Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 April 1884, kl. 2 e. m.

Kong!. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till lag
angående skydd för undervattenstelegraf kablar; gifven
Stockholms slott den 21 Mars 1884.

Sedan vid internationella konferenser, som hållits i Paris åren 1882 och
1883, och i hvilka ombud så väl för Sverige som för öfriga europeiska kuststater
och andra länder deltagit, utarbetats ett förslag till konvention rörande
skydd för undervattenstelegraf kablar, har i enlighet med Kongl. Maj:ts den
18 sistlidne Januari fattade beslut konventionen å de förenade rikenas vägnar
undertecknats, dock under förbehåll, att Kongl. Maj:ts ratifikation icke skulle
meddelas, förrän de ändringar i eller tillägg till allmän lag, som af vissa
bestämmelser i konventionen vore betingade, blifvit af Riksdagen och Stortinget
antagna. Öfver ett i sådant syfte upprättadt lagförslag har Högsta
Domstolen afgifvit utlåtande, och vill Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af
de i Statsrådet och Högsta Domstolen i ämnet förda protokoll, jemlikt 87 §
Regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga bifogade förslag till lag angående
skydd för undervattenstelegrafkablar.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.

OSCAR.

Nils von Steg ern.

Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Förslag

till

Lag"angående skydd för undervattenstelegrafkablar.

Sedan Kong!. Maj:t med åtskilliga främmande makter afslutat en konvention,
i ändamål att bereda skydd åt de med behörigt tillstånd nedlagda
undervattenstelegrafkablar, som hafva landfäste å någon af de makters områden,
kolonier eller besittningar, hvilka deltaga i konventionen, varder i
afseende å sådana kablar förordnadt som följer:

Den som i öppna hafvet utom särskild stats område uppsåtligen förstör
undervattenskabel eller å sådan kabel eljest gör skada, hvarigenom telegraferingen
kan komma att hindras eller störas, eller ouppsåtligen genom vårdslöshet,
oförsigtighet eller försummelse är vållande till dylik skada, straffes
såsom i 19 kapitlet 13 och 21 §§ Strafflagen i fråga om skadegörelse å
statens telegrafinrättning för hvarje fall skils, och vare tillika skyldig att
ersätta skadan.

Har han föröfvat skadan endast för att rädda sitt lif eller fartyg, och
dessförinnan för undvikande af skadegörelsen vidtagit alla de försigtighetsmått,
som af för handen varande omständigheter medgåfvos, vare saklös.

2 §•

Egare af undervattenskabel, vid hvars nedläggande eller iståndsättande
annan kabel varder skadad, vare pligtig godtgöra kostnaden för sistnämnda
kabels iståndsättande, ändå att skadegörelsen ej medför ansvar enligt 1 §.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

3

3 §•

Har ä fartyg, till förekommande af skadegörelse å undervattenskabel,
uppoffrats ankare, garn eller annat fiskredskap, vare egaren berättigad till
ersättning af kabelns egare.

För att sådan ersättning skall kunna åtnjutas, åligger det fartygets
befälhafvare ej mindre att, så fort ske kan efter det skadan timat, derom
affatta och i skeppsdagboken, om sådan föres, intaga eu kort berättelse, till
rigtiglieten vitsordad af fartygets besättning, än ock att, om möjligt är, inom
24 timmar efter det fartyget först till hamn ankommit, eller i annat fall så
fort derefter ske kan, afgifva sjöförklaring på sätt i Sjölagen sägs. Afgifves
sjöförklaringen här i riket, skall den domstol, inför hvilken det sker, ofördröjligen
derom underrätta närmaste i Sverige anstälda konsulatmyndighet
för det land, kabelns egare tillhör.

4 §•

Denna lag träder i kraft från den dag Konungen bestämmer.

4

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 31.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen den
18 Januari 1884,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Lovén,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding,

von Krusenstjerna.

