjenat minst 30 år samt
under sammanräknade 25 år varit anstälde vid generallandtmäterikontoret
eller vid ekonomiska kartverket eller
såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare, vice kommissionslandtmätare
eller kommissionslandtmätare och af Kongl.
Maj:t pröfvas hafva under förenämnda 25 år varit verksamme
såsom landtmäteritjenstemän;
b) att nuvarande kommissionslandtmätare må, sedan de uppnått
65 lefnadsår och tjenat 30 år, ega att vid afskedstagande!,
, derest de icke komma i åtnjutande af förenämnda
förhöjda pensioner, uppföras å allmänna indragningsstaten
till pension af 900 kronor med rättighet derjemte för dem
att, i den ordning de undfått nådigt afsked, kunna, i man
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a,
15
af äldres afgång, under de för de förhöjda pensionernas
erhållande stadgade vilkor uppföras till åtnjutande af det
högre pensionsbeloppet; samt
c) att den i tjenst qvarvarande andre landtmätaren må förklaras
berättigad att under enahanda vilkor som kommissionslandtmätarne
komma i åtnjutande af de för desse
föreslagna förbättringar i pensionsförmånerna.
6:o. Kongl. Maj:t har, med anledning af derom gjord och af Stuteri- Angående
öfverstyrelsen med förord insänd ansökning, föreslagit, att chefen för Ottenby2^”^0”^
stuteri, Hofstallmästaren Grefve Fredrik Salomon Älbrecht Maurits Posse mätte ottenby
från och med månaden näst efter den, då han vid fylda 65 år afgår frånGre^fep s
befattningen såsom chef för Ottenbj^ stuteri, å allmänna indragningsstaten/i M. Posse''.
under sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 4,000 kronor. [»•]
Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, inliemtas af ansökningshandlingarne,
att sökanden, som är född den 15 Oktober 1820, blifvit den
25 Oktober 1837 antagen till sergeant vid Smålands grenadierbataljon; att
han är 1842 blifvit underlöjtnant vid Smålands husarregemente och sedermera
derstädes befordrats till löjtnant och ryttmästare, från hvilken sistnämnda
beställning han år 1870 erhållit afsked; samt att sökanden redan derförut den
8 Mars 1867 erhållit förordnande att bestrida chefsbefattningen vid förenämnda
stuteri, å hvilken befattning han år 1870 erhållit konstitutorial; och
upplystes af ett handlingarne bifoga dt läkarebetyg, att sökanden, ehuru i
allmänhet åtnjutande god helsa, redan under närmaste åren antagligen icke
komme att fullständigt bibehålla den skärpa, spänstighet och obehindrade
rörelseförmåga, som erfordrades för att kunna i alla hänseenden väl sköta
en befattning af ifrågavarande art.
Till följd af erhållen remiss har Statskontoret i afgifvet utlåtande den
14 sistlidne November anfört: att sökanden väl år 1885, då han fylde 65
år, uppnått den för civile embets- och tjensteman i afseende å rätt till pension
från allmänna indragningsstaten vid afskedstagandet stadgade lefnadsålder,
likasom han redan tillbragt i statens tjenst längre tid, än som erfordrades
för erhållande af sådan pension, men att, då de härom gifna allmänna
föreskrifter icke kunde anses tillämpliga å innehafvare af tjenstebefattning
vid stuterierna i riket, framställning borde till Riksdagen aflåtas om rätt för
sökanden att komma i åtnjutande af pension å nämnda stat, hvarföre Statskontoret
— jemte tillkännagifvande att sökanden förutom åtskilliga naturaförmåner,
upptagna till ett sammanräknadt värde af 577 kronor 68 öre,
åtnjöte en kontant lön af 5,000 kronor samt att han, som, enligt hvad upplyst
blifvit, allt sedan år 1870 varit berättigad till pension och fyllnads
-
16
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15 a.
pension från arméns pensionskassa med tillhopa 1,000 kronor, icke uppbure
denna pension eller egde deraf komma i åtnjutande, så länge han innehade
aflönings- eller pensionsförmåner, uppgående till 3,000 kronor — lika med
Stuteriöfverstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta
proposition derom, att sökanden måtte tilläggas rättighet att, då han efter
uppnådd lefnadsålder af 65 år afginge från chefsbefattningen vid Ottenby
stuteri, å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära
en årlig pension till belopp, motsvarande 80 procent af hans kontanta lön,
eller 4,000 kronor.
Rörande denna fråga torde Utskottet få erinra, att 1881 års Riksdag, i enlighet
med Kong]. Maj:ts framställning, beviljat enahanda belopp som det nu föreslagna
såsom pension åt chefen för Flyinge stuteri, Hofstallmästare!! von Plåten.
Då emellertid Utskottet inhemtat, att von Plåten uppbar mer än 1,000
kronor högre aflöningsförmåner än Grefve Posse, samt att von Plåten dessutom
kunde åberopa ett något öfvervägande antal år såsom chef för stuteri,
anser Utskottet det föreslagna pensionsbeloppet för Grefve Posse lämpligen
böra bestämmas till 3,000 kronor; och hemställer Utskottet derföre,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt af Riksdagen bifallas, att chefen för Ottenby stuteri,
Plofstallmästaren Grefve Fredrik Salomon Albrecht Mauritz
Posse må från och med månaden näst efter den, då
han vid fylda 65 år afgår frän befattningen såsom chef
för Ottenby stuteri, ä allmänna indragningsstaten under
sin återstående lifstid uppbära en årlig pension af 3,000
kronor.
Angående 7:o. Af Kongl. Maj:t är vidare föreslaget, att Kartografen vid Korr
Kartografcn
bottens läns ekonomiska kartverk Erik Olof Nordlinder måtte från och med
E. ö. månaden näst efter den, då han till följd deraf, att hans verksamhet såsom
Nordlinder. icartogi''af vid nämnda kartverk ej vidare erfordras, varder derifrån entledigad,
å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid uppbära eu årlig
pension af 1,250 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
föranledts af afdelningschefens för generalstabens topografiska afdelning
skrifvelse den 30 sistlidne September, deruti afdelningschefen anfört,
att, sedan Norrbottens läns ekonomiska kartverk nu så fortskridit, att under
loppet af år 1885 en del af kartverkets personal icke längre vore för kartverket
behöflig, de af samma personal, som icke lämpligen kunde användas
vid andra topografiska arbeten, borde vid nämnda tid entledigas; att bland
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 16 a.
17
dem, som i första rummet komme att träffas af denna hårda lott, vore kartografen
Erik Olof Nordlinder, hvilken under mångårig tjenstgöring vid kartverket,
der han allt från dess början haft anställning, med nit och skicklighet
fullgjort honom ålagda göromål, men numera i följd af ålder och sjuklighet
blefve oförmögen att efter afskedet försörja sig genom mätningar eller
andra med hans verksamhet såsom kartograf likartade arbeten på fältet och
sålunda för sitt och de sinas uppehälle komme att uteslutande hänvisas till
den ringa inkomst han uppbure såsom lärare i teckning vid allmänna läroverket
i Luleå, i hvilken egenskap han enligt bifoga dt intyg åtnjöte årlig
lön, 1,250 kronor, och ett lönetillägg af 75 kronor för år; samt att Nordlinder
icke egde någon förmögenhet och icke under tjenstgöringen varit i tillfälle
att af sin aflöning bereda sig och sin familj skydd mot nöd under kommande
dagar, i ty att hans årsarfvode ända till och med år 1874 högst uppgått
till belopp af 1,500 kronor och först genom den lönereglering, som från och
med år 1876 tillämpades för de ekonomiska kartverken, höjdes till det nuvarande
beloppet, 2,500 kronor; och anhölle afdelningschefen, på grund af
Nordlinder s tjugufemåriga verksamhet och hvad afdelningschefen i öfrigt
anfört, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om beviljande
åt Nordlinder af en årlig pension å allmänna indragningsstaten till ett
belopp af 2,000 kronor, motsvarande åttio procent af hans nu innehafvande
kartografarfvode.
Vidare inhemtades af skrifvelsen bilagda handlingar, att Nordlinder
vore född den 17 Februari 1827 och gift samt hade en dotter, född 1867;
att han sedan längre tid tillbaka lidit af gikt och njursten samt till följd
deraf vore urstandsatt att tjenstgöra vid mätningar ute å marken; att hans
synförmåga betydligt aftagit samt att Nordlinder, enligt hvad företedt prestbetyg
innehölle, icke under sin tjenstetid förvärfvat någon enskild förmögenhet;
och hade landshöfdingen H. A. Widmark i afgifvit intyg vitsordat, att
under de 14 år, landshöfdingen Widmark tjenstgjort såsom förman vid Norrbottens
läns ekonomiska kartverk, Nordlinder med flit, ordentlighet, noggrannhet
och punktlighet fullgjort alla göromål, h vilka åt honom uppdragits; hvarföre
och dä Nordlinder numera till följd af framskriden ålder och försvagad
helsa icke längre torde kunna fortfara med en sä ansträngande befattning
som en kartografs, landshöfdingen ansåge sig med fullt skäl kunna rekommendera
Nordlinder till, på samma gång landshöfdingen kunde vitsorda hans
behof af den pension ä allmänna indragningsstaten, hvarpå ett pligttroget och
träget arbete i statens tjenst kunde göra anspråk.
Statskontoret, hvars utlåtande i ärendet blifvit infordradt, hade deri
anfört, att ehuru Nordlinder icke på långt när uppnått den i pensionsförfattningarne
föreskrifna lefnads- och tjensteålder, Statskontoret likväl, med afJBih.
till Riksd. Prof. 1S85. 4 Sami. 1 Afd. 13 Käft. 3
18
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
seende å hans jemförelsevis långvariga, nitiska tjenstgöring samt vitsordade
sjuklighet och obemedlade ställning, funne sig kunna tillstyrka, att någon
pensionsförmån bereddes Nordlin der vid afgången från kartograf befattningen;
men att Statskontoret, enär Nordlinder fortfarande innehade anställning såsom
lärare i teckning vid allmänt läroverk med en fast aflöning af 1,250
kronor, ansåge pensionen ej höra bestämmas högre än till femtio procent af
kartografarfvodet.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer Utskottet,
att Kong!. Maj:ts ofvanberörda framställning må af
Riksdagen bifallas.
Angående 8:o. Sedan, enligt hvad Statsrådet och Chefen för Kongl. Ecklesiastik
pemion
för departementet i skrifvelse den 7 innevarande månad anmält, Läroverksadjunkten
adjunkten Robert Wilhelm Gillberg den 8 sistlidne Mars aflidit, har följR.
w. Gi«-aktligen frågan om den af Kongl. Maj:t för bemälde Gillberg äskade pension
förfallit, hvilket Utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.
