Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. Kansli den 31 Mars 1885, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning a,f väckt motion angående
förändring af åtskilliga §§ i Riksdagsordningen,
beträffande valrätt och valbarhet vid riksdagsmannaval.

Uti en från Första Kammaren till Utskottet hänvisad motion,
N:o 2, har Friherre Klinckowström andragit hufvudsakligen följande.

Frågan om utvidgad politisk rösträtt vore en brännande fråga, som
icke kunde falla. 1865 års grundlagsförbättrare hade begått ett stort
misstag genom att sätta penningen till värdemätare för medborgerliga
rättigheter. De vigtigaste skälen för det klander, som sålunda rigtats
mot Riksdagsordningens nuvarande bestämmelser i detta hänseende,
vore följande.

Då Första Kammarens ledamöter väljas af landsting och stadsfullmäktige,
vore deraf en följd, att fordringarne, för rätt att deltaga i
val af riksdagsmän i Första Kammaren vore mindre än för valrätt till
Andra Kammaren, hvilket vore oegentligt och origtigt.

Landsting och stadsfullmäktige kunna reorganiseras genom en
förändring af kommunallagarne, men så vigtiga bestämmelser som de
om valmännens qvalifikationer borde kunna ändras endast i den för
grundlagar stadgade ordning.

Det finnes ingen föreskrift derom, att den, som uppgifves besitta
fastighet af 80,000 kronors eller 1,000 kronors taxeringsvärde och som
sålunda anses valbar till, respektive, Första eller Andra Kammaren,
»verkligen eger» denna fastighet, hvarmed motionären afser den möjligheten,
att egendomen kan vara för gäld intecknad. I verkligheten
kunna således nu i båda Kamrarne sitta personer, hvilka, ehuru dit
invalde på grund af den fastighet, de kalla för sin, likväl öfver hufvud
taget ega ingenting.

Bih. till Riksd. Prot. 1885. 3 Sami. 7 Höft.

1

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

Riksdagsordningen meddelar ingen föreskrift rörande de vid
medelbara val till Andra Kammaren fungerande elektorers qvalifikationer.
De kunna således vara hvad för slags folk som helst; det är
ej ens bestämdt, huru vida de skola tillhöra det manliga eller qvinliga
könet.

Valrätt och valbarhet äro beroende af bestämmelserna om allmän
bevillning efter II artikeln, hvilka emellertid kunna, derest denna skatt
anses obehöflig eller olämplig, genom Riksdagens beslut förfalla.

Taxeringskomitéerna, hvilka i sin hand hafva uppskattningen af
inkomst och af fastighets värde, kunna således genom sina åtgöranden
beröfva personer deras politiska rättigheter.

»Det är således», utbrister motionären, »endast penningen, som utgör
grunden för erhållandet eller bibehållandet af den dyrbaraste medborgerliga
rättigheten, den politiska. Det är tid att denna Mammons
dyrkan upphör och att vi sluta upp att dansa omkring den gyllene
kalfven, som vi gjort nu i mer än 17 år.»

Vidare anmärker motionären, att, ehuru § 9 Riksdagsordningen
stadgar, att om riksdagsman, efter det han vald blifvit, kommer i den
ställning, att han ej längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren,
skall han frånträda denna sin befattning, grundlagen likväl icke gifver
någon föreskrift i fråga om kontrollen öfver dessa förhållanden.

Slutligen framhåller motionären, huru som jemväl grundlagens bestämmelser
om riksdagsmännens moraliska qvalifikationer äro oefterrättliga,
i ty att i berörda afseende inga andra disqvalifikationer numera
äro gällande än saknad af medborgerligt förtroende och ovärdighet
att föra andras talan, i följd hvaraf åtskilliga grofva brottslingar
icke äro från valbarhet utestängde.

