Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

1

N:o 23.

Ant till Riksd. Kansli den 7 Mars 1884, kl. 3 e. m.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upplåtande
till Stockholms stad af en del utaf den under
Djurgården lydande mark; gifven Stockholms slott den
25 Januari 1884.

Uti underdånig skrifvelse den 15 November 1882 hafva Stockholms
Stadsfullmäktige understält Kongl. Maj:ts nådiga pröfning en af Stadsfullmäktige
genom beslut samma dag antagen plan för reglering af en
del utaf Ladugårdslandet. Enligt denna plan skall på sträckan från och.
med Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan stadsplanen, på
sätt närmare inhemtas af bifogade ritningar, afslutas sålunda, att utefter
de intill Djurgården närmast belägna byggnadsqvarteren, hvilka genom
samma beslut blifvit till sina områden förslagsvis bestämda, lägges en
gränsgata till en bredd af 18 meter, hvilken gata kommer att utgöra
yttersta förbindelsen mellan förstnämnda gator och de emellan dessa mot
Djurgården utmynnande öfriga gator. Berörda gränsgata skall till 15
meters bredd närmast huslinien inrättas till körbana med omgifvande
gångbanor. Den återstående 3 meter breda delen förses på hela sträckan
med en rad af träd. Vidare är afsedt, att norr om denna gränsgata
emellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernens sydvestra hörn anordnas
ett öppet område till sådan bredd, att det jemte gränsgatan håller
65 meter (218,92 fot). Den närmast intill gränsgatan belägna del af
detta område till 35 meters bredd planteras med tre rader träd, hvadan
utefter kör- och gångbanorna skall komma att finnas på sträckningen
mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen en esplanad med fyra
trädrader. Det återstående nordligaste stycket af 15 meters bredd, som
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 1 Sami. 1 Afd. 15 Iläft. 1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

motsvarar kör- och gångbanorna på södra sidan om esplanaden, skall
ordnas antingen i öfverensstämmelse med dessa eller ock tills vidare endast
såsom plantering. På sträckan framför Artillerikasernen till och
med Sibyllegatans mynning blifva, då Artillerikasernen tillhörig mark
lägger hinder i vägen för en fullständig anordning enligt samma plan,
trädradernas antal inskränkt till tre, och från Sibyllegatans mynning till
och med Jungfrugatan kommer stadsplanen att afslutas allenast genom
framdragande af förenämnda gränsgata med kör- och gångbanor samt en
trädrad.

För att denna plan skall kunna verkställas och för att i sammanhang
dermed den af Stadsfullmäktige beslutade regleringen af de närmast
intill gränsgatan belägna byggnadsqvarteren och af de yttersta
sträckningarne af de till gränsgatan ledande gatorna må kunna genomföras,
måste emellertid en del Djurgården tillhörig mark tagas i anspråk;
och med anledning deraf hafva Stadsfullmäktige i förenämnda
skrifvelse i underdånighet anhållit:

att för verkställighet af regleringsplanen och ordnande af egogränsen
emellan Stockholms stad och kronan åt staden måtte upplåtas eganderätten
till den kronan tillhöriga mark, som dels erfordras till omförmälda
18 meter breda gränsgata på hela dess sträckning från och med
Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan och dels i söder gränsar
intill samma gata, mot det att staden till kronan afstår eganderätten
till den staden tillhöriga mark, som i norr faller utanför nämnda gränsgata,
samt dessutom lemnar kronan för den till staden afträdda mark,
som ej betäckes genom hvad staden till kronan afstår, godtgörelse, som
bestämmes på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt förordna; samt

att det öfriga gränsområdet mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen,
hvilket område fortfarande skall vara kronans egendom,
finge af staden på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den understälda planen, mot skyldighet för staden att fortfarande
på sin bekostnad underhålla anläggningen;

och har Stockholms stad derjemte förbundit sig, derest förberörda
framställning bifalles, så väl att till de Djurgårdens tjensteman, hvilka
för närvarande såsom löneförmåner innehafva jord eller byggnader å det
område, staden skall från kronan tillvinna sig, äfvensom å det öfriga
område, som skall enligt planen ordnas, under deras återstående tjenstetid
utgifva godtgörelse för den förlust af inkomster och förmåner, som
Kongl. Maj:t kan finna dem komma att lida genom den ifrågasatta anordningen,
som ock att, der Kongl. Maj:t finner sådant nödigt, flytta å
ifrågavarande område nu befintliga byggnader till annan plats, som af

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Kongl. Maj:t bestämmes, äfvensom att, der sådant af planens genomförande
föranledes, på sin bekostnad uppföra och för framtiden underhålla^
stängsel och grindar mot Djurgården.

