Stats- Vtslcottets Utlåtande N:o 32.
1
N:o 32.
Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1884, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om statens inlösande
dels af skattefrälseräntor, dels af den kronotionde,
som åtföljer patronaträtt i vissa församlingar
eller under annan enskild eganderätt innehafves, samt
nämnde räntors och tiondes omsättning i penningar.
(I. A.)
Till Utskottets behandling hafva - blifvit öfverlemnade två inom
Andra Kammaren af Herrar Nils Olsson och Ola Andersson väckta
motioner, deruti föreslagits:
af Herr Nils Olsson (motion N:o 32): a) att Riksdagen ville till
regeringens disposition för år 1885 ställa ett förslagsanslag af 500,000
kronor att, i den mån anbud om försäljning af skattefrälseräntor från
vederbörande ränteegare ingår, använda till inlösen åt statsverket af
samma räntor; samt b) att Riksdagen ville genom skrifvelse till Kong!.
Maj:t anhålla, det Kong]. Maj:t ville förständiga Kammarkollegium att,
i den mån skattefrälseräntor till statsverket inköpts, verkställa den
skatteförenkling och persedlarnes omsättning, som innefattas i Kongl.
kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23 Juli
1869; och
af Herr Ola Andersson (motion N:o 60): a) att Riksdagen beviljar
och ställer till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 280,000 kronor
till inlösen af den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom vissa
församlingar eller under annan enskild eganderätt innehafves, sedan
Bih. till Riksd. Prof. 1884. 4 Sam. 1 Afd. 24 Höft.
2
Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 32.
dess värde efter medeltalet af 1872—1881 årens medelmarkegångspris
med tillagd forsellönsersättning af 8 öre kubikfoten för råg och korn
och 6 öre kubikfoten för hafre blifvit kapitaliseradt efter fem för
hundrade, och att inlösningen sker med det sålunda erhållna kapitalbelopp;
samt b) tillika beslutar att, der vederbörande tiondeegare icke
åtnöjes med förutnämnda lösningspris, sådant skall bestämmas af tre
gode män, af hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande å kronans vägnar
samt tiondeegaren utse en hvardera och domstolen i orten den tredje;
börande i fråga om inlösningsgrunderna Kongl. förordningen den 14
April 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
härvid i tillämpliga delar tjena till efterrättelse; samt c) att den inlösta
kronotionden skall till kronan utgöras efter omsättning enligt föreskrifterna
i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen
den 23 Juli 1869.
De slag af ränta och kronotionde, om hvilka i de föreliggande
motionerna förmäles, hafva genom köp, byte eller gåfva öfvergått från
kronan till enskild mans hand. Ehuru till sin kamerala natur i öfrig-!
fullt likartade med den kronan behållna räntan och kronotionden, hafva
de likväl på grund deraf, att de till enskild man utgöras, icke kunnat
underkastas den förenkling och omsättning i penningar, som jemlikt
Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen den 23
Juli 1869 med öfriga grundskatter vidtagits.
Då, efter det fråga uppkommit om afskrifning af grundskatterna,
rättvisan syntes fordra, att de hemman, af hvilka ofvannämnda utskylder
utgå, lika väl som de skattehemman, hvilkas räntor staten behållit,
borde komma i åtnjutande af afskrifning, föreslogs i det af Kammarrådet
A. Anderson på nådig befallning afgifna betänkande rörande
sättet för grundskatternas samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning,
att berörde utskylder skulle till staten inlösas samt, efter
det de blifvit i penningar omsatta, afskrifva» i samma ordning som
öfriga grundskatter. Enahanda stadgande föreslogs af skatteregleringskomitén
i dess under den 13 September 1882 afgifna underdåniga betänkande.
Kongl. Maj:ts till nästlidet års Riksdag aflåtna proposition
angående afskrifning af grundskatterna innefattade visserligen icke
förslag jemväl till inlösen och afskrifning af nu ifrågavarande utskylder,
men berodde detta, enligt hvad det vid propositionens beslutande
af föredragande departementschefen afgifna yttrande utmärker, uteslutande
derpå, att sättet för berörde inlösen icke ansetts böra göras
till föremål för statsmakternas pröfning, innan den hufvudsakliga frågan,
eller den om de till staten ingående grundskatternas afskrifning,
först blifvit afgjord. Ville man nemligen för nämnde inlösen tillämpa
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 32.
3
det af skatteregleringskomitén föreslagna expropriationsförfarande, måste
detta ordnas genom en lag, hvilken efter departementschefens förmenande
borde stiftas i samma ordning, som för civillags tillkomst vore
i grundlagarne bestämd och sålunda tarfvade helt annan förberedande
behandling än sjelfva skattefrågan, hvartill komme, att de undersökningar,
som måste föregå ifrågavarande utskylders inlösen för att
i hvarje fall utröna deras rätta natur till skilnad från andra frälseräntor
eller de s. k. frälseskatteräntorna, antagligen blefve af den vidlyftighet,
att undersökningarne svårligen kunde afslutas under det
budgetår, som då vore i fråga.
Jemväl oberoende af frågan om grundskatternas afskrifning anser
Utskottet rättvisa och billighet påkalla, att ifrågavarande rånte- och
tiondegifvare må genom deras utskylders inlösen till staten och fixering
i penningar beredas samma förmåner, som redan kommit öfriga grundskattegifvare
till del. Vid sådant förhållande, och då ett beslut om inlösen
af ifrågavarande utskylder, hvilken åtgärd kan tänkas såsom för
rånte- eller tiondeegaren antingen obligatorisk eller frivillig, lärer böra
föregås af en närmare utredning angående de vilkor och föreskrifter,
som i ena eller andra fallet kunna varda erforderliga, än som för närvarande
kan af Utskottet åstadkommas, hemställer Utskottet,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes, efter förutgången utredning,
vidtaga åtgärder för att ej mindre de räntor
å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte eller
gåfva kommit från kronan i enskild persons hand och
icke blifvit med jordeganderätten förenade, än äfven
den kronotionde, hvilken åtföljer patronaträtt inom vissa
församlingar eller under annan enskild eganderätt
innehafves, måtte emot full ersättning till rånte- eller
tiondeegarne varda af statsverket inlösta samt derefter
omsatta enligt föreskrifterna i Kongl. kungörelsen
den 11 Maj 1855 och Kongl. förordningen deu
23 Juli 1869.
Stockholm den 24 Mars 1884.
På Stats-Utskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.