Stats- Utskottets Utlåtande N:o 47,

1

N:o 47.

Auk. till Riksd. Kansli den 22 April 1884, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af så väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner
som oek en af enskild motionär gjord framställning
i fråga om eftergift af kronans rätt till vissa
danaarf.

(I. A.)

Stats-Utskottet, som fått till behandling emottaga dels Kong],
Maj:ts till Riksdagen aflåtna nådiga propositioner angående eftergift
af kronans rätt till vissa danaarf, dels ock en af enskild motionär
i likartadt syfte vid innevarande riksmöte gjord framställning, har
dessa frågor i ett sammanhang förehaft och får dem härmed till Riksdagens
pröfning anmäla samt dervid meddela de yttranden, hvartill
hvarje framställning ansetts föranleda.

l:o. Under åberopande af bifogadt protokoll öfver finansärenden,
har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen afbiten nådig proposition (N:o 8)
af den 14 December 1883 föreslagit, att Riksdagen i anledning af en
utaf enkan Maria Catharina Grönberg i Brånshult gjord ansökning om
anstånd med utkräfvande af kronans rätt till danaarf efter hennes aflidne
man, gästgifvaren Olof Grönberg, måtte besluta:

att med utkräfvande af det kronan efter Olof Grönberg tillfallna
danaarf måtte få anstå, tills enkan Grönberg aflidit, och kronan åtnöja
sig med att då erhålla dels två tredjedelar af det af makarne Grönberg
Bill. till Riksd. Vrot. 1684. 4 Sand. 1 Afd. 34 Haft. 1

Ang. danaarf
efter gästgifvaren
O.
Grönberg.

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

8

gemensamt förvärfvade -i- mantal Brånshult, sådan fastigheten då befunnes,
och dels det ersättningsbelopp, enkan Grönberg genom Bobergs
häradsrätts utslag den 29 Februari 1872 förpligtats till kronan utgifva,
utan afgäld under tiden för fastighetens bruk eller ränta å ersättningsbeloppet;
dock under vilkor att enkan Grönberg till kronans säkerhet
ofördröjligen till kronans ombudsman i orten aflemnade ett i hennes
andel i fastigheten intecknadt skuldebref å berörda belopp,

samt att till advokatfisk alen i Kammarkollegium måtte få omedelbarligen
utbetalas såsom aktoratsarfvode femhundra åttiosju kronor 20
öre att af statsmedel förskjutas, till dess beloppet efter enkan Grönbergs
död kunde blifva af danaarfsmedlen godtgjordt.

Enligt hvad ofvanberörda statsrådsprotokoll öfver finansärenden
af den 14 December nästlidet år utvisar, har vid ärendets föredragning
inför Kongl. Maj:t Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet
yttrat, att af handlingarne inhemtades att, sedan Olof Grönberg och
hans hustru Maria Catharina Grönberg den 5 Maj 1829 upprättat ett
af två personer bevittnadt testamente, deruti de, jemte förklarande att
de under äktenskapet förvärfvat hvad i boet funnes, förordnade att
efter enderas död qvarlåtenskapen skulle tillfalla den öfverlefvande,
hade makarne den 26 November 1836 inför Bobergs häradsrätt vitsordat
testamentet såsom öfverensstämmande med deras yttersta vilja.
Då mannen Grönberg den 30 April 1853 afled utan att efterlemna kända
arfvingar, satt enkan qvar i boet, hvilket enligt upprättad bouppteckning
utvisade en behållning af 7,940 riksdaler 45 skillingar 4 runstycken
banko, deraf 6,666 riksdaler 32 skillingar banko utgjorde värdet
å det af makarne gemensamt förvärfvade \ mantal Brånshult; men enkan
försummade att inom laga tid bevaka testamentet och hade först
den 29 Januari 1867 med afseende å tilltänkt lagfart uppvisat detsamma
för bevakning. I anledning af denna försummelse hade, på
yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet, Bobergs häradsrätt i utslag
den 29 Februari 1872, som vunnit laga kraft, ogillat testamentet och
tillerkänt kronan såsom danaarf två tredjedelar af boets behållning
samt sålunda förpligtat enkan Grönberg att till kronan öfverlemna \
mantal Brånshult och utgifva ersättning för två tredjedelar af förskingrade
lösegendomen efter det i bouppteckningen upptagna värde jemte
fem procent ränta å ersättningsbeloppet från den 23 Juli 1870 till
dess betalning skedde.

