Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

1

N:0 5.

Ank. till Rikstl. Kansli den 25 Jan. 1884, kl. 3 e. in.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående
virkesunderstöd för anläggning af jernväg från Luleå
till norska gränsen; gifven Stockholms slott den 16
November 1883.

På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t genom nådig resolution
den 8 December 1882 beviljat Fullmäktigen i Riksbanken, Filosofie
Doktorn J. W. Arnberg, Fullmäktigen i Riksgäldskontor, Kaptenen
C. G-. Hierta och Medicine Doktorn A. Ljunggren tillstånd att
anlägga och till allmänt begagnande mot afgift upplåta jernväg af
1 ,435 meters spårvidd från lämplig punkt å norska gränsen i närheten
af sjön Wassijaure till Luossavaara och Kiirunavaara jernmalmfält samt
derifrån genom Gellivaara malmfält och distrikt fram till Luleå stad,
med rätt för sökandena att öfverlåta den sålunda erhållna koncessionen
å ingeniörsfirman Wilkinson & Jarvis i London och de öfrige in- och
utländske män, med hvilka denna firma kunde för jernvägsanläggningens
utförande komma att förena sig.

Sedan nämnda koncession numera öfverlåtits på firman Wilkinson
& Jarvis, som likaledes efter öfverlåtelse blifvit innehafvare af koncession
å anläggande af jernväg från Ofotens fjord i Norge till norska
gränsen emot Sverige, har i en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning
bemälda firma, med förmälan att firman för anläggande af jernväg
mellan Luleå och Ofotens fjord bildat ett bolag under namn af »The
Northern of Europé Railway company limited», å detta bolags vägnar
anhållit, bland annat, att bolaget måtte undfå rätt att från statens skoBih.
till llilcsd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft. . 1

2

Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 5.

gar inom lämpligt afstånd från den tillämnade jernvägen på egen bekostnad
fälla och afhemta allt för banbyggnaden med dertill hörande
hus med mera och rörlig materiel nödigt virke, emot en afgift af 10
öre för hvarje träd samt med iakttagande att afverkningen på det
hela ej komme att öfverstiga 600,000 träd, deruti likväl ej inberäknadt
det virke, som måste huggas för jernvägens framdragande öfver
staten tillhöriga jordområden.

Med åberopande af bilagda protokoll öfver finansärenden för innevarande
dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin
del medgifva,

dels att bolaget »The Northern of Europé Railway company limited»
må berättigas att för första anläggningen af bansträckningen mellan
trakten af Buddby n i Öfver-Luleå fem mil från kusten af Bottniska
viken till riksgränsen och för första uppsättningen af sådan för jernvägen
behöflig rörlig materiel, som i anläggningsorten tillverkas, emot
en afgift af tio öre för hvarje träd, afverka det antal dylika, som enligt
af sakkunnig person granskadt materialförslag för ändamålet erfordras,
att till den del träden ej kunna uttagas från den för jernvägens
framdragande af kronan upplåtna mark och i den mån virkestillgången
å kronans invid banan belägna skogar finnes, utan men
för framtida virkesafkastning, sådant medgifva, å nämnda skogar,
efter Kongl. Domänstyrelsens anvisning och föreskrifter, af vederbörande
jägmästare utstämplas, med förbindelse för bolaget ej mindre
att bekosta virkets ^stämpling och den kontroll i öfrig! öfver afverkningsrättens
begagnande, som Dotnänstyrelsen kan finna erforderlig,
än ock att på sin bekostnad vidtaga de åtgärder som kunna af
Domänstyrelsen påfordras till förekommande af eldfara för kronoskogarne
så väl under byggnadsarbetets utförande som sedermera vid
banans trafikerande;

dels ock att allt virke, som erfordras till första uppsättning af stängsel
och telegrafstolpar för jernvägen på den nyss angifna sträckningen,
må, i mån af behof, afgiftsfritt och utan föregången afstämpling afliemtas
från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisas.

De till ärendet höljande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

O. R. Themptander.

Kongl. Mapis Nåd. Proposition N:o 5.

3

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, liället inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet ä Stockholms Slott den 16
November 1883.

N ärvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,

Statsråden: Lovén,

YON STEYERN,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding och

von Krusenstjerna.

