Riksdagens Skrifvelse, N:o M -
11
N:o 24.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 April 1884.
— — — Andra Kammaren den 9 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj.ts
proposition med förslag till Förordning angående patent.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.)
Till Konungen.
Genom proposition af den 25 sistlidne Januari har Eders Kongl. Maj:t
i nåder velat inhemta Riksdagens yttrande öfver ett samma proposition bilagdt
förslag till Förordning angående patent samt tillika förklarat sig vilja, efter
emottagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma
förslag och om författnings utfärdande i ämnet i nåder förordna.
Riksdagen har, vid granskning af förslaget, funnit både de hufvudgrunder,
å hvilka förslaget är bygdt, och det sätt, på hvilket de allmänna
grundsatserna blifvit i förslagets detaljer genomförda, böra godkännas.
De helt obetydliga ändringar, livilka Riksdagen trott böra vidtagas i
Eders Kongl. Maj:ts förslag, inskränka sig till följande:
I 4 §, 1 mom., l:sta stycket, torde den derstädes begagnade förkortning
o. d. böra utbytas mot de ord, hvilka nämnda förkortning angifver:
och dylikt.
I 15 §, senare stycket, har Riksdagen trott ett förtydligande tillägg
vara nödigt samt förty orden: inom föreskrifven tid böra der inskjutas.
I 22 § har Riksdagen funnit uttrycklig bestämmelse erfordras om
skyldighet för den, som i de i paragrafen förutsatta händelser varder fäld
till böter, att jemväl ersätta all skada. Riksdagen har ansett intagandet af
12
Riksdagens Skrifvelse, N:o 24.
nämnda bestämmelse i denna § vara af vigt för att dels tydligen utmärka,
att sådan ersättningsskyldighet bör den bötfälde ådömas, dels ock begränsa
ersättningsskyldigheten till de i paragrafen omförmälda händelser, eller att
någon, utom i de fall, hvilka omnämnas i 16 och 17 §§, utan patenthafvares
lof inom riket till afsalu tillverkar vara eller vid tillverkning till afsalu
använder tillverkningssätt, derå honom veterligen patent här åtnjutes, eller
till salu här i riket håller eller för försäljning till riket inför här patenterad
eller efter här patenteradt tillverkningssätt frambragt vara, som honom veterligen
utan patenthafvarens tillstånd åstadkommits. Ingrepp i de patenthafvare till
följd af patent tillkommande rättigheter medför således icke i och för sig
ersättningsskyldighet för den, som gjort sådant ingrepp. För inträdande af
nämnda skyldighet kräfves, att den skyldige vetat, att ingreppet innebar en
rättskränkning. En bestämmelse, svarande mot den sålunda här af Riksdagen
beslutna, återfinnes ock i 12 § af det utaf Eders Kongl. Maj:t för Riksdagen
framlagda förslaget till lag om skydd för varumärken.
Då med uttrycket i 26 § af Eders Kongl. Maj:ts förslag, att de
närmare föreskrifter, som angående vissa angifna ämnen finnas erforderliga, meddelas
särskildt, måste afses, att dessa föreskrifter skola meddelas af Konungen,
har Riksdagen ansett det senare uttrycket böra användas i stället för det förra.
Slutligen har Riksdagen funnit, att öfver allt, der i Eders Kongl. Maj:ts
förslag kronor eller år eller timme äro angifna med siffror, sifferbeteckningen
bör utbytas mot bokstafsbeteckning.
Med anledning af hvad Riksdagen nu anfört liar Riksdagen för sin del
antagit det af Eders Kongl. Maj:t framlagda förslaget till Förordning angående
patent med de ändringar, hvilka här ofvan blifvit antydda; hvadan det af
Riksdagen för dess del antagna förslag har den lydelse, bil. Ditt. A till
denna skrifvelse utvisar.
Sitt sålunda fattade beslut får Riksdagen härmed för Eders Kongl.
Maj:t tillkännagifva.
Med undersåtlig vördnad:
Stockholm den 9 April 1884.
Riksdagens Skrifvelse, N:o 24.
13
Bil, IM. A.
Förslag till förordning angående patent.
i §•
Patent mä, under de vilkor här nedan äro stadgade, meddelas å nya
uppfinningar af industriela alster eller af särskilda sätt för sådana alsters
tillverkning.
Till patents erhållande vare endast uppfinnare, svensk eller främmande,
eller uppfinnares rättsinnehafvare berättigad.
