Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

1

N:0 14.

Anlt. till Riksd. Kansli den 21 April 1885, kl. 3 e. m.

Utlåtande angående regleringen af utgifterna under riksstatens

o

Åttonde hufvudtitel.

(2:a IT. A.)

Beträffande anslagen under åttonde hufvudtiteln, hvilken omfattar
anslagen under Ecklesiastikdepartementet, hafva här nedan om förmälda
ändringar ifrågakommit.

Kleresistaten.

l:o. Under denna anslagstitel har Kong]. Maj:t föreslagit, att i Ang. utekolumnen
»friheter och kyrkotionde» måtte, i stället för det i nu gäl- fffanslagl
lande riksstat der upptagna belopp, 148,600 kronor, uppföras allenast belopp.

18,000 kronor. [!•]

Enligt hvad ett vid propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
den 19 December 1884 utvisar, har statsrådet och chefen för nämnda
departement anfört, hurusom han i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
den 10 Januari 1883 angående inkomstberäkningen i den samma dag
beslutade propositionen till 1883 års Riksdag angående statsverkets
tillstånd och behof erinrat, att riksstaten upptoge å utgiftssidan, under
många anslag, så väl ränta som tionde i kolumnen för »indelning och
dermed jemförlig anvisning: friheter», hvilken kolumn omfattade sådana
indelningar, som visserligen i räkenskaperna debiterades och affördes,

Bih. till Riksd. Brok 18S5. 4 Samt. 1 Afd. 12 Häft. 1

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

men i verkligheten hvarken till statsverket utgjordes eller af statsmedel
utbetalades, utan bestode i frihet från skatt, hvilken dock å
utgiftssidan upptoges såsom ett anslag för visst ändamål. Senaste
skatteregleringskomité hade derför i sitt betänkande hemstält, att,
under förutsättning af grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens
samtidiga afskrifning, beloppen af dessa anslag, i den mån
de utgjorde rusthållsräntor eller räntor af militära eller civila boställen
med mera dylikt, måtte så väl på inkomst- som utgiftssidan bortfalla.
Derom hade ock Kongl. Maj:t aflåtit framställning till Riksdagen (1883
års), men densamma hade endast i sådan måtto vunnit Riksdagens bifall,
att de såsom friheter dittills upptagna anslagsbelopp helt och
hållet uteslötos från andra och nionde hufvudtitlarne samt att en dylik
anslagspost uteslöts å hvardera af sjette och sjunde hufvudtitlarne.
Åtskilliga dylika anslagsposter qvarstode således ännu i riksstaten,
och hvad anginge de under fjerde och femte hufvudtitlarne under rubriken
»friheter» upptagna, frinjutna rusthållsräntorna, förfölle naturligtvis
frågan om deras uteslutande, då någon rubbning i indelningsverket
icke af Kongl. Maj:t komme att föreslås, om än en viss lindring i rusthålls-
och roteringsbesvären kunde blifva ifrågasatt. Äfven för uteslutande
under de andra hufvudtitlarne af vissa i kolumnen friheter
upptagna anslag mötte hinder, när sådant icke stode i sammanhang
med en fortgående afskrifning af grundskatterna. Men deremot hade
det synts uppenbart, att ett uteslutande ur riksstaten af dylika friheter
kunde ske i vida större utsträckning än 1883 års Riksdag medgifvit,
och detta oberoende af frågan om grundskatternas afskrifning. Kammarkollegium
och Statskontoret hade derför anmodats att till Kongl. Maj:t
inkomma med utlåtande, huruvida, oberoende af nyssnämnda fråga,
något hinder kunde anses möta för uteslutande från år 1880 ur så väl
jordeböcker som riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper af sådana
i jordeböckerna upptagna grundskatter å ecklesiastika boställen samt å
hemman och lägenheter, tillhöriga enskildt verk, menighet eller inrättning,
hvilka vore vederbörande boställsinnehafvare eller hemmanets
egare anordnade.

I ett den 8 December 1884 häröfver afgifvet utlåtande hade dessa
embetsverk anfört, att, då här afsedda räntor och kronotionde, hvilka
sedan lång tid tillbaka i jordeböckerna och räkenskaperna upptagits
såsom vederbörande boställens och öfriga hemmans och lägenheters
innehafvare anordnade eller eftergifna och hvilka på grund af Kongl.
brefvet den 17 December 1869 angående upprättandet af nya jordeböcker
och Kammarkollegii derpå grundade kungörelse den 28 Januari
1870 på enahanda sätt upptagits i de sedermera upprättade, nu gäl -

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 11.

3

lande jordeböckerna, i verklig-heten hvarken utgjordes till kronan eller
af statsmedel till vederbörande utbetalades samt dessa utskylders indragning
till statsverket hittills icke blifvit ifrågasatt, ej heller torde
kunna utan rubbning af de genom privilegier och donationsbref tillförsäkrade
rättigheter åvägabringas, ansåge embetsverken, att något
skäl icke förefunnes att i jordeböcker och räkenskaper än vidare å
ena sidan bland statsverkets inkomster och å andra sidan bland dess
utgifter upptaga ifrågavarande räntor och kronotionde, i följd hvaraf
embetsverken hemstälde, att desamma från och med år 1886 måtte
från kronans jordeböcker samt riksstat och öfriga statsverkets räkenskaper
uteslutas; och hade embetsverken i sitt utlåtande intagit en
fullständig utredning om de utgiftsbelopp, som enligt deras åsigt borde
ur riksstaten uteslutas och i hvilka fall samt med hvilka belopp anslag
ännu borde qvarstå i kolumnen »friheter» eller »friheter och kyrkotionde»,
hvilken senare benämning kolumnen hittills egt på åttonde
hufvudtiteln. Denna utredning förekommer å sid. 12—15 i det tryckta,
såsom bilaga till statsrådsprotokollet fogade utlåtandet, till hvilket Utskottet
får hänvisa.

Då det, på grund af hvad i ämnet blifvit anfördt, synes vara
utan gagn att med ifrågavarande anslagsbelopp belasta riksstaten och
kronans räkenskaper, föranlåtes Utskottet hemställa,

att i kolumnen »friheter och kyrkotionde» under
anslagstiteln »Kleresistaten» må i stället för det i nu
gällande riksstat der upptagna belopp, 148,600 kronor,
uppföras allenast 18,000 kronor.

2:o. Herr J. Anderson i Tenhult har i en inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 2), angående dels utredning i fråga om erforderligt
statsbidrag för den händelse kollekt till vissa ändamål borttoges,
dels anvisande af förslagsanslag för dylik förändrings delvisa genomförande
redan med nästa år, på anförda skäl föreslagit:

att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes,
efter utredning af frågan, till en kommande Riksdag framlägga förslag
om hvilken godtgörelse nödvändigt behöfde påkallas för borttagande
af alla, i form af kollekter eller annorledes utgående afgifter; samt

att Riksdagen, på det att kollekterna till konsistorii tjenstemän,
skolhusens i stiften underhåll och läroanstalten å Manilla måtte kunna
från och med nästa års början upphöra, ville för nästa år anvisa ett
förslagsanslag af 5,000 kronor.

Ang. väckt
förslag om
utredning rörande
borttagande
af
insamlingar
af medel genom
kollekter
och stamböcker
m. m.

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. dispositionen
af
vissa i Göteborgs
stift
belägna
löningsboställen,
anslagna
till enlcesäten
åt kyrkoherdars
enkor.

Då de bidrag till vissa benefika ändamål, som inom församlingarna
upptagas, äro helt och hållet frivilliga och således icke kunna
exekutivt uttagas, saknas all anledning för staten att i någon form för
dem lemna godtgörelse. Rättigheten att erhålla kollekt eller medelst
stambok uppsamla medel lemnas visserligen, jemlikt det ännu gällande
Kongl. brefvet den 28 Mars 1693, uteslutande af Kongl. Maj:t, men
då medgifvandet af denna rättighet icke tillika innebär något slags
garanti för att några medel ock derigenom komma att inflyta, finnes
tydligen icke någon grund att åsamka staten utgifter för upphörandet
af insamling af medel genom kollekter och stamböcker.

Skulle, på sätt motionen synes antyda, inom en eller annan ort,
sjelfva sättet för kollekternas uppbärande, såsom t. ex. genom håfgång,
vara olämpligt, eller de personer, som inom församlingarna upptaga
stamboksmedel, öfver höfvan deraf betungas, så torde vederbörande
församlingar sjelfva vara i tillfälle att utan svårighet härutinnan åstadkomma
de rättelser eller förändringar, som af tidsförhållandena kunna
anses påkallade.

Utskottet hemställer derför,

att Herr J. Andersons i Tenhult ofvanberörda
motion må af Riksdagen lemnas utan afseende.

3:o. Vidare har i en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o
135) Herr A. P. Lind föreslagit, att Riksdagen för sin del täcktes besluta
:

dels att, då numera presterskapets inom Göteborgs stift lönereglering
är verkstäld, och dervid intet afseende tagits till de tillfälliga
inkomster, hvilka härflyta från lediga eller utarrenderade enkesäten
inom stiftet, dessa inkomster — med de nuvarande innehafvares rätt
oförkränkt — böra fördelas mellan samtliga stiftet tillhörande prestenkor,
hvilka dock till följd häraf icke böra eller kunna förlora deras
pensionsrätt i presterskapets allmänna enke- och pupillkassa;

dels att, på samma gång Riksdagen ett sådant sitt beslut hos
Kongl. Maj:t anmäler, Riksdagen gör underdånig anhållan, ej mindre,
att Kongl. Maj:t hädanefter vid utnämnande af kyrkoherdar i Göteborgs
stift måtte stadga, det den utnämnde skall åtnöjas med den förändring
i afseende på inkomster från enkesäte, som Kongl. Maj:t kan framdeles
föreskrifva, än äfven att Kongl. Maj:t täcktes genom nådigt bref
till Domkapitlet i Göteborg anbefalla Domkapitlet att vid utfärdande
af fullmakter eller konstitutorial åt pastorer i sådana pastorat, der Kongl.
Maj:t saknar utnämningsrätt, göra enahanda förbehåll;

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

o

dels ock slutligen att, i den händelse en närmare utredning af
frågan anses af Kongl. Maj:t nödig, det täcktes Kongl. Maj:t föreskrifva
vidtagandet af en dylik åtgärd och derefter till Riksdagen i ämnet inkomma
med proposition.

Till stöd för denna framställning har i motionen anförts:
att genom Konung Fredrik Hirs i Danmark bref af den 29 Augusti
1648 bestämts, att löningsboställen, anslagna åt kyrkoherdarne i
Bohuslän, skulle utgöra enkesäten för kyrkoherdarnes enkor, hvarefter
genom Kongl. resolutioner den 11 Augusti 1756 (för Halland) samt den
30 September 1761 (för Domprosteriet och Marks kontrakt af Göteborgs
stift) meddelats fastställelse å överenskommelser, ingångna af
kyrkoherdarne i dessa delar af sagda stift, derom, att dem anslagna
löningsboställen af sagda natur skulle till enkesäten åt deras enkor
användas, dock att, der enka ej funnes, kyrkoherden skulle ega sjelf
sitt löningsboställe disponera;

att ifrågavarande hemman beboddes numera icke af kyrkoherdeenkorna,
utan vore antingen utarrenderade af dem sjelfva för deras
lifstid eller komme enligt Kongl. brefvet den 9 September 1873 att på
längre tid och i föreskrifven ordning utarrenderas;

att denna angelägenhet rörde uteslutande Göteborgs stift, ty i
intet annat stift funnes enkesäte, tillkommet genom upplåtelse från
kronan — och att då de få enkesäten, hvilka inom ett eller annat af
de öfriga stiften funnes, vore bildade medelst enskildes donationer, det
icke kunde blifva fråga om att ingripa i de föreskrifter, hvilka vore
gifna genom donationshandlingarna;

att då nu en ny reglering af presterskapets aflöning vore af Kongl.
Maj:t faststäld för hela Göteborgs stift, och löneregleringen öfverallt
blifvit verkstäld, utan att dervid tagits i beräkning någon inkomst från
enkesätena, så, enär vid regleringen tagits hänsyn till att söka bereda
presterskapet anständig bergning, hvilket ändamål också vore i rikt
mått vunnet, hvad kyrkoherdarne anginge, syntes det icke vara i sin
ordning, att dessa embetsmän skulle derutöfver i visst fall — nemligen
då enka ej funnes efter föregående kyrkoherdar i pastoratet — ega
uppbära inkomster af enkesäten;

att det icke heller syntes vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande,
att komministrarne — de efter första inrättandet af enkesätena
tillkomne prestmännen — äfvensom obefordrade prester skulle
helt och hållet vara i saknad af understöd för sina enkor från enkesätena; att

obestridligt måste vara, att dessa prestmäns enkor borde hafva
företräde till understöd från enkesätena framför kyrkoherdarnes, ty de

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. uteslutande
af ett
anslagsbelopp.

[2.]

vore vid mannens död merendels utfattiga, då deremot de senare vanligtvis
vore i goda, betryggande omständigheter;

samt att det icke heller läge någon rättvisa deri, att — såsom
nu tillginge t. ex. i de pastorat, hvarinom det funnes flera enkor efter
kyrkoherdar — inkomsterna af enkesätet tillfölle endast den först aflidne
kyrkoherdens enka, utan afseende på ålder eller behof hos de
andra.

Vidare har i motionen uppgifvits, att en fråga i någorlunda lika
syfte med den af motionären väckta blifvit af Kyrkomötet behandlad,
men der icke vunnit afseende; och har Utskottet härutinnan inhemtat:

att vid 1878 års Kyrkomöte väckts och af Kyrkolags-Utskottet i
dess betänkande N:o 25 (N:o 36 af samtliga utskottsbetänkanden) behandlats
en i enskild motion (N:o 40) gjord hemställan, att Kyrkomötet
ville för sin del besluta, att, efter möjligen behöflig utredning och med
de dåvarande innehafvarnes rätt oförkränkt, inkomsterna af de utarrenderade
enkesätena i de stift, der sådana funnes och ej vore för visst
ändamål donerade, skulle stiftvis, efter grunder, som af biskop och
konsistorium eller prestmöte kunde varda bestämda, fördelas mellan
stiftets samtliga prestenkor; och yttrade 1878 års Kyrkolags-Utskott,
med anledning af denna hemställan, att denna fråga syntes närmast
böra utgöra föi-emål för behandling af presterskapet i de få stift, der
enkesäten af omförmäld art förekomme, och att det alltså icke torde
vara lämpligt, att Kyrkomötet utan en sådan föregående behandling,
på enskild persons förslag, dermed toge befattning; tillstyrkande derför
Kyrkolags-Utskottet, att motionen icke måtte till någon åtgärd föranleda;
hvilken hemställan ock blef af Kyrkomötet bifallen.

Utskottet delar denna Kyrkomötets åsigt och hemställer,

att Herr A. P. Linds förevarande motion icke
må till någon åtgärd föranleda.

Universiteten.

4:o. Under denna anslagstitel har Kong]. Maj:t föreslagit, att i
kolumnen »friheter och kyrkotionde» måtte i stället för det i nuvarande
riksstat der upptagna belopp, 109,600 kronor, uppföras endast 35,820
kronor; och får Utskottet, under hänvisning till hvad i punkten l:o
här ofvan anförts, hemställa,

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

7

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit, må i kolumnen »friheter och kyrkotionde»
uppföra, i stället för nu upptagna 109,600 kronor,
ett belopp af 35,820 kronor.

5:o. Under anslagstitel »universiteten» är vidare af Kongl. Maj:t
föreslaget:

att såsom ersättning för indelt ränta och kronotionde det fasta
anslaget för universiteten måtte höjas med ett jemnadt belopp af 93,500
kronor, hvaraf 39,991 kronor 85 öre för universitetet i Upsala och
53,508 kronor 15 öre för universitetet i Lund; och

att i stället det nu under titel »indelning och dermed jemförlig
anvisning på förslag, ersättningar» uppförda förslagsanslaget af 101,400
kronor måtte nedsättas till 1,800 kronor, motsvarande ersättning för
spanmålsindelning, tillkommande professor skytteanus;

till följd hvaraf anslaget till universiteten skulle minskas med
6,100 kronor.

I statsrådsprotokollet (sid. 2—10) lemnas en utförlig redogörelse
för de grunder, på hvilka berörda Kongl. Maj:ts framställning hvilar;
och får Utskottet till denna framställning hänvisa samt här ur densamma
endast meddela följande uppgifter.

När genom Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 indelta ränteoch
tiondeanslag i allmänhet, med undantag allenast af boställsräntor
och de räntor, som påförts hemman och lägenheter, af hvilka något
besvär i stället utgjordes, till statsverket indrogos, bestämdes tillika,
att indelningshafvarne skulle undfå ersättning i penningar, och att
denna ersättning tills vidare skulle utgå till belopp, motsvarande räntornas
och tiondeanslagens värden efter årligt medelmarkegångspris.
Häraf föranleddes emellertid årliga invecklade liqvider med hvarje indelningshafvare
för att utröna den honom tillkommande ersättning, och
det har derför utgjort ett önskningsmål att kunna utbyta de efter den
årliga markegången vexlande ersättningarna mot fasta anslag.

Den framställning, som nu föreligger, afser endast en del af den
nu antydda, vidlyftiga frågan, men kan, oberoende häraf, ensam för
sig behandlas.

Hvad då först angår Upsala universitet, så utgöra, enligt beräkning
af Statskontoret, de räntor och tiondeanslag, för hvilka universitetet
eger uppbära ersättning:

Ang. utbyte
af ersättningar
för indragning
af
ränta och
kronotionde
mot bestämdt
anslag.

[3.j

8 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Stockholms län .......................

Upsala „ .....................

Vestmanlands ,, ........................

Gefleborgs „ ........................

Pennin-

gar.

Eåg.

Korn.

Smör,

Forsellöns-

ersättning.

Kr.

ö.

Kub.-t.

Knr.

Kub.-f.

Knr.

Centn.

n

Kr.

Ö.

285

181

10

56

1,245

498

3,012

2,141

2,87
9,7 3
4,4 4
7,84

1,245

498

3,012

4,115

2,87
9,7 3
4,44
7,12

2

33

55

192

79

481

500

83

84
99
60

Summa

466166

6,898

4,88

8,8721 4,lo

2

88

1,255)26

Häri finnes ej upptagen den af professor skytteanus anslagna räntespanmål
från Upsala län. Men deremot hafva i dessa penninge- och
spanmålsbelopp inräknats en med 24 öre i penningar samt 40,i kubikfot
råg och 40,i kubikfot korn universitetet anslagen godtgörelse för
afskrifna räntor af Väsby eller Lovisedals samt Fiskeså q varnar i Stockholms
län, hvilken godtgörelse numera är i riksstaten sammanförd med
den universitetet i öfrigt tillkommande ersättning för indragna indelningar.
Det universitetet i utbyte mot dessa indelningar tillkommande
bestämda anslag bar Statskontoret ansett böra upptagas efter medium
af medelmarkegångsprisen för de då sistförflutna 10 åren 1873—1882.
Efter denna beräkning skulle enligt Statskontorets uppgifter indelnin -

garnes värde utgöra:

i Stockholms län..................................................................... kr. 6,505: 33,

i Upsala ,, v 2,555: 49,

i Vestmanlands „ .................................................................. « 14,489: 85,

i Gefleborgs ,, .................................................................n_16,441: 23,

och beloppet för universitetet i Upsala alltså blifva ... kr. 39,991: 90.

Till sistnämnda belopp bär äfven det större akademiska konsistoriet
i Upsala uti nu föreliggande förslag beräknat det ifrågasatta bestämda
årliga anslaget för indragna ränte- och tiondeanslag.

Såsom nämndes, ingår ickg i detta belopp värdet af berörda, till
professor skytteanus anslagna räntespanmål. I afseende derå har det
större akademiska konsistoriet erinrat, att, då universitetet icke i något
hänseende hade att skaffa med aflöningen åt denne professor, hvars
alla aflöningsförmåner utginge af den s. k. skytteanska stiftelsen, regleringen
af samme professors löneinkomster icke borde med aflöningsförhållandena
för universitetets öfrige professorer m. fl. tjenstemän
sammanblandas.

Med afseende å hvad konsistoriet sålunda anfört, och då någon
förändring i sättet för utbetalningen af nämnda ersättning icke ansetts
kunna ega rum utan medgifvande dertill af skytteanska stiftelsens måls -

Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 14.

9

män, har Kongl. Maj: t ansett att, äfven om öfriga omförmälda ersättningar
utbytas mot visst anslag, nämnda ersättning till professor
skytteanus bör på hittills brukligt sätt utgå, intill dess äfven detta
ersättningsanslag kan blifva mot bestämdt anslag utbytt. Till följd
häraf har af anslaget till ersättningar för indragen ränte- och tiondespamnål
ansetts böra qvarstå ett belopp, ungefärligen svarande mot
värdet af den till professor skytteanus indelta spanmål, utgörande detta
värde, enligt hvad upplyst blifvit, för år 1883 1,779 kronor 75 öre,
hvarför storleken af den del af anslaget, som bör tills vidare qvarstå,
funnits böra bestämmas till 1,800 kronor.

Vidkommande Luncls universitet, har det större akademiska konsistoriet
Vid nämnda universitet, som beräknat den ifrågasatta ersättningen
efter medium af medelmarkegångspriset för Malmöhus län
under de 10 åren 1873—1882, ansett, att ersättning borde lemnas för
a) kronotionde:

7,946 kub.-f. 4,25 kur råg å 2 kr. 86 öre med kr. 22,726: 78,

1 1,232 ,, 4,22 ,, korn å 2 kr. 36 öre „ „ 26,508: 52,

3,430 „ 4,14 „ hafre å 1 kr. 65 öre „ „ 5,660: 18, kr. 54,895: 48,

h) ordinarie ränta.............................................................. ,, 73: 55,

Summa kronor 54,969: 03.
Vid granskning häraf har Statskontoret gjort anmärkning så väl
mot räntans och kronotiondens belopp som äfven mot sättet för medelmarkegångsprisets
beräkning. Och har Statskontoret lemnat följande
uppgift å värdet af det ersättningsanslag, hvilket, beräknadt efter medelmarkegångsprisen
för åren 1873—1882, enligt landsboksräkenskaperna
bör tillkomma universitetet i Lund för indelt ränta och kronotionde,
som på grund af förordningen den 23 Juli 1869 till statsverket
in dragits:

Pen-

nin-

gar.

Råg.

Korn.

Hafre.

Forsel-

lön.

Summa.

Mått.

Värde.

Mått.

Värde.

Mått.

Värde.

W

W

n

M

w

W

W

w 1 W

W

w

W

o

o:

O*

P

3 £-:

&

P

o

O* P

O

►i

o

o

o

»i

O

O

O j *

’o

O

o

r*

a i

o

o

7''

o

•-i

Malmöhus län.........

47

04

3,996

6,4 4

11,130 65

6,645

4,2 0

15,158

22

3,3390,7 9

5,309

14

1,051

71

32,696

76

Kristianstands län:

Kristianstads distr.

12,822

5, ■-> 9

7,959 53

3,178

8,42

7,260

48

i

|

Engelholms „

24

44

648

4,5 9

1,828 01

998;6,gi

2,284

94

913,85

139

93

638

02

20,811

44

Simrishamns „

1

| 163

8,00

460 44

94|5,oo

215

65

j

Summa

71

48

7,631

4,8 2

21,378:63

10,917|4,29|24,919|29

3,430,4,14

5,449| 07

1,689 73

53,508(20

Bih. till Ri/csd. Vrot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 2

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Till ytterligare belysning af denna uppgift har Statskontoret jemväl
meddelat, att under åttonde hufvudtitelns anslag till universiteten
utgår till Lunds universitet ersättning för indragna räntor och kronotionde
efter nyss angifna siffror eller jemte försel lön:

för räntor, kontanta penningar ............................. kronor 71: is

» kronotionde, råg.......................................kubikfot 7,631,432,

j) )> korn .................................. » 10,917,429,

» » hafre.................................. » 3,430,414.

Skilnaden mellan dessa siffror och dem konsistorium uppgifvit
beror, enligt hvad Statskontoret uppgifvit, derpå, att konsistorium jemväl
tagit i beräkning 630 kubikfot kronotiondespanmål från Kristianstads
län, som, jemte ränta 2 kronor 7 öre, under åttonde hufvudtitelns anslag
till kleresiet. anvisats till domprosten i Lund. Ersättningen härför
bör dock, efter Statskontorets uppfattning, icke betraktas såsom någon
universitetets tillgång, enär, i händelse domprosten icke längre vore
teologie professor, ersättningen ej vidare kunde uppföras å universitetets
stat. Till grund för beräkningen af det fasta anslag, som skulle lemnas
i utbyte mot ifrågavarande indelningar, borde alltså, enligt Statskontorets
åsigt, läggas de af Statskontoret uppgifna belopp i ränta och spanmål.

Vidare har Statskontoret mot konsistoriets uträkningar anmärkt,
att då dessa spanmålsanslag utgått både från Malmöhus och Kristianstads
län, borde vid bedömande af ersättningens belopp användas icke, såsom
konsistoriet föreslagit, endast Malmöhus läns medelmarkegångspris utan
äfven, för den anpart af indelningarna, som utgått från Kristianstads
län, detta läns medelmarkegångspris.

Med iakttagande häraf och efter beräkning af mediet utaf de
båda länens medelmarkegång med tillagd forsellön för de 10 nämnda
åren skulle, på sätt Statskontoret uppgifvit, det fasta anslaget komma
att utgöra 53,508 kronor 20 öre.

Då genom ett utbyte af ifrågavarande ersättningar mot penninganslag
förenkling i liqviderna mellan statsverket och universiteten synes
åstadkommas, föranlåtes Utskottet hemställa,

a) att Riksdagen må, såsom ersättning för indelt.
ränta och kronotionde, höja det fasta anslaget
för universiteten med 93,500 kronor, hvaraf 39,991
kronor 85 öre för universitetet i Upsala och 53,508
kronor 15 öre för universitetet i Lund; samt

b) att Riksdagen, under förutsättning af bifall
till hvad i mom. a) föreslagits, må i stället nedsätta
det under »indelning och dermed jemförlig anvisning,

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

11

på förslag: ersättningar» uppförda förslagsanslaget af
101,400 kronor till 1,800 kronor, motsvarande ersättning
för spanmålsindelning, tillkommande professor
skytteanus; kommande vid bifall härtill anslaget
till universiteten att minskas med 6,100 kronor.

6:o. För höjande, under det i statsrådsprotokollet omförmälda
vilkor, al'' aflöningen för hvardera af laboratorerne i experimentel fysiologi
och medicinsk fysik samt i experimentel patologi och patologisk
anatomi vid universitetet i Upsala till 4,500 kronor, hvaraf 1,500 kronor
skulle utgöra tjenstgöringspenningar, har Kongl. Maj:t äskat å ordinarie
stat 1,500 kronor för hvardera befattningen, eller tillhopa 3,000
kronor; och består det omförmälda vilkoret deri, att den tjenstgöringsskyldighet,
som hittills ålegat befattningarnas innehafvare, må kunna
ökas, på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Till stöd för denna framställning, som föranledts af derutinnan
af medicinska fakulteten gjord anhållan, har anförts: att den vid behandlingen
af frågan om do akademiska adjunktsplatsernas förändring
bland annat anhållit om inrättandet af två extra ordinarie professorsbefattningar
med aflöning för hvardera af 4,500 kronor, den ena i
experimentel fysiologi och medicinsk fysik, den andra i experimentel
patologi och patologisk anatomi, men att vid denna frågas afgörande i
stället för de begärda extra ordinarie professorsbefattningarna inrättats
två motsvarande laboratorsplatser med aflöning af 3,000 kronor för hvardera;
att fakulteten redan från början förutsett, att under alla omständigheter
lång tid skulle förgå, innan någon yngre man hunne göra sig
kompetent att söka och erhålla någondera af dessa platser, i synnerhet
den förstnämnda; att på grund häraf laboratorslönernas jemförelsevis
ringa belopp under de första åren icke medfört någon annan egentlig
olägenhet, än att de lediga platserna i ringare grad, än som eljest
sannolikt varit händelsen, lockat lämpliga personer att eftersträfva och
bereda sig för dem; att dessa platser derför hittills mestadels måst skötas
på förordnande af medicine kandidater mot arfvode af den anslagna
lönens belopp; att, sedan fakulteten emellertid numera för den ena af
dessa platser, nemligen laboratorsplatsen i experimentel fysiologi och
medicinsk fysik, efter många svårigheter och med hjelp af tillfälliga,
utomordentliga medel lyckats vinna en kompetent person med framstående
vetenskaplig förmåga och duglighet, lönen tyvärr visat sig alldeles
otillräcklig, hvarför det varit nödigt att för hvarje år från olika
håll och nu senast af universitetets medel bereda en tillfällig fyllnad i
densamma för att undgå att mista en framstående lärarekraft, hvilken
fakulteten icke utan stor, måhända obotlig skada kunde beröfva sig; att.

Ang. anslag
till löneförbättring
för
laboratorerne
vid den fysiologiska
och
den patologiska
institutionen
i
Upsala.

[4-]

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o lå.

hvad åter anginge laboratorsbefattningen i experimetitel patologi och
patologisk anatomi, förhållandet äfven med denna i hnfvndsaken vore
enahanda; att denna plats, som ända sedan dess inrättande år 1877 icke
mer än för tre terminer kunnat med ordinarie innehafvare besättas, för
närvarande stode obesatt, men att en person med både håg och förmåga
funnes, som snart blefve kompetent att söka platsen och som äfven förklarat
sig vilja göra det, om icke utsigterna att derpå finna en äfven
anspråkslös ekonomisk bergning vore för små; att det derför synts
vara angeläget att i tid söka fylla bristen i detta afseende, på det att
fakulteten icke nu och sannolikt för framtiden måtte gå miste om att få
denna plats besatt med ordinarie innehafvare; samt att hvarje nyblifven
läkare i vårt land, äfven den anspråkslösaste, väl kunde påräkna minst

3,000 kronors årlig inkomst och svårligen efter en mycket lång och
kostsam studiekurs, som icke sällan tvungit till betydlig skuldsättning,
kunde nöja sig med mindre, under det att väl de allra fleste, äfven de,
som icke vore synnerligen framstående i kunskaper och duglighet, lätt
erhölle vida mer, hvarför det knappast kunde begäras, att fakulteten
skulle kunna vid sina laboratorsplatser fästa unga medicine doktorer, af
hvilka man måste fordra icke allenast att de nöjaktigt fullgjort sina
examensprof, utan äfven att de i afseende på begåfning och kunskaper
stode framom mängden; och har på grund häraf hemstälts, att aflöningsbeloppen
ej måtte sättas lägre än till 4,500 kronor.

Hvad sålunda blifvit anfördt, har jemväl förut framhållits och
meddelats Riksdagen i statsrådsprotokollet till den till 1884 års Riksdag
aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behof för
innevarande år. Kong!. Maj:t gjorde nemligen då enahanda framställning,
som nu är i fråga, och densamma blef jemväl af Stats-Utskottet
tillstyrkt, men, sedan Kamrarne fattat skiljaktiga beslut, vid gemensam
omröstning af Riksdagen afslagen.

Då Kongl. Maj:t emellertid nu åter upptagit frågan, så har, enligt
hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, detta skett på den
grund, att medicinska fakulteten tillkännagifvit, att de anförda förhållandena
qvarstode oförändrade, hvarför ock akademiska konsistoriet
och universitetskansleren inkommit med förnyad hemställan i ämnet.
Dertill hade kommit, att det på senaste tiden visat sig synnerligen
svårt att få lärareplatserna i de teoretiska facken vid universitetens
medicinska fakulteter och Carolinska institutet besatta med kompetente
personer.

Då det ändamål, som är afsedt att genom den föreslagna förhöjningen
vinnas, synes i hög grad vigtigt och behjertansvärdt, får
Utskottet hemställa,

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

13

att Riksdagen må, till höjande af aflöningen för
hvardera af laboratorerne i experimentel fysiologi och
patologisk anatomi vid universitetet i Upsala till 4,500
kronor, hvaraf 1,500 kronor skola utgöra tjenstgöringspenningar,
under vilkor att den tjenstgöringsskyldighet,
som hittills ålegat befattningarnes innehafvare,
må kunna ökas på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt
bestämma, så att den blir fullt motsvarig extra
ordinarie professors, å ordinarie stat uppföra 1,500
kronor för hvardera befattningen, eller tillhopa 3,000
kronor.

7:o. Till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket
i Lund har Kongl. Maj:t äskat, att på ordinarie stat för
Lunds universitet måtte beviljas ett anslag af 1,500 kronor, att användas
enligt de bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna nödigt meddela.

Den i statsrådsprotokollet (sid. 12—14) lemnade utredningen gifver
vid handen, att förstärkning af arbetskrafterna vid universitetets
bibliotek funnits nödvändig hufvudsakligen af följande skäl: att genom
det vid 1884 års riksdag beviljade anslaget till bibliotekshusets ändamålsenliga
inredning och anbringande derstädes af värmeledning hade
tillfälle beredts till eu tidsenligare anordning af hela institutionen, hvilken
dittills befunnit sig i ett skick, som med afseende på samlingarnas
uppställning, katalogisering och tillgänglighet måste anses vara i hög
grad föråldradt; att dessa brister nu måste afhjelpas, nya kataloger
skrifvas, bibliotekets samtliga afdelningar omordnas efter en ny plan
och betydliga omflyttningar göras från den ena lokalen till den andra;
samt att härtill borde läggas, att biblioteket genom inrättandet af en
läsesal komme att vinna större tillgänglighet och utlåningstiden från
en timme utsträckas till fyra timmar om dagen samt behofvet af ökad
arbetskraft äfven för allmänhetens betjenande blifva ännu mera oafvisligt.

Vidare har framhållits, att biblioteket i Upsala hade en ordinarie
amanuensbefattning mer än biblioteket i Lund, ehuru göromålen icke
vore i väsentlig mån olika vid de båda biblioteken; och ehuru för närvarande
vid biblioteket funnes anstälde åtskilligo extra ordinarie amanuenser,
vore det dock sannolikt, att antalet komme att inom kort
minskas, om ingen utsigt till erhållande af lön eller arfvode kunde erbjudas,
i synnerhet som den förmån, hvilken förut tillkommit desse
tjenstemän och som förskaffat biblioteket ej få extra biträden, nemligen
rätten till presterlig tjenstårsberäkning, nu mera vore upphäfd.

Då, enligt hvad nu blifvit meddeladt, de begärda arfvodena synts

Ang. andag
till arfvoden
åt extra ordinarie
amanuenser
vid
universitetsbiblioteket
i
Lund.

L5-]

14

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. ökadt
anslag för
underhäll al
Lunds universitets

byggnader.

'' [6.J

i främsta rummet vara behöfliga för vinnande af arbetskrafter till de
arbeten, som föranledas af dot nu uppkomna behofvet af nya katalogers
upprättande och förändringar med afseende på bibliotekets utdelningar,
omflyttningar m. m., samt dessa arbeten måste anses vara
af öfvergåendo natur, kan Utskottet icke finna giltiga skäl förefinnas
för anslagets uppförande å ordinarie stat; och får Utskottet derför
hemställa,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen på
extra stat för år 1886 anvisar ett anslag af 1,500
kronor att enligt Kongl, Majds bestämmande användas
till arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund.

8:o. Till underhåll och reparationer af Lunds universitets byggnader
utgår för närvarande ett statsanslag af 4,000 kronor årligen.
Konsistorium har nu anmält, att detta anslag på senare tider visat sig
vara för sitt ändamål otillräckligt. Härvid har anförts, hurusom under
de närmast förflutna åren de kemiska laboratoriernas hus erhållit eu
betydande tillbyggnad samt nytt universitetshus och ny gymnastikbyggnad
uppförts. En ny byggnad för fysiska institutionen vore snart
färdig och anslag beviljadt till en byggnad för patologisk-anatomiska
institutionen. Härigenom måste underhålls- och reparationskostnaderna
betydligt ökas, särskildt med hänsyn dertill att universitetshuset kräfde
ett drygt underhåll i följd af byggnadens mera monumentala utstyrsel.
Utom det årliga anslaget inginge, enligt bestämmelserna i universitetets
stat, till byggnadsfonden behållna afkomsten af lediga prebendepastorat.
Denna inkomst hade dock väsentligt minskats genom indragning
af prebendena för professorerne i de verldsliga fakulteterna och
komme att ytterligare inskränkas genom bestämmelsen, att ett års inkomst
af hvarje pastorat, då det första gången blifver ledigt, skall ingå
till presterskapets enke- och pupillkassa. Genom dessa förhållanden,
ökade utgifter och minskade inkomster, hade ock, oaktadt den
strängaste sparsamhet, byggnadsfondens förut samlade besparingar helt
och hållet med tagits och årsinkomsterna visat sig så otillräckliga, att
betalningen för arbeten, som under år 1883 verkstälts, måst af brist
på medel uppskjutas till dess 1884 års anslag utfallit, och återstoden
af sistnämnda anslag räckte icke till ens för do allra nödvändigaste
reparationer. Då de redan verkstälda nybyggnaderna kostat öfver

600,000 kronor och en procent af byggnadskostnaden vore en snarare

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

15

lågt än högt beräknad underhållskostnad för sådana byggnader, ansåg
Konsistorium en höjning i årsanslaget af 6,000 kronor vara alldeles
oundgänglig till förekommande deraf, att de genom statens frikostighet
tillkomna dyrbara byggnaderna skulle löpa fara att i en icke
aflägsen framtid i följd af bristande underhåll taga ohjelplig skada.

Med anledning af denna konsistoriets framställning, hvilken jemväl
af universitetskanslern särskild! till bifall förordats, har Kong].
Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja förhöjning i årsanslaget
till underhåll och reparationer äf Lunds universitets byggnader med

6,000 kronor.

Med anledning af hvad ofvan anförts beträffande minskningen i
byggnadsfondens inkomst af prebenden har Utskottet sökt förskaffa
sig närmare kännedom om beloppet och beskaffenheten af denna fonds
inkomster samt inhemta!, bland annat, att fonden icke på många år haft
någon inkomst af verldsliga prebenden, och att, hvad de andliga vidkomine,
inkomsterna från dem gestaltat sig på följande sätt:

o

Ar

1858 utg

•jorde

inkomsten

kronor

3,483: 7c,

11

1859

ii

ii

ii

4,880: 71,

11

1860

ii

V

ii

2,772: si,

11

1863

ii

11

ii

7,883: sr,

''11

1864

ii

11

ii

4,064: 13,

ii

1868

ii

11

ii

5,098: 89,

ii

1873

ii

11

ii

2,243: 76 och

ii

1882

ii

11

ii

5,574: 23;

varande således denna inkomst under de senast förflutna åren betydligt
minskad.

Vidare förekommer, alt byggnadsfonden, som under åren 1875—
1881 haft en årlig inkomst af 17,786 kronor 25 öre i hyror för det
s. k. Sjöströmska huset, numera förlorat denna inkomst, sedan huset
måst rifvas för att lemna plats för det nya universitetshuset; att byggnadsfondens
behållningar blifvit så medtagna, att desamma vid 1884
års slut uppgingo till allenast 263 kronor 64 öre; äfvensom att något
bidrag till byggnadsfondens utgifter icke, såsom under 1870-talet egt
rum, kunde påräknas från universitetets reservfond, enär de för år
1884 afslutade räkenskaperna för denna sistnämnda fond utvisade en
behållning å densamma af allenast 6,292 kronor 74 öre, hvilken behållning
icke vore tillräcklig till betäckande af å fonden redan anvisade
utgifter; samt att byggnadsfonden med sina nu varande inkomster knappt
kunde bestrida utgifterna för redan varande äldre byggnaders underhåll
och således ännu mindre för de nya, af hvilka universitetshuset,

16

Stats-Utsleottets Utlåtande N:o 14

Ang. anslag
till förändring
af den
extra ordinarie
professuren
i geologi
vid universitetet
i
Lund till
ordinarie.

gymnastikbyggnaden ocli den kemiska institutionens nya hus redan
under innevarande år tarfvade reparationer.

Vid pröfningen af detta anslagsbehof har det icke kunnat undgå
Utskottets uppmärksamhet, att framställningen derom i väsentlig mån
stödes på det förhållande, att en förhöjning befunnits nödig med hänsyn
särskildt till de ofvan omförmälda nyligen fullbordade byggnaderna,
och att det häraf vill framgå, att dessa byggnader inom väl kort tid,
efter det de fullbordats, kräfva reparationer. Då Utskottet emellertid
å ena sidan icke, emot hvad som blifvit af myndigheterna uppgifvet,
kan förneka, att omförmälda nya byggnader äro i behof af reparationer
och underhåll redan nu, samt å andra sidan det nu varande anslaget
och byggnadsfondens öfriga inkomster, enligt hvad upplyst är,
knappast lemna tillgång till underhåll och reparationer å universitetets
förut varande byggnader, så har Utskottet ansett sig böra tillstyrka
att med afseende på det uppkomna nya behofvet någon tillökning i
det nu varande anslaget bör beviljas; men med hänsyn till den omständighet,
att förhöjningen påkallas hufvudsakligen för oftanämnda
nya, äfvensom af de under byggnad varande husen, finner Utskottet
denna tillökning icke för närvarande böra bestämmas så hög som
ifrågasatts, utan lämpligen kunna till 4,000 kronor inskränkas; helst
när under kommande år behofvet af reparationsmedel blifvit större,
kassans tillgångar sannolikt äfven komma att ökas, sedan presterskapets
enke- och pupillkassa icke mera är berättigad att uppbära
inkomsterna från lediga prebendepastorat.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må endast i den mån bifalla
Kongl. Maj:ts framställning om höjning af årsanslaget
till underhåll och reparationer af Lunds universitetsbyggnader,
att Riksdagen beviljar sådan förhöjning
till belopp af 4,000 kronor.

9:o. I väckta motioner har föreslagits af Herr Magnus Hallenborg
i Första Kammaren (motionen N:o 28) samt af Herr Friherre
A. E. Nordenskiöld i Andra Kammaren (motionen N:o 80), att Riksdagen
ville ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett årligt anslag af

2,000 kronor att utgå från och med år 1886, på det att den extra
ordinarie professionen i geologi vid Lunds universitet måtte blifva
förändrad till ordinarie.

I den förra af dessa motioner hänvisas med afseende på motiveringen
till den senare, i hvilken härutinnan anförts, bland annat,

Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 14.

17

att den omständigheten, att den geologiska professionen vid Lunds
universitet — i motsats till livad i Upsala vore fallet — endast är
extra ordinarie, vore i flere hänseenden högst beklaglig; att det sålunda
bland annat vore en uppenbar orättvisa mot dess innehafvare,
att han skulle vara sämre aflönad än sin yrkesbroder i Upsala, då han
dock hade samma föreläsnings- och examensskyldigheter, skulle förestå
och vårda det geologiska museet m. m.; att det vidare vore både
orättvist och olämpligt, att geologien skulle intaga en mera underordnad
ställning än alla öfriga naturvetenskaper vid universitetet; och
att det vore omöjligt, att geologiens kraf skulle kunna upprätthållas,
så länge dess målsman — såsom endast extra ordinarie professor —
icke hade säte och stämma i det akademiska konsistoriet.

Vidare har påpekats, att i intet annat af våra landskap fordrade
geologiens utöfvande en så mångsidig sakkännedom som just i Skåne,
der Sveriges alla geologiska system uppträdde och der äfven vissa
vigtiga geologiska råämnen, såsom alunskiffer, kollager, sandsten,
kalksten, krita, eldfasta leror samt jordförbättringsmedel af många slagvore
rikligare representerade än på något annat ställe i vårt land.

Utskottet anser anledning icke förefinnas att på framställning af
enskilde motionärer föreslå Riksdagen att besluta den i motionerna
åsyftade förändring af den ifrågavarande professuren; och får Utskottet
hänvisa till hvad Utskottet i sådant hänseende anfört vid flere föregående
riksdagar, då, i likhet med hvad nu är förhållandet, af ledamöter
i Riksdagens Kamrar fråga väckts om upprättande af nya tjenster;
hemställande alltså Utskottet,

att Herrar Hallenborgs och Friherre Nordenskiölds
ifrågavarande motioner ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

10:o. Till lön åt en vaktmästare vid Karolinska mediko-kirurgiska Ang. aflöning
institutets histologiska institution liar Kongl. Maj:t äskat, att på in- mäTaiTtid
stitutets stat måtte uppföras ett årligt anslag af 750 kronor. histologiska

Hänvisande till den i statsrådsprotokollet (sid. 15 och 16) lem- msUt^''l0nm
nade utredning angående detta anslagsbehof, får Utskottet här endast ^
meddela, att å institutets stat nu finnes uppfördt anslag för aflöning
Bih. till Riksd. Prof. 1885. 4 Sami 1 Afä. 12 Raft. 3

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. uteslutande
af ett
an slagsbelopp.

[8-]

Ang. ifrågasatt
höjning
af anslaget
till högre
skolor
för qvinlig
ungdom.

åt 4 vaktmästare samt att, enligt hvad Utskottet inhemtat, dessa vaktmästare
äro af sina göromål så upptagne, att de icke kunna anlitas
för den histologiska institutionens behof af vaktmästarebiträde; och
får Utskottet, då den i statsrådsprotokollet lemnade utredningen icke
lemnar rum för något tvifvel om det nya anslagets behöflighet för
det afsedda ändamålet, hemställa,

att Riksdagen, till lön åt en vaktmästare vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets histologiska
institution, må bevilja ett årligt anslag af 750 kronor.

Allmänna läroverken.

ll:o. Under hänvisning till hvad här ofvan under punkten l:o
blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj-.ts framställning
derom, att det i kolumnen för »friheter och
kyrkotionde» i nu gällande riksstat uppförda beloppet
7,320 kronor må uteslutas.

Högre skolor för qvinlig ungdom.

12:o. På anförda skäl har i en inom Andra Kammaren väckt
motion (N:o 53) Herr C. F. Winkrans föreslagit, att det ordinarie anslaget
till högre skolor för qvinlig ungdom måtte, höjas till 100,000
kronor, att af Kongl. Maj:t fördelas efter hittills följda grunder.

Ifrågavarande anslag utgör nu och har sedan 1883 utgjort .70,000
kronor, men vid de två sista riksdagarne hafva enskilde motionärer
framstält förslag om anslagets förhöjande till samma belopp, som äfven
vid denna riksdag ifrågasatts.

Då Utskottet vid 1884 års riksdag senast behandlade ett dylikt
förslag, yttrade Utskottet (se Utlåtandet N:o 14 punkten 8:o) bland
annat, hurusom det vore klart, att det första, som borde tillses, innan
någon förhöjning af anslaget egde rum, vore, huruvida beskaffenheten
och resultaten af den undervisning, som vid de ifrågavarande läroverken
meddelades, vore sådana, att den borde af staten i större omfång
än förr understödjas, och så länge säker kännedom härutinnan
saknades, ansåge Utskottet det vara alltför tidigt att besluta anslagets

Stats-Utskottets Utlåtande N:o. 14.

19

Ökande med det cua eller andra beloppet. Ett stöd för denna, uppfattning
fann Utskottet i de uttalanden, som egt rum vid behandlingen
inom Kamrarna af en under 1884 års riksdag i Första Kammaren
vackt motion (N:o 44) angående utredning beträffande undervisningen
i de enskilda skolorna för qvinlig ungdom. Kamrarna, som i detta
ärende fattat skiljaktiga beslut, öfverensstämde dock deri, att de ansågo
det vara af vigt att vinna kännedom om den i dessa skolor meddelade
undervisningens tillstånd och resultat.

Utskottet har icke funnit skäl vara i den nu föreliggande motionen
anförda, som kunna föranleda Utskottet att frångå sin uppfattning,
att. innan anslaget liöjes och sålunda antingen de redan varande skolorna
för qvinlig ungdom i ökadt matt understödjas eller bildandet af
nya sådana uppmuntras, en utredning i ofvan nämnda syfte bör föregå;
och Utskottet har så mycket större skäl att anse denna uppfattning
fortfarande ega giltighet, som motionären sjelf synes hysa tvifvelsmål,
huruvida förhållandena i dessa skolor i allo äro sådana, som önskligt
kan vara. 1 slutet af motionen förekommer nemligen följande uttalande:
»Den enda inskränkning från statens sida, som till flickskolornas
bästa möjligen borde ifrågasättas, vore att söka hindra den fara
för öfveransträngning, som här och der synes hota.»

På grund af hvad Utskottet nu anfört, och då Utskottet, i brist
på utredning, icke är i tillfälle att bedöma vare sig hvilka åtgärder,
som till förekommande af öfveransträngning vid ifrågavarande ° skolor
böra vidtagas, eller om icke flere anledningar till varsamhet i fråga om
beviljandet af ytterligare medel till understöd från statens sida af skolor
för qvinlig ungdom förefinnas, eller, i händelse en sådan förhöjning ansågs
böra ega rum, hvilket belopp som vore det rätta, får Utskottet hemställa,

att Herr Winkrans’ förevarande motion må lemnas
utan afseende.

13:o. I en till Riksdagen aflåten proposition af den 13 Februari
1885 (N:o 24) har Kongl. Maj:t föreslagit:

att filosofie doktor, licentiat eller kandidat, som i behörig ordning
genomgått den profårskurs, som för anställning vid statens allmänna
läroverk vore eller kunde varda föreskrifven, samt inför vederbörlig
myndighet aflagt godkändt undervisningsprof, måtte vid befordran till
lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning vid sådant läroverk ega att
för framtida lönetur räkna sig till godo den tid, han från och med
året näst efter bemälda profs afläggande tjenstgjort såsom lärare vid
sådana läroverk för qvinlig ungdom, hvilka egde rätt att anställa mo -

Angående
förslag om
rätt till lönetursberäkning
för lärare
vid vissa
enskilda läroverk
för qvinlig
ungdom.

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

genhetsexamen, så framt hans förenämnda tjenstgöring varit väsentligen
lika med lektors, adjunkts eller kollegas tjenstgöring vid statens allmänna
läroverk samt, han företedde vederbörligt intyg derom, att han
med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden; dock att i intet fall
den tid, som sålunda för lönetur beräknades, finge öfverskrida tio år.

Ur det vid denna proposition fogade statsrådsprotokollet har Utskottet
ansett sig böra här anteckna följande upplysningar: att föreståndaren
för Lyceum för flickor i Stockholm hos Kongl. Maj:t anhållit,
att Kongl. Maj:t måtte tillerkänna lärare vid nämnda lyceum den lönetursberäkning,
som Kongl. kungörelsen den 29 Maj 1874 medgåfve
lärare vid enskildt läroverk, eller — i händelse denna kungörelse icke afsåge
enskilda läroverk för flickor — att Kongl. Maj:t måtte vidtaga sådana
åtgärder, genom hvilka qvinliga läroverk kunde i detta afseende komma
i åtnjutande af samma förmån, som redan vore beredd privata läroverk
för manlig ungdom; samt att Direktionen öfver Stockholm stads undervisningsverk
i utlåtande öfver denna ansökning ansett det förra af de
två i ansökningen framstälda alternativen icke kunna bifallas, men
deremot beträffande det senare anfört, att i fråga om ett så allmänt
stadgande, som deri afsåges, det visserligen vore att ihågkomma, att
statens läroverk för manlig ungdom en gång måste mottaga äfven
de lärare, som genomgått sina expektansår i flickskolan, der dock både
disciplin och undervisningsmetoden naturligen vore af helt annan art
än vid de manliga läroverken, men att, då det likväl vore att antaga, att
antalet af lärare, hvilka kunde komma i åtnjutande af den sökta förmånen,
icke blefve synnerligen stort, och då flickskolornas behof af den ifrågasatta
förmånen vore obestridligt, direktionen ansåge sig ega skäl tillstyrka
de af sökanden i denna del af ansökningen ifrågasatta åtgärderna; dock
att, enligt direktionens åsigt, den sökta förmånen endast borde komma
sådana qvinliga läroverk till godo, i hvilka undervisningen egde en
omfattning, motsvarande undervisningen i minst sjette klassen af statens
allmänna läroverk.