Departementschefen Statsrådet von Steyern anförde i underdånighet:

»Vid internationella konferenser, som hållits i Paris åren 1882 och
1883, och i hvilka ombud så väl för Sverige som för öfriga europeiska
kuststater, Nordamerikas förenta stater och åtskilliga andra amerikanska
äfvensom asiatiska stater deltagit, har utarbetats ett förslag till konvention
rörande skydd för undervattenstelegrafkablar, i öfversättning bifogadt detta
protokoll. I afgifvet yttrande öfver förslaget har Telegrafstyrelsen erinrat
att, med undantag endast åt landlinien norr om Bottniska viken och ledningarna
öfver landgränsen mot Norge, alla dess öfriga förbindelser med utlandet
utgöras af undervattenskablar. Af dessa eger staten till hälften del
i två, nemligen svensk-tyska kabeln med tre ledningar mellan Trelleborg och
Arcona och svensk-danska kabeln med fyra ledningar mellan Hillesborg och
Vedbaek. Öfriga undervattenskablar, som förbinda Sverige med utlandet,
tillhöra det Store Nordiske Telegrafselskab i Köpenhamn och äro två kablar,
hvardera med enkel ledningstråd mellan Grisslehamn och Nystad i Finland,
eu kabel mellan Marstrand och Skagen med två ledningar, afsedda till förbindelse
den ena med England och den andra med Frankrike förmedelst två
samma sällskap tillhörande kablar mellan nyssnämnda länder och Jutland
samt en kabel mellan Marstrand och Arendal i Norge, afsedd att i för -

5

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

bindelse med en annan sällskapet jemväl tillhörig kabel mellan Arendal och
England underlätta den telegrafiska samfärdseln mellan detta land och Sverige.
Telegrafstyrelsen, som funnit redan vunnen erfarenhet i afseende på svenska
statens undervattenskablar vitsorda behofvet af en skyddande lagstiftning, har
tillstyrkt konventionens antagande för Sveriges del.

Sedermera har Kommerskollegium, efter att hafva infordrat yttrande
från Konungens Befallningshafvande i Stockholms, Kalmar, Gotlands, Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län, inom hvilka län landningspunkter för
undervattenskablar för närvarande finnas, i likhet med dessa myndigheter i
hufvudsak förordat konventionens antagande.

De anmärkningar, som under ärendets handläggning blifvit framstälda,
särdeles beträffande visitationsrättens utsträckning, enligt konventionens Art. 10,
hafva vid konferensens senare sammanträde år 1883 blifvit vederbörligen
beaktade och konventionsförslaget i enlighet med dem ändrad t; och har Eders
Kong!. Maj: t denna dag med anledning af konferensens beslut att konventionen
skulle undertecknas inom tre månader från den 26 sistlidne Oktober,
på föredragning af Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena,
uppdragit åt Sin minister i Paris att å de förenade rikenas vägnar underteckna
konventionen med förbehåll att Eders Kong!. Maj:ts ratifikation icke skulle
meddelas förr än de ändringar i eller tillägg till allmän lag, som af vissa
bestämmelser i konventionen vore betingade, blifvit af Kiksdagen och Stortinget
antagna.

Till detta slag af bestämmelser höra konventionens 2, 4 och 7 artiklar,
hvilkas innehåll upptagits i det författningsförslag, jag nu går att underställa
Eders Kongl. Maj:ts pröfning och som har följande lydelse:

»Förslag

till

Lag angående skydd för under vattenstelegraf kablar.

I afseende å de med behörigt tillstånd nedlagda undervattenstelegrafkablar,
som hafva landfäste här i riket eller å sådan stats område, koloni
eller besittning, med hvilken Sverige ingått öfverenskommelse om ömsesidigt
skydd för dylika kablar, förordnas som följer:

§ I Den

som i öppna hafvet utom särskild stats område uppsåtligen förstör
undervattenskabel eller å sådan kabel eljest gör skada, hvarigenom tele -

6

Kongl. Maj-.ts Nåd, Proposition N:o 31.

graferingen karl komma att hindras eller storas, eller ouppsåtligen genom
vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse är vållande till dylik skada,
straffes såsom i 19 kapitlet 13 och 21 §§ Strafflagen i fråga om skadegörelse
å statens telegrafinrättning för hvarje fall skils, och vare tillika
skyldig att ersätta skadan.

