Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.

1

/

N:o 49

Ank. till ftiksd. Kansli den 25 April 1884, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kong]. Majds proposition och räckt enskild
motion angående gäldande af den å indragna militieboställena
Akesberg och Via belöpande kostnad för sänkning af
sjöarne Hjelmaren och Qvismaren.

(K. A.)

Sedan i särskilde kontrakt af den 12 Juni 1869, hvarigenom boställsdirektionen
vid Nerikes regemente utarrenderat regementscliefsboställena 3
mantal Akesberg i Mellösa socken och 3 mantal Yia i Askers socken af
Örebro län på tjugu års tid från midfastan 1870, stadgats, bland annat, att
arrendatorerne ålåge att ansvara för alla de kostnader, som under arrendetiden
kunde drabba boställena med anledning af ifrågasatt sänkning af
sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, hvaremot de skulle ega att under berörde
tid tillgodonjuta de förmåner och den vinst, som kunde tillfalla boställena i
följd af sjösänkningen, har Kongl. Majd, i en den 3 sistlidne Mars till Riksdagen
aflåten proposition (N:o 28), som till Stats-Utskottets behandlingremitterats,
föreslagit Riksdagen att

dels medgifva, att arrendatorerne af de numera till statsverket indragna
regementscliefsboställena Akesberg och Via frikallas från den genom arrendekontrakten
dem ålagda skyldighet att deltaga i kostnaderna för sänkning af
sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt att denna skyldighet öfvertages af
kronan mot förbindelse för arrendatorerna att å hvarje af kronan för sjösänkningen
under arrendetiden utbetaldt belopp årligen gälda fem procent
ränta från och med den dag, utbetalningen verkstälts, till arrendetidens slut,
Bih. till Riksd. Prof. 1884. 4 Sami 1 Afd. 35 Häft. l

2

Stats-TJtshottets Utlåtande N:o 49.

dels ock till bestridande af kostnaden för kronans deltagande i företaget
för ifrågavarande båda egendomar på extra stat under sjunde hufvudtiteln
för år 1885 anvisa tretton tusen kronor samt förklara att de belopp,
som för berörda ändamål ytterligare erfordras, må få utbetalas af tillgängliga
medel ocb derefter hos Riksdagen anmälas till ersättande.

1 samma ämne har jemväl Herr Folke Andersson, under antagande
att nådig proposition i detta ärende möjligen icke kunde till innevarande
Riksdag medhinnas, inom Andra Kammaren väckt en motion (N:o 35), i
hvilken föreslagits, att Riksdagen till bestridande af sjösänkningskostnaden
för kronohemmanen Akesberg, 3 mantal i St. Mellösa socken, och Yia, 3
mantal i Askers socken af Askers härad och Örebro län, ville för år 1885
ställa till Kong! Majrts förfogande ett förslagsanslag af 13,000 kronor, att
användas för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna skäligt att medgifva
vissa af motionären omförmälda ändringar och tillägg i de för dessa hemman
nu gällande arrendekontrakt.

Af det den nådiga propositionen bifogade statsrådsprotokoll inhemtas
hufvudsakligen, att Akesberg utarrenderats till Lars Larsson i Berga mot
ärligt arrende i spanmål af 504 kubikfot råg och 504 kubikfot hafre, att
lösas med penningar efter tio års medelmarkegångsvärde, samt derjemte en
årlig kontant penningeafgift af 405 riksdaler riksmynt, men att arrendet
enligt transport, som uppgifvits hafva egt rum den 9 Mars 1881, öfvertagits
af Johan Jonsson och hans hustru Anna Lisa Ersdotter;

att Via utarrenderats till Jan Pehrsson och Lars Larsson i Via mot
ärligt arrende i spanmål åt 378 kubikfot råg och 378 kubikfot korn, att
lösas på enahanda sätt med penningar, samt dessutom en årlig kontant penningeafgift
af 300 riksdaler riksmynt;

att båda egendomarne numera vore indragna till statsverket; samt
att enligt upplysningar, som tillförordnade domänintendenten i länet

meddelat. Akesberg omfattade 421 tunnland och Via 549 tunnland. Deraf
skulle för Akesberg 104 tunnland ochs för Via 351 tunnland äng genom
sänkningen blifva odlingsbara. Sjösänkningsbolagets styrelse hade beräknat
hela kostnaden för arbetets utförande utgöra

för Akesberg.............................................................. Kronor 11,426: 05

» Via ...................................................................... » 23,589: in

eller för båda egendomarne Kronor 35,015: i;v

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 49.- 3

Uttaxeringarne för åren 1881, 1882 For ^kesberg. För Via.

och 1888 hade utgjort..................... Kronor 1,990: 18 4,125: og

Och beräknades uttaxeringarne för

1884 och 1885 förslagsvis till » 1,867: 95 8,871: n

tillsammans Kronor 3,858: 13 7,996: 83

eller för båda egendomarne Kronor 11,8 54: 96,
hvartill komme upplupna räntor.

