Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9,

N:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1884, kl. 7 e. m.

Betänkande, med förslag till förändrad lydelse af Kongl. Förordningen
den 14 September 1883, angående bevillning saf gifter
för särskilda förmåner och rättigheter.

Jemlik! sin under 9 punkten af Betänkandet N:o 6, angående stämpelafgiften
gjorda anmälan, får Utskottet härmed afgifva förslag till den förändrade
lydelse af Kongl. Förordningen den 14 September 1883, angående
bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter, som föranledes af
Riksdagens beslut i afseende å Utskottets hemställan under 8 punkten af
samma Betänkande.

På sätt Utskottet under sistnämnda punkt hemstält, har Riksdagen,
med förklarande att den jemlikt ofvanberörda Kongl. Förordning nu utgående
bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss och arf, med ingången af år
1885 skall upphöra, beslutit att de under § 9 i förordningen angående stärnpelafgiften
nu förekommande rubrikerna »Bouppteckning», »Fideikommissbref
om fast egendom», »Gräfva af fast egendom» samt »Testamente om fast egendom»
skola erhålla den förändrade lydelse, som i Kongl. Maj:ts proposition
N:o 24 föreslagits.

Ku gällande bestämmelser angående bevillningsafgift för gåfva, testamente,
fideikommiss och arf återfinnas under Litt. Gr. §§ 8, 9 och 10 af
ofvanberörda förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner
och rättigheter och äro af följande lydelse:

Bih. till liilcsd. Prof. 1884. 5 Samt. 1 Afd. 8 Häft.

2

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.

»G-. Bevillningsafgift, för gåfva, testamente, fideikommiss

och arf.

§ 8.

l:o. För gåfva af fast egendom, med full eganderätt till sjelfva egendomen,
erlägges en för hundra i bevillning.

2:o. För testamente af fast eller läs egendom, kapital eller fordringar,
med full eganderätt till sjelfva egendomen eller kapitalet, erlägges en för
lrnndra i bevillning.

3:o. För fideikommiss erlägges af hvar och en, som tillträder eller
mottager fideikommitterad egendom eller såsom fideikommiss anslaget kapital,
en för hundra i bevillning.

4:o. Från de i förestående momenter stadgade bevillningsafgifter
befrias:

a) efterlefvande maka;

b) skyldeman i rätt upp- och nedstigande led, äfvensom syskon eller
deras afkomlingar;

c) annan fjermare arfvinge för sin lagliga arfslott äfvensom för allt
hvad derutöfver är gifvet, som icke uppgår till fem tusen kronor kapital;

d) kyrka, akademi, vetenskapligt samfund, allmän skola eller annat
allmänt undervisningsverk, stipendiifond, pensionsanstalt, sjuk- och fattigvårdsinrättning
jemte annan from stiftelse; samt

e) hvar och en annan, då värdet af den gifna egendomen eller kapitalet
icke uppgår till fem tusen kronor. „

5:o. För arf af fast eller lös egendom, som icke öfvergår till skyldeman
i rätt upp- och nedstigande led, syskon eller deras afkomlingar, utan
till fjermare arfvinge, erlägges en af hundra i bevillning, när arfsbeloppet
uppgår till fem tusen kronor.

§ 9-

Vid utgörande af bevillning för gåfva, testamente, fideikommiss eller
arf beräknas värdet å fäst egendom efter senaste bevillningstaxering och å
lös egendom efter skedd bouppteckning, mätismannaordom eller domarens
pröfning.

Då fideikommiss öfvergår till person, som, enligt 3 inom. i § 8, är
skyldig derför erlägga bevillning, bör nya fideikommissinnehafvaren inom ett

Bevillnings-Utshottets Betänkande N:o 9.

3

år från fideikommissets tillträdande hafva till vederbörande uppbördsman
antingen inbetalt den stadgade bevillningen eller ock, derest tvist om fideikommissrätten
uppstått, stält godkänd borgen för bevillningens erläggande senast
inom ett år sedan tvisten blifvit genom laga kraftegande beslut afgjord.
Underlåter lian sådant fullgöra, böte 10 procent af bevillningens belopp,
hvilka böter tillfalla åklagaren.

För öfrig! kommer, i afseende på kontrollen af all gåfvo , testamentsocli
arfsbevillnings vederbörliga beräkning, erläggande och redovisande, att
iakttagas hvad i derom särskildt utfärdad författning är eller varder stadgadt.

§ 10.

BevillniHgsafgift för testamente eller arf erlägges, antingen der den
person, som efterlemna!, den testamenterade eller arffallna egendomen, senast
varit mantalsskrifven, eller ock der behörigen godkänd borgen för afgiften
blifvit stöld. För fideikommiss skall bevillningsafgiften utgöras der den
fideikommitterade egendomen finnes, eller ock å annan ort, der dylik borgen
för afgiften blifvit aflemnad.»

Under § 11, hvilken för närvarande är den sista paragrafen i förordningen,
förekomma vissa bestämmelser i fråga om debitering, uppbörd, afkortning
och redovisning af de under lutt. A, B, C och D omförmälda bevillningsafgifter.

Någon annan ändring i förordningens lydelse erfordras sålunda icke,
än att ofvanberörda under lutt. G. §§ 8, 9 och 10 förekommande stadganden
ur författningen uteslutas samt nuvarande § 11 erhåller den ändrade
paragrafnummer, som af nyssnämnda uteslutning föranledes.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må besluta, att ofvan återgifna, under
lutt. Gl. §§ 8, 9 och 10 af Kong!, förordningen den 14
September 1883, angående bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, förekommande stadgande!! skola
ur författningen uteslutas, samt att det under § 11 af
samma Kong!, förordning nu förekommande stadgande
skall upptagas under § 8.

Stockholm den 6 Maj 1884.

På Utskottets vägnar:

A. Gl: SON BENNIOH.