Angående 9:o. I enlighet med derom gjord och af domkapitlet i Kalmar under
Pt£kZ/s-
stödd ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att teckningsläraren vid alllärann
SSG.måmvd läroverket i Kalmar Sven Gustaf Lindblom måtte från och med måLindblom.
nacten nast efter den, då han efter erhållet afsked frånträder sin befattning
^ såsom lärare i teckning vid nämnda läroverk, under sin återstående lifstid ä
allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att sökanden är född den 15 September
1810; att han alltsedan början af höstterminen 1843 oafbrutet bestridt
teckningslär are tjenst först vid f. d. gymnasium samt förenade lärdomsoch
apologistskolan i Kalmar samt derefter, sedan Kongl. Maj:t förklarat
honom kompetent att söka teckningsläraretjensten vid högre elementarläroverket
i nämnda stad och domkapitlet den 2 September 1859 derå meddelat
honom fullmakt vid berörda högre elementar- eller allmänna läroverk; samt
att sökanden förutom denna anställning, hvarunder han enligt intyg af vederbörande
eforus fullgjort sin undervisningsskyldighet under nitiskt och troget
användande af all den förmåga och skicklighet, som stått honom till buds,
äfven innehaft förordnande att förestå gymnastiklärarebefattning vid först
omförmälda undervisningsanstalter från och med höstterminen 1850 till och
med vårterminen 1859 samt vid Kalmar folkskolelärareseminarium från och
med höstterminen 1850 till och med vårterminen 1866.
Stats-Utskottets Utlåtande lS7:o 15 a.
19
Uti infordradt utlåtande hade Statskontoret anfört: att genom Kongl.
brefvet den 16 Mars 1858 stadgats, att lärarne vid rikets elementarläroverk
skulle dädanefter komma i åtnjutande af enahanda pensionsrätt å allmänna
indragningsstaten, som enligt då gällande författningar tillkomme civile embetsocli
tjensteman; att detta stadgande hittills ansetts icke skola tillämpas ä
lärare i teckning vid dessa läroverk, utan att i de fall, då sådane lärare af
Kongl. Maj:t beviljats pension å nämnda stat vid afskedstagandet, sådant
skett efter nådig framställning i ämnet till Riksdagen; och hade Statskontoret,
då sökanden för länge sedan uppfylt de, enligt Kongl. förordningen den 24
Januari 1778 med flera äldre författningar, i afseende å civile tjenstemäns
pensionsrätt föreskrifna vilkor af uppnådd 70 års ålder och minst 30 års
oafbruten tjenstgöring i statens tjenst, med hemtadt stöd jemväl af Kongl.
brefvet den 29 Juni 1883, i hvad det rörde rätt till pension för läraren i
teckning vid högre allmänna läroverket i Venersborg F. A. Zettergren,
hemstält, att framställning måtte aflåtas till Riksdagen om pension för sökanden
till belopp af 1,500 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då Riksdagen förut i
likartade fall beviljat pension, hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen
bifallas.
10:o. L anledning af en af Konungens Befallningshafvande i Kalmar Angående
län till Kongl. Maj: t insänd ansökning af förmyndaren för sinnessjuke pro - Pprol°insmlvinsialläkaren
i Ölands södra distrikt, medicine doktorn och kirurgie magistern»^» as.
Claes Samuel Zacharias Kuylenstjerna, har Kongl. Maj:t föreslagit,^ att be- J''st^jn
mälde Kuylenstjerna måtte från och med månaden näst efter den, då afsked [9.]
från provinsialläkaretjensten varder honom beviljadt, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,500 kronor.
Af de till ärendet hörande handlingar inhemtas, enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, att Kuylenstjerna är född den 30 September
1822 och sålunda uppnått en ålder af 62 år; att han, efter att år 1849
hafva afslutat sina medicinska studier, innehaft åtskilliga förordnanden såsom
läkare, till dess han år 1858 utnämndes till läkare vid Elfsborgs läns lasarett
och kurhus i Venersborg, från hvilken befattning han år 1878 afgått med
pension; att, sedan han derefter tjenstgjort någon tid såsom tillförordnad
provinsialläkare, han den 3 September 1880 utnämnts till provinsialläkare i
Ölands södra distrikt; att, på sätt ett af vederbörande öfverläkare vid Vexiö
hospital den 5 September 1884 utfärdadt intyg utvisade, Kuylenstjerna vore
lidande af sinnessjukdom (förryckthet) och att denna hos Kuylenstjerna pe
-
20
Stats- Ut skof tets Utlåtande N:o 15 a.
riodiskt återkommande sjukdom, enligt livad erfarenheten gåfve vid handen,
vore att anse såsom obotlig; samt att, enligt af Kuylenstjernas förmyndare
meddelade intyg, dels Kuylenstjernas tillgångar ej räckte till gäldande af
mera än högst 50 procent af hans skulder, dels den pension, Kuylenstjerna
såsom f. d. lasarettsläkare i Venersborg uppbure, utgjorde 800 kronor årligen.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hade vid öfverlemnandet af ifrågavarande
ansökning anfört, att, enär icke någon anledning funnes till antagande,
att provinsialläkaren Kuylenstjerna någonsin kunde komma att återinträda
i tjensteutöfning, samt under de senare åren, då Kuylenstjerna åtnjutit
oafbruten tjenstledighet, åtskilliga ombyten måst göras af vikarierande
läkare, utan att någon af desse varit på grund af aflagda kunskapsprof berättigad
att fullgöra alla en provinsialläkare åliggande tjenstepligter, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, i öfverensstämmelse jemväl med en i orten allmänt
uttalad önskan, för sin del tillstyrkte, att ansökningen måtte vinna
det afseende, hvarigenom Kuylenstjernas definitiva afgång från tjensten bereddes.
I afgifna utlåtanden hade så väl Medicinalstyrelsen som Statskontoret
hemstält, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen om Kuylenstjernas uppförande
å allmänna indragningsstaten, dervid Statskontoret uti sitt utlåtande
dels erinrat, att i afseende ä provinsialläkares pensionsrätt vore enligt Kongl.
brefvet den 10 Juli 1884 stadgadt, att provinsialläkare vid fylda 60 år och
efter 25 års tjenstgöring i statens tjenst, af hvilka 20 år såsom provinsialläkare,
egde att derifrån afgå med pension ä allmänna indragningsstaten till
belopp af 4,000 kronor, dels ock framhållit, att Kuylenstjerna uppnått högre
ålder, än som fordrades för provinsialläkares rätt till pension å indragningsstat
vid afskedstagandet, under det att deremot hans tjenstetid ej på långt när
motsvarade hvad i detta hänseende föreskrifvits, i det han endast 4 år varit
ordinarie provinsialläkare och derförutom bestridt tillfälliga förordnanden såsom
provinsialläkare och annan läkarebefattning i statens tjenst under något
mer än 9 år. Men då Kuylenstjerna emellertid efter all sannolikhet vore
till vidare tjenstgöring såsom provinsialläkare oförmögen, hade Statskontoret,
med åberopande jemväl af Rikets Ständers vid 1853—1854 års riksdag meddelade
förklarande angående sinnessvag tjenstemans skiljande från ordinarie
beställning i rikets tjenst, ansett sig böra hemställa, det Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen, att provinsialläkaren Kuylenstjerna, hvilken i denna egenskap
innehade lön å stat till belopp af 2,000 kronor, finge från och med
månaden näst efter den, uti hvilken afsked från tjensten blefve honom beviljadt,
uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande af en årlig
pension, som likväl med afseende å hans jemförelsevis korta tjenstetid syntes
böra bestämmas till endast tre fjerdedelar af lönen eller 1,500 kronor, motsvarande
det belopp, han under tjenstledighet för sjukdom vore berättigad uppbära.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
21
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt och då det med
afseende å läkarevården inom ofvan omförmälda distrikt synes vara af vigt
att Kuylenstjerna, hvilkens sinnessjukdom, enligt hvad det ofvananmärkta
läkarebetyget gifver vid handen, är att anse såsom obotlig, må kunna entledigas
från sin befattning, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må bifalla Kong!. Maj:ts förevarande
framställning.
11: o. Uppå derom af styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i Angående
Göteborg gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att läraren i verk-^arv/vid
stadsarbete vid nämnda läroanstalt Per Olof Dalén måtte, sedan han efter Chalmers
ingången af är 1886 från sin tjenst undfått afsked, från och med månaden näst
derefter å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 3,000 kronor, i Göteborg
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att Dalén är född den 2 Juni 1823 ;p- o. Dalén.
att han från och med Juli månad 1852 innehaft sin ifrågavarande befattning; ^
samt att han, enligt hvad ett den 8 sistlidne Augusti utfärdadt läkarebetyg
utvisade, lede af kroniska sjukåkommor i andningsorganen och underlifvet,
hvarjemte själskrafternas spänstighet vore minskad, i följd hvaraf Dalens
arbetsförmåga vore mycket nedsatt.
Till stöd för sin ofvanberörda anhållan hade styrelsen hufvudsakligen
anfört, att Dalén, som år 1886 komme att uppnå en ålder af 63 lefnadsoch
34 tjensteår, innehade en genom dertill hörande åligganden mycket ansträngande
befattning; att Dalén med synnerligt nit och stor pligttrohet samt,
så länge kropps- och själskrafter varit oförminskade, jemväl med stor skicklighet
fullgjort sina åligganden; att det dock numera i anseende till Daléns
sjuklighet vore förenadt med stora svårigheter för honom att på ett nöjaktigt
sätt sköta sin befattning, hvilken med 29 timmars tjenstgöring i veckan och
skyldighet att under en stor del af denna tid samtidigt undervisa ett antal
elever, öfverstigande 50, kräfde stor kroppslig rörlighet och styrka i förening
med själens spänstighet och liflighet; samt att särskildt för den nedre afdelningen
af läroanstalten, der verkstadsarbetena utgjorde ett af hufvudämnena,
vore af stor betydelse, att en kraftig och tidsenlig undervisning i detta
ämne meddelades eleverna.
I infordradt utlåtande anförde Statskontoret, att i den för ifrågavarande
läroanstalt genom Kongl. bref den 1 Juni 1877 faststälda aflönings- och
utgiftsstat funnes bland lärarepersonalen uppförd en lärare i verkstadsarbete
med lön till belopp af 3,000 kronor; att vid nyssnämnda års riksdag allenast
lektorerna vid anstalten fått sig tillförsäkrad pensionsrätt enligt för lektorerna
vid elementarläroverken gällande grunder, hvaremot för öfrige lärare vid
22
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
anstalten pensionsrätt å allmänna indragningsstaten icke vore medgifven; men
att emellertid, med afseende å Daléns långvariga och synnerligen väl vitsordade
tjenstgöring samt då han, enligt hvad styrelsen upplyst och läkarebetyget
jemväl utvisade, numera vore till arbetsförmågan mycket nedsatt och
således ej kunde på ett tillfredsställande sätt sköta en så ansträngande befattning
som den ifrågavarande, Statskontoret tillstyrkte, att Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen göra framställning om rätt för Dalen att å allmänna
indragningsstaten uppbära en hans lön motsvarande pension af 3,000 kronor.
Ehuru, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, pension synes böra
Dalen tilldelas, har Utskottet ej ansett sig böra tillstyrka densamma till
högre belopp än åttio procent af den åtnjutna lönen; och hemställer Utskottet
alltså,
att. Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må på
det sätt af Riksdagen bifallas, att läraren i verkstadsarbete
vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg Per
Olof Dalén må, sedan han efter ingången af år 1886
från sin tjenst undfått afsked, från och med månaden
näst derefter å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension af 2,400 kronor.
[ll.]