2 §•
Å uppfinning, hvars utöfning skulle strida mot lag, eller göda seder,
må ej patent meddelas. Afser uppfinningen lits- eller läkemedel, må patent
ej meddelas ä sjelfva varan, utan endast å ett särskildt sätt för dess tillverkning.
3 §•
Uppfinning må ej anses såsom ny, om den, innan ansökan om patent
derå inkommit till patentmyndigheten, redan blifvit så beskrifven i allmänt
tillgänglig tryckt skrift eller så öppet utöfvad, att sakkunnig person kan med
ledning af derigenom vunna upplysningar utöfva uppfinningen, eller om dess
föremål ej väsentligen skiljer sig från alster eller tillverkningssätt, som förut
blifvit sålunda kändt.
En uppfinnings offentliggörande i tryckt skrift genom utländsk patentmyndighet
eller förevisande å en internationel utställning må dock ej utgöra
hinder för patents meddelande, så framt ansökan derom inkommer inom sex
månader efter offentliggörandet eller utställningens öppnande,
14
Riksdagens Skrifvelse, N:o 24.
4 §•
1 mom. Den, som vill erhålla patent, skall till patentmyndigheten
ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig ansökan samt dervid foga
beskrifning i två exemplar öfver uppfinningen och
de ritningar, som erfordras för att tydliggöra beskrifningen, jemväl i
två exemplar, äfvensom, der sådant behöfves, modeller, varuprof och dylikt.
Ansökningen skall innehalla uppgift om sökandens namn, yrke och postadress
samt uppfinningens benämning.
Beskrifningen skall vara sa tydlig och fullständig, att sakkunnig person
bör kunna med ledning deraf utöfva uppfinningen. Deri skall bestämdt angifvas
hvad sökanden anser vara det nya i uppfinningen.
Är sökanden ej boende inom riket, foge han vid ansökningen jemväl
fullmakt för ett inom riket bosatt ombud att i allt hvad patentet angår för
honom svara.
Sökes patent å flere uppfinningar, varde särskilda ansökningshandlingar
för hvardera ingifna,
2 mom. Uppgifver sökanden annan såsom uppfinnare, skall sökanden
förete handling, som visar, att han är dennes rättsinnehafvare.
3 mom. Derjemte åligge sökanden att bifoga den i 11 8 stadgade
afgift af femtio kronor. 06
5 §•
Finner patentmyndigheten, att sökanden ej fullgjort hvad enligt 4 § 1
mom. honom ålegat, skall skriftlig underrättelse härom hållas sökanden tillhanda
eller, om fullständig adress uppgifvits, med posten till honom öfversända
s. Fullgör ej sökanden inom viss af patentmyndigheten bestämd tid
hvad som brister, anses patentansökningen förfallen.
6 §.
År uppfinningens föremål icke af sådan beskaffenhet, att patent derå
ma meddelas, eller är uppfinningen uppenbarligen icke ny, eller har sökande,
hvilken uppgifvit annan såsom uppfinnare, ej visat, att han är dennes rättsinnehafvare,
eller har sökande underlåtit att erlägga afgift, hvarom i 4 § B
mom. sägs, ege patentmyndigheten att genast af slå ansökningen.
Underrättelse om detta beslut med skälen derför skall skriftligen delgifvas
sökanden så som i 5 § stadgas för der afsedda fall.
Riksdagens Skrifvelse, N:o 24.
15
7 §•
Äro ansökningshandlingarna fullständiga och har anledning ej förekommit
att, efter ty i 6 § sägs, genast afslå ansökningen, läte patentmyndigheten
i allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen med uppgift
å dess hufvudsakliga innehåll; hålle ock ansökningshandlingarna hos patentmyndigheten
tillgängliga för en hvar, som önskar deraf taga kännedom.
Under två månader efter kungörandet stånde en hvar öppet att till
patentmyndigheten ingifva eller i betaldt bref insända skriftlig invändning
mot patentansökningen.
Efter utgången af denna tid företage patentmyndigheten ärendet till
afgörande.
Möter ej hinder mot bifall till ansökningen, varde, under förbehåll af
den i 18 § omförmälda klanderrätt, patent meddeladt samt patentbref utfärdadt.
Genom patentmyndighetens försorg skall härom göras anteckning i ett
för sådant ändamål upprättadt register och kungörelse i allmänna tidningarna
införas samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor i hufvudsakliga delar
på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras.
Afslås ansökningen, gälle om meddelande åt sökanden af beslutet hvad
i 6 § stadgas.
8 §.
