Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:0 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 Mars 1885, kl. C e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
Sjunde hufvudtitel.

(2:a U. A.)

Med afseende å Sjunde hufvudtiteln, innefattande anslagen under
Finansdepartementet, hafva vid innevarande riksmöte ifrågakommit följande
förändringar:

Statskontoret.

l:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit:

att å Statskontorets stat för en tjensteman i andra lönegraden,
hvilken med hänsyn till åligganden och tjensteställning inom riksbokslutsbyrån
borde benämnas förste revisor, måtte uppföras lön 3,000
kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor samt denne tjensteman
tilldelas rätt till ålderstillägg efter vissa år i likhet med öfrige tjenstemän
i samma lönegrad;

att anslaget till vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga
biträden måtte höjas med 2,000 kronor, eller från 17,200 kronor till

19,200 kronor; och

att således anslaget till Statskontoret måtte höjas med 6,500 kronor,
eller från 93,800 kronor till 100,300 kronor.

I det vid Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd
Bih. till Riksd. Prot. 1885. 4 Sarnl. 1 Afd. 11 Häft. 1

Ang. anslag
för upprättande
af en
ny andra
gradens tjenst
inom, Statskontoret
m.m.

[I-]

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 18.

2

och behof fogade statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 12 sistlidne
Januari finnes till stöd för ifrågavarande framställning anfördt följande.

Redan i de utlåtanden, Statskontoret och Kammarrätten den 24
Maj 1879 och den 8 November 1883 afgifvit i fråga om tidigare afsittning
och revision af allmänna räkenskaper, hafva embetsverken
såsom ett hufvudsakligt vilkor för möjligheten af en sådan tidigare
räkenskapsafslutning förutsatt, bland annat, att nödig förstärkning af
arbetskrafterna inom Statskontorets riksbokslutsbyrå bereddes ej mindre
tillfälligtvis under förändringens genomförande, än äfven sedermera för
framtiden; och sedan Kong!. Maj:t den 18 April och den 5 Juli sistlidet
år meddelat förändrade bestämmelser i fråga om tiden för länsräkenskapernas
och rikshufvudbokens afslutande, har Statskontoret i
särskilda underdåniga skrivelser den 18 November samma år gjort
hemställan om ökning af arbetskrafterna inom Statskontoret.

Dervid erinrade Statskontoret, att enligt den för verket nu gällande
stat vore å riksbokslutsbyrån anstälde tre tjenstemän i första
lönegraden (revisorer och bokhållare), af hvilka en vore fullt sysselsatt
med statsliggarens och länsstaternas uppgörande, med granskning af
landtränteriernas månadsredogörelser samt med förande af de anteckningar
och verkställande af de utredningar, som erfordrades för fullgörande
af nämnda åligganden. Å de två öfrige revisorerne ankomme
deremot bestyret med de förberedande arbetena för riksbokslutsarbetet,
såsom uppgörande af sammandrag eller omslut af länens landsböcker
och de förvaltande verkens redogörelser, de särskilda redovisningarnes
intagande i rikshufvudboken, jemte deltagande i de med
hufvudbokens afslutande förenade bestyr, med granskning af de från
länen och Stockholms stad årligen ingående restantieberättelserna, med
upprättande af sammandrag öfver restantier och propriebalanser, allmänna
bevillningen och andra inkomsttitlar m. m. samt med verkställande
af härvid behöfliga utredningar och undersökningar af räkenskaper.
Verkställandet af nämnda maktpåliggande och ansvarsfulla
åligganden hade emellertid icke kunnat af desse revisorer ensamt medhinnas,
utan hade till deras biträde måst anställas särskilde amanuenser.
Enligt hvad Statskontoret anmält, hade behofvet af en ytterligare
förstärkning af riksbokslutsbyråns personal redan länge gifvit sig tillkänna,
men hade, äfven om lättnad i göromålen kunnat i någon mån
vinnas genom anställande af flere amanuensbiträden, hinder likväl härför
mött i de knappa tillgångarne å det på Statskontorets stat uppförda
anslaget till vikariatsarfvoden m. m.

Nyssnämnda behof hade i väsentlig mån ökats genom den enligt

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

3

nådiga brefvet den 18 April 1884 beslutade förändring i afseende å
tiden för rikshufvudbokens afslutande. Jemte förändrade bestämmelser
om sättet för länsräkenskapernas afslutande och tiden för landsböckernas
insändande till Kammarrätten innefattade detta nådiga beslut föreskrift
derom, att arbetet med rikshufvudbokens upprättande skulle så
ordnas, att densamma jemte öfriga statsverkets räkenskaper, fullständigt
afslutade, kunde vara tillgänglig för granskning af Statsrevisorerne den
1 Oktober året efter det kalenderår, räkenskaperna omfattade, samt att
denna förändrade anordning skulle tillämpas vid uppgörandet af 1885
års räkenskaper. Enligt hittills gällande bestämmelser hade rikshufvudboken,
för att vara för statsrevisionen tillgänglig, icke behöft afslutas förr
än inom en tid af omkring ett år sju månader efter utgången af det
år revisionen omfattade, men enligt berörda nådiga bref skulle arbetet
med densamma vara afslutadt inom nio månader efter räkenskapsårets
utgång, eller inom sex månader efter det länens räkenskaper kommit
Statskontoret till handa. Statskontoret framhöll derföre, att hvad som
redan den 24 Maj 1879 yttrades om behofvet af ökadt arbetsbiträde
fortfarande vore gällande.

I fråga om sättet för afhjelpande af detta behof hade Statskontoret,
som redan förut erinrat, att de till verkets förfogande stälda medel
icke medgåfve anställande af flere amanuenser, anfört, att, äfven om
detta hinder ej förefunnes, en dylik åtgärd ej skulle blifva tillfyllestgörande.
Af oansvarige amanuenser kunde nemligen icke påräknas
ett så verksamt biträde, som förhållandena påkallade. En tillökning i
antalet af de å byrån anstälde ordinarie tjenstemän vore alltså nödvändig.
Väl kunde, icke utan goda grunder, ifrågasättas, att antalet
revisorsplatser borde ökas med två. Dock förestälde sig ötatskontoret,
att med någon jemkning af arbetets fördelning det skulle blifva tillräckligt,
om — jemte det någon förhöjning i anslaget till vikariatsersättning
anvisades för aflönande af ytterligare ett amanuensbiträde å
denna byrå — medel beviljades för inrättande af en ny fast beställning,
dock att denna uppfördes i andra tjenstegraden med skyldighet
för innehafvaren att dela det öfvervakande af göromålen å byrån, som
nu ålåge byråchefen ensam. Den korta tid, som blifvit anslagen för
bokslutsarbetets fullbordande, påkallade nemligen, att åt detta arbete egnades
en vida mera omfattande tillsyn, än som kunde förenas med de
många åligganden i öfrig!, hvilka tillhörde byråchefen och vore al
beskaffenhet att ej under tiden få eftersättas. Åt innehafvaren af den föreslagna
nya tjensten borde derföre uppdragas att, med biträde af en amanuens,
handlägga bestyren med liggares och länsstaters upprättande samt
landtränteriredogörelsehandliugarnes granskning och att derjemte efter

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

omständigheterna deltaga i rikebokslutsarbetet äfvensom att med byråchefen
vaka öfver dithörande arbeten. På sådant sätt skulle, utom
den förstärkning i arbetskraft, som i det senare hänseendet vore att
påräkna, en ytterligare revisor för bokslutsgöromålen blifva disponibel.

Statskontoret hade derföre föreslagit, att för anställande inom
riksbokslutsbyrån af en tjensteman i andra tjenstegraden dess ordinarie
anslag måtte ökas med ett belopp, motsvarande aflöning i nämnda
tjenstegrad, eller 4,500 kronor, fördeladt i lön, 3,000 kronor, och tjenstgöringspenningar,
1,500 kronor, med rätt för innehafvaren till ålderstillägg
i likhet med öfrige tjenstemän i samma lönegrad.

Vidkommande behofvet af ökadt anslag till extra biträden hade
Statskontoret anfört, att anslaget till vikariat, renskrifning, flitpenningar
och tillfälliga biträden, 17,200 kronor, icke vore tillräckligt för sina
särskilda ändamål. Anledningen dertill vore ej mindre det jemförelsevis
stora behofvet för Statskontoret af amanuensbiträden i följd deraf,
att vid införande af den nya organisationen med åtföljande betydande
inskränkning af den ordinarie tjenstemannapersonalen afsetts, att en
icke obetydlig del af göromålen skulle kunna besörjas af extra biträden,
än äfven och hufvudsakligen den omständighet, att Statskontorets ombudsman
eller juridiska biträde måst i saknad af derför särskildt anvisade
medel aflönas af ofvannämnda vikariatsanslag, ehuru en dylik
utgift, utgörande 2,500 kronor årligen, icke ingått i den ursprungliga
beräkningen af samma anslag. Under året hade det redan förut knappa
antalet af amanuensbiträden ytterligare minskats derigenom, att kammarskrifvaren
å verkets äldre stat Alfred Elfving, hvilken jemlikt nådigt
bref den 14 December 1877 med fortfarande tjenstgöringsskyldighet
varit pligtig att förrätta de emot hans kammarskrifvarebefattning svarande
göromål, som kunde varda honom af Statskontoret anvisade, samt,
enligt samma nådiga bref och derefter årligen förnyade nådiga beslut,
från och med år 1878 fått sin aflöning anvisad till utgående af det extra
anslaget för genomförande af Statskontorets nya organisation, blifvit
under den 31 sistlidne Oktober af Statskontoret utnämnd till revisor
och bokhållare derstädes. Den amanuensplats, som derigenom lemnats
öppen, kunde icke återbesättas, med mindre än att medel dertill bereddes
genom någon förhöjning i anslaget till vikariat, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden; och som, på sätt förut framhållits,
en ytterligare amanuens erfordrades å riksbokslutsbyrån, hade Statskontoret
hemstält, att, för beredande af medel till aflönande af två nya
amanuenser, hvardera med det belopp af 1,000 kronor, som i allmänhet
bestås amanuenser inom Statskontoret, anslaget till vikariat, renskrif -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

5

ning, flitpenningar och tillfälliga biträden, 17,200 kronor, måtte med

2,000 kronor förhöjas till 19,200 kronor.

Efter meddelandet af denna Statskontorets framställning yttrade
föredragande Departementschefen:

»De arbetskrafter, som tillmättes Statskontoret vid detta verks
senaste ombildning, kunna efter mitt förmenande ingalunda uppbära
det ökade arbete, som blir en följd af riksbokslutets påskyndande, och
då jag derföre lifligt understödjer Statskontorets nu gjorda framställning
om ökad personal å riksbokslutsbyrån, är jag förvissad, att det intresse,
Riksdagen alltid ådagalagt för ett skyndsammare afslutande och en
tidigare revision af statsverkets räkenskaper, är en borgen för, att Riksdagen
skall anse den nu ifrågasatta förhöjningen i Statskontorets stat
såsom en ringa uppoffring för statsverket i jemförelse med de betydande
fördelar, hvilka uppnås genom den nu beslutade reformen i afseende å
statsräkenskaperna. Ej heller har jag något att erinra mot Statskontorets
begäran om medel till ytterligare ett extra biträde utom riksbokslutsbyrån,
hvarvid jag ber få erinra, att genom kammarskrifvaren Elfvings
befordran till tjenst å stat en besparing till belopp af 1,920 kronor
eger rum å det extra anslaget till genomförande af embetsverkets nya
organisation samt att erfarenheten gifvit vid handen, att de hittills
varande arbetskrafterna inom inkomst- och utgiftsbyråerna ej tåla någon
minskning.»

Vid pröfningen af denna Kongl. Maj:ts framställning, som afser
bland annat upprättandet af en ny ordinarie tjenst inom Statskontoret,
har Utskottet fäst uppmärksamheten vid det förhållande, att till stöd
för framställningen och ådagaläggandet af behofvet af en ny ordinarie
tjensteman hufvudsakligen åberopats det ökade arbete, som föranledes
af tillämpningen af de meddelade föreskrifterna om ett tidigare afslutande
af statsverkets räkenskaper. I sjelfva verket torde också vigten
af detta skäl icke vara obetydlig, då i betraktande tages, att öfvergången
till de nya anordningarna för räkenskapernas afslutande medför
nödvändigheten att på ett år, nemligen år 1886, afsluta två års räkenskaper,
eller för åren 1884 och 1885, och derefter ett så påskyndadt
arbete, att på nio månader måste uträttas detsamma som förut på nitton
månader. Med hänsyn härtill kan det icke förnekas, att de nya anordningarnas
tillämpning medför en verklig ökning af bokslutsbyråns
arbete, men det följer icke deraf, att denna ökning blir stadigvarande.
Tvärt om är det möjligt, att, sedan de nya föreskrifterna trädt i verkställighet
och öfvergången tillvägabragts, bokslutsbyråns arbete, hvad
myckenheten angår, skulle i det hela taget komma att blifva detsamma
som nu. Den förstärkning, som kan vara erforderlig, torde således

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

Ang. pustverlcets
stater
för år 1886.
[2-]

lämpligen böra begränsas dertill, att Statskontoret sättes i tillfälle att
öka arbetskrafterna till den omfattning, som må befinnas nödig, hvaremot
upprättandet af en ny ordinarie tjenst synes kunna undvikas, åtminstone
till dess att erfarenhet vunnits, huruvida icke efter år 1886
bokslutsarbetet kan verkställas med redan tillgängliga krafter.

På grund af hvad sålunda anförts anser Utskottet det nu kunna
tillräckligt sörjas för göromålens behöriga gång inom bokslutsbyrån,
om på extra stat för år 1886 beviljas de 4,500 kronor, Kongl. Maj:t
ifrågasatt för inrättandet af en ny ordinarie tjenstebefattning. Skulle
det sedermera visa sig, att denna befattning icke kan umbäras, lärer
det få bero på framtida pröfning, om Riksdagen finner skäligt uppföra
afiöningsbeloppet å ordinarie stat.

Kongl. Maj:ts framställning om ökade medel för höjande af anslaget
till vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden
har hos Utskottet icke föranledt någon erinran; och Utskottet får derför,
under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, hemställa,

att Riksdagen må

a) på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts framställning
om upprättande af en ny tjenst inom riksbokslutsbyrån,
att Riksdagen på extra stat för år 1886 anvisar
ett belopp af 4,500 kronor till beredande af den tillfälliga
förstärkning i arbetskrafterna å Statskontorets
bokslutsbyrå, som må finnas erforderlig på grund af
tillämpningen under samma år af föreskrifterna om
ett tidigare afslutande af statsverkets räkenskaper; och

b) att Riksdagen må höja anslaget till vikariat,
renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden med

2,000 kronor, eller från 17,200 kronor till 19,200 kronor.

Postverket.

2:o) Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit, att
Riksdagen,

dels, med beviljande af årliga pensioner för befälhafvaren å postångfartyget
Sofia Kaptenen Gustaf Adolf Höggren och matrosen å samma
fartyg Johan Fredrik Nilsson till belopp för den förre af 4,000
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder han
erhåller entledigande från sin omförmälda befälhafvarebefattning, och
för den senare af 400 kronor, att uppbäras från och med år 1886,

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

7

dels ock, med godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet
för den 12 Januari tillstyrkta ändringar i postverkets stater,

måtte för år 1886 bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt
till 5,696,000 kronor, att utgå dels direkt af postverkets uppbörd
för året, dels, i den mån denna icke blir för ändamålet tillräcklig,
af postverkets reserverade, hos Statskontoret innestående medel,
hvarigenom summan af postverkets utgiftsstater, som nu utgjorde

5,513,000 kronor, skulle ökas med 183,000 kronor.

Slutsummorna af postverkets för år 1885 faststälda stater äro, jemförda
med de för år 1886 föreslagna, följande:

1885. 1886.