Utskottet kan icke finna, att hvad sålunda och i öfrigt blifvit anfördt
innefattar fullt giltiga skäl för den ifrågasatta åtgärden. Det
synes nemligen kunna betviflas, om densamma kan anses fullt lämplig
samt förenad med billighetens fordringar. 1 förra hänseendet torde
böra påpekas den äfven af direktionen framhållna omständigheten, att
disciplin och undervisningsmetoder vid de manliga och de qvinliga läroverken
äro så olikartade, att det säkerligen finnes goda grunder för
varsamhet med beviljandet af den ifrågasatta förmånen för lärare vid
de qvinliga läroverken. 1 det senare hänseendet åter bör tagas i betraktande,
att den ifrågastälda förmånen för manliga lärare vid skolor

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

21

för qvinlig ungdom kan komma att medföra ökad svårighet för lärarinnor
att vid sådana läroverk finna anställning och befordran, i följd
hvaraf, då qvinnor icke kunna erhålla ordinarie lärarebefattningar vid
statens läroverk för manlig ungdom, tillträdet till ett af de verksamhetsfält,
som nu står dem öppet, skulle kunna i någon mån, om ej helt
och hållet, äfventyras.

På grund af de nu uttalade betänkligheterna anser sig Utskottet
böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Högre lärarinneseminariet,

14:o. Under denna anslagstitel hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må, för två lärares uppflyttning
i högre lönegrad enligt gällande grunder,
höja anslaget till Högre Lärarinneseminarium med

1,000 kronor.

Angående
anslag för
två lärares
uppflyttning
i högre lönegrad.

[9-]

Pedagogier och folkskolor.

15:o. Hänvisande till hvad under punkten l:o här ofvan anförts
hemställer Utskottet,

att, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, i kolumnen
»friheter och kyrkotionde» må, i stället för det i nu
gällande riksstat der upptagna belopp af 5,350 kronor,
uppföras 1,010 kronor.

Angående
uteslutande
af en del af
ett anslagshelopp.

[10.]

Folkundervisningen. Angående

anslag för

16:o. För beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som jJrlTe^uppenligt
gällande bestämmelser tillkomme vid folkskolelärare-seminarierna flyttning i
anstälde lärare, erfordrades, enligt en inom Ecklesiastikdepartementet Ao^J?Jpe"
uppgjord approximativ beräkning, från och med 1886 ett belopp af £n.j

Ang. förhöjning
i anslaget
till lönetillskott
åt lärare
och lärarinnor
vid
folkskolor och
småskolor
m. m.
[12.]

22 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

4,900 kronor utöfver livad som förut vore för detta ändamål anslaget;
och får Utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongi. Majds derom
gjorda framställning, må för lärares vid folkskolelärareseminarierna
uppflyttning i högre lönegrad, enligt
gällande grunder, höja anslaget till samma seminarier
med 4,900 kronor.

17:o. I den af Kongi. Maj:t till innevarande Riksdag aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof är föreslaget:

att det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor å 2,450,000 kronor måtte höjas
med 430,000 kronor.

I denna förhöjning ingår dels det belopp af 180,000 kronor, som
till beredande af tillfällig löneförbättring åt folkskolelärare och lärarinnor
från och med 1884 uppförts å extra stat, och som Kongi. Maj fl, på sätt
här nedan närmare förmäles, föreslagit skola till den ordinarie staten
öfverflyttas, dels ock det belopp af 250,000 kronor, hvarmed Kongi.
Maj:t ansett det ordinarie förslagsanslaget böra höjas, med hänsyn dertill''
att, enligt hvad den i statsrådsprotokollet lemnade utredning utvisar,
detta anslag å 2,450,000 kronor under de senare åren måst öfverskridas
på sätt af följande uppgift inhemtas:

år 1881 uppgingo utgifterna till 2,583,504: 29 kronor.

» 1882 » » » 2,654,759: 17 »

» 1883 » » )> 2,739,424: — »

Bristen för år 1883 har således utgjort 289,424 kronor.

Då i statsrådsprotokollet meddelats, att uppgifter om de belopp
som under år 1884 utbetalats i lönetillskott för folkskolor och småskolor,
ingå i April 1885, har Utskottet låtit i Ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå
söka underrättelse om dessa belopp och funnit, att uppgifter
för 1884 ingått från 14 län, hvilka utvisa en betydligt ökad utbetalning
i jemförelse med 1883. Om för de återstående tio länen och
Stockholms stad man antager, att endast lika stora belopp som för år
1883 utbetalats, så skulle af anslaget hafva utgått 2,882,352 kronor 80
öre. Men enär äfven inom dessa sistnämnda tio länen otvifvelaktigt en
stegring af utgifterna egt rum, hvilken med ledning af erfarenheten
lärer kunna antagas till minst 40,000 kronor, har anslaget sannolikt
utgått med mera än 2,920,000 kronor. Då för hvart och ett af de senaste
åren utgifterna å detta förslagsanslag i medeltal ökats med omkring
100,000 kronor, lära dessa utgifter redan för 1885 komma att
öfverstiga 3,000,000 kronor och för 1886 gå ännu längre derutöfver.

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

23

Samma upplysningar utvisa, att af de 180,000 kronor, som 1883
års Riksdag på extra stat anslagit att i fall af lönetillökning till 700
kronor tillskjutas, lönetillskott för 1884 utbetalts till 2,792 lärare och
lärarinnor med tillsammans 786,142 kronor 64 öre.

Beträffande den nyss nämnda löneförbättringen meddelas Kong].
Maj:ts förslag i en till Riksdagen aflåten särskild proposition (N:o 8)
af den 19 December 1884, i hvilken proposition Kongl. Maj:t föreslår:

att lönen för ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången
godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola i
föreskrifven ordning anstäld, skall utgöra, förutom de naturaförmåner
eller ersättning derför, som enligt hittills gällande bestämmelser honom
eller henne tillkomma, minst 600 kronor, att utgå dels i spanmål, dels
i penningar efter samma grunder, som hittills varit föreskrifna;

att såsom tillägg till hvad nu är bestämdt om lönetillskott af allmänna
medel åt lärare och lärarinnor vid folkskolor ytterligare må
stadgas, att, der lönen för ordinarie folkskolelärare eller lärarinna, som
i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst fem år, utgår för
åtta månaders undervisning med 700 kronor jemte de i lag bestämda
naturaförmåner eller ersättning derför, bidrag för aflöningens utgörande
skall utgå af allmänna medel med 466 kronor 67 öre;

att för beredande af tillgång till de förhöjda bidragen af statsmedel
må, i stället för det å extra stat för åren 1884 och 1885 uppförda
förslagsanslag af 180,000 kronor till löneförbättring åt lärare och lärarinnor
vid folkskolor, uppföras å ordinarie stat för år 1886 enahanda
belopp, 180,000 kronor; samt

att det å nionde hufvudtiteln uppförda anslag till folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa må höjas med 7,500 kronor, eller från 56,000
kronor till 63,500 kronor.

För så vidt berörda proposition afser ökning af anslaget till folkskolelärarnes
enke- och pupillkassa, får Utskottet i annat utlåtande derom
afgifva yttrande.

Till behandling i sammanhang med Kongl. Maj:ts framställning
föreligga jemväl åtskilliga i Andra Kammaren väckta motioner, nemligen:
af Herr E. J. Ekman, hvilken i motion N:o 13 yrkat:
att Riksdagen för sin del måtte besluta, att minimilönen vid ordinarie
folkskoleläraretjenst måtte bestämmas till 600 kronor utom lösen
för kofoder, husrum och vedbrand; att till sjelfva lönen staten skall bidraga
med två tredjedelar; att efter 5 års oförvitlig tjenstgöring lönen
ökas till 700 kronor och efter ytterligare 5 års oförvitlig tjenstgöring
till 800 kronor utom lösen för kofoder, husrum och vedbrand; samt att
dessa löneförhöjningar skola utgå helt och hållet af statsmedel;

24

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

af Herr J. Andersson i Lysvik, hvilken i motion N:o 36 yrkat:

att Riksdagen behagade besluta, att till de skoldistrikt, som lagenligt
aflöna sina lärare eller lärarinnor vid folkskolor, staten skall från
och med 1886 lemna ett bidrag af tre fjerdedelar af den kontanta lönen;
samt

att Riksdagen måtte till nämnda ändamål bevilja härför erforderligt
anslag 256,000 kronor;

af Herr Sven Nilsson i Efveröd, hvilken i motion N:o 103 yrkat:
att Riksdagen måtte besluta att, med bibehållande af folkskolelärares
och folkskolelärarinnas rätt till åtnjutande af tjenlig bostad och nödigt
bränsle äfvensom trädgårdsland, den åt dem nu medgifna förmånen
att jemväl erhålla visst belopp spanmål, vinterfoder och sommarbete
för en ko in natura samt jordland måtte upphöra, och i ersättning härför
lemnas, med bidrag af staten till -j3 delar och af skoldistrikt till
*j ., del, ett kontant penningebelopp af 100 kronor, samt för bestridande
af statens andel i detta belopp ett anslag af 350,000 kronor måtte beviljas
utöfver hvad Kongl. Maj:t begärt;

dock med vilkor, att folkskolelärare eller folkskolelärarinna icke
skulle vara berättigad att för ifrågavarande, i ersättning för ofvannämnda
naturaförmåner föreslagna penningebelopp åtnjuta förhöjning
i pension;

samt af Herr E. Hammarlund, hvilken i motion N:o 111 yrkat:

dels att Riksdagen måtte besluta det tillägg till Kongl. Maj:ts
proposition angående aflöning och lönetillskott åt lärare och lärarinnor
vid folkskolor, att ej blott ordinarie lärare och lärarinna, utan hvarje
från folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium utexaminerad, vid
folkskola anstäld lärare eller lärarinna, för hvilken statsbidrag utgår enligt
Kongl. kungörelsen den 16 Juni 1875, mom. 1, skulle för 8 månaders
undervisning åtnjuta en kontant aflöning af minst 600 kronor jemte
öfriga hittills i lag stadgade naturaförmåner;

dels att Riksdagen — i sammanhang med godkännandet af Kongl.
Maj:ts nyssnämnda proposition jemte här angifna tillägg — i skrifvelse
till Kongl. Maj:t måtte anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes till följande
Riksdag framlägga förslag till definitivt ordnande af folskskolelärarnes
löner, hufvudsakligen enligt följande grunder:

1) minimilönen bestämmes till 600 kronor förutom hittills vanliga
naturaprestationer;

2) efter fem års ordinarie tjenstgöring höjes lönen till minst 700
kronor;

3) efter 10 års ordinarie tjenstgöring utgår lönen med minst
800 kronor;

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

2b

4) dessa lönebelopp utgå i penningar (ej såsom hittills i spannmål
och penningar);

5) till minimilönen, 600 kronor, bidrager staten med två tredjedelar,
församlingen med en tredjedel;

6) ålderstilläggen utgå ensamt af statsmedel;

7) vilkoren för åtnjutande af statsbidrag till folkskolelärares aflönande
skärpas;

8) derest antingen skoldistrikt eller lärare sådant begär, skall kofodret
ersättas med 100 kronor af skoldistriktet;

9) rörande öfriga naturaprestationer — »tjenlig bostad och nödigt
bränsle» samt »ett lämpligt jordland»-—böra i förordningen inryckas sådana
närmare bestämmelser, att så väl lönegifvarne få veta hvad som oeftergifligen
skall lemnas som ock löntagarne hvad som är deras verkliga rätt;

10) utöfver den allmänt bestämda lönen i de tre lönegraderna
skall lärare eller lärarinna vid flyttande folkskola åtnjuta ett särskildt
årligt lönetillägg, som utgår af skoldistriktet;

11) vid sjukdomsfall skall läraren åtnjuta rätt att behålla en del
af lönen.

Innan Utskottet går att yttra sig angående de särskilda, nu omförmälda
förslagen, anser sig Utskottet böra meddela en kortfattad öfversigt
af de beslut, som tid efter annan vidtagits beträffande folkskolelärarnes
aflöning äfvensom af de vigtigaste nu gällande stadganden i
detta afseende.

Enligt Kongl. stadgan om folkundervisningen i riket den 18
Juni 1842 utgjorde minimilönen för folkskolelärare 16 tunnor spanmål.
Denna lön höjdes genom Kongl. kungörelsen den 11 December 1863
till 400 r:dr runt och samtidigt stadgades, att hälften kunde erhållas
af statsmedel. Enligt Kongl. kungörelsen den 22 Juni 1871 skulle lönen
efter 10 års oförvitlig tjenstgöring höjas till 500 R:dr Rmt, dock med förbindelse
för läraren att läsa i 10 månader af året, om skoldistrikt såfordrade.
Genom Kongl. kungörelsen den 2 September 1873 bestämdes minimilönen
till 500 kronor med tillägg af 100 kronor efter 5 års oförvitlig tjenstgöring,
och slutligen har i Kongl. kungörelsen den 20 Januari 1882 stadgats, att
ordinarie, i föreskrifven ordning antagen lärare eller lärarinna skall erhålla
i spanmål 50 kubikfot 4 kannor in natura och i penningar ett så
stort belopp, att hela lönen, inberäknadt spanmålens värde efter länets
markegång för året, uppgår till 500 kronor. Derjemte är stadgadt, att
efter 5 års oförvitlig tjenstgöring ordinarie lärare eller lärarinna skall
JBih. till Biksd. Frot. 1885. 4 Samt. 1 Afd. 12 Höft. 4

26

Stats Utskottets Utlåtande N:o 14.

ega att erhålla en till 600 kronor förhöjd lön, om lönen icke redan
förut uppgår till detta belopp. — Vidare skall lärare eller lärarinna af
skoldistrikt förses med tjenlig bostad och nödigt bränsle, hvarjemte åt
honom eller henne bör anskaffas sommarbete och vinterfoder för en
ko eller ock, der lokala eller andra förhållanden sådant förhindra, lemnas
värdet af 31 kubikfot 5 kannor spanmål. Så vidt sig göra låter,
bör slutligen åt lärare eller lärarinna till brukning för eget behof af
jordfrukter upplåtas ett lämpligt jordland.

Bidrag till aflöningen utgår till skoldistrikt af statsmedel med
2/3 af den lön, som lärare eller lärarinna, förutom husrum, vedbrand
och kofoder, åtnjuter enligt vissa i Kong], kungörelsen den 16 Juni
1875 bestämda grunder.

En utförlig framställning af gällande bestämmelser för folkskolelärarnes
aflöning bar Utskottet lemna! i sitt vid 1884 års riksdag afgifna
utlåtande N:o 14, till hvilket Utskottet i fråga om öfriga bestämmelser
torde få hänvisa. De nu gällande föreskrifterna angående det
för innevarande år anvisade tillfälliga lönetillskottet äro meddelade i
Kongl. kungörelsen den 30 Maj 1884, enligt hvilken kungörelse under
vissa förutsättningar staten med 2/3 skall lemna bidrag till lönen, derest
densamma för år 1885 utgör eller böjes till 700 kronor.

Hvad nu först vidkommer Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition,
så har till stöd för densamma i det dervid fogade statsrådsprotokollet,
och efter det en framställning meddelats af hvad i fråga om lönereglering
för folkskolelärarne vid de tvenne senaste riksdagarne förekommit,
hufvudsakligen anförts: att den svenska folkskolelagstiftningen alltid
hyllat den grundsats, att läraretjensterna vid folkskolorna vore kommunala
tjenster, som af kommunerna så väl tillsattes som aflönades.
Med aflöningen hade staten icke tagit annan befattning, än att staten
dels bestämde ett minimum, hvarunder lönen ej finge vara, dels lemnat
kommunerna bidrag till lönens utgörande. Förhandlingarna och besluten
vid de senaste tvenne riksdagarne syntes visa, att Riksdagen
visserligen insett behofvet, att något gjordes för förbättring af folkskolelärarnes
och lärarinnornas aflöning, men att Riksdagen icke önskade
några mera genomgripande förändringar i nuvarande aflöningsförhållanden.
Enligt föredragande departementschefens uppfattningborde
det ej heller ifrågakomma att frånträda de grundsatser, hvarpå,
såsom nyss nämnts, den svenska folkskolelagstiftningen hittils livilat.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

27

Den förbättring! lönerna, som på lagstiftningens väg kunde vinnas, kunde
derföre bestå endast uti en förhöjning antingen af det faststälda minimum
eller af det från staten till aflöningen utgående bidrag, det senare
för att för skoldistrikten underlätta ett höjande af lönerna.

Hvad först anginge det bestämda aflöningsminimum, så utgjorde
detta, utom vissa naturaförmåner eller ersättning derför, under de första
fem åren 500, men sedan 600 kronor. Det hade emellertid visat sig,
att numera lönen för ordinarie folkskolelärare äfven under de första
fem årens tjenstgöring endast undantagsvis vore så ringa som 500
kronor. Enligt för Ecklesiastikdepartementet tillgängliga uppgifter
skulle den understiga 600 kronor jemte naturaförmåner eller ersättning
derför endast för omkring femtio folkskoleläraretjenster i hela riket.
Häraf torde kunna slutas, att det nuvarande löneminimum af 500 kronor
jemte naturaförmåner temligen allmänt inses och erkännes vara för
lågt, och att derför tiden är inne, att det bestämmes till 600 kronor
jemte naturaförmåner. Någon vidare förändring i bestämmelserna angående
löneminimum syntes ej böra ifrågasättas. De förslag i detta
ämne, som utgjort föremål för senaste riksdagars förhandlingar, hade
icke vunnit godkännande. Förändringar i bestämmelserna om folkskolelärarnes
aflöning borde endast med försigtighet vidtagas. Hvarje förhöjning
i aflöningen äfven i form af obligatoriska ålderstillägg utöfvade,
såsom 1883 års Stats-Utskott anmärkt, icke ringa inflytande på kommunernas
finanser. De lokala förhållandena vore så olika, att en mångenstädes
såsom billig ansedd förhöjning annorstädes kunde kännas opåkallad.
Skoldistrikten vore dessutom oförhindrade att, der behof gjordes,
bestämma aflöningen högre än lag fordrade, såsom ock flerestädes,
särdeles i städer, redan hade skett.

Hvad åter anginge det från statsverket till folkskolelärarnes aflöning
utgående bidrag, syntes de senaste riksdagarnes öfverläggningar
och beslut innebära ett ojäfaktigt vittnesbörd att man allmänt önskade,
att förhöj dt sådant bidrag gåfves skoldistrikt, när skollärare eller lärarinna
efter vissa års oförvitlig tjenstgöring hade högre lön än minimum.
Såsom anmärkts, kunde dock icke en sådan rätt medföra fullt gagn för
lärarne eller lärarinnorna, så länge förhöjningen vore beroende af ett
endast för ett år i sänder lemnadt medgifvande. Om Riksdagen icke
gifvit beslutet en annan form, hvarigenom större fasthet deråt beredts,
så hade detta otvifvelaktigt haft sin orsak uti ovissheten, om pensionsinrättningarne
för folkskolelärarne samt deras enkor och barn skulle
kunna bestrida den förhöjda pensionering, som skulle blifva en följd
af en mera stadgad löneförbättring. För att nödiga upplysningar i
detta afseende måtte vinnas, hade direktionen öfver folkskolelärarnes

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

pensionsinrättning anbefalts att inkomma med yttrande, i hvad mån
förhöjning af minimilönen åt folkskolelärare med 100 eller 200 kronor
kunde ega inflytande på pensionsinrättningens förmåga att uppfylla sina
förbindelser.

I anledning häraf både direktionen den 21 Oktober 1884 afgifvit
utlåtande i ärendet och dervid, med öfverlemnande af en af Professorn
vid Vetenskapsakademien D. G. Lindhagen på anmodan i det angifna
syftet verkstäld utredning af pensionsinrättningens ställning, anfört,
bland annat, att direktionen, under förutsättning att de pensionsberättigade
tjensternas antal, som vid 1883 års slut utgjorde 4,621, icke
komme att öfverstiga 5,000, och att inrättningens fonder kunde göras
fruktbärande efter en räntefot af 41/2 procent, ansåge inrättningen i
stånd att utan tillökning i statsbidraget för framtiden fullgöra sina förbindelser
äfven för den händelse, att lägsta delaktighetsbeloppet skulle
höjas från 600 till 700 kronor och i följd deraf lägsta beloppet af hel
pension från 450 till 525 kronor; men att deremot, om lägsta delaktighetsbeloppet
höjdes till 800 och lägsta beloppet af hel pension till 600
kronor, skulle under enahanda förutsättningar erfordras i statsanslaget
till pensionsinrättningen en förhöjning af 76,500 kronor.

Härjemte hade direktionen anfört, att en förhöjning i minimilönen
äfven komme att utöfva inflytande på folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.
Vid en år 1879 gjord utredning beträffande denna kassas
ställning hade det årliga anslaget af 56,000 kronor (hvaraf 3,000 kronor
till förvaltningskostnaders bestridande) befunnits vara mer än tillräckligt
för det dåvarande antalet af delegare, nemligen 3,700 i tjenst
varande och 1,400 pensionerade folkskolelärare; och af den nu gjorda
beräkningen hade visat sig, att vid ett lika stort antal delegare samma
anslag skulle förslå, äfven om minimilönen höjdes från 600 till 700
kronor och pensionerna i samma förhållande. Men sedan 1879 hade
delegarnes antal ökats och måste allt framgent ökas, i samma mån
läraretjensternas antal växte och alla nyantagne lärare blefve förbundna
att i kassan inträda. Vid ett antal af 5,000 läraretjenster, hvarifrån
700, som innehades af lärarinnor, borde fråndragas, och 1,600 pensionerade
lärare, måste antalet delegare beräknas till 5,900, och för pensionerandet
af dessas enkor och barn måste statsbidraget ökas, så att
det nuvarande årliga anslaget af 56,000 kronor erhölle en förhöjning
åt 7,500 kronor, eller till 63,500 kronor, så vida minimilönen höjdes
till 700 kronor, men med 16,000 kronor, eller till 72,000 kronor, om
minimilönen höjdes till 800 kronor, allt under förutsättning att delegarnes
antal ej öfverskrede 5,900 och räntefoten ej sjönke under 4Vo
procent.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

29

Af hvad sålunda blifvit upplyst framginge, att en ringa uppoffring
å statens sida vore tillräcklig för att sätta pensionskassorna i stånd
att bestrida den förhöjda pensionering, som kunde blifva en följd af
ett allmännare höjande af folkskolelärares och och lärarinnors kontanta
löner till 700 kronor om året, och att således ingen betänklighet borde
möta att gifva besluten af 1883 och 1884 större stadga och att uppföra
det erforderliga anslaget å ordinarie stat.

Då året 1884 vore det första, hvarunder förhöjdt statsbidrag kunnat
erhållas, och uppgifterna om hvad af det derför i 1884 års stat
upptagna extra anslag åtgått inkomme först under April manad 1885,
kunde ingen på erfarenhet grundad beräkning göras om det anslag,
som skulle behöfva uppföras å ordinarie stat för att bereda tillgång
till framtida utgörande af förhöjningen i statsbidraget. Öfvervägande
sannolikhet talade dock för, att det nu å extra stat uppförda anslaget,

180,000 kronor, för närvarande vore, och under flera år komme att vara
fullt tillräckligt. Antalet folkskoleläraretjenster, anmälda till delaktighet
i folkskolelärarnes pensionsinrättning, vore, såsom redan nämnts,
omkring 4,600. Enligt senaste matrikel öfver lärare och lärarinnor i
folkskolorna, hvilken matrikel upptoge förhållandena sådana de voro
våren år 1882, hade ett antal af något öfver 1,000 ordinarie lärare och
lärarinnor tjenstgjort såsom sådana kortare tid än fem år. Det vore
möjligt, att detta antal vore högre än det normala. Men om man betänkte,
att naturligtvis alltid ett icke ringa antal skolläraretjenster
vore under tillsättning — år 1882 utgjorde de närmare 300 — syntes
med visshet kunna antagas, att minst ett tusen läraretjenster städse
vore antingen otillsatta eller beklädda af innehafvare med för kort
tjenstgöringstid såsom ordinarie, för att förhöjdt bidrag af statsmedel
skulle efter 1883 och 1884 års bestämmelser utgå till deras aflöning.
Återstode sedan 3,600 läraretjenster. De anslagna 180,000 kronor om
året motsvarade statens andel i lönetillägget för 2,700 läraretjenster
och vore således tillräckliga att betacka denna andel i sjuttiofem procent
af de fall, i hvilka enligt de nu bestämda grunderna bidrag af
statsmedel till lönetillägg skulle kunna ifrågakomma. Och svårligen
torde åtminstone under de närmaste åren lönerna så allmänt höjas öfver
minimum, att förhöjdt statsbidrag skulle utgå för ett större procenttal
läraretjenster.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot hvad Kongl.
Maj:t på dessa grunder föreslagit; enligt hvilka grunder, såsom hittills,
det kommer att bero på skoldistriktens beslut i hvarje särskildt fall,
om förhöjning efter viss tids tjenstgöring af folkskolelärarnes löner till
700 kronor må ega rum.

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

De i ämnet väckta motionerna gå hufvudsakligen i tvenne rigtningar.
För det första afse de att, utöfver hvad i Kong], Maj:ts proposition
föreslagits, ytterligare höja lönebeloppen för nu ifrågavarande
lärare eller vidga kretsen af dem, som af denna lönetillökning skulle
komma i åtnjutande. I detta afseende har Utskottet icke tilltrott sig
att i fråga om det såsom minimum bestämda lönebeloppet gå längre
än Kongl. Maj:ts förslag, hvilket stöder sig på två föregående Riksdagars
sammanstämmande beslut. Icke heller har Utskottet kunnat tillstyrka
det af Herr Hammarlund väckta förslag, som går ut på att
vikarie skulle erhålla lika aflöning med ordinarie lärare eller lärarinna.
Utom det att i allmänhet den, som för en kortare tid bestrider en tjenst,
anses böra åtnöjas med en lägre aflöning än den, som tjenstens ordinarie
innehafvare eger uppbära, skulle det af denne motionär föreslagna
tillägget rubba en hufvudgrundsats, som städse varit med afseende
på dessa löneförhållanden vidhållen, nemligen att den lärare
eller lärarinna, för hvilken minimilön utgår, bör vara ordinarie, i föreskrifven
ordning vid folkskola antagen.

För det andra innehålla motionerna jemväl förslag, som afse att
på ett eller annat sätt höja statens bidrag till folkskolelärarnes aflöning.
Sålunda hafva Herrar Ekman och Hammarlund velat, att, med
bibehållande af nuvarande proportion för statsbidraget till den ursprungliga
minimilönen, föreslagen till 600 kronor, staten skulle ensam
bekosta hvad som kunde komma att åtgå för två af dessa motionärer
föreslagna eller förordade ålderstillägg å 100 kronor hvartdera,
efter hvilkas intjenande lönen skulle uppgå till 800 kronor; Herr
Sven Nilsson, att, vid utbyte af vissa i aflöningen ingående naturaförmåner,
hvilka kommunerna nu tillhandahålla läraren, mot ett bestämdt
belopp af tillsammans 100 kronor i penningar, staten skulle
med | lemna bidrag till utgörandet äfven af detta belopp; samt Herr
J. Andersson, att statens bidrag borde bestämmas till f af hela den
kontanta lönen, sådan den enligt lag bestämts.

Att Riksdagen skulle besluta en grund för utgörandet af någon
viss del af ifrågavarande aflöning och en annan grund för en annan
del af samma aflöning, har Utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka.
Icke heller synas de naturaförmåner, hvilka hittills från vederbörande
kommun kommit läraren till godo, rätteligen böra i sin helhet eller till
någon del öfvertagas af staten.

Förslaget åter om en allmän förändring af grunderna för statsverkets
tillskott till den kontanta folkskolelärarelönen, så att staten,
som nu dertill bidrager med f, skulle i stället lemna f, har Utskottet
icke funnit sig kunna förorda af det skäl, att genom en så

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

31

långt drifven förhöjning i statens bidrag till ifrågavarande löner, folkskolelärarne
snart skulle komma att i förhållande till kommunerna, af
livilka de antagas och nu väsentligen också aflönas, intaga en annan
ställning än de för närvarande hafva enligt den hittills städse vidhållna
grundsatsen, att de icke böra vara statens utan kommunens
tjensteman. Dertill kommer, att ett sådant beslut skulle innebära en
ganska betydlig tillökning i det för dessa bidrag nu redan till inemot
3,000,000 kronor årligen beräknade anslaget; en tillökning, som sannolikt
skulle blifva vida större, än motionären antagit. Emot den jemförelse,
motionären gjort mellan anslaget för de allmänna läroverkens
lärare och anslaget för statsbidrag till folkskolelärarnes aflöning, torde
böra erinras, att, då de förstnämnde äro statens tjensteman, det äfven
ostridigt åligger staten att bekosta deras aflöning. Skulle statens utgift
för denna aflöning anses vara för hög, så torde snarare nämnda
utgift böra, på sätt Utskottet tillförene föreslagit, minskas genom införande
af en skolafgift, än på grund af en sammanställning med densamma
bidragen till kommunernas utgifter för folkskoleväsendet skulle
ökas.

Hvad särskildt angår Herr Sven Nilssons förslag, visar erfarenheten,
att kommuner finnas, för hvilka anskaffandet af vinterfoder och
sommarbete för en ko medfört betydliga olägenheter. Såsom Utskottet
förut anfört, har likväl redan nu gällande författning med afseende på
detta förhållande stadgat, att, der lokala eller andra förhållanden sådant
förhindra, väi''det af ett visst belopp spanmål bör i stället iitgå. Enligt
de upplysningar, Utskottet inhemtat, har ock i de få besvärsmål,
hvilka på senare åren i detta hänseende till Kongl. Maj:t inkommit,
församlingarna tillerkänts rätt att på grund af styrkta förhållanden,
begagna sig af detta utbyte. Vid den stora olikhet, som i vårt vidsträckta
land eger rum mellan förhållandena på särskilda orter, torde
en genomgripande förändring af författningen i denna del icke vara
att förorda.

Deremot synes, så vidt någon otydlighet i författningens ordalag
må kunna förefinnas, denna böra undanrödjas genom ett förtydligande
i sådan rigtning, att kommunerna må, icke blott der bestämda hinder
förekomma utan i allmänhet der svårigheter förefinnas vid iakttagande
af det ifrågavarande stadgandet, ega att i stället för naturaprestationen
erlägga dess bestämda värde.

Slutligen bör Utskottet, med anledning af Herr Hammarlunds
förslag om aflåtande af en skrifvelse till Kongl. Maj: t om »förslag till
definitivt ordnande af folkskolelärarnes löner», anföra, att då Utskottet
vid sistlidne riksdag föreslog, att Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t

32

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

anhålla om en utredning af frågan om reglering på ordinarie stat för
folkskolelärarnes aflöning, afsåg Utskottet dermed, att Kongl. Maj:t
skulle behaga till nu innevarande Riksdag framställa förslag till reglering
af lönerna för folkskolelärarne och folkskolelärarinnorna, hvarigenom
statens bidrag kunde på ordinarie stat uppföras. Sedan nu,
efter skedd utredning, särskildt af de vigtiga förhållanden, som angå
pensioneringen, ett sådant Kongl. Maj:ts förslag om uppförandet på
ordinarie stat af statens bidrag till dessa löner framlagts för Riksdagen,
finner Utskottet sig icke vidare eg a anledning att förnya sin
hemställan om utredning eller väcka förslag om en ny reglering, så
mycket mera som de tillförene derutinnan af Utskottet gjorda framställningar
blifvit vid två föregående riksdagar afslagna. En definitiv lönereglering
för folkskolelärarne i samma mening som de faststälda löneregleringarna
för statens embetsverk lärer icke heller kunna ifrågakomma.
Dessa senare äro nemligen öfverallt under olika förhållanden tillämpliga
och bestämma fullständigt de förmåner, som äro fästa vid tjensterna. För
folkskolans lärare deremot utstakar Riksdagens beslut endast ett minimum
med bestämmande af grunderna för sitt bidrag, hvilket icke hindrar,
att lärarne på många ställen i landet åtnjuta mycket olika löneförmåner,
i talrika fall vida utöfver hvad sålunda blifvit bestämdt. På
dessa grunder har Utskottet icke kunnat tillstyrka nu nämnda förslag.

Hvad några öfriga af motionärerne framstälda förslag angår,
hvilka icke blifvit här ofvan behandlade, har Utskottet icke funnit
desamma för närvarande böra föranleda till någon åtgärd.

Under åberopande af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet,
med anledning af så väl Kongl. Maj:ts som de enskilde motionärernes
förslag, hemställa,

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
framställningar, så vidt de i detta utlåtande blifvit
behandlade, må besluta:

att lönen för ordinarie lärare eller lärarinna,
som efter undergången godkänd afgångsexamen från
seminarium blifvit vid folkskola i föreskrifven ordning
anstäld, skall utgöra, förutom de naturaförmåner
eller ersättning derför, som enligt gällande bestämmelser
honom eller henne tillkomma, minst 600
kronor, att utgå dels i spanmål, dels i penningar
efter samma grunder, som hittills varit föreskrifna;
att såsom tillägg till hvad nu är bestämdt om

Stats-TJtslcottets Utlåtande N:o 14.

33

lönetillskott af allmänna medel åt lärare och lärarinnor
vid folkskolor ytterligare må stadgas, att, der
lönen för ordinarie folkskolelärare eller lärarinna, som
i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst
fem år, utgår för åtta månaders undervisning med
700 kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner
eller ersättning derför, bidrag för aflöningens utgörande
skall utgå af allmänna medel med 466 kronor
67 öre; samt

att för beredande af tillgång till de förhöjda
bidragen af statsmedel skall, i stället för det å extra
stat för åren 1884 och 1885 uppförda förslagsanslag
af 180,000 kronor till löneförbättring åt lärare och
lärarinnor vid folkskolor, uppföras å ordinarie stat för
år 1886 enahanda belopp, 180,000 kronor;

b) att Riksdagen må med ytterligare 250,000
kronor höja förslagsanslaget till folkundervisningen,
så att hela förhöjningen varder, på sätt Kong!. Maj:t
begärt, 430,000 kronor; kommande vid bifall härtill
anslaget, som nu utgör 2,450,000 kronor, att i riksstaten
för år 1886 upptagas till 2,880,000 kronor;

c) att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla
om sådan ändring i de i Kongl. kungörelsen den 20
Januari 1882 meddelade bestämmelser angående skoldistrikts
skyldighet att till folkskolelärare lemna
sommarbete och vinterfoder in natura åt en ko, att
derigenom må stadgas, att kommunerna eg a rätt att
i stället för naturaprestationen erlägga dess värde,
icke blott der bestämda hinder förekomma för denna
prestations fullgörande, utan äfven der svårigheter
möta för utgörandet af den samma; samt

d) att de här ofvan behandlade motionerna, så
vidt de skilja sig från hvad Utskottet i mom. a), b)
och c) hemstält, icke må af Riksdagen bifallas.

Vetenskapsakademien.

18:o. Då åtgärder numera vidtagits för att det provisoriska skick,
hvari den zoologiska stationen vid Kristineberg hittills befunnit sig,
skulle under år 1885 utbytas mot ett fullt stadgadt, har, med anledBih.
till RiJcsd. Prof. 1S85. 4 Sand. 1 Äfd. 12 Raft. 5

Ang. anslå;
till den zoo
logiska statio
nen vid
Kristineberg,

[13.] ‘

34

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

ning af Vetenskapsakademiens derom gjorda framställning, Kongl. Maj:t
föreslagit, att till underhåll af nämnda station och för främjande af de
vetenskapliga arbetena vid densamma måtte på ordinarie stat till Vetenskapsakademiens
förfogande uppföras det belopp af 2,000 kronor,
hvilket allt sedan år 1878 blifvit vid hvarje riksdag för detta ändamål
å extra stat beviljadt.

I statsrådsprotokollet (sid. 18) meddelas, huru som under senaste
året vid Kristineberg uppförts en laboratoriebyggnad, som, derest icke
oförutsedda hinder inträffade, komme att under detta års sommar blifva
fullt färdig, försedd med aqvarier och öfriga dertill hörande inrättningar,
hvarjemte ökadt antal bostäder beredts för besökande vetenskapsidkare.
Derigenom kunde stationen vid nämnda tidpunkt väntas vara
för sitt ändamål fullständigt ordnad och erbjuda utmärkta tillfällen för
vårt lands zoologer och botanister att studera angränsande hafs djuroch
växtverld.

Då de skäl, som sålunda och i öfrigt anförts till stöd för Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, synts fullt giltiga, föranlåtes Utskottet
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit, må, till underhåll af den zoologiska stationen
vid Kristineberg i Göteborgs och Bohus län och
för främjande äf de vetenskapliga arbetena vid densamma,
på ordinarie stat uppföra ett belopp af 2,000
kronor, att ställas till Vetenskapsakademiens förfogande.

Äng. anslag
för beredande
af förhöjdt
arfvode för
amanuensen
vid meteorologiska

eentralanstalten.

[14.]

19:o. För beredande af ökadt arfvode åt amanuensen vid meteorologiska
centralanstalten har Kongl. Maj:t begärt, att anslaget till
denna anstalt måtte höjas med 1,000 kronor.

Ifrågavarande tamanuensarfvode utgår för närvarande med 2,500
kronor och skulle sålunda komma att höjas till 3,500 kronor.

Såsom skäl för denna begäran har anförts, att för ifrågavarande
amanuensbefattnings behöriga skötande erfordrades en vetenskapligt
bildad person med djupgående specialkunskaper i ämnet, hvilken skulle
kunna, i händelse af förfall för anstaltens föreståndare, sköta dennes
jemte egna åligganden. Utom denna vetenskapliga bildning och dessa
kunskaper, hvilka voro jemförliga med dem, som kräfdes hos innehafvare
af andra läraregraden vid universiteten, eller de forna adjunkterna,
måste amanuensen vid meteorologiska centralanstalten besitta en speciel
praktisk skicklighet att utöfva en verksamhet, som vore afsedd att
komma äfven den större allmänheten till gagn, nemligen spridande af
kännedom om väderlekens dagliga beskaffenhet och uppgörande af

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

35

väderleksutsigter för den kommande dagen. Tjenstgöringen vid meteorologiska
centralanstalten vore så till vida strängare än vid de flesta
andra embetsverk, att den måste pågå ej blott söckendagar utan äfven
sön- och helgdagar samt ej medgåfve åtnjutande af någon semester.
Derjemte hade för amanuensen sedan år 1876, då hans nuvarande arfvode
bestämdes, tjenstgöringen blifvit betydligt ökad genom anstaltens
under tiden utvidgade verksamhet, hvilken utvidgning hade åtföljts af
inrättandet utaf omkring 500 privata stationer för klimatologiska observationer.
Det nuvarande arfvodets otillräcklighet kunde lätt tvinga en
innehafvare af amanuensbefattningen att af ekonomiska skäl lemna densamma,
hvarigenom ett personombyte skulle uppstå, som vore till stor
skada för det vetenskapliga arbetet vid anstalten, enär den alldeles
speciella kännedom af en mängd observationsmaterialet rörande detaljer,
som den afgående amanuensen under arbetet der förvärfvat, skulle först
efter längre tids förlopp kunna inhemtas af efterträdaren, hvarjemte de
af den afgångne påbörjade vidlyftigare arbeten knappast skulle kunna
af annan person afslutas. Billigheten af den ifrågasatta arfvodesförhöjningen
framginge äfven vid betraktande deraf, att det nuvarande arfvodet
för amanuensen vid meteorologiska centralanstalten icke på långt
när uppnådde de aflöningsbelopp, hvilka tillkomme innehafvarne af
motsvarande befattningar vid Riksarkivet, Kongl. Biblioteket, Vitterhets-,
historie- cch antiqvitetsakademien med flere institutioner.

Utskottet finner hvad sålunda anförts innefatta talande skäl för
beviljandet af någon arfvodesförhöjning för ifrågavarande amanuens,
men anser, att beloppet lämpligen bör kunna nedsättas till hälften af
hvad som föreslagits, samt får derför hemställa,

att Riksdagen endast på det sätt må bifalla
Kongl. Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen,
till beredande af ökadt arfvode åt amanuensen
vid meteorologiska centralanstalten, höjer anslaget till
denna anstalt med 500 kronor.

Fattigvården i Stockholm och landsorten. Lasaretts underhåll.

20:o. Hänvisande till hvad Utskottet under punkten l:o här of- Än9- uteslu 1

,..ii T-r. , . . . r tande af

anslagsbelopp.

van anfört, hemställer Utskottet,

om

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts dergjorda
framställningar, må utesluta följande i

36

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

kolumnen »friheter och kyrkotionde» uppförda belopp,
nemligen:

a) under anslagstiteln »fattigvården i Stockholm
och landsorten» hela beloppet, 20 kronor; och

b) under anslagstiteln »lasaretts underhåll» 8,255
kronor, så att af det under denna anslagstitel i riksstaten
nu uppförda beloppet, 12,615 kronor, i denna
kolumn endast uppföres 4,360 kronor.

Hospitals underhåll.

åttjenstemän 21:o. ^ en Riksdagen den 13 Februari 1885 afbiten särskild

vid åtskilliga proposition (N:o 26) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att godhospital.
pänna följande aflöningsstat och bestämmelser för läkare och andra
tjenstemän vid åtskilliga hospital.

“Stockholms hospital.

Kronor.

Öfverläkaren................................................................................................... 4,500

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren....................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt
och första klassens kost;

sysslomannen .............................................................................................. 3,500

jemte boställsvåning och ved;

Upsaia hospital.

Öfverläkaren.............................................................................................. 6,500

jemte boställsvåning och ved;

två biträdande läkare, hvardera 2,500 kronor ................................. 5,000

jemte för hvardera bostad med möbler och sängkläder, lyse,
ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen ................................................................................................ 3,500

jemte boställsvåning och ved;

Läkaren

Nyköpings hospital.

2,500

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

37

Kronor.

sysslomannen ................................................................................................ 800

jemte boställsvåning och ved;

Vadstena hospital.

Öfverläkaren............................................................................................... 7,000

jemte boställsvåning och ved; dock med skyldighet för öfverläkaren
att, intill dess annorlunda bestämmes, i stället för
boställsvåning åtnöjas med en hyresersättning af 1,200
kronor årligen;

biträdande läkaren..................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt
och första klassens kost;

sysslomannen ............................................................................................. 3,500

jemte boställsvåning och ved;

Vexiö hospital.

Öfverläkaren................................................................................................. 6,500

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren..................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt
och första klassens kost;

sysslomannen ...................................................... 3,000

jemte boställsvåning och ved;

Lunds hospital.

Öfverläkaren.................... 7,000

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren..................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt
och första klassens kost;

sysslomannen ............................................................................................ 3,500

jemte boställsvåning och ved;

Göteborgs hospital.

Öfverläkaren............................................................................................... 6,500

jemte boställvåning och ved;

biträdande läkaren.................................................................................... 2,500

38

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Kronor.

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt
och kost lika med allmänna afdelningen samt såsom kostförbättringspenningar
200 kronor;

sysslomannen .............................................................................................. 3,000

jemte boställsvåning och ved;

Hernösands hospital.

Öfverläkaren............................................................................................. 6,500

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren.................................................................................... 2,500

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved, tvätt
och första klassens kost;

sysslomannen ............................................................................................... 3,000

jemte boställsvåning och ved.

De för aflöningsstatens tillämpning nödiga utgifter bestridas af
förslagsanslaget till hospitals underhåll.»

Vid tillämpning af denna stat skulle iakttagas:
att två tredjedelar af den kontanta aflöningen utgöra lön och en
tredjedel tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat och boende vid
hospitalet, eger att utöfver ofvan bestämda aflöning bekomma årligen

1.000 kronor, under vilkor att han icke med befattningen såsom bi trädande

läkare förenar annan tjenst; samt

att för biträdande läkare, som icke är boende vid hospitalet, aflöningen
i alla händelser utgår med endast 2,000 kronor om året utan
någon rätt till naturaförmåner.

Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att
till aflöning åt öfrige vid nämnda hospital erforderlige tjenstemän
Kongl. Maj:t måtte medgifvas rätt att, förutom de naturaförmåner Kongl.
Maj:t kunde finna skäligt bestämma, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Medicinalstyrelsens '' förslag använda ett kontant belopp af högst

16.000 kronor utaf förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Vid föredragning i Statsrådet af detta ärende anförde föredragande
Departementschefen:

»I anledning deraf, att under de senare åren flere hospitalsdirektioner
ingått till Medicinalstyrelsen med framställningar om löneförbättring
för hospitalstjenstemän, hvilkas löneförmåner ansetts vara för
låga i förhållande till deras ansvarsfulla och mödosamma tjenstebefatt -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

39

ningar, fäste Medicinalstyrelsen i underdånig skrifvelse den 13 April
1883 Eders Kongl. Majrts nådiga uppmärksamhet på behofvet af en
sådan löneförbättring. Medicinalstyrelsen anförde dervid, bland annat,
att, enär de fordringar, som stäldes på öfverläkarne vid hospitalen, vore
ganska stora, men deras lönevilkor relativt ringa, läkare med erkänd
skicklighet och duglighet för detta kall hellre egnade sig åt andra områden,
der de med visshet kunde motse vida större förmåner, samt att
i denna hospitalsläkarnes ofördelaktiga ställning säkerligen vore att söka
orsaken, hvarför till lediga biträdande läkareplatser vid hospitalen under
senare åren endast undantagsvis anmält sig legitimerade läkare, men
i allmänhet blott medicine kandidater, hvilka vanligen lemnade dessa
platser, sedan de afslutat sina studier. Medicinalstyrelsen ansåg derför,
att för öfverläkarne aflönirigen borde höjas till 7,000 kronor vid
Upsala, Vadstena, Lunds och Göteborgs hospital, 6,500 kronor vid Vexiö
och Hernösands hospital, 5,500 kronor vid Malmö och 5,000 kronor
vid Stockholms hospital. Af denna aflöning skulle tjenstgöringspenningar
i allmänhet utgå i förhållande till hospitalens omfång och
antalet sjukplatser, eller med 2,000 kronor vid hospital för 300—400
sjuke och 1,500 kronor vid hospital med omkring 220 sjukplatser. Vidare
hemstälde Medicinalstyrelsen om löneförbättring för läkaren vid
Nyköpings hospital äfvensom för sysslomän, predikanter och sekreterare
m. m. Summan af den föreslagna tillökningen i aflöningsstaten för de
ifrågavarande hospitalen uppgick till 25,100 kronor.

»Vid underdånig anmälan af detta ärende den 23 November 1883
fann Eders Kongl. Maj:t godt att, enär berörda stat skulle för statsverket
medföra väsentligen ökade och synnerligen dryga utgifter, utan
att likväl antagligt vore, att någon nämnvärd förändring i den af
Medicinalstyrelsen anmärkta svårighet att erhålla kompetente underläkare
vid hospitalen skulle vinnas, till styrelsen återremittera ärendet
samt anbefalla styrelsen att inkomma med förnvadt yttrande i ämnet
och dervid, under iakttagande af do besparingar, som kunde finnas
möjliga och skäliga, för hvarje tjenst föreslå en efter dess vigt och det
tjensteinnehafvaren åliggande arbete afpassad aflöning, hvarvid dels,
der med tjenst vore förenad annan aflönad befattning eller med tjensten
följde naturaförmåner, vid aflöningens bestämmande afseende derå borde
fästas och i följd deraf i förslaget jemväl lemnas uppgift å sådana förmåners
storlek och beskaffenhet i öfrigt, dels ock aflöningen, der den
ej ansåges böra utgå såsom arfvode, skulle fördelas i lön och tjenstgöringspenningar
enligt de grundsatser, som vid senare löneregleringar
blifvit iakttagna.

40

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

»Till åtlydnad af denna nådiga befallning har Medicinalstyrelsen
medelst underdånig skrifvelse den 29 sistlidne September afgifvit förnyadt
yttrande och förslag i förenämnda hänseende.

»Hvad först anginge öfverläkarne å hospitalen — heter det i detta
yttrande — hyste Medicinalstyrelsen fortfarande den åsigt, att någon
väsentlig nedsättning af de föreslagna nya aflöningsförmånerna icke
borde ega rum. Dessa tjensters maktpåliggande och ansvarsfulla beskaffenhet
fordrade, att deras innehafvare egde en deremot någorlunda
svarande aflöning, så vidt man skulle kunna hoppas att vinna dugliga
och skickliga personer att bestrida desamma. Redan i sitt föregående
utlåtande i ärendet hade Medicinalstyrelsen erinrat om de höga fordringar,
som stäldes på en hospitalsläkare, hvilken, förutom en omfattande
medicinsk bildning, måste ega nödig administrativ förmåga och vara i
besittning af särskilda personliga egenskaper för att kunna på ett tillfredsställande
sätt sköta sin svåra och högst mödosamma befattning.
Genom nådiga stadgan för sinnessjuke den 2 November 1883, enligt
hvilken öfverläkare vid hospital icke allenast erhållit säte och stämma
i Direktionen, utan äfven fått sig anförtrodt högst maktpåliggande
uppdrag rörande anstaltens förvaltning i särskilda delar, kunde fordringarna
på öfverläkarens duglighet anses hafva blifvit än ytterligare
stegrade. Till följd af denna öfverläkarens omfattande verksamhet beträffande
ej mindre sjukvården än anstaltens administration vore öfverläkaren,
åtminstone vid de större hospitalen, i regeln urståndsatt att
dessutom utöfva medicinsk praktik, och följaktligen icke heller i tillfälle
att på denna väg förskaffa sig några ökade inkomster, hvilket i
öfrigt ej heller läge i anstaltens intresse, enär de omfattande göromålen
å dylika sjukvårdsinrättningar kräfde att öfverläkaren oafbrutet och
odeladt egnade sin tid och sina krafter åt anstalten och de sjuke.

»Med denna uppfattning funne Medicinalstyrelsen, äfven om vederbörligt
afseende fästes på de naturaförmåner, som borde åtfölja öfverläkarnes
aflöning, sig icke kunna i vidsträcktare mån föreslå någon
nedsättning i sitt förra underdåniga förslag rörande ifrågavarande tjenstemän
än beträffande dels öfverläkaren vid Göteborgs hospital, der anledningen
till den förut relativt höga aflöningsförmånen kunde anses
hafva bortfallit, så att hans löneförmåner kunde ställas i öfverensstämmelse
med motsvarande tjenstemäns vid andra hospital af samma storlek
och patientantal, samt dels öfverläkarne vid Stockholms och Upsala
hospital, med afseende å den särskilda aflöning dessa båda tjenstemän,
såsom tillika lärare i psykiatri, den förre vid Karolinska mediko-kirurgiska
institutet och den senare vid universitet i Upsala, å berörda undervisningsanstalters
stater uppbure, på grund hvaraf de borde kunna åt -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

41

nöjas med en i förhållande till de respektiva hospitalens storlek relativt
lägre lön, än den, som tillkomme öfverläkarne vid andra likartade hospital.

»I sin underdåniga skrifvelse den 13 April 1883 hade Medicinalstyrelsen,
i betraktande deraf att Eders Kongl. Maj:t då nyligen faststält
lönestat för biträdande lä,hare vid hospitalen, icke ansett sig böra
föreslå någon löneförhöjning för dessa tjensteman. Styrelsen hyste
nemligen den mening, att man svårligen kunde bestämma biträdande
läkarnes löneförmåner så höga, att de kunde väsentligen inverka på
unga läkares beslut att egna sig åt hospitalsläkarekallet. Ett sådant
beslut vore snarare, enligt Medicinalstyrelsens åsigt, beroende, förutom
på håg och fallenhet för yrket, af önskan att förvärfva nödig erfarenhet
och skicklighet för vinnande af befordran till öfverläkareplats.
Emellertid och då det obestridligen vore en stor vinst för en sjukvårdsanstalt,
om biträdande läkaren vore utexaminerad, helst han ofta vid
tillfälliga förfall för öfverläkaren måste träda i dennes ställe, och billigheten
syntes fordra, att en fullt legitimerad biträdande läkare kunde
påräkna något högre löneförmåner än en medicine kandidat, har styrelsen
nu hemstält om den förändring i aflöningsstaten för sådana biträdande
läkare vid hospitalen, hvilka äro medicine licentiater, att de,
förutom naturaförmåner, måtte få uppbära en årlig kontant aflöning af
3,500 kronor, under vilkor likväl, att de icke med befattningen såsom
biträdande läkare förena annan tjenst. Derjemte har Medicinalstyrelsen
ansett det stadgande böra i nya lönestaten inflyta, att för biträdande
läkare, hvilken icke är vid hospitalet boende, afiöningen i alla fall utgår
med endast 2,000 kronor årligen utan rättighet till åtnjutande af
naturaförmåner.