Ofverståthållareembetet, som med underdånig skrifvelse af den 6
December 1882 öfverlemnat Stadsfullmäktiges förenämnda framställning,
har dervid hemstält att, då den ifrågastälda gränsregleringen otvifvelaktigt
skulle komma att medföra fördelar för så väl kronan som Stockholms
kommun, samma framställning måtte i nåder bifallas.

Sedan derefter Riksmarskalksembetet inkommit med underdånigt
utlåtande i ämnet, äfvensom med ett yttrande, som tillförordnade chefen
för Djurgårdsstyrelsen till bemälda embete afgifvit i afseende å vilkoren
för bifall till Stadsfullmäktiges förslag, har Öfverintendentsembetet, till
följd af nådig remiss, uti underdånigt utlåtande af den 17 April 1883
förklarat sig, efter granskning af förslaget, ej hafva funnit skäl till anmärkning
mot detsamma.

Med åberopande af bilagda protokollsutdrag öfver civilärenden, vill
Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att för sin del medgifva:

dels att åt Stockholms stad upplåtes eganderätten till den under
Djurgården lydande mark, som ej mindre erfordras till ofvan omförmälda
18 meter breda gränsgata, än ock är belägen söder om
samma gata;

dels ock att det öfriga ifrågasatta, utefter gränsgatan belägna området
upplåtes till Stockholms stads förfogande, med vilkor att detsamma
på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
understälda stadsplanen, och att staden fortfarande underhåller anläggningen,
allt med i öfrigt följande förpligtelser för staden, nemligen:

att utan godtgörelse till Djurgården öfverlåtes eganderätten till den
staden nu tillydande mark, som i norr faller utanför gränsgatan, vare sig
denna mark är i stadens eller enskilds ego;

att staden för den mark, hvartill staden undfår eganderätt, erlägger
lösen till Djurgårdskassan, så ock ersättning för intrång och skada, allt
med belopp, som bestämmas i den ordning nådiga förordningen den 14
April 1866 angående jords och lägenhets afstående för allmänt behof
stadgar;

att staden likaledes med belopp, som i nyssnämnda ordning bestämmas,
till Djurgårdskassan och boställshafvare utgifver dels ersättning
för den minskade afkastning samt skada i öfrigt och intrång, som
föranledas deraf att staden får till ofvanberörda öppna område utefter
gränsgatan förfoga öfver Djurgården tillhörig mark, dels ock lösen för
de så väl å denna mark, som å den mark staden med eganderätt er -

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

håller, uppförda byggnader, hvilka tillhöra boställshafvare enskild!,
eller, derest de äro Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga, icke vidare erfordras
för Djurgårdens räkning, hvarjemte staden skall vara pligtig att
bekosta förflyttning af eller, derest så icke kan ske, med belopp som i
förut stadgad ordning bestämmes, lösa till sig de öfriga byggnader å
samma mark, hvilka Djurgårdsstyrelsen anser fortfarande för Djurgården
behöfliga;

att staden uppför och underhåller den stängsel och de grindar, som
Djurgårdsstyrelsen pröfvar nödiga till följd af förändringarne i dispositionen
öfver marken, äfvensom bekostar förflyttning af den del utaf
Drottning Kristinas väg, som sträcker sig öfver den till förenämnda
öppna område afsedda mark, der Djurgårdsstyrelsen icke finner vägen
obehöflig;

att, derest till beredande af erforderligt utrymme för station åt
Stockholm—Rimbo-banan någon del af Drottning Kristinas väg måste
omläggas, Stockholms stad bestrider kostnaderna derför;

att, i händelse framdeles ett jernvägsspår kommer att utläggas från
Stockholm—Rimbo-banans station vid Stockholm mot artillerietablissementet
att vidare, i fall omständigheterna dertill föranleda, framdragas
ned till östra ändan af Ladugårdslands strandgata, staden utan ersättning
upplåter mark dertill inom det öppna området utefter gränsgatan;
samt

att staden tillförbinder sig att bedrifva arbetena på gränsområdet
mot Djurgården, så att södra sidan deraf från den 30 meter breda gatan
tvärs genom Norrmalm till Sibyllegatan blifver till en bredd af 15 meter
ordnad och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stockholm—Rimbo-jernbanans
fullbordande, dock tidigast tre år efter det
Kongl. Maj:t meddelat beslut i frågan, och att till samma tid utfartsvägar
äro anordnade från denna del af staden till stationsområdet.

De ärendet tillhörande handlingar skola vederbörande Utskott tillhandahållas,
och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd
och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

E. von Krusenstjerna.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

b

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför
Hans Maj it Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
den 25 Januari 1884.

Närvarande:

Hans Excellens Herr Statsministern Thyselius,

Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Statsråden: Loven,

von Steyern,

Friherre von Otter,

Hammarskjöld,

Richert,

Thempt ander,

Ryding,

von Krusenstjerna.

Departementschefen anförde härefter:

19:o.