Aflöningsstaten ............ kronor 2,177,000: — kronor 2,272,800: —

Öfvergångsstaten ......... „ 9,400: — ,, 9,400:

Indragningsstaten......... ,, 8,580: — ,, 8,540:

Pensionsst.aten............... „ 74,765: -— „ 74,990:

Omkostnadsstaten ........ „ 3,147,000: — „ 3,223,500: —

Oförutsedda utgifter ... „ 68,200: — „ 68,000: —

Afkortningar och resti tutioner

m. m......... ,, 28,055: — ,, 38,770: —

Summa kronor 5,513,000: —- kronor 5,696,000: —

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 5—1.4) förebragta utredningen
inhemtas, att de särskilda förändringarna i förestående stater afse:

I. Ökning.

A. ) Aflöningsstaten.

1 :o för aflönande af poststations föreståndare.

.................................. kronor 15,000: —

2:o för aflönande af extra biträden

vid postanstalterna ................... „ 70,000: —

3:o för ålderstillägg........................ ,, 10,800: — kronor 95,800: —

B. ) Pensions staten.

För uppförande å denna stat af
följande pensioner, som under år
1884 beviljats, nemligen

till f. d. postmästaren i Orust kronor 600: —

Transport kronor 600: — kronor 95,800; —

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Transport kronor
till f. d. postmästaren i Engel holm.

............................................ ,,

till d:o i Sölvesborg ................. „

till d:o i Varberg ........................ „

samt beloppen af två från år 1886
äskade pensioner till kaptenen
G. A. Höggren och matrosen J.

F. Nilsson, tillsammans............... ,,

till vaktmästaren vid postkontoret
i Stockholm B. Enqvist... „

600: — kronor 95,800: —

2,025: —

1,800: —

900: —

4,400: —

45Q: — kronor 10,175: —

C.) Omkostnadsstaten.

för ökande af anslaget till
uppbörds- och frimärkesprovision
från 228,500 kronor till 240,000,

eller med ..........................................

för ökande af anslaget till
traktamenten för tjenstemän i
jernvägspostkupé från 175,000
kronor till 180,000 kronor, eller

med .................................................

för ökande af anslaget till
traktamentenför vaktbetjente från

260,000 kronor till 300,000 kronor,
eller med ................................

för ökande af anslaget till
postföringskostnad vid befordran
sjöledes mellan Sverigeoch Tyskland
från 15,000 kronor till 30,000

kronor, eller med..........................

för ökning af anslaget till
godtgörelse till främmande postverk
från 55,000 kronor till 60,000
kronor, eller med .......................

kronor 1 1,500: —

„ 5,000: -

„ 40,000: —

„ 15,000: —

n__5,000: kronor 76,500: —

D.) Afkortningar och restitutioner in. m.

ökning af detta anslag ....................................... kronor 10,715: —

Summa ökning kronor 193,190: —

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 13.

9

II. Minskning.

A.) öfvergdngs- och indragning sstaterna.

minskning af ett för f. postexpeditören, n. v. poststationsföreståndaren
i Slite J. W. Ekman uppfördt belopp
af 400 kronor till 360 kronor, eller med kronor 40: —

B.) Pensionsstaten.

belopp, som i följd af inträffade dödsfall upphört

utgå................................................................... ,, 9,950: —

C.) Oförutsedda utgifter.

minskning i detta anslag ................................... „ 200: —

Summa minskning kronor 10,190: —

Om från det belopp, 193,190 kronor, hvartill, på sätt ofvan visats,
höjningarne i postverkets stater skulle uppgå, dragés det belopp af
10,190 kronor, hvarmed dessa stater skulle minskas, erhålles ett belopp
af 183,000 kronor, utgörande den summa, hvarmed, enligt Kongl. Maj:ts
förslag, postverkets stater på det hela skulle komma att ökas.

Af statsrådsprotokollet (sid. 13) inhemtas, att postverkets inkomster
för år 1886 beräknats till allenast 5,470,000 kronor, hvaremot utgifterna
beräknats uppgå till 5,696,000 kronor och alltså öfverskjuta
inkomsterna med 226,000 kronor. Sättet, hvarpå inkomstsumman blifvit
beräknad, inhemtas af statsrådsprotokollet angående inkomstberäkningen
(sid. 28), till hvilket protokoll föredragande Departementschefen
anfört följande:

»Med ledning af erhållen uppgift från Generalpoststyrelsen har Statskontoret
i sin inkomstberäkning upptagit postmedlen för år 1886 till

5,630,000 kronor. Detta belopp har, enligt hvad Generalpoststyrelsens
skrifvelse med förslag till stater för postverket närmare utvisar, erhållits
sålunda, att Generalpoststyrelsen till en början, under förutsättning att
samma tillväxt i postverkets inkomster, som egt rum i medeltal för åren
1881—1883, vore att förvänta jemväl för år 1886, beräknat en tillökning
i det för innevarande år i staten upptagna inkomstbeloppet, 5,210,000
kronor, med fem procent eller 260,000 kronor i rundt tal. Derjemte och
då det synts styrelsen lämpligt att — i stället för att hittills postverkets
afräkningar med andra länders postförvaltningar endast på det sätt varit
synliga i postverkets stater, att å omkostnadsstaten varit »för godtgörelse
till främmande postverk» uppfördt ett anslag, motsvarande det belopp,
Bih. till Rtksd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 11 Käft. 2

10

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

hvarmed utgifterna till andra postförvaltningar antagits komma att öfverskjuta
hvad svenska postverket hade att af dem räkna sig till godo —
å omkostnadsstaten upptaga de berörda utgifterna till hela deras beräknade
belopp, men å andra sidan bland inkomsterna redovisa hvad
svenska postverket i enahanda hänseende hade att påräkna från andra
postförvaltningar, har, med iakttagande af motsvarande höjning i berörda
anslag å omkostnadsstaten, till inkomstsumman ytterligare lagts ett
belopp af 160,000 kronor, motsvarande i rundt tal hvad som under
senare hälften af år 1883 och förra hälften af år 1884 blifvit det svenska
postverket af främmande postförvaltningar tillgodofördt.

Det må visserligen icke förnekas, att den förändrade uppställning
i staten, Generalpoststyrelsen sålunda velat gifva åt postverkets afräkningar
med främmande postverk, ur ren bokföringssynpunkt eger sitt
berättigande. Men då det icke kan anses lämpligt att under förevarande
inkomsttitel, som eger karakteren af bevillning och såsom sådan i riksstaten
betecknas, upptaga inkomster, livilka bero af aftal med andra
stater, och anledning härtill för närvarande synes mig så mycket mindre
förekomma, som de belopp, hvilka det svenska postverket har att påräkna
från andra postförvaltningar, icke förslå till betäckande af de motsvarande
utgifter, verket har att vidkännas, finner jag mig böra hemställa,
att Generalpoststyrelsens ifrågavarande förslag, genom hvars
godkännande svårigheter jemväl skulle uppstå för jemförelse med föregående
års stater, icke måtte bifallas, utan postmedlen för år 1886,
med gillande i öfrigt af Generalpoststyrefeens beräkning, i staten upptagas
till 5,470,000 kronor.

Enär emellertid det förslag till utgiftsstater för postverket, hvilket
jag har för afsigt att i sammanhang med öfriga anslagsfrågor under
sjunde hufvudtiteln underställa Eders Kongl. Maj:ts pröfning, slutar å

5,696,000 kronor, och det belopp, hvarmed postverkets utgifter under
år 1886 kunna komma att öfverskrida postuppbördeu, lärer, på samma
sätt som medgifvits för innevarande år, få tillskjutas af postverkets reserverade,
hos Statskontoret innestående medel, hvilka vid 1884 års utgång
uppgingo till omkring 2,045,000 kronor, oberäknadt 1884 års räntor till
belopp af ungefär 80,000 kronor samt ännu icke från postverket verkstäld
leverering af öfverskottsmedel för 1884 års sista qvartal, hemställer
jag vidare, under förutsättning af nådigt bifall till hvad jag kommer
att föreslå rörande postverkets utgiftsstater, att af verkets omförmälda
reserverade medel ett belopp, motsvarande skilnaden mellan de beräknade
inkomsterna och utgiftsstaternas slutsumma, eller 226,000 kronor,
måtte få i riksstaten för år 1886 upptagas bland de för statsutgifternas
bestridande påräkueliga tillgångarne.

11

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Den beräknade bristen, 226,000 kronor, skulle således enligt Kongl.
Maj:ts framställning fyllas från de jemlikt Riksdagens medgifvande för
postverket i Statskontoret reserverade medlen.»

Då Utskottet nu öfvergår till att yttra sig rörande de grunder,
på hvilka Kongl. Maj:ts framställningar angående postverket hvila, anser
sig Utskottet, i likhet med hvad förut egt rum, böra följa den uppställning
af de särskilda punkterna, som här ofvan meddelats; och kommer
Utskottet således att först yttra sig om de stater, i hvilka höjning
föreslagits, samt derefter rörande öfriga stater, derest särskilda yttranden
om dem skulle befinnas erforderliga.

Beträffande först aflöning sstaten, har den föreslagna ökningen af
dess slutsumma föranledts deraf, att det ansetts nödigt att förhöja två
under denna stat uppförda anslag, nemligen till aflönande af poststationsföreståndare
och till aflönande af extra biträden vid postanstalterna.

Såsom ett gemensamt skäl att höja dessa båda anslag har Kongl.
Generalpoststyrelsen anfört, hurusom den betydliga stegring i posttrafiken,
hvilken, på sätt i näst förut afgifna statsförslag blifvit ådagalagdt,
egt rum under åren 1874—1882, äfven sedermera fortgått, hvilket
framginge af en jemförelse mellan förhållandena under år 1882 och
år 1883, det sista, för hvilket fullständiga uppgifter om postutvexlingen
ännu förelåge.

Sålunda hade ökning egt rum:

i summan af postbefordrade försändelser med 5,4 6 procent,

„ angifna värdet å de i Sverige för postbefordran
aflemnade assurerade försändelser „ 20,8 „

det belopp, som å de svenska postanstalterna
inbetalts för postanvisningar ......... ,, 9,07 „

„ beloppet af i landet inlösta postförskott „ 15,36 „

En sådan tillväxt af den egentliga posttrafiken, i förening med
den från 1884 års början öppnade postsparbanksrörelsen, måste efter
Generalpoststyrelsens uppfattning påkalla ökade arbetskrafter för postanstalterna.

Härtill komme, hvad särskildt beträffade det förra af de tva omförmälda
anslagen, att den fortsatta utvecklingen af landets kommunikationer
och i synnerhet dess jernvägsförbindelser allt jemt kräfde inrättandet
af nya poststationer. Antalet af dylika stationer, som vid slutet
af år 1881 utgjorde 1,485, hade också under åren 1882 och 1883 måst

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

ökas med 54 samt under år 1884 med ytterligare 48, så att detsamma
vid det föreliggande statsförslagets afgifvande uppgick till 1,587.

I betraktande af nu anförda omständigheter har Generalpoststyrelsen
ansett anslaget till aflönande af poststationsföreståndare böra ökas
med 15,000 kronor eller till 400,000 kronor.

Beträffande det senare af ofvannämnda båda anslag, har Poststyrelsen
tillkännagifvit, att utgifterna å detta anslag under tiden från den
1 Juli 1883 till den 1 Juli 1884 utgjort 353,000 kronor samt att, om
förhållandena under 1884 års tredje qvartal lades till grund för en beräkning
af de erforderliga utgifterna för ifrågavarande ändamål, dessa
kunde antagas skola för år uppgå till omkring 378,000 kronor, hvarjemte
Generalpoststyrelsen framhållit, att billigheten likasom postverkets
eget intresse syntes fordra, att extra biträden, hvilka en följd af
är på ett tillfredsställande sätt tjenstgjort, erhölle en skälig förhöjning
i sina arfvodesbelopp, och för den skull hemstält om en förhöjning i
sistberörda anslag med 70,000 kronor, hvarigenom detsamma skulle
komma att uppgå till 400,000 kronor.

Öfriga anslag under aflöningsstaten har Generalpoststyrelsen ansett
kunna bibehållas vid deras nuvarande belopp med undantag endast
af anslaget till ålder stillägg, i hvilket med hänsyn, å ena sidan,
till inträffade förändringar genom dödsfall, afsked och befordringar samt,
å den andra, till de nya ålderstillägg, hvilka kunna antagas blifva intjenade
till 1886 års början, en ökning befunnits erforderlig med 10,800
kronor, hvarigenom anslaget skulle komma att uppgå till 128,500 kronor.

Vidkommande den ifrågasatta förhöjningen af anslaget till pensionsstaten,
afser större delen af ökningen att bereda tillfälle till pensionering
af 4 postmästare och 1 vaktmästare, hvilka enligt faststälda
grunder eg a rätt att undfå pension; och torde någon särskild motivering
för tillstyrkandet af den för nämnda ändamål nödiga anslagsförhöjningen
icke erfordras.

Hvad deremot angår de för kaptenen Höggren och matrosen Nilsson
ifrågasatta pensionerna, har Utskottet ansett en utförlig framställning
af hvad härutinnan anförts vara erforderlig; och har Utskottet
under behandlingen af denna del af Kongl. Maj:ts framställning rörande
postverket tillika förehaft en af Herr Friherre R. Klinckowström i Första
Kammaren väckt motion (N:o 9), så vidt denna motion afser nu förevarande
anslagstitel. I denna motion yrkas, att den för kaptenen Höggren
beviljade pension endast må bestämmas till 2,500 kronor, och såsom
skäl för denna nedsättning af det af Kongl. Maj:t föreslagna beloppet
anför motionären, bland annat, att flottans officerare inom med

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

13

kaptenen Höggren jemförlig grad och tjenstgöring vid inträde i pensionsåldern
endast erhålla lägre belopp i pension.

Kong!. Maj:ts framställning om beviljande af ifrågavarande pensioner
har föranledts af vederbörandes derom gjorda ansökningar samt.
Poststyrelsens hemställan i ämnet; och är i statsrådsprotokollet (sid. 8
och 9) härom meddeladt följande:

att kaptenen Höggren, som är lödd den 27 Oktober 1832 och sedan
November 1858 varit i postverkets tjenst såsom befälhafvare efter hvartannat
å ångfartygen Polhem och Sofia samt derunder hufvudsakligen
haft sig anförtrodt att ombesörja vinterpostföringen mellan Gotland och
fastlandet, till stöd för sin omförmälda ansökning anfört, att det
oftast hårda och för helsan ansträngande arbete, som varit förenadt
med berörda tjenstgöring, och tyngden af det ansvar lör menniskolif,
fartyg och egendom, som dervid hvila! på Höggren, i förening med
tilltagande ålder verkat, att han icke längre kände sig ega krafter att,
så som tillbörligt vore och han sjelf önskade, sköta sin befattning i
postverkets tjenst; utvisande ett ansökningen bifogadt läkarebetyg, att
Höggren sedan tre år tillbaka lider af kronisk mag- och tarmkatarr
samt irritation af nervsystemet, hvilka åkommor jemte på senare tider
tillkommen andtäppa, enligt betygsgifvarens antagande, mer eller mindre
direkt sammanhänga med sjötjenstgöringen under vintern.

Vitsordande det oförtrutna nit, hvarmed Höggren utfört det i hög
grad ansträngande, för helsa och kroppskrafter menliga samt understundom
med verklig lifsfara förenade, maktpåliggande värf, som varit
honom anförtrodt, har Generalpoststyrelsen varmt förordat, att pension
måtte Iiöggren beredas; och har styrelsen, i betraktande deraf att befälhafvaren
å ångfartyget Soffa, hvilken af styrelsen antages för ett år
i sänder, räknadt från den 1 Juli, under vilkor att, om uppsägning
icke å någondera sidan eger rum en månad före årets utgång, tjensteaftalet
anses förlängdt för följande tjensteår, åtnjuter dels fast aflöning
med 4,320 kronor för år, dels tjenstgöringspenningar, kaplake och fri
kost under den inmönstrade tiden, hvilka senare förmåner, med ledning
af förhållandena under de fem åren 1879—1883, beräknats i värde motsvara
1,322 kronor, så att hela aflöningen kunde för år uppskattas till
5,642 kronor, ansett pensionen för Höggren skäligen böra bestämmas
till 4,000 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder
Höggren erhåller entledigande från sin omförmälda befälhafvarebefattning.