»Enär vid hospitalen i Stockholm och Lund stora svårigheter
mött för handhafvande af sjukvården på tillfredsställande sätt med det
läkarebiträde, som står till dessa anstalters förfogande, hafva, enligt
hvad Medicinalstyrelsen anmält, från vederbörande direktioner förnyade
framställningar blifvit gjorda hos styrelsen om anställning vid nämnda
hospital af amanuenser. I sitt först nämnda förslag hade äfven Medicinalstyrelsen
gjort hemställan om anslag till en amanuens vid Lunds hospital;
och då denna anstalt vore i det närmaste lika omfattande som
Upsala hospital, der redan medel anvisats för en andre biträdande
läkare, har Medicinalstyrelsen fortfarande ansett anställandet af en
amanuens för sjukvården vid Lunds hospital vara önskvärdt. Beträffande
Stockholms hospital, vore visserligen sjukantalet derstädes icke
så stort som vid de båda sistnämnda hospitalen, men å andra sidan
förefunnes här en särskild anledning till förstärkt läkarebiträde på grund
Bih. till Bilcsd. Vrot. 1884. 4 Sam!. 1 Afä. 13 Häft. 6

42

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

af den omfattande kliniska verksamhet, som egde rum vid detta hospital,
der allra största delen af studerande genomginge föreskrifven tjenstgöring.
Härförutom erinrar styrelsen, att läkarebiträdet vid hospitalen
inom vårt land i allmänhet, vida understiger det, som vid motsvarande
anstalter i utlandet anses behöfligt. Med anledning häraf hemställer
styrelsen, att ett anslag af 1,000 kronor årligen samt naturaförmåner i
likhet med biträdande läkares måtte anslås för hvartdera af Stockholms
och Lunds hospital till arfvoden åt amanuenser.

T>Hospitalssysslomännens göromål hade på senare tider erhållit en
högst bet}Mlig tillökning dels i anledning af hospitalens utvidgning,
dels på grund af en mera omfattande räkenskapsföring, mera detaljerad
redovisningsskyldighet o. s. v. Till följd häraf hade nästan samtliga
hospitalsdirektionerna vid uppgörandet af utgiftsstater under de senare
åren gjort framställning om en, det ökade arbetet motsvarande löneförbättring
för dessa tjenstemän; och hade Medicinalstyrelsen, som
funnit direktionernas framställningar i berörda afseende befogade, på
grund af § 7 mom. 1 af nådiga stadgan för sinnessjuke den 2 November
1883 utanordnat af hospitalsmedlen särskilda arfvoden för år 1884
till skrifbiträden åt hospitalssysslomännen. Af nämnda skäl och i betraktande
af det förtroende sysslomannen egde i handhafvandet af en
betydande penningeuppbörd, samt då det derjemte vore af högsta vigt
att till dessa tjenster kunna förvärfva fullt pålitliga personer, ansåge
styrelsen sig icke kunna föreslå någon nedsättning af de aflöningsbelopp,
som funnes upptagna i styrelsens förut afgifna förslag till afiöningsstat
för dessa tjenstemän, och hvilka aflöningar vore beräknade
efter de särskilda anstalternas olika storlek, nemligen för sysslomännen
vid de största hospitalen till 3,500 kronor och vid de medelstora till

3,000 kronor, allt för år. Deremot ansåge styrelsen för närvarande
ingen anledning förefinnas till löneförhöjning för sysslomännen vid de
smärre hospitalen (Nyköpings och Visby). Hvad anginge de af styrelsen
nu föreslagna lönebeloppen, öfverstege de obetydligt de belopp,
som för år 1884 utgått till nämnda sysslomän under form af lön och
arfvode till skrifbiträde.

»Oafsedt behofvet af en skälig tillökning i sysslomännens löneförmåner
på grund af de stegrade fordringarna å dessa tjenstemän,
vore vid de tre största hospitalen, nemligen Upsala, Vadstena och Lunds,
dessutom särskilda biträden åt sysslomännen af nöden. Vid dessa hospital,
som hvartdera hyste ett antal af omkring 360—400 sjuke, kunde
svårligen sysslomännen utan sådana biträden handhafva de många och
olikartade göromål, som ålåge dem på grund af gällande instruktion,
samt utöfva nödig kontroll å allt hvad som vore stäldt under deras

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

43

tillsyn. Af denna anledning hade vederbörande direktioner vid de
under senare åren uppgjorda förslag till utgiftsstater för nämnda
hospital hemstält, att vid hvart och ett af dem måtte anställas en särskild
tjensteman såsom bokhållare. I enlighet härmed har äfven Medicinalstyrelsen
föreslagit, att en bokhållare med arfvode af 600 kronor för
år jemte husrum, lyse och ved samt kost efter första klassens utspisning
måtte anställas vid hvartdera af Upsala, Vadstena och Lunds
hospital.

»Beträffande sedermera hospitalspredikanternas aflöning, så och
ehuru Medicinalstyrelsen icke förbisåge den vigt och betydelse, som
ett väl utfördt presterligt biträde utöfvade vid vården af sinnessjuke,
syntes likväl, då dessa tjenster i regeln vore förenade med andra presterliga
beställningar, inga svårigheter böra möta att finna lämpliga och
nitiska själasörjare, utan att utgiftsstaterna för hospitalen behöfde
drabbas af några förhöjningar i denna del. Tvärtom innefattade det
af styrelsen nu uppgjorda förslaget någon, om än obetydlig, minskning
i 1884 års stat. En jemnare fördelning för framtiden af dessa löner
borde likväl komma till stånd, och har styrelsen derför föreslagit löner
för hospitalspredikanterna af 800, 600 och 500 kronor för år, allt efter
hospitalens storlek eller läge, enligt hvad närmare framgår af styrelsens
nu framlagda förslag till aflöningsstat. Enär göromålen enligt gällande
instruktion vore vida mera omfattande för predikanter, som bodde inom
anstalten, än för dem, som hade tillstånd att bo utom densamma, borde
de förre åtnjuta tillskott af naturaförmåner, nemligen bostad, lyse och
ved äfvensom kost efter första klassens utspisning.

»Hvad slutligen anginge sekreterarebefattningarna vid hospitalen,
hvilka i regeln vore förenade med andra tjenster, har Medicinalstyrelsen
ansett, att vid Stockholms, Upsala, Vadstena och Lunds hospital
— der aflöningen för sekreterarne under nästlidna år utgjort respektive
900, 500 och vid de båda sistnämnda hospitalen 600 kronor, hvarjemte
dessa tjensteman, med undantag af sekreteraren vid Stockholms
hospital, undfått såsom ersättning för skrifbiträde, i Vadstena 300 kronor
och vid hvart och ett af de båda öfriga hospitalen 400 kronor — sekreterarne
borde erhålla i arfvode 800 kronor om året hvardera. Sekreterarne
vid öfriga hospital deremot skulle enligt styrelsens förslag bibehållas
vid sina nuvarande löneförmåner, hvilka likväl, i händelse den
föreslagna nya staten blefve antagen, borde utgå under form af arfvoden.
Enligt styrelsens förslag komme således sammanlagda beloppen
af arfvoden åt sekreterarne att understiga hvad som under år 1884
utgått för dessa tjenstemän under form af lön eller arfvode och ersättning
för skrifbiträde tillsammans.

O

44

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

»Vidkommande aflöningens fördelning i lön och tjenstgöringspenningar,
har denna, med afseende på de grundsatser, som vid senare
löneregleringar iakttagits, enligt förslaget bestämts på det sätt, att
lönen upptages till två tredjedelar och tjenstgöringspenningarna till en
tredjedel af hela lönebeloppet; och har Medicinalstyrelsen ansett, att
denna fördelning i den lönestat, som, på grund af dess förevarande
hemställan, kunde komma att fastställas, borde gälla ej mindre för
öfverläkarno än för samtlige hospitalstjenstemän, åt hvilka ersättning
icke skulle utgå under form af arfvode.

»Hvad angår staten för Visby hospital, har Medicinalstyrelsen funnit
sig sakna anledning att för närvarande deruti föreslå någon förändring,
dels emedan läkaren derstädes nyligen enligt nådiga brefvet den 14
Oktober 1881 erhållit löneförbättring, dels emedan någon framställning
derom från hospitalsdirektionens sida icke blifvit gjord. Vidare har
styrelsen ansett aflöningen för läkarevården vid Malmö asyl under dess
provisoriska tillstånd kunna fortfarande bestridas mot den ersättning,
som blifvit i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref
den 23 November 1883 bestämd att gälla intill dess frågan om förflyttning
af sjukvårdsanstalten till annan plats blifvit afgjord.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

45

»På grund af hvad Medicinalstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen
för tjenstemännen vid nedannämnda hospital föreslagit följande aflöningsstat,
vid hvilken för jemförelses skull här fogas uppgift om den
för ifrågavarande tjensteman bestämda kontanta aflöning under år 1884.

Kontant aflöning för år

kronor.

Enligt

Enligt
1884 års

Medicinal-

styrelsens

stat.

Stockholms hospital (260 sjukplatser).

Ofverläkaren, som uppbär 3,000 kronor i lön och
1,000 kronor i tjenstgöringspenningar samt efter 5
års tjenstgöring ett ålderstillägg af 500 kronor så-som e. o. professor i psykiatri vid Karolinska

förslag.

mediko-kirurgiska institutet.............................................

jemte boställe, och ved.

4,500

4,500

Biträdande läkaren.................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,
ved och tvätt samt första klassens kost.

2,500

2,500

Sysslomannen...........................................................................

samt boställe och ved.

3,500

3,200

Amanuensen, arfvode ............................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,
ved och tvätt samt första klassens kost.

1,000

Predikanten ...............................................

800

1,500

Sekreteraren, arfvode ...........................................................

Upsala hospital (400 sjukplatser).

Ofverläkaren, som uppbär 2,500 kronor i årsarfvode

800

900

såsom lärare i psykiatri vid Upsala universitet......

jemte boställe och ved.

6,500

4,500

1 biträdande läkare .......................................

2,500

2,500

1 d:o d:o .............................................................

samt hvardera boställsrum med möbler och säng-kläder, ved, tvätt, lyse och första klassens kost.

2,500

2,500

Transport

24,600

22,100

46

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Transport

Sysslomannen..........................................................................

samt bostad och ved.

Bokhållaren, arfvode...............................................................

jemte husrum, lyse och ved samt första klassens
kost.

Predikanten ..............................................................................

samt bostad, ved, lyse och första klassens kost.

Sekreteraren, arfvode .............................■..............................

Nyköpings hospital (70 sjukplatser).

Läkaren...................................

Sysslomannen .......................

samt bostad och ved.

Predikanten ..........................

Sekreteraren, arfvode ........

Vadstena hospital (360 sjukplatser).

Öfverläkaren............................................................................

samt bostad och ved. (I stället för bostad uppbär
öfverläkaren för närvarande i hyresersättning
1,200 kronor).

Biträdande läkaren, licentiat...............................................

samt boställe, ved, tvätt, lyse och första klassens
kost.

Sysslomannen........................................................................

samt boställe och ved.

Transport

Kontant aflöning för år
kronor.

Enligt

Medicinal-

styrelsens

förslag.

Enligt
1884 ars
stat.

24,600

22,100

3,500

3,100

600

800

600

800

900

2,500

800

1,500

800

500

300

200

200

7,000

5,000

3,500

2,500

3,500

3,200

48,300

40,200

Stats- Uskottets Utlåtande N:o 14.

47

Transport

Bokhållaren, arfvode ............................................................

jemte husrum, lyse och ved samt första klassens
kost.

Predikanten ............................................................................

samt bostad, ved, lyse och första klassens kost.
(I stället för bostad uppbär predikanten för närvarande
200 kronor i hyresersättning, hvilken
dock är afsedd att indragas). •

Sekreteraren, arfvode ..........................................................

Vexiö hospital (220 sjukplatser).

Öfverläkaren............................................................................

samt boställe och ved.

Biträdande läkaren .................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,
ved, tvätt och första klassens kost.

Anm. Enär nuvarande biträdande läkaren, som
är licentiat, icke bor inom anstalten, uppbär
han såsom aflöning endast2,000 kronor.

Sysslomannen...........................................................................

samt boställe och ved.

Predikanten .............................................................................

Sekreteraren, arfvode ..........................................................

Lunds hospital (350 sjukplatser).

Öfverläkaren, hvilken uppbär ett årligt arfvode af
1,500 kronor för undervisning och handledning i

Transport j

j Kontant aflöning för år
kronor.

Enligt
Medicinal-styrelsens
[ förslag.

i

1 1

1 Enligt
1884 ars
stat.

48,300

40,200

600

800

1,200

800

900

6,500

4,500

2,500

2,500

3,000

2,300

800

600

500

500

63,800

52,700

48

Stats- Utskottets Utlåtande N:o lå.

Kontant aflöning för år

kronor.

Enligt

Medicinal-

Enligt
1884 års
stat.

styrelsens

förslag.

Transport

63,800

52,700

psykiatri åt medicine studerande vid universitetet
i Lund ....................................................................................

7,000

5,000

samt bostad och ved.

Biträdande läkaren, licentiat................................................

3,500

2,500

samt bostad med möbler och sängkläder, ved,
lyse, tvätt och första klassens kost.

Amanuensen, arfvode ..........................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,
ved, tvätt samt första klassens kost.
Sysslomannen..........................................................................

1,000

3,500

3,200

samt bostad och ved.

Bokhållaren, arfvode...............................................................

600

—

jemte husrum, lyse och ved samt första klassens

kost.

Predikanten .............................................................................

800

700

Sekreteraren, arfvode ...........................................................

800

1,000

Göteborgs hospital (170 sjukplatser).

Öfverläkaren..............................................................................

6,500

5,500

jemte boställe och ved.

3,500

2,500

Biträdande läkaren..................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse,

ved, tvätt och kost lika med allmänna afdelnin-gen samt såsom kostförbättringspenniugar 200

kronor.

2,600

Sysslomannen...........................................................................

3,000

samt boställe och ved.

1,000

Predikanten ............................................................................

800

Sekreteraren, arfvode ............................................................

600

600

Transport

| 95,400

77,300

Stats-UtsJcoitets Utlåtande N:o 14.

49

Kontant aflöning för år
kronor.

Enligt

Medicinal-

Enligt
1884 ars
stat.

styrelsens

förslag.

Transport

95,400

77,300

Hernösands hospital (221 sjukplatser).

Öfverläkaren.................................................................

6,500

5,000

samt bostad och ved.

Biträdande läkaren................................................................

2,500

2,500

samt bostad med möbler och sängkläder, lyse,
ved, tvätt och första klassens kost.

Anm. Nuvarande biträdande läkaren är licentiat,
men bestrider jemte hospitalstjensten annan

befattning.

Sysslomannen.........................................................................

3,000

2,800

samt bostad och ved.

Predikanten ..................................................

800

900

Sekreteraren, arfvode ............................................................

500

500

Malmö asyl (175 sjukplatser).

T. f. öfverläkaren, arfvode.................................................

1,200

1,200

Anm. Tjensten uppehälles på förordnande i öfver-

ensstämmelse med nådiga brefvet den 23
November 1883.

Bi trädande läkaren................................................................

3,000

3,000

samt bostad, ved och tvätt.

Anm. Lönestaten är provisorisk till dess frågan

om asylens förflyttning blifvit afgjord.

Sysslomannen..........................................................................

3,000

2,450

samt bostad och ved.

Predikanten .........................................................................

600

600

Sekreteraren, arfvode ..........................................................

500

500

Summa kronor

117,000

96,750

Bih. till JRiksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

7

50

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

»Derjemte har Medicinalstj^relsen föreslagit, att vid tillämpningen
af denna stat skulle iakttagas:

att, der den kontanta aflöningen ej utgår under form af arfvode,
| deraf utgöra lön och tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat och boende vid
hospitalet, eger uppbära en kontant årlig aflöning af 3,500 kronor,
under vilkor att han icke med befattningen såsom biträdande läkare
förenar annan tjenst;

att för biträdande läkare, som icke är boende vid hospitalet, aflöningen
i alla händelser utgår med endast 2,000 kronor om året utan
någon rätt till naturaförmåner; samt

att predikant, som bor vid hospitalet, eger åtnjuta — förutom
kontant aflöning — bostad, lyse, ved och kost efter första klassens
utspisning.»

»Det af Medicinalstyrelsen nu framlagda förslag till förändrad aflöning
för tjenstemännen vid ofvannämnda hospital slutar således i
kontanta medel på en summa af 117,000 kronor, under det att motsvarande
belopp enligt 1884 års stat uppgår till 96,750 kronor, hvadan
den föreslagna staten öfverstiger 1884 års stat med 20,250 kronor.
Deremot understiger den nu föreslagna staten med 4,850 kronor den
stat, som Medicinalstyrelsen i sin skrifvelse den 13 April 1883 underställe
Eders Kongl. Maj:ts pröfning, en minskning, som dock hufvudsakligen
är beroende på den provisoriska aflöningsstaten för öfverläkaren
vid Malmö asyl. På sätt Medicinalstyrelsen erinrat, kan emellertid
den nu föreslagna staten vid tillämpningen komma att i någon
mån öfver- eller understiga den beräknade summan, i händelse styrelsens
förslag om olika aflöning för biträdande läkare, allt efter som
de äro legitimerade eller endast medicine kandidater samt boende vid
hospitalen eller icke, godkännes. Uppmärksammas bör äfven, att det
nu framlagda förslaget gent emot 1884 års stat innefattar en minskning
i naturaförmåner, särskildt för öfverläkare och sysslomän, hvarigenom
en afsevärd besparing kan komma att uppstå i utgifterna för
hospitalens underhåll.

»Aflöningarna för samtlige vid hospitalen anstälde tjenstemän hafva
af ålder utgått af hospitalens inkomster. Beloppen hafva faststälts af
Kongl. Maj:t på förslag af hospitalsöfverstyrelsen utan att Riksdagens
yttrande eller samtycke inhemtats. Den hastiga utvecklingen af hospitalsväsendet
under de senare åren har fört med sig, att förändringar
måst företagas i tjensternas antal och tjenstemännens aflöning än vid
ett än vid ett annat hospital. Dessa vid olika tider och under olika förhållanden
företagna löneregleringar hafva vållat, att för närvarande

Stats-Utskottets Utlåtande N:o li.

51

kunna upptäckas några inkonseqvenser i aflöningsväsendet vid hospitalen.
Det torde icke vara skäl att längre fortgå på banan af partiella
löneregleringar, utan, såsom Medicinalstyrelsen äfven föreslagit, taga
frågan i öfvervägande i ett sammanhang. Det af Medicinalstyrelsen
senast framlagda förslag till stat innebär visserligen en väsentlig tillökning
i hittills till löner och arfvoden utgående utgifter. Det torde likväl,
såsom styrelsen ock framhållit, icke böra anses för högt i betraktande
så väl af de stegrade anspråk, som numera ställas på ifrågavarande
tjenstemän, som af de stegrade lefnadsomkostnader, som under
senare år inträdt. Mot den föreslagna staten finner jag mig således
icke hafva skäl till anmärkning. Utom ett par smärre jemkningar
i uttryck anser jag endast den formella ändring böra vidtagas att —
då Medicinalstyrelsen bland de föreslagna allmänna bestämmelserna upptagit
äfven den, att biträdande läkare, som är medicine licentiat och
vid hospitalet boende, skall i aflöning hafva 3,500 kronor under vilkor
att han icke med befattningen såsom biträdande läkare förenar annan
tjenst, hvilken bestämmelse naturligtvis icke är behöflig, om beloppet
3,500 kronor är det i sjelfva lönestaten upptagna — aflöningen för biträdande
läkare i sjelfva lönestaten vid de större hospitalen öfverallt
upptages till 2,500 kronor eller det normala beloppet, derest bemälda
vilkor icke äro upplylda, och icke, såsom i Medicinalstyrelsens förslag
skett, än till 2,500 än till 3,500 kronor. Men då nu fråga är om en
genomgående reglering af aflöningen för de vid hospitalen anstälda
embets- och tjenstemän, hvarigenom skulle förorsakas en icke obetydlig
tillökning i statens utgifter för ändamålet, anser jag någon fastställelse
å lönestaten icke böra lemnas innan ärendet varit föremål för Riksdagens
pröfning och godkännande, såsom eljest i allmänhet sker med
lönestater för embets- och tjenstemän. Något skäl till undantag i denna
del för de vid hospitalen anstälde embets- och tjenstemän torde så
mycket mindre finnas, som dessas aflöning liksom hospitalens öfriga utgifter
numera till väsentlig del bestridas af ett å åttonde hufvudtiteln
uppfördt förslagsanslag. För Riksdagen torde emellertid icke böra nu
framläggas staterna för hospitalet i Visby och asylen i Malmö, enär
Medicinalstyrelsen icke ifrågasätter någon ändring i de redan faststälda
aflöningarna för tjenstemännen vid hospitalet i Visby, samt i fråga om
asylen i Malmö det, med hänsyn till den sväfvande frågan om asylens
förflyttning, icke synes mig lämpligt att föreslå någon ändring i aflöningarna
derstädes. Hvad öfriga anstalter angår, synes mig ingen betänklighet
möta att till Riksdagens pröfning framlägga den föreslagna
aflöningsstatens detaljer i afseende å aflöningarna för öfverläkare, biträdande
läkare samt sysslomän. Hvad åter beträffar öfrige tjenstemän

52

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

vid hospitalen, har jag af ordföranden i Medicinalstyrelsen inhemtat,
att deras befattningar äro af den beskaffenhet, att det ej sällan är behöfligt
att efter sig företeende omständigheter göra en eller annan jemkning
i de med befattningarna förenade åligganden och förmåner, och
att derför icke obetydliga olägenheter skalle uppstå och täta propositioner
till Riksdagen om ändringar vore att emotse, om staten, i hvad
den angår desse tjensteman, af Riksdagen i detalj pröfvades. Riksdagens
kontroll torde emellertid kunna förenas med den önskvärda friheten
att utan nya propositioner rätta sig efter vexlande förhållanden,
om Riksdagen medgåfve, att ett belopp af 16,000 kronor eller endast
med 1,100 kronor Överskjutande summan af samtliga af Medicinalstyrelsen
föreslagna aflöningssummor för desse tjensteman finge af Eders
Kongl. Maj:t användas för deras aflöning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af Medicinalstyrelsen föreslagna grunder.

»Då förslaget till lönestat, derest det blifver faststäldt, skulle för
åtskilliga embets- och tjensteman medföra eu minskning af naturaförmåner,
på samma gång deras kontanta aflöning skulle höjas, men för
andra en minskning i den sistnämnda, torde vara tydligt, att dess tillämpning
för nuvarande innehafvare af tjensterna ej kan inträda förr än,
hvad angår dem, som äro förordnade endast på viss tid, tiden för deras
nuvarande förordande tilländagått, samt, hvad angår dem, som innehafva.
fullmakt på sina embeten eller tjenster, förr än de sjelfva sådant
medgifvit.

»Jag hemställer derför i underdånighet, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att dels godkänna den af Medicinalstyrelsen
nu framlagda aflöningsstaten, så vidt den afser öfverläkarne, biträdande
läkarne och sysslomännen vid Stockholms, Upsala, Vadstena, Vexiö,
Lunds, Göteborgs och Hernösands hospital samt läkaren och sysslomannen
vid Nyköpings hospital, dock, hvad biträdande läkarne angår,
med nyssnämnda ändring, dels ock medgifva, att öfriga i berörda aflöningsstat
upptagne tjenstemän. vid nämnda hospital må tilldelas aflöningsförmåner
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Medicinalstyrelsen
senast föreslagit, samt att för sistnämnde tjenstemäns kontanta
aflöning må användas ett belopp af högst 16,000 kronor utaf förslagsanslaget
till hospitals underhåll.»

Efter den starka utveckling, hospitalsväsendet hos oss vunnit
genom de storartade till detsamma hörande byggnader, hvilkas upp -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

53

föi-ande nu under en följd af år fortgått, synes tiden vara inne för
ordnandet af åligganden och löneförmåner för den personal, som skall
öfvertaga den maktpåliggande vården om de olyckliga sjuka, för livilkas
vård hospitalen äro afsedda. Genom hospitalsstadgan af den 2 November
1883 hafva de förstnämnda blifvit bestämda. De senare afses
i Kongl. Maj:ts nu afgifna förslag.

Åt öfverläkarne har enligt nämnda stadga anförtrotts icke blott
sjukvården utan äfven ledningen af de mångfaldiga och olikartade ekonomiska
angelägenheterna inom hospitalen. På deras skicklighet och
nit beror hela inrättningens verksamhet. Med afseende på tyngden af
det ansvar, som hvilar på dem, äfvensom på den förening af olika
egenskaper, som af dem fordras, och då ifrågavarande dyrbara anläggningar
först genom deras nit kunna blifva rätt fruktbärande, erkänner
Utskottet behofvet af att bereda dem en tillräcklig utkomst, så mycket
hellre som vida mer lockande banor finnas, som stå öppna för en
skicklig läkare.

Vid en närmare granskning af Kongl. Maj:ts förslag har Utskottet
likväl icke kunnat undgå att finna de föreslagna aflöningsbeloppen
väl höga, särdeles med afseende på de naturaförmåner, som äro af Kongl.
föreslagna.

För tillämpning af den nya lönestaten, hvilken äfven efter de nedsättningar,
Utskottet ansett böra deri göras, i allmänhet kommer att
åtminstone för öfverläkarne medföra en ökad aflöning, har Utskottet
trott sig för tillgodoseende af de vigtiga intressen, som här äro i
fråga, böra föreslå uppställandet af det vilkor, att öfverläkare icke må
utom hospitalet utöfva enskild praktik mot betalning; dock med undantag
af hvad som rörer sinnessjukdomar. Det synes nemligen för
dessa sjukvårdsanstalters trefnad och ändamålsenliga värd vara af
väsentlig. vigt att öfverläkarne, så vidt möjligt, uteslutande egna sin
tid och sina krafter åt sin svåra och ansvarsfulla befattning.

Hvad hospitalssysslomännen angår, så finner Utskottet en nedsättning
i deras aflöning kunna göras så väl med hänsyn till det förhållande
att för desse tjenstemän icke erfordras några särskilda kompetensvilkor,
i följd hvaraf afseende icke behöfver fästas å möjligheten
för dem att med aflöniugen kunna amortera tilläfventyrs ådragen skuld
för en förberedande studiekurs, som ock på grund af de jemväl i deras
aflöning ingående naturaförmånerna.

För lättare öfverskådlighet får Utskottet nu i ett sammanhang
meddela en förteckning å de aflöningsbelopp, som Utskottet ansett böra
nedsättas:

54

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Stockholms hospital (260 sjukplatser).

Ofverläkaren .................................................

Sysslomannen ...............................................

Kongl. Maj-.ts
förslag.

......... 4,500: —

.......... 3,500: —

Utskottets

förslag.

4,000: —
3,200: —

Upsala hospital (400 sjukplatser).

Ofverläkaren ...........................................

Sysslomannen..............................................

........... 6,500: -

........... 3,500: —

6,000: —
3,200: —

Vadstena hospital (360 sjukplatser).

Ofverläkaren ................................................

Sysslomannen ...........................................

........... 7,000: —

........... 3,500: —

6,500: —
3,200: —

Vexiö hospital (220 sjukplatser).

Ofverläkaren ...............................................

Sysslomannen ...............................

........... 6.500: —

........... 3,000: —

6,000: —
2,800: —

Lunds hospital (350 sjukplatser).

Ofverläkaren ................................................

Sysslomannen .............................................

........... 7,000: —

.......... 3,500: —

6,500: —
3,200: —

Göteborgs hospital (170 sjukplatser).

Ofverläkaren ..............................................

Sysslomannen ..............................................

.......... 6,500: —

........... 3,000: —

6,000: —
2,800: —

Hernösands hospital (221 sjukplatser).

Ofverläkaren .................................................

Sysslomannen ............................................

........... 6,500: —

........... 3,000: —

6,000: —
2,800: —

Kongl. Maj:ts förslag skiljer sig från Medicinalstyrelsens hufvudsakligen
deri, att i det förra icke upptagits en del mera underordnade
hospitalstjenster med särskild! utförda arfvodesbelopp utan i stället
en jemn summa af 16,000 kronor, som Kongl. Maj:t skulle ega att
fördela.

Slutsumman af den lönestat Kongl. Maj:t föreslagit uppgår —
ofvannämnda 16,000 kronor oberäknade — till 90,800 kronor. Den skulle,
derest de nedsättningar, Utskottet förordat, blefve vidtagna, komma att
nedgå till 85,500 kronor och således minskas med 5,300 kronor.

De närmare bestämmelser angående lönestatens tillämpning, som
Kongl. Maj:t föreslagit, hafva icke synts Utskottet föranleda någon erinran.

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

55

Vid bedömandet af de aflöningsbelopp, som böra beviljas åt
hospitalstjenstemännen har Utskottet, som visserligen funnit de begärda
aflöningarne vara höga, men likväl icke velat i vidsträcktare
mån än som skett förorda minskning af desamma eller andra väsentliga
ändringar i Kongl. Maj:ts förslag, haft i sigte, att varsamhet i
förevarande afseende påkallas deraf, att Kongl. Maj:t möjligen, derest
Riksdagen icke gillar Kongl. Maj:ts förslag, skulle kunna finna anledning
att fortfarande utan Riksdagens hörande bestämma hospitalstjenstemännens
aflöning, på sätt Kongl. Maj:t hittills ansett sig kunna
göra. Vidare har Utskottet ansett att i förevarande fall förefinnes
ett positivt skäl att aflöningen ej sättes för knapp, enär någon rätt
till pension icke tillkommer desse tjenstemän, hvilket förhållande naturligtvis
vid aflöningens bestämmande måste beaktas.

Hvad deremot vidkommer Kongl. Majrts förslag i öfrigt, så har
Utskottet funnit det belopp, som begärts för aflönande af hospitalens
öfriga, i lönestaten ej upptagna tjenstemän, kunna något minskas. Det
har nemligen synts Utskottet dels att desse tjenstemäns antal borde
kunna inskränkas och dels att en nedsättning kan ega rum i de afsedda
arfvodesbeloppen. Utan att med bestämdhet uttala sig om hvilka
platser, som borde kunna umbäras, anser sig Utskottet dock böra
anmärka, att Utskottet härutinnan fäst sin uppmärksamhet företrädesvis
vid bokhållare- och amanuensbefattningarna. I fråga åter om de
befattningar, som anses böra vid hvarje hospital finnas, nemligen
predikants- och sekreterarebefattningar, har det synts Utskottet som
åtminstone de senare kunna bestridas äfven för ett i allmänhet lägre
arfvode än det i Medicinalstyrelsens förslag upptagna. Med hänsyn
till hvad sålunda anförts torde i stället för 16,000 kronor en summa
af 12,000 kronor blifva tillräcklig för ifrågavarande arfvoden.

Beträffande naturaförmåner åt de i lönestaten ej upptagna hospitalstjenstemännen
har Utskottet ej ansett sig böra tillstyrka vidsträcktare
medgifvande af Riksdagen än att sådana förmåner fortfarande må få
utgå åt sådana redan anstälda tjenstemän, som för närvarande åtnjuta
dylika förmåner, dock ej på annat sätt eller i större mån än nu är
fallet. Utskottet har nemligen visserligen funnit rubbning i detta
hänseende ej böra ega rum, men å andra sidan funnit godtgörelsen i
andra fall lämpligen böra utgå endast med visst belopp i penningar.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen må godkänna föl jande aflöningsstat
för läkare och andra tjenstemän vid nedannämnda
hospital:

56

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Stockholms hospital.

öfverläkaren ..................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren..............................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.......................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

Upsala hospital.

Öfverläkaren ...................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

två biträdande läkare, hvardera 2,500 kronor ........................

jemte för hvardera bostad med möbler och sängkläder,
lyse, ved, tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.....................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

Nyköpings hospital.

Läkaren ...........................................................................................

sysslomannen......................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

Vadstena hospital.

Öfverläkaren....................................................................................

jemte boställsvåning och ved; dock med skyldighet för
öfverläkaren att, intill dess annorlunda bestämmes, i
stället för boställsvåning åtnöjas med en hyresersättning
af 1,200 kronor årligen;

biträdande läkaren ...........................................................................

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.....................................................................................

jemte boställsvåning och ved;

Vexiö hospital.

öfverläkaren ........................................

jemte boställsvåning och ved;

Kronor.

4,000: —
2,500: —

3,200: —

G,000: —
5,000: —

3,200: —

2,500: —
800: —

G,500: —

2,500: —
3,200: —

G,000: —

Transport 45,400:

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

57

Kronor.

Transport 45,400: —

biträdande läkaren............................................................................. 2,500: —

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och första klassens kost;

sysslomannen.............................. 2,800: —

jemte boställsvåning och ved;

Lunds hospital.

öfverläkaren ............................................................................. 6,500: —

jemte boställsvåning- och ved;

biträdande läkaren....................................................................... 2,500: —

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och första klassens kost;

sysslomannen........................................... 3,200: —

jemte boställsvåning och ved;

\

Göteborgs hospital.

Öfverläkaren .................................................................................. 6,000: —

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren............................................................................ 2,500: —

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och kost lika med allmänna afdelningen samt såsom
kostförbättringspenningar 200 kronor;

sysslomannen.................................................................................. 2,800: —

jemte boställsvåning och ved;

Hernösands hospital.

öfverläkaren ..................................................................................... 6,000: —

jemte boställsvåning och ved;

biträdande läkaren......................................................................... 2,500: —

jemte bostad med möbler och sängkläder, lyse, ved,
tvätt och första klassens kost;

sysslomannen................................................................................... 2,800: —•

jemte boställsvåning och ved.

Summa kronor 85,500: —,

Indika aflöningar skola utgå af förslagsanslaget till hospitals underhåll;
JBih. till Riksd. Vrot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 8

58

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag
till utbildande
af
lärare- och
vårdarepersonal
för
sinnesslöa
barn samt till
understöd åt
uppfostringsanstalter
för
sådana barn.

[17.]

b) att Riksdagen må, beträffande tillämpningen
af denna stat, föreskrifva

att två tredjedelar af den kontanta aflöningen
utgöra lön och en tredjedel tjenstgöringspenningar;

att biträdande läkare, som är medicine licentiat
och boende vid hospitalet, eger utöfver den i mom. a)
bestämda aflöning bekomma årligen 1,000 kronor,
under vilkor att han icke med befattningen såsom
biträdande läkare förenar annan tjenst; samt

att för biträdande läkare, som icke är boende
vid hospitalet, aflöningen i alla händelser utgår med
endast 2,000 kronor om året utan någon rätt fill
naturaförmåner;

c) att Riksdagen för åtnjutande af den nya lönestaten
må för öfverläkare stadga det vilkor, att öfverläkaren
icke må utom hospitalet utöfva enskild praktik
mot betalning, med undantag af hvad som rörer
sinnessjukdomar; och

d) att Riksdagen må medgifva att till arfvoden
åt öfrige vid ofvannämnda hospital erforderliga tjensteinän
Kongl. Maj:t må, förutom de naturaförmåner,
som af Kong]. Maj:t redan äro bestämda, använda
ett kontant belopp af högst 12,000 kronor af förslagsanslaget
till hospitals underhåll.

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.

22:o. Till utbildande af lärare- och vårdarepersonal för sinnesslöa
barn samt till understöd åt uppfostringsanstalter för dylika barn
under vissa i statsrådsprotokollet angifna vilkor har Kongl. Maj:t föreslagit,
att på ordinarie stat måtte uppföras ett förslagsanslag af 25,000
kronor.

De antydda vilkoren äro enligt statsrådsprotokollet följande:

att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast sådana barn må
till skolelever antagas, hvilka kunna anses mottagliga för uppfostran
eller undervisning, och bland dessa intet, som är under sex eller öfver
femton år;

att barn, som lida af konvulsioner, fallandesot, sinnessjukdom
eller smittosam sjukdom, icke få i skolan intagas;

att skolelev, som under vistelsen i skolan visat sig icke vara

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

59

mottaglig för uppfostran, bör derifrån skiljas, äfvensom att skolelev,
hvilken i skolan icke kan göra vidare framsteg, ej heller bör der längre
få qvarstanna;

att understödet för hvarje år skall utgå med 100 kronor för
hvarje vid årets början i skolan intaget barn, som är mottagligt för
undervisning, och att vid idiotanstalt, hvarest jemte skolelever mottagas
elever endast till vård, dessa senares antal icke må i beräkningen
ingå; samt

att skolan skall vara underkastad den inspektion, som chefen för
Ecklesiastikdepartementet bestämmer, hvarjemte der bör vara anstäld
eu läkare, hvilken kan lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd.

I en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 9) har Herr
Friherre KlAnckoirström anfört, att han för alla de nya anslag, för hvilka
i den Kongl. statsverkspropositionen äskades, att de måtte utgå såsom
reservations- eller förslag sanslag, yrkade, att detta icke måtte beviljas,
af skäl, som skulle finnas angifna i en af motionären vid 1884 ars
riksdag väckt motion, utan att, om dessa anslag, flera eller färre, bifölies,
detta måtte ske med vilkor, att de i 1886 års riksstat uppfördes
såsom bestämda anslag.

Vid föredragning i statsrådet af förevarande ärende har statsrådet
och chefen för Ecklesiastikdepartementet bland annat yttrat följande: »Med

tillämpning af de angående det för år 1884 beviljade anslagets
fördelning stadgade grunder, enligt hvilka de allmänna bestämmelser,
som blifvit faststälda såsom vilkor för åtnjutande af sådant understöd,
ej afsett det af Emanuela Carlbeck inrättade idiothem å lägenheten
Johannesberg vid Mariestad, ej heller den i Stockholm af »föreningen
för sinnesslöa barns vård» stiftade skola, har Eders Kongl.
Maj:t af anslaget för år 1884 anvisat åt idiothemmet å Johannesberg

5,000 kronor, med vilkor att fyra frielever der underhölles, samt åt
idiotskolan i Stockholm 10,000 kronor, med vilkor att minst trettiofem
elever skulle derstädes uppfostras och bland dem tio underhållas afgiftsfritt,
dock med rättighet för skolans styrelse att i stället för högst
fyra frielever intaga dubbla antalet mot half afgift, hvarjemte vid skolan
borde, utöfver det för elevernas undervisning och vård nödiga antal
lärarinnor och sköterskor, anställas minst tre personer, som ville
dertill utbilda sig; och hafva dessa anstalter varit underkastade inspektion,
som chefen för Ecklesiastikdepartementet egt att bestämma.

60

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

»Sedan vidare, beträffande andra sådana anstalter, hvilkas styrelser
kunde önska bidrag af omförraälda, för år 1884 beviljade anslag,
Eders Kongl. Maj:t genom nådig kungörelse den 20 Juni 1883 meddelat
de af Riksdagen godkända bestämmelser, som skulle utgöra vilkor
för understödets erhållande, samt föreskrifvit hvad i öfrigt vore
att iakttaga vid derom skeende ansökningar, hafva, på gjorda underdåniga
framställningar och efter verkstäld inspektion, understöd af sistnämnda
anslag till ett sammanlagd! belopp af 10,000 kronor beviljats
dylika anstalter inom Upsala, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus,
Örebro och Gefleborgs län.

»Vid beviljandet af ofvan berörda anslag för år 1885 har Riksdagen
godkänt förut gällande grunder för understödets utdelande, dock
så, att samtliga anstalter skulle i främsta rummet erhålla 100 kronor
för hvarje vid årets början i anstalten intaget barn i åldern mellan sex
och femton år, som vore mottagligt för undervisning; och har Eders
Kongl. Maj:t den 30 Maj 1884, med godkännande af Riksdagens beslut,
låtit angående vilkoren för åtnjutande af understöd för år 1885 af de
till detta ändamål anslagna medel utfärda nådig kungörelse, att gälla
för samtliga anstalter af ifrågavarande beskaffenhet. Derjemte täcktes
Eders Kongl. Maj:t förklara, att i öfrigt skulle af nyssnämnda anslag,
i den mån detsamma dertill lemnade tillgång, åt idiothemmet å Johannesberg
och idiotskolan i Stockholm komma att anvisas ytterligare bidrag
under enahanda särskilda vilkor, som för år 1884 varit föreskrifna.

»Någon fördelning af det för innevarande år beviljade anslaget
har ännu ej kunnat ega rum. Emellertid hafva styrelserna för sist omförmälda
båda uppfostringsanstalter, efter erhållen del af Eders Kongl.
Maj:ts nyssberörda beslut, inkommit med underdåniga ansökningar, att
åt dessa anstalter måtte beredas understöd äfven för år 1886.

»Den ena ansökningen, som är undertecknad af styrelsen öfver
föreningen för sinnesslöa barns vård, hvars ordförande, öfverläkaren
vid Upsala hospital, e. o. Professorn N. G. Kjellberg, under en följd af
år inspekterat de i landsorten inrättade idiotanstalter, innefattar redogörelse
för försök, som gjorts att dels genom jemförelse!- med länder,
i hvilka undersökningar anstälts rörande antalet sinnesslöa barn, dels
ock på grund af statistiska uppgifter om antalet idioter inom vissa delar
af Sverige utreda, huru många skolplatser här i riket kunde erfordras
för sådana barns undervisning. I Norge hade år 1881, enligt då
gjorda undersökningar, funnits 1,640 sinnesslöa barn i åldern mellan
sju och tjugu år, bland hvilka hälften ansågs mottaglig för undervisning.
Men då rätt många af dessa barn icke kunde väntas anmälda
till undervisning inom de allmänna anstalterna, antog norska regerin -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

61

gens departement för kyrko- och undervisningsväsendet, att man vid
bestämmandet af behofvet platser inom dessa anstalter blott behöfde
taga hänsyn till en tredjedel af alla sinnesslöa barn inom landet. Då
befolkningen i Norge beräknades till 1,860,000, erfordrades sålunda en
skolplats för 8,300 invånare. Danmark hade år 1880 enligt folkräkning
2,600 idioter på en befolkning af 2,060,000, eller i medeltal 13
idioter bland 10,000 invånare. Huru många bland dessa befunno sig
i skolåldern, vore dock ej kändt. I Hannover hade man deremot gjort
beräkningar af samma slag som i Norge och dervid kommit till det
resultat, att en skolplats erfordrades för 4,000 till 5,000 invånare. Vid
folkräkningen i Sverige år 1880 hade Statistiska centralbyrån funnit, att
4,227 personer enligt de lemnade uppgifterna kunde anses vara idioter.
Om man med ledning af ofvannämnda beräkningar antoge, att i Sverige
en plats inom idiotskolorna vore behöflig för 4,000 invånare, så skulle
hela antalet erforderliga platser inom dessa skolor uppgå till omkring
1,200 för hela riket.

»För att tillgodose detta behof funnes nu 9 idiotskolor med tillsammans
255 platser för elever i åldern mellan sex och tjugu år. Med
stöd af nyssnämnda beräkningar kunde man således med sannolikhet
antaga,* att inom landet funnes 900 till 1,000 sinnesslöa barn, hvilka,
ehuru bildbara och arbetsdugliga, finge växa upp utan att erhålla någou
undervisning eller handledning. Vid de omförmälda 9 skolorna
vore anstälda 34 lärare eller lärarinnor samt 28 sköterskor, tillsammans
62 personer, eller i medeltal 1 lärarinna eller sköterska för 4 elever.
Tillämpades denna beräkning på hela antalet bildbara idioter, som
kunde antagas befinna sig i skolåldern, så framginge deraf, att för dessa
barns undervisning erfordrades en personal af nära 300 lärare, lärarinnor
och sköterskor.

»Jomfördes dessa beräkningar öfver det verkliga behofvet af arbetskrafter
med de befintliga tillgångarna i detta hänseende, visade det
sig att, ehuru idiotundervisningen i vårt land sedan slutet af 1860-talet,
då inom hela landet blott fans en mindre anstalt för sådan undervisning,
gått snabbt framåt, det likväl vore endast eu ringa början, som
ännu blifvit gjord. Detta gälde i synnerhet vid den vigtiga frågan om
utbildning af lärare- och vårdarepersonal, af hvilken personals duglighet
och vana idiotundervisningens framgång vore i så hög grad beroende.
Någon offentlig anstalt, der personer med fallenhet för detta
speciella slag af undervisning kunde utbilda sig, funnes icke här i riket,
oaktadt statens pligt i detta afseende svårligen torde kunna bestridas.
För att afhjelpa denna stora brist i anordningarne för den offentliga
undervisningen hade föreningen för sinnesslöa barns vård, hvil -

62

Stats- UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

ken är 1870 öppnat sin skola i Stockholm, inrättat denna till eu normalskola
för ett seminarium, afsedt för utbildning af lärarinnor och
sköterskor för idiotskolorna. Föreningens skola hade häi igenom äfven
kunnat verka såsom en förebild för de öfriga idiotskolorua, hvilket varit
af en icke ringa betydelse i fråga om en specialundervisning så ung
och outvecklad, som don för sinnesslöa barn hittills anordnade.

»I den mån idiotskolornas antal växte och behofvet af lärarekrafter
ökades, vore det äfven nödigt, att tillfälle till erhållande af en för
detta lärarekall lämpad och teoretisk och praktisk utbildning bereddes
ett större antal elever, än hittills varit behöfligt. Under do senare åren
hade vid föreningens seminarium samtidigt undervisats 2 till 3 lärarinnor
och 2 sköterskor eller tillsammans 4 till 5 elever, på sätt årsberättelserna
närmare angåfve. Från och med år 1886 ansåge dock
föreningens styrelse, att detta antal borde ökas till 6, deraf 3 lärarinnor
och 3 sköterskor. Om nemligen idiotskolorna inom landet saknade
tillgång till lämpliga ocli för sitt kall väl beredda lärarekrafter,
måste detta blifva till stort men icke blott för de närvarande skolorna,
utan äfven för hela idiotundervisningens framtid. Enär likväl den af
Riksdagen vid beviljandet af anslag för år 1885 till understöd åt sådana
anstalter lemnade föreskrift, att samtliga anstalter skulle i främsta
rummet erhålla 100 kronor för hvarje vid årets början i anstalten intaget
barn i åldern mellan sex och femton år, som vore mottagligt för
undervisning, syntes leda dertill, att föreningen icke på sätt den i underdånighet
begärt, finge af detta anslag sig anvisadt. enahanda belopp,

10,000 kronor, som förut kommit henne till del, och då föreningen
hvarken både till sitt förfogande tillräckliga egna medel till bekostande
af normalskolans och seminariets underhåll, ej heller i likhet med länsskolorna
hade att påräkna understöd af landsting, hade föreningens
styrelse funnit sig försatt i nödvändigheten att taga i öfvervägande,
huruvida den af föreningen inrättade undervisningsanstaltens verksamhet
skulle kunna fortsättas eller icke.

»Efter mogen pröfning af ofvan angifna förhållanden och med afseende
ej blott på idiotvårdens behof af en centralaustalt utan äfven
på föreningens ekonomiska ställning har dess styrelse anhållit att få
till Eders Kongl. Majrts pröfning hemställa, huruvida tidpunkten icke
nu vore inne för staten att öfvertaga bildandet af en för idiotundervisningen
lämplig lärare- och vårdare personal. Då emellertid, i händelse
föreningens seminarium skulle anses böra af staten öfver tagas, en sådan
anordning först efter någon tids förlopp torde kunna bringas till
stånd, har föreningens styrelse i underdånighet begärt, att, på det föreningen
måtte kunna under tiden hålla sin normalskola jemte semina -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

63

rium i verksamhet, Eders Kongl. Maj:t täcktes hos näst sammanträdande
Riksdag göra nådig framställning om beviljande af ett särskildt
anslag för år 1886 af 10,000 kronor, att utgå till föreningen mot enahanda
skyldigheter, som henne förut ålegat.

»Uppfostringsanstalter för siunesslöa barn i landets olika delar
hafva hittills kommit till stånd allenast genom enskilda personers eller
landstingens åtgörande. Staten har icke tagit direkt befattning med
deras inrättande. Någon ändring i detta förhållande synes mig icke
böra ifrågasättas. Men sedan en sådan anstalt kommit till stånd, synes
för upprätthållande af dess verksamhet statens bistånd böra kunna med
säkerhet påräknas. Den ovisshet, som i detta hänseende hittills rådfc,
då anslag för ändamålet beviljats blott för ett år i sänder och under
olika vilkor samt statsbidragen utgått med vexlande belopp, torde icke
böra onödigt förlängas. Den på detta område numera vunna erfarenheten
lärer i sjelfva verket vara tillräcklig för att åtgärder nu må kunna
vidtagas till åvägabringande af mera stadga och större likformighet
härutinnan. Man torde således nu böra tillförsäkra hvarje anstalt af
ifrågavarande slag, som uppfyller föreskrifna vilkor, att under alla förhållanden
för hvarje behörigen qvalificerad elev komma i åtnjutande af
statsbidrag till det belopp, som ursprungligen varit afsedt och fortfarande
synes vara tillräckligt eller 100 kronor.

»En sådan trygghet kan vinnas endast derigenom, att anslaget
uppföres såsom förslagsanslag å ordinarie stat.

»Såsom jag redan erinrat, hafva anstalterna i Stockholm och å
Johannesberg hittills åtnjutit understöd enligt andra grunder än öfriga
anstalter. Denna olikhet, som hvad anstalten i Stockholm angår till en
del haft en särskild orsak, till hvilken jag anhåller att längre fram få
återkomma, har i öfrigt föranledts deraf, att dessa tvenne anstalter äro
de äldsta och från början tilldelats understöd af bestämdt penningbelopp,
en förmån, som man sedan låtit dem behålla. Något skäl att
ännu längre låta dem i denna del intaga en undantagsställning torde
emellertid icke finnas.

»Genom senaste Riksdags beslut i ämnet, hvit ket beslut synes varit
afsedt att medföra eu förmån för flertalet af de i landsorten befintliga
anstalter för siunesslöa barn, kommer i sjelfva verket en icke ringa
olägenhet att drabba dem. Bland hittills föreskrifna vilkor för understöds
åtnjutande förekommer, att »endast sådana barn må till skolelever
antagas, livilka kunna anses mottagliga för uppfostran eller undervisning,
och bland dessa intet, som är under sex eller öfver femton år». Men om
dessa vilkor äro iakttagna, har intet hinder funnits för understöds
åtnjutande, äfven om barnet qvarstannat i anstalten, efter det att det

64

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

uppnått 15 års ålder. De af senaste Riksdag begagnade ordalag utlofva
åter ett understöd af 100 kronor »för hvarje vid årets början i
anstalten intaget barn i åldern emellan C och 15 år, som är mottagligt
för undervisning», hvaraf torde följa, att understöd upphör för elev,
som öfverskridit sistnämnda ålder. Några skäl för denna förändring i
vilkoren hafva ej blifvit af Riksdagen angifna. Kanske har den icke
ens varit af Riksdagen afsedd. Uppenbart torde i allt fall vara, att
undervisningen för många af dessa vanlottade varelser måste utsträckas
kanske rätt långt öfver den tid, då de uppnått 15 års ålder. Jag hemställer
derför, att Eders Kong]. Maj:t må föreslå Riksdagen att i sak
återgå till det hittills föreskrifna vilkoret, hvarvid ordalagen likväl
böra så affattas, att hinder icke må möta för anstalt att, såsom hittills
på Johannesberg egt ruin, till vård emottaga eller behålla äfven sådana
olyckliga sinnesslöa, som icke äro för undervisning eller uppfostran
emottagliga.

»Återstår frågan om utbildningen af lärarinnor och sköterskor för
sinnesslöa barn. Såsom jag redan nämnt, har styrelsen för föreningen
för sinnesslöa barns vård ifrågasatt, att staten borde i en egen anstalt
låta meddela den nödiga teoretiska och praktiska undervisningen för
sådana lärarinnors och sköterskors utbildande. Detta sätt att lösa frågan
skulle emellertid utan tvifvel vålla ganska stora kostnader och svårigheter,
och torde derför vara skäl att tillse, om ej annan utväg för
målets vinnande kan utfinnas. Såsom redan blifvit erinradt, har föreningen
för sinnesslöa barns vård såsom vilkor för åtnjutande af sitt
hittills varande årsunderstöd af 10,000 kronor haft förpligtelse!! att
årligen lemna nödig utbildning åt minst 3 personer till lärarinnor eller
sköterskor. Det sätt, hvarpå föreningen fullgjort denna sin skyldighet, har,
enligt hvad vid de verkstälda inspektionerna blifvit upplyst, icke lem nät
rum för anmärkning. Jag har derför stält mig i beröring med ordföranden
i nämnda förening och af honom inhemtat, att föreningen
skulle kunna åtaga sig att emot ett årligt anslag af 6,000 kronor jemte
bibehållande af skyldigheten att emottaga och vårda 10 sinnesslöa barn
utan afgift, dock med rätt att, om föreningen hellre så ville, i stället
för hvarje frielev emottaga 2 halfbetalande elever, derjemte årligen
lemna undervisning åt minst 4 personer att utbildas, 2 till lärarinnor
och 2 till sköterskor. Oaktadt föreningens skyldigheter sålunda skulle
blifva något större, än de för närvarande äro, understiger den kostnad,
som genom en sådan anordning skulle drabba statsverket, i någon mån
hvad som för närvarande kan beräknas utgå för ändamålet, då den i
Stockholm befintliga anstalten, med ett antal af 35 barn, hvarmed
enligt de allmänna reglerna skulle följa ett understöd af 3,500 kro -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

65

nor, hittills åtnjutit 10,000 kronor i årligt understöd, till följd hvaraf
6,500 kronor kunna anses utgöra ersättning för de anstalten åliggande
särskilda skyldigheter. Uppenbart torde vara, att kostnaden betydligt
understiger de utgifter, som skulle drabba statsverket, om staten skulle
anordna en egen anstalt för ändamålet. Då ingen anledning finnes att
antaga, att den utbildning, som i en statsanstalt skulle kunna meddelas,
skulle blifva väsentligen bättre än den, föreningen visat sig i
sin anstalt meddela, tvekar jag icke att tillstyrka Eders Kongl. Maj:t
att vidtaga åtgärder för målets vinnande på det sätt, hvarför jag nu
redogjort.»