Efter att halva meddelat åtskilliga uppgifter om främmande lagstiftningar
i denna fråga, angifver motionären i korta drag de förändringar,
han anser erforderliga. I fråga om denna redogörelse och
en deri förekommande beräkning af den tillökning i de politiskt valberättigades
antal, som de föreslagna förändringarne skulle hafva till
följd, hänvisar Utskottet desto hellre till sjelfva motionen, som deri
icke återfinnes någon egentlig motivering till de särskilda bestämmelserna.
Här bör dock i korthet nämnas, att enligt motionärens förslag
valrätt till Första och till Andra Kammaren skulle vara beroende af
samma qvalifikationer; samt att, utom de föreslagna särskilda vilkoren
för valbarhet till Första Kammaren, bibehållandet af nu gällande bestämmelser
derom att ledamot af Första Kammaren kan väljas öfver
hela landet, att han utses för nio år, att han eger rätt att vägra att

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

3

mottaga förtroendet, och att han ej eger uppbära något arfvode eller
reseersättning, af motionären antagits skola innebära tillräckliga skiljaktigheter
för att Första Kammaren skulle komma att bestå af personer
från helt olika samhällsklasser än Andra Kammaren.

Slutligen framlägger motionären följande förslag till förändrad
lydelse af nedannämnda paragrafer i Riksdagsordningen:

§ 6.

»Första Kammarens ledamöter skola, för en tid af nio år utses af»
valmän (elektorer), hvilka dertill kallas genom val af de, som äro valberättigade
att utse ledamöter till Riksdagens Andra Kammare. Valman skall
vara valberättigad inom sin kommun. Hvarje kommuns valberättigade sammankallas
och hälla valet på samma tid och i samma ordning, som för
landstingsmannaval nu eger rum. De sålunda utsedde valmän, till samma
antal , som landsting smännen, sammanträda på samma ort och tid som
landstinget eller stadsfullmäktige, för att, inför landstingets eller stadsfullmäktiges
ordförande, företaga val af ledamöter till Riksdagens Första
Kammare.

Ofriga bestämmelser rörande valmännens val, kungörelse derom, valmännens
antal, godtgörelse för resor m. m. d. blifva lika med hvad gällande
författningar nu (1884) föreskrifva rörande landstings ledamöter
eller stadsfidlmäktige, i hvad de röra ifrågavarande valmän i deras verksamhet
i och för utseende af ledamöter till Första Kammaren.

Valmännen för »hvarje landstings» område »och sådan stad som nu
nämnd är», välja, »efter folkmängden inom sitt område, eu riksdagsman
för hvarje fullt tal af trettio tusen. Går ej folkmängden upp till
trettiotusen, väljes dock en riksdagsman.»

§ 7.

»Val af riksdagsman i Första Kammaren anställes af» ofvannämnde
valmän, »så ofta ledighet uppstår in omt> landstingsområdet eller stad, bland
de af dem valde ledamöter i Riksdagens Första Kammare, »eller då
Konungen förordnat nya val». Valmännen sammanträda. »för detta
ändamål, der så erfordras, till urtima möte», hvilket dä sker oberoende af
landstings eller stadsfullmäktiges sammanträde.

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:ö 8.

§ 9.

»Till ledamöter i Första Kammaren kunna endast väljas män, som
uppnått trettiofem års ålder», så vida de valberättigade äro och

antingen tagit godkänd mogenhetsexamen för inträde vid universitet
eller ock annan dermed jemförlig offentlig examen;

eller innehafva eller minst ett år innehaft förtroendeuppdrag såsom
kommunal- eller stadsfullmäktig, eller såsom ordförande i kommunalstämma
eller ledamot i kommunalnämnd;

eller äro eller hafva varit ledamöter i Bevillning sberedning, eller i
Taxerings- eller Pröfningskomité;

eller minst ett ar hafva varit ledamöter af häradstings nämnd;
eller, under, minst ett år, hafva varit lärare vid offentligt läroverk;
eller deltagit i fälttag, eller fältslag, eller biff vit sårade i strid mot
rikets fiender och derför emottaga offentligt erkännande eller belöning.

»Kommer riksdagsman, efter det han vald blifvit, i den ställning
att lian ej längre skulle varit valbar till ledamot i Kammaren, frånträder
han sin befattning». Vederbörlig, tjenlig och noggrann kontroll
häröfver uppdrages åt herrar fullmäktige i Riksgäldskontor et att utöfva.

§ io.

»För den, som blifvit till ledamot i Första Kammaren utsedd, utfärdas
vid valförrättningens slut fullmakt, som» underskrifves af valförrättningens
ordförande och två af de i valet deltagande, af valförrättningen
dertill utsedde personer. »Fullmakterna böra hafva följande lydelse: »I

kraft af det riksdagsmannaval, som af N. N.» valkrets »blifvit
(len ~ förrättadt, varder N. N. härigenom befullmäktigad

att, för en tid af nio år från nämnda dag, vara ledamot af Riksdagens
Första Kammare. Ort och tid.»

