4

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22.

N:o 22,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 April 1884.
— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl, Mafts
proposition angående upplåtande till Stockholms stad af en
del utaf den under Djurgården lydande mark.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 29.)

Till Konungen.

Enligt livad af en den 25 sistlidne Januari till Riksdagen aflåten nådig
proposition inliemtas, hafva Stockholms stadsfullmäktige i underdånig skrifvelse
den 15 [November 1882 understält Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
en af stadsfullmäktige genom beslut samma dag antagen plan för reglering
af en del utaf Ladugårdslandet. Enligt denna plan skall på sträckan
från och med Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan stadsplanen
afslutas sålunda, att utefter de intill Djurgården närmast belägna byggnadsqvarteren,
hvilka genom samma beslut blifvit till sina områden förslagsvis
bestämda, skulle läggas en gränsgata till en bredd af 18 meter, hvilken gata
skulle komma att utgöra yttersta förbindelsen mellan förstnämnda gator och
de emellan dessa mot Djurgården utmynnande öfriga gator. Berörda gränsgata
skulle till 15 meters bredd närmast huslinien inrättas till körbana med
omgifvande gångbanor. Den återstående 3 meter breda delen skulle förses
på hela sträckan med en rad af träd. Vidare vore afsedt, att norr om
denna gränsgata emellan Stora Surbrunnsgatan och artillerikasernens sydvestra
hörn anordnas ett öppet område till sådan bredd, att det jemte gräns -

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22.

5

gatan hölle 65 meter (218,9-3 fot). Den närmast intill gränsgatan belägna del
af detta område till 32 meters bredd skulle planteras med tre rader träd,
hvadan utefter kör- och gångbanorna komme att finnas på sträckningen
mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen en esplanad med fyra
trädrader. Det återstående nordligaste stycket af 15 meters bredd, som motsvarade
kör- och gångbanorna på södra sidan om esplanaden, skulle ordnas
antingen i öfverensstämmelse med dessa eller ock tills vidare endast såsom
plantering. På sträckan framför Artillerikasernen till och med Sibyllegatans
mynning skulle, dä Artillerikasernen tillhörig mark lade hinder i vägen för
en fullständig anordning enligt samma plan, trädradernas antal blifva inskränkt
till tre, och ifrån Sibyllegatans mynning till och med Jungfrugatan komme
stadsplanen att afslutas allenast genom framdragande af förenämnda gränsgata,
försedd med kör- och gångbanor samt en trädrad.

För att denna plan skall kunna verkställas, och för att i sammanhang
dermed den af stadsfullmäktige antagna regleringen af de närmast intill
gränsgatan belägna byggnadsqvarteren och af de yttersta sträckningarne af
de till gränsgatan ledande gatorna måtte kunna genomföras, måste emellertid
en del af Djurgården tillhörig mark tagas i anspråk, och med anledning
deraf hafva stadsfullmäktige i förenämnda skrifvelse i underdånighet anhållit:

att, för verkställighet af regleringsplanen och ordnande af egogränsen
emellan Stockholms stad och kronan, åt staden måtte upplåtas eganderätten
till den kronan tillhöriga mark, som dels erfordrades till omförmälda 18
meter breda gränsgata på hela dess sträckning från och med Stora Surbrunnsgatan
till och med Jungfrugatan och dels i söder gränsar intill samma gata,
mot det att staden till kronan afstode eganderätten till den staden tillhöriga
mark, som i norr folie utanför nämnda gränsgata, samt dessutom lemnade
kronan för den till staden afträdda mark, som ej betäcktes genom hvad
staden till kronan afstode, godtgörelse, som skulle bestämmas på sätt Eders
Kongl. Maj:t kunde finna skäligt förordna; samt

att det öfriga gränsområdet mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen,
livilket område fortfarande skulle vara kronans egendom, finge af
staden på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
understälda planen, mot skyldighet för staden att fortfarande på sin bekostnad
underhålla anläggningen;

och har Stockholms stad derjemte förbundit sig, derest förberörda framställning
bifölles, sa väl att till de Djurgårdens tjensteman, hvilka för närvarande
såsom löneförmåner innehade jord eller byggnader å det område,
staden skulle från kronan tillvinna sig, äfvensom å det öfriga område, som
skulle enligt planen ordnas, under deras återstående tjenstetid utgifva godtgörelse
för den förlust af inkomster och förmåner, som Eders Kongl. Maj:t kunde