I en den 11 November 1872 inkommen underdånig ansökning
hade enkan Grönberg anfört, att hon, okunnig om lagens föreskrift,
försummat att bevaka testamentet, och att, derest till gäldande af kronan
tilldömda ersättningsbeloppet hennes giftorätt i hemmanet skulle

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

3

utbrytas och särskildt för sig utan åbyggnader försäljas, försäljningssumman
troligen ej skulle uppgå till ersättningsbeloppet, och enkan
Grönberg, sjuklig, bliud och 80 år gammal, drifvas från sitt hem och
falla fattigvården till last. 1 händelse åter försäljningen uppskötes till
efter hennes död, borde hemmanet i dess helhet gifva en köpeskilling,
som lände kronan till fördel och betäckte den ränteförlust, som af anståndet
kunde uppstå. Enkan Grönberg anhöll derföre, att alla af advokatfiskalsembetet
sökta verkställighetsåtgärder måtte få anstå, och
hon till sin död få behålla hemmanet Brånshult. I häröfver infordrade
yttranden hade Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergötlands län
samt kammaradvokatfiskalsembetet under vissa vilkor tillstyrkt bifall
å ansökningen, hvarvid advokatfiskalsembetet hemstält, att embetet
måtte förklaras berättigad att genast i laga ordning utbekomma äktoratsarfvode,
som embetet beräknat med räntor till den 23 December 1872,
då yttrandet afgafs, utgöra 587 kronor 20 öre.

Vidare hade i ärendet blifvit upplyst, att enkan Grönberg, hvilken
enligt prestbetyg vore född den 26 Februari 1793, ännu lefde oclfjsåledes
befunne sig i den höga åldern af 91 år, men i följd af sin ålder
icke mera kunde sköta sig sjelf, utan derföre måste hålla tjenstehjon,
samt att hon icke hade annan inkomst än det högst otillräckliga arrende,
som från fastigheten inflöte. Dess taxeringsvärde utgjorde enligt meddelad
upplysning 9,500 kronor. Det ådömda ersättningsbeloppet för
den förskingrade lösegendomen vore, utan ränta, beräknadt till 1,274
kronor 28 öre. I anledning af ansökningen hade med alla verkställighetsåtgärder
på grund af utslaget hittills^anstått.

Hvad sålunda förekommit satte utom allt tvifvel, att Olof Grönberg
till hustrun testamenterat sin qvarlåtenskap, och att enda anledningen,
hvarföre testamentet blifvit ogilladt, varit don, att enkan Grönberg,
af lätt förklarlig okunnighet om lagens föreskrifter, försummat att
bevaka detsamma inom laga tid. I händelse fråga väckts om efterskänkande
till hennes förmån af kronans rätt till danaarfvet, skulle utan
tvifvel bifall dertill af Kongl. Maj:t och Riksdagen hafva lemnats, att
sluta af de åsigter, som i allmänhet gjort sig gällande, när såsom
danaarf hemfallen egendom varit testamenterad till enskild person,
hvilken stått den aflidne i lifstiden nära och varit i behof af förmånen,
men på grund af någon uraktlåten formalitet eller dylikt ej kunnat få
tillgodonjuta testamentet. Utkräfvandet af hvad i anseende till den här
inträffade försummelsen blifvit kronan tilldömdt skulle emellertid, så
länge enkan Grönberg ännu lefver, efter all anledning betaga henne
alla medel till lifvets uppehälle och låta henne, som dock kunde anses
hafva i sin mån bidragit till samlandet af den i Olof Grönbergs bo

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

befintliga egendom, falla fattigvården till last. Att framställning till
Riksdagen om medgifvande af det äskade anståndet icke hittills blifvit
gjord, borde tillskrifvas den omständighet, att sökandens höga ålder
låtit förmoda, att anståndet icke behöfde blifva af lång varaktighet.
Ett dylikt antagande vore naturligtvis numera i än högre grad sannolikt;
men då den ställning, hvari frågan för närvarande befunne sig,
kundo, när enkans dödsfall en gång inträffat, föranleda vissa förvecklingar
med hennes sterbhus och äfven vålla svårigheter för de myndigheter,
som med verkställighet af domstolsutslaget hafva att skaffa,
vore önskvärdt att frågan måtte vinna en bestämd lösning i det syfte,
sökandens framställning afsåge; och hade Herr Statsrådet tillika meddelat,
att advokatfiskalen i Kammarkollegium förklarat sig, oaktadt han
under så lång tid varit i saknad af det honom tillkommande aktoratsarfvode,
åtnöjas i sådant afseende^ med det ofvan uppgifna beloppet,
587 kronor 20 öre, utan anspråk på någon räntegodtgörelse för tiden
efter den 23 December 1872, derest sökandens begäran bifölles och
han hade''utsigt att under den närmaste framtiden utfå beloppet.