»I underdånig skrifvelse den 15 November 1882 hafva Stockholms
Stadsfullmäktige understält Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning en af
Stadsfullmäktige genom beslut samma dag antagen plan till reglering
af en del utaf Ladugårdslandet. Enligt denna plan skall på sträckan
från och med Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan stadsplanen,
på sätt närmare inhemtas af bifogade ritningar, afslutas sålunda,
att utefter de intill Djurgården, närmast belägna byggnadsqvarteren,
hvilka genom samma beslut blifvit till sina områden förslagsvis bestämda,
lägges en gränsgata, till en bredd af 18 meter, hvilken gata kommer
att utgöra yttersta förbindelsen mellan förstnämnda gator och de emel -

6

Kongl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 23.

lan dessa mot Djurgården utmynnande öfriga gator. Berörda gränsgata
skall till 15 meters bredd närmast huslinien inrättas till körbana med
omgifvande gångbanor. Den återstående 3 meter breda delen förses på
hela sträckan med en rad af träd. Vidare är afsedt att norr om denna
gränsgata mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernens sydvestra
hörn anordnas ett öppet område till sådan bredd, att det jemte gränsgatan
håller 65 meter (218,92 fot). Den närmast intill gränsgatan belägna
del af detta område till 35 meters bredd planteras med tre rader
träd, hvadan utefter kör- och gångbanorna skulle komma att finnas på
sträckan mellan Stora Surbrunnsgatan och Artillerikasernen en esplanad
med fyra trädrader; och är meningen att afståndet skall utgöra mellan
de yttersta trädraderna på hvarje sida 10 meter och mellan de innanför
dem befintliga 15 meter. Det återstående nordligaste stycket af 15
meters bredd, som motsvarar kör- och gångbanorna på södra sidan om
esplanaden, skall ordnas antingen i öfverensstämmelse med dessa eller
ock tills vidare endast såsom plantering. På sträckan framför Artillerikasernen
till och med Sibyllegatans mynning, på hvilken sträcka till
Artillerikasernen disponerad mark lägger hinder i vägen för en fullständig
anordning enligt samma plan, blifver trädradernas antal inskränkt
till tre; och ifrån Sibyllegatans mynning till och med Jungfrugatan
kommer stadsplanen att afslutas allenast genom framdragande af förenämnda
gränsgata, försedd med kör- och gångbanor samt en trädrad.

För att denna plan skall kunna verkställas och för att i sammanhang
dermed den af Stadsfullmäktige antagna regleringen af de närmast
intill gränsgatan belägna byggnadsqvarteren och af de yttersta sträckningarne
af de till gränsgatan ledande gatorna må kunna genomföras,
måste emellertid en del Djurgården tillhörig mark tagas i anspråk, och
med anledning deraf hafva Stadsfullmäktige i förenämnda skrifvelse i
underdånighet anhållit:

att, för verkställighet af regleringsplanen och ordnande af egogränsen
emellan Stockholms stad och kronan, åt staden måtte upplåtas
eganderätten till den kronan tillhöriga mark, som dels erfordras till
omförmälda 18 meter breda gränsgata på hela dess sträckning från och
med Stora Surbrunnsgatan till och med Jungfrugatan och dels i söder
gränsar intill samma gata, mot det att staden till kronan afstår eganderätten
till den staden tillhöriga mark, som i norr faller utanför nämnda
gränsgata, samt dessutom lemnar kronan för den till staden afträdda
mark, som ej betäckes genom hvad staden till kronan afstår, godtgörelse,
som bestämmes på sätt Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt förordna;
samt

7

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

att det öfriga gränsområdet mellan Stora Surbrunnsgatan och artillerikasernen,
hvilket område fortfarande skulle vara kronans egendom,
finge af staden på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den understöda planen, mot skyldighet för staden att fortfarande
på sin bekostnad underhålla anläggningen;

och har Stockholms stad derjemte förbundit sig, derest förberörda
framställning bifölles, så väl att till de Djurgårdens tjensteman, hvilka
för närvarande såsom löneförmåner innehafva jord eller byggnader å det
område staden skulle från kronan tillvinna sig, äfvensom å det öfriga
område, som skulle enligt planen ordnas, under deras återstående tjenstetid
utgifva godtgörelse för den förlust af inkomster och förmåner, som
Eders Kongl. Maj:t kan finna dem komma att lida genom den ifrågasatta
anordningen, som ock att, der Eders Kongl. Maj:t finner sådant
nödigt, flytta å ifrågavarande område nu befintliga byggnader till annan
plats, som af Eders Kongl. Maj:t bestämmes, äfvensom att, der sådant
af planens genomförande föranledes, på sin bekostnad uppföra och för
framtiden underhålla stängsel och grindar mot Djurgården.

