Bevillning s- Tjtslcottets Betänkande N:o 5.

1

X:o r>.

Ank. till Eiksd. Kansli den 29 April 1885 kl. 11 f. m.

Betänkande, angående åtskilliga ännu oafgjorda delar af tullbevillningen.

Efter det Riksdagen till pröfning och afgörande förehaft ej mindre
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3, angående vissa delar af tullBevillningen,
än ock Utskottets Memorial N:o 4, i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut rörande 4:de och 9:de punkterna af nyssnämnda
betänkande, har Utskottet öfvergått till de i samma betänkande
icke afhandlade framställningar, öfver Indika det tillkommer Utskottet
att afgifva utlåtande i anledning af dels remisser från Kongl. Maj:t och
dels enskilda, från Kamrarne till Utskottet öfverlemnade motioner, i
sammanhang hvarmed Utskottet jemväl företagit den återstående granskning
af tullagstiftningen i allmänhet, som Utskottet jemlikt § 40 i
Riksdagsordningen har att verkställa.

Emellertid har Utskottet ansett sig böra än ytterligare uppskjuta
behandlingen af vissa hithörande framställningar. Dessa äro: de af
Herr Manke?/, i motionerna N:is 14 och 15 inom Första Kammaren,
äfvensom Herr II. Andersson i Nöbbelöf, i motionen N:o 78 inom Andra
Kammaren, väckta förslag om nedsättning af tullen å Kaffe och Socker.
Omdömet, huru vida statsfinansernas tillstånd kan anses medgifva en
sådan tullnedsättning, lärer utfalla ganska olika, allt efter som nu ifrågasatta
eftergifter i afseende å grundskatter samt rustnings- och roterings Bih.

till Eiksd. Brok 1885. 5 Sami 1 Afä. 5 Höft. 1

2

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 5.

besvär varda bifallna eller icke, ocli Herr Mankell har jemväl fotat sina
ifrågavarande förslag på den förutsättning, att sådana eftergifter icke
komme att ega rum. Utskottet ämnar alltså först efter det nu berörda
frågor blifvit af Riksdagen pröfvade afgifva utlåtande i dessa delar,
dervid Utskottet förbehåller sig att i samband med sitt blifvande yttrande
rörande sockertullen tillse, huru vida någon ändring må anses påkallad
i den deraf nära beroende tullsatsen å Sirap.

De motioner, öfver hvilka Utskottet nu vill afgifva sitt utlåtande, äro
sålunda:

motionen N:o 18 inom Första Kammaren af Friherre Klinchoicström.
angående förhöjning af tullen på åtskilliga lyx- och öfverflödsartiklar
m. m., i hvad densamma icke blifvit behandlad uti Utskottets of vanberörda
betänkande N:o 3 och i följd deraf redan är vorden af Riksdagen
pröfvad;

motionen N:o 24 inom Första Kammaren af Herrar Be.rdl och
Söderberg, angående förhöjning af tullen på sulläder in. in.;

motionen N:o 19 inom Andra Kammaren af Herr S. Johnson i
Hvetlanda, angående förhöjning af tullen å alla i tulltaxan under rubriken
reter och aster spirituosus samt aeter-arter uppförda ämnen;

motionen N:o 61 inom Andra Kammaren af Herr A. E. Petersson i
Hamra, om tull å inbundna, på svenska språket tryckta böcker;

motionen N:o 62 inom Andra Kammaren af Herr Wilhelm Carlson,
om ändring i tullsatserna å »pelsverk, beredda och oberedda»;

motionen N:o 77 inom Andra Kammaren af Herr B. G. SandwaJl,
angående ändring i tullsatserna å vissa slag af läder;

motionen N:o 102 inom Andra Kammaren af Herr C. J. Grafström,
angående ändringar i gällande tulltaxa i fråga om vissa arbeten af
kautschuk; samt

motionen N:o 106 inom Andra Kammaren af Herr J- Larsson i
Nordmarkshyttan, angående införselstull å jerneffekter.

Härjemte har Utskottet tagit i öfvervägande de i ingressen till
Utskottets meranämnda betänkande N:o 3 omförmälda, af Kongl. Maj:t
till Utskottet öfverlemnade handlingar rörande dels ändring i tullafgiften
för pulveriserad kakao samt dels tullfrihet för väfnad, impregnerad med
antiseptiska medel för att användas vid särbehandling, äfvensom i sammanhang
med sin granskning af tulltaxeunderrättelserna till pröfning
företagit den af Kongl. Maj:t till Riksdagen under N:o 17 aflåtna nådiga
proposition, angående nedsättning i lastpenningar!^

För innehållet af'' ifrågavarande framställningar kommer Utskottet
att här nedan närmare redogöra.

3

Sevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Under det att de öfriga bland dessa framställningar hvar för sig
röra allenast särskilda artiklar eller åtminstone begränsade varugrupper,
äro här afsedda delar af Friherre Klinckowströms motion N:o 18 af mera
omfattande beskaffenhet. Utskottet finner sig af flera skäl föranledt att
till eu början något närmare uppehålla sig vid denna.

Utgående från den uppfattning, att stäfjandet af lyx och öfverflöd
vore ett bland tullagstiftningens hufvudsakliga ändamål, förmenar
motionären, att den svenska tulltaxan, i följd af de förändringar, densamma
under de senaste trettio åren undergått, snarare verkade i motsatt
rigtning, hvilket framginge af den allt mera tilltagande importen
af lyx- och öfverflöd svar or.

Såsom bevis härför åberopar motionären den i eu af honom vid
1880 års riksdag väckt motion N:o 4 inom Första Kammaren förekommande
sammanställning af den import af sådana varor, som egt
rum åren 1858 och 1877, hvaraf skulle framgå, hurusom de år 1865 vidtagna
tulltaxeförändringarna väsentligen bidragit till nyssberörda resultat.

Jemför man, säger motionären, de båda tulltaxor, som voro gällande,
den ena år 1857 eller före afslutandet af den första franska
tarifftraktaten, och den andra år 1877, sedan nämnda traktat redan en
längre tid varit gällande, »så finner man att, inom den varugrupp, som
här är i fråga, eller lyx- och öfverflödsartiklar, importtullen år 1857
utgick med 9,358,000 kronor, då samma tull för samma varor år 1877
endast erlades med 4,473,443 kronor. Således en minskad statsinkomst
af omkring 5 millioner kronor för att lägga hyende under — — —
yppighet och öfverflöd.»

För att vidare ådagalägga, hurusom samtidigt de mindre bemedlade
klasserna underkastats en allt drygare beskattning för deras s. k.
njutningsmedel, lemnar motionären en öfversigt af tillverkningsafgiftens
å bränvin samt införselsafgifternas å socker, sirup, kaffe, tobak och
fotogen belopp åren 1810, 1830, 1840, 1850, 1860, 1870, 1875, 1877
och 1882. Till den summa af 32,629,021 kronor, hvartill dessa belopp
numera årligen uppginge, borde, fortsätter motionären, läggas bränvinsutskänknings-
och utminuteringsafgiften, år 1880 uppgående till 5,123,595
kronor. Beräknades allenast de verkliga njutningsmedlen, nemligen
socker, kaffe, tobak och bränvin, hvilkas tillverknings- och tullvärde
kunde anses uppgå till 75,457,189 kronor, så skattade sistnämnda klasser
derför till staten eller kommunen tillsammans 37,331,261 kronor eller
49,47 procent, under det de förmögnare klasserna för sina 60 njutningsartiklar,
med ett tullvärde af 28,938,963 kronor, i tullafgift till staten

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

allenast, på sätt framginge af en motionen bifogad tablå, betalade
4,546,595 kronor eller 15,7i procent.

»År 1879 utgjorde, säger motionären, hela antalet skattskyldige, enligt
lira artikeln Bevillningsförordningen, 565,956 personer. Om man
antager detta antal tillhöra de välmående klasserna, så skulle på hvarje
individ af dessa komma en årlig tullafgift af 7 kronor 88 öre för ofvan antydda
60 öfverflödsartiklar. Alla öfriga invånare i riket, 4,006,289
personer, betala i afgifter till staten för deras 4 öfverliödsartiklar 9 kronor
32 öre per individ.»

Motionären förmenar vidare, att eu olägenhet af icke ringa vigt
åstadkommes genom att tullafgifter bestämdes efter vigt i stället för att
utgå med en viss procent af varans värde. Obilligheten häraf framginge
vid jemförelse af de högst olika pris, som en viss vara kunde
betinga, hvarå motionären anför några exempel. Och den omständighet,
att våra tullvärden i flera fall understege varans verkliga värde, inverkade
ganska menligt dels vid bedömandet af den s. k. handelsbalansen
och dels vid uppgörandet af nya tulltariffer. Äfven härutinnan
framdrager motionären åtskilliga exempel, dock utan att med anledning
af de sålunda påpekade förhållanden framställa något yrkande.

Motionären lemnar slutligen en utredning, afsedd att ådagalägga,
hurusom i främmande länder lyx- och öfverliödsartiklar i allmänhet
vore högre beskattade än i Sverige. Att följa dessa staters föredöme
vore, enligt motionärens åsigt, för oss nödvändigt, derest vi önskade
bereda rättvisa i tullbeskattningen samt förskaffa statskassan de inkomster,
som tarfvades för reformen af vårt försvarsverk.

Med stöd af hvad sålunda i motionen andragits och närmare utvecklats,
hemställer motionären, under 2:o), att vissa artiklar, tillhörande
yppighets- och öfverflödsvaror, måtte af Riksdagen åsättas förhöjda
införselsafgifter med här nedan omförmälda belopp.

Innan Utskottet närmare redogör för eller till pröfning företager
de särskilda i berörda hemställan innefattade yrkanden, finner Utskottet
sig böra korteligen bemöta hvad motionären såsom skäl för dem
anfört.

Utskottet vill icke inlåta sig på frågan i hvad mån det kan anses
öfverensstämma med eu rigtig uppfattning af tullagstiftningens grund
och ändamål, att staten dervid i annan eller vidsträcktare grad tager
hänsyn till motverkandet af lyx och öfverflöd, än att den för finansiella
behof skeende tullbeskattning företrädesvis rigtas å sådana artiklar, som,
utan att i egentlig mening utgöra nödvändighetsvaror, likväl utgöra
föremål för allmännare förbrukning och sålunda antyda tillvaron af ett

5

Bevillnings-Utshottds Betänkande N:o 5.

visst välstånd, på samma gång de äro egnade att inbringa eu mera betydande
tullinkomst. Men om det derutöfver är lämpligt och billigt att
äfven eljest tullbeskatta vissa varor, hvilkas användning synes förutsätta
större förmögenhet, så håller Utskottet emellertid, i motsats till motionären,
före, att våra gällande tullsatser å de flesta hithörande artiklar öfver
hufvud äro på ett ganska tillfredsställande sätt afvägda, om ock en eller
annan varugrupp i följd af slutade och gällande handelstraktater för närvarande
äro lägre tullbeskattade än eljest kunde anses skäligt.

Utskottet kan desto mindre finna något behjertansvärdt i hvad
motionären härutinnan andragit, som denne, enligt hvad lätteligen kan
uppvisas, grundat sina hithörande framställningar på i väsentliga delar
synnerligen origtiga uppgifter och beräkningar rörande verkningarna
af vår äldre och nyare skattelagstiftning.

Sålunda visar sig motionärens ofvan anförda påstående, att importtullen
för den varugrupp, han i sin ifrågavarande jemförelse afsett,
år 1857 skulle hafva utgått med 9,358,000 kronor, vara helt och hållet
gripet ur luften.

Utskottet har låtit verkställa en nedan under Bil. A upptagen, så
vidt möjligt fullständig beräkning af ifrågavarande importtull, sådan
den enligt den år 1854 utfärdade, år 1857 ännu gällande tulltaxa med
de år 1856 beträffande förtullningen af bränvin och sprit samt vin deri
vidtagna förändringar får anses hafva utgått för de i motionärens
meranämnda jemförelse afsedda varor efter de i Kommers-kollegii berättelse
om Sveriges utrikes handel och sjöfart år 1857 för samma år
upptagna införselsmängder, i sammanhang hvarmed anföres ur Kommers-kollegii
för år 1877 rörande enahanda ämnen afgifna berättelse
den å samma varor för sistnämnda år beräknade tullinkomst. Af denna
beräkning och jemförelse framgår, att importtullen för ifrågavarande
varugrupp år 1857 utgick med allenast 2,582,942 kronor 22 öre samt att
tullinkomsten år 1877 af samma artiklar långt ifrån att, på sätt motiotionären
påstått, hafva nedgått under hvad den utgjort förstnämnda år,
tvärt om nära fördubblats.

Skulle åter, såsom ett i det föregående anfördt yttrande å den sida
i motionen, der ifrågavarande sammanställning förekommer, jemfördt
med en motsvarande sammanställning i motionärens år 1880 afgifna,
ofvan omförmälda motion, gör sannolikt, motionären här hafva afsett
året 1858 i stället för året 1857, håller emellertid hans ifrågavarande
påstående lika litet streck. Fast hellre gifva motionärens egna i sistnämnda
motion förekommande beräkningar vid handen, att tullinkomsten
å nu afsedda varugrupp år 1858 icke öfversteg 2,317,809 kronor.

6

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Att de slutsatser, motionären dragit af en jemförelse, som hvila*
på så origtiga uppgifter och följaktligen är helt och hållet vilseledande,
i och med dennas haltlöshet förlora allt slags berättigande, är utan
vidare uppenbart.

Lika litet hållbar är motionärens beräkning i fråga om de olika
andelar, som de mera välmående klasserna, å ena sidan, och de mindre
bemedlade, å den andra, skulle draga af beskattningen å njutningsmedel.
Utan att för ådagaläggande häraf behöfva ingå på någon närmare
granskning af de sifferuppgifter, som lagts till grund för denna
beräkning, vill Utskottet endast framhålla det lika egendomliga som
felaktiga i motionärens förfarande att icke jemväl för de mera välmående
klasserna beräkna andel i afgifterna å socker, kaffe, tobak och
bränvin. Fördelar man, såsom tillbörligt är, äfven beskattningen af
dessa varor på sistnämnda klasser, så visar det sig, om man i öfrigt
utgår från de af motionären uppgifna siffror, att vid beräkning per individ
de mera välmående för sina njutningsmedel skatta icke, på sätt
motionären uppgifvit, lägre än utan fastmera åtminstone dubbelt mot
de mindre bemedlade.

Hvad beträffar den af motionären omordade obilligheten af förtullning
efter varornas vigt i stället för värde, vill Utskottet visserligen
ingalunda förneka, att den förra metoden i många fall ur den stränga
rättvisans synpunkt är mera tillfredsställande. Men denna synpunkt
måste här underordnas det praktiskt möjliga och lämpliga, och svårigheterna
vid värdeförtullning äro af den beskaffenhet, att denna metods
tillämpning, i den mån sådan ens är tänkbar, otvifvelaktigt skulle utfalla
långt sämre. Att motionären icke är blind för dessa svårigheter
synes framgå deraf, att han, i trots af det företräde lian velat gifva
värdeförtullningen, nu dock endast i fråga om trenne varugrupper påyrkat
dess införande. Och Utskottet finner sig icke ega anledning att
tillstyrka någon dylik ändring af nu stadgade förtullningsmetod.

Vidkommande de i gällande tulltaxa upptagna tullsatser å här afsedda
artiklar, bär Utskottet, som i fråga om det af motionären föreburna
behof af ökad statsinkomst hänvisar till hvad Utskottet i sådant hänseendeyttrat
i sitt betänkande N:o 3, efter noggrann pröfning af dessa tullsatser
hvar för sig funnit anledning saknas att deri nu föreslå förhöjningar.
Härom får Utskottet tillfälle att närmare orda under åtskilliga hithörande
varors rubriker. Hvad en stor del af dessa varor angår, både kan och
bör dock Utskottet utan vidare afstyrka hvarje förhöjning af de för dem
bestämda införselsafgifter,

7

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 5.

Utskottet afser härmed sådana i motionen omförmälda artiklar,
hvilkas i tulltaxan förekommande tullsatser i följd af de mellan Sverige,
å ena sidan, samt dels Frankrike och dels Spanien, å den andra, ingångna
handelstraktater icke kunna af oss ensidigt förhöjas, så länge dessa
traktater ännu eg a giltighet.

Dessa artiklar jemte de för dem i gällande tulltaxa bestämda och
af motionären föreslagna tullsatser äro de nedanstående:

I Friherre Klinckowströms motion 3ST:o 18 upp-tagna varor, å hvilka tullförhöjning hindras
af franska eller spanska traktaterna.

Qvantitet för
tullberäk-ningen.

Gällande tull-sats.

Af Friherre
Klinckowström
föreslagen
tullsats.

Kronor

öre.

Kronor

öre.

Apelsiner..............

Band:

1 kilogram

—

10

—

25

silkessammets- och helsiden-.........

1 ))

2

80

10

57

halfsiden- ......................................

Bijouterivaror, af annat ämne än guld
och silfver, enkla eller samman-satta, såsom armband, bröstnålar,
kedjor, kors, ringar, sigiller, spän-

1 »

2

35

7

05

nen, urhakar in. in...............

1 ))

80

50

2

35

Blommor: konstgjorda ........................

Broderade arbeten, alla slag, färdiga
eller påbörjade, draga lika tull med
det tyg, hvarå broderiet är an-bragt, med tillägg af 20 procent;
men om tyget är tullfritt, utgår
tullen med 10 procent af varans
värde. Friherre Klinckowström yr-kar att tullen skall utgå med SO
procent af varans värde.

Etuis, af sammansatta eller, såsom

1 »

2

52

arbetade, ej specificerade ämnen...
Guld, arbetad!, äfven med innefat-

1 )>

—

80

1

76

tade juveler, perlor m. in................

Gulddragarearbeten: aiguilletter, kan-tiljer, paljetter, galoner, gramaner,

1 »

11

70

117

50

8

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

I Friherre Klinckowströins motion N:o 18 upptagna
varor, å hvilka tullförhöjning hindras
af franska eller spanska traktaterna.

Qvantitet för
tullberäkningen.

snören och andra, ej specificerade,

äkta eller oäkta....................................

Handskar, alla slag.................................

Hattar, färdiga eller halffärdiga: af
siden eller halfsiden, felbhattar in
beräknade, äfvensom med blommor,
plymer eller spetsar monterade
fruntimmershattar, alla slag,
Kläder: nya gång- eller delar deraf,
samt nya färdigsydda duktyg, handdukar,
lakan, örngått med flera
dylika persedlar, äfven då sådana
klädes- eller hushållspersedlar eller
delar deraf äro märkta eller försedda
med broderier, galoner, fransar,
spetsar eller blonder, förtullas
med 20 procents förhöjning i den
tull, som är bestämd för tyget
eller det ämne, hvaraf klädes- eller
hushållspersedeln hufvudsakligen
består. Friherre Klinckowström
yrkar, att tullen skall utgå med 30
procent af varans värde.

Konfityrer......................................................

Konserver, i hermetiskt tillslutna eller
lufttäta kär-1 förvarade ätbara varor,
kärlens vigt inberäknad:

sardiner och anjovis, inlagda i

olja, i lödda dosor ....................

andra slag ..................................

Paraplyer och parasoller:

af siden eller halfsiden.................

andra slag.........................................

1 kilogram

1 »

Gällande tullsats.

Kronor, öre.

1 stycke

1 kilogram

1 »

1 »

1 stycke

1 »

35

80

50

Af Friherre
Klinckowström
föreslagen
tullsats.

Kronor, öre.

18

7

47

20

30

75

25

80

94

25

35

Besittnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

9

I Friherre Klinckowströms motion N:o 18 upp-tagna varor, å hvilka tullförhöjning hindras
af franska eller spanska traktaterna.

