Siats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

1

K:o 34.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1884, kl. 9 e. na.

Utlåtande, i anledning af Kong!, Maj:ts proposition angående virkesunderstcid
för anläggning af jernväg från Luleå till norska
gränsen.

(R, A.)

Kongl. Maj:t liar i en den .16 November 1883 afgifven, till Statsutskottet
remitterad proposition (N:o 5) föreslagit Riksdagen att för sin del
medgifva, dels att bolaget »The Northern of Europé Railway company limited»
måtte berättigas, att för första anläggningen af bansträckningen mellan trakten
af Buddbyn i Öfver-Luleå fem mil från kusten af Bottniska viken till riksgränsen
och för första uppsättningen af sådan för jern vägen behöflig rörlig
materiel, som i anläggningsorten tillverkades, emot en afgift af tio öre för
hvarje träd, afverka det antal dylika, som enligt af sakkunnig person granskadt
materialförslag för ändamålet erfordrades, att till den del träden ej
kunde uttagas från den för jernvägens framdragande af kronan upplåtna
mark och i den mån virkestillgången å kronans invid banan belägna skogar
funnes, utan men för framtida virkesafkastning, sådant medgifva, å nämnda
skogar, efter Kongl. Domänstyrelsens anvisning och föreskrifter, af vederbörande
jägmästare utstämplas, med förbindelse för bolaget ej mindre att
bekosta virkets utstämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens
begagnande, som Domänstyrelsen kunde finna erforderlig, än ock att på sin
bekostnad vidtaga de åtgärder som kunde af Domänstyrelsen påfordras till
förekommande af eldfara för kronoskogarne så väl under byggnadsarbetets
utförande som sedermera vid banans trafikerande;

Bill. till Biksd. Prot. 1884. 4 Sami. 1 Afd. 26 Haft.

1

2 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

dels ock att allt virke, som erfordrades till första uppsättning af
stängsel och telegrafstolpar för jernvägen på den nyss angifna sträckningen,
Unge, i man af behof, afgiftsfritt och utan föregången utstämpling afhemtas
från de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisades.

Af det den nådiga propositionen bifogade statsrådsprotokoll inhemtas,
hurusom Kongl. Maj:t genom nådig resolution den 8 December 1882 beviljat
Fullmäktigen i Riksbanken, Filosofie Doktorn J. W. Arnberg, Fullmäktigen
i Riksgäldskontoret, Kaptenen C. (L Hierta och Medicine Doktorn A. Ljunggren
tillstånd att anlägga och till allmänt begagnande mot afgift upplåta
jernväg af 1,-135 meters (4,83 fots) spårvidd från lämplig punkt å norska
gränsen i närheten af sjön Wassijaure till Luossavaara och Kiirunavaara
jernmalmfält samt derifrån genom (fellivaara malmfält och distrikt fram till
Luleå stad, med rätt för sökandena att öfverlåta den sålunda erhållna koncessionen
å ingeniörsfirman Wilkinson & Jarvis i London och de öfrige inoch
utländske män, med livilka denna firma kunde för jern vägsanläggningens
utförande komma att förena sig.

I ansökningen om koncessionen hade sökandena äfven anhållit att från
statens skogar inom lämpligt afstånd från banan få på egen bekostnad fälla
och afhemta allt för banbyggnaden med dertill hörande hus, verkstäder,
kajer och magasin äfvensom för rörlig materiel nödigt virke mot en afgift
af 10 öre för hvarje träd; men Kongl. Maj:t hade, då koncessionen beviljades,
förklarat sig icke vilja öfver ansökningen i nyssberörda del besluta utan
Riksdagens hörande.

Sedan nämnda koncession derefter öfverlåtits på firman Wilkinson &
Jarvis, som likaledes efter öfverlåtelse blifvit innehafvare af koncession å
anläggande af jernväg från Ofotens fjord i Korge till norska gränsen emot
Sverige, hade i en till Kongl. Maj:t ingifven ansökning bemälda firma, med
förmälan att firman för anläggande af jernväg mellan Luleå och Ofotens
fjord bildat ett bolag under namn af »The Northern of Europé Railway
company limited», å detta bolags vägnar anhållit om vissa jemkningar i
vilkoren för den genom nådiga resolutionen den 8 December 1882 beviljade
koncessionen samt tillika, med förnyande af den förut gjorda ansökningen
om virkesunderstöd för jernvägsanläggningen, begärt, att bolaget måtte undfå
rätt att från statens skogar inom lämpligt afstånd från den tillämnade jernvägen
på egen bekostnad fälla och afhemta allt för banbyggnaden med dertill
hörande hus med mera och rörlig materiel nödigt virke, emot en afgift
af 10 öre för hvarje träd samt med iakttagande att afverkningen på det
hela ej komme att öfverstiga 600,000 träd, deruti likväl ej inberäknadt det
virke, som måste huggas för jernvägens framdragande öfver staten tillhöriga
jordområden; hvarjemte, enär för jernvägsbyggnadens påbörjande den 1 Juli

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 3i.