Föredragande Departementschefen, Statsrådet Themptander anförde:

“På derom gjord ansökning beviljade Eders Kongl. Maj:t genom
nådig resolution den 8 December 1882 Fullmäktigen [i Riksbanken,
Filosofie Doktorn J. W. Arnberg, Fullmäktigen i Riksgäldskontor,
Kaptenen C. G. Hierta och Medicine Doktorn A. Ljunggren tillstånd
att anlägga och till allmänt begagnande mot afgift upplåta jernväg af
1,435 meters (4,83 fots) spårvidd från lämplig punkt å norska gränsen i
närheten af sjön Wassijaure till Luossavaara och Kiirunavaara jernmalmfält
samt derifrån genom Gellivaara malmfält och distrikt fram

4

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 5.

till Luleå stad, med rätt för sökandena att öfverlåta den sålunda erhållna
koncessionen å ingeniörsfirman Wilkinson & Jarvis i London och
de öfrige in- och utländske män, med hvilka denna firma kunde för
jernvägsanläggningens utförande komma att förena sig.

I ansökningen om koncessionen hade sökandena äfven anhållit
att från statens skogar inom lämpligt afstånd från banan få på egen
bekostnad fälla och afhemta allt för banbyggnaden med dertill hörande
hus, verkstäder, kajer och magasin äfvensom för rörlig materiel nödigt
virke mot en afgift af 10 öre för hvarje träd; men Eders Kongl.
Maj:t förklarade sig, då koncessionen beviljades, icke vilja öfver ansökningen
i nyssberörda del besluta utan Riksdagens hörande.

Sedan nämnda koncession numera öfverlåtits på firman Wilkinson
& Jarvis, som likaledes efter öfverlåtelse blifvit innehafvare af koncession
å anläggande af jernväg från Ofotens fjord i Norge till norska
gränsen emot Sverige, har i eu till Eders Kongl. Maj:t ingifven ansökning
bemälda firma, med förmälan att firman för anläggande af jernväg
mellan Luleå och Ofotens fjord bildat ett bolag under namn af
»The Northern of Europé Railway company limited», å detta bolags
vägnar anhållit om vissa jemkningar i vilkoren för den genom nådiga
resolutionen den 8 December 1882 beviljade koncessionen samt tillika,
med förnyande af den förut gjorda ansökningen om virkesunderstöd för
jernvägsanläggningen, begärt, att bolaget måtte undfå rätt att från
statens skogar inom lämpligt afstånd från den tillämnade jernvägen
på egen bekostnad fälla och afhemta allt för banbyggnaden med dertill
hörande hus med mera och rörlig materiel nödigt virke, emot eu
afgift af 10 öre för hvarje träd samt med iakttagande att afverkningen
på det hela ej kom me att öfverstiga 600,000 träd, deruti likväl ej inberäknadt
det virke, som måste huggas för jernvägens framdragande
öfver staten tillhöriga jordområden; hvarjemte, enär för jernvägsbyggnadens
påbörjande den 1 Juli 1884 och fullföljd i afsedd utsträckning
vore nödigt, att en del af det begärda virket finge huggas under innevarande
höst och nästkommande vinter samt helst under månaderna
November—Februari, firman vidare hemstält, att, derest den underdåniga
ansökningen icke kunde i hela dess vid blifva bifallen inom sådan tid,
att bolaget kunde under instundande vinter begagna sig af de ifrågasatta
förmånerna, särskildt medgifvande måtte lenmas bolaget att under
hösten 1883 och vintern 1884 för det uppgifva ändamålet och till föreslaget
pris afverka 200,000 timmer.

Öfver denna ansökning, i hvad densamma afse» rätt till skogsavverkning,
hafva underdåniga yttranden inhemtats från vederbörande
skogsinspektör, Eders Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens

ö

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

län och Domänstyrelsen, hvilka dervid samtliga vitsordat det ifrågavarande
jernvägsföretagets stora betydelsé icke blott för länet i allmänhet,
utan särskildt för de vidsträckta, staten tillhöriga skogar, som komme
att af jernvägen beröras, och der för närvarande, i saknad af användbara
utfartsvägar, virkestillgången icke på långt när kan på ett
tillfredsställande sätt tillgodogöras.

Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande erinrar, huru, sedan åstadkommandet
af en jernvägsförbindelse mellan Luleå och Ofoten länge
varit ett önskningsmål för Norrbottens inbyggare, ljusare utsigter
än någonsin tillförene nu syntes vara för handen att nå detta mål,
sedan koncessionsinnehafvarne genom fullgörandet af den bland koncessionsvilkoren
föreskrifna nedsättning i Statskontoret af 200,000
kronor och genom arbeten med utstakningar och definitiva undersökningar
af den tillämnade jernvägslinien samt kajbyggnad i Luleå visat
sig hafva allvarliga afsigter att sätta jernvägsföretaget i gång. Enligt
hvad Eders Kongl. Majtts Befallningshafvande inhemtat, hade det nyrbildade
jernvägsbolaget för afsigt att redan under nästkommande
sommar med kraft upptaga byggnadsarbetet på hela den 18 mil långa
sträckningen mellan Luleå och Gellivaara; men härför kräfdes oeftergifligt,
att färdiga sleepers för banan funnes att tillgå äfven i den så
kallade obygden eller på de 13 mil af nyssnämnda sträckning, som
folie ofvanom kustlandet, mellan Buddbyn i Ofver-Luleå och Gellivaara.
Då jernvägen här komme att till största delen genomlöpa mark, som
antingen tillhörde kronan eller lydde under hemman, hvilkas innehafvare
hade endast inskränkt dispositionsrätt öfver hemmanens skog,
och användandet för denna del af banan af virke, inköpt i kustlandet
och derifrån forsladt till byggnadsplatsen, komme att medföra allt för
dryga kostnader, skulle jernvägsanläggningen i dessa trakter nära nog
omöjliggöras, derest icke för jernvägsbyggnaden med dertill hörande
hus erforderligt virke finge hemtas från kronans skogar. Under förutsättning
att vid sådant förhållande det icke borde förvägras bolaget
att för den nyssberörda delen af banan erhålla virke från statens i
närheten af banan belägna skogar, hänvisar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
beträffande den ersättning, som härvid kunde böra
till kronan ifrågakomma, till de ofta förekommande och efter Eders
Kongl. Maj:ts Befallniugshafvandes åsigt med det förevarande nära
jemförliga fall, då kronan, vid upplåtande af flerårig afverkningsrätt
till skog, . vid denna rätt bunde skyldigheten att upptaga för virkets
utdrifning erforderlig flottled, men tillhandaliölle det för strömbyggnaderna
behöfliga virket fritt. Likasom staten härvid, genom att lemna
virket till strömbyggnaderna utan afgift, medverkade till åvägabrin -

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

gandet af eu förut saknad kommunikationsled, så ansåge Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, att äfven i förevarande fall, der det gälde
att åstadkomma eu kommunikationsled af genomgripande vigt för en
hel landsdels utveckling, staten med fullaste skäl borde lemna det för
ändamålet erforderliga virket fritt.

Då emellertid sökandena uraktlåtit att lemna uppgift på dimensionerna
för det virke, som önskades, och icke heller förebragt någon
utredning, hvarföre de funnit nödigt att från kronans skogar erhålla
allt för jernvägsbyggnaden i dess helhet med byggnader och materiel
erforderligt virke, ehuru för jern vägsan läggningen inom kustlandet
virke utan tvifvel kunde från de invid jernvägslinien belägna skattehemman
köpas billigare, än som motsvarade transportkostnaden, i händelse
virke skulle dit forslas från kronans i det öfre landet belägna
skogar, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande funnit sig i sakens
nuvarande skick endast böra tillstyrka bifall till det senare alternativet
i den underdåniga ansökningen och hemstält, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes meddela iirman Wilkinson & Jarvis för bolaget »The Northern
of Europé Railwäy company limited» rättighet att under instundande
vinter å kronans inom Ofver-Luleå, Jockmocks och Gellivare socknar
i närheten af jernvägslinien belägna marker fälla och afhemta till sleepers
och husbyggnad m. m. tjenliga träd till ett antal af högst 200,000,
mot erläggande till kronan af en afgift om 10 öre för hvarje träd samt
mot skyldighet att bekosta virkets vederbörliga utsyning och den kontroll
öfver afverkningen, som Eders Kongl. Maj:t kunde pröfva nödig.

Skog sinspektören, som i sitt yttrande utgår från den förutsättning,
att jernvägsarbetet under nästkommande sommar hufvudsakligen skulle
komma att inskränkas till kustlandet eller de fem milen närmast Luleå,
afstyrker, lika med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, upplåtelse
af virke för denna del af banan, då derför behöfligt virke utan svårighet
torde kunna till rimligt pris anskaffas på stället eller sjöledes från
andra orter, och kronans i det öfre landet belägna skogar, på grund
af sin aflägsna belägenhet och saknaden af flottled, icke kunde för
ändamålet tillgodogöras, med mindre det virke, som hemtades derifrån,
finge säljas, hvartill medgifvande icke syntes böra lemnas. Den underdåniga
ansökningen i öfrigt finner skogsinspektören, i saknad af utredning
om den myckenhet virke och de dimensioner som erfordras,
böra endast på det sätt bifallas, att rättighet beviljas jern vägsbolaget
att, sedan jernvägen på en sträcka af fem mil från Luleå blifvit färdigbyggd,
till lättnad vid anläggningen af den återstående banan intill
riksgränsen, från angränsande eller närbelägna kronoparker i mån af
behof intill ett maximum af 400,000 och mot pris af 10 öre för hvarje