Qvantitet för
tullberäk-nmgen.

Gällande tull-sats.

Af Friherre
Klinckowström
föreslagen
tullsats.

Kronor.

öre.

Kronor.

öre.

Perlor: oäkta, glas-.................................

1

kilogram

35

90

Plymer och Strutsfjädrar m. m. cl.......

1

)>

2

50

35

—

Pomada, burkarnes vigt inberäknad

1

»

—

35

2

35

Porslin:

oäkta:

hvitt eller enfärgad!, men omåladt

1

»

—

10

—

23

måladt eller tryckt...........................

1

»

—

16

—

50

äkta:

—

hvitt eller enfärgad!........................

1

»

—

24

—

70

förgyldt, försilfradt eller måladt

1

»

—

47

-—

94

Russin............................

1

))

_

14

____

33

Si Ifver: arbetad!, äfven förgyldt och

med infattade perlor, stenar m. m.

1

»

7

—

16

—

Snörmalmrcarbeten, såsom fransar, ga-

loner, gramaner, aiguiletter, snöd-

der, snören m. fl., ej specificerade:

af hel och halfsiden........................

1

»

2

80

9

—

andra slag..........................................

1

)>

1

10

3

50

Spetsar, Uddar och Blonder:

silkes-, med eller utan blandning

af annat ämne ....................................

1

)>

2

80

14

—

andra slag .............................................

1

»

2

35

4

70

Strumpor och andra på strumpstol

eller genom stickning tillverkade

arbeten, ej specificerade: af hel-

eller halfsiden.......................................

1

»

2

80

10

50

Tvål, parfymerad.......................................

i

»

—

28

1

17

Vantar:

hel- och halfsiden ..............................

1

)>

2

80

10

50

andra slag.............................................

1

»

1

18

2

35

Vin. alla slag:

enligt gällande tulltaxa:

Bill. till Bilisä. Prof. 1885. 5 Samt. 1 Afd. 5 Höft.

2

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

I Friherre Klincköwströms motion N:o 18 upp-tagna varor, å hvilka tullförhöjning hindras
a£ franska eller spanska traktaterna.

Qvantitet för
tullberäk-ningen.

Gällande tull-sats.

Af Friherre
Klinckowström
föreslagen
tullsats.

Kronor.

öre.

Kronor,

öre.

af till och med 20 procents alkohol-

halt —.....................................................

i

liter

—

15

af mer än 20 procents till och

med 25 procents alkoholhalt: ...

på fat, större eller mindre .........

i

kilogram

—

30

på andra kärl....................................

i

liter

—

65

enligt Friherre Klincköwströms

förslag-:

af till och med 15 procents alko-

—

—

holhalt......................................................

i

liter

—

33

af mer än 15 procents till och med

25 procents alkoholhalt:

på fat, större eller mindre .........

i

kilogram

—

66

på andra kärl

i

liter

1

30

Vindrufvor.................................................

i

kilogram

—

10

—

47

Visitkort,.......................................................

i

))

—

15

—

58

Väffläder:

helsiden:

felb och plys ...................................

i

)>

2

35

3

52

andra slag, guld- och silfvertyg

derunder inbegripna........................

i

»

2

80

10

57

halfsiden: alla slag..............................

i

»

2

35

7

05

bomulls-:

gaz, linon, musslin...........................

i

1

75

2

35

tyll.........................................................

i

2

50

5

30

af lin eller hampa i batist, flor,

kammarduk — i gällande tulltaxa

hänförliga under N:o 613 — .........

i

1

50

5

05

Af nu uppräknade varors gällande tullsatser äro de å Apelsiner.
Bassin och Vindrufvor öfverensstämmande med de i vår med Spanien
ingångna handelstraktat aftalade. De ifrågasatta ändringarna i tulltaxans
bestämmelser rörande förtullningen af Vin strida mot så väl den
spanska som den franska traktatens bestämmelser. I fråga om tullför -

Bevillning!;- Utskottets Betänkande N:o 5,

11

höjning å de återstående nu afsedda artiklarna är Sverige bundet genom
traktaten med Frankrike, i hvilket hänseende må, hvad särskildt angår
oäkta Fors//:/, erinras, att denna artikel i traktaten afses under rubriken
Fajans.

På grund häraf, och då, vidkommande den i tulltaxan i anseende
till tullsatsen med Visitkort likstälda och under gemensam rubrik
upptagna artikeln Adresskort, hvarå Friherre Klinckowström i sin förevarande
motion yrkat enahanda tullförhöjning som å förstnämnda artikel,
och hvilken icke i fråga om förtullningen är beroende af traktatsbestämmelse,
det med hänsyn till svårigheten af noggrann åtskilnad
mellan båda artiklarna icke kan anses lämpligt att belägga adresskort
med annan tull än visitkort, samt don ifrågasatta tullförhöjningen föröfrigt
icke lärer vara af omständigheterna påkallad, hemställer Utskottet,

l:o) att samtliga Friherre Klinckowströms yrkanden
om förändrade bestämmelser rörande förtullningen
af här ofvan uppräknade artiklar, Adresskort inbegripna,
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

1 fråga om öfriga i detta betänkande afhandlade artiklar har Utskottet
ansett sig böra följa den ordning, hvari de förekomma uti gällande
tulltaxa.

Enligt denna äro så väl „Eter och Aster spirituösas eller s. Jitcr »*. »«.
k. Iloffmans droppar som ock JEterarter, sammansatta eller blandningar
deraf, såsom salpeter åder, ättikeader, frukta-1 er, konjak-, rum- och
arrak-essens eller olja o. s. v., belagda med en införselstull af 1 krona
20 öre för 1 liter.

I sin motion N:o 19 inom Andra Kammaren har Herr S. Johnson
i Hvetlanda erinrat, huru som under en lång följd af år Riksdagen ansett
sig böra höja tullen och skatten på sprit, utan att kemiska preparat,
hvilka hade spriten till råämne, undergått samma förändringar, hvadan
dessa, såsom gående under betydligt lindrigare tull, utgjorde ett tacksamt
fält för utländsk spekulation. För att häri, om möjligt, åstadkomma
en förändring till det bättre, ville motionären påvisa några mera
i ögonen fallande egendomligheter, hvilka närmast hade sin grund i den
olika tullbehandlingen af sprit och spritpreparat. Toge man då först
i betraktande det spritpreparat, som kanske vore både det vigtigaste och
mest oumbärliga, nemligen adern, och läte detta tjenstgöra såsom exempel
för de öfriga, framstälde sig sjelfmant följande, som för industrien
syntes hafva rätt stor betydelse. Till en början borde då anmärkas,

12

Jk vi Ib i ii kjs- Utskottets Betänkande N:o 5.

att all aster bereddes af sprit, ej af råbränvin. Nu beräknades vid inköp
af sprit priset efter 46 procent styrka, då deremot råbränvin egde 50
procent (4 procent ans åges nemligen bortgå vid reningen), och följden
blefve sålunda den, att, då man i allmänhet använde 92-procentig sprit,
1 liter af denna motsvarade 2 liter råbränvin; redan detta en reducering
af 8 procent, som gåfve sig ganska märkbart tillkänna vid ådertillverkningen.
Af 92-procentig sprit erhölles vid ändamålsenlig beredning
60 procent ren aster. Då nu skatten på sprit vore 40 öre per liter,
blefve densamma naturligtvis för 100 liter 92-procentig sprit (motsvarande
200 liter bränvin) 80 kronor. Tullen å samma sprit, förvandlad
i aster (= 60 liter), vore 72 kronor. Här uppkom me således en skilnad
af 8 kronor. För ett parti af 100 liter blefve skilnaden i följd häraf
13 kronor 80 öre. Ännu större blefve densamma, när det gälda sjelfva
sprittullen. Denna vore 60 öre per liter och beräknades då alltid efter
en halt af 50 procent. A 100 liter 92-procentig sprit blefve tullen 110
kronor 40 öre, då deremot tullen å 60 liter aster, motsvarande 100 liter
sprit, endast blefve 72 kronor. Skilnaden blefve här 38 kronor 40 öre,
och för hundra liter aster 64 kronor. Orättvisan häri vore uppenbar,
och att någon konkurrens med utlandet under dylika förhållanden ej
kunde uppkomma, vore lika tydligt. Detta hvad sjelfva tullen och skatten
beträffade. I fråga åter om tillverkningen och den utsigt, som borde
finnas att i Sverige upptaga konkurrens med utlandet, vore att märka,
huruledes så väl astern som alla aster-arter — hvilka samtliga hade
samma natur som astern och derför kunde afhandlas i samband med
denna — bereddes af nästan endast inhemska råämnen, af hvilka spriten
vore den ojemförligt vigtigaste faktorn. I utlandet vore spriten i
allmänhet 10 procent billigare än hos oss, skatten oberäknad, och följden
vore den, att särskilt tyskarne häri gjorde mer än goda affärer.
Doge man nu i beräkning, att importen af dessa varor belöpte sig till
cirka 120,000—130,000 kronor årligen och möjligen ej obetydligt deröfver,
insåges ganska lätt, hvilken indirekt inkomst det vore för staten
att genom höjning af tullen behålla denna summa inom landet. Den
direkta vinsten kanske ej blefve större för staten, men mindre kunde
den naturligtvis ej blifva, då i omnämnda fall hvad som erhölles i tull
inginge i bränvinsskatten.

Nuvarande tull å teter hade blifvit satt, då bränvinsskatten utgjorde
80 öre per kanna, och sedan dess varit oförändrad. Redan detta tydde
på att en förändring vore väl behöflig. I motionärens hemtrakt hade
redan en mindre fabrik blifvit anlagd i och för aetertillverkning, hvilken
fabrik, efter hvad af det nämnda måste framgå, endast kunde

13

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

arbeta under särdeles ogynsamma förhållanden. På grund af hvad
motionären sålunda i hithörande afseenden andragit, anhåller han, det
Riksdagen ville besluta, att å alla i tulltaxan under rubriken JEter och
JEter spirituösas samt JEter arter uppförda ämnen tullen måtte höjas från
nuvarande kronor 1,20 per liter till kronor 1,80 per liter, eller hvad
Riksdagen i detta afseende annars kunde finna skäligt, samt att, om
bränvinsskatten ytterligare höjdes, tullen å dessa varor måtte höjas i
proportion härtill.

Hittills gällande tullagstiftning i fråga om aster och aeter spirituosus
samt asterarter har utgått från den förutsättning, att tullafgiften
å dessa artiklar borde vara densamma som den för ren alkohol belöpande.
Denna utgör för närvarande 1 krona 20 öre för 1 liter, och på sätt
nedan närmare omförmäles, har Utskottet icke ansett skäligt tillstyrka
ifrågasatt förhöjning af densamma.

Utskottet finner emellertid de af motionären framhållna omständigheter
påkalla en förändring i tullsatsen å aster och aster spirituosus samt
asterarter. Denna Utskottets uppfattning har vunnit stöd af den utredning
i ämnet, som förekommer i en i anledning af förevarande motion
i 6:te häftet af Farmaceutisk Tidskrift för innevarande år införd uppsats,
hvars innehåll af sakkunnige personer förklarats värdt att uppmärksammas,
och hvarur Utskottet tillåter sig att här anföra följande:

»Förhållandet är---att 100 liter absolut alkohol gifva 65 liter

peter, eller, som är detsamma, att 100 liter 92-procentig sprit — den
svagaste som med någon fördel kan användas — gifva 60 liter aster.

»Räkna vi nu till en början efter bränvinsskatten, som är 40 öre per
liter bränvin af normalstyrka eller 80 öre per liter absolut alkohol, så
* . 100

är det tydligt, att astertullen bör vara —- x 80 eller 123 öre och icke

120 öro. Detta efter ren kalkyl. Men nu tillkommer det oundvikliga
praktiska vilkoret, att oren sprit icke kan användas och att ren sprit i
så jemförelsevis obetydliga partier, som em asterfabrikant i vårt land
kan förbruka, måste betalas med omkring 4 öre per kanna normalbränvin
eller med 8 öre per kanna absolut alkohol utöfver det vanliga bränvinspriset.
92-procentig tillräckligt ren sprit kostar honom per kanna
dubbelt så mycket som bränvin af 50 % halt, eller med andra ord mterfabrikanten
får betala såsom för 100-procentigt bränvin, men får blott

92-procentigt. Räkningen varder nu x 80 = 133 öre.

60

»Men rättvisast i alla afseenden torde väl vara att räkna efter
bränvinstullen. Denna är 60 öre per liter bränvin af 50 %, det vill säga

14

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 5.

120 öre per liter absolut alkohol eller 100-procentigt bränvin. Vi få
då efter ofvanstående förhållanden mellan alkohol och teterprodukt

x 120 —närmast 184 öre. Eller på annat sätt uttryckt: För åstad -

kommande af 1 liter aster fordras

100

65

eller 1,537 liter absolut alkohol,

det vill säga 3,074 liter bränvin af 50 % \ men 3,074 liter normalbränvin drager
en tull af 3,071 x 60 eller 184 öre, och lika stoj'' tull bör väl ock åsättas
1 liter aster eller fast hellre afrundad till 1 krona 85 öre eller kanske
blott 1 krona 80 öre, såsom motionären föreslagit.»

De vetenskapliga auktoriteterna på ifrågavarande område (V. J.
Berlin: Deri svenska Farmakopéen, Del. II, pg. 68, F. Moln-: Gommentar
fur Preuss. Pharmacopas, pg. 132, Handwörterbuch der reinen und
angevv. diende, Bd I, pg. 204) Öfverensstämma deri, att det utbyte, som
vid deras fabriksmessiga beredning kan erhållas, i vigt beräknadt
icke öfverstiger omkring 60 %.

Införseln af aster och aster spirituosus utgjorde år 1883 8,297 liter,
hvarjemte af aeterarter, sammansatta, infördes 3,836 liter. Om det än
icke må anses behöflig! att särskild! skydda en varande eller uppmuntra
till eu blifvande astertiilverkning inom landet, finner Utskottet
det dock icke vara med billigheten öfverensstämmande att motarbeta
en sådan genom att fortfarande lemna utländingen en premie på denna
industri.

Beträffande det belopp, hvartill införselstullen å ifrågavarande artiklar
bör höjas, finner Utskottet bestämmandet häraf böra grundas på
de förhållanden-, som föreligga, då för astertillverkningen användes inhemsk
sprit. Härvid synes ock böra tagas hänsyn dertill, att vid beskattningen
af bränvinet äfven föreligger ett moraliskt syfte, nykterhetens
befrämjande, som icke lärer behöfva göras gällande i fråga om
tullsatsen å eeter och eeterarter. Utskottet anser sig derför icke böra
tillstyrka en så stark förhöjning af tullen å här afsedda varor, som
motionären yrkat, utan tror denna lämpligen kunna sättas till 1 krona
40 öre för 1 liter.

Under förutsättning att införselstullen å bränvin och spritvaror
bibehålies oförändrad, hemställer alltså Utskottet,

2:o) att tullsatsen å JEler, JEler spirituosus eller s. k.
Hoffmans droppar samt /Eterarter, sammansatta och blandningar
deraf, såsom salpeterreter, ättikeaster, fruktseter,

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 5. 15

konjak-, rum- och arrak-essens eller olja o. s. v.,
måtte höjas från 1 krona 20 öre till 1 krona 40 öre
för 1 liter.

För Album upptager gällande tulltaxa en tullsats af 1 krona för
1 kilogram, utan afdrag i vigten för fodral och pappersomslag. I sin
förenämnda motion yrkar Friherre KHnckoivström, att denna tullsats måtte
höjas till 1 krona 75 öre för 1 kilogram.

Före år 1880 utgjorde tullen å denna artikel 40 öre för 1 skålpund,
motsvarande 94,i öre för 1 kilogram. Den höjdes nämnda år
till sitt nuvarande belopp.

Införseln af album har från och med sagda år belöpt sig till:

1880 ........................ 22,203 kilogram.

1881 ........................ 26,086 »

1882 ....................... 30,173 »

1883 ....................... 34,734 »

Då tullsatsen å denna artikel otvifvelaktigt hör stå i ett visst förhållande
till tullafgifterna å så väl de materialier, hvaraf artikeln hufvudsakligen
tillverkas, såsom papper och skinn in. in., som å andra med
samma artikel närmast jemförliga varuslag, såsom exempelvis bokpermar
samt papp- och pappersarbeten, och nu varande tullafgiften å album
vid denna jemförelse äfvensom i betraktande af den i handeln
allmännast förekommande varans värde befinnes vara mycket hög, uppgående
ofta till 60 å 70 procent af varuvärdet — i anledning hvaraf
ock vid 1877 års riksdag Kongl. Maj:t föreslog och Bevillnings-Utskottet
tillstyrkte dess nedsättande till allenast hälften af dess då varande belopp
—, kan Utskottet nu icke förorda någon förhöjning af denna
afgift, utan hemställer,

3:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande motion
i denna del icke måtte af Riksdagen bifallas.

Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har Riksdagen
med föranledande af en i Utskottets förenämnda betänkande N:o 3 omhandlad
motion beslutit att å naturliga, friska Blommor sätta en tull
af 30 öre för 1 kilogram. Enligt gällande tulltaxa hafva dylika blommor
likasom äfven torkade naturliga sådana, hvilka i taxan finnas upptagna
under samma moment som de förra, åtnjutit tullfrihet. En följd
af Riksdagens nyss berörda beslut bär Utskottet ansett böra, till före -

Albim.

Blommor.

Bränvin

Sprit.

16 BeviUninrjs-Utskottets Betänkande N:o 5.

byggande af tvetydiglieter vid tullbehandlingen, blifva, att jemväl de
torkade blommorna åsättas enahanda tull som de friska, dervid dock,
enär tullfrihet i allmänhet är rådande för apoteksvaror, undantag torde
böra stadgas för sådana torkade blommor, som äro hänförliga till denna
kategori.

Utskottet hemställer följaktligen,

4:o) att första momentet af rubriken Blommor i
tulltaxan måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Kr. öre.

»naturliga, friska eller torkade, ej hänförliga till Apoteksvaror

1 kilogram ........................................................................................... —: SO».

Införselstullen för Bränvin och Sprit utgör enligt gällande taxa i
allmänhet 60 öre för 1 liter af 50 procent alkoholhalt vid + 15°
Celsius, hvilken tullsats innefattar, utöfver den för bränvin och sprit,
som inom landet produceras, för närvarande bestämda tillverkningsafgift
af 40 öre per liter, eu tilläggsafgift eller s. k. surtaxe af 20 öre
per liter. Undantag härifrån gör dock bränvin och sprit, som af drufvor
i Frankrike tillverkats och derifrån sjövägen direkt hit införes, för
hvilken vara tullafgiften, jemlikt bestämmelserna i den med nämnda
land ingångna handelstraktaten, är faststäld till 45 öre för 1 liter af 50
procent alkoholhalt vid + 15° Celsius. Härförutom är tullsatsen för
bränvin och sprit af alla slag, då varan importeras på andra kärl än
större eller mindre fat, utan afseende på alkoholhalten bestämd till 90
öre för 1 liter. Vid förtullning af bränvin och sprit i mindre partier
än 40 liter, enligt nu angifna grunder, skall dock tullafgiften förhöjas
med 10 öre per liter.

Friherre Klinckowström föreslår nu, i motionen N:o 18, att tullen å
bränvin och sprit måtte utgå med 1 krona 14 öre per liter, då varan
införes på fastager, och 1 krona 70 öre per liter, då den införes på
buteljer.