Den utförliga redogörelse, som sålunda till statsrådsprotokollet lemnats,
synes Utskottet fullständigt ådagalägga icke allenast anslagets
behöflighet utan äfven lämpligheten att från extra stat, hvarå ett belopp
af 25,000 kronor under de två senaste åren uppförts för ändamålet,
nu öfverföra detsamma till ordinarie stat.

Hvad de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkoren för understöds erhållande
angår, så hafva dessa icke gifvit Utskottet anledning till någon
erinran.

Hvad beträffar det belopp af 6,000 kronor, som skulle komma att
lemnas till den af föreningen för sinnesslöa barns vård i Stockholm
upprättade anstalt, har Utskottet, med afseende på den framstående
vigten deraf, att en bildningsanstalt för dem, som skola bestrida det
ansvarsfulla kallet att vara lärarinnor och sköterskor för dessa vanlottade
varelser, funnit sig ega allt skäl att jemväl dertill tillstyrka
Riksdagens bifall, så mycket mera som en så beskaffad bildningsanstalt
säkerligen icke skulle kunna billigare komma till stånd på annat
sätt än genom den här ifrågastälda anordning. I sammanhang dermed
har Utskottet fäst uppmärksamhet derå, att, då föreningen utom
andra skyldigheter för åtnjutande af detta understödsbelopp skall mottaga
visst antal frielever eller halfbetalande elever, föreningen, med
hänsyn dertill att hon utöfvar sin verksamhet i hufvudstaden, skulle
deraf kunna föranledas att, då ansökningar om inträde i anstalten göras
för frielever eller halfbetalande elever, företrädesvis intaga sådana sinnesslöa
barn, som tillhöra Stockholms kommun. De upplysningar, Utskottet
i detta afseende inhemta!, gifva emellertid vid handen, att sådant icke
är förhållandet utan att inträde af direktionen hålles öppet för sökande
från alla delar af riket, och att för närvarande af 34 der intagna barn
21 äro från landsorten och deraf

4 från Stockholms län,

2 „ Bohuslän

3 ,, Södermanland,

Bih. till Bi/csd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

9

66

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

1 från Upland,

1 „ Dalarne,

2 ,, Kalmar län,

1 ,, Halland,

2 „ Blekinge,

1 „ Gotland,

1 „ Öland,

2 „ Yermland och

1 ,, Jemtland.

Af de i anstalten intagna 10 frielever hafva åren 1883 och 1884
varit 7 från landsorten och blott 3 från Stockholm. Af 101 elever,
som sedan skolans öppnande 1870 i densamma varit inskrifna, hafva
30 varit från Stockholms stad, alla de öfriga från landsorten.

Hvad slutligen angår den ofvanbemälde motionärens yrkande, så
har Utskottet icke kunnat i hans år 1884 väckta motion finna några
skäl anförda, som kunde böra föranleda bifall till samma yrkande. Då
ej heller i sakens egen natur kan spåras någon anledning eller ens
möjlighet att annorledes än såsom förslagsanslag uppföra anslaget, för
så vidt icke grunderna för dess användande skola helt och hållet förändras,
så föranlåtes Utskottet att, under åberopande af hvad i ämnet
anfördt blifvit, hemställa,

att Riksdagen, utan afseende å ofvanberörda
motion, må bifalla Kongl. Mapts framställning och således a)

på ordinarie stat från och med år 1886 uppföra
ett förslagsanslag af 25,000 kronor, att utgå till
understöd åt inhemska uppfostringsanstalter för dylika
barn under följande vilkor:

att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast
sådana barn må till skolelever antagas, hvilka kunna
anses mottagliga för uppfostran eller undervisning,
och bland dessa intet, som är under sex eller öfver
femton år;

att barn, som lida af konvulsioner, fallandesot,
sinnessjukdom eller smittosam sjukdom, icke få i skolan
intagas;

att skolelev, som under vistelsen i skolan visat
sig icke vara mottaglig för uppfostran, bör derifrån
skiljas, äfvensom att skolelev, hvilken i skolan icke

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

67

kan göra vidare framsteg, ej heller bör der längre få
qvarstanna;

att understödet för hvarje år skall utgå med 100
kronor för hvarje vid årets början i skolan intaget barn,
som är mottagligt för undervisning, och att vid idiotanstalt,
hvarest jemte skolelever mottagas elever endast
till vård, dessa senares antal icke må i beräkningen
ingå; samt

att skolan skall vara underkastad den inspektion,
som chefen för Ecklesiastikdepartementet bestämmer,
hvarjemte der bör vara anstäld en läkare, hvilken kan
lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd;

b) medgifva, att af anslaget må användas ett
belopp af 6,000 kronor till utbildande vid föreningens
i Stockholm vårdanstalt för sinnesslöa barn af lärareoch
vårdarepersonal för sådana barn, dock under vilkor,
dels att föreningen skall vara skyldig att mottaga
och vårda 10 sinnesslöa barn utan afgift eller ock,
om föreningen hellre så vill, i stället för hvarje frielev
2 halfbetalande elever samt årligen lemna undervisning
åt 4 personer att utbildas, 2 till lärarinnor
och 2 till sköterskor, dels att föreningen vid mottagande
af frielever eller halfbetalande elever icke må
lemna företräde åt sinnesslöa barn från Stockholm,
utan att inträde skall i lika mån stå öppet för sinnesslöa
barn från alla delar af riket, dels ock att föreningen
skall underkasta sig den inspektion öfver anstalten,
som Kongl. Maj:t kan finna skäligt att bestämma.

Kyrkors underhåll.

23:o. Hänvisande till hvad Utskottet under punkten l:o här ofvan
anfört, hemställer Utskottet,

att Riksdagen må, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
i kolumnen för “friheter och kyrkotionde14 i
stället för det i nu gällande riksstat uppförda beloppet
217,600 kronor uppföra allenast 193,300 kronor
och således utesluta ett belopp af 24,300 kronor.

Ang. uteslutande
af en
del af ettanslagsbelopp.

[18-]

68

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Extra utgifter.

Ang. förslag, 24:o. Herr Friherre Klinckowström har i sin inom Första Kammam
extra3ut ren v^c^a m°tion, N:o 8, föreslagit, att anslaget till extra utgifter, som
gifter måtte i 1885 års riksstat är uppfördt såsom reservationsanslag, måtte förändras
erhnatur''nan ^ bestämdt anslag med i öfrigt oförändradt belopp, 15,000 kronor.

I motionen uppgifves, med åberopande af Riksdagens Revisorers
sist afgifna berättelse angående granskning af statsverket, att reservationerna
å detta anslag utgjort årligen under nedannämnda år:

1878 ............................

............................kronor

8,356

1879 ...........................

............................. ??

10,136

1880 ..........................

........................... ??

9,873

1881 ..........................

............................

13,480

1882 .......................

............................. V

17,191

För sistnämnda år skulle alltså reservationer eller besparingar
hafva gjorts till ett belopp, som med 2,191 kronor öfverstiger anslagsbeloppet.

I sjelfva verket förhåller sig saken så, att under de uppgifna
åren samt under åren 1883 och 1884 behållningar och brist å anslaget
uppkommit till följande belopp:

år 1878 (med tillägg af behållningen
från år 1877)

ii

ii

ii

ii

ii

ii

1879

1880
1881
1882

1883

1884

Behållning:

8,356: 83 kronor.

1,779: 83

3,607: 14 „

3,711: 23 „

3,720: 70
5,823: 78

Brist:

263: 56 kronor.

Sammanläggas summorna af de enligt förestående uppgift för
åren 1878 —1882 antecknade behållningarna, så erhålles ett belopp af
17,455 kronor 3 öre, och om derifrån dragés 1880 års brist å 263 kronor
56 öre, erhålles den summa af 17,191 kronor 47 öre, hvartill Revisorerne
rätteligen uppgifvit, att de särskilda reservationerna för dessa
år med tillägg af reservationen från 1877 sammanlagda uppgått.

Då det af ofvan meddelade redogörelse visar sig, att brist å anslaget
stundom kan uppstå samt medel att fylla densamma måste, der -

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14. 69

est icke anslaget vore reservationsanslag, beredas från annat håll, så
förefinnes icke något skäl att nu förändra anslagets natur, desto mindre
som följden af en sådan förändring, som motionären föreslagit, icke
med visshet kan antagas nödvändigt leda till verklig besparing på det
hela i statens utgifter; hemställande derföre Utskottet,

att förevarande förslag må lemnas utan afseende.

Öfriga ordinarie anslag.

25:o. I öfriga ordinarie anslag har Kongl. Maj:t icke föreslagit
annan förändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., som för närvarande
är upptaget till 21,872 kronor, måtte höjas med 276 kronor,
eller till 22,148 kronor; och hemställer Utskottet,

att Riksdagen må till oförändrade belopp och
natur i 1886 års riksstat uppföra alla öfriga, här ofvan
ej särskildt omförmälda ordinarie anslag; dock
att i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. må få göras den jemkning, som till jemnande
af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

För tillfälliga behof] hänförliga till åttonde hufvudtiteln, hafva
följande framställningar blifvit gjorda.

Riksarkivet.

26:o. Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana handlingar, som
äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t äskat ett anslag
af 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående
år för samma ändamål beviljats; och hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må på extra stat för år 1886
uppföra ett anslag af 3,000 kronor till utgifvande, genom
riksarkivets försorg, af sådana handlingar, som
äro af vigt för fäderneslandets historia.

Ang. öfriga
ordinarie
anslag.

[19-]

Ang. anslag
till utgifvande
af
historiska
handlingar.

[20.]

70

Stats-Utskottets Utlåtande N:o lå.

Ang. anslag
för tillbyggnad
åt riksarkivet.

[21.]

27:o. Till uppförande af en tillbyggnad för riksarkivet å dess
nuvarande tomt och en mindre del af riksgäldskontorets tomt, på sätt
statsrådsprotokollet innehåller, har Kongl. Maj:t äskat, att ett anslag
måtte beviljas af 575,000 kronor, hvaraf för år 1886 skulle anvisas

100,000 kronor.

Af enskild motionär, Herr Friherre Klinckowström i Första Kammaren,
har deremot i väckt motion, N:o 9, på anförda skäl yrkats, att
det begärda anslaget för tillbyggnad af riksarkivets hus för närvarande
måtte af Riksdagen afslås.

Till statsrådsprotokollet har, vid föredragning i statsrådet af denna
anslagsfråga, statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet anfört
och erinrat:

att riksarkivets behof af ökadt utrymme föranlåtit Kongl. Maj:t
att i proposition till 1883 års Riksdag begära anslag till uppförande
af en ny byggnad för detta embetsverk, men att Riksdagen, som visserligen
ansåg behofvet af ny lokal för riksarkivet vara af vigtig
och trängande beskaffenhet, emellertid stält denna fråga i samband med
en annan byggnadsfråga, som inom Riksdagen flere gånger förut behandlats,
nemligen om uppförande af nytt riksdagshus och anskaffande
af lämplig lokal åt riksbanken, samt anhållit det Kongl. Maj:t täcktes
låta utreda, bland annat, så väl huru vida icke det nuvarande riksdagshuset
kunde användas till riksarkiv som äfven andra dermed sammanhängande
frågor. Efter det Kongl. Maj:t den 29 juni 1883 tillsatt en
komité för ändamålet, hade riksarkivar i en den 22 Oktober 1884 inkommit
med en framställning i ämnet, i hvilken han, sjelf ledamot i komitén,
anfört, att komitén verkstält undersökningar om lämpligheten
att använda det nuvarande riksdagshuset till riksarkiv samt om de dermed
förenade kostnader, men att komitén dåmera enhälligt kommit till
den åsigt, att det vore lämpligare, om riksarkivet bereddes ökadt utrymme
genom en tillbyggnad på dess nuvarande tomt. Till följd af
de vidlyftiga undersökningar och beräkningar, som komiténs öfriga
uppdrag kräfde, vore fara värdt, att om det förslag, hvartill komitén
kommit i fråga om beredandet af ökadt utrymme för riksarkivet, blefve
för Kongl. Maj:t framlagdt först i sammanhang med komiténs slutliga
betänkande, förslaget i afseende å riksarkivet icke skulle hinna beaktas
i Kongl. Maj:ts proposition till nu innevarande Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof. Riksarkivarien hade emellertid ansett
sig pligtig att fästa uppmärksamheten derpå, att utrymmet i riksarkivet
numera vore så knappt, att det endast genom vidlyftiga omflyttningar
blefve möjligt att under ytterligare tre år i riksarkivets hufvudbyggnad
mottaga den vanliga årliga tillväxten i samlingarne. Ut -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

71

öfver nämnda tid kunde utrymme endast beredas genom att lita till
de källarhvalf, som riksarkivet disponerade under Kongl. slottet. Hvad
som der under vissa förhållanden återstode af ledigt utrymme skulle
räcka för 3 års inkommande handlingar, om icke en del af hyllorna
derstädes vore så fullständigt i mörker, att man under höst- och vintermånaderna
endast genom trefvande med handen kunde komma under
fund med om hyllorna vore tomma eller icke. Vid sådana förhållanden
och med ständiga omflyttningar måste det naturligtvis blifva
ytterst svårt att bibehålla ordning och reda bland riksarkivets handlingar.
Men om det likväl genom att uppsöka allt befintligt utrymme
blefve möjligt för riksarkivet att mottaga och uppställa de handlingar,
som under innevarande och fem följande år tillflöte, motsvarade detta
endast den tid, som åtginge innan en ny byggnad kunde blifva för
riksarkivet begagnelig, i fall anslag dertill vid innevarande års riksdag
beviljades.

Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t den 31 Oktober 1884 anbefalt
nämnda komité att, utan afvaktan på fullbordande af dess öfriga
arbeten, till Kongl. Maj:t så fort ske kunde inkomma med utlåtande
och förslag i fråga om riksarkivet.

Till åtlydnad häraf hade komitén den 15 derpå följande November
afgifvit särskildt, af ritningar och kostnadsförslag jemte åtskilliga andra
handlingar åtföljdt underdånigt utlåtande.

Enär — yttrade komitén — i dess uppdrag ingått att låta utreda,
huru vida nuvarande riksdagshuset kunde användas till riksarkiv eller annat
statens ändamål, hade komitén i främsta rummet, haft att utröna, huru
vida icke hinder derför kunde möta på grund af husets beskaffenhet i
afseende å bärighet, byggnadssätt, utrymme och lokalernas torrhet, hvarför
tre sakkunnige, med riksdagshuset förtrogne män, arkitekten, professorn
F. G. A. Dahl samt byggmästarne A. G. Sällström och E. Thavenius,
anmodats att undersöka huset i dessa hänseenden. Efter det
dessa personer härom afgifvit utlåtande, hade komitén genom tre af
sina ledamöter låtit se till på hvad sätt och för hvilken kostnad riksdagshusets
förändring för riksarkivets eller andra embetsverks behof skulle
kunna ske. Ett på grund häraf med förenämnde sakkunnige mäns biträde
uppgjordt förslag ginge ut på att för riksarkivets behof omedelbart
inreda största delen af byggnaden och i den återstående delen, nemligen
vestra flygeln samt närmast liggande lägenheter å nedra bottnen och i
första våningen af stora huset, inrymma kammararkivet, intill dess att
jemväl dessa lägenheter och flygeln kunde behöfva tagas i anspråk för
riksarkivet. Härigenom skulle beredas åt riksarkivet 38,300 och åt
kammararkivet 15,926 längdfot hyllor. Kostnaden för inredning af den

72

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

del af byggnaden, som till en början skulle upplåtas åt riksarkivet, både
beräknats till 294,400 kronor och för den återstående delen, som tills
vidare skulle afses för kammararkivet, till 85,400 kronor. De sakkunniges
yttrande i denna byggnadsfråga slutade med de erinringar, att
riksdagshusets konstruktion icke egde eller kunde erhålla den brandfrihet,
som borde finnas vid ett arkiv, att belysningen inom lägenheterna
ej heller kunde blifva fullt tillfredsställande, och att stenkolsrök
från ångbåtar måste medföra olägenhet för arkivet inrym dt i riksdagshuset.

Komitén hade funnit i synnerhet de två första erinringarna vara
af den vigt, att komitén icke tvekat att tillstyrka utgifvande af ett
större belopp, om derigenom kunde åt riksarkivet anskaffas en ny, för
ändamålet afpassad byggnad, inom hvilken största möjliga trygghet
kunde beredas för arkivets till en del oersättliga skatter, och detta så
mycket hellre som, efter hvad komitén trodde sig kunna på annat
ställe visa, det skulle medföra stor fördel för statsverket att vidtaga
den, såsom bemälde sakkunnige män vitsordat, lätt verkställbara åtgärden
att i riksdagshuset bereda utrymme för de många embetsverk,
som nu vore inhysta i hyrda lägenheter.

Då följaktligen komitén icke ansett sig böra föreslå riksarkivets
flyttning till det nuvarande riksdagshuset, hade komitén sökt utfinna
ett annat sätt att bereda det ökade utrymme, som för arkivet vore behöflig!
Komiténs uppmärksamhet hade dervid i främsta rummet fästs
å den redan under frågans föregående behandling omtalade möjligheten
att med nuvarande arkivbyggnads bibehållande i alldeles eller så nära
som möjligt orubbadt skick bereda det ökade utrymmet genom tillbyggnad
till denna, en utväg, för hvilken till och med en gång, nemligen
vid 1862—1863 årens riksdag, anvisats medel, som dock icke
begagnats, af den anledning att sammanbindningsbanans rigtning invid
egendomen ej då var bestämd. Mot ett dylikt tillbyggnadsförslag
borde några betänkligheter af hänsyn till eldfara för byggnaden numera
icke kunna framställas, sedan en reglering mellan riksarkivets
och bolagets P. A. Norstedt & Söner egendomar blifvit faststäld så, att
icke allenast en 40 fot bred gata droges mellan egendomarna, utan
äfven den senare fastighetens egare bundit sig genom aftal med kronan
att vid egendomens bebyggande eller begagnande utefter sin gränslinie
mot denna gata på 40 fots afstånd derifrån vara för all framtid
underkastad den servitut, att det sålunda till längd och bredd bestämda
området icke finge användas till boktryckeri eller annan, med hänsyn
till eldfara dermed jemförlig inrättning samt ej heller sättas i förbindelse
med sådan inrättning annorledes, än efter det densamma blif -

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

73

vit genom fullständig- brandmur afskild utan andra öppningar deruti
än sådana, hvilka voro med jerndörrar försedda, hvadan en ny riksarkivbyggnad,
uppförd i denna nya gatas gränslinie, icke skulle komma
närmare än 80 fot från eldfarlig inrättning, som dessutom åt denna
sida blifvit försedd med brandmur och ytterligare komme att genom
en byggnad skiljas från nämnda gata.

Vid de undersökningar, som anstälts angående möjligheten att
genom eu tillbyggnad se riksarkivets behof af vidgadt utrymme till
godo, hade det ock visat sig, att med intagande från riksgäldskontorets
vidliggande obebyggda tomtdel af några hundra qvadratfot, hvilka
för öfrigt kunde, om så erfordrades, ersättas med sådan riksarkivets
mark, som läge intill riksgäldskontorets hus, en byggnad af tillräcklig
storlek för att under en lång följd af år tillfredsställa riksarkivets
fordringar på utrymme kunde på dess egen tomt uppföras, med ena
sidan utefter omförmälda nya gata och åt jernvägen på minst 40 fots
afstånd från dess inhägnade område. Om hela denna sträcka bebyggdes
på af komitén angifvet sätt, skulle nemligen 33,500 löpande fot
nya hyllor blifva att tillgå, väl ordnade inom ett tidsenligt arkivhus,
och om bebyggandet vid den nya gatan komme att sträcka sig endast
till dennas nedre del, så att det nya arkivet icke nu på detta ställe
sammanbyggdes med det gamla, utan en obebyggd plats lemnades dem
emellan,^ skulle de nya hyllornas längd kunna blifva omkring 25,500 fot.

Af den utredning angående riksarkivets behof af utrymme, som
lemnats i föredragande departementschefens yttrande till det såsom
bilaga vid Kongl. Maj:ts förenämnda proposition till 1883 års Riksdag
fogade statsrådsprotokoll, hade komitén inhemtat, hurusom riksarkivet
i början af år 1882 begagnade 27,000 sträckfot hyllutrymme, deraf

18,000 i nuvarande arkivhuset och 9,000 i Kongl. slottets hvalf; att
dåvarande riksarkivarien beräknat, att ett nytt arkivhus, som afsåges
för en längre tid, exempelvis 100 år, borde lemna utrymme icke blott
för den normala årliga tillökningen, som antoges till 180 sträckfot om
året, eller 18,000 fot under 100 år, utan äfven för den tillfälliga tillväxten,
som för de 100 åren beräknades till 15,000—20,000 sträckfot;
samt att således hela tillväxten under 100 år kunde beräknas att fylla
33,000—38,000 fot hyllor. Den af komitén föreslagna nya byggnaden
i sin större utsträckning skulle alltså kunna inrymma vid pass riksarkivets
hela tillväxt under 100 år, förutsatt att riksarkivet finge behålla
alla sina nuvarande lokaler. Af dessa skulle väl en del bortgå
genom sjelfva sammanbindningen af det gamla och det nya huset, men
denna förlust skulle någorlunda ersättas dels genom det utrymme, som
vunnes uti ett föreslaget torn, dels genom de nya hyllor, som kunde
Bih. till Rilcsd. Prot. 1S85. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 10

74

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

uppsättas i de nuvarande arbetsrummen, då dessa en gång finge utbytas
mot andra i den nya byggnaden. Åfven med den mindre utsträckningen
borde den nya byggnaden kunna förslå för mer än ett
hälft århundrade, i synnerhet om det vid undersökning skulle visa sig,
att en större utgallring, än för närvarande, kunde tillämpas vid afgörande
af hvad som skulle tillföras riksarkivets handlingar.

Det större af ofvan omförmälda byggnadsförslag ginge, såsom
uppgjorda eskissritningar visade, ut på, att den nya byggnaden skulle
sammanbindas med den nuvarande dels genom en gång intill husens
södra gaflar, dels genom en tornlik byggnad vid den omtalade nya
gatans vestra mynning. Rummen, korridorerna m. m. skulle öfver allt
i byggnaden göras hvar för sig brandfria och genom jerndörrar m. m.
isoleras från andra lägenheter. Hyllor, balkonggolf och dessas underslag
skulle i arkivrummen göras af trä, men allt öfrigt af jern eller
sten. Den öfverstå våningen, delad i tre bottnar, skulle innehålla endast
arkivrum. Längden af hyllor derstädes skulle uppgå till 18,000
sträckfot. I närmast underliggande våning skulle inrymmas expeditionsrum
samt arbetsrum för tjenstemän och forskare tillika med plats
för 3,000 sträckfot hyllor. Första våningen åter vore afsedd att innehålla
hyllor med eu längd af 12,500 fot. Ett af hofintendenten A.
Nyström och byggmästaren Thavenius uppgjordt kostnadsförslag slutade,
inberäknadt 31,000 fot hyllor, värme- och luftvexlingsinrättningar,
vatten- och afloppsledningar, arkitekts- och byggnadschefsarfvoden
samt aflöning åt en biträdande tillsyningsman, å 720,000 kronor, hvartill
skulle komma 41,400 kronor, om innanluckor af jern anbragtes i
källare- och bottenvåningarna samt jernjalusier för fönsterna åt norr i
andra och tredje våningarna. Förste Fyringeniören G. E. Höjer, som
granskat kostnadsförslaget, hade skriftligen förklarat, att mot materialberäkningarna
icke vant något hufvudsakhgt att anmärka, men att
prisen torde tåla någon minskning, så att byggnaden borde kunna utföras
för 700,000 kronor, deruti inbegripet jemväl arkitekt-arfvode och
kostnaden för tillsyn öfver byggnadsarbetet. Den på förut nämnda
sätt inskränkta byggnaden åter hade af bemälde tre personer, enligt
hvad en skriftlig, af dem undertecknad uppsats gåfve vid handen, beräknats
kunna utföras för 575,000 kronor.

Då det sålunda, vare sig man ville bestämma sig för det större
eller mindre af de uppgjorda byggnadsförslagen, läte sig göra att på
den nuvarande, synnerligen väl belägna riksarkivtomten erhålla en
efter ändamålet afpassad, mot brandskada, så vidt möjligt, tryggad ny
byggnad, som i förening med det nuvarande, i brukbart skick befintliga
huset under en längre tidrymd uppfylde riksarkivets behof af ut -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

75

rymme; då vidare, när en gång det gamla huset- skulle ombyggas, det
kunde komma att bilda ett arkitektoniskt helt med det nya, vare sig
att ena eller andra alternativet valdes; och då slutligen, om i en sannolikt
aflägsen framtid riksarkivets egen tomt icke längre skulle rymma
de byggnader, arkivet kunde då behöfva, riksgäldskontorets tomt väl
lämpade sig att användas för ytterligare tillbyggnader, hade komitén
föreslagit, att det- nödiga utrymmet för riksarkivet måtte anskaffas
genom en tillbyggnad på arkivets nuvarande tomt. En bland komiténs
ledamöter hade dock så till vida varit af olika mening med de öfriga,
att han ansett det större byggnadsförslaget icke vara förtjent af någon
uppmärksamhet.

Öfverintendentsembetet, som på nådig befallning granskat de
båda uppgjorda förslagen, hade i deröfver afgifvet- yttrande anfört, att
embetet ej funnit skäl till anmärkning mot något- af förslagen, men
för sin del gåfve företrädet åt det mindre alternativet, då, med antagande
deraf, dels behofvet af utrymme för arkivet borde för den
närmast-e framtiden kunna tillfredsställas, dels äfven tid vinnas för bedömande
af lämpligaste sättet at-t ordna sammanbindandet af tomtens
nuvarande åbyggnad med den föreslagna nybyggnaden. _

Eft-er remiss hade riksarkivarien afgifvit underdånigt utlåtande i
ärendet och dervid yttrat, att han, förutom de skäl, som af komitén
anförts för dess förslag att åt riksarkivet bereda ökadt utrymme genom
tillbyggnad å den nuvarande tomten, ville påpeka ännu ett, som syntes
vara af hufvudsaklig art-, nemligen att riksarkivets behof i detta
hänseende " vore så öfverhängande, att det icke syntes kunna afbida
den tid, då det nuvarande riksdagshuset kunde komma att blifva ledigt.
Af de två förslagen skulle det större naturligtvis göra byggnaden för
en längre tid tillräcklig för a-rkivets behof och bereda tjenstgöringen
derinom större beqvämlighet och lätthet, efter som förbindelsen mellan
de särskilda delarna skulle blifva oafbruten. Men.då det mindre förslaget
blifvit förordadt af Öfverintendentsembetet, då äfven detta förslag
beredde åt riksarkivet utom bättre arbetslokaler ett utrymme för
arkivalier, som borde blifva tillräckligt i mer än ett hälft_ århundrade,
då slutligen, äfven om det större förslaget skulle vinna bifall och alltså''
beslut fattas om det nya husets sammanbyggande med det gamla
i tomtens nordvestra hörn, detta likväl icke kunde verkställas förr, än
den nya byggnaden, så långt som det mindre förslaget upptoge, blifvit
färdig och till begagnande upplåten, emedan de rum i det gamla huset,
i hvilka sammanslutningen med det nya skulle ske, icke förr kunde
blifva lediga, tillstyrkte riksarkivarien, det Kongl. Maj:t täcktes låta
vidtaga åtgärder för att- åt riksarkivet bereda ökadt utrymme i hufvud -

76

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

saklig öfverensstämmelse med ofvannämnda, af komitén alternativt
framstälda mindre förslag, hvilket dock i sina detaljer kunde behöfva
några jemkningar, innan ritningarna definitivt faststäldes.

Sedan tillfälle lemnats fullmäktige i riksgäldskontoret att afgifva
yttrande beträffande nämnda förslag i hvad detsamma afsåge användande
för berörda ändamål af omförmälda stycke utaf riksgäldskontorets
obebyggda tomtdel och hvad med denna fråga stode i sammanhang,
hade fullmäktige i skrifvelse den 13 sistlidne December anfört, att den
del af riksgäldskontorets tomt, som vore afsedd att för ändamålet användas
och hvilken, enligt eu från öfverintendentsembetet fullmäktige
tillstäld ritning, utgjorde 246 qvadratfot, bildade en triangel, som komme
att skjuta in på nämnda tomt och således gifva densamma en mindre
regelbunden form än dess nuvarande. Den nya byggnaden för riksarkivet
skulle ock komma att ligga i sned vinkel mot riksgäldskontorets hus
och verka skymmande för en del af detta. Dessa olägenheter vore
likväl icke af beskaffenhet att de synts fullmäktige böra utgöra hinder
för frågans lösning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiterades
förslag, om i öfrigt genom detsammas utförande en verklig fördel stode
att ernå. Under denna förutsättning förklarade således fullmäktige, att
de ej hade något att erinra mot användande för ifrågavarande ändamål
af omförmälda del af riksgäldskontorets obebyggda tomt samt att de icke
ansågo sig för närvarande böra fordra ersättning af sådan riksarkivets
mark, som läge intill riksgäldskontorets hus. Men fullmäktige ville
fästa uppmärksamheten derpå, att vid uppförande af ifrågavarande arkivbyggnad
densamma borde mot södra sidan gifvas en mera regelbunden
form än planritningen antydde, på det olägenhet i framtiden icke måtte
möta för ett ändamålsenligt bebyggande af området söder om riksarkivet.

Under erinran, att Utskottet vid 1883 års riksdag afstyrkt förslag
om ny byggnad för riksarkivet på den grund, bland annat, att
denna fråga icke borde utan samband med en del öfriga, sväfvande
byggnadsfrågor afgöras, får Utskottet nu till en början anmärka att
Utskottet icke vill förneka, att riksarkivets behof af nya lokaler är
särdeles trängande, men att dock vid pröfningen af den nu föreliggande
frågan Utskottet funnit betänkligheter ur flera synpunkter möta för att
tillstyrka behofvets afhjelpande på det sätt, som nu är föreslaget.

Såsom bekant är och i statsrådsprotokollet erinrats, har nemligen,
med anledning af Riksdagens i skrifvelse till Konungen den 10 Juni 1883

Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 14.

77

(N:o 65), en komité blifvit tillsatt för att utreda, hvar och huru lämplig
byggnadsplats för nytt riksdagshus och nytt riksbankshus kunde beredas
äfvensom för att utreda bland annat, om icke det nuvarande
riksdagshuset kunde till riksarkiv eller annat statens ändamål användas.
På sätt jemväl i statsrådsprotokollet blifvit meddeladt, har komitéu icke
godkänt den åsigt, att riksarkivets behof af ökadt utrymme lämpligen
skulle kunna afhjelpas medelst upplåtande för detsamma af det nuvarande
riksdagshuset, men de skäl, som härför af komitén åberopats,
hafva icke synts Utskottet fullt öfvertygande. Utskottet är visserligen
icke i tillfälle att i frågans nuvarande skick med full bestämdhet yttra
sig härutinnan, men får fästa uppmärksamheten derpå, att riksarkivarien,
hvilken måste anses bäst kunna bedöma denna fråga, icke förkastat
planen att inreda riksdagshuset till riksarkiv af annan hufvudsaklig
grund än att, om sådant beslötes, tiden då riksarkivet kunde påräkna
att erhålla det nödiga ökade utrymmet skulle kunna blifva alltför länge
undanskjuten. — Onekligt är, att i denna omständighet ligger en vigtig
anledning att nu lösa frågan om riksarkivet, men det gifves också å
andra sidan skäl, som tala för att såväl ett definitivt uppgifvande af
tanken att för riksarkivet afse riksdagshuset som ock ett beslut att nu
disponera öfver riksarkivets tomt på sådant sätt, att densamma framdeles
ej skulle kunna för något annat ändamål användas, kan komma
att väsentligen inskränka Riksdagens handlingsfrihet, då den allt mera
af behofvet påkallade lösningen af frågan om nytt riksdagshus m. m.
skall verkställas. Vid granskningen af de till Kongl. Majrts framställning
om byggnad för riksarkivet hörande ritningar har nemligen Utskottets
uppmärksamhet fästs å den vidsträckta byggnadstomt, som skulle
kunna vinnas, om riksarkivets och riksgäldskontorets nuvarande tomter,
hvilka hafva en sammanlagd areal af 51,452 qvadratfot, med tillägg
af en del af Birger Jarls torg förenades till ett helt, som kunde disponeras
för en sådan monumental byggnad, som t. ex. det nya riksdagshuset
bör blifva. Utskottet har icke haft tillgång till 1883 års s. k.
byggnadskomités utåtande i hvad det afser ny byggnad för Riksdagen
och kan således icke meddela, huruvida denna komité befattat sig med
någon närmare utredning med afseende på riksdagsbyggnadens uppförande
å förbemälda tomter jemte möjligen erforderlig del af Birger
Jarls torg, men denna fråga är emellertid icke alldeles i saknad af utredning.
— I sådant hänseende fär Utskottet hänvisa till den utredning,
som vid 1881 års riksdag lemnats dels i Stats-Utskottets utlåtande N:o 59
och dels och i synnerhet i de vid detsamma fogade handlingar, närmast
angående ett af Riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret förordadt,
af särskilde komiterade i utlåtande den 7 Februari 1881 framstäldt för -

78

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

slag till ett nytt riksdagshus’ uppförande å de tomter, som upptogos
af Generalstabens hus, Stockholms stads auktionsverk och pantlåneinrättniug
samt boktryckeriaktiebolagets P. A. Norstedt & Söner egendomar
i qvarteret Riddarholmen.

Då Utskottet här naturligtvis allenast afser att framhålla, hurusom
talande skäl förefinnas att icke genom uppförande af en ny byggnad
för riksarkivet å dess nuvarande tomt nu afskära möjligheten att
vid den blifvande och sannolikt redan nästa år förestående pröfningen
och afgörandet al den sväfvande byggnadsfrågan så vidt den afser riksdagshus,
hafva öppet att besluta sig för att till byggnadsplats begagna
riksarkivets och riksgäldskontorets nuvarande tomter, så följer deraf,
att här allenast behöfver i korthet påpekas de uttalanden rörande en
sådan lösning, som blifvit gjorda.

Sedan vid flere föregående riksdagar frågan om nytt riksdagshus
blifvit behandlad, uppdrog 1879 års Riksdag åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att genom sakkunnige personer åvägabringa utredning, bland
annat, angående den lämpligaste platsen för uppförande, helst å Riddarholmen,
af ett nytt riksdagshus, och sedan fullmäktige för ändamålet
tillsatt en komité, afgaf denna utlåtande den 9 Februari 1880 samt
föx-eslog deri, att till plats för det nya riksdagshuset måtte väljas de
tomter, som vore bebyggda med riksgäldskontorets och riksarkivets
hus; och beräknades kostnaderna för nybyggnaden till 1,350,000 kronor,
hvartill dock komme kostnad för komplettering af inventarier 128,758
kronor 60 öre, så att hela kostnaden skulle utgöra tillhopa 1,478,758
kronor 60 öre.

1881 års komité, som lemnat en utförlig redogörelse för hvad som
dittills i frågan förekommit, upptog icke berörda förslag, utan ansåg,
att riksdagshuset borde förläggas å annan, här ofvan angifven plats å
Riddarholmen, och komiténs derutinnan gjorda förslag vann understöd
af riksgäldsfullmäktiges flertal. Två ledamöter af komitén voro emellertid
af skiljaktig mening med de öfriga, och den ene af desse förordade
riksdagshusets uppförande å riksgäldskontorets och riksarkivets
tomter. Denna mening biträddes, enligt hvad riksgäldsfullmäktiges
protokoll den 25 Februari 1881 utvisar, af två af desse fullmäktige,
särskildt af det skäl att — utom det att platsen vore särdeles lämplig
för ändamålet — kostnaden blefve lägre än enligt komiténs förslag, samt
tidsutdrägten med fullbordandet mindre. Att platsen skulle lemna tillräckligt
utrymme, framgår af hvad som till stöd för den af riksgäldsfullmäktiges
minoritet omfattade mening blifvit anfördt.

Då ärendet behandlades af Stats-Utskottet, yttrade Utskottet, att
Utskottet med komiterade delade den uppfattningen, att endast genom

Stats-Utskottets Ulåtande N:o 14.

79

uppförandet af ett nytt riksdagshus det föreliggande behofvet kunde på ett
fullt nöjaktigt sätt fyllas, och att äfven den plats, hvilken af komiterade
och fullmäktige i riksgäldskontor för en sådan byggnad föreslagits,
synts Utskottet särdeles tilltalande, med hänseende till det på
en gång dominerande och afskilda läge, byggnaden der skulle erhålla,
men att de högst betydliga kostnader, hvilka så väl för tomtens anskaffande
som för uppförandet af en dylik monumental byggnad skulle erfordras,
hade hos Utskottet väckt tvekan, huru vida Riksdagen borde,
för beredande åt sig af lämpliga lokaler, pålägga statsverket för den
närmaste framtiden så betydliga utgifter, som af detta byggnadsföretag
skulle betingas. Vidare anförde Utskottet, att för ett omsorgsfullt
uppförande af en sådan byggnad sannolikt skulle åtgå en tid af 8 till
10 år, och Riksdagens ledamöter alltså nödgas under hela denna tid
lida af de ständigt ökade obehagen af de nuvarande lokalerna. Utskottets
hemställan i frågan blef derför afstyrkande af komiterades förslag,
och Utskottet uppstälde ett annat, som gick ut på uppförande af
tillbyggnader å det nuvarande riksdagshusets tomt, men hvilket förslag
icke af Riksdagen bifölls.

Då Riksdagen hittills icke uttryckligen frångått sin en gång uttalade
mening, att plats för nytt riksdagshus bör beredas »helst» å Riddarholmen,
samt, sedan all fråga om förvärfvande för statens räkning
af aktiebolagets P. A. Norstedt & Söner egendom å Riddarholmen
måste anses hafva förfallit äfvensom i sammanhang dermed frågan om
användande af nämnda bolags och generalstabens m. fl. tomter för
nytt riksdagshus, andra platser å Riddarholmen än dels det nuvarande
riksdagshusets och dels riksgäldskontorets och riksarkivets, icke torde
finnas så beskaffade, att uppförande å dem af nytt riksdagshus lärer
komma att ifrågasättas;

då beträffande lämpligheten af att använda riksgäldskontorets
och riksarkivets tomter för ett nytt riksdagshus anförts, att sådant
hus der skulle kunna uppföras för lägre pris och med mindre tidsutdrägt
än annorstädes; och

då med hänsyn till angelägenheten och behofvet deraf, att nya
lokaler för Riksdagen varda så snart som möjligt beredda, skäl är för
handen att antaga, att frågan härom i den närmaste framtiden varder
löst, samt riksarkivets behof af ökadt utrymme — hvilket torde delvis
och provisoriskt kunna i någon mån tillgodoses genom förvärfvande
för statens räkning af de f. d. gymnasiihusen — då, och således utan
allt för stor tidsutdrägt, kan blifva på ett tillfredsställande sätt löst,

finner Utskottet öfvervägande skäl tala för lämpligheten deraf att
för bevarandet åt Riksdagen af fullständig frihet, då Riksdagen skall

80

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag
för statens
konstindustriella
samlinqar.

[22.]

fatta beslut om uppförandet åt sig af nytt hus, icke nu omöjliggöra
de ifrågavarande tomternas användande för ett nytt riksdagshus samt
får derför — under erinran likväl att flera år nu förflutit, sedan förslaget
att med riksdagshus bebygga nämnda tomter först framstäldes,
samt att nya förhållanden, hvilka påkalla ny utredning härutinnan, derunder
kunna hafva tillkommit — hemställa,

att Riksdagen icke nu må bevilja något anslag
för uppförande å riksarkivets nuvarande tomt af en
ny byggnad för detsamma.

Nationalmuseum.

28:o. Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella
samlingar har Kongl. Maj:t begärt ett extra anslag af 4,000 kronor
samt derjemte föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att till
vård, underhåll och tillökning af nämnda samlingar finge användas

3,000 kronor af det för innevarande år åt svenska slöjdföreningens
museum anvisade anslaget.

I skrifvelse till Konungen den 20 Maj 1884 har stj^relsen för svenska
slöjdföreningen anfört, bland annat, att, då efter lifrustkammarens
flyttning till Kongl. slottet en konstindustriel afdelning komme att i
enlighet med stadgarna för nationalmusei konstafdelning upprättas inom
nationalmuseum, det skulle blifva förenadt med betydliga svårigheter
för slöjdföreningen, som årligen finge för sitt museum vidkännas dryga
utgifter, hvarigenom föreningens verksamhet till den inhemska slöjdens
befrämjande på andra och lika vigtiga områden väsentligen förlamades,
att på ett värdigt och gagnande sätt förkofra och framgent upprätthålla
ett sjelfständigt konstindustrimuseum vid sidan af statens större samling
af likartade föremål och med enahanda syfte, samt att det syntes
föga lämpligt, att slöjdföreningens konstindustriella samlingar, som blifvit
hopbragta med väsentlig hänsyn till kompletterandet af luckor i statens
motsvarande samlingar, skulle bibehållas i en särskild lokal och under
särskild förvaltning, om de kunde införlifvas med nationalmusei konstsamlingar.
På grund häraf anhöll styrelsen å slöjdföreningens vägnar
att få förnya föreningens år 1875 gjorda erbjudande att utan ersättning
öfverlemna sina konstindustrisamlingar till staten, hvarvid styrelsen
dock förklarade att, derest några i föreningens samlingar befintliga
moderna föremål och modellserier, hvilka under särskilda förhållanden
tillkommit, skulle anses icke böra med nationalmusei konstindustri -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

81

samlingar införlifvas, föreningen vore villig att, om Kongl. Maj:t funne
sådant lämpligt, återtaga dessa föremål och modellserier för att på bästa
sätt söka göra dem gagnande.

Sedan nationalmusei nämnd den 15 September 1884 afgifvit undånigt
utlåtande öfver denna framställning och dervid såsom sin åsigt
uttalat, att de af slöjdföreningen erbjudna samlingarna förtjenade att
af staten mottagas och skulle utgöra en värdefull tillökning af dess
samlingar; att utrymme för den hufvudsakligaste och värderikaste delen
af ifrågavarande föremål kunde beredas i nationalmuseum, samt att
ett öfverlemnande helst borde ega rum i samband med inflyttningen
och anordningen i nationalmuseum af de då på Ulriksdal förvarade
samlingarna, förordnade Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning den 26
September 1884, att så stor del af de utaf slöjdföreningen erbjudna
konstindustriella samlingar, som nationalmusei nämnd efter behörig
granskning ansåge böra med statens motsvarande samlingar förenas,
skulle för statens räkning mottagas af intendenten vid nationalmuseum,
hvilken skulle ega att så fort ske kunde låta till nationalmuseum flytta
de föremål, staten sålunda öfvertoge för att, vederbörligen förtecknade,
införlifvas med de konstindustriella samlingar, som der skulle förvaras.

I sitt ofvannämnda utlåtande den 15 September 1884 har nationalmusei
nämnd bland annat erinrat, hurusom svenska slöjföreningen under
en följd af år å rikstatens sjette hufvudtitel fått sig anvisadt ett
extra anslag af 4,000 kronor såsom hyres- och inköpsbidrag till föreningens
museum under vilkor, att föreningen af egna medel för samma.
ändamål arlig-en tillsköte lika belopp. Derutöfver hade föreningen
årligen för tillsyn, underhåll och vård af sina konstindustriella samlingar
utbetalt omkring 3,000 kronor, så att hela den årliga kostnaden
för dess museum uppgått till omkring 11,000 kronor, hvaraf i regeln
omkring 2,000 kronor användts för samlingarnas ökande med nya föremål.
Skulle nu. de för ökande, underhåll och vård samt bevakning af
statens konstslöjdsamlingar nödiga omkostnaderna bestridas af de medel,
öfver hvilka nationalmuseum för närvarande kunde förfoga för
sådana ändamål, så skulle, om också utrymme och vetenskaplig tillsyn
utan . ökad kostnad kunde i nationalmuseum beredas, det konstindustriella
intresset ur ekonomisk synpunkt varda vida sämre tillgodosedt,
än hvad hittills varit händelsen. Med öfvertagandet af en så stor
samling som svenska slöjdföreningens jemte dermed följande förbindelser
gent emot den svenska konstslöjden borde alltså enligt nämndens
åsigt nationalmuseum nödvändigt komma i åtnjutande af ett statsunderstöd
till samma belopp, 4,000 kronor, som, på sätt ofvan förmälts,
Bih. till Riksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Ilä, l. 11

82

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

hittills utgått till konstslöjdens främjande. Ingen ökad utgift skulle
härigenom vållas statsverket. Något nytt anslag för underhåll och vård
af Konung Carl XV:s samlingar, hvilka varit kostnadsfritt inrymda å
Ulriksdals slott, men enligt Kongl. Maj:ts den 9 November 1883 fattade
beslut skulle derifrån öfverflyttas till nationalmuseum, behöfde då
ej begäras, sedan återstoden af det utaf 1873 års Riksdag beviljade
anslag af 10,000 kronor blifvit användt för dessa samlingars öfverflyttning
till Stockholm. Frågan om ett konstindustrimuseum i hufvudstaden,
som allt sedan år 1875 stått på dagordningen, hade då ock fått
den lösning, som under nuvarande förhållanden och tills vidare väl
kunde anses vara den bästa, och det beviljade understödet borde, då
det komme betydligt vidgade samlingar till godo och dessa erhölle en
ändamålsenlig uppställning i lätt tillgängliga lokaler och utrustades med
rikare vetenskapliga hjelpmedel, efter all rimlighet göra ökadt gagn.
Under förutsättning att detta statsunderstöd fortfarancle beviljades samt
att af de vid nationalmuseum inflytande förevisningsmedleu det belopp
af 1,000 kronor, som årligen utgått till lifrustkammaren, så länge dess
samlingar förvarats i nationalmuseum, hädanefter komme konstindustrisamlingen
till godo, vore således att för denna påräkna:

statsanslag................................................................................

kronor

4,000: —

förevisningsmedel ................................................................

11

1,000: —

Summa

kronor

5,000: —

Detta belopp borde lämpligen fördelas på följande sätt

;

två bevakningsbiträden med daglig tjenstgöring, arf-

voden efter 750 kronor......................................

kronor

1,500: —

ett bevakningsbiträde med tre dagars tjenstgöring i

veckan, arfvode ......................................................

V)

375: —

beklädnad.............................................................................

11

75: —

samlingarnas vård och underhåll ....................................

11

750: —

samlingarnas ökande...........................................................

11

2,000: —

den konstindustriella boksamligen....................................

11

300: —

Summa

kronor

5,000: -

I öfverensstämmelse härmed har nämnden hos Kongl. Maj:t
hemstält:

att Kongl. Maj:t täcktes tillåta, att af det anslag å 4,000 kronor,
som för år 1885 blifvit svenska slöjdföreningen beviljadt för dess konstindustrisamling,
nationalmusei konstafdelning måtte få öfvertaga hvad

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

som ej af svenska slöjdföreningen blefve för det afsedda ändamålet användt;
samt

att Kongl. Maj:t täcktes vid instundande riksdag äska, att ett
anslag af 4,000 kronor, eller samma belopp, som, på sätt nyss nämnts,
under en följd af år utgått under riksstatens sjette hufvudtitel, måtte af
Riksdagen beviljas för år 1886 och uppföras under riksstatens åttonde
hufvudtitel för att, sedan slöjdföreningens museisamlingar blifvit af
nationalmuseum öfvertagna, utgå för vård, underhåll och tillökning af
statens konstindustrisamlingar i enlighet med ofvan föreslagna fördelning.

Beträffande förenämnda, af Riksdagen på extra stat för innevarande
år såsom hyres- och inköpsbidrag till slöjdföreningens museum
uppförda anslag har Kongl. Maj:t enligt bref den 30 Maj 1884 berättigat
föreningens styrelse att samma anslag för dermed afsedt ändamål
använda, under vilkor, bland annat, att föreningen under innevarande
år till hyres- och inköpsbidrag för dess museum samt till andra kostnader
för museets underhåll och begagnande, dessa senare beräknade
till höe-st 1,000 kronor, tiilsköte minst samma summa som statsbidraget.

Sedan föreningens styrelse af Kongl. Maj:t befalts att afgifva
utlåtande med anledning af hvad nationalmusei nämnd hemstält angående
nyssberörda anslag, har styrelsen i skrifvelse den 14 sistlidne
Oktober tillkännagifvit, att, enär föreningen vore bunden vid sin nuvarande
museilokal till den 1 nästkommande April, eu fjerdedel af anslaget,
eller 1,000 kronor, behöfde på föreskrifvet sätt användas, men
att, i fråga om det återstående beloppet, 3,000 kronor, önskvärdt vore,
att detsamma finge af nationalmusei konstafdelning öfvertagas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
föreslagit må:

a) till vård, underhåll och tillökning af statens
konstindustriella samlingar anvisa på extra stat för
år 1886 ett anslag af 4,000 kronor; och

b) medgifva, att till vård, underhåll och tillökning
af nämnda samlingar må användas 3,000
kronor af det för år 1885 åt svenska slöjdföreningens
museum anvisade anslaget af 4,000 kronor.

84

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Lifrustkammaren.

-Ang. anslag
för lifrustkammaren.

[23.]

29:o. För tillsyn, vård och underhåll af samlingarna m. m., såsom
i statsrådsprotokollet funnes anfördt, har Kongl. Maj:t för år 1886 begärt
ett extra anslag af 5,800 kronor.

I statsrådsprotokollet är beträffande denna framställning anfördt,
att sedan Kongl. Maj:t föreslagit 1884 års Riksdag att på extra stat
under innevarande år för lifrustkammaren anvisa:
till aflönande af föreståndaren, arfvode

åt en lifrustmästare, dito ..........................

» en vaktmästare, tillika eldare, dito ...
till renhållning och reparationer m. m.

)) brännmaterial .........................................

kronor

2,000

- .

11

1,200

—

11

900

—

11

400

—

11

1,000

—

nserm. m.

11

300

—

Summa

kronor

5,800

—

så anmälde Riksdagen i skrifvelse den 13 Maj 1884 att Riksdagen,
vid pröfning af denna framställning, för ofvannämnda ändamål beviljat
ett anslag af 3,800 kronor.

Efter det nationalmusei nämnd, till åtlydnad af erhållen befallning,
i skrifvelse den 15 September 1884 afgifvit förslag till fördelning
och användande af omförmälda, utaf Riksdagen anvisade anslag, hade
Kongl. Maj:t den 30 sistlidne December faststält följande utgiftsstat
för lifrustkammaren under år 1885:

föreståndaren, arfvode........................................................... kronor 300: —-

lifrustmästaren, dito ............................................................. „ 900: —

eldaregöromål och bevakning ........................................... „ 900: —

renhållning och reparationer m. m............................... ,, 400: —

brännmaterial........................................................................... 1,000: —

samlingarnas vård och underhåll samt expenser m. m. „ 300: —

Summa kronor 3,800:

Med afseende derpå, att, såsom intendenten vid nationalmuseum
i särskild framställning påpekat, föreståndaren under innevarande år
blefve hufvudsakligen sysselsatt med samlingarnas uppställning och ordnande
i den uti Kongl. slottet åt dem upplåtna lokal, hvilket komme
att taga hans tid i stort anspråk, hade Kongl. Maj:t tillerkänt föreståndaren
i sådant hänseende en gratifikation af 1,400 kronor, att uppbä -

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 14.