Angående 12:o. Kongl. Maj:t har vidare, med anledning af en af öfverläraren
pension för vid tekniska skolan i Stockholm August Paschs enka Hedvig Sofia Elisabeth
öfverlärarenPusch, född Lundh, hos styrelsen för nämnda skola gjord och af styrelsen
mdskokmS''Ca med skrifvelse till Kommerskollegium öfverlemnad ansökning, föreslagit, att
Stockholm. Enkan Pasch måtte från och med sistlidne Augusti månad, så länge hon
A. Pasch. lefver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400
kronor.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att öfverläraren Pasch, som var född
den 30 Augusti 1833, från år 1855 varit anstäld såsom lärare först vid
svenska slöjdföreningens skola, sedermera vid den derur utbildade slöjdskolan
och slutligen, efter dennas omorganisation, vid tekniska skolan i Stockholm;
att han derunder meddelat undervisning i hvarjehanda ämnen, såsom kemi
och fysik, perspektivlära, frihandsteckning, klotsteckning, ornamentsteckning,
konstruktion slära och beskrifvande geometri; att han derjemte från 1857
innehaft bibliotekariebefattningen och från 1870 varit kassaförvaltare vid
skolan; att han vid sin död, hvilken inträffat den 16 sistlidne Juli, åtnjutit
en årlig lön af tillhopa 4,500 kronor i de af honom då innehafda befattningar
vid skolan; att Pasch vidare från och med höstterminen 1856 till
och med vårterminen innevarande år varit anstäld såsom assistent i beskrifvande
geometri och ritkonst vid teknologiska institutet eller tekniska
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
23
högskolan i Stockholm samt derjemte utfört särskilda honom lemnade offentliga
uppdrag; att Pasch, enligt styrelsens vitsord, under den långa tid af nära
trettio år, som han utöfvat ofvan omförmälda lärareverksamhet, på ett synnerligen
förtjenstfull t och för industrien gagnande sätt skött sina befattningar
och genom utgifvandet af värderika läroböcker i vidsträcktare kretsar med
berömvärdt nit verkat i upplysningens tjenst beträffande såväl den allmänna
som yrkesarbetarens mera speciella bildning; att i dödsboet efter Pasch,
hvilken förutom enkan efterlemnat en dotter, född 1861, tillgångarne vid
hållen bouppteckning beräknats till 2,859 kronor 72 öre och skulderna till
7,361 kronor 1 öre; samt att enkan Pasch, hvilken således befinner sig i
fullkomligt medellösa omständigheter, är, enligt läkarebetyg, till följd af
nervöst hjertlidande och allmän svaghet alldeles oförmögen att med sitt arbete
försörja sig och sin dotter.
I enlighet med hvad styrelsen för tekniska skolan hemstält hade
Kommerskollegium, under åberopande af hvad i ärendet förekommit och med
hänsyn dertill att Pasch i lifstiden icke egt att för enkan och dottern bereda
inträde till vinnande af pension i någon af de med statsbidrag till en del
underhållna enke- och pupillkassorna, tillstyrkt framställning till Riksdagen
om beviljande åt enkan Pasch af en årlig pension, att, så länge hon i enkestånd
förbiefve, utgå till det belopp, Kong!. Maj:t kunde finna skäligt föreslå;
och hade Kommerskollegium med afseende härå erinrat, att 1877 års Riksdag,
med bifall till nådig proposition, beviljat enkan efter föreståndaren för
tekniska elementarskolan i Borås S. Th. Göransson en årlig pension af 400
kronor.
Efter erhållen remiss hade jemväl Statskontoret yttrat sig uti ifrågavarande
ärende och med afseende å hvad Kommerskollegium i frågan anfört
förordat bifall till den gjorda framställningen; hvarjemte Statskontoret, med
stöd såväl af det iitaf Kommerskollegium åberopade beslut vid 1877 års
riksdag som ock deraf att vid 1880 års riksdag pension till belopp jemväl
af 400 kronor blifvit tillerkänd kaptenen Schartaus enka, anser sig kunna
tillstyrka aflåtande af framställning till Riksdagen om årlig pension för enkan
Pasch från allmänna indragningsstaten till belopp af 400 kronor, att af
henne från och med Augusti månad innevarande år åtnjutas, så länge hon
förbiefve i sitt nuvarande enkestånd.
Redan vid föregående tillfällen har Utskottet funnit sig höra framhålla,
att framställningar om pensioner åt aflidne embets- och tjenstemäns enkor och
barn i allmänhet icke höra af Riksdagen bifallas samt att afvikelse från
denna regel endast i sällsynta fall må ega rum.
Då likväl, såsom af det ofvananförda synes, Pasch icke egt att för
enkan bereda inträde till vinnande af pension i någon af de med statsbidrag
24
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
till en del underhållna enke- och pupillkassorna samt i betraktande deraf,
att Riksdagen förut i tvenne fall likartade med det ifrågavarande beviljat
pension, anser sig Utskottet kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning; och hemställer Utskottet derför,
att öfverläraren vid tekniska skolan i Stockholm August
Paschs enka Hedvig Sofia Elisabeth Pasch, född Lundh,
må från och med sistlidne Augusti månad, så länge hon
lefver enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension af 400 kronor.
Angående 13:o. I anledning af en af Karolinska mediko-kirurgiska institutets
Vmetillskott lårarekollegium gjord och af universitetskanslern förordad framställning har
åt labora- Kongl. Maj:t föreslagit, att å allmänna indragningsstaten måtte anvisas ett
torn, doktor personligt lönetillskott ä 1,500 kronor årligen för laboratorn vid Karolinska
Tigerstedi. mediko-kirurgiska institutets fysiologiska laboratorium, doktor B. A. A.
[12.] Tigerstedt, att af honom utgå så länge han omförmälda laboratorstjenst
bestrider.
Till stöd för ifrågavarande framställning hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet
inhemtas, nämnda lärarekollegium erinrat derom, att det
under den sista tiden visat sig vara förenadt med synnerligen stora svårigheter
att få lärareplatserna inom de teoretiska facken vid institutet besatta
med fullt kompetenta personer. Orsaken till detta i hög grad bekymmersamma
förhållande vore utan tvifvel i främsta rummet att söka deri, att för
de unge män, som genomgått den långa och kostsamma medicinska kursen, och
framför allt för de till begåfning och kunskaper mera framstående bland
dem i allmänhet erbjöde sig ganska stora utsigter att genom utöfvande af
medicinsk praktik inom en jemförelsevis kort tid ernå en oberoende och i
inånga fall till och med mycket god ekonomisk ställning, under det att
lärareverksamheten inom de teoretiska facken, äfven sedan befordran till de
högst aflönade tjenstebefattningarne vunnits, i ekonomiskt hänseende knappt
kunde tillfredsställa de måttligaste anspråk, synnerligast i de talrika fall,
der sådan befordran först efter lång väntan med otillräckliga löneinkomster
och under fortsatt skuldsättning kunnat erhållas. Under dessa omständigheter
vore det en pligt att så vidt möjligt vidtaga sådana åtgärder, att icke
begåfvade män, som redan utmärkt sig genom framgångsrik vetenskaplig och
lärareverksamhet, af otillräcklig aflöning tvunges att till svår skada för den
medicinska undervisningen öfvergifva det läroverk, åt hvars tjenst de med
heder egnat sina krafter. För närvarande ville emellertid icke läkarekollegiet
föreslå någon allmän löneförhöjning för de teoretiska lärarebefattningarne
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 15 a.
25
vid institutet, utan trodde, att det afsedda ändamålet kunde för tillfället på
ett någorlunda tillfredsställande sätt vinnas, om åt framstående personer, som
innehade svagt aflönade befattningar och hvilkas bibehållande vid läroverket
vore synnerligen önskvärdt, anvisades en personlig löneförhöjning, som utginge,
intill dess de blefve befordrade till ordinarie professorstjenst. Och i
detta hänseende ansåg sig lärarekollegiet böra fästa uppmärksamheten på
nuvarande innehafvaren af laboratorstjensten vid institutets fysiologiska laboratorium,
medicine doktorn Robert Adolf Armand Tigerstedt, som såväl genom
framstående vetenskaplig verksamhet som ock genom det utmärkta sätt, på
hvilket han ledt undervisningen och öfningarne på nämnda laboratorium,
gjort sig i hög grad förtjent af att komma i åtnjutande af någon förbättring
i sin nu till endast 3,000 kronor uppgående aflöning.
Till en början torde Utskottet fä anmärka det, enligt Utskottets förmenande,
oegentliga deri, att Kongl. Maj:t nu, likasom vid föregående års
riksdag, föreslagit uppförande under nionde hufvudtiteln af lönebelopp, som
rätteligen tillhöra den åttonde.
Beträffande framställningen i öfrigt, har Utskottet visserligen icke förbisett
nödvändigheten af att vid institutet söka fästa en framstående och
svårersättlig lärare, men enär den aflöning laboratorn åtnjuter icke kan
anses i och för sig obetydlig, samt ifrågavarande befattning icke torde vara
af den beskaffenhet, att den omöjliggör för innehafvaren att genom enskild
praktik bereda sig ökade inkomster, anser Utskottet det äskade beloppet
kunna utan olägenhet nedsättas till 1,000 kronor. Utskottet hemställer
derföre,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt af Riksdagen bifallas, att å allmänna indragningsstaten
anvisas ett personligt lönetillskott å 1,000 kronor
årligen för laboratorn vid Karolinska mediko-kirurgiska
institutets fysiologiska laboratorium R, A. A. Tigerstedt,
att utgå så länge han omförmälda laboratorstjenst bestrider.
14:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att a allmänna indragningsstaten Angående
för år 1886 måtte anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de när understöd formare
bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt att meddela, användas till £idre
understöd af högst 250 kronor åt sadane äldre behöfvande folkskolelärare, behöfvande
hvilka oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867. ''/<lärare*"
Rörande ifrågavarande framställning torde Utskottet få erinra, att i [13.]
anledning af enskild motionärs förslag sistlidet års Riksdag å allmänna inBik.
till liiksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 13 Höft. 4
26
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
dragningsstaten för år 1885 stälde till Kongl. Maj:ts disposition för ofvannämnda
ändamål enahanda belopp som det nu föreslagna.
Af statsrådsprotokollet inb emfas, att, sedan samtliga domkapitlen och
Stockholms stads konsistorium blifvit i ämnet hörda, Kongl. Maj:t den It!
December sistlidet år utfärdat kungörelse angående understöd för år 1885
åt äldre behöfvande folkskolelärare, samt att då de skäl, som föranledt anslagets
beviljande för år 1885, äfven måste gälla för kommande år samt
någon erfarenhet ännu icke vunnits, huruvida det belopp, som för är 1885
beviljats, vore för högt eller för lågt beräknadt, vederbörande departementschef
föreslagit, att jemväl för år 1886 ett anslag af 10,000 kronor måtte
till förenämnda ändamål äskas.
Utskottet hemställer,
att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit må af Riksdagen
bifallas.
Angående 15:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att för Kanslisten i Kam
markolle8''ium
(Jarl Theodor Uttermarck måtte å allmänna indragningsstaten
c. aT. mS-uppföras en årlig pension af 600 kronor, att, jemte den pension från civil
marclc- statens pensionsinrättning af 600 kronor, hvartill han efter erläggande af
[14''J retroaktivafgifter kan varda berättigad, utgå från och med månaden näst
efter den, under hvilken afsked från kanslisttjensten honom beviljas.
Af statsrådsprotokollet (sid. 4—6) inhemtas, att bemälde Uttermarck,
hvilken är den ende, som numera qvarstår å Kammarkollegii gamla stat, är
född den 18 Juli 1825; att han antogs den 28 Juni 1849 till extra ordinarie
kammarskrifvare i Kammarkollegium, der han den 17 Januari 1862 utnämndes
till kanslist och sedermera transporterades till sin nu innehafvande
befattning såsom kanslist ä kollegiets registratorskontor, hvilken befattning
vid embetsverkets nya organisation blifvit indragen.