Så vidt fråga är om de slag af bränvin och sprit, derå tullen
skulle utan rubbning af gällande traktatsbestämmelser kunna höjas,
anser Utskottet den surtaxe utöfver inhemska tillverkningsafgiften, som,
på sätt redan är anmärkt, är åsatt denna artikel, redan vara så hög,
att den icke ur synpunkten af den inhemska bränvinsbränningens skyddande
bör eller behöfver ytterligare förhöjas. I Norge, der bränvinstillverkningen
ingalunda kan med större fördel än härstädes bedrifvas,
utgör surtaxen för bränvin och sprit i allmänhet icke högre belopp, än

17

Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 5.

som genom handelstraktaten med Frankrike är bestämd för franskt
drufbränvin, och likväl har man, så vidt Utskottet erfarit, icke derstädes
ifrågasatt eu förökad skyddstull. Att icke heller ur finansiel synpunkt
någon anledning föreligger till eu dylik åtgärd, har Utskottet
redan anmärkt. Och äfven om man, i strid mot hvad motionären, hvilken
räknar ifrågavarande artikel bland de mindre bemedlade klassernas
njutningsmedel, eljest synes anse lämpligt, skulle finna skäligt
att i nykterhetens intresse ytterligare fördyra densamma, lärer sådant
dock lämpligtvis kunna eg a rum endast i sammanhang med en stegring
af den inhemska bränvinsbeskattningen, hvarom något förslag dock
icke för närvarande föreligger. Utskottet kan följaktligen icke understödja
motionen i förevarande del.

Någon tullförhöjning å det i franska traktaten afsedda slag af
bränvin och sprit kan naturligen icke ifrågakomma, så länge denna
traktat är i gällande kraft.

I den af Kongl. Maj:t till Riksdagen under N:o 38 aflåtna nådiga
proposition med förslag till förordning angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker
förekommer den bestämmelse, att minsta tillåtna försäljningsbeloppet vid
partihandel med bränvin skulle vara 250 liter. Derest hvad Kongl.
Maj:t sålunda föreslagit skulle komma att af Riksdagen bifallas, lärer
tulltaxans under Anm. 1 vid ifrågavarande rubrik förekommande, ofvan
anförda bestämmelse derom, att, vid förtullning af bränvin och sprit i
mindre partier än 40 liter, tullafgiften skall i viss mån förhöjas, icke
• vidare befinnas för sitt ändamål till fyllest. Ett parti om 40 liter motsvarar
i det närmaste 15 kannor, och ifrågavarande bestämmelse är
med hänsyn dertill, att enligt gällande bränvinsförsäljningslag 15 kannor
utgöra minsta tillåtna försäljningsbeloppet vid mindre partihandel,
tillkommen i syfte att motverka det förfång för inhemska spritvaruhandlare,
som kunde uppstå deraf, att genom kringresande agenters
bemedling utländska spritvaror i mindre qvantiteter direkt infördes af
härvarande konsumenter; men detta syfte skulle naturligen i följd af
ett sådant stadgande, som det nu af Kongl. Maj:t föreslagna, förfelas,
med mindre i sammanhang dermed en motsvarande förändring vidtoges
i tulltaxans ifrågavarande bestämmelse. För den händelse eu förändring
i det vid partihandel med bränvin tillåtna minsta försäljningsbelopp nu
skulle komma till stånd, torde Utskottet derför lemnas tillfälle att föreslå
den ändring af antydda slag, som deraf i tulltaxan påkallades.

I öfrigt saknande anledning att föreslå någon ändring i tullagstiftningen
rörande bränvin och sprit, hemställer Utskottet,

Bill. till Biksä. Prof. 1SS5. 5 Sami. 1 Afd. 5 Iläft.

3

Böolter.

18 '' Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

5:6) att Friherre Ivlinckowströms hithörande yrkanden
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Böcker, alla slag, få enligt gällande taxa tullfritt i riket införas.

Uti eu inom Andra Kammaren afgifven motion, N:o 61, har Herr A.
E. Peterson i Hamra, med förmälan att flerelianda handtverk i riket
lidit men af vår senaste tullagstiftning, i sådant hänseende funnit en
lättnad böra beredas ett af dessa, bokbinderiyrket. Svenska bokbindare
finge erlägga tull för siden, sammet, bokguld, papper, fernissor, in. m.,
som de för sitt yrke behöfde taga utifrån, men den utländska bokbindaren
tillätes tullfritt införa de dyrbarast bundna böcker. Härigenom
hade utbildats eu fullständig industri, i det agenter härstädes uppköpte
tusentals exemplar af i landet tryckta psalmböcker, biblar in. in., hvilka
sedermera i Tyskland bundes och hit importerades såsom andra handelsvaror,
hvarigenom eu stor orättvisa beginges emot svenska bokbindare,
hvilkas klagan inför så väl representationen som regeringen hittills
varit förgäfves. Att det ifrågavarande yrket, om det öfverklagade förhållandet
finge fortfara, skulle här i landet alldeles förfalla, vore timligen
sjelfkärt. Och för att åtminstone i någon mån räcka svenska
kikare af bokbindareyrket en hjelpande hand, hemställer motionären
att inbundna, på svenska språket tryckta böcker måtte beläggas med
en tull af 25 öre för 1 kilogram.

Intill år 1875 voro på svenska språket författade böcker, med åtskilliga
undantag, underkastade eu tullsats af 15 öre per skålpund.

Vid 1874 års riksdag medgafs emellertid, på framställning af
Bevillnings-Utskottet, tullfrihet för dessa äfvensom för boktryck. Såsom
skäl för sin ifrågavarande framställning åberopade Utskottet ett
af delegerade för svenska bokförläggareföreningen äfvensom af boktryckaresocietetens
ordförande afgifvet memorial, deri denna förändring
förordades.

Vid 1882 års riksdag föreslog en motionär inom Andra Kammaren,
att i utlandet på svenska språket tryckta böcker måtte beläggas
med införselstull, men detta förslag förkastades af båda Kamrarne på
hemställan af Bevillnings-Utskottet, som erinrade, att, enär införsel af
svenska böcker i någon större skala egcle rum endast i afseende å
biblar, psalmböcker och andra för synnerligen vidsträckt spridning afsedda
andaktsböcker, det icke kunde anses välbetänkt att lägga något
hinder i vägen för den största möjliga spridning af dylik till den religiösa
kulturens främjande al sudd literatur.

19

Bevillnings Utskottets Betänkande N:o 5.

Sedermera förevar hos nästlidna års Bevillnings-Utskott en af
F. Beck & Son, P. Herzog m. fl. bokbindare i Stockholm till Kongl. Maj:t
ingifven ansökning i syfte att, då gällande tullagstiftning föranledt, att
under den år 1881 i Tyskland rådande arbetsbristen tyskar hos svenske
förläggare köpt böcker mot stor rabatt, hvarefter böckerna blifvit i Tyskland
bundna och sedermera tullfria å nyo hit införts, samt att inbundna
svenska böcker, så väl psalmböcker och biblar som andra, alltjemt i
tusentals exemplar till riket infördes, i följd hvaraf det vore för sökandena
omöjligt att konkurrera med utlandet, sådana ändringar i tullagstiftningen
måtte varda vidtagna, hvartill de öfverklagade oegentligheterna
kunde föranleda, Med Kongl. Maj:ts remiss till Bevillningsutskottet
af denna ansökning följde ett öfver densamma af Generaltullstyrelsen
afgifvet yttrande, hvari hemstäldes, att sökandenas framställning
icke måtte till någon åtgärd föranleda. Under instämmande
till hufvudsakliga delar i detta yttrande, hvilket finnes tryckt i Utskottets
Betänkande N:o 7 vid förra årets riksdag, anförde Utskottet, huru
som, utöfver hvad deri och af Utskottet vid 1882 års riksdag i ämnet
anförts, ytterligare mot en tullbeskattning i allmänhet af på svenska
språket tryckta böcker, bland annat, förekomme, att en dylik åtgärd
i väsentlig mån skulle drabba den svensk-finska literaturen, hvilket ur
flere synpunkter måste anses mindre lämpligt, hvarjemte Utskottet erinrade
derom, att bokbindareyrket redan åtnjöte ett väsentligt tullskydd
genom den tullsats af 60 öre per kilogram, som för närvarande vore
stadgad för lösa bokpermar. Lika med Generaltullstyrelsen fann sålunda
Utskottet ifrågavarande framställning icke böra medföra någon
förändring i tulltaxan; och blef Utskottets härom hos Riksdagen gjorda
anmälan af Kamrarne lagd till handlingarna.

Vid granskning af nu förevarande motion jemte ett i anledning
af densamma inom Andra Kammaren afgifvet yttrande, hvilket likaledes
till Utskottet hänvisats, har Utskottet icke funnit någon omständighet
vara förebragt, af beskaffenhet att förringa vigten af de skäl,
som sålunda redan blifvit anförda mot en förändring i tullagsstiftningen
i det af motionären angifna syfte.

Fast hellre har Utskottet ytterligare fått uppmärksamheten rigtad
på det svåra afbräck, som genom förslagets antagande skulle uppstå
för afsättningen af svensk literatur till grannländerna, om förläggarne
i Sverige skulle nödgas inskränka eller alldeles underlåta försändningar
dit af inbundna svenska böcker på den grund, att de måste betala tull
för alla bundna böcker, som returnerades. Om ock tullfrihet med -

Fikon.

Frukter m.m.

Galanterivaror.

20 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

gåfves för återinförsel af dylika böcker, blefve dock alltid den dervid
erforderliga kontroll förenad med ganska betydande svårigheter.

Utskottet hemställer med stöd af det anförda,

6:o) att motionärens ifrågavarande förslag icke
måtte af Riksdagen bifallas.

För artikeln Fikon upptager gällande tulltaxa en tullsats af 25
öre för 1 kilogram. Friherre Klinckowström yrkar, i sin förevarande motion,
att denna tullsats måtte höjas till 35 öre.

Då emellertid ifrågavarande tullsats, hvilken motsvarar den å torkade
frukter och bär samt grönsaker befintliga, i och för sig är mycket
hög och högre än tullsatserna för de i allmänhet dyrbarare frukterna
plommon och russin, hemställer Utskottet,

7:o) att Friherre Klinckowströms yrkande om tullförhöjning
å Fikon måtte af Riksdagen lemnas utan
afseende.

I bränvin eller ättika inlagda Frukter och Bär samt Grönsaker, ej
specificerade, äro för närvarande, kärlens vigt inberäknad, åsätta en tull
af 30 öre för 1 kilogram, hvarjemte tullen för torkade eller saltade
sådana utgör 25 öre för 1 kilogram. I nyssberörda motion yrkas
förhöjning af dessa tullsatser, den förra till 70 öre och den senare till
35 öre, allt för 1 kilogram.

Tullen å förstnämnda varugrupp är och bör billigtvis fortfarande
vara bestämd i likhet med tullen å dermed jemförliga konserver, å
Indika af redan anfördt skäl någon tullförhöjning nu icke kan ifrågakomma.
Och hvad den senare varugruppen angår, gäller om den derå
stadgade tullsats detsamma, som Utskottet nyss anfört i fråga om tullsatsen
å fikon.

I följd häraf hemställer Utskottet,

8:o) att Friherre Klinckowströms motion jemväl
i nu berörda delar måtte af Riksdagen lemnas utan
afseende.

I sin meranämnda motion föreslår Friherre Klinckowström, att
tullen å Galanterivaror, ej specificerade, af sammansatta eller, såsom

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5. 21

arbetade, ej specificerade ämnen måtte höjas från sitt nuvarande belopp
80 öre till 1 krona 76 öre för 1 kilogram.

I)å denna artikel icke blott, på sätt motionären synes hafva insett,
är jemförlig med etuis, hvarå af redan anfördt skäl någon tullförhöjning
nu icke kan ifrågakomma, samt en annan likartad artikel,
bijouterivaror, jemväl är åsatt enahanda tullafgift, 80 öre per kilogram,
hemställer Utskottet,

Oro) att Friherre Klinckowströms motion i denna
del icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Af Glas äro i gällande tulltaxa ofolierade, slipade och polerade
fönster- och spegelglas belagda med en tullsats per kilogram af 15 öre
för dimensioner af till och med V2 qv.-m. yta samt 25 öre för större
dimensioner, hvarjemte i tull för folierade dylika skall efter enahanda
dimensioner erläggas 25 och 40 öre för 1 kilogram.

Friherre Klinckowström yrkar, i motionen N:o 18, att tullen må bestämmas
för de ofolierade, slipade och polerade af t. 0. m. V2 qv.-m. yta
till 23 öre, för dylika af större dimensioner till 35 öre och för folierade
till 47 öre, allt för 1 kilogram.

De nuvarande tullsatserna å ifrågavarande artiklar föreslogos af
senaste tullkomitén efter en noggrann utredning af de omständigheter,
hvilka härutinnan borde verka bestämmande, hvilken utredning återfinnes
i dess betänkande. Något bevis att deras inbördes förhållande
vore mindre lämpligt har icke blifvit åvägabragt, och icke heller kan
Utskottet finna dem i allmänhet mindre höga, än som må anses skäligt.

Utskottet hemställer alltså,

10:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande
yrkande icke må af Riksdagen bifallas.

Af Hudar och Skinn, beredda, äro sulläder och bindsulläder samt
hvitgarfvade (alunerade) äfvensom sämskade hudar och skinn enligt gällande
taxa underkastade en införselstull af 15 öre för 1 kilogram.

I tvenne motioner, afgifna den ena inom Första Kammaren (N:o
24) af Herrar Bexell och Söderberg, den andra inom Andra Kammaren
(N:o 77) af Herr F. G. Sandwall, med hvilken Herrar A. E. Petersson och
Chr. Aug. Ekeborgh instämt, yrkas, att denna tull måtte höjas till 24 öre
per kilogram, eller det högsta belopp, som vår med Frankrike ingångna
handelstraktat medgifver.

Såsom stöd härför anföra motionärerne, att bedrifvandet af läder -

Glas.

Hudar och
Skinn.

22

Bevillnings-Utslcottets Betänkande N:o 5.

tillverkning inom vårt land blifvit i hög grad försvåradt genom den
successiva nedsättning af tullen å nämnda slag af läder, som egt rum
under senaste årtionden. Deraf hade nemligen härrört en ökad införsel
af billiga men också dåliga lädervaror. Efter att år 1876 hafva
höjt sig till omkring lll» million eller dubbelt så mycket som nästföregående
års, hade mängden af införda sådana varor sedermera år ifrån
år stigit, så att den år 1882 uppgått till mer än 2 millioner kilogram. I
samma mån hade den inhemska tillverkningen gått tillbaka. Öfver allt
i städerna, ej mindre än på landsbygden, hade dyrbara fabriksanläggningar
för sullädersberedning måst nedläggas eller ombyta verksamhet
och sysselsätta sig med annan läderberedning, -och stora förluster hade
vållats tillverkarne, på samma gång som stora skaror af arbetare nödgats
lemna landet för att söka anställning i utlandet, företrädesvis i
Nordamerika, hvarifrån just den svåraste konkurrensen egt rum. De
särskilda förhållanden, som för sistnämnda land gjort det möjligt att
nedtrycka den europeiska lädermarknaden genom ett oerhördt billigt,
men ofta till ytterlighet illa beredt fabrikat, vore nu temligen allmänt
kända. Man hade i de flesta länder varit angelägen att genom förut
bestående tullsatsers höjande i någon män sätta en gräns för den förstörelse,
som de nordamerikanska produkterna hotade att tillfoga den
egna tillverkningen. Endast i vårt land hade alla sträfvanden i sådan
rigtning hittills misslyckats, säkerligen emedan man icke haft inom representationen
tillräckligt stadgad öfvertygelse om sådan åtgärds behöflighet.
För närvarande, och så länge den med Frankrike afslutade handelstraktaten
förblefve gällande, vore det visserligen icke möjligt att
här för ifrågavarande artikel få lika tull som den i Tyskland och Danmark.
Men åtminstone borde densamma bringas i öfverensstämmelse
med den i Norge faststälda.

En redogörelse för senare tiders tullagstiftning i Sverige rörande
ifrågavarande industri synes Utskottet egnad att gifva vid handen, att
statsmakterna i afseende å denna iakttagit den omtanke och vårdnad,
densamma med hänsyn till dess stora betydelse för landet kunnat
anses förtjena. Tullsatserna å den beredda varan hafva endast småningom
minskats, och samtidigt dermed hafva införselsafgifterna för så
väl oberedda hudar som andra till garfverihandteringen hörande beredniugsämnen
nedsatts samt slutligen helt och hållet borttagits.

I 1857 års tulltaxa blef, jemte det tullen å sulläder med flera beredda,
till pelsverk ej hänförliga slag af hudar, såsom utgörande en
vigtig förnödenhetsvara, minskades till 25 öre skålpundet, införselsafgiften
å råämnet, eller oberedda hudar af alla slag, betydligt nedsatt. Uti

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

23

1860 och 1863 årens tulltaxor skedde uti dessa afgifter icke någon förändring;
men år 1865 blef med anledning af den då afslutade handelstraktaten
med Frankrike tullen å sulläder och bindsulläder nedsatt till
15 öre skålpundet, medan samtidigt råa, oberedda hudar förklarades
tullfria, hvarjemte bestämdes, att tullafgiften å sulläder jemte andra i
samma rubrik upptagna lädersorter skulle 1868 ytterligare nedsättas
till 10 öre. 1865 års tullkomité, på hvars tillstyrkan senast omförmälda
tullnedsättningar egde rum, yttrar härom uti sitt förslag till ny tulltaxa,
att komiterade vid sammanställning af erhållna uppgifter funnit partipriset
för sulläder samt hvitgarfvade hudar, oförtullade, icke kunna öfver
hufvud antagas utgöra mera än 1 riksdaler per skålpund å det förra
slaget och å det senare något mindre. Komiterade hade vidare af erhållna
upplysningar ansett sig kunna med någorlunda visshet draga
den slutsats, att tillverkningskostnaden icke uppginge till eller åtminstone
ej öfvers tege hälften af hela varuvärdet; och ansåge komiterade
vid sådant förhållande, och då behöfliga gar f ämnen redan förut vore
befriade från införselstull, så att, efter medgifvande af tullfrihet för de
oberedda hudarna, garfverihandteringen icke skäligen kunde ega anspråk
på skydd å mera än kostnaden för beredningen, en tullsats af 10
öre för skålpundet vara i allmänhet tillräcklig, men hemstälde likväl
af anförda skäl, att tullen måtte till en början nedsättas endast till 15,
men från och med 1868 utgå med 10 öre per skålpund.

Vid 1875 års riksdag väcktes motion om borttagande af tullen å
sulläder och bindsulläder. Dåvarande Bevillnings-Utskott yttrar i deröfver
afgifvet betänkande, att, då af tillgängliga statistiska uppgifter
inhemtades, huruledes Norge, oaktadt en införselstull motsvarande endast
5,08 öre per svenskt skålpund, kunnat icke blott tillverka sulläder och
bindsulläder för eget behof utan ock utföra högst betydliga qvantiteter
deraf till Sverige, funne Utskottet den dåvarande ''tullsatsen å dylikt
läder kunna utan men för den inhemska tillverkningen nedsättas till 6
öre skålpundet; och ansåge Utskottet än mindre betänklighet möta mot
en tullnedsättning till enahanda belopp å hvitgarfvade eller alunerade
hudar och skinn. Hvad Utskottet sålunda föreslagit blef af Riksdagen
godkändt, hvaremot af Utskottet likaledes gjord hemställan om nedsättning
af tullen å till samma afdelning hörande hudar och skinn,
andra slag — dertill bland annat räknades smorläder och vaxläder —
från 20 öre till 15 öre icke vann Riksdagens bifall.

