Bwillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. Kansli den 27 Febr. 1885, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om borttagande af den
personliga sjukvård saf giften.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 17, liar Herr J.
Munkdl erinrat, att personliga skatter föranledde till stor orättvisa mot de
obemedlade klasserna och sålunda vore synnerligen olämpliga. I)et oaktadt
utginge dylika skatter ännu med betydliga belopp, till bevis hvarom
åberopades följande af skatteregleringskomitén uppgjorda, å 1878 års förhållanden
grundade beräkning:

Mantalspenningar ................................................ Kronor 699,147.

Sjukvårdsutgift...................................................... » 878,845.

Till presterskapets aflöning.............................. » 869,735.

Till kyrkobetjeningens aflöning ..................... » 79,927.

Till folkskolan ................................... >j_653,129.

Summa kronor 3,180,783.

Då billighet och rättvisa fordrade, att någon lindring i de personliga
skatterna egde rum, och den personliga sjukvårdsafgiften, enligt
motionärens åsigt, för närvarande vore mest lämplig att afskaffa, hemställer
motionären,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att den nu af landsting
och af städer, som ej i landsting deltaga, fastställa sjukvårdsafgiften måtte
Bill. till Riksd. Prof. 188 ~>. 5 Sami. 1 Afä. 2 Haft.

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2.

niga efter samma grund som landstingsskatten och i nämnde städer efter
dermed jemförlig grund, samt att Kongl. kungörelsen angående kurhusafgiftens
upphörande och införande af en allmän sjukvårdsafgift den 26
Augusti 1873 och öfrig» dermed sammanhängande stadgar och föreskrifter
måtte i öfverensstämmelse dermed varda ändrade.

Till en början vill Utskottet mot den af motionären åberopade
beräkning i fråga om de personliga skatternas belopp anmärka, att bidrag
till kyrkobot]eningens aflöning, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förordning
af den 2 November 1883, skall upphöra att genom personliga
skatter uttagas, samt att sjukvårds- och folk sköte afgifterna för närvarande
ej torde uppgå till så höga belopp, som motionären antagit, då genom
särskilda Kongl. förordningar af den 1 Juni 1883 blifvit föreskrifvet, att
nämnda utgifter ej må sättas högre än till 50 öre för man och hälften för
qvinna.

Utskottet anser borttagandet, af den personliga sjukvårdsutgiften för
närvarande ej vara lämpligt,

De vid 1883 års riksdag beslutade förändringar i de personliga
skatterna gånge, i öfverensstämmelse med skatteregleringskomiténs förslag,
i den rigtning, att af nämnda skatter skulle bibehållas en gående till
staten, en disponerad af landstingen och städer, som ej i landsting deltaga,
samt en tillkommande vederbörande kommuner, eller mantalspenningarne,
den personliga sjukvårdsutgiften och afgiften till folkskolan. Skulle nu,
på sätt motionären föreslagit, den personliga sjukvårdsutgiften upphäfva^,
blefve sålunda systemet i dess helhet rubbadt.

Det torde ingalunda kunna anses obilligt, att jemväl de mindre
bemedlade i någon mån till kostnaderna för sjukvården bidraga, helst
hufvudsakligen desse af densamma få draga fördel.

Härtill kommer, att 1884 års riksdags begge Kamrar utan votering
afslagit en af Herr Mankell då väckt motion om mantalspenningarnes
afskaffande, och då en personlig afgift, den må nu utgå för statens eller
landstingets behof, är i sina verkningar för den skattskyldige alldeles likartad,
kan Utskottet i detta förhållande ej finna annat än ett ytterligare
skäl till utslag, så mycket hellre, som staten framför landstinget kan ur
flera skattekällor få sitt behof tillgodosedt.

Utskottet anser sig jemväl böra påpeka, att, i händelse sjukvårdsutgiften,
på sätt motionären föreslagit, skulle utgå efter samma grunder
som landstingsskatten, kornrne, så länge bevillning för jordbruksfastighet
utgår med lägre procentbelopp än bevillning för annan fastighet och af
inkomst, de olika skatteföremålen till äfventyrs att ej i tillbörlig proportion
drabbas af denna afgift,

3

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 2.

På grund häraf och med åberopande i öfrig! af de skäl, som al
Stats-Utskottet vid 1884 års riksdag blifvit anförda för afslag å ofvannämnda
motion om mantalspenningarnes afskaffande, hemställer Utskottet,

att Herr Mankells ifrågavarande motion ej måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 Februari 1885.

På Utskottets vägnar:

A. G:SON BENMCH.