Till stöd för ifrågavarande framställning hafva Stadsfullmäktige, som
framhållit, hurusom det planlagda Stockholms särskilda stadsdelar i allmänhet
vore antingen genom naturen eller till följd af anordningar enligt
stadsplanen skilda från den landsbygd, der i framtiden nya stadsdelar
kunde uppstå, och att såsom oregleradt härutinnan återstode endast det
jemförelsevis obetydliga stycket från trakten af Ingemarshof till Ladugårdsgärdet,
i underdånighet anfört att, ehuru på sistnämnda stycke Djurgården
till större delen stöter emot och någon isolering således der ej
är af nöden för närvarande, Stadsfullmäktige likväl ansett sig böra söka
bereda trygghet derför att, derest fråga i eu framtid komme att uppstå att
mer eller mindre bebygga trakten närmast norr och vester om Drottning
Kristinas väg, på sätt redan skett med artillerikasernen, ett bredt,
från bebyggande fridlyst bälte läge färdigt att skilja den planlagda
staden från en ny stadsdel i denna trakt.

Stadsfullmäktige hafva nu ej ifrågasatt fullföljande af planen österut
från Jungfrugatan, enär kronan der eger mark till stor bredd äfven på
södra sidan om gränsvägen, i följd hvaraf det syntes Stadsfullmäktige
böra bero närmast på önskningar från statens sida, om och när gränsgatan
skall fortsättas i denna rigtning. Vester om Stora Surbrunnsgatan
möter stadens reglerade område, så att några vidare anordningar under
nu varande omständigheter å detta håll ej erfordras.

Enligt eu i Stockholms stads ingeniörskontor uppgjord approximativ
beräkning angående arealen af det område, som är i fråga, erfordras af

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Djurgården tillydande mark: för gränsgatan 165,000 qvadratfot, för utdragning
fram till denna af Vestra Humlegårdsgatan, Rådmansgatan,
Viliagatan, Sibyllegatan och Jungfrugatan äfvensom för ett mindre, trekantigt,
till park afsedt område mellan förstnämnda två gator 32,900
qvadratfot samt för reglering af vissa utefter gränsgatan belägna byggnadsqvarter
114,900 qvadratfot. Till all denna mark, utgörande tillsammans
312,800 qvadratfot eller 5 tunnland 18,74 kappland och å en
i nämnda ingeniörskontor upprättad karta, betecknad med bokstäfverna
A, B, C, D, E, F, G, H, A samt I, K, L, M, Y, I, önskar nu Stockholms
stad förvärfva eganderätten. Denna mark består af

tomt och åker............... 202,470 qvadratfot eller 3 tunnland 19,69 kappland,

ängsmark ....................... 57,680 » » 1 » 0,96 »

skogsmark ..................... 11,000 » » — » 6,28 »

berg och impedimenter 41,650 » » — » 23,81 »

Summa 312,800 qvadratfot eller 5 tunnland 18,74 kappland.

Häraf användes till:

Djurgårdsintendentens boställe Djursborg... — tunnland 17,32 kappland,
Hofjägarebostället Träskporten (Lill Jans)... 2 » 24,22 »

det s. k. Gärdesgårdsdistriktet........................ 1 » 31,84 »

och utgör återstoden odisponerad mark...... — » 9,30 »

Summa 5 tunnland 18,74 kappland.

Den Djurgårdens mark åter, öfver hvilken staden anhåller att få
förfoga för anordnande af det öppna området utefter gränsgatans norra
sida, utan att dock staden dertill vill förskaffa sig eganderätt, utgör
enligt omförmälda karta med dertill hörande beskrifning 584,300 qvadratfot
eller 10 tunnland 13,88 kappland, å kartan utmärkt med bokstäfverna
Y, I, Z, G, H, A, N, O, P, Q, S, T, U, V, X, Y.

Denna mark består af:

tomt och åker............... 152,020 qvadratfot eller 2 tunnland 22,87 kappland,

ängsmark ....................... 150,840 » » 2 » 22,20 »

skogsmark....................... 191,040 » » 3 » 13,16 »

berg och impedimenter 90,400 » » 1 » 19,65 »

Summa 584,300 qvadratfot eller 10 tunnland 13,88 kappland.

Häraf användes af:

Träskporten............................................................ 3 tunnland 7,23 kappland,

Gärdesgårdsdistriktet............................................ 1 » 9,68 »

pell utgör den odisponerade marken ............ 5 » 28,97 »

Summa 10 tunnland 13,88 kappland.

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

Den mark Stockholm begär att få lemna i utbyte utgör, enligt
kartan och beskrifningen, 39,700 qvadratfot, å kartan betecknad med
I, G, Z, I samt R, Q, P, O, N, A, R. Enligt hvad kartan utvisar, skulle
all denna mark komma att falla inom det af staden föreslagna fria området
norr om gränsgatan. En del af marken eges utaf staden, hvaremot
en annan del områdes af enskild person.