Vid 1879 års riksdag förekommo i tvenne motioner yrkanden om
förhöjning af importtullen å sulläder. T anledning häraf lernnade Bevillnings-Utskottet
en statistisk utredning, omfattande åren 1868 — 1877,

24

BeviUnings-Utslwttets Betänkande N:o 5.

rörande läderindustriens tillstånd. Af denna utredning ansåg sig Utskottet
kunna med fog draga den slutsats, att frihandelns grundsatser,
på det sätt dessa blifvit i fråga om läderindustrien inom vårt land tilllämpade,
varit för denna industris utveckling lielsobringande. Detta påstående
ansåg Utskottet ingalunda jäfvas deraf, att importen af ameririkanskt
sulläder med anledning af i Amerika upptäckta billigare beredningsämnen
och garfningsmetoder med år 1876 i betydlig grad tilltagit,
under det den inhemska läderproduktionen samtidigt minskats. De
svårigheter, hvarför den svenska läderfabrikationen varit och ännu vore
utsatt, vore dock af det slag, att hvarje industri vid någon tidpunkt
varit eller måste blifva derför utsatt. Hvarje förbättring eller förenkling
i arbetsmetod eller upptäckt af kraftigare och ändamålsenligare
maskiner, billigare berednings- eller råämnen, med ett ord hvarje upptäckt,
som verkade derhän, att billigare eller bättre varor än förut
kunde derigenom åstadkommas, medförde äfven svårigheter och olägenheter
för de producenter, som icke ville eller kunde göra sig den
gjorda upptäckten till godo. Att genom tullar vilja skydda en industri
mot sådan konkurrens, som med anledning häraf kunde uppstå, vore
att döma densamma att alltid förblifva på en låg och outvecklad ståndpunkt
och skulle dessutom i längden ej låta sig göra, åtminstone icke
utan alltjemt förhöjda tullar. Obilligheten af ett sådant förfaringssätt
emot konsumenterna behöfde ej påvisas, särdeles om den vara, hvarom
fråga vore, utgjorde en allmän förnödenhetsartikel.

Enligt de rörande den ömsesidiga handeln mellan de förenade
rikena gällande bestämmelser, yttrade Utskottet vidare, finge läder af
alla slag, som inom Norge tillverkats, tullfritt hit införas. Ett särskildt
beaktansvärdt förhållande vore, att under det 1876, då införseln af
amerikanskt läder i största qvantiteter egde rum och svenska läderfabrikerna
märkbart minskade sin produktion, importen från Norge samtidigt
ökades, så att, då år 1875 från sistnämnda land hit infördes 616,513
skålpund beredda, till pelsverk ej hänförliga, hudar och skinn, importen
1876 steg till 888.550 skålpund och 1877 belöpte sig till 752,755 skålpund.
Det visade sig häraf, att den norska läderindustrien, oaktadt införselstullen
å sulläder i Norge endast utgjorde 5,68 öre per skålpund,
ganska väl kunnat, till och med på främmande marknad, konkurrera
med det amerikanska sullädret.

Hvad beträffade den dåliga beskaffenheten hos det amerikanska
lädret, hvarigenom dess större prisbillighet i förhållande till det inhemska
fabrikatet skulle uppvägas, både Utskottet i strid häremot erhållit trovärdiga
uppgifter derom, att icke blott det amerikanska liemlockslädret

BeviUnings-TJtskottds Betänkande N:o 5.

25

i visst afseende egde bestämdt företräde framför det svenska sullädret,
utan ock att de bättre sorterna af liemlockslädret i allmänhet vore det
svenska öfverlägsna. Huru som helst dermed, läge det helt och hållet
utom tullagstiftningens uppgift att utöfva något inflytande på konsumentens
valfrihet, likasom det ju stode i uppenbar strid mot rimliga
beskattningsgrunder att i en förbrukningsartikels förmenta eller verkliga
underlägsenhet söka grunden för en ökad beskattning.

Eu förhöjning af tullen å sulläder till 12 öre skålpundet, såsom
ene motionären förordat, skulle dessutom, förklarade slutligen Utskottet,
äfven med antagande att produktionskostnaderna för svenskt läder sedan
1876 i någon mån minskats, icke komma att utgöra hinder för fortsatt
import af amerikanskt läder af ifrågavarande slag. Enda resultatet af
eu sådan tullförhöjning blefve ett i samma mån förhöjdt pris å detta
billigare sulläder, utan att derför hvarken den inhemska fabrikanten
blefve utsatt för mindre konkurrens, eller konsumenten erhölle bättre
vara. Eu tullafgift af 25 öre per skålpund, såsom den andre motionären
föreslagit, skulle må hända i någon mån komma att inskränka importen
af amerikanskt sulläder, men förutom alla de skäl, som i allmänhet
talade emot en förhöjning af priset å eu allmän nödvändighetsvara,
kunde deremot i förevarande fall särskild! anföras, att, då Norge
egde att tullfritt hit införa derstädes tillverkad! sulläder, en förhöjning
af tullen för nämnda vara skulle blifva ett ytterligare premium för de
norske läderfabrikanterne och således ingalunda komma den inhemska
produktionen uteslutande till gagn.

Utskottet hemstälde derför om afslag å motionerna; och blef denna
hemställan af Riksdagen bifallen.

I Kongl. Maj:ts proposition till 1880 års Riksdag, angående antagande
af ny tulltaxa med tullsater beräknade efter det metriska måttoch
vigtsystemet, föreslogs att dåvarande tullsats å ifrågavarande slag
af läder, 6 öre per skålpund, måtte utbytas mot 14 öre per kilogram.
För vinnande af större lätthet och beqvämlighet vid förtullningen hemstälde
Bevillnings-Utskottet, att densamma måtte sättas till 15 öre perkilogram,
hvilket ock blef Riksdagens beslrrt.

Vid 1882 års riksdag yrkades af en enskild motionär, under hänvisning
till hvad af åtskilliga reservanter inom senaste tullkomitén blifvit
anfördt, att tullsatsen å sulläder och bindsulläder måtte bestämmas
till 24 öre per kilogram. Motionen afslogs af Riksdagen på hemställan
af dåvarande Bevillnings-Utskott, som till stöd derför anförde:

»Införseln af sulläder har onekligen sedan medlet af sistförflutna
årtionde i hög grad tillvuxit. Under det nemligen denna införsel år

Bih. till Riksd. Prof, 1885. 5 Sand, 1 Afd. 5 Raft, 4

26

Bevitlnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

1875 utgjorde 1,662,050 skålpund, uppgick den år 1880 till 3,959,585
skålpund. Samtidigt har värdet af den inhemska tillverkningen nedgått
från 3,522,171 kronor år 1874 till 1,631,143 kronor år 1880. Till en
icke ringa grad torde emellertid detta förhållande vara beroende på de
tryckta . affärsförhållanden, som under senare hälften af 1870-talet inträdde
i Nordamerikas Förenta Stater. Häraf framkallades nemligen en
stegrad export, äfven till mindre lönande pris, af amerikanskt sulläder.
Men oafsedt detta har det icke synts Utskottet vara med rättvisa och
billighet öfverensstämmande att, till fördel för ett antal större eller
mindre garfverier, fördyra en vara, som uteslutande användes i och för
tillverkningen af beklädnadsartiklar, hvilka i vårt klimat ovedersägligen
äro att hänföra till de oumbärligaste förnödenhetsvarorna.))

Då nu åter den frågan framstält sig, huru vida skäl förefinnas att
öfvergifva den väg, hvarpå Riksdagen i mer än 25 år, utan afbrott,
men med. försigtighet, framgått, och medelst förhöjda tullar öka priset
å en artikel, som icke ens den fattigaste kan undvara, har Utskottet
funnit sig böra till ledning för omdömet lemna en fortsatt utredning af
läderindustriens tillstånd i vårt land från den tid, intill hvilken dylik utredning
redan finnes tillgänglig i 1879 års Bevillnings-Utskotts ofvanberörda
betänkande.

Under ifrågavarande tid utgjorde, enligt Kommerskollegii berättelser
om Sveriges utrikes handel och sjöfart, införseln af beredda, till
pelsverk ej hänförliga hudar och skinn:

af sulläder samt hvitgarfvade och sämskade hudar:

ar 1878 .................................... 1,514,963 kilogram.

» 1879 .................................... 1,540,451 »

» 1880 .................................... 1,683,125 »

» 1881 ................................... 1,611,955 «

>'' 1882 .................................... 2,065,773 )>

» 1883 ............ 1,988,656 )>

andra slag:

år 1878 .................................... 127,304 kilogram.

> 1879 ................................... 131,300 *

" 1880 ................................... 162,845 »

" 1881 ................................... 175,385

» 1882 .................................... 193,838 »

» 1883 .................................... 221,559 »

Bevillnings-UtsJcottets Betänkande N:o 5. 27

I dessa siffror ingick införseln från Norge med följande belopp:

af sulläder:

år 1878 ....................

................ 191,580 kilogram

................ 120,302 »

» 1879 ....................

» 1880 ...................

................ 136,862 »

» 1881 ....................

................ 141,767 »

» 1882 ....................

................ 164,842 »

» 1883 ....................

................ 199,663 »

andra slag:

år 1878 ....................

................ 377 kilogram

» 1879 ....................

................. 1,686 »

» 1880 ....................

................. 2,739 »

» 1881 ....................

................ 12,871 »

» 1882 ....................

................ 4,504 »

» 1883 ....................

................ 2,180 » ;

hvarjemte införseln från Storbritannien — antagligen till allra största
delen amerikansk vara — uppgick till:

af sulläder:

år 1878 .............

» 1879 .............

» 1880 ..............

). 1881 ..............

» 1882 ..............

» 1883 ..............

andra slag:

år 1878 .............

)* 1879 .............

» 1880 .............

» 1881 .............

» 1882 .............

» 1883 .............

Utförseln har utgjort:
af sulläder:

år 1878 .................................... 13,063 kilogram.

» 1879 .................................... 13,772 »

» 1880 .................................... 7,869 »

929,776 kilogram.
1,169,121 »

1,240,743 »

1,185,027 » ,

1,418,390 »

1,326,137 »

5,075 kilogram.
2,735 »

5,634 »

7,918 »

5,290 »

8,407 »

28

Bevilluings-Utskottefs Betänkande N:o 5.

år 1881 ..............

» 1882 ..............

» 1883 ..............

andra slag:

år 1878 ..............

» 1879 ..............

» 1880 ..............

» 1881 ..............

)> 1882 .............

» 1883 ..............

15,690 kilogram.
5,799 »

3,754 »

7,372 kilogram.
7,563 »

8,047 »

4,168 )>

2,458 »

4,941 »

Af bilagorna till Kommerskollegii underdåniga berättelser angående
fabriker och manufakturer lör ifrågavarande år inhemta® vidare
följande:

Antalet läderfabriker, i gång varande eller icke, samt tillverkningsvärdet
vid samma fabriker utgjorde:

Antal fabriker

i gång.

ej i gång.

Tillverkningsvärde.

år 1878

676 st.

19 st.

5,418,939 Kr.
4,948,035 »

» 1879

665 )>

19 ))

)> 1880

654 )»

26 )>

4,788,689 »

» 1881

667 »

21 »

5,215,978 »

» 1882

671 »

16 »

5,384,082 >.

» 1883

663 »

17 »

5,228,884 »

tillverkade qvantiteterna <

och dessas

värde utgjorde

sulläder:

skålp.

st.

värde.

år 1878

1,472,454

2,728

1,958,857 Kr.

» 1879

1,041,909

3,147

1,399,092 »

)• 1880

1,271,224

2,395

1,631,143 »

* 1881

1,207,491

1,506,744

2,134

1,545,106 ).

» 1882

2,830

1,910,677 »

» 1883

1,233,147

1,392

1,577,737 »

smorläder:

år 1878

665,345

2,899

920,029 Kr.

» 1879

667,544

3,674

926,800 »

)> 1880

616,334

2,679

815,915 )>

i) 1881

554,840

3,777

775,013 »

» 1882

580,161

3,766

811,467 »

» 1883

490,651

1,660

634,190 »

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o n.

29

skinn:

år 1878

skålp.

54,568

st.

170,365

värde.

423,112 Kr.

» 1879

78,421

130,760

416,608 »

» 1880

87,874

108,226

392,154 »

* 1881

86,966

96,021

345,202 »

» 1882

40,523

124,235

320,187 »

» 1883

46,514

121,875

348,693 »

diverse

hudar och

år 1878

skinn:
977,376

351,650

2,116,941 Kr.

>■ 1879

893,538

381,975

2,205,535 »

» 1880

894,633

394,019

1,949,477 »

» 1881

905,410

437,830

2,550,657 »

» 1882

920,605

391,558

2,341,751 »

1883

1,154,907

338,375

2,668,264 »

Antalet

garfvare utgjorde:

i städer och köpingar:

på landet:

handtverkare, arbetare. handtverkare, arbetare.

år 1878

146

439

149 167

» 1879

158

430

145 150

)> 1880

159

463

152 176

» 1881

162

540

164 191

» 1882

163

560

197 251

» 1883

144

432

183 172

Antalet egare eller innehafvare af läderfabriker utgjorde:

år 1878 ..................... 687

» 1879 ..................... 665

» 1880 .................... 653

» 1881 ..................... 674

» 1882 ..................... 672

» 1883 ..................... 671

Vid läderfabriker anstälde arbetare utgjorde:

år 1878 ..................... 1,729

1879 ..................... 1,675

» 1880 ..................... 1,678

» 1881 ..................... 1,769

» 1882 ..................... 1,765

» 1883 ..................... 1,651

30

Bevillnings-Utsltottets Betänkande N:o 5

Ehuruväl, såsom af förestående redogörelse framgår, införseln
af läder åtminstone de senaste åren stigit i en ganska väsentlig grad,
och om än samma redogörelse äfven i öfrigt på en och annan punkt
utvisar ett mindre gynsamt resultat, synes den dock i det stora hela
icke vara egnad att bekräfta hvad motionärerne andragit beträffande
vår läderindustris genomgående betryck. Att denna industri har att
kämpa med afsevärda svårigheter vill Utskottet visserligen icke förneka,
men lika litet som vid de föregående tillfällen, då förslag i samma
syfte förelegat, tror Utskottet dessa vara af den art och betydelse, att
de böra föranleda ett förhöjdt tullskj^dd, hvaremot Utskottet håller
före, att — oafsedt allt hvad ur allmänna synpunkter och särskildt med
hänsyn till konsumenternas anspråk är att mot en sådan åtgärd anmärka
— bifall till yrkandet om dylikt skydd icke ens för lädertillverkningen
sjelf skulle lända till verkligt och varaktigt gagn. I förra hänseendet
kan Utskottet, med erinran om huruledes våra garfvare hafva
alla sina råämnen tullfria, icke annat än finna hvad derutinnan yttratsi
Utskottets betänkande!! vid 1879 och 1882 årens riksdagar äfven
under nuvarande förhållanden till allra största delen fortfarande eg a
tillämplighet. I senare hänseendet åter vill Utskottet framhålla, att,
då en industri under eu längre följd af år inrättat sig på grundvalen
af en oförändrad tullagstiftning och fogat sin tillverknings art och mängd
efter de förhållanden, som denna lagstiftning medgifver, det svårligen
kan anses välbetänkt att förrycka denna utveckling medelst införandet
af en tullförhöjning, hvars blifvande varaktighet icke kan beräknas
och som, derest en förändrad uppfattning inom kort skulle föranleda
återgång till den lägre tullsatsen, endast skulle medföra missräkningar
och betydande förluster. Fördyrandet af ifrågavarande artikel
skulle för öfrigt vara menligt icke blott för den stora allmänheten, utan
ock för andra näringsgrenar, i synnerhet skomakeriyrket. Hvad särskildt
förhållandet till Norge angår, anser Utskottet, att, om läderindustrien
derstädes i följd af skedd förhöjning af lädertullen nu mera
må anses arbeta under än gynsammare förhållanden än förr, desto
större anledning synes vara att befara, att en förhöjd tullsats hos oss
å samma vara skulle ytterligare föröka den tullfria införseln från detta
land, hvarigenom hvarken den svenska läderindustrien vunne det förväntade
högre skjuldet, eller den svenska statskassan bereddes den
af tullförhöjningen eljest möjligen påräknade tillökning i dess inkomster.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

31

o 11-o) ^tt motionärernes ifrågavarande yrkanden
måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Rubriken Pelsverk har i tulltaxan följande lydelse:

»Pelsverk:

oberedda:

Kr. öre.

get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-,
har- samt får- och lamskinn, med
undantag af grå krimska och äkta kalmuck fria.

bäfver-,hiller-,kinkilla-, mård-, närts-, sobel-,

svarträf- och blåräf- samt utter-............... 1 kilogram 2- 40

andra slag ........................................................... i % _ 50''

beredda:

lösa eller hopsydda:

get-, ren-, sjel-, elg-, hjort-, känguru-, rådjurs-,
har- samt får- och lamskinn, med undantag
af grå krimska och äkta kalmuck... 1 kilogram — 25.
alla andra slag; förtullas lika med samma
1U, sla& oberedda, med tillägg af 20 procent;
tullfardiga persedlar med pelsverk till öfvertyg,
såsom skinnpelsar, muffar, kragar
m. in.; förtullas lika med pelsverket,
beredt, hvaraf ae bestå, med tillägg af
20 procent.»

urn } sjn j110111 Andra Kammaren afgifna motion, N:o 62, anför Herr

. /M; .. Carlson, att vår nuvarande tulltaxa i flera afseende!! icke vore

sa upprättad, att den underlättade åtkomsten af för förädling härstädes
atsedda råvaror, utan att tvärtom skilnaden i tullsats mellan råvaror
och foradlade eller fullfärdiga persedlar vore så liten, att utländske
fabrikanter med stor lätthet införde sina alster i riket och sålunda utträngde
den svenske fabrikanten ur marknaden. Ett exempel härå
vore rubriken »Pelsverk». För pelsverk af bäfver, hiller, kinkilla, mård,
Harts, sobel, svarträf ocli blåräf samt utter vore tullen 2 kronor 40 öre
per kilogram å de oberedda, hvilken tullsats för de beredda förhöides
med endast 20 procent. Nu hände, att vid beredning af dessa skinn
eu stor de! bortfölle, såsom läggar, hufvuden, ljumskar och en del å

Hudar och
Skinn.

Jern och
Stål.

32 Bcvittnings-Utskottets Betänkande N:o />.

huden qvarsittande kött, hvarigenom vigten så betydligt förändrades,
att skinnet, beredt, vägde 40 å 50 procent mindre än det oberedda,
och sålunda hade den oberedda varan, råvaran, blifvit 20 a 30 procent
dyrare i tull än den färdiga varan. Under sådana förhållanden vore
det knappast möjligt för våra svenske buntmakare att införskrifva
oberedda pelsverk och täfla med utländska varor i den svenska maiknaden
och ännu omöjligare att tänka på någon
föreslår motionären, att råa, oberedda skinn af ofvan uppräknade slag
måtte åsättas en tull af endast 50 öre per kilogram, samt beredda skinn
af samma slag eu tull åt 20 procent al fakturavärdet.

Efter hvad Utskottet vid behandling af förevarande motion vant
i tillfälle att inhemta, äro de yrkesidkare, hvilkas fördel motionen afser
att främja, visserligen med motionären ense i fråga om underkännande
af tulltaxans nuvarande bestämmelse]- i hithörande ämnen, men deremot
ingalunda tillfredsställa af de i motionen framstälda förslag, utom
deri att äfven de önska tillämpning af värdetullar så val å beiedda,
lösa och hopsvdda pelsverk som a deraf tillverkade fullfärdiga persedel.

Emot denna åsigt åter, huru teoretiskt rigtig den än kan synas,
måste Utskottet uttala de allvarligaste betänkligheter, grundade på långvarig
erfarenhet så väl i vårt eget land som annorstädes, der på samma
åsigt grundade tullsystem mer och mer blifvit öfvergifna.