6

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22.

finna dem komma att lida genom den ifrågasatta anordningen, som ock att,
der Eders Kongl. Maj:t funne sådant nödigt, flytta å ifrågavarande område
befintliga byggnader till annan plats, som af Eders Kongl. Maj:t konnne att
bestämmas, äfvensom att, der sådant af planens genomförande föranleddes,
på sin bekostnad uppföra och för framtiden underhålla stängsel och grindar
mot Djurgården.

Öfverståthållareembetet, som med underdånig skrifvelse af den 6 December
1882 öfverlemnat stadsfullmäktiges förenämnda framställning, har dervid
hemstält att, då den ifrågastälda gränsregleringen otvifvelaktigt skulle
komma att medföra fördelar för så väl kronan som Stockholms kommun,
samma framställning måtte i nåder bifallas. Sedan derefter Riksmarskalksembetet
inkommit med underdånigt utlåtande i ämnet, äfvensom med ett yttrande,
som tillförordnade chefen för Djurgårdsstyrelsen till bemälda embete
afgifvit i afseende å vilkoren för bifall till stadsfullmäktiges förslag, har
Öfverintendentsembetet, till följd af nådig remiss, uti underdånigt utlåtande
af den 17 April 1883 förklarat sig, efter granskning af förslaget, ej hafva
funnit skäl till anmärkning mot detsamma.

Med åberopande af ett den nådiga propositionen bilagdt protokollsutdrag
öfver civilärenden, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för
sin del medgifva:

dels att åt Stockholms stad finge upplåtas eganderätten till den under
Djurgården lydande mark, som ej mindre erfordrades till ofvan omförmälda
18 meter breda gränsgata, än ock vore belägen söder om samma gata;

dels ock att det öfriga ifrågasatta, utefter gränsgatan belägna området
finge upplåtas till Stockholms stads förfogande, med vilkor att detsamma på
dess bekostnad ordnades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den understälda
stadsplanen, och att staden fortfarande underhölle anläggningen, allt
med i öfrigt följande förpligtelser för staden, nemligen:

att utan godtgörelse till Djurgården skulle öfverlåtas eganderätten till
den staden nu tillydande mark, som i norr folie utanför gränsgatan, vare
sig denna mark vore i stadens eller enskilds ego;

att staden för den mark, hvartill staden skulle undfå eganderätt, erlade
lösen till Djurgårdskassan, så ock ersättning för intrång och skada, allt med
belopp, som skulle bestämmas i den ordning nådiga förordningen den 14
April 1866 angående jords och lägenhets afstående för allmänt behof
stadgade;

att staden likaledes med belopp, som i nyssnämnda ordning skulle
bestämmas, till Djurgårdskassan och boställshafvare utgåfve dels ersättning
för den minskade afkastning samt skada i öfrigt och intrång, som föranleddes
deraf, att staden finge till ofvan berörda öppna område utefter gränsgatan

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22. 7

förfoga öfver Djurgården tillhörig mark, dels ock lösen för de så väl å denna
mark, som å den mark, staden med eganderätt erhölle, uppförda byggnader,
livilka tillhörde boställshafvare enskildt eller, derest de vore Eders Kongl.
Maj.t och kronan tillhöriga, icke vidare erfordrades för Djurgårdens räkning,
hvarjemte staden skulle vara pligtig att bekosta förflyttning af eller, derest så
icke kunde ske, med belopp, som i förut stadgad ordning skulle bestämmas,
lösa till sig de öfriga byggnader å samma mark, livilka Djurgårdsstyrelsen
ansåge fortfarande för Djurgården behöfliga;

att staden skulle uppföra och underhålla den stängsel och de grindar,
som Djurgårdsstyr elsen pröfvade nödiga till följd af förändringarne i dispositionen
öfver marken, äfvensom bekosta förflyttning af den del utaf Drottning
Kristinas väg, som sträckte sig öfver den till förenämnda öppna område afsedda
mark, der Djurgårdsstyrelsen icke funne vägen obehöflig;