Vidare meddelas, att matrosen Johan Fredrik Nilsson, hvilken är
född den 23 Maj 1821 och alltifrån 1859 haft anställning såsom matros
dels å »Polhem» dels å »Sofia», lider, enligt läkares intyg, af eu kronisk

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

muskel- och ledgångsrheumatism, den han antages hafva ådragit sig
under tjenstgöringen & ångfartyget Sofia och som, derest denna tjenstgöring
kominer att fortsättas, enligt läkarens utsago, i en icke aflägsen
framtid torde göra honom otjenstbar. Med vitsordande af den villighet
och pligttrohet, Nilsson städse ådagalagt i tjensten, har kaptenen
Höggren förordat Nilsson till den begärda pensionens erhållande,
i hvilket förord äfven postverkets biträde i frågor rörande sjöpostföringen,
marindirektören J. L. Frykholm, i ärendet hörd, instämt under framhållande,
hurusom tilltagande ålder och -5 års vintertjenst i Östersjön
småningom nedsatt Nilssons tjenstbarhet, så att han, som egnat sin
mannaålders bästa dagar åt postverkets tjenst, numera icke längre, den
bästa vilja till trots, förmådde nöjaktigt fylla en plats såsom matros å
postångfartyget Sofia.

Åberopande hvad sålunda i fråga om Nilsson förekommit, har
Generalpoststyrelsen hemstält, att Nilsson, hvilken, i likhet med öfrige
matroser å nämnda fartyg, icke haft årsanställning, men år efter
år antagits för den inmönstrade tiden, och hvars aflöningsförmåner i
medeltal för de fem sista vinterexpeditionerna kunde beräknas hafva
uppgått till 498 kronor, måtte uppföras å postverkets pensionsstat till
åtnjutande från och med år 1886 af ett årligt understöd af 400 kronor.

Vid frågans föredragning i Statsrådet yttrade föredragande Departementschefen,
att mot de föreslagna pensionerna för kaptenen Höggren
och matrosen Nilsson visserligen skulle kunna erinras, att hvarken den
ene eller andre af dem innehade sådan anställning, att lagligt hinder
kunde anses förefinnas att, när postverkets intresse det påkallade, entlediga
dem från deras befattningar; rnen att å andra sidan billigheten
torde fordra, att, då Höggren och Nilsson under en lång följd af år
varit använda i postverkets tjenst samt i ett synnerligen ansvarsfullt,
mödosamt och för helsan menligt värf, staten icke undandroge sig att,
då krafterna icke längre stode dem bi, så att de lämpligen kunde vid
sina befattningar bibehållas, bereda dem skäligt understöd för deras
återstående lifstid.

Vid pröfningen af denna framställning har Utskottet visserligen
föranlåtits att, med hänsyn till hvad till stöd för de begärda pensionerna
anförts, erkänna, att billigheten synes fordra att staten åtminstone
i någon mån tillmötesgår framställningen om pensioner åt dem,
men det har synts Utskottet tvifvelaktigt, huru vida giltiga skäl förefinnas
att bestämma det ena af pensionsbeloppen så högt, som af Kongl.
Maj:t äskats.

Mot beloppet af den för matrosen Nilsson begärda pensionen har
Utskottet funnit sig icke böra framställa någon erinran, men i fråga

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

15

om kaptenen Höggren har Utskottet ansett en nedsättning böra ske.
Utan att ingå i bedömande af de skäl ofvan omförmälde motionär
anfört för den föreslagna pensionens nedsättande, har Utskottet trott
en sådan nedsättning ur flere andra synpunkter vara befogad. Om
nemligen i betraktande tages, att kaptenen Höggren icke ännu på flera år
uppnår den ålder, då rättighet till pension för statens embets- och
tjenstemän plägar inträda, samt att de åkommor, han må hafva ådragit
sig under sin sj©tjenstgöring, icke, så vidt handlingarne utvisa, äro af
sådan beskaffenhet, att kaptenen Höggren sättes ur stånd att, fastän hans
nuvarande tjenstgöring i postverkets tjenst måste upphöra, på annat
sätt i någon mån bereda sig medel till sin bergning, så torde genom
pensionsbeloppets bestämmande till 2,500 kronor billighetens fordringar
med afseende på kaptenen Höggrens pensionering blifva fullt tillgodosedda.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt anser Utskottet pensionen
böra bestämmas till nämnda belopp; och kommer, derest hvad
Utskottet tillstyrkt vinner Riksdagens bifall, anslaget till pensionsstaten
endast att ökas med 8,675 kronor i stället för med äskade
10,175 kronor.

Vidkommande de ifrågasatta höjningarna å vissa anslag, som äro
upptagna under titeln omkostnads staten, så har Utskottet icke ansett de
härutinnan framstälda förslagen erfordra annan motivering än att, på
sätt föredragande Departementschefen ock antydt, (sid. 11 i protokollet)
dessa anslagsförhöjningar i allt väsentligt äro en naturlig följd af posttrafikens
fortsatta stegring. Den största af ifrågavarande förhöjningar
faller på anslaget till traktamenten för vaktbetjente och föranledes närmast
af behofvet att anordna brefbäring å nya platser eller utveckla denna
gren af postverkets verksamhet å platser, der den redan är anordnad.
Utskottet, som antager, att all omsorg kommer att användas för att
kostnaderna för lokalbrefbäringen må kunna så begränsas, att inkomsterna
förslå för betäckande af utgifterna för ändamålet, har icke
velat mot förslaget att höja detta anslag framställa någon erinran,
ehuru kostnaderna för denna detalj af postverksamheten synts märkbart
tillväxa.

Slutligen förekommer en ökning under titeln afkortningar och
restitutioner, hvilken ökning föranledts deraf, att utgifterna under denna
titel uppgått i medeltal för hvartdera af åren den 1 Juli 1881 till den
1 Juli 1884 till 39,000 kronor, medan anslaget nu allenast utgör
28,055 kronor. Den af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen uppgår till
10,715 kronor, eller 550 kronor mer än Poststyrelsen begärt. Denna
summa har tillagts, på det en jemn slutsumma för samtliga anslagstitlar
måtte bibehållas.

IG

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

Med ofvan nämnda undantag i fråga om kaptenen Höggrens pension
har Utskottet icke haft något att erinra beträffande de delar af
Kongl. Maj:ts framställning, som nu blifvit omförmälda; och hvad angår
de minskningar i nu gällande stater, som blifvit föreslagna, så äro
skälen till desamma redan antydda i den tabell öfver samtliga anslagsminskningar,
som är här ofvan intagen, hvadan Utskottet icke nu finner
sig behöfva närmare redogöra för eller angifva sagda skäl.

Till behandling återstår nu allenast sista delen af Kongl. Maj:ts
framställning, nemligen i fråga om det sätt, hvarpå postverkets anslag
skulle utgå. Kongl. Maj:t har föreslagit, att anslaget skulle utgå dels
direkt af postverkets uppbörd för år 1886 och dels, i den mån denna
icke blefve för ändamålet tillräcklig, af postverkets reserverade, hos
Statskontoret innestående medel. I sammanhang härmed har Utskottet
funnit sig böra i Riksdagens minne återkalla, huru dessa reserverade
medel, hvilka nu uppgå till betydligt belopp, tillkommit.

I sådant hänseende får Utskottet till en början erinra, huru som
Kongl. Maj:t vid 1882 års riksdag föreslog, att Riksdagen måtte medgifva
att, sedan återstoden, 150,000 kronor, af de under åren 1875—
1878 postverket försträckta medel återlevererats till Statskontoret,
blifvande öfverskott å postmedlen, i den mån desamma ej erfordrades
till kassaförlag för postverket, finge, förvaltade af Statskontoret, i öfverensstämmelse
med de grunder Kongl. Maj:t funne skäligt föreskrifva, tills
vidare enligt Kongl. Maj:ts bestämmande användas ensamt för postverkets
egna ändamål.

Med anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning medgaf Riksdagen,
som ansåg ett beslut att för en längre framtid afse möjligen
uppkommande öfverskott uteslutande för postverkets räkning utan hänsyn
till det bidrag, som postverket med stigande inkomster torde kunna
till statsverket aflemna, icke vara påkalladt, att de öfverskott, som för
tiden intill 1883 års utgång kunde å postmedlen uppstå, finge — i den
mån desamma ej erfordrades till kassaförlag för postverket — förvaltade
af Statskontoret i öfverensstämmelse med de grunder, Kongl. Maj:t
kunde finna skäligt föreskrifva, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande användas
ensamt för postverkets egna ändamål.

Vid 1883 års riksdag begärde Kongl. Maj:t Riksdagens medgifvande
dertill, att jemväl de öfverskott, som år 1884 kunde å postmedlen uppkomma,
måtte — i den mån de ej erfordrades till kassaförlag åt postverket
— förvaltade på enahanda sätt som öfverskottsmedlen för åren
1882 och 1883, enligt Kongl. Maj:ts bestämmande få användas ensamt
för postverkets egna ändamål.

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 18.

17

Med anledning af denna framställning yttrade Riksdagen i dess
den 13 Juni 1883 aflåtna skrifvelse N:o 57 punkt 3:o att, utan att inlåta
sig på frågan om den framställning angående nedsättning af det
inrikes brefportot, som, enligt hvad föredragande Departementschefen
i Statsrådet antydt, kunde komma att inom kort till Riksdagen göras,
Riksdagen, med afseende å vigten deraf att icke genom att redan för
år 1884 taga någon del af postverkets öfverskottsmedel i anspråk för
statsverkets räkning, försvåra till äfventyrs hehöfliga förbättringar, bifallit
Kongl. Maj:ts berörda framställning.

På grund af hvad sålunda beslutits hafva afsättningar till postverkets
fond från och med år 1882 egt rum, enligt hvad följande från
Statskontoret meddelade uppgift utvisar:

Postverkets reserverade medel.

Leverering

från

Postverket.

Intressemedel.

Vinst å

utlottad

obligation.

Summa.

Behållning
vid årets slut.

År 1882 ............

750,000

750,000 —

750,000

—

„ 1883 ............

625,000

.—

45,540

94

— —

670,54094

1,420,540

94

„ 1884 ............

625,000

76,598

25

60

—

701,658 25

2,122,199

19

„ 1885 ............

150,000

150,000

—

Summa kronor |2,272,199ji9

Det under år 1885 levererade beloppet utgör återstående behållning
för år 1884, hvadan denna behållning således för närvarande uppgår
till 2,272,199 kronor 19 öre.

Då nu det liufvudsakliga syftet med bildandet af denna betydliga
fond varit att bereda möjlighet till nedsättning af det inrikes brefportot,
och något tvifvel icke synes kunna eg a rum derom, att fondens stora
belopp är mer än tillräckligt att betäcka den brist i postverkets tillgångar,
som kunde komma att för ett eller annat år uppstå, och hvilken
brist postverket beräknat för år 1885 till 303,000 kronor och för
år 1886 till 226,000 kronor, har det synts Utskottet vara dess pligt
att taga i öfvervägande om icke tiden kan anses vara inne att icke
vidare fortgå på den beträdda vägen, genom att fortfarande öka den
samlade fondens belopp.

Bih. till Riksd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 11 Käft.

3

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

I de flesta europeiska länder erhåller statskassan icke ringa tillskott
af postmedlen, och har Utskottet i detta hänseende ansett sig
böra, enligt de statistiska uppgifter, som den internationella postbyrån
i Bern årligen meddelar, upplysa, att dessa inkomster under år 1883
utgjort:

i Storbritannien ...

» Tyskland ...........

» Frankrike ............

x> Österrike-Ungern
» Förenta staterna

» Spanien ...............

» Italien ..................

» Holland ................

» Rumänien ............

» Schweiz ...............

65 mill. francs,
29 » »

19 » »

14 » »

11 » »

8 » »

5 » »

3 y> »

1 » »

1 x> »

Denna redogörelse gifver vid handen, att statskassan i de flesta
länder, äfven sådana som med afseende på folkmängd och andra förhållanden
kunna jemföras med vårt, erhålla icke obetydliga inkomster
af sina postverk, och med hänsyn till de stora summor, som på endast
några få år kunnat samlas af det svenska postverket, änskönt
utgifter för dess tidsenliga utveckling samtidigt icke sparats, har det
synts Utskottet, att det icke skulle vara med god hushållning öfverensstämmande
att låta de nuvarande förhållandena i afseende på postverkets
öfverskottsmedel fortfara; och Utskottet anser så mycket större
fog förefinnas för vidtagande af en ändring i syfte att bereda statsverket
någon inkomst af postmedlen, som det bidrag, statsverket i
form af postafgifter lemnat och lemnar postverket, måste anses utgöra
en af detta verks betydliga inkomstkällor. Så t. ex. utbetalades för
år 1884 af Kongl. Majits Befallningshafvande i länen i postafgifter
sammanlagd! 250,522 kronor 31 öre och af eller för embetsverk i Stockholm
95,847 kronor 32 öre, tillsammans 346,369 kronor 63 öre, den
största inkomstsumma som på en hand torde komma postverket till godo.

För att styrka rigtigheten af denna uppfattning får Utskottet
meddela några sifferuppgifter, som lemna en öfversigt af den fortgående
tillväxten i postverkets uppbörd och behållningar under de senare
åren. Enligt hvad Generalpoststyrelsens berättelse om postverkets
förvaltning under år 1883 gifver vid handen, ställa sig postverkets
inkomster och omkostnader på följande sätt under nedannämnda år:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

19

Trafikinkomster Driftkostnader Behållning

år

1879

kronor

4,651,374: —

kronor

4,546,686: —

kronor

104,688: —

7 j

1880

11

5,132,211: —

91

4,463,283: —

ii

668,928: —

11

1881

11

5,426,820: —

11

4,623,650: —

ii

803,170: —

11

1882

11

5,657,969: —

11

4,797,164: —

91

860,805: —

11

1883

V

5,916,240: —

11

5,174,711: —

11

741,529: —

Med hänsyn till dessa båda förhållanden — å ena sidan postverkets
ansenliga behållningar, som nu icke i någon mån komma statsverket
till godo, och å andra sidan de ej obetydliga inkomster, som af
statsverket genom postafgifter beredas postverket — har det synts
Utskottet, att talande skäl förefinnas för att af postverkets behållningar
bereda statsverket någon inkomst. För denna sin åsigt har Utskottet
äfven funnit stöd i det yttrande, Statsrådet och chefen för Finansdepartementet
afgifvit till statsrådsprotokollet den 31 December 1883 vid föredragning
af förslaget om nedsättning i det inrikes brefportot. Statsrådet
anförde dervid, bland annat, att under vissa närmare angifna förhållanden
den i allmänhet vunna erfarenheten om nedsatta trafikafgifters
förmåga att framkalla ökad trafik syntes gifva stöd för det antagande,
att den föreslagna portonedsättningen skulle föranleda ökad
korrespondens och dymedelst främja en tillväxt i postuppbörden, som
i en snar framtid komme att lemna tillfälle att här, såsom i flere andra
länder, låta bidrag från postverket ingå i budgeten såsom en inkomst att
disponeras för statens allmänna behof.