Derest regleringen verkställes i enlighet med Stadsfullmäktiges beslut,
blifver det nödvändigt att från platsen undanrödja samtliga de
byggnader, som nu finnas uppförda vid hofjägarebostället Träskporten,
af hvars område en del skulle komma att ingå i gränsgatan och eu
annan del i det söder derom belägna område, som staden intagit i regleringsplanen.
För öfrigt synes planens genomförande ej behöfva föranleda
till förflyttning af andra byggnader ''än ett par vaktstugor, som
nu äro uppförda vid Carl den femtondes port.

Öfverståthållareembetet, som med skrifvelse af den 6 December
1882 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat Stadsfullmäktiges förenämnda
framställning, har dervid i underdånighet hemstält att, med afseende å
hvad Stadsfullmäktige i ärendet anfört och då den i fråga stälda gränsregleringen
otvifvelaktigt skulle komma att medföra fördelar så väl för
kronan som Stockholms kommun, framställningen måtte i nåder bifallas.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande i ämnet har Riksmarskalksembetet
hufvudsakligen anfört: att för verkställighet af Stadsfullmäktiges
i fråga varande förslag den s. k. Drottning Kristinas väg behöfver till
en större del vester om artillerikasernen omläggas, under hvilket arbete
denna väg, som under alla årstider flitigt begagnas, sannnolikt en längre
tid blifver ofarbar; att, derest hofjägarebostället Träskporten skulle flyttas,
ingen lämpligare plats för ett nytt sådant boställe, som för nödig tillsyn bör
i denna trakt finnas, kan anordnas än vid det s. k. Björnnäset, vid bebyggandet
af hvilket nya boställe dock begagnandet af nämnda väg för
körslor m. m. är oundgängligt; att för de å Ladugårdsgärdet exercerande
truppers militäröfningar, som ofta sträcka sig åt ifrågavarande trakt, det
skulle blifva eu känbar förlust att någon tid sakna denna väg och dess
omgifningar; samt att, ehuru det för traktens bebyggande såsom stadsdel
vackra förslaget med dess afsilande alléer, hvartill jorden skulle lemnas
af Djurgården dels emot ersättning och dels utan sådan, dock med skyldighet
för staden af framtida underhåll, förtjenade allt erkännande, Riksmarskalksémbetet
likväl, till följd af hvad sålunda anförts, ansåge sig
icke kunna i ärendets nuvarande skick tillstyrka bifall till ifrågavarande
omfattande förslag i dess helhet. Derest Eders Kongl. Maj:t ändock
skulle finna skäl att i större eller mindre mån bifalla detsamma, åbe Bih.

till Riksd. Prot. 1884. 1 Samt 1 Åfd. 15 Haft. 2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ropar Riksmarskalksembetet rörande ersättningarne till Djurgården ett
yttrande, som tillförordnade Chefen för Djurgårdsstyrelsen, Hofjägmästaren
I. L. Ström, till bemälda embete afgifvit i afseende å vilkoren för
ett sådant bifall.

Uti ifrågavarande yttrande har t. f. chefen för Djurgårdsstyrelsen
ansett sig icke böra afstyrka bifall till den af Stadsfullmäktige föreslagna
gränsregleringen, under förutsättning att Djurgårdskassan icke
tillskyndas några omkostnader genom regleringsplanens utförande samt
att Djurgårdens boställsinnehafvare erhålla nöjaktig ersättning för den
mark, som afsöndras från boställena; och har bemälde t. f. chef anfört
och föreslagit:

att, enär Djurgårdens tjenare heintade sin hufvudsakligaste löneinkomst
af den till dem upplåtna öppna jorden och någon minskning i
den nu varande för Djurgårdens vård och bevakande anstälda tjenstepersonal
icke lämpligen kunde ega rum, samt Djurgårdens inkomster
hvarken nu medgåfve eller antagligen i en framtid tilläte att Djurgårdens
tjenare aflönades på annat sätt, än att dem tilldelades afkomsten
af anvisade boställen, den ersättning, som för den från boställena Djursborg
och Träskporten för gränsregleringsplanens genomförande afhända
jord blefve bestämd att af staden erläggas, skulle utgå icke allenast till
nuvarande utan äfven kommande innehafvare af sagda boställen, men
att det deremot syntes med billighet öfverensstämmande att, om staden
bekostade och underhölle alla inom de så väl med eganderätt som
dispositionsrätt upplåtna områdena gjorda anläggningar med dertill
hörande stängsel och Djurgården således befriades från vidmakthållandet
af den inom samma områden nu befintliga gärdesgård och af en del
utaf Drottning Kristinas väg, staden icke kändes skyldig att till Djurgårdskassan
erlägga afgift för den öfriga till gränsregleringen erforderliga,
Djurgården tillhöriga odisponerade marken;