Sedan Juni månad 1862 hade emellertid Uttermarck åtnjutit tjenstledighet;
och upplyser i afseende härå ett af medicine doktorn I. V. Broberg
den 1 Oktober 1884 utgifvet läkarebetyg: att Uttermarck, som för
omkring 22 år sedan skadade sig vid ett fall ur ett åkdon, ännu lider af
följderna deraf, hvilka yttra sig i aftyning (atrophie) af venstra benet samt
värk och snart inträdande trötthet deri, så snart detsamma något öfveranstränges,
samt att föga utsigt finnes för att han, som nu är nära 60 år
gammal och dessutom af det långvariga lidandet försvagad, så att hans liögra
arm ej tillåter någon längre fortsatt skrifning, skall kunna vinna någon så
betydlig helsoförbättring, att han blir iståndsatt att sina tjensteåligganden
uppfylla.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
27
Med anledning af Uttermarcks sjukdom föreslog Kongl. Maj:t i proposition
till 1877 års Riksdag, att honom måtte beviljas pension å allmänna
indragningsstaten till belopp, motsvarande den med befattningen förenade lön,
1,200 kronor; men Riksdagen beviljade densamma endast till belopp af 900
kronor. Uttermarck, som icke begagnat sig häraf, qvarstode således å
öfvergångsstat och vore genom nådigt bref den 16 Januari 1880 förklarad
berättigad att, med befrielse tills vidare från tjenstgöring, årligen uppbära
1,200 kronor.
I en af Kammarkollegium insänd och förordad ansökning hade nu
Uttermarck, med förmälan att han vore i saknad af enskild förmögenhet,
hvaraf han kunde hafva sitt uppehälle, samt att han i anseende till stegrade
pris å lifsförnödenheter och sitt sjukdomstillstånd, som fordrade både läkarevård
och andras biträde, för nödtorftigt uppehälle hade behof af 1,200 kronor
årligen, i underdånighet anhållit att, dä utsigt ej funnes för att han
skulle blifva så till helsan återstäld, att han kunde inträda i tjenstgöring,
fä, med åtnjutande af skilnaden mellan den pension från civilstatens pensionsinrättning,
hvartill han efter erlagda retroaktivafgifter trodde sig berättigad,
och hans enligt kollegii gamla stat till 1,200 kronor uppgående lön, eller
600 kronor, å indragningsstat förflyttas.
Öfver ifrågavarande ansökning hade yttrande inhemtats från Statskontoret,
som tillstyrkt bifall till densamma; hvarjemte Direktionen öfver
civilstatens pensionsinrättning meddelat, att, sedan 161 kronor blefve af
Uttermarck till inrättningen erlagda, han egde att från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked från kanslistbefattningen honom meddelades,
för sin återstående lifstid tillträda pension i tjenstemannafondens sjette klass
med 600 kronor om året.
Då af det ofvan anmärkta läkarebetyget framgår, att Uttermarck icke
kan antagas blifva till helsan så förbättrad, att han kan återinträda i tjenstgöring,
får Utskottet, vid det förhållande att Uttermarck är berättigad att
fortfarande uppbära i lön 1,200 kronor, samt att genom beviljandet af det
äskade pensionsbeloppet en besparing för statsverket af 600 kronor alltså
komine att uppstå, tillstyrka bifall till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hvadan
Utskottet hemställer,
att för Kanslisten i Kammarkollegium Carl Theodor
Uttermarck må å allmänna indragningsstaten uppföras eu
årlig pension af 600 kronor att, jemte den pension från
civilstatens pensionsinrättning af 600 kronor, hvartill han
efter erläggande af retroaktivafgifter kan varda berättigad,
utgå från och med månaden näst efter den, under hvilken
afsked från kanslisttjensten honom beviljas.
28
»Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
Angående 16:o. Uti särskild den 5 sistlidne Februari till Riksdagen aflåten
PBegemmts- proposition (N:o 22) har Kongl. Maj:t uppå derom gjord ansökning föreslakommis-
git, att Regementskommissarien vid Hallands infanteribataljon, Kaptenen i
^Lagergren arm^n August Lagergren mätte från och med månaden näst efter den,
hvarunder han efter fylda 65 år afgår från regementskommissariebefattningen,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension af 1,200 kronor.
Af det den Kongl. propositionen bilagda statsrådsprotokoll inhemtas
hufvudsakligen:
att Lagergren, som är född den 29 Februari .1820, den 17 Februari
1836 antagits till sergeant och hautboist vid Kronobergs regemente samt
den 30 Juli 1847 befordrats till fanjunkare vid Hallands infanteribataljon;
att han sedermera enligt förordnande bestridt dels från år 1859 redogörarebefattningen
och dels från år 1869 regementskommissariebefattningen
vid nämnda bataljon, hvarefter, sedan sistnämnda befattning vid bataljonen
kungjorts till återbesättande ledig, Lagergren den 30 September 1880 konstituerats
och förordnats att tillsvidare vara regementskommissarie vid bataljonen
mot åtnjutande af det genom Kongl. brefvet den 9 April .1880
bestämda arfvode af 1,500 kronor om året; samt
att chefen för oftanämnda bataljon vitsordat, att Lagergren under sin
tjenstetid på ett utmärkt förtjenstfull! sätt skött sina åligganden.
I anledning af Lagergrens ansökning hade vidare Arméförvaltningen
anfört, att Lagergren vid sin numera framskridna lefnadsålder af nära 65 år
icke kunde anses ega tillräcklig kraft och förmåga att behörigen fullgöra
sina tjensteåligganden samt att, i betraktande häraf, och dä Lagergren allt
från 1859, eller 26 år, med hedrande vitsord bestridt redogöraregöromålen
vid bataljonen, hvartill komme att han haft flerårig anställning i underofficersgrader,
ehuru icke omfattande nog läng tidrymd för att berättiga honom
till pension från arméns pensionskassa, Arméförvaltningen funnit med
billighet öfverensstämmande, att sökanden, på sätt vid flera föregående tillfällen
blifvit ålderstigne och otjenstbare regementskommissarier förunnadt,
bereddes tillfälle att efter afgång från sin befattning komma i åtnjutande af
årligt underhåll; och hade Arméförvaltningen på grund deraf hemstält, det
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att uppföra Lagergren ä allmänna
indragningsstaten till åtnjutande af ett ärligt pensionsbelopp, som, vid det
förhållande att Lagergren, derest han åtnjöte lön på stat, skulle gt att
enligt nya pensionsregleringen uppbära i pension 80 procent å lönen, syntes
böra, i samma procenttal af hans till 1,500 kronor uppgående regementskommissariearfvode,
bestämmas till 1,200 kronor.
Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 15 a.
29
Med afseende derå att Riksdagen vid föregående tillfällen beviljat
pension å allmänna indragningsstaten åt regementskommissarier, hvilka, såsom
aflönade endast med arfvode, icke varit inbegripna i den allmänna pensioneringen
för armén, anser sig Utskottet väl böra tillstyrka pension åt Lagergren,
men då han innehaft sin ifrågavarande anställning endast på förordnande,
har Utskottet funnit denna böra bestämmas till allenast 1,000 kronor; och
hemställer Utskottet derföre,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt af Riksdagen bifallas, att Regementskommissarien vid
Hallands infanteribataljon Johan August Lagergren må
från och med månaden näst efter den, hvarunder han
efter fylda 65 år afgår från regementskommissariebefattningen,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension af 1,000 kronor.
17:o. Vidare har Kongl. Maj:t uti nyssberörda proposition (N:o 22) Angående
i anledning af derom gjord ansökning föreslagit, att förre Regementskommissarien,
numera Förrådsförvaltaren vid Lifregementets dragoncorps, Under-nanten P. K.
löjtnanten i armén Per Konrad Zetterman från ingången af månaden näst Zetterman.
efter den, i hvilken han erhåller afsked från förrådsförvaltaretjensten, måtte
å allmänna indragningsstaten under sin återstående lifstid åtnjuta en ärlig
pension af tre hundra trettio kronor, äfvensom att innehafvandet af denna
pension ej måtte utgöra hinder för Zetterman att uppbära den honom enligt
Kongl. brefvet den 22 Juni 1877 tillkommande fyllnad i hans från arméns
pensionskassa utgående fanjunkarepension.
Af förut åberopade statsrådsprotokoll inhemtas:
att Zetterman, som uppnått 71 års ålder, i anseende till aftagande
kroppskrafter ansett sig böra från förrådsförvaltarebefattningen afgå;
att sekundchefen i förutnämnda corps, jemte vitsordande att Zetterman
med utmärkt nit, redbarhet och skicklighet under en tid af 52 år skött olika
tjenstebefattningar vid corpsen, nemligen dels såsom sergeant och fanjunkare
och dels frän 1869 såsom regementskommissarie och förrådsförvaltare, till
styrkt, att, med hänsyn till Zettermans långvariga och hedrande tjenstetid
samt då han saknade förmåga att efter afskedstagandet med eget arbete
förskaffa sig behöflig inkomst för egen och tvenne barns framtida bergning.
Zetterman måtte beredas en tilläggspension af 600 kronor, hvilken tillsammans
med fanjunkarepensionen, 870 kronor, skulle ungefär motsvara hans
regementskommissariearfvode; samt
30
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a
Angående
pension för
Majoren
J. A. G.
Björkman.
att vidare Arméförvaltningen i afgifvet utlåtande jemväl tillstyrkt
framställning om pension för Zetterman, hvarjemte Arméförvaltningen upplyst,
att Zetterman, som till förrådsförvaltaxebefattningen öfvergått från den
indragna regementskommissariesysslan, nppbure det för sistnämnda syssla bestämda
arfvode, 1,400 kronor, och tillika i egenskap af persedelredogörare
vid kavallerivolontär- och korporalskolorna åtnjöte årligt arfvode af 400 kronor.
I enlighet med hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit hemställer Utskottet,
att Förrädsförvaltaren vid Lifregementets dragoncorps
Per Konrad Zetterman må från ingången af månaden
näst efter den, i hvilken han erhåller afsked från förrådsf
or valtar etj ensten, å allmänna indragningsstaten under sin
återstående lifstid åtnjuta en årlig pension af tre hundra
trettio kronor, äfvensom att innehafvande! af denna pension
ej må utgöra hinder för Zetterman att uppbära den
honom enligt Kongl. brefvet den 22 Juni 1877 tillkommande
fyllnad i hans från arméns pensionskassa utgående
fanjunkarepension.
18:o. 1 anledning af en utaf styrelsen för Tekniska skolan i Stock
holm
gjord framställning har Kongl. Maj:t uti särskild till Riksdagen den
13 sistlidne Februari aflåten proposition (K:o 25) föreslagit, att föreståndaren
för Tekniska skolan i Stockholm, Majoren i armén m. m. Jakob Alf
Gustaf Björkman måtte tillerkännas rätt att från och med månaden näst
efter den, i hvilken han varder entledigad frän föreståndarebefattningen, under
sin återstående lifstid ä allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension
af 4,800 kronor.