3

1884 och fullföjcl i afsedcl utsträckning vore nödigt, att en del af det begärda
virket finge huggas under sistlidne års höst och innevarande vinter samt
helst under månaderna November—Februari, firman vidare hemstält, att,
derest den underdåniga ansökningen icke kunde i hela dess vidd blifva bifallen
inom sådan tid, att bolaget kunde under innevarande vinter begagna
sio- af de ifrågasatta förmånerna, särskildt medgifvande måtte lemnas bolaget
att under hösten 1883 och vintern 1884 för det uppgifna ändamålet och till
föreslaget pris afverka 200,000 timmer.

Öfver denna ansökning, i hvad densamma afser rätt till skogsafverkning,
hafva underdåniga yttranden inhemtats från vederbörande skogsinspektör,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län och Domänstyrelsen,
hvilka dervid samtliga vitsordat det ifrågavarande järnvägsföretagets stora
betydelse icke blott för länet i allmänhet, utan särskildt för de vidsträckta,
staten tillhöriga skogar, som komme att af jernvägen beröras, och der för
närvarande, i saknad af användbara utfärtsvägar, virkestillgången icke på
långt när kunde på ett tillfredsställande sätt tillgodogöras.

Beträffande Kongl. Maj:ts Befallningsliafvandes och skogsinspektörens
yttranden tillåter Utskottet sig att hänvisa till det den Kongl. propositionen
bifogade statsrådsprotokollet, i livilket redogörelse lemnats för det hufvudsakliga
innehållet af dessa yttranden.

Domänstyrelsen har, instämmande i hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
yttrat rörande det oeftergiflig^ beliofvet för jern vägsbolaget att
för jernvägsbyggnaden ofvanom kustlandet, eller från den fem mil från kusten
belägna Buddbyn i Öfver-Luleå och vidare vesierut, erhålla virke från kronans
angränsande skogar, i öfrig! anfört:

att, i betraktande af det förhöjda värde, kronans skogar efter jernvägens
anläggning utan tvifvel komme att erhålla, statens intresse påkallade
att genom upplåtande mot nedsatt pris af virke från kronans skogar till
nödiga byggnadsmaterialier underlätta och främja jernvägsföretaget inom
det öfre landet, der virke icke funnes att köpa från enskildas skogsmarker;

att beträffande den virkesmängd och de virkessortimenU som för jernvägsanläggningen
kunde erfordras, någon utredning väl icke åstadkommits i
den underdåniga ansökningen, men att, enligt det utlåtande, Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen
afgifvit, då frågan om jernvägskoncessionen förevar, omkring
8,000 träd komme att åtgå per banmil, hvilket för hela den 38 Vs
mil långa jernvägslinien från Luleå till riksgränsen motsvarade omkring

308,000 träd; .

att följaktligen den virkesmängd, som, utöfver hvad som faldes i sjeltva
jernvägslinien, erfordrades för jernvägsanläggningen inom det öfre landet, i
intet fall kunde beräknas öfverstiga 300.000 träd, helst om virke till stängsel

4

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 34.

och telegrafstolpar icke inbegrcpes i detta antal, utan, såsom för närvarande
saknande saluvärde, Unge afgiftsfritt och utan föregående utstämpling afhemta
s från kronans skogar;

att virkestillgången å kronans skogar i Jukkasjärvi och Gellivaara socknar
vore tillräcklig att, utan men för skogarnes framtida afkastningsförmåga,
medgifva alverkning utmed jemvägen af det virke, som erfordrades för hela
bansträckningen ofvanom kustlandet, deri inbegripen jemväl den del af banan,
som pa en längd af åtta till tio mil genomlöpte fjelltrakterna närmast riksgränsen,
der skogsvästligheten vore af beskaffenhet, att föga eller intet till
j ernvägsbyggnadsmat eriel tjenligt virke kunde derifrån erhållas;