På sätt statsrådsprotokollet vidare gifver vid handen, vore arrendatorerne,
som icke erlagt något af förfallna beloppen, genom Askers häradsrätts
den 28 September 1883 gifna utslag förpligtade att gälda de för åren
1881 och 1882 uttaxerade belopp jemte ränta, men hade vädjat till Kongl.
Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt, som vid den nådiga propositionens aflåtande
ännu ej meddelat dom.

Sedan Kongl. Maj:t år 1881 ej funnit skäl bifalla af arrendatorerne
dä gjorda ansökningar om befrielse från skyldigheten att deltaga i sjösänkningsföretaget,
hade uti en till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro
län ingifven skrift af den 18 Januari innevarande år t. f. domänintendenten
i länet, jemte förmälan att stadgandet om arrendatorernes berörda skyldighet
försatt dem i sä svår ställning, att, derest någon lindring i det af
dem gjorda åtagande icke kunde medgifvas, de måste blifva fullständigt utarmade.
hvilket äfven för kronan skulle medföra svårigheter och allvarsamma
förluster, ansett sig böra fästa Kongl. Maj:t,s Befallningshafvandes uppmärksamhet
på förhållandet och lemna en närmare utredning af arrendatorernes
ställning till så väl sjösänkningsbolaget som kronan.

I denna redogörelse anför t. f. domänintendenten, hufvudsakligen:
att omförmälda stadgande i arrendekontrakten tillkommit, innan sjösänkningsföretaget
blifvit ens beslutadt och ännu mindre de på egendomarne
belöpande kostnader beräknade:

att dessa kostnader, som i ett år 1868 upprättadt förslag beräknats
till 1,210,400 kronor 67 öre, deraf staten antagits skola förskjuta två tredjedelar
utan ränta under de sju arbetsåren, genom oförutsedda omständigheter
uppgått till oväntadt höga belopp, så att vilkoren vid utförandet blefvo mer
än dubbelt drygare än som beräknats vid arrendekontraktens upprättande-,
att de förfallna medlens uttagande på exekutiv väg skulle leda till
arrendatorernes ruin;

att arrendatorerne. hvilka ålegat att ställa ny borgen för arrendeskyldigheternas
fullgörande under återstående 5 år af arrendetiden från den 14
Mars 1885, icke kunnat sådant fullgöra i anseende till de stora utbetalningar,
som för sjösänkningen å egendomarne belöpte: samt

4

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 49.

att, i händelse arrendatorerne blefve från arrendena vräkta, för ingendera
egendomen nya arrendatorer, villiga att öfvertaga de gamla kontrakten
för tiden till 1890, skulle kunna erhållas;

och har med afseende härå t. f. domänintendenten föreslagit, utom
några jemkningar i vissa delar af arrendekontrakten till ut jemnande af de
missförhållanden, som föranledas deraf, att inkomsten från vissa delar af Via
egendom tillfaller arrendatorn af Åkesberg, under det att sjösänkningskostnaden
för dessa delar skulle vidlåda arrendatorerne af Via, att Kongl. Maj;t,
med återkallande af hvad arrendekontrakten innehålla i fråga om arrendatorernes
skyldighet att deltaga i sjösänkningskostnaden, måtte ikläda kronan
all denna kostnad för Åkesberg och Via och dermed förenade förbindelser
till sjösänkningsbolaget, mot det att arrendatorerne ätoge sig att å hvad
kronan till sjösänkningen komme att under arrendetiden erlägga årligen gälda
5 procent ränta från och med den dag första utbetalningen verkstälts.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län, som i skrifvelse den
31 sistlidne Januari till Domänstyrelsen för den åtgärd, styrelsen kunde
Unna lämplig vidtaga, öfverleinnat t, f. domänintendentens berörda skrift och
till den deri gjorda framställningen tillstyrkt bifall, har dervid tillika dels
meddelat den upplysning, att vederbörande kronofogde, som haft att affordra
arrendatorerne af förenämnda hemman nya borgensförbindelser för arrendevillkorens
uppfyllande från den 14 Mars 1885, inkommit med bevis att arrendatorerne
icke kunde anskaffa sådana nya förbindelser, dels ock bifogat icke
allenast skriftligt yttrande, hvari arrendatorerne förbundit sig att i öfverensstämmelse
med t. f. domänintendentens förslag erlägga 5 procent ränta å de
sjösänkningskostnader, som för hemmanen komme att af kronan utbetalas,
utan äfven särskilda, under förutsättning af kronans deltagande i sänkningsföretaget,
ingångna borgensförbindelser för fullgörande under återstående
arrendeåren från midfastan 1885 af arrendevillkoren med de förändringar
deri, som genom kronans deltagande i företaget blefve en följd.

