4

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 9,

N:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 April 1884, kl. 3 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i 89 § Regeringsformen.

Under anförande, att tid efter annan nya författningar utfärdats om
fyr- och båkafgifter samt om skeppsmäteri, hvilka författningar ginge ut på
att i strid mot Regeringsformens 57 §, jernjord med dess 60 §, utan Riksdagens
hörande allt högre beskatta svenska folket, har Herr J. G. Jansson inom
Andra Kammaren, uti motion N:o 137, väckt förslag derom, att Riksdagen
ville för sin del antaga en sådan förändrad lydelse af 89 § Regeringsformen,
att vid stiftande eller förändring utaf s. k. ekonomisk lag skulle förfäras i
enlighet med föreskrifterna i 87 § af samma lag.

Enligt Utskottets uppfattning saknas ingalunda giltiga grunder för den
åsigten, att åt Riksdagen borde tillerkännas befogenhet att taga del i den
s. k. ekonomiska lagstiftningen. Åtskilliga af de ämnen, hvilka falla inom
området för denna, äro af den största vigt för hela landets materiella och
andliga utveckling; det sätt, hvarpå de inom lagstiftningen behandlas, kan
till väsentlig mån inverka bestämmande på innehållet i den lagstiftning,
hvilken Riksdagen egen att gemensamt med Konungen utöfva, och i den
ekonomiska lagstiftningsmakten ingå onekligen befogenheter, hvilka ej synas
stå fullt tillsammans med den Riksdagen tillerkända beskattningsrätt. Dessa
förhållanden synas påkalla, väl icke fullständigt upphäfvande af Konungens
rätt att å det ifrågavarande lagstiftningsområdet ensam besluta, men dock
en inskränkning i denna rätt till förman för Riksdagen. Genomförandet på
lagstiftningens väg af hvad sålunda ma anses önskvärd! möter emelleitid
en vansklighet af säregen art, bestående i svårigheten att noga och otvetydigt
utstaka de gränser, enligt hvilka på förevarande område Konungens och

Konstitutions-Utsleottets Utlåtande N:o 9. 5

Riksdagens inbördes maktförhållande borde rätteligen bestämmas. Det är
nogsamt bekant, hurusom den i lagstiftningen vidtagna skilnaden mellan ekonomisk
lag samt å ena sidan allmän lag och, å den andra, administrativ lagstiftning
är sväfvande, och att de försök till åstadkommande af en tydlig särskilning,
dem man vid olika tider inledt, ej ernått sitt syfte. Än vanskligare blefve
det, enligt Utskottets uppfattning, att inom det ekonomiska lagstiftningsområdet
söka uppdraga de gränser, hvilka af ofvan angifna hänsyn kunde
synas påkallade. Svårigheten att i det nu ifrågavarande ämnet vinna klara
och otvetydiga bestämningar har blifvit till fullo ådagalagd i det utlåtande,
som Konstitutions-Utskottet vid 1869 års riksdag afgaf i anledning af en
då väckt motion utaf enahanda syftning som den nu föreliggande, till hvilket
utlåtande Utskottet hänvisar. Men om sålunda det syfte, hvars genomförande
Utskottet anser önskvärdt, ej lärer kunna vinnas genom ändring i
gällande grundlagsbestämmelser, så torde emellertid dess ernående i allt
hufvudsakligt vara att förvänta på annan väg. Det visar sig, såsom ock
i Utskottets ofvannämnda utlåtande blifvit anfördt, hurusom Riksdagen under
de senare tiotalen af år erhållit del i lagstiftningen angående åtskilliga till
det ekonomiska området hörande ämnen; och torde såsom visst kunna antagas,
att allt flera ämnen skola småningom, utan att någon särskild grundlagsförändring
derom må vara af nöden, öfverflyttas från nämnda område in på
den allmänna lagens. Och i de ämnen, hvilka framgent komme att såsom
hittills tillhöra Konungens uteslutande lagstiftningsmagt, torde för visso hvarje
vigtigare åtgärd, innan den vidtages, varda understäld Riksdagens bedömande.
Den retning, hvari samarbetet mellan Konungen och Riksdagen hitintills''
utvecklat sig, gifver grundade stöd för ett dylikt antagande, och anledningar
till klagomål af den art, motionen angifver, torde för framtiden blifva allt
mer sällsynta.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

att Herr J. Gr. Janssons förevarande motion ej må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 April 1884.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Bih. till liilcsd. Prof. 1884. 3 Sami, 6 Raft.

2