Har han endast i afsigt att rädda sitt lif eller fartyg, föröfvat skadan
och dessförinnan vidtagit alla nödiga försigtighetsmått för att undvika skadegörelse,
vare saklös.

2 §■

Egare af undervattenskabel, vid hvars nedläggande eller iståndsättande
annan kabel varder skadad, vare pligtig godtgöra kostnaden för sistnämnda
kabels iståndsättande, ändå att skadegörelsen ej medför ansvar enligt 1 §.

3 §.

Har befälhafvare å fartyg, till förekommande af skadegörelse å un
dervattenskabel, uppoffrat ankare, garn eller annat fiskeredskap, vare berättigad
till ersättning af kabelns egare.

Vill befälhafvare komma i åtnjutande af sådan ersättning, åligge honom
att ej mindre så fort ske kan efter det skadan timat, derom affatta och

1 _ skeppsdagboken, om sådan föres, intaga en kort berättelse, till rigtigheten
vitsordad af fartygets besättning, än ock, om. möjligt är, inom 24 timmar
efter det fartyget först till hamn ankommit, eller i annat fall så fort derefter
ske kan, afgifva sjöförklaring på sätt i 37, 38 och 39 §§ Sjölagen sägs.
Atgifves sjöförklaringen här i riket, skall den domstol, inför hvilken det
sker, ofördröjligen derom underrätta närmaste i Sverige anstälda konsulatmyndighet
för det land kabelns egare tillhör.»

Förslagets 1 § motsvarar konventionens Art. 2 och innehåller bestämmelser
om ansvar för skadegörelse å undervattenskabel. Brotten äro
definierade och straffen bestämda såvidt möjligt i likhet med allmänna strafflagen,
dock så att straffbarheten ej utsträckes öfver den gräns, hvartill konventionen
föranleder.

Art. 1 mom. 2 har uppenbarligen en större utsträckning, än stadgandet
i 5 kap. 7 och 8 §§ Strafflagen; i förslaget har derföre upptagits mom.

2 i § 1.

Bestämmelserna i § 3, som motsvara konventionens Art. 7, hafva
fullständigats med ledning af Sjölagens föreskrifter för likartade fall.

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

Jag hemställer underdånigst att Eders Kong!. Maj:t täcktes genom
note ur protokollet jemlikt 87 § Regeringsformen öfver förslaget infordra
Högsta Domstolens yttrande.»

Till denna, af Statsrådets öriga ledamöter biträdda, hemställan
behagade Hans Maj:t, Konungen lemna nådigt bifall.

Ex protocollo

C. P. Hagbergh.

Förslag till konvention.

De höga kontraherande makterna, som önska betrygga vidmakthållandet
åt de telegrafförbindelser, Indika ega rum medelst undervattenskablar, hafva
öfverenskommit att för detta ändamål afsluta en konvention och till sina
fullmäktige utnämnt:

Art. 1.

Denna konvention gäller, utanför de särskilda sjöterritorierna, i afseende
å alla lofligen anlagda undervattenskablar, som hafva landfästen
inom områden, kolonier eller besittningar, tillhörande en eller flera af de
höga kontraherande makterna.

Art. 2.

Den som uppsåtligen eller af grof vårdslöshet afsliter eller skadar en
undervattenskabel så att telegraiförbindelserna derigenom kunna fullständigt
eller delvis afbrytas eller störas, vare förfallen till straff, utan att sådant
utgör hinder för anställande af talan om ersättning för skada.

Denna bestämmelse tillämpas icke å afsilande eller skadegörelse, hvars
upphofsman endast haft den lofliga afsigten att skydda sitt lif eller sitt far -

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

tygs säkerhet, efter att förut hafva vidtagit alla nödiga försigtighetsmått för
att undvika afslitandet eller skadegörelsen.

Art. 3.

De höga kontraherande makterna förbinda sig att, när de gifva tillstånd
till en undervattenskabels fästande vid land, såvidt möjligt är föreskrifva
lämpliga försigtighetsmått med hänsyn till såväl kabelns läge som
dess dimensioner.