Med afseende å hvad sålunda förekommit, får Utskottet hemställa,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Ang. danaarf 2:o. Enligt hvad af en till Riksdagen den 21 nästlidne Mars af blth

Gustafva låten proposition (N:o 33) inhemtas, hade hemtnansegaren Carl Erssons
Olsdotter. i Torpa hustru Elisabeth Gustafva Olsdotter aflidit den 19 November
1879, efterlemnande såsom sterbhusdelegare sin bemälde man, men ingen
känd arfvinge. Bouppteckningen upptoge såsom tillgångar:

lösören till värde af................................................... kronor 433: —

mantal N:o 2 Torpa, taxeradt till..................... ,, 3,420: —

Summa tillgångar kronor 3,853: —

skulder ......................................................................... ,, 2,661: 93.

och utvisade således en behållning af ........................... kronor 1,191: 07.

Sedan Eellingsbro Häradsrätt förordnat Häradsdomaren Anders
Larsson i Torpa att i egenskap af god man under förmyndareansvar
förvalta Elisabeth Gustafva Olsdotters okända arfvingars arfslott, hade,
efter det arfvet blifvit kungjordt, utan att någon arfvinge sig anmält,
Häradsrätten, på yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet, å kronans
vägnar, genom laga kraft egande utslag den 15 Maj 1883 förpligtat
Anders Larsson att ofördröjligen efter verkstäldt skifte och realisation

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

o

af den aflidnas lott till kaminaradvokatfiskalsembetet redovisa erhållna
medlen jemte fem procent ränta från stämniugsdagen den 11 Januari
1883.

Enklingen Carl Ersson vore född den 21 April 1810. Enligt läkarebetyg
vore han alldeles blind på venstra ögat och egde på det högra
endast svag, genom starroperation vunnen synförmåga. Då Carl Ersson
i anseende till ålder och bristande synförmåga icke vore i tillfälle
att kunna något synnerligt bidraga till sin försörjning, befarade han
att hans giftorätt i boet, utgörande två tredjedelar deraf, icke skulle
finnas tillräcklig för hans framtida utkomst, derest hans lifstid skulle
komma att utsträckas ännu några år, och att hans ålderdom således
skulle blifva mörk och bekymmersam. Med åberopande häraf hade
han anhållit att kronans rätt till danaarf efter Elisabeth Gustafva Olsdotter
måtte till hans fördel efterskänkas. Till stöd för denna ansökning
hade sökanden åberopat ett skriftligt intyg från ordföranden och
vice ordföranden i Ervalla sockens kommunalnämnd, hvilka vitsordat
sökandens behof att orubbad vara i besittning af de inskränkta tillgångar,
makarne genom enad flit och omtanke sig förvärfvat, samt
uttalat den förmodan att, i händelse sökandens lifstid kommc att utsträckas
några år, hans andel i boet ej skulle förslå till betäckande af
hans lefnadsomkostnader, så att han komme att falla det allmänna
till last.

I anledning af ansökningen hade underdåniga utlåtanden afgifvits
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län, vederbörande kyrkoherde
och kronofogde samt kammaradvokatfiskaisembetet, hvilka alla
förordat bifall till ansökningen. Dervid hade kronofogden upplyst, att,
enligt hvad den tillförordnade gode mannen meddelat, den aflidnas
tredjedel i boet skulle komma att uppgå till sju eller åttahundra kronor
och således till något mer än bouppteckningen angifvit. Kammaradvokatfiskalen
hade gjort förbehåll om tillgodonjutande af den honom
författningsenligt tillkommande provision, hvilken provision, då realisation
och skifte ej försiggått och verkställighet af Häradsrättens utslag
i följd af ansökningerr vore instäld, advokatfiskalen ansett böra beräknas
efter det belopp, kronofogden uppgifvit såsom det lägst antagliga
eller sjuhundra kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
måtte Öfverlåtas på ofvanbemälde Carl Ersson, dock med förbehåll af
den kammaradvokatfiskalen lagligen tillkommande rätt till andel i
samma medel, beräknad å det af kammaradvokatfiskalen uppgifna beloppet
sjuhundra kronor.

