Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9.
7
N:o 9.
Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i 17 § Riksdagsordningen.
I afsigt att råda bot på den röstsplittring, som vid val af riksdagsmän
i Andra Kammaren i stor utsträckning förekommit, bär Herr
C. J\ Petersson i Eksebo uti en från Andra Kammaren till Utskottet
hänvisad motion, N:o 143, med anmärkning, att den s. k. offentliga
kandidaturen, genom hvars användande ifrågavarande olägenhet skulle
försvinna, icke synes rätt väl stämma öfverens med det svenska folklynnet,
föreslagit den redan vid landstingsmannaval använda utvägen,
att, der ingen vid första omröstningen erhållit mer än halfva röstetalet,
ny omröstning anställes mellan dem, som erhållit de flesta rösterna,
till dubbla antalet af de in, som skola väljas. »Orsaken», yttrar
motionären, »hvarför vid andra omröstningen endast får röstas mellan
dubbla antalet af dem, som skola väljas, är den, att intet annat sätt
finnes, enligt hvifket absolut röstöfvervigt med säkerhet kan uppnås.»
Men då vid riksdagsmannaval det omedelbara valsättet, enligt motionärens
åsigt, är att föredraga och bör användas, der det utan skada
kan ske; samt det vigtigaste inkastet mot dess bruk, faran för röstsplittring,
genom de föreslagna omvalen blefve undanröjdt, anser motionären
vidare, att det omedelbara valsättet borde öfver allt användas
vid den andra omröstningen, äfven der den första skett medelst elektorer.
8
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9.
Motionären föreslår derför,
att Riksdagen ville för sin del besluta ungefärligen följande ändrade
lydelse af 17 § Riksdagsordningen: Vid såväl elektors- som
riksdagsmannaval tillkommer hvarje röstande en röst. Den, som dervid
erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna, vare lagligen vald.
Har ingen eller ej tillräckligt många uppnått detta röstetal, läte valförrättaren
ofördröjligen verkställa ny omröstning till utväljande af
det antal, som återstår. Denna omröstning sker mellan dem, som första
gången erhållit flesta rösterna, till dubbla antalet af dem, som skola
väljas; och skall kallelse till sådant omval åtföljas af uppgift å dem,
som dervid komma under omröstning. Vid sådan omröstning skall
alltid det omedelbara valsättet användas; och vare den eller de valde,
som då de flesta rösterna erhållit. Mellan lika röstetal skilje lotten.
Vid dessa val ■— — — — tillkommer.
Utskottet anmärker till en början, att det föreslagna valsättet icke
gifver trygghet för uppnående af absolut röstöfvervigt. Om t. ex. i
eu stad, som har att utse två representanter, 1,000 valmän deltaga i
omvalet, kan det inträffa, att af de fyra personer, som då komma under
omröstning, A erhåller 900, B och C hvardera 450 och D 200 röster.
Kongl. förordningen om landsting förutsätter också en dylik möjlighet,
då den stadgar, att den är vald, som vid den senare omröstningen
erhållit de flesta rösterna.
Motionärens förslag, att vid omvalet alltid omedelbart valsätt skulle
användas, står, så vidt Utskottet kan finna, icke i något sammanhang
med motionens egentliga syfte, utan beror snarare på motionärens allmänna
uppfattning af detta valsätts företräden framför det medelbara.
Emellertid strider detta förslag uppenbart mot grundtanken i 16 §
Riksdagsordningen, som just betraktar det medelbara valsättet såsom
det primära, hvars frångående icke bör valmännen påtvingas.
Men äfven oafsedt dessa mera formella invändningar, kan Utskottet
icke gilla sjelfva syftet med motionen. Utskottet medgifver, att vid
ifrågavarande riksdagsmannaval stor röstsplittring gjort sig gällande,
och delar naturligtvis också motionärens åsigt om önskvärdheten af
att valresultatet i högre grad blefve ett uttryck af åsigterna hos valmännens
flertal. Men detta önskningsmål hvarken kan eller bör vinnas
så att säga på konstlad! sätt — genom att tvinga valmännen att
rösta på andra än de sjelfve vilja; i den mån kännedom om och in
-
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9.
9
tresse för allmänna angelägenheter mer och mer spridas bland alla
samhällsklasser, i den mån alltså den röstande med klarare blick för
och sjelfständigare uppfattning af statens kraf lägger sin röstsedel i
valurnan, skall det åsyftade ändamålet utan lagstiftningens hjelp falla
.af sig sjelft, såsom en mogen frukt af folkets politiska uppfostran.
Utskottet hemställer alltså,
att Herr C. J. Peterssons ifrågavarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 Mars 1885.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Bih. Ull Bihd. Prot. 1885. 3 Sami.
7 Raft.
2