Utskottet, som icke kan vidtaga en sådan utredning af frågan i
hela dess vidd, som kunde göra det för Utskottet möjligt att nu föreslå
något visst belopp, hvarmed postverket bordo bidraga till statsverkets
inkomster, har likväl trott att i syfte att bereda statsverket en
sådan inkomst redan under nästkommande år, en framställning redan
nu kan och bör göras. Då bristen i postverkets inkomster för år 1886
beräknats till 226,000 kronor, synes detta belopp, i öfverensstämmelse
med deu i Statskontoret samlade fondens ändamål, böra i sin helhet
från nämnda fond utgå. Om till denna summa lägges beloppet af den
brist i postverkets inkomster, som blifvit beräknad att uppkomma för
innevarande år eller 303,000 kronor, så skulle af de reserverade medlen
ändock återstå en summa af 1,744,699 kronor 19 öre, hvilken synes
vara fullt tillräcklig att dermed möta tilläfventyrs uppkommande större
behof af tillskott för postverket. Om, sedan den nu beräknade bristen
för år 1886 blifvit betäckt, postverkets uppbörd för samma år skulle
komma att öfverstiga det beräknade beloppet af 5,470,000 kronor, synes
detta öfverskott böra komma statsverket till godo; och torde, om Riks -

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

dagen godkänner dessa Utskottets förslag, i sammanhang härmed höra
göras framställning hos Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t ville låta utreda
och till nästa Riksdag aflåta förslag till bestämmande af det belopp, som
under då förestående statsregleringsperiod kan böra af postverket till
Statskontoret för statsverkets räkning levereras.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer Utskottet,

A) att Riksdagen må, med godkännande af hvad
Kongl. Maj:t föreslagit rörande postverkets nedannämnda
stater för år 1886 höja

aflöningsstaten med ............... kronor 95,800: —-

omkostnadsstaten med ......... „ 76,500: —

afkortningar och restitutio ner

med ............................. „ 10,715: —

men minska följande stater, nemligen:
öfvergångs- och aflöningssta terna

med ................................ kronor 40: —

oförutsedda utgifter .................... ,, 200: —

B) att Riksdagen må bevilja:

a) Kaptenen G. A. Höggren en pension å postverkets
stat af 2,500 kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, då afsked från postverkets
tjenst varder honom beviljadt;

b) matrosen J. F. Nilsson en pension å postverkets
stat af 400 kronor, att utgå från och med år
1886; och

c) under förutsättning af bifall till hvad i moment
a) och b) af denna punkt föreslagits för beredande af
nämnda båda pensioner samt öfriga af Kongl. Maj:t
äskade pensioner å postverkets stat och med iakttagande
af den minskning i det nuvarande anslaget
till pensionsstaten å 74,765 kronor, som föranledes
af inträffad afgång af pensionärer, bestämma anslaget
till pensionsstaten för år 1886 till 73,490 kronor;

C) att Riksdagen, under förutsättning af bifall
till hvad i punkterna A) och B) föreslagits, må bestämma
postverkets anslag för år 1886, förslagsvis beräknadt
till 5,694,500 kronor, att utgå dels direkt af
postverkets inkomster för samma år med 5,470,000
kronor, utgörande det belopp, hvartill dessa inkomster
beräknats, och dels af postverkets reserverade, hos

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 13.

21

Statskontoret innestående medel med det belopp af
224,500 kronor, som motsvarar den beräknade bristen
för år 1886, samt hvad derutöfver för utgifternas betäckande
möjligen kan erfordras;

D) att Riksdagen må besluta att, derest postverkets
inkomster för år 1886 skulle öfverskjuta det
beräknade och enligt näst föregående moment anvisade
beloppet af 5,470,000 kronor, öfverskottet skall till
Statskontoret för statsverkets räkning levereras; samt

E) att Riksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t vid framläggandet för nästa Riksdag
af förslag rörande postverkets stater för år 1887 tilllika
ville låta utreda och hos Riksdagen föreslå, med
hvilket belopp postverket bör bidraga till statsverkets
inkomster under nämnda år.

Telegrafverket.

3:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att
Riksdagen dels såsom reservationsanlag, att af telegrafmedlen direkt verket.

utgå, för år 1886 åt telegrafverket måtte anvisa enahanda belopp, [3.]

1,330,000 kronor, hvartill inkomsterna af berörda medel blifvit beräknade,
dels ock antaga de af Kongl. Maj:t för år 1885 faststälda utgiftsstater
för verket såsom gällande äfven för år 1886, med rätt för Kongl.

Maj:t att ej mindre deri göra de jemkningar, som kunna finnas af behofvet
påkallade, än äfven för telegrafverkets tidsenliga utveckliog
och förbättring använda det öfverskott, som kunde å inkomsterna
uppstå.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet (sid. 14) inhemtas, äro de för
år 1885 faststälda staterna följande:

aflöningsstat ...............................

........................... kronor 937,000: —

öfvergångsaflöningsstat................

.......................... It

11,700: —

pensions- och understödsstater..

........................... V

84,947: —

underhållsstat ...............................

...........................

258,128: —

tillsammans kronor

1,291,775: —

Utskottet får under förutsättning att inkomsttiteln »telegrafmedeb
varder beräknad till 1,330,000 kronor hemställa,

22

Stats- Utshottets Utlåtande N:o 13.

att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t under
förevarande anslagstitel äskat och föreslagit.

Tullverket.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, med godkännande
af ej mindre hvad som enligt statsrådsprotokollet för den 12
sistlidne Januari föreslagits beträffande ålderstillägg åt vissa vid kustbevakningen
anstälda personer, än äfven de enligt samma protokoll
förordade ändringar i öfvergångsaflönings-, indragnings- och omkostnadsstaterna,
måtte bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,468,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen, hvarvid uppkomme en minskning
i anslagets slutsumma af 4,500 kronor.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas att af de i staten
upptagne 34 kustsergeanter åtnjuta 6 i ålderstillägg allenast 300 kronor,
medan de öfrige 28 hafva rätt till ålderstillägg å 500 kronor.
Vidare meddelas i samma protokoll att en liknande oregelbundenhet
egde rum inom kustvaktsgraden, ty af statens 57 kustvakter till sjös
och 75 kustvakter till häst eller fot åtnjöte 5 kustvakter till sjös och
1 kustvakt till häst eller fot allenast 150 kronors ålderstillägg, medan
alla de öfrige hade rätt till ålderstillägg å 300 kronor. Dessa ojemnheter
vore föranledda deraf, att vid fastställande af aflöningsstaten år
1875 kustsergeanterna och kustvakterna å vissa orter, nemligen der dessa
tjenstemän ej förut åtnjutit den förmån af ålderstillägg, som tillkom deras
vederlikar å andra orter, ansågos kunna åtnöjas med ett mindre ålderstillägg
än de sistnämnde. Generaltullstyrelsen har nu ansett denna ojemnhet
dess mindre böra bibehållas, som i afseende å tjenstgöringens art och
trägenhet den skilnad mellan olika orter, som tidigare egt rum, numera
ickeförefunnes. Utom att en billig hänsyn till tjensteinnehafvarens anspråk
att för lika arbete åtnjuta lika godt.görelse påkallade likställighet dem
emellan jemväl i afseende å ålderstillägg, talade derför dessutom den
omständighet, att det olika ålderstillägget stundom orsakade svårighet
att förflytta en tjensteinnehafvare från en ort till en annan, der han
lämpligare och till större gagn för tullverket kunde användas. Då
dessutom den ifrågavarande jemkningen icke föranledde den ringaste
förhöjning i aflöningsstaten, och den obetydliga förhöjningen af några
få ålderstillägg, af hvilka för öfrigt endast en del för närvarande utginge,
så mycket mindre kunde föranleda någon rubbning i anslaget
till ålderstillägg, som å detta anslag under de senare åren i medeltal
besparats omkring 14,000 kronor, har Styrelsen hemstält, att Kongl.

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 13.

23

Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att ålderstilläggen för samtlige i staten
upptagne 34 kustsergeanter måtte bestämmas till 500 kronor, att utgå
med ena hälften efter fem och med andra hälften efter tio års tjenstgöring
i graden, och att samtlige kustvakter måtte erhålla lika ålderstillägg
af 300 kronor, att utgå i nyssnämnda ordning.

Då detta Styrelsens förslag innebure ett afhjelpande icke allenast
af en oregelbundenhet, utan af en verklig orättvisa i de nuvarande
aflöningsförhållandena, fann föredragande Departementschefen sig böra
till detsamma förorda bifall.

Vidkommande öfriga föreslagna ändringar inhemtas af statsrådsprotokollet,
att öfvergångsaflöningsstaten, som för år 1885 upptagits till
35,910 kronor, enligt hvad Generaltullstyrelsen anmält, genom afgång
af derå uppförda personer minskats med 2,650 kronor eller till 33,260
kronor; samt att å indragning sstaten, som för år 1885 slutade å 50,335
kronor, enligt samma Styrelses anmälan en minskning uppkommit å

2,200 kronor, i följd hvaraf statens slutsumma för år 1886 uppginge
till 48,135 kronor.

I öfriga stater har Generaltullstyrelsen ej ifrågasatt någon förändring;
och hemstälde af sådan anledning föredragande Departementschefen,
att dessa stater likasom öfvergångsaflönings- och indragningsstaterna
måtte uppföras till de af Styrelsen föreslagna belopp, endast
med iakttagande att det å omkostnadsstaten uppförda anslaget till
diverse utgifter borde för jemnande af staternas slutsumma höjas med
350 kronor, eller från 14,405 kronor till 14,755 kronor, hvarigenom
omkostnadsstaten komme att uppgå till 212,105 kronor. Härigenom
komme tullverkets stater för år 1886 att utvisa följande slutsummor:
aflöningsstaten ............................................................. kronor 1,695,700: —

öfvergångsaflöningsstaten.

ålderstilläggsstaten .....................................................

indragningsstaten .......................................................

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente
........................................................................

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes
i fattigdom efterlemnade enkor och

barn ..........................................................................

omkostnadsstaten.......................................................

33,260

250,000

48,135

197,000:

31,800

212,105

Summa kronor 2,468,000

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:s förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

24

Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 13.

Ang. vissa
betjentes vid
tullverket rätt
att beräkna
ålder stillägg.

[4-]

5:o) Under anslagstiteln »tullverket» har Kongl. Maj:t vidare
föreslagit, att Riksdagen måtte förklara öfveruppsyningsman, som befordrades
till tjensteman i första åldertill äggsgraden, berättigad att,
så vida ålderstillägget vid den nya tjensten ej vore högre än vid den „
förut innebafda öfveruppsyningsmannabefattningen, i fråga om åtnjutande
af ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft nämnda
befattning.

I statsrådsprotokollet meddelas i fråga om skälen till denna framställning,
att, sedan med anledning deraf att, enligt den vid 1875 års
riksdag antagna aflöningsnormalstat för lokalförvaltningarne samt kustoch
gränsbevakningen inom tullverket, samtlige dervid anstälde embetsoch
tjenstemän samt öfver- och underbetjente erhållit ålderstillägg, att
med bestämda belopp för hvarje tjenst utgå med ena hälften efter fem
och med andra hälften efter tio års tjenstetid inom graden, fråga uppstått
om bestämmande af de grader, till hvilka de särskilda tjenstebefattningarne
borde hänföras, Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 1
Februari 1878 indelat de vid lokalförvaltningarne anstälde tjenstemän
och betjente på följande sätt:

a) tjenstemän, hvilka åter indelades i tre grader, af hvilka den
första eller lägsta omfattade kontrollörer med lön af 1,800 kronor, bevakningskontrollören
i Karlstads tullkammaredistrikt, kammarskrifvare
och tullinspektörer, och

b) öfver- och underbetjente, som vidare indelades i fyra grader,
af hvilka den fjerde eller högsta graden omfattade, bland andre, öfveruppsyningsmän.

Vidare meddelas, att Generaltullstyrelsen i dess i förevarande
ämne till Kongl. Maj:t den 6 November 1884 aflåtna skrifvelse anfört,
att de i stapelstäderna utom Stockholm och Göteborg anstälde öfveruppsyningsmän
hade att bland annat verkställa packhusbehandling af
inkommande gods och afgifva attester deröfver, en tjenstgöring likartad
med den, som i Stockholm och Göteborg verkstäldes af vissa
kammarskrifvare. Öfveruppsyningsmännen i sistnämnda städer hade
ej heller tjenstgöring af mindre betydenhet än kammarskrifvarnes.
Aflöningsstaten upptoge ock lika aflöningsförmåner för kammarskrifvare
och öfveruppsyningsmän på det sätt, att två sinsemellan lika lönekategorier
voro för desse tjensteinnehafvare faststälda. Väl fordrades
för befordran till kammarskrifvare mogenhetsexamen, hvilket åter icke
vore stadgadt för befordran till öfveruppsyningsmannabefattning, men
på senare tider hade Generaltullstyrelsen vid tillsättande af öfveruppsyningsmän
i stapelstäder nästan utan undantag gifvit företräde
åt dem, hvilka aflagt mogenhetsexamen. Ehuru Styrelsen icke funne

Stats-Utskottets Utlåtande N:o IS.

25

lämpligt, att öfveruppsyningsmännen, vare sig alla eller blott de i
stapelstäderna, uppflyttades i tjenstemannaklassen, hvarigenom kompetensen
för öfveruppsyningsmannatjensterna skulle skärpas, hvilket i
vissa fall kunde vara till men vid en dylik tjensts tillsättande, ansåge
styrelsen dock befattningarnes likställighet med kammarskrifvaretjensterna
så väl till tjenstgöringens vigt som aflöningens storlek innebära
giltiga skäl för beviljande af den ifrågasatta förmånen, hvars
medgifvande skulle betydligt underlätta befordran från öfveruppsvningsmannagraden
till den lägsta tjenstemannagraden. Såsom vilkor
borde emellertid stadgas, att ålderstillägget vid den nya befattningen
ej finge vara högre än vid den förra. Då af öfveruppsyningsman
och kammarskrifvare vissa åtnjöte 1,000 kronor och andra 600 kronor
samt alla öfrige till lägsta graden hörande tjenstemän blott 600
kronor i ålderstillägg, komme detta vilkor att ega betydelse, då innehafvaren
af en öfveruppsyningsmannabefattning med det lägre ålderstillägget
befordrades till kammarskrifvaretjenst med högre ålderstillägg.

Generaltullstyrelsen föreslog derföre, att öfveruppsyningsman, som
befordrades till tjensteman i första ålder stillägg sgraden, måtte, sä vida ålderstillägget
vid den nya tjensten ej vore högre än vid den förut innehcifda
öfveruppsyningsmannabefattningen, i fråga om åtnjutande af ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, han innehaft nämnda befattning.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af denna Generaltullstyrelsens
hemställan yttrade departementschefen:

»På sätt Generaltullstyrelsen erinrat, eger i aflöningsförmåner
likställighet rum mellan kammarskrifvare och öfveruppsyningsmän, så
att en del af dem har i lön 1,500, i tjenstgöringspenningar 500 och i
ålderstillägg 1,000 kronor, medan för andra de respekti va beloppen
utgöra 1,500, 300 och 600 kronor. I arten af deras göromål och i
fråga om tjensternas vigt och det med dem förbundna ansvar är i en
mängd fall ej heller någon väsentlig skilnad, och på vissa orter är
till och med öfveruppsyningsmannaplatsen mera ansvarsfull än en del
kammarskrifvaretjenster. Styrelsens framställning måste derföre anses
synnerligen väl befogad. Då emellertid Riksdagen såsom vilkor för
ålderstillägg föreskrifvit endast viss tjenstetid i graden, men öfverlåtit
åt Eders Kongl. Maj:t att bestämma gradfördelningen, skulle det kunna
synas, som den gjorda framställningen kunde utan Riksdagens hörande
bifallas, men å andra sidan förekommer, att tullverkets aflöningsstat,
sådan den är af Riksdagen faststäld, fördelar personalen i två bestämdt
skilda klasser, tjenstemän samt öfver-och underbetjente, till hvilken senare
klass staten hänför öfveruppsyningsmän och dit styrelsen anser
Bih. till Bilcsd. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 11 Häft. 4

Ang. anslag
till skogsväsendet.