Beträffande denna framställning har, såsom af det den Kongl. propositionen
hilagda statsrådsprotokoll inhemtas, Herr Statsrådet och Chefen för
Ecklesiastikdepartementet anfört följande:
»Uti en till Kommerskollegium aflåten skrifvelse har styrelsen för
Tekniska skolan i Stockholm anmält, att föreståndaren för nämnda skola,
Majoren i armén m. m. Jakob Alf Gustaf Björkman, med bifogande af
prestbetyg, meritförteckning med tillhörande bilagor och läkareattest rörande
försvagadt helsotillstånd, hos styrelsen anhållit om utverkande af pensionsrätt
för honom å allmänna indragningsstaten från och med månaden näst efter
den, då afsked från den honom anförtrodda föreståndarebefattningen vid skolan
blefve beviljadt. Styrelsen har i anledning häraf anfört: att Major
Björkman, hvilken, enligt hvad prestbetyget utvisade, vore född den 11 Ok
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
31
tober 1819 och inträdt i statens tjenst 1841, sålunda uppnått en ålder af
mer än 65 år och varit i statens tjenst i 43 år, samt att han, på sätt
läkareattesten intygade, genom i tjensten ådragna kroppsskador numera vore
till lielsan försvagad; att han sålunda i fråga om ålder och tjenstetid uppfylt
de vilkor, som i allmänhet fordrades för rätt till pension å allmänna
indragningsstaten, men att, då föreståndarebefattningen vid Tekniska skolan
af honom innehades endast på förordnande, och innehafvaren deraf i allt fall
icke fått pensionsrätt sig tillagd, någon dylik rätt icke tillkomme Björkman
såsom skolans föreståndare, äfvensom att han icke heller på grund af sina
föregående militära och civila befattningar vore till pension berättigad; att
emellertid Björkman, hvilken år 1856 blifvit lärare vid svenska slöjdföreningens
söndags- och aftonskola och år 1859 föreståndare för samma skola samt
derefter såsom föreståndare oafbrutet skött så väl den ur nämnda anstalt
utbildade slöjdskolan som ock, efter dennas omorganisation, den nuvarande
Tekniska skolan, under denna mångåriga verksamhet ej mindre på ett förtjenstfull
sätt gagnat omförmälda läroanstalter, än äfven i flera rigtningar
utöfvat ett välgörande inflytande på den svenska industrien i allmänhet; att
han derför syntes väl förtjent att på sin ålderdom komma i åtnjutande af
den fördel, hvilken under liknande förhållanden vore de fleste civile tjensteman
beredd; att styrelsen icke kunde annat än vitsorda, att Björkman med
outtröttlig flit och lefvande intresse, oaflåtlig! och oegennyttigt efter bästa
förmåga sökt främja den betydande läroanstalt, hvars ledning blifvit honom
anförtrodd, samt att det vore under hans föreståndarskap denna anstalt från
en ringa början utvecklats till ett af de mest storartade läroverk i sitt slag,
som något land kunde uppvisa; att styrelsen till bestyrkande häraf endast
ville erinra derom, att lärjungeantalet, som år 1859 utgjort 690, till år
1878 hade stigit till 2,477, hvarefter det visserligen nedgått till följd af
skolans omorganisation och de vanliga folkskoleämnenas borttagande från un
dervisningsplanen samt deras ersättande med tekniska läroämnen, men efter
år 1879 åter varit i stigande och under sistlidna läroår utgjort 1,167, äfvensom
att Tekniska skolan numera i sig innefattade icke blott den ursprungliga
afton- och söndagsskolan för manliga lärjungar, utan äfven teknisk
skola för qvinliga lärjungar, byggnads-yrkesskola, högre konstindustriel skola
m. m.; att af den utveckling, som skolan sålunda erhållit, vore en följd, att
föreståndarebefattningen derstädes vore i hög grad ansträngande, i synnerhet
som undervisningen påginge från morgonen till sent på aftonen och äfven
flere timmar om söndagarne, och att det under sådana förhållanden icke
kunde vara gagnande, att en föreståndare nödgades af ekonomiska skäl och
af hänsyn till en talrik familj qvarblifva vid sin befattning äfven då, vid
den annalkande ålderdomen, hans krafter började försvagas, att det tvärt
32
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
om syntes icke blott för föreståndarens egen skull önskvärdt utan äfven med
det allmännas fördel öfverensstämmande, att föreståndaren sattes i tillfälle
att, då lian kände sina krafter aftaga, lemna den maktpåliggande ock ansträngande
befattning, lian under en lång följd af år innehaft; och har styrelsen,
med afseende å hvad sålunda blilvit anfördt, hemstält, att Kommerskollegium
måtte söka utverka, att pension blefve Björkman tillerkänd vid
afskedstagande!, med ett belopp, som, med hänsyn till hans långa tjenstetid
och derunder utöfvade nitiska och gagnande verksamhet, styrelsen föreslagit
till 5,000 kronor, k vilket endast obetydligt • öfverst ege åttio procent af hans
innehafvande aflöning, 6,000 kronor.
Med öfverlemnande till Eders Kongl. Maj:t af denna framställning
jemte dertill hörande handlingar, har Kommerskollegium, som lika med skolstyrelsen
funnit giltiga skäl tala för att Björkman måtte beredas tillfälle att
kunna mot erhållande af lämplig pension frånträda sin befattning, i underdånighet
hemstält, att, dä enligt gällande stat af den åt föreståndaren för
ofvannämnda skola anvisade aflöning 2,000 kronor utgjorde tjenstgöringspenningar
och 4,000 kronor vore att anse såsom lön, Björkman måtte varda
tillerkänd rätt att, efter det nådigt entledigande från förordnandet att vara
föreståndare för skolan honom beviljats, för sin återstående lifstid åtnjuta
pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 4,000 kronor; och har
Statskontoret, hvars utlåtande i frågan jemväl blifvit infordrad!, i berörda
hemställan instämt.
I likhet med skolstyrelsen och de myndigheter, som yttrat sig i förevarande
ärende, finner jag Majoren Björkman vara väl förtjent att komma
i åtnjutande af pension, likasom det måste anses vara för skolan önskvärdt,
att han må kunna afgå frän föreståndarebefattningen. Med hänsyn till hvad
här ofvan är anfördt om Björkmans långvariga tjenstetid, hans nitiska och
oförtrutna verksamhet i en mödosam befattning samt hans förtjenster om
skolans utveckling och ombildning, anser jag Björkman böra komma i åtnjutande
af pension, som, i nära öfverensstämmelse med hvad skolstyrelsen föreslagit,
torde utgå med åttio procent af hans aflöning, 6,000 kronor, eller
således 4,800 kronor. Jag tillstyrker alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen göra framställning derom, att föreståndaren för Tekniska
skolan i Stockholm, Majoren J. Å. G-, Björkman må tillerkännas rätt att
från och med månaden näst efter den, i hvilken han varder entledigad från
föreståndarebefattningen, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 4,800 kronor.»
Majoren Björkman synes på grund af sin förtjenstfulla verksamhet såsom
föreståndare för den Tekniska skolan i Stockholm väl förtjent af att
komma i åtnjutande af pension, men enär vid alla under senare åren verk
-
Siats-Utskottets Utlåtande U:o 15 a.
33
stälda löneregleringar embets- och tjenstemäns löneförmåner delats i lön och
tjenstgöringspenningar, hvarvid bestämts att pension endast får uppbäras till
det belopp, hvartill lönen uppgått, samt såsom här ofvan synes, af de af Majoren
Björkman åtnjutna löneförmåner, 6,000 kronor, 4,000 kronor ansetts böra
betraktas såsom lön och 2,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, anser
Utskottet, att pensionsbeloppet för Björkman bör bestämmas till 4,000 kronor;
och finner sig Utskottet ega så mycket mera stöd för denna sin uppfattning
som både Kommerskollegium och Statskontoret sammanstämmande
ansett framställning böra aflåtas om pension för Björkman till endast sistnämnda
belopp.
Utskottet tillåter sig derför hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt af Riksdagen bifallas, att Majoren Jakob Alf Gustaf
Björkman tillerkännes rätt att från och med månaden
näst efter den, i hvilken han varder entledigad från föreståndarebefattningen
vid den Tekniska skolan i Stockholm,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 4,000 kronor.
19:o. I anledning af en utaf Kommissionslandtmätaren i Kopparbergs Angående
län Bengt Henrik Alstermark gjord ansökning har Kongl. Maj:t uti särskild fyUnadsden
20 sistlidne Februari till Riksdagen aflåten proposition K:o 27 föreslå- ^Kommis*
git, att bemälde Alstermark måtte från och med månaden näst efter den, iiandtmätar n
hvilken han med sjuklighetsunderstöd från Civilstatens pensionsinrättning af-b!h!Alster
går från tjensten, under sin återstående lifstid, dock ej förr än från och med mnrk1886
års ingång, åtnjuta från allmänna indragningsstaten fyllnadspension till
så stort belopp, att detta tillhopa med understödet från nämnda inrättning
utgör ett tusen fyrahundra kronor eller ett tusen kronor.
Af det den Kongl. propositionen bilagda statsrådsprotokoll inhemtas
hufvudsakligen:
att Alstermark, som är född den 29 Oktober 1827, blifvit konstituerad
till landtmäteriauskultant den 16 Maj 1849 och till vice kommissionslandtmätare
den 19 Maj 1856 samt den 30 Maj 1873 i nåder utnämnd till kommissionslandtmätare,
hvarförutom Alstermark innehaft förordnanden att bestrida
befattningar såsom justerare af dels bränvinsbränningsredskap, dels mått och
vigter samt såsom kontrollör och krönare vid bränvinsbrännerier; att enligt
läkares intyg Alstermark, som lede af partiel förlamning till följd af en trombbildning
i något hjernkärl, derigenom blifvit förslöad till tankekraften och
fått rörelseförmågan betydligt minskad, så att han vore oförmögen att förrätta
Bih. till Rilcsd. Prof. 1SS5. 4 Sami. 1 Afd. 13 Häft. 5
34
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
sin tjenst, samt att Alstermarks angifna sjukdom på goda grunder kunde
anses vara alldeles obotlig; att Alstermark, hvilken *är 1881 till följd af lidna
ekonomiska förluster blifvit försatt i konkurs, som afslutats påföljande år,
befunne sig med familj utan alla tillgångar, samt att, enligt särskilda intyg,
utfärdade under aren 1870—1873, 1878 och 1879 af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
domare, landtmätare, menigheter och enskilda, Alstermark
under sina landtmäterigöromål ådagalagt skicklighet, nit och rättskaffenhet,
hvarjemte vice Talmannen i Riksdagens Andra Kammare Liss Olof Larsson
intygat, att Alstermark fört ett mycket enkelt och sparsamt lefnadssätt.
1 afseende å Alstermarks förhållande i tj ensten hade vidare Förste
Landtmätaren i Kopparbergs län 0. 0. Widmark hufvudsakligen vitsordat,
att A Ister mark under de 28 år, han på eget ansvar handlagt landtmäteriförrättningar
inom länet, varit i ovanligare grad verksam, samt att de i
länets landtmäterikontor förvarade kartor och handlingar af Alstermark på
det tydligaste utvisade, att han icke allenast egnat största flit åt skötandet
af sin tjenst, utan ock dervid ådagalagt stor skicklighet, äfvensom verkstält
flera stora och betydliga laga skiften, hvilka alla syntes vara i det hufvudsakliga
på ett utmärkt och förtjenstfullt sätt ändamålsenligt och noggrant
utförda; och hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet, på de af förste
landtmätaren anförda skäl, förordat bifall till den underdåniga ansökningen.