Hvad deremot beträffar förhållandet mellan tull satserna för oberedda,
beredda, halffärdig^ och fullfärdig^ pelsverk, har Utskottet väl
funnit hvad motionären och sakkunnige inom Utskottet anfört vala åt
beskaffenhet att föranleda tvekan, huruvida detsamma är för närvarande
i vår tulltaxa rätt iakttaget; men då det icke vant Utskottet möjligt
att derutinnan förskaffa sig eu fullständig utredning, och en sådan
lättast torde kunna vinnas, i fall vederbörande industriidkare i underdånighet
fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å detta ämne, hemställer

Utskottet, , ... ,

12:o) att Herr Carlsons förevarande förslag ma

af Riksdagen lemnas utan afseende.

I motionen N:o 106 inom Andra Kammaren bär Herr J- Larsson
i Nordmarkshyttan, med hvilken Herrar G. O. Tundal, Lura Andersson, C.
H. Lundström och J. B. Unger instämt, anfört, huru som för eu åt vart
lands mest betydande näringsgrenar, jernhandteringen, ställningen under
senare tiden blifvit allt mer försvårad, hvartill orsaken enligt den
allmänna meningen inom landet vore att söka i den omständigheten,
att nu gällande tullagstiftning stadgade dels fullständig tullfrihet och

33

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

dels eu orimligt lag tullbeskattning för många slags hit införda främmande
jerneffekter, hvilka alltid varit och fortfarande vore föremål för
inhemsk tillverkning. läkare af jernhandtering här i landet hade
också temligen enstämmigt och med mycken styrka vid flera tillfällen
framhållit, att för dem en täflan under sådana förhållanden med andra
länders oftast sämre och derföre billigare tillverkningar blifvit en omöjlighet,
i synnerhet sedan numera Tyskland och Ryssland, likasom Frankrike
alltid förut, stängt oss ute från sina marknader genom höjda tullar
och våra tillverkare sålunda mera än förr vore hänvisade till landets
egen marknad. Det läge i öppen dag, att under sådana omständigheter
införseln af allehanda jernvaror skulle, huru jernrikt vårt land än vore,
varda en nödvändighet, sedan ett flertal af landets jernbruk måst i
brist på afsättning för sina produkter nedlägga sin verksamhet.

Emot en tull äfven på gröfre jernarbeten hade ofta blifvit bevändt,
att skada derigenom skulle tillfogas alla dem, hvilka för mångfaldiga
behof önskade tillgång på billigare jernvaror. Detta strede dock helt
och hållet mot den erfarenhet, som vunnits både i Frankrike och Nordamerika
samt nu senast i Tyskland och Ryssland. Der hade tvärt om,
efter vidtagen höjning af jerntullarne, inträffat, att genom den häraf
.väckta''" täflan inom landet så väl tillverkningarne blifvit bättre som ock
prisen för förbrukarne betydligt jemnare och i många fall billigare
än förut.

Det syntes derföre, för att åt våra egna tillverkare af jerneffekter
vinna åtminstone någon reciprocitet gent emot främmande länders, vara
skäl att dels i viss mån inskränka antalet af de nu såsom tullfria
upptagna varor af Jern och dels äfven för några andra dylika artiklar
stadga någon förhöjning i nu gällande tulltaxa.

Motionären föreslår derför att för nedan angifna effekter måtte

beslutas följande tullsatser:

Kr. öre.

För jern- och stålgöten samt smältstycken ............ 1 kilogram —: 1.

» valsade eller smidda stänger, utan afseende
på genomskärningens form, balk-, hörn- och
annat till jernvägsskenor ej hänförligt s. k.

kanonjern inbegripet............................................. 1 r —: 2.

» till jernvägsskenor ej hänförliga muttrar, skrufva!''
och naglar af 12 mm. eller deröfver i

diameter..................................................................... 1 t —: 2.

)> valsade eller smidda plåtar, med eller utan
öfverdrag af zink, tenn eller bly, samt utan

Bill. till Biksd. Brot. 1885. 5 Sand. 1 Afä. 5 Häft

34

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o

Kr. öre.

vidare bearbetning, än att de äro böjda
eller med hål försedda, äfvensom plåtar af
3 mm. tjocklek eller deröfver, mer eller
mindre bearbetade, samt andra ämnen för

vidare bearbetning................................................ 1 kilogram —3,

För ankare, draggar, kettingar och kedjor, hvari
länkjernet har eu diameter af 6 mm. eller
deröfver, kettingstoppare, kettingskrokar

och skeppsknän...................................................... 1 >''• —: 3.

» spik af 45 mm. längd och deröfver.................. 1 )> : 4.

v spik af mindre längd än 45 mm. samt nubb

och trådstift............................................................. 1 » •—: 18.

» gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar, staket,
grafvårdar, eldstadsroster, hällar, lod och

vigter ......................................................................... 100 )) 1: 50.

» spisar, ugnar och kaminer samt gjutna, icke
emaljerade, glaserade eller förtenta grytor,

pannor och mortlar................................................ 100 » 2: 50.

» kassaskåp, kassakistor, sängar............................. 100 kr:s värde 15: —

Af de sålunda i motionen afsedda effekter är enligt gällande tulltaxa
spik af 45 millimeters längd eller deröfver belagd med 3 öres, spik af
mindre längd än 45 millimeter samt nubb och trådstift med 15 öres,
gjutna balkar, kolonner, lyktstolpar, staket, grafvårdar, eldstadsroster,
hällar, lod och vigter med 1 öres, äfvensom spisar, ugnar och kaminer,
samt gjutna, icke emaljerade, glaserade eller förtenta grytor, pannor
och mortlar med 2 öres tull, allt för 1 kilogram, hvarjemte för kassakistor,
kassaskåp och sängar är stadgad införselstull 10 kronor för 100
kronors värde. Deremot äro samtliga öfriga omförmälda artiklar tullfria.

Införseln af jern- och stålgöten, smältstycken samt stångjern och
dermed jemförliga slag är, såsom bekant, försvinnande liten i jemförelse
med vår storartade utförsel af samma artiklar, och i följd af det sätt,
hvarpå prissättningen för jernet å verldsmarknaden försiggår, skulle
den föreslagna tullen derå näppeligen leda till något nämnvärdt gagn
för vår jernindustri. Å andra sidan skulle det för den stora allmänheten
vara ganska menligt, likasom ur statsekonomi synpunkt en uppenbar
misshushållning, om man för sådana ändamål, i fråga om hvilka det
billigare engelska jernet är fullt Renligt, nödgades använda finare och
dyrare svensk vara. Införandet af en dylik tull kan Utskottet derför
icke förorda.

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5. 35

Hvad beträffar de återstående, i motionen afsedda, till manufakturvaror
härförliga jern- och stålartiklar, kunde visserligen de föreslagna
tullsatserna synas bereda de inhemska tillverkarne en fördel, ehuru icke
heller denna utan uppoffring för konsumtionen och de mångfaldiga andra
industriella intressen, som af tullbeskattningen finge vidkännas uppoffring.
Säkerligen blefve ock den för tillverkarne afsedda fördel mera
skenbar än verklig, då äfven af de gröfre manufakturvaror, om hvilka
här är fråga, utförseln är ganska betydlig, och den enligt motionärens
förslag skyddade inhemska tillverkningen, såsom han sjelf antagit, snart
skulle genom konkurrensen inom landet nedtrycka de till en början
förväntade högre försäljningsprisen.

På grund af det anförda och då, hvad angår kassakistor och sängar,
en förhöjning af tullsatsen å sådana skulle strida mot innehållet
af vår med Frankrike ingångna handelstraktat, hemställer Utskottet,

13:o) att Herr J. Larssons m. fks förevarande
motion må af Riksdagen lemnas utan afseende.

För artikeln Kakao bestämmer gällande taxa en tullsats af 30 öre,
samt för Chokolad 50 öre för 1 kilogram, utan att dervid afdrag i vigten
medgifves för askar, papper eller dylikt omslag. Malen och rifven
kakao åter skall tullbehandlas lika med chokolad.

I eu till Kongl. Maj:t ingifven ansökning har handelsbolaget
Axel Bergmark & C:o i Göteborg — under erinran att vår tullagstiftning
under de senaste årtiondena allt mer gått i rigtning att borttaga
eller åtminstone i betydlig mån nedsätta tullafgifterna på sådana
varor, hvilka utgjorde oundgängliga eller åtminstone i nämnvärd grad
använda födoämnen — framhållit, hurusom chokolad vore af den betydelse
såsom näringsmedel, att dess större användning inom riket borde
medelst tullindringar befordras. Den på hemställan af senaste tullkomitén
gjorda nedsättning i tullen å denna artikel till dess nuvarande belopp
hade emellertid, hvad malen och rifven kakao beträffade, icke medfört
det åsyftade resultatet, hvilket berodde på stadgandet att vid beräkning
af tullafgiften afdrag för omslag icke medgåfves. Derigenom att chokolad
och pulveriserad kakao, som i förtullningshänseende behandlades
lika med chokolad, i följd af varans beskaffenhet måste forslas uti ett
solidt och mången gång tungt omslag, fördyrades nemligen tullen öfver
höfvan. Under sista tiden hade en myckenhet införd pulverkakao förvarats
i burkar af bleck. För utrönande af förhållandet i vigten mellan
sjelfva varan och emballaget hade sökandena låtit å Göteborgs packhus
afväga ett parti i bleckburkar af olika storlek förvarad pulverkakao,

Kakao.

Kanel m

36 • Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

hvarom officiel intyg var ansökningen bilagdt; hvarjemte företeddes
dylikt intyg derom, ätt endast för emballagen till år 1884 af sökanden
infördt kakaopulver måst erläggas tull till belopp af mera än 3,000
kronor; och blefve följden häraf, att dylikt kakaopulver, i stället att få,
såsom afsedt varit, en nedsatt införselstull, nu belastades med en från
70 öre till 75 å 80 öre förhöjd tullsats.

Då det finge anses omöjligt att med nu föreskrifna tull afgift, åt
kakaon gifva den större spridning, som vore ensidig, samt det syntes
sökandena obilligt att nödgas erlägga en så hög tull afgift för tomkärl
utan värde, hemstälde sökandena i underdånighet, att Kongl. Maj:t
måtte i nåder föranstalta derom, att antingen tullafgiften för pulverkakao
måtte varda nedsatt, så att densamma, då i vigten inberäknades
askar, papper och dylikt omslag, utginge med högst 33 öre för kilogram,
eller ock afdrag medgåfves för berörda omslag.

öfver denna ansökning har Generaltullstyrelsen den 29 sistlidne
Januari afgifvit infordradt utlåtande, hvari Styrelsen anfört, att
då i tulltaxan stadgande förekomme, att vid tullbehandling af viss vara
afdrag i dess vigt ej medgåfves för närmaste emballage, importörer af
dylik vara, enligt hvad erfarenheten visat, i allmänhet visste tillse att
för varans förpackning sådant material användes, att ej genom dess
tyngd införselsafgiften för sjelfva varan måtte i någon afsevärd män
ökas, men, för den händelse Kongl- Maj:t emellertid skulle anse förevarande
framställning förtjena afseende, hemstält, om icke densamma
måtte öfverlemnas till Beviilnings-Utskottet; och hafva hithörande handlingar
till Utskottet remitterats för den åtgärd, hvartill Utskottet kunde
finna desamma föranleda.

Utskottet, som delar den af Generaltullstyrelsen uttalade uppfattning,
har vid sådant förhållande ansett framställningen icke böra föranleda
någon åtgärd, hvilket Utskottet endast

14:o) skolat hos Riksdagen anmäla.

Kanel, Kanelknopp och Cassia lignea äro i gällande taxa åsätta en
tull af 85 öre för 1 kilogram. I sin förevarande motion föreslår Friherre
Klinckowström att denna måtte förhöjas till 1 krona 40 öre per
kilogram.

Då den redan stadgade tullsatsen å ifrågavarande artiklar är så
hög, att den kan anses uppgå till 70 å 80 procent af varuvärdet, hemställer
Utskottet,

37

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

15:o) att Friherre Klinckowströms motion i denna
del måtte af Riksdagen lemna» utan afseende.

1 samma motion yrkas att tullsatsen å Kapris måtte höjas från 50 KaPruöre
till 80 öre för 1 kilogram.

Äfven denna artikel måste medelst dess nuvarande, år 1882 förhöjda
tullsats, hvilken utgår efter bruttovigten, anses redan vara ganska
högt beskattad, helst den i hithörande afseende!! är närmast jemförlig
med konserver, för hvilka tullen utgår med allenast 30 öre per kilogram.

Utskottet hemställer derför,

16:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande
yrkande icke heller må af Riksdagen bifallas.

Under rubriken: Kautschuk, vulkaniserad eller icke, samt Gutta Kauuehuk.
■percha: arbetad, förekommer i tulltaxan ett så lydande moment:

»rör, slangar och buffel''s ................................................................. fria.»

För sådana hithörande artiklar, som ej i taxan äro specificerade,
och hvilka ej äro hänförliga till maskinerier, redskap och verktyg eller
delar deraf, skall erläggas en tull af 1 krona för 1 kilogram.

I sin inom Andra Kammaren afgifna motion, N:o 102, anför Herr
(J. J. Grafström, utom annat, hvartill Utskottet nedan återkommer, att,
ehuru enligt det ofvan anförda momentet buffers vore fria, dock vid
import af s. k. hofbuffers för hästar tull måste erläggas såsom för kautschuk,
andra slag, ej specifierade, med 1 krona för 1 kilogram. Då
nu, enligt motionären lemnacl uppgift, trenne hofbuffers vägde 1 kilogram,
utgjorde tullen för hvarje sådan omkring 33 öre, hvilket syntes
motionären vara eu alltför hög tull för en för hästars vård och skydd
så nyttig, här i landet ännu icke tillverkad artikel. Motionären, som
ansåge att sådana hofbuffers borde få tullfritt införas, hemställer derför,
att ifrågavarande moment i tulltaxan måtte erhålla följande förändrade
lydelse:

»rör, slangar, buffers och hofbuffers ............................................. fria.))

Utskottet har i afseende å ifrågavarande artikel inhemtat: att ändamålet
med så kallade hofbuffers är det af motionären antydda; att
varan hittills tillverkats allenast af en tysk fabrikant, som derå eger patent;
att härvarande försäljningspris å en uppsättning eller 4 stycken
hofbuffers är 9 kronor; att dylika hofbuffers ega betydande varaktighet,

Kaviar.

Kollo Mufti,

38 Bevillnings-TJtskottets Betänkande K:o 5.

samt att varan ännu åtminstone föga kommit i bruk utom för dyrbarare
lyxhästar.

I betraktande häraf, och då den å hofbuffers nu belöpande tullsatsen
utgör allenast omkring 15 procent af värdet, finner sig Utskottet
sakna anledning att understödja motionen i denna de!; hemställande
Utskottet följaktligen,

17ro) att Herr Grafströms ifrågavarande yrkande
icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Friherre Klinckowström har i sin oftanämnda motion föreslagit,
att tullen å Kaviar måtte höjas från sitt nuvarande belopp — 1 krona
80 öre för l kilogram — till 2 kronor 35 öre för samma vigt.

Den ifrågavarande tullsatsen, hvilken år 1880 bestämdes till högre
belopp än derförut, och som tillämpas icke blott å de dyrbaraste slagen
kaviar, utan ock å mycket billiga slag preparerad fiskrom, synes Utskottet
snarare alltför hög än tvärt om, hvadan Utskottet hemställer,

18:o) att förslaget om ytterligare tullförhöjning å
Kaviar måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

I sin ofvan närmare omförmälda motion angående förhöjning af
tullen å aster in. in. förmäler Herr S. Johnson i Hvetlanda, att, om Sveriges
apotekare ville vid inköp af seter kringgå lag och författning,
sådant vore dem en lätt sak. I handeln förekomme ett nästan tullfritt tekniskt
preparat, Kollodium, beredt af i syror preparerad bomull, hvilken sedan
blifvit löst i seter och sprit. Nu läte det sig väl tänka att införskrifva
ett mera seterhaltigt kollodium i stället för seter och sedan genom en
mycket enkel distillation frånskilja setern. Motionären föreslår derför,
i sammanhang med sitt redan omhandlade förslag, att kollodium måtte i
tulltaxan blifva hänfördt till ruter.

Enligt gällande bestämmelser skall kollodium förtullas såsom kemiskt-tekniska
preparater och följaktligen derför erläggas en tull af 5
kronor för 100 kronors värde.

Om än underslef af den art, motionären påvisat, äro tänkbara,
lära de dock här lika väl som i liknande fall i allmänhet kunna medelst
behörig tillsyn förebyggas; och då i öfrigt intet skäl föreligger att i
afseende å förtullningen skilja kollodium från andra kemiskt-tekniska
preparater, hemställer Utskottet,

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

39

19:o) att motionärens ifrågavarande yrkande icke
må vinna Riksdagens bifall.

. Leksaker af trä eller sammansatta ämnen, med eller utan betsning,
målning eller lackering, _ äro i taxan belagda med en införselstull af
1 krona 50 öre för 1 kilogram. Friherre Klincimvström, i sin förevarande
_ motion, yrkar, att donna tull måtte höjas till 3 kronor 50 öre
per kilogram.

Den år 1882 högst betydligt förhöjda tullen å ifrågavarande artikel
är _ redan i och för sig dryg, hvartill kommer att afdrag i vigten
ej medgifves för askar, papper och dylikt omslag, i följd hvaraf den å
varan belöpande tu Ila (gift i sjelfva verket ofta stegras med 40 å 50
procent utöfver sitt nominella belopp. Vid sådant förhållande hemställer
Utskottet,

20ro) att Friherre Klinekowströms förevarande yrkande
icke måtte åt Riksdagen bifallas.

I samma motion har föreslagits, att tullen å Likör måtte höjas
från 1 krona 20 öre till 2 kronor, allt för 1 liter.

Då tullen å denna vara är bestämd med hänsyn till gällande spritbeskattmng
och jemlikt handelstraktaten med Frankrike bör utan afseende
å alkoholhalten förblifva likstäld med den å vanlig ren alkohol
belöpande, kan Utskottet, som redan afstyrkt ifrågasatt tullförhöjning
å bränvin och sprit, icke heller förorda eu sådan å likör; hvadan Utskottet
hemställer,

21:o) att gällande tullsats ä Likör bibehålies oförändrad.

I sin ifrågavarande motion föreslår Friherre Klinchowströrn vidare
att tullen å Luktvatten, alla slag, måtte höjas från dess nuvarande belopp,
1 krona för 1 kilogram, till 2 kronor för samma vigt.

Utskottet finner den nu å luktvatten bestämda tullsats desto mindre
hora förhöjas, som enligt taxan intet vigtafdrag medgifves för
tiaskorna, hvilka i anseende till sin ringa rymd ofta äro tyngre än
sjeltva varan. Utskottet hemställer följaktligen, ''

22:o) att Friherre Klinekowströms motion jemväl
i förevarande del måtte af Riksdagen lemnas utan
afseende.

Leksaker.

Likör.

Luktvatten.

40

Mandel.

Masker.

Musslor.

Oliver.

Bevillnings-TJtskottets Beta,nitande N:o 5.

Samme motionär yrkar ock, att tullen & Mandel, som för närvarande
utgör 35 öre för 1 kilogram, måtte förhöjas till 40 öre för
kilogram.

Då nu gällande tullsats är synnerligen hög, hemställer Utskottet,

23:o) att hvad Friherre Klinckowström i nu berörda
hänseende yrkat icke heller måtte vinna Riksdagens
bifall.

Ytterligare har samme motionär begärt en tullförhöjning å Mast,''er
från 25 öre till 50 öre för 1 stycke.

