Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.
3
N.o 18.
Ank. till Riksd. Kansli den 9 Maj 1884, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i fråga om ändringar i gällande reglemente för Riksbanken.
Sedan Banko-Utskottet numera genomgått det för Riksbankens
styrelse och förvaltning gällande reglemente samt jemväl förehaft till
ompröfning nedanomförmälda af Herr A. O. Wallenberg vid innevarande
riksdag väckta och till Banko-Utskottet hänvisade motioner om ändringar
i sagda reglemente, får Utskottet härmed i den af reglementets
nuvarande uppställning föranledda ordningsföljd till Riksdagen afgifva
utlåtande och förslag i följande till bankoreglementet hörande frågor.
Uti eu inom Första Kammaren väckt motion, N:o 28, har Herr
Wallenberg föreslagit, att såsom en följd af ett utaf honom likaledes
väckt förslag om grundfondens höjande från 35 till 40 millioner kronor
Riksbankens tillåtna sedelutgifningsrätt utöfver den metalliska kassan
och å utrikes ort stående medel må bestämmas till 40 millioner kronor.
Såsom af motiveringen till sagda förslag framgår, synes motionären
hafva utgått från det antagande, att Riksbankens af vissa kassatillgångar
obetäckta sedelutgifningsrätt blifvit bestämd i sådant direkt
samband med grundfonden, att båda städse skulle vara af samma storlek;
och har motionären i detta afseende sannolikt blifvit missledd af
den tillfälligheten, att så för närvarande är förhållandet. Enligt hvad
4
1lanko-Utskottets Utlåtande N:o 18.
Fullmäktige i Riksbanken, i ärendet hörde, erinrat, hafva emellertid
Riksbankens grundfond och sedelutgifningsrätt alldeles icke varit stälda
i något sådant beroende af hvarandra, utan har så yäl den ena som den
andra af dem varit underkastad förändringar och fått tillväxa i den
mån å ena sidan Riksbankens egna ökade tillgångar dertill beredt tillfälle
och å den andra rörelsens behof påkallat.
På sätt Fullmäktige derjemte anfört synes det äfven ligga i sakens
egen rätt förstådda natur, att förändringar i sedelutgifningsrätten böra,
såsom hittills skett, ställas i samband med och göras beroende af icke
grundfondens, men väl inlösningsfondernas, d. v. s. metalliska kassans
storlek. Då sålunda det af motionären antagna kausalsammanhanget
mellan hans motioner om höjande af Riksbankens grundfond till 40
millioner kronor och bestämmande af sedelutgifningsrätten utöfver hvad
som skall såsom kassa anses till samma belopp icke i verkligheten
förefinnes och sålunda don af honom sjelf anförda grunden till det
senare förslaget bortfallit, hafva Fullmäktige ansett detsamma så mycket
hellre böra lemnas utan afseende, som någon höjning af Riksbankens
sedelutgifningsrätt icke är för närvarande af något behof påkallad och
under nuvarande förhållanden, så länge de enskilda bankerna åtnjuta
eu vidsträckt och ganska tänjbar rätt till utgifning af banksedlar, antagligen
icke skulle af Riksbanken kunna användas hvarken till fördel
för banken sjelf eller för allmänna rörelsen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då en dylik nominel
förhöjning af sedelutgifningsrätten skulle kunna befaras komma
att på Riksbanken ställa stegrade anspråk i låneväg, dem Riksbanken
icke skulle kunna tillmötesgå utan olägenhet eller utan våda för Riksbanken,
föranlåtes Utskottet hemställa,
Do
att Herr Wallenbergs nu ifrågavarande motion
må af Riksdagen afslås.
1 motion, N:o 30, i Första Kammaren har Herr Wallenberg tillstyrkt,
»att ur bankoreglementet måtte borttagas bestämmelsen derom,
att på folioräkning innestående medel skola anses och beräknas såsom
Riksbankens utelöpande banksedlar».
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 18.
5
I anledning häraf får Utskottet lika med Fullmäktige till en början
erinra, att bankoreglementet icke, såsom i motionen anföres, stadgar,
att på folioräkning innestående medel skola anses och beräknas
såsom Riksbankens utelöpande sedlar, men väl att de skola anses utgöra
en del af bankens sedelstock, hvilket stadgande står i sammanhang
med bestämmelserna i reglementets § 6 mom. 3, som åter fastställa
det belopp, hvarmed »sedelstocken» i sin helhet får öfverskrida
de s. k. kassatillgångarne.