Direktionen öfver Civilstatens pensionsinrättning hade, på föranledande
af Landtmäteristyrelsen, meddelat, att Alstermark vore berättigad att från
och med månaden näst efter den, under hvilken afsked från kommissionslandtmätarebefattningen
blefve honom beviljadt, för sin återstående lifstid
åtnjuta från nämnda inrättning sjuklighetsunderstöd, livilket, med afseende
derå att Alstermark vore gift, komme att utgå med två tredjedelar af pensionen
i sjette klassen af tjenstemannafonden, eller fyrahundra kronor.
Med anledning af den af Alstermark gjorda ansökningen hade slutligen
såväl Landtmäteristyrelsen som Statskontoret tillstyrkt, att Alstermark måtte
föreslås till erhållande af någon pension.
Ehuru på grund af ofvan anförda förhållanden pension synes böra
Alstermark tilläggas, anser likväl Utskottet, då pensionsbeloppet för kommissionslandtmätare
enligt nu gällande grunder utgör endast 900 kronor samt
Alstermark icke uppnått den för pensions erhållande bestämda lefnadsåidern
af 65 år, att fyllnadspension ej skäligen bör Alstermark tillerkännas till högre
belopp, än att detta tillhopa med understödet från Civilstatens pensionsinrättning
uppgår till 1,200 kronor, eller 800 kronor.
På grund häraf hemställer Utskottet,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må på
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
35
clet sätt af Riksdagen bifallas, att Kommissionslandtmätaren
i Kopparbergs län Bengt Henrik Alstermark, må
från och med månaden näst efter den, i hvilken han med
sjuklighetsunderstöd från Civilstatens pensionsinrättning afgår
från tjensten, under sin återstående lifstid, dock ej
förr än från och med 1886 års ingång, åtnjuta från allmänna
indragningsstaten fyllnadspension till så stort belopp,
att detta tillhopa med understödet från nämnda inrättningutgör
1,200 kronor, eller 800 kronor.
20:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (U:o 42) har Angående
Herr Gederberg föreslagit, att Kaptenen i Kongl. Lifbeväringsregementet
Olof M. Herman måtte från och med månaden näst efter den, då afsked ur Kaptenen
krigstjensten varder honom beviljadt, under sin återstående lifstid från all- ^ta)fer''
männa indragningsstaten uppbära en fyllnadspension af 840 kronor utöfver
de 600 kronor, han har att erhålla från Arméns pensionskassa.
Af motionen samt densamma bilagda handlingar inhemtas hufvudsakligen,
att Herman, som är född den 8 September 1832, jemte det han qvarstode
såsom kapten vid Lifbeväringsregementet, sedan år 1855 innehaft anställning
vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvarest han år 1883 förordnats
till tekniskt biträde med arfvode af 2,400 kronor; att Herman sistlidet
år insjuknat, hvarefter, då sjukdomen (sinnessvaghet) antog sådan karakter,
att någon förbättring ej var att emotse, han med nämnda år afskedades från
sin nyssnämnda befattning vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; att hans
inkomster såsom kapten vid Lifbeväringsregementet icke uppginge till mer
än 1,008 kronor 75 öre, samt under vissa vilkor inqvarteringsersättning af
225 kronor, hvilka inkomster dels snart torde komma att minskas till 1,000
kronor och dels, då han i öfrigt vore fullkomligt medellös, vore otillräckliga
för hans nödtorftiga vård och skötsel; att det för Herman utfärdade läkarebetyget
utvisade, att han lede af cirkulationsrubbningar i hjernan i förening
med svindelanfall och svårighet att tala; samt att ansökning gjorts hos Kongl.
Maj:t om aflåtande af framställning till Riksdagen om någon pensionsförmån
för Herman, men att Kongl. Maj:t ej funnit skäl att till denna ansökning
lemna bifall.
Enär, såsom af det ofvananförda framgår, Kongl. Maj:t icke funnit
skäl att hos Riksdagen göra framställning om pension för Herman samt
Utskottet på grund af hvad som blifvit anfördt icke finner skäl att frångå
den af Utskottet antagna grundsatsen att icke understödja enskilda motionärers
framställningar om pensionsförmåners beviljande, hemställer Utskottet,
36
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
att Herr Oederbergs ifrågavarande motion må af Riksdagen
lemnas utan afseende.
Angående 21:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 45) har
penfö°reat Grefve M. Falkenberg föreslagit, att Riksdagen ville besluta att åt enkan
Regements- efter aflidne Regementsintendenten vid Kongl. l:a Lifgrenadierregementet
m^nd^ten Melcher Henrik Wetterström bevilja en årlig pension af 500 kronor utTFefterstfrömsgående
från och med detta års början.
Såsom skäl för berörda framställning har motionären hufvudsakligen
anfört:
att Wetterström, som den 18 Oktober 1884 aflidit å Sabbatsbergs
sjukhus, efterlemnat enka, född år 1824, samt två döttrar i utblottadt tillstånd,
hvilket framginge deraf, att urarfvakonkurs efter honom inträffat;
samt att Wetterström under sin trettionioåriga tjenstetid med sina
små inkomster, hvarigenom han icke kunnat samla något, saknat medel till
inbetalning uti Arméns enke- och pupillkassa.
Hvad motionären sålunda anfört har Utskottet icke synts vara af beskaffenhet
att böra föranleda till frångående af den af Utskottet antagna
grundsatsen att endast i sällsynta undantagsfall understödja enskilde motionärers
förslag om pensioners beviljande, till följd hvaraf Utskottet hemställer,
att Grefve Falkenbergs ifrågavarande motion må af
Riksdagen lemnas utan afseende.
Angående 22:o. Då riksmarkegångspriset å spanmål åren .1882—1884 utgjort i
floden! medeltal 2 kronor 26 öre för kubikfoten, motsvarande 14 kronor 24 öre för
äldre lön in- tunna, eller 3 kronor 74 öre utöfver det värde, 10 kronor 50 öre för tunnan,
q<''en<mäiPa"hvartill spanmålen vid 1840—1841 års statsreglering beräknades, har Kongl.
[15.] Maj:t föreslagit, att den lönefyllnad, hvarom löntagare, som före vidtagandet
af ofvannämnda statsreglering tillträdt och ännu bibehåller lön med derunder
beräknad spanmål, jemlikt stadgade grunder blifvit försäkrad, måtte,
efter en prisskilnad af 3 kronor 74 öre för tunnan, bestämmas till utgående
från allmänna indragningsstaten.
Yid det af Statskontoret upplysta förhållande, att den spanmål, som
beräknas under lönen för den ende qvarstående till ifrågavarande förhöjningberättigade
löntagaren, utgör 15 tunnor, erfordras till bestridande af ifrågavarande
utgift en summa af 56 kronor 10 öre; och hemställer Utskottet,
att den lönefyllnad, hvarom löntagare, som före vidtagandet
af 1840—1841 års statsreglering tillträdt och
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
37
ännu bibehåller lön med derunder beräknad spanmål, jemlikt
stadgade grunder blifvit försäkrad, må, efter en prisskilnad
af 3 kronor 74 öre för tunnan, bestämmas till
utgående från allmänna indragningsstaten.
23:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för afrundande af samtliga huf- Angående
vudtitlarnes slutsummor det kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten
höjes med 850 kronor eller från 1,309,170 kronor till 1,310,020 kronor. anslagen
Utskottet får med anledning häraf hemställa, Tufvudtiteln
[16.]
att Utskottet vid uppgörandet af riksstaten för är
1886 må ega att i anslaget till allmänna indragningsstaten
vidtaga den jemkning, som för jemnande af riksstatens
slutsummor kan blifva erforderlig.
24:o. Uti särskilda inom Riksdagen väckta och till Stats-Utskottet
remitterade motioner hafva Herr Adelsköld (motion N:o 34 i Första Kammaren)
och Herr J. Sjöberg i Stockholm (motion K:o 136 i Andra Kammaren),
med hvilken senare Herr Hedin instämt, föreslagit, att, med ändring
i vissa delar af Kongl. reglementet för statens jern vägstrafiks pensionsinrättning
den 3 November 1882, tåg- och bevakningspersonalen vid statens jernvägar
måtte medgifvas rätt att tidigare än nu är fallet komma i åtnjutande
af pension; och är i sådant afseende föreslaget af Herr Adelsköld:
att Riksdagen, med bibehållande af de till ifrågavarande pensionsinrättning
utgående statsbidrag af 2 procent utaf skilnaden mellan statens
jern vägstrafiks samtliga inkomster å ena sidan och utgifterna för drift och
underhåll å den andra, måtte medgifva en sådan ändring af och tillägg till
§ 6 i nu gällande reglemente för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning
af den 3 November 1882, att delegare af tåg- och banbevakningsbetj eningen
i denna pensionsinrättning (d. v. s. konduktörer, bromsare, vagns-smörjare,
lokomotivförare, eldare och putsare m. fl., som åtfölja tågen, samt hallmästare,
banvakter och spårvexlare) må berättigas till pension efter minst 25 års
tjenst i ordinarie anställning vid statens jern vägstrafik, efter att hafva uppnått
sådan ålder, att lefnads- och tjenståren sammanräknade uppgå till
talet 80;
Och skulle, om detta bifölles, pensionsbeloppet för tåg- och banbevakningspersonalen
komma att utgå enligt nedanstående tabell:
Angående
ändring i
vissa delar
af nu gällande
pensionsreglemente
för
personalen
vid statens
järnvägstrafik.
38
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 15 a.
för fulla
» »
» »
» »
V »
» »
» »
» »
» »
» »
» »
» »
» »
» »
10 tjenstår 20
11 » 23
12 » 26
13 » 29
14 » 32
15 » 35
16 » 38
17 » 41
18 » 44
19 » 47
20 » 50
21 » 56
22 » 62
23 » 68
24 » 74
25 » 80
proc. af medelaflöningen
» » »
» » »
» x
»
» »
»
»
»
samt af Herr Sjöberg:
att Riksdagen, med förklarande att de genom besluten vid 1872 och
1882 års riksdagar beviljade bidrag till uppehållande af pensioneringen vid
statens jern vägstrafiks pensionsinrättning fortfarande skola under stadgade
vilkor och inskränkningar utgå, måtte medgifva,
ej mindre sådan ändring af eller tillägg till § 6 i nu gällande, för
nämnda pensionsinrättning den 3 November 1882 utfärdade reglemente, att
en hvar af betjeningen vid statens jern vägstrafik, nemligen öfverbanmästare,
banmästare, banvakter, lokomotivförareförmän, lokomotivförare, eldare, eldarelärlingar,
stationsmästare, öfverkonduktörer, konduktörer, packmästare, stationskarlsförmän,
stationskarlar jemte andra till ban-, maskin- och trafikafdelningarna
hörande betjente, hvilkas tjensteåligganden äro jemförliga med de
ofvannämndes, berättigas att komma i åtnjutande af pension till belopp af
80 procent af atlöningen, sedan han efter 25 års tjenst i ordinarie anställning
vid jernvägstrafiken uppnått sådan ålder, att hans lefnads- och tjenstår
sammanräknade uppgå till talet 80,
än och, derest detta förslag bifalles, att, såsom följd deraf, bestämningarna
i § 7 af sagda reglemente angående beloppet af pension ändras,
hvad nämnda betjening beträffar, sålunda att
för fulla 10 tjenstår erhållas 20 proc. af medelaflöningen,
»11 » » 23 » » »
» 12 » » 26 » » »
etc. (lika med den af Herr Adelsköld meddelade tabell).
Af det ofvananförda framgår, att motionärernas yrkanden äro i hufvud -
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
39
sakliga delar med hvarandra öfverensstämmande samt att de endast skilja
sig deruti att Herr Sjöberg närmare angifver hvilken jernvägsbetjening skulle
komma i åtnjutande af den föreslagna förbättringen i pensionsvilkoren.
