10
Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.
N:o 29.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 April 1884.
— — — — Andra Kammaren den 26 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående virke sunder stöd för anläggning af
jernväg från Luleå till norska gränsen.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.)
Till Konungen.
Eders Kongl. Maj:t kar i en den 16 November 1883 afgifven
proposition (N:o 5) föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva,
dels att bolaget »The Northern of Europé Raihvay company limited
»måtte berättigas att för första anläggningen af bansträckningen mellan
trakten af Buddbyn i Öfver-Luleå fem mil från kusten af Bottniska
viken till riksgränsen och för första uppsättningen af sådan för jernvägen
behöflig rörlig materiel, som i anläggningsorten tillverkades, emot en afgift
af tio öre för hvarje träd, afverka det antal dylika, som enligt af
sakkunnig person granskadt materialförslag för ändamålet erfordrades,
att till den del träden ej kunde uttagas från den för jernvägens framdragande
af kronan upplåtna mark och i den mån virkestillgången å
kronans invid banan belägna skogar funnes, utan men för framtida
virkesafkastning, sådant medgifva, å nämnda skogar, efter Kongl. Domänstyrelsens
anvisning och föreskrifter, af vederbörande jägmästare utstämplas,
med förbindelse för bolaget ej mindre att bekosta virkets ut
-
11
Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.
stämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens begagnande,
som Domänstyrelsen kunde finna erforderlig, än ock att på sin
bekostnad vidtaga de åtgärder, som kunde af Domänstyrelsen påfordras
till förekommande af eldfara för kronoskogarne så väl under byggnadsarbetets
utförande som sedermera vid banans trafikerande;
dels ock att allt virke, som erfordrades till första uppsättning af
stängsel och telegrafstolpar för jernvägen på den nyss angifna sträckningen,
finge, i mån af behof, afgiftsfritt och utan föregången utstämpling
afhemtas från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisades.
Enligt hvad Riksdagen inhemtat, innehåller den under den 8 December
1882 af Eders Kongl. Maj:t meddelade koncessionen för ifrågavarande
jernvägsföretag, bland annat, vidkommande en af koncessionssökandena
gjord anhållan om koncession jemväl å en från hufvudbanan
mellan riksgränsen och Luleå utgående bibana till Töre och
denna bibanas fortsättning till Haparanda, att Eders Kongl. Maj:t funnit
samma anhållan icke böra i vidsträcktare mån bifallas, än att Eders
Kongl. Maj:t förklarat den koncessionerade liufvudbanans egare vara
under en tid af femton år från koncessionens beviljande, om och när
Eders Kongl. Maj:t funne tidpunkten för sådan banas byggande vara
lämplig, berättigade att framför annan enskild person eller bolag, som
icke erbjöde för statsverket förmånligare vilkor, erhålla koncession å
ifrågavarande bibana med fortsättning till Haparanda.
I fråga om betydelsen af denna bestämmelse har Statsrådet och
Chefen för Civildepartementet haft tillfälle att inom Riksdagen yttra
sig, och har Departementschefen dervid, under åberopande af koncessionens
uttryckliga innehåll, erinrat, att rätten att bygga en bana från
Luleå till Töre och Haparanda ingalunda vore ovilkorlig, utan tvärt om
beroende på, om och när Eders Kongl. Maj:t funne tidpunkten för
denna banas byggande lämplig, samt tillika framhållit, att det vore
uppenbart, att Eders Kongl. Maj:t icke komme att fatta beslut i denna
fråga, förr än Riksdagen fått tillfälle att på ett eller annat sätt yttra
sig derom.
Då möjligheten af den nu ifrågavarande jern vägsanläggningens
fortsättning från Luleå till finska gränsen synts Riksdagen innefatta
det egentliga skälet till de betänkligheter, som beträffande detta jernvägsföretag
uttalats, är det under förutsättning deraf att, såsom sålunda
förklaradt blifvit, frågan om jernvägens fortsättning från Luleå
till Haparanda varder understäld Riksdagens pröfning, som Riksdagen
fattat sitt beslut i det nu föreliggande ärendet.
Enligt samma koncessions 5:te punkt skall arbetet å jernvägen
12
Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.
samtidigt bedrifvas från Ofoten och från Luleå sålunda, att ungefär
lika stor sträcka årligen bygges från Luleå i rigtning åt Gellivaara som
från Ofoten österut. Firman Wilkinson & Jarvis har emellertid, pa
sätt Riksdagen inhemta!, i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning
i fråga om denna punkt begärt, att jernvägsbolaget icke skulle
vara förbundet att hvarje år fullborda lika stora delar af jernvagen
från bego-e sidorna. Ur svensk synpunkt måste det likväl vara af vigt,
att det af Eders Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen föreslagna
medgifvandet ej lemnas under andra vilkor än sådana, som innefatta
den Största möjliga säkerhet derför, att jernvägsanläggningens utförande
på det svenska området, och särskildt å sträckan från Lulea till Geliivaara,
icke eftersattes, och Riksdagen har för den skull utgått Irån
den förutsättningen att, om ock några förändringar i de vid koncessionens
meddelande stadgade vilkor skulle finnas böra medgifvas, dessa
i intet fall må kunna leda till ett långsammare bedrifvande af jernvägsarbetet
å jernvägens östra del än å dess vestra. _
Riksdagen har, lika med Eders Kongl. Maj:t, funnit lfiagavarande
jernvägsanläggning vara af sådant gagn för staten, särskildt i
dess egenskap af skogsegare, att giltiga skäl finnas till beviljande åt
det begärda virkesunderstödet.