85

ras, sedan nationalmusei nämnd hos Kong], Maj:t anmält, att lifrustkammarens
samlingar blifvit i den nya utställningslokalen vederbörligen
ordnade.

Till följd af bestämmelserna i § 3 af gällande nådiga stadganden
angående vården och förvaltningen af lifrustkammarens samlingar har
intendenten vid nationalmuseum äfven hos Kongl. Maj: t gjort framställning
rörande behofvet af anslag^för tillsyn, underhåll och vård af
dessa samlingar under år 1886. Åberopande den utredning af härmed
i sammanhang stående frågor, som blifvit lemnad af särskilde komiterade
i underdånigt betänkande den 19 November 1881, af nationalmusei
nämnd i underdånigt utlåtande den 9 December samma år och sedermera
af intendenten i underdånig skrifvelse den 8 Oktober 1883, hade
intendenten nu i främsta rummet framhållit behofvet af anslag till aflöning
af en vetenskapligt bildad föreståndare för berörda samlingar. Om
dessas historiska och konstnärliga betydelse hade — yttrade intendenten
— förut vid flera tillfällen blifvit utförligt taladt; de kunde i detta afseende
ställas vid sidan af hvilken som helst af statens öfriga samlingar.
Särskildt vore klädkammaren att anse som en af de i sitt slag
märkligaste samlingar i Europa. Här borde ytterligare blott nämnas,
att lifrustkammarens samlingar i sin helhet omfattade öfver 6,000 olika
föremål samt att de — om man i sådant fall borde tala om ett penningvärde
— vid en under sistlidet år på befallning företagen värdering
af statens egendom blifvit uppskattade till 1,700,(300 kronor. Ifrågavarande
samlingar hade varit och skulle säkerligen förblifva föremål
för allmänhetens lifliga intresse och uppmärksamhet, ej minst från de
främlingars sida, hvilka hvarje år i växande antal besökte vårt land.
Genom samlingarnas öfverflyttning till Kongl. slottet hade de erhållit en
rymlig, i arkitektoniskt och dekorativt afseende ovanligt prydlig äfvensom
i öfrigt ganska ändamålsenlig lokal, der de, vederbörligen ordnade,
borde ur både historisk, vetenskaplig och konstnärlig synpunkt kunna
göra sig ypperligt gällande. Men en sådan anordning förutsatte eu
med föremålens art, deras inbördes slägtskap och historia fullt förtrogen
föreståndare, som förstode ej mindre att på ett vetenskapligt och
prydligt sätt verkställa den första uppsättningen af föremålen än äfven
att sedermera vidtaga de ändringar, hvilka i följd af samlingarnas tillväxt,
nya upplysningar eller af andra orsaker tid efter annan blefve
nödvändiga. Denne föreståndare skulle likaledes kunna med alla nödiga
upplysningar tillhandagå dem, som studerade i samlingarna för ett
eller annat ändamål: såsom historie- och konstforskare, konstnärer,
hvilka önskade skildra ämnen från äldre tider, konstslöjdidkare, som
ville hemta mönster till moderna metallarbeten eller konstsömnad, allt

86

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

exempel hemtade ur erfarenheten. Han skulle öfver samlingarna föra
erforderliga löpande förteckningar, efter hand deröfver utarbeta en
vetenskaplig, beskrifvande katalog samt, hvad som närmast syntes nödvändigt
och som dessa samlingar ännu saknade, en handbok för besökande.
Han borde vidare antaga nödig betjening samt utöfva daglig
tillsyn öfver denna, öfver samlingarna, lokalen och värmeledningen,
föreslå nödiga restaureringsarbeten, verkställa utbetalningar samt i första
hand redovisa för de lifrustkammaren anslagna medel.

Komiterade hade med hänsyn härtill i sitt ofvannämnda underdåniga
betänkande ansett lifrustkammarens föreståndare i afseende på
kunskapsfordringar och tjenstgöringstid närmast jemförlig med en amanuens
vid nationalmusei konstafdelning och följaktligen föreslagit, att
föreståndaren i afseende på aflöningsvilkor skulle blifva likstäld med
en sådan amanuens. Nationalmusei nämnd åter hade på anförda skäl i
sitt underdåniga utlåtande den 9 December 1881 ansett ett årligt arfvode
af 2,000 kronor vara tillräckligt för aflönande af föreståndaren,
och något högre belopp syntes ej heller nu böra för detta ändamål
ifrågasättas.

För samlingarnas yttre vård behöfdes en rustmästare, d. v. s. en
person med handtverksbildning och så pass stor teknisk insigt, att åt
honom kunde anförtros de ständigt behöfliga putsningsarbetena, smärre
lagningar m. m. Förhållandet vid lifrustkammaren och klädkammaren
stälde sig i detta afseende mycket annorlunda än vid andra samlingar
och i sjelfva verket ofördelaktigare, då föremålen till en stor del vore
ganska ömtåliga. Deras material utgjordes i allmänhet af metall (jern,
stål, messing), af läder eller af tyg, företrädesvis ylle. Metallerna rostade,
ergade eller anlöpte, lädret hårdnade eller multnade, tygerna skadades
af dam eller angrepes af mai och dylikt. Den rigtiga skötseln
af samlingen fordrade alltså en oaflåtlig uppmärksamhet och ett ständigt
fortgående arbete. Rustmästaren finge härjemte liksom öfrig vaktbetjening
biträda vid bevakningen under samlingarnas offentliga förevisning
samt ansvara för sin andel i den dagliga renhållningen af
lokalen, der samlingarna förvarades.

Vidare behöfdes för skötandet af värmeledningen en eldare, hvilken
äfven borde tjenstgöra som bevakningsbiträde. Till bestridande af
samtliga dessa göromål, rustmästårens och eldarens samt den oundgängligaste
bevakningen tarfvades, enligt hvad föregående utredningar gifvit
vid handen, ett belopp af 2,100 kronor, under det att den nuvarande
kostnaden derför uppginge till 2,900 kronor. Det borde emellertid
icke lemnas oanmärkt, att bevakningen af lokalen i dess helhet komme

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14.

87

att erfordra flere personer än de nyss nämnde, hvarom dock först senare,
efter vunnen erfarenhet, lämpligen kunde göras anmälan.

Beträffande slutligen kostnaden för lokalens renhållning och uppvärmning
äfvensom för samlingarnas vård och underhåll hade intendenten
ingen förändring att föreslå i de belopp, som derför hittills varit
ifrågasatta; hvadan intendenten ansåge, att för lifrustkammaren skulle
under år 1886 erfordras ett anslag af 5,800 kronor.

De af nationalmusei intendent anförda skäl för nödvändigheten,
att en föreståndare med sakkunskap och bildning utöfvar vården öfver
lifrustkammarens samlingar, hade synts föredragande departementschefen
obestridliga, Men för en sådan person vore, med hänsyn till
den tid och det arbete, han måste använda på sin befattning, det för
detta år anvisade arfvode af 300 kronor uppenbart otillräckligt, Det
hade varit möjligt att bestämma det så lågt endast derigenom, att de
hufvudsakligaste arbetena under året enligt sakens natur komma att
afse samlingarnas ordnande, för hvithet arbete, såsom förut nämnts,
särskild ersättning måst föreståndaren beredas. För framtiden vore
utan tvifvel det af nationalmusei intendent föreslagna arfvode, 2,000
kronor, af rättvisa och billighet påkalladt. Af detta skäl och i öfrigt
under åberopande af den utredning i denna fråga, som nu och vid
föregående årene riksdagar meddelats, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att på extra stat under år 1886 för lifrustkammaren anvisa:

till aflönande af föreståndaren, arfvode ..................... kronor

„ bestridande af rustmästare-, eldare- och bevaknings göromål.

......................................................................... „

,, renhållning .................................................................... „

brännmaterial.................................................................. „

samlingarnas vård och underhåll m. m................... „

ii

>,000: —

2,100

400

1,000

Summa kronor 5,800: —
Då de arbeten, som äro behöfliga för att rätt ordna de nyligen
i Kongl. slottet inflyttade samlingarna, måste påkalla ledning af en
vetenskapligt bildad person, samt dessa arbeten, enligt hvad Utskottet
inhemtat, komma att kräfva en jemförelsevis lång tid, så föranlåtes
Utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, må för tillsyn, underhåll
och vård af lifrustkammarens samlingar m. m. anvisa
för år 1886 ett extra anslag af 5,800 kronor.

88

Stats-Utskottets Utlåtande N:o M.

Ang. anslag
för tillfällig
löneförbättring
åt tjenstemännen

vid domkapitlens
expeditioner.

[24.]

Angående
anslag till
restauration
af Upsala
domkyrka.

Domkapitlens expeditioner.

30:o. Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, må, i likhet med hvad
under flera föregående år egt rum, anvisa äfven för
nästkommande år 1886 på extra stat för samma år
ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring
åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Restauration af Upsala domkyrka.

31:o. I en till Riksdagen den 20 Februari 1885 aflåten proposition
(N:o 32) har Kongl. Maj:t, under åberopande af innehållet af ett vid
propositionen fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för ofvannämnda dag, föreslagit, att Riksdagen ville till restauration
af Upsala domkyrka hufvudsakligen i enlighet med den af Kongl.
Maj:t derför faststälda plan bevilja ett anslag af 500,000 kronor och
deraf anvisa 70,000 kronor att utgå under år 1886; kunnande tillgång
härtill beredas genom motsvarande nedsättning af den summa, Kongl.
Maj:t i den till innevarande Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets
tillstånd och behof föreslagit att använda till förstärkande af
statsverkets kassaförlagsfond.

Vid föredragning af detta ärende yttrade föredragande departementschefen
till nyssberörda statsrådsprotokoll:

»Frågan om Upsala domkyrkas restauration har länge varit å bane.
Redan i underdånig skrifvelse af den 30 Januari 1875 anförde domkapitlet
i Upsala, hurusom ifrågavarande kyrka under mer än halftannat
århundrade befunnit sig i ett skick, som föga motsvarade hennes ursprungliga
beskaffenhet, hennes värdighet af landets första katedral och hennes
stora minnen. Då hon, efter att omkring etthundrafemtio år hafva stått
under byggnad, vid pingsttiden år 1435 högtidligen invigdes till sin höga
bestämmelse, var hennes utseende ett helt annat än det nuvarande. Redan
under det femtonde och ännu mer under det sextonde århundradet undergick
hon genom vådeldar och stormar betydande förödelser. Synnerligast
åren 1572 och 1609 voro för henne olycksbringande. Till afhjelpande
af de svåra ödeläggelser, som då träffade henne, funnos under
den närmast följande tiden icke några medel att tillgå, och rikets betryckta
tillstånd omöjliggjorde de välvilliga bidrag, den omhuldade natio -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

89

nalhelgedomen tillförene kunnat påräkna. Länge dröjde det likväl icke,
innan Konung Gustaf il Adolf med vanlig kraft tog saken om hand.
Under honom och hans tre närmaste efterträdare på Sveriges tron fortgick
restaurationsarbetet, understöd! af kunglig och enskild frikostighet,
så småningom med den framgång, att före det sjuttonde århundradets
slut kyrkan var fullständigt återstäld i den, om än icke med hennes
ursprungliga plan fullt öfverensstämmande, dock ganska praktfulla gestalt,
som Peringskiölds, Dahlbergs med fleres af bildningar af kyrkan
från denna tid utvisa. Någon lång varaktighet fick likväl icke denna
restauration. Den förhärjande brand, som år 1702 ödeläde större delen
af Upsala stad, lemnade äfven af domkyrkan intet mer qvar än de
gamla grundmurarne. Allmän hjelp måste således ännu en gång anlitas,
och den gafs frikostigt. Konung Carl den tolfte, som vistades i Polen,
då olyckan inträffade, beviljade genast efter mottagen underrättelse
derom af egna medel ett ansenligt understöd till kyrkans restauration
och vidtog för öfrigt andra verksamma åtgärder för samma ändamål.
Den hemmavarande regeringen anslog betydliga konfiskations- och bötesmedel.
Genom kollekter och stamböcker insamlades i det närmaste
lika mycket. Enskilda gåfvomedel inflöto till ett för dåvarande tid och
förhållanden ganska stort belopp. Härigenom kunde utan synnerligt
uppskof restaurationsarbetet å nyo börjas och fortsättas. Resultatet deraf
blef dock mindre gynsamt, än man skäligen kunnat önska. Konung
Carl hade redan, da han lemnade sitt bidrag, befalt, att »kyrkan skulle
blifva invärtes restituerad uti det skick och ordonnance, hon tillförene
hade, men utvärtes till bättre anseende och drägeligare vidmakthållande
något förändras från sin förra skepelse». Efter denna befallning syntes
arbetet hafva blifvit verkstäldt. Det »bättre anseendet» i förening med
nödig hänsyn till det »drägeligare vidmakthållandet» uppfattades så
enligt tidens smak att hufvudtornens höga spiror ersattes af osmakliga
lanterniner, den så kallade takryttaren försvann och alla sträfpelares
småtorn borttogos. Den »förra skepelsen» blef således icke blott »något
förändrad», utan i högst väsentlig mån omskapad. Hurudan kyrkan
för närvarande är, kunde eu hvar sjelf se och deraf äfven bedöma,
huruvida hennes nuvarande gestalt motsvarar våra förfäders härligt
tänkta och med dryga uppoffringar under en fattig tid utförda storverk,
och om det kan vara landet värdigt att fortfarande låta denna helgedom
förblifva en stympad relik.

»Under den tid, som förflutit efter sistnämnda i flera afseenden
mindre lyckade restauration, hade flera kostsamma arbeten blifvit fullbordade,
hvilka afsett dels kyrkans fortfarande bestånd, dels hennes
Bih. till Rihsd. Prot. 1885. 4 Sand. 1 Afd. 12 Häft, 12

90

Slats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

prydlighet och brukbarhet till gudstjenst, dels den omgifvande platsens
nödiga anordning. Så hade kyrkan, för att anföra några exempel från
senare tid, blifvit försedd med ny stenfot af huggen granit, nya omgifvande
stenmurar af samma slag med jernstaket, fresco- och glasmålningar
i gustavianska koret, gasledning, nytt orgelverk, ny orgelläktare
och dörrskärmar, som erfordrat en rätt dyrbar förändring af inredningen
o. s. v. Endast för dessa nu uppräknade arbeten hade utgifterna
uppgått till 138,462 kronor, och likväl vore den nya orgeln fortfarande
till stor del obetald. Då emellertid ännu mer inom kort återstode
att göra, så mycket vissare som kyrkans bristfälliga och i strid
med hennes stil uppförda vattentak snart måste ombyggas och det
södra tornet dessutom torde inom få år påkalla en grundlig reparation,
hade domkapitlet, på det man icke, liksom förut mer än en gång skett,
måtte gå planlöst till väga med de framtida arbetena och derigenom möjligen
bortslösa penningar, ansett sig böra genom den i denna gren af byggnadskonsten
sakkunnigaste man i vårt land, numera Ofverintendenten
Helgo Zettervall, låta uppgöra en hel och fullständig restaurationsplan;
och anhöll domkapitlet, med öfverlemnande af denna plan jemte åtföljande
ritningar och kostnadsförslag, slutande å ett belopp af 1,156,768
kronor, att få underställa densamma Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
och stadfästelse.

»I sammanhang härmed anförde domkapitlet vidare, att, derest den
framlagda planen skulle med eller utan förändringar befinnas antaglig,
det torde blifva nödigt att utan allt för långt uppskof befordra densamma
åtminstone delvis till verkställighet. Men härtill saknade domkyrkan egna
tillgångar. Enligt hvad en domkapitlets skrifvelse bifogad uppgift å kyrkans
utgifter och inkomster under åren 1864—1873 utvisade, hade utgifterna,
oaktadt enligt nådiga brefvet den 31 December 1868 alla främmande
utgiftsposter blifvit från hennes stat afbörda och på församlingen
öfverflyttado, med omkring 1,200 kronor årligen öfverstigit inkomsterna.
Om nu ock detta missförhållande snart komme att upphöra, vore i
allt fall underhållet af kyrkans byggnader så drygt, att någon behållning
för ett större restaurationsföretag icke blefve att påräkna. Den
nu redan i flera afseenden med utgifter ganska hårdt betungade församlingen
kunde likaledes så mycket mindre till ett dylikt företag
lemna tillräckligt bidrag, som hon ofördröjligen måste bekosta en dyrbar
värmeledning för kyrkan, så vida densamma skulle kunna under
vintermånaderna begagnas. Under sådana förhållanden återstode för
domkapitlet, såsom vårdare af kyrkans angelägenheter, icke någon
annan utväg än den i forna dagar anlitade, att vädja till konung och
folk. Detta hade med framgång äfven i vår tid skett för domkyrkorna

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 14.

91

i Linköping och Vesterås, för hvilka båda kyrkors restauration erhållits
statsanslag, och i Norge för Trondhjems domkyrka, som ännu fortfarande
åtnjöte en dylik förmån. På grund af hvad sålunda blifvit
anfördt hemstälde domkapitlet i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t, derest den framlagda planen vunne godkännande, täcktes hos
Riksdagen begära det anslag, som för det tillämnade arbetet kunde
vara erforderligt.

»Den framlagda restaurationsplanen blef emellertid, till följd af
åtskilliga mot densamma framstälda anmärkningar, icke af Eders Kongl.
Maj:t godkänd; hvarför domkapitlets sistberörda hemställan icke föranledde
någon Eders Kongl. Maj:ts vidare åtgärd. Under den tid, som
derefter förflutit, hafva icke mindre än tre nya förslag till kyrkans
restauration blifvit uppgjorda. Af dessa har det sist upprättade —
liksom det först uppgjorda, ett verk af Ofverintendenten Zettervall —■
vunnit så väl domkapitlets som Ofverintendentsembetets bifall och den
30 Januari 1884 erhållit Eders Kongl. Maj:ts gillande och stadfästelse.

»I skrifvelse den 10 Januari 1885 har nu domkapitlet, med åberopande
af innehållet utaf dess ofvanomförmälda skrifvelse af den 30
Januari 1875, i ärendet vidare andragit, att, på sätt i sistberörda skrifvelse
ådagalagts, domkyrkans egna tillgångar vore alldeles otillräckliga
för det tillämnade restaurationsarbetets verkställande. Visserligen vore
kyrkans ekonomiska ställning nu något fördelaktigare än den då var,
i det att genom åtskilliga besparingar samlats ett kapital af 75,000
kronor, som kuncfe och borde till restaurationsarbetet användas. På
fortsättning och tillväxt af sådana besparingar finge man emellertid
ej för framtiden räkna, då kyrkans och de henne tillhöriga byggnaders
vård och underhåll kräfde så ansenliga belopp att, enligt hvad
en hos domkyrkoförsamlingen företedd och granskad redovisning bestyrkt,
äfven under de fem sistförflutna åren det årliga öfverskottet i
medeltal icke uppgått till mer än 587 kronor 52 öre. Vid sådant förhållande
hade domkapitlet trott sig böra i främsta rummet med begäran
om anslag vända sig till nyssnämnda församling, hvilken äfven,
oaktadt hennes för närvarande ganska dryga utgifter, den 22 April
1884 beslutit att, under förutsättning att de för ändamålet i öfrigt
nödiga medel blefve på annat håll anskaffade, till kyrkans restauration
anslå ett belopp af 200,000 kronor. Sedan detta beslut vunnit laga
kraft, hade domkapitlet utfärdat en inbjudning att på kringsända listor
för ändamålet teckna frivilliga bidrag, hvilken inbjudning hittills slagit
så ut, att dels redan ingått, dels komme att enligt fullgod säkerhet
under innevarande och närmast följande år ingå en summa af 133,000

92

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

kronor. De för den tillämnade restaurationen nu eller inom kort tillgängliga
medel utgjorde följaktligen:

domkyrkans egna medel.................................................................. 75,000 kr.

församlingens bidrag...................................................................... 200,000 »

frivilliga gåfvor .................................................... 133,000 »

Summa kronor 408,000 —

»Domkapitlet hade visserligen liyst den förhoppning, att summan
skulle kunnat uppbringas till en half million kronor, innan förnyad anmälan
i ärendet hos Eders Kong]. Maj:t skedde, men denna förhoppning
hade tyvärr icke gått i uppfyllelse. Domkapitlet vore dock fortfarande
lifligt öfvertygadt derom, att hvad ännu fattades i sistnämnda summa
skulle på flera sätt inom kort fyllas, så snart behofvet blefve kändt och
vårt folk finge visshet derom, att den storartade nationalhelgedomen
kunde till dess urspruDgliga härliga skick återställas. Men äfven med
detta på goda grunder stödda antagande återstode likväl en brist af fem
hundra tusen kronor,enär kostnaderna för restaurationsarbetet vore beräknade
till en million kronor. I Ofverintendenten Zettervalls första förslag
voro, på sätt ofvan blifvit omförmäldt, kostnaderna upptagna till ännu
högre belopp, nemligen 1,156,768 kronor. Men då i det sista, af Eders
Kongl. Maj:t stadfästade förslaget många ganska betydande förenklingar
blifvit vidtagna, kunde kostnaderna, enligt hvad Öfverintendenten Zettervall
förklarat, ej gerna öfverstiga en million krönor. Skulle likväl
genom några oberäkneliga omständigheter under arbetets fortgång
sådant icke desto mindre inträffa, läge derpå icke så stor vigt, då
mycket af det som hörde till kyrkans inre restauration i dylikt fall
kunde uppskjutas, till dess kyrkans egna tillgångar medgåfve dess
fullbordan. Utöfver hvad redan funnes att tillgå vore det således

500,000 kronor, som nu erfordrades, och för hvilkas anskaffande domkapitlet
ej visste annan utväg än att anlita statens hjelp. Redan vid
två föregående tillfällen hade sådan hjelp jemte enskildt understöd till
kyrkans restauration lemnats, nemligen efter de stora eldsvådor, som
åren 1572 och 1702 öfvergingo kyrkan, ehuru den vid sistnämnda tillfälle
lemnade hjelp efter tidens smak så illa användes, att dermed
endast åstadkoms det styckverk, som den till hela sin anläggning stolta
praktbyggnaden nu företedde. Domkapitlet vore förvissadt derom, att
äfven nu en hjelpsam hand skulle räckas, då enskildes intresse och
offervillighet vore omisskänneliga och dä svenska folkets representanter
utan tvifvel önskade, att ett af förfädrens storverk ej längre skulle stå
såsom en half ruin. Äfven utan afseende derå, att med fog kunde

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

93

ifrågasättas, huruvida icke staten hade att här gälda en hedersskuld,
sedan kyrkogodsen blifvit till statsverket indragna och i sammanhang
dermed gifvits förbindelser, hvilka borde inlösas, vore för visso vördnaden
för våra stora minnen ett tillräckligt skäl för beviljande af det
erforderliga statsanslaget till det så länge uppskjutna nationella företagets
utförande. Under förutsättning att staten lemnade det härtill
nödiga understödet, hade domkapitlet tänkt sig, att den i sin ursprungliga
gestalt återupprättade kyrkobyggnaden skulle kunna blifva fullbordad
till år 1893, då den svenska protestantismen komme att fira
sin tredje jubelfest.

»Ofvertygadt att dess tänkesätt och önskningar i detta afseende
delades af Eders Kongl. Maj:t, har domkapitlet, på grund af hvad nu
och i skrifvelsen af den 30 Januari 1875 blifvit anfördt, anhållit, att i
nådig proposition till innevarande års Riksdag måtte för Upsala domkyrkas
restauration i enlighet med den af öfverintendenten Zettervall
uppgjorda och i vederbörlig ordning godkända plan äskas ett på den erforderliga
byggnadstiden, sju år, fördeladt statsbidrag af femhundra
tusen kronor äfvensom att af detta belopp den ungefärliga sjundedelen
eller sjutio tusen kronor måtte för år 1886 anvisas.

»För egen del tillåter jag mig i underdånighet erinra, att domkyrkorna
i riket af ålder utgjort föremål för statens synnerliga omvårdnad,
i det icke blott för deras vidmakthållande tiondeanslag blifvit
anvisade, utan äfven mången gång, när å dem erfordrats så omfattande
och kostsamma reparations- eller restaurationsarbeten, att dessa icke
kunnat med kyrkornas egna tillgångar verkställas, särskilda statsbidrag
för sådant ändamål beviljats. Det främsta rummet bland dessa vördnadsbjudande
minnen af forntida byggnadskonst intager otvifvelaktigt domkyrkan
i Upsala, lika märklig genom de med henne förbundna fosterländska
minnen, som genom sin i arkitektoniskt hänseende storslagna
byggnadsplan. På sätt domkapitlet erinrat, har dock genom den senast
företagna restaurationen af kyrkan hennes första härliga gestalt underkastats
så genomgripande förändringar, att hennes skönhet i väsentlig
mån gått förlorad. Då nu, enligt hvad de i ärendet ingifna handlingarna
utvisa, inom kort betydliga reparationsarbeten oundgängligen
måste utföras, torde domkapitlets hemställan om företagande i stället
af en fullständig restauration af kyrkan vara förtjent af det största
afseende, helst tidpunkten för verkställande af en sådan restauration,
på de af domkapitlet anförda skäl, synes vara synnerligen lämplig.
Att vårt folk hyser en liflig åstundan, att denna vår främsta nationalhelgedom
varder, enligt det förslag, som dertill af landets i denna gren
af byggnadskonsten mest sakkunnige man blifvit uppgjordt, åter för -

94

Stats- Utskottets Utlåtande JSho 14.

Ang. anslag
till restauration
af Skara
domkyrka.

satt i ett skick, som mer än det nuvarande öfverensstämmer med dess
ursprungliga byggnadsplan, visar oförtydbart den omständighet, att för
sådant ändamål tecknats frivilliga bidrag till ett för våra förhållanden
betydligt belopp. I betraktande häraf och då likväl, enligt hvad utredt
och visadt blifvit, statens särskilda medverkan ovilkorligen erfordras
för verkställande af det under lång tid allmänt önskade restaurationsarbetet,
vågar jag, med åberopande af hvad domkapitlets i ämnet gjorda
framställningar innehålla och efter gemensam beredning af ärendet
med chefen för Finansdepartementet, i underdånighet tillstyrka, det
Eders Kongl. Maj:t täckes föreslå innevarande års Riksdag att till
restauration af Upsala domkyrka bevilja ett anslag af fem hundra tusen
kronor och deraf anvisa sjuttio tusen kronor att utgå under år 1886,
till hvilka medel tillgång torde kunna beredas genom en motsvarande
nedsättning af den summa Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande
års Riksdag aflåtna nådiga proposition om statsverkets tillstånd och
behof föreslagit att användas till förstärkande af statsvex-kets kassaförlagsfond.
»

Återställandet af denna minnesrika och ursprungligen praktfulla
kyrkobyggnad har synts Utskottet vara en angelägenhet, som för hela
nationen är af så stort intresse, att staten icke kan undandraga sig
att, på sätt här föreslagits, räcka den församling och de enskilde en
hjelpsam hand, hvilka med betydliga offer sökt bringa företaget till
verkställighet; och då härtill kommer, att statsverkets tillgångar mer
än väl medgifva användandet på ifrågavarande ändamål af den summa,
som blifvit begärd, föranlåtes Utskottet, under åberopande jemväl af
de skäl, som i statsrådsprotokollet blifvit anförda, att hos Riksdagen
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
framställning, må till restauration af Upsala domkyrka,
hufvudsakligen i enlighet med den af Kongl. Maj:t
derför faststälda plan, bevilja ett anslag af 500,000
kronor samt dei-af på extra stat för år 1886 anvisa

70,000 kronor.

Restauration af Skara domkyrka.

32:o. Till Riksdagen har Kongl. Maj: t den 20 Februari 1885
aflåtit en proposition (N:o 33), hvari Kongl. Maj:t, under åberopande af
innehållet af ett propositionen bilagdt statsrådsprotokoll, föreslagit Riks -

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

95

dagen att till restauration af Skara domkyrka, hufvudsakligen i enlighet
med den derför uppgjorda planen, bevilja ett anslag af 250,000
kronor och deraf anvisa 35,000 kronor att utgå under år 1886; och
kunde tillgång till ändamålet beredas genom motsvarande nedsättning
af den summa, Kongl. Maj: t föreslagit att användas till förstärkande
af statsverkets kassaförlagsfond.

Till berörda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
yttrat följande:

»Skara domkyrka befinner sig för närvarande i det skick, som
ingalunda tillfredsställer vare sig fosterlandssinnet eller den kristliga
fromhetens kraf. Frågan om detta åldriga tempels restauration har
länge varit och under de senare åren allt mer och mer blifvit en behjertansvärd
angelägenhet. Senast åren 1841—1848 företogs en ganska
omfattande reparation å kyrkan, dervid äfven korets sidoskepp höjdes.
Ehuru icke allenast kyrkans tillgångar deraf medtogos, utan äfven lån
för ändamålet måste upptagas, kunde denna reparation likväl icke omfatta
hela kyrkans yttre. Allt sedan nämnda tid hafva endast smärre,
synnerligen påfallande brister kunnat afhjelpas; och då omsider mellan
det nordvestra tornet och kyrkans mur en betänklig remna begynte
blifva synlig, samt denna remna efter flera af sakkunnige personer anstälda
besigtningar och till sist af dåvarande arkitekten, numera Öfverintendenten
H. Zettervall företagen grundlig undersökning befans hotande,
nödgades man år 1872 nedtaga detta torn till samma höjd som
kyrkans tak. Inom en icke aflägsen framtid synes enahanda åtgärd
blifva oundgänglig äfven i fråga om det andra tornet, och derest detta
måste nedtagas, fruktar man för hela den vestra gafvelns bestånd.

»Dessa missförhållanden föranledde redan år 1878 domkapitlet i
Skara att vidtaga förberedande åtgärder för en möjlig restauration af
kyrkan, hvilka åtgärder hufvudsakligen hade till följd, att samma år
ett af förenämnde Zettervall uppgjordt förslag till kyrkans restaurering
jemte kostnadsförslag, slutande å 370,000 kronor, blef till Eders Kongl.
Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnadt.

»Öfverintendentsembetet, hvars yttrande i ämnet infordrades, förklarade
sig icke hafva något mot restaurationsplanen att erinra.

»I skrifvelse den 24 September nästlidna år har domkapitlet nu
omförmält att, sedan berörda förslag till Eders Kongl. Maj:ts pröfning
öfverlemnades, försök gjorts att på enskild väg genom frivilliga gåfvor
söka åstadkomma en grundfond för ifrågavarande restauration i enlighet
med den plan, som kunde komma att af Eders Kongl. Maj:t gillas
och stadfästas. Resultatet af dessa bemödanden vore för närvarande
en för ändamålet afsedd fond, belöpande sig till 33,766 kronor 16 öre,

96

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

hvaraf 29,145 kronor 21 öre vore till domkapitlets vård och förvaltning
öfverlemnade. Domkyrkans egen besparade behållning utgjorde,
oberäknad den för löpande utgifter behöfliga så kallade lilla kassan,
39,922 kronor 48 öre. Det sammanlagda belopp, som för närvarande
vore att till kyrkans restaurering påräkna, uppginge således till 73,688
kronor 64 öre.

»Med framhållande deraf, att ett företag, hvars totalkostnad beräknats
till minst 370,000 kronor, icke rimligtvis kunde med så ringa
tillgång ens påbörjas, utan att sannolikhet vunnes derom, att det belopp,
som för restaurationsarbetenas fortgång och afslutande erfordrades,
kunde erhållas, har domkapitlet vidare anfört, att restaurationsföretagets
påbörjande inom en icke allt för aflägsen framtid vore synnerligen
önskvärdt, icke blott på grund af kyrkans bristfälliga beskaffenhet,
utan äfven till följd af den omständighet, att en betydlig del
af nämnda frivilliga sammanskott, nemligen af Skaraborgs läns landsting
för ändamålet beviljade 15,000 kronor, kunde återfordras, derest
ej inom en tid af femton år från det gåfvan lemnades restaurationsarbetet
begynt sättas i verket.

»På grund häraf ansåg domkapitlet det vara dess pligt att icke
längre uppskjuta den underdåniga hemställan, som nu af domkapitlet
gjordes, nemligen att Eders Kongl. Maj:t behagade till innevarande
års Riksdag göra nådig framställning om beviljande af nödiga medel
för verkställande af restaurationsplanen, för hvilket ändamål, enligt
domkapitlets förmenande, icke torde böra äskas lägre belopp än det i
kostnadsförslaget uppgilna, eller 370,000 kronor, då det lilla kapital,
som redan blifvit samladt, antagligen komme att blifva väl behöfligt
för oförutsedda utgifter, helst enligt Ofverintendenten Zettervalls förklaring
icke på förhand kunde med full säkerhet bestämmas, hvad af
den nuvarande byggnaden kunde komma att visa sig dugligt till användning
i den nya.

»Af hvad i ärendet förekommit behagade Eders Kongl. Maj:t firma,
att frågan om Skara domkyrkas restauration är i högsta måtto beaktansvärd.
Enligt sakkunnige personers utsagor äro de bristfälligheter,
som under senare tider yppats i åtskilliga delar af kyrkan, af den beskaffenhet,
att de göra hennes bestånd ovisst äfven för en närmare
framtid. Ett omfattande och genomgripande restaurationsarbete är oundgängligen
nödvändigt, derest man ej vill äfventyra, att hela den vördnadsbjudande
tempelbyggnaden faller till en ruin eller genom ett planlöst
och otillfredsställande botande af än en, än en annan af dess synbaraste
brister, på sätt hittills under mer än halftannat århundrade varit fallet,
småningom förvandlas till ett otympligt lappverk, i hvilket knappast ett

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

97

spår af kyrkans ursprungliga byggnadsstil skulle kunna återfinnas. I
alla tider har staten ansett såsom en pligt och satt en heder uti att
omsorgsfullt omhulda och vidmakthålla de åldriga och storartade prof
på medeltidens kyrkliga byggnadskonst, som flera af våra domkyrkor
erbjuda. Af dessa är Skara domkyrka en af de äldsta och mera märkeliga.
Då den numera har ganska ringa tillgångar, är den i synnerligt
behof af understöd och hjelp för sitt fortfarande bestånd. Flera af de
skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:t att besluta aflåtande till innevarande
års Riksdag af nådig proposition om statens medverkan till restauration
af Upsala domkyrka, synas mig alltså gälla äfven domkyrkan
i Skara. Det torde emellertid icke böra ifrågasättas, att statens
bidrag till företaget skall bestämmas så högt, som domkapitlet föreslagit,
eller lika med hela den beräknade kostnadssumman. Såsom jag
nämnt, är en summa af omkring 70,000 kronor redan för ändamålet
tillgänglig. Derjemte synes man hafva skäl att vänta och fordra, att,
derest ett betydligt bidrag af statsmedel beviljas och dermed gifves
utsigt att det stora verket kan bringas till fullbordan, en ökad offervillighet
inom Vestergötland och särskildt inom Skara församling skall
bereda ytterligare tillgångar. Af dessa skäl anser jag mig icke böra
tillstyrka större statsanslag än 250,000 kronor. Jag får derföre, efter
gemensam beredning af ärendet med Chefen för Finansdepartementet, i
underdånighet hemställa, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till restauration af Skara domkyrka, hufvudsakligen i enlighet
med omförmälda plan, bevilja ett anslag af två hundra femtio tusen kronor
och deraf anvisa trettiofem tusen kronor att utgå under år 1886;
till hvilka medel tillgång torde kunna beredas genom en motsvarande
nedsättning af den summa Eders Kongl. Maj:t i den till innevarande
års Riksdag aflåt.na nådiga proposition om statsverkets tillstånd och behof
föreslagit att användas till förstärkande af statsverkets kassaförlagsfond.
»

Då, så vidt af handlingarna kunnat inhemtas, säker kännedom
saknas om det utseende ifrågavarande domkyrka fordom haft och i
följd deraf de restaureringsarbeten, för hvilka anslag begärts, icke
kunna afse att återställa kyrkan i hennes ursprungliga skick utan fast
hellre äro att anse såsom en nybyggnad, om ock bemödanden blifvit
gjorda att så mycket som möjligt dervid följa den förmodade byggnadsstil,
hvari kyrkan ursprungligen blifvit uppförd, så finner Utskottet
sig icke hafva anledning att förorda anslagets beviljande. Härtill kommer,
att handlingarna gifva vid handen, hurusom den beräkning, som
gjorts öfver kostnaderna för de ifrågasatta arbetena, af Öfverintendentsembetet
i dess den 30 Juli 1878 afgifna utlåtande i ärendet yttrat,
Bih. till Rihsd. Prot. 18S5. 4 Samt. 1 Afd. 12 Häft. 13

98

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag
till seminarium
för
språkvetenskap
vid
Upsala universitet.

[25.]

Ang. anslag
till seminarium
för
språkvetenskap
vid universitetet
i
Lund.
[26.]

att det visserligen kunde anses möjligt, att kostnaden för de föreslagna
restaureringsarbetena kunde begränsas inom slutsumman 370,000 kronor,
men att denna kostnad dock borde med större sannolikhet antagas
komma att uppgå till åtminstone 500,000 kronor; samt att det icke
vore att förorda att genom den framlagda byggnadsplancns inskränkning
söka åstadkomma en minskning i kostnad. Embetet ansåge derföre
att, derest tillgångar för arbetet i dess helhet ej kunde inom den
närmaste framtiden beredas, det i sådant fall vore att föredraga att
med godkännande af restaureringsplanen, sådan den förelåge, vissa
hufvuddelar deraf bestämdes att, jemlikt förslaget, bringas till verkställighet,
på sätt i dylika fall tillförene egt rum, i mån af tillgångar,
samt att fullbordandet af arbetet lemnades åt framtiden.

Utskottet, som delar denna öfverintendentsembetets uppfattning,
får derför och då större byggnadsföretag för statens räkning i deri
närmaste framtiden förestå, hvilka kräfva betydliga medel, hemställa,

att Riksdagen icke må bevilja något anslag för
restauration af Skara domkyrka.

Universiteten.

33:o. Till det språkliga seminariet vid universitetet i Upsala har
Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag af 3,000 kronor, eller samma belopp,
som under flera föregående år beviljats för samma ändamål; och
hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må på extra stat för år 1886 uppföra ett
belopp af 3,000 kronor till understöd åt det språkvetenskapliga
seminariet vid universitetet i Upsala.

34:o. Till det språkliga seminariet vid universitetet i Lund har
Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag af 2,950 kronor, eller samma belopp,
som under flera föregående år beviljats för samma ändamål; och
hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts framställning,
må på extra stat för år 1886 uppföra ett
belopp af 2,950 kronor till understöd åt det språkvetenskapliga
seminariet vid universitetet i Lund.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

99

35:o. Vidare hemställer Utskottet, Ang. anslag

1 till det mate matiska

semi att

Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts nariet vid
derom gjorda framställning, må på extra stat för år i jjpsaia.
1886 anvisa ett belopp af 1,500 kronor till understöd, [27.]
i likhet med hvad under de tre sista åren egt rum,
åt det vid universitetet i Upsala inrättade matematiska
seminariet.

36:o. Sedan 1874 har vid universitetet i Lund funnits inrättadt
ett matematiskt seminarium; och har Kongl. Maj:t, med anledning af matiskasemiderom
af akademiska konsistoriet gjord framställning, föreslagit Riks- nariet vid
dagen att till understöd åt namnda matematiska seminarium bevilja * Lund.
ett belopp af 1,000 kronor. [28.]

Skälen till denna framställning inhemtas af statsrådsprotokollet
(sid. 42, 43); och får Utskottet med hänvisning till nämnda protokoll
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj’:ts framställning,
må på extra stat för år 1886 anvisa ett
belopp af 1,000 kronor, att användas till understöd åt
det matematiska seminariet vid universitetet i Lund.

37:o. Till ändringar och reparationer af vissa byggnader för Ang. anslag
universitetet i Upsala har Kongl. Maj’:t äskat ett extra anslag af 36,000 ^ och^epakronor,
hvaraf 18,000 kronor skulle utgå under år 1886. rationel- af

Till statsrådsprotokollet har beträffande detta anslagsbehof före- ''^dJPvid
dragande departementschefen anfört, bland annat, att redan år 1878 universitetet
gjorde akademiska konsistoriet i Upsala framställning om ett anslag 1 r{Ua-,“''
af 115,000 kronor för förflyttning af den medicinskt kemiska institu- -J

tionen samt de farmakologiska och medicinskt naturhistoriska samlingarna
från den kemiska byggnaden samt deras förläggande till
gamla kemiska gården dels i det nuvarande stenhuset, dels i en ny
byggnad, som skulle uppföras å samma tomt. Med denna framställning,
som upprepades de fyra följande åren, åsyftades att inom den
kemiska byggnaden bereda ökadt utrymme åt den fysiska institutionen,
som deraf vore i stort behof, samt att förskaffa den medicinskt kemiska
institutionen äfvensom de farmakologiska och medicinskt naturhistoriska
samlingarna ändamålsenliga lokaler. Sedermera hade fråga
väckts om afhjelpande af nämnda behof genom användning af lokaler,
som vid inflyttningen i den nya universitetsbyggnaden blefve lediga.

100

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

Konsistoriet hade numera upplyst, att arbetet å det nya universitetshuset
så fortskridit, att med fullt skäl kunde antagas, att inflyttningen
deri kunde ske så tidigt under innevarande år, att de lokaler,
som då skulle utrymmas, blefve lediga vid den årstid, då ändringar
och reparationer lämpligen kunde taga sin början.

De institutioner, hvilkas behof af större lokal härvid ansetts böra
tagas i betraktande, voro de ofvan berörda fysiska samt farmakologiska
och medicinskt naturhistoriska institutionerna, de botaniska och mineralogisk-geologiska
jemte de medicinska och kirurgiska poliklinikerna.
Vid försöket att tilldela hvar och en af dessa tillräckligt rymliga och
ändamålsenliga lokaler både man emellertid funnit, att detta icke läte
sig göra utan att vidtaga några större omflyttningar och taga i anspråk
för universitetets egen räkning de två våningar i f. d. länslasarettshuset,
som för närvarande uthyrdes.

De byggnader, i hvilka in- och omflyttningar, enligt nyss omförmälda
förslag, skulle ega rum, vore: konsistoriehuset, kemiska byggnaden
och f. d. länslasarettshuset. Och skulle dervid fördelningen ske
sålunda:

I konsistoriehuset skulle till lokal för de vcixtanatomiska öfnincjarna
upplåtas tre rum i öfverstå våningen, under det att den återstående
delen af denna våning, hela den nedre hufvudvåningen, tre
rum i bottenvåningen samt hela vinden öfverlemnades åt den mineralogisk-geologiska
institutionen.

I kemiska byggnaden skulle fysiska institutionen erhålla hela
den öfverstå våningen, inom hvilken den del, som nu upptages af de
geologiska samlingarna och boställsrum för amanuensen vid sistberörda
institution, skulle blifva boställsvåning för professorn i fysik,
hvaremot den nuvarande bostadsvåningen skulle anvisas tid arbetsrum
m. m. för institutionens behof. Den allmänt kemiska institutionen skulle
ensam få förfoga öfver den lärosal, som förut begagnats äfven af de
lärare inom medicinska fakulteten, som hafva sina institutioner i denna
byggnad. Den medicinskt kemiska samt den farmakologiska och medicinskt
naturhistoriska institutionen skulle utom de lokaler, öfver hvilka de för
närvarande egde uteslutande disposition, erhålla samtliga de en trappa
upp belägna rum, som nu utgöra bostädsvåning för professorn i medicinsk
och fysiologisk kemi, hvarvid rummen skulle så fördelas, att, af
de en trappa upp belägna, ett rum blefve för båda institutionerna gemensam
lärosal och tre rum tilldelades den farmakologiska och medicinskt
naturhistoriska institutionen, men alla öfriga rum så väl i bottenvåningen
som våningen en trappa upp tillfölle den medicinskt kemiska
institutionen, under det att professorn i medicinsk och fysiologisk kemi

Stats-XJtskottets Utlåtande N:o 14.

101

finge sin boställsvåning förlagd till den likaledes en trappa upp belägna
lokal, som nu upptages af de mineralogiska samlingarna, två
amanuensbostäder och ett bredvid lokalen för sistnämda samlingar
beläget rum, som nu tillhör den allmänt kemiska institutionen. Ersättning
för detta rum äfvensom för de båda amanuensbostäderna ansåg
konsistoriet kunna åstadkommas genom universitetets egna medel.

I f. d. länslasarettshuset skulle medicinska och kirurgiska ''poliklinikerna
erhålla hela bottenvåningen med den fördelning dem emellan,
som en bilagd ritning utvisar. I våningen en trappa upp skulle konstmuseum
inrymmas, och af våningen två trappor upp skulle museum för
nordiska fornsaker få upptaga så stor del, som behöfdes för formsakernas
uppställande och till bostad åt amanuensen. Den möjligen återstående
delen af denna våning skulle, intill dess den blefve behöflig för museet,
uthyras eller begagnas för något mera tillfälligt ändamål.

Planritningar öfver de ifrågavarande lokalerna så väl i deras nuvarande
skick som i den förändrade gestalt, de enligt nu framstälda
förslag skulle erhålla, äfvensom särskilda kostnadsförslag för hvar och
en af de fyra byggnaderna hade bifogats, ritningarna öfver de föreslagna
förändringarna och kostnadsförslagen upprättade af Arkitekten
C. A. Kihlberg.

Med afseende på behofvet af ny lokal för de växtanatomiska
öfningarna hade föreståndaren för den botaniska institutionen anfört
följande:

»Under de senaste 6 till 7 åren hafva växtanatomiska öfningar i
Upsala varit anordnade, och under denna tid har man haft mer än tillräckligt
tillfälle att lära känna de svårigheter, med hvilka man har att
kämpa, så länge öfningarna måste försiggå på den enda derför tillgängliga
lokalen i botaniska trädgården, nemligen föreläsningssalen.
Det är lätt att inse att, då för hvarje gång, en föreläsning eller ett
kollegium i botanik skall hållas, mikroskop med dertill hörande redskap
och reagenser samt andra för öfningarna nödvändiga instrument och
utensilier måste undanflyttas, detta är ej blott förenadt med mycket besvär,
utan rent af omöjliggör hvarje mera vetenskapligt studium, enär
sådant med nödvändighet kräfver ett under längre tid fortgående, ostördt
arbete. Bristen på en lokal, som i detta afseende uppfyller äfven mycket
anspråkslösa fordringar, har derför vållat, att man vid dessa öfningar
hittills nödgats inskränka sig till endast elementära undersökningar,
ehuru många bland de studerande gerna skulle velat fortsätta sina växtanatomiska
studier och dervid egna sig åt en mera vetenskaplig forsk -

102

Stats-Utskottets Utlåtande N:o li.

ning. Men äfven i andra afseenden är föreläsningssalen till detta ändamål
synnerligen olämplig.» — — — —--— — — — — —

Vid behandlingen af frågan om de mineralogiska och geologiska samlingarnas
förflyttning från sin nuvarande lokal hade matematisk-naturvetenskapliga
sektionen anmodat Docenten B. A. H. Sjögren, som deltagit
i ofvan berörda komités förhandlingar, att biträda sektionen
med upplysningar; och hade Docenten Sjögren dervid lemnat följande
meddelande:

»För bedömande af frågan, huru vida det är med mineralogiskgeologiska
institutionens nytta och fördel förenligt att utbyta sin innehafvande
lokal i kemiska byggnaden mot annan i konsistoriehuset, torde
några uppgifter på de respektive golfytorna inom dessa båda lokaler
vara upplysande. I kemiska byggnaden upptaga för närvarande de
mineralogiska och geologiska samlingarna tillsammans 4,570 qv.-fot,
bostäder för amanuens och vaktmästare oberäknade. Det utrymme, som
i konsistoriehuset skulle disponeras för mineralogisk-geologiska institutionen,
uppgår till 6,455 qv.-fot, oberäknadt rum för amanuens och vaktmästare;
således 1,885 qv.-fot mera än hvad nu disponeras. Då för
mineralogisk-geologiska institutionen behofvet af ökadt utrymme gör sig
på ett känbart sätt gällande och då detta behof icke utan men för
institutionens utveckling kan allt för länge lemnas opåaktadt, torde det
tillfälle till förvärfvande af rymligare lokaler, som nu erbjudes, ej böra
lemnas obegagnadt. Såsom synnerligen vigtigt framstår detta behof,
då man tager i öfvervägande önskvärdheten af det snara inrättandet af
en mineralogisk-geologisk öfningsinstitution af likartad beskaffenhet med
de kemiska och zootomiska institutionerna vid universitetet. Sådana
öfningsinstitutioner, anlagda i större eller mindre skala, finnas för närvarande
vid alla tyska universitet, der mineralogisk-geologiska studier
bedrifvas, samt vid universiteten i Köpenhamn, Kristiania och Helsingfors
äfvensom vid högskolan i Stockholm. På grund af de vid dessa
öfningsinstitutioner pågående arbetenas särskilda art tarfva de med nödvändighet
för det speciella ändamålet inredda lokaler och kunna ej,
eller åtminstone endast delvis, ega rum i sådana lokaler, som äro inrättade
för bevarande af samlingar.» — — — — — — — — — —
»Men om man äfven helt och hållet frånser behofvet af lokaler för den
praktiska undervisningen och endast fäster afseende vid samlingarna,
så äro förhållandena sådana, att i den nuvarande lokalen allt utrymme
redan är disponerad! och behof af ökadt utrymme måste allt efter samlingarnes
tillväxt för hvarje år göra sig allt mera gällande. Ett icke
obetydligt antal mineralogstuffer, af hvilka åtminstone en dol äro förtjenta
att ordnas och uppställas, äro för närvarande magasinerade på

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

103

kemiska byggnadens vind. Hösten 1883 erhöll den geologiska samlingen
en mycket värdefull gåfva af m:r J. V. Petersen i Nagasaki, utgörande
2 till 300 stycken fossila tertiärväxter från flere japanska fyndorter.
Denna samling, hvilken på grund af dess vetenskapliga värde och fossilens
sällsynt goda bevaringstillstånd skulle utgöra en prydnad för
hvilken geologisk samling som helst, har hittills icke kunnat uppläggas
af brist på utrymme, utan befinnes fortfarande magasinerad i packlådor.
Genom den föreslagna flyttningen skulle utrymme beredas icke blott
för de nödvändigaste behofven af rum för den praktiska undervisningens
bedrifvande på tidsenligt sätt, utan äfven för den tillväxt samlingarna
år från år vinna. Dessutom skulle institutionen erhålla sin särskilda
föreläsningssal, hvilket tvifvelsutan är att föredraga framför föreläsningarnas
hållande på ett af samlingar upptaget rum, såsom hittills skett;
ett särskildt rum skulle kunna upplåtas för uppställning af en studiesamling
och särskildt rum ställas till prefektens förfogande. Beträffande
lämpligheten för det afsedda ändamålet af de lokaler, som institutionen
skulle taga i besittning i konsistoriehuset, må framhållas att den mineralogiska
samlingen som nu innehåller, lågt beräknadt, 30,000 stuffer,
och hvilken för sin uppställning fordrar en ljus och vacker lokal, enligt
det uppgjorda förslaget skulle inrymmas i konsistoriets nuvarande
sessionssal och angränsande rum i nedre våningen. Och torde dessa
rum, sedan fönster blifvit upptagna på byggnadens södra, mot domkyrkan
vettande sida, i intet afseende stå den lokal efter, i hvilken
mineralsamlingen nu är uppstäld. Beträffande åter den geologiska samlingen,
som skulle inrymmas i de nuvarande fakultetsrummen, så innehåller
den, ehuru till sitt omfång minst lika stor eller större än den mine"
ralogiska samlmgen, ett jemförelsevis ringa antal stycken, som äro egnade
att exponeras i glasskåp eller montrer. Denna samling kan derför icke
med skäl göra anspråk på uppställning i så ljusrika och höga rum som de,
hvilka måste beredas den mineralogiska samlingen. Och torde medfästadt
afseende härpå de nuvarande fakultetsrummen, om också icke jemngoda
med de rum, hvilka för närvarande hysa den geologiska samlingen, dock
böra betecknas såsom för ändamålet fullt användbara. På grund af dessa
nu anförda skäl anser jag för min del den föreslagna förflyttningen af
mineralogisk-geologiska institutionen till konsistoriehuset vara, ur samma
institutions egen synpunkt sedt, högeligen att förorda.»