Till stöd för sin ofvanberörda motion har Herr Adelsköld anförtfölj
ande:
»Vid all pensionering synes den regel böra vara bestämmande, att tiden
för pensions åtnjutande icke endast bör göras beroende på ålder, utan äfven
på tjenstgöringens beskaffenhet och dess åverkan på personens helsa och
krafter, samt deraf följande förmåga att till det allmännas gagn fullgöra
sina tjensteåligganden.
Och denna regel borde väl i synnerhet göras gällande, då det är
fråga om den klass af statens tjenare, hvilkas helsa, till följd af tjenstens
beskaffenhet, är så blottstäld för tidig förstörelse som tåg- och banbevakningspersonalen
vid jernvägarne, på hvilkens noggranna påpasslighet trafikens
säkerhet och jemna gång så väsentligt är beroende.
En försummelse till följd af slapphet, uppkommen genom öfveransträngning,
förstörd helsa och förlamade själskrafter, kunde blifva olycksbringande
för tusende. — — — —
Det förefaller mig således, ej allenast ur mensklighetens synpunkt,
utan jemväl för betryggandet af trafikens säkerhet och jemna gång, vara i
sin ordning, att pensionstiden nedflyttas för ofvannämnda klasser, hvilka
genom sin ansträngande tjenstgöring, tidigare än någon annan tjenstekategori,
utslitas och derigenom urståndsättas att fullgöra sina åligganden.
Ty utom det, att hela denna personal, till följd af tjenstens beskaffenhet,
i allmänhet ofta saknar regelbunden hvila, att måltiderna förekomma
ojemnt fördelade, så måste den, under alla årstider, dag som natt, i hvilket
väder som helst och huru länge tjensten fordrar, vara på sin post, ständigt
utsatt derjemte för alla de faror till lif och lem, som jernvägstjensten i sig
sjelf medför.
I synnerhet är detta förhållandet med den personal, som åtföljer tågen,
enär, till förstnämnda, för helsan menliga förhållanden, här tillkomma skakningen
af vagnarne, hvilken visat sig föranleda särskilda sjukdomsformer,
samt det skarpa luftdraget äfvensom den ständigt spända uppmärksamheten,
hvilken jemförelsevis hastigt förlamar själskrafterna.
Man kan utan öfverdrift säga att hela deras tjenst är en strid, om
ej blodig, dock måhända lika lifsfarlig som soldatens i krig.
Erfarenheter vid länge trafikerade jern vägar i andra länder med mildare
klimat hafva bestyrkt hvad jag ofvan haft äran anföra, och förhållandet
måste vara så mycket ogynsammare i ett land med Sveriges bistra vintrar;
och detta oaktadt vågar jag på grund af egen erfarenhet påstå, att intet
40
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
annat lands jernvägsbetjening varit pligttrognare och genom påpasslighet och
nit i tjensten gjort sig mera förtjent af allmänhetens välvilja och tacksamhet
än vår svenska.
Uti det af Kongl. Maj:t den 3 November 1882 faststälda reglemente
för statens jernvägstrafiks pensionsinrättning linnes emellertid ingen
skilnad gjord uti pensionsrätten emellan tåg- och banbevaknings- samt den
öfriga personalen, utan har pensionstiden för alla vid statens järnvägstrafik
anstälde, utan åtskilnad, bestämts till minst 30 års tjenst samt med afseende
på att pensionären uppnått sådan ålder, att hans lefnads- och tjenstår sammanräknade
uppgå till talet 95; d. v. s. för erhållande af högsta pensionsbelopp
skulle fordras 65 lefnadsår, livilket på grund af ofvan anförda uppenbarligen
är för hög ålder för tåg- och banbevakningspersonalen.»
Herr Sjöberg har i sin motion till en början redogjort för ifrågavarande
pensionsinrättnings första uppkomst och innehållet i vissa delar af
det för samma inrättning den 6 September 1872 utfärdade reglemente äfvensom
för Kongl. Maj:ts vid 1882 års riksdag aflåtna proposition angående
förhöjning af det vid 1872 års riksdag bestämda årliga tyllnadsbidrag till
pensionsfonden, i anledning hvaraf och sedan Riksdagen, med bifall till
Stats-Utskottets i ämnet afgifna utlåtande, beviljat det sålunda äskade förhöjda
bidraget, den 3 November 1882 utfärdades nu gällande reglemente
för ifrågavarande pensionsinrättning.
Härefter har Herr Sjöberg till stöd för sin framställning yttrat:
»Då Kongl. Maj:t vid sist nämnda (1872 års) riksdag gjorde framställning
om bidrag till pensionering af tjenstepersonalen vid statens jernvägstrafik
framhölls, hurusom, med undantag af verklig krigstjenst, näppeligen
någon statens tjenst förorsakade så talrik och sä tidig otjenstbarhet, som
trafiktjensten vållade. Detta förhållande vore en följd dels af de icke sällan
inträffande olycksfallen och dels af tjenstgöringens natur i öfrigt, hvilken,
särdeles hvad anginge tågpersonalen, ofta föranledde till ett mycket tidigt
försvagande af helsa och krafter. Trafiktj enstens beskaffenhet kräfde en
lifskraftig och hurtig personal, hvars uppmärksamhet under tjenstgöringen
icke utan våda kunde ens för ett ögonblick slappas; och afseende å tjenstens
fördel kunde derför bjuda afskedande af personer äfven i andra fall än sådana,
der verklig och fullständig otjenstbarhet vore för handen. Det funnes
personer, livilka, utan att gifva större anledningar till anmärkningar å deras
sätt att sköta tjensten, dock till följd deraf, att de under en längre tjenstgöring
blifvit uttröttade och deras krafter så att säga förbrukade, fullgjorde
sina tjensteåligganden utan tillbörlig spänstighet och lifaktighet. Derigenom
förslappades uppmärksamhet och disciplin icke allenast hos dem sjelfva,
utan, hvad värre vore, hos yngre och underlydande. Samtliga dessa för
-
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a. 41
hållanden gjorde det både önskvärdt och behöfligt, att pensionsrätt inträdde
mycket tidigare för trafikpersonalen, än i allmänhet för statens öfriga civila
tjensteman vore medgifvet. Uti Stats-Utskottets förut åberopade, vid 1882
års riksdag afgifna betänkande yttras också uti nu i fråga varande afseende,
att det syntes uppenbart, att, för bibehållande af personalen vid statens
jern vägstrafik på den ståndpunkt af duglighet och pålitlighet, densamma dittills
intagit, det ej endast vore af nöden, att Styrelsen vore i tillfälle att
med pension afskeda tjenstepersoner, som, ehuru eljest oförvitliga, dock ej
egde fullt den sinnesspänstighet och kroppskraft, som befattningarna kräfde,
utan äfven vore af synnerlig vigt, att pensionerna vore bestämda till sådana
belopp, att Styrelsen och dess underordnade vid pröfningen af frågor om
personers bibehållande vid sina befattningar eller afskedande måtte kunna,
utan hänsyn till särskilda ömmande omständigheter, uteslutande fästa afseende
vid tj enstens fordringar.
Till hvad sålunda blifvit i detta ämne uti Riksdagen meddelade offentliga
handlingar anfördt till stöd för att pensionsrätten för tjenstepersonalen
vid statens jern vägstrafik borde inträda mycket tidigare, än som i allmänhet
är stadgadt för statens civila tjensteman, torde knappt något ytterligare vara
att andraga. De omständigheter och förhållanden, som, enligt hvad af Kongl.
Maj:t och Riksdagen äfven erkänts, i förtid bryta den vid denna trafik i
egentlig mening tjenande personalens helsa och krafter, lära också kunna
antagas vara för en hvar, som åt detta ämne egnat någon uppmärksamhet,
alldeles obestridliga. Nu torde här endast böra framhållas betjeningens
stränga och till tiden oregelbundna tjenstgöring; omöjligheten för densamma
att kunna påräkna någon bestämd tid för intagande af måltid och njutande
af hvila; tjenstgöringens synnerliga försvårande under ogynsam väderlek;
det förslappande af muskler och nerver, för hvilket den åkande personalen
af såväl maskin- som trafikpersonalen i följd af vagnarnes oupphörliga skakande
och maskinens stampningar är utsatt; tvånget för lokomotivförare och
eldare att samtidigt erfara inflytandet af stark hetta och stark köld; de
ständiga vagnvexlingarna, särskildt vid de större stationerna, med deraf följande
fara för lif och lemmar, samt i allmänhet det själs- och kroppskrafter
undergräfvande arbete, som denna tjenstgörings natur och dermed förbundna
dryga ansvar måste medföra.
I betraktande af allt detta vill det synas, som någon betänklighet
icke borde hindra medgifvandet af en sådan utsträckning af pensionsrätten
för den tjenstepersonal, om hvilken här är fråga, att förmånen af att komma
i åtnjutande af nu bestämda högsta pensionsbelopp kunde inträda tidigare
än nu är fallet. Erfarenheten har nemligen visat, att jernvägsbetjeningen
endast med ytterst fä undantag kunnat uppnå den för tillgodokommande af
Bih. till Biksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Ajd. 13 Häft. 6
42
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 15 a.
denna pensionsrätt stadgade tid af 95 tjenst- och lefnadsår. I nu förevarande
ärende utarbetade statistiska redogörelser, hvilka det torde tillåtas
mig att framdeles få aflemna, ådagalägga, bland annat, att den till nu afsedda
tjensteklasser hörande personal, som i tjensten aflidit, från pensionsinrättningens
början samt till och med år 1883 hunnit sammanlagdt endast 47,84
lefnads- och tjenstår. Billighet och rättvisa synas derför kräfva, att medlem
af den till tåg- och bevakningspersonalen vid statens jern vägstrafik hörande
personal må efter uppnådda 80 lefnads- och tjenstår berättigas att undfå
nu bestämda högsta pensionsbelopp.
Genom bestämmande af detta ålderstal skulle, då betjente vid jern
vägstrafiken vanligen lära vid omkring 25 års ålder erhålla ordinarie anställning,
desse tjensteman kunna i allmänhet efter uppnåendet af 55:te lefnadsåret
komma i åtnjutande af nyss nämnda högsta pensionsbelopp.»
Vidare har Herr Sjöberg för närmare belysning af sin motion, till
Utskottet öfverlemnat, bland annat, åtskilliga uppgifter angående samtlige
embets- och tjenstemäns äfvensom betjeningens vid statens jernvägars lefnads
och tjenstålder åren 1873 och 1884 samt antalet af dem af sagda personal,
hvilka under tidrymden 1872 till och med 1883 genom döden afgått, jemte
deras lefnads- och tjenstålder vid dödstillfället; och inhemtas af dessa uppgifter,
bland annat, att den aflidna betjeningens lefnadsålder under nyss angifna
tidrymd uppgått, högst för en banmästare till 56 år, för tre banvakter
till 62 och för en till 73 år, för en lokomotivförare till 50 år, för tre eldare
eller eldarelärlingar till 36 år, för en stationsmästare till 48 år, för en öfverkonduktör
till 55 år, för en konduktör till 55 år, för en packmästare till 42
år, för en stationskarlsförman till 56 år och för en stationskarl till 56 år.
