Riksdagens Skrifvelse, N:o 28.

7

N:o 28.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Maj 1884.
— — _ — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående förbindelse medelst
ångfärja mellan Helsingborg och Helsingör eller Malmö
och Köpenhamn.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 26.)

Till Konungen.

T en inom Riksdagen väckt motion har Grefve Eric Sparre anfört,
hurusom genom våra i senare tider utförda jernvägsanläggningar
transporterna inom landet och jemväl till exportorterna vore väsentligen
underlättade, men förbindelserna med utlandet ännu försvårade
genom vårt insulära läge. Nyare tidens uppfinningar erbjöde likväl
ett medel att öfvervinna denna svårighet i de så kallade ångfärjorna.
Genom sådana, gående dels mellan Jutland och Fyen, dels mellan Fyen
och Seland, hade danska öarne kommit i hvad man kallade spårvägsförbindelse
med kontinenten, och det återstode endast att bringa till
stånd en sådan förbindelse öfver Öresund, antingen ifrån Helsingborg
till Helsingör eller ifrån Malmö till Köpenhamn, för att bereda oss
samma förmån.

Icke blott för persontrafiken och transporten af jernvägsmateriel,
som nu mera inom vårt land tillverkades jemväl för utlandet och i afseende
å hvilken fördelarne voro allra mest i ögonen fallande, men

äfven för transporten af alla varor, till exempel maskiner, jern- och

trävaror, spanmål, kreatur m. m., skulle fördelen häraf ligga i öppen

dag och konkurrensen med utlandet underlättas, ett underlättande, som
i denna tid af rastlös täflan vore af icke ringa vigt. Det vore nem -

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 28.

ligen uppenbart, att lastningen från jernväg till fartyg samt ur detta
på land och i magasin, hvarifrån varorna måste åter utföras och åter
ställas på jernväg, väsentligen fördyrade och försvårade frakten emot
då denna kunde ske å ångfärja, för att icke tala om den tid af året,
då isen stängde all kommunikation. Industrien, eller rättare alla näringar,
i ett litet land hade så stora svårigheter att bekämpa i täflan
med de större nationernas, att intet, som derpå kunde ega inflytande,
borde förbises.

Danmark hade icke heller underlåtit att uppmärksamma de fördelar,
som bereddes detsamma genom en lättare förbindelse med kontinenten.
Men i samma mån som denna underlättades, försvårades för
oss möjligheten af täflan.

Anspråken på kommunikationer vuxe ständigt, och ett land, som
icke stode i spårvägsförbindelse med den öfriga verlden, skulle snart
anses isoleradt. En flyktig blick på kartan visade såsom den lämpligaste
öfvergångspunkten Helsingborg, särdeles då Ilalmstadsbanan
utsträcktes till Göteborg. Afståndet mellan Helsingborg och Helsingör
vore nemligen knappt fjerdedelen af det emellan Korsör och Nyborg-,
der ångfärjan öfver Stora Bält gånge. Men äfven mellan Malmö och
Köpenhamn vore afståndet ej större än emellan de sistnämnda orterna.

Det vore sannolikt, att danska staten icke skulle undandraga sig
att deltaga i kostnaden för vidtagande af en sådan åtgärd, helst densamma,
med kännedom om de förslag, som varit å bane, att åstadkomma
en lättare samfärdsel och posttransport mellan Skåne och Tyskland,
borde låta sig angeläget vara att bibehålla den nuvarande förbindelsen
öfver Danmark.

Motionären har derför föreslagit, att Riksdagen måtte i underdånig
skrifvelse hemställa: att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt
öfvervägande, huru vida en förbindelse medelst ångfärja emellan vare
sig Helsingborg och Helsingör eller Malmö och Köpenhamn kunde
åvägabringas, samt, till betäckande af kostnaden för undersökning dei--om, bevilja ett anslag af sextusen kronor.

Riksdagen har funnit motionärens förslag väl förtjent af att tagas
i allvarligt öfvervägande. Sjelfva tanken att medelst ångfärja förena
jernvägar på ömse sidor om ett vattendrag och derigenom åstadkomma
en sammanhängande förbindelseled i stället för flera särskilda, med
omlastningar och trafiken betungande kostnader förenade kommunikationsförbindelser
är i Danmark redan förverkligad genom ångfärjor
mellan Seland och Fyen och mellan Eyen och Jutland.

Efter åstadkommande af ångfärja mellan Sverige och Seland skulle
således direkt godsförsändelse utan omlastning mellan Sverige, Dan -

9

Riksdagens Skrifvelse, N:o 28.

mark och Tyskland samt angränsande länder möjliggöras, uppenbarligen
till den största fördel vid utförseln af t. ex. boskap, mejeriprodukter
och andra landtmannavaror, skogsprodukter, tändstickor, jern
m m. Denna kommunikationsled skulle vinna en ytterligare utveckling^
och betydelse, sedan den beslutade kombinerade jernvägs- och
ångbåtsförbindelsen mellan Köpenhamn och Berlin med ångfärja mellan
Giedserodde och Warnemiinde blifvit fullbordad.

De närmast ångfärjeförbindelsen liggande landsdelarne å ömse
sidor om densamma hafva naturligtvis lättare att befordra sina varor
till kusten och sjöledes vidare, men för handelsförbindelserna och omsättningen
mellan de inre landsdelarne och det främmande landet synes
det vara en högst betydlig fördel att kunna, utan mellanhänders anlitande
för omlastning och spedition, få varor afsända och befordrade
omedelbart till destinationsorten.

Om än således fördelarne af den ifrågasatta förbindelsen aro patagliga
och förverkligandet endast en tidslråga, torde likväl i fråga om
sättet för verkställigheten, kostnaderna och valet af plats en omsorgsfull
undersökning erfordras. Mellan Malmö och Köpenhamn ar den
nuvarande trafiken vida större än mellan Helsingborg och Helsingör;
denna senare linie åter är vida kortare än den förra, Redan vid 1881 ars
lernvägsmannamöte i Köpenhamn har frågan om dessa två förbindelse"leders
inbördes företräde i berörda hänseende förhandlats, utan att

meningarne kunnat ena sig. n „

Då nu förslag om en ångfärjeförbmdelses astadkommande mellan

Sverige och Seland blifvit inom Riksdagen väckt, har Riksdagen med
afseende å så väl frågans allmänna vigt som det för vårt land nya i
det ifrågasatta kommunikationssättet ansett sig böra hos Eders Kongl.
Makt anhålla om en förberedande behandling af ärendet.

Deremot har Riksdagen ej funnit, erforderligt att, såsom motionären
ifrågasatt, några särskilda medel härför anvisas. Riksdagen
föreställer sig nemligen, att Eders Kongl. Maj:t ej lärer sakna medel
till de nödiga kostnadernas bestridande.

På grund af hvad ofvan anförts får Riksdagen anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida och
på hvilket sätt en förbindelse medelst ångfärja mellan Sverige och
Seland må kunna åvägabringas.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 10 Maj 1884.

Bih, till Riksd. Prof. 1884. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 3 Haft.

2