Ifrågavarande artikel, eller åtminstone den öfvervägande delen
deraf, kan i fråga om förtullningen anses närmast jemförlig med lackerade
papp- och pappersarbeten. I betraktande häraf, och då emellertid den
nyligen förhöjda tullen å masker redan är väsentligen drygare än den
för sistnämnda vara bestämda, 60 öre per kilogram, hemställer Utskottet,

24:o) att gällande tullsats å Masker bibehålies
oförändrad.

Jemväl å ätbara Musslor, för Indika i gällande taxa bestämmes
en tull af 5 öre för friska och 15 öre för insyltade eller saltade, allt
för 1 kilogram, föreslår Friherre Klinckoivström eu tullförhöjning, beräknad
till 10 öre för de förra och 20 öre för de senare, likaledes per
kilogram.

De å ifrågavarande artiklar, af livilka de friska intill 1880 åtnjöto
tullfrihet, stadgade tullsatser äro desto högre, som i vigten inräknas
icke blott musslornas skal, der dessa medfölja, utan ock kärlen,
hvari varan forslas. Utskottet hemställer derför,

25:o) att motionärens förslag om tullförhöjning å
Musslor måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

För Oliver utgöres enligt gällande taxa eu införselstull af 25 öre
för 1 kilogram. Friherre Klinckowström har yrkat, att denna tullsats må
höjas till 40 öre per kilogram.

Då äfven tullsatsen å denna vara i följd af kärlens inbegripande
i vigten är ganska hög, hemställer Utskottet,

41

Bevillnings-UtskoUefs Betänkande N:o 5.

2G:o) att någon tullförhöjning å Oliver icke måtte
ega ruin.

Parfymer, ej specificerade, flaskors och omslags vigt inberäknad,
draga för närvarande en tull af 1 krona för 1 kilogram. I Friherre
Klinckowsiröms förevarande motion föreslås, att tullsatsen å denna vara
måtte höjas till 4 kronor per kilogram.

Af enahanda skäl, som föranledt Utskottet att afstyrka ifrågasatt
tullförhöjning å luktvatten, med hvilken artikel parfymer äi-o och böra
vara i fråga om förtullningen likstälda, hemställer Utskottet,

27:o) att äfven den å Parfymer nu bestämda
tullsats måtte bibehållas oförändrad.

Gällande tulltaxa upptager för Plommon, hvarunder äfven Brunell
er inbegripas, eu tull afj 20 öre för 1 kilogram. Såsom plommon
tullbehandla» äfven Sviskon. Å dessa artiklar föreslår Friherre Klinckowström
en till 30 öre per kilogram förhöjd tullsats.

Då emellertid den redan bestämda tullen å nämnda, ganska allmänt
förbrukade och såsom näringsmedel helsosamma artiklar redan, i
synnerhet hvad sviskon beträffar, är mycket hög, hemställer Utskottet,

28:o) att motionärens ifrågavarande yrkanden icke
måtte af Riksdagen bifallas.

I sin meranämnda motion föreslår Friherre Klinckowström, att tullen
å Soja och Såser, hvilken för närvarande är bestämd till 50 öro för
1 kilogram, måtte förhöjas till 80 öre för samma vigt.

Nu gällande tullsats å denna vara, hvilken före 1882 drog en
tull af allenast 30 öre per kilogram, måste dock desto hellre anses synnerligen
hög, som soja och såser i fråga om tullbehandlingen närmast
äro jemförliga med konserver, hvarå tullen är betydligt lägre. Utskottet
hemställer fördenskull, *

29:o) att Friherre Klinckowströms motion i förevarande
del måtte lemnas utan afseende.

För Solfjädrar stadgas i gällande tulltaxa en tullsats af 1 krona
20 öre för 1 kilogram. Friherre Klinckowström yrkar att denna måtte
höjas till 7 kronor för samma vigt.

Bill. till Riksd, Prot. 18S5. ä Sami. 1 Afd. ö Käft. 6

Parfymer.

Plommon
m. m.

Soja och
Såser.

Solfjädrar.

42

Speglar och
Spegellampe.
tter.

Svampar.

The.

Bevillnings-Utskottds Betänkande N:o 5.

Då solfjädrar förekomma af mycket skiljaktiga värden, och flertalet
otvifvelaktigt äro af simplare beskaffenhet, för hvilka den sedan
år 1882 efter brnttovigt utgående tullafgiften ingalunda kan anses för låg,
samt hela införseln icke öfverstigit år 1880: 729, år 1881: 516,år 1882:
807 samt år 1883: 849 kilogram, hemställer Utskottet,

30:o) att gällande tullsats å artikeln Solfjädrar bibehålies
oförändrad.

Speglar och Spegellampetter äro för närvarande belagda med en
tull af 40 öre för 1 kilogram utan vigtafdrag för askar och pappersomslag.
Friherre Klinckowström yrkar att denna må höjas till 70 öre
per kilogram.

Tullsatsen å ifrågavarande artiklar, förhöjd år 1882 och bestämd
i likhet med den å folierade glas af större dimensioner, lärer få anses
nog hög i betraktande af att införseln af dem till större delen utgöres
af små, simpla slag. -Utskottet hemställer följaktligen,

31 :o) att hvad motionären sålunda föreslagit icke
må af Riksdagen bifallas.

I samma motion yrkas vidare, att tullen å ätbara Svampar, såsom
champignoner, murklor och tryffel, måtte höjas från sitt nuvarande belopp,
30 öre för 1 kilogram, till 70 öre per kilogram, kärlens vigt inberäknad.

Då denna artikel är och bör vara i fråga om tullbehandlingen
likstäld med konserver, hvarå af redan anförda grunder tullförhöjning
nu icke kan ifrågakomma, hemställer Utskottet,

32:o) att jemväl tullsatsen å Svampar bibehålies
oförändrad.

Genom Kongl. Kungörelsen den 5 Juli nästlidna år blef, i följd
af Riksdagens beslut, tullen å Thé nedsatt från 1 krona 40 öre till 80
öre för 1 kilogram. Friherre Klinckowström har i sin oftanämnda motion
föreslagit, att tullen å nämnda artikel måtte höjas till 2 kronor för
sagda vigt.

Utskottet, som förlidet år förordade den af enskilde motionärer
icke blott ur helsosynpunkt utan ock för nykterhetens befrämjande föreslagna
tullnedsättningen å denna allmännyttiga vara och som i allo»

Beviltnings- Utskottets Betänkande N:o 5. 43

vidhåller hvad Utskottet i då afgifvet betänkande till stöd för tulluedsättningen
anförde, kan följaktligen icke nu tillstyrka Riksdagen att frångå
sitt berörda beslut, utan hemställer,

33:o) att Friherre Klinckowströms ifrågavarande
förslag måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

I samma motion yrkas, att tullen å Cigarrer och Cigaretter måtte
höjas från sitt nuvarande belopp, 3 kronor för en kilogram, till 5 kronor
för samma vigt.

Då Kongl. Maj:t vid 1880 års riksdag föreslog eu tullsats å dessa
artiklar af 3 kronor 50 öre per kilogram, fann Utskottet den sålunda
äskade tullsats för hög och hemstälde, att densamma måtte bestämmas
till 3 kronor per kilogram, hvithet ock blef Riksdagens beslut. Senaste
tullkomitén fann en ytterligare nedsättning deri böra ega rum och föreslog
tullens bestämmande till 2 kronor 50 öre per kilogram, eller samma
tullafgift, som förefinnes i Norge, der råvaran dock är belagd med 25
procent högre tull än bär i landet. »Tullafgiften för arbetad tobak bör
naturligtvis», yttrade tullkomitén, »bestämmas efter åtgången af dertill använd
råvara, jemte det att tillbörligt afseende fästes vid tillverkningskostnaden,
och då komitén, med ledning af de uppgifter, som af fabrikanter
meddelats, antagit, att vid tillverkning af cigarrer afgår af den
dertill använda råtobaken omkring 45 procent, dock äfven detta affall
användbart till andra fabrikat, kan tullen för den tobak, som åtgår till
en kilogram cigarrer, ej beräknas till högre belopp än 1 krona 80 öre.
Tillverkningskostnaden åter, med inberäkning af alla för varans utlemnande
i marknaden nödvändiga utgifter jemte räntor och underhållskostnader,
uppgår, enligt samstämmande uppgifter, till omkring 3
kronor 50 öre per kilogram. Beräknas härå 20 procent, såsom enligt
komiténs åsigt ett för den inhemska tillverkningen tillräckligt skydd,
uppgår den tullafgift, som högst bör cigarrer åsättas, till 2 kronor 50
öre.» Den förordade tullnedsättningen upptogs dock icke i Kongl.Maj:ts
till 1882 års Riksdag aflåtna tulltaxeförslag, utan blef dittillsvarande
tullsats bibehållen.

Af hvad tullkomitén sålunda anfört lärer emellertid till fullo framgå,
att den af Friherre Klinckowström nu utan sammanhang med förslag om
råtobakstullens förhöjning ifrågasatta stegring af tullen å cigarrer och
cigaretter ur synpunkten af tullbeskattningens rigtiga afvägande för
olika arter af samma slags vara måste anses olämplig. För öfrigt är
den nuvarande tullsatsen härå redan så hög, att den import af tobak,
som under denna form eger rum, i förhållande till konsumtionen måste

Tobak.

Trävaror.

44 Bevillnings-UtslcoUets Betänkande N:o 5.

betraktas såsom ytterst obetydlig. Af cigarrer och cigaretter hafva under
åren 1880—1883 årligen införts endast omkring 60,000 kilogram,
under det införseln af oarbetad tobak (blad och stjelk) utgjort:

år 1880 ....................................... 1,989,252 kilogram.

» 1881 ....................................... 2,674,169 »

» 1882 ....................................... 3,266,830 »

» 1883....................................... 3,525,178 »

» 1884 (i rundt tal)............... 3,300,000 »

Vid sådant förhållande synes det Utskottet i hög grad tvifvelaktigt,
huruvida en särskild förhöjning af tullen å cigarrer och cigaretter
vore i statskassans eget intresse önskvärd, likasom en sådan förhöjning
ingalunda kunde rättfärdigas ur synpunkten af skydd för den inhemska
cigarr- och cigarett-tillverkningen.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

34:o) att Friherre Klinkowströms förslag om tullförhöjning
å Cigarrer och Cigaretter måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende.

I sin förevarande motion har Friherre Klinckowström i fråga om
artikeln Trävaror föreslagit följande tullförhöjningar, nemligen:
å snickare och stolmakarearbeten:

Nuvarande tullsats. Föreslagen tullsats.

af furu eller gran, med betsning,
målning eller lackering
....................................... från 4 öre för 1 kilogr. till 10 öre för 1 kilogr.;

af alm, ask, björk, bok, ek
och andra inhemska, ej
specificerade träslag, massiva
eller dermed fane rade.

.................................... » 8 » »1 » »23 » » 1 »

af päron och valnöt samt
af mahogny, jakaranda
och andra utländska träslag,
massiva ellerdermed
fanerade, äfvensom arbeten
försedda med äkta

eller oäkta förgyllning... » 15 » »1 » » 35 » » 1 »

hvarjemte motionären yrkat, att för möbler, försedda med stoppning,
men utan öfvertyg, hvilka för närvarande förtullas efter nyss anförda

45

Bevillnings-Utskottets BetänJumde N:o 5.

bestämmelse!’ med 20 procent förhöjning, samt för sådana, försedda med
både stoppning och öfvertyg, för hvilka förhöjningen utöfver samma
bestämmelser utgör 40 procent, i stället skall erläggas tull med 20 prcent
af värdet för de förra och 30 procent af värdet för de senare.

Ifrågavarande artiklars nuvarande tullsatser, innefattande en förhöjning
af de tillförene gällande, bestämdes år 1882 på tillstyrkan af
senaste tullkomitén efter omsorgsfull utredning i samråd med sakkunnige
personer. Tullförhöjningen motiverades hufvudsakligen medelst den
under åren 1870—1877 oupphörligt stegrade importen af samma artiklar.
Från och med sistnämnda år har importen utgjort:
af snickare- och stolmakarearbeten:

år 1877....................................... 628,011 kilogram.

» 1878....................................... 1,047,441 »

» 1879....................................... 434,669 »

» 1880....................................... 436,111 »

» 1881....................................... 667,974 »

)) 1882....................................... 886,887 »

» 1883....................................... 689,333 »

samt af möbler:

år 1877....................................... 34,105 kronors värde.

» 1878 ....................................... 30,068 » »

» 1879 ....................................... 22,345 » »

» 1880....................................... 25,162 » »

» 1881 ....................................... 27,369 » »

» 1882...................................... 72,701 » »

» 1883....................................... 84,499 » »

Införseln af snickare- och stolmakarearbeten kan sålunda icke sägas
hafva i nämnvärd grad tilltagit, och införseln af möbler har åtminstone
endast under några år visat tendens dertill. För de flesta slagen
torde nu gällande tullsatser desto hellre få anses tillräckligt höga,
som ett icke obetydligt tullskydd för så skrymmande artiklar ligger redan
i transportkostnaderna. Ett fullt tillförlitligt omdöme om dessa tullsatsers
verkan torde i alla händelser förutsätta en något längre tids erfarenhet.
På dessa skäl, och då den af motionären i fråga om möbler
yrkade förtullning efter värde möter särdeles betydande betänkligheter,
hemställer Utskottet,

35:o) att Friherre Klinckowströms motion i nu afsedda
delar icke måtte af Riksdagen bifallas.

46

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Vägnar och
Åkdon.

Rubriken Vagnar och Åkdon har i tulltaxan följande lydelse:
»Vagnar och Åkdon, jernvägsvagnar inbegripna:

arbetsåkdon och lastvagnar ... 1 stycke 5 kronor,
tvåhjuliga och slädar.............. 1 .» 15 »

fyrhjuliga:

trillor ....... 1 » 25 »

halftäckta mindre..................... 1 » 50 »

andra slag ................................. 1 :» 100 »

Anm. Uppstår tvifvel till hvad slag ett åkdon är att hänföra,
utgår tullen med 10 procent af dess värde, dock ej utöfver 100 kronor.»

Friherre Klinckoivström yrkar införandet i denna rubrik af följande
förhöjda tullsatser nemligen:

tvåhjuliga och slädar ....................... 1 stycke 30 kronor.

fyrhjuliga:

trillor................................................... 1 » 40 »

halftäckta mindre........................... 1 » 100 »

andra slag ............................................. 1 » 150 »

Nu gällande tullsatser å dessa artiklar hafva bibehållits orubbade
allt sedan år 1874. I anledning af ett liknande förslag af samme motionär
vid 1880 års riksdag yttrade dåvarande Bevillnings-Utskott, att, då
nuvarande tullsatser för ifrågavarande artiklar motsvarade ungefär 10
procent af dessas värde, någon förhöjning af tullen å desamma icke
syntes böra ifrågakomma.

Införseln af här afsedda vagnar och åkdon har under den senare
tiden icke tilltagit utan fast hellre nedgått, af vissa slag högst betydligt.
Kommerskollegii berättelser utvisa följande importsiffror för vagnar
och åkdon:

arbets- och lastvagnar:

år

1873 .............

.............. 385

stycken.

»

1874 .............

.............. 157

»

»

1875 ..............

.............. 363

»

»

1876 ..............

.............. 284

»

»

1877 ..............

.............. 44

»

»

1878 ..............

.............. 37

»

»

1879 ..............

............. 6

»

7>

1880 ..............

............. 6

»

47

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

o

ar

1881 .............

1882 .............

............... 18 »

»

1883 .............

............. 36 »

tvåhjuliga:

år

1873 .............

.............. 67 stycken.

»

1874.............

.............. 80 »

»

1875 .............

.............. 29 »

»

1876 .............

............. 44 »

1877 .............

.............. 23 »

»

1878 .............

.............. 30 »

1879 .............

.............. 50 »

»

1880 .............

.............. 29 »

)>

1881.............

.............. 40 »

»

1882 .............

.............. 70 »

»

1883 .............

............. 96 »

andra slag:

o

ar

1873 ............

............ 254,039 kronor

)>

1874 ............

............ 104,468

)>

1875 .............

............ 292,629

»

1876 .............

............ 135,420

»

1877 .............

........... 86,380

1878 .............

........... 38,775

»

1879 .............

........... 38,674

»

1880.............

........... 55,561

)>

1881.............

........... 44,186

1882 .............

............ 37,085

»

1883 .............

........... 51,000

Samtidigt hafva ock, enligt hvad Utskottet hav sig bekant, åtskilliga
nya vagnfabriker af betydande omfattning blifvit anlagda i
Sverige. Ett ökadt tullskydd för denna industri lärer derför alls icke
»vara af behofvet påkalladt.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

36:o) att, med afslag å Friherre Klinekowströms
ifrågavarande yrkanden, rubriken Vagnar och Åkdon i
gällande tulltaxa måtte oförändrad bibehållas.

För Vanilj upptager gällande tulltaxa en tullsats af 13 kronor för vanilj.

Väfnader.

Väfnader.

48 Bevillnings-Utskoftets Betänkande N:o 5.

1 kilogram. Friherre Klinckowström föreslår, att denna måtte höjas till
35 kronor per kilogram.

Då den befintliga tullsatsen i förhållande till varans volym är synnerligen
hög, hemställer Utskottet,

37:o) att ifrågavarande förslag måtte af Riksdagen
lemnas utan afseende.

Bland de artiklar, å livilka Friherre Klinckowström i sin förevarande
motion yrkat förhöjda tullsatser, nämner motionären jemväl väfd a
Mattor, å livilka lian föreslår en tullsats af 80 öre för 1 kilogram.

Af väfda mattor omtalas i tulltaxan under rubriken Väfnader liera
olika slag med olika tullsatser, nemligen dels yllemattor af ull allena
eller blandad med bomull, lin eller andra ämnen utom silke, å livilka
mattor tullen utgör 60 öre per kilogram, dels mattväfnad af lin, hampa
eller andra vegetabiliska spånadsämnen, med eller utan inblandning af
bomull eller jute, hvarå tullen är 40 öre per kilogram, samt dels mattor,
öfverdragna med vattentät massa, å livilka tullen utgör 25 öre per
kilogram, hvarförutom äfven under andra moment i samma rubrik mattor
lära ingå. Af motionen framgår alls icke hvilket eller livilka slag af
mattor, som i densamma afses, hvadan Utskottet saknat möjlighet att
ingå i närmare pröfning af det ifrågavarande yrkandets befogenhet.
Huru som helst kan någon tullförhöjning å de båda först omförmälda
slagen icke ifrågakomma, enär sådant skulle strida mot den franska
handelstraktaten; och hvad beträffar det tredje slaget, är den derå nu
befintliga tullsatsen redan hög och lärer under inga omständigheter
kunna sättas högre än å de vida dyrbarare slagen mattor af ylle eller
linne. Utskottet hemställer alltså,

38:o) att Friherre Klinckowströms motion i denna
del måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Rubriken Väfnader, vattentäta, har i tulltaxan följande lydelse:^

.»med kautschuk öfverdragna, äfvensom dubbla väfnader,
sammansatta genom upplösning af kautschuk
m. in..................................................................... 1 kilogram 1: 75.

med annan vattentät massa belagde, vaxduk samt
andra lackerade eller fernissade väfnader derunder
inbegripna:

mattor.............................................................................. 1 ,, — 25.

49

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 5.

andra slag .................................................................. 1 kilogram — 60.

elastiska, innehållande trådar af kautschuk eller annat likartadt
ämne; tullbehandlas lika med Band, andra slag.»