Art. 4.

Egare af kabel, som vid dess nedläggande eller iståndsättande förorsakar
att en annan kabel afslites eller skadas, skall vidkännas den reparationskostnad,
som deraf vållas, utan att sådant utgör hinder för tillämpning
af Art. 2 i denna konvention, om anledning dertill förefinnes.

Art. 5.

Fartyg, som äro sysselsatta med nedläggning eller iståndsättande af
undervattenskablar, skola iakttaga de bestämmelser angående signaler, hvilka,
till förekommande af ombordläggning, äro eller varda efter öfverenskommelse
antagna af de höga kontraherande makterna.

Då ett med iståndsättande af eu kabel sysselsatt fartyg visar sådana
signaler, skola andra fartyg, som varsna eller äro i stånd att varsna dem,
antingen draga sig tillbaka eller hålla sig på minst en sjömils *) afstånd från
förstnämnda fartyg, för att icke störa dess arbeten.

Fiskares redskap eller garn skola hållas på samma afstånd.

Fiskebåtar, hvilka varsna eller äro i stånd att varsna ett telegraffartyg,
som visar nämnda signaler, skola dock hafva högst 24 timmars rådrum
att rätta sig efter den sålunda gifna varningen, under hvilken tid intet
hinder^skall läggas för deras rörelser.

Telegraffartygets arbeten böra fullbordas inom den kortast möjliga tid.

Art. 6.

Fartyg, som varsna eller äro i stånd att varsna de bojar, hvilka afse

*) 1/m af en breddgrad.

9

Kongl. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 31.

att angifva kablars läge, då dessa nedläggas eller råkat i oordning eller
blifvit afslitna, skola hålla sig på ett afstånd af åtminstone 1/l sjömil från
sådana bojar.

Fiskares redskap eller garn skola hållas på samma afstånd.

Art. 7.

Fartygsegare, som kunna bevisa att de, för att icke skada en undervattenskabel,
uppoffrat ankare, garn eller annat fiskeredskap, skola hållas
skadeslösa af kabelns egare.

För att vara berättigad till sådant skadestånd, fordras, såvidt möjligt,
att man genast efter händelsen till bevis derom upprättar ett af besättningen
vitsordadt protokoll, och att befälhafvare!! inom 24 timmar efter sin
ankomst till första hamn, dit han återvänder eller inlöper, afgifver sin förklaring
inför vederbörande myndigheter. Dessa skola derom underrätta
konsulatmyndigheten för det land, kabelns egare tillhör.

Art. 8.

Behöriga att döma i fråga om öfverträdelse af denna konvention äro
det lands domstolar, dit det fartyg hör, ombord å hvithet öfverträdelsen
egt rum.

För öfrigt är det öfverenskommet, att i de fall då stadgandet i nästföregående
moment icke skulle kunna tillämpas, åtal angående öfverträdelse
af denna konvention eger rum i enhvar af de kontrollerande staterna i afseende
på dess undersåtar, i öfverensstämmelse med de allmänna regler för
domstols behörighet i kriminelt hänseende, som finnas angifna i dessa staters
särskilda lagar eller internationella fördrag.

Art. 9.

Talan å öfverträdelse af art. 2, 5 och 6 af denna konvention skall
utföras af staten eller i dess namn.

Art. 10.

I afseende på öfverträdelse af denna konvention kunna användas alla
bevisningsmedel, som äro medgifna genom lagstiftningen i det land, der domstolen
som upptagit målet har sitt säte.

Då officerare, som fora befälet å krigsfartyg eller å fartyg hvilka af
Bih. till llilisd. Prot. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft. 2

10

Kongl. Magis Nåd. Proposition No 31.

någon af de höga kontralierande makterna äro för ändamålet särskild!, bemyndigade,
hafva anledning tro, • att en öfverträdelse af denna konventions
föreskrifter blifvit begången af ett annat fartyg, än ett krigsfartyg, kunna
de fordra att befälhafvare!! uppvisar fartygets nationalitets-handlingar. En
kort anteckning om uppvisandet skall genast göras å de företedda handlingarna.