Härvid har Riksdagen endast ansett några vilkor, utotver de åt
Eders Kongl. Maj:t föreslagna, böra tilläggas, i syfte dels att förekomma
afverkning af dyrbarare virkessorter an behofvet krafvel-, dels
att så vidt möjligt, åstadkomma säkerhet derför att den visserligen
jemförelsevis obetydliga uppoffring, som virkesunderstodets beviljande
medför, leder till det afsedda ändamålet eller, i motsatt tall, varder
statsverket behörigen godtgjord. v , ,T . , ,
Riksdagen har alltså på det sätt bifallit Eders Kongl. Maj:ts ot
vanberörda
proposition:
att Riksdagen — under förutsättning att möjligen uppkommande
fråga om förevarande jernvägs fortsättning till Haparanda eller annan
ort i närheten af finska gränsen varder understäld Riksdagens profning,
samt att några sådana ändringar i koncessionen af den 8 December
1882 ej medgifvas, genom hvilka säkerheten för j ernvägsanläggningens
utförande, särskildt å sträckan mellan Gellivaara och ändpunkten Lulea,
blefve i någon mån förminskad — för sin del medgifvit, .
dels att bolaget »The Northern of Europé Railway company hrnited).
må berättigas att för första anläggningen af bansträcknmgen mellan
trakten af Buddbyn i Ofver-Luleå fem mil från kusten af Bottniska
viken till riksgränsen och för första uppsättningen af sådan tor jernvägen
behöflig rörlig materiel, som i anläggningsorten tillverkas, emot
13
Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.
en afgift af tio öre för hvarje träd, afverka det antal dylika, som enligt
af sakkunnig person granskadt materialförslag för ändamålet erfordras,
att till den del träden ej kunna uttagas från den för jernvägens
framdragande af kronan upplåtna mark och i den mån virkestillgången
å kronans invid banan belägna skogar finnes, utan men för
framtida virkesafkastning, sådant medgifva, å nämnda skogar, efter
Kongl. Domänstyrelsens anvisning och föreskrifter, af vederbörande
jägmästare utstämplas, med förbindelse för bolaget ej mindre att bekosta
virkets utstämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens
begagnande, som Domänstyrelsen kan finna erforderlig, än ock att på
sin bekostnad vidtaga de åtgärder, som kunna af Domänstyrelsen påfordras
till förekommande af eldfara för kronoskogarne så väl under
byggnadsarbetets utförande som sedermera vid banans trafikerande;
dels ock att allt virke, som erfordras till första uppsättning af
stängsel och telegrafstolpar för jernvägen på den nyss angifna sträckningen,
må, i mån af behof, afgiftsfritt och utan föregången utstämpling
afhemfas från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisas;
dock
under vilkor:
a) att utstämplingen skall ske med hänsyn till den virkessort som
erfordras, så att ej större dimensioner utstämplas än ändamålet kräfver
och lämpligen ske kan;
b) att bolaget förbinder sig att, om någon af jernvägsanläggningens
särskilda sektioner mellan Luleå och Gellivaara, mellan Gellivaara
och Luossavaara och mellan Luossavaara och riksgränsen mot Norge
ej behörigen fullbordas, genast till statsverket erlägga skilnaden mellan
den här ofvan omförmälda afgift af tio öre för hvarje träd och det
pris som i orten är gällande, likväl med iakttagande deraf att priset
för de träd, hvilka, på grund af Kongl. Maj:ts lemnade medgifvande,
under innevarande vinter afverkats eller komma att afverkas, dervid
ej må sättas högre än 86 öre, samt att skyldigheten till prisskilnadens
erläggande åligger bolaget med hänsyn ej till jern vägsanläggningen
Luleå—riksgränsen i dess helhet, utan till hvarje särskild, här ofvan
angifven sektion, så att, då hvarje sådan sektion fullbordats, skyldigheten
att för de träd, som derå användts, erlägga prisskilnad upphör,
ehvad de öfriga sektionerna fullbordas eller icke; samt
c) att bolaget skall för fullgörande af sin i nästföregående moment
b) omförmälda förbindelse, innan träden få fällas, ställa säkerkerhet
i penningar eller värdepapper, särskildt för hvardera af ofvan
angifna sektioner, motsvarande fulla värdet enligt i orten högst gäl
Bih.
till Riksd. Frot. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 3 Käft. 3
14
Riksdagens Skrifvelse, N:o 29.
lande pris af det virke, som beräknats komma att å sektionen åtgå;
börande denna säkerhet af Kongl. Maj:t pröfvas och i Statskontoret deponeras,
samt bolaget ega rätt att, efter sektionens fullbordande, återfå
hvad såsom säkerhet för afverkningen å samma sektion deponerats.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 26 April 1884.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1884.