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o o.

hemta så många till ban- och husbyggnader erforderliga träd, som
icke kunnat erhållas i den linie, hvilken måste upphuggas för jernvägens
framdragande; dock med skyldighet för bolaget att för hvarje
år i god tid förut, med bifogande af vederbörligen granskadt materialförslag,
hos Domänstyrelsen göra anmälan om det vh''ke, som erfordrades
för de under året tillämnade ban- och husbyggnader, samt dervid
äfven aflemna bevis, att förut till jernvägens anläggning erhållet virke
blifvit dertill användt eller apteradt.

Instämmande i hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
yttrat rörande det oeftergiflig^ behofvet för jernvägsbolaget att för
jernvägsbyggnaden ofvanom kustlandet erhålla virke från kronans angränsande
skogar, anför Domänstyrelsen i öfrigt:

a«, i betraktande af det förhöjda värde, kronans skogar efter
jernvägens anläggning utan tvifvel komme att erhålla, statens intresse
påkallade att genom upplåtande mot nedsatt pris af virke från kronans
skogar till nödiga byggnadsmaterialier underlätta och främja jernvägsföretaget
inom det öfre landet, der virke icke funnes att köpa från
enskildas skogsmarker;

att beträffande den virkesmängd och de virkessortiment, som
för jernvägsanläggningen kunde erfordras, någon utredning väl icke
åstadkommits i den underdåniga ansökningen, men att, enligt det utlåtande,
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvit, då frågan om
jernvägskoncessionen förevar, omkring 8,000 träd komme att åtgå per
banmil, hvilket för hela den 38 \ mil långa jernvägslinien från Luleå
till riksgränsen motsvarade omkring 308,000 träd;

att följaktligen den virkesmängd, som, utöfver hvad som fäldes
i sjelfva jernvägslinien, erfordrades för jernvägsanläggningen inom det
öfre landet, i intet fall kunde beräknas öfverstiga 300,000 träd, helst
om virke till stängsel och telegrafstolpar icke inbegrepes i detta antal,
utan, såsom för närvarande saknande saluvärde, finge afgiftsfritt och
utan föregående utstämpling afhemtas från kronans skogar;

att virkestillgången å kronans skogar i Juckasjärvi och Gellivare
socknar vore tillräcklig att, utan men för skogarnes framtida afkastningsförmåga,
medgifva afverkning utmed jernvägen af det virke, som erfordrades
för hela bansträckningen ofvanom kustlandet, deri inbegripen
jemväl den del af banan, som på eu längd af åtta till tio mil genomlöpte
fjelltrakterna närmast riksgränsen, der skogsväxtligheten vore
af beskaffenhet, att föga eller intet till jernvägsbyggnadsmateriel tjenlig!
virke kunde derifrån erhållas;

samt att, hvad slutligen anginge afgiften för det virke, jernvägsbolaget
kunde tillåtas afhemta, Styrelsen, enär till en del byggnads -

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

materialier för jernvägens behof träd af mindre dimensioner och af mindre
värdefull beskaffenhet kunde användas, ansåge värdet af de för anläggningen
erforderliga träd öfver hufvud taget ej böra beräknas högre
än till det år 1882 inom länet gällande markegångspris för mindre
sågtimmerträd eller 86 öre per träd, och efter denna beräkningsgrund
funne den uppoffring, statsverket komme att vidkännas genom trädens
upplåtande för den af sökandena erbjudna afgift, tio öre för trädet,
fullt uppvägas af de fördelar, som genom en jernvägsanläggning i de
ifrågavarande trakterna skulle tillskyndas staten.