att. derest till beredande af erforderligt utrymme för station å Stockholm—Rimbo-banan
någon del af Drottning Kristinas väg måste omläggas,
Stockholms stad skulle bestrida kostnaderna derför;

att i händelse framdeles ett jern vägsspår komme att utläggas från
Stockholm—Rimbo-banans station vid Stockholm mot artilleri-etablissementet
att vidare, i fall omständigheterna dertill föranledde, framdragas ned till östra
ändan af Ladugårdslands Strandgata, staden utan ersättning uppläte mark
dertill inom det öppna området utefter gränsgatan; samt

att staden skulle tillförbinda sig att bedrifva arbetena på gränsområdet
mot Djurgården så, att södra sidan deraf från den 30 meter breda gatan
tvärs genom Norrmalm till Sibyllegatan blefve till en bredd af 15 meter
ordnad och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stockholm—
Rimbo-jernbanans fullbordande, dock tidigast tre år efter det Eders Kongl.
Maj:t meddelat beslut i frågan, och att till samma tid utfartsvägar skulle
vara anordnade från denna del af staden till stationsområdet.

Beträffande den nu föreslagna jordupplåtelsen har Riksdagen i hufvudsakliga
delar icke haft något att emot den nådiga propositionen erinra.
Riksdagen har emellertid med afseende derpå, att det område, om hvars upplåtelse
till Stockholms stads disposition nu är fråga, i en framtid möjligen må
kunna befinnas för statens eget behof erforderligt, ansett, att såsom uttryckligt
vilkor för upplåtelsen bör utfästas, att, för så vidt detta område må
pröfvas vara till större eller mindre del för statsändamål behöfligt, detsamma
då skall af Stockholms stad till Eders Kongl. Maj:t och kronan återlemnas.
Visserligen synes stadens skyldighet att, då derpå göres anspråk, till staten
återställa sistnämnda område, vara obestridlig, då ju icke ifrågasatts, att

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22.

området skulle till Stockholms stad upplåtas för everldlig tid, men Riksdagen
har dock ansett nödig omtanke för framtiden kräfva detta vilkors tydliga
angifvande.

Vidare har Riksdagen ansett, att det belopp, Stockholms stad, på sätt
i den nådiga propositionen är föreslaget, kommer att erlägga såsom lösen för
den kronans mark, hvartill staden undfår eganderätten, bör ingå i Statskontoret,
der detsamma hör förvaltas såsom särskild fond, hvilkens årliga
ränta efter fem för hundrade t må öfverlemnas till Djurgårdskassan att för
kassans ändamål användas.

Slutligen har Riksdagen förestält sig att, i afseende å de förpligtelse!’,
hvilka höra åläggas Stockholms stad för rättigheten att förfoga öfver det
ifrågasatta, utefter gränsgatan belägna området, uttryckligen hör bestämmas,
att Stockholms stad, så länge staden bibehåller dispositionsrätten öfver samma
område, skall vara skyldig så väl att årligen med belopp, som i föreslagen
ordning bestämmas, till Djurgårdskassan och nuvarande eller framtida boställsinnehafvare
utgifva ersättning för den minskade afkastning samt skada i
öfrigt och intrång, som föranledas deraf, att staden får till berörda område
utefter gränsgatan förfoga öfver Djurgården tillhörig mark, som ock att
underhålla den stängsel och de grindar, hvilka Djurgårdsstyrelsen pröfvar
nödiga till följd af förändringarne i dispositionen öfver marken.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Riksdagen för sin del
medgifvit,

dels att åt Stockholms stad upplåtes eganderätten till den under Djurgården
lydande mark, som ej mindre erfordras till ofvan omförmälda 18
meter breda gränsgata, än ock är belägen söder om samma gata;

dels ock att det öfriga ifrågasatta, utefter gränsgatan belägna området
upplåtes till Stockholms stads förfogande, med vilkor att detsamma på dess
bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den understälda
stadsplanen, och att staden fortfarande underhåller anläggningen, allt med i
öfrigt följande förpligtelser för staden, nemligen:

att, derest sistnämnda område varder till större eller mindre del för
statsändamål erforderligt, detsamma skall till Eders Kong!. Maj:t och kronan
ersättning återlemnas;

att utan godtgörelse till Djurgården öfverlåtes eganderätten till den
staden nu tillydande mark, som i norr faller utanför gränsgatan, vare sig
denna mark är i stadens eller enskilds ego;

att staden för den mark, hvartill staden undfår eganderätt, erlägger
lösen, så ock ersättning för intrång och skada, allt med belopp, som bestämmas
i den ordning nådiga förordningen den 14 April 1866 angående

