Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.
1
N:0 7.
Ank. till Riksd. Kansli den 1 April 1884, kl. 3 e. in.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändring af §§ 14 och 19 Riksdagsordningen.
Herr Borg har genom en i Andra Kammaren väckt, till Utskottet
hänvisad motion, N:o 49, hemstält om sådan ändring af §§ 14 och 19
riksdagsordningen, att, med upphäfvande af hvad i samma §§ funnes
stadgadt derom, att endast män egde rättighet att deltaga i val till
Andra Kammaren och att kunna till ledamöter af samma Kammare
väljas, dylik rättighet borde tillerkännas jemväl qvinna, hvilken uppfylde
de vilkor, hvarunder enligt nämnda §§ en man vore valberättigad
och valbar.
Efter att hafva anmärkt, hurusom anledningen dertill, att hittills
framlagda förslag om den politiska rösträttens utsträckning ej vunnit
Riksdagens bifall, hufvudsakligen varit att söka i den hos Första Kammaren
rådande uppfattning, att genom ökande af valmännens antal till
den omfattning, de tidigare framstälda förslagen afsett, den politiska
makten inom ena Kammaren komme att öfverflyttas från nuvarande
maktinnehafvare till nya, för hvilkas politiska qvalifikat-ioner man ej
egde tillräckliga garantier, anför motionären, att en dylik betänklighet
ej borde kunna möta det af honom nu väckta förslag. Antalet af de
qvinnor, som med dettas antagande skulle vinna valrätt, vore så ringa,
att de nuvarande politiskt röstberättigade männen ej behöfde frukta
att af dem öfverflyglas i politiken, ej heller att lida intrång i sina ekonomiska
rättigheter, hvilken senare farhåga framträdt i afseende å de
tid efter annan väckta förslag om utvidgning af gift qvinnas egandeBih.
till Rilcsd. Prot. 1884. 3 Samt. 5 Raft.
2
Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 7.
rätt. De steg, som i Sverige de senaste årtiondena tagits för att bereda
qvinnan fri- och rättigheter, som motsvarade hennes anlag och
förmåga, ingåfve förhoppning, att man vore benägen tillerkänna myndig
qvinna, hvilken skattade lika mycket till kommun och stat som mannen,
samma politiska rättigheter som denne. Qvinnan hos oss innehade
redan på tjenstemannaområdet, i industrien, i vetenskapen och konsten
en bemärkt och aktad ställning; mången qvinna intoge till och med
på ett och annat af dessa områden en plats, hvarifrån hon sprede
Sveriges ära äfven utom fosterlandet. Vore det då — frågar motionären
— rätt och billigt att undanhålla henne, oaktadt myndig och lika
med mannen bidragande till det allmännas behof, en rättighet, som
tillkomme mannen endast på grund af dessa hans bidrag? Man hade
omsider gifvit qvinnan samma kommunala rättigheter som mannen,
hvarför då ej också gifva henne rättighet att deltaga, på samma vilkor
som den politiskt röstberättigade mannen, i valet af dem, som skola
stifta de lagar, hvilka äfven hon skall lyda och hvilka inverka äfven
på hennes lif? Mera värda och värdiga qvinnor, än Sverige i gångna
tider haft och än i dag eger, hade ingen nation att uppvisa; borde icke
vi då vara de förste att anvisa qvinnan den högsta offentliga hedersplatsen
vid mannens sida, den politiska fullmyndighetens och likställighetens?
I enlighet med sin sålunda uttalade uppfattning föreslår
motionären,
att början af § 14 i Riksdagsordningen erhåller följande förändrade
lydelse:
Valrätt lillkommer inom den kommun, der de
bosatte äro, en hvar i kommunens allmänna angelägenheter
röstberättigad man och qvinna, hvilken
o. s. v.;
samt § 19:
Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast
väljas personer o. s. v.
Med allt erkännande af det befogade i den tidsrigtning, hvilken
sträfvar att förvärfva åt qvinnan en friare ställning än den, som hittills
varit henne anvisad, kan Utskottet dock ej biträda det framlagda
förslaget. Icke som skulle Utskottet tilltro sig säga, att qvinnan efter
sin natur saknar förmåga att bedöma de frågor, som inom det poli
-
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 7.
3
tiska lifvet förekomma: ett dylikt påstående skulle nogsamt jäfvas af
den erfarenheten, att qvinnan i en mängd förhållanden, de der ligga
utom det enskilda lifvets område, intager en framstående ställning.
Men mot den ifrågasatta lagförändringen framträda för Utskottet från
andra synpunkter åtskilliga betänkligheter. An märknings värdt är att;
så vidt Utskottet har sig bekant, inom vårt land ej förnummits från
qvinnornas sida några yrkanden att komma i åtnjutande af de rättigheter,
dem motionären vill tillerkänna dem. Denna omständighet torde
utvisa, om ej annat, åtminstone det, att den föreslagna lagförändringen
ej är af för handen varande förhållanden påkallad. De yrkanden, som
hittills från qvinnornas sida försports, hafva egentligen afsett att bereda
qvinnan större sjelfständighet i ekonomiskt samt allmänt socialt
hänseende. Det synes ock vara det naturligaste, att den utveckling
till höjande af qvinnans ställning, hvilken framtiden måhända har att
förverkliga, skall i främsta rummet bestå i reformer uti sistberörda
hänseenden. Först i den mån de derutinnan möjligen nödiga förändringar
kommit till stånd, torde för den nu föreslagna förändringen,
om den eljes bör genomföras, tiden vara inne. Då skola ock antagligen,
derest verkligen rättigheten att deltaga i afgörandet af det
offentliga lifvets spörsmål i och för sig öfvereusstämmer med qvinnans
böjelse och anlag, från henne framträda anspråk att deraf komma i
åtnjutande. Möjligen skall det visa sig, att, om än hvad i andra hänseenden
yrkats blir genomfördt, hon dock finnes mest benägen att
framgent vara i saknad af nu föreslagna rättigheter. För det närvarande
synes en lagförändring i det af motionären förordade syfte ej
vara af någon faktisk anledning påfordrad. Det visar sig ock, att i
de främmande länder, hvilkas samhällsförhållanden äro närmast likartade
med våra, lagstiftningen ej upptagit för qvinnan en sådan rätt,
som den motionären önskar måtte henne hos oss beredas.
Utskottet får fördenskull, med anmärkande allenast i förbigående
af den oegentlighet, hvartill motionären enligt Utskottets åsigt gjort
sig skyldig, då han låtit sitt ändringsförslag afse allenast valrätt och
valbarhet till den Andra Kammaren, härmed vördsamt hemställa,
att Herr Borgs förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 28 Mars 1884.
MAGNUS HALLENBORG.
4
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 7.
Reservationer:
af Herrar Friherre Nordenskiöld, Liljesköld, Farup och Wallenius,
hvilka ansett, att Utskottet bort tillstyrka bifall till motionen, i hvad
den afser medgifvande för qvinnan att erhålla valrätt till Riksdagens
Andra Kammare;
af Herr Borg: “Alldenstund, enligt min uppfattning, qvinnans
både fysiska och intellektuella naturbegåfning samt moraliska egenskaper
äro fullt jemförliga med mannens, i vissa afseenden öfverträffande
dennes, enär vidare denna begåfning och dessa egenskaper alltmer
framträda och göra sig gällande så väl i samhällets ekonomiska angelägenheter,
i industrien, handeln m. m., som ock å statens och kommunens
tjenstemannaområden, i vetenskap och konst, på hvilka alla fält
qvinnan ådagalagt redbarhet, flit, kunskap och duglighet, då, slutligen,
den myndiga qvinnan i öfver 20 år egt rösträtt i kommunen, till hvars
utgifter, liksom ock till statens, hon i likhet med mannen bidrager,
måste jag anse henne fullt kompetent äfven till politisk valrätt, på det
hon sålunda och innan hon sjelf blir valbar, åtminstone må ega rätt
att deltaga i val af de ombud, hvilka skola vårda äfven hennes intressen
vid stiftandet af landets lagar.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter anhåller jag få reservera
mig mot Utskottets utlåtande med deri uttalade motiv samt yrka
bifall till första punkten af min motion, hvarom sju af Kammarens
ledamöter inom Utskottet förenat sig.“
Herrar Bur enstam och Jonas Andersson hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i ärendets afgörande inom Utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1884.