Åberopande hvad sålunda anförts, har Domänstyrelsen hemstält:

att jernvägsbolaget måtte medgifvas rättighet att mot en afgift
af tio öre för hvarje afverka det antal träd, som erfordras för första
anläggningen af bansträckningen inom öfre landet fem mil från kusten
och för sådan nödig rörlig materiel, som tillverkas i anläggningsorten,
att, i den mån träden ej kunna uttagas från den för jernvägens framdragande
upplåtna mark, af vederbörande jägmästare, enligt af sakkunnig
person granskadt materialförslag samt efter Domänstyrelsens
anvisning och föreskrifter, utstämplas å kronans i närheten af banan
belägna skogar, med förbindelse för bolaget dels att bekosta virkets
utstämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens begagnande,
som Domänstyrelson kan finna erforderlig, dels ock att på sin
bekostnad vidtaga de åtgärder, som kunna af Domänstyrelsen påfordras
till förekommande af eldfara för kronoskogarna så väl under jernvägsbyggandet
som sedermera vid banans trafikerande;

samt att deremot allt virke till stängsel och telegrafstolpar för
det nyss angifna området, i mån af behof, må afgiftsfritt utan föregången
utstämpling afhemtas från de skogstrakter vid banan, som af
jägmästaren anvisas.

Af de i ärendet afgifna yttrandena, för hvilkas innehåll jag nu
redogjort, framgår, att för det ifrågavarande jernvägsföretaget är af
synnerlig vigt, att för hela bansträckningen ofvanom kustlandet intill
riksgräns en erforderligt byggnads- och annat virke får herntas från de
kronans skogar, genom Indika banan är afsedd att framdragas. De fördelar,
som den tillämnade jernvägen skulle komma att medföra ej mindre
för länet i allmänhet än för staten, såsom egare af stora, jernvägen
orpgifvande skogsvidder, der virkestillgången hittills varit svåråtkomlig
och följaktligen under nuvarande förhållanden icke kunnat afyttras till
pris, motsvarande skogens skäliga värde, synas mig så uppenbara, ätt
staten med allt skäl bör lemna sin medverkan till företaget genom den
ifrågasatta virkesupplåtelsen. Åtminstone torde staten icke böra taga
på sitt ansvar att genom förvägrande af den sålunda sökta förmånen

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

möjligen bringa hela företaget om intet. Jag hyser derföre och under
förutsättning att, såsom vederbörande hemstält, upplåtelsen inskränkes
till det virke, som erfordras för bansträckningen i det öfre landet och
för sådan rörlig materiel, som i orten tillverkas, så mycket mindre någon
betänklighet vid att tillstyrka den begärda afverkningen, som, i betraktande
af det värde, virket å* de ifrågavarande skogarna under närvarande
förhållanden kan anses ega, och den ersättning, sökandena erbjudit
för afverkningsrätten, kronans uppoffring för ändamålet i sjelfva
verket icke blir af större betydenhet än, enligt Domänstyrelsens beräkning,
cirka 230,000 kronor — ett i min tanke ganska ringa bidrag från
statens sida för åstadkommande af ett så storartadt och vigtig^ kommunikationsföretag
som det ifrågastälda, hvaraf staten dessutom i sin
egenskap af skogsegare skulle hemta väsentliga direkta fördelar.

Vid en sådan upplåtelse bör dock naturligen iakttagas, att kronans
skogar icke anlitas utöfver deras afkastningsförmåga. I detta hänseende
anser jag mig böra erinra, att den beräkning öfver det för jernvägsanläggningen
beliöfliga virke, som, uppgjord af Chefen i dåvarande
norra Väg- och vattenbyggnadsdistriktet, Majoren It. Schough, bifogades
ett vid koncessionsfrågans behandling af Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen
afgifvet yttrande, och som nu blifvit af Domänstyrelsen åberopad,
icke grundade sig på fullständiga profilritningar för banan, utan
endast var approximativ. Ehuru denna beräkning således icke kan
tillerkännas full tillförlitlighet, torde densamma dock lemna tillräcklig
ledning för att bedöma den ungefärliga omfattningen af den afverkning,
som nu är i fråga; och någon närmare utredning härutinnan synes mig
icke oundgängligen nödig, om, såsom i alla händelser torde böra ske,
afverkningsrätten begränsas så, att den icke må omfatta större antal
träd, än virkestillgången befinnes, utan men för skogarnes framtida afverkningsförmåga,
kunna medgifva, äfvensom ^stämpling af träd ej
får ske i större mån än granskade materialförslag visa vara för jernvägsbyggnaden
behöflig!.

Med denna begränsning och de vilkor, Domänstyrelsen föreslagit
i afseende på afverkningens bedrifvande, torde ur skogsintressets synpunkt
ingen betänklighet för upplåtelsen böra möta.