I motionen anföres vidare, att de i Riksbanken på folioräkning
innestående medlen icke skulle förete någon häftig fluktuation i beloppen,
samt att ur sådan synpunkt denna Riksbankens skuld icke kunde anses
såsom en sedelskuld, änskönt den står till räkningshafvarens förfogande
vid anfordran. Tvärtemot detta motionärens förmenande utvisa
emellertid Riksbankens kassarapporter att folioräkningsmedlen i
Riksbanken allt emellanåt vexla med betydliga belopp från den ena månaden
till den andra. Sålunda utgjorde beloppet af dessa medel i
April månad nästlidet år 15,11 millioner kronor, men nedgick under närmast
följande månader så, att detsamma vid Juni månads utgång icke
besteg sig till mer än 5,3 millioner kronor, höll sig derefter under Juli,
Augusti och September månader vid närmare 7,» millioner kronor, men
hade vid Oktober månads slut ökats till 12 millioner kronor, från
hvilket belopp det dock redan vid derpå följande November månads
utgång nedgått till 8,4 millioner och utgjorde vid årsafslutningen fulla
11 millioner kronor. Orsaken till dessa kastningar i de på folioräkning
innestående medlens storlek är att söka deruti, att Statskontoret
och Riksgäldskontoret, hvilka verk äro de förnämsta räkningshafvarne,
ryckvis än uttaga, än insätta stora belopp å denna räkning. Med afseende
å detta förhållande och intill dess ändring derutinnan kan varda
vidtagen synes det Utskottet betänkligt att icke intaga folioräkningsmedlen
i beräkningen af bankens sedelstock, i följd hvaraf och då, på
sätt ofvan förmälts, Riksbanken under nuvarande förhållanden icke har
behof af eller kan med fördel använda den ökade sedelutgifningsrätt,
som genom bifall till motionen skulle varda Riksbanken beredd, och
deraf således icke kan hemtas anledning till borttagande eller ändring
i den ifrågavarande bestämmelsen, Utskottet hemställer,
2:o
att denna Herr Wallenbergs motion icke må
under nuvarande förhållanden af Riksdagen bifallas.
G
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 18.,
Vidare har Herr Wallenberg i motion, N:o 29, inom Riksdagens
Första Kammare föreslagit, »det Riksdagen måtte besluta och låta i
bankoreglementet intaga en så lydande föreskrift: Riksbankens guldkassa,
bestående af in- och utländskt guldmynt samt guld i Riksbankens
eller myntverkets vård för Riksbankens räkning, må icke understiga
tio millioner kronor, utan att Fullmäktige vidtaga åtgärder till
guldkassans förstärkande.»
Anmodade att öfver denna motion afgifva utlåtande, hafva Fullmäktige
i Riksbanken anfört, hurusom, sedan efter senaste myntreforms
genomförande under flera år fortfarande starka tillströmningar i
Riksbankens kassor af gammalt silfvermynt, hvarigenom metalliska
kassan till ej obetjMande del kom att utgöras af silfver, numera syntes
hafva i det väsentligaste upphört och silfret blifvit från Riksbanken
åter försåldt, hade, såsom af bankens rapporter och öfversigter visade
sig, bankens metalliska kassa stadigt utgjorts af guld till fullt och för
närvarande vida utöfver den af motionären föreslagna proportionen
mot silfver. Förslaget kunde derföre visserligen icke sägas vara af
något egentligt behof påkalladt; men då det å andra sidan icke heller
kunde numera vålla de svårigheter eller olägenheter, som förut föranledt
dess afböjande, tvekade Fullmäktige icke att nu tillstyrka införande
i reglementet af ett stadgande i det af motionären antydda syftet,
hvarigenom blefve faststäld en regel, som väl kunde antagas lända till
ytterligare betryggande af sedelinvexliugens orubbade fortgång.
Med instämmande i hvad Fullmäktige sålunda anfört hemställer
Utskottet med anledning af Herr Wallenbergs nu omförmälda motion,
3:o
att § 13 i bankoreglementet må erhålla följande
förändrade lydelse:
Mom. 1. Riksbankens metalliska
kassa må icke bibehållas vid lägre
belopp än femton millioner kronor,
deraf minst 10 millioner kronor skola
utgöras af guld.
Mom. 2. Visar metalliska kassan
i sin helhet eller i afseende å den
stadgade tillgängen af guld benägen
-
Nuvarande lydelse:
Mom. 1. Riksbankens metalliska
kassa må icke bibehållas vid
lägre belopp än femton millioner
kronor.
Mom. 2. Visar metalliska kassan
benägenhet att nedgå till det här
ofvan bestämda minsta belopp af
femton millioner kronor, böra Full
-
Banko-TJtskottets Utlåtande N:o 18.
7
het att nedgå till här ofvan för mäktige i tid vidtaga de åtgärder
densamma bestämda minsta belopp, etc.
böra Fullmäktige etc. (lika med nuvarande
lydelsen).
Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 31, har Herr
Wallenberg föreslagit, “att Riksdagen behagade besluta och i bankoreglementet
låta intaga följande föreskrift:
l:o) att Riksbanken icke må taga folioafgift af dem, som önska
hos Riksbanken öppna folioräkning; och
2:o) att det skall stå en hvar fritt att hos Riksbanken öppna
folioräkning. “
Hvad härvid först beträffar motionärens framställning i fråga om
rätt för en hvar att hos Riksbanken öppna folioräkning, har Utskottet
lika med Fullmäktige, som blifvit i ärendet hörde, skolat erinra derom,
att enligt § 20 mom. 1 i bankoreglementet “af staten samt dess allmänna
verk och kassor, bolag, som drifva bankrörelse och andra, som
sädant önska, skall i Riksbankens så väl hufvud- som afdelningskontor
emottagas och å räkning föras penningar, under förbindelse för Riksbanken
att vid anfordran tillhandahålla räkningshafvaren hvad å räkningen
innestår“. Då sålunda den af motionären ifrågastälda rättigheten
redan finnes eu hvar i bankoreglementet meddelad, hemställer Utskottet,
4:o
att hvad i punkten 2:o) af motionen blifvit föreslaget
icke må föranleda någon åtgärd.
Vidkommande härefter motionärens yrkande att Riksbanken icke
må tillåtas taga afgift för hållande af folioräkning, hafva Fullmäktige
i sitt till Utskottet afgifna yttrande i frågan dels erinrat att enligt
förenämnda § 20 i bankoreglementet sådan afgift för närvarande skall
till belopp, som Fullmäktige ega bestämma, erläggas af hvarje räkningshafvare,
med undantag af staten samt dess allmänna verk och kassor,
dels ock uttalat den åsigt, att en sådan afgift otvifvelaktigt har sitt
berättigande såsom en skälig, om ock ringa ersättning för det arbete,
som med dessa räkningar är förenadt samt såsom angifvande den rätta
synpunkten för folioräkningsrörelsen, som är att i Riksbanken emot
-
8
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 18.
taga i förvar andras medel. Då emellertid insättning i Riksbanken af
medel på folioräkning under de senare åren uteslutande egt rum af
statens verk samt af ett fåtal enskilda inrättningar och kassor, men
den af motionären ifrågasatta förändringen möjligen skulle kunna till
lättnad för rörelsen och omsättningen komma att befrämja förmedling
genom Riksbanken af liqvider mellan kassor och enskilde, hafva Fullmäktige
för vinnande af ett så gagneligt mål ansett borttagande af
den nu stadgade folioafgiften, hvilken för Riksbankens finanser icke
har någon betydelse, vara önskvärdt och hemstält om en dermed öfverensstämmande
förändrad lydelse af § 20 mom. 1 i bankoreglementet.
Och enär Utskottet vid detta ärendes behandling funnit sig, på
grund af hvad sålunda blifvit anfördt, böra det väckta förslaget understödja,
hemställer Utskottet lika med Fullmäktige,
5:o
att, med anledning af hvad Herr Wallenberg
uti sin nu ifrågavarande motion under punkten l:o)
härofvan föreslagit, § 20 mom. 1 i bankoreglementet
må erhålla följande förändrade lydelse:
Mom. 1. Af staten samt dess
allmänna verk och kassor, bolag,
som drifva bankrörelse, och andra
som sådant önska, skall i Riksbankens
så väl hufvud- som afdelningskontor
af gifts fritt emo Dagas och å
räkning föras penningar, under förbindelse
för Riksbanken att vid
anfordran tillhandahålla räkningsliafvaren
hvad å räkningen innestår.
För sålunda emottagna penningar
erlägger Riksbanken ej ränta.
Nuvarande lydelse:
Mom. 1. Af staten samt dess
allmänna verk och kassor, bolag,
som drifva bankrörelse, och andra
som sådant önska, skall i Riksbankens
så väl hufvud- som afdelningskontor
emottagas och å räkningföras
penningar, under förbindelse
för Riksbanken att vid anfordran
tillhandahålla räkningshafvaren
hvad å räkningen innestår; och
skola, med undantag af staten samt
dess allmänna verk och kassor,
öfriga räkningshafvare erlägga den
afgift för räkningens hållande, som
af Fullmäktige bestämmes.
För medel, som å dessa räkningar
innestå, erlägger Riksbanken
ej ränta.
Banko- Utskottets Utlåtande N:o 18. 9
I öfrigt har Utskottet fogat anstalt derom att vid blifvande tryckning
af reglementet det i noten till reglementets 4 § omförmälda beloppet
af Riksbankens reserverade medel från 2,386,991 kronor 23 öre
höjes med den af Riksbankens vinst för år 1883 för Riksbankens räkning
enligt innevarande Riksdags beslut behållna andelen 1,331,747
kronor 9 öre till 3,718,738 kronor 32 öre; hvilket Utskottet funnit sig
6:o
böra för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 9 Maj 1884.
På Banko-Utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Bih. till Riksd. Prof, 1884. G Sami. 1 Afd. 10 Bålt.