Beträttände den aflidna betjeningens tjenstålder under ifrågavarande tidrymd
eller till och med 1883 utgjorde den högst för en banmästare 25 år, för en
banvakt 25 år, för en lokomotivförare 23 år, för två eldare eller eldarelärlingar
7 år, för en stationsmästare 22 år, för en öfverkonduktör 21 år, för
en konduktör 20 år, för en packmästare 16 år, för en stationskarlsförman
22 år, för en stationskarl 26 år.
Af dem, hvilka under tidrymden 1873—1883 begärt eller fått afsked,
hade uppnåtts:
Högsta lefnadsåldern af en banmästare med 54 år, en banvakt med
62 år, en lokomotivförare med 40 år, tre eldare eller eldarelärlingar med
37 år, en stationsmästare med 49 år, en konduktör med 41 år, en packmästare
med 40 år. en stationskarlsförman med 44 år, två stationskarlar
med 49 år;
högsta tjensteåldern af en banmästare med 13 år, af två banvakter med
24 år, en lokomotivförare med 23 år, en eldare eller eldarelärling med 13
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
43
år, en stationsmästare med 16 år, en konduktör med 18 är, en packmästare
med 10 år, en station skarisförman med 17 år, en stationskarl med 19 är.
Af den i ofvan angifna sammandrag intagna öfversigt synes, att under
meranämnda tidrymd medeltalet af lefnads- och tjenstår utgjort för den i
tjensten aflidna betjeningen vid
bana/delning en 42,oa lefnads- och 11,so tjenstår;
maskinafdelningen 39,ir lefnads- och 10,34 tjenstår;
trqfi''kaf''delningen 39,or, lefnads- och 8,-31 tjenstår, eller för samtliga
betj eningen 37,01 lefnads- och 9, na tjenstår, hvadan den till nu afsedda
tjensteklasser hörande personal, som i tjensten aflidit från pensionsinrättningens
början till och med 1883, hunnit sammanlagdt endast 47,*4 lefnadsoch
tjenstår, eller föga mer än hälften af det antal af tjenstår och lefnadsår
(95), som fordras för berättigande till full pension.
Yid behandlingen af detta ärende har Utskottet funnit de af motionärerna
anförda förhållandena vara förtjenta af uppmärksamhet, särdeles som
de här ofvan anmärkta statistiska uppgifterna kunna anses ådagalägga billigheten
af förändrade grunder för den ifrågavarande tjenstepersonalens pensionerande,
men då i ett ämne af sådan beskaffenhet och omfattning som det förevarande,
Riksdagen icke lärer böra fatta beslut utan att Kongl. Maj:t efter
erforderlig utredning och vederbörandes hörande, funnit godt att till Riksdagen
derom aflåta förslag, och med hänsyn jemväl dertill att Utskottet ej
varit i tillfälle att utröna, huruvida icke bifall till motionärernas förslag må
föranleda dertill att det af 1882 års Riksdag medgifna fyllnadsbidrag af U
procent af skilnaden mellan statens jern vägtrafiks inkomster, å ena sidan,
och utgifter för drift och underhåll, å den andra, måste längre tid och i
vidsträcktare mån än eljest vore behöflig! anlitas, anser Utskottet sig i anledning
af Herrar Adelskölds och Sjöbergs ofvanberörda motioner endast
böra hemställa,
att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande om och i hvad män
förändrade grunder för pensionering af betjeningen vid
statens jernvägstrafik må vara af billighet och rättvisa
påkallade samt derefter till Riksdagen aflåta den framställning
i ämnet, hvartill Kongl. Maj:t må finna skäl
förefinnas.
Extra anslag.
25:o. I fråga om extra anslag under denna hufvudtitel har Kongl. Angående
Maj:t föreslagit, att ä extra stat för år 1886 måtte anvisas ett kreditiv aftr^U{or
pensions
kassa.
[17.]
44
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
900,000 kronor, att användas dels till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande förhöjda
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för sådana
pensioners utgående,
äfvensom att hvad af de till pensioneringen under år 1885 anslagna
medel kan blifva oanvändt må för det kommande krets pensionering användas.
Då ofvanberörda framställning öfverensstämmer med hvad Kongl.
Maj:t vid föregående Riksdagar föreslagit samt då hlifvit af Riksdagen god
kändt, hemställer Utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit ma vinna
Riksdagens bifall.
Stockholm den 13 April 1885.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
vid punkten 5:o, angående pension för kommissionslandtmätare och en
andre landtmätare:
af Herrar L. M. Norclenfelt och C. E. Casparsson, hvilka yrkat be
stämmande af 60 lefnadsår såsom vilkor för pensionens erhållande;
af vice Talmannen Herr L. 0. Larsson, som yrkat pensionsbeloppets
bestämmande till 1,200 kronor;
af Herrar A. P. Daniel son, S. Nilsson i Efveröd, N. Petersson i Runtorp,
8. Andreasson i Tollerud, G. Eriksson i Mörviken och P. M. Larsson
i Loa.
Herr Friherre B. A. Leijonhufvud har begärt fä antecknadt, att han
ej deltagit i behandlingen inom Utskottet af nionde hufvudtiteln.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 ai,
45
Bil. Litt. A.
Allmänna indragningsstaten.
Ny anvisning. ! ‘ Vaktkonstaplarne vid Varbergs f. d. straffängelse Gustaf Olsson, An-ders Larsson Ahlqvist och Niklas Andersson Hed, pensioner å |
Kronor. |
0. |
320 kronor hvardera ......................................................................... Till gratifikationer åt de från 1808 och 1809 årens krig qvarvarande |
960 |
— |
landtvärnsman ........................................................................... Chefen för Ottenby stuteri, Hofstallmästare Grefve Fredrik Salomon |
3,000 |
-.'' |
Albrecht Mauritz Posse, pension...................................................... Kartografen vid Norrbottens läns ekonomiska kartverk Erik Olof |
3,000 |
i |
Nordlinder, pension........................................................................... Teckningsläraren vid allmänna läroverket i Kalmar Sven Gustaf |
1,250 |
|
Lindblom, pension............................................................................. Provinsialläkaren i Olands södra distrikt Claes Samuel Zacharias |
1,500 |
— |
Kuylenstjerna, pension ...................................................................... Läraren i verkstadsarbete vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göte- |
1,500 |
— |
borg Per Olof Dalén, pension ....................................................... Ofverläraren vid tekniska skolan i Stockholm August Paschs enka Hedvig Sophia Elisabeth Pasch, född Lundh, pension.................. Laboratorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutets fvsiologiska |
2,400 |
— |
400 |
||
laboratorium, doktor R. A. A. Tigerstedt, personligt lönetillskott... |
1,000 |
— |
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1867......... |
10,000 |
— |
Kanslisten i Kammarkollegium Carl Theodor Uttermark, pension........ Regementskommissarien vid Hallands infanteribataljon, Kaptenen Johan |
600 |
— |
August Lagergren, pension............................................................. f. d. Regementskommissarien, förrådsförvaltaren vid Lifregementets dragoncorps, Underlöjtnanten Per Konrad Zetterman, pension ..... Föreståndaren för tekniska skolan i Stockholm, Majoren Jakob Alf |
1,000 |
—— |
330 |
— |
|
Gustaf Björkman, pension ................................................................ Kommissionslandtmätaren i Kopparbergs län Bengt Henrik Alstermark, |
4,000 |
— |
pension ............................................................................................. |
800 |
— |
Summa |
31,740 |
— |
46
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 15 a.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1885 års riksstat anslår:
Pensions- och
A. Pensions
Civilstatens
pensionskassa:
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ..................
Dito för deras enkor och omyndiga barn................................
Ersättning för mistade löneinnehållningar .............................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ............
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid Tekniska
För dito af embets- och tjensteman samt betjente vid Väg
på
ordinarie stat, äfvensom af deras enkor och barn .......
Arméns pensionskassa:
Ersättning för mistade löneinnehållningar ......•......................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ...............
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och
Vadstena krigsmanshuskassa .......................................................
Amiralitetskrigsmanskassan:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden ...........................................................
» gratialfonden....................................................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med
» dito af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst
mans- och handtverksstaterna inrättade invalidstat),
Ersättning |
|
Anvisning i |
för indragen j |
indelning j Summa. |
|
kontant. |
m. m., |
på förslag. |
Kronor. ö.
112,286
100,428
244,025
219,470
Kronor. ö.: Kronor.
112,286
100,428
244,025
219,470
676,2091-
- 676,209
T:pt
Stafs-Utskottets Utlåtande N:o 15 a
47
Lift. B.
riksstatens Nionde hufvudtitel.
Förslag till blifvande |
riksstat: |
1 |
||||||
Ersättning |
||||||||
Anvisning kontant. |
för indragen |
Summa. |
||||||
på förslag. |
||||||||
Indragningsstaterna. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
[ ; Ö. |
Kronor. |
o.! j |
||
staten. |
37,500 |
i |
||||||
45,000 |
— |
i |
||||||
................................. |
2,246 |
— |
||||||
6,540 |
— |
|||||||
enkor och barn ....................................................... |
7,200 |
— |
||||||
skogsskolorna......................................................... |
9,000 |
— |
i |
|||||
skolan ............................................................. |
3,500 |
— |
||||||
och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön |
1,300 |
_ |
112,286 |
112,286 |
||||
4,640 |
||||||||
28,080 |
— |
|||||||
underbefäl med vederlikar...................................... |
67,708 |
— |
100,428 |
_ |
__ |
_ |
100,428 244,025 |
_____ |
244,025 |
— |
— |
— |
— |
||||
.......................................................... 36,320: — ......................................................... 16,650: — |
52,970. |
|||||||
vederlikar, förslagsanslag .................................. 9,030 kronor till den för daglönare å f. d. timmer- |
100,000 |
— |
||||||
örslagsanslag.......................................................... |
66,500 |
— |
219,470 |
— |
— |
219,470 |
— |
|
Transport |
676,2091 1 |
— |
676,209 |
— |
48
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
1885 |
års riksstat anslår: |
||
Ersättning |
|||
Anvisning i kontant. |
för indragen |
Summa. |
|
på förslag. |
:pt
:gr
Kronor. 676,209 60,350 4.000 78.000 356,500 56.000 6.000 |
6. |
Kronor. |
Ö. _ |
Kronor. 676,209 60,350 4.000 78.000 356,500 56.000 6.000 |
Ö. |
1,305,530 |
_ |
— |
1,305,530 |
_ |
|
1,309,170 |
— |
6,400 |
1,315,570 |
— |
|
2,614,700 — |
6,400 |
— |
2,621,100 |
Invalidhusfonden...........................................................................
För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag ...
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid
Bidrag till folkskolelärares pensionering ..................................
Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa .................
Bidrag till Kongl. Teaterns pensionskassor..............................
B. Allmänna
Till diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i
Tillkommer för afrundande af samtliga hufvudtitlarnes slut
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
49
Förslag till blifvande riksstat:
Ersättning
för indragen
indelning
Anvisning i
Summa.
kontant.
på förslag.
Kronor.
Kronor.
Kronor.
Transport
4,000
direkte utgå, förslagsanslag .................. ................
allmännna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.
68,471
68,471
indragningsstaten,
kontant ...
summor ...
Summa
Bih. till Biksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 13 Häfi.
50
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15 a.
Bil. Lift. C.
Tabell öfVer extra ordinarie anslagen under riksstatens
Nionde hufvudtitel.
1 |
Kronor. |
i ö. |
Pensions staten. |
||
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt |
||
till fyllnadspensioner, kreditiv........................................................... |
900,000 |
— |
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1885.