Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 9.

1

N:0 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1885, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition N:o 46,
angående med Portugal af slutad handels- och sjöfartstraktat.

Kongl. Maj:t har i nådig proposition till Riksdagen, N:o 46, med
öfverlemnande af eu med Portugal afslutad handels- och sjöfartstraktat
jemte dertill hörande tilläggsprotokoll, äskat Riksdagens godkännande
af de bestämmelser i traktaten, hvilka sådant kräfva.

Bevillnings-Utskottet, till hvars behandling ifrågavarande ärende
hänskjutits, får härmed deröfver afgifva sitt betänkande.

Såsom af de vid den Kongl. propositionen fogade handlingar inhemtas,
afslöts den 29 Juli 1641 i Stockholm mellan Sverige och
Portugal ett fördrag i 29 artiklar, hvilket förklarades afse fred, vänskap
och fullkomlig handelsfrihet samt enligt slutartikeln skulle »icke
allenast förbinda Drottningen samt regeringen i Sverige och Konungen
samt regeringen i Portugal, utan ock i all sin förbindande kraft öfvergå
till deras efterträdare)). Uti art. 3 och 4 i detta fördrag medg-ifves
svenska fartyg »att fritt segla till konungarikena Portugal och Algarve
äfvensom till de provinser och öar, som höra till dessa riken». In-och
utförsel förklaras vara »fria utan hinder eller pålaga, sedan blott de tullafgifter
blifvit erlagda, som betalas af andra folkslag, som äro i vänskap
och förbund, hvilka afgifter böra vara måttliga utan utomordentliga
tillökningar och skola utgå till det belopp, hvarom framdeles å
ömse sidor skall öfverenskommas». I art. 7 stadgas vidare, att de
fördragsslutande makternas fartyg skola i hvarandras hamnar vara beBih.
till Riksd. Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afä. 9 Höft. 1

2

Bevillnings- VtsJcottets Betänkande N:o 9.

friade från alla pålagor »såväl hamnpenningar som hvarje annan afgift»
med undantag af tullumgälder. Art. 27 och 28 innehålla aftal om
ömsesidig behandling såsom den mest gynnade nation, hvarvid likväl
den skilnad förekommer, att, medan båda rikenas undersåtar ömsesidigt
tillförsäkras »de privilegier och rättigheter, som andra allierade rikens
undersåtar njuta och hafva njutit äfvensom de synnerliga tillökningar
i dessa privilegier, som för framtiden kunna tjenliga synas», stadgas
dessutom särskild! i art. 28: »Men uttryckligen förbinder sig den Kong!
portugisiske legaten att, om någon förmånsrätt, frihet eller privilegier
ånyo skulle förunnas andra vänskapliga eller allierade folkslag, af hvilka
svenske män och undersåtar förut icke varit delaktiga, tillse det samma
förmån, frihet eller privilegium måtte förunnas och stadfästas utaf
hans Herre Konungen i Portugal för alla Sveriges vasaller och undersåtar,
så att det genom ord och gerningar bekräftas, att ingen nation
är vänskapligare ansedd och kärare för Hans Maj:t Konungen af
Portugal än Sveriges Rikes vasaller och undersåtar». Någon liknande
förbindelse å Sveriges sida stadgas deremot icke.

Den i fördraget omnämnda framtida öfverenskommelsen om tullafgifternas
belopp blef emellertid aldrig afslutad, och bestämmelserna
om sjöfartens fullkomliga frihet synas, hvad åtminstone den indirekta
fraktfarten beträffar, under tidens lopp efter hand hafva från Portugals
sida fallit i glömska och upphört att tillämpas. Någon vare sig direkt
eller indirekt portugisisk sjöfart på Sverige egde å andra sidan icke rum.