Ang. danaarf
efter färgaren
J. A.
Söderholm.

G Stats-Utskottets Utlåtande N:o 47.

Utskottet, som emot förevarande framställning icke haft något
att erinra, får alltså hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit måtte
vinna Riksdagens bifall.

3:o. Uti en till Riksdagen den 21 nästlidne Mars aflåten nådig
proposition (N:o 34) omförmäles, hurusom färgaren Jonas Alfred Söderholm
i Säfsjö, som aflidit deri 10 Oktober 1881, icke efterleinnat känd
arfvinge, men öfverlefts af hustrun Anna Sofia Söderholm. Bouppteckningen
hade upptagit tillgångarne, med inberäkning af 2,000 kronor
såsom värdet å en lägenhet i Säfsjö, till 2,538 kronor 93 öre, skulderna
till 1,418 kronor 28 öro samt behållningen till 1,120 kronor 65
öre. På yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet hade Kongl. Maj:ts
och Rikets Göta Hofrätt genom laga kraft egande dom den 21 December
1883 förklarat Kongl. Maj:t och kronan berättigad till undfående
af danaarf efter Jonas Alfred Söderholm samt ålagt utredningsmannen
i boet, skolläraren I. A. Ekedahl, att för den del af qvarlåtenskapen,
som icke tillfölle enkan, till embetet jemte ränta redovisa, vare sig
genast i enlighet med bouppteckningsvärdet med femi io procents förhöjning
derå, hvad lösören anginge, eller ock efter egendomens vederbörliga
realisering. Redan innan denna dom meddelades, hade enkan
Söderholm hos Kongl. Maj:t anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarf måtte till sökandens förmån efterskänkas. Enligt ansökningen
bifogade intyg hade mannens förhållande under lifstiden varit sådant,
att boet uppehållits endast genom hustruns sträfsamma arbete. Pastorsembetet
hade upplyst, att sökanden vore född den 28 September 1843
och gjort sig känd för en hedrande vandel, att hon kunde försörja sig
sjelf, så länge hon finge sitta i besittning af boet, samt att, då allt
hvad i boet finnes erfordrades för färgerirörelsens bedrifvande, fara
vore, att hon förlorade förmågan att sig försörja, derest någon del af
boet fråntoges henne. Kongl. Majrts Befallningshafvande i Jönköpings
län och kammaradvokatfiskalen, i ärendet hörda, hade förordat bifall
till ansökningen, den senare under förbehåll af den honom författningsenligt
tillkommande provision, hvilken han, med tillämpning af de i
ofvanberörda dom stadgade grunder och enligt en af honom uppgjord
uträkning, ansett böra beräknas å 622 kronor 57 öre, till hvilket belopp
ifrågavarande danaarfsmedel sålunda skulle uppgå.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel
må öfverlåtas å sökanden Anna Sofia Söderholm, dock med förbehåll

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 4T.

af den kammaradvokatfiskalen lagligen tillkommande rätt till andel i
samma medel, beräknad å det af kammaradvokatfiskalen nppgifna beloppet
sexhundratjugutvå kronor 57 öre.

I sammanhang med anförda nådiga proposition har Utskottet till
behandling förehaft en af Herr C. Mejenqvist inom Andra Kammaren
väckt motion (N:o 103) jemväl om eftergift af kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel; och får Utskottet med afseende å de bevekande
omständigheter, som här föreligga, hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
proposition, må medgifva, att kronans rätt
till danaarf efter färgaren Johan Alfred Söderholm
må öfverlåtas å enkan Anna Sofia Söderholm, dock
med förbehåll af den kammaradvokatfiskalen lagligen
tillkommande rätt till andel i arfsmedlen, beräknad å
det af kammaradvokatfiskalen nppgifna beloppet sex
hnndra tjugntvå kronor 57 öre.

Stockholm den 21 April 1884.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr Grefve S. Lagerberg har begärt få antecknad!, att han icke
deltagit i detta ärendes behandling inom Utskottet.