Har patentansökning afslagits efter ty i 6 och 7 §§ sägs, och är
sökanden missnöjd med beslutet, eger han att, vid talans förlust innan klockan
tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver hos Konungen anföra
besvär.
9 §■
Anmäla sig flere för erhållande af patent å samma eller väsentligen
lika uppfinning, hafve den företräde, som först inkom till patentmyndigheten
med fullständiga ansökningshandlingar.
10 §.
Patent värde, utom i det fall hvarom här nedan sägs, meddeladt för
en tid af femton år, räknadt från den dag, då ansökningen inkom.
16
Riksdagens Skrifvelse, N:o 24.
Vill någon, utan att söka nytt patent, undfå tilläggspatent å förbättring
af en för hans räkning patenterad uppfinning, må sådant, under i öfrigt
stadgade vilkor, beviljas, dock ej för längre tid än den, under hvilken det
förra patentet förblifver gällande.
11 §•
Vid hvarje ansökning om patent inbetalas till patentmyndigheten, efter
ty i 4 § sägs, femtio kronor, deraf dock sökanden, om ansökningen förfaller
eller afslås, eger återfå hälften.
För beviljadt patent, med undantag af tilläggspatent, erlägges derjemte
af patenthafvaren till patentmyndigheten en årlig afgift, utgörande för hvarje
af det andra, det tredje, det fjerde och det femte patentåret tjugufem kronor,
för hvarje af de fem följande åren femtio kronor och för hvarje af de fem
sista åren sjutiofem kronor. Afgiften, som må i betaldt bref insändas, skall
för hvarje patentår erläggas före det årets början, vid påföljd att afgiften
för samma år höjes med en femtedel. Fullgöres ej sedermera inbetalning af
den förhöjda afgiften inom nitio dagar efter patentårets början, vare det
erhållna patentet förfallet.
Patenthafvare vare ej pligtig att utöfver nämnda afgifter vidkännas
kostnad för kungörelser om patentet eller för beskrifningens offentliggörande.
12 §.
Öfvergår patent å annan, skall med anmälan härom den handling,
hvarigenom sådan öfvergång visas, företes hos patentmyndigheten. Intill dess
sådant skett, betraktas i patentafseende den såsom patenthafvare, hvilken
senast finnes i denna egenskap antecknad hos patentmyndigheten.
13 §.
Flyttar patenthafvare utrikes, eller öfvergår patent å person, som ej
är inom riket bosatt, vare patenthafvaren pligtig att till patentmyndigheten
insända fullmakt för sådant ombud, som i 4 § 1 mom. omförmäles. Flyttar
patenthafvares ombud ur riket eller upphör eljest dess befattning, skall patenthafvaren
ingifva fullmakt för nytt ombud. Iakttages icke hvad sålunda är
föreskrifvet, må domaren på anmälan i förekommande fall med laga verkan
utse ombud för patenthafvaren.
Riksdagens Skrifvelse, N:o 24.
17
14 §.
Angående inbetalda afgifter samt om fullgörandet af de i 12 och 13 §§
föreskrifna åtgärder läte patentmyndigheten göra anteckning uti det i 7 §
omförmäld a register.
15 §.
Patenthafvare åligger att inom tre år från det patentet beviljades
hafva låtit bringa uppfinningen i något väsentligt omfång till utöfning inom
riket; dock att patentmyndigheten må ega att vid patentets beviljande eller
sedermera på derom gjord framställning, och i den mån uppfinningens beskaffenhet
ocli omfång sådant föranleda, utsträcka nämnda tid till fyra år, så
ock att i särskilda undantagsfall föreskrifva andra åtgärder, genom hvilka
patenthafvaren må anses hafva uppfylt vilkoret om utöfning af uppfinningen.
Fullgör patenthafvaren icke inom föreskrifven tid hvad honom i fråga
om uppfinningens utöfning åligger eller nedlägges sedermera utöfningen och
varder ej inom ett år derefter upptagen, vare patentet förverkadt,
16 §.
Patent vare ej gällande mot någon, som vid den tid, då ansökningen
derom inkom, inom riket var i utöfning af den patenterade uppfinningen eller
för sådan utöfning der vidtagit väsentliga åtgärder.
17 §.
Derest Konungen pröfvar nödigt, att patenterad uppfinning skall upplåtas
till allmänhetens fria begagnande eller utöfvas för statens räkning,
utgöre patentet ej hinder deremot; dock vare patenthafvaren berättigad till
full ersättning. Kan ej öfverenskommelse träffas om ersättningens belopp,
varde detta bestämdt af särskild nämnd, tillsatt inför domstol i den ordning
gällande förordning om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
föreskrifver.