I öfverensstämmelse med detta utlåtande hade sektionen beslutit
att för sin del tillstyrka förslaget rörande de mineralogiska och geologiska
samlingarnas förflyttning till konsistoriehuset och den i sammanhang
dermed föreslagna anordningen och inredningen af de rum,
till hvilka institutionen skulle komma att förläggas.

104

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Beträffande behofvet af större och lämpligare lokaler för fysiska,
medicinskt kemiska samt farmakologiska och medicinskt naturhistoriska institutionerna
vore redan år 1878 upplyst, att den fysiska institutionens
lokal är alldeles otillräcklig i det hänseendet, att den saknar utrymme
för anställande af laborationsöfningar m. m., en olägenhet, som i högsta
grad menligt inverkade på den fysiska undervisningen. Behofvet af ökadt
utrymme för de båda andra nyss nämnda institutionerna hade jemväl
framhållits af dåvarande e. o. Professorn Hammarsten och e. o. Professor
Fristedt.

Efter att hafva anmärkt, att laboratoriet för medicinsk kemi
eger arbetsplatser för ungefär 30 laboranter, men att på senare tider
oftast deri måst emottagas omkring 50, hvarigenom en öfverfyllnad
tidtals förorsakats, som ej blott varit störande för ordning och arbete
utan äfven kunnat medföra skada för de studerandes helsa, påvisade
Professor Hammarsten, att nämnda laboratorium i följd af bristande utrymme
gjorde det omöjligt för lärarne att meddela en fullt tidsenlig
undervisning och att genom sjelfständigt forskningsarbete följa med
och i sin mån bidraga till vetenskapens utveckling. Ett särskildt rum
för samlingarna af kemiska preparat vore i hög grad behöfligt, och
saknaden af ett sådant vore en känbar brist i det nuvarande laboratoriets
anordning. Den e. o. professorn hade till arbetsrum fatt sig
anvisadt ett i tornet befintligt rum, hvilket vore sådant, att den e. o.
professorn för närvarande icke egde något egentligt arbetsrum.

Vid tidpunkten för det nuvarande laboratoriets inrättande hade
den fysiologiska kemien intagit en jemförelsevis underordnad plats såsom
undervisningsämne. Sedan dess hade den gjort betydande framsteg
och vunnit en långt större, i den medicinskt kemiska undervisningen
väsentligt ingripande betydelse. En naturlig följd häraf både
blifvit, att det medicinskt kemiska laboratoriet i fråga om undervisningen
i fysiologisk kemi måste lemna mycket öfrigt att önska. Sålunda
funnes intet rum för anställande af undersökningar af blodets och öfriga
djuriska vätskors gaser, och i det vigtiga kapitlet om respirationens kemi
kunde sålunda ej undervisning på ett fullt tillfredsställande sätt meddelas.

Vidkommande den farmakologiska och medicinskt naturhistoriska
institutionen hade åter Professor Fristedt lemnat följande meddelande:

»Då ett farmakologiskt museum genom Professor G. Wahlenbergs
donation år 1860 vid universitetet grundades och i det nuvarande museirummet
inordnades, var det både värdt sitt namn och kunde beqvämligen
rymmas i denna lokal. Snart insåg man dock nödvändigheten af
att verka för att museet tillika antoge karakteren af en farmakologisk
institution, utrustad med hänsyn såväl till ungdomens studier derstädes

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

105

som äfven, i den mån det läte sig göra, till den sig utvecklande vetenskapens
fordringar. De för sådant ändamål efter hand förvärfvade naturalier
och utensilier, som måste i det enda lilla rummet sammanbringas,
hafva redan för lång tid sedan börjat göra detsamma otillräckligt och
försvåra årligen i allt högre grad, i mån af samlingarnas ökande och tillväxten
af de studerandes antal, dess begagnande, på samma gång de dyrbara
samlingarna allt mera riskera att skadas eller blifva mindre åtkomliga
i trängseln. Vid tider, då 4 till 5 studerande på en gång der behöft
arbeta, hafva lärare och amanuens ej sällan känt sig, så att säga,
paralyserade, när de velat, utan att afbryta de förres studier, der förbereda
en föreläsning eller annars af samlingarna begagna sig. Det
åliggande, som enligt kanslersembetets föreskrift sedan Januari månad
1878 med rätta tillkommer e. o. professorn i farmakologi, att vissa dagar
hålla demonstrationer i sin institution, har också i följd häraf blifvit
i viss mån illusoriskt, inskränkt som läraren med sina åhörare varit
till en helt ringa plats inom de tätt fylda skåpens krets och oftast
ur stånd att anlita det närbelägna, af flere lärare använda auditoriet.
Mikroskopstudier hafva aldrig annat än högst flyktigt och torftigt kunnat
i institutionslokalen idkas, utan har dithörande attiralj efter regel
måst förvaras och begagnas dels i lärarens, dels i amanuensens egna
hem och blott tillfälligt uppbäras till den offentliga lokalen.»

Hvad slutligen behofvet af nya lokaler för medicinska och kirurgiska
poliklinikerna anginge, hade medicinska fakulteten meddelat, att,
allt sedan den kliniska undervisningen ordnades på ändamålsenligt sätt
vid Upsala universitet, den del af densamma, som meddelats vid de
så kallade poliklinikerna, utgjort en integrerande beståndsdel af denna
undervisning. Så länge de kliniska anstalterna, sjukhuset och länslasarettet,
voro belägna nära centrum af Upsala stad, och den polikliniska
undervisningen bedrefs vid dessa sjukhus, voro poliklinikerna
talrikt besökta af patienter, som vid dem kostnadsfritt erhöllo läkarevård.
Men när det nuvarande akademiska sjukhuset, afsedt för båda
klinikerna, byggdes strax utanför staden, så minskades antalet poli kliniska
patienter ganska betydligt. Efter åtskilliga år beslöt derför kirurgie
professorn att förflytta sin poliklinik till en lokal, som var belägen
centralt, vid ett af stadens salutorg. Denna poliklinik hade nu
under ständigt stigande förtroende årligen besökts af ett, antal af omkring
6,000 patienter, som lidit af både utvertes och invertes åkommor.
De läkareråd, som der årligen afgifvits, kunde uppskattas till omkring
12,000. Samtidigt hade den medicinska polikliniken, som hållits i det
nuvarande akademiska sjukhuset, besökts af ett långt mindre antal patienter,
nemligen blott af omkring 1,000 årligen, och hade dessa sökt
Pilt. till Biksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft. 14

106

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

råd för både invertes och utvertes åkommor. Då det sålunda visat sig
att en poliklinik, som är belägen inuti staden, anlitas af betydligt flera
patienter, och att de, som besöka poliklinikerna, ej göra åtskilnad pa,
om dessa äro inrättade för utvertes eller invertes sjukdomar, så hade
medicinska fakulteten funnit ändamålsenligast, att båda poliklinikerna
förlädes till en lämplig lokal nära stadens centrum. Härigenom kunde
nemligen å ena sidan det största möjliga undervisningsmaterial vinnas,
och å andra sidan läte sig en för undervisningens rätta bedrifvande
önskvärd fördelning af de sjuka mellan de respektive lärarne i olika
grenar af medicinen lätt utföras. Ett ytterligare skäl för en dylik förflyttning
af den medicinska polikliniken till staden vore, att numera
ej rum funnes tillgängliga å det akademiska sjukhuset, sedan derstädes
inrättats ett kliniskt laboratorium i de förra polikliniska rummen.

I afseende på det framlagda förslaget i dess helhet hade det akademiska
konsistoriet yttrat, att, ehuruväl icke derigenom anvisades utvägar
till fyllande af alla behof, som önskningsvis blifvit anmälda, dess antagande
och genomförande dock skulle afhjelpa de väsentligaste och
vigtigaste af alla ifrågakomna behof och bereda betydliga fördelar för
en mycket stor del af universitetets institutioner, nemligen de fysiska,
mineralogisk-geologiska, botaniska, medicinskt kemiska samt farmakologiska
och medicinskt naturhistoriska institutionerna, de medicinska och
kirurgiska poliklinikerna och museet för nordiska fornsaker, hvarförutom
åt konstmuseet gåfves en, om ock icke synnerligen god, dock antaglig
lokal, och åt professorerne i allmän kemi förmånen af att ensamme
få förfoga öfver en lärosal. Såsom fördelar, som genomförandet
af ifrågavarande förslag skulle medföra, hade konsistoriet framhållit
ytterligare, att det anslag af 115,000 kronor, som förut flera gånger
begärts till beredande af nya lokaler åt den medicinskt kemiska
institutionen samt de farmakologiska och medicinskt naturhistoriska
samlingarna, icke vidare blefve behöfligt, samt att den gamla kemiska
byggnaden fortfarande kunde uthyras, hvarjemte den för den ifrågasatta
nybyggnaden afsedda tomten blefve ledig till användning för annat
ändamål. Slutligen hade konsistoriet förklarat, att, ehuru det ansåge
alla de anslag, om hvilka det gjort framställning, vara synnerligen
behöfliga, konsistorium dock trodde sig böra särskildt framhålla
vigten af anslags erhållande i nämnda hänseenden, enär undanskjutandet
af de nu föreslagna omflyttningarna och derför nödiga arbetena
skulle medföra stora olägenheter för flera bland de omförmälda institutionerna.

Kanslern för Upsala universitet hade äfven velat i främsta rummet
fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på detta anslagsbehof.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o li.

107

Öfverintendentsembetet, hvars utlåtande infordrats angående de
af konsistoriet insända ritningar och kostnadsförslag till ofvan berörda
ändringar och reparationer, hade deri tillstyrkt utförandet af de i konsistoriehuset,
kemiska byggnaden och f. d. länslasarettshuset föreslagna
ändringar och reparationer, beräknade att tillsammans kosta 36,000
kronor.

Då det, efter hvad upplyst blifvit, ansetts vara obestridligt, att
åtskilliga af de ofvan nämnda akademiska institutionerna betydligt
hindrades i sin verksamhet af brist på erforderligt och ändamålsenligt
anordnad! utrymme, samt den fördelning af de ledigblifvande lokalerna
äfvensom den dermed förbundna omflyttningen, hvilka af konsistoriet
föreslagits, synts tillfredsställande, har Kongl. Maj:t framstält nu föreliggande
förslag.

Utskottet, som funnit synnerligen afsevärda förhållanden påkalla
beviljandet af det begärda anslaget, får derföre hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
framställning, må bevilja ett anslag af 36,000 kronor
till ändringar och reparationer af konsistoriehuset,
kemiska byggnaden och f. d. länslasarettshuset i Upsala
samt af nämnda anslag på extra stat för år 1886
anvisa 18,000 kronor.

38:o. Då vid 1884 års riksdag ett anslag af 81,000 kronor be- An9- amiviljades
till uppförande af en ny byggnad för den patologisk-anatomi- dfan-''
ska institutionen i Lund och inköp af tomtplats dertill, anvisades af slagsbelopp
anslaget för år 1885 ett belopp af 50,000 kronor; och hemställer lojogjX/Tn Utskottet

nu, stitutionens i

Lund

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, af det till uppförande af
en ny byggnad för den patologisk-anatomiska institutionen
i Lund och inköp af tomtplats dertill beviljade
anslaget å 81,000 kronor, må på extra stat för''år
1886 anvisa återstående 31,000 kronor.

byggnad.

[30.]

39:o Vid aflåtande af Kongl. Maj:ts framställning till 1884 m9im£ng
års Riksdag om det i näst föregående punkt 38:o omförmälda bygg- m. m. för den
nadsanslag meddelades, att, utom den för sjelfva byggnaden och tom ten

beräknade summan, 81,000 kronor, anslag komme att behöfvas till nens i Lund

nya byggnad.

[31.]

108

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

inredning af byggnaden och anskaffande af vetenskaplig materiel för
institutionen, samt att det härför erforderliga belopp af det akademiska
konsistoriet antagits uppgå till 10,000 kronor, dock utan att någon
närmare utredning om detta anslagsbehof ansågs förr än längre fram
kunna åstadkommas. Af universitetskanslern har nu, enligt hvad i
statsrådsprotokollet till den till innevarande Riksdag aflåtna propositionen
angående statsverket meddelas (sid. 55 och 56), insändts ett från
konsistorium inkommet kostnadsförslag, vid hvars uppgörande vederbörlig
hänsyn tagits så väl till institutionens behof i egenskap af vetenskaplig
anstalt som till de kraf, hvilka stode i omedelbart sammanhang
med undervisningen och vid hvilkas beräkning det varit nödigt
att utgå från ett bestämdt antal lärjungar, här antaget till något större
än det nuvarande af omkring 100. Kostnadsförslaget slutade å en
summa af 10,376 kronor, hvaraf likväl det jemförelsevis ringa belopp,
som öfvorstege den först uppgifna ungefärliga kostnaden, ansetts kunna
småningom betäckas af institutionens egna tillgångar. — Då af ett förslag
som det förevarande, hvilket afsåge hela utredningen för en större
institution och hvilket måste uppgöras en längre tid i förväg och till
en icke ringa del endast med ledning af byggnadsritningarna, billigtvis
ej kunde fordras sådan noggrannhet i detaljer, att icke en eller
annan förändring kunde blifva behöflig, har, enligt hvad nyssberörda
statsrådsprotokoll vidare upplyser, konsistorium anhållit, att åt detsamma
måtte medgifvas rätt att i förslaget göra sådana ändringar,
som framdeles kunde visa sig af behofvet påkallade.

Med anledning häraf har Kong]. Maj:t gjort framställning derom,
att till inredning af den nya byggnaden för patologisk-anatomiska institutionen
i Lund samt anskaffande af vetenskaplig materiel för samma
institution måtte å extra stat för år 1886 beviljas ett anslag af 10,000
kronor, med rätt för det akademiska konsistoriet att vid användandet
af detta anslag vidtaga sådana ändringar i det ingifna förslaget, som
kunde befinnas nödiga och lämpliga.

Då en stor del af anslaget till ifrågavarande byggnad först under
är 1886 kommer att utgå och byggnaden fullbordas, samt tillförlitlig
beräkning af inredningskostnaderna m. m., som för äskade 10,000
kronor skulle bekostas, först då lärer kunna verkställas, har Utskottet
ansett skäl saknas att, innan fullständig och detaljerad kostnadsberäkning
föreligger, tillstyrka beviljandet af ifrågavarande anslag till hela
det belopp, som begärts, utan finner Utskottet, att Riksdagen för närvarande
kan nedsätta beloppet till 5,000 kronor för att lemna vederbörande
tillfälle att, derest ytterligare anslag skulle finnas nödigt, då
framlägga detaljerad kostnadsberäkning, som för arbetets fullbordande

Stats-Utskottets Utlåtande N:o lå. 109

kan blifva tillämplig, utan att förändringar deri behöfva ske; hemställande
Utskottet alltså,

att Riksdagen endast må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts framställning om anvisande af medel till inredning
af den nya byggnaden för den patologisk-anatomiska institutionen
i Lund samt till anskaffande af vetenskaplig
materiel för samma institution, att Riksdagen för nämnda
ändamål på extra stat för år 1886 anvisar ett belopp af

5,000 kronor.

40:o. Till offentliggörande i tryck åt vissa på astronomiska observatoriet
i Lund utförda zonobservationer har Kongl. Majd äskat ett extra anslag
för år 1886 af 3,000 kronor.

1884 års Riksdag beviljade för ofvan nämnda ändamål en summa af

9,000 kronor samt anvisade deraf för innevarande år 3,000 kronor; och då
offentliggörandet af observationerna således nu kommer att börja samt det
skulle vara olämpligt att afbryta detsamma, så far Utskottet hemställa,

a tf Riksdagen, med bifall till Kongl. Majds framställning,
må för ofvan angifna ändamål på extra stat för
år 1886 anvisa 3,000 kronor af det förut beviljade anslaget
å 9,000 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

41 :o. Till beredande af arfvode åt en amanuens vid karolinska medikokirurgiska
institutets gynekologiska klinik har Kongl. Maj:t äskat för år
1886 ett extra anslag af 900 kronor, eller samma belopp, som förut under
flera år för ändamålet utgått; och hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må på extra stat för år 1886 anvisa 900 kronor,
att användas till arfvode åt en amanuens vid det
karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska
klinik.

Allmänna läroverken.

42:o. Under åberopande af de skäl, som föranledt Kongl. Majds framställningar
vid de senaste riksdagarne om tillfällig löneförbättring åt lärarne

Ang. anslag
till offentliggörande
i
tryck af zonobservationer,

anstälda vid
Lunds universitets

observatorium.

[32.]

Ang. anslag
till arfvode ät
en amanuens
vid Karolinska
institutet.

[33.]

Ang. anslag
för tillfällig
löneförbättring
åt lärarne
vid de allmänna
läroverken.

[34.]

110

Stats-Utskottets Utlåtande N:o ld.

vid de allmänna läroverken, hvilka skäl fortfarande vore gällande, har Kong!.
Maj:t föreslagit, att, för beredande åt lärarne vid de allmänna läroverken af
löneförbättring för år 1886, att utgå efter samma grunder som den för de
tre senaste åren beviljade, anslag måtte af Riksdagen beviljas med enahanda
belopp, som det för ändamålet i 1885 års riksstat uppförda, eller 336,975 kronor.

Då vid innevarande års riksdag frågan om de grunder, enligt hvilka
löneförbättringen bör utgå, föranledt uttalanden inom Riksdagen af stridiga
meningar, har Utskottet ansett sig här böra erinra om dessa grunder.

Sedan Kongl. Maj:t vid 1882 års riksdag i särskild proposition
N:o 17 föreslagit, bland annat, att för tillämpning af ny lönereglering för
lärare vid de högre och de femklassiga allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskolelärarinneseminarierna, enligt de i statsrådsprotokollet
angifna grunder, måtte beviljas vissa belopp å ordinarie stat, så tillkännagaf
Riksdagen i dess den 21 Maj 1882 aflåtna skrifvelse N:o 62, att Riksdagen
för beredande af löneförbättring för lärarne vid de allmänna läroverken, med
tillämpning af de i statsrådsprotokollet vid Kongl. Maj:ts berörda proposition
angifna grunder, med hälften af de belopp, som blifvit af Kongl. Maj:t
föreslagna, på extra stat för år 1883 anvisat såsom förhöjning i anslaget
till de allmänna läroverken ett belopp af 336,975 kronor.

De ofvanberörda grunderna finnas angifna i det vid propositionen fogade
statsrådsprotokollet, till hvilket Utskottet hänvisar. Här anmärkes allenast,
att den hufvudsakligaste af dessa grunder var att aflöningen skulle utgå i
lön och tjenstgöringspenningar; samt att, sedan samma anslagsbelopp blifvit
beviljadt för åren 1884 och 1885, Kongl. Maj:t i fråga om rätten att erhålla
lönetillägg senast i cirkulär den 50 Maj 1884 förordna!, att de för
rektorer, lektorer, adjunkter, kolleger, lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
och lärare vid enklassiga pedagogier bestämda lönetillägg skola utgå endast
för verklig tjenstgöring, hvarvid tjänstgöringsskyldigheten anses omfatta för
rektorer kalenderåret, men för de öfrige läsår, beräknadt till 36 veckor.

Ehuru således ifrågavarande löneförbättring hufvudsakligen iklädt sig
naturen af tjenstgöringspenningar, hvilket otvifvelaktigt äfven varit Riksdagens
mening, anser sig likväl Utskottet, till förekommande af den ovisshet, som i
denna fråga uppstått, jemväl böra uttala, att utbetalning icke lärer böra ega
rum, när den, sons erhållit tjenstledighet, under tiden skött och uppburit
betalning för annat arbete i statens, kommunens eller enskildes tjenst.

På grund af hvad nu anförts hemställer Utskottet,

att Riksdagen må bevilja på extra stat för år 1886
det af Kongl. Maj:t äskade beloppet, 336,975 kronor, för
tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna läroverken.

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

111

43:o. Yidare hemställer Utskottet, Ang. anslag

till resestipendier
förlärare

att Riksdagen, med bifall till Kong], Maj:ts derom * främmande
gjorda framställning, må för år 1886 bevilja ett extra le(pråK
anslag af 6,000 kronor, att af Kongl. Maj:t disponeras till [35.]
stipendier för lärare i främmande lefvande språk vid de
allmänna läroverken för att i utlandet studera tyska, franska
och engelska språken.

44:o. Till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken har ^9- anslag
vid de senaste riksdagarne, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts derom 1 å“extra*
aflåtna framställningar, å extra stat anvisats anslag af 40,000 kronor; och lärare vid de
då med all säkerhet det kunde antagas, att detta belopp vore det minsta, läroverken.
som för ifrågavarande ändamål under år 1886 korn me att erfordras, har [36.]
Kongl. Maj:t föreslagit, att till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna
läroverken måtte beviljas för år 1886 ett extra anslag af 40,000 kronor.

1 Itskottet hemställer,

att Riksdagen må uppföra det äskade beloppet,

40,000 kronor, å extra stat för år 1886, att användas
för ofvan angifna ändamål.

Högre lärarinneseminariet.

45:o. Med anledning af Kongl. Majds framställning samt under åbe- ^ng-anslag
ropande af hvad Utskottet här ofvan i punkten 42:o anfört, får Utskottet föneförbm-9-bemställa, ring åt lärare

och lärarinnor
vid högre

att Riksdagen må på extra stat för år 1886 an- lämriwnevisa
ett belopp af 4,000 kronor för tillfällig löneförbättring f“,n"
åt lärare ocli lärarinnor vid högre lärarinneseminarium ''
enligt hittills gällande grunder.

Pedagogier.

46:o. För beredande af löneförbättring åt lärare vid do en- och två -

Ang. anslag
för tillfällig

klassiga pedagogierna har Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag af 8,750
kronor; och får Utskottet, under hänvisning till hvad Utskottet i punkten ring ät lärar42:0
här ofvan yttrat, hemställa,

ne vid de enoch
tvåklassiga
pedagogierna.

[38.]

112

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag
för tillfällig

löneförbättring
åt lärare
och lärarinnor
vid folkskolelärareseminarierna m.

in.

[39.]

Ang. anslag
för uppförande
i Umeå
af en

byggnad för
dervarande
folkskolelärarinneseminarium.

[40.]

att Riksdagen må på extra stat för år 188G bevilja
ett anslag af 8,750 kronor för tillfällig löneförbättring åt
lärarne vid de en- och tvåklassiga pedagogierna.

Folkundervisningen.

47:o. I likhet med hvad under flera föregående år egt rum hemställer
Utskottet,

att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning må, til! löneförbättring åt lärare och
lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden
åt teekningslärare för extra tjenstgöring och extra
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma
grunder som för innevarande år äro bestämda, anvisa det
äskade beloppet, 33,300 kronor.

48:o. Till byggnad för folkskolelärarinneseminariet i Umeå har Kongl.
Maj:t äskat ett belopp af 79,000 kronor, och att deraf måtte anvisas att
utgå under år 1886 ett belopp af 40,000 kronor.

Folkskolelärarinneseminariet i Umeå, som upprättades hösten 1879 och
sedan läsåret 1881—1882 i afseende på undervisningen varit ordnadt på
fyra klasser, har, enligt hvad i statsrådsprotokollet (sid. 58 och 59) meddelas,
först inrymts i en inom vestra delen af nämnda stad förhyrd lokal.
Denna lokal, som till en början lemnade någorlunda tillräckligt utrymme
för behofvet, hade i mån af läroverkets utveckling befunnits allt för trång.
Redan under det andra året af läroverkets verksamhet måste derför ytterligare
en lägenhet förhyras i ett intill den förra lokalen närbeläget hus.
Men äfven med denna utvidgning hade dock ej de allt mer ökade behofven
af utrymme kunnat fyllas, emedan rummen i allmänhet vore för små i förhållande
till elevernas antal.

Seminariets rektor hade ock i afgifna årsberättelser förnyade gånger
härom gjort erinran och i afseende på de förhyrda lägenheternas beskaffenhet
i öfrigt anmärkt, att de i allmänhet ej uppfylde de fordringar, som med
fog kunde ställas på skollokaler, samt under kalla och blåsiga vintrar svårligen
kunde hållas tillräckligt varma.

I skrifvelse den 10 sistlidne September till Konungen hade domkapitlet
i Hernösand anfört, att behofvet af egen lokal för ifrågavarande
seminarium länge gifvit sig till känna och blefve allt mer uppenbart, ju mer
läroanstalten utvecklades och ovissheten om de hyrda lokalernas bibehållande

Stats- TJtshottets Utlåtande N:o 14.

113

ökades; att domkapitlet derför för längre tid sedan låtit uppgöra ritning till
ett nytt seminariehus, på en gång nog rymligt för behofvet och ej öfverstigande
den kostnad, om hvars gäldande man kunde hysa någon förhoppning;
samt att, sedan två förslag blifvit af domkapitlet förkastade, enär de
varit allt för stort och kostsamt tilltagna, ett tredje nu blifvit fullständigt utarbetadt,
som motsvarade skäliga fordringar. Under förordande af detta
förslag såsom synnerligen lämpligt samt med öfverlemnande af ritningar och
kostnadsförslag, hade domkapitlet hemstält om anvisande af de till utförande
af den föreslagna seminariebyggnaden jemte uthus erforderliga medel, utgörande
enligt kostnadsförslaget 75,000 kronor.

Derjemte hade domkapitlet upplyst, att Umeå stad länge sedan anvisat
och torrlagt en för ändamålet godkänd tomt i vestra delen af staden.

Efter erhållen nådig remiss hade Ofverintendentsembetet den 21 Oktober
1884 i detta ärende afgifvit underdånigt utlåtande och dervid anfört,
att embetet beträffande ritningarna ej funnit skäl till annan anmärkning, än
att, för åstadkommande af bättre öfverensstämmelse mellan midtel- och sidopartierna
af byggnadens norra fasad, archivolterna öfver fönstren i midtelpartiets
Öfra våning ansetts böra utbytas mot rektangulära och af små pilastrar
innefattade fyllningar, på sätt å ritningen öfver denna del af byggnaden
blifvit iakttaget. Vidkommande kostnadsförslaget hade embetet erinrat,
huru som dels till byggnaden torde komma att erfordras mera gråstensmur
och tegel än förslaget upptoge, dels prisen å rustvirke, stuprör, målning
och uthus borde höjas, såsom ett embetets utlåtande bifogadt granskningsmemorial
i detalj angåfve. Med afseende härpå ansåg embetet förslagets
slutsumma böra ökas från 75,000 till 79,000 kronor.

Efter meddelande häraf anförde föredragande departementschefen, att
det för ett läroverk medförde stora svårigheter att ej ega en egen, för dess
verksamhet särskildt ordnad lokal, hvilket erfarenheten å andra orter tydligen
ådagalagt. Till följd deraf hade ock samtliga seminarierna för bildande af
lärare och lärarinnor vid folkskolorna blifvit, hufvudsakligen på statens bekostnad,
försedda med egna lärohus, endast med undantag af seminariet i
Umeå. Af de ofvan anförda upplysningarna rörande beskaffenheten af den
lokal, som blifvit för detta seminarium förhyrd, syntes ock vara tydligt, att
en annan bättre lokal vore för detta läroverk mycket behöflig, och då läroverkets
behof ej kunde till fullo tillgodoses utan att en egen, för ändamålet
ordnad lokal beredes, hemstälde departementschefen att anslag för ändamålet
måtte hos Riksdagen begäras.

Utskottet, som finner hvad i ämnet blifvit anfördt fullt ådagalägga
behofvet att egen byggnad varder åt ifrågavarande seminarium anskaffad,
men anser kostnaden för den samma kunna inskränkas till det belopp, som
blifvit af domkapitlet föreslaget, hemställer,

Bih. till RiJcsd. Prot. 1885. 4 Samt. 1 Afd. 12 Höft.

15

Ang. anslag
till understöd
åt lärjungar
vid folkhögskolor.

[41.]

Ang. anslag
till understöd
åt tekniska
yrkesskolor.

[42.]

Ang. anslag
för tillfällig
löneförbättring
åt
provinsialläkare.

[43.]

114 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
framställning, att Riksdagen beviljar ett anslag af 75,000
kronor till byggnad för folkskolelärarinneseminarium i
Umeå samt deraf på extra stat för år 1886 anvisar 40,000
kronor.

49:o. Yidare hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må till understöd åt mindre bemedlade,
vare sig manliga eller qvinliga lärjungar vid sådana
folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, anvisa
på extra stat för år 1886 ett belopp af 15,000 kronor.

De tekniska läroverken.

50:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer Utskottet,

att Riksdagen må till understöd åt lägre tekniska
yrkesskolor anvisa ett extra anslag för år 1886 till samma
belopp, som under flera år utgått, eller 25,000 kronor.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

51:o. För tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare är af Kongl.
Maj:t begärdt för år 1886 ett extra anslag af 25,000 kronor.

Herr Friherre Klinckowström har i sin i Första Kammaren väckta
motion (K:o 9) på anförda skäl framstält det yrkande, att den af Kongl.
Maj:t ofvan äskade löneförhöjning utöfver de 20,000 kronor, som derför redan
på extra stat funnes anvisade och äfven i 1886 års riksstat borde uppföras,
icke måtte beviljas.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet (sid. 60
och 61) har blifvit af statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet anfördt
och erinradt, huru som i underdånig skrifvelse den 26 September 1884
angående medicinalverkets anslagsbehof för år 1886 Medicinalstyrelsen förnyat
sin flere gånger förut gjorda framställning i fråga om reglering af
provinsialläkarnes löner, hvarvid styrelsen, med åberopande af de motiv,
som anförts i dess angående denna fråga den 10 Oktober 1881 afgifna
underdåniga utlåtande, för hvars innehåll i statsrådsprotokollet den 9 Januari

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 11.

115

1882 utförligt redogjorts, hos Kongl. Maj:t hemstält, att till näst sammanträdande
Riksdag nådig proposition måtte afiåtas derom, att provinsialläkarnes
löner, som för närvarande utginge med 2,000 kronor jemte ett ålderstillägg
af 500 kronor efter 10 års tjenst, måtte förbättras genom den ursprungliga
lönens höjande till 3,000 kronor samt ännu ett ålderstillägg af
500 kronor efter 15 års tjenst, hvarigenom dessa löner alltså slutligen
kornme att utgöra 4,000 kronor, äfvensom att ålderstilläggen i hvarje fall
finge åtnjutas från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder den
föreskrifna tjensteåldern blifvit uppnådd, och mot vilkor af väl vitsordad
tjenstgöring såsom ordinarie eller efter legitimationen tillförordnad provinsialläkare.

Enär den svåra frågan om ny instruktion för provinsialläkarne fortfarande
väntade på sin lösning, och föredragande departementschefen ansåg
det först efter dess afgörande kunna bedömas, om och i hvad mån en allmän
förhöjning af provinsialläkarnes löner vore af billighet påkallad, kunde
departementschefen icke tillstyrka Kongl. Maj:t att för Riksdagen framlägga
något derhän syftande förslag. Deremot ansågs tillfälle böra beredas att äfven
under nästinstundande år 1886 lemna någon skälig lönetillökning, utgående
i form af tjenstgöringspenningar åt provinsialläkare i sådana distrikt,
hvarest till följd af befolkningens gleshet eller fattigdom och distriktens
vidd eller besvärlighet i afseende på sjukvårdens handhafvande svårighet
vid inträffade ledigheter uppstått att finna sökande till tjensterna, eller der
läkarnes inkomster befunnes allt för knappa i förhållande till deras lefnadsbehof.
För sådant ändamål hade ock, på af Kongl. Maj:t gjorda propositioner,
en summa af 20,000 kronor blifvit af Riksdagen beviljad för hvart
och ett af åren 1883, 1884 och 1885. Af de för åren 1883 och 1884
anslagna medlen hade Kongl. Maj:t, efter Medicinalstyrelsens hörande, tilldelat
för hvartdera året 1,000 kronor åt provinsialläkaren i ett af de nordliga
distrikten samt ett belopp af 500 kronor åt hvar och en af provinsial -läkarne i 38 andra distrikt. Medicinalstyrelsen hade emellertid ansett, att
ytterligare minst 10 distrikt vore i nästan lika stort behof af understöd,
hvilket äfven föranledde styrelsen, som i sitt utlåtande angående fördelningen
af den för år 1884 "anvisade summan icke ifrågasatt någon ändring
mot hvad för året derförut blifvit bestämdt, att i afgifvet yttrande om förenämnda
för år 1885 beviljade medels användande förklara, att, under sådana
förhållanden och då '' icke, såsom önskvärdt varit, ytterligare 5,000
kronor funnes att fördela mellan provinsialläkaredistrikten, Medicinalstyrelsen
icke kunde rättvisligen för tredje gången anmäla endast samma distrikt som
förut till erhållande af löneförbättring, under det sådan fortfarande skulle
undanhållas de ifrågavarande 10 distrikten, utan då hellre finge föreslå en
nedsättning af beloppen för de förra distrikten från 1,000 till 800 kronor

116

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

och från 500 till 400 kronor samt i stället anmäla de senare 10 distrikten
till undfående af löneförbättring.

Då emellertid det syntes böra om möjligt undvikas att under oförändrade
förhållanden beröfva provinsialläkare någon del af ett lönetillägg,
som de under ett par år åtnjutit, hade Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning
den 30 sistlidne December funnit skäligt att verkställa fördelningen af
ifrågavarande anslag efter hufvudsakligen samma grunder, som förut tillämpats.
Men på det att löneförbättring måtte kunna tillerkännas äfven de
provinsialläkare, hvilka, enligt hvad Medicinalstyrelsen upplyst, vore i sådan
belägenhet, att de med nästan lika mycket skäl borde kunna förvänta att
komma i åtnjutande af enahanda förmån, ansåg departementschefen, att, i
öfverensstämmelse med hvad Medicinalstyrelsen antydt, högre belopp än hittills
borde för år 1886 af Riksdagen äskas, och hemstälde alltså, det proposition
derom måtte till Riksdagen aflåtas.

Då Utskottet nu går att yttra sig öfver de i denna fråga framstälda
förslag, får Utskottet till en början erinra om de svårigheter, som vid pröfningen
mota, i det att å ena sidan måste beaktas den utan tvifvel bekymmersamma
ställning, hvari på en del orter provinsialläkarne befinna sig, samt
de billighetsskäl, som tala för att åt dem beredes en förbättring i ekonomiskt
afseende, men att å andra sidan afseende ock måste fästas på de allt
mer framträdande olägenheterna af bristen på instruktion för desse tjensteman,
och att genom beviljandet år efter år i ökadt mått af tillfällig löneförbättring
den stora och vigtiga frågan om en sådan instruktion kan komma
att fördröjas, och intresset för dess snara lösning på vissa håll förringas.

Med hänsyn härtill anser Utskottet, som icke vill ifrågasätta någon
minskning för år 1886 af den löneförbättring, som för innevarande år bestämts,
öfvervägande skäl tala för afstyrkande af den begärda tillökningen,
i förhoppning, att det snart måtte blifva möjligt att framlägga förslag till
definitivt ordnande af denna angelägenhet. Först då detta sker och frågan
om provinsialläkarnes skyldigheter mot befolkningen i de orter, der de hafva
sin verksamhet, från hvilken nu ej sällan förspörjes klagan öfver de betydliga
afgifter, som till provinsialläkaren måste af obemedlade sjuke utgå, varder
på ett för så väl läkarne som allmänheten tillfredsställande sätt ordnad,
synes Riksdagen böra medgifva någon vidare utsträckning af den hittills
medgifna löneförbättringen; Kongl. Maj:t naturligtvis obetaget att, på sätt
honom för godt synes, fördela den summa som af Riksdagen beviljas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på det sätt bifalla hvad Kongl.

Maj:t föreslagit, att Riksdagen på extra stat för år 1886

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 14.

117

anvisar ett belopp af 20,000 kronor för tillfällig löneförbättring
åt provinsialläkarne.

52:o. Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper har Kongl.
Maj:t för år 1886 äskat samma belopp, som för innevarande år är derför
beviljadt; och under hänvisning till den i statsrådsprotokollet (sid. 62) lemnade
redogörelsen för detta anslagsbehof samt i betraktande deraf, att anslaget
till medikamentsräkningars granskning, vikariatsersättningar m. m. för
närvarande icke lemnar tillgång till denna utgift, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må till arfvode för granskning af hospitalens
räkenskaper anvisa på extra stat för år 1886
ett anslag af 1,200 kronor.

53:o. Till uppehållande under år 1886 af en poliklinik för tandsjukdomar,
hvarest tandläkareeleveer jemväl skulle erhålla undervisning, har Kongl.
Maj:t begärt ett extra anslag för samma år af 4,000 kronor.

Anslag till detta ändamål beviljades första gången vid 1884 års riksdag,
och den ifrågavarande anstalten har med innevarande års början trädt
i verksamhet.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må till uppehållande i Stockholm af en poliklinik
för tandsjukdomar, hvarest tandläkareelever jemväl
skola erhålla undervisning, anvisa på extra stat för år 1886
ett anslag af 4,000 kronor.

Veterinärundervisningen.

54:o. Till veterinärinrättningen i Skara har Kongl. Maj:t föreslagit,
att Riksdagen, med godkännande af det i statsrådsprotokollet angifna förslag
till veterinärinrättningens ombildning, måtte bevilja ett extra anslag af 12,900
kronor.

Till statsrådsprotokollet har statsrådet och chefen för Ecklesiastikdepartementet
anfört:

»Efter det under 1760-talet sedermera Professorn Peter Hernqvist på
allmän bekostnad fått utomlands studera veterinärvetenskapen samt, återkommen
till Sverige, erhållit anställning såsom lektor vid gymnasiet i Skara,
förklarades han genom ett Kongl. bref den 29 April 1774 berättigad fort -

Ang. anslag
till granskning
af hospitalens
räkenskaper.

[44.]

Ang. anslag
till en poliklinik
för
tandsjukdomar.

[45.]

Ang. anslag
till veterinärinrättningen

i Skara.

[46.]

118

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14.

farande uppbära en honom redan förut tills vidare tilldelad pension mot
vilkor, att han hvart tredje år skulle utexaminera minst två i veterinärkonsten
inöfvade personer, som kunde till det allmännas tjenst användas. Genom
Kongl. bref den 8 Maj 1775 uppläts hemmanet Brogården invid
Skara till en »lazarettsinrättning för sjuka kreatur för bättre befordran och
verkställighet af artis veterinarire fortplantande i riket», hvarjemte sedermera
lemnades anslag för byggnader och inventarier samt för aflöning af en adjunkt.
Genom testamente af Hernqvist, som afled år 1808, blef inrättningen
egare af Horshaga qvarn, f mantal i rushållet Forsen, åtskilliga tomter,
stads- och domkyrkojordar samt skogslotter äfvensom ett kapital. Sedermera
hafva jemväl några andra, smärre donationer tillfallit inrättningen.

»De första närmare bestämmelser för inrättningens verksamhet gåfvos
genom den af Kongl. Maj:t den 13 Mars 1813 faststälda »Ordning, som kommer
att följas vid veterinärinrättningen i Skara», hvaruti bland annat föreskrefs,
att inrättningen skulle »omfatta botemedel för hustama djur i allmänhet», och,
på det både lärlingar måtte häruti förvärfva sig nödig skicklighet och ortens
invånare hafva tillfälle att finna råd och hjelp, skulle särskilda hus på veterinärkassans
bekostnad uppföras för hästar, hornboskap, får och svinkreatur.
I nämnda ordning bestämdes derjemte, att lärling skulle vid aflyttning från
skolan undfå föreståndarens vittnesbörd så väl om tiden, under hvilken han
vistats vid inrättningen, som om sin flit, större eller mindre framsteg i läroöfningarna,
skicklighet och förhållande.

»Men några år derefter inrättades i Stockholm en ny veterinärinrättning,
och föreståndaren för inrättningen i Skara förordnades att äfven förestå anstalten
i Stockholm, dit han afflyttade och der han blef boende i 34 år. Någon vikarierande
lärare i Skara förordnades icke, och eleverna derstädes måste för att
erhålla kunskapsbetyg af föreståndaren afsluta sin kurs i Stockholm. Genom
dessa omständigheter råkade Skara-inrättningen i förfall, till dess Kongl.
Maj:ts nådiga provisoriska reglemente för veterinärinrättningen i Skara den
20 Juli 1855 utfärdades, hvilket i- hufvudsak ännu länder till efterrättelse.
Enligt detta reglemente är inrättningens ändamål att lemna undervisning uti
veterinärvetenskapen och bilda skickliga hofslagare för landsorternas behof,
hvarjemte i 22 § uttryckligen stadgas, att utgångsexamen omfattar de kunskaper,
som erfordras för utöfning af hofslagareyrket. Man antog likväl vid
veterinärinrättningen lärlingar, hvilka efter erhållen undervisning i veterinära
ämnen meddelades afgångsbetyg om att de innehade de kunskaper, som erfordrades
för utöfningen af veterinäryrket. Då emellertid dessa personer icke
voro erkända veterinärer, kunde de ej erhålla häftigt verkande läkemedel
från apoteken, ej heller fingo de användas vid den offentliga sjukvården af
husdjur; men genom nådigt bref den 11 Oktober 1872 bestämdes, att un -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

119

der afvaktan på genomförandet af en förändrad organisation af veterinärinrättningen
i Skara sådan ändring af 22 § i nyssnämnda reglemente skulle ega
rum, att afgångsexamen skulle omfatta alla vid denna läroanstalt inhemtade
kunskapsämnen, hvarjemte förklarades, att elever, som i sådan ordning blefve
från inrättningen utexaminerade med godkända betyg, skulle ega att mot
recept utbekomma från apotek så väl häftigt verkande som andra, vanliga
medikamenter, hvilka för utöfning af djurläkareyrket erfordrades.

»Enligt hvad Medicinalstyrelsen upplyst, är emellertid antalet af sådana
från veterinärinrättningen i Skara utexaminerade men ej legitimerade
veterinärer helt obetydligt och torde numera ej öfverstiga 30.

»Redan i början af 1860-talet hade emellertid väckts fråga om en förbättrad
veterinärundervisning. Sedan åtskilliga yttranden afgifvits af embetsverk
och auktoriteter, förordnades år 1863 för ärendets närmare utredning
en komité, som i sitt den 24 Maj 1865 afgifna betänkande föreslog,
att anstalten i Stockholm skulle blifva det egentliga veterinärläroverket,
ordnadt på af komiterade föreslaget sätt, men inrättningen i Skara »med
oförändrad benämning fortfarande bibehållas såsom en veterinär sjukvårdsanstalt
med ändamål derjemte att meddela undervisning i veterinärkunskapen
och särskildt den del deraf, som afser hofbeslaget». Den undervisning,
som utom i hofbeslaget skulle vid inrättningen meddelas i veterinära ämnen,
borde inrättas med särskildt afseende å jordbruksnäringen samt alltså, utom
den kliniska sjukvården, bestå i sådana »kortfattade kurser i hemdjurens
anatomi och fysiologi, deras afvel och skötsel, som företrädesvis kunde vara
gagnande för ynglingar, hvilka, med förut förvärfvad allmän bildning, egna
sig åt jordbruksyrket». Examen skulle anställas med och betyg lemnas åt
hofslagarelärlingarne.

»Sundhetskollegium, liördt öfver detta förslag, uttalade den åsigt, att
inrättningen i Skara borde ordnas såsom ett läroverk för fullständig veterinärbildning.
Tvenne förslag, affattade i enlighet med denna åsigt, blefvo ock
af Eders Kongl. Maj:t framlagda för 1873 och 1874 års Riksdagar, men
vunno ej representationens godkännande. Ett nytt förslag i samma syfte,
framlagdt för 1878 års Riksdag, hade samma öde. Ärendet hade under tiden
behandlats af en år 1874 tillsatt ny komité, som den 5 December samma
år afgaf betänkande angående veterinärväsendets ordnande. Deruti föreslogs,
bland annat, att inrättningen i Skara skulle, jemte sin uppgift att vara
vårdanstalt för sjuka djur och hofbeslagsskola, utbilda privatveterinärer för
landtbrukets behof. Inträdesfordringarna skulle vara lägre än till läroanstalten
i Stockholm och undervisningen mindre vetenskaplig, men likväl tillräcklig
att utbilda dugliga praktiska veterinärer. Det af komitén utarbetade
förslag i denna del framlades af Eders Kongl. Maj:t genom nådig proposition
för 1875 års Riksdag, och begärdes för dess genomförande en förhöjning

120

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

med 12,900 kronor i inrättningens ordinarie anslag. Riksdagen beviljade
det begärda anslaget, men endast på extra stat. Och dervid har sedan förblifvit.

»Den provisoriska ställning, inrättningen i Skara sedan en lång tid
tillbaka intagit, torde icke vidare böra fortfara, utan inrättningens framtida
ställning och verksamhet böra definitivt bestämmas. Genom nådigt bref den
29 Juni 1883 täcktes ock Eders Kongl. Maj:t anbefalla Medicinalstyrelsen
att inkomma med underdånigt yttrande och förslag antingen i fråga om
definitivt ordnande af veterinärinrättningen i Skara på ordinarie stat eller
ock derom, huruvida samma inrättning kunde böra upphöra, och, i sådant
fall, huru dertill anslagna donationer borde för afsedda ändamål användas.
Sedan Medicinalstyrelsen i anledning häraf inhemtat utlåtanden i ämnet från
direktionen öfver nämnda veterinärinrättning och lärarekollegiet vid veterinärinstitutet
i Stockholm, har Medicinalstyrelsen, med öfverlemnande af dessa
utlåtanden äfvensom af ett anförande utaf veterinärinrättningens i Skara t. f.
föreståndare, den 17 Mars 1884 afgifvit det sålunda infordrade yttrandet
och förslaget.

»Beträffande frågan om inrättningens ordnande för framtiden har direktionen,
som, lika med t. f. föreståndaren, ansett, att inrättningen fortfarande
borde ega bestånd såsom veterinärläroverk, i sitt omförmälda utlåtande föreslagit,
att inrättningen måtte erhålla till uppgift: att bilda veterinärer, afsedda
för den enskilda veterinära sjukvården; att vara en fullständig läroanstalt
för bildande af hofslagare eller s. k. hofbeslagssmeder; och att vara
en anstalt för vård af sjuka husdjur. För erhållande af inträde vid inrättningen
såsom elev skulle erfordras, utom bevis om ålder, god frejd samt
frisk och stark kroppsbyggnad, intyg utvisande att den inträdessökande ådagalagt
sådana kunskaper, som berättiga till intagning i sjette klassen vid allmänt
läroverk.

»De utgifter, som skulle erfordras för veterinärinrättningens ordnande
på detta sätt, skulle enligt direktionens beräkning uppgå till 23,200 kronor
och, mod möjligen behöfliga ålderstil lägg, till 26,200 kronor om året. Härmed
skulle aflönas tre lektorer, två adjunkter, en instruktionssmed, kassör,
sekreterare och bibliotekarie samt betjening, äfvensom bestridas utdelning af
stipendier och premier åt elever, skatter och onera, kostnader för byggnaders
underhåll och för undervisningsmateriel samt diverse utgifter. De härför
disponibla tillgångarna beräknar direktionen sålunda:

arrende för Brogården med tillhörande qvarn och torp., kronor 3,000: —

» » inrättningens öfriga fastigheter........................ » 1,400: —

räntor å inrättningens kapital, 20,050 kronor ............. » 1,100: —

Transport kronor 5,500: —

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

121

Transport kronor 5,500: —
Återstående behof skulle tillgodoses genom ett årligt
statsanslag af 17,700 kronor, hvartill dock ytterligare
erfordrades såsom ålderstillägg för år 1885
beräknade 1,500 kronor och för framtiden högst 3,000
kronor, och således hela statsanslaget uppgå till

högst ............................................................................. » 20,700: —

Summa kronor 26,200: —

Inrättningens nuvarande anslag:

O O

på ordinarie stat.................................. kronor 4,100: —

» extra » ................................... » 12,900: — kronor 17,000: —

skulle således behöfva ökas med högst .............................. » 3,700: —

»Lärarekollegiet vid veterinärinstitutet i Stockholm har i sitt utlåtande
i detta ämne anfört, att, enär det årliga anslag, som skulle erfordras, om
veterinärinrättningen i Skara skulle blifva ett fullständigt, med veterinärinstitutet
likstäldt veterinärläroverk och hofbeslagsskola, måste beräknas till omkring

50,000 kronor, hvartill Hernqvists med fleres donationer ansåges lemna endast
omkring 2,800 kronor, ekonomiska skäl syntes lägga hinder i vägen
för ett sådant ordnande af veterinärinrättningens i Skara verksamhet. Ått
åter derstädes utbilda en lägre klass af veterinärer afstyrker lärarekollegiet på
det högsta. Ynglingar med afgångsbetyg från femte klassen af allmänt läroverk
egde icke de insigter i naturvetenskap, matematik och främmande språk,
som erfordrades för att kunna dels följa med undervisningen i kemi, fysik
och fysiologi, dels ock begagna de veterinära läroböckerna, hvilka nästan
uteslutande vore affattade på tyska och franska språken, hvartill komrae att
dessa ynglingar med hänsyn till sin ålder vore alldeles för outvecklade för
att kunna deltaga i de praktiska göromålen vid en veterinärskola. Lärarekollegiet
anser dessutom, att vårt land, lika litet som flertalet andra länder
i Europa, har behof af mer än ett fullständigt veterinärläroverk, och hänvisar
derpå, att samma åsigt uttalats af landtbruksakademien år 1863 äfvensom
af Riksdagen vid flera tillfällen. Sålunda yttrade Riksdagen år 1873, då
den förklarade sig icke kunna bifalla den nådiga framställningen om anslag
för utvidgning af veterinärinrättningen i Skara till ett fullständigt veterinärläroverk,
att, om afseende äfven fästes på framtida förhållanden, veterinärundervisningen
med en fyraårig kurs icke behöfde afse ett större antal elever, än
att de lämpligen kunde bildas vid ett läroverk. Derjemte erinras af lärarekollegiet,
hurusom svenska veterinärläkareföreningen vid möten så väl 1873
som 1883 framhållit, att ett veterinärläroverk vore fullt tillräckligt för
landets behof, äfven om det skulle erfordras ett flerdubbelt större antal
veterinärer än för närvarande; att veterinärinrättningen i Skara lämpligast
Bih. till Iliksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Iläft. 16

122

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

kunde anordnas till en hofbeslagsskola; att det icke kunde vara för landet
gagneligt, att vid nämnda inrättning utbildades ett slag af veterinärer, som
på grund af otillräckliga förkunskaper icke kunde bibringas en någorlunda
fullständig veterinärbildning; samt att, om landets tillgångar ansåges medgifva
underhållandet af två fullständiga veterinärläroverk, dessa då borde
vara likstälda, så att äfven vid läroverket i Skara skulle fordras aflagd mogenhetsexamen
såsom vilkor för inträde och der inrättas, i likhet med hvad som
funnes vid veterinärinstitutet i Stockholm, en s. k. ambulatorisk klinik, på det
att eleverna vid läroverket i Skara måtte kunna bibringas en efter tidens
fordringar nödig kännedom i behandlingen af nötboskapens, fårens och svinkreaturens
sjukdomar. Läroverkskollegiet påpekar vidare, att alla myndigheter
och komitéer, som förehaft frågan om ordnandet af veterinärväsendet,
såsom medicinalstyrelsen, landtbruksakademien, direktionen för veterinärinrättningen
i Skara samt 1863 och 1874 års veterinärkomitéer, enhälligt
förklarat, att vid nämnda veterinärinrättning borde inrättas en fullständig
hofbeslagsskola och att jemväl Riksdagen, som år 1874 afslog Eders Kongl.
Maj:ts framställning om anslag till ett läroverk i Skara för utbildande af
veterinärer, men samtidigt beviljade 10,000 kronor för uppförande af en hofbeslagssmedja
vid inrättningen, derigenom visat sig hysa samma åsigter
rörande nyttan och behofvet af en tredje hofbeslagsskola för landet, som
bemälda myndigheter och komitéer uttalat. På dessa och i öfrigt anförda
skäl hemställer lärarekollegiet, att veterinärinrättningens i Skara verksamhet
för utbildande af veterinärer måtte upphöra, sedan dess nuvarande elever
genomgått den för dem bestämda kursen, och att inrättningen derefter definitivt
ordnas på ordinarie stat till en fullständig hofbeslagsskola, lika med
den vid veterinärinstitutet i Stockholm, samt att der fortfarande underhålles
en sjukvårdsanstalt för husdjur.