att, då alla vid Träskporten nu befintliga byggnader, hvilka tillhörde
till största delen Djurgården och i öfrigt boställshafvaren, komme
att för gränsregleringen nedtagas, men nödvändigt vore, att en Djurgårdens
bevakare egde bostad inom den trakt, der han hade sin verksamhet,
staden skulle dels på sin bekostnad låta till annan lämplig plats
flytta, derest sådant läte sig göra, eller i motsatt fall nybygga ett boningshus,
en uthusbyggnad, inrymmande stall, vagnbod, ladugård, foderlada
och skulle, en vedbod samt en drängstugubyggnad, dels ock inlösa
de öfriga byggnaderna, som skulle borttagas och bestode af en tobakslada
och en portvaktarestuga, tillhöriga Djurgården, samt en mindre
tobakslada, en tillbyggnad vid ladugården och ett skjul, tillhöriga bo -

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

ställshafvaren, och hvilka byggnader genom de ändrade förhållandena
icke vidare blefve behöfiiga; och

att staden jemväl skulle inlösa eller, der så funnes lämpligare, förflytta
förenämnda två, vid Carl XV:s port befintliga vaktbyggnader, samt
tillförbinda sig att uppföra och för framtiden underhålla nödiga grindar
och stängsel, på af t. f. chefen i hans yttrande angifna ställen.

Sedan ärendet derefter remitterats till Ofverintendents-embetets utlåtande,
har bemälda embete uti underdånig skrifvelse den 17 April 1883,
efter granskning af förslaget, förklarat sig ej hafva funnit skäl till anmärkning
mot detsamma.

Genomförandet af den föreslagna regleringen synes mig vara för
Stockholms stad af ingalunda obetydlig vigt, helst då i betraktande tages,
att inom förevarande stadsdel, eller Ladugårdslandet, under de senaste
åren utvecklats en särdeles storartad byggnadsverksamhet, som antagligen
än vidare kommer att fortgå, derest Stadsfullmäktiges framställning
vinner afseende. För staten åter synes förslaget visserligen ej
omedelbart medföra andra fördelar än att dels Djurgårdens gräns på
ifrågavarande sträcka, hvilken gräns för närvarande är särdeles oregelbunden,
blifver rätad, dels ock Djurgården befrias från underhållet af
den icke ringa stängsel, som för närvarande linnes i denna egogräns.
Med hänsyn till den nytta ifrågavarande anordningar synas medföra för
Stockholm, har jag emellertid ansett mig böra tillstyrka bifall till Stadsfullmäktiges
framställning, derest sådana vilkor stadgas, att någon förlust
för Djurgården eller dess boställshafvare deraf icke kan uppkomma.
För sådant ändamål torde blifva nödigt, att staden ersätter all den mark,
som till staden med eganderätt afträdes samt den skada i öfrig! och det
intrång, som för Djurgården eller boställshafvarne kunna uppkomma
genom samma marks öfverlåtande till staden, äfvensom inlöser eller, i
händelse sådant finnes lämpligare, bekostar förflyttning af de byggnader,
som för planens utförande måste borttagas. Vidare lärer staden böra
godtgöra Djurgårdskassan och boställshafvare den minskade afkastning,
skada och intrång, som komme att uppstå deraf, att staden får rättighet
att förfoga öfver den Djurgårdens mark, hvilken är afsedd att disponeras
till det norr om gränsgatan ifrågasatta område, hvaremot någon
ersättning för den del af samma mark, deraf Djurgården eller bostftllshafvarne
icke drager någon inkomst, ej torde böra ifrågakomma. I enlighet
med sitt åtagande bör staden ock vara pligtig att uppföra och
underhålla nödig stängsel och grindar mot den mark, som för Djurgårdens
räkning disponeras; hvarjemte staden lärer böra tillförbindas bekosta
förflyttning af Drottning Kristinas väg i den mån den faller inom

12 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

det _ nu ifrågavarande området och Eders Kongl. Maj:t pröfvar sådant
nödigt.

Slutligen bör staden, på det att en rak gräns mellan staden och
Djurgården på förevarande sträcka må erhållas, till Djurgården afträda
den till stadens område för närvarande hörande mark, vare sig den är
i stadens eller enskild ego, som är belägen norr om den föreslagna gränsgatan;
och då Eders Kongl. Maj:t och kronan af denna mark ej kommer
att kunna njuta någon afkastning, enär, så vidt kartan utmärker, hela
marken är afsedd att ingå i det föreslagna öppna området, finner jag
mig ej kunna tillstyrka, att staden härför får tillgodoräkna sig något
afdrag å de ersättningssuminor staden, derest regleringsplanen kommer
till utförande, blifver skyldig utgifva.