I fråga om de i förstnämda moment afsedda väfnader har
Herr C. J. Grafström i sin ofvan omförmälda motion anfört, att, då till
en vanlig regnrock åtginge dylikt tyg till den mängd, att tullen
ensamt derför utgjorde omkring 5 kronor, det syntes som vore denna
tullsats allt för hög, äfvensom att, då i synnerhet de tjockare och således
tyngre samt högre tull dragande slagen af sådan väfnad begagnades
till en mängd olika arbeten inom industrien, såsom till underlag,
packning och till förfärdigande af bälgar för orgelharmonier o. s. v., i
ännu högre grad önskvärd! vore, att nämnda höga tullsats af 1 krona
75 öre per kilogram nedsattes till enahanda belopp, som under samma
rubrik vore bestämdt för andra slag, eller 60 öre per kilogram.

De väfnader, som i motionen afses, torde endast undantagsvis
användas för industriella ändamål, hvartill hufvudsakligen den under
rubriken Kautschuk i tulltaxan till tullfrihet upptagna artikeln: »i skifvor
utvalsad af 1 millimeters tjocklek eller derutöfver med eller utan väfinslag»
lärer hafva användning. Ifrågavarande väfnader åter torde förnämligast
vara afsedda för beklädnadsbehof och äro af flera olika slag,
såsom af bomull, linne, siden, ylle o. s. v. Om än i anseende till denna
skiljaktighet i materialet olika tullsatser kunde för olika slag anses önskliga,
möta häremot praktiska svårigheter, hvilka, enligt hvad Utskottet
har sig bekant, af senaste tullkomitén funnos nästan oöfvervinneliga.
Tullsatsen å ifrågavarande väfnader var före år 1882 1 krona 76 öre
per kilogram, hvilket belopp på tullkomiténs hemställan afjemnades till
det nuvarande. Nyssnämnda belopp bestämdes år 1880 till motsvarighet
mot den alltsedan år 1857 gällande äldre tullsatsen, 75 öre per skålpund.
Att nu gällande tullsats skulle vara öfver höfvan dryg, kan
Utskottet icke finna, hvadan Utskottet hemställer,

39:o) att Herr Grafströms motion jemväl i förevarande
del må af Riksdagen lemnas utan afseende.

På sätt ofvan omförmäles, har Utskottet i anledning af åtskilliga
af Kongl. Maj:t till Utskottet öfverlemnade handlingar bort taga i öfvervägande,
huruvida i tulltaxan borde intagas ett stadgande om tullfrihet
för Väfnad, som blifvit impregnerad med antiseptiska medel för att användas
vid särbehandling.

Bill. till Biksd, Prof. 1885. 5 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

Väfnader.

7

50

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Af berörda handlingar inhemtas:

att efter det Förste Läkaren vid en vårdanstalt för sjuka barn i
skrifvelse af den 27 November nästlidet år hos Kong]. Generaltullstyrelsen
anhållit om tullfri införsel af ett parti Sublimatgaz (Karbolgazsubstitut)
att användas vid sjukvårdsanstalten, men Generaltullstyrelsen,
enär enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref den 22 Januari 1881 endast karbolgaz
finge till allmänna sjukvårdanstalter tullfritt utlemnas, funnit sig icke
kunna till ansökningen lemna bifall; så hade sökanden uti en till Kongl.
Maj:t ingifven skrift hufvudsakligen anfört, att då erfarenheten visat,
att förbandsgaz, beredd med andra antiseptiska medel än karbolsyra,
vid många tillfällen varit för sjukvården mera ändamålsenlig att använda,
hade sökanden för sjukvårdsanstaltens räkning låtit införskrifva
förbandsgaz, antiseptiskt behandlad med qvicksilfverchlorid i stället för
med karbolsyra, fullkomligt öfvertygad, att denna gaz skulle få tullbehandlas
på samma sätt som karbolgaz, då den skulle för samma ändamål
användas, men den sålunda införskrifna förbandsgazen hade, i
följd af Generaltullstyrelsens beslut, blifvit belagd med en tull af 1
krona 75 öre per kilogram, hvilket ökade dess kostnad med cirka 40
öre per paket, och gjorde det nästan omöjligt för sjukhuset att begagna
sig af detta utmärkta antiseptiska medel; med anledning af hvilket
förhållande sökanden icke blott i underdånighet öfverklagade Generaltullstyrelsens
beslut, utan ock, enär för sjukvården vore ytterst angeläget
att så mycket som möjligt kunna få använda antiseptiska förbandsartiklar,
utan att kostnaden derför allt för mycket betungades,
och då apoteksvaror för samma orsaks skull vore tullfria, underdånigst
anhållit, att Kongl. Magt ville medgifva, att alla förbandsartiklar af
väfnad eller vadd, behandlade med borsyra, karbolsyra, qvicksilfverchlorid
eller annat antiseptiskt medel, måtte få tullfritt införas, då de
skulle användas för den allmänna sjukvården, för hvilken dessa medel
numera vore oundgängligen nödvändiga; samt

att Generaltullstyrelsen, hvars underdåniga yttrande i anledning
af denna klagoskrift blifvit infordradt, för vidare utredning af frågan inhemtat
utlåtande af sitt tekniska biträde, Civilingeniören J. O. Andersson,
samt derefter för egen del hemstält, att besvären måtte lemnas
utan afseende, och, hvad ansökningen i öfrigt anginge, i underdånighet
erinrat om de skäl, styrelsen i sitt den 17 Juli 1884 afgifna utlåtande
i anledning af en Riksdagens skrifvelse anfört emot beviljandet af tillfälliga
eftergifter af stadgad tull, och hvilka skäl syntes styrelsen äfven
i förevarande fäll eg a tillämplighet, hvadan styrelsen ansåge sig icke
nu kunna tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning, så mycket

\

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o o. 51

mindre som deri genom nådiga brefvet den 12 September 1884 med
anledning af berörda utlåtande anbefalda utredning i omförmälda hänseende
ännu icke hunnit afslutas och komma under Kongl. Maj:ts slutliga
pröfning.

Oafsedt de betänkligheter mot beviljandet af den nu ifrågasatta
tullfrihet för väfnad, impregnerad med antiseptiska medel för
att användas vid särbehandling, som sålunda blifvit framhållna, vill
Utskottet ytterligare i sådant hänseende erinra, att då en ringa tillsats
af antiseptiska medel är tillräcklig för att låta väfnaden skenbart
förefalla såsom verkligen impregnerad, det torde möta icke ringa svårigheter
att utöfva tillbörlig kontroll till förebyggande af de underslef,
som det ifrågasatta stadgandet, om allmän tullfrihet medgåfves, kunde
föranleda. Att åter undantagsvis för allmänna sjukvårdsanstalter medgifva
en tullfrihet, som icke äfven komme den enskilda sjukvården till
godo, vill icke heller synas Utskottet fullt befogadt; ty om ock faran för
antydda underslef i förstnämnda fall kunde lemnas å sido, må icke den
billighet och jemlikhet åsidosättas, som fordrar, att den enskilda sjukvården,
hvilken i stor utsträckning egnas obemedlade sjuka, mindre ses
till godo än allmänna sjukvårdsanstalter, för hvilkas ekonomi den jemförelsevis
ringa tullsats, som gäller för ifrågavarande väfnader, icke torde
kunna tillmätas någon afsevärd betydelse. Huru som helst lärer det
icke vara i sin ordning, att det sålunda förevarande spörsmålet afgöres
utan sammanhang med den omfattande pröfning rörande lämpligheten
af de till förmån för vissa anstalter redan förefintliga undantag från
gällande tullbestämmelser, som, på sätt i Generaltullstyrelsens ofvanberörda
utlåtande omförmäles, inom kort lärer förestå. Utskottet anser
derför den ifrågavarande framställningen åtminstone för det närvarande
icke böra till något Utskottets förslag föranleda; hvilket Utskottet endast
skolat

40:o) för Riksdagen anmäla.

Uti sin ofvan nämnda proposition N:o 17 har Kongl. Maj:t, under
åberopande af ett propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
för den 9 Januari innevarande år, föreslagit Riksdagen, att den i § 4
af de vid gällande tulltaxa fogade underrättelser om hvad vid taxans
tillämpning iakttagas bör under namn af Lastpenningar omförmälda afgift
må från och med år 1886 utgå med ett till 10 öre nedsatt belopp.

Ifrågavarande paragraf i tulltaxeunderrättelserna är för närvarande
af följande lydelse:

Tillita xeunder’

rättelse ma.

52

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

»Lastpenningar till Kongl. Maj:t och Kronan utgöras till lika belopp
af svenska som af främmande fartyg med 14 öre för hvarje ton,
beräknad efter gällande mätbref, samt betalas hvarje gång både vid inkommande
och utgående; dock, om ett fartyg under loppet af ett kalenderår
gör flera resor mellan Sverige och utrikes ort, erläggas dessa umgälder
för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande
endast när fartyget innehar last samt större eller mindre del deraf lossar,
och må härvid jemväl såsom barlastade anses fartyg, hvilkas lastqvantitet
är i förhållande till deras drägtighet af ringare betydenhet; i
hvilket hänseende bestämmelserna uti § 2 mom. 2 punkten 2 af Kongl.
Maj:ts nådiga Kungörelse den 5 Juni 1874 angående förändrade föreskrifter
i afseende å utgörande af fyr- och båkafgifter samt uppbörden
deraf skola lända till efterrättelse.

Då lossning och lastning på flera ställen egt rum, erläggas lastpenningar
endast å första lossnings- eller lastningsstället, derom bevis
på märkrullan eller passet meddelas.

Från lastpenningars erläggande befrias:

fartyg med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer
och åter utgår i barlast;

fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk
hamn och der endast aflemnar medförde resande jemte deras effekter,
eller ock endast aflastar gods i annat fartyg för export;

fartyg, som af tvingande orsaker eller till inhemtande af ordres
för vidare resa anlöper svensk hamn och der icke verkställer lossning
och icke heller företager annan lastning än af förnödenheter för besättning,
medförde resande eller fartyg;

fartyg, som i följd af liden sjöskada, hvarom sjöförklaring afgifves,
anlöper svensk hamn och der lossar sin last, samt efter verkstäld
reparation densamma åter intager och utför;

fartyg, som af nyss omförmälda anledning lossar sin last och densamma
till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning inskränkes
till hvad för bestridande af reparationskostnaderna bevisligen
erfordrats; samt

fartyg, som, under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn lossar
eller lastar varor till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet,
för beräknande hvaraf fartygets skeppshandlingar skola tjena till grund.

I alla dessa fall skall dock fartygets skeppare ställa sig till efterrättelse
de i tullstadgan gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste
tullbetjent äfvensom om märkrullans aflemnande samt, i tillämpliga

53

BeviMnings-Utslcottets Betänkande N:o 5.

delar, jemväl iakttaga livad i nämnda stadga finnes anbefaldt rörande
uttagande af tullpass.»

På sätt Herr Statsministern till statsrådsprotokollet anfört, härvid
åtskilliga tillfällen fråga förevarit om borttagande af lastpenningarne.
Redan vid 1840 års riksdag framlades af enskild motionär förslag i sådan
rigtning. 1863 års tullkomité fäste i sitt betänkande uppmärksamhet
på önskvärdheten af denna afgifts upphörande, och eu hos Ridderskapet
och Adeln vid 1865—1866 årens riksdag derom väckt motion
blef af Bevillnings-Utskottet afstyrkt endast på den grund, att de i
följd af den kort förut med Frankrike afslutade handelstraktaten gjorda
tullnedsättningar befarades komma att medföra eu betydande minskning
i tullinkomsten. Sedermera aflät Kongl. Maj:t till 1872 års Riksdag
proposition om upphörande af ifrågavarande afgift. Bevillnings-Utskottet
förordade bifall till denna proposition, men Riksdagen afslog densamma.
Vid 1876 års riksdag väcktes å nyo enskild motion i samma syfte,
men ehuru dåvarande Bevillnings-Utskott lika med 1872 års ansåg ifrågavarande
afgift sakna rättvis och billig grund, fann sig likväl Utskottet
med afseende å den mening, som vid frågans pröfning hos Riksdagen
vid nyssberörda riksmöte gjort sig gällande, icke kunna då ifrågasätta
bifall till motionen, hvilken ock af Riksdagen afslogs. Efter det i
följd af 1877 års Riksdags beslut lastpenningarne, Indika tillförene utgjordes
för fartyg, som innehade gällande svenskt luktbref, deri drägtigheten
angafs i nyläster, med 70 öre för hvarje nyläst, samt för fartyg,
uppmätta enligt de i Kongl. förordningen den 15 Maj 1874 angående
mätning af handelsfartyg bestämda grunder, med 15 öre af ångfartyg
och 22 öre af segelfartyg för hvarje ton, blifvit nedsatta till
deras nuvarande belopp, har vidare skatteregleringskomitén tagit frågan
om lastpenningarnas afskaffande under ompröfning, men då komitén
ansåg denna fråga vara i väsentlig mån beroende af beskaffenheten af''
de mellan Sverige och en del främmande makter afslutade sjöfartstraktater,
fann sig komitén ej böra framställa förslag om afgifternas borttagande.
Slutligen föreslog Kongl. Maj:t i proposition till 1883 års Riksdag,
att omförmälda afgift, hvilken, såsom utgörande en oegentlig beskattning,
borde helt och hållet upphöra, dock endast genom successiva
nedsättningar på sätt Kongl. Maj:t vid samma riksdag förordat för en
del andra skatter, måtte från och med år 1884 utgå med ett till 10 öre
nedsatt belopp. Då emellertid den då ifrågasatta genomgripande reformen
af vårt skattesystem icke kom till verkställighet, fann Riksdagen,
i enlighet med Bevillnings-Utskottets hemställan, ej skäl att för det dåvarande
bifalla Kongl. Maj:ts berörda framställning.

54

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 5.

I det propositionen bilagda protokollsutdrag yttrar Herr Statsministern,
att af ordalagen i 1883 års Riksdags i berörda ämne till Kongl. Maj:t
aflåtna skrifvelse torde framgå, att Riksdagen ansett någon förändring i
denna på en viss näring lagda skatt icke böra vidtagas, då de vida mer
omfattande förslag till reformer i fråga om de på viss jord hyflande skatter,
hvilka samtidigt voro framlagda, ej blefvo af Riksdagen godkända, samt
att, derest denna uppfattning af Riksdagens skrifvelse vore vigtig, deri
således läge eu särskild anledning att nu, sedan Kongl. Maj:t beslutat
å nyo föreslå lindring i nyssnämnda grundskatter, återkomma till
frågan om en nedsättning af lastpenningar^, äfven om dessa skatters
sammanhang med hvarandra, så vidt Herr Statsministern kunde förstå,
icke bestode i annat än att begge slagen kunde i det skick, hvari de
existerade, anses utgöra qvarstående oegentligheter i vårt skatteväsende.

För att närmare motivera sin åsigt om oegentligheten ur skattesynpunkt
af lastpenningar^^ upprepar Herr Statsministern sitt derom till
statsrådsprotokollet för den 8 Januari 1883, då Kongl. Maj:t förra gången
beslöt aflåtande till Riksdagen af proposition om nedsättning i denna
skatt, afgifna yttrande, så lydande:

»Ifrågavarande afgift, hvilken bör noga särskiljas från fyr- och
båkafgift och andra liknande umgälder, som af skeppsfarten utkräfvas
såsom direkt godtgörelse för inrättningar och anstalter till sjöfartens
gagn, hvital’ på en grund, som ur statshushållningens synpunkt mqste
anses oegentlig, enär den utgör eu beskattning icke på den af skeppsrederirörelsen
härflytande inkomst, utan på sjelfva fartyget eller det
fortskaffningsmedel, genom hvilket varan tillföres förbrukaren. I följd
häraf verkar den ogynsamt på den för vårt land så naturliga sjöfartsnäringen,
på samma gång den utgör en tunga på sjelfva varuomsättningen
och derigenom bidrager att menligt inverka på prisen så väl å
det egna landets produkter, som öfverföras till den utländska marknaden,
som å de vigtiga konsumtionsartiklar, råämnen, redskap m. m.,
som från utlandet tillföras oss. Uppenbart är nemligen, att, då vid
uppgörande af fraktslut lastpenningarne måste ingå såsom en faktor
vid fraktens bestämmande, denna i allmänhet stegras med ett mot berörda
afgift svarande belopp, hvilken stegring åter i de flesta fall
drabbar den fraktade varan. Dels är afgiften således att betrakta såsom
en tilläggs afgift utöfver de faststälda tullsatserna å tullpligtiga
varor, dels ock tynger den jemväl å tullfria artiklar, och deribland
finnas dock sådana, för hvilka, såsom kändt är, en tullafgift vore med
nuvarande tull-lagstiftnings grundsatser alldeles oförenlig. Icke heller
må man hängifva sig åt den föreställningen, att i fråga om varu -

55

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

utförseln denna afgift icke skulle drabba den svenske säljaren. Denne
måste nemligen nöja sig med det på den utländska marknaden gällande
priset, och huruvida detta pris kan möjliggöra en försäljning med vinst,
beror ofta derpå, att kostnaderna för varans transporterande till utlandet
kunna nedbringas så mycket som möjligt.

Ett ytterligare skäl mot ifrågavarande skatt förefinnes i den ofvan
antydda omständigheten, att afgiften kan verka såsom en obillighet
mot de inhemske skeppsredarne, för så vidt nemligen dessa i följd af
den rådande täflan mellan sjöfartens idkare vid vissa tillfällen äro hänvisade
till mindre gynsamma fraktvilkor. Då verkar skatten väl icke
till varans fördyrande, utan i stället såsom eu dubbel beskattning till
staten för rederirörelsen, hvilken ju i likhet med all annan näring drabbas
af inkomstbevillning och i fråga om de skattebidrag, hvilka derutöfver
skäligen kunna för densamma ifrågakomma, torde böra behandlas på
samma sätt som andra näringar, d. v. s. genom tillämpning af stämpelskatten.
Nu deremot träffas den inhemska rederirörelsen, utom af inkomstoeh
stämpelskatt, jemväl af en särskild skatt i lastpenningarne, livilket
måste innebära en oegentlighet.

Visserligen har mot lastpenningarnes borttagande den anmärkning
blifvit framstäld, att, då varutransporten till och från svenska
hamnar till betydlig del verkställes medelst främmande länders fartyg,
det skulle blifva de utländske skeppsredarne, som i väsentlig mån komme
att skörda vinsten af en sådan åtgärd. Men då, på sätt ofvan är framhållet,
afgiften i de flesta fall i sista hand drabbar den fraktade
varan, torde berörda anmärkning ej kunna tillerkännas någon afgörande
vigt. Att åter från afgiften befria de svenska fången, men låta den
qvarstå för de utländska, derför utgöra de med flertalet länder ingångna
sjöfartstraktater ett hinder, i det genom dessa tillförsäkrats berörda
länders fartyg enahanda förmåner som svenska; och att bibehålla afgiften
allenast för de länders fartyg, med hvilka sjöfartstraktater ej äro
afslutade, är desto mindre lämpligt, som statsverket af en dylik anordning
ej skulle hemta någon nämnvärd inkomst.

Att dessa afgifter innefatta eu oegentlig beskattning, är ock en
åsigt, som. i flera andra länders lagar vunnit erkännande. Sålunda
hafva de i Storbritannien och Irland, Nederländerna samt Belgien af
sjöfarten tillförene utkräfda afgifter, motsvarande lastpenningarne, redan
för längre tid tillbaka afskaffats. I Finland och Mecklenburg utgöras
ej heller vidare några lästafgifter. I Danmark äro de under olika benämningar
förut utgående umgälder sedan år 18G3 sammanslagna till
eu enda skeppsafgift, som beräknas icke såsom hos oss i fråga om

56

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

lastpenningar efter fartygets hela drägtighet, utan endast efter det gods,
som lossas eller lastas.»