[5.1

26 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

dem fortfarande böra räknas för att icke kompetensfordringarna ovilkorligen
må behöfva stegras. Denna i staten gjorda klassifikation har
äfven af Eders Kongl. Maj:t iakttagits vid den gradindelning, som enligt
nådigt beslut den 1 Februari 1878 bestämts med afseende å rätt
till ålderstillägg, så att tjenstemännen äro för sig indelade i grader
samt för öfver- och underbetjente finnes en särskild gradindelning.
Då nu fråga väckts, att en tjensteinnehafvare i tullbetjentklassen skulle
få räkna sin tjenstetid såsom sådan sig till godo för vinnande af
ålderstillägg efter befordran till befattning såsom tjensteman, lärer
följdrigtigheten fordra, att Riksdagens medgifvande dertill äskas, och
jag hemställer derföre, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att lemna ett så beskaffadt förklarande, som Generaltullstyrelsen ifrågasatt.
»

Utskottet, som funnit hvad Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med Generaltullstyrelsens framställning, föreslagit hvila på fullt giltiga
skäl, får derför hemställa,

att Kongl. Majts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Skogsväsendet.

6:o) Kongl. Maj:t har under denna anslagstitel föreslagit att
Riksdagen måtte, med uteslutande ur staten af det nu uppförda anslaget
till inrättande af flottleder i Norrbottens län, 23,000 kronor,

dels godkänna den af Domänstyrelsen föreslagna, i statsrådsprotokollet
för den 12 sistlidne Januari omförmälda stat för Ombergs skogsskola
samt för tillämpning af densamma under år 1886 höja anslaget
till statens skogsskolor med 850 kronor eller till 23,650 kronor,

dels medgifva, att af anslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjandet af skogsväsendet i allmänhet finge från och med år 1886
till lektorn i naturvetenskap vid skogsinstitutet August Emil Holmgren,
så länge han bestrede denna befattning, årligen anvisas en personel
löneförbättring af 1,000 kronor,

dels ock höja sistnämnda anslag med 150 kronor till 214,050 kronor,
så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................... kronor 404,400: —

„ statens skogsskolor........... ,, 23,650: — kronor 428,050: —

Transport kronor 428,050: —

Stats-Utslcottets Utlåtande N:o. 13.

27

Transport kronor 428,050: —

reservationsanslag:

till skogsinstitutet........................ kronor 21,300: —

„ enskilda skogsundervisnin gen

...................................... ,, 8,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet...... ,, 214,050: — kronor 243,950: —•

Summa kronor 672,000: —

hvarigenom det nu utgående anslaget till skogsväsendet skulle minskas
med 22,000 kronor.

För skogsväsendet är i nu gällande ordinarie stat uppfördt:
dels bestämdt anslag:

för skogsstaten ..................................... kronor 404,400: —

,, statens skogsskolor ...................... ,, 22,800: — 427,200: —

dels reservationsanslag:

till inrättande af flottleder i

Norrbottens län........................ kronor 23,000: —

„ skogsinstitutet.............................. „ 21,300: —

,, enskilda skogsundervisningen ,, 8,600: —

„ kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet ............ „ 213,900: — 266,800: —

Summa kronor 694,000: —.

I memorial den 30 sistlidne Oktober angående anslagsbehofvet
för skogsväsendet år 1886 samt i ett särskildt, samma dag afgifvet
förslag till ny organisation och utgiftsstat för skogsstaten har, enligt
hvad i statsrådsprotokollet meddelas, Domänstyrelsen föreslagit en förhöjning
af det bestämda anslaget för skogsstaten till 531,405 kronor.
Att en förändrad organisation af skogsstaten och i sammanhang dermed
en tidsenlig lönereglering för densamma må åstadkommas, har
länge med rätta erkänts vara en angelägenhet af största vigt, och
tillfredsställande vore derföre, att ett med synnerlig omsorg utarbetadt
fullständigt förslag till frågans lösning nu blifvit af det nybildade
centralverket inom denna förvaltningsgren framlagdt. Emellertid mötte
ett bestämdt hinder för, att detta förslag skulle kunna underställas
redan innevarande Riksdags pröfning. Det hade nemligen icke varit

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Domänstyrelsens afsigt, att de förökade kostnaderna för skogsstatens
aflöning skulle innefatta en lika stor utgiftstillökning för statsverket,
utan förutsatte förslaget, att, jemte det skogsstaten skulle i vissa fall
taga en vidsträcktare befattning än hittills med hushållningen å de
ecklesiastika boställenas skogar, en skälig ersättning skulle beredas
kronan för de kostnader, den finge vidkännas för förvaltningen af de
ecklesiastika boställsskogarne, hvilken ersättning skulle utgå i form
af en viss andel af den behållna afkastning utaf dessa skogar, hvilken
nu inginge till presterskapets löneregleringsfond; och afgörandet af
nämnda fråga fordrade en helt annan förutgången beredning än förslaget
i öfrigt om skogsstatens organisation och löneförmåner, och
Domänstyrelsen, inseende detta, hade ock gjort frågan om de förändrade
bestämmelserna rörande de ecklesiastika boställsskogarnes afkastning
till föremål för en särskild, i sistlidne December månad till
Finansdepartementet inkommen framställning, som blifvit öfverlemnad
till Ecklesiastikdepartementets handläggning, hvarefter domkapitlen
genom nådig remiss undfått befallning att afgifva yttranden deröfver.
Å andra sidan torde det vara gifvet, att den slutliga pröfningen af
löneregleringen för skogsstaten icke lämpligen kunde vare sig af
Kongl. Maj.4 eller Riksdagen företagas, innan utredt och bestämdt
vore, huru vida och i hvad mån det förutsatta bidraget från de ecklesiastika
boställsskogarne kunde vara att för ändamålet påräkna, och vore
det derföre nödvändigt att uppskjuta under ännu ett år med föredragningen
af Domänstyrelsens förslag till ny organisation af skogsstaten.
Vid sådant förhållande hade ej heller ändring af det för skogsstaten
nu anvisade bestämda anslag å 404,400 kronor blifvit ifrågasatt.

Beträffande statens skogsslcolor hade Domänstyrelsen anfört, att nu
gällande stadga för allmänna skogsläroverken den 15 September 1871
§ 14 uppstälde såsom fordran för inträde såsom elev vid skogsinstitutet
att hafva antingen genomgått skogsskola eller under minst
ett år hos någon af Domänstyrelsen anvisad förvaltande tjensteman
vid skogsstaten erhållit praktisk öfning i skogsskötsel och skogsmätning.
Vid tillämpningen hade det senare alternativet förorsakat vissa
svårigheter, enär anvisandet af tjensteman måst göras beroende af dennes
eget medgifvande att meddela undervisning, och styrelsen således
ej alltid varit i tillfälle att utse de personer, hvilka i afseende å så väl
personliga egenskaper som verksamhetskretsens beskaffenhet vore för
ändamålet lämpligast. Det första, af många valda alternativet, eller
att genomgå skogsskola, hade jemväl medfört ej ringa olägenheter,
framkallade synnerligen af det för sådana personer ej afpassade undervisningssätt,
som måste användas för de ynglingar, hvilka utgjorde

Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 13.

29

flertalet af skolornas lärjungar och skulle utbildas till skogvaktare.
Den på dessa sätt vunna praktiska utbildningen hos de derefter vid
institutet intagna eleverna hade i följd häraf ofta lemnat mycket
öfrigt att önska till men för undervisningen vid institutet och elevernas
framtida verksamhet.

För att genom undervisningens lämpligare ordnande bibringa
blifvande skogstjenstemän och enskilda skogsförvaltare den praktiska
utbildning, hvarå man med rätta finge göra anspråk, borde den förberedande
och grundläggande öfningen i praktisk skogshushållning koncentreras
från samtliga skogsskolor och skogstjenstemän till en enda
af de nuvarande skogsskolorna, vid hvilken undervisningen då kunde
afpassas till full öfverensstämmelse med sitt ändamål.

I de nuvarande skogsskolorna, hvilkas verksamhet afsåge utbildande
af skogsbetjente, funnes plats för tio lärjungar vid hvarje
skola, och lärokursen fortginge från den 1 Oktober till den 15 påföljande
Juni.

Vid den skogsskola, hvarom nu vore fråga och som ej vidare
skulle mottaga andra lärjungar, än som skulle förberedas till inträde
vid skogsinstitutet, borde fortfarande finnas plats för tio elever eller
ungefär samma antal, som årligen sökte inträde vid institutet; men
skolan, för hvilken särskilda stadgar framdeles borde af Kongl. Maj:t
utfärdas, borde afse bibringande af de hufvudsakligen praktiska, men
delvis teoretiska färdigheter och kunskaper, som utöfver en förut
inhemtad god skolbildning behöfdes såsom grundläggande för undervisningen
vid skogsinstitutet. Lärokursen borde börja den 1 Juli och
sluta den 15 påföljande Juni.

Bland nuvarande skogsskolor egde Ombergs för detta ändamål
ett afgjordt företräde framför alla öfriga, i betraktande af sitt läge på
en redan länge rationelt skött kronopark af stor utsträckning samt
sin närbelägenhet till häradsallmänningar och andra allmänna skogar
af omvexlande beskaffenhet, fördelar, genom hvilka elevernas praktiska
utbildning blefve mera mångsidig. Med jemförelsevis ringa kostnad
kunde den sättas i erforderligt skick. För att i de nuvarande åbyggnaderna
anordna lämpliga bostäder för en lärare och tio elever äfvensom
för anskaffande af inventarier och undervisningsmateriel syntes
endast erfordras 10,000 kronor, hvilket belopp kunde utgå af reservationsanslaget
till skogsväsendet.

30

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Skolans nuvarande utgiftsstat upptoge:
en föreståndare, tillika jägmästare i reviret och försedd

med boställe i skolans närhet, lön ........................... kronor 1,000: —

en skogsrättare, jemte bostad och vedbrand, lön ...... „ 800: —

expenser och underhåll .................................................... ,, 500: —

10 stipendier åt lärjungarne.............................................. ,, 1,500: —

Summa kronor 3,800: —

För undervisningens rätta ordnande erfordrades emellertid vissa
ändringar i personalen och dess aflöning. Då lärokursen vore afsedd
att fortgå tre månader längre än hittills, samt föreståndarens arbete
derföre måste ökas derhän, att hans tjenstgöring såsom revirförvaltare
och skolföreståndare komme att utesluta möjligheten för honom att
genom enskilda skogsförrättningar skaffa sig biförtjenst, borde hans
aflöning höjas till 1,500 kronor, deraf 500 kronor tjenstgöringspenningar.

Då föreståndaren, såsom revirförvaltare, ej kunde odeladt egna
sin tid åt skolan och derföre behöfde ett lärarebiträde, som ej borde
vara eleverna underlägset i allmänbildning, borde den nuvarande skogslättaren,
som endast innehade förordnande tills vidare, utbytas mot en
underlärare, utexaminerad från skogsinstitutet. För erhållande af en
person med praktisk duglighet, erfarenhet och undervisningsförmåga
borde aflöningen bestämmas till 1,500 kronor, deraf 500 kronor tjenstgöringspenningar,
samt honom medgifvas rätt att vid befordran till
jägmästaretjenst få i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den
tid, han såsom underlärare tjenstgjort. Han borde ock erhålla bostad
vid skolan.

Slutligen erfordrades ett årligt anslag af 2,500 kronor, att mot
redovisning användas till expenser, underhåll, aflöning för en dräng,
inventarier samt kostnad för resor, som lärare och elever företoge i
och för öfningar till andra närbelägna skogar. Nuvarande anslaget
till stipendier blefve deremot obehöfligt.

Elevernas kosthåll borde betalas af dem sjelfva.

Staten för Ombergs skogsskola skulle alltså blifva följande:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13. 31

1 föreståndare ......................................................

1 underlärare, jemte bostad och vedbrand,0)
Resekostnad för underläraren och elever, ex-penser och underhåll ....................................

Lön.

Tjenst-

görings-

penningar.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

1,000

1,000

—

500

500

1,500

1.500

2.500

—

Summa kronor |--

—

—

,—

5,500 —

*) med rätt att, efter befordran till jägmästaretjenst, i fråga om ålderstillägg räkna sig
till godo den tid, han såsom underlärare tjenstgjort.

En förhöjning i årliga anslaget af 1,700 kronor skulle således
blifva behöflig; men som skolan i sitt förändrade skick först komme
att börja sin verksamhet den 1 Juli 1886, erfordrades för nämnda år
endast hälften af denna förhöjning med 850 kronor. På grund häraf,
och då någon förändring i öfriga skogsskolors stat ej ifrågasattes,
hade Domänstyrelsen föreslagit, att anslaget till statens skogsskolor
måtte för år 1886 höjas till 23,650 kronor.

Mot detta förslag, hvilket syntes föredragande departementschefen
kunna främja en mera praktisk utbildning af skogsinstitutets
elever, har departementschefen ej haft något att erinra.

Särskildt anslag till inrättande af flottleder i Norrbottens län har
icke för år 1886 ifrågasatts af Domänstyrelsen, som ansett sig böra
först afvakta resultatet af de arbeten i detta afseende, som med de
för innevarande år anslagna medel komma att utföras.

I fråga om anslaget till skogsinstitutet hade Domänstyrelsen framhållit,
att lektorn i de naturvetenskapliga ämnena August Emil Holmgren
borde komma i åtnjutande af förbättrade löneförmåner, efter att
hafva sedan den 23 September 1859 och således vid ingången af år
1886 i mer än 26 år bestridt denna befattning. Under denna tid hade
Holmgren årligen åtnjutit 1,000 kronor intill år 1875, under nämnda
år 1,200 kronor samt från och med år 1876 2,500 kronor. Med åberopande
af lektor Holmgrens gagnande verksamhet såsom lärare och
läroboksförfattare samt de ökade anspråk, som i följd af nyare tiders
forskningar rörande de lägre djurens och växternas stora betydelse
för skogshushållningen måste ställas på skogsmannens utbildning i
naturvetenskaperna, hade Domänstyrelsen hemstält, att, på det Holm -

32

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

gren måtte sättas i tillfälle att utan näringsbekymmer fortfarande såsom
hittills egna sina krafter åt forskningar i nämnda syfte, hans årsaflöning
måtte höjas med 1,000 kronor eller till 3,500 kronor samt
anslaget till Skogsintsitutet alltså upptagas till 22,300 kronor.

Då lektor Holmgrens framstående duglighet i sitt fack och hans
långa tjenstetid vid institutet syntes föredragande departementschefen
väl påkalla den löneförbättring, som för honom blifvit föreslagen, men
en dylik löneförbättring borde, såsom ock Domänstyrelsen tycktes
hafva afsett, blifva personel för lektor Holmgren, kunde det ej vara
skäl att dermed höja det ordinarie anslaget till skogsinstitutet eller
att rubba den för institutet faststälda aflöningsstat, utan borde den
åsyftade förmånen för lektor Holmgren lämpligen beredas derigenom,
att Kongl. Maj:t äskade Riksdagens medgifvande dertill, att omförmälda
personella löneförbättring finge till lektor Holmgren under hans
tjenstetid utgå af reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

I sistnämnda anslag likasom i anslaget till enskilda skogsundervisningen
ifrågasatte Domänstyrelsen ej någon ändring; och föredragande
departementschefen har af sådan anledning ej haft annan hemställan
att göra, än att anslaget till kronoskogarnes förvaltning m. m. måtte,
till utjemnande af slutsumman för hela anslaget till skogsväsendet,
höjas med 150 kronor eller till 214,050 kronor.

Vidkommande först den föreslagna staten för Ombergs skogsskola,
så har Utskottet med hänsyn till vigten deraf att till de båda lärarebefattningarna
må kunna erhållas de lämpligaste personer, icke ansett
sig böra föreslå någon ändring i samma stat.

Hvad deremot angår den för lektor Holmgren äskade personella
löneförhöjningen, har det synts Utskottet att, då, efter upprepade förhöjningar
af Holmgrens löneförmåner, dessa numera utgå med 2,500
kronor från skogsinstitutet samt, enligt hvad Utskottet inhemtat, Holmgren
åtnjuter och under flera år åtnjutit ett anslag af 1,000 kronor
årligen från Landtbruksakademiens förvaltningskomité, hvilket anslag
stälts till komiténs förfogande »för utbredning af kännedom om de för
landtbruket skadliga insekterna m. m.», giltig anledning saknas att
nu åter bevilja förhöjning i de till Holmgren från skogsinstitutet utgående
löneförmåner; hemställande alltså Utskottet,

Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 13.