Dessutom kunna protokoll uppsättas af bemälde officerare, oafsedt
hvilken nationalitet det misstänkta fartyget tillhör. Dessa protokoll skola
upprättas i den form och på det språk, som nyttjas i det land, officeren tillhör;
de kunna tjena som bevisningsmedel i det land, der de åberopas och
i enlighet med samma lands lagstiftning. De misstänkte och vittnena hafva
rätt att på sitt eget språk tillägga eller låta tillägga alla de förklaringar,
de anse gagneliga; dessa förklaringar skola behörigen undertecknas.

Afl, 11.

Rättegång och dom beträffande öfverträdelse af denna konventions
föreskrifter skola alltid ske så summariskt, som gällande lagar och författningar
tillåta.

Art. 12.

De höga kontrollerande makterna förbinda sig att vidtaga eller för
vederbörande lagstiftande myndigheter föreslå nödiga åtgärder till betryggande
af denna konventions verkställighet, och särskilt till att vare, sig med
fängelse eller böter eller båda dessa straff belägga öfverträdelser af bestämmelserna
i Art. 2, 5 och 6.

Art, 13.

De höga kontrollerande makterna skola delgifva hvarandra de lagar,
som beträffande föremålet för denna konvention redan utfärdats eller komma
att utfärdas uti deras stater.

Art. 14.

De stater, som icke deltagit i denna konvention, ega rätt att på begäran
tillträda densamma. Sådant tillträdande skall på diplomatisk väg tillkänn
agifvas för franska republikens regering och af denna för öfriga regeringar,
som undertecknat konventionen.

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 31.

11

Art. 15.

Denna konvention skall träda i kraft från den dag hvarom de höga
kontraherande makterna öfverenskomma.

Den förblifver gällande under fem år räknadt från sagde dag; har
ingen af de höga kontraherande makterna senast tolf månader innan nämnde
tid af fem år tilländagått tillkännagifvit sin afsigt att låta konventionen
till kraft och verkan förfalla, skall den fortfara att gälla ett år, och så
vidare år efter år.

I händelse någon af de makter, som undertecknat konventionen, uppsäger
densamma, skall denna uppsägning vara gällande allenast hvad denna
makt angår.

Art. 16.

, Denna konvention skall ratificeras; ratifikationerna skola utvexlas i
Paris så fort ske kan och senast inom ett år.

Til läggsartikel.

Denna konventions bestämmelser skola i enlighet med 1 Art. gälla i
afseende ä hennes brittiska majestäts kolonier och besittningar med undantag
af här nedan nämnde, nemligen: Canada, Newfoundland, Capkolonien,
Natal, Nya Syd Wales, Victoria, Queesland, Tasmanien, Sydaustralien,
Vestaustralien, Nya Seeland. Dock skola konventionens bestämmelser gälla
i afseende å en eller flera af ofvannämnda kolonier eller besittningar, om i
dess namn ett tillkännagifvande i detta syfte af hennes brittiska majestäts
representant i Paris tillstälts Frankrikes utrikesminister. Enhvar af ofvannämnda
kolonier och besittningar, som tillträdt konventionen, må kunna
frånträda den på samma sätt som de kontraherande makterna. I det fall
att någon af ifrågavarande kolonier eller besittningar skulle önska att frånträda
konventionen, skall underrättelse härom af hennes brittiska majestäts
representant i Paris meddelas Frankrikes utrikesminister.

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 31.

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj ds
Högsta Domstol Lördagen den 1 Mars 1884.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden: von Hofsten,
Huss,
Lindhagen,
Svedelius,
Östergren,
Wedberg,
Glimstedt.

Sedan, till följd af Högsta Domstolens beslut den 6 nästlidne Februari,
det till Högsta Domstolen för afgifvande af utlåtande remitterade förslag
till lag angående skydd för undervattenstelegrafkablar för närmare granskning
cirkulerat emellan Högsta Domstolens ledamöter, företogs nu detta
ärende till slutlig behandling.