Anslutande mig till hvad Domänstyrelsen tillstyrkt äfven i afseende
å afgiftsfri upplåtelse af virke för stängsel och telegrafstolpar, hvarigenom
åt sökandena åtminstone i någon mån beredes ett vederlag för
det de icke skulle från kronans skogar få uttaga det virke, som erfordras
för de fem första milen af jernvägen, hemställer jag alltså, och
under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t nu, likasom då enahanda
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

fråga förevar den 8 December 1882, skall finna Riksdagens yttrande
höra. i ärendet inhemtas, att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition
till 1884 års Riksdag föreslå Riksdagen att för sin del medgifva,

dels att bolaget ))Tbe Northern of Europé Railway company limited»
måtte berättigas att för första ■anläggningen af bansträckningen
mellan trakten af Buddbyn i Öfver-Luleå fem mil från kusten af Bottniska
viken till riksgränsen och för första uppsättningen af sådan för
jernvägen behöflig, rörlig materiel, som i anläggningsorten tillverkas,
emot en afgift af tio öre för hvarje träd afverka det antal dylika, som
enligt af sakkunnig person granskadt materialförslag för ändamålet erfordras,
att, till den del träden ej kunna uttagas från den för jernvägens
framdragande af kronan upplåtna mark och i den mån virkestillgången
å kronans invid banan belägna skogar finnes, utan men för
framtida virkesafkastning, sådant medgifva, å nämnda skogar, efter
Domänstyrelsens anvisning och föreskrifter, af vederbörande jägmästare
utstämpla^, med förbindelse för bolaget ej mindre att bekosta virkets
utstämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens begagnande,
som. Domänstyrelsen kan finna erforderlig, än ock att på sin
bekostnad vidtaga de åtgärder, som kunna af Domänstyrelsen påfordras
till förekommande af eldfara för kronoskogarne så väl under byggnadsarbetets
utförande som sedermera vid banans trafikerande;

dels ock att allt virke, som erfordras till törsta uppsättningen af
stängsel och telegrafstolpar för jernvägen på den nyss angifna sträckningen
må, i mån af behof, afgiftsfritt och utan föregången utstämpling
afhemtas från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisas.

I händelse Eders Kongl. Maj:t finner en sådan proposition böra
aflåtas, lärer dock Riksdagens svar derå icke vara att förvänta, förrän
en större del af instundande vinter redan förflutit. För att det under
nästkommande sommar tillämnade arbetet å jernvägen må kunna bedrifv.
as i den utsträckning, som, enligt hvad Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
meddelat, lärer vara afsedd, är det emellertid nödigt,
att en del af det virke, till hvars upplåtande åt jern vägsbolaget jag
tillstyrkt Eders Kongl. Maj:t att inhemta Riksdagens samtycke, må
redan denna, vinter blifva för bolaget att tillgå; och då en förskottsafverkning
för detta ändamål synes mig kunna af Eders Kongl. Maj:t
medgifvas, derest bolaget förbindes att för denna utverkning eventuell
och om Riksdagens beslut i ämnet dertill föranleder, godtgöra kronan
efter det pris, Domänstyrelsen upplyst vara i orten gällande å det
virkesslag, som erfordras, eller 86 öre för trädet, anser jag’ mig böra,

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.

likaledes i öfverensstämmelse med Domänslyrelsens i denna del gjorda
hemställan, tillstyrka, att den afverkning, hvartill Riksdagens medgifvande
i den nådiga propositionen begäres, måtte redan under innevarande
höst och nästkommande vinter få taga sin början och så stort
antal träd dervid af bolaget uttagas, som med granskadt materialförslag
kan styrkas vara erforderligt för nästkommande års arbeten, dock
med vilkor att bolaget förbinder sig att för ifrågavarande träd erlägga
den tillökning i priset intill 86 öre per träd, som Eders Kongl. Maj:t,
efter det Riksdagen i ärendet sig yttrat, kan finna skäligt bestämma,
och för uppfyllandet af-denna förbindelse ställer nöjaktig säkerhet.

För den pröfning, som bolagets underdåniga ansökning i öfriga
delar påkallar, torde densamma få öfverlemnas till Civildepartementet.“

Till hvad föredragande Departementschefen sålunda
i ena som andra hänseendet hemstält behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkande af Statsrådets
öfriga ledamöter, lemna bifall; och skulle, i öfverensstämmelse
med Departementschefens derom gjorda
hemställan, nådig proposition till Riksdagen aflåtas,
af den lydelse bil. A. vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Gustaf Muntlie.