samt att, hvad slutligen anginge afgiften för det virke, jernvägsbolaget
kunde tillåtas afhemta, styrelsen, enär till en del byggnadsmaterialier för
jernvägens .behof träd af mindre dimensioner och af mindre värdefull beskaffenhet
kunde användas, ansåge värdet af de för anläggningen erforderliga
träd öfver hufvud taget ej böra beräknas högre än till det år 1882 inom
länet gällande markegångspris för mindre sågtimmerträd eller 86 öre per
träd, och efter denna beräkningsgrund funne den uppoffring, statsverket
komme att vidkännas genom trädens upplåtande för den af sökandena erbjudna
afgift, tio öre för trädet, fullt uppvägas af de fördelar, som genom
en jernvägsanläggning i de ifrågavarande trakterna skulle tillskyndas staten.

Vid ärendets föredragning inför Kong!. Maj:t i Statsrådet har statsrådet
och Chefen för Kong!. Finansdepartementet anfört:

»Af de i ärendet afgifna yttrandena framgår, att för det ifrågavarande
jernvägsföretaget är af synnerlig vigt, att för hela hansträckningen ofvanom
kustlandet intill riksgränsen erforderligt byggnads- och annat virke får hemtas
från de kronans skogar, genom hvilka banan är afsedd att framdragas. Fe
fördelar, som den tillämnade jernvägen skulle komma att medföra ej mindre
för länet i allmänhet än för staten, såsom egare af stora, jernvägen omgifvande
skogsvidder, der virkestillgången hittills varit svåråtkomlig och följaktligen
under nuvarande förhållanden icke kunnat afyttras till pris, motsvarande
skogens skäliga värde, synas mig så uppenbara, att staten med allt
skäl ^ bör lemna sin medverkan till företaget genom den ifrågasatta virkesupplä!
elsen. Åtminstone torde staten icke höra taga på sitt ansvar att genom
förvägrande af den sålunda sökta förmånen möjligen bringa hela företaget
om intet. Jag hyser derföre och under förutsättning att, såsom vederbörande
hemstält, upplåtelsen inskränkes till det virke, som erfordras för
hansträckningen i det öfre landet och för sådan rörlig materiel, som i orten
tillverkas, sä mycket mindre någon betänklighet vid att tillstyrka den begärda
afverkningen, som, i betraktande af det värde, virket å de ifrågavarande
skogarna under närvarande förhållanden kan anses ega, och den er -

Stuts-Utskottets Utlåtande N:o 34.

5

sättning, sökandena erbjudit för afverkningsrätten, kronans uppoffring för
ändamålet i sjelfva verket icke blir af större betydenhet än, enligt Domänstyrelsens
beräkning, cirka 230.000 kronor — ett i min tanke ganska ringa
bidrag från statens sida för åstadkommande af ett så storarta dt och vigtig!
kommunikationsföretag som det ifrågaställa, hvaraf staten dessutom i sin
egenskap af skogsegare skulle hemta väsentliga direkta fördelar. t

Vid en sådan upplåtelse bör dock naturligen iakttagas, att kronans
skogar icke anlitas utöfver deras afkastningsförmåga. I detta hänseende
anser jag mig böra erinra, att den beräkning öfver det för jernvägsanläggningen
beliöfliga virke, som, uppgjord af chefen i dåvarande norra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet, Majoren it. Schough, bifogades ett vid koncessionsfrägans
behandling af Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen afgifvet yttrande,
och som nu blifvit af Domänstyrelsen åberopad, icke grundade sig på fullständiga
profil ritningar för banan, utan endast var approximativ. Ehuru
denna beräkning således icke kan tillerkännas full tillförlitlighet, torde densamma
dock lemna tillräcklig ledning för att bedöma den ungefärliga omfattningen
af den afverkning, som nu är i fråga; och någon närmare utredning
härutinnan synes mig icke oundgängligen nödig, om, såsom i alla händelser
torde böra ske, afverkningsrätten begränsas så, att den icke må omfatta
större antal träd, än virkestil]gängen befinnes, utan men för skogarnes framtida
afverkningsförmåga, kunna medgifva, äfvensom utstämpling af träd ej får
ske i större mån än granskade materialförslag visa vara för jernvägsbyggnaden
behöfligt.

Med denna begränsning och de vilkor. Domänstyrelsen föreslagit i afseende
på afverkningens bedrifvande, torde ur skogsintressets synpunkt ingen
betänklighet för upplåtelsen böra möta».