33

a) att Riksdagen, med uteslutande ur staten af
det nu uppförda anslaget till inrättande af flottleder
i Norrbottens län, 23,000 kronor, må godkänna den
af Kongl. Maj:t föreslagna stat för Ombergs skogsskola
samt för tillämpning af densamma under år 1886 höja
anslaget till statens skogsskolor med 850 kronor, eller
till 23,650 kronor;

b) att Kongl. Maj:ts framställning derom att af
anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet måtte från och
med 1886 till Lektorn i naturvetenskap vid Skogsinstitutet
August Emil Holmgren, så länge han bestrider
denna befattning, årligen anvisas en personel löneförbättring
af 1,000 kronor icke må af Riksdagen bifallas;
samt

c) att Riksdagen må, till utjemnande af slutsumman
för hela anslaget till skogsväsendet, höja
anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet med 150 kronor
till 214,050 kronor.

7:o) I en af Herr G. O. Tundal i Andra Kammaren väckt motion
(N:o 84) har på anförda skäl blifvit föreslaget, att Riksdagen måtte
i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta genom
dertill utsedde sakkunnige män utarbeta och till Riksdagen framlägga
nådigt förslag till torrläggning af vattendränkta myrmarker å kronans
skogar inom Vesterbottens och Norrbottens län samt till Kongl. Maj:ts
förfogande ställa ett förslagsanslag af 25,000 kronor till bestridande af
kostnaden för detta förslags utarbetande.

Till stöd för detta förslag åberopas hufvudsakligen, att de i
nämnda skogar befintliga stora myrar och mossar, som upptoge betydliga
arealer, och icke vore, i sitt nuvarande vattendränkta skick,
tjenliga för skogskultur, gjorde bygden osund samt samfärdseln mellan
angränsande socknar och byar obeqväm och trög. Vidare skulle en
efter hand skeende torrläggning onekligen vara ett för det allmänna
nyttigt, för att ej säga nödvändigt, företag, som, förutom fördel för
ortens inbyggare, äfven skulle medföra en värdefull tillökning i skogbärande
mark, enär de norrländska myrmarkerna i allmänhet efter torrläggning
väl lämpade sig för skogsodling. Härtill komme att statsverket
hade en årlig, ej obetydlig inkomst af sina skogar i ofvannämnda
län, i följd hvaraf det kunde vara förenligt med statens intresse, att
Ilih. till Pälcsd. Prof. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 5

Ang. vackt
förslag om
utarbetande
af förslag till
torrläggning
af vattendränkta
myrmarker
å kronans
skogar
i vissa län
m. m.

34

Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 13.

Ang. höjning
af anslaget
till lyshållning
m. nitor
kronans
publika hus i
Stockholm.

[6.]

Ang. uteslutande
af ett
anslagshelopp.

[7.]

någon del af denna inkomst användes för att till skogbärande mark
småningom förvandla de nu ofruktbara myrarna och mossarna.

Den af motionären uttryckta önskan, att ifrågavarande myrar och
mossar måtte torrläggas, synes visserligen vara förtjent af uppmärksamhet,
men med afseende på den väckta frågans vidtutseende beskaffenhet,
synes det dock vara olämpligt, att Riksdagen utan en mer uttöm-,
mande utredning af ämnet vidtager åtgärder till främjande af sådan
torrläggning, som motionären ifrågasatt.

Utskottet hemställer alltså,

att Herr Tundals ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm.

8:o) Sedan Statskontoret anmält, att utgifterna från det förslagsanslag
å 18,000 kronor, som är uppfördt i riksstaten för gäldande af
dels sådana afgifter för lyshållning, brandvaktsafgift, gatuläggning
m. m., som drabba vissa kronans hus och byggnader i hufvudstaden,
dels ock kostnaden för gaturenhållning och sotning, uppgått

år 1881 till kronor 28,427: 11
„ 1882 „ „ 33,681: 29

„ 1883 „ „ 31,537: —,

har Kongl. Maj: t, då beloppet af anslaget således visat sig vara för
ändamålet otillräckligt, äskat att beloppet måtte med 12,000 kronor
höjas till 30,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må höja anslaget till lyshållning m. fl. utgifter
för kronans publika hus i Stockholm med 12,000
kronor, eller från 18,000 kronor till 30,000 kronor.

Städers friheter.

9:o) Af skäl, som finnas anförda i statsrådsprotokollet (se Inkomstberäkningen
sid. 5 och 6) har Kongl. Maj:t föreslagit, att af det i riksstaten
å denna anslagstitel under kolumnen »indelning och dermed

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

35

jemförlig anvisning: friheter» uppförda belopp, 8,460 kronor, måtte uteslutas
5,940 kronor och återstående 2,520 kronor bibehållas, med iakttagande,
att kolumnens benämning rättas till »friheter och kyrkotionde»,
hvarigenom anslagets slutsumma minskades till 26,790 kronor; och
får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t sålunda
föreslagit.

Mynt- och Kontrollverken.

1 hUll TT+oVn+fof h^-r romiaorfl+fl fin mnm Ttammarpn A^g. anslag

af Herr A. O. Wallenberg väckt motion (JN:o 29), hvari anförts och '' af en om

myntnings fond.

yrkats:

»Statsmakterna inom hvarje land hafva i främsta rummet det åliggandet
att sörja för sin samtids gagn och bästa, men de torde icke
heller böra förbise vidtagandet af sådana åtgärder, som afse framtida
gagn, allra minst böra de kasta på framtiden sådana omsorger, som kunna
blifva ganska tunga, men som genom ett klokt förutseende också kunna
så fördelas, att de icke för någon generation blifva tryckande.

Hos ett folk, som aktar eganderätten, är det af stor vigt att ega
en i lag noga bestämd värdemätare, och med en antagen myntenhet
följer ett helt myntsystem. Vårt myntsystem af år 1873 är grundadt
på guld, såsom värdemätare, hvartill hörer skiljemynt af silfver och
brons i nödigt antal valörer. Alla dessa mynt äro underkastade nötning
och lagen bestämmer de gränser af slitning, som icke få öfverskridas,
utan att myntstycket upphör att vara lagligt betalningsmedel.
När ett nytt myntsystem först införes, förgå åtskilliga år, innan man
märker, att tidpunkten för behöflig ommyntning nalkas, men mycket
säkert inträffar den dagen, och om man uppskjuter med successiv ommyntning,
blifva kostnaderna oväntadt stora. Andra länders erfarenhet
bär vittne härom.

Då nu skilnaden emellan prägelvärdet och metallvärdet uti vårt
skiljemynt är mycket stor, så uppkommer deraf en betydlig vinst på
myntfabrikationen. Jag har tänkt mig det vara förenligt med god hushållning
att för behöflig ommyntning reservera en del af denna vinst
och det desto hellre, som jag anser det vara en oberättigad inkomstkälla
att, utan all tanke på detta framtidsbehof, använda hela vinsten
på utmyntningen till andra statsutgifter. Jag anser, att myntfabrikationen
för kronans räkning borde ordnas så, att halfva nettobehållnin -

36

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

gen ingick till statsverket såsom afkastning af denna industriella verksamhet,
som bör och måste uteslutande för kronans räkning bedrifvas,
och andra hälften af sagda nettobehållning i Statskontoret särskildt
reserveras och förvaltas under rubrik Ommyritningsfond, stäld till Kongl.
Maj:ts disposition för det ändamål denna rubrik klarligen angifver.

Enligt tillgängliga uppgifter hafva följande belopp under de förflutna
åren från Myntverket inlevererats till statskassan:

År

1874

till Riksgäldskontoret.............

.......................... 200

11

1875

ii

11 .............

.......................... 90,100

11

1876

11

11 .............

......................... 407,300

11

1877

11

Statskontoret .............

......................... 300,900

11

1878

11

11 ............

......................... 250,000

11

1879

V

11 .............

.......................... — —

11

1880

11

11 .............

......................... — —

11

1881

V

11 ............

.......................... 136,000

11

1882

11

fl .............

.......................... 80,000

11

1883

11

11 ............

.......................... 30,000

>1

1884

V

11 .............

.......................... 195,000

Kronor 1,489,500

Jag känner icke huru dessa medel blifvit använda, men jag skulle
önskat, att hälften deraf blifvit reserverad för det af mig nu angifna
ändamålet. Då emellertid så icke skett, kan Riksdagen mycket väl
besluta att, af till sitt förfogande stående medel, nu lemna 744,750
kronor såsom grundplåt till en ommyntningsfond.

På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag det Riksdagen
behagade besluta:

l:o till upprätthållande allt framgent af alla svenska myntsorters
lagenlighet för att vara gångbara skall bildas en ommyntningsfond, under
Statskontorets vård och förvaltning, stäld till Kongl. Maj:ts* disposition
för ändamålet;

2:o för denna ommyntningsfond afsättas af nu tillgängliga besparingar
744,750 kronor;

3:o tills vidare och intill dess Riksdagen annorlunda beslutar skall
halfva nettobehållningen af utmyntningen vid Kongl. Myntverket tilläggas
ommyntningsfonden.44

Då bildandet af fonder för statsverkets räkning till främjande af
ändamål, för hvilka anslag eljest skolat anvisas, ej utan föregången
utredning och ådagalagdt behof torde böra af Riksdagen medgifvas
samt all grund saknas för beräknande af det belopp, som, för att ernå

Stats-VtsJcottets Utlåtande N:o 13.

37

ändamålet, nu på en gång och derefter årligen borde till den föreslagna
ommyntningsfonden afsättas, föranlåtes Utskottet att hemställa,

att Herr Wallenbergs ifrågavarande förslag icke
må af Riksdagen bifallas.

Extra utgifter.

ll:o) I den i Första Kammaren väckta motionen (Nio 8) har
Herr Friherre R. Klinckowström föreslagit, att anslaget till »extra utgifter»
måtte förändras till bestämdt anslag och i 1886 års riksstat uppföras
med i öfrigt oförändradt belopp.

Motionären uppgifver, att detta anslag, som utgår med 35,000
kronor årligen, har att uppvisa följande reservationer:

för

år

1878...............................

........................... 14,902: — kronor

ii

1879...............................

............................ 15,410: — „

11

ii

1880..............................

............................ 6,040: — „

11

ii

1881.............................

............................. 12,730: — „

V

ii

1882..............................

............................ 20,716: — „

Dessa uppgifter torde bero på något missförstånd så till vida, att
de angifna reservationerna icke, såsom motionären synes hafva trott,
uppkommit å anslaget för hvarje år, utan erhållits genom sammanläggning
af den under ett år uppkomna reservationen med dem, som förefunnits
från föregående år.

Följande tabell utvisar, till hvilka belopp öfverskott och brist å

anslaget för hvarje

år 1878 ....................

af nedannämnda år uppgått:

Öfverskott.

... kronor

Brist.

23,958: 68

„ 1879 .....................

„ 1880 .....................

kronor 507: si ........................

ii

9,365: ei

„ 1881 .....................

„ 1882 .....................

„ 1883 ....................

„ 6,685: 89 .......................

„ 7,985: oe .......................

ii

879: 96

„ 1884 .....................

4,015: r6 ........................

—

För åren 1878—1882 hafva uppgifterna hemtats från den i den
senast afgifna revisionsberättelsen angående statsverket å sid. 199 meddelade
tabellen, hvilken motionären jemväl, enligt sin uppgift, begagnat.

Ang. förändring
af anslagets
natur

38

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

För åren 1883 och 1884 har Utskottet från Statskontoret erhållit upplysning
i ämnet.

Då det visat sig att reservationerna å anslaget varit väl behöfliga
för att betacka de brister, som under vissa år uppkommit, finnes icke någon
anledning att förändra anslagets natur, hvadan Utskottet hemställer,

att Riksdagen må lemna Herr Friherre Klinckowströms
ifrågavarande förslag utan afseende.

Kontroll å tillverkningsafgifter.

Ang. nedsättning
i
anslagets
belopp.

12:o) Herr Friherre R. Klinckowström har vidare i sin inom Första
Kammaren väckta motion (N:o 8) föreslagit, att förslagsanslaget till
kontroll å tillverkningsafgifter måtte i 1886 års riksstat nedsättas till

400,000 kronor.

Skälet till nedsättningen skulle, enligt motionärens åsigt, ligga
deri, att anslaget under flere år icke till fullo åtgått, utan en stor del
deraf förblifvit oanvänd. Sålunda hade, enligt hvad motionären uppgifver,
å anslaget under nedannämnda år gjorts följande besparingar:

år 1880 ....................................................... kronor 105,015: ■—

„ 1881 „ 49,619: —

„ 1882 ........................................................... „ 90,809: —

För år 1883 utgjorde, enligt hvad Utskottet inhemtat, besparingen
40,082 kronor 98 öre.

Visserligen måste det medgifvas, att de anförda siffrorna tala för
möjligheten att redan nu nedsätta ifrågavarande anslag; men dåverkan
af Kongl. förordningen den 2 Juni 1882 angående vilkoren för tillverkning
af bränvin ännu ej kan utrönas, och då härtill kommer, att
besparingarna å ett förslagsanslag icke få användas till andra statsutgifter,
samt en nedsättning af anslagets belopp således ej skulle
leda till någon motsvarande minskning i statens utgifter i det hela,
föranlåtes Utskottet hemställa,

att Herr Friherre Klinckowströms förevarande
förslag icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Öfriga ordinarie anslag.

39

13:o) Beträffande de å sjunde hufvudtiteln uppförda öfriga ordinarie
anslagen har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan förändring, än
att för afrundande af hufvudtitelns slutsumma anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. måtte minskas med 60 kronor; och hemställer
Utskottet,

att Riksdagen må fastställa alla öfriga här ofvan
icke särskildt omförmälda ordinarie anslag å sjunde
hufvudtiteln till oförändrade belopp för år 1886; dock
att i anslaget till »skrifmaterialier och expenser, ved
m. m.» må få göras den jemkning, som till afrundande
af hufvudtitelns slutsumma kan befinnas erforderlig.

För tillfälliga behof hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva följande
framställningar blifvit gjorda.

Genomförande af Kammarkollegii nya organisation.

14:o) Sedan Kammarkollegium hos Kongl. Maj:t gjort anmälan
derom, att å kollegiets gamla stat numera endast qvarstode Kanslisten
å registratorskontoret Carl Theodor Uttermarck med en årlig lön af

1,200 kronor, har Kongl. Maj:t, på sätt i statsrådsprotokollet (sid. 27)
antydes, gjort framställning, att å allmänna indragningsstaten måtte
uppföras en årlig pension af 600 kronor, att jemte den pension från
civilstatens pensionsinrättning af 600 kronor, hvartill han efter erläggande
af retroaktivafgifter kunde varda berättigad, utgå från och med
månaden näst efter den, under hvilken afsked från kanslisttjensten
honom beviljas. I händelse af bifall dertill skulle således något anslag
till genomförande af Kammarkollegii nya organisation ej vidare erfordras;
hvarom Utskottet velat hos Riksdagen göra

anmälan.

Genomförande af Statskontorets nya organisation.

15:o) För genomförande af Statskontorets nya organisation äro
på extra stat för år 1885 anvisade 9,740 kronor; och då, på sätt här

Ang. öfriga
ordinarie
anslag.
[8-]

Ang. upphörande
af
ett under
denna anslagstitel

uppfördt
anslag.

Ang. anslag
för genomförande
af
Statskontorets
nya
organisation.

[9].