»Yid granskning af det utaf direktionen öfver veterinärinrättningen i
Skara nu afgifna förslag till definitivt ordnande af denna inrättning har
medicinalstyrelsen, med hänsyn till den del af förslaget, som afser att göra
inrättningen till en läroanstalt för utbildande af en lägre klass af veterinärer,
hvilka skulle hafva sådana förkunskaper, som erfordras för uppflyttning till
sjette klassen vid allmänt läroverk, åberopat de betänkligheter sundhetskollegium
i sitt underdåniga utlåtande den 5 Januari 1875 med anledning
af det utaf 1874 års veterinärkomité uppgjorda enahanda förslag uttalat, eller
hufvudsakligen: att, derest man endast afsåge veterinärens verksamhet såsom
privatpraktiker, den enskilde, som vände sig till honom för sitt sjuka djurs
behandling, borde ega rätt att förutsätta tillräckliga kunskaper dertill hos
hvilken veterinär han än månde anlita; att, enär äfven den enskilde veterinärens
biträde måste begagnas, då fråga vore om åtgärder mot smittosamma
husdjurssjukdomar, denne syntes icke kunna på tillfredsställande sätt fullgöra

Stat s-Utskottets Utlåtande N:o 14.

123

ett sådant, ofta högst maktpåliggande uppdrag med mindre kunskaper än
den fullständigt utbildade statsveterinären; samt att, då således närmaste
föremålen för veterinärens verksamhet, antingen han vore i statens tjenst
anstäld eller icke, vore desamma, äfven fordringarna på hans kunskaper måste
vara enahanda. Ett ytterligare skäl för afstyrkande af bitall till ifrågavarande
del af förslaget har medicinalstyrelsen hemtat af den omständigheten, att den
vidare utveckling af veterinärväsendet, som under senaste tiden egt rum och
delvis föranledts af Rikets Ständers den 28 Februari 1863 gjorda underdåniga
framställning »att undervisningen i veterinärkunskapen måtte höjas och utvecklas»,
lätteligen skulle genom utbildandet af en lägre klass af veterinärer
kunna hämmas och motverkas, hvilket icke syntes vara välbetänkt under en
tid, då husdjursskötseln vunne allt större betydelse för landet.

»Beträffande frågan huruvida veterinärinrättningen i Skara borde ordnas
till ett fullständigt läroverk för danande af veterinärer har medicinalstyrelsen
erinrat, att, enligt hvad båda de senast nedsatta veterinärkomitéerna antagit,
landet i närmaste framtid skulle behöfva 300 veterinärer och att, med en
beräknad tjenstetid af tjugufem år för hvarje, 12 veterinärer årligen borde
utexamineras för att bibehålla nämnda antal. Då nu i riket funnes omkring
200 veterinärer, och då vid veterinärinstitutet under hvart och ett af de
senaste åren undervisats omkring 60 elever, kunde, med en fyraårig lärokurs,
antalet af 300 veterinärer redan inom åtta år vara uppnådt genom utexaminering
af elever från veterinärinstitutet. Äfven komme enligt medicinalstyrelsens
åsigt kostnaderna för ett dylikt läroverk att ställa sig så dryga, att de utgjorde
hinder för Skara veterinärinrättnings ordnande på detta sätt. Denna
inrättning erbjöde icke heller, såsom man velat påstå, så rik tillgång på
undervisningsmaterial, att endast detta skäl kunde anföras såsom bestämmande
för ännu ett fullständigt läroverk af detta slag. Tvärtom visade sig vid
granskning af årsberättelserna, att, såsom veterinärinstitutets lärarekollegium
i sitt förenämnda utlåtande anfört, vid veterinärinstitutets kliniker antalet
besigtigade och behandlade husdjur af alla slag varit större än vid veterinärinrättningen
i Skara, likasom häraf äfven följde, att veterinärinstitutet
borde kunna erbjuda ett rikhaltigare fält för studier i patologisk anatomi.
Då härtill komme, att veterinärinstitutet nyligen med stor kostnad erhållit
tidsenliga lokaler, hvarigenom institutet kunde mottaga ett långt större antal
elever än förut, syntes veterinärinrättningens i Skara verksamhet icke numera
vara erforderlig för utbildande af veterinärer och derför, från denna
synpunkt sedt, kunna indragas.

»I alla händelser har medicinalstyrelsen ansett, att vid veterinärinrättningen
i Skara borde anordnas en fullständig hofbeslagsskola för civila och
militära hofslagare. En dylik hofbeslagsskola vore för öfrigt väl behöflig för

124

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

hvarje veterinärläroverk, vare sig fullständigt eller mindre fullständigt. En
sådan funnes ock vid veterinärinrättningen i Skara, sedan Riksdagen för uppförandet
deraf och till inköp af inventarier anslagit nödiga medel, tillhopa

20,000 kronor, samt Skaraborgs läns landsting och hushållningssällskap dertill
bidragit med 7,500 kronor. Likaledes borde vid veterinärinrättningen,
såsom direktionen föreslagit, underhållas en vårdanstalt för sjuka husdjur,
hvartill äfven skäl funnes i den omständigheten, att orten i öfver 100 år
haft förmånen deraf, likasom ock under större delen af denna tid bidi’ag dertill
utgått från den Hernqvistska donationen.

»Vid en sådan organisation af veterinärinrättningens verksamhet som
den af medicinalstyrelsen sålunda föreslagna, nemligen att utbilda civila och
militära hofslagare samt vara en sjukvårdsanstalt för husdjur, kunde möjligen
ifrågasättas, huruvida, då Hernqvistska donationen blifvit lemnad till
»artis veterinarise lärohuset i Skara», densamma skulle kunna återfordras af
Hernqvists arfvingar, i händelse sådana funnes. Medicinalstyrelsen har dock
ansett, att detta icke behöfde befaras, då, äfven om veterinärinrättningen
skulle ordnas på nyssnämnda sätt, der fortfarande komme att lemnas undervisning
uti en vigtig del af veterinärkonsten. För öfrigt hade från 1821
till 1855 icke några veterinärer blifvit utexaminerade vid veterinärinrättningen
i Skara, och enligt nådiga reglementet den 20 Juli 1855 hade inrättningen
icke någon sådan examensskyldighet. Oaktadt detta reglemente uti
förevarande del varit gällande intill år 1872, hade dock icke blifvit ifrågasatt
att återlemna donationen, ej heller hade densamma blifvit återfordrad.
Inkomsterna af donationen betäckte dessutom för närvarande endast en ringa
del af kostnaderna för veterinärinrättningens underhåll, och berörda inkomster
skulle fortfarande komma orten och provinsen, inom hvilken veterinärinrättningen
vore förlagd, till godo genom nyssnämnda organisation af läroverket.

»På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har medicinalstyrelsen i
underdånighet hemstält, att, derest Eders Kong!. Maj:t skulle anse veterinärinrättningen
i Skara böra bibehållas såsom undervisningsanstalt för veterinärer,
inrättningen då äfven måtte förändras till ett fullständigt veterinärinstitut,
i alla afseenden likstäldt med veterinärinstitutet i Stockholm. Skulle
deremot Eders Kongl. Maj:t icke finna skäl, att Skara veterinärinrättning
anordnas till ett dylikt fullständigt veterinärläroverk, har medicinalstyrelsen
hemstält, att veterinärinrättningen på sådant sätt förändras:

att den genom nådiga brefvet den 11 Oktober 1872 föreskrifna skyldigheten
för nämnda veterinärinrättning att tills vidare utbilda en lägre klass
af veterinärer än dem, som utexamineras vid veterinärinstitutet i Stockholm,
må upphöra, dock ej förr än de nuvarande eleverna vid veterinärinrättningen
afslutat den för dem bestämda lärokurs;

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

125

att en fallständig hofbeslagsskola för utbildande af civila och militära
hofslagare må anordnas vid veterinärinrättningen; och

att der fortfarande må underhållas en sjukvårdsanstalt för husdjur,
hvarest lämplig undervisning i husdjurens sjukvård lemnas åt dem af den
kringliggande traktens befolkning, som vilja sig deraf begagna;

samt att till underhåll af inrättningen med nämnda omfattning finge
användas dels arrendemedlen al statens egendom Brogården, dels inkomsten
af Hernqvistska donationen och räntan af veterinärinrättningens nuvarande
kapital, äfvensom till premier åt lärlingar räntan af ett dertill utaf framlidne
bruksegaren C. U. Uggla, regementspastorn A. Hellstadius och pastor
Thunberg lemnadt kapital samt hvad af nu utgående ordinarie statsanslag
möjligen kunde vara erforderligt.

»Vid ärendets föredragning den 9 Augusti 1884 behagade Eders Kong].
Maj:t, som ansåg besluts fattande angående det af medicinalstyrelsen förordade
förslaget om Skara veterinärinrättnings ombildande till en fullständig
hofbeslagsskola jemte sjukvårdsanstalt för husdjur böra föregås af en närmare
utredning af den föreslagna anstaltens beskaffenhet och kostnaderna för densamma,
anbefalla medicinalstyrelsen att uppgöra dels förslag till undervisningsplan
och stat för en anstalt med de af medicinalstyrelsen antydda uppgifter,
dels ock utredning ej mindre om de utgifter, som kunde vara behöfliga,
innan omorganisationen blifvit fullbordad, än äfven om dem, som tilläfventyrs
borde å indragningsstat uppföras. Derjemte erhöll medicinalstyrelsen
befallning att inkomma med handlingar, som utvisade ej allenast nuvarande
omfattning, storlek och beskaffenhet af den genom professorn Hernqvists
testamente veterinärinrättningen tillfallna egendom samt andra till dess
förmån gjorda donationer, utan ock lydelsen af berörda testamente och öfriga
donationsbref.

»Sedan Eders Kongl. Maj:t vidare den 10 Oktober 1884 uppdragit åt
t. f. sekreteraren hos landtbruksakademien, Professorn vid Karolinska medikokirurgiska
institutet m. m. O. C. Lovén att under samma års höst förrätta
en inspektion vid veterinärinrättningen i Skara, samt berörda inspektion den
27 i nyssnämnda månad blifvit verkstäld, har Professorn Lovén i derom afgifven
berättelse såsom allmänt omdöme, grundadt på de intryck, han vid
inspektionstillfället erfarit, uttalat, att den teoretiska delen af undervisningen
syntes lida af väsentliga brister, säkerligen i hufvudsak härflytande dels från
det omogna tillstånd, i hvilket flertalet af lärjungarne befunne sig, då de
vid inrättningen mottoges, dels ock från undervisningsmaterielens bristfälliga
skick. Eu följd häraf vore, att någon allvarlig och verkligen fruktbringande
undervisning i åtskilliga af de på föreläsningsschemat upptagna läroämnena,
såsom fysiologi, histologi, mikroskopiska öfningar m. m., enligt inspektörens
åsigt icke kunde vid inrättningen meddelas, ehuru dessa ämnen för djurläka -

126

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

ren icke mindre än för menniskoläkaren vore af synnerligen stor betydelse
och för hvarje dag blefve det allt mera. Dessutom vore liera af de för den
teoretiska undervisningen afsedda lokalerna hvarken tillräckliga, lämpliga
eller i ett tillfredsställande skick, hvarför betydliga och säkerligen mycket
kostsamma förändringar måste vidtagas, om denna veterinärskola skulle kunna
någorlunda motsvara nutidens anspråk. Deremot hade åtskilligt af hvad vid
inspektionstillfället förekommit gjort sannolikt, att hos de äldre eleverna en
viss, måhända ej obetydlig, praktisk rutin kunde utbildas. Tillfälle till en
sådan utbildning kunde ock vida lättare beredas, om blott någorlunda god
ledning, ett godt sjukstall och en ej allt för ringa och ensidig tillgång på
undervisningsmaterial förefunnes. Hvad inspektören vid sitt besök iakttagit
i sistnämnda hänseende vittnade visserligen icke till anstaltens fördel — ty
fem sjuka hästar på sjukstallet och två på polikliniken vore tydligen ej att
betrakta såsom ett rikt eller mångsidigt material — men detta förhållande
kunde hafva berott på en tillfällighet. I fråga åter huruvida i allmänhet
förhållandena vore gynsammare och huruvida den ambulatoriska kliniken vid
veterinärinrättningen verkligen vore så rik och omvexlande, som man ville
göra troligt, har inspektören i saknad af alla förutsättningar för ett berättigad!
omdöme härutinnan icke vågat yttra sig.

»Efter det berörda inspektionsberättelse på nådig befallning öfverlemnats
till medicinalstyrelsen för att tagas i öfvervägande vid afgifvande af det
infordrade förslaget i fråga om Skara veterinärinrättnings ombildande till en
fullständig hofbeslagsskola jemte sjukvårdsanstalt för husdjur, har medicinalstyrelsen,
som i ärendet inhemtat ytterligare upplysningar af inrättningens
direktion, medelst underdånig skrifvelse den 19 sistlidne November vidare utlåtit
sig i ämnet och tillika öfverlemnat de af Eders Kongl. Maj:t infordrade
handlingar. Beträffande planen för undervisningen vid den föreslagna anstalten
yttrar medicinalstyrelsen, att undervisningen der icke skulle komma
att meddelas till den omfattning, som erfordras för utbildande af veterinärer,
utan inskränkas i hofbeslagsskolan till undervisning i hofvens sjukdomar och
deras behandling samt vid sjukvårdsanstalten för husdjur till klinisk undervisning
med angifvande af enklare sätt att behandla husdjurens vanligaste
sjukdomar. För att berörda läro- och sjukvårdsanstalt skulle kunna uppfylla
sitt ändamål anser medicinalstyrelsen följande personal erforderlig: en föreståndare,
legitimerad veterinär, som skulle hafva till åliggande att meddela
hofslagarelärlingarue den teoretiska undervisningen i hofbeslagslära, att handhafva
vården om de å inrättningen uppvisade eller derstädes afiemnade sjuka
husdjur samt att åt personer, som dertill anmälde sig, på stället lemna klinisk
undervisning i behandlingen af husdjur; vidare en instruktionssmed,
hvilken skulle meddela undervisning i hofbeslagskonsten åt civila och militära
hofslagare samt sjelf eller genom egna arbetare utföra hofbeslag å hä -

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

127

star; och slutligen två drängar för de sjuka djurens skötsel, gröfre sysslors
förrättande m. in. Af de lokaler, som för närvarande finnas vid inrättningen
att tillgå, skulle för den ifrågasatta organisationen af anstalten tagas i anspråk
åtskilliga rum i karaktersbyggnaden till bostad åt föreståndaren och
för boksamlingens inrymmande, en för ej länge sedan af sten uppförd smedjebyggnad,
innehållande bostad åt instruktionssmeden, rum för lärlingarne,
föreläsningssalar, rum för drängarne samt en smedja med sex äsjor, äfvensom
det i stallbyggnaden befintliga ridhuset och stallet jemte det närbelägna
separationsstallet och skolidret samt nödiga uthus. För den sålunda organiserade
hofbeslagsskolan och sjukvårdsanstalten för husdjur i Skara föreslår
medicinalstyrelsen följande stat:

Inkomster:

arrendeafgiften för hemmanet Brogården med tillhörande qvarn och torp, hvilken
afgift, såsom delvis beroende af markegången, något vexlar, men

med säkerhet kan beräknas till .................................... kronor 3,000: —

arrendeafgifter för öfriga till inrättningen upplåtna fastigheter
..................................................... » 1,400: —

afkastningen af det utaf Uggla, Hellstadius och Thunberg

till premier afsedda kapital.......................................... » 75: —

räntor å inrättningens kapital, 18,550 kronor ................ » 925: —

statsanslag................................................................................... » 2,600: —

Summa kronor 8,000

Utgifter:

föreståndaren, jemte fri bostad, lön 2,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor .................................................................... kronor 3,500: —

instruktionssmeden, jemte fri bostad, lön .............................. » 1,000: —

hvarjemte instruktionssmeden må för egen läkning och
med egna arbetare bestrida skoning af hästar, utan
att likväl lärlingarnes undervisning derigenom får lida
något intrång;

förbrukning af jern, kol och redskap under en fyra månaders
kurs för 12 civila och sex månaders kurs för
12 militära hofslagare efter 30 kronor för hvarje

lärling .............................................................................. »

två drängar, jemte bostad, lön 450 kronor för hvardera... »
ved och lyse för elever och undervisningslokaler, undervisningsmateriel
och onera m. m................................ »

720: —
900: —

1,005: —

Transport kronor 7,125:

128

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Transport kronor 7,125: —

premier till lärlingarne, motsvarande afkastningen af det
utaf Uggla, Hellstadius och Tkunberg för ändamålet

donerade kapital .......................

byggnaders underhåll...........................

....................................... » 75: —

...................................... » 800: —

Summa kronor 8,000: —

»Till komplettering af inventarierna i smedjan skulle vidare, enligt
hvad direktionen föreslagit, erfordras för en gång 1,000 kronor.

»I fråga om huruvida en eller flere af de nuvarande lärarne vid veterinärinrättningen
skulle bibehållas vid en i enlighet med ofvannämnda förslag
ordnad anstalt eller uppföras på indragningsstat, har direktionen upplyst, att
ingen af inrättningens lärare innehar ordinarie befattning eller är försedd
med fullmakt å sin beställning. Medicinalstyrelsen anser emellertid billigt,
att såväl t. f. föreståndaren, lektor G. Y. Ilofling, hvilken är född år 1828
och varit vid inrättningen anstäld såsom lärare sedan år 1855, som ock
instruktionssmeden C. A. Wiegandt, hvilken är född år 1815 och innehaft
sin nuvarande tjenst sedan år 1842, vid den blifvande reorganisationen öfverflyttas
till indragningsstat med årlig pension af 3,200 kronor för den förre
och 800 kronor för den senare, utgörande 80 procent af deras innehafvande
löner. Äfven t. f. lektorn C. R. Walter, som är född år 1843 och under
nio år haft i uppdrag att bestrida dels en adjunktsbefattning, dels en lektorstjenst
vid veterinärinrättningen, är af medicinalstyrelsen föreslagen att uppföras
på indragningsstat med ett årligt belopp af 1,500 kronor; men styrelsen
anser detta belopp kunna inbesparas, derest Walter skulle efter den
ifrågasatta reorganisationens genomförande ingå såsom lärare vid den nya
anstalten eller erhålla annan motsvarande inkomst i statens tjenst.

»Vidkommande slutligen de till veterinärinrättningens i Skara förmån
gjorda donationer, hvarom de af medicinalstyrelsen öfverlemnade handlingar
innehålla närmare upplysningar, är värdet af den Hernqvistska donationen
af direktionen beräknadt till 75,350 kronor, eller, om man fråndrager värdet
af karaktersbyggnaden och en flygelbyggnad å statens egendom Brogården,
till 53,450 kronor. Ofriga donationer äro ett kapital af 1,500 kronor,
skänkt af Uggla, Hellstadius och Thunberg, hvaraf räntan skall användas
till premier åt lärlingarne, en tomt, gifven af S. A. Norling och värderad
till 800 kronor, en drogsamling, värd 150 kronor, skänkt af apotekaren I.
G. Cavalli, en boksamling, värderad till 1,000 kronor, skänkt af doktor L.
Tidén, ett belopp af 1,500 kronor, gifvet af apotekaren M. Kylander såsom
bidrag till ombyggnad af en flygel, ett belopp af 4,450 kronor, anslaget af
Skaraborgs läns landsting för enahanda ändamål, samt en summa af 9,500

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

129

kronor, lemnad gemensamt af länets landsting och hushållningssällskap till
fullbordande af deu nya smedjan.

»Justitiekanslersembetet, som erhållit nådig befallning att inkomma
med underdånigt utlåtande, huruvida dessa donationers begagnande för veterinärinrättningen,
ombildad till en fullständig hofbeslagsskola jemte sjukvårdsanstalt
för husdjur, på sätt medicinalstyrelsen i sin förenämnda skrifvelse
den 19 nästlidne November föreslagit, kunde anses strida mot någon af de
utaf vederbörande gifvare meddelade föreskrifter för donationernas användning,
har till åtlydnad häraf i underdånig skrifvelse den 27 sistförflutne
December anfört, att genom en sådan ombildning som den föreslagna veterinärinrättningen
visserligen skulle få en ringare omfattning och ett inskränktare
syftemål än den veterinäranstalt, till hvars förmån den Hernqvistska
donationen gjorts, hvarförutom vissa af de utaf Hernqvist för donationens
användning meddelade detaljföreskrifter ej skulle kunna efterlefvas, i följd
hvaraf donationens begagnande för en sådan ombildad veterinärinrättning som
den föreslagna väl kunde sägas vara i viss mån stridande mot de af Hernqvist
för donationens användning meddelade föreskrifter; men att, då Hernqvists
testamente ej stadgat såsom vilkor för donationens åtnjutande, att veterinårinrättningen
skulle bibehållas vid sin dåvarande omfattning och organisation,
eller i öfrigt innehölle någon bestämmelse derom att genom inskränkning
eller förändring af inrättningen donationen skulle till Hernqvists arfvingar
eller andra förverkas, samt donationen genom att begagnas för den i
enlighet med förslaget ombildade veterinärinrättningen ju fortfarande komme
att lända till befordrande af en undervisningsanstalt i Skara för veterinärkonsten,
hvilket väl finge antagas hafva utgjort testamentets liufvudsyfte,
justitiekanslersembetet — med afseende jemväl derå att efter inrättandet af
veterinärinstitutet i Stockholm veterinärinrättningen i Skara redan för länge
sedan, såsom medicinalstyrelsen ock påpekat, blifvit i strid mot Hernqvists
testamente förändrad och inskränkt, utan att sådant ansetts utgöra hinder för
donationens fortsatta begagnande för inrättningen eller föranledt anspråk på
donationen från någon Hernqvists arfvinge — finge såsom sin åsigt uttala,
att den nu föreslagna ombildningen ej kunde anses vara i den mån stridande
mot de af Hernqvist för donationens användande meddelade föreskrifter, att
hinder för donationens fortfarande begagnande för den ombildade veterinärinrättningen
skäligen borde anses förefinnas. De af Skaraborgs läns landsting och hushållningssällskap
till ombyggnad af en flygel på Brogården och fullbordande
af en ny smedja vid inrättningen anslagna medel syntes justitiekanslersembetet
icke, så vidt de remitterade handlingarna gåfve vid handen, kunna
genom den föreslagna ombildningen förverkas. För användningen af de öfriga
donationerna vore icke, sa vidt handlingarna föranledde, af vederbörande
Bih. till Riksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft. 17

130

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

gifvare meddelade några föreskrifter, som kunde anses stridande mot donationernas
fortfarande begagnande för inrättningen, ombildad enligt medicinalstyrelsens
förslag.

»Af de tre förslag, som sålunda framstälts i afseende på Skara veterinärinrättnings
framtida öde, kan till förmån för det ena — att utveckla inrättningen
till ett fullständigt läroverk, likstäldt med det i Stockholm — förnämligast
anföras det väckande och lifvande inflytande, all täflan plägar
utöfva. Men det kan icke nekas, att, då, såsom utredt och erkändt är, ett
läroverk är fullt tillräckligt att fylla landets behof af veterinärer, de ganska
betydliga kostnaderna att anordna och underhålla ännu ett utgöra en tillräcklig
anledning att man i ett land med icke öfverflödande tillgångar skall
finna denna lösning af frågan nog dyrbar. Riksdagen har ock trenne gånger
afslagit derhän syftande Kongl. propositioner, och det torde icke vara skäl att
nu ånyo framlägga förslag i denna rigtning. -— Det andra förslaget afser att
bibehålla undervisningen i hufvudsak sådan den nu är. Detta förslag är
1874 års komités och hyllas det ännu af Skara-inrättningens direktion och
lärarekollegium. Jag anser mig icke böra tillstyrka detsamma. Hvad som
blifvit upplyst om beskaffenheten af den teoretiska undervisningen vid veterinärinrättningen
i Skara synes mig gifva stöd åt den från andra håll redan
länge uttalade åsigten, att de intagna elevernas förkunskaper i allmänhet äro
för klena och kanske äfven lärarekrafterna för otillräckliga för att lärjungarne
skola kunna bibringas de grundläggande teoretiska insigter, utan hvilka
väl kan vinnas en viss praktisk färdighet att bedöma och behandla vissa
enklare sjukdomsfenomen men ingen verklig förmåga att reda sig med svårare
sjukdomsformer eller att gifva pålitliga omdömen i ömtåliga frågor. Det
synes mig ock förenadt med många betänkligheter att sålunda hafva en klass
genom offentliga examensbetyg såsom veterinärer stämplade personer, hvilkas
åtgöranden och . intyg icke kan tillerkännas fullt vitsord. Derjemte skulle,
enligt hvad den verkstälda inspektionen gifver vid handen, äfven en sådan
ofullständig organisation af inrättningen i Skara kräfva icke obetydliga kostnader
för byggnader och materiel. Sedan numera anstalten i Stockholm har
ett ganska betydligt antal lärjungar, finnes ingen anledning att vidare hysa
den år 1875 starkt betonade farhågan att ej kunna få tillräckligt antal fullbildade
veterinärer.

»Återstår det tredje förslaget, det som af medicinalstyrelsen förordas.
Lika med de båda andra bevarar det inrättningen i Skara såsom hofbeslagsskola
och vårdanstalt för sjuka husdjur. Men någon utbildning af veterinärer
skulle ej vidare ega rum, utan allenast tillfälle lemnas för dem det önska att
genom praktisk klinisk undervisning erhålla någon insigt och vana att igenkänna
vanligare kreaturssjukdomar och emot dem begagna sådana lättare botemedel,
hvilkas användande ej vore förenadt med särskild våda. Någon

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

131

examen skulle naturligtvis icke_ ifrågakomma för dessa personer, lika litet som
betyg skulle dem tilldelas. Äfven genom detta förslag skulle den Hernqvistska
donationen kunna blifva till gagn, utan att omsorgen att bevara den
skulle medföra de olägenheter eller de betydliga kostnader för statsverket,
som de båda andra förslagen medföra.

»Af dessa skäl och med åberopande af hvad anfördt blifvit om billigheten
att vid inrättningen i Skara redan intagna elever få under den för
dem beräknade lärotid fullborda den bestämda undervisningskursen, hemställer
jag i underdånighet, att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att —
med godkännande af förslaget, att veterinärinrättningen i Skara ombildas till
en hofbeslagsskola och en vårdanstalt för sjuka husdjur, vid hvilken anstalt
endast meddelas praktisk klinisk undervisning — till nämnda inrättning å
extra stat för 1886 bevilja samma belopp som hittills eller 12,900 kronor.»

Tio år hafva nu förflutit, sedan Kongl Maj:t vid 1875 års riksdag i
särskild proposition N:o 40 framlade till Riksdagens pröfning ett förslag angående,
bland annat, ökade anslag för veterinärundervisningens behof, hvilket
förslag äfven innefattade framställning om godkännande af en af särskilde
komitérade uppgjord ny utgiftsstat för veterinärläroverket i Skara samt anvisande
för dess tillämpning af ett ordinarie anslag af 12,900 kronor.

I nyssnämnda komiterades den 5 December 1874 afgifna betänkande
hafva komiterade anfört, hurusom vid afgörandet af frågan, på huru många
anstalter veterinärundervisning borde meddelas samt huru dessa anstalters inbördes
förhållande till hvarandra borde ordnas, komiterade såsom utgångspunkt
för bestämmandet af sin åsigt i denna fråga å ena sidan tagit hänsyn till
nödvändigheten för staten att söka utbilda veterinärer, hvilka genom så väl
teoretisk bildning som praktisk duglighet kunde vara kompetente antingen
att såsom lärare vid statens veterinärläroverk upprätthålla den veterinära
undervisningen i landet eller ock att såsom länsveterinärer och militäre
hästläkare anställas i statens tjenst; samt å andra sidan fäst sig vid behofvet
för det stora flertalet bland landets jordbrukande befolkning att ega tillgång
på veterinärer, hvilka, utan att behöfva ega den högre såväl allmänt humanistiska
som veterinära bildning, hvilken numera förutsättes såsom ett vilkor
för befordran till statens tjenster, skulle kunna, i anseende till det lägre kunskapsmått,
man af dem fordrade, och den kortare tid de för sin utbildning
behöfde använda, lemna en häraf betingad billigare sjukvård. Utan att
vilja eftergifva något på de fordringar, komiterade uppstält såsom vilkor för
anställning såsom veterinär i statens tjenst, hade komiterade likväl ansett,

132

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

att med afseende å dem, hvilka ville åtnöja sig med utöfvandet af endast
enskild veterinärverksamhet, så väl fordringarna på förkunskaper kunde sättas
lägre som äfven kurserna med afseende på den teoretiska veterinära undervisningen
göras mindre omfattande, än som fordrades för kompetens till
statens tjenster. En sådan förändring, hvarigenom möjlighet skulle beredas
äfven för andra personer än studenter att blifva veterinärer, skulle enligt
komiterades åsigt utan tvifvel hafva till följd icke blott att antalet af dem,
som ville egna sig åt det veterinära kallet, komme att ökas, utan äfven att,
då i synnerhet det mindre landtbrukets behof af en, mer än nu kunde vara
förhållandet, billig sjukvård för husdjuren härigenom komme att blifva
tillgodosedt, praktiskt duglige veterinärer skulle framför de nu så mycket
anlitade qvacksalvarne komma att vinna förtroende bland allmänheten.

I fråga om antalet af de veterinärläroverk, som borde finnas, hafva
komiterade, då två slags veterinärer skulle behöfva utbildas och då till
följd af den mer eller mindre omfattande undervisning, som med afseende
på deras blifvande verksamhet borde dem meddelas, deras utbildande vid
ett och samma läroverk icke lämpligen kunde verkställas, ansett två skilda
läroverk vara behöfliga, det högre förlagdt till Stockholm och det för den
lägre undervisningen afsedda till Skara.

För inträde i detta senare läroverk skulle icke erfordras maturitetsexamen,
och undervisningen skulle omfatta alla de teoretiska och praktiska
ämnen, som för bildandet af duglige praktiske veterinärer erfordrades.
Den, som aflagt godkänd examen från läroverket, skulle vara berättigad
att såsom privat veterinär utöfva veterinärverksamhet, men deremot icke ega
rätt att befordras till veterinärtjenster med lön på stat.

Kongl. Maj:t gillade komiterades åsigter med afseende på veterinärinrättningen
i Skara, och i det vid 1875 års proposition fogade statsrådsprotokollet
hafva de mot komiterades förslag i denna del gjorda anmärkningar
blifvit bemötta. Föredragande departementschefen medgaf visserligen,
att en anordning, enligt hvilken två klasser af veterinärer komme att utbildas
— en med större teoretiska insigter vid det fullständiga läroverket
i Stockholm och en med ringare sådana insigter vid läroanstalten i Skara —
på sätt Sundhetskollegium ammärkt, icke saknade sina olägenheter, och att
denna anordning svårligen skulle kunna fullt rättfärdigas annorledes än
såsom en följd af den olika grad af fullständighet, som undervisningen vid
de särskilda läroverken enligt föredragandens mening under rådande förhållanden
oundvikligen måste erhålla.

Olägenheterna skulle dock, enligt föredragandens åsigt^ icke blifva så
betydliga som Sundhetskollegium förestält sig. För oftast förekommande
fall blefve den i teoretiskt hänseende mindre fullständigt utbildade veterinären
säkerligen fullt användbar, och antagligen skulle han af mindre be -

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14.

133

medlade djuregare hellre anlitas, då det vore antagligt, att en kortare och
mindre kostsam studiekurs kunde sätta honom i tillfälle att lemna sitt biträde
mot en jemförelsevis billig ersättning. Denna sistnämnda omständighet
vore af en ej obetydlig vigt, emedan den utan tvifvel skulle bidraga
till att hos allmogen bereda veterinärerne ett förtroende, som nu dels af
fördom, dels af obenägenhet att underkasta sig de större kostnader tillkallandet
af veterinär ansåges medföra, allt för ofta slösades på qvacksalvare.
Mot Sundhetskollegii erinran, att äfven den enskilde veterinären måste af
staten anlitas, då fråga vore om åtgärder mot smittosamma sjukdomar bland
husdjuren, och att detta uppdrag icke kunde på ett tillfredsställande sätt
fullgöras med mindre kunskaper än som fordrades för statsveterinären, kunde
anmärkas, att vid uppkommande smittosamma sjukdomar bland menniskor,
staten med fördel begagnade sig af till och med oexaminerade läkarekandidaters
biträde, och detta uppenbarligen af den anledning, att den praxis,
som toges i anspråk för hämmande och botande af uteslutande en viss
sjukdom, vore jemförelsevis lätt inlärd och derför utan synnerlig olägenhet
kunde anförtros äfven åt dem, hvilka ännu icke tillegnat sig all den utbildning
i yrket, som med anlitande af den offentliga undervisningen kunde
åstadkommas. De förvecklingar, som befarats deraf, att för utöfningen af
ett och samma yrke funnes olika kompetensvilkor, vore icke af någon betydelse,
helst i betraktande deraf, att för vinnande af anställning i statens
tjenst, i fråga hvarom förvecklingarna väl företrädesvis skulle yppa sig,
olika kompetensvilkor icke blifvit af komiterade föreslagna.

1875 års Stats-Utskott afstyrkte Kong). Maj:ts proposition, så vidt
den afsåg veterinärinrättningen i Skara. Utskottet fann hela förslaget om
denna inrättning hvila på det antagande, att den veterinär, som genomgått
den mindre kursen, hvilken blott berättigade honom att i enskild praktik
utöfva sitt yrke, skulle åtnöjas med mindre arfvode än den, som innehade
eller vore berättigad att söka inträde i statens tjenst, men detta antagande
syntes Utskottet ingalunda hållbart. Den veterinär, som endast vore berättigad
till enskild praktik, skulle för sin utkomst vara helt och hållet hänvisad
till inkomsten deraf, då deremot statsveterinären dessutom hade den
åt staten honom bestådda lön; och någon efter de olika kunskapsprofven
lämpad olikhet i lefnadskostnader för de olika klasserna af veterinärer syntes
icke skäligen kunna förutsättas.

Da Utskottets hemställan om afslag å Kong], Majrts proposition, så
vidt den afsåg veterinärinrättningen i Skara, behandlades i Kamrarne, stannade
dessa i olika beslut, men vid gemensam omröstning beslöt Riksdagen
att, med godkännande af Kongl. Maj:ts förslag till ny utgiftsstat för veterinärläroverket
i Skara, på extra stat för år 1876 dertill anvisa 12,900 kronor.

Från och med nämnda år har också ett extra anslag till enahanda

134

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

belopp år efter år beviljats, jemväl för innevarande år, och läroanstalten
har sålunda kunnat fortlefva.

Till en väsentlig del äro de skäl, som anförts till stöd för upprätthållande
af två läroanstalter för veterinärer, redan anförda, men Utskottet
får i detta afseende ytterligare, och särskildt emot hvad Stats-Utskottet vid
1875 års riksdag anfört, påpeka, huru som det af nämnda Utskott åberopade
förhållandet, att de veterinärer, som endast hade inkomster af enskild
praktik att lefva af, icke kunde antagas blifva billigare att anlita än statsveterinärerne,
som tillika hade sin lön, svårligen kan anses rigtigt. De
veterinärer, som söka sin utbildning vid läroanstalten i Skara, tillhöra helt
naturligt en annan samhällsklass och befinna sig i en annan lefnadsställning
än de, som vid den högre läroanstalten söka inträde. De förra äro, enligt
hvad Utskottet inhemtat, i allmänhet ynglingar, som icke haft råd att fullständigt
genomgå de allmänna läroverken och som. redan från början vanda
vid de enklaste lefnadsvilkor, tidigt måst sjelfva söka att försörja sig. De
senare åter, hvilka måste bekosta sig förvärfvandet af den allmänna bildning,
som möjliggör afläggande^ af studentexamen, måste, vare sig att de
med egna medel kunnat bestrida kostnaderna för sin uppfostran eller måst
derför skuldsätta sig, antagas ega större anspråk på en god bergning.
Klart är, att denna naturliga olikhet i afseende på anspråk på bergning och
hvad som dermed bör förstås måste leda till olika anspråk på arfvode för
enskild praktik, hvarvid naturligtvis de billigare lefnadsvilkoren medgifva en
nedsättning af nämnda anspråk. — 1875 års Stats-Utskott synes hafva förbisett
detta förhållande samt antagit, att den lön på stat, som en från den
högre läroanstalten utgången veterinär kunde erhålla, men som icke kunde
vinnas af en 2:dra klassens veterinär, skulle göra det för den förre möjlig
att begära så mycket lägre arfvoden. Ser man närmare till förhållandena,
sådana de i verkligheten gestalta sig, så uppbära många 2:dra klassens
veterinärer i form af lön från landsting och hushållningssällskap en inkomst
som icke betydligt understiger den lön, som statens veterinärer erhålla, och
på grund häraf torde man kunna anse att i många fall, om ej de flesta,
veterinärer af 2:dra klassen med samma lätthet som lista klassens kunna
nedsätta sina anspråk på arfvoden för enskild praktik, för så vidt dessa
anspråk rätta sig efter den fasta löneinkomsten. Härtill kommer, att de i
statens tjenst anstälde militäre veterinärer, som ej äro få till antalet, en del
af året äro af sin tjenstgöring mer eller mindre hindrade att biträda enskilde.

Granskas de skäl i sin helhet, hvilka blifvit åberopade till stöd för
påståendet, att i landet borde finnas allenast en enda läroanstalt för veterinärer,
så befinnes, att mot dem samtliga kan anmärkas att de hvila på en
allt för ensidigt teoretisk grund. Man har ansett, att systemets helgjutenhet

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

135

fordrade att endast ett slags veterinärer skulle finnas, alla med samma kompetens,
men man synes dervid hafva förgätit, att de praktiska behofven äro
så olikartade, att det är nyttigt att för dem medgifva jemkningar i ett eljest
väl utarbetadt system.

Om, på grund af hvad erfarenheten gifver vid handen, rigtigheten af
hvad Utskottet nu anfört erkännes, så återstår att tillse, huru vida läroanstalten
i Skara icke förmått att uppfylla de kraf, som på den der meddelade
undervisningens beskaffenhet med skäl kunnat och bort uppställas. I detta
afseende får Utskottet meddela, att, enligt erhållna uppgifter, alla från anstalten
efter år 1876, med hvilket år den vid 1875 års riksdag beslutade
organisationen af veterinärinrättningen började tillämpas, derifrån utexminerade
elever utan svårighet erhållit anställning och praktik i de mest skilda
delar af landet, några i Skåne, andra i Dalarne, Yermland, Östergötland o. s. v.
Deras årsinkomster hafva naturligtvis varit ganska olika, men kunna enligt
beräkning uppskattas till omkring 2,000 kronor för hvarje, ett belopp, som
måste anses vara ganska betydligt samt utvisa, att de äro anlitade. — För
närvarande utgör elevernas antal 33, och någon svårighet att för dem erhålla
lämplig verksamhet i den mån de hinna utexamineras anses på goda
skäl icke förefinnas. — I sammanhang härmed torde äfven böra påpekas att,
om, efter Skara veterinärinrättnings ombildning, veterinärer af 2:dra klassen
icke vidare skulle komma att för den jordbrukande befolkningens behof
af djurläkare utbildas, detta behof dock kan antagas vara så stort och känbart,
att i sådana veterinärers ställe mångenstädes skulle komma att anlitas
de hofslagare, som enligt Kongl. Maj:ts förslag hädanefter skulle vid anstalten
utbildas; — och detta i trots af de dermed förenade vådor.

Detta resultat, eller att vid anstalten kunnat utbildas duglige veterinärer,
måste anses så mycket mer värdt erkännande, som anstalten under tiden
haft att kämpa med de största svårigheter i ett afseende, der det likväl är
af den största vigt att stadga och säkerhet råda. Under flera år har nemligen
anslaget till veterinärinrättningen i Skara utgått endast på extra
stat, hvilket åter haft till följd, att lärarne vid inrättningen endast på förordnande
antagits. Lätt inses, att det under sådana förhållanden måste vara
förenadt med de största svårigheter att för anstalten förvärfva och bibehålla
dugliga och skickliga lärare. Hittills har detta lyckats, men svårigheterna
hafva under de senare åren ökats, och anstaltens bestånd lärer allvarligt hotas,
derest icke ändring härutinnan vinnes. Sådan ändring kan — för så
vidt icke Kongl. Maj:t, derest nu förevarande framställning afsloges, skulle
finna godt att tillämpa det af Honom vid 1875 års riksdag framlagda och af
Riksdagen godkända förslaget till veterinärinrättningens i Skara organisation
— endast vinnas genom uppförande af anslaget till veterinärinrättningen på
ordinarie stat; och Utskottet, som på grund af hvad ofvan blifvit anfördt

136

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

anser veterinärinrättningens i Skara bibehållande såsom läroanstalt för 2:dra
klassens veterinärer vara af ett verkligt behof påkalladt, tvekar derför icke
att tillstyrka Riksdagen att nu, med ogillande af Kongl. Maj:ts förslag att
ombilda anstalten, uppföra det äskade beloppet 12,900 kronor å riksstaten
förSkara veterinärinrättnings vidmakthållande under år 1886 samt att Riksdagen
derjemte må uttala sig för att lärarepersonalen måtte så fort ske kan
försättas i samma tryggade ställning som lärarepersonalen vid veterinärinstitutet
i Stockholm.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med afslag å det i statsrådsprotokollet
framstälda förslag till veterinärinrättningens i Skara
ombildning, må — under anhållan att Kongl. Maj:t täcktes
till nästa Riksdag efter verkstäld utredning, i den mån
sådan kan befinnas erforderlig, framlägga förslag till uppförande
på ordinarie stat af anslaget till nämnda inrättning
— anvisa för år 1886 till inrättningens vidmakthållande
med oförändrad organisation under samma år ett
extra anslag af 12,900 kronor.

Vetenskapsakademien.

Ang. anslag
till astronomiska
beräkningar.

[47.]

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må på extra stat för år 1886 anvisa 3,000 kronor
för ofvan angifna ändamål.

55:o. Till aflönande af räknebiträden för numerisk tillämpning af en
utaf Professoren J. A. H. G-yldén utarbetad teori för himlakroppar nes rörelser
har Kongl. Maj:t äskat anvisande af 3,000 kronor eller -pdel af det belopp,
som för ändamålet af 1883 års Riksdag beviljats och hvaraf för åren
1884 och 1885 anvisats tillhopa 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

tuigårfvoden 56:o. ^ill arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

för vård af och vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till af<Gamlingar
Afling åt vaktbetjening har Kongl. Maj:t äskat ett anslag af 4,000 kronor
m. m. samt till undersökning och beskrifning af fäderneslandets fornlemningar m. m.
[48.]

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

137

3,200 kronor och till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000 kronor.

Med anledning af dessa framställningar hemställer Utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående
år skett, må under ofvannämnda anslagstitel anvisa
följande extra anslag för år 1886, nemligen:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid
ordnandet och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening 4,000
kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum
m. m. 2,000 kronor.

57:o. Med bifall till Kongl. Majfls framställning om anslag till vidtagande
af åtgärder för bevarande af vissa kyrkoruiner i Visby, beviljade
1884 års Riksdag ett anslag å 20,000 kronor, hvaraf anvisades på extra
stat för innevarande år ett belopp af 10,000 kronor; och har Kongl. Maj:t,
med anledning af en utaf Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien
gjord underdånig framställning, genom beslut den 30 Maj 1884 anbefalt
Statskontoret att af under händer varande medel förskottsvis, mot godtgörelse
af ifrågavarande anslag, till akademien utbetala 10,000 kronor till påbörjande
redan under år 1884 af de för ruinernas skyddande afsedda arbetena.

I skrifvelse don 18 nästlidne November anförde akademien, huru som
af en skrifvelsen bilagd, utaf Arkitekten E. V. Langlet afgifven berättelse angående
de åtgärder, som i nyssnämnda hänseende vidtagits, framginge, att
beträffande S:t Karins kyrka alla afsedda arbeten, med undantag af det
moderna tornets rifning, blifvit utförda; att vidare jernankaren blifvit anbragta
i Helgeandskyrkans ruin, hvars golf och murar i öfrigt till stor del
blifvit satta i ordning, så att mer än hälften af det för denna ruin tillämnade
arbetet redan år 1884 blifvit verkstäldt; samt att arbeten påbörjats i S:t
Lars och S:t. Drottens ruiner; och hade under arbetenas fortgång visat sig, att
de på förhand uppgjorda kostnadsberäkningarna varit fullt rigtiga.

Då det synts vara önskvärdt, att de sålunda började arbetena finge utan
afbrott fortsättas, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att af ifrågavarande
anslag anvisa på extra stat för år 1886 det återstående beloppet, 10,000
kronor.

Bih. till Ri/csd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

Ang anslag
till bevarandet
af vissa
kyrkoruiner
i Visby.

[49.]

18

138

Stats- Utslcottets Utlåtande N:o 14.

Angående
anslag för
uppehållande
af blindinstitutets
verksamhet.

[50-]

Angående
anslag för
tryckning af
blindskrifter.

[51.]

Angående
anslag till
understöd åt
blindlårareelever.

[52-1

Angående
anslag till en
blindskola.

Angående
anslag till en
handtverksskola
förblinda.

[54.]

Med anledning af hvad sålunda anförts hemställer Utskottet,

att Riksdagen af det för vidtagande af åtgärder
för bevarande af vissa kyrkoruiner i Yisby beviljade anslaget
å 20,000 kronor må på extra stat för år 1886 anvisa
det återstående beloppet, 10,000 kronor.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

58:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom, i likhet med hvad under
flera föregående år egt rum, gjorda framställning hemställer Utskottet,

att Riksdagen må, till uppehållande af institutets
för blinda verksamhet, anvisa för år 1886 ett extra anslag
af 21,000 kronor.

59:o. Vidare och på grund af Kong]. Maj:ts framställning hemställer
Utskottet,

att Riksdagen, på sätt under flera föregående år
egt rum, tiil tryckning af blindskrifter må anvisa för år
1886 ett extra anslag af 2,500 kronor.

60:o. Till understöd åt blindlärareelever har Kong!. Maj:t äskat ett
anslag af 1,200 kronor, hemställande Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till denna framställning,
må till understöd åt blindlärareelever bevilja på extra stat
för år 1886 samma belopp, som förut till samma ändamål
anvisats, eller 1,200 kronor.

61:o. I likhet med hvad vid 1884 års riksdag egde rum, får Utskottet
hemställa,

att till eu blindskola i Vexiö må, med bifall till
Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning, beviljas på
extra stat för år 1886 ett anslag af 11,000 kronor.

62:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
Utskottet,

Stats-Utskottets Utlåtande JS:o 14.

139

att Riksdagen, med bifall till samma framställning,
må, i likhet med hvad för år 1885 egt rum, på extra
stat för år 1886 anvisa ett anslag af 7,000 kronor till
en handtverksskola i Kristinehamn för blinda.

63:o. Vid 1884 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t Riksdagen dels
att medgifva, det kronolägenheten Tomteboda i Solna socken af Stockholms
län måtte få från den 14 Mars 1885 till institutet för blinda upplåtas, dels
ock att för uppförande af nya byggnader för institutet, beräknade för 125
lärjungar, anvisa en summa af 528,000 kronor.

Det sålunda begärda anslaget blef icke af Riksdagen beviljadt af skäl
hufvudsakligen: att anskaffandet af lokaler för det ifrågavarande ändamålet
ej syntes nödvändigtvis behöfva vara förenadt med en så stor kostnad som
den ifrågasatta; att tvekan uppstått, huru vida det kunde vara lämpligt
att, såsom enligt förslaget skulle blifva fallet, på ett ställe sammanföra den
stora mängd lärjungar, för hvilka utrymmet i de nya byggnaderna beräknats; att
en åsigt i alldeles motsatt rigtning uttalats under föregående förhandlingar
för döfstumundervisningens ordnande; samt att Riksdagen, som icke varit i
tillfälle att bedöma, huru vida samma förhållande gälde äfven beträffande
sammanförande på ett institut af ett större antal blinda lärjungar, ansett utredning
härutinnan erforderlig, innan anslag till byggnader för blindinstitut
beviljades. Och fann Riksdagen, vid den utgång anslagsfrågan sålunda erhöll,
icke skäl medgifva, att lägenheten Tomteboda skulle från ofvannämnda
tid upplåtas till institutet.

Med hänseende till hvad sålunda förekommit beslöt Kongl. Maj:t, enligt
hvad i statsrådsprotokollet (sid. 80—83) meddelas, den 30 sistlidne Maj
att bemyndiga Domänstyrelsen att träffa aftal om lägenheten Tomtebodas
skötsel och vård på för kronan förmånligaste sätt under ytterligare ett år från
den 14 Mars innevarande år; och anbefalde Kongl. Maj:t direktionen öfver
institutet för blinda att, med anledning af hvad Riksdagen anfört i fråga om
anskaffande af ny byggnad för institutet, inkomma med förnyadt yttrande
och förslag i ämnet.

Till fullgörande af denna befallning hade direktionen den 21 Oktober
1884 afgifvit underdånigt utlåtande, dervid direktionen tillika anmält, att de
förhyrda lägenheter, som af institutet nu begagnades, måste i följd af gällande
kontrakt afträdas den 1 Oktober 1888. I nämnda utlåtande hade direktionen
beträffande de ifrågasatta lokalernas storlek och kostnaderna derför nu
ytterligare erinrat, att en lokal för blindas undervisning alltid måste ställa
sig jemförelsevis dyr, då icke blott intellektuel utan äfven fullständig praktisk
utbildning der måste bibringas lärjungarne, samt att den vård och tillsyn, som
måste egnas dem på grund af deras bristande synförmåga, kräfde en större lärare -

Any&endc
anslag till
byggnad för
blindinstitutet.

[;>;>.]

140

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

och vårdarepersonal. Hvad åter anginge farhågan, att sammanförandet af ett
allt för stort antal blinda på ett ställe skulle komma att inverka menligt på deras
uppfostran och undervisning, så ansåg direktionen, att om äfven upprättandet
af flera små institut i stället för ett enda större skulle vara att föredraga,
vore likväl en dylik anordning af blindundervisningen i vårt land icke tillrådlig,
emedan kostnaderna derför skulle blifva ojemförligt mycket större.
Hvarje anstalt, äfven den minsta, måste nemligen, så vidt den skulle fylla
sitt ändamål, vara så utrustad, att der kunde meddelas den mångsidiga utbildning,
som blindundervisningen oundgängligen fordrade och som vore nödvändig,
om man ville komma derhän, att lärjungarne icke blott inhemtade
vanlig folkskolebildning utan äfven erhölle den praktiska undervisning, som
för dem vore nödvändig för att kunna sörja för sitt uppehälle. De stora
kostnaderna hade äfven afskräckt utlandet från att på sådant sätt anordna
sin blindundervisning. Anstalter med omkring 100 lärjungar och äfven
derutöfver funnes sålunda flerstädes upprättade, och direktionen hade sig
ej bekant, att lärjungeantalet inom dessa anstalter lagt hinder i vägen
för meddelandet af en god och ändamålsenlig uppfostran och undervisning.
Dessa anstalter hade tvärt om — utan tvifvel på grund af de lyckliga
resultat der vunnits — tagits till mönster och rättesnöre vid upprättandet af
nya. Att åter, i likhet med hvad som kunde låta sig göra i fråga om döfstumundervisningen,
anordna blindanstalterna såsom externat, ansåg direktionen
vara förenadt med nära nog oöfvervinneliga svårigheter, beroende derpå
att här vore fråga om blinda barn, hvilka, om de hade sin bostad utom anstalten,
skulle under sådana förhållanden dagligen kräfva hvar sin särskilda
ledsagare till och från densamma, hvarjemte anstalten skulle delvis beröfvas
tillfälle att med oafbruten omsorg och noggrannhet följa de blinda barnens
kroppsliga utveckling, en sak, som vore af synnerligen stor vigt och betydelse
i fråga om blindundervisningen.

Direktionen kunde således ej finna annat, än att blindundervisningen
i vårt land lämpligast och bäst anordnades enligt de grunder, som angifvits
af komiterade för blindundervisningens ordnande i deras betänkande; och
hade sig direktionen äfven bekant, att dessa grunder på ett fullständigt och
mångsidigt sätt blifvit pröfvade af det möte för abnorma skolor, som under
Juli månad 1884 varit församladt i Kristiania, och att fackmännen der enhälligt
uttalat sig för blindundervisningens ordnande enligt de i ofvannämnda
betänkande meddelade grunder.

Ehuru direktionen fortfarande ansåg, att det varit lämpligast, om nya
byggnader för institutet fått uppföras i den först föreslagna omfattningen,
hade dock direktionen, med anledning af hvad Riksdagen anfört, ansett elevantalet
kunna minskas till 100 och till Kongl. Maj:t inkommit med nya
ritningar och kostnadsförslag, uppgjorda för ett sådant antal.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o li.