Justitieråden von Hofsten., Huss och Östergren förenade sig om följande
yttrande: Enär den konvention, som föranledt ifrågavarande lagförslag, icke
är afsedd att ega tillämpning inom de särskilda staternas områden, utan allenast
i öppna hafvet, såsom också i l:a Art. sägs, anse vi det icke vara
lämpligt att, på sätt som skett, göra stadgandena i 2 och 3 §§ tillämpliga
jemväl pa svenskt område. Vid sådant förhållande och då lagen synes böra
sa afiattas, att den komme att stå eller falla med konventionen, anse vi en
generel bestämmelse böra meddelas derom, att lagen endast afser hvad som
sker i öppna hafvet utom särskild stats område; och kunde en sådan bestämmelse
lämpligen intagas i ingressen, för hvilket fäll orden: »i öppna
hafvet utom särskild stats område» borde ur § 1 uteslutas.

Kongl. Maj:ts Pläd. Proposition N:o 31.

13

1 §•

Justitierådet Russ yttrade: Då uti konventionen synes vara afsedt
att, i fråga om ersättning för vållad skada, den i hvarje land gällande lagskall
tillämpas, torde här endast en antydan höra lemnas om svensk lags
tillämplighet i hit hörande fall och följaktligen det ovilkorliga stadgandet
om ersättningsskyldighet höra utgå.

Justitierådet Wedberg anmärkte, att enär, hvad anginge senare stycket,
man ej skäligen kunde af den, som vore i lifsnöd eller fara att förlora fartyg,
fordra, att han skulle vidtaga alla nödiga försigtighetsmått för undvikande
af skada å kabeln, samt, derest alla nödiga försigtighetsmått vidtogos,
sådan skada i de flesta fall komme att uteblifva, Justitierådet liemstälde om
ej åt lagbudet borde gifvas det innehåll, att den vore saklös, som för undvikande
af skadegörelsen vidtagit alla de försigtighetsmått, som af för handen
varande omständigheter medgåfvos.

2 §■

Justitierådet Wedberg yttrade, att önskligt vore, att det blefve tydligare
uttryckt, att den kostnad, som skulle ersättas, vore kostnaden för afhjelpande
af den skada å ena kabeln, som genom den andras nedläggande
eller iståndsättande vållades.

3 §•

Enär den ersättning, hvarom här är fråga, tillkommer egaren till det,
som uppoffrats, ehvad han är befälhafvare å fartyg eller ej, men deremot
någon annan än befälhafvaren icke lärer kunna fullgöra de för ersättningens
åtnjutande i §:n föreskrifna vilkor, hemstälde Justititieråden von Hofsten,
Russ, Svedelius, Östergren och Wedberg dels, hvad första stycket anginge,
att egaren till det som uppoffrats förklaras berättigad till ifrågavarande ersättning,
och dels att början af senare stycket måtte i öfverensstämmelse
dermed förändras, dock med bibehållande af åliggandet för befälhafvare å det
fartyg, der uppoffringen gjorts, att iakttaga de vilkor, som föreskrifvits för
att en sådan ersättning skall kunna åtnjutas.

Då den föreslagna lagen, såsom beroende å tillvaron af ofvanberörda
konvention, hvarken torde böra träda i kraft förrän samtidigt med denna,
ej heller torde böra blifva gällande under längre tid än konventionen af

14

Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

Sverige biträdes, ansågo Justitieråden von Hofsten, Huss och Östergren, ätt
lagen borde åtföljas af ett stadgande i detta syfte.

Justitieråd et GUmstedt yttrade: Emot de föreslagna lagbestämmelserna
i och för sig har jag ej någon anmärkning att framställa. Jag kan dock ej
undertrycka den uppfattning, att tilläfventyrs stadgandena i 1 § lämpligare
kunnat inrymmas i 14 och 21 §§ af 19 kap. Strafflagen, äfvensom att hvad
som sägs i 2 § synes icke innefatta annat än en föreskrift hurusom för
visst fall skall tillämpas en rättssats af den allmängiltighet, att densamma
otvifvelaktigt ändå skulle i åsyftade fallet vid svensk domstol göra sig
gällande.