I underdånig skrifvelse den 6 sistlidne Februari har Domänstyrelsen
till Kongl. Maj:ts pröfning hänskjuta detta ärende och dervid anfört, att
till
till utförande, att den derigenom torrlagda, hemmanen tillfallna mark förständer
innevarande år kunde delvis odlas, och att arrendatorerne således under
återstående arrendetiden svårligen kunde fä ersättning ens för odlingskostnaderna.
T. f. domänintendentens upplysning om arrendatorernes oförmåga
att bestrida sänkningskostnaderna kunde visserligen anses endast såsom ett
antagande, men då det gälde utbetalningar af den storlek, hvarom nu vore
fråga, syntes det vara mer än sannolikt, att knappast något kunde utfås hos
arrendatorerne till sänkningskostnadens gäldande. Genom arrendatorernes upp -

Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 49.

5

sägning till afflyttning midfastan 1885, i följd af deras underlåtenhet att
ställa ny borgen, och egendomarnes utarrendering under återstående fem
arrendeår skulle otvifvelaktigt, om nya arrendatorer ens kunde erhållas, så
låga arrenden erbjudas, att förlusten för kronan derigenom blefve större, än
om kronan direkt deltoge i företaget, hvarföre ock styrelsen ansåge sig under
för handen varande förhållanden icke böra för närvarande vidtaga någon
uppsägningsåtgärd. Då Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsföretag emellertid
vore af allmännyttig beskaffenhet, och staten deraf otvifvelaktigt komme
att draga stora indirekta fördelar, borde, enligt styrelsens mening, kronan
icke undandraga sig att med den enskilde jordegaren deltaga i de med företaget
förenade, visserligen icke obetydliga utgifterna äfven för nu ifrågavarande
två egendomar, liksom enligt nådiga brefvet den 20 April 1883 kronan deltager
för öfriga af företaget berörda utarrenderade kronoegendomar, hvilkas
arrendatorer icke blifvit kontraktsenligt dertill bundna, synnerligast som
kronan hade den direkta fördelen att för Åkesberg få 104 tunnland och för
Yia 351 tunnland äng odlingsbara och således i en framtid sannolikt borde
kunna förvänta riklig ersättning för de utgifter, som å egendomarne belöpte,
hvarförutom redan under löpande arrendeperiod kronan erhölle fem procent
ränta å de medel, som för egendomarne utbetalades.

Slutligen har Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet vid detta
ärendes föredragning erinrat derom, att, sedan den här ofvan omförmälda, af
arrendatorerne till dessa egendomar gjorda likartade framställning år 1881
af Kongl. Maj:t pröfvades, frågan kommit i den förändrade ställning, att
Kongl. Maj:t den 20 April 1883 på framställning af Riksdagen beslutat, att
kronan skall i sjösänkningen taga del för andra utarrenderade kronoegendomar,
som af företaget kunde vinna fördel, och att vid sådant förhållande
billigheten syntes kräfva, att ifrågavarande arrendatorer icke betungades med
bidrag till företaget, hvilka blefve vida större än vid arrendekontraktens afslutande
kunnat beräknas och till hvilkas utgörande de för öfrigt syntes
sakna förmåga.

Vid Herr Folke Anderssons motion finnes såsom bilaga fogad den af
t, f. domänintendenten till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län
den 18 sistlidne Januari i detta ärende aflåtna skrifvelse i dess helhet.

Utskottet har vid pröfning af de i detta ärende förekommande förhållanden
funnit förslaget om kronans öfvertagande af skyldigheten att för
ifrågavarande hemman Åkesberg och Via deltaga i kostnaderna för Hjelmarens
och Qvismarens sänkning vara påkalladt så väl af statens eget intresse
som af rättvisa och billighet mot de nuvarande arrendatorerne, och får Utskottet
derföre hemställa,

Bih. till Biksd. Prat. 1884. 4 Sami 1 Afd. 35 Raft.

2

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 4.9.

6

att, med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande proposition
och Herr Folke Anderssons motion, Riksdagen må
dels medgifva, att arrendatorerne af de numera till
statsverket indragna regementschefsboställena Åkesberg
och Yia frikallas från den genom arrendekontrakten dem
ålagda skyldighet att deltaga i kostnaderna för sänkning
af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren, samt att denna skyldighet
öfvertages af kronan mot förbindelse för arrendatorerne
att å hvarje af kronan för sjösänkningen under
arrendetiden utbetaldt belopp årligen gälda fem procent
ränta från och med den dag, utbetalningen verkstälts, till
arrendetidens slut,

dels ock till bestridande af kostnaden för kronans deltagande
i företaget för ifrågavarande båda egendomar på
extra stat under sjunde hufvudtiteln för år 1885 anvisa
tretton tusen kronor samt förklara att de belopp, som för
berörda ändamål ytterligare erfordras, må få utbetalas af
tillgängliga medel och derefter hos Riksdagen anmälas till
ersättande.

Stockholm den 25 April 1884.

På Siats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Associations-Boktryckeviet, 1884.