Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
1
N:0 9.
Ank. till Riksd. Kansli den 17 Maj 1885, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i fråga om ändringar i gällande reglemente för Riksbankens
styrelse och förvaltning.
Sedan Banko-Utskottet numera genomgått och granskat det för
Riksbankens styrelse och förvaltning gällande reglemente samt dervid
jemväl förehaft till ompröfning här nedan omförmälda, af Herr A. O.
Wallenberg vid innevarande riksdag väckta och till Banko-Utskottet
'' hänvisade motioner om ändringar i sagda reglemente, får Utskottet
härmed till Riksdagen afgifva utlåtande och förslag rörande de reglementsbestämmelser,
i hvilka motionären eller Utskottet funnit ändring
böra eg a rum, äfvensom derjemte, i enlighet med Riksdagens BankoUtskottet
lemnade uppdrag, i fråga om de reglementsändringar, som
påkallas af Riksdagens bifall till Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets
UtlåtandeN:o 1, öfver väckt förslag om höjande af Riksbankens grundfond.
I anledning af sistnämnda förslag har Riksdagen för sin del beslutat
den ändring i § 4 af lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars
1830, sådan denna § lyder enligt Kongl. kungörelsen den 8 September
1882, att Riksbankens deruti till 35 millioner kronor fixerade grundfond
skall höjas till 40 millioner kronor. Under förutsättning att detta
Riksdagens beslut varder af Kongl. Maj:t gilladt, föraulåtes deraf en
motsvarande ändring i § 3 af bankoreglementet äfvensom förändrad
lydelse af det i noten till § 4 i reglementet intagna meddelande rörande
Riksbankens reserverade medel, från hvilken fond medlen till grundfondens
höjande med fem millioner kronor skola tagas. I nämnda not
finnas de reserverade medlen upptagna till 3,718,738 kronor 32 öre.
Bih. till Riksd. Prof. 1885. 6 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 1
2
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
Läggas härtill den genom innevarande Riksdags beslut för Riksbankens
räkning bibehållna andelen af Riksbankens vinst nästlidet år, 1,327,386
kronor 50 öre, uppgå alltså numera Riksbankens reserverade medel
till 5,046,124 kronor 37 öre, hvadan, efter afdrag af det belopp af 5
millioner, som skall till grundfonden öfverflyttas, återstå 46,124 kronor
37 öre.
Utskottet föreslår derföre,
l:o.
att Riksdagen, för den händelse att Kongl. Maj:t
bifaller den utaf Riksdagen för dess del beslutade
ändring i lagen för Rikets Ständers bank, må besluta:
a) att § 3 i
jande lydelse:
Nuvarande lydelse:
Riksbankens grundfond skall,
utan beräkning af Riksbankens fasta
egendom, inventarier samt myntoch
medaljkabinett, utgöra tretiofem
millioner kronor.
bankoreglementet skall erhålla föl -
Riksbankens grundfond skall,
utan beräkning af Riksbankens fasta
egendom, inventarier samt myntoch
medaljkabinett, utgöra fyratio
millioner kronor; och
b) att noten till § 4 i bankoreglementet skall
erhålla följande lydelse:
Nuvarande lydelse:
9 De reserverade medlen uppgå, * De reserverade medlen upputan
beräkning af behållna vinsten gå, utan beräkning af behållna
för innevarande år, till 3,718,738 vinsten för innevarande år, till
kronor 32 öre. 46,124 kronor 37 öre.
Skulle åter Riksdagens beslut angående ändring i § 4 af lagen
för Rikets Ständers bank icke af Kongl. Maj:t bifallas, erfordras ej
någon annan ändring i nu ifrågavarande paragraf och not, än att i
den sistnämnda beloppet af de reserverade medlen, i enlighet med
ofvan omförmälda beräkning, förändras till 5,046,124 kronor 37 öre.
Utskottet föreslår derföre,
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
3
2:o.
att Riksdagen, för den händelse att Kong], Maj:t
icke bifaller den utaf innevarande Riksdag beslutade
ändring i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars
1830, inå besluta, att noten till § 4 i bankoreglementet
skall erhålla följande lydelse:
Nuvarande lydelse:
0 De reserverade medlen uppgå,
utan beräkning af behållna vinsten
för innevarande år, till 3,718,738
kronor 32 öre.