18 §.
Har patent blifvit meddeladt i strid mot föreskrifterna i 1, 2 och 3
§§; då må en hvar, som anser sin rätt vara genom patentet förnärmad, så
Rih. till Riksd. Rrot. 1884. 10 Sami. 1 Afd. 1 Rand. 2 Häft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse. JS:o 24.
ock allmän åklagare, när det allmännas fördel sådant påkallar, vid domstol
föra talan om patentets ogillande.
19 §.
Hvar som förmenar, att patenthafvare, genom underlåtenhet att fullgöra
hvad enligt 15 § honom ålegat, patentet förverkat, må derom vid domstol
föra talan.
20 §.
Rätt domstol i fall, hvarom i 17, 18 och 19 förmäles, vare Stockholms
rådstufvurätt.
21 §.
Dom i tvist om patents giltighet skall, der klandertalan blifvit gillad,
genom domstolens försorg insändas till patentmyndigheten.
22 §.
Den, som utom i de fall, hvilka omförmälas i 16 och 17 §§, utan
patenthafvares lof inom riket till afsalu tillverkar vara eller vid tillverkning
till afsalu använder tillverkningssätt, derå honom veterligen patent här åtnjutes,
eller till salu här i riket håller eller för försäljning till riket inför
här patenterad eller efter här patenteradt tillverkningssätt frambragt vara,
som honom veterligen utan patenthafvarens tillstånd åstadkommits, straffes
med böter från och med tjugu till och med två tusen kronor; ersätte ock
all skada. Ej må dock annan än patenthafvaren härom föra talan.
Olofligen tillverkade eller olofligen i riket införda varor skola, der
målseganden det äskar, till honom utlemnas mot ersättning för värdet eller
mot afdrag derför å honom tillkommande skadestånd. Med redskap, som
äro för den olofliga tillverkningen uteslutande användbara, skall, om målseganden
det yrkar, så förfaras, att missbruk dermed ej må ske.
Hvar som under tid, då han är stäld under tilltal för öfverträdelse
af denna §, fortsätter samma förseelse, skall, när han dertill varder lagligen
förvunnen, dömas till särskildt ansvar för hvarje gång stämning derför utfärdas
och delgifvits.
Böter, som ådömas enligt denna g, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas tulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.
Riksdagens Skrifvelse, N:o 24.
19
23 §.
Är någon tilltalad för intrång i patenträtt, och finnes vid målets
handläggning, att patentet hör anses ogilt, förverkadt eller förfallet, vara
den tilltalade från ansvar fri.
24 §.
Då patent upphört att gälla, vare sig på grund af föreskrift i denna
författning eller derigenom att patenthafvaren hos patentmyndigheten anmält
sig vilja afstå från patentet, åligge patentmyndigheten att afföra detsamma
ur patentregistret och låta kungörelse derom införas i allmänna tid
ningarna.
25 g.
Med afseende å patent, beviljadt i stat, som för här i riket beviljadt
patent gör motsvarande medgifvande, gälle att, om någon inom högst sju
månader, från det han i den främmande staten sökt patent å en uppfinning,
här gör ansökning om patent a samma uppfinning; då må denna ansökning
i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som vore den gjord samtidigt
med ansökningen i den främmande staten.
26 g.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga angående beskaffenheten
af de handlingar, som vid ansökan om patent skola inlemnas, angående
patentregistret och angående sättet för patentbeskrifningars offentliggörande,
meddelas af Konungen.
27 g.
Denna författning skall lända till efterrättelse från och med den 1
Januari 1885, dock att dessförinnan till patentmyndigheten inkomna ansökningar
om patent skola behandlas efter hvad hittills varit stadgadt, och att
domstol, till hvilken tvist om patents giltighet blifvit före sagde dag instämd,
skall med tvistens handläggning taga befattning utan hinder af föreskriften
i 20 g.
20
Riksdagens Skrifvelse, JS:o 34.
Vill innehafvare af patent, meddeladt enligt äldre lag, få detsamma
utbytt mot ett patent enligt denna författning, göre derom ansökning hos
patentmyndigheten, och skola denna författnings bestämmelser tillämpas i
afseende å ansökningen, dock att frågan om uppfinningens nyhet skall
bedömas efter förhållandena vid den tid, då det äldre patentet meddelades.
Beviljas nytt patent, skall tiden för dess giltighet räknas från det äldre
patentets utfäidande och årsafgiften utgå efter det äldre patentets ålder.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1884.