Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8,
N:o 8.
Ank. till Riksd. Kansli den 4 April 1884, kl. 3 e. in.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i 65 § Riksdagsordningen.
Nämnda paragraf stadgar, bland annat, att när i fråga om statsutgifter
eller bevillning Kamrarne fatta stridiga beslut, som ej uppå vederbörligt
Utskotts förslag varda sammanjemkade, begge Kamrarne skola hvar för sig
rösta om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat; kommande den mening,
som dervid erhåller de flesta ledamöters af båda Kamrarna sammanräknade
röster, att gälla såsom Riksdagens beslut. Angående samma ämne
innehåller 69 § Regeringsformen, att då Stats-Utskottets förslag rörande
antingen statens reglerande eller bevillningens derefter lämpade hela belopp
till pröfning hos Riksdagen förehafves, galle hvad angående behandlingen af
Utskottets afgifna förslag uti Riksdagsordningen stadgas, hvarefter följer
föreskrift om anställande af gemensam votering, då Kamrarne i dessa frågor
fatta stridiga beslut, som ej kunna sammanjemka^. Den skiljaktighet i ordalydelsen,
hvilken mellan desse tvenne paragrafer eger rum derutinnan, att
den förra såsom föremål för gemensam omröstning nämner frågor angående
statsutgifter, medan i den senare förekommer uttrycket statens reglerande, har
gifvit anledning till en inom Andra Kammaren af Herr Asklöf väckt, till
Konstitutions-Utskottet hänvisad motion, N:o 1, i hvilken föreslås:
att Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring af 65 § Riksdagsordningen,
att i stället för det i densammas början förekommande ordet
»statsutgifter» insättas orden »statens reglerande.»
Bill. till Riksd. Prof. 1884. 3 Sami. 6 Raft.
1
2
Konstitutions-Vtshottets Utlåtande N:o 8.
Syftet med den sålunda föreslagna förändringen är enligt motionärens
framställning att i det ämne, som af den anmärkta skiljaktigheten beröres
— frågan om Riksdagens ställning med hänsyn till statsverkets ordinarie inkomster
— undanrödja möjliga tvifvelsmål om hvad som utgör våra grundlagars
rätta mening. Enligt Regeringsformens anförda bestämmelse, såsom
densamma under jemförelse med andra Regeringsformens stadganden af
motionären tolkas, skulle Riksdagen ega att bestämma öfver nämnda inkomster
på enahanda sätt som i afseende å bevillningar. Riksdagen ensam
hade att för hvarje år besluta, huruvida och efter hvilka grunder de borde
fortfarande till statsverket ingå, och vid meningsskiljaktighet derutinnan
mellan Kamrarne skulle Riksdagens beslut genom gemensam omröstning
åvägabringas. Hvad sålunda enligt motionärens åsigt vore Regeringsformens
innehåll kunde visserligen, då nämnde lag vore i förhållande till Riksdagsordningen
att anse såsom den principala, ej lida inskränkning genom det
sätt, hvarpå Riksdagsordningens stadganden affattats, men på det lagstiftningens
verkliga mening måtte jemväl i sistnämnde lag vinna sitt behöriga
uttryck och derigenom svenska folkets beskattningsrätt häfdas, borde den
ifrågavarande olikheten mellan de båda lagarnes ordalydelse undanrödjas.
Utskottet vill i anledning häraf anmärka, hurusom motionärens syfte
att förtydliga den gällande lagstiftningen ingalunda skulle genom förslagets
antagande ernås. Motionären hyser den uppfattningen, att med uttrycket
statens reglerande i Regeringsformens 69 § bör förstås bestämmande af statens
så väl utgifter som samtliga inkomster. Rigtigheten af denna uppfattning
är emellertid bestridd. Den statsreglering, hvilken Riksdagen har att
årligen företaga, innebär enligt en annan åsigt intet annat åtgörande i afseende
å statsverkets ordinarie inkomster än beräknandet af dessas belopp.
Till stöd för denna åsigt åberopas icke, eller åtminstone icke såsom hufvudsaklig
grund, ordalydelsen i Riksdagsordningens 65 §. De, hvilka omfatta
sistberörda åsigt, kunde, om den föreslagna förändringen vidtoges, deraf ingalunda
hemta anledning till en ändrad uppfattning; den meningsskiljaktighet,
hvilken nu förefinnes, skulle i intet hänseende af lagförändringen motverkas.
Till ett fullständigt och ojäfaktigt uttryck deraf, att Riksdagen ensam egde
bestämma öfver statens ordinarie inkomster samt att ett Riksdagens beslut i
fråga om grunderna för nämnda inkomster skulle vid meningsskiljaktighet
mellan Kamrarne åstadkommas genom gemensam omröstning, skulle erfordras
helt andra ändringar i grundlagarnes lydelse än den, om hvilken motionären
hemstält.
Vid nu anmärkta förhållanden anser sig Utskottet hafva fullt skäl
att, utan att ingå i granskning af motionärens åsigt om den bestående lagstiftningens
rätta förstånd, hos Riksdagen hemställa,
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 8.
3
det Herr Asklöfs förevarande motion icke ma till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 April 1884.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Reservation:
af Herrar L. Jönsson, Rundbäck, Fånig, Norén, Johnson, Johansson, Jonas
Andersson, Borg och Wallenius: »Enär Konstitutions-Utskottet afstyrktHerr
I. Asklöfs motion, hvaruti han föreslagit sådan ändring af ordalydelsen i
Riksdagsordningens 65 §, hvarigenom likstämmighet med innehållet uti § 69
af Regeringsformen skulle ernås, samt då vi anse den föreslagna förändringen
vara lika nyttig som nödig och utan rubbning af andra grundlagsbud kunna
genomföras; så få vi mot nämnda Utskottets beslut afgifva vår reservation
på samma gång vi yrka bifall till motionärens förslag.»