40

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Ang. anslag
till ersättning
för af
Statskontoret
förskjutna
medel.
[10.]

ofvan i punkten l:o) med ledning af statsrådsprotokollet jemväl blifvit
meddeladt, Kammarskrifvaren Alfred Elfving, hvilken egt att af ifrågavarande
anslag uppbära 1,920 kronor, den 31 Oktober 1884 blifvit
befordrad till tjenst å stat inom verket, kan, enligt hvad i statsrådsprotokollet
meddelas, anslaget minskas med sistnämnda belopp, eller
till 7,820 kronor, hvilket belopp åter, enligt hvad Statskontoret anmält,
fortfarande erfordras.

Kongl. Maj:t har derföre, i enlighet med Statskontorets hemställan,
äskat att, för genomförande af Statskontorets nya organisation, å extra
stat för år 1886 måtte anvisas 7,820 kronor; hemställande Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till denna Kongl. Maj:ts
framställning, må på extra stat för år 1886 uppföra
ett anslag af 7,820 kronor för genomförande af Statskontorets
nya organisation.

Ersättning för af Statskontoret gjorda förskotter.

16:o) Enligt uppgift från Statskontoret äro de af Statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, som borde hos Riksdagen anmälas till
ersättning, följande:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning m. m.

af vissa kronans domäner......................................... kronor 4,390: 07

„ godtgörelse åt boställsinnehafvares sterbhus för
sterbhuset tillhöriga byggnader å indragna härads skrifvarebostället

Klef N:o 5 i Upsala län ......... „ 900: —

„ godtgörande af reparationer å inlösta byggnader
vid indragna häradsskrifvarebostället Spånga N:o

1 i Södermanlands län................................................ „ 259: 43

„ godtgörande af öfverbyggnad vid indragna bostället
Munketorp i Östergötlands län .................. „ 90: —

„ ersättning åt åtskilliga kronoarrendatorer för saknad
afkomst af exproprierad jord......................... „ 322: 07

„ kostnader för statsverkets bergseffekter ............... „ 300: 90

,, kostnader för utredning af väckt fråga om upphörande
af arrendet till Sala silfververk............... „ 18,854: 20

,, kostnader för bankkomitén ...................... „ 50,680: 49

eller tillsammans kronor 75,797: 16.

Stats-Utskottds Utlåtande N:o 13.

41

Kongl. Maj:t har nu äskat, att till gäldande af nämnda förskott
måtte för år 1886 anvisas ett extra anslag, som för undvikande af
öretal i riksstaten borde utföras med 75,798 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, till ersättning för af Statskontoret
gjorda förskott, må på extra stat för år 1886 uppföra
i riksstaten ett anslag af 75,798 kronor.

\

Genomförande af Öfverintendentsembetets nya organisation.

17:o) Vidare hemställer Utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må för genomförande af Öfverintendentsembetets
nya organisation på extra stat för
år 1886 anvisa enahanda belopp, som i nu gällande
riksstat tinnes för samma ändamål uppfördt, eller 1,000
kronor.

Iståndsättande af taket å Kalmar slott.

18:o) Af det vid 1884 års riksdag beviljade anslaget å 80,000
kronor] för iståndsättande af taket å Kalmar slott och verkställande i
sammanhang dermed af vissa förändringar i afseende å tornen, af
hvilket anslag en femtedel, eller 16,000 kronor, anvisats för innevarande
år, har Kongl. Maj:t äskat anvisande på extra stat för år 1886 af ytterligare
en femtedel; och hemställer Utskottet,

att Riksdagen må af det beviljade anslaget till
iståndsättande af taket å Kalmar slott på extra stat
för år 1886 anvisa en femtedel, eller 16,000 kronor.

Vidtagande af åtgärder till skydd mot eldfara för Tekniska skolans hus.

19:o) Till vidtagande af åtgärder till skydd mot eldfara för Tekniska
skolans hus i Stockholm har Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag
af 88,000 kronor.

Bih. till Riksä. Prot. 1885. 4 Sami. 1 Afd. 11 Höft. 6

Ang. anslag
för genomförande
af
Öfverintendentsembetets

nyaorganisation.

[11].

Ang. anvisande
af
en del af beviljadt
anslag
för iståndsättande
af
taket å Kalmar
slott.

[12-]

Ang. anslag
för åtgärders
vidtagande
till iståndsättande
af
Tekniska skolans
i Stockholm
byggnad
och dess
skyddande
mot eldfara.

[13.]

42

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende yttrade
Departementschefen följande:

»Då jag sistlidet år i underdånighet anmälde de frågor, som rörde
regleringen af utgifterna under sjunde hufvudtiteln, redogjorde jag ock
för en af Öfverintendentsembetet gjord framställning, att utöfver den
förhöjning i det ordinarie anslaget till byggnader och reparationer,
då var i fråga och sedermera äfven af Riksdagen beviljades, ett

som

extra anslag å 341,405 kronor måtte anvisas för bekostande af åtskilliga
mera omfattande och länge uppskjutna arbeten, åsyftande vissa
allmänna byggnaders skyddande mot eldfara eller försättande i ett tillfredsställande
utvertes skick eller ock förstärkande af byggnadsgrunden.
Utan att bestrida behöfligheten af de sålunda till utförande ifrågasatta
arbetena, fann jag mig då förhindrad att understödja förslaget i den
form, hvari det förelåg, och jag framhöll dervid, bland annat, att ett
flertal af dessa arbeten egde den omfattning, att hvart och ett af dem
lämpligen borde göras till föremål för en särskild framställning, åtföljd
af fullständig utredning om behöfligheten af arbetet och kostnaden för
dess utförande — en utredning, som efter mitt förmenande måste föreligga,
innan så betydande anslagsposter blefve föremål för Eders Kongl.
Maj:ts och Riksdagens pröfning. Öfverintendentsembetets framställning
i nämnda del blef ock af Eders Kongl. Maj:t afslagen.

Bland de arbetsföretag, som då voro ifrågasatta, var äfven att
försätta Tekniska skolans hus här i staden i ett mindre eldfarligt skick,
enligt följande kostnadsberäkning:
anbringande af gipstak i 3 salar i bottenvåningen.

„ „ „ „ 7 „ en trappa upp..

„ „ „ „ 25 lägenheter 2 trappor upp

ändring af brandredskapen.............................................

uppsättande af jerntrappor i stället för nuvarande

trätrappor .......................................................................

insättande af åtskilliga jerndörrar m.

m.

kronor 3,410
„ 6,540

, 11,374

, 969

, 18,757

, 16,645

Summa kronor 57,695

1 underdånig skrifvelse den 23 sistlidne September har öfverintendentsembetet
åter rigtat uppmärksamheten å behofvet af åtgärder
för att mot eldfara skydda Tekniska skolans hus.

Sedan Riksdagen enligt skrifvelse den 25 Juli 1863 beviljat ett
belopp af 300,000 kronor för att tillika med det af Stockholms stad
utlofvade bidrag, 160,000 kronor, eller det från staden dittills årligen
utgående hyresanslag, 8,000 kronor, kapitaliseradt efter fem procent,
och de medel, styrelsen för svenska slöjdföreningens i Stockholm

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

43

söndags- och aftonskola förmält sig ega att härtill disponera, eller

55,000 kronor, användas till uppförande af en ny byggnad för slöjdföreningens
skola, deri lokaler jemväl borde beredas för allmänna
industriexpositioner, för utställning af landtbruksredskap och modeller
samt för ett geologiskt museum, uppfördes Tekniska skolans nuvarande
hus.

Öfverintendentsembetet erinrar nu till en början derom, att, sedan
ritningar till ifrågavarande byggnad blifvit uppgjorda och till Embetets
granskning öfverlemnade, Embetet i underdånigt utlåtande den 20
Januari 1863 anmärkt, att enligt ritningarne byggnaden ej vore afsedd
att utföras i full öfverensstämmelse med de föreskrifter, hvilka till skydd
mot eldfara funnos meddelade i gällande byggnadsstadga för liufvudstaden.
Det syntes fortfarande för Öfverintendentsembetet, som om angelägenheten
att med påräkneliga tillgångar kunna åstadkomma detta omfattande
byggnadsföretag och att dervid nöjaktigt tillgodose alla de
olika anspråken å utrymme och ändamålsenlighet vid anordnandet af
de många särskilda lokalerna skulle vid uppgörandet af byggnadsritningarne
förledt dessas författare att, såvidt då ansågs möjligt och
utan fara för byggnaden lämpligt, inskränka omkostnaderna för sådana
konstruktiva detaljer, hvarigenom en större trygghet mot eldfara, än
som skett, kunnat vinnas. Ofullständigheten i detta afseende visade
sig synnerligast genom saknaden af underpanelning, af trossfyllning
och af rappning å en del innertak, hvarigenom, särdeles sedan golfven
under årens lopp blifvit hoptorkade och gistna i följd af värmerörens
inverkan å desamma, eldfaran blifvit än mera i ögonen fallande. Äfven
våningarnes förbindelse sinsemellan genom vindeltrappor af trä samt
frånvaron af lämpliga dörrar af jern för afstängning, i händelse af eldsolycka,
af till hvarandra stötande lokaler, som nu utgöra en sträcka
af öfver 500 fot med oafbruten förbindelse i samma våning, ökade
nämnda fara, hvilken ock vid särskilda tillfällen föranledt så väl styrelsen
för Tekniska skolan som Landtbruksakademien och chefen för
Sveriges geologiska undersökning att hos öfverintendentsembetet anhålla
om vidtagande af åtgärder för åstadkommande af förbättrade
anordningar.

Af dessa framställningar, som äro Öfverintendentsembetets skrifvelse
bilagda, har jag vidare inhemtat, att styrelsen för Tekniska skolan,
jemte framhållande af värdet af skolans omfattande samlingar, påvisat,
att saknaden af trossfyllning och rappad underpanel jemväl medförde
de olägenheter, att ljudet sprede sig genom våningarne och verkade
störande på undervisningen, samt att värmet stege från våning till
våning och i de öfre framkallade en temperatur, som ej kunde regleras.

44

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Chefen för Sveriges geologiska undersökning har vidare visat, hvilken
förlust skulle uppstå, derest eldskada drabbade institutionens arkiv med
dyrbara handlingar och kartor samt i synnerhet dess museum, som inrymmer
frukterna af ett tjugufemårigt arbete.

Brandchefen i Stockholm, hvilken på föranstaltande af styrelsen
för Tekniska skolan yttrat sig i ämnet, har med påpekande af de särskilda
brister, hvilka behöfva afhjelpas, förklarat husets byggnadssätt vara
sådant, att, om i en af lokalerna utbröte eld, densamma komme att
gripa omkring sig så hastigt, att föga sannolikhet funnes för att ens
någon del af den dyrbara byggnaden kunde räddas, samt att, ehuru
skolan ej kunde anses vara eldfarlig inrättning med afseende på den
verksamhet, som der bedrefves, skolans byggnad vore af synnerligen
eldfarlig beskaffenhet.

Beträffande de åtgärder, som erfordras för afhjelpande af de anmärkta
bristerna, samt kostnaden derför har öfverintendentsembetet
låtit genom andre arkitekten Axel Nyström uppgöra ett förslag, som
vunnit godkännande af de i byggnaden inrymda institutioner. Detta
förslag afser hufvudsakligen:

anbringande af gipstak i stället för trätak i en del lägenheter,

afskiljande af lokaler från hvarandra genom murar och jerndörrar
samt anbringande af jernluckor för åtskilliga fönster och brandmur
mellan husets vestra flygel och angränsande byggnad,

anbringande af vindeltrappor af jern i stället för nu befintliga af
trä mellan våningarne jemte dessa trappors afstångande genom dem
omslutande plåtväggar, och

slutligen ändring af byggnadens värmeapparat samt af dess ventilations-,
gas-, vatten- och af loppsledningar;

för hvilket allt kostnaden beräknats till 97,000 kronor; varande
ökningen i beloppet mot hvad föregående år ifrågasattes föranledd
deraf, att det nu uppgjorda förslaget äfven upptager kostnaden för förstärkning
af bjelklag, uppförande af brandmur, ändring af värmeapparat
samt ventilations-, gas- och vattenledningar, tillsyn, flyttningskostnad
för samlingar m. m.

I följd häraf har Öfverintendentsembetet hemstält om aflåtande
af proposition till Riksdagen om ett anslag för ändamålet å 97,000
kronor.

Då jag fann den sålunda äskade summan på ett anmärkningsvärd!
sätt öfverstiga hvad förlidet år begärts för byggnadens tryggande mot
eldfara, anmodade jag i aflåten embetsskrifvelse öfverintendentsembetet
att tillse, huruvida icke kostnaden för de af Embetet föreslagna åtgärder
skulle kunna nedbringas genom arbetenas inskränkande till hvad

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 13.

45

som fordrades för byggnadens tryggande mot eldfara och för bevarande
af densammas konsistens; och har öfverintendentsembetet till svar derå
i memorial deri 16 sistlidne December anfört, att vid förnyad granskning
af förslaget visat sig, att — äfven om det ville synas, som en
fullständig reparation af en del väggar i huset likasom äfven en åsyftad
förbättring af värmeledningen och ventilationen inom detsamma
möjligen kunde undvaras — sådant dock svårligen läte sig göra, då
det förra arbetet förorsakades af den till husets skyddande mot eldfara
föreslagna vigtigaste åtgärden, nemligen bjelklagens förändring, under
det att, hvad värmeledningen och ventilationen anginge, giltigt skäl
förefunnes att samtidigt med erforderliga golf- och väggarbeten söka
åstadkomma, jemte ett lämpligare läge för värmerören, äfven lättare
reglerbara kalluftsventiler och en förbättrad anordning af evakuationskanalerna,
på sätt kostnadsförslaget angåfve. I fråga om möjligheten
att nedbringa reparationskostnaden genom uteslutande af något bland
de i öfrigt föreslagna arbetena kunde Öfverintendentsembetet ej lämpligen
ifrågasätta annan förändring än att dels, i stället lör det mera
fördelaktiga anordnandet af jernstomme omkring de inom huset i allmänhet
föreslagna jernspiraltrapporna, bekläda dervarande träväggar
och dörrar ut- och invändigt med plåt, dels ock låta de två nu befintliga
spiraltrapporna af trä uti geologiska undersökningens lokal, hvilka
trappor beredde kommunikation endast från en våning till en annan,
men ej vidare genom huset, förblifva oförändrade i stället för att ersätta
dem med jerntrappor, såsom afsedt varit. Genom dessa förändringar,
emot hvilka stadens brandchef ej haft något att erinra,
minskades kostnaden för spiraltrappornas väggar från 9,307 kronor till
2,607 kronor samt kostnaden för trappor från 6,295 kronor till 4,100
kronor. Kostnadssumman komme således att minskas med 8,895 kronor
och nedgå till 88,105 kronor.

Hvad sålunda förekommit synes mig oafvisligen påkalla skyndsamma
åtgärders vidtagande för att till ifrågavarande byggnads tryggande
mot eldfara afhjelpa de missförhållanden med afseende på byggnadssättet,
hvilka egt rum vid byggnadens uppförande; och då öfriga af
Öfverintendentsembetet i dess senare memorial såsom nödiga ansedda
arbeten för byggnadens ändamålsenliga iståndsättande med allt skäl
synas böra samtidigt verkställas, vid hvilket förhållande det erforderliga
anslaget icke kan sättas lägre än till det af Öfverintendentsembetet
senast uppgifna beloppet, som dock torde böra afrundas till
jemna 88,000 kronor, hemställer jag, eftersom naturligtvis ett dylikt
anslagsbehof icke kan tillgodoses med det ordinarie underhållsanslaget
för kronans byggnader, att af Riksdagen må äskas, för tryggande mot

46

Stats-Utskottets

eldfara af Tekniska skolans lins och för dess iståndsättande jemväl i
öfrigt enligt Öfverintendentsembetets förslag, ett extra anslag å 88,000
kronor.»