Justitierådet Lindhagen yttrade: Förevarande förslag sväfvar så till
vida i luften, att det icke tydligt sluter sig hvarken till den konvention,
som framkallat och påkallar detsamma, eller till allmänna lagen, åt hvilken
det skulle utgöra ett komplement. För den, som icke på förhand läst konventionen
eller eljest tagit kännedom om denna, måste förslaget förefalla hardt
nära obegripligt i flera delar. Det är dock den föreslagna författningen,
som skulle blifva rättesnöre för såväl den allmänhet, som skall ställa sig
densamma till efterrättelse, som för domarena, Indika skola tillämpa den;
och författningen bör derföre kunna begripas ensam för sig utan tillgång
till konventionen. Det måste naturligtvis vara meningen, att de i allmänna
lagen uttalade eller underförstådda bestämmelser: om Indika som äro underkastade
lagens föreskrifter, om laga forum, om bevisning, om straffbarhet,
om skadestånd o. s>. v. skola gälla äfven för de fall, som i den föreslagna
författningen afses, såvida ej annat i denna författning uttryckligen bestämmes,
såsom, hvilket är det hufvudsakliga, att hon skall gälla för ett område
utanför det, der svensk lag i allmänhet gäller, men äfven här endast för
dem, som i allmänhet äro underkastade svensk lag. Detta ämne behandlas
i konventionens art. 8, om än ofullständigt, dock så att man deraf får åtminstone
en antydan om hvad meningen är. Någonting motsvarande synes
mig icke böra saknas i den tillämnade författningen, om denna skall komma
till stånd i det omfång, förslaget afser.

Men det vill synas vida rigtigare att, på sätt Justitierådet Gtliinstedt
erinrat, införa en föreskrift i 19 kap. Strafflagen, hvarigenom hvad der
stadgas i afseende å statens telegrafinrättningar blir tillämpligt jemväl för
sådana telegrafkablar, om hvilka nu är fråga. Hvad derutöfver möjligen
komme att erfordras bestode uti administrativa bestämmelser, som vore fristående
från vår allmänna lag.

I öfrigt instämmer jag uti alla de anmärkningar mot förslaget, som
äro af andra Högsta Domstolens ledamöter gjorda. Jag vill blott tillägga,
att svenska undersåtars intressen icke synas nöjaktigt tillgodosedda genom

15

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.

föreskrifterna i § 3, då man tager hänsyn till den ringa utveckling notarialinstitutionen
hos oss egen och de stora svårigheter, som i anseende till stora
afstånd m. in. hos oss möta för vederbörande fiskare att fullgöra sjöförklaring
i öfverensstämmelse med sjölagens föreskrifter.

Ex protocollo.
Th, Wilh. Malm.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott Fredagen
den 21 Mars 1884,

i närvaro af:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Boven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Themptander,

Ryding,

von Krusenstjernå.

Justitieråden: Huss,

Åhlgren.

Departementschefen Statsrådet von Steyern föredrog Högsta Domstolens
yttrande öfver det den 18 sistlidne Januari dit remitterade förslag till lag

16 Kongl. Maj. ts Nåd. Proposition N:o 31.

angående skydd för underrättenstelegrafkablar och anförde dervid i underdånighet: »Jag

tillåter mig till en början erinra, att efter underhandlingar på
diplomatisk väg mellan de makter, hvilkas ombud deltagit i uppgörande af
konventionsförslaget angående skydd för undervattenskablar, förslaget erhållit
en ny art., den 15:de, af innehåll att »konventionens bestämmelser ej medföra
någon inskränkning i krigförande makters handlingsfrihet». Konventionen
är derefter den 14 innevarande Mars undertecknad jemväl för Sveriges
räkning, och innehåller dess 17 Art., att ratifikationerna skola utvexlas
senast inom ett år från nämnda dag.