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22. 9

jords och lägenhets afstående för allmänt behof stadgar; skolande denna
lösen ingå till Statskontoret för att derstädes förvaltas såsom särskild fond.
hvilkens årliga ränta skall öfverlemnas till Djurgårdskassan att för kassans
ändamål användas;

att staden likaledes med belopp, som i nyssnämnda ordning bestämmas,
till Djurgårdskassan och boställshafvare årligen, så länge staden bibehåller
dispositionsrätten öfver ofvan berörda öppna område utefter gränsgatan, utgifver
ersättning för den minskade afkastning samt skada i öfrigt och intrång,
som föranledas deraf att staden får förfoga öfver denna Djurgården tillhöriga
mark;

att staden med på enahanda sätt bestämdt belopp erlägger till Djurgårdskassan
eller boställsinnehafvare lösen för de så val å sistnämnda mark som
å den mark, staden med eganderätt erhåller, uppförda byggnader, hvilka tillhöra
boställshafvare enskildt eller, derest de äro Eders Kong! Maj:t och kronan
tillhöriga, icke vidare erfordras för Djurgårdens räkning, hvarjemte staden
skall vara pligtig att bekosta förflyttning af eller, derest så icke kan ske,
med belopp, som i förut stadgad ordning bestämmes, lösa till sig de öfriga
byggnader å samma mark, hvilka Djurgårdsstyrelsen anser fortfarande för
Djurgården behöfliga;

att staden uppför och, sä länge staden bibehåller dispositionsrätten
öfver ifrågavarande område, underhåller den stängsel och de grindar, som
Djurgårdsstyrelsen pröfvar nödiga till följd af förändringarne i dispositionen
öfver marken, äfvensom bekostar förflyttning af den del utaf Drottning
Kristinas väg, som sträcker sig öfver den till förenämnda öppna område
afsedda mark, der Djurgårdsstyrelsen icke finner vägen obehöflig;

att, derest till beredande af erforderligt utrymme för station åt
Stockholm—Rimbo-banan någon del af Drottning Kristinas väg måste omläggas,
Stockholms stad bestrider kostnaderna derför;

att, i händelse framdeles ett jernvägsspår kommer att utläggas från
Stockholm—Rimbo-banans station vid Stockholm mot artilleri-etablissementet
att vidare, i fall omständigheterna dertill föranleda, framdragas ned till östra
ändan af Ladugårdslands Strandgata, staden utan ersättning upplåter mark
dertill inom det öppna området utefter gränsgatan; samt

att staden tilllörbinder sig att bedrifva arbetena på gränsområdet mot
Djurgården så, att södra sidan deraf från den 30 meter breda gatan tvärs
genom Norrmalm till Sibyllegatan blifver till en bredd af 15 meter ordnad
och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stockholm—RimboBih.
till Riksd. Prof. 1SS4. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 2 Häft. 2

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 23.

jernbanans fullbordande, dock tidigast tre år efter det Eders Kongl. Maj:t
meddelat beslut i frågan, och att till samma tid utfartsyägar äro anordnade från
denna del af staden till stationsområdet.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 9 April 1884.

N:o 23.

Uppläst ock godkänd kos Första Kammaren den 9 April 1884.
— —. — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till Lag om skydd för varumärken.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.)

Till Konungen.

I proposition af den 30 sistlidne Januari har Eders Kongl. Maj:t till
Riksdagens godkännande jemlikt 87 § Regeringsformen öfverlemnat ett förslag
till Lag om skydd för varumärken.

Nämnda förslag till lag har blifvit af Riksdagen antaget ; kvilket Riksdagen
härmed får för Eders Kongl. Maj:t tillkännagifva.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 9 April 1884,