Den begärda summan har synts Utskottet betydlig, men då af
föredragande Departementschefens anförande framgår, att kostnaderna
dels afse åtgärder för bevarande af byggnadens konsistens, för bjelklagens
förstärkning och för husets skyddande mot eldfara m. m. och
dels redan blifvit nedsatta, så vidt det varit möjligt, utan att uppoffra
de förbättringar å byggnaden, hvilka under en längre tid ansetts vara
nödvändiga, har Utskottet ansett sig icke böra ifrågasätta någon ytterligare
nedsättning, helst Utskottet icke är i tillfälle att med bestämdhet
påvisa, vare sig att någon af de ifrågasatta åtgärderna kan umbäras
eller att den kan utföras till billigare pris, än som blifvit af sakkunnig
myndighet beräknadt.

Vigten af att den Tekniska skolans lokaler varda skyddade mot
eldfara är, med hänsyn till de dyrbara och med stora kostnader och
möda anskaffade samlingar, som der förvaras, i och för sig så stor,
att det svårligen skulle kunna försvaras att utan fullständig utredninggöra
någon afvikelse från Kongl. Maj:ts förslag i denna del; och härjemte
torde vid förslagets bedömande en hufvudsaklig hänsyn böra tagas
till den vigtiga uppgift, denna skola har att fylla. Den undervisning,
som der lemnas, afser närmast de praktiska yrkena samt att utgöra
grundvalen för en fortsatt utbildning i läroanstalter för speciella ändamål,
och den har under den tid, under hvilken den verkat, också af
allmänheten omfattats med oförminskadt intresse. Härom vittnade i
främsta rummet det stora antal elever af alla samhällsklasser, som från
rikets olika delar årligen i skolan söka och vinna inträde. Detta antal
är ganska betydligt och stadt i tillväxt, på sätt följande uppgift
utvisar:

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

47

å antalet uti Tekniska

Uppgift

skolan i Stockholm under nedannämnda läroår

antagna lärjungar:

F

ödde i:

I

1

Läroåret.

Summa.

Stockholm.

Landsorten.

Utlandet.

1880—1881...........

333

541

22

896

1881—1882 ..........

389

664

17

1070

1882—1883........

403

648

16

1067

00

oo

co

00

00

r-H

448

689

30

1167

1884—1885 ..........

___

— —

1187

(till denna dag inskrifue.)

1 betraktande häraf tvekar icke Utskottet att hemställa,

att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t
rörande ifrågavarande tekniska skola föreslagit och
således, för vidtagande af åtgärder till ändamålsenligt
iståndsättande af skolans byggnad och dess skyddande
mot eldfara, på extra stat för år 1886 bevilja
ett anslag af 88,000 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

20:o) För bestridande af hithörande utgifter äro i nu gällande
riksstat såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter
och uppehållande af domängöremålen hos länsstyrelserna 45,000
kronor och dels till resekostnader vid Domänförvaltningen, förslagsvis,
20,544 kronor.

Då anledning icke förekommit att vare sig höja eller minska
dessa anslag, har Kongl. Maj:t på extra stat för år 1886 äskat samma
belopp, som äro för år 1885 beviljade, dock att för erhållande af jemn
slutsumma å anslagen å extra stat under sjunde hufvudtiteln förslagsanslaget,
till resekostnader vid Domänförvaltningeu, som hittills visat
sig otillräckligt, måtte upptagas till 21,382 kronor och således höjas
med 838 kronor.

Med anledning häraf hemställer Utskottet,

Ang. anslag
till den lokala
förvaltningen
af statens
jordbruksdomäner.

[14 o. 15].

Ang. anvisande
af ett
kreditiv för
de Kongl.
teatrarne.
[16.]

48 Stats- Utskottets Utlåtande N:o 18.

att Riksdagen må på extra stat för år 1886
anvisa:

a) till aflöning åt Domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000
kronor; och

b) till resekostnader vid Domänförvaltningen ett
förslagsanslag af 21,382 kronor.

Kongl. teatrarne.

21:o. Slutligen har Kongl. Maj:t under denna hufvudtitel äskat,
att för de Kongl. teatrarne måtte anvisas ett kreditiv af högst 15,000
kronor att under spelaret- 1885-—1886 användas under de vid 1884 års
riksdag bestämda vilkor för disposition af det då anvisade kreditivet.

Enligt hvad Riksdagen i skrifvelse den 9 April 1884 gifvit Kongl.
Maj:t till känna, hade 1884 års Riksdag, under vilkor att Stockholms
stad under tre år från den 1 Juli 1884 med ett belopp af 50,000 kronor
om året deltoge i kostnaden för de Kongl. teatrarnes verksamhet,
dels medgifvit, att teatrarnes verksamhet å så väl den stora som den
dramatiska teatern finge fortgå i tre spelår, räknadt från den 1 Juli
1884, dels för sådant ändamål uppfört till oförändradt belopp det till
Kongl. teatern i då gällande riksstat anvisade ordinarie anslaget å

60,000 kronor, dels ock på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts begäran om
anslag å extra stat för år 1885 till de Kongl. teatrarne, att till Kong].
Maj:ts förfogande stälts ett kreditiv af högst 15,000 kronor, att användas
endast i den mån anslaget å ordinarie ståt, Hans Majts Konungens
bidrag till teatrarne tillika med Stockholms stads tillskott och teatrarnes
öfriga inkomster icke försloge till bestridande af teatrarnes utgifter,
dock med vilkor jemväl, att statsmedel utöfver sålunda bestämda
anslag icke finge för de Kongl. teatrarne användas.

Sedan Kongl. Maj:t anbefalt Öfverståthållareembetet att från Stockholms
stadsfullmäktige infordra yttrande, huru vida från Stockholms
stad vore att under tre år från den 1 Juli 1884 påräkna det bidragtill
kostnaden för upprätthållande af de Kongl. teatrarne, hvilket Riksdagen
uppstält såsom vilkor för fortsättande efter nämnde dag af de
Kongl. teatrarnes verksamhet, hade stadsfullmäktige afgifvit. det underdåniga
förklarande, att de icke ville af kommunens medel lemna något bidrag
till uppehållande af de Kongl. teatrarnes verksamhet under de tre närmast
följande spelåren, men tillika anmält, att, då 150,000 kronor blifvit
genom enskilda personer i hufvudstaden samlade och såsom bank -

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

49

depositionsbevis, förfallna att betalas med 50,000 kronor den 1 Oktober
hvarje af åren 1884, 1885 och 1886, öfverlemnade till stadskassan,
ett belopp af 50,000 kronor komme att i början af Oktober månad
under hvart och ett af åren 1884, 1885 och 1886 ur stadskassan hållas
vederbörande till banda såsom bidrag till kostnaden för upprätthållande
af de Kongl. teatrarnes verksamhet under tre spelår från den 1
Juli 1884.

Då, på grund af hvad Stockholms stadsfullmäktige sålunda anmält,
det af Riksdagen vid beviljandet af anslag till de Kongl. teatrarne
fästade vilkor om ett från Stockholms stad utgående årligt bidrag
vore uppfyldt, har, enligt hvad i statsrådsprotokollet (sid. 34) meddelas,
Kongl. Maj:t den 4 Juni sistlidet år förordnat, att de Kongl.
teatrarnes verksamhet skulle fortgå under nämnda tre spelår, samt i
sammanhang dermed anbefalt Direktionen öfver de Kongl. teatrarne att
uppgöra förslag till utgiftsstater för de Kongl. teatrarne under nu löpande
spelår, hvarvid borde iakttagas, att bland tillgångarne till teaterverksamhetens
uppehållande icke finge till någon del tagas i beräkning
det af Riksdagen eventuelt anvisade kreditiv å högst 15,000 kronor,
hvilket belopp följaktligen, såsom Riksdagen bestämt, endast skulle
vara att tillgå såsom en reservfond för betäckande af möjligen uppkommande
brist; och hafva utgiftsstater för nu löpande spelår blifvit
af Kongl. Maj:t faststälda.

Med anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning får Utskottet
hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1886 anvisa
ett kreditiv å högst 15,000 kronor, att under
spelåret 1885—1886 användas för uppehållande af
de Kongl. teatrarnes verksamhet i den mån anslaget
å ordinarie stat, Hans Maj:ts Konungens bidrag till
teatrarne tillika med det tillskott, som ur Stockholms
stads kassa hålles de Kongl. teatrarne tillhanda, samt
teatrarnes öfriga inkomster icke förslå till bestridande
af teatrarnes utgifter; dock under vilkor jemväl att
statsmedel utöfver det ordinarie och extra anslaget
icke få för de Kongl. teatrarne användas.

Stockholm den 9 Mars 1885.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till Biksd. Prof. 1885. 4 Samt. 1 Afd. 11 Häft.

7

50

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Reservationer:

vid punkten ho (angående Statskontoret): af Herr C. E. Casparsson,
(i fråga om motiveringen). t

vid punkten 2:o punkten B) mom. a) (angående pension åt Kaptenen
Gr. A. Höggren):

af Herr L. M. Nordenfelt, som yrkat pensionens bestämmande
till 3,000 kronor; samt

af Herr G. E. Casparsson.

vid punkten 6:o mom. b) (angående löneförbättring åt Lektorn A. E.
Holmgren): af Herrar L. M. Nordenfelt och C. E. Casparsson, hvilka
yrkat bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

Bil. Litt. A.

52

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1885 års riksstat anslår:

Anvisning i
kontant.

Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

6.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_ _

_

_ _

_

17,000

_

62,400

—

62,400

—

122,100

—

122,100

—

93,800

—

93,800

—

174,000

_

_ _

_

_ _

_

174,000

75,000

—

- -

—

- -

—

75,000

—

20,300

—

20,300

—

5,400

—

- -

—

- -

—

5,400

—

169,600

—

169,600

—

35,500

—

35,500

—

5,513,000

—

5,513,000

—

1,330,000

1,330,000

2,472,500

—

—

2,472,500

—

1,640.000

_

1,640,000

94,000

—

- -

—

- -

—

94,000

—

694,000

694,000

|12,518,600j—

1--

1-

1---

—

|12,518,600

—

Finans Departementschefen

...................................................

Departementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli ......

Kammarkollegium........................................................

Statskontoret. Nuvarande anslag ..............................

Tillkommer: ökning å anslaget till vikariat, renskrif Stämpelomkostnader,

förslagsanslag, ...........................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, för Mynt-

och kontroll verken..........................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag ........

Kammarrätten.............................................................

Öfverintendentsembetet .............................................

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå dels af

medel. Nuvarande belopp....................................

Tillkommer: förhöjning.........................................

Telegrafverket, reservationsanslag att af telegrafverket
Tullverket, förslagsanslag att af tullverket direkte

Minskas med...........................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslags Domänstyrelsen

............................................................

Skogsväsendet :

Bestämdt anslag:

För skogsstaten ...................................................

För statens skogsskolor. Nuvarande belopp ......

Tillkommer: Förböjning....................................

Stats- VtsJcottets Utlåtande N:o 13.

5

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat;

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

i

anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och
kyrkotionde.

Ersättningar.

departementet.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_ _

__

_ _

—

17,000

—

62,400

—

- -

—

- -

—

62,400

—

122,100

—

- -

—

—

—

122,100

—

............................................. 93,800: —

ning, flitpenningar och tillfälliga biträden 2,000: —

95,800

—

—

—

—

—

95,800

—

174,000

—

- -

—

- -

—

174,000

—

slagsanslag ................................................................

75,000

20,300

—

- -

—

- -

—

75,000

20,300

5,400

—

---

—

- -

—

5,400

—

169,600

—

- -

—

- --

—

169,600

—

35,500

—

- -

—

— —

—

35,500

—

postmedlen direkte och dels af postverkets reserverade

............................ 5,513,000: —

..................................................... 181,500: —

5,694,500

—

- --

—

- -

—

5,694,500

—

direkte utgå.................................................................

utgå. Nuvarande belopp ... ................. 2,472,500: -—

1,330,000

—

-- -

—

- -

—

1,330,000

“

............................................................ 4,500: —

2,468,000

—

—. —

—

—

—

2,468,000

—

anslag..........................................................................

1,640,000

—

- -

—

—

—

1,640,000

—

94,000

—

- -

—

- -

94,000

.............................. 404,400: —

................... 22,800: —

..................... 850:— 23,650: — 428,050: —

Transport 428,050: —

12,003,600|—

12,003,600

—

54

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

1885 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning
i kontant.

anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

12,518,600

12,518,600

12,000

12.000

18,000

—

—- —

—

—

—

18,000

—

200,000

_

_ _

_

_ _

200,000

21,550

—

8,460

—

2,720

—

32,730

—

15,000

15,000

430,000

—

- -

—

- -

—

430,000

—

16,000

—

- -

—

- -

—

16,000

—

25,000

—

25,000

—

30,800

—

---

—

- -

—

30,800

—

20,000

—

- -

—

- -

—

20,000

—

250,000

—

250,000

—

36,870

—

— —

—

—

—

36,870

—

35,000

_

35,000

60,000

—

—

—

— —

—

60,000

—

13,688,820

—|

8,460

2,720

—

13,700,000

—

Reservationsanslag:

Anslaget: till inrättande af flottleder i Norrbottens

För skogsinstitutet ................................................

För enskilda skogsundervisningen .......................

Kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

Nuvarande belopp ............................................

Okas med .......................................................

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stock Tillkommer:

förhöjning.............................................

Byggnader och reparationer, reservationsanslag .........

Städers friheter, förslagsanslag ...................................

Anslaget: Friheter minskas med 5,940 kronor, hvartionde.

Observations- och uppbördsprocenter m. m. förslags Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag .....................................

Ålderstillägg, förslagsanslag .....................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsMinskas
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

Extra utgifter, reservationsanslag.................................

Kongl. Teatern ..........................................................

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

55

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

anvisning, på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter och
kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Transport 428,050: —

12,003,600

—

—

—

— —

—

12,003,600

—

län, 23,000 kronor, uteslutes.

........... 21,300: —

.................. 8,600: —

skogsväsendet i allmänhet.

.............. 213,900: —

..................... 150:— 214,050: — 243,950:

672,000

—

- -

—

- -

—

672,000

—

12,000

—

12,000

—

holm, förslagsanslag. Nuvarande belopp 18,000: —

30,000

200,000

26,790

......................................... 12,000: —

30,000

—

—

200,000

—

- -

—

- -

—

—

21,550

—

2,520

—

2,720

—

—

jemte anslagsrubriken ändras till Friheter och kyrko-

anslag...........................................................................

15,000

430,000

—

—

---

—

15,000

430,000

—

förslagsanslag, högst ................................................

16,000

25,000

—

- -

—

- -

—

16,000

25,000

_

30,800

—

- -

—

- -

—

30,800

—

förslagsanslag.............................................

20,000

250,000

—

- -

—

- -

—

20,000

250,000

—

anslag. Nuvarande belopp........................ db,b/0: —

med......................................................... 60: “

36,810

_

---

_

- -

—

36,810

—

35.000

60.000

—

35.000

60.000

—

Summa

13,857,760

—

2,520

—

2,720

—

13,863,000

—

56

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Sjunde hufvudtitel.

Finansdepartementet.

Statskontoret:

För genomförande af dess nya organisation ........................ 7,820: —

Till beredande af tillfällig förstärkning af arbetskrafterna

å riksbokslutsbyrån ...................................................... 4,500: -

Ersättning för förskottsvis bestridda utgifter, tillhörande

denna hufvudtitel........................................................... 75,798: -

Öfverintendentsembetet:

För genomförande af dess nya organisation........................ 1,000: —

,, iståndsättande af taket å Kalmar slott m. m............. 16,000: —

„ iståndsättande af Tekniska skolans byggnad i Stockholm
och dess skyddande mot eldfara ...................... 88,000: —

Domänstyrelsen:

Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af

domängöromålen hos länsstyrelserna ........................... 45,000: —

„ resekostnader vid Domänförvaltningen, förslagsanslag 21,382: —

De Kongl. Teatrarne:

Till de Kongl. teatrarne för spelåret 1885—1886 utöfver
det å ordinarie stat uppförda anslag af 60,000 kronor,
kreditiv, högst................................................................................

Summa I

Kronor.

88,118

105,000

66,382

15,000

274,500) —

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1885.