Förutom dessa förpligtelser, som blifva eu omedelbar och nödvändig
följd af regleringen, torde äfven med hänsyn till andra förhållanden
staden, för händelse af bifall till dess förslag, böra eventuelt ikläda sig
vissa förbindelser, för hvilkas beskaffenhet jag nu anhåller att få redogöra.

De.n 14 Juli 1882 har Eders Kongl. Maj:t beviljat Stockholm—-Rimbo
jernvägsaktiebolag nådigt tillstånd att anlägga jernväg mellan trakten af
Rimbo gästgifvaregård och Stockholms stad och faststält plan för jernvägsanläggningen
med undantag i fråga om, bland annat, läget för bangården
i Stockholm, i afseende å hvilken Eders Kongl. Maj:t allenast
föreskrifvit, att den ej finge förläggas närmare den så kallade Villastaden,
än å visst föreslaget ställe mellan Drottning Kristinas väg och Stora
Ingemarshofs egor. Redan innan Stockholms Stadsfullmäktiges beslut
angående ifrågavarande reglering fattades, hade nämnda jernvägsbolag
till Eders Kongl. Maj:t inkommit med begäran om fastställelse å bifogad
plan för bangården vid Stockholm, enligt hvilken plan bangården skulle
förläggas vester om. Drottning Kristinas väg, nästan midt för en 30 meter
bred gata, som enligt stadsplanen skall dragas tvärs genom Norrmalm
och komma att utmynna något öster om Stora Surbrunnsgatan. Emot
detta läge torde vid den tiden någon väsentlig anmärkning icke varit
att framställa, men skall den af Stockholms Stadsfullmäktige först derefter
beslutade regleringen genomföras, sjmes detta icke kunna ske, med
mindre än att bangården, som enligt jernvägsbolagets plan skulle kommit»
att blifva så belägen att den intoge en del af den mark, som erfordras
för det af staden föreslagna öppna område, flyttas mera åt norr
eller nordost. Detta åter synes föranleda att, på det bangården må
erhålla nödigt utrymme, en del af Drottning Kristinas väg å dess sträckning
utom det af Stadsfullmäktige föreslagna öppna området måste flyttas
längre in på Djurgardens mark, hvilket icke torde kunna ske utan

13

Komjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

en kostnad, som skulle vara ganska känbar för jernvägsbolaget. Med
anledning häraf har ock bolaget i ärendet angående bestämmande af
bangårdens läge ifrågasatt att Stockholms stad borde bekosta vägens
flyttning; och hafva Stadsfullmäktige, som derefter lernnats tillfälle att
afgifva yttrande i ärendet, med tystnad förbigått hvad sålunda blifvit
ifrågasatt. Derest, till följd af regleringsplanens genomförande, Eders
Kongl. Maj:t vid slutlig pröfning af frågan om läget för Stockholm—
Rimbo-banans station finner nödigt att för beredande af erforderligt
utrymme åt densamma någon del af Drottning Kristinas väg oinlägges,
torde på grund af hvad jag anfört omkostnaderna derför billigtvis böra
drabba staden och ej bolaget.

Styrelsen för statens jernvägstrafik har i underdånigt utlåtande öfver
förenämnda bolags ansökan om fastställelse å planen för, bland annat,
bolagets station vid Stockholm föreslagit åtskilliga anordningar, hvarigenom
denna station skulle sättas i förbindelse med Carlberg—Vårtabanan,
som tillhör staten, genom hvilka anordningar, bland annat, åsyftades,
att stationen skulle få begagnas äfven för statens jernvägstrafik
och sålunda komma att utgöra en för densamma väl behöflig bangård i
denna trakt af Stockholm. I sammanhang dermed har bemälda Styrelse,
som ansett, att i en framtid ett jernvägsspår bör framdragas från ifrågavarande
station till artillerietablisseinentet och vidare ned till Ladugårdslands
Strandgata, hemstält att, om Stockholms stads framställning om
upplåtelse af mark från Djurgården vunne godkännande, dervid måtte
fästas det vilkor, att staden inedgåfve att framdeles, när behofvet sådant
fordrade, plats inom den tillernade esplanaden utan ersättning upplätes
för jernvägsspårets framdragande från nämnda station mot artillerietabiissementet
och vidare, i fall omständigheterna dertill föranledde, ned
till östra änden af Ladugårdslands Strandgata. Vidare anser Styrelsen
lämpligt, att staden tillförbindes bedrifva ifrågavarande regleringsarbeten
så, att de nå sin fullbordan samtidigt med det Stockholm—Rimbobanan
blifver upplåten för trafik.