Anslutande sig till hvad Domänstyrelsen tillstyrkt äfven i afseende å
afgiftsfri upplåtelse af virke för stängsel och telegrafstolpar, hvarigenom åt
sökandena åtminstone i någon män bereddes ett vederlag för det de icke
skulle från kronans skogar få uttaga det virke, som erfordrades för de fem
första milen af jernvägen, har Departementschefen alltså, och under förutsättning
att Kongl. Maj:t, likasom då enahanda fråga den 8 December 1882
förevarit, skulle finna Riksdagens yttrande böra i ärendet inhemtas, hemstält,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition af det
innehåll, som här ofvan angifvits.

Departementschefen har vidare, och enär Riksdagens svar ä propositionen
icke vore att förvänta förr än en större del af innevarande års vinter
redan förflutit, i underdånighet anfört, hurusom, på det att det under nästkommande
sommar tillämnade arbetet å jernvägen måtte kunna bedrifvas i
den utsträckning, som enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med -

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 34.

delat vore afsedd, det emellertid funnes nödigt, att en del af det virke, till
hvars upplåtande åt jernvägsbolaget Departementschefen tillstyrkt Kongl.
Maj: t att inhemta Riksdagens samtycke, måtte redan denna vinter blifva för
bolaget att tillgå; och då en förskottsafverkning för detta ändamål syntes
kunna af ''Kongl. Maj:t medgifvas, derest bolaget förbundes att för denna
afverkning eventuelt, och om Riksdagens beslut i ämnet dertill föranledde,
godtgöra kronan efter det pris, Domänstyrelsen upplyst vara i orten gällande å
det virkesslag, som erfordrades, eller 86 öre för trädet, har Departementschefen,
likaledes i öfverensstämmelse med Domänstyrelsens i denna del gjorda
hemställan, tillstyrkt, att den afverkning, hvartill Riksdagens medgifvande i
den nådiga propositionen begäres, måtte redan under 1883 års höst och innevarande
vinter få taga sin början och sä stort antal träd dervid af bolaget
uttagas, som med granskadt materialförslag kunde styrkas vara erforderligt
för innevarande års arbeten, dock med vilkor att bolaget förbunde sig
att för ifrågavarande träd erlägga den tillökning i priset intill 86 öre
per träd, som Kongl. Maj:t, efter det Riksdagen i ärendet sig yttrat, kunde
finna skäligt bestämma, och för uppfyllandet af denna förbindelse stälde nöjaktig
säkerhet.

Till hvad sålunda af Departementschefen hemstälts har Kongl. Maj:t
lemnat sitt bifall.

De detta ärende rörande handlingar hafva till Utskottet öfverlemnats
och af Utskottet granskats; och anser sig Utskottet böra till upplysning
om beskaffenheten af den koncession, som ligger till grund för det
ifrågavarande jernvägsföretaget, meddela, att denna, den 8 December 1882
gifna koncession") innehåller, bland andra, följande bestämmelser:

l:o) att fullständig, af kostnadsförslag åtföljd, plan för jern vägsanläggningen,
jemväl angifvande läget af trafikstationer, skall underställas Kongl.
Maj:ts pröfning och godkännande; börande banan dervid icke indelas i mindre
sektioner än från riksgränsen till Luossavaara omkring 11 mil; från
Luossavaara till Gellivaara omkring 9''/, mil, och från Gellivaara till Luleå
omkring 18 mil;

4: o) att koncessionshafvarne icke må begagna sig af den dem tillerkända
rätt att inlösa den för anläggningen erforderliga jord eller att börja
jernvägsarbetet förr, än dels plan för den jernvägssektion, som skall bearbe -

*) Koncessionen linnes i sin helhet aftryckt såsom Bil. Litt. G. till Herr J. E.
Nyströms inom Första Kammaren väckta motion N:o 39.

Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 34.

tas, blifvit faststäld, dels hos Kong! Maj:t blifvit, på sätt Kongl. Maj:t
godkänner, styrkt, att koncessionshafvarne förfoga öfver ett kapital, som är
fullt tillräckligt för fullbordande af samma sektion, dels ock den här nedan
i punkten ll:o omförmälda deposition blifvit fullgjord;

5:o) att arbetet å jernvägen skall börjas senast den 1 Juli 1SS4 och
samtidigt bedrifvas från Ofoten och från Luleå sålunda, att ungefär lika
stor sträcka årligen bygges från Luleå i rigtning åt Gellivaara, som från
Ofoten österut; skolande jernvägen i sin helhet vara färdig att för trafik
upplåtas senast vid utgången af år 1891;

8:o) att jernvägens egare skola vara skyldige ej mindre att å jernvägen
fortskaffa trupper, fångar och allmänna posten samt ombesörja alla
andra för kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande person- och
varutransporter mot den ersättning, som enligt gällande eller blifvande bestämmelser
utgår för dylika transporter å de enskilda jernvägarne i riket,
än äfven att i krigstid, då Kongl. Maj:t sådant äskar, ställa jernvägen med
rörlig materiel och tjenstepersonal till Kongl. Maj:ts förfogande mot den
godtgörelse, som af Kongl. Maj: t bestämmes;

9:o) att jernvägens egare uti alla mål emellan svenska staten eller enskilda
svenska medborgare å ena och jernvägsegarne å andra sidan skola lyda under
svensk domstol och vara underkastade svensk lag;

10:o) att för jern vägsbyggnadens och den blifvande trafikens å jernvägen
förvaltning alltid skall i Sverige finnas en infödd svensk styresman,
som är bosatt i Sverige, eller en till mer än halfva antalet af infödde svenske
undersåtar sammansatt styrelse, som har sitt säte i Sverige; att denne styresman
eller denna styrelse skall vara försedd med koncessionshafvarnes fullmakt
att i alla förekommande fall föra deras talan, samt att underrättelse
om styresmannens bostad eller styrelsens säte skall, innan anläggningen börjas,
och sedermera en gång årligen, införas i allmänna tidningarne och någon
tidning inom Norrbottens län, vid äfventyr att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämnda län uppå anmälan förordnar ombud, som med laga verkan
svarar å koncessionshafvarnes vägnar; skolande det särskildt åligga Kongl.
Majds bemälde Befallningshafvande att vaka öfver efterlefnaden af de i
denna punkt gifna föreskrifter;

ll:o) att koncessionshafvarne skola före 1883 års utgång till Kongl.
Maj.t inlemna bevis, att de, till säkerhet för fullgörandet af sålunda stadgade
vilkor för denna koncession, nedsatt i Statskontoret ett belopp af två
hundra tusen kronor antingen i kontanta penningar eller i sådana värdepapper,
som af Kongl. Maj.t godkännas; egande koncessionshafvarne, derest
denna deposition icke blifvit, på sätt i punkten 12 säges, delvis eller i sin

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

helhet förverkad, att återlyfta densamma, sedan af koncessionshafvarne blifvit
styrkt, att jernvägen är i allo fullbordad, afsynad, godkänd och för trafik
fullständigt upplåten;

12:o) att förevarande koncession, hvilken icke må utan Kongl. Maj:ts
samtycke öfverlåtas ä annan än firman Wilkinson & Jarvis i London och
de in- och utländske män, med livilka firman för utförande af jern vägsföretaget
kan komma att förena sig, skall anses förverkad, i händelse antingen
den i näst föregående punkt stadgade deposition icke inom föreskrifven tid
fullgöres; eller arbetet å jern vägsanläggningen icke enligt vederbörande kronofogdes
bevis, som till Kongl. Maj:t, ingifves, blifvit inom den 1 Juli 1884
påbörjadt eller sedermera icke bedrifves uti den i punkten 5:o här ofvan
stadgade ordning, i livilka båda. fall äfven en fjerdedel af det deponerade
beloppet skall vara till svenska statskassan förverkadt, men vederbörande
ega att återlyfta öfriga tre fjerdedelar deraf; eller ock arbetet, ehuru i rätt
tid påbörjadt, likväl finnes icke vara å ofvan utsatta tid fullbordadt; eller
sådana afvikelse!’ från den faststälda planen vidtagits i afseende å anläggningen,
att åsyftad trygghet och ändamålsenlighet derigenom förminskats,
hvilka förhållanden derjemte medföra förlust af depositionen i dess helhet;

20: o) att i fråga om tolkningen af denna koncessions rätta mening
koncessionshafvarne äro underkastade Kongl. Maj:ts afgörande.

Koncessionen innehåller jemväl bestämmelse om rätt för svenska statsverket
att efter viss tid och på vissa vilkor inlösa jernvägen; och har, vidkommande
en af koncessionssökandena gjord anhållan om koncession jemväl
å en från hufvudbanan mellan riksgränsen och Luleå utgående bibana till
Töre och denna bibanas fortsättning till Haparanda, Kongl. Maj:t funnit
samma anhållan icke böra i vidsträcktare mån bifallas än att Kongl. Maj:t
förklarat den koncession erade hufvudbanans egare vara under en tid af femton
år från koncessionens beviljande, om och när Kongl. Maj:t funne tidpunkten
för sådan banas byggande vara lämplig, berättigade att framför annan enskild
person eller bolag, som icke erbjöde för statsverket förmånligare vilkor,
erhålla koncession å ifrågavarande bibana med fortsättning till Haparanda.

I fråga om betydelsen af denna sist anförda bestämmelse har Statsrådet
och Chefen för Kongl. Civildepartementet redan (se Första Kammarens
protokoll den 20 sistlidne Februari och Andra Kammarens protokoll den 23
i samma månad) haft tillfälle att inom Riksdagen yttra sig, och har Departementschefen
dervid, under åberopande af koncessionens uttryckliga innehåll,
erinrat, att rätten att bygga en bana från Luleå till Töre och Haparanda
ingalunda vore ovilkorlig, utan tvärtom beroende på, om och när Kongl.
Maj:t funne tidpunkten för denna banas byggande lämplig, samt tillika fram -

Stats-Utskottets Utlåtande JS:o 34.

9

hällit, att det vore uppenbart, att Kongl. Maj:t icke komme att fatta beslut
i denna fråga, förr än Riksdagen fatt tillfälle att på ett eller annat
sätt yttra sig derom.

Då möjligheten af den nu ifrågavarande jern vägsanläggningens fortsättning
från Luleå till finska gränsen synts Utskottet innefatta det egentliga
skälet till de, enligt Utskottets åsigt, ingalunda i sakens natur grundade
betänkligheter, som beträffande detta jernvägsföretag uttalats, har Utskottet
ansett sig böra erinra om vederbörande Departementschefs ofvanberörda uttalande,
och det är under förutsättning deraf att, såsom sålunda förklaradt
blifvit, frågan om jernvägens fortsättning från Luleå till Haparanda varder
understäld Riksdagens pröfning, som Utskottet afgifver sitt förslag i det nu
föreliggande ärendet.

Jemväl en annan förutsättning, ur olika synpunkt än den här ofvan
antydda, har Utskottet ansett sig böra för bifall till den gjorda framställningen
angifva. Enligt koncessionens 5:te punkt skall, såsom här ofvan omförmälts,
arbetet a jern vägen samtidigt bedrifvas från Ofoten och från Luleå
sålunda, att ungefär lika stor sträcka årligen bygges från Luleå i rigtning
åt Gellivaara som från Ofoten österut. Herrar Wilkinson & Jarvis
hafva emellertid, på sätt Utskottet af handlingarne inhemtat, i ofvanomförmälda,
den 28 September nästlidna är till Kongl. Maj:t ingifna ansökning i fråga om
denna punkt begärt, att jern vägsbolaget icke skulle vara förbundet att hvarje
år fullborda lika stora delar af jern vägen från begge sidorna. Ur svensk
synpunkt måste det likväl vara af vigt, att det af Kongl. Maj:t i den nådiga
propositionen föreslagna medgifvandet ej lemnas under andra vilkor än sådana,
som innefatta den största möjliga säkerhet derför, att jernvägsanläggningens
utförande på det svenska området, och särskildt å sträckan från Luleå till
Gellivaara, icke eftersattes, och Utskottet har för den skull i sitt yttrande
utgått frän den förutsättning att, om ock några förändringar i de vid koncessionens
meddelande stadgade vilkor skulle finnas böra medgifvas, dessa i
intet fäll må kunna leda till ett långsammare bedrifvande af jern vägsarbetet
å jernvägens östra del än å dess vestra.

Beträffande den ifrågavarande virkesåtgången får Utskottet meddela
följande, till Utskottet öfverlemnade

Bih. till Biksd. Prot. 1884. 4 Sami. 1 Afä. 26 Raft.

2

10

Stats-Utskottets Utlåtande U:o 34.

Materialförslag öfver erforderligt byggnadsvirke, från Luleå till Oellivaara,
för tillämnade byggnadsarbeten år 1884.

Miltal.

Sleepers

9"X8"Xfi"

fyrkantig.

Byggnads- j
timmer 30 i
fot lång 8''''
i toppen.

Brovirke
12"X12"
fyrkantig.

Sågblock

20 fot lång
10" i
toppen.

Telegraf- |
stolpar 30
fot lång 6"
i toppen.

Stycken.

''

Stycken.

Löpande fot.

Stycken.

Stycken.

0—50 kilometer...........

68,550

2,500

1,110

5,000

875

50—60 » ............

13,850

600

—

1,000

175

! 60—70 » ............

13,850

600

150

1.000

175

70—80 » ...........

13,850

600

—

1,000

175

80—90 » ...........

13,500

300

—

500

175

90—100 » ...........

13,850

600

180

1,000

175

100—110 » ...........

13,500

300

—

500

175

| 110—120 » ............

13,500

300

180

500

175

} 120—130 * ...........

13,850

600

280

1,000

175

130—140 » ............

13,850

600

80

1,000

175

140—150 » ............

13,500

300

124

500

175

1 150—160 * ............

13,850

600

—

1,000

175

i 160—170 » ............

13,500

300

104

500

175

170—180 » ............

13,500

300

150

500

175

180—190 » ............

13,850

600

300

1,000

175

i 190—200 » ..........

13,500

300

100

500

175

200—207 V. » ..........

| 10,850

1,500

480

2,000

150

Summa

284,700

10,900

3,238

18,500

3,650

Stockholm den 6 Februari 1884.

P. Williams.

Civilingeniör.

Stats-Utslcottets Utlåtande No Så -

ll

hvarvid Utskottet endast får erinra, att den å första raden upptagna våglängden,
50 kilometer, afser sträckan Luleå—Buddbyn, hvarför virkesunderstöd
ej är af Kongl. Maj:t föreslaget.

I Domänstyrelsen har Utskottet erhållit upplysning derom, att försäljningspriset
per sågtimmerträd från kronans skogar i Gellivaara revier, omfattande
större delen af Gellivaara socken, i medeltal varit

kronor 1: 07,

under år 1881
» » 1882
» 1883

» 1: 16,

» 1: 24;

att under de tvenne sista åren virke ej försålts i öfre delen af Råne
och Lina elfdalar, men att under år 1881 omkring 1 krona per träd betalts
för virke i trakten af Råne träsk vid Råne eif samt i trakten af Gellivaara
malmberg vid Lina eif;

att det virke, som för kronans räkning såldes, i allmänhet liölle en
minimidimension af 11 decimaltum 6 fot från roten och i medeltal lemnade
20 kubikfot sågblock per träd; samt

att de ofvanför Gellivaara malmberg utmed den koncessionerade jernvägen
belägna skogar, hvarifrån virkesutsyning för jernvägen kan ifrågakomma,
måste — enär virke derifrån ännu ej kunnat erhålla afsättning —
anses hafva lägre värde; hvaremot de inom nedre delen af Jockmocks socken
samt inom Öfver-Luleå socken utmed jernvägen belägna skogar hade något
högre värde, än hvad medeltalet af försäljningsprisen för Gellivaara revier
utvisade.

Vidare har Utskottet i Kongl. Kammarkollegium inhemtat, att det i
ofvan åberopade statsrådsprotokoll omförmälda markegångspris för år 1882
för mindre sågtimmerträd, 86 öre per träd, enligt 11 § af Kongl. kungörelsen
den 18 September 1874, afser sådana träd, som vid 16 fots höjd från
roten hålla minst 8 13 decimaltum i genomskärning.

Till följd deraf att priset å virke å en del orter, som af jernvägen
beröras, varit något högre än ortens af Domänstyrelsen uppgifna medelpris
på mindre sågtimmerträd, samt att möjligen större virkesqvantiteter komma
att användas än som nu anses sannolikt, torde värdet af den uppoffring, som
af statsverket äskas, möjligen kunna komma att ställa sig något högre än
Domänstyrelsen beräknat, eller omkring 230,000 kronor; dock utvisar en
kontrollberäkning, som inom Utskottet blifvit, på grund af erhållna uppgifter,
utförd, att statsverkets bidrag genom bifall till Kongl. Maj:ts proposition
under intet förhållande kan anses komma att öfverstiga 350,000 kronor.

12

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 34.

Utskottet har, lika med Kong! Maj: t, funnit ifrågavarande jern vägsanläggning
vara af sådant gagn för staten, särskildt i dess egenskap af
skogsegare, att giltiga skäl finnas till beviljande af det begärda virkesunderstödet.

Härvid har Utskottet endast ansett några vilkor, utöfver de afKongl.
Maj:t föreslagna, böra tilläggas, i syfte dels att förekomma afverkning af
dyrbarare virkessorter än behofvet kräfver, dels att, så vidt möjligt, åstadkomma
säkerhet derför att den visserligen jemförelsevis obetydliga uppoffring,
som virkesunderstödets beviljande medför, leder till det afsedda ändamålet
eller, i motsatt fall, varder statsverket behörigen godtgjord.

Utskottet hemställer:

att Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition må på det
sätt bifallas, att Riksdagen — under förutsättning att
möjligen uppkommande fråga om förevarande jernvägs
fortsättning till Haparanda eller annan ort i närheten af
finska gränsen varder understäld Riksdagens pröfning, samt
att några sådana ändringar i koncessionen af den 8 December
1882 ej medgifvas, genom hvilka säkerheten för
jern vägsanläggningens utförande, särskildt å sträckan mellan
G el li vaar a och ändpunkten Luleå, blefve i någon mån förminskad
— för sin del medgifver,

dels att bolaget »The Northern of Europé Raihvay company
limited» må berättigas att för första anläggningen
af bansträckningen mellan trakten af Buddbyn i ÖfverLuleå
fem mil från kusten af Bottniska viken till riksgränsen
och för första uppsättningen af sådan för jernvägen
behöflig rörlig materiel, som i anläggningsorten tillverkas,
emot en afgift af tio öre för hvarje träd, afverka
det antal dylika, som eldigt af sakkunnig person granskadt
materialförslag för ändamålet erfordras, att till den
del träden ej kunna uttagas från den för jernvägens framdragande
af kronan upplåtna mark och i den mån virkestillgången
å kronans invid banan belägna skogar finnes,
utan men för framtida virkesafkastning, sådant medgifva,
å nämnda skogar, efter Kongl. Domänstyrelsens anvisning
och föreskrifter, af vederbörande jägmästare utstämplas,
med förbindelse för bolaget ej mindre att bekosta virkets
utstämpling och den kontroll i öfrigt öfver afverkningsrättens
begagnande, som Domänstyrelsen kan finna er -

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 34.

13

forderlig, än ock att på sin bekostnad vidtaga de åtgärder,
som kunna af Domänstyrelsen påfordras till förekommande
af eldfara för kronoskogarne så väl under byggnadsarbetets
utförande som sedermera vid banans trafikerande;

dels ock att allt virke, som erfordras till första uppsättning
af stängsel och telegrafstolpar för jernvägen på
den nyss angifna sträckningen, må, i mån af behof, afgiftsfritt,
och utan föregången utstämpling afhemtas från
de skogstrakter vid banan, som af jägmästaren anvisas;
dock under vilkor:

a) att utstämplingen skall ske med hänsyn till den virkessort
som erfordras, så att ej större dimensioner utstämplas
än ändamålet kräfver och lämpligen ske kan;

b) att bolaget förbinder sig att, om någon af jern vägsanläggningens
särskilda sektioner mellan Luleå och Gellivaara,
mellan Gellivaara och Luossavaara och mellan Luossavaara
odi riksgränsen mot Norge ej behörigen fullbordas, genast
till statsverket erlägga skilnaden mellan den här ofvan omförmälda
afgift af tio öre för hvarje träd och det pris
som i orten är gällande, likväl med iakttagande deraf att
priset för de träd, hvilka, på grund af Kong!. Maj :ts lemnade
medgifvande, under innevarande vinter afverkats
eller komma att afverkas, dervid ej må sättas högre än
86 öre, samt att skyldigheten till prisskilnadens erläggande
åligger bolaget med hänsyn ej till jern vägsanläggningen
Luleå—riksgränsen i dess helhet, utan till hvarje särskild,
här ofvan angifven sektion, så att, då hvarje sådan
sektion fullbordats, skyldigheten att för de träd, som derå
användts, erlägga prisskilnad upphör, ehvad de öfriga
sektionerna fullbordas eller icke; samt

cj att bolaget skall för fullgörande af sin i nästföregående
moment b) omförmälda förbindelse, innan träden få fällas,
ställa säkerhet i penningar eller värdepapper, särskildt för
hvardera af ofvan angifna sektioner, motsvarande fulla
värdet enligt i orten högst gällande pris af det virke,
som beräknats komma att å sektionen åtgå; börande denna
säkerhet af Kongl. Maj:t, pröfvas och i Statskontoret deBili.
till Eilcsd. Prof. 1S84. 4 Sami 1 Afä. 26 Raft. 3

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.

poneras, samt bolaget ega rätt att, efter sektionens fullbördande,
återfå hvad såsom säkerhet för afverkningen å
samma sektion deponerats.

Stockholm den 24 Mars 1884.

På Stats-Utskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

af Herrar Liss Olof Larsson, Sven Andreasson. A. P. Panteism och
N. Pettersson.

Friherre B. von Krcemer har begärt få antecknadt, att han ej inom
Utskottet deltagit i detta ärendes behandling.

Stockholm, Association*-Boktryckeriet, 1884.