Från början af detta århundrade hafva, om än med vissa afbrott,
underhandlingar pågått om ett nytt ordnande af de båda ländernas
handelsförbindelser, utan att dock förr än nu leda till önskadt resultat.
För dessa underhandlingar lemnas utförlig redogörelse i de protokoll,
hvilka åtfölja den Kong!, propositionen. Der inhemtas, hurusom från
svensk sida den åsigt förfäktats, att, då någon tidsbestämning eller
uppsägning icke i det forna fördraget omnämndes, och detsamma aldrig
blifvit från någondera sidan uppsagdt, fördraget ur strängt rättslig
synpunkt ännu egde gällande kraft. Den portugisiska regeringen åter
har väl vid flera tillfällen direkt eller indirekt erkänt den fortfarande
giltigheten af den i fördraget medgifna likställighet, men dessa erkännanden
hafva dock icke varit af så uttrycklig natur, att regeringen
numera vill anse sig deraf bunden, utan regeringen har fastmera på senare
tiden städse fasthållit den åsigten, att traktaten för länge sedan förlorat
all laga kraft till följd af de mellan Sverige och Portugals bundsförvandter
förda krig. Herr Ministern för utrikes ärendena förklarar sig visserligen
hysa den åsigten, att, då något krig efter fördragets afsilande
icke förts mellan Sverige och Portugal, detsamma fortfarande borde

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

anses gälla, men har, i betraktande af den bestämda meningsskiljaktighet,
som sålunda yppats mellan de båda makterna, funnit utsigt
saknas att på grund af den forna traktaten, utan afsilande af ett nytt
fördrag, uppnå hvad som under de mångåriga underhandlingarna städse
varit det från vår sida eftersträfvade målet, eller behandling i afseende
å handel och sjöfart lika som den mest gynnade nation. Dessutom
omfattade det gamla fördraget endast Sverige, icke jemväl Norge.

Efter det handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg, i en den 26
Februari 1883 till Kongl. Maj:t ingifven underdånig skrifvelse, framhållit,
hurusom en traktat med Portugal, hvarigenom de förenade rikena
derstädes bereddes den nyss omförmälda förmån, vore desto önskligare,
som under år 1882 mellan Portugal samt England och Frankrike
afslutats traktater, beredande dessa sistnämnda länders handel och
sjöfart en bättre ställning i förhållande till Portugal, än den de
förenade rikena der intoge, samt Kongl. norska regeringen den 5
Oktober 1883 och Kommerskollegium den 21 December samma år i
infordrade utlåtanden tillstyrkt afslutandet af ett dylikt fördrag, lät
Herr Ministern för utrikes ärendena utarbeta förslag till ett sådant,
på grundval af hvilket förslag förnyade underhandlingar inleddes med
portugisiska regeringen, hvilken emellertid äskade vissa tillägg till
förslaget. Dessa funnos väl från de förenade rikenas sida delvis
oantagliga, men i återstående hänseenden åter icke möta betänkligheter,
i följd hvaraf det nya förslag framlades, hvilket omsider af
portugisiska regeringen till alla delar antagits och nu blifvit svenska
Riksdagen och norska Stortinget förelagdt.

Vid pröfningen af detta ärende bär Utskottet, utan att underkänna
vigten af de skäl för de ifrågasatta traktatsvilkorens antagande,
hvilka kunna hemtas ur den betydelse, som eu dylik traktatsförbindelse
med Portugal eger för de förenade rikena, betraktade såsom ett helt,
dock ansett sig hufvudsakligen böra taga i öfvervägande, i hvad mån
fördraget ur uteslutande svensk synpunkt innehåller tillfredsställande
bestämmelser.

Genom det sålunda träffade aftal har, heter det i den Kongl.
propositionen, »det från vår sida eftersträfvade målet af behandling
som den mest gynnade nation fullständigt vunnits».

»Vår handel på Portugal, särskild! vår utförsel af jern och stål,
kommer i följd deraf numera att på denna marknad kunna under förmånliga
vilkor upptaga täflan med andra hittills mera gynnade länder.»