Uti häröfver afgifvet yttrande hafva Stadsfullmäktige förklarat, att
staden icke hade något att erinra deremot, att vid upplåtelse till staden
af mark från Djurgården fästes det vilkor, att, när behofvet sådant fordrade,
plats å denna mark invid dess norra gräns kostnadsfritt upplätes
för jernvägsspårets framdragande i den rigtning Trafikstyrelsen föreslagit,
och att staden tillförbunde sig att bedrifva arbetena på gränsområdet
mot Djurgården så, att södra delen deraf från den 30 meter breda gatan
tvärs genom Norrmalm till Sibyllegatan blefve till en bredd af 15 meter
ordnad och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stock -

14

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23.

holm—Rimbo-jernbanans fullbordande, dock tidigast tre år efter det
beslut i frågan fattats, äfvensom att till samma tid anordna utfartsvägar
från denna del af staden till stationsområdet.

På grund af hvad jag sålunda anfört och då frågan om dispositionen
af Djurgårdens mark på sätt ifrågasatt blifvit är af beskaffenhet att
Riksdagens samtycke dertill erfordras, får jag härmed hemställa, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreslå Riksdagen att för sin del
medgifva:

dels att åt Stockholms stad upplåtes eganderätten till den under
Djurgården lydande mark, som ej mindre erfordras till ofvan omförmälda
18 meter breda gränsgata, än ock är belägen söder om samma gata;

dels ock att det öfriga ifrågasatta utefter gränsgatan belägna området
upplåtes till Stockholms stads förfogande med vilkor att detsamma
på dess bekostnad ordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den
understälda stadsplanen och att staden fortfarande underhåller anläggningen,
allt med i öfrigt följande förpligtelser för staden, nemligen:

att utan godtgörelse till Djurgården öfverlåtes eganderätten till den
staden nu tillydande mark, som i norr faller utanför gränsgatan, vare
sig denna mark är i stadens eller enskilds ego;

att staden för den mark, hvartill staden undfår eganderätt, erlägger
lösen till Djurgårdskassan, så ock ersättning för intrång och skada, allt
med belopp, som bestämmas i den ordning nådiga förordningen den
14 April 1866 angående jords och lägenhets afstående för allmänt behof
stadgar;

att staden likaledes med belopp, som i nyssnämnda ordning bestämmas,
till Djurgårdskassan och boställshafvare utgifver dels ersättning
för den minskade afkastning samt skada i öfrigt och intrång, som föranledas
deraf att staden får till ofvan berörda öppna område utefter
gränsgatan förfoga öfver Djurgården tillhörig mark, dels ock lösen för
de så väl å denna mark som å den mark, staden med eganderätt erhåller,
uppförda byggnader, hvilka tillhöra boställshafvare enskildt eller, derest
de äro Eders Kongl. Maj:t och kronan tillhöriga, icke vidare erfordras
för Djurgårdens räkning, hvarjemte staden skall vara pligtig att bekosta
förflyttning af eller, derest så icke kan ske, med belopp, som i förut stadgad
ordning bestämmes, lösa till sig de öfriga byggnader å samma mark,
hvilka Djurgårdsstyrelsen anser fortfarande för Djurgården behöfliga;

att staden uppför och underhåller den stängsel och de grindar, som
Djurgårdsstyrelsen pröfvar nödiga till följd af förändringarne i dispositionen
öfver marken, äfvensom bekostar förflyttning af den del utaf
Drottning Kristinas väg, som sträcker sig öfver den till förenämnda

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 23. 15

öppna område afsedda mark, der Djurgårdsstyrelsen icke finner vägen
obehöflig;

att, derest till beredande af erforderligt utrymme för station åt
Stockholm—Rimbobanan någon del af Drottning Kristinas väg måste

O Ö O

omläggas, Stockholms stad bestrider kostnaderna derför;

att i händelse framdeles ett jernvägsspår kommer att utläggas från
Stockholm—Rimbobanans station vid Stockholm mot artilleri-etablissementet
att vidare, i fall omständigheterna dertill föranleda, framdragas
ned till östra ändan af Ladugårdslands Strandgata, staden utan ersättning
upplåter mark dertill inom det öppna området utefter gränsgatan; samt
att staden tillförbinder sig att bedrifva arbetena på gränsområdet
mot Djurgården så att södra sidan deraf från den 30 me.ter breda gatan
tvärs genom Norrmalm till Sibyllegatan blifver till en bredd af 15 meter
ordnad och upplåten till allmänhetens begagnande samtidigt med Stockholm—Rimbojernbanans
fullbordande, dock tidigast tre år efter det Eders
Kongl. Maj:t meddelat beslut i frågan, och att till samma tid utfartsvägar
äro anordnade från denna del af staden till stationsområdet.»

Hvad föredragande Departementschefen sålunda
anfört och hemstält behagade Hans Maj:t Konungen,
på tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter, i nåder
gilla och befalde, att i öfverensstämmelse dermed
nådig proposition i ämnet, så lydande som bilagan till
detta protokoll utvisar, skulle till Riksdagen afiåtas.

Ex protocollo

Axel Hegardt.