§ 14-

»Valrätt tillkommer, inom den kommun der han bosatt är, en hvar»
infödd svensk man af fylda tjugufem års ålder, som erlagt skatt, under

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 8.

5

senast förflutna uppbördsår, till stat och kommun; som ej, genom laga kraftvunnen
dom, blifvit ådömd urbota straff; som eger och städse egt medborgerligt
förtroende och rätt att föra andras talan; som fullgjort allmän värnpligt
i fredstid eller ock derifrån lagligen befriad blifvit; som råder öfver
sig sjelf; som genomgått allmän folkskola eller elementarläroverk, och som
tillhör kristet religionssamfund.

Valrätt kan icke utöfvas:
af den, som står under förmynderskap; a- 0-

a. af den, som till borgenärer sin egendom afträdt och icke, som lag förmår,
gitter visa, att lian från deras kraf befriad är; a- 2)-

b. af den, som förklarats ovärdig att inför rätta föra andras talan; a- 3)
af den, som åtnjuter offentligt fattigunderstöd;

c. af den, som sinnessvag, blind, clöf eller stum är;

d. af den, som, tillhörande arméns eller flottans stamtrupp, är inkallad
till aktiv tjenstgöring;

e. af den, som blifvit förvunnen att hafva vid riksdagsmannaval med penningar
eller gåfvor sökt värfva röster, eller emot vedergällning afgifvit sin
röst, eller genom våld eller hot stört valfriheten. a- ‘ö §

16-

»Valen förrättas på landet», vare sig en kommun eger att ensamt
eller gemensamt med andra kommuner välja riksdagsman, medelst det omedelbara
valsättet, hvarvid de valberättigade afgifva rösterna, »särskildt för
hvarje kommun, inför kommunalstämmas ordförande eller magistrat;
och skola för rösternas sammanräknande och fullmakts utfärdande åt
den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas, för kommunerna
å landet till domhafvanden.

I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför
magistraten en valman (elektor) för hvarje stad och derutöfver, efter
folkmängden, en för hvarje fullt tal af fem hundra. Desse valmän
(elektorer) sammanträda till riksdagsmannaval inför magistraten i den
stad inom valkretsen, som största folkmängden eger.

I stad, som har att ensam sända en eller flere riksdagsmän, förrättas
valen omedelbart inför magistraten; och må, der flere riksdagsmän
skola utses, staden, på sätt om val till stadsfullmäktige är stadgadt,
kunna indelas i valkretsar. I stad, der magistrat ej finnes, skall
den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse eller dess ordförande taga
den befattning med riksdagsmannaval, som enligt denna § samt §§ 18,
20 och 22 tillhör magistrat eller dess ordförande.»

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.

§ 19-

»Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast de väljas, som
uppnått trettio års ålder, samt enligt 14 §:n ega och minst ett år näst
före valet egt valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner,
för hvilka de väljas.»

§ 26.

»Riksdagsmannabefattningen kan endast af svensk medborgare utöfvas.

Ej må såsom riksdagsman godkännas»:

Den som ej valberättigad är, ej heller den som, enligt 14 §:n i denna
riksdagsordning, sin valrätt icke får utöfva.

Till sist anhåller motionären, att Utskottet, derest hans förslag
godkännes, ville göra de formella rättelser i ordalagen, som kunna
anses nödiga, äfvensom till Riksdagen framställa förslag till ändringar
i de öfriga grundlagsparagrafer, som till äfventyrs af motionen beröras.

Såsom man finner, afser motionen ingenting mindre än en fullständig
omhvälfning af vårt representationssätt; men en sådan är efter
Utskottets öfvertygelse lika litet af omständigheterna påkallad, som
den skulle kunna påräkna något stöd i den allmänna meningen. Och
då Utskottet sålunda ogillar sjelfva grundtanken i motionen, har Utskottet
icke ansett sig böra här ingå i någon närmare granskning af
de nya grunder för representationssättet, som i motionen föreslagits,
eller, än mindre, af förslagets detaljer, utan hemställer allenast,

att Friherre Klinckowströms ifrågavarande motion
icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 Mars 1885.

På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.