Inom Högsta Domstolen har mot lagförslaget anmärkts, att enär den
konvention, som föranledt detsamma, icke vore afsedd att ega tillämpning
inom de särskilda staternas områden, utan allenast i öppna hafvet, vore det
icke lämpligt att, på sätt som skett, göra stadgandena i 2 och 3 §§ tillämpliga
jemväl på svenskt område. — Vill man i detta ämne ej lagstifta vidare
än konventionen gör det nödvändigt, kan man visserligen, i enlighet med
hvad sålunda yrkats, låta lagen inskränka sina verkningar till så stor del
af eu kabel, som ligger i öppna hafvet. Men deraf blefve en följd, att då
svensk lag för de fall, som afhandlas i förslagets 2 och 3 §§, saknar motsvarande
bestämmelser, skulle i dessa fall olika lagstiftning gälla för olika
delar af samma kabel. Då detta ej kan vara lämpligt, men deremot ingen
olägenhet uppgifvits följa deraf, att lagens omfång utvidgas något utöfver
hvad konventionen krafvel1, kan jag ej tillstyrka förslagets ändring i det
anmärkta hänseendet. Deremot äro slutorden i §:n omredigerade med anledning
af eu i Högsta Domstolen gjord anmärkning.

3 § torde böra ändras i enlighet med den af Högsta Domstolens fleste
ledamöter yttrade mening. Det har dervid ansetts lämpligt att utesluta
hänvisningen till vissa §§ i Sjölagen med hänsyn till den revision af nämnda
lag, som nu pågår.

Då den föreslagna lagen, såsom beroende å tillvaron af omförmälda
konvention, hvarken borde träda i kraft förr än samtidigt med denna, ej
heller blifva gällande under längre tid än konventionen af Sverige biträddes,
ansågo Högsta Domstolens fleste ledamöter lagen böra åtföljas af ett stadgande
i detta syfte.

Att lagen bör träda i kraft samtidigt med konventionen är uppenbart,
likasom att det blir nödvändigt att bereda utväg dertill genom ett stadgande
i sjelfva lagen, sedan yttersta tiden för konventionens ratifikation framskjutits
så, att konventionen möjligen ej kommer att träda i kraft förr än
efter nästa riksdags början. Lagen torde derföre böra innehålla den bestämmelse,
att den blir gällande från den dag Konungen förordnar, i enlig -

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 31.

17

het med det beslut, som fattades angående den år 1883 antagna lapplagen,
hvars tillämpning likaledes var beroende på aftal med annan stat. När
lagen utfärdas, kommer då att af Eders Kongl. Maj :t der införas stadgande om
den dag, då tillämpningen skall börja, dervid naturligtvis tillses, att detta
stadgande öfverensstämmer med det beslut, som då kan antagas vara fattadt
angående tiden för konventionens trädande i kraft, — Att lagen upphör att
gälla, när konventionen ej längre har bindande kraft för Sverige, är ock i
sin ordning, men det kan ifrågasättas, om stadgandet derom bör i denna
form inflyta i lagen. Det skulle då bero på den administrativa myndigheten
att bestämma eller möjligen på domstolarne att pröfva, när detta förhållande
inträda Det synes rigtigare att lagstiftande makten, när sådant
inträffar, upphäfver lagen, hvartill rådrum ej saknas, då konventionen är
stöld på ett års uppsägning. Deremot kan hinder ej möta att i lagens ingress
närmare antyda det samband, i hvilket lagen står till konventionen.

Jag hemställer underdånigst att förslaget, ändradt i öfverensstämmelse
med hvad jag nu anfört, måtte af Eders Kongl. Maj:t jemlikt 87 § Regeringsformen
till Riksdagens antagande öfverlemnas.

Justitierådet Huss åberopade sitt vid förslagets granskning i Högsta
Domstolen afgifna yttrande.

Hans Maj:t Konungen täcktes, på tillstyrkan af Statsrådets
öfriga ledamöter, bifalla hvad föredragande Departementschefen
hemstält; och skulle förty nådig propo''
sition till Riksdagen aflåtas af innehåll bil. E. vid detta
protokoll utvisar, v

Ex protocollo
Otto Booth.

.Bill. till Piksd. Prat. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft.

3