»Till vinnande af denna fördel har endast medgifvits en föga väsentlig
höjning af gränsen för den lägre vintullen under den tid denna
gräns, genom aftal med annan främmande makt, redan är bunden vid

4 Bevillnings-UtsTiottets Betänkande N:o 9.

20 procent alkoholhalt, samt eu förbindelse att icke under den tid
traktaten varar införa någon underafdelning af tullsatserna å viner,
hvilkas alkoholhalt faller mellan 21 procent och 25 procent.»

Värdet af de från Portugal till Sverige införda varor utgjorde
under åren 1879—1883 i årligt medeltal 1,282,301 kronor och sistnämnda
år 1,559,557 kronor. Årliga medelvärdet å de från Sverige
till Portugal utförda varor uppgick under samma femårsperiod till
1,304,526 kronor, och sistnämnda år utgjorde utförselsvärdet 1,279,952
kronor.

I förenämnda utförselssiffror ingingo följande varor med nedan omförmälda
belopp:

Ärligt medeltal

åren 1879—1883. År 1883.

Jern och stål ........................ 667,109 kronor 537,698 kronor.

Trävaror ................................. 619,870 ,, 713,353 ,,

Öfriga varor........................... 17,547 ,, 28,901 „

Bland »öfriga varor» märkas företrädesvis punsch, tjära, trämassa
och tändstickor.

Till underlättande af uppfattningen af den föreliggande traktatens
betydelse för vår export, anser sig Utskottet böra lemna följande
upplysningar rörande den portugisiska tullagstiftningen under senaste
tiden, grundade på eu Utskottet af Utrikesdepartementet tillhandahållen
promemoria.

Genom en lag af den 22 December 1870 upphäfdes den differentialtull
af 20 (»j0, som förut uppbars i Portugal vid indirekt införsel,
d. v. s. vid införsel af ett lands produkter öfver ett annat land
eller med ett annat lands fartyg. Denna lag gjorde deremot icke
någon förändring i den s. k. konventionella tull-regimen. Jemte den
allmänna tulltariffen af 1860 bestod nemligen, på grund af eu 1866
med Frankrike afslutad traktat, eu detta land särskildt tillgodokommande
tarif, kallad den konventionella, hvilken emellertid på grund
af klausulen om den mest gynnade nations behandling äfven utsträcktes
till England och vissa andra länder.

År 1876 antogs en lag, hvarigenom regeringen bemyndigades att
utsträcka den konventionella tariffen till alla länder, som. medgåfvo
Portugal den mest gynnade behandling. På grund af denna lag
erbjöd portugisiska regeringen i Maj 1879 att, under den tid underhandlingarna
om en traktat påginge, medgifva äfven de förenade
rikena förmånen af den konventionella tariffen, hvilket anbud dock
sedermera i följd af en i Portugal inträffad ministérförändring förföll.
Den konventionella tariffen är numera faststäld genom den förnyade

5

Bevillnings-UtslcoUets Betänkande N:o 9.

traktaten med Frankrike af år 1881, ratificerad 1882, och är på grund
af afslutade traktater tillämplig på de flesta af Europas stater.

Fullföljande sitt år 1879 gjorda anbud, utsträckte portugisiska regeringen
år 1882 frivilligt till de förenade rikena tillämpningen af samma
tarif, men ehuru tullen å våra varor derigenom nedsattes från de högre
tullsatserna i den allmänna tariffen till de lägre i konventional-tariffen
— exempelvis för jern från 5 procent till 2 procent —, uppkom dermed
ingalunda likställighet med Frankrike och andra mest gynnade länder.
Förutom införselstullen uppbäras nemligen af portugisiska tullverket:

1) en »taxa complementar» af 2 procent ad valorem enligt lagen
den 23 April 1880, förlängd genom senare dekret och ännu gällande;

2) s. k. tullemolumenter af 3 procent af införselstullen, enligt
lagen af den 7 December 1864;

3) eu tilläggsskatt af 6 procent af såväl införselstullen som »taxa
complementar», enligt lagen den 27 April 1882.

Alla dessa afgifter måste fortfarande erläggas af de förenade
rikena.

Frankrike och öfriga mest gynnade länder, nemligen Tyskland,
Österrike—Ungern, Belgien, Storbritannien, Grekland, Spanien, Holland,
Schweiz och Turkiet, äro deremot på grund af sina traktater med
Portugal och enligt art. 3 af franska traktaten icke skyldige att för de
i tulltariffen upptagna artiklar betala andra afgifter än införselstull
och 3 procent tullemolumenter. De äro således i fråga om dessa artiklar
befriade både från »taxa complementar» af 2 procent ad valorem
samt tilläggsskatten af 6 procent å införselstullen och »taxa complementar»,
hvilka afgifter endast utgöras af de nationer, som icke åtnjuta
den mest gynnade behandling, hvaribland de förenade rikena,
Danmark och Ryssland. Gent emot dessa är Portugal för öfrigt icke bundet
att längre än det faller sig lägligt tillämpa konventional-tariffen, utan kan,
derest traktat icke mellankommer, när som helst återkalla sitt ofvanberörda
medgifvande och mot dem tillämpa den allmänna tulltariffen
jemte de ännu utgående tilläggsafgifterna.

Enligt af Generalkonsulatet i Lissabon lemnade uppgifter framgår
skilnaden i tull behandlingen å den vigtigaste artikeln, stångjern,
enligt ho den allmänna tariffen, 2:o den konventionella tariffen, sådan
den för närvarande tillämpas å de förenade rikena, och 3:o den konventionella
tariffen, sådan den åtnjutes af Frankrike och de mest gynnade
länderna, af följande tabell, hvilken åskådliggör tullbehandlingen
af ett parti af 10,000 kilogram, till värde af 500,000 reis [250 reis
== 1 krona]:

6

Betalnings- Utskottets Betänkande N:o 9.

Den allmänna tariffen.

Den konventionella tariffen, sådan
den f. n. tillämpas å de
förenade rikena.

Den konventionella tariffen, sådan
den åtnjutes af Frankrike och
de mest gynnade länderna.

Reis

500,000

a) 5 °|0 ad

valorem ............ 25,000

b) 2 °|0 ad-ditional............... 10,000

Reis

500,000

a) 2 0 0 ad

valorem ............ 10,000

b) 2 °|0 ad-ditional ............ 10,000

S:a 20,000
3 0 0 i t.ull-emolumenter på

a ........................ 300

6 °j0 extra
skatt på a och
b ........ 1,200

Reis

500,000
a) 2 0 0 ad

valorem ............ 10,000

S:a 35,000
3 °|0 i tull-emolumenter på

a ....................... 750

6 °|0 extra
skatt på a och
b ........................ 2,100

S:a 10,000
3 °[0 i tull-emolumenter på
a ........................ 300

Summa reis 37,850

Summa reis 21,500

Summa reis 10,300

Af dessa uppgifter framgår, hurusom för det svenska jernet för
närvarande omkring dubbelt så hög tull måste erläggas som för det
franska eller engelska. Skulle Portugal gent emot oss återgå till tilllämpning
af sin ännu mera betungande allmänna tarif, komme tullen
å det svenska jernet att blifva nära fyra gånger så dryg som tullen
å de gynnade ländernas. Och oaktadt de senast medgifna lättnaderna
har vår utförsel till Portugal af jern och stål under senare tiden
endast med svårighet någorlunda hållit sig uppe. Den utgjorde nemligen

år

1879 .........................

.. 4,620,576

kilogram

Y)

1880 ...........................

.. 3,090,728

yi

V

1881 ...........................

.. 4,719,444

y

V)

1882 ..........................

.. 3,838,943

y

Y)

1883 .........................

.. 3,365,602

V)

9)

1884 omkring .........

.. 3,913,000

Yl

T konsulsrapporter af den 6 Mars 1883 och den 11 Mars 1884
upplystes, att begärligheten efter engelskt jern, till svenska exportörers
förfång, fortfarande var i stigande. Utskottet har erfarit, att våra jern -

7

Bevillnings-Utslcoltets Betänkande N:o 9.

exportörer under en tid lyckats i någon mån hålla stånd mot denna konkurrens
på det sätt, att icke obetydliga qvantiteter svenskt jern till Portugal
införts öfver England och Tyskland, hvarigenom differentialtullen
undgicks, ehuruväl denna omgång å andra sidan lände till men för den
svenska fraktfarten, men att portugisiska regeringen, som fått uppmärksamheten
fäst å detta förhållande, på senaste tiden genom skärpt kontroll
vetat förebygga eller åtminstone i hög grad försvåra detta tillvägagående.
Vid sagda förhållanden är det fara värdi att, utan en traktat,
vår export af jern och stål på Portugal gånge en föga lysande framtid
till mötes, och då å ena sidan dessa artiklar äro bland våra förnämsta
exportvaror samt å andra sidan vår hittillsvarande export till Portugal
fyller blott eu mycket ringa del af detta lands växande behof af främmande
jern och stål, hvaraf år 1882 dit infördes 17,974,000 kilogram,
år 1883 25,265,000 kilogram, samt år 1884 icke mindre än omkring
39 millioner kilogram måste det betraktas såsom en fördel af
icke ringa vigt, om våra bruksidkare genom traktaten sättas i stånd
att med större framgång upptaga kampen med främmande länders.

De direkta fördelar i form af tullnedsättningar, som traktaten bereder
oss i fråga om en del andra artiklar, såsom vissa slag af trävaror,
punsch m. m., äro visserligen mindre väsentliga, om än icke
betydelselösa. Oafsedt de lättnader af dylik art, traktaten kan bereda,
äfvensom den redan påpekade omständighet, att i här berörda hänseenden
förändrade förhållanden kunna i Portugal inträda, under hvilka
fördelarna af behandling som den mest gynnade nation kunna varda
ojemförligt större än nu, må för öfrigt erinras, att här är fråga icke
allenast om tullafgifternas belopp, utan jemväl om andra bestämmelser
rörande förtullningeu, med mera, i hvilket afseende den portugisiska
lagstiftningen innehåller åtskilliga till förmån för vissa länder meddelade
undantagsstadganden, hvilka i följd af traktaten komme jemväl de
förenade rikena till godo. Att våra handelsvaror och fartyg komma i
åtnjutande af samtliga de fördelar, som medgifvas åt andra staters,
måste vara en vinst af ganska afsevärd beskaffenhet, och detta desto
hellre, som vår direkta sjöfart till Portugal under senare tid visat ökad
lifaktighet, samt i följd af vår likaledes utvecklade handelsförbindelse
med Spanien våra fartyg nu mer än förr torde anlöpa Portugal.

I afseende å nu berörda förhållanden anser sig Utskottet, med
erinran att portugisiska fartyg nästan alls icke besöka svenska hamnar,
böra meddela hosföljande dels ur Kommerskollegii förenämnda utlåtande
till Kongl. Maj:t samt dels, hvad de båda senaste åren angår, ur nyssberörda
konsulsrapportcr hemtade redogörelse för Sveriges sjöfart å
Spanien under nedannämnda år:

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

Till Portugal ankomna
svenska fartyg.

Deraf m

ed last

År.

ankomna.

afgångna.

Antal.

Ton.

Antal.

Ton.

Antal.

Ton.

1878

117

29,131

65

15,694

82

18,980

1879

116

29,846

84

21,417

103

25,533

1880

105

27,820

81

21,035

90

22,579

1881

107

34,090

82

26,990

94

28,933

1882

88

28,778

64

22,164

69

20,497

Summa

533

149,665

376

107,300

438

116,522

Årligt medeltal

1878—1882

107

29,933

75

21,460

88

23,304

1883

99

36,098

67

24,750

87

30,273

1884

128

44,556

74

25,614

104

35,854

Bland de från Portugal hit införda varor utgöra korkbark och
koksalt de ojemförligt vigtigaste. Af korkbark bär införselsvärdet i
årligt medeltal åren 1879—-1883 utgjort 586,010 kronor och sistnämnda
år 710,178 kronor; af koksalt i årligt medeltal under samma femårsperiod
466,043 kronor och sistnämnda år 667,942 kronor. Af öfriga
varor har sammanlagda införselsvärdet under femårsperioden i årligt
medeltal uppgått till 230,248 kronor och år 1883 till allenast 181,437
kronor.

Den enda väsentligare införselsvaran, jemte de båda nämnda, är
vin, hvaraf införselsvärdet under femårsperioden i medeltal utgjort
210,837 kronor och år 1883 136,114 kronor. I öfrig! har införseln
hufvudsakligast utgjorts af apelsiner, bönor, kafle, kakao, lök, oljor,
rör, speglar och sten.

Då så väl korkbark som koksalt i Sverige åtnjuta tullfrihet, samt
i följd af den i vår tullagstiftning genomförda grundsats, att åt tariftraktatsbestämmelser
allmän giltighet gifvits i tulltaxan, Portugal i
fråga om de öfriga artiklarna redan tillförene åtnjutit behandling som
den mest gynnade nation, är det uppenbart, att traktaten icke för oss
innebär någon annan uppoffring än den ofvan omförmälda, i fråga om
vin aftalade.

Utskottet förbiser ingalunda de olägenheter, som i allmänhet äro
förknippade med en traktatbestämd tarif. Dessa olägenheter, hvilka
med skärpa framhållits vid de föregående tillfällen, då hos oss fråga

9

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

förevarit om ingångna tariftraktaters godkännande, skulle helt visst
hafva afhållit Riksdagen från att å dessa meddela sådant godkännande,
derest ej de fördelar, som samma traktater ansågos medföra, betraktats
såsom väsentligen öfvervägande antydda olägenheter. Den i art. 7 af nu
föreliggande traktat beträffande artikeln vin — i afseende hvarå Portugal,
traktaten förutan, fortfarande finge åtnjuta de genom traktaten mellan
de förenade rikena och Spanien för viner ej öfverstigande 20 procent
alkoholhalt medgifna lägre tullsatser af i Sverige 15 öre och i Norge
11,52 öre per liter — till Portugals förmån intagna bestämmelse derom,
att gränsen för den lägre vin tullen må framflyttas till 21 procent, är
dock icke af beskaffenhet att böra möta någon som helst betänklighet.
Kommerskollegium har icke funnit något att dervid erinra. Att betydelsen
deraf i sjelfva verket är försvinnande liten, inses lätteligen.
Under tiden från den 11 Juli 1883, då nu gällande bestämmelser,
hvarigenom gränsen för den lägre vintullen i Sverige höjdes från 15
till 20 procent, trädde i kraft, och intill samma års slut, utgjorde rikets
hela import af vin:

af till och med 20 procent alkoholhalt:

på fat ........................................................... 941,313 kilogram,

på buteljer ................................................. 297,309 liter,

samt af mer än 20 till och med 25 procent alkoholhalt:

på fat........................................................88,818 kilogram,

på buteljer ................................................ 7,231 liter;

och under år 1884 har, enligt meddelande från Generaltullstyrelsens
revisionsbyrås statistiska afdelning, vinimporten utgjort:
af till och med 20 procent alkoholhalt:

på fat ............................................................ 2,196,709 kilogram,

på buteljer .................................................. 619,657 liter,

samt af mer än 20 till och med 25 procent alkoholhalt:

på fat ................................................. 113,845 kilogram,

på buteljer .......................................... 8,333 liter.

Samfälda vinimporten af de fem alkoholstarkaste graderna har
alltså under ifrågavarande tid uppgått till blott något öfver 5 procent
af rikets hela vininförsel, och under förstnämnda kategori falla de s. k.
dessert- eller likörvinerna, hvilka i allmänhet hålla öfver 21 till och
med 25 procent alkohol och sålunda icke beröras af traktaten. Den
betingade förändringen måste följaktligen i fiskalisk! hänseende vara af
mycket ringa betydelse, och den innebär endast en återgång till hvad
B:h. till Riksd. Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afd. 9 Höft. 2

10 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

som egde tillämpning före år 1882. För öfrigt minskas denna betydelse
ytterligare derigenom, att en dylik procentbestämmelse i allmänhet
torde kunna åtminstone i viss mån af importörerne kringgås. Härtill
kommer, att det ifrågavarande förbehållet gäller allenast en kortare
tid. Med hänsyn dertill, att handelstraktaten med Spanien icke är
afslutad för längre tid än till och med den 30 Juni 1887, samt att
de fördelar, som genom en traktat med Portugal kunde beredas de
förenade rikena, näppeligen kunde anses vara af den beskaffenhet, att
det allenast för deras skull vore skäl att betaga sig rättighet att,
derest omständigheterna eljest skulle dertill föranleda, återgå till en lägre
gräns mellan svagare och starkare viner, hafva nemligen här afsedda
bestämmelser i den portugisiska traktaten affattats på sådant sätt, att
vid tidpunkten för den spanska traktatens utlöpande, derest denna icke
förlänges, full frihet må vara de förenade rikena beredd att i afseende
å vintullen vidtaga de anordningar, som må finnas af då för handen
varande förhållanden påkallade, och detta ehuru traktaten med Portugal
är afslutad för tio års tid, och sålunda de genom samma traktat
Sverige tillförsäkrade fördelar komme att under berörda tid tillgodonjutas.

Ån mindre vigt kan tilläggas den i samma Art. förekommande
bestämmelse, hvarigenom de förenade rikena förbinda sig att fortfarande
belägga i Portugal producerade viner, hvilkas alkoholhalt öfverstiger
21 procent, men ej 25 procent, med fasta tullsatser, utan hänsyn
till alkoholhalten. T afseende härå anmärker Herr Statsministern, hurusom
veterligen någon afsigt icke hos oss yppats att på sins emellan
skiljaktigt sätt tullbeskatta de viner, hvilkas alkoholhalt faller inom
nämnda gränser.

Plvad i traktaten stadgas om drawback, annan tullrestitution och
skeppsumgälder, står i full öfverensstämmelse med redan gällande lagstiftning
och hittills iakttagna grunder för behandling af de mest gynnade
nationer vid deras handels- och sjöfartsförbindelser med vårt land.

De i traktaten Portugal lemnade medgifvandena torde sålunda icke
böra från tullagstiftningens synpunkt framkalla någon betänklighet mot
godkännande af en traktat, som ostridigt är till icke ringa gagn för vår
varuutförsel till nämnda land. Fast hellre måste det pris, hvartill de
från svensk sida åsyftade fördelarna nu ändtligen efter 60-årigt arbete
vunnits, vid jemförelse med dessa anses synnerligen billigt. Och då
det vid sådant förhållande, enligt Utskottets öfvertygelse, skulle vara
att illa värna landets intressen, om samtycke till traktaten från svensk
sida vägrades, hemställer Utskottet,

11

Bevillnings-Utskottets Betagande, N:o !).

att Riksdagen måtte meddela det af Kong!.
Maj:t äskade godkännande af den med Portugal afskräde
handels- och sjöfartstraktaten.

Stockholm den 11 Maj 1885.

På Utskottets vägnar:

A. G:SON BENNICH.