* De reserverade medlen uppgå,
utan beräkning af behållna
vinsten för innevarande år, till
5,046,124 kronor 37 öre.
Då vid 1879 års riksdag åtgärder och anordningar af Riksdagen
beslutades med anledning af Kongl. Maj:ts i proposition till Riksdagen
meddelade afsigt att med samma års utgång borttaga de enskilda bankernas
rätt att utgifva sedlar å 5 kronor, intogos i bankoreglementet
bestämmelser om rätt för de enskilda bankerna att från och med ingången
af år 1880 och intill slutet af år 1884 i Riksbanken undfå
vexlingsförskott till bestämda belopp mot erläggande af 2 procent
ränta under år 1880 och 3 procent under de följande åren intill utgången
af år 1884, hvarjemte föreskrift meddelades i hvad mån de
sålunda till enskilda bankerna utlemnade riksbankssedlarne å fem
kronor skulle beräknas såsom utelöpande. Dessa stadganden återfinnas
i § 6 moment 2 sista stycket och i § 31 moment 7 af nu gällande
bankoreglemente, så lydande:
§ 6 moment 2 sista stycket: »De Riksbankens sedlar, hvilkajemlik!,
§ 31 moment 7, blifvit såsom vexlingsförskott till enskild bank
utlemnade, beräknas icke såsom utelöpande annat, än i den mån desamma
blifvit af enskild bank i rörelsen utsläppta eller mot räntegodtgörelse
öfvertagna»; och
§ 31 moment 7: »Enskilda banker med rätt att utgifva egna
banksedlar berättigas att, så vida de åtaga sig att vid sina hufvudoch
afdelningskontor invexla Riksbankens förslitna sedlar å fem kronor
och lägre valörer, från och med ingången af år 1880 och intill
slutet af år 1884 i Riksbanken mot säkerhet, som af Fullmäktige godkännes,
undfå vexlingsförskott i riksbankssedlar, lydande å fem kro
-
4
Banico-Utsicottets Utlåtande N:o 9.
nor, intill ett belopp för hvarje enskild bank, motsvarande hvad, enligt
från Kong-1. Finansdepartementet meddelad uppgift, banken under de
sistförflutna tolf månaderna före indragningen haft i medeltal af egna
femkronesedlar utelöpande.
Räntan å detta förskott får för de banker, som derom göra framställning,
beräknas allenast å den del deraf, som enligt den enskilda
bankens räkenskaper är för hvarje dag utelöpande, samt utgår under
år 1880 med två procent och under följande år intill utgången af år
1884 med tre procent för år samt erlägges af de enskilda bankerna
qvartalsvis inom en half månad efter qvartalets utgång.
Enskild bank, som önskar erlägga ränta allenast å den utelöpande
delen af vexlingsforskottet, skall, i enlighet med hvad beträffande uppgiften
om Riksbankens ställning är bestämdt, för hvarje vecka eller,
när månad ej slutar å lördag eller söndag, för sista hela veckan, jemte
återstående dagar i månaden samt för den månad börjande veckodel
jemte första hela vecka i månaden till Riksbanken insända af det vid
enskilda banken anstälda ombud attesterad uppgift å den del af vexlingsförskottet,
som för hvarje dag i veckan varit utelöpande; om hvilka
uppgifters afgifvande, äfvensom i fråga om kontrollen öfver de enskilda
bankernas räkning med Riksbanken samt öfver femkronesedlarnes indragning,
Kongl. Maj:t må, efter Fullmäktiges i Riksbanken hörande,
meddela erforderliga bestämmelser.»
Enär dessa stadganden med utgången af nästlidet år icke vidare
ega tillämplighet, samt vid sådant förhållande desamma, likasom orden
»och vexlingsförskott» i bankoreglementets 26 § rörande utlåningsrörelsens
omfattning samt i rubriken till § 31, icke vidare böra qvarstå,
hemställer Utskottet,
3:o.
att ur bankoreglementet må utgå:
a) sista stycket af mom. 2 i § 6;
b) orden »och vexlingsförskott» i § 26 d);
c) orden »och vexlingsförskott» i rubriken till
§31; och
d) mom. 7 i § 31.
§ 6 mom. 3 i bankoreglementet har följande lydelse:
»Sedelstocken, sålunda beräknad, får aldrig uppgå till mera än
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
o
högst tretiofem millioner kronor utöfver sammanlagda beloppet af följande
Riksbankens tillgångar, nemligen:
a) metalliska kassan enligt nästföregående §;
b) på utrikes ort nedsatt eller under transport derifrån varande
guld och silfver i myntad eller omyntad form; och
c) andra hos bankinrättningar eller handelshus å utrikes ort innestående
medel.»
I en inom Riksdagens Första Kammare väckt och till Utskottet
hänvisad motion (N:o 32) har Herr A. O. Wallenberg föreslagit, »att
Riksdagen måtte besluta den ändring i bankoreglemente!, att 6 §,
3 momentet må erhålla följande förändrade lydelse: »Sedelstocken, sålunda
beräknad, får aldrig uppgå till mera än högst fyratio millioner
kronor utöfver sammanlagda beloppet af följande Riksbankens tillgångar
nemligen» (etc. lika med nuvarande lydelsen.)
Motionären har såsom skäl för den af honom sålunda föreslagna
höjningen af den siffra, som betecknar Riksbankens sedelutgifningsrätt
utöfver metalliska kassan och dermed jemförliga tillgångar, anfört, att,
då grundfondens höjning blifvit beslutad, såsom en sjelfföljd deraf Riksbanken
plägat höja den nyssomförmälda siffran.
Anmodade att öfver denna motion afgifva yttrande, hafva fullmäktige
i afgifvet utlåtande anfört, bland annat, följande:
»Häremot anhålla fullmäktige få erinra, att Riksbankens sedelutgifningsrätt
icke står i det förhållande till grundfonden, att den
senares höjning skulle med nödvändighet betinga den förres. För närvarande
uppgå visserligen grundfonden och den af nyssnämnda kassatillgångar
ej betäckta sedelutgifningsrätten till samma belopp, men
detta förhållande är, såsom äfven den flyktigaste undersökning visar,
dock endast en tillfällighet, enär såväl den ena som den andra varit
underkastade förändringar och fått tillväxa i den mån å ena sidan
Riksbankens egna ökade tillgångar dertill beredt, tillfälle och å den
andra rörelsens behof det påkallat.
Ehuru fullmäktige således icke på det af motionären anförda skäl
finna någon höjning af Riksbankens sedelutgifningsrätt betingas deraf
att, såsom motionären i särskild motion tillstyrkt och fullmäktige jemväl
föreslagit, grundfonden må komma att höjas från 35 till 40 millioner
kronor, hafva fullmäktige dock velat här erinra hurusom, med afseende
å den af Herr S. Johnson med flere väckta motionen om åtgärders
vidtagande för indragning af do enskilda bankernas rätt att
utgifva egna tiokronesedlar, fullmäktige uti sitt öfver denna motion
afgifna yttrande framhållit behofvet deraf, att i sådant fall nu gällande
bestämmelser om Riksbankens sedelutgifningsrätt varda ändrade.»
6
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
Med afseende å hvad fullmäktige sålunda anfört, och då bestämmande
af den ökning af Riksbankens sedelutgifningsrätt och i sammanhang
dermed äfven af dess metalliska kassa, som må blifva erforderlig,
för den händelse att Kongl. Maj:t skulle komma att förordna om indragning
af de enskilda bankernas rätt att utgifva egna banksedlar å
tio kronor, icke synes böra ifrågakomma förr än Kongl. Maj:t i omförmälda
hänseende kan pröfva skäligt framdeles besluta, och de vilkor,
hvarunder Kongl. Maj:t må finna sådant böra ega rum, blifvit Riksdagen
delgifna, anser Utskottet någon ändring i grunderna för Riksbankens
sedelutgifningsrätt icke böra, synnerligast under den sena tid
af riksdagen som nu är inne, vidtagas, och hemställer följaktligen,
4:o.
att Herr Wallenbergs ifrågavarande motion icke
för närvarande må vinna bifall.
Uti en inom Riksdagens Första Kammare väckt, till BankoUtskottet
hänvisad motion (N:o 33) har Herr A. O. Wallenberg väckt
förslag om ändring af gällande bestämmelser i fråga om skyldighet
för Riksbanken att efter visst pris inlösa guld i plants, som för bankens
räkning till Myntverket aflemnas.
Dessa bestämmelser återfinnas i bankoreglementets 10 § 4 moment,
så lydande:
»Guld i plants, som till Kongl. Myntverket för Riksbankens räkning
aflemnas, inlöses, enligt Myntverkets bevis, med guldets värde i
svenskt mynt eller 2,480 kronor för ett kilogram fint guld, efter afdrag
derifrån af eu fjerdedels procent i myntningskostnad samt af de
afgifter för smidbargöring och skedning, som kunna ifrågakomma;
börande fullmäktige, så vidt på dem ankommer-, tillse att så stort förråd
af mynt alltid förefinnes, att betalningen i allmänhet må kunna
erläggas omedelbart efter det guldet aflemnats och dess värde i mynt
blifvit behörigen styrkt.
På fullmäktige ankomme dock att, efter särskild pröfning för
hvarje fall, när de finna sådant för banken fördelaktigt, befria säljare
af guld från myntningskostnaden eller större eller mindre del deraf.
Och ega fullmäktige att, i afseende på mottagande af omyntadt
guld vid afdelningskontoren, meddela de särskilda föreskrifter fullmäktige
anse behöfliga.»
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
7
Det af Herr Wallenberg väckta förslaget afser, att ofvanintagna
bestämmelser måtte ändras derhän, att Riksbanken blefve förpligtad
alltid inlösa plantsguld, som för bankens räkning till Myntverket aflemnas,
omedelbart efter det dess värde i mynt blifvit behörigen styrkt, desto
hellre, som, enligt motionärens förmenande, »det icke lärer blifva fråga om
att här i landet såsom liqvidationsmedel begära annat än Riksbankens
sedlar», men det nu vore lemnadt åt fullmäktiges i Riksbanken »godtfinnande
att kunna helt och hållet förvägra att lemna sina banksedlar
mot för Riksbankens räkning hos myntverket aflemnadt guld». För
vinnande af detta ändamål föreslår motionären, att ur förenämnda paragraf
och moment må utgå orden: »börande fullmäktige, så vidt på
dem ankommer, tillse, att så stort förråd af mynt alltid förefinnes,
att betalningen i allmänhet må kunna erläggas omedelbart efter det
guldet aflemnats och dess värde i mynt blifvit behörigen styrkt».
I följd af Riksbankens uppgift såsom statsanstalt att befordra
penningrörelsens gång och underlätta landets förseende med mynt på
den enklaste och minst kostsamma väg har i här ofvan omförmälda
stadgande Riksbankens styrelse fått sig ålagdt ej mindre att alltid och
ovilkorligen inlösa det plantsguld, som för Riksbankens räkning till
Myntverket aflemnas, än ock att sörja derför, att denna skyldighet i
allmänhet må kunna fullgöras omedelbart efter det guldet aflemnats
och dess värde i mynt blifvit behörigen styrkt, Någon rätt för Riksbanken
att, såsom motionären förmenat, »kunna helt och hållet förvägra
att lemna sina banksedlar mot för Riksbankens räkning hos
Myntverket inlemnadt guld» förefinnes således icke. Inlösningsskyldigheten
är, såsom nyss nämnts, ovilkorlig, och motionärens yrkande, att
derutöfver skyldighet skulle i reglementet åläggas Riksbanken att alltid
och under alla förhållanden fullgöra denna skyldighet omedelbart
efter företeende af myntattest öfver till Myntverket inlemnadt guld,
är hvarken af någon förekommen anledning påkalladt, enär, efter
hvad Utskottet inhemtat, något uppehåll med liqvid i omförmälda hänseende
aldrig egt rum, eller, vid det förhållande att Myntverket utgör
en från Riksbanken helt och hållet fristående inrättning, i öfrigt tillrådligt,
då nemligen guldplantsar undantagsvis kunna blifva på myntet inlemnade
för Riksbankens räkning till den opåräkneliga betydenhet att,
om Riksbanken vore ovilkorligen skyldig att utan afseende å metalliska
kassans ställning genast inlösa dem, förlägenhet i rörelsen för banken
sjelf, ja må hända svårighet att fullgöra dennes privaträttsliga skyldighet
att inlösa sina sedlar kunde för banken uppstå. Det är nemligen
uppenbart att, om än betalningen i första hand verkställes med
sedlar, dessa omedelbart derefter kunna användas till utfordrande af
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
guldmynt Det torde sålunda icke kunna bestridas att, såsom Utskottet
med anledning af motionärens förslag i detta ämne vid sist bållna
riksdag uti afgifvet och af Riksdagen godkändt utlåtande anförde, nödig
omtanke och försigtighet påkalla den nuvarande inskränkningen i
afseende å tiden för inlösningsskyldighetens fullgörande; hvarföre Utskottet
nu, liksom i sitt nyssberörda utlåtande, hemställer,
5:o.
att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen
bifallas.
I enlighet med stadgandet i § 21 af Kongl. förordningen angående
en postsparbank i riket den 22 Juni 1883 finnes i förenämnda §
58 af bankoreglementet intaget följande stadgande:
»Åt fullmäktige är uppdraget:-----------
enligt Kongl. förordningen angående en postsparbank för riket att
inom sig utse en fullmäktig att vara ledamot i postsparbankens styrelse.
»
Uti § 22 af sagda Kongl. förordning finnas jemväl meddelade
åtskilliga bestämmelser rörande Riksbankens befattning med postsparbankens
medel; och då lämpligt synes vara, att äfven dessa bestämmelser
i bankoreglementet inrymmas, hemställer Utskottet,
6:o.
att förenämnda del af § 58 i bankoreglementet
må erhålla följande förändrade lydelse:
Åt fullmäktige är uppdraget — — —---
enligt Kongl. förordningen angående en postsparbank
för riket: att inom sig utse en fullmäktig att vara
ledamot i postsparbankens styrelse; att besörja att
för de medel, som af denna styrelse anvisas, obligagationer
inköpas af den beskaffenhet sagda förordning
bestämmer; att låta för postsparbankens räkning i
Riksbanken förvara de postsparbanken tillhörande
obligationer och andra värdehandlingar mot den ersättning
till Riksbanken, som af fullmäktige bestäm
-
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
9
mes, samt att på framställning af postsparbankens styrelse
föranstalta om försäljning eller pantsättning af
postsparbankens värdehandlingar till det belopp, styrelsen
finner nödigt.
Medelst utdrag af sitt protokoll för den 12 innevarande månad
har Andra Kammaren meddelat, att vid anstäld gemensam omröstning
'' i anledning af Kamrarnes skiljaktiga meningar i fråga om inrättande
af ytterligare afdelningskontor af Riksbanken beslut af Riksdagen fattats
om öppnande af ett sådant kontor att förläggas i Jönköping.
Med tillkännagifvande häraf har Utskottet anmodat fullmäktige att
till Utskottet afgifva yttrande och förslag om det lånedistrikt, som må
böra tilläggas det nya kontoret äfvensom angående öfriga erforderliga
bestämmelser i afseende å kontorets anordnande, och hafva fullmäktige
i anledning häraf afgifvit utlåtande, som med uteslutande af ingressen,
lyder sålunda:
»Till fullgörande häraf få fullmäktige, hvad först beträffar lånedistriktet
för det beslutade nya kontoret, erinra derom, att lånedistrikten
för de nuvarande Riksbankskontoren i orterna omfatta ett eller flera
län. Otvifvelaktigt är ock att lånedistriktens bestämmande med länsindelningen
såsom norm medför åtskilliga fördelar och lättnader med
afseende å kontorens skötsel, men fullmäktige anse dock denna grund
för distriktsindelningen icke böra under alla förhållanden blifva den
bestämmande, utan torde hänsyn äfven böra tagas till handels- och
affärsförbindelserna med de platser, der kontoren äro förlagda. Att ett
Riksbankskontor i Jönköping bör i främsta rummet omfatta hela Jönköpings
län, finna fullmäktige ostridigt; men då derjemte kan och bör
afses den lättnad för afdelningskontoret i Göteborg, hvilken fullmäktige
mer än en gång framhållit såsom särdeles önskvärd, torde utan
svårighet utom det nyssnämnda länet till det nya distriktet kunna
läggas de delar af Skaraborgs och Elfsborgs län, hvilka kunna antagas
hafva någorlunda lätt och beqväm förbindelse med Jönköping. I öfverensstämmelse
med denna uppfattning anse fullmäktige att af Skaraborgs
län Kåkinds och Gudhems samt Vartofta och Frökinds härader
böra öfverflyttas till Jönköpingslcontoret samt af Elfsborgs län åtminstone
Redvägs härad. Förutom sist nämnda härad har under öfverläggningarna
hos fullmäktige äfven Kinds härad af Elfsborgs län blifva
ifrågasatt att lämpligen kunna och böra hänföras till Jönköpings
Bih.