Herr Statsministern erinrar vidare derom, att, då detta ärende förra
gången af honom för Kongl. Maj:t anmäldes, förelegat en från åtskilliga
ångbåtsrederier i Göteborg till Kongl. Maj:t ingifven skrift, hvari
framhölls, hurusom de afgifter, hvilka tyngde på den svenska skeppsfarten,
i hög grad försvårade täflan med andra länder, i anledning af
hvilken skrift Kommerskollegium, Generaltullstyrelsen och Lotsstyrelsen
den 12 Oktober 1882 afgifvit gemensamt underdånigt utlåtande, förordande
lastpenningarnes upphörande med hänsyn till så väl sjöfartens
befrämjande som afgiftens olämplighet såsom beskattningstitel, äfvensom
att uppenbart vore, hurusom den senaste tidens tryckta sjöfartsförhållanden
än mera uppfordrade till lindring i den sjöfarten ålagda
särskilda beskattning. Men om än Herr Statsministern med hänsyn till hvad
sålunda blifvit anfördt helst skulle velat tillstyrka ett fullkomligt upphäfvande
af lastpenningarne, hade han dock, då ett sådant förslag uppenbarligen
icke egde utsigt till framgång inom Riksdagen, funnit sig böra
inskränka sig till att såsom ett steg, hvarigenom man. närmade sig
detta mål, förorda en lika stor nedsättning i denna afgift, som föreslagits
i den senaste Kongl. propositionen.

Lastpenningarne uppgingo för år 1883 till 613,351 kronor 44 öre
och i medeltal för femårsperioden 1879—1883 till 538,246 kronor 63
öre om året. En nedsättning från 14 till 10 öre för ton skulle således
medföra en minskning i statsinkomst af ej ens 200,000 kronor, hvilket.
belopp Herr Statsministern i jemförelse med de höga siffror, hvartill
tulluppbörden numera stege, funne alltför ringa för att i någon alsevärd
mån kunna inverka vid beräkningen al tullmedlen, i hvilken inkomsttitel
i riksstaten lastpenningarne inginge.

I anledning af den vid 1872 års riksdag i ämnet aflåt.na proposition
yttrade dåvarande Bevillnings-Utskott, bland annat: att den under
namn af lastpenningar utgående särskilda afgift af fartyg saknade
hvarje rättvis och billig grund, enär den utgjordes utan afseende åden
behållna inkomst fraktrörelsen lemnade, för hvilken inkomst de svenska
fartygsrederierna dessutom erlade allmän bevillning i likhet med hvad
för all annan inkomst af rörelse egde rum; att erkännas maste det lastpenningarne
utgjorde en tunga på sjelfva omsättningen och äfven i
detta hänseende befunnes i uppenbar strid emot de grundsatser, åt
hvilka hos oss, likasom inom hela den civiliserade verlden, obetingadt
inrymdes erkännande i bemödandena att med stora uppoffringar underlätta
och förbättra kommunikationsanstalterna; att man väl kunde an -

Bevillnings-Utskottds Betänkande N:o 5.

57

märka och aritmetiskt uträkna, att den ifrågavarande afgiftens belopp,
tillämpad på ett eller annat särskildt fraktslut, vore af den ringa betydelse,
att någon nämnvärd lindring i fraktkostnaden genom afgiftens
upphäfvande icke kunde blifva att påräkna, och att vidare kunde
till stöd för den endast på häfd och statsbehof, men hvarken på rättvisa
eller statsekonomisk klokhet grundade afgiftens bibehållande invändas,
att fraktkostnaderna hufvudsakligen bestämdes af tillgång och efterfrågan
på fartyg, men att man likväl vid dylika beräkningar gjorde
sig skyldig till förbiseende icke blott af den obestridliga sanning, att
afgifter, lagda på allmänna rörelsen, i sista hand träffade konsumenter
eller producenter med vida högre belopp, än hvartill afgifterna i och
för sig uppginge, utan ock af den icke mindre obestridliga sanningen,
att hvarje hinder, som lagstiftningen under form af afgifter eller annorledes
uppstälde emot utvecklingen af någon rörelse, i sin mån motverkade
och minskade den tillgång, hvaraf, jemte efterfrågan, all prisbestämning
ytterst berodde; att i den täflan om fraktfartyg, som emellan
alla länder egde rum, ovedersägligen de länder, som erbjöde fraktsökande
fartyg största beqvämlighet och trygghet jemte iindrigaste
skeppsafgifter, måste tillvinna sig företräde i rikligare tillgång på fartyg
och deraf följande nedsättning af fraktprisen; samt att detta mål
för hvarje land vore eftersträfvansvärdt och för Sverige med dess synnerligen
skrymmande och i förhållande dertill mindre värderika exportvaror
af än mera framstående betydelse.

På de sålunda dels af Herr Statsministern, dels af Utskottet anförda
skäl, och då Utskottet icke finner frågan om lastpenningarnes afskaffande
eg a det samband med frågan om afskrifning af vissa å jorden
hvilande bördor, att den förras afgörande bör ställas i beroende af den
senares, hemställer Utskottet,

41 :o) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 April 1885.

På Utskottets vägnar:

Å. G:son Bennicli.

Bill. till Riksd. Prof. 1885. 5 Sand. 1 Afd. 5 Käft.

8

58

llevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.

Reservationer:

af Herr Dahl, med hvilken Herrar E. G. Boström, N. Fock, Lönegren.
A. Svensson i Lösen, Lytli samt H. Johnsson i Broby instämt:

vid 6:e punkten: »I den af Utskottet här begagnade motivering
kan jag icke instämma.»

vid 11 :e punkten: »Då genom den särdeles utförliga statistiska utredning,
som af Tullkomitén åstadkommits, jemförd med den, som i
betänkandet lemnas, alldeles ovedersägligt ådagalägges, att landets läderindustri
från och med år 1876 är stadd i ett betänkligt tillbakaskridande,
och då detta förhållande oförnekligen står i sammanhang med följderna
af den 1875 vidtagna åtgärden att ytterligare på eu gång med ej
mindre än 40 procent nedsätta den redan 1868 på grund af handelstraktaten
med Frankrike så betydligt minskade lädertullen; så har det
synts mig vara från Utskottets sida hvarken rätt eller klokt att nu tillbakavisa
yrkandet på en återgång till samma tullsats, som genom sagde
handelstraktat bestämdes och hvilken sedan ett par år tillbaka är gällande
i vårt grannland Norge, hvarföre jag förordar en införselsafgift af
24 öre per kilogram för de i denna punkt berörda varuslag».

»Emot den i åtskilliga andra punkter af betänkandet förekommande
motivering får jag äfvenledes anmäla min reservation»;

vid 14:e -punkteu: af Herr C. F. Wcern;

vid 41 :a punkten: af Herrar F. G. Boström och Lönegren äfvensom,
hvad beträffar Utskottets motivering, af Herr O. Jonsson i Hof.

1

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1885.

Bil. Ä.

Jemförande beräkning öfver tullinkomsten af viss;! artiklar åren 1857 och 1877.

Apelsiner...............................................................

Band: sammets- .....................................................

siden- .........................................................

halfsiden- ........................................;..........

Bijouterivaror af annat ämne än guld- och silfver l)

Blommor: artificiela................................................

Broderade arbeten2).................................................

Bränvin och Sprit :

på fat .............................................................

på buteljer 1. krus ........................................

Ohampignoner .......................................................

Clioeolad................................................................

Dadlar..................................................................

Etuis ....................................................................

Fikon................... v................................................

Frukter och bär: friska..........................................

inlagda ......................................

torra............................................

Glas: ljuskron- ......................................................

spegel slipade,

ofolierade ..............................

folierade ................................

Gryn: ej af spannmål............................................

Grönsaker: inlagda ...............................................

torkade...............................................

Guld, arbetadt: ......................................................

Gulddragare-arbeten:

Cantiller och Pailletter

äkta eller halfäkta ...................................

oäkta.........................................................

Fransar, Galoner, Gramaner m. m...................

äkta eller halfäkta..............................

oäkta ................................................

Handskar..............................................................

Hattar: af strå ......................................................

af siden ....................................................

af ull, hår eller silke .................................

Hummer ...............................................................

Ingefära, insyltad......._............................................

Instrumenter, musikaliska: Speldosor .....................

Kanel m. ...........................................................

Kapris ..................................................................

Kardemummor ......................................................

Kastanier..............................................................

Kaviar ..................................................................

Kläder, nya gång- m. m. 3).....................................

Konfityrer ............................................................

Konserver .............................................................

Korinter ...............................................................

Leksaker...............................................................

Likör.....................................................................

Luktvatten............................................................

Mandel.................................................................

Masker.................................................................

Metvurst ...............................................................

Musslor, friska.......................................................

insyltade....................................................

Nötter, kokos-.......................................................

hassel-, val- och andra slag ........................

Oliver ...................................................................

Paraplyer och parasoller:

af siden eller halfsiden...........................

andra slag .............................................

Perlemor, arbetad, oinfattad....................................

Perlor, oäkta, glas- ................................................

andra slag .........................................

Plommon, Bruneller och Sviskon ...........................

Plymer: Struts- och andra slag ..............................

Pomada ................................................................

Pomeranser............................................................

Porslin, oäkta, sten eller fayense:

hvitt, gulaktigt eller omåladt:

tallrikar..........................................

andra pjeser....................................

måladt eller tryckt:

tallrikar..........................................

andra pjeser....................................

äkta: hvitt eller enfärgadt ........................

förgvldt eller måladt.......................

Transport

1857.

1877.

Införsels-

Tullsats

Beräknad

Beräknad

qvantitet.

Banco.

tullinkomst.

tullinkomst.

R:dr

sk.

rst

Kronor

öre

Kronor

öre

391,766 Skålp.

—

i

6

18,364

03

73,444

—

3,245 .

4,872 »

2

4

24

I

12,108

29,232

75

| 18,684

—

2,091 » i

2

—

—

6,273

—

8,375

—

?

—

—

—

?

21,479

913 Skålp.

15

—

—

20,542

50

18,080

—

36,570 Rall''

9

V

6,460,414 Skålp.

—

5

4

910,069

—

1,355,475

—

949 Kana''

—

so

—

888

69

88,618

—

—

—

—

—

—

—

230

—

431 Skålp.

—

16

—

215

50

5,851

—

2,467

—

4

—

308

38

1.309

—

23,575 >

—

32

—

23,575

—

10,112

—

281,440 »

—

2

—

17,590

—

60,845

—

884 Tun:r

—

36

—

994

50

—

—

13,117 Skålp.

—

9

—

3,689

16

4,119

—

884 Lispd

—

32

—

884

—

6,022

—

8,918 Skålp.

—

4

1,114

75

657

—

15,871 >

_

2

6

1,239

92

7,300

—

49,924 >

—

6

—

9,360

75

14,226

—

470,365 »

—

1

6

22,048

30

—

—

—

—

—

—

—

—

1,221

—

—

—

—

—

--

—

1,854

—

954 Lod

1

1,431

825

758 » ‘

—

2

6

59

22

453

230 >

—

16

—

115

—

606 »

—

10

—

189

38

5,202 Skålp.

2

—

15,606

—

14,231

—

6,556 St.

1

—

—

9,834

—

63,235

—

770 »

2

24

—

2,887

50

2,871

—

2,113 >

2

—

—

6,339

—

108,823

—

1,581 Skålp.

—

16

—

790

50

2.912

—

184 St.

1

16

—

368

—

2,818

—

74,411 Skålp.

—

8

—

18,602

75

68,560

—

1,654 »

—

5

—

258

45

1,421

—

10,538 »

—

8

—

2,634

so

11,036

—

10,321

—

1

6

483

79

— —

—

5,361 »

—

10

—

2,680

60

14.781

—

229,615 R:dr

?

?

5,883 Skålp.

—

12

—

2,206

13

10,919

—

28,149

—

12

—

10,555

87

57,146

—

28,283 >

—

2

8

2,356

92

4,794

—

6,463 >

1

—

—

9,694

50

40,232

—

2,379 Kana-

2

24

—

8,921

25

28,638

—

17,395 Skålp.

—

12

—

6,523

13

14,308

—

315,427 »

—

3

—

29,671

28

95,726

—

1,424 St.

—

4

—

178

—

520

—

71,401 Skålp.

4

—

8,925

50

10,719

—

71 Rdr

—

—

—

—

—

—

—

—

—

12

—

—

—

2

—

671 St.

1

—

20

97

200

—

18,553 Kana-

—

2

—

1,159

56

20,003

353 >

—

12

—

132

38

322

—

3,276 St.

1

—

—

4,914

—

20,062

—

887 »

—

24

—

665

25

53,138

—

1.986 Skålp.

—

40

—

2,482

50

303

—

7.839 »

—

10

—

2,449

09

1,810

—

2,688 Lod

1 -

2

—

167

88

273

—

563,867 Skålp

—

1

6

26,431

27

94,143

—

34 »

15

—

—

765

—

4,152

—

1.731 »

—

28

—

1,514

G 3

1,225

—

3,631

—

1

6

170

21

174

—

3,558 »

2

222

38

61

_

32,776 *

—

5

—

5.121

25

5,264

—

15,586 >

j _

6

—

2,922

38

2,022

—

35,244 >

8

—

8,811

—

15,426

—

14,368

1 -

8

—

3,592

—

4,977

—

92,094 »

1 —

12

—

34,535

25

46,686

—-

1,315,848

06

2,523,172

>) Tullinkomsten häraf torde för år 1857 ingå under
andra rubriker.

2) Tullinkomsten häraf kan ej beräknas.

3) Tullinkomsten häraf kan ej beräknas.

Hör till Bevillning*- Utskottets Betänkande, 1885, N:o 5.

Jemförande beräkning öfver tullinkomsten af vissa artiklar åren 1857-och 1877.

1857

1877.

Införsels-

Tullsats.

Beräknad

Beräknad

qvantitet.

Banco

tullinkomst.

tullinkomst.

R:dr

sk.

rst

Kronor

öre

Kronor

öre

Transport

1,315,848

06

2,523,172

—

Russin...............................................................................

797,631 Sk&lp.

—

i

6

37,388

95

236,427

—

Saffran ..............................................................................

811

>

1

—

—

1,216

50

4,594

—

Silfver: arbetadt ...............................................................

14,598 Lod.

—

6

—

2,737

13

2,989

—

Smink (och Sminkflor) .....................................................

22 Skålp.

—

24

—

16

50

—

—

Snörmakarearbeten:

af hel- oeh halfsiden...........................

2,114

>

5

—

—

15,855

19,374

—

19,803

—

ändra slag ..........................................

9,687

i

i

16

—

—

44,217

—

Soja och såser...................................................................

742

Kana

—

30

—

834

75

3,863

—

Solfjädrar...........................................................................

29 Skålp.

o

—

—

130

50

065

—

Speglar och Lampetter ......................................................

ro

00

ce

rf*

>

—

8

—

5,956

—

6,345

—

Spetsar, Uddar och Blonder:

—

Silkes- och linne-.....................

1,299

>

6

—

—

11,691

9,099

—

1.816

—

andra slag ..............................

0,006

3

1

—

—

—

9,071

—

Strumpor: silkes-..............................................................

70

»

3

—

—

342

—

\ 9.

halfsiden- ........................................................

83

>

2

—

—

249

—

andra slag........................................................

64,442

>

1

—

—

96,663

—

140,837

—

Thé .................................................................................

02,102

>

—

12

—

23,310

75

88,864

161,027

—

Tobak: Cigarrer och Cigarretter..........................................

30,281

»

1

6

—

51,099

19

Tryffel .............................................................................

Trävaror:

—

»

~

170

Snickarearbeten:

»

af furu och gran..................................................

47,792

»

—

2

_

2,987

—

1,037

—

af alm, ask, m. fl...............................................

63,961

»

—

4

—

7,995

13

22,394

—

af mahogny, m. fl..............................................

97,164

3

—

7

—

21,254

63

6,174

—

Möbler, försedda med stoppning och öfvertyg4) ......

2,505

lt:dr

?

?

Tvål: parfymerad (och savonetter) .....................................

5,359 Skålp.

—

10

—

2,679

50

2,193

—

Ur: vägg- och studsare af brons .......................................

Vagnar:

T

2,255

~

fvrhjuliga: s)

f 575

1 350

trillor ............................................................

halftäclcta, mindre ..........................................

} 5 * 7

St.

25

—

—

262

50

__

öfriga slag ......................................................

14

)

66

32

—

1,400

—

0,700

—

Vanilj ..............................................................................

144 Skålp.

3

—

—

048

—

3,872

—

Vantar: silkes- .................................... .............................

240

>

3

—

—

1,080

[ 171

halfsiden- ............................................................

241

3

2

—

—

723

andra slag ...........................................................

8,808

s

1

—

—

13,212

—

14,337

—

Vin, på fat .......................................................................

4,019,974

»

—

3

10

481,559

38

482,193

—

på buteljer ...............................................................

54,211

Kamr

1

—

—

81,316

50

136,641

—

Vindrufvor ......................................................................

1,844 Skålp.

—

6

—

345

75

—

—

Visitkort ...........................................................................

Väfnader:

123

»

32

123

614

—

Helsiden:

alngods:

Felb och Plys .................................................

451

1

24

—

1,014

75

1,948

_

Flor, Gaz, Tyll ................................................

1,989

3

4

—

—

11,934

—

Guld- och silfvertyg, oäkta ..............................

8

3

5

16

—

64

—

Sammet .........................................................

2,603

3

3

—

11,983

50

Släta tyger, såsom Tafft, Satin. Levantin............

592

3

4

—

—

3,552

—

69,082

ej specificerade slag..........................................

Schawlar af Gaz,Bourre de soie, faponerade, samt

8,022

3

4

~

48.132

Förkläden......................................................

370

3

6

—

—

2,820

—

andra slag, släta och enfärgade samt fa<?onerade
Halfsiden:

1,611

>

5

12,082

50

alngods:

Felb och Plys...................................................

2,397

3

1

—

—

3,596

50

408

_

andra slag ......................................................

21,100

>

2

—

—

03,318

—

)

Shawlar............................................................

2,713

>

2

24

—

10,173

75

) 110,407

—

genom fasonering till förkläden utmärkta tyger
Bomulls:

289

>

2

24

890

26

1

alngods:

Felb och Plys ................................................

25,320

_

8

—

6,331

SO

\ i Rin

Filtar...............................................................

Gaz, Plalflinon, Musslin, Nettelduk. Dimitv, Batist,

4

3

10

2

Sticktyg eller Piqué....................................

86,730

3

—

30

—

97,578

115,403

—

Tyll ...............................................................

Bomulls- med blandning af lin eller hampa:

11,595

3

1

24

26,088

75

60,980

—

Damast............................................................

8,856

3

—

36

—

9,903

—

13,157

—

Mattväfnad......................................................

—

—

—

—

—

—

Öl

—

Ylle: Filtar och Mattor.......................................

Linne- och Harup-:

89,441

*

16

44,720

50

104,778

alngods :

Kammarduk, Batist och Flor ...........................

70

»

2

_

_

210

_

\

Lärft, hvaraf 1 qvadr.-aln väger till och med 3 lod

852

>

2

—

—

2,556

—

J 131.758

—

andra slag samt. Damast oeh Linon ..................

6,199

>

i

IG

12,398

—

1

Mattväfnad af hampa.......................................

11.792

>

—

12

—

4,422

—

3,543

—

Vaxade eller lackerade: Mattor...........................

13,668

3

—

4

—

1,708

50

13,564

—

Summa tullinkomst

2,582,942

22

4,552,774

—

4) Tullinkomsten häraf kan ej beräknas

5) Tvåhjuliga m. fl. kunna ej urskiljas ur 1857 års

uppgifter, hvadan den här upptagna tullin komst

är för hög.