141

Af dessa förslag, som upprättats under förutsättning, att institutet skulle
komme att anordnas å lägenheten Tomteboda, hvars lämplighet för ändamålet
direktionen äfven nu vitsordat, inhemtades, att, i följd af det sålunda minskade
elevantalet, den i förra byggnadsritningarna upptagna vindsvåningen
undvikits och samtliga lägenheterna i de nu föreslagna byggnaderna kunnat
minskas, hvarigenom, och då jemväl i öfrigt de inskränkningar och besparingar,
som möjliggjorts utan att anstaltens lämplighet för ändamålet komme att lida
något större eller menligare afbräck, blifvit iakttagna, kostnadssumman för
ifrågavarande byggnadsföretag kunnat nedsättas till 415,645 kronor, deruti
äfven inginge en kostnad af 22,000 kronor för införande i byggnaderna af
vatten från hufvudstadens vattenledning.

Ofverintendentsembetet, som blifvit anbefaldt att häröfver afgifva underdånigt
utlåtande, hade granskat de af direktionen framlagda ritnings- och
kostnadsförslagen och hade dervid icke haft annat att erinra än att, hvad
ritningarna anginge, klocktornet å stora byggnaden ansetts böra erhålla ett
något förändradt utseende, samt att, beträffande kostnadsförslaget, posterna
för tegel, golf och inre putsning befunnits böra ökas, men deremot posterna
för bjelklag, cloisonsväggar m. m. minskas, hvarigenom förslagets slutsumma,
efter jemförelse af sålunda ökade och minskade utgiftsposter, komme att
ökas med 4,292 kronor, hvilken tillökning Ofverintendentsembetet dock ansåge
oväsentlig, då prisen i allmänhet vore rättade efter närvarande konjunkturer
för byggnadsarbeten, hvilka under de närmaste åren antagligen ej
komme att försämras, hvadan, och då jemväl sumköpen, upptagna i slutet af
förslaget, antoges lemna tillgång till betäckande af omförmälda ringa brist,
Öfverintendentsembetet ansåge den beräknade kostnadssumman, 415,645 kronor,
tillräcklig.

Hänvisande till den utredning, som till statsrådsprotokollet den 9 Januari
1884 blifvit leinnad rörande behofvet af en ny, för blindinstitutet särskildt
afsedd och anordnad lokal, samt åberopande hvad institutets direktion, enligt
hvad här ofvan omförmälts, yttrat, har föredragande departementschefen hemstält
om aflåtande af proposition till Riksdagen:

dels att Riksdagen måtte medgifva, att kronolägenheten Tomteboda må
från den 14 Mars 1886 till institutet för blinda upplåtas; och

dels att för uppförande derstädes af nya byggnader för nämnda institut,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de senast ingifna ritningarna, måtte
anslås en summa af 415,600 kronor, hvaraf 100,000 kronor att utgå under
år 1886.

I enlighet med denna hemställan har Kongl. Maj:t till Riksdagen gjort
framställning i ämnet. Och då kostnaderna för detta byggnadsföretag nu
kunnat nedbringas till ett belopp, som med icke mindre än 112,000 kronor
understiger det vid 1884 års riksdag äskade, och de anmärkningar i öfrigt,

142

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ang. anslag
till läroanstalter
för
öfver år iga
clöf''stimma.

[56.]

Ang. anslag
till inrättandet
i Skara
af en provisorisk
läroanstalt
för
blinda, som
tillika åro
döfstumma.

som af samma Riksdag uttalades, blifvit i den nu framlagda byggnadsplanen
iakttagna, samt det elevantal, för hvilket byggnaden skulle afses, nedsatt från
125 till 100, får Utskottet, som anser en sådan, för ifrågavarande vigtiga
läroanstalt särskildt anordnad byggnad vara af oeftergifligt behof påkallad
för undervisningens ändamålsenliga utveckling och för att institutet må kunna
rätt motsvara sin bestämmelse såsom centralanstalt för de blindas undervisning
i vårt land och deras utbildande till en för dem sjelfva och andra
gagnelig verksamhet, hemställa,

att Riksdagen må bifalla Ivongl. Maj:ts förevarande
framställning och således

a) medgifva, att kronolägenheten Tomteboda må från
den 14 Mars 1886 till institutet för blinda upplåtas; och

b) anslå, för uppförande derstädes af nya byggnader
för institutet, en summa af 415,600 kronor samt
deraf anvisa på extra stat för år 1886 100,000 kronor.

64:o. Till uppehållande af undervisningen vid de i Yadstena, i Skara
och i Bollnäs församling af Gefleborgs län upprättade tillfälliga läroanstalterna
för öfveråriga döfstumma erfordras för år 1886, i enlighet med förut uppgjord
och framlagd beräkning, för hvarje af de tre anstalterna 16,400 kronor,
eller tillsammans 49,200 kronor; och har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att för uppehållande under nästkommande år af undervisningen vid
nämnda tre läroanstalter anvisa ett extra anslag af 49,200 kronor.

Utskottet hemställer,

att denna Kongl. Maj:ts framställning må af Riksdagen
bifallas, och således ett belopp af 49,200 kronor
anvisas,på extra stat för år 1886 till uppehållande under
samma år af undervisningen vid de i ''Vadstena, i Skara
och i Bollnäs upprättade tillfälliga läroanstalterna för
öfveråriga döfstumma.

65:o. I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 125) har Herr
C. J. Blomberg föreslagit, att Riksdagen behagade för 1886 på extra ordinarie
stat under vederbörlig hufvudtitel uppföra ett belopp af 4,800 kronor
eller, alternativt, 3,200 kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för
inrättande af en provisorisk läroanstalt i Skara för blinda döfstumma.

I denna motion har anförts hufvudsakligen följande.

Vid 1883 års riksdag hade inlemnats en motion om inrättande vid

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 14. 143

statens läroanstalt i Skara för öfveråriga döfsturama af en särskild afdelning
för blinda döfsturama.

På hemställan af Stats-Utskottet blef motionen af Riksdagens båda
Kamrar ftfslagen; och hade Utskottet afstyrkt motionen, emedan det ansåg,
dels att den afsage att »bereda medel till anställande af försök på ett område,
der inga förarbeten ännu funnes gjorda», och dels att »närmare utredning
saknades om åtminstone storleken af det verkliga behof, som motionären
ansett böra tillgodoses».

Hvad beträffade det förra, eller att ännu inga försök funnes gjorda
pa detta område, hänvisades till en vid motionen fogad, af lärarinnan vid
döfstummeanstalten i Skara, Fru Elisabeth Nordin, upprättad förteckning
öfver hittills kända försök att undervisa blinda döfstumma. Möjligheten att
undervisa sådana döfstumma borde härigenom vara stäld utom allt tvifvel.

Hvad åter beträffade det senare, eller storleken af det behof som förelåge,
hänvisades till det underdåniga betänkande och förslag- till döfstummeundervisningens
ordnande, som afgifvits af dertill i nåder utsedde komiterade.
Af nämnda betänkande, sid. 77, inhemtades, att år 1877 i riket funnos 40
döfstumma, som tillika voro blinda. Af dessa voro enligt uppgift i samma
betänkande, sid. 66, 8 inom åldersgruppen 7—15 år, hvilken vore den, som
lämpligen kunde ifrågakomma vid den första intagningen i anstalten. Ungefär
lika stor torde denna, 8 år omfattande grupp, vara äfven i närvarande
stund, emedan flen tabell, som i samma betänkande meddelades, sid. 78, upptoge
i medeltal en blind döfstum för hvarje år. Förutsattes det, att skoltvång
stadgades för dessa döfstumma, hade man sålunda att beräkna omkring
8 elever vid första intagningen. För hvarje år skulle sedan detta antal
förökas med i medeltal en elev, efter hand som nya blinda döfstumma
uppnådde 7 års-åldern. Antoge man nu, att kursen för dessa åtminstone ej
borde göras kortare än den man nu ansåge behöflig för seende döfstumma,
eller 8 år, så skulle sålunda, innan de först intagna 8 hunnit afsluta sin
kurs, detta antal hafva fördubblats. Det föreliggande behofvet vore sålunda
i qvantitativt hänseende eller hvad beträffade elevernas antal ej så ringa, att
det kunde saklöst åsidosättas. Betraktade man det åter från qvalitativ synpunkt
eller med afseende å de enskilda individernas behof af hjelp, måste
det medgifvas, att här förelåge ett oändligt stort behof. Att det äfven vore
ett verkligen kändt behof, visade sig bäst af den ihärdighet, hvarmed man
sökt plats för sådana döfstumma vid den ena anstalten efter den andra, och
hvarpå i 1883 års motion anförts exempel. Ja, det hade till och med under
den sista tiden inträffat, att man måst sända en dylik person till en i Danmark
befintlig anstalt för sådana döfstumma.

Om det sålunda visats att något kunde göras, så vore det äfven visadt,
att något borde göras för de blinda döfstumma.

144

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Hänvisande till hvad som blifvit af Utskottet anfordt vid behandlingen
af den vid 1883 års riksdag väckta motionen i ämnet, får Utskottet här
endast meddela, att Utskottet tinner motionärens här ofvan refererade framställning
synnerligen behjertansvärd, men att Utskottet likväl icke anser sig
böra i frågans nuvarande skick, och innan densamma blifvit af Kongl. Maj:t
pröfvad, frångå den uppfattning Utskottet år 1883 uttalade. Rätta vägen
att få frågan understäld Kongl. Maj:ts pröfning torde utan tvifvel vara den,
att i mån som behof yppas af undervisning och vård åt sådana vanlottade,
om hvilka här är fråga, ansökningar från vederbörande ingifvas till Kongl.
Maj:t, som då erhåller tillfälle att pröfva förhållandena samt af tillgängliga
medel anvisa det understöd, som kan finnas behöfligt och lämpligt.

Sedan derefter den ytterligare utredning, som Kongl. Maj:t kan finna
af behofvet påkallad, egt rum angående sättet att bereda dessa samhällets
olycksbarn undervisning och vård, hvilket lämpligen torde kunna ske genom
anslutande till någon redan befintlig läroanstalt, lärer Kongl. Maj:t icke
underlåta att hos Riksdagen göra den framställning, hvartill förhållandena
kunna föranleda.

På dessa grunder får Utskottet hemställa,

att Herr C. J. Blombergs förevarande motion icke
må till annan Riksdagens åtgärd föranleda, än att Riksdagen
hos Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes efter
ärendets utredning taga under öfvervägande om och pa
hvad sätt staten för framtiden lämpligen bör vidtaga åtgärder
till beredande af vård och undervisning för sädana
blinda, som tillika äro döfstumma.

Hospitalsvården.

Ang. anslag 66:o. Sedan för åren 1884 och 1885 anvisats tillhopa 350,000 kronor
till hospitals- anläggning af hospital å den dertill inköpta egendomen Marieberg vid

Jid^ICriftine- Kristinehamn, så har Kongl. Maj:t begärt, att för ar 1886 mä.tte för ifrågahamn.
varande hospitalsanläggning anvisas 350,000 kronor; och då, på sätt i stats[571
rådsprotokollet (sid. 84) meddelas, behofvet af hospitalsbyggnadens snara fullbordan
är trängande, så får Utskottet, under erinran att hela kostnaden för
hospitalet beräknats till högst 850,000 kronor, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må på extra stat för år 1886 anvisa ett belopp
af 350,000 kronor till hospitalsanläggningen vid
Kristinehamn.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

145

67:o. Utskottet får, med anledning af Kongl. Mai:ts derom gjorda An9■ anslag
..... ■ ■ ■ ° oj oj fm understöd

framställning, hemställa

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må äfven för år 1886 bevilja ett extra anslag af 7,500
kronor till understöd åt det i Jerfsö^socken inrättade sjukhemmet
för spetelske, under vilkor att 4,000 kronor för
samma ändamål och samma år anvisas af landstinget i
Gefleborgs län, och att spetelske sjuke äfven från andra
län än Gefleborgs varda till vård å anstalten mottagne,
så långt utrymmet derstädes sådant medgifver.

åt det i Jerfsö
socken inrättade
sjukhemmet
för
spetelske.

[58.]

Diverse anslag.

68:0. Utskottet hemställer,

Ang. anslag

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t Uflrnskrifua
föreslagit och i likhet med hvad förut under flera år egt sällskapet.
rum, må till det svenska fornskriftsällskapet anvisa ett
belopp af 2,000 kronor på extra stat för år 1886.

69:o. Vidare hemställer Utskottet,

Ang. anslag

att, Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom ^utUndSw
gjorda framställning och på sätt under flera föregående tiamnar af
år skett, må, till beredande af religionsvård åt svenske ^åtsventke
sjömän m. fl. i utländska hamnar, anvisa på extra stat sjömän m. fl.
för år 1886 ett belopp af 10,000 kronor. [60-]

70:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom vid innevarande riks- Ang. anslag
dag och i öfverensstämmelse med hvad under flera föregående år skett, gjorda det nor\
framställning hemställer Utskottet, diska mweet.

att Riksdagen må på extra stat för år 1886 anvisa
ett belopp af 16,000 kronor, att ställas till styrelsens för
nordiska museet förfogande, för att enligt dess bestämmande
användas för museet tillhörande ändamål.

71:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom
hemställer Utskottet,

Bih. till Bihsd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Raft.

gjorda framställning Ang. anslag
till utgifvande
af tidskrift
19 för landsmål
m. m.
[62.]

Ang. anslag
till utgifvande
af
tidskriften
“Acta matematica''.

[63.]

Ang. anslag
till understöd
för anordnande
af
föreläsningskur
ser för arbetsklassen.

[64].

''146 Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

att på extra stat för år 1886 må, i likhet med
hvad för innevarande år egt rum, ställas till Kongl.
Majrts förfogande ett anslag af 3,150 kronor, att på
de vilkor Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma användas
till understöd för utgifvande äfven under
nämnda år af tidskriften: »Nyare bidrag till kännedom
om de svenska landsmålen och svenskt folklif.»

72:o. Såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för utgifvande
af tidskriften »Acta matematica» under år 1886 har Kongl. Majrts äskat
uppförande å riksstaten för samma år af 4,000 kronor, eller samma
belopp, som af 1884 års Riksdag för samma ändamål beviljats.
Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till denna framställning,
må på extra stat för år 1886 anvisa 4,000 kronor,
att för ofvan nämnda ändamål användas.

73:o. Med anledning af derom af enskilde motionärer framstälda
förslag stälde 1884 års Riksdag till Kongl. Majrts förfogande ett extra
anslag för år 1885 af 15,000 kronor, för att användas till understöd åt
sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläsningskurser finarbetsklassen;
dock under följande vilkor:

att det understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller
förening, icke finge öfverstiga 3,000 kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten ;
att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge
föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i
veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel; att

alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta
sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Majrt pi-öfvades
nödiga eller lämpliga.

Detta Rikdagens beslut godkändes af Kongl. Majrt den 30 Maj
1884, hvarjemte genom kungörelse samma dag meddelades ej mindre
föreskrifter om hvad som vore att iakttaga vid skeende ansökningar

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

147

om understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål, än äfven bestämmelser
för åstadkommande af kontroll öfver de anstalter eller
föreningar, som af nämnda statsanslag erhölle bidrag.

Vid föredragning af sedermera till Ecklesiastikdepartementet inkomna
ansökningar om understöd i berörda hänseende har"Kongl.
Maj:t af nämnda anslag tillerkänt åtta dylika anstalter eller föreningar
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gefle, Jönköping, Upsala och Örebro
bidrag från 500 ända till 3,000 kronor.

Då medel för beredande af statsbidrag åt anstalter eller föreningar
af förevarande beskaffenhet ansetts böra uppföras äfven i riksstaten
för nästkommande år, har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för år
1886 bevilja ett extra anslag af 15,000 kronor, att under enahanda
vilkor, som Riksdagen uppstält i afseende på dispositionen af ofvannämnda
för år 1885 anslagna medel, användas till understöd åt sådana
anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 134) har af Herr
A. Key, med hvilken åtskilliga af Kammarens ledamöter instämt, i detta
ämne vidare föreslagits:

dels att Riksdagen måtte för år 1886 å 8:de hufvudtiteln anvisa
ett extra anslag af 20,000 kronor till understöd åt sådana anstalter eller
föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen;

dels att det understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller
förening, ej får öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt, dock att filialer
för arbetareinstitut, som äro förlagda till andra lokaler än hufvudanstalten,
må ega samma rätt till understöd som sjelfständiga föreläsningsanstalter; under

det att öfriga vilkor för åtnjutande af understöd från detta
anslag blifva oförändrade de samma, som de af nästförlidne Riksdag
bestämdes.

En i denna motion meddelad tabell, utvisande kommunernas bidrag
till det ifrågavarande ändamålet, de belopp, som hos Kongl. Maj:t
begärts, och de belopp, som erhållits, har Utskottet ansett sig böra
meddela:

148

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Ort och anslagssökande.

Kommunens
eller andras
bidrag.

Begärdt

anslag.

Beviljadt

anslag.

Anmärkningar.

Stockholm, Arbetareinstitu-

tet ..................

„ Arbetareförenin-

gens föreläsnings-

5,000

5,000i

3,000

1 Deraf 3,000 kronor för
moderinstitutet och 1,000 kr.
för hvardera af de 2 filialerna.

styrelse ............

1,5003

1,500

1,500

2 Lemnas af Arbetareföre-ningen.

„ Borgarskolan......

1,0003

1,500

— —

3 Kommunen anslår visser-ligen 5,000 kr. till Borgar-

Upsala, Arbetareinstitutet...

Jönköping, Föreläsningskur-

1,000

1,000

1,000

skolan; men af detta belopp
har endast omkring 1,000 kr.
varit användt omedelbart för
de här afsedda föreläsnin-garna.

ser för arbetare ...........

5004

500

500

4 Enskild person garante-rar summans utbetalande.

Malmö, Föreläsningsstyrel-

sen ................. omkring

3,0008

3,000

3,000

5 Högst 1,500 af kommu-nen, resten af enskilde.

Göteborg, Arbetareinstitutet

5,000

3,000

3,000

Örebro, Föreläsningskomitén

5006

500

500

6 Insamlade medel.

Venersborg, Föreläsnings-

kurser ........................

6507

650

7 Stadsfullmäktige 200 kr.,
kyrkostämman 400 kr., Vargö
bolag 50 kr., de 2 sistnämnda
endast under vilkor, att stats-bidrag erhålles.

Gefle, Arbetareinstitutet......

3,0008

3,000

2,500

8 Kommunen 1,500, enskil-de 1,500.

Summa

21,150

19,650

15,000

Till stöd för den senare delen af motionärens yrkande är hufvudsakligen
anfördt, att i de större städerna, med deras stora afstånd, ett
enda institut vore otillräckligt, och att det derföre vore nödvändigt
att inrätta filialer, hvilka naturligtvis kräfde stora och särskilda kostnader.

Särskildt för Stockholms arbetareinstitut, som gifvit uppslaget
till bildandet af de öfriga arbetareinstituten i vårt land och äfven tagits
till mönster för en under bildning varande »Arbeiderakademi» i

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

149

Kristiania, skulle det vara af största vigt, att detta anslag af innevarande
Riksdag förhöjdes, och detta instituts verksamhet syntes till
och med betänkligt hotas, om ej så skedde.

Utskottet, som i likhet med motionären anser de företag, hvarom
här är fråga, vara förtjenta af allt det understöd, som lämpligen kan
dem beredas, finner för sin del på grund af den erfarenhet, som vunnits
i fråga om anslagets användning och möjligheten för särskilda
anstalter att deraf erhålla tillräcklig del, en förhöjning i anslaget kunna
redan nu ifrågakomma. I vissa fall torde nemligen ett belopp af

3,000 kronor för år visa sig otillräckligt för att fylla de kraf på en
mera fullständig och utsträckt undervisning, som med fog kunna framställas.
Att deremot vidtaga någon speciel bestämmelse i fråga om
filialanstalters eventuella rätt till anslag synes så mycket mindre af
behofvet påkalladt, som den närmare pröfningen af särskilda omständigheter
i alla fall lär tillhöra Kongl. Maj:t. Om nu åt Kongl. Maj:t
lemnas rättighet att i förekommande fall pröfva, huru vida skäl föreligga
att höja anslagsbeloppet till en anstalt, hvilket, endast undantagsvis
bör kunna inträffa, och tillräckligt anslagsbelopp i sådant hänseende
ställes till Kongl. Maj:ts disposition, torde Riksdagen derigenom hafva
tillmötesgått verkliga behof.

Utskottet hemställer:

att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts
framställning och bifall till motionen i hvad denna
afser anslagsbeloppet, må på extra stat för år 1886
anvisa ett anslag till Kongl. Maj:ts förfogande af

20.000 kronor, att användas till understöd åt sådana
anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningar
för arbetsklassen, dock under följande vilkor:

att det understödsbelopp, som utgifves till hvarje
anstalt eller förening, i allmänhet icke må öfverstiga

3.000 kronor för år räknadt; dock med rättighet för
Kongl. Maj:t att, der särskilda förhållanden dertill
föranleda, öka beloppet till högst 5,000 kronor;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika
mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse,
som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarne ordnas regelbundet, visst
antal timmar i veckan under fem till åtta månader
och i väl afpassade kurser;

Ang. anslag
till vattenhöjdmätningsstationer
och
precisionsnivelleringsarbeten.

[65.]

150 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,
för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt
tillräcklig och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar
vid föreläsningar eller undervisningen varda
förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig
att underkasta sig de vilkor och kontroller, som i
öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvas nödiga eller lämpliga.

74:o. Sedan den tyska regeringen låtit anhålla att, enär de s. k.
precisionsnivelleringsarbeten, som utmed Preussens östersjökust ullörts
af preussiska generalstaben, syntes hafva ådagalagt tillvaron åt en bestämd
lag för Östersjöns medelvattenhöjd, och det vore af stort vetenskapligt
intresse att, för en fullständig lösning af denna fråga, liknande
arbeten blefve utförda längst de svenska och danska kusterna, sådana
arbeten måtte här i riket verkställas,

samt Kongl. Maj:t. häröfver mottagit utlåtanden dels af vetenskapsakademien,
som i ämnet inhemtat yttrande af sina sakkunniga ledamöter,
dels af befälhafvaren för generalstaben, hvilken bifogat och åberopat
yttrande af afdelningschefen vid generalstabens topografiska afdelning,
dels ock af styrelsen för den nautisk-meteorologiska byrån,

så har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen, till anordnande och
underhåll al’ vattenhöjdmätningsstationer, inköp af nivelleringsinstrument
in. m. samt utförande af precisionsnivelleringsarbeten, måtte bevilja
för år 1886 ett extra anslag af 40,500 kronor.

Å denna Kongl. Maj:ts framställning har Herr Friherre Kiinekomström
i motionen N:o 9 i Första Kammaren på anförda skäl yrkat
afslag.

Skälen för Kongl. Maj:ts framställning och vigten af de anordningar
och arbeten, för hvilka medel blifvit äskade, finnas utförligt
framstälda i statsrådsprotokollet (sid. 87—96), och får Utskottet, som
anser, att hvad i nämnda protokoll anförts tydligt ådagalagt det stora
vetenskapliga intresse, som är förbundet med ifrågavarande arbeten,
till berörda framställning hänvisa.

I fråga om kostnaderna för de uppgillra anordningarna och arbetena,
så kan Utskottet icke undgå att finna desamma väl höga.

Kongl. Maj:t- har ansett att 6 vattenhöjdmätningsstationer borde
inrättas, men hela detta antal är tydligen icke nu behöfligt och Utskottet
anser derföre anslag redan nu icke böra beviljas till flere än 4.
Kongl. Majrts framställning om inrättande af 6 stationer hvilar på ett

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

151

af åtskilliga myndigheter framstäldt förslag, och det är visserligen
sannolikt, att detta antal framdeles kan komma att erfordras, men att
redan nu dertill bevilja medel är icke oundgängligen nödigt. Då hvarje
station beräknats att ''kosta 4,000 kronor, skulle kostnaden för 4 stationer
uppgå till 16,000 kronor, hvartill dock komma kostnader för
transporter, dykeribiträde m. m., hvilka kostnader för 6 stationer beräknats
till 1,000 kronor, men för allenast 4 stationer böra minskas
till 700 kronor.

Vidare har Utskottet funnit inköp af nivelleringsinstrument icke
behöfva ske i så stor omfattning, som af Kongl. Maj:t föreslagits, utan
att en nedsättning äfven här kan ega rum, af Utskottet beräknad till

1,000 kronor, då således anslaget härtill borde bestämmas till 3,000
kronor i stället för 4,000 kronor.

Hvad derefter vidkommer kostnaden för underhåll och tillsyn af stationerna
m. m., så bör naturligtvis anslaget härtill bestämmas till lägre
belopp, då stationerna varda färre; och med hänsyn härtill har Utskottet
beräknat att för hvarje station skulle behöfvas 425 kronor årligen eller
tillhopa 1,700 kronor.

Slutligen återstår af de kostnader, för hvilka nu begärts anslag,
kostnaden för precisionsnivellementet i mellersta och södra Sverige,
beräknad till 9,000 kronor under 5 år. 1 denna post föreslår Utskottet
en nedsättning till 6,750 kronor, en nedsättning, som icke kommer att
medföra annan verkan, än att arbetena för nivellementet måste bedrifvas
något långsammare än som varit afsedt och således må hända medföra
nödvändigheten att på flera år utsträcka nivelleringsarbetena.

Jemföras nu de anslag, som af Kongl. Maj:t begärts, med dem,
som Utskottet föreslagit, så skulle de närmast förestående utgifterna
ställa sig på följande sätt:

enligt Kongl. Maj:ts enligt Utskottets förslag:
förslag: för en gång: för en gång:

anordnande af vattenhöjdmät ningsstationer

................................. kronor 25,000:

inköp af nivelleringsinstrument
m. m. och markering af normalhöjdpunkter.
................................... „ 4,000:

kronor 16,700: —

3,000: —

ständig årlig
Tcostnad:

för underhåll och tillsyn af
stationerna m. m........................ ,, 2,500: —

ständig årlig
Tcostnad:

1,700: —

152

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

årligen under
5 år:

för precisionsnivellementet i
mellersta och södra Sverige ...... kronor 9,000: —

årligen under
minst 5 år:

kronor 6,750: —

Nedsättningen på det hela i det anslag å 40,500 kronor, som
Kongl. Maj.-t äskat, uppgår till 12,350 kronor, hvadan anslaget skulle
komma att utgöra 28,150 kronor.

Detta anslagsbelopp afser, så vidt precisionsnivellementet angår,
endast nivelleringsarbetena i södra och mellersta Sverige. För deras
fortsättning i Norrland erfordras, enligt hvad i statsrådsprotokollet antydes,
särskilda anslag, till hvilka dock ej nu behöfver tagas hänsyn,
då de först längre fram komma i fråga.

_ På grund af hvad nu anförts och då det efter Utskottets uppfattning
skulle vara vårt land mindre värdigt att undandraga sig att
tillsammans med de öfriga östersjömakter, som förenat sig om ifrågavarande
arbeten, samverka till målets vinnande, samt det synes vara
lämpligast att anvisa ett jemnadt belopp till Kongl. Maj:ts förfogande
för det uppgifna ändamålet, så hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med afslag å ofvanbemälde motionärs
yrkande, må i den mån bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen, till anordnande
och underhåll af vattenliöjdmätningsstationer,
inköp af nivelleringsinstrument m. m. samt utförande af
precisionsnivelleringsarbeten, ställer till Kongl. Maj:ts
förfogande ett extra anslag för år 1886 af 28,000
kronor.

Stockholm den 21 April 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.

Stats-ZJtsIcottets Utlåtande N:o 14.

153

Reservationer:

vid punkten 12:o (angående anslaget till högre skolor för qvinlig
ungdom):

af Herr L. M. Nordenfelt, som yrkat bifall till den af Herr C. F.
Winkrans väckta motion; och

af Herr C. F. Casparsson, i fråga om den af Utskottet begagnade
motivering;

vid punkten 13:o (angående lönetursberäkning för lärare vid vissa
enskilda läroverk för qvinlig ungdom):

af Herrar Grefve G. Sparre och H. R. Törnebladli; samt
af Herrar L. M. Nordenfelt, C. E. Casparsson och F. F. Carlson,
hvilka yrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag;

vid 2nmkten 17:o (angående anslaget till lönetillskott åt lärare och
lärarinnor vid folkskolor och småskolor m. m.):

af Herr F. F. Carlson, som ansett, att lärare och lärarinna böra
efter fem års verksamhet såsom ordinarie åtnjuta 100 kronor lönetillägg,
om folkskoleinspektören vitsordar, att läraren eller lärarinnan under
nämnda tid väl tjenstgjort; samt

af Herr S. Nilsson, som yrkat bifall till sin i ämnet väckta motion;
vid punkten 19:o (angående förhöj dt arfvode för amanuensen vid
meteorologiska centralanstalten):

af Herr C. E. Casparsson, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts
förslag;

vid punkten 27:o (angående anslag för tillbj^ggnad åt riksarkivet):
af Herrar C. E. Casparsson, Friherre H. M. Palmstierna, J. Widén,
F. F. Carlson, Fl. R. Törnebladli och vice Talmannen L. O. Larsson;
vid punkten 31:o (angående restauration af Upsala domkyrka):
af Herrar C. Ifvar sson, vice Talmannen L. O. Larsson, A. P.
Danielson, S. Nilsson, N. Pettersson, S. Andreasson, G. Eriksson, J.
Jonsson, M. Jonsson, O. B. Olsson, A. Persson och P. Pehr sson;

vid punkten 32:o (angående restauration af Skara domkyrka):
af Herrar Grefve G. Sparre, Friherre R. von Kr ann er, C. E. Casparsson,
Friherre Fr. von Essen, J. Widén, F. F. Carlson, H. R. Törnebladli
och C. A. Bäckström, hvilka ansett, att Utskottets yttrande och förslag
i denna fråga bort hafva följande lydelse och innehåll:

Bih. till Rifcsd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

20

154

Stats- Vtslcottets Utlåtande N:o 14.

»Med hänsyn till de fåtaliga minnen af forna tiders kyrkobyggnadskonst,
som till vår tid bevarats, skulle det enligt Utskottets åsigt vara
en nationalförlust, om den berömda domkyrkan i Skara skulle få förfalla
till en ruin; en händelse, som synes alldeles oundviklig, derest icke
staten nu lånar sin medverkan till kyrkans restaurering. Då staten redan
understödt och fortfarande understödjer sträfvanden på andra områden
att bevara och sammanföra föremål, som från äldre tider sparats
till vår tid, synes det icke heller böra vara för statens uppgift främmande
att nu lemna bidrag till bevarandet af den gamla byggnad, som nu är
i fråga, helst statsbidraget icke skulle komma att utgå utan ganska
stora offer af enskilde, som för saken nitälska.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot den plan,
som för kyrkobyggnadens restaurering blifvit uppgjord, får derföre
hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning, må till
restaurering af Skara domkyrka, i hufvudsaklig enlighet med den derför
uppgjorda planen, bevilja ett anslag af 250,000 kronor och deraf anvisa
på extra stat för år 1886 ett belopp af 35,000 kronor»; samt

af Herr L. M. Nordenfelt, som anfört:

»Instämmande i det slut, hvartill Utskottet kommit, anser jag
mig dock till undvikande af missförstånd böra anföra ett ordagrant
utdrag af Ofverintendentsembetets yttrande den 30 Juli 1878, angående
beräkningarne af kostnaden för reparation af Skara domkyrka, så lydande: »Vidkommande

den för ifrågavarande arbete beräknade kostnad
af 370,000 kronor, uppgifves densamma af förslagets författare såsom
approximativ, med erinran om omöjligheten att i förevarande fall
kunna på förhand bestämma, till hvilken utsträckning rifningar och
ombyggnader i de gamla murverken måste företagas, eller hvilka åtgärder
under arbetets gång böra i ett eller annat hänseende, på grund
af förekommande anledningar, ovilkorligen vidtagas; och har, med instämmande
häruti, Ofverintendentsembetet skolat i fråga om denna del
af ärendet underdånigst framhålla, hurusom det visserligen må anses
möjligt, att kostnaden för de nu föreslagna restaureringsarbetena kan
begränsas inom slutsumman 370,000 kronor, men att denna dock bör
med större sannolikhet antagas komma att uppgå till åtminstone

500,000 kronor.»

vid punkten 54:o (angående anslag till veterinärinrättningen i Skara):

af Herrar L. M. Nordenf elt, F. F. Carlson, P. B. von Plåten, S.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

155

Nilsson, G. Eriksson och A. Persson, hvilka yrkat bifall till Kongl.
Maj:ts förslag; och

af Herr vice Talmannen L. O. Larsson, som ansett Utskottets
yttrande och förslag i denna fråga bort hafva följande lydelse och
innehåll:

»Dä landets behof af anstalter för veterinärundervisning synes
fullt kunna tillgodoses af en enda fullständig dylik anstalt, nemligen den
i Stockholm inrättade;

eld Riksdagen flere gånger uttalat sig mot upprätthållandet af två
sådana anstalter samt Medicinalstyrelsen jemväl funnit sådant öfverflödigt
och kraftigt framhållit de stora olägenheterna deraf, att i landet
skulle finnas två slags olika bildade, examinerade veterinärer;

dd veterinärinrättningen i Skara, anordnad på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit till en hofbeslagsskola och en anstalt, der kännedom kan erhållas
om de vanligaste arterna af kreaturssjukdomar, är egnad att i
den mån, som kan anses behöflig, fylla behofvet af en lägre läroanstalt
i veterinär väsendet för de vanligaste praktiska intressena; och

då det provisoriska tillstånd, hvari veterinärinrättningen i Skara
sedan länge befunnit sig, bör så fort ske kan upphöra;
får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må bifalla Kongl. Maj:ts förevarande framställning
och således — med godkännande af förslaget, att veterinärinrättningen
i Skara ombildas till en hofbeslagsskola och en vårdanstalt för sjuka
husdjur, vid hvilken anstalt endast meddelas praktisk-klinisk undervisning
— till nämnda inrättning på extra stat för år 1886 bevilja
samma belopp som hittills, eller 12,900 kronor»;

vid punkten 73:o (angående anslag till understöd för anordnande
af föreläsningskurser för arbetsklassen):

af Herr F. F. Carlson, som förordat en af andra utgiftsafdelningen
föreslagen skrifvelse i den syftning, att Kongl. Maj:t, efter ärendets
utredning, angående sätt och vilkor för beviljande af bidrag från
statens sida till åtgärder för höjande genom föreläsningar och föredrag
af de arbetande klassernas bildning, täcktes till nästkommande Riksdag
framställa de förslag, som finnas vara för detta vigtiga ändamål påkallade;
varande af Afdelningen till stöd för dess förslag anfördt
följande: »Att staten icke bör i främsta rummet underhålla här ifrågavarande
inrättningar, utan åt föreningar eller enskilde, af hvilka sådana
kunna upprättas, lemna understöd, är en grundsats, som redan
blifvit erkänd. A^ederbörande kommuner, större arbetsgifvare, en -

156

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 11.

skilde, som nitälska för det maktpåliggande ändamålet, och slutligen
äfven, såsom flerestädes visat sig, arbetarne sjelfve kunna härvid
påräknas. Men förhållandet emellan sålunda uppkommande hjelpkällor
och statens bidrag torde böra närmare bestämmas. Likaiedes
synes med ledning af den hittills vunna erfarenheten en undersökning
böra ega ruin, huruvida någon förändring bör ske så väl i de grunder,
efter hvilka anslaget nu fördelas, och högsta beloppet af det understöd,
som bör någon anstalt tillgodokomma, som äfven i afseende på
de vilkor, som må böra fästas vid anslagets åtnjutande, särskildt i den
frågan, huruvida dessa endast böra afse bestämda längre föreläsningskurser
med visst antal timmar i veckan såsom i undervisningsanstalter
för yngre lärjungar, eller om åt anstalterna må lemnas frihet att äfven
anordna flera eller färre fristående föredrag öfver särskilda ämnen, lämpade
för en mognare ålder och för arbetarens praktiska behof;» samt

af Herrar vice Talmannen L. O. Larsson, S. Andreasson, G. Eriksson
och J. Jonsson, hvilka yrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

vid punkten 74:o (angående anslag till vattenhöjdmätningsstationer
och precisionsnivelleringsarbeten):

af Herrar vice Talmannen L. O. Larsson, N. Pettersson, S. Andreasson,
J. Jonsson, M. Jonsson och O. B. Olsson.

Herr R. Montgomery-Cederhielm har begärt få antecknadt, att
han icke deltagit i behandlingen inom Utskottet af 8:de hufvudtiteln.

Nedannämnde Herrar ledamöter af Utskottet hafva låtit anteckna,
att de ej deltagit i behandlingen af de ärenden, som omförmälas i följande
punkter af detta utlåtande, nemligen:

Herr Friherre R. von Kran ner punkterna 63:o—74:o,

Herr K. O. Ljung qvist punkterna 27:o—53 :o,

Herr Grefve E. C. A. Piper punkten 54:o,

och Herr Friherre B. A. Leijonhufvud punkten 32:o.

158

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14,

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1885 års riksstat anslår:

Anvisning i
j kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och
kyrkotionde.

Ersättningar.

| Kronor.

6.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

77,100

38,500

62,700

46,350

9,898

148,600

347,800

—

17,000

77,100

38,500

62,700

46,350

506,298

_

19,159

22,700

540,116

—

109,600

—

5,841

101,400

—

25,000

22,700

751,116

—

132,700

—

—

--

— —

—

132,700

—

966,223

—

258,200

-

455,041

—

1,679,464

—

Eckiesiastik -

Departementsckefen....................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......

Riksarkivet ..............................................................

Kongl. Biblioteket......................................................

Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservationsKleresistaten Anslaget:

Friheter och kyrkotionde minskas med

Domkapitlens expeditioner ........................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag ...............

Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsanslag). NuAfgår:
från anslaget: Friheter och kyrkotionde

från anslaget: Ersättningar ........................

Tillkommer: ersättning för indelt ränta och kronoförhöjning
i afiöningen för laboratorerne
medicinsk fysik samt i experimentel
tomi vid universitetet i Upsala med
förhöjning i anslaget till underhåll och
sitets byggnader .............................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande
Ökas med aflöning för en vaktmästare ..................

Tpt

Stats- UtsJcottets Utlåtande N:o 14.

159

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

departementet.

anslag å tillhopa 14,300 kronor)
130,600 kronor ............................

varande belopp

751,116:

........................... 73,780: —

........................... 99,600: —

173,380: —

577,736: —

tionde.........-.........................

93,500: —

i experimentel fysiologi och

patologi och patologisk ana-

1,500 kronor för hvardera ..

3,000: —

reparationer af Lunds univer-

4,000: —

100,500: —

belopp ...................................

132,700: —

750

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i
kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Friheter och i ^ .

, , , i Ersättningar,

kyrkotionde, i °

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_

17,000

77,100

—

_

- -

—

77,100

—

38,500

—

- -

- -

—

38,500

—

62,700

—

- -

- -

—

62,700

—

46,350

—

46,350

—

9,898

_

18,000

347,800

_

375,698

__

19,159

—

----

_

5,841

—

25,000

—

22,700

-

22,700

640,616

35,820

1,800

678,236

133,450

_

133,450

—

1,067,473

—

53,820

—

355,441 [—

1,476,734

-

160

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

1885 års riksstat anslår:

Anvisning
i kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Samma.

Friheter och ,, .... .

, . , ibrsattningar.

kyrkotionde. ö

Tpt

Tpt

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

966,223

_

258,200

_

455,041

1,679,464

2,865,514

—

7,320

—

1,080

_

2,873,914

70,000

_

__

_

70,000

41,500

—

—

—

_ _

___

41,500

62,677

—

5,350

—

5,200

73,227

3,030,625

3,030,625

•

370,400

370,400

37,150

—

- -

—

- -

—

37.150

389,675

—

- -

—

- -

389,675

32,741

—

700

- -

—

33,441

8,250

—

- -

__

_ _

_

8,250

47,200

----

—

- -

_

47,200

7,700

- -

—

- -

7,700

45,000

—

- -

—

- -

—

45,000

3,000

!-

- -

—

---- -

—

3,000

8,250

—

- -

—

- -

—

8,250

42,480

—

— —

—

—

—

[ 42,480

8,028,385

271,570

_

461,321

—

8,761,276

Allmänna läroverken, reservationsanslag
Anslaget: Friheter och kyrkotionde, 7,320 kronor,

Högre skolor för qvinlig ungdom..............................

Högre lärarinneseminariet. Nuvarande belopp............

Öltas med ...........................................................

Pedagogier och folkskolor

Anslaget: Friheter och kyrkotionde minskas med
Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande
Tillkommer: för lärares vid folkskoleläraresemi lönegrad,

enligt gällande grunder.....................

Stipendier för seminarieelever .................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole Undervisningsmateriel

m. m. för folkskolor ............

Understöd åt högre folkskolor ................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ...............

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag ..................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småsko rande

belopp ....................................................

Tillkommer: förhöjning .....................................

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag .............

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsBidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folk De

tekniska läroverken.............................................

Gymnastiska centralinstitutet ......................................

[Medicinalstyrelsen med dithörande stater....................

[Banimorskeundervisningen och barnbördshusen............

;Ortopediska institutet...................................................

[Veterinärundervisningen................................................

[Vaccinationens befrämjande.....................................

Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, försvenska
läkaresällskapet ...........................................

[Svenska akademien ...................................................

Vetenskapsakademien (deraf 16,000 kronor reservations -

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 14.

161

Förslag till

olifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

anvisning,

på förslag.

kontant.

kyrkotionde

ibrsattnmgar.

■9

Kronor.

Ö.

Kronor.

0.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport

1,067,473

—

53,820

—

355,441

—

1,476,734

—

2,865.514

_

_ _

_

1,080

_

2,866,594

_

70,000

—

- -

—

- - -

—

70,000

—

41,500

—

1,000

—

42,500

—

42,500

—

62,677

—

1,010

—

5,200

—

68,887

—

273,525

75,000

—

95,000

—

15,000

—

20,000

—

478,525

—

12,000: —

880,000

40,000

—

30,000

—

25,000

—

3,465,525

—

- -

—

---

—

3,465,525

—

370,400

—

- -

—

- -

—

''370,400

—

37,150

—

- -

—

- -

—

37,150

—

389,675

—

- -

—

- -

—

389,675

—

32,741

—

700

—

- -

—

33,441

—

8,250

—

- -

8,250

—

47,200

—

- -

—

- -

—

47,200

—

7,700

—

- -

—

- -

—

7,700

—

45,000

45,000

—

3,000

—

- -

—

- -

—

3,000

—

8,250,

—

8,250

—

42,480:

—

42,480:

—

8,523,055

—

55,530

—

361,721

—

8,940,306

—

uteslutes

4,340 kronor

belopp ............................. 268,625:

narierna uppflyttning i högre
.......................................... 4,900: -

inspektörer

rikets nordligare trakter bosatte finnar,

lor, förslagsanslag. Nuva.
........................................ 2,450,000: —

skolan, förslagsanslag ....
skolorna, förslagsanslag.

slagsanslag ......................

anslag). Nuvarande belopp.

Bill. till Riksd. Prot. 1885. 4. Sami. 1 Afd. 12 Iiäft.

21

162

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

1885 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

m

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter och
kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

8,028,885

—

271,570

—

461,321

—

8,761,276

—

27,750

27,750

60,800

—

- --

—

- -

—

60,800

—

44,900

—

- -

—

- -

—

44,900

—

66,050

—

- -

—

- -

—

66,050

—

131,000

131,000

9,142

20

_

440

_

9,602

—

35,000

__

_

_ _

_

35,000

—

36,325

—

12,615

—

6,280

—

55,220

—

450,000

__

_

___

_

450,000

_

28,750

—

- -

—

51,100

—

79,850

—

2,750

—

2,750

—

—

—

---

—

29,350

—

29,350

—

6,528

—

217,600

—

170,000

—

394,128

—

24,000

24,000

_

51,000

—

---

—

- -

—

51,000

—

1,500

—

1,500

—

21,872

—

21,872

—

15,000

-

15,000

—

S:a| 9,040,752|—| 501,805j—| 718,491|—|10,261,048j

Tillkommer: till underhåll af den zoologiska statio i

Göteborgs och Bohus län m. m.......

höjning af arfvodet åt amanuensen
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf
Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reser Musikaliska

akademien ...............................................

Naturhistoriska riksmuseum......................................

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Allmänna institutet för döfstumma .....................

Institutet för blinda ..........................................

Till understöd och uppmuntran åt mindre upp och

blinda barn ................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten

Anslaget: Friheter och kyrkotionde, 20 kronor,

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag...................

Lasaretts underhåll

Anslaget: Friheter och kyrkotionde minskas med

Hospitals underhåll, förslagsanslag ...........................

Stora barnhuset i Stockholm.......................................

Frimurarebarnhuset....................................................

Barnhusen i landsorten..............................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsKyrkors
underhåll

Anslaget: Friheter och kyrkotionde nedsättes med
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgif Ålderstillägg,

förslagsanslag ......................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag.........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsHöjes
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med
Extra utgifter, reservationsanslag ............................

Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 14.

163

Transport 42,480: —

nen vid Kristineberg

vid meteorologiska centralstationen..... ..

450 kronor reservationsanslag).............

vationsanslag å tillhopa 21,400 kronor)

2,000: —
500: —

.......................................... 60,000: —

................................................................ 21,000: —

fostringsanstalter för medellösa döfstumma
.............................................................. 50,000: —

uteslutes

8,255 kronor

anslag. Nytt ..............................................................

24,300 kronor..............................................................

vande, reservationsanslag..........................................

anslag. Nuvarande belopp .................... 21,872: —

......................................... 276: —

Förslag till

blifvande riksstat:

:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och
kj^rkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

, Kronor.

| ö.

Kronor.

Ö.

8,523,055

—

55,530

—

361,721

—

8,940,306

44,980

27,750

—

44,980

27,750

—

60,800

—

- -

—

- -

—

60,800

—

44,900

- -

—

- -

—

44,900

—

66,050

_

66,050

131,000

131,000

_

9,142

_

__ _

_

440

—

9,582

—

35,000

—

35,000

—

36,325

_

4,360

_

6,280

__

46,965

—

450,000

—

- -

—

- -

—

450,000

—

28,750

—

- -

—

51,100

—

79,850

—

2,750

—

- -

—

- -.

_

2,750

—

_ _

—

- -

—

29,350

—

29,350

—

25,000

—

—

—

—

25,000

—

6,528

193,300

_

170,000

_

369,828

—

24,000

—

- -

—

- -

—

24,000

—

51,000

—

- -

—

- -

—

51,000

—

1,500

—

— —

—

- -

—

1,500

—

22,148

_

._ _

_

_ _

—

22,148

—

15,000

—

—

—

— —

—

15,000

—

9,605,678

253,190

—| 618,891

—110,477,759|—

Summa

164

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under Riksstatens Åttonde

hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Riksarkivet.

Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som äro af vigt för fäderneslandets historia ..............................

Nationalmuseum.

Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella samlingar
........................................................................................

Lifrustkammaren.

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarne m. m.....................

Domkapitlens expeditioner.

För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner

Universiteten.

Till det språkliga seminariet vid universitetet i Upsala.. 3,000

„ det språkliga seminariet vid universitetet i Lund ... 2,950

.. det matematiska seminariet vid universitetet i Upsala 1,500

„ det matematiska seminariet vid universitetet i Lund 1,000

„ ändringar och reparationer af vissa byggnader för

universitetet i Upsala ....................................... 18,000: —

„ ny byggnad för patologisk-anatomiska institutionen

i Lund ................................................................. 31,000: —

Kronor. ö.

3,000

4,000

5,800

3,716

Transport 57,450:

16,516

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

165

Kronor.

Ö.

Transport 57,450: —

16,516

_

Till inredning af sistnämnda byggnad samt anskaffande

af vetenskaplig materiel för institutionen............ 5,000: —

,. offentliggörande i tryck af vissa på astronomiska

observatoriet i Lund utförda zon-observationer ... 3,000: —

„ arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid univer-sitetsbiblioteket i Lund .................................... 1,500: —

66,950

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Till arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska klinik......

900

—

Allmänna läroverken.

För tillfällig löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk 336,975: —

Till resestipendier åt lärare i främmande språk ........ 6,000: —

„ arfvoden åt extra lärare ...................................... 40,000: —

382,975

Högre lärarinneseminariet.

För tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid detta läroverk

4,000

—

Pedagogierna.

För tillfällig löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga
pedagogierna .......................................................................

8,750

Folkundervisningen.

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-seminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för extra
tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid dessa

seminarier ......................................................... 33,300: —

„ byggnad för folkskolelärarinneseminariet i Umeå ... 40,000: —

„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel... 15,000: —

88,300

De tekniska läroverken.

Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor ................................

25,000

Transport

593,391

—

166

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Kronor.

Ö.

Transport

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

593,391

—

För tillfällig löneförbättring åt provincialläkare ............ 20,000: —

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper... 1,200: —

„ uppehållande i Stockholm af en poliklinik för tand-sjukdomar ............................................................ 4,000: —

25,200

Veterinärundervisningen.

Till veterinärinrättningen i Skara .....................................................

12,900

—

Vetenskapsakademien.

Till aflönande af räknebiträden för numerisk tillämpning af en utaf
Professoren J. A. H. Gyldén utarbetad teori för himlakroppar-nes rörelser............................................................................

3,000

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet, och
vården af de under akademiens inseende stälda samlingar samt

till aflöning åt vaktbetjening.............................. 4,000: —

„ undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m.......................................... 3,200: —

„ utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum 2,000: —

„ arbeten för bevarande af vissa kyrkoruiner i Visby 10,000: —

19,200

Undervisningsanstalter för döfstumma och hlinda.

Till uppehållande af blindinstitutets verksamhet ......... 21,000: —

„ tryckning af blindskrifter.................................... 2,500: —

„ understöd åt blindlärareelever ............................. 1,200: —

„ en blindskola i Vexiö............................................ 11,000: —

„ en handtverksskola i Kristinehamn för blinda ... . 7,000: —

För uppförande vid kronolägenheten Tomteboda af nya

byggnader för institutet för blinda................... 100,000: —

Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter

för öfveråriga döfstumma.................................. 49,200: —

191,900

Hospitalsvärden.

Till hospitalsanläggningen vid Kristinehamn................. 350,000: —

„ understöd åt det i Jerfsö socken inrättade sjukhem

för spetelske .................................................. 7,500: —

357,500

Transport

1,203,091

—

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 14.

167

Diverse anslag.

Transport

Till svenska fornskriftsällskapet....................................... 2,000: —

n beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl.

i utländska hamnar ............................................. 10,000: —

„ nordiska muséet .................................................... 16,000: —

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
“Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif“.................................. 3,150: —

„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften “Acta

matkematica“........................................................ 4,000: —

„ understöd åt föreningar eller anstalter, som anordna

föreläsningskurser för arbetsklassen.................... 20,000: —

„ anordnande och underhåll af vattenhöjdmätningsstationer,
inköp af nivelleringsinstrument m. m.
samt utförande af precisionsnivelleringsarbeten ... 28,000: —■
„ restauration af Upsala domkyrka .......................,, 70,000: —■

Summa

Kronor. ö.

1,203,091

153,150

1,356,241

Tilläggsblad till Utlåtandet om Åttonde Hufvudtiteln.

Herr C. E. Casparsson har begärt få antecknadt, att han icke
inom Stats-Utskottet deltagit i behandlingen af de ärenden under
åttonde hufvudtiteln, hvilka omförmälas i punkterna 20:o—26:o samt
33:o—53:o af Utskottets Utlåtande N:o 14.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1885.

4 Sami. 1 Afd. 12 Häft.

I Stats-Utskottets Utlåtande N:o 14

å sifl. 23, rad. 4 uppifrån står: 786,142 kronor 64 öre;

läs: 186,142 kronor 64 öre.

å sid. 97, rad. 4 nedifrån och följ. står:

Härtill kommer, att handlingarna gifva vid handen, hurusom den beräkning,
som gjorts öfver kostnaderna för de ifrågasatta arbetena, åt Öfverintendentsembetet
etc.

läs:

Härtill kommer, att handlingarna gifva vid handen, hurusom den beräkning,
som gjorts öfver kostnaderna för de ifrågasatta arbetena, icke kan
anses vara fullt tillförlitlig. Öfverintendentsembetet har nemligen i dess etc.

Bih. till Riksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd.