Konstitutions-Utslwttets Utlåtande N:o 2.

1

N:0 2.

A.nk. till Riksd. Kansli den 18 Mars 1884, kl. 5 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändring af 59 § Riksdagsordningen.

Vid flera föregående riksdagar hafva förslag framstälts om sådan
ändring af 59 § Riksdagsordningen, att utväg bereddes Riksdagen att
uppskjuta den slutliga pröfningen af vigtigare ärenden till nästföljande
riksdag. Frågan om eu dylik grundlagsändring, först väckt vid 1873
års riksdag, förevar sedan de tvenne dernäst följande åren likasom
ock år 1878. Konstitutions-Utskottet, af hvilket frågan första gången
bragtes å bane, har, då den sedermera af enskilda motionärer återupptagits,
alltjemt förordat förändringen. De derom framlagda förslag barock
Första Kammaren biträdt; men vid Andra Kammarens afslag har
frågan för hvarje gång förfallit.

Under erinran om hvad sålunda tidigare förelupit samt med åberopande
af hvad i ämnet vid föregående riksdagar blifvit i motioner
samt af Konstitutions-Utskottet anfördt, har vid innevarande riksdag
Herr Schenström genom en i Andra Kammaren väckt, till Utskottet
hänvisad motion, N:o 26, upptagit det förslag, som vid 1878 års riksdag
framlades af Utskottet, samt, med förslag alternativt derom, att
tredje riksdagen inom Andra Kammarens valperiod ej borde ega uppskofsrätt,
hemstält,

att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare grundlagsenlig
behandling någotdera af följande alternativa förslag till förändrad lydelse
af 59 § Riksdagsordningen:

antingen l:o): »Betänkande, som af ständigt eller i dess ställe
särskildt tillsatt Utskott afgifvits, skall i begge Kamrarne för ärendets
Bih. till Riksd. Prof. 1884. 3 Sami. 2 Käft. 1

2

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 2.

afgörande, så vidt ske kan, samtidigt föredragas. Efter betänkandets
första föredragning skall detsamma hvila på bordet. Vid nästa föredragning,
ehvad öfverläggning då eger rnm eller ej, må det, på flera
ledamöters förenade begäran, åter göras hvilande. Men då saken tredje
gången förekommer, skall den till afgörande företagas. Genom Kamrarnes
sammanstämmande beslut må dock afgörandet af betänkande
från ständigt eller särskild! Utskott kunna till nästa lagtima riksdag
uppskjutas, derest förslag derom inom någondera Kammaren blifvit
väckt senast vid betänkandets andra föredragning. Dylikt förslag skall
genast Medkammaren delgifvas och kan endast en gång bordläggas.
Beslutas uppskofvet, skola vid den riksdag, dertill ärendet blifvit uppskjutet,
talmännen ofördröjligen till fortsatt behandling föredraga betänkandet,
hvarefter dermed förfares i enlighet med hvad angående
inkommet utskottsbetänkande i allmänhet är föreskrifvet. Rörer betänkandet
någon af Konungen hos Riksdagen gjord framställning, då
må beslut deröfver ej uppskjutas, utan att Konungen dertill samtycker.

Betänkande, som afgifvits af tillfälligt Utskott, föredrages i den
Kammare, som Utskottet tillsatt, och förfares derefter vidare med målet
såsom ofvan är sagdt; dock att afgörandet icke må till annan riksdag
uppskjutas.

Om uppskof med beslut öfver hvilande förslag till förändringar i
grundlagar^ stadgas i 64 §.

Utskotts förberedande hemställanden och förfrågningar må genast
afgöras, derest icke någon Kammarens ledamot bordläggning begär.14

eller 2:o) i allt öfrigt lika med föregående, men efter orden:
eller särskilt Utskott kunna införes följande: från första eller andra
riksdag änne inom Andra Kammarens valperiod uppskjutas till nästa lagtima
riksdag, derest förslag o. s. v.

Till stöd för den ifrågasatta lagförändringen har hufvudsakligen
anförts, att Riksdagens verksamhet till icke ringa mån varit hämmad
genom en arbetsordning, som föranledt, att en ganska stor del af
riksdagstiden hunnit förflyta, innan något vigtigare ärende kunnat förberedas
till slutlig handläggning; hvaremot under de sista veckorna
af Riksdagens sammanvaro Kamrarnes bord varit så fylda af utskottsbetänkanden,
att tiden knappt räckt till för ärendenas behandling. I
synnerhet hade detta förhållande inverkat menligt på handläggningen

Konstitutions-Utslcottets Utlåtande N:o 2.

3

af de större frågor, hvilka fordrat en mera grundlig och fullständig
utredning af Utskott och derföre icke kunnat hos Riksdagen förekomma
förr än inemot slutet af dess samvaro, då de åter under trycket af eu
allmän brådska icke kunnat af Riksdagen pröfvas med all den omsorg,
de förtjena!. Med vidtagande af en lagförändring, som gåfve Riksdagen
magt att till den nästföljande uppskjuta ett ärende, skulle dessa
missförhållanden undanrödjas. Maktpåliggande frågor, som till Kamrarne
inkommit emot Riksdagens slut och då måst trängas ej blott med
hvarandra utan ock med åtskilligt mindre vigtig!, kunde, der de uppskötes
till nästföljande riksdag, då af Kamrarne lugnt och utan ängslig
brådska pröfvas med noggrant öfvervägande af den utredning, Utskotten
åt dem gifvit. Då vidare åt denna pröfning komme att egnas
den första tiden af riksdagen, skulle jemväl åstadkommas det redan
i och för sig eftersträfvansvärda, att arbetet blefve jemnare fördeladt
på den för Riksdagen anslagna tid. Häraf skulle i sin ordning följa,
att riksdagarne sannolikt kunde afslutas tidigare än under nu gällande
arbetsordning. —

Dessa grunder hafva vid de föregående riksdagar, då detta
ärende förekommit, varit för Utskottet bestämmande. Man kunde må
hända vänta, att äfven nu förslaget skulle af Utskottet förordas. Vid
den granskning af ämnet, som nu företagits, har Utskottet emellertid
funnit sig böra frånträda sin förra ställning till frågan. Utskottet underkänner
visserligen icke det beaktansvärda, som onekligen innefattas
i de skäl, hvilka för lagförändringen andragits. Obestridligt är, att
mången gång under riksdagarnes sista veckor så många ärenden förelegat
till afgörande, att Riksdagens ledamöter ej kunnat egna dem
alla en så noggrann uppmärksamhet, som ärendenas vigt fordrat och
riksdagsmännen för visso sjelfve önskat. Och om än, i betraktande
deraf att motionernas antal alltjemt nedgår, detta missförhållande
torde år efter annat minskas, kan i allt fall antagas, att detsamma äfven
framgent skall förekomma. Likaså må ej förnekas, att den första
tiden af riksdagen företer en mindre brådska än den senare. Men om
än vid dessa förhållanden förslaget synes tilltalande, så visa sig dock
vid närmare granskning åtskilliga omständigheter, de der förringa dess
värde. Enligt den uppfattning, som Utskottet vid förnyad pröfning
erhållit, skulle de fördelar, förslaget möjligen komme att medföra i afseende
å behandlingen af eu eller annan enskild fråga, ernås genom
stadgande!!, som för riksdagsarbetet öfver hufvud kunde verka synnerligen
menligt.

I första hand framställer sig det förhållandet, att förslag om uppskof
antagligen skulle inom Kamrarne väckas angående ett vida större

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 2.

antal frågor än dem, om hvilkas uppskjutande Riksdagen kunde enas. För
vissa riksdagsmän kunde en fråga, för andra åter en annan, synas lämpligen
böra uppskjutas. Åtskilliga fruktlösa förhandlingar vore att förvänta
angående väckta uppskofsförslag. Dessa öfverläggningar blefve
må hända ej så kortfattade, som man kunde förmena i betraktande deraf,
att de allenast anginge frågan om ett uppskof. Men i den mån dylika
diskussioner komme att föras utan att leda till åsyftad påföljd, i samma
mån föröddes en tid, som kunnat bättre användas. För den möjliga
vinsten af ett eller annat gagneligt uppskof, hade man banat väg för
ändamålslösa förhandlingar af en utsträckning, hvilken icke kan på
förhand beräknas.

Vidare skulle tillvaron i grundlagen af bestämmelser, sådana som
de föreslagna, helt visst föranleda Riksdagens ledamöter att redan från
riksdagens första tid beräkna antagligheten af, att en fråga blefve
uppskjuten, och deras arbete å förebragta ärenden skulle af dylika antaganden
påverkas. Intresset att förskaffa sig noggrann insigt i en fråga
skulle hos en del af de riksdagsmän, hvilka icke i egenskap af utskottsledamöter
hade att taga henne i närmare skärskådande, helt visst minskas,
när befaras måste, att det kanske vore mera välbetänkt lemna den frågan å
sido och i stället nedlägga ökadt arbete på andra. Men häraf blefve en
följd, att Riksdagens ledamöter mot slutet af riksdagen befunnes mindre
förberedda och hemmastadda i åtskilliga frågor än de skulle hafva
varit, om det varit på förhand klart, att hvarje vid riksdagen väckt
förslag skulle vid densamma slutligen pröfvas. Uppskof, hvartill eljest
skälig anledning ej skulle hafva förekommit, kunde då finnas nödiga.

För arbetet vid en senare riksdag skulle vidare den omständigheten,
att vigtiga ärenden till densamma uppskjutits, ej verka förmånligt.
Det är sant, att under riksdagens första veckor arbetet i
Kamrarne är jemförelsevis obetydligt. Men under tiden äro Utskotten
i full verksamhet, och man har ej skäl att antaga, att ej då de Riksdagens
ledamöter, hvilka ej äro invalda i Utskotten, väl använda sin
tid att förskaffa sig kännedom om de frågor, som vid riksdagen bragts
å bane. Om nu under berörda tid Riksdagens uppmärksamhet toges
i anspråk för qvarliggande ärenden från föregående år, så skulle, enär
Utskottens arbeten ej då kunde ostördt bedrifvas, Utskottens utredningar
och utlåtanden låta vänta på sig längre än under nu bestående ordning.
Någon rätt att till följande riksdag uppskjuta en frågas förutgående
handläggning af Utskott är ej i förslaget medgifven. Den omständigheten,
att riksdagens början upptagits af förhandlingar om uppskjutna
frågor, skulle, jemväl den, i sin mån verka derhän, att hos Riksdagens
ledamöter kännedomen om de vid Riksdagen väckta frågor blefve mera

Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 2.

5

bristfällig än hvad nu kan vara förhållandet. Vid riksdagens slut skulle
ärendena hopas till större mängd än nu, på samma gång riksdagsmännen
om dem egde mindre insigt.

I öfrigt kunde lätt inträffa, att ett till en senare riksdag uppskjutet
ärende ej komme att erhålla den behandling, som med uppskofsbeslutet
åsyftades. Vore det af större vigt och i öfrigt sådant,
att om dess rigtiga lösning skiljaktiga åsigtcr förefunnes, så kan man
förutse att vid den riksdag, till hvilken ämnet uppskjutits, åtskilliga
motioner derom skulle väckas. När dessa motioner till vederbörligt
Utskott öfverlemnades, måste antagligen det bordlagda utlåtandet dit
återförvisas. Men dermed gick man miste om förmånen att få det
uppskjutna ärendet pröfvadt vid riksdagens början. Inom Utskottet,
som kanske till stor del bestode af ledamöter, hvilka ej der haft
plats det föregående året, kunde en ny fullständig beredning blifva af
nöden. Af en dylik ordning skulle antagligen ej saken, än mindre
sjelfva riksdagsarbetet vinna. Särskild! skulle olägenheterna af ett
beslut om återremiss kunna komma att framträda i det fall, att frågan
förut behandlats af Särskildt Utskott, men den senare Riksdagen ej beslöte
tillsätta ett sådant för ämnets förnyade handläggning. Denna
handläggning komme att tillhöra helt andra personer än dem, som vid
den föregående riksdagen haft att yttra sig om frågan. Men härmed
skulle dennas lösning försvåras, och tid spillas.

Utskottet håller alltså före, att en rättighet för Riksdagen att
uppskjuta framlagda ärenden ej är gagnelig. Utskottet kan ej förorda
den ens med den begränsning, motionären i sitt senare alternativ åt
densamma gifvit. De brister, som vidlåda densamma, skulle, om de
än ej komme att i synnerlig mån framträda vid den första eller andra
riksdagen af en Andra Kammarens valperiod, nogsamt visa sig under
den tredje, som hade att pröfva så väl nykomna förslag som ock de
från föregående riksdag uppskjutna.

På grund af det anförda hemställer Utskottet,

att Herr Schenströms ifrågavarande förslag icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 Mars 1884.

MAGNUS HALLENBORG.

6

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.

Reservation:

af Herr Hallenborg, med hvilken Herrar Friherre Nordenskiöld,
Friherre von Essen, von Ehrenheim, Burenstam, Reuterswärd, de Maré
och Hammarhjelm instämt: “Då de skäl för bifall till ifrågavarande
grundlagsförändring, hvilka vid föregående tillfällen blifvit af Utskottet
anförda, enligt min åsigt fortfarande äro fullt gällande, har jag ansett,
att Utskottet äfven nu bort tillstyrka densamma. “

N:0 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 Mars 1884, kl. 5 e. m.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i §§ l och 5 af Tryckfrihetsförordningen.

Till Konstitutions-Utskottet har öfverlemnats en inom Andra Kammaren
af Herr Borg väckt motion, N:o 47, innefattande förslag till sådan
ändring i Tryckfrihetsförordningen, att boktryckeri måtte få anläggas
hvar som helst inom landet, i eller utom stad.

Den fråga, hvilken härmed blifvit Riksdagens pröfning understäld,
har vid flera föregående tillfällen utgjort föremål för dess öfverläggningar
och beslut. Särskilda ledamöter af Bondeståndet föreslogo vid
riksdagen 1865—1866, att gällande begränsningar i fråga om rättigheten
att anlägga boktryckeri borde till större eller mindre omfattning
upphäfvas. Med biträdande af motionärernes åsigt om det olämpliga
i dessa begränsningar, tillstyrkte Konstitutions-Utskottet utsträckning
af nämnda rättighet derhän, att boktryckeri finge anläggas hvar som