till Bilcsd. Prof. 1885. 6 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 2
10
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
kontoret, men med afseende å de affärsförbindelser, invånarne i detta
härad lära hafva med Göteborg, och då i alla händelser en icke obetydlig
del af samma härad har lättare och beqvämare förbindelse med
Göteborg än med Jönköping, hafva fullmäktige icke ansett tillrådligt
att i sakens närvarande skick föreslå detta härads skiljande från Göteborgskontorets
lånedistrikt.
Skulle omfattningen af kontorsdistriktet blifva bestämd i enlighet
med detta fullmäktiges förslag, komme detsamma, enligt tillgängliga
statistiska uppgifter, att innefatta ett antal af 277,418 invånare,
nemligen:
Jönköpings län .................................................................. 196,652
Kåkinds härad ..................................................................... 19,650
Gudhems härad .................................................................. 11,479
Vartofta härad...................................... 33,446
Frökinds härad ................................................................. 3,703
Redvägs härad..................................................................... 12,488 277,418.
För jemförelses skull meddelas att invånareantalet i de distrikt,
som de på senare tider inrättade Riksbankskontoren omfatta, utgör
för kontoret i Luleå............................................................ 204,098
„ „ i Östersund................................................... 88,186
„ ,, i Vexiö ........................................................ 306,653.
Vidkommande härefter Utskottets anmodan till fullmäktige att
derjemte afgifva yttrande och förslag angående öfriga erforderliga bestämmelser
i afseende å det beslutade nya kontorets anordnande tillåta
sig fullmäktige tillstyrka, att enahanda uppdrag och bemyndigande,
som vid upprättandet af afdelningskontoren i Östersund och Vexiö lemnades,
måtte varda fullmäktige meddelade.»
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit har Utskottet funnit
sig böra biträda, hvad fullmäktige sålunda föreslagit, med undantag
deraf att, på grund af inom Utskottet meddelade upplysningar att Kåkinds
och Gudhems häraders invånare i affärshänseende hafva mera
beröring med Göteborg än med Jönköping samt då det nya kontorets
distrikt ändock blifver till invånareantalet tillräckligt stort, Utskottet
anser dessa båda härader fortfarande böra tillhöra Göteborgskontorets
lånedistrikt; och hemställer Utskottet derföre,
7:o.
att vid slutet af bankoreglementet må införas
följande stadganden:
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 9.
11
Riksdagen har, jemte ofvanstående reglemente,
beslutat:
a) att i staden Jönköping skall inrättas ett afdelningskontor
af Riksbanken, afsedt för enahanda
slags rörelse, som i Riksbankens öfriga afdelningskontor
drifves;
b) att detta kontor skall omfatta Jönköpings
län, Vartofta och Frökinds härader af Skaraborgs
samt Redvägs härad af Elfsborgs län, och dessa landsdelar
sålunda i och med kontorets öppnande skiljas
från de kontorsdistrikt, de nu enligt § 25 af bankoreglementet
tillhöra;
c) att det må ankomma på fullmäktige i Riksbanken
att till vexeldiskontering, utlåning och kassakreditivrörelse
anvisa de belopp, fullmäktige må finna
lämpliga; och
d) att fullmäktige tillsvidare, och intilldess Riksdagen
annorlunda beslutar, må ej mindre bestämma,
af huru stort antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret
i Jönköping skall utgöras, än äfven utse
desse ledamöter, förordna om styrelsens verksamhet
och sättet för dennas utöfvande samt bestämma arfvoden
för styrelsen äfven som besluta om tjenstemännens
antagande, göromål och aflöning samt i öfrigt vidtaga
alla erforderliga åtgärder för kontorets öppnande,
så fort ske kan.
Vid sidan häraf har Utskottet meddelat behörig föreskrift derom,
att hänvisningar, der så erfordras, komme att göras vid de delar i bankoreglementet,
hvilka af sistomförmälda stadganden beröras; hvilket Utskottet
funnit sig böra för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